Förfarande : 2017/2270(INL)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0328/2018

Ingivna texter :

A8-0328/2018

Debatter :

PV 13/11/2018 - 16
CRE 13/11/2018 - 16

Omröstningar :

PV 14/11/2018 - 14.11
CRE 14/11/2018 - 14.11
Röstförklaringar

Antagna texter :


BETÄNKANDE     
PDF 416kWORD 78k
16.10.2018
PE 623.853v02-00 A8-0328/2018

med rekommendationer till kommissionen om humanitära visum

(2017/2270(INL))

Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor

Föredragande: Juan Fernando López Aguilar

(Initiativ – artikel 46 i arbetsordningen)

ÄNDRINGSFÖRSLAG
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 MOTIVERING
 YTTRANDE från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män
 INFORMATION OM ANTAGANDET I DET ANSVARIGA UTSKOTTET
 SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROPI DET ANSVARIGA UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

med rekommendationer till kommissionen om humanitära visum

(2017/2270(INL))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 225 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 4, 18 och 19,

–  med beaktande av konventionen angående flyktingars rättsliga ställning, som undertecknades i Genève den 28 juli 1951, och dess tilläggsprotokoll från 1967,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 810/2009 av den 13 juli 2009 om införande av en gemenskapskodex om viseringar (viseringskodex)(1),

–  med beaktande av FN:s globala pakt för säker, kontrollerad och laglig migration och FN:s globala flyktingpakt, som följde på New York-deklarationen om flyktingar och migranter, enhälligt antagen av FN:s generalförsamling den 19 september 2016,

–  med beaktande av den bedömning av det europeiska mervärdet av humanitära visum som utarbetats av Europaparlamentets utredningstjänst,

–  med beaktande av artiklarna 46 och 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A8-0328/2018), och av följande skäl:

A.  Trots åtskilliga meddelanden och förfrågningar om säkra lagliga vägar som ger tillträde till EU:s territorium för personer som söker internationellt skydd finns det för närvarande ingen harmonisering på unionsnivå i fråga om förfaranden för skyddad inresa och ingen rättslig ram på unionsnivå för humanitära visum, dvs. viseringar som utfärdas för möjligheten att nå fram till medlemsstaternas territorium i syfte att söka internationellt skydd.

B.  Enligt Europeiska unionens domstols dom av den 7 mars 2017 i mål C-638/16(2) är medlemsstaterna enligt unionsrätten inte skyldiga att bevilja humanitärt visum till personer som önskar bege sig till deras territorium för att söka asyl, men att de är fria att göra detta på grundval av sin nationella lagstiftning. I detta avgörande tolkas befintlig unionslagstiftning, som kan komma att ändras.

C.  Ett antal medlemsstater har i nuläget eller har tidigare haft nationella system för att utfärda humanitära visum eller uppehållstillstånd i syfte att garantera nationella förfaranden för skyddad inresa för behövande.

D.  Antalet personer som tagits emot på grundval av nationella inreseförfaranden för humanitärt skydd eller genom vidarebosättning är fortfarande lågt i förhållande till de globala behoven, med betydande skillnader mellan olika medlemsstater. Tillämpningsområdet för nationella inreseförfaranden för humanitärt skydd och vidarebosättning har getts en snäv definition och är, när det gäller vidarebosättning, strikt kopplat till kriterierna sårbarhet och registrering som flykting vid FN:s flyktingkommissariat.

E.   Som en följd av detta har uppskattningsvis 90 procent av dem som beviljats internationellt skydd rest till unionen på irreguljära sätt, vilket har lett till att de stigmatiserats redan innan de kommit fram till medlemsstaternas yttre gränser.

F.   Bland annat är ensamstående kvinnor som reser ensamma eller med barn, kvinnliga familjeförsörjare, gravida och ammande kvinnor, personer med funktionsnedsättningar, tonårsflickor och äldre kvinnor särskilt utsatta längs migrationsvägarna till Europa och de löper en särskild och större risk för könsrelaterat våld, såsom våldtäkt, våld och risken att människosmugglare och människohandlare försöker utnyttja dem för sexuella och ekonomiska ändamål. Kvinnor och flickor tenderar dessutom att vara mer utsatta för alla former av utnyttjande, såsom arbetskraftsexploatering och sexuellt utnyttjande, längs migrationsvägarna till unionen och tvingas ofta till överlevnadssex i utbyte mot att få fortsätta sin resa.

G.   Det mänskliga priset för denna politik har beräknats till minst 30 000 dödsfall längs unionens gränser sedan år 2000. En unionsrättslig ram behövs omgående, som ett sätt att ta itu med de oacceptabla dödstalen på Medelhavet och på migrationsvägarna till EU, för att verkligen bekämpa människosmuggling och utsatthet för människohandel, arbetskraftsutnyttjande och våld, för att på ett välordnat sätt kunna hantera ankomsten och få till stånd ett värdigt mottagande och rättvis handläggning av asylansökningar och för att optimera medlemsstaternas och unionens budget för asylförfaranden, gränskontroller och sök- och räddningsinsatser samt för att uppnå enhetliga rutiner i unionens regelverk på asylområdet.

H.   Europaparlamentet har försökt att inkludera bestämmelser i denna anda i förordning (EG) nr 810/2009.

I.   Både rådet och kommissionen har förkastat dessa ändringsförslag, bland annat med motiveringen att sådana bestämmelser inte bör ingå i förordning (EG) nr 810/2009, eftersom dess tillämpningsområde endast omfattar viseringar för kortare vistelse.

J.  Europaparlamentet har därför, i och med kommissionens passivitet, beslutat att gå vidare genom att utarbeta detta betänkande som avser lagstiftningsinitiativ om humanitära visum.

K.  Det genomfördes ett omfattande arbete, även med hjälp av sakkunniga, för att utarbeta de rekommendationer som bifogas detta förslag.

1.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på grundval av artikel 77.2 a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och före den 31 mars 2019 förelägga parlamentet ett förslag till förordning om inrättande av ett europeiskt humanitärt visum, i enlighet med de rekommendationer som bifogas.

2.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna bör kunna utfärda europeiska humanitära visum till personer som söker internationellt skydd för att göra det möjligt för dessa personer att resa in på den medlemsstats territorium som utfärdar visumet, endast i syfte att göra en ansökan om internationellt skydd i den medlemsstaten,

3.  Europaparlamentet anser att europeiska humanitära visum bör komplettera och inte ersätta redan befintliga nationella inreseförfaranden för humanitärt skydd, vidarebosättningsförfaranden och spontana ansökningar inom ramen för internationell flyktingrätt.

4.  Europaparlamentet anser att ett initiativ om europeiska humanitära visum inte bör påverka andra migrationspolitiska initiativ, inte heller de som syftar till att ta itu med de bakomliggande orsakerna till migration.

5.  Europaparlamentet betonar att det behövs säkra och lagliga vägar till unionen, och att humanitära visum bör vara en sådan väg, och att det är särskilt viktigt ur ett jämställdhetsperspektiv eftersom kvinnor är särskilt sårbara och utsätts därför mer för sexuellt och könsbaserat våld längs migrationsvägar och på mottagningscentrum. Parlamentet betonar att kvinnor och flickor i tredjeländer ofta befinner sig i en utsatt ekonomisk situation och i andra typer av beroendeställning och att det därför är ännu svårare för dem än för män att på ett säkert sätt söka asyl.

6.  Europaparlamentet anser att en del av det begärda förslagets ekonomiska konsekvenser ska täckas av unionens allmänna budget som ett konkret uttryck för principen om solidaritet och rättvis ansvarsfördelning, även i fråga om de ekonomiska konsekvenserna, mellan medlemsstaterna, i enlighet med artikel 80 i EUF-fördraget.

7.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och de bifogade rekommendationerna till kommissionen och rådet samt till de nationella parlamenten, Europeiska unionens domstol, Europeiska utrikestjänsten, Europeiska stödkontoret för asylfrågor, Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån, Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning och Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter.

BILAGA TILL RESOLUTIONSFÖRSLAGETRE

KOMMENDATIONER AVSEENDE INNEHÅLLET I DET BEGÄRDA FÖRSLAGET

Europaparlamentet anser att den rättsakt som ska antas bör

1.  FORM OCH TITEL FÖR DET INSTRUMENT SOM SKA ANTAS

–  vara en separat rättsakt som ska antas i form av en förordning med titeln ”Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av ett europeisk humanitärt visum”,

2.  RÄTTSLIG GRUND

–  ha artikel 77.2 a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) som rättslig grund,

3.  MOTIVERING

–  motiveras av

–  den nuvarande luckan i unionslagstiftningen (utöver vidarebosättningsförfaranden tillämpliga på sårbara flyktingar) som inte innehåller några bestämmelser om förfaranden, vare sig i EU:s regelverk för viseringar eller för gränser och asylfrågor, när det gäller inresa till medlemsstaternas territorium för skyddssökande personer, och uppskattningsvis 90 procent av de personer som sedan erkänns som flyktingar och personer som åtnjuter subsidiärt skydd når medlemsstaternas territorium via irreguljära,(3) ofta livshotande vägar,

–  risken för fragmentering, allteftersom medlemsstaterna i allt större utsträckning inrättar sina egna program och förfaranden för inresetillstånd av humanitära skäl, vilket strider mot det allmänna målet enligt artikel 78.1 i EUF-fördraget om att utforma en gemensam politik avseende asyl, subsidiärt skydd och tillfälligt skydd, och även leder till en risk för att dessa olika system undergräver en enhetlig tillämpning av gemensamma bestämmelser för tredjelandsmedborgares inresa till medlemsstaternas territorium, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 810/2009(4) och (EU) 2016/399(5),

–  de höga kostnader som hör samman med ett fortsatt status quo, i mänskligt men även i socialt, ekonomiskt och budgetmässigt avseende, för de berörda tredjelandsmedborgarna (smugglingsavgifter, risk för människohandel och utnyttjande, risk för förföljelse, död och misshandel m.m.) och för medlemsstaterna och unionen (större budget för sök- och räddningsinsatser, även för den privata sjöfarten, gränsskydd, samarbete med tredjeländer, asylförfaranden och eventuellt återvändande vid avvisade ansökningar om internationellt skydd samt kampen mot organiserad brottslighet, människohandel och människosmuggling osv.),

–  att en åtgärd har ett mervärde för unionen, i fråga om att säkerställa överensstämmelse med unionens värden, såsom grundläggande rättigheter, ömsesidigt förtroende mellan medlemsstaterna och de asylsökandes tillit till systemet, rättssäkerhet, förutsebarhet och enhetlig tillämpning och enhetligt genomförande av reglerna och när det gäller att uppnå stordriftsfördelar och att minska de ovannämnda kostnaderna för ett status quo;

–  Europaparlamentet påminner om att Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU(6) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013(7) endast är tillämpliga på medlemsstaternas territorium, medan det för närvarande inte finns tillräckligt med lagliga vägar för asylsökande att nå detta territorium;

–  Europaparlamentet påminner om att unionens gemensamma europeiska asylsystem ska vara tillämpligt efter det att en asylansökan lämnats in i en medlemsstat;

–  Europaparlamentet betonar att ett avslag på en ansökan om ett europeiskt humanitärt visum på intet sätt påverkar rätten att ansöka om asyl inom unionen och inte heller hindrar den sökande att vända sig till andra tillgängliga skyddssystem,

4.  ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

–  ha som mål att fastställa bestämmelser om de förfaranden och villkor enligt vilka en medlemsstat får utfärda ett europeiskt humanitärt visum till personer som söker internationellt skydd, att tillåta att dessa personer reser in på den medlemsstats territorium som utfärdar visumet, endast i syfte att göra en ansökan om internationellt skydd i den medlemsstaten,

–  i dess tillämpningsområde omfatta tredjelandsmedborgare som är skyldiga att ha visering när de passerar medlemsstaternas yttre gränser, i enlighet med rådets förordning (EG) nr 539/2001(8), och vars påståenden om utsatthet eller risk för förföljelse enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU(9) är uppenbart välgrundade, men som inte redan omfattas av vidarebosättningsprocessen enligt definitionen i de nationella vidarebosättningssystemen eller [den nya förordningen om inrättande av en unionsram för vidarebosättning eller] direktiv 2001/55/EG(10),

–  utesluta från sitt tillämpningsområde familjemedlemmar som annars skulle ha rätt att återförenas med sin familj i en medlemsstat i rimlig tid i enlighet med unionens andra rättsakter eller nationell lagstiftning,

5.  FÖRFARANDEN FÖR UTFÄRDANDE AV HUMANITÄRA VISUM

–  föreskriva att sådana viseringsansökningar ska lämnas in direkt, på elektronisk väg eller skriftligen, vid ett konsulat eller en ambassad för någon av medlemsstaterna,

–  fastställa praktiska tillvägagångssätt för sådana viseringsansökningar, som ska inbegripa ifyllande av ett ansökningsformulär, tillhandahållande av uppgifter om den sökandes identitet, inbegripet biometriska kännetecken, och angivande av skälen till rädslan för förföljelse eller allvarlig skada, som i möjligaste mån ska vara dokumenterade,

–  föreskriva att den som ansöker om en sådan visering ska bjudas in till en intervju (vid behov med bistånd av en tolk), som också kan genomföras på distans med hjälp av audio- och videokommunikation, för att säkerställa en lämplig skydds-, säkerhets- och konfidentialitetsnivå,

–  föreskriva att de handlingar som lämnas in ska bedömas, även med avseende på deras äkthet, av en behörig, oberoende och opartisk myndighet med adekvat kunskap och expertis i frågor som rör internationellt skydd,

–  föreskriva att ansökningar om en sådan visering ska bedömas på grundval av den sökandes förklaring och intervju och, i förekommande fall, styrkande handlingar, utan att en fullständig process för fastställande av status genomförs,

–  föreskriva att varje sökande av sådan visering, innan viseringen i fråga utfärdas, ska bli föremål för en säkerhetskontroll genom sökning i relevanta nationella databaser och unionens databaser helt i enlighet med gällande dataskyddsbestämmelser, för att säkerställa att han eller hon inte utgör en säkerhetsrisk,

–  föreskriva att beslut i sådana viseringsansökningar ska fattas inom 15 kalenderdagar från datumet för inlämnande av ansökan,

–  föreskriva att beslutet om ansökan ska meddelas den sökande och att det ska vara individanpassat, skriftligt och motiverat,

–  föreskriva att en tredjelandsmedborgare som nekats ett sådant visum ska ha den möjlighet till överklagande som för närvarande föreskrivs vid avslag på ansökan om visering för kortare vistelse eller nekad inresa vid gränsen,

6.  UTFÄRDANDE AV ETT HUMANITÄRT VISUM

–  föreskriva att en sådan visering utfärdas i form av ett gemensamt klistermärke och införs i informationssystemet för viseringar,

–  föreskriva att ett humanitärt visum så snart det utfärdats innebär att dess innehavare tillåts att resa in på den medlemsstats territorium som utfärdar visumet, endast i syfte att lämna in en ansökan om internationellt skydd i den medlemsstaten,

7.  FÖRVALTNING OCH ORGANISATION

–  föreskriva att ansökningar om en sådan visering ska bedömas av ordentligt utbildad personal,

–  föreskriva att sådan personal kan utstationeras antingen vid ambassader eller konsulat eller i medlemsstaterna, ifall ansökningar överförs elektroniskt och intervjuer genomförs på distans,

–  föreskriva att vissa aspekter av processen – som inte innebär något urval på förhand av ärenden, någon bedömning eller något beslutsfattande av något slag – kan skötas av externa tjänsteleverantörer, däribland tillhandahållande av information, schemaläggande av tider för intervjuer och insamling av biometriska kännetecken,

–  föreskriva att lämpliga åtgärder vidtas för att säkerställa skydd och säkerhet för uppgifter samt konfidentialitet vid kommunikation,

–  föreskriva att medlemsstaterna ska samarbeta med varandra, med unionens byråer och organ, med internationella organisationer, med statliga och icke-statliga organisationer samt med andra relevanta berörda parter för att säkerställa harmoniserad tillämpning av rättsakten i fråga,

–  föreskriva att information om förfaranden och villkor för en sådan visering samt om villkor och förfaranden för att få internationellt skydd på medlemsstaternas territorium ska göras allmänt tillgänglig, däribland på webbplatserna för medlemsstaternas ambassader och konsulat och via Europeiska utrikestjänsten,

8.  SLUTBESTÄMMELSER

–  föreskriva att betydande ekonomiskt stöd från Fonden för integrerad gränsförvaltning görs tillgängligt för medlemsstaterna för dess genomförande,

–  föreskriva att en medlemsstat som utfärdar ett sådant humanitärt visum har tillgång till samma ersättning från Asyl-, migrations- och integrationsfonden som när en medlemsstat tar emot en flykting genom den europeiska ramen för vidarebosättning.

9.  ÄNDRING AV ANDRA RÄTTSAKTER

–  föreskriva ändringar av

–  förordning (EG) nr 810/2009 för att tydliggöra att bestämmelserna i förordningen om inrättande av ett europeiskt humanitärt visum gäller för personer som söker internationellt skydd,

–  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2008(11) så att det föreskrivs att ansökningar om humanitära visum ska föras in i det systemet,

–  förordning (EU) 2016/399 för att anpassa inresevillkoren för personer som erhållit ett europeiskt humanitärt visum,

–  Fonden för integrerad gränsförvaltning så att det föreskrivs finansiering till medlemsstaterna för genomförandet av förordningen om inrättande av ett europeiskt humanitärt visum,

–  artikel 26 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna(12) och rådets direktiv 2001/51/EG(13), i syfte att undanta transportörer som befordrar tredjelandsmedborgare från ansvar, skyldigheter och påföljder i fall där de involverade tredjelandsmedborgarna förklarar sig ha för avsikt att ansöka om internationellt eller humanitärt skydd på medlemsstaternas territorium.

(1)

EUT L 243, 15.9.2009, s. 1.

(2)

Domstolens dom av den 7 mars 2018, X och X mot État belge, C-638/16, ECLI:EU:C:173:74.

(3)

HEIN/DONATO (CIR) 2012: Exploring avenues for protected entry in Europe (Möjligheter till skyddad inresa till Europa), s. 17.

(4)

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 810/2009 av den 13 juli 2009 om införande av en gemenskapskodex om viseringar (viseringskodex) (EUT L 243, 15.9.2009, s. 1).

(5)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 av den 9 mars 2016 om en unionskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) (EUT L 77, 23.3.2016, s. 1).

(6)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd (EUT L 180, 29.6.2013, s. 60).

(7)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (EUT L 180, 29.6.2013, s. 31).

(8)

Rådets förordning (EG) nr 539/2001 av den 15 mars 2001 om fastställande av förteckningen över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta krav (EGT L 81, 21.3.2001, s. 1).

(9)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet (EUT L 337, 20.12.2011, s. 9).

(10)

Rådets direktiv 2001/55/EG av den 20 juli 2001 om miniminormer för att ge tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av fördrivna personer och om åtgärder för att främja en balans mellan medlemsstaternas insatser för att ta emot dessa personer och bära följderna av detta (EGT L 212, 7.8.2001, s. 12).

(11)

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2008 av den 9 juli 2008 om informationssystemet för viseringar (VIS) och utbytet mellan medlemsstaterna av uppgifter om viseringar för kortare vistelse (VIS-förordningen) (EUT L 218, 13.8.2008, s. 60).

(12)

EGT L 239, 22.9.2000, s. 19.

(13)

Rådets direktiv 2001/51/EG av den 28 juni 2001 om komplettering av bestämmelserna i artikel 26 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 (EGT L 187, 10.7.2001, s. 45).


MOTIVERING

Bakgrund(1)

Parlamentet började efterfråga humanitära visum mot bakgrund av migrationskrisen och de oacceptabla dödstalen i Medelhavet. Parlamentet har fört fram sina synpunkter i bland annat resolutionen av den 12 april 2016 om situationen i Medelhavet och behovet av ett helhetsgrepp på migration i EU.

Humanitära visum har redan diskuterats i ett EU-sammanhang, men utan något konkret resultat. För närvarande finns det ett antal riktade nationella program, men inga rättsliga ramar inom EU-rätten.

LIBE-utskottet har försökt att åtgärda denna lucka i lagstiftningen som en del av översynen av viseringskodexen (2014/0094 (COD)), men både rådet och kommissionen har motsatt sig de ändringsförslag i detta avseende som tagits med i de trepartssamtal som inleddes i maj 2016. I september 2017, efter flera månaders dödläge där rådet vägrade att fortsätta förhandlingarna ifall dessa ändringsförslag inte drogs tillbaka, drog parlamentets förhandlingsgrupp tillbaka dem. I stället beslutade LIBE-utskottet sig för att utarbeta ett betänkande som avser lagstiftningsinitiativ.

Trots detta valde rådet och kommissionen att avbryta förhandlingarna.

Den 6 december 2017 fick LIBE-utskottet tillstånd att utarbeta detta betänkande som avser lagstiftningsinitiativ på grundval av artikel 225 i EUF-fördraget och artikel 46 i arbetsordningen.

Vid utarbetandet av detta betänkande inhämtade föredraganden synpunkter från skuggföredragandena, men också från det civila samhället och den akademiska världen. Betänkandet utarbetades dessutom med stöd av en bedömning av det europeiska mervärdet som tagits fram av Europaparlamentets utredningstjänst. Föredraganden vill uttrycka sin tacksamhet över samarbetet och det stöd som getts.

Parlamentets begäranden till kommissionen

En tydlig begäran om ett lagstiftningsförslag om inrättande av ett europeiskt humanitärt visum bör göras till kommissionen, som bör lägga fram ett sådant förslag senast i mars 2019. Denna period kan tyckas vara kort, men är fullständigt berättigad med tanke på hur brådskande frågan är, de långa diskussioner som har hållits, de studier som har gjorts och de detaljerade rekommendationer som ges i detta betänkande.

Detaljerad förklaring av rekommendationerna

Strukturen på rekommendationerna, som presenteras i en bilaga men utgör en del av förslaget till resolution, bygger på strukturen för ett lagstiftningsinstrument. Rekommendationerna omfattar de viktigaste delar som ett sådant lagstiftningsinstrument bör innehålla.

Detta lagstiftningsinstrument bör bli en ny, separat rättsakt. Diskussionerna om viseringskodexen har visat att en sådan separat akt är nödvändig. Föredraganden anser att det lämpliga valet av instrument bör vara en förordning, liksom övriga instrument i regelverket om visering.

Rättslig grund

Föredraganden anser att en kombination av artiklarna 77.2 b och 78.2 g i EUF-fördraget, som behandlar gränskontroller och hantering av flöden av personer som söker asyl, skulle utgöra en lämplig rättslig grund.

Motivering till förslaget

Skälen i det nya lagstiftningsintrumentet bör inledas genom en förklaring av den huvudsakliga logiska grunden för instrumentet. 

Denna bör i första hand vara den nuvarande paradoxala situation som innebär att det inom unionsrätten inte finns någon bestämmelse om hur en flykting faktiskt bör anlända, vilket innebär att nästan alla inresor sker på ett irreguljärt sätt. Denna situation har allvarliga konsekvenser för individen men också för medlemsstaterna. Personer som flyr måste delta i livshotande resor med hjälp av smugglare som de måste betala enorma avgifter till och under vilka de utsätts för utnyttjande, misshandel och övergrepp. Nackdelarna för medlemsstaterna utgörs av de följder som okontrollerade inresor för med sig (inga uppgifter om hur många eller vem som reser in i unionen) och de ökade insatser som krävs för att hantera sådana inresor när det gäller förstärkt gränskontroll och gränsövervakning, sök- och räddningsinsatser, samarbete med tredjeländer osv. Samtidigt ställs medlemsstaterna mot allt starkare organiserad brottslighet som gynnas av de ekonomiska vinster som människosmugglingen ger dem. 

Ett andra argument för ett sådant nytt lagstiftningsinstrument är risken för fragmentering. Det kan konstateras att medlemsstaterna inrättar nationella system men de ser alla olika ut. Föredraganden välkomnar alla initiativ som innebär bestämmelser om säker passage. Samtidigt bör EU, eftersom det utgör ett område med frihet, säkerhet och rättvisa utan inre gränser (artikel 3.2 i EU-fördraget), starkare betona den gemensamma politiken. 

Eftersom EU ska bygga på värdena respekt för människans värdighet och respekt för de mänskliga rättigheterna (artikel 2 i EU-fördraget), är slutligen ett sådant instrument även nödvändigt för att EU ska vara i överensstämmelse med sina egna fördragsenliga krav.

Allmänna bestämmelser

Målet med det nya instrumentet bör begränsas till bestämmelser om förfaranden och villkor för utfärdande av ett humanitärt visum. Visumet bör till sin natur vara en visering med territoriellt begränsad giltighet så att det blir möjligt för dess innehavare att nå detta territorium för att där lämna in en ansökan om internationellt skydd. Den medlemsstat som utfärdar visumet skulle därmed bli ansvarigt för asylförfarandet.

Diskussioner har ägt rum om huruvida det bör finnas någon slags omplaceringsmekanism. Efter noggrant övervägande föreslår inte föredraganden någon sådan mekanism, för att undvika att systemet blir överdrivet komplicerat. 

Det nya instrumentet bör omfatta tredjelandsmedborgare som omfattas av viseringskrav och som är i behov av skydd mot en verklig risk för att utsättas för förföljelse eller allvarlig skada och som inte omfattas av något annat instrument såsom vidarebosättning. Vidarebosättning stöds starkt av föredraganden men kan inte vara den enda lagliga, säkra vägen då den endast berör en begränsad grupp som redan erkänts som flyktingar.

Förfaranden och villkor för utfärdande av humanitära visum 

Förfarandena för sådana visum bör motsvara de för viseringar för kortare vistelse i de fall då det är möjligt, med tanke på förfarandenas natur. Detta skulle exempelvis gälla de etapper som förfarandena består av, tidsfristerna för handläggning, behovet av en ansökningsblankett och biometriska data, medverkan av externa tjänsteleverantörer, säkerhetskontroller och rätten att överklaga. Förfarandena bör dock se annorlunda ut om personernas särskilda situation kräver det. Det bör exempelvis alltid göras en intervju (också för att hantera risken för människohandel) och det bör vara möjligt att söka på elektronisk väg. I syfte att minska kostnaderna och ta hänsyn till personens situation bör moderna kommunikationsverktyg användas i större utsträckning än vad som för närvarande är fallet när det gäller viseringsansökningar. Exempelvis bör det vara möjligt att genomföra intervjuer på distans, så att medlemsstaterna kan arbeta med asylexperter som inte nödvändigtvis är baserade i tredjeländer.

Ansökan om visering bör bedömas med beaktande av om de sökande vid första påseendet har ett klagomål på rimliga grunder om utsatthet för en verklig risk för förföljelse eller allvarlig skada. Föredraganden anser att en sådan bedömning är nödvändig för att förfarandet ska vara trovärdigt. Han betonar att det rör sig om en bedömning av viseringsansökan och inte en extern behandling av en asylansökan. Det sistnämnda skulle innebära alltför många rättsliga och praktiska bekymmer. 

Förvaltning och organisation 

Instrumentet kommer att kräva administrativa insatser för vilka medlemsstaterna bör kunna få stöd, även ekonomiskt. Ändringar i detta syfte kan göras i de finansiella programmen för den nya fleråriga budgetramen, och framför allt i Fonden för integrerad gränsförvaltning. Dessutom väntas besparingar kunna göras på andra områden eftersom inresor kommer att vara mer ordnade, med färre personer som uppenbart inte är i behov av internationellt skydd. Användningen av modern kommunikationsteknik bör möjliggöra ytterligare besparingar.

Slutbestämmelser

Föredraganden är fullt medveten om att ett stort antal praktiska förberedelser måste göras innan det nya instrument som här utformats kan genomföras. Det kommer att bli nödvändigt att tänka på sambandet mellan viserings- och asylförfaranden på ett nytt sätt och organisera det administrativa arbetsflödet därefter. Av denna anledning föreslår föredraganden en tvåårig övergångsperiod innan de nya bestämmelserna skulle tillämpas. Därefter bör bestämmelserna testas i en kontrollerad miljö i vissa utvalda tredjeländer som skulle fungera som pilotregioner. Därigenom skulle erfarenheter kunna göras och analyseras innan instrumentet införs på bredare front.

Det bör tillhandahållas särskilda stödstrukturer för medlemsstaterna i pilotregionerna. De bör kunna ta emot betydande EU-finansiering (till exempel från Fonden för integrerad gränsförvaltning) för ytterligare anpassning av sina anläggningar och personalutbildningar och för att omorganisera arbetsflöden och it-infrastruktur. Expertråd bör tillhandahållas av organ och byråer, däribland Easo, Frontex, Europol och FRA. Genomförandet i pilotregionerna bör övervakas noga för att det ska gå att dra slutsatser utifrån dem. Resultaten av övervakningen bör ingå i utvärderingen efter två år. Dessa resultat bör bedömas noggrant och vid behov kan det nya instrumentet komma att ändras. Efter att nödvändiga justeringar gjorts bör det nya instrumentet införas på bredare front.

Ändring av andra rättsakter

Det skulle vara nödvändigt att ändra ett antal akter inom unionens regelverk om visering, framför allt viseringskodexen och Informationssystemet för viseringar, för att anpassa dem till detta helt nya instrument. Det samma kommer att behöva ske med de lagstiftningsinstrument som kommer att gälla för innehavaren av en sådan visering när han eller hon reser till EU. Till exempel kommer kodexen om Schengengränserna att behöva ändras för att erkänna en sådan visering vid inresa över den yttre gränsen. Slutligen krävs också vissa justeringar i regelverket på asylområdet. Trots att asylförfarandet helt uppenbart skulle äga rum inom EU:s territorium, bör det faktum att en sökande innehar ett humanitärt visum integreras som en aspekt i detta förfarande. Exempelvis bör alla eventuella bedömningar som redan har gjorts som en del av viseringsansökan också tas i beaktande i asylförfarandet för att undvika onödigt dubbelarbete.

Slutsats

Föredraganden anser att det är hög tid att hitta innovativa lösningar för att både ta itu med behoven hos personer som söker skydd och medlemsstaternas behov. Det nuvarande blocktänkandet med unionens regelverk om visering på ena sidan och dess regelverk på asylområdet på den andra sidan känns konstlat och är dåligt anpassat till dagens verklighet. EU behöver ta ett modigt steg framåt för att kunna leva upp till sina värden.

(1)

För mer information, se föredragandens arbetsdokument av den 5 april 2018 om humanitära visum.


YTTRANDE från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (10.9.2018)

till utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor

med rekommendationer till kommissionen om humanitära visum

(2017/2270(INL))

Föredragande av yttrande: Malin Björk

(Initiativ – artikel 46 i arbetsordningen)

FÖRSLAG

Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män uppmanar utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor att som ansvarigt utskott infoga följande förslag i det förslag till resolution som antas:

A.  Det är allmänt accepterat att kön innebär tillhörighet till en viss samhällsgrupp, vilket är en av skyddsgrunderna enligt 1951 års FN-konvention om flyktingars rättsliga ställning och dess protokoll från 1967 (flyktingkonventionen), och förföljelse på grund av kön utgör en grund för att söka och beviljas skydd enligt de internationella och europeiska rättsliga ramarna, inbegripet Istanbulkonventionen. Kvinnor i hela världen drabbas i oproportionerligt hög grad av sexuellt våld och andra former av könsrelaterat våld, och på särskilda sätt under tider av väpnad konflikt och krig.

B.  I den aktuella flyktingkrisen är bland annat ensamstående kvinnor som reser ensamma eller med barn, kvinnliga familjeförsörjare, gravida och ammande kvinnor, personer med funktionsnedsättningar, tonårsflickor och äldre kvinnor särskilt utsatta längs migrationsvägarna till Europa och löper särskilda och större risker för könsrelaterat våld.

C.  I UNHCR:s riktlinjer om könsrelaterad förföljelse (2002) anges att flyktingdefinitionen bör omfatta könsrelaterade aspekter, och de som beviljar asyl uppmanas eftertryckligen att tolka skyddsgrunderna utifrån ett genusperspektiv och att säkerställa en icke-diskriminerande prövning.

D.  Enligt statistik från Internationella organisationen för migration (IOM) har fler än 15 000 migranter sedan 2014 förlorat sina liv eller försvunnit i Medelhavet på väg till Europa. Rutten över centrala Medelhavet var fortsatt den dödligaste med nästan två dödsfall per 100 resande under 2015, vilket är oacceptabelt.

E.  Istanbulkonventionen, i synnerhet artikel 60, kräver att parterna ska vidta nödvändiga lagstiftningsåtgärder eller andra åtgärder för att se till att könsrelaterat våld mot kvinnor kan betraktas som en form av förföljelse och att de grunder till asyl som anges i 1951 års flyktingkonvention tolkas utifrån ett genusperspektiv.

F.  Det finns ett trängande behov av säkra och lagliga vägar in i EU, även ur ett genusperspektiv, och humanitära visum kan komplettera, men inte ersätta, andra säkra vägar såsom vidarebosättning och inresa av humanitära skäl.

G.  För närvarande går det inte att söka skydd av humanitära skäl utanför unionen. De asylsökande tvingas därför att, med risk för liv och hälsa, ta sig in i Europa på ett irreguljärt sätt, vilket medför särskilda och könsrelaterade konsekvenser för kvinnor, flickor och hbti-personer, såsom våldtäkt, våld och att människosmugglare och människohandlare försöker exploatera dem för sexuella och ekonomiska ändamål.

H.  Inrättandet av humanitära visum kommer att ge utsatta personer och de som brottas med särskilda utmaningar, såsom sjuka, personer med funktionsnedsättningar, familjer, kvinnor, gravida kvinnor, barn, äldre och hbti-personer, möjlighet till asylprövning och uppehållstillstånd av humanitära skäl, eftersom de kommer att kunna resa säkert till Europa, där deras asylansökan eller ansökan om uppehållstillstånd av humanitära skäl kan behandlas.

I.  Kvinnor och flickor kan utsättas för särskilda former av könsrelaterad förföljelse och diskriminering i sina ursprungsländer, bland annat, men inte enbart, kvinnlig könsstympning, tvångsäktenskap, våld i hemmet, våldtäkt, sexuellt våld och så kallade hedersrelaterade brott.

J.  Enligt UNHCR utgjorde kvinnor 9–22 procent av dem som kom sjövägen till Italien, Grekland och Spanien 2017(1). Den stora skillnaden mellan könen har att göra med kvinnors särskilda utsatthet, bland annat deras ekonomiska beroendeställning och andra typer av beroendeställning.

K.   Kvinnor och flickor löper stora risker att utsättas för övergrepp och våld med sexuella och fysiska förtecken, inbegripet våldtäkt, och är ofta mer sårbara för alla former av exploatering, inbegripet arbetskraftsexploatering och sexuell exploatering längs migrationsvägarna till EU. De tvingas ofta till sex i utbyte mot att få fortsätta sin resa. Kriminella grupper, vissa människosmugglare och människohandlare utnyttjar det faktum att det inte finns några säkra vägar in i EU.

L.  Flickor och kvinnor som blivit offer för könsrelaterat våld och som är i behov av internationellt skydd kan tveka inför att uppge hela omfattningen av den förföljelse de utsatts för eller fruktat. De behöver därför en stödjande omgivning som försäkrar dem konfidentialitet.

1.  Europaparlamentet betonar det trängande behovet av säkra och lagliga vägar in i EU, varav humanitära visum bör vara en. Detta är viktigt ur ett jämställdhetsperspektiv, eftersom kvinnor och hbti-personer är särskilt sårbara och därför mer utsatta för sexuellt och könsrelaterat våld längs rutterna och i mottagningscentrum.

2.  Europaparlamentet beklagar att det råder en stor ojämlikhet mellan kvinnor och män som tvingas lämna sina ursprungsländer för att få internationellt skydd. Parlamentet betonar att kvinnor och flickor i tredjeländer ofta befinner sig i en utsatt ekonomisk situation och i andra typer av beroendeställning och att det därför är ännu svårare för dem än för män att på ett säkert sätt söka asyl.

3.  Europaparlamentet fördömer den rådande situationen, där kvinnor, flickor och hbti-personer för att kunna söka asyl i EU utsätter sig för en allvarlig risk för sexuellt och könsrelaterat våld under resan och på mottagningsenheterna.

4.  Europaparlamentet betonar att könsrelaterat våld, inbegripet sexuellt våld, får allvarliga konsekvenser för kvinnors och flickors liv och hälsa, vilket kan påverka kvinnors psykiska hälsa och leda till posttraumatiskt stressyndrom, ångest och depression.

5.  Europaparlamentet framhåller att kvinnor, flickor och hbti-personer som åberopar en välgrundad rädsla för könsrelaterad förföljelse måste kunna ansöka om visum av humanitära skäl på ett säkert sätt.

6.  Europaparlamentet efterlyser ett separat instrument om humanitära visum, som ett tillägg och ett komplement till ett unionsprogram för vidarebosättning och inresetillstånd av humanitära skäl, för att ge personer i behov av internationellt skydd säkert och lagligt tillträde till EU:s territorium, samtidigt som man ser till att det är jämställdhetsinriktat och ger ett effektivt skydd för personer som utsätts för könsrelaterad förföljelse. Det är ytterst viktigt att processen hanteras på ett varsamt och respektfullt sätt, med full förståelse för komplexiteten och sårbarheten i situationen för alla sökande, särskilt kvinnor, barn och hbti-personer.

7.  Europaparlamentet påpekar att instrumentet med humanitära visum också bör innefatta en möjlighet att ansöka om skydd av humanitära skäl på grundval av hälsotillstånd, tvingande familjeskäl som inte är grund för familjeåterförening, klimatflykt samt andra ömmande fall där det föreligger behov av humanitärt skydd.

8.  Europaparlamentet framhåller att könsrelaterat våld och könsrelaterad diskriminering, bland annat, men inte enbart, våldtäkt, kvinnlig könsstympning, tvångsäktenskap, våld i hemmet, så kallade hedersrelaterade brott och könsdiskriminering som sker med statens goda minne, utgör förföljelse och bör vara giltiga skäl för att ansöka om asyl eller humanitärt skydd, och detta bör därför återspeglas i det nya instrumentet. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att erkänna könsrelaterad förföljelse som en giltig grund för att söka internationellt skydd och att säkerställa en integrering av jämställdhetsperspektivet i alla skeden av asylförfarandet, genom att följa UNHCR:s riktlinjer från 2002 om internationellt skydd: könsrelaterad förföljelse.

9.  Europaparlamentet varnar för att det nya instrumentet med humanitära visum inte får bli ett sätt att flytta över ansvaret för att bedöma flyktingars ansökningar till länder utanför Europa, utan ett sätt att säkerställa att asylsökande och personer i behov av humanitärt skydd tryggt kan resa till Europa, där deras ansökningar sedan kan behandlas. Förslag såsom det om landsättningsplattformarna undergräver på ett avgörande sätt kärnprinciperna i internationellt och europeiskt flyktingskydd.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förbättra insamlingen av könsuppdelade uppgifter i den pågående flyktingkrisen och att se till att ett jämställdhetsperspektiv införlivas i relevant asylpolitik.

11.  Europaparlamentet påminner om att lagstiftning och politiska åtgärder för att bekämpa människosmuggling aldrig får hindra tillgången till asylförfaranden i EU och att de bör syfta till att hjälpa migranter och flyktingar att undvika farliga situationer där de kan bli exploaterade.

12.  Europaparlamentet kritiserar att tredjeländer utses till säkra ursprungsländer, säkra tredjeländer och första asylländer, och betonar att till och med i länder som anses säkra kan kvinnor utsättas för könsrelaterad förföljelse. Även hbti-personer kan utsättas för övergrepp och har därmed legitima grunder att ansöka om skydd.

13.  Europaparlamentet kräver att förvar av barn, gravida och ammande kvinnor samt av de som överlevt våldtäkt, sexuellt våld och människohandel omedelbart upphör och att lämpligt psykologiskt stöd erbjuds.

14.  Europaparlamentet understryker behovet av finansiering för att särskilt stödja de mest utsatta kvinnorna och flickorna i samhället, särskilt kvinnor med funktionsnedsättning, kvinnor som är flyktingar och kvinnor som fallit offer för människohandel och övergrepp.

15.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ge nödvändig och lämplig utbildning till den personal och hälso- och sjukvårdspersonal som arbetar med barn, flickor och kvinnor som utsatts för könsrelaterat våld när de kommer till EU, i syfte att tillhandahålla specialiserade stöd- och omsorgstjänster, inbegripet hälso- och sjukvård samt psykologiskt stöd avseende sexuell och reproduktiv hälsa.

16.  Europaparlamentet beklagar att somliga medlemsstater inte har ratificerat Istanbulkonventionen och upprepar sin uppmaning till alla medlemsstater att ratificera Istanbulkonventionen och att till fullo genomföra den utan dröjsmål.

17.  Europaparlamentet efterlyser delat ansvar och nära samarbete mellan de europeiska länderna, internationella organisationer, berörda parter samt sektorer på olika nivåer. Parlamentet påminner kommissionen och medlemsstaterna om att skyddet av personer i behov av internationellt skydd är en fråga som berör oss alla och som måste bemötas gemensamt på grundval av solidaritetsprincipen.

INFORMATION OM ANTAGANDET I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande

3.9.2018

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

15

8

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Maria Arena, Beatriz Becerra Basterrechea, Malin Björk, Vilija Blinkevičiūtė, Anna Hedh, Mary Honeyball, Agnieszka Kozłowska-Rajewicz, Florent Marcellesi, Krisztina Morvai, Maria Noichl, João Pimenta Lopes, Michaela Šojdrová, Anna Záborská, Maria Gabriela Zoană

Slutomröstning: närvarande suppleanter

José Inácio Faria, Eleonora Forenza, Jérôme Lavrilleux, Mylène Troszczynski, Monika Vana, Julie Ward

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Cécile Kashetu Kyenge, Patrick O’Flynn, Patrizia Toia

SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

15

+

ALDE

Beatriz Becerra Basterrechea

GUE/NGL

Malin Björk, Eleonora Forenza, João Pimenta Lopes

S&D

Maria Arena, Vilija Blinkevičiūtė, Anna Hedh, Mary Honeyball, Cécile Kashetu Kyenge, Maria Noichl, Patrizia Toia, Julie Ward, Maria Gabriela Zoană

VERTS/ALE

Florent Marcellesi, Monika Vana

8

-

EFDD

Patrick O'Flynn

ENF

Mylène Troszczynski

NI

Krisztina Morvai

PPE

José Inácio Faria, Agnieszka Kozłowska-Rajewicz, Jérôme Lavrilleux, Michaela Šojdrová, Anna Záborská

0

0

 

 

Teckenförklaring:

+  :  Ja-röster

-  :  Nej-röster

0  :  Nedlagda röster

(1)

https://data2.unhcr.org/en/documents/download/63039


INFORMATION OM ANTAGANDET I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Antagande

10.10.2018

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

39

10

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Asim Ademov, Martina Anderson, Heinz K. Becker, Monika Beňová, Malin Björk, Michał Boni, Caterina Chinnici, Frank Engel, Laura Ferrara, Romeo Franz, Kinga Gál, Nathalie Griesbeck, Sylvie Guillaume, Brice Hortefeux, Filiz Hyusmenova, Sophia in ‘t Veld, Eva Joly, Marek Jurek, Dietmar Köster, Barbara Kudrycka, Cécile Kashetu Kyenge, Juan Fernando López Aguilar, Monica Macovei, Claude Moraes, József Nagy, Péter Niedermüller, Ivari Padar, Birgit Sippel, Branislav Škripek, Csaba Sógor, Sergei Stanishev, Traian Ungureanu, Bodil Valero, Josef Weidenholzer, Kristina Winberg, Tomáš Zdechovský, Auke Zijlstra

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Kostas Chrysogonos, Carlos Coelho, Gérard Deprez, Teresa Jiménez-Becerril Barrio, Jean Lambert, Jeroen Lenaers, Innocenzo Leontini, Angelika Mlinar, Barbara Spinelli, Daniele Viotti

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

John Stuart Agnew, Jude Kirton-Darling


SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROPI DET ANSVARIGA UTSKOTTET

39

+

ALDE

Gérard Deprez, Nathalie Griesbeck, Filiz Hyusmenova, Sophia in 't Veld, Angelika Mlinar

EFDD

Laura Ferrara

GUE/NGL

Martina Anderson, Malin Björk, Kostas Chrysogonos, Barbara Spinelli

PPE

Asim Ademov, Heinz K. Becker, Michał Boni, Carlos Coelho, Frank Engel, Teresa Jiménez-Becerril Barrio, Barbara Kudrycka, Jeroen Lenaers, Innocenzo Leontini, József Nagy, Csaba Sógor

S&D

Monika Beňová, Caterina Chinnici, Sylvie Guillaume, Jude Kirton-Darling, Dietmar Köster, Cécile Kashetu Kyenge, Juan Fernando López Aguilar, Claude Moraes, Péter Niedermüller, Ivari Padar, Birgit Sippel, Sergei Stanishev, Daniele Viotti, Josef Weidenholzer

VERTS/ALE

Romeo Franz, Eva Joly, Jean Lambert, Bodil Valero

10

-

ECR

Marek Jurek, Monica Macovei, Branislav Škripek, Kristina Winberg

EFDD

John Stuart Agnew

ENF

Auke Zijlstra

PPE

Kinga Gál, Brice Hortefeux, Traian Ungureanu, Tomáš Zdechovský

0

0

 

 

Teckenförklaring:

+  :  Ja-röster

-  :  Nej-röster

0  :  Nedlagda röster

Senaste uppdatering: 30 oktober 2018Rättsligt meddelande - Integritetspolicy