BETÄNKANDE om omsorgstjänster i EU för förbättrad jämställdhet

24.10.2018 - (2018/2077(INI))

Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män
Föredragande: Sirpa Pietikäinen

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om omsorgstjänster i EU för förbättrad jämställdhet

(2018/2077(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 27 april 2017 med titeln Ett initiativ för bättre balans mellan arbete och privatliv för föräldrar och anhörigvårdare (COM(2017)0252),

–  med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv av den 26 april 2017 om balans mellan arbete och privatliv för föräldrar och anhörigvårdare och om upphävande av rådets direktiv 2010/18/EU (COM(2017)0253),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet (omarbetning)[1],

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 1, 3, 5, 27, 31, 32, 33 och 47,

–  med beaktande av FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, som antogs i New York den 18 december 1979,

–  med beaktande av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som ratificerats av EU och samtliga medlemsstater,

–  med beaktande av mål 5 i målen för hållbar utveckling: ”uppnå jämställdhet och alla flickors och kvinnors egenmakt”, och i synnerhet delmål 5.4: ”erkänna och värdesätta obetalt omsorgs- och hushållsarbete genom att tillhandahålla offentliga tjänster, infrastruktur och socialt skydd samt genom att främja delat ansvar inom hushållet och familjen, i enlighet med vad som är nationellt lämpligt”,

–  med beaktande av rapporten från FN:s generalsekreterare av den 10 maj 2018 med titeln Progress towards the Sustainable Development Goals,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 7 december 2017 om att förbättra det samhällsbaserade stödet och den samhällsbaserade vården för ett självständigt liv,

–  med beaktande av rådets slutsatser om förskola och barnomsorg: att ge våra barn bästa möjliga grund för morgondagens värld[2],

–  med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Barcelona den 15 och 16 mars 2002,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 november 2017 med titeln EU:s handlingsplan 2017–2019 – Åtgärda löneklyftan mellan kvinnor och män (COM(2017)0678),

–  med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av den 3 december 2015 med titeln Strategic engagement for gender equality 2016-2019 samt i synnerhet kapitel 3.1 i detta, om att öka kvinnornas deltagande på arbetsmarknaden och skapa samma möjligheter till ekonomiskt oberoende för kvinnor och män (SWD(2015)0278),

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 8 maj 2018 med titeln Utveckling av barnomsorgen för ett ökat deltagande av kvinnor på arbetsmarknaden, en balans mellan arbete och familjeliv för arbetande föräldrar och en hållbar och inkluderande tillväxt i Europa (”Barcelonamålen”) (COM(2018)0273),

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 29 maj 2013 med titeln Barcelonamålen Utveckling av barnomsorgen i Europa för en hållbar och inkluderande tillväxt (COM(2013)0322),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 17 februari 2011 med titeln Förskola – en bättre grund för framtiden (COM(2011)0066),

–  med beaktande av kommissionens färdplan för kvalitet inom förskola och barnomsorg (Ares(2018)1505951),

–  med beaktande av kommissionens rekommendation av den 20 februari 2013 med titeln Bryta det sociala arvet – investera i barnens framtid[3],

–  med beaktande av kommissionens meddelanden av den 3 mars 2010 med titeln Europa 2020: En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (COM(2010)2020), den 20 februari 2013 med titeln Sociala investeringar till stöd för tillväxt och sammanhållning – inklusive genomförandet av Europeiska socialfonden 2014–2020 (COM(2013)0083) och den 26 april 2017 med titeln En europeisk pelare för sociala rättigheter (COM(2017)0250),

–  med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 6 juni 2014 om EU:s strategiska ram för arbetsmiljö 2014–2020 (COM(2014)0332),

–  med beaktande av sin resolution av den 3 oktober 2017 om kvinnors ekonomiska egenmakt i den privata och den offentliga sektorn i EU[4],

–  med beaktande av sin resolution av den 14 juni 2017 om behovet av en EU-strategi för att sätta stopp för och förebygga pensionsklyftan mellan kvinnor och män[5],

–  med beaktande av sin resolution av den 13 september 2016 om inrättande av gynnsamma arbetsmarknadsvillkor för balans mellan arbetsliv och privatliv[6],

–  med beaktande av sin resolution av den 26 maj 2016 om ett könsperspektiv på fattigdom[7],

–  med beaktande av sin resolution av den 28 april 2016 om kvinnliga hushållsanställda och omsorgsgivare i privata hushåll inom EU[8],

–  med beaktande av sin resolution av den 8 mars 2016 om jämställdhetsintegrering av Europaparlamentets arbete[9],

–  med beaktande av sin resolution av den 7 september 2010 om kvinnornas roll i ett åldrande samhälle[10],

–  med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2010 om atypiska anställningsformer, säkra yrkesgångar, flexibilitet och trygghet på arbetsmarknaden samt nya former för social dialog[11],

–  med beaktande av den europeiska jämställdhetspakten (2011–2020),

–  med beaktande av kommissionens förslag till rådets rekommendation av den 22 maj 2018 om förskoleverksamhet och barnomsorg av hög kvalitet (COM(2018)0271) och det medföljande arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av samma datum (SWD(2018)0173),

–  med beaktande av Europeiska jämställdhetsinstitutets jämställdhetsindex 2015 samt institutets rapport från 2015 med titeln Reconciliation of work, family and private life in the European Union: Policy review,

–  med beaktande av Eurofounds rapport av den 7 december 2011 med titeln Company initiatives for workers with care responsibilities for disabled children or adults,

–  med beaktande av Eurofounds diskussionsunderlag av den 14 juli 2013 med titeln Caring for children and dependants: effect on careers of young workers,

–  med beaktande av Eurofounds rapport av den 17 juni 2014 med titeln Residential care sector: Working conditions and job quality,

–  med beaktande av Eurofounds rapport av den 22 oktober 2015 med titeln Working and caring: Reconciliation measures in times of demographic change,

–  med beaktande av Eurofounds översiktsrapport av den 17 november 2016 om den sjätte europeiska undersökningen om arbetsvillkor,

–  med beaktande av Eurofounds studie av den 28 november 2017 med titeln Care homes for older Europeans: Public, for-profit and non-profit providers,

–  med beaktande av Eurofounds undersökning av den 23 januari 2018 med titeln European Quality of Life Survey 2016: Quality of life, quality of public services and quality of society,

–  med beaktande av den gemensamma rapporten av den 10 oktober 2014 från kommittén för socialt skydd och kommissionen med titeln Adequate social protection for long-term care needs in an ageing society,

–  med beaktande av den gemensamma rapporten av den 7 oktober 2016 från kommittén för socialt skydd och kommissionen med titeln Healthcare and long-term care systems and fiscal sustainability, 

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 21 september 2016 om rättigheter för inneboende vårdpersonal[12],

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 16 oktober 2014 om utveckling av hushållsnära tjänster för att höja sysselsättningsgraden och främja jämställdhet i arbetslivet[13],

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande om professionalisering av hushållsarbetare[14],

–  med beaktande av Europeiska jämställdhetsinstitutets jämställdhetsindexrapport för 2017 med titeln Measuring gender equality in the European Union 2005-2015,

–  med beaktande av de undersökningar som dess generaldirektorat för EU-intern politik publicerade i mars 2016, med titeln Differences in men’s and women’s work, care and leisure time, respektive november 2017, The use of funds for gender equality in selected Member States,

–  med beaktande av den publikation som WeDo-projektet för äldres välmående och värdighet lade fram under 2012, med titeln European Quality Framework for Long-term Care Services: Principles and guidelines for the wellbeing and dignity of older people in need of care and assistance,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A8-0352/2018), och av följande skäl:

A.  Enligt artiklarna 2 och 3.3 i EU-fördraget och artikel 21 i stadgan om de grundläggande rättigheterna är jämställdhet mellan kvinnor och män ett av de grundläggande värden som Europeiska unionen bygger på. Enligt artikel 8 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska unionen i all sin verksamhet syfta till att undanröja bristande jämställdhet och att främja jämställdhet. Jämställdhetsarbetet har dock gått trögt.

B.  Den europeiska pelaren för sociala rättigheter, som Europaparlamentet, rådet och kommissionen tillkännagav gemensamt den 17 november 2017, fastslår viktiga principer och syftar till att ge unionsmedborgarna nya rättigheter som har EU-institutionernas och medlemsstaternas enhälliga stöd, bland annat jämställdhet, lika möjligheter, stöd till barn och integrering av personer med funktionsnedsättning. Enligt pelarens princip 9, om balans mellan arbete och privatliv, har ”föräldrar och människor med omsorgsansvar ... rätt till lämplig ledighet, flexibla arbetsformer och tillgång till omsorgstjänster.”

C.  Kvinnornas övergripande sysselsättningsgrad i EU är nästan 12 procent lägre än männens, och 31,5 procent av de förvärvsarbetande kvinnorna arbetar deltid, jämfört med 8,2 procent av de förvärvsarbetande männen. Skillnaden i sysselsättningsgrad mellan könen i EU uppgår fortfarande till 12 procent. Det finns belägg för att detta huvudsakligen beror på kvinnornas oproportionerligt stora omsorgsansvar. Den kumulativa effekten av kvinnornas många avbrott i arbetslivet på grund av omsorgsansvar bidrar på ett avsevärt sätt till att de får lägre löner och kortare arbetsliv och till de följaktiga klyftorna mellan könen i fråga om lön (16 procent) och pension (37 procent). Detta medför en ökad risk för fattigdom och socialt utanförskap bland kvinnor, med negativa konsekvenser även för deras barn och familjer. Det är viktigt att minska skillnaderna i sysselsättningsgrad, liksom löne- och pensionsklyftorna mellan könen, eftersom det ekonomiska bortfallet på grund av skillnaderna i sysselsättningsgrad mellan könen uppgår till 370 miljarder euro per år. Tillhandahållandet av omsorgstjänster kan vara av avgörande betydelse för att man ska kunna åtgärda bristen på arbetskraft.

D.  ”Omsorg” bör tolkas som arbete som utförs av privatpersoner, vid offentliga eller privata institutioner eller i ett eller flera privata hushåll för att tillhandahålla omvårdnad om barn, äldre, sjuka eller personer med funktionsnedsättning. Omsorgsarbete bör, i idealfallet, utföras av yrkesmässiga omsorgsgivare, oavsett om de är anställda av offentliga eller privata enheter eller av familjer eller är egenföretagare, men det utförs också informellt – och oavlönat – av icke-professionella omsorgsgivare, vanligen anhöriga.

E.  Kvinnor lägger i genomsnitt mer än tre gånger så mycket tid på obetalt hushålls- och omsorgsarbete än män, vilket märks särskilt tydligt i parförhållanden där det yngsta barnet är under sju år, då kvinnor förvärvsarbetar i genomsnitt 32 timmar per vecka och ägnar 39 timmar åt obetalt arbete, jämfört med män, som förvärvsarbetar 41 timmar och ägnar 19 timmar åt obetalt arbete per vecka.

F.  Enligt uppgifter från ILO sysselsatte hushålls- och omsorgssektorn under 2010 cirka 52 miljoner personer runt om i världen, och ytterligare 7,4 miljoner hushållsanställda under 15 års ålder, vilket motsvarar 5–9 procent av all sysselsättning i industriländerna.

G.  Arbeten inom omsorgssektorn är låglöneyrken i många medlemsstater och omfattas ofta inte av formella anställningsavtal eller andra grundläggande arbetstagarrättigheter samt är oattraktiva på arbetsmarknaden på grund av den höga risken för fysisk och emotionell stress, risken för utbrändhet och bristen på karriärmöjligheter. Sektorn erbjuder få fortbildningsmöjligheter och personalen består främst av äldre människor, kvinnor och arbetstagare med utländsk bakgrund.

H.  Vissa stödåtgärder, såsom det svenska skatteavdragssystemet för hushållsnära tjänster, den franska servicekupongen eller den belgiska tjänstechecken har visat sig effektiva när det gäller att minska det odeklarerade arbetet, förbättra arbetsvillkoren och ge hushållsanställda och omsorgsgivare fastställda arbetstagarrättigheter.

I.  Det finns uppgifter som visar att 80 procent av all omsorg i EU tillhandahålls av obetalda informella omsorgsgivare, varav 75 procent är kvinnor. Bland kvinnorna arbetar 27,4 procent deltid för att ta hand om barn eller vuxna med omsorgsbehov, jämfört med 4,6 procent bland männen.[15] Omsorgsarbetet bör inte göra att obetalda omsorgsgivare tvingas kompromissa mellan sitt omsorgsansvar och sin fritid, eftersom de som fortfarande förvärvsarbetar måste kunna hitta en balans mellan sina olika ansvarområden och hur de utnyttjar sin tid.

J.  Det finns viss nationell statistik som visar att ungefär 6–7 procent av omsorgsgivarna i EU-medlemsstaterna är unga omsorgsgivare under 17 år och att det i åldersgruppen 15–24 år är fem gånger så många unga kvinnor som unga män som utför omsorgsarbete. Det händer att unga omsorgsgivare får axla ett stort vuxenansvar för att tillhandahålla omsorg,, hjälp och stöd till en förälder, ett syskon, en mor- eller farförälder eller en annan släkting som har en funktionsnedsättning, en kronisk sjukdom eller lider av psykisk ohälsa. Unga omsorgsgivare möter särskilda hinder i tillträdet till utbildning och när det gäller möjligheterna att förena utbildning med omsorgsansvar, vilket även påverkar deras hälsa och försörjningsmöjligheter.

K.  Det minskade antalet offentliga omsorgsinrättningar för barn, äldre och personer med funktionsnedsättning är en följd av de drastiska nedskärningar i medlemsstaternas offentliga budgetar som införts på ett koordinerat sätt på grundval av EU:s regler och riktlinjer om budgetåtstramning, i synnerhet efter finanskrisen. Försämringen av den offentliga omsorgen är ett tydligt tecken på att välfärdsstaten håller på att nedmonteras.

L.  Finanskrisen och de åtstramningsåtgärder som följt i dess spår har fått allvarliga konsekvenser för unionens medborgare och invånare och har ökat mängden otrygga anställningar och förvärrat fattigdomen, arbetslösheten och det sociala utanförskapet samt medfört begränsad eller obefintlig tillgång till offentlig och social service.

M.  I flera EU-medlemsstater råder det brist på yrkesmässiga omsorgstjänster av god kvalitet som är tillgängliga för alla oberoende av inkomst.

N.  Många anhöriga med omsorgsbehov bor i områden som kännetecknas av ständig brist på offentlig service, samtidigt som isolering eller andra omständigheter gör det svårt för dem att få tillgång till yrkesmässig omsorg. Dessa personer tas ofta om hand av enbart icke-professionella omsorgsgivare, som mycket ofta är kvinnliga släktingar.

O.  Europa brottas med demografiska förändringar som leder till en ökad förekomst av åldersrelaterade sjukdomar och en åldrande befolkning, och därmed ökande omsorgsbehov. Nu i en tid med växande omsorgsbehov råder det en snedfördelning av omsorgsansvaret mellan könen, då kvinnorna tar på sig merparten av omsorgsbördan på grund av stereotypa könsroller som fortfarande lever kvar i det europeiska samhället. Det ökande antalet äldre, det minskande antalet människor i arbetsför ålder och nedskärningarna i de offentliga budgetarna har avsevärd inverkan på den sociala servicen, vilket även kommer att påverka dem som måste kombinera arbete med omsorgsansvar, ofta under svåra omständigheter.

P.  EU:s befolkning förväntas bli äldre, och den del av befolkningen som är 65 år och äldre beräknas öka från 17,1 procent (2008) till 30 procent (2060), medan gruppen personer som är 80 år och äldre beräknas öka från 4,4 procent till 12,1 procent av befolkningen under samma period.

Q.  Äldre människor löper större risk för fattigdom än befolkningen i allmänhet, och cirka 19 procent av dem som är 65 år och äldre befann sig i riskzonen för fattigdom under 2008, jämfört med 17 procent under 2000. Denna andel är 5 procentenheter högre bland kvinnor än bland män.

R.  Äldre personer utsätts ibland för ålders- eller könsrelaterad diskriminering, och övergrepp mot äldre – som förekommer i många olika omsorgsmiljöer – är ett socialt problem i samtliga medlemsstater.

S.  Majoriteten av de nationella policymodellerna för omsorgstjänster förmår i nuläget inte tillgodose behoven i unionens åldrande samhälle, och de flesta medlemsstater har hittills inte tagit itu med de demografiska utmaningarna i sina politiska och sociala omsorgsinitiativ och omsorgssystem.

T.  Trots att antalet äldreboenden har ökat under de senaste tio åren i nästan alla medlemsstater är efterfrågan fortfarande högre än tillgången på självständiga boenden och omsorgsstödtjänster. Det finns ett trängande behov av ytterligare investeringar i långtidssjukvård i närsamhället eller i hemmet, eftersom alla har rätt till ett självständigt liv, stödtjänster och delaktighet i samhället. Dessutom är det på grund av bristen på kvalitetsindikatorer svårt att övervaka och utvärdera denna viktiga del av omsorgsinfrastrukturen och att avge rekommendationer för beslutsfattandet.

U.  Barcelonamålen om barnomsorg för minst 33 procent av barnen under 3 års ålder (mål 1) och för minst 90 procent av barnen mellan 3 år och den obligatoriska skolåldern (mål 2) har uppnåtts enbart i 12 medlemsstater sedan 2002, och i vissa medlemsstater är nivån på uppnåendet av dessa mål oroande låg, vilket bara kan betraktas som att EU har misslyckats med att uppnå dem.

V.  Kvinnornas växande deltagande på arbetsmarknaden ökar behovet av högkvalitativ och rimligt prissatt barnomsorg, och efterfrågan på förskoleplatser är högre än tillgången i hela Europa. Det finns uppgifter som visar att barnomsorg för barn från noll till tre år huvudsakligen utnyttjas på deltidsbasis (färre än 30 timmar per vecka) i fler än hälften av medlemsstaterna. För full sysselsättning bland kvinnorna krävs det barnomsorg som är tillgänglig på heltid och som tillgodoser efterfrågan under föräldrarnas arbetstider.

W.  Det råder brist på tillräcklig infrastruktur för högkvalitativ och tillgänglig barnomsorg för alla inkomstnivåer – vilket framgår av det faktum att bara cirka 15 miljoner av EU:s fler än 32 miljoner barn som är yngre än den obligatoriska skolåldern har tillgång till förskola[16] – och merparten av medlemsstaternas offentliga barnomsorgsutgifter går till barnomsorg för barn i åldern 3 år upp till den obligatoriska skolåldern. Investeringarna från alla sektorer bör höjas, eftersom det finns uppgifter från OECD-länderna som visar att ökade BNP-investeringar i omsorgstjänster skulle leda till en ökning av kvinnornas sysselsättningsgrad. Investeringar i barnomsorg är en vinn-vinn-strategi och skulle generera ytterligare skatteintäkter tack vare det ökade förvärvsarbetet bland föräldrar. Förutom att högkvalitativ förskoleverksamhet fungerar som ett komplement till familjens centrala roll ger den även många kort- och långsiktiga fördelar för enskilda människor och samhället i stort, bland annat för personer från socioekonomiskt missgynnade bakgrunder eller som har särskilda utbildningsbehov, och är ett effektivt sätt att bekämpa den ojämlikhet som drabbar barn redan i tidig ålder och att motverka avhopp från skolan.

X.  Tillhandahållandet av högkvalitativ förskoleverksamhet är en effektiv investering som utgör grunden för ett framgångsrikt livslångt lärande och som åtgärdar den bristande jämlikhet och de utmaningar som missgynnade barn ställs inför.

Y.  Över 80 miljoner personer med funktionsnedsättning lever i EU, och var fjärde europé har en anhörig med funktionsnedsättning. I och med att EU under 2011 blev part till Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning förband unionen sig att främja och skydda rättigheterna för personer med funktionsnedsättning. Mot bakgrund av dessa rättigheter och behoven bland människor med funktionsnedsättning i alla åldrar har det på senare tid skett en förskjutning från institutionsbaserad till närsamhällesbaserad omsorg för personer med funktionsnedsättning.

Z.  Enligt artikel 19 i konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning har alla rätt att leva självständigt och att delta i samhället, vilket inte bara innebär rätt till självständigt boende, utan även till stödtjänster som svarar mot behoven bland personer med funktionsnedsättning.

AA.  Barn och vuxna med lågfungerande autism har ofta svårt att klara av sin vardag själva och behöver i allmänhet hjälp med de flesta uppgifter.

AB.  Långtidssjukvård och barnomsorg undervärderas ofta och i många medlemsstater har yrken inom dessa områden relativt låg profil och status, vilket avspeglas i en låg lönenivå, en sned könsfördelning bland personalen, dåliga arbetsförhållanden och avsaknad av formella anställningsavtal.

AC.  Arbeten inom formell omsorg, bland annat omsorg i hemmet, kräver kvalificerad personal med korrekt lön.[17] Det är nödvändigt att säkerställa att det finns tillräckligt många kompetenta omsorgsgivare eftersom utvecklingen av högkvalitativ formell omsorg om barn, äldre och personer med funktionsnedsättning är kopplad till goda anställningsförhållanden, skälig lön och investeringar i de arbetstagare som tillhandahåller dessa tjänster, inbegripet investeringar i fortbildning för barnomsorgspersonal. Yrkesmässiga anställningsförhållanden för omsorgsgivare har en positiv inverkan på omsorgsgivarnas möjligheter att förena arbete och privatliv.

AD.  Användare av långtidssjukvård kan ha svårt att ha råd med privata omsorgstjänster, som vanligtvis är dyrare än omsorgstjänster inom den offentliga sektorn. Kvinnor drabbas alltid hårdare än män på grund av löne- och pensionsklyftorna mellan könen och måste lägga en större andel av sin inkomst på långtidssjukvård.

AE.  Det finns uppgifter som visar att personer från missgynnade bakgrunder får det särskilt svårt när det råder begränsad tillgång på högkvalitativa omsorgstjänster, till exempel personer från låginkomstfamiljer, personer som bor på landsbygden och barn från etniska minoriteter eller med migrantbakgrund.

Situationen sett till möjligheterna att förena arbete och privatliv

1.  Europaparlamentet konstaterar att skillnaden i sysselsättningsgrad mellan könen ökar markant när familjer får barn, vilket speglar hur svårt det är för kvinnor att kombinera barnuppfostran och omsorgsansvar med arbete på grund av bristen på tillräckliga offentliga omsorgsinfrastrukturer och den seglivade arbetsfördelning mellan könen som medför ett överväldigande stort omsorgsansvar, vilket huvudsakligen axlas av kvinnor, som ägnar två till tio gånger mer tid åt obetald omsorg än män[18].

2.  Europaparlamentet konstaterar att en fjärdedel av alla kvinnor fortfarande utför obetalt familjearbete, för vilket de inte får någon direkt lön, och att det finns en tydlig segregering av kvinnor inom sektorer som generellt sett kännetecknas av låg lön, långa arbetsdagar och ofta informella arbetsförhållanden, vilket leder till sämre monetär, social och strukturell vinning för kvinnor än för en typisk förvärvsarbetande man.

3.  Europaparlamentet betonar att feminiseringen av fattigdomen beror på ett antal faktorer, bland annat löneklyftan mellan könen, pensionsklyftan, omsorgsansvar och därtill kopplade avbrott i arbetslivet samt otillräckliga stöd- och skattesystem som påverkar hushåll med ensamstående mödrar. Den diskriminering på flera grunder som kvinnor utsätts för på grund av bland annat sin könsidentitet, sitt könsuttryck och sina könsegenskaper bidrar till feminiseringen av fattigdomen.

4.  Europaparlamentet välkomnar det interinstitutionella tillkännagivandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter och påminner om principerna i denna, vilka inbegriper

– likabehandling av och lika möjligheter för kvinnor och män, särskilt avseende deltagandet på arbetsmarknaden,

– rätt till lika möjligheter och tillgång till sysselsättning oberoende av ålder eller funktionsnedsättning,

– rätt till lämplig ledighet, flexibla arbetsformer och tillgång till omsorgstjänster för föräldrar och personer med omsorgsansvar,

– rätt till rimligt prissatt långtidssjukvård av god kvalitet.

5.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över den negativa utvecklingen vad gäller föräldraledighet och rättigheter förknippade med föräldraskap, till exempel tillbakadragandet av förslaget till direktiv om förlängning av mammaledigheten och den nyligen avkunnade dom där domstolen fastslår att det är lagligt att säga upp gravida arbetstagare i samband med massuppsägningar. Kommissionen uppmanas att mycket skyndsamt täppa till de luckor som finns i EU-lagstiftningen.

6.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag till direktiv om balans mellan arbete och privatliv för arbetstagare och personer med omsorgsansvar samt framhåller i detta sammanhang vikten av individuella rättigheter i fråga om ledighet och flexibla arbetsformer för att förvärvsarbetande personer lättare ska kunna hantera sitt privat- och arbetsliv. Parlamentet påminner om att åtgärder för balans mellan arbete och privatliv bör uppmuntra männen att axla ett lika stort omsorgsansvar som kvinnorna. Parlamentet anser att målet för den framtida utvecklingen bör vara att gradvis öka pappa- och omsorgsledigheten[19] och att höja ersättningsnivån, vilket bör vara adekvat, samt att säkerställa icke överförbar föräldraledighet, uppsägningsskydd, rätt till återinträde på samma eller motsvarande tjänst, skydd mot diskriminering på grund av ledighetsbeslut och stärkta rättigheter för egenföretagare och personer som behöver ta ut ledighet på grund av omsorg om andra anhöriga än barn.

7.  Europaparlamentet uppmanar samtliga medlemsstater att uppmuntra pappor att utnyttja pappaledigheten så mycket de kan, vilket är ett effektivt sätt att uppmuntra dem att axla ansvaret för att ta hand om sina barn och sin familj och ett användbart verktyg för verklig jämställdhet.

8.  Europaparlamentet anser att tillhandahållandet av omsorg inte bör inverka negativt på omsorgsgivarens lönenivå eller sociala förmåner eller pensionsförmåner. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang garanterad särbeskattning av makar med målet att främja jämställdhet i samband med genomförandet av politiska åtgärder för balans mellan arbete och privatliv.

9.  Europaparlamentet vill uppmärksamma den komplicerade situationen för familjer som tar hand om ett barn eller en annan anhörig med funktionsnedsättning, eftersom det i dessa fall rör sig om livslång omvårdnad.

10.  Europaparlamentet framhåller bristen på avlastningstjänster för föräldrar till barn med funktionsnedsättning. Parlamentet betonar att denna brist på stöd mycket ofta gör det helt omöjligt för föräldrarna att arbeta. Parlamentet noterar i detta sammanhang den alarmerande bristen på inrättningar för personer med svår autism.

11.  Europaparlamentet anser att alla människor med omsorgsbehov ska ha subjektiv rätt att välja de högkvalitativa omsorgstjänster som är bäst anpassade till deras omsorgsbehov och som är lämpliga och lättillgängliga för både dem och deras familjer. Parlamentet är av uppfattningen att omsorgstjänsterna bör utvecklas på ett personinriktat, individanpassat och heltäckande sätt, oavsett de skillnader som finns mellan olika användare och deras behov. Parlamentet konstaterar att familjer skiljer sig åt sinsemellan och att strategierna och planeringen bör anpassas till denna mångfald.

12.  Europaparlamentet anser att vidareutvecklingen av utbudet av omsorgstjänster bör återspegla arbetets föränderliga karaktär.

13.  Europaparlamentet anser att den rätt till långtidssjukvård som fastslås i den europeiska pelaren för sociala rättigheter bör betraktas som en del av det sociala skyddet, inom ramen för vilket man bör instifta rätten till högkvalitativ och individanpassad omsorg för alla. Dessutom menar parlamentet att det finns ett trängande behov av ytterligare investeringar i rimligt prissatt och högkvalitativ långtidssjukvård, inte minst omsorg i hemmet och närsamhällesbaserad omsorg, i enlighet med den europeiska pelaren för sociala rättigheter och FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang medlemsstaterna att säkerställa lika tillgång till och rättvis behandling inom äldre- och barnomsorgen och omsorgen om personer med funktionsnedsättning och/eller kroniska sjukdomar som har behov av långtidssjukvård och att ägna särskild uppmärksamhet åt personer med missgynnad bakgrund.

14.  Europaparlamentet understryker att tillgången till infrastruktur, tjänster och stöd som karaktäriseras av variation, hög kvalitet, lättillgänglighet och rimliga priser för omsorg om barn, äldre, personer med funktionsnedsättning och personer med kroniska sjukdomar eller i behov av långtidssjukvård inom den offentliga och privata sektorn, antingen i hemmet eller i hemliknande miljöer i närsamhället, har visat sig vara en avgörande aspekt av åtgärder för balans mellan arbete och privatliv och en viktig faktor för ledighetsuttaget bland föräldrar och informella omsorgsgivare, som ett led i arbetet med att hjälpa kvinnor att snabbt återvända till och stanna kvar på arbetsmarknaden. Parlamentet välkomnar övergången till närsamhällesbaserade tjänster, i enlighet med den europeiska pelaren för sociala rättigheter och FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, men konstaterar samtidigt att man måste övervaka dessa tjänster för att kontrollera att de håller hög kvalitet. Parlamentet anser att det för en högkvalitativ omsorg krävs hög kvalitet på de tjänster som erbjuds och att användarnas värdighet och mänskliga rättigheter respekteras till fullo samt att användarna inkluderas i samhället.

15.  Europaparlamentet påminner om att bristen på offentliga omsorgstjänster är en viktig orsak till kvinnornas underrepresentation på arbetsmarknaden, eftersom den gör det svårare att förena arbete och familjeansvar och leder till att en del kvinnor helt och hållet försvinner från arbetsmarknaden, förvärvsarbetar färre timmar eller lägger ned mer tid på att axla obetalt omsorgsansvar, vilket får en negativ inverkan på deras sociala trygghetsförmåner, i synnerhet deras pensioner, och ökar risken för fattigdom och social utestängning, i synnerhet på äldre dagar.

Omsorgsformer

16.  Europaparlamentet konstaterar att det förekommer en mängd olika typer av omsorgstjänster, till exempel förskola, äldreomsorg och omsorg eller stöd för personer med funktionsnedsättning och/eller kroniska sjukdomar som innebär ett långvarigt behov av vård och omsorg, och att olika politiska strategier har utvecklats till följd av detta. Parlamentet anser att omsorg kan tillhandahållas av formella och informella omsorgsgivare.

17.  Europaparlamentet anser att man vid utvecklingen av omsorgstjänster bör beakta alla kategorier av användare samt skillnaderna mellan dessa och deras varierande preferenser i fråga om vilka typer av omsorgstjänster som de behöver, däribland personer med missgynnad bakgrund, till exempel etniska minoriteter eller migrantfamiljer och människor som bor i avlägsna områden eller på landsbygden samt låginkomstfamiljer. Parlamentet påminner om att det familjebegrepp som används i lagstiftning och politiska åtgärder bör tolkas i vid bemärkelse.

18.  Europaparlamentet erkänner att låg socioekonomisk status och låg utbildningsnivå utgör hinder för tillgången till omsorgstjänster för många människor, vilket ytterligare ökar på deras svårigheter att förena arbete och privatliv. Parlamentet anser att detta kräver specifik planering och specifika strategier.

19.  Europaparlamentet noterar att den privata vinstdrivande sektorn spelar en viktig roll i tillhandahållandet av långtidssjukvård för personer med funktionsnedsättning och för äldre människor, och att problem kring tillgängligheten och kvaliteten på sådana tjänster har påtalats i hela Europa. Parlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera situationen på omsorgsmarknaden och att ta nödvändiga regleringsmässiga initiativ för att kontrollera och övervaka kvaliteten på de tjänster som erbjuds på detta område.

Omsorgens kvalitet, rimliga prisnivå och tillgänglighet

20.  Europaparlamentet anser att omsorgstjänsterna bör vara utformade på ett sådant sätt att de ger verkliga valmöjligheter för samtliga användare, deras anhöriga och deras omsorgsgivare, oavsett om de är hel- eller deltidsanställda, egenföretagare eller arbetslösa.

21.  Europaparlamentet anser att de som planerar och tillhandahåller omsorgstjänster har ansvar för att vara medvetna om användarnas behov och att användarna måste göras aktivt och meningsfullt delaktiga i planeringen och utvecklingen av omsorgen om äldre och personer med funktionsnedsättning samt att denna måste utformas och tillhandahållas utifrån ett rättighetsbaserat förhållningssätt. Parlamentet noterar de positiva erfarenheter som finns bland personer med psykiska och intellektuella funktionsnedsättningar av att ta del av utformningen av infrastruktur och tjänster som ökar deras möjligheter till ett självständigt liv och förbättrar deras livskvalitet.

22.  Europaparlamentet påpekar att tillhandahållandet av högkvalitativ omsorg i EU varierar stort både inom och mellan medlemsstaterna: mellan privata och offentliga miljöer, stad och landsbygd och olika åldersgrupper. Parlamentet noterar att familjerna, särskilt mor- och farföräldrar, axlar en stor del av ansvaret för barnomsorg och långtidssjukvård, vilket är särskilt tydligt i södra och östra Europa.[20]

23.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa en god täckning av omsorgstjänster, både i städerna och på landsbygden, för att förbättra tillgängligheten av och tillgången på tjänster för personer med missgynnad bakgrund, bland annat människor som bor på landsbygden och i avlägsna områden.

24.  Europaparlamentet anser att tillgängligheten beror på en kombination av kostnader och flexibilitet, varför det bör finnas en rad olika typer av omsorgstjänster, både offentliga och privata, och omsorg i hemmet och i hemlika miljöer. Parlamentet anser vidare att anhöriga bör kunna antingen frivilligt sköta omsorgen eller få bidrag för att köpa omsorgstjänster.

25.  Europaparlamentet betonar att omsorgstjänsternas kvalitet bör betraktas ur en rad olika synvinklar, inklusive kvaliteten på inrättningar och tjänster, kvaliteten på undervisningsprogram för barn, omsorgsgivarnas yrkeskunnighet, kvaliteten på lokaler och miljö och omsorgsgivarnas utbildningsnivå och arbetsförhållanden.

26.  Europaparlamentet konstaterar att omsorgstjänsterna bör utvecklas på ett sådant sätt att man stärker kontinuiteten i omsorgen, den preventiva hälso- och socialvården, rehabiliteringen och möjligheterna till ett självständigt liv. Parlamentet anser att man bör uppmuntra olika former av omsorg i hemmet, så att personer med omsorgsbehov kan komma i åtnjutande av tjänster utförda av kompetent omsorgspersonal i sitt eget hem och, om möjligt, leva ett självständigt liv. Parlamentet anser att omsorgstjänster i tillämpliga fall bör inriktas på ett övergripande familjestöd (såsom hjälp med hushållet, handledning och barnomsorg).

27.  Europaparlamentet understryker att information om tillgängliga tjänster och tjänsteleverantörer på omsorgsområdet bör finnas tillgänglig för föräldrar, äldre, personer med funktionsnedsättning och/eller kroniska sjukdomar i behov av långtidssjukvård och informella omsorgsgivare.

28.  Europaparlamentet betonar att bristen på tillgängliga offentliga tjänster och de orimliga kostnaderna för barnomsorg har negativa konsekvenser för barn från låginkomstfamiljer, vilket innebär att de missgynnas redan från tidig ålder. Parlamentet upprepar därför att medlemsstaterna måste prioritera utvecklingen av ett högkvalitativt offentligt omsorgssystem för alla barn, utan åtskillnader som förstärker klassamhällets stereotyper. Parlamentet framhåller att varje barn har rätt till högkvalitativ omsorg och utveckling i den tidiga barndomen, inklusive en fullständig uppsättning sociala stimuli. Parlamentet framhåller att de överdrivet höga omsorgskostnaderna också drabbar och missgynnar omsorgsbehövande personer från låginkomstfamiljer.

29.  Europaparlamentet anser att bristen på investeringar i högkvalitativ barnomsorg för barn under tre års ålder förlänger kvinnors avbrott i arbetslivet och skapar svårigheter när de återvänder till arbetet.

30.  Europaparlamentet finner det bekymmersamt att antalet platser har ökat snabbare i privata vårdhem än i offentliga vårdhem under senaste tio åren i nästan alla medlemsstater.[21]

31.  Europaparlamentet anser att de nationella systemen bör stärkas för att förbättra livskvaliteten bland äldre kvinnor, särskilt de med minnesnedsättande sjukdomar, och deras omsorgsgivare, som ofta själva är äldre kvinnor. Parlamentet föreslår att Alzheimerföreningar rådfrågas vid kartläggningen och genomförandet av sådana åtgärder.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i enlighet med dessa förslag ta fram vägledningar för medlemsstaterna i fråga om utvecklingen av heltäckande, sysselsättningsvänliga, individanpassade, närsamhällesbaserade och tillgängliga omsorgstjänster som inbegriper barn- och äldre- samt omsorg om personer med funktionsnedsättning och/eller kroniska sjukdomar och som grundas på delaktighet av och samråd med de tilltänkta användarna, i syfte att säkerställa tillgängligheten och tillgodose deras behov.

33.  Europaparlamentet konstaterar att det finns olika praxis i olika medlemsstater och understryker att samarbete och utbyte av bästa metoder på europeisk nivå kan främja ömsesidigt lärande och samråd mellan medlemsstaterna samt bidra till utvecklingen av högkvalitativa omsorgstjänster genom att stödja och komplettera de åtgärder som vidtas på regional och nationell nivå samt hjälpa medlemsstaterna att komma till rätta med gemensamma utmaningar. Parlamentet uppmanar kommissionen att fungera som en plattform för och underlätta detta utbyte av erfarenheter och god praxis i fråga om omsorgstjänsternas kvalitet, tillgänglighet och prissättning och de olika modellerna för tillhandahållande av omsorgstjänster som är skräddarsydda för de individuella omständigheterna och de ekonomiska möjligheterna att ta itu med utmaningarna på omsorgsområdet.

34.  Europaparlamentet finner arbetsförhållandena inom många delar av omsorgssektorn bekymmersamma, till exempel långa arbetsdagar, låg lön, brist på fortbildning och dålig arbetsmiljö. Parlamentet är bekymrat över att omsorgsarbete ses som en oattraktiv sysselsättningssektor som huvudsakligen lockar kvinnor och arbetstagare med utländsk bakgrund. Parlamentet understryker att dessa förhållanden också påverkar kvaliteten på den tillhandahållna omsorgen. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att ge omsorgsyrkena högre status och uppmanar kommissionen att i samarbete med arbetsmarknadsparterna upprätta en rättslig ram för minimistandarder för arbetstagare inom denna sektor samt att inleda ett initiativ om kvalitet i långtidssjukvården, med inspiration av tillgängliga frivilliga verktyg och initiativ i civilsamhället, till exempel den europeiska kvalitetsramen för långtidssjukvård och kommissionens nyligen framlagda förslag till rekommendation från rådet om förskoleverksamhet och barnomsorg av hög kvalitet.

35.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att övervaka och säkerställa att institutioner och andra platser som tillhandahåller omsorg är säkra och stimulerande arbetsplatser och att det görs lämpliga investeringar i omsorgsgivarnas välbefinnande och arbetsmiljö. Parlamentet anser att det är oerhört viktigt att säkerställa omsorgsgivarnas välbefinnande för att förhindra övergrepp mot omsorgstagarna. I detta sammanhang stöder parlamentet lagstiftningsinitiativen till certifiering och erkännande av yrkesmässiga omsorgsgivare och uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att förbättra omsorgsgivarnas arbetsförhållanden, till exempel genom att trygga deras rätt till formella anställningsavtal och betald ledighet, och att sörja för avsevärt höjda löner inom omsorgssektorn. Dessutom uppmanar parlamentet kommissionen och medlemsstaterna att öka allmänhetens medvetenhet om värdet av omsorgstjänster i syfte att höja omsorgsgivaryrkets status och öka männens delaktighet i omsorgsarbetet.

36.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen eftertryckligen att lägga fram ett europeiskt program för omsorgsgivare för rådet i syfte att identifiera och erkänna de många olika typer av informell omsorg som förekommer i Europa samt garantera omsorgsgivare ekonomiskt stöd och gradvis öka deras möjligheter att förena arbete och privatliv.

37.  Europaparlamentet påminner om att det i sin resolution av den 4 juli 2013 om krisens konsekvenser för utsatta gruppers tillgång till vård[22] specifikt efterlyste ett direktiv om ledighet för vård av anhörig. Parlamentet noterar att informella omsorgsgivare som väljer att tillhandahålla informell omsorg om sina anhöriga bör få lämplig ersättning och tillgång till sociala förmåner på jämlik basis med andra omsorgsgivare. Parlamentet efterlyser därför dessutom en övergripande strategi för att hantera de informella omsorgsgivarnas utmaningar, vilken som går utöver arbetslagstiftningen, såsom kontinuerligt inkomststöd, tillgång till hälso- och sjukvård, möjlighet till semester och ackumulering av pensionsrätter så att de blir tillräckliga även när omsorgsgivarens inkomstnivå tillfälligt är lägre på grund av tillhandahållandet av informell omsorg, en situation som främst berör kvinnor. Parlamentet anser att tillhandahållandet av omsorg inte bör ha negativa konsekvenser för den informella omsorgsgivarens hälsa och välbefinnande. Medlemsstaterna uppmanas i detta sammanhang att tillhandahålla adekvata avlastnings- och rådgivningstjänster och tjänster för ömsesidig rådgivning, psykologiskt stöd, dagomsorg och avlastningsvård för informella omsorgsgivare som skulle bidra till att öka deras deltagande på arbetsmarknaden.

38.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genom arbets- och sociallagstiftning införa ”omsorgspoäng” för både kvinnor och män som likvärdiga perioder för intjänandet av pensionsrätter, i syfte att skydda dem som avbryter sitt arbetsliv för att ge informell obetald omsorg till en omsorgsbehövande eller en anhörig samt att erkänna värdet av dessa omsorgsgivares arbete för hela samhället.

39.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att sörja för att informella omsorgsgivare erkänns som likvärdiga aktörer i tillhandahållandet av omsorgstjänster samt att som ett led i program för livslångt lärande ta fram utbildningar om och främja erkännandet av den kompetens som informella omsorgsgivare förvärvat. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i samarbete med icke-statliga organisationer och utbildningsanstalter stödja unga omsorgsgivare. Kommissionen uppmanas att lägga fram ett förslag till handlingsplan som inbegriper bland annat dessa åtgärder för att trygga omsorgens kvalitet och omsorgsgivarnas livskvalitet.

40.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bedriva forskning om antalet unga omsorgsgivare och om hur deras roll som omsorgsgivare påverkar deras välbefinnande och försörjning samt att på grundval av denna forskning tillhandahålla stöd till unga omsorgsgivare och tillgodose deras behov, i samarbete med icke-statliga organisationer och utbildningsanstalter.

41.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta bättre hänsyn till omsorgstjänster och omsorgsgivare i samband med forskning och policyutveckling, i synnerhet med avseende på Europeiska socialfonden, handikappstrategin och hälsoprogrammet.

Omsorgsmål

42.  Europaparlamentet understryker att den utmaning som vi nu står inför när det gäller att nå Barcelonamålen är att öka tillhandahållandet av barnomsorg för barn mellan 3 och 4 års ålder. Parlamentet välkomnar kommissionens rekommendation att utöka målet för Utbildning 2020-strategin till att gälla barnomsorg för minst 95 procent av barnen mellan 3 år och den obligatoriska skolåldern. Parlamentet uppmanar kommissionen att i samråd med berörda aktörer, inklusive medlemsstaterna, höja Barcelonamålen och målen för förskoleverksamhet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka sina insatser för att uppnå målen och att sätta tillhandahållandet av omsorg högre upp på den politiska agendan. Vidare uppmanas medlemsstaterna att förbättra de nationella kvalitetsramarna för förskola och barnomsorg genom att beakta kommissionens förslag till rådets rekommendation om förskoleverksamhet och barnomsorg av hög kvalitet samt att granska fem avgörande aspekter av förskoleverksamheten och barnomsorgen som nämns i förslaget: tillgång, personalstyrka, läroplan, tillsyn och utvärdering samt styrning och finansiering. Dessutom uppmanar parlamentet medlemsstaterna att vid tillhandahållandet av förskoleverksamhet att betona inte bara tillgången, utan även kvaliteten på denna omsorg, särskilt om barn med missgynnad bakgrund och barn med funktionsnedsättning.

43.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fastställa indikatorer och motsvarande kvalitetsmål för omsorgstjänster för äldre och personer med funktionsnedsättning och/eller kroniska sjukdomar med omsorgsbehov, liknande Barcelonamålen, med övervakningsverktyg för att mäta dessa tjänsters kvalitet, tillgänglighet och prisnivå.

44.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inbegripa äldreomsorgen och omsorgen om personer med funktionsnedsättning och/eller kroniska sjukdomar i sin övervakning och översyn av uppgifter inom ramen för den europeiska planeringsterminen och i den årliga jämställdhetsrapporten. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att överväga att inbegripa utvärderingar av äldreomsorgen och omsorgen om personer med funktionsnedsättning och/eller kroniska sjukdomar i sina landrapporter, med beaktande av synpunkter från omsorgsgivare och omsorgstagare. Vidare uppmanar parlamentet kommissionen att inbegripa uppgifter om denna omsorg i en uppsättning indikatorer på social utveckling, som bör övervakas inom ramen för den europeiska planeringsterminen. Kommissionen och rådet uppmanas även att inbegripa dessa sociala indikatorer i planeringsterminens regler. Dessutom uppmuntras medlemsstaterna att anta och tillämpa korrigerande åtgärder om utvecklingen visar sig vara för långsam.

45.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra insamlingen av könsuppdelade uppgifter och att ta fram sektorsspecifik statistik, jämförbara definitioner och indikatorer i syfte att bedöma jämställdhetsaspekten av tillgängligheten, kvaliteten och effektiviteten hos barn- och äldreomsorgen och omsorgen om personer med funktionsnedsättning och kroniska sjukdomar på EU-nivå, samtidigt som man ser till att omsorgspersonalens övervakningsbörda inte ökar. Vidare uppmanar parlamentet kommissionen att övervaka utvecklingen av omsorgstjänster och vid behov utarbeta rekommendationer om korrigerande åtgärder.

46.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att samla in uppgifter av god kvalitet om tillhandahållandet av omsorgstjänster för barn, äldre och personer med funktionsnedsättning som finns tillgängliga via offentlig och privat finansiering, i syfte att övervaka situationen i stort och att förbättra omsorgen genom att beakta inte bara användarnas behov, utan även möjligheterna att förena arbete och privatliv och arbetsförhållandena för de många omsorgsgivarna. Dessutom uppmanar parlamentet medlemsstaterna att anta effektiva politiska instrument och vidta korrigerande åtgärder när det behövs.

Finansiering av omsorgen

47.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att – bland annat för att komma till rätta med de befintliga investeringsunderskotten – öka de offentliga investeringar i omsorgstjänster och infrastruktur för barn, i synnerhet småbarn, och för omsorg om andra anhöriga samt att säkerställa allmän tillgång till sådana tjänster, förbättra kvaliteten på omsorgen och investera mer i särskilda åtgärder som gör det möjligt för omsorgsgivare att upprätthålla ett aktivt yrkesliv.

48.  Europaparlamentet noterar de oproportionerliga konsekvenser som otillräckliga investeringar i offentliga omsorgsstrukturer och omsorgstjänster har för ensamstående föräldrar, varav en överväldigande majoritet är kvinnor, och för familjer som lever i fattigdom och som löper risk för social utestängning.

49.  Europaparlamentet noterar vikten av jämställdhetsintegrering på alla genomförandestadier av de olika politiska åtgärderna och i allra högsta grad på programstadiet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att jämställdhetsdimensionen till fullo integreras i de nationella reformplanerna med stöd inte bara av Europeiska socialfonden utan även av andra EU-fonder som tillhandahåller resurser för allmän social infrastruktur, vilka bör användas av medlemsstaterna för utvecklingen av omsorgstjänster.

50.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att arbetet med den europeiska planeringsterminen bidrar till förverkligandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter, så att medlemsstaterna får faktiskt utrymme att uppbåda och bibehålla sin finansiering av omsorgstjänster.

51.  Europaparlamentet stöder inkluderingen i kommissionens landspecifika rekommendationer av åtgärder som är inriktade på investeringar i barnomsorg och på negativa skatteincitament som gör att den andra försörjaren – som oftast är kvinna – låter bli att arbeta mer eller att arbeta överhuvudtaget samt på andra åtgärder för att täppa till löneklyftan mellan könen.

52.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka finansieringen av alla typer av omsorgstjänster med särskild hänsyn, i lämpliga fall, till en övergång från institutionsbaserade till närsamhällesbaserade omsorgstjänster med hjälp av Europeiska socialfonden+ och andra finansieringsinstrument som syftar till att finansiera social infrastruktur. Dessutom uppmanar parlamentet kommissionen att i samma anda höja anslagen till Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) i syfte att stödja tillhandahållandet av barnomsorgsinrättningar på landsbygden och att ytterligare utnyttja Europeiska fonden för strategiska investeringar till finansiering av projekt för förskoleverksamhet och barnomsorg. Kommissionen uppmanas också att strikt övervaka användningen av EU-finansiering, i synnerhet inom ramen för de europeiska struktur- och investeringsfonderna på området offentliga social omsorg och långtidssjukvård, och att säkerställa att investeringarna är förenliga skyldigheterna avseende mänskliga rättigheter enligt FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna.

53.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga möjligheterna till gränsöverskridande överförbarhet av sociala förmåner, så att en persons ursprungsmedlemsstat finansierar vederbörandes plats på en inrättning för social service i en annan medlemsstat (under förutsättning att det inte finns någon sådan inrättning i ursprungsmedlemsstaten).

54.  Europaparlamentet påpekar att det behövs bättre analyser av potentialen till offentlig-privata investeringar i tillhandahållandet av omsorgstjänster, med beaktande av befintliga företagsinitiativ för arbetstagare som har omsorgsansvar för personer med funktionsnedsättning och vuxna.

55.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inta ett övergripande förhållningssätt till alla typer av omsorgstjänster samt att stärka tillhandahållandet i syfte att uppnå en effektiv användning, med utnyttjande av samverkanseffekterna, av EU:s relevanta finansieringsinstrument på området livslångt lärande, forskning och infrastrukturutveckling. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att prioritera finansiering av barnomsorg och långtidssjukvård, med användning av de finansieringsinstrument som finns tillgängliga inom ramen för nästa fleråriga budgetram, inte minst de befintliga medlen från Europeiska fonden för strategiska investeringar, europeiska struktur- och investeringsfonder såsom Europeiska socialfonden (ESF) och Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) samt Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling. Dessutom uppmuntras medlemsstaterna att fördela sina resurser på ett mer effektivt sätt, så att missgynnade och utsatta grupper lättare kan tillgå och få råd att köpa omsorgstjänster, samt att utforma effektiva finansieringsmodeller, bland annat riktad finansiering, där det råder god balans mellan offentliga och privata investeringar i enlighet med de nationella och lokala förhållandena.

56.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att Europeiska jämställdhetsinstitutet (EIGE) har tillräckliga resurser för att övervaka utvecklingen av omsorgsinfrastrukturen och genomförandet av politiska åtgärder för möjligheter att förena arbete och privatliv samt att analysera huruvida och hur dessa politiska åtgärder medför ökad jämställdhet på avsett sätt.

57.  Europaparlamentet välkomnar vissa medlemsstaters beslut att införa skattepolitiska incitament för företag som tillhandahåller barnomsorg för sina anställda för att göra det lättare för dem att förena arbete och privatliv.

°

°  °

58.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

• [1]  EUT L 204, 26.7.2006, s. 23.
• [2]  EUT C 175, 15.6.2011, s. 8.
• [3]  EUT L 59, 2.3.2013, s. 59.
• [4]  EUT C 346, 27.9.2018, s. 6.
• [5]  EUT C 331, 18.9.2018, s. 60.
• [6]  EUT C 204, 13.6.2018, s. 76.
• [7]  EUT C 76, 28.2.2018, s. 93.
• [8]  EUT C 66, 21.2.2018, s. 30.
• [9]  EUT C 50, 9.2.2018, s. 15.
• [10]  EUT C 308 E, 20.10.2011, s. 49.
• [11]  EUT C 351 E, 2.12.2011, s. 39.
• [12]  EUT C 487, 28.12.2016, s. 7.
• [13]  EUT C 12, 15.1.2015, s. 16.
• [14]  EUT C 21, 21.1.2011, s. 39.
• [15]  Europeiska kommissionen, 2018 års jämställdhetsrapport.
• [16]  Kommissionens färdplan för 2018, Europeiska centrumet för politisk strategi (2017), 10 trends transforming the education as we know it.
• [17]  Eurofound, Caring for children and dependants: effect on careers of young workers.
• [18]  Uppgifter från Eurostat 2010. Kommissionens rapport om jämställdheten under 2015 i Europeiska unionen (2016).
• [19]  I enlighet med Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 20 oktober 2010 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 92/85/EEG om åtgärder för att förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar (EUT C 70E, 8.3.2012, s. 162).
• [20]  Eurofound, European Quality of Life Survey 2016: overview report.
• [21]  Eurofound, Care homes for older Europeans: Public, for-profit and non-profit providers.
• [22]  EUT C 75, 26.2.2016, s. 130.

MOTIVERING

Kvinnors och mäns ojämlika fördelning av omsorgs- och hushållsansvaret är en seglivad utmaning. Europeiska jämställdhetsinstitutet konstaterade i sitt jämställdhetsindex för 2017 att den övergripande tendensen i Europa under de senaste tio åren har varit negativ: Den andel tid som kvinnor lade på omsorg, hushållssysslor och sociala aktiviteter ökade, även i förhållande till männens situation.

Det faktum att kvinnorna lägger oproportionerligt mycket tid på att utföra obetalt arbete jämfört med männen har allvarliga ekonomiska och sociala konsekvenser. Det hindrar uppnåendet av EU:s jämställdhetsmål. I slutändan leder till det till skillnader mellan könen i fråga om fattigdom, som är högst bland de äldre. Under 2014 var den genomsnittliga pensionsklyftan mellan könen i EU så hög som 40 procent, vilket är resultatet av ackumulerad ojämlikhet under kvinnornas hela livstid och av perioder av frånvaro från arbetsmarknaden. Bland dem som är 75 år och äldre befinner sig 22 procent av kvinnorna i riskzonen för fattigdom eller socialt utanförskap, jämfört med 15 procent av männen. Detta har också en direkt negativ inverkan på barn och familjer. Det totala ekonomiska bortfallet på grund av skillnaderna i sysselsättningsgrad mellan könen uppgår till 370 miljarder euro per år.[1]

Bristen på adekvata möjligheter till ledighet för omsorg om andra anhöriga är en av de främsta orsakerna till den ojämna fördelningen av omsorgsansvaret.[2] Hela 80 procent av all omsorg i EU tillhandahålls av (obetalda) informella omsorgsgivare, varav 75 procent är kvinnor. Ett oroande faktum är att detta inbegriper unga omsorgsgivare som är yngre än 17 år, för vilka de överlappande ansvarsområdena har en negativ inverkan på deras utbildning, hälsa och utkomstmöjligheter.

Begränsade möjligheter att på ett kostnadseffektivt, smidigt och flexibelt sätt kombinera förvärvsarbete med familjeansvar är ett av de främsta skälen till att kvinnor inte förvärvsarbetar. Den genomsnittliga sysselsättningsgraden bland kvinnorna i EU är 64 procent (jämfört med 76 procent bland männen). Kvinnorna är också överrepresenterade inom deltidsarbeten. Uppgifter från Eurofound visar att 31,5 procent av alla förvärvsarbetande kvinnor arbetar deltid i EU, jämfört med 8,2 procent av männen. För nästan 20 procent av de icke förvärvsarbetande kvinnorna ligger omsorgsansvar bakom deras frånvaro från arbetsmarknaden, medan detta är fallet för färre än 2 procent av de icke förvärvsarbetande männen. Detta strider mot EU:s Europa 2020-strategi och målet att 75 procent av alla kvinnor och män ska vara i sysselsättning senast 2020. Det är också mot principerna för den europeiska pelaren för sociala rättigheter, bland annat avseende lika möjligheter för kvinnor och män att delta på arbetsmarknaden och rätten till rimligt prissatta omsorgstjänster av god kvalitet.

Med tanke på Europas åldrande befolkning kommer denna situation sannolikt att förvärras. Den växande efterfrågan på omsorgstjänster, den informella omsorgens utbredning i Europa och de ansträngda offentliga utgifterna i vissa länder gör att den informella omsorgen kommer att bli ännu viktigare i framtiden. Det är därför uppenbart att behoven av informell omsorg måste stödjas och att det är absolut nödvändigt att vidta åtgärder som gör det möjligt för omsorgsgivare att kombinera omsorg och arbete.

Definitionen av omsorgstjänster bör inbegripa omsorg om barn, äldre och personer med funktionsnedsättning. Dessa omsorgstjänster måste utvecklas snarast, så att de blir lättillgängliga och flexibla och kan tillgodose olika familjers behov och de varierande omsorgsbehoven. Här måste hänsyn bland annat tas till den särskilda situation som gäller för ensamstående föräldrar, deltidsarbetande personer, egenföretagare eller skiftarbetande personer. Det bör vara upp till var och en hur man väljer att organisera omsorgsansvaret inom familjen och att bestämma huruvida man ska använda sig av tjänster utanför hemmet eller köpa tjänster som utförs i hemmet. Alla alternativ bör få lika omfattande bidrag och stöd. Det bör också finnas en uppsättning verkliga valmöjligheter vad gäller att kombinera den nödvändiga nivån och omfattningen på tjänster med arbete. Möjligheterna att förena arbete med omsorgsansvar bör inte inverka menligt på sociala och ekonomiska förmåner såsom lön och pension.

I framtiden bör den uppnådda nivån syfta till att garantera minst 20 veckors mammaledighet, som också kan delas med pappan, före och/eller efter förlossningen. Det måste också finnas garantier i fråga om uppsägningsskydd, rätt till återinträde på samma eller motsvarande tjänst och skydd mot diskriminering för dem som tar ut pappaledighet (i enlighet med Europaparlamentets ståndpunkt om åtgärder för att förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar ***I). Dessa rättigheter för gradvis utökas till att omfatta alla som behöver ta ledigt för att ta hand om andra anhöriga med kroniskt omsorgsbehov. Dessutom bör den följaktiga frånvaron från arbetsmarknaden beaktas vid utformningen av pensionsplaner.

För att allt detta ska kunna uppnås måste omsorgstjänsterna utvecklas i samråd med de tilltänkta användarna och kunderna. Det måste finnas en fullgod förståelse av de behov och uppfattningar som finns ur tillgänglighetssynpunkt.

På institutionell nivå bör man övervaka tillträdet till tjänster, inbegripet för dem som befinner sig i riskzonen för social utestängning. Detta är särskilt viktigt med tanke på arbetslivets föränderliga karaktär. Effekterna av digitaliseringen, den ökade produktiviteten och övergången till en cirkulär tjänsteekonomi måste beaktas. Omsorgstjänsternas utformning måste stödja och underlätta nya arbetsformer.

Samtidigt är det viktigt att säkerställa att de institutioner och platser som tillhandahåller omsorg är säkra och uppmuntrande arbetsplatser. Om det inte satsas på dem som väljer att arbeta inom omsorgssektorn så kommer barn-, funktionshinder- och äldreomsorgen aldrig att hålla så hög kvalitet som den skulle kunna göra.

På europeisk nivå bör man ta fram och övervaka kvalitetsindikatorer för omsorgen. Då kan investeringar göras från de europeiska strukturfonderna för att de uppställda målen för nivån och kvaliteten på tjänsterna kan uppnås i samtliga EU-medlemsstater. Medlemsstaterna måste uppmanas att rapportera om användningen av dessa medel med tillräckligt detaljerade uppgifter, så att informationen kan analyseras på europeisk nivå.

• [1]  Eurofound (2016) The Gender Employment Gap: Challenges and Solutions.
• [2]  Det är svårt för omsorgsgivare i arbetsför ålder att kombinera förvärvsarbete med omsorgsansvar, varför de i bland väljer att gå ned i arbetstid eller att sluta förvärvsarbeta. Omsorgsansvar kan också orsaka utbrändhet och stress. OECD (2011) Help Wanted? Providing and Paying for Long-Term Care. OECD Health Policy Studies.

INFORMATION OM ANTAGANDET I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Antagande	10.10.2018
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	17 1 8
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Daniela Aiuto, Beatriz Becerra Basterrechea, Heinz K. Becker, Malin Björk, Vilija Blinkevičiūtė, Anna Maria Corazza Bildt, Iratxe García Pérez, Arne Gericke, Anna Hedh, Mary Honeyball, Teresa Jiménez-Becerril Barrio, Agnieszka Kozłowska-Rajewicz, Florent Marcellesi, Angelika Mlinar, Angelika Niebler, Maria Noichl, Marijana Petir, João Pimenta Lopes, Ernest Urtasun, Anna Záborská, Maria Gabriela Zoană
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Biljana Borzan, Rosa Estaràs Ferragut, Lívia Járóka, Kostadinka Kuneva, Mylène Troszczynski

SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

17	+
ALDE	Beatriz Becerra Basterrechea, Angelika Mlinar
EFDD	Daniela Aiuto
GUE/NGL	Kostadinka Kuneva
PPE	Rosa Estaràs Ferragut, Lívia Járóka, Teresa Jiménez-Becerril Barrio, Agnieszka Kozłowska-Rajewicz
S&D	Vilija Blinkevičiūtė, Biljana Borzan, Iratxe García Pérez, Anna Hedh, Mary Honeyball, Maria Noichl, Maria Gabriela Zoană
VERTS/ALE	Florent Marcellesi, Ernest Urtasun

1	-
PPE	Angelika Niebler

8	0
ECR	Arne Gericke
ENF	Mylène Troszczynski
GUE/NGL	Malin Björk, João Pimenta Lopes
PPE	Heinz K. Becker, Anna Maria Corazza Bildt, Marijana Petir, Anna Záborská

Teckenförklaring:

+  :  Ja-röster

-  :  Nej-röster

0  :  Nedlagda röster