BETÄNKANDE om slutsatser och rekommendationer från särskilda utskottet för terrorismfrågor

21.11.2018 - (2018/2044(INI))

Särskilda utskottet för terrorismfrågor
Föredragande: Monika Hohlmeier och Helga Stevens

Ändringsförslag

• 001-002 (PDF - 90 KB)
• 001-002 (DOC - 67 KB)
• 003-006 (PDF - 21 KB)
• 003-006 (DOC - 73 KB)
• 007-011 (PDF - 109 KB)
• 007-011 (DOC - 73 KB)
• 012-015 (PDF - 21 KB)
• 012-015 (DOC - 71 KB)
• 016-021 (PDF - 126 KB)
• 016-021 (DOC - 76 KB)
• 022-030 (PDF - 120 KB)
• 022-030 (DOC - 80 KB)
• 031-031 (PDF - 88 KB)
• 031-031 (DOC - 68 KB)

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om slutsatser och rekommendationer från särskilda utskottet för terrorismfrågor

(2018/2044(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sitt beslut av den 6 juli 2017 om tillsättning av ett särskilt utskott för terrorismfrågor och fastställande av dess ansvarsområden, sammansättning och mandatperiod[1], som antogs i enlighet med artikel 197 i arbetsordningen,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från särskilda utskottet för terrorismfrågor (A8‑0374/2018), och av följande skäl:

Inledning

A.  Unionen bygger på värdena mänsklig värdighet, frihet, jämlikhet och solidaritet, respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, samt på de demokratiska principerna och rättsstatsprincipen. Terroristdåd utgör en av de grövsta kränkningarna av dessa universella värden och principer.

B.  EU bör göra sitt allra yttersta för att säkerställa den fysiska och psykiska integriteten för dess medborgare som utsätts för fara av terrorister. Kampen mot terrorismen kräver att man ställer dess offer i centrum. Samhällen måste skydda, erkänna, stödja och kompensera offren för terrorismen. I artikel 6 i stadgan om de grundläggande rättigheterna är både rätten till frihet och rätten till säkerhet inskrivna, och dessa kompletterar varandra.

C.  Hanteringen av terroristhotet bör alltid fullständigt överensstämma med de principer som erkänns i artikel 2 i EU-fördraget och bör beakta de grundläggande rättigheterna och friheterna samt de principer som särskilt erkänns i stadgan om de grundläggande rättigheterna, med tanke på eventuella effekter för oskyldiga människor som utgör det stora flertalet av befolkningen.

D.  Terrorism i alla dess former och yttringar, oavsett av vem, var och för vilket ändamål den begås, måste fördömas, eftersom den utgör ett av de allvarligaste hoten mot internationell fred och säkerhet.

E.  Terroristhotet har vuxit och utvecklats snabbt under de senaste åren. Terrorattentat har drabbat oss alla djupt och har kostat många oskyldiga människor livet och även skadat många. Terrorismens gränsöverskridande karaktär kräver ett kraftfullt och samordnat bemötande och samarbete såväl inom och mellan medlemsstaterna som med och mellan behöriga unionsbyråer och unionsorgan, samt med relevanta tredjeländer.

Institutionell ram

F.  Säkerheten i en medlemsstat är säkerheten för alla i unionen. De hot som terrorismen utgör kräver en helhetssyn som kopplar samman inre och yttre säkerhet och säkerställer nationell och europeisk samordning. EU och medlemsstaterna har gjort framsteg för att motverka dessa hot, men dessa framsteg framtvingas tyvärr på grund av olika händelser snarare än genom proaktiva åtgärder, och samma framsteg uppnås inte i alla medlemsstater.

G.  Nationell säkerhet är endast medlemsstaternas ansvar enligt artikel 4.2 i EU-fördraget och artikel 73 i EUF-fördraget, medan unionen och medlemsstaterna enligt artikel 4.3 och artikel 42 i EU-fördraget ska bistå varandra genom att utföra uppgifter som följer av fördragen. Den nationella säkerheten blir allt mer beroende av sin vidare europeiska dimension. Nationell säkerhet definieras inte på EU-nivå, vilket ger medlemsstaterna stort handlingsutrymme.

H.  Samtidigt anges i artikel 4.2 i EUF-fördraget att unionen och medlemsstaterna ska ha delade befogenheter på området frihet, säkerhet och rättvisa. EU har särskilda befogenheter när det gäller att underlätta och främja samordning och samarbete mellan medlemsstaterna och även när det gäller att harmonisera medlemsstaternas lagstiftning och praxis. Ett mandat för EU-åtgärder ges i artikel 67 i EUF-fördraget för att ”säkerställa en hög säkerhetsnivå genom förebyggande och bekämpning av brottslighet”.

I.  De nationella säkerhets- och underrättelseorganen i EU:s medlemsstater och i vissa tredjeländer samarbetar effektivt genom gruppen för kamp mot terrorism, som är ett informellt organ som står utanför EU, och på bilateral och multilateral basis. Gruppen för kamp mot terrorism har en plattform för utbyte av operativa underrättelser vilken har gett ett snabbare och mer kvalitativt underrättelseutbyte. EU har ett etablerat komplex av strukturer som helt eller delvis arbetar med terrorism, främst genom Europols europeiska centrum mot terrorism som är ett centralt nav för utbyte av brottsbekämpningsinformation och samarbete på terrorismbekämpningsområdet i EU, och EU:s underrättelse- och lägescentral (Intcen), som är en ingång för strategiska underrättelser från underrättelse- och säkerhetstjänster till EU genom vilka information från gruppen för kamp mot terrorism når beslutsfattarna i EU, med bistånd av EU:s samordnare för kampen mot terrorism.

J.  Gränslinjen mellan EU:s och medlemsstaternas behörighet är inte alltid tydlig på grund av olika egenskaper och geografiska befogenheter, vilket visar hur viktigt det är med samarbete mellan de båda förvaltningsnivåerna. Alla olika regionala, nationella, europeiska och internationella aktörer inom kampen mot terrorismen med överlappande kompetens och otillräckligt avgränsade mandat, de många formella och informella forumen för samarbete och utbyte av information samt fördelningen av behörighet mellan de olika regionala och nationella organen, mellan brottsbekämpande myndigheter och underrättelsetjänster och mellan EU och medlemsstaterna understryker komplexiteten, och kan ge upphov till svårigheter, när det gäller samordning, effektivitet och samstämmighet i hur terroristhotet ska bemötas.

K.  Kommissionären med ansvar för säkerhetsunionen är en uppskattad aktör i fråga om att förena kommissionens utvecklingspolitik, genomförande, uppföljning och utvärdering. Inrättandet av befattningen kommissionär med ansvar för säkerhetsunionen signalerar EU:s engagemang för att främja samarbete mellan medlemsstaterna i frågor som rör den inre säkerheten, såväl som att harmonisera lagstiftningen mot terrorism och säkerställa ett bättre samarbete mellan brottsbekämpande och rättsliga myndigheter, med full respekt för statusen för dessa frågor som nationella befogenheter i enlighet med fördragen.

L.  EU:s samordnare för kampen mot terrorism är en viktig aktör i uppföljningen av genomförandet av EU:s strategi för kampen mot terrorism. I enlighet med sitt mandat och enligt vad som fastställts av Europeiska rådet är EU:s samordnare för kampen mot terrorism ansvarig för verkställigheten och utvärderingen av strategin och samordningen av arbetet inom EU, och för underlättandet av kommunikationsåtgärder mellan EU och tredjeländer. EU:s samordnare för kampen mot terrorism ger värdefulla råd till, upprätthåller kontakterna med, och hjälper till med att stärka samordningen mellan EU:s institutioner, byråer och medlemsstater. Hans eller hennes mandat och status är i vilket fall som helst bristfälligt definierade.

M.  Den 6 juli 2017 inrättade parlamentet ett tillfälligt särskilt utskott för terrorismfrågor (TERR) i syfte att ge parlamentets syn på de praktiska och lagstiftningsmässiga luckor som finns i den nuvarande ordningen för terrorismbekämpning och som har möjliggjort den senaste tidens terroristattentat i EU samt för att ge rekommendationer som kan bidra till att hantera terrorismhotet på EU-nivå.

N.  Europeiska åklagarmyndigheten, som ska inrättas på grundval av rådets förordning (EU) 2017/1939, ska ha den viktiga uppgiften att utreda och lagföra brott som påverkar unionens ekonomiska intressen. Dess inrättande och anslagen av ekonomiska resurser till detta nya organ bör inte negativt påverka möjligheterna för befintliga strukturer, som t.ex. Eurojust, att underlätta medlemsstaternas insatser i kampen mot terrorism.

O.  Av 88 rättsligt bindande åtgärder mot terrorism som föreslogs mellan september 2001 och sommaren 2013 omfattades bara en fjärdedel av konsekvensbedömningar och bara tre av offentligt samråd[2]. Detta förhållande har förbättrats under senare år och de senaste initiativen som kommissionen lade fram 2017 och 2018 åtföljdes av erforderlig motivering. Genom agendan för bättre lagstiftning, som antogs 2015, har kommissionen också stärkt sin politik för samråd med berörda parter. Åtgärder mot terrorism kan vara mer effektiva och samstämda om relevanta berörda parter hörs och konsekvensbedömningar genomförs.

P.  I kommissionens övergripande bedömning av EU:s säkerhetspolitik nämns ofullständigt genomförande som en av utmaningarna för säkerhetsunionen.

Q.  Utvärdering av åtgärder mot terrorism är avgörande för att bedöma deras effektivitet, relevans, samstämmighet, effektivitet och respekt för de grundläggande rättigheterna, och avgöra huruvida ytterligare åtgärder är nödvändiga för att ta itu med bristerna. Det finns en skillnad mellan att övervaka omfattningen av genomförandet och den faktiska effektiviteten av genomförda åtgärder. Mellan 2001 och 2016 fanns det 17 rapporter om övervakning av genomförandet och om utvärdering jämfört med tio strategier för terrorismbekämpning och 55 lagstiftande och icke-bindande åtgärder. Det är nödvändigt att medlemsstaterna skyndsamt genomför EU:s lagstiftning på säkerhetsområdet för att undanröja alla svagheter i EU:s samlade åtgärder mot terrorism.

Terroristhot

R.  Under de senaste åren har EU-medlemsstater drabbats av omfattande terrorattentat. De dödligaste attentaten har begåtts eller inspirerats av jihadistgrupper såsom Islamiska staten och al-Qaida. Dessa terroristgrupper[3] och deras verksamhet underlättas ibland av vissa länder. Högerextrem, vänsterextrem och etno-nationalistisk separatistisk våldsextremism, som syftar till att störta de demokratiska värderingar och system som styrs av rättsstatsprincipen i EU genom olagligt våld, är fortfarande också oroande.

S.  Samtidigt som de flesta terrorattentat som genomfördes i EU år 2017 angavs som separatistattentat (137 av 205), anges tydligt i Europols TESAT 2018 att inga av de rapporterade aktiviteterna i någon terroristkategori har varit så dödliga och har haft en sådan inverkan på samhället som helhet som de som utförts av jihadistiska terrorister. Den växande risken för vedergällningsterrorism är en allvarlig farhåga som inte bör underskattas.

T.  Så länge som ett terroristattentat är ett ”vidsträckt eller systematiskt angrepp riktat mot civilbefolkning”, bör terroristmord omfattas av och hanteras enligt artikel 7 i Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen av den 17 juli 1998.

U.  Utvecklingen och instabiliteten i Mellanöstern och Nordafrika (Mena) har gjort det möjligt för Islamiska staten och andra terroristgrupper att få fotfäste i länder som gränsar till EU och rekrytera stridande från EU i en aldrig tidigare skådad omfattning. Som ett resultat av detta har kopplingen mellan inre och yttre säkerhet blivit mer framträdande.

V.  Tusentals europeiskfödda medborgare eller medborgare som är bosatta i EU deltog i Islamiska statens terroristaktiviteter i Syrien och Irak, men det har skett en ändring av strategin sedan Islamiska statens militära kollaps, med en nedgång i antalet personer som reser till dessa länder för terroriständamål och terroristjihadister och ”sovande celler” inom EU som uppmuntras att genomföra attentat i sina hemländer.

W.  Nya attentat har visat att skjutvapen och sprängämnen fortfarande är traditionella metoder som används av terroristgrupper. Det finns emellertid en växande användning av individer av andra vapen och metoder som är mycket mindre sofistikerade och svårare att upptäcka, som syftar till att orsaka ett maximalt antal slumpmässiga dödsfall bland civila.

X.  Utländska terroriststridandes och deras familjers återvändande utgör särskilda utmaningar när det gäller säkerhet och radikalisering; särskilt barn som återvänder medför specifika problem eftersom de behöver skydd som offer, men samtidigt också kan vara potentiella förövare.

Y.  Vissa av dessa återvändande har fått långvarig ideologisk indoktrinering och militär utbildning i användningen av vapen och sprängämnen samt i olika sorters taktik för skydd, angrepp och strid, och har i vissa fall etablerat kontakter med andra terrorister, möjligen tidigare utländska stridande, med vilka de bildar gränsöverskridande nätverk[4].

Z.  Bland förövare av terroristattentat i EU finns mycket ofta EU-medborgare, ofta andra eller tredje generationens invandrare, som har vuxit upp i de medlemsstater som de har angripit, samt utlänningar som i vissa fall har bott under en avsevärd tid i den medlemsstat där attentatet äger rum.

AA.  Våra öppna samhällen och öppna gränser är sårbara för kränkningar och utnyttjas av terroristgrupper. Vissa terrorister har använt migranters och asylsökandes resvägar för att ta sig till europeiska länder och utnyttjar den fria rörligheten i Europa.

AB.  Det finns dokumenterade fall[5] där offer för allvarliga brott som begåtts av Islamiska statens terrorister på syriskt eller irakiskt territorium har – när de trodde sig vara säkra – mött sina plågoandar igen på EU:s territorium, där båda har begärt skydd.

AC.  Flödet av migranter och flyktingar utgör utmaningar för deras integration i Europas samhällen och kräver förstärkta och särskilda investeringar inriktade mot social och kulturell integration.

AD.  Nya former av terrorism kan användas för ett attentat, bland dem cyberterrorism och användning av massförstörelsevapen, eventuellt i samband med ny teknisk utrustning som t.ex. drönare. Det finns en tidigare likartad händelse med ett misslyckat attentat med det mycket giftiga biologiska medlet ricin. Det finns fall där terroristgrupper har använt eller planerat att använda kemiska, biologiska, radiologiska eller nukleära (CBRN) material, och via sociala medier utbytt information om möjlig taktik och möjliga attentatsmetoder och om tänkbara mål.

AE.  Medlemsstaterna har olika strategier för att hantera hybrid- och CBRN-relaterade hot, och har därför olika beredskapsnivåer.

AF.  Rådet välkomnade den 28 juni 2018 det gemensamma meddelandet om EU:s motståndskraft mot CBRN-relaterade hot, i syfte att identifiera områden där åtgärder bör intensifieras för att ytterligare fördjupa och stärka EU:s viktiga bidrag till att hantera dessa hot, samt uppmana medlemsstaterna och kommissionen att arbeta tillsammans för att fullt ut genomföra CBRN-handlingsplanen som ett brådskande ärende.

AG.  Man bör vara försiktig i politiska debatter om terroristhotet som utnyttjas av agitatorer på såväl vänster- som högersidan för att undvika polarisering inom samhällen som syftar till att undergräva demokrati, social sammanhållning och mänskliga rättigheter, vilket spelar terroristorganisationerna i händerna och gynnar deras mål.

AH.  I den europeiska säkerhetsagendan från april 2015 framhölls behovet av att ta itu med sambandet mellan terrorism och organiserad brottslighet, och det underströks att organiserad brottslighet bidrar till terrorism via olika kanaler, däribland tillhandahållande av vapen, finansiering genom narkotikasmuggling och infiltrering av finansiella marknader.

AI.  Storskaliga internationella terroristorganisationer som t.ex. Islamiska staten och al‑Qaida är ekonomiskt självständiga och olaglig handel med varor, skjutvapen, olja, narkotika, cigaretter och kulturföremål, bland andra objekt, samt människohandel, slaveri, utnyttjande av barn, beskyddarverksamhet och utpressning, har visat sig vara medel för terroristgrupper att erhålla finansiering. Kopplingen mellan organiserad brottslighet och terroristgrupper utgör ett stort säkerhetshot. Dessa källor skulle kunna möjliggöra fortsatt finansiering av framtida brottslig verksamhet.

AJ.  Samspelet mellan terroristorganisationer och organiserade kriminella grupper, genom vilka förmågan att orsaka ett stort antal dödsoffer bland civilbefolkningen i EU:s medlemsstater är kopplad till den logistiska kapacitet som gör det möjligt, utgör betydande risker. Det finns en låg nivå av brottsbekämpning och underrättelserapportering och analys av sambandet mellan organiserad brottslighet och terrorism. Det finns ofta en brist på undersökande och rättslig kapacitet inriktad på organiserad brottslighet i många medlemsstater och på EU-nivå.

AK.  Terrorism syftar till att försvaga och besegra demokratier. Politiker och regeringar är viktiga aktörer för att uppnå brett samförstånd och samhällsresiliens för att effektivt försvara våra demokratiska system.

Förebygga och motverka radikalisering som leder till våldsam extremism

AL.  Kompetenscentrumet för nätverket för kunskapsspridning om radikalisering erbjuder en viktig plattform för utbyte av bästa praxis bland yrkesverksamma och brottsbekämpande myndigheter och har bidragit till att samla in viktig kunskap om förebyggande och motverkande av radikalisering[6].

AM.  Situationen i varje medlemsstat skiljer sig åt, och en nyligen reviderad europeisk strategi för kampen mot radikalisering skulle kunna stödja de nationella strategierna, som är viktiga när det gäller att tillhandahålla allmänna ramar för program på lokal nivå. Dessa strategier måste vara samstämmiga och effektiva och behöver tillräcklig finansiering för lokala myndigheter och det civila samhällets aktörer, så att dessa program kan genomföras.

AN.  Det är omöjligt att fastställa endast en väg mot radikalisering. Till exempel social sammanhållning, politiskt sammanhang, ekonomiska villkor, religiösa och ideologiska ideal, personliga trauman och psykologisk sårbarhet samt omgivningen och nätverk kan utgöra faktorer och utlösare. Könsdimensionen var fram till nyligen underskattad och det finns en missuppfattning om vilken roll kvinnor kan spela. Kvinnor är inte alltid passiva subjekt och de agerar också som initiativtagare, rekryterare, penninginsamlare och även som förövare av terroristhandlingar.

AO.  Vissa stadsdelar med låga inkomster i europeiska städer står inför massarbetslöshet och ett systematiskt sammanbrott när det gäller rättsstatsprincipen, vilket är grogrund för religiös extremism och terrorism. Främjande av social integration och aktivt främjande av demokratiska värderingar som alla medborgare måste respektera kan bidra till att minska känslan av marginalisering och risken för radikalisering. Bekämpning av radikalisering och våldsam extremism kräver nära och samordnat samarbete mellan alla berörda aktörer, på alla myndighetsnivåer (lokal, regional och nationell) samt med civilsamhället och den privata sektorn.

AP.  Experter belyser de positiva erfarenheterna med en strategi som inbegriper flera myndigheter och organ, som fokuserar på att skapa infrastruktur som tar hänsyn till de olika vägarna till radikalisering och demografiska risker, och som säkerställer tillhandahållande av tidigt stöd till personer som är mottagliga för radikalisering och deras familjer från olika myndigheter och organisationer på flera nivåer och som betonar polisens stödjande roll, och därmed stärker förhållandet.

AQ.  Än så länge finns ingen tydlig metodik för att mäta effektiviteten av projekt för förebyggande och motverkande av radikalisering.

AR.  Flera europeiska fonder och program kan användas för projekt för att motverka och förebygga radikalisering på europeisk, nationell, regional och lokal nivå. EU:s budget fram till 2020 fördelar 314 miljoner euro till projekt mot radikalisering[7]. Det behövs en kontinuerlig utvärdering av dessa programs effektivitet. Att mäta effekten av förebyggande åtgärder mot radikalisering är i sig svårt och kräver ett nära samarbete mellan kommissionen, medlemsstaterna, enskilda berörda parter och forskare.

AS.  Uppgifter från Europol uppskattar att det 2018 finns cirka 30 000 radikaliserade jihadister i EU.

AT.  En våldsam, radikaliserad, extremistisk debatt har förekommit allt oftare på många EU‑länders territorium, ofta i tryckt form, som undervisning eller som audiovisuellt innehåll, bl.a. i sociala medier och satellit-TV-kanaler. Denna debatt går tvärt emot demokrati, rättsstatsprincipen och mänskliga rättigheter, undergräver pluralism, främjar våld och intolerans mot alla andra religioner, är öppet antisemitisk, avvisar jämställdhet mellan män och kvinnor och förespråkar en reaktionär vision för kultur och samhälle.

AU.  Hos vissa bokhandlare och på nätet i Europa finns det en utbredd förekomst av särskilt wahhabistisk och salafistisk litteratur, som får sin näring genom hatpropaganda. Denna globaliserade och förenklade version av islam bryter med muslimska samhällens kulturella historiskt rotade vanor i Europa och bidrar till att undergräva deras bredare integration.

AV.  Radikal islamisk fundamentalism strävar efter att religion ska dominera inom livets alla områden – individuella, politiska och sociala – vilket kan resultera i en form av kommunitarism som är sårbar för jihadistiska rekryterares agerande.

AW.  Ett stort antal fall av radikala hatpredikanter har dokumenterats i hela Europa. Hatpredikanterna kommer ofta från länder utanför EU, medan vissa moskéer får oklar finansiering från tredjeländer varav många har auktoritära eller religiösa regimer som inte regerar i överensstämmelse med demokrati, rättsstatsprincipen och mänskliga rättigheter.

AX.  Det finns självutnämnda religiösa utbildningscentrum som propagerar extremistiska idéer inom EU, där underåriga, däribland små barn, kan utsättas för ett undervisningsinnehåll som är oförenligt med demokrati, rättsstatsprincipen och de mänskliga rättigheterna, och våldsamt innehåll. Extremistiska organisationer som lägger grunden för rekrytering av terrorister utnyttjar ofta unga människors sårbarhet genom att locka dem med sociala och kulturella erbjudanden.

AY.  Särskilt Islamiska statens sofistikerade webbkommunikationsstrategi för marknadsföring av terrorism genom att glorifiera den, som också används av andra storskaliga internationella terroristgrupper, erbjuder en design som kopierats från den globala ungdomskulturen, såsom internetspel, och är därmed mycket lockande för barn och ungdomar. Denna modell lockar dem också med sociala och kulturella möjligheter.

AZ.  Flera nya undersökningar har visat att internet och i synnerhet sociala medier kan fungera som en drivkraft för radikalisering som leder till våldsbejakande extremism samt som ett verktyg för främlingsfientliga grupper för att sprida hatpropaganda och olagligt innehåll, särskilt bland ungdomar.

BA.  Efter upprepade krav på ett större deltagande i kampen mot terrorism tvingas nätjättarna att ta sitt ansvar. I EU:s internetforum som lanserades 2015 samarbetar företag för att avlägsna terroristinnehåll från sina webbplatser på frivillig basis om de anser att det bryter mot deras villkor. En uppförandekod för de stora it-företagen, som syftar till att motverka olaglig hatpropaganda på internet, genomfördes i maj 2016. Detta frivilliga samarbete är dock inte tillräckligt.

BB.  Vid slutet av det andra kvartalet 2018 hade EU-enheten för anmälan av innehåll på internet (EU IRU) redan bedömt 54 752 innehållsdelar som hade producerats på tio olika språk på 170 internetplattformar, vilket gett upphov till 52 716 beslut om anmälan som resulterade i att 89,5 % av innehållet avlägsnades på grundval av frivillig bedömning av missbrukade leverantörer av onlinetjänster[8].

BC.  Trots att vissa framsteg har gjorts när det gäller borttagande av terroristrelaterat innehåll på nätet, finns det ett behov av att öka företagens engagemang. Borttagandet är ofta varken fullständigt, lägligt eller permanent, och man tar bort innehåll från en webbplats men lämnar kvar det på en annan som tillhör samma företag eller låter kontot vara aktivt och/eller dyka upp igen efter att det har lagt ut innehåll i strid med företagets användarvillkor. Effektiv, omfattande och transparent rapportering från företagens och de brottsbekämpande myndigheters sida måste förbättras. Företagen och användarna i fråga borde kunna söka rättslig prövning.

BD.  Som svar på att större företag tar bort mer innehåll använder terroristgrupper i allt större utsträckning nya och/eller mindre plattformar som är mindre lämpade för snabbt borttagande av terroristmaterial. Denna diversifiering till mindre plattformar gör att ytterligare teknisk support blir nödvändig för att göra det möjligt att till exempel införa plattformsagnostiska automatiserade verktyg, såsom hashingteknik, som i förväg kan identifiera terrorismrelaterat innehåll på nätet med en hög grad av noggrannhet och som kan förhindra att sådant innehåll publiceras.

BE.  Utvecklingen av ny teknik och användningen av artificiell intelligens och algoritmer kan göra att det går snabbare att upptäcka och rapportera om terroristinnehåll på nätet. Användningen av automatiserade verktyg medför också höga risker för felaktiga träffar.

BF.  Studier och rapporter visar hur fängelser lätt kan utvecklas till mikrokosmos av knutpunkter mellan brott och terror, där rekrytering och samarbete sker. Fängelser förstorar och påskyndar hotet om radikalisering av brottslingar, och utvecklar och gör terrorismen möjlig. Många av dem som avtjänar fängelsestraff kommer snart att släppas ut till sina samhällen med särskilda återintegreringsbehov och hög risk för återfall. Övervakning av sådana högriskbrottslingar är mycket resurskrävande för medlemsstaternas säkerhetstjänster. Fängelsesystem och riskhantering kan vara avgörande för att minska dessa hot. Även om medlemsstaterna erkänner att de måste få bukt med den ökade radikaliseringen i fängelserna, krävs effektivare åtgärder.

Samarbete och informationsutbyte

Övergripande frågor

BG.  Lagring av uppgifter, som tar hänsyn till EU-domstolens rättspraxis, är en väsentlig del av undersökningsprocessen. Polis, rättsliga myndigheter och underrättelsetjänster förlitar sig vanligtvis i hög grad på kommunikationsuppgifter i sitt arbete. Nödvändigheten av ett lämpligt system för lagring av uppgifter när det gäller kampen mot terrorism togs genomgående upp under arbetet i särskilda utskottet för terrorismfrågor.

BH.  Användning av kryptering kommer å ena sidan att avsevärt bidra till säkerheten inom it, men kommer också å andra sidan att användas av terrorister för att skydda sin kommunikation eller sina lagrade uppgifter, vilket utgör en stor utmaning för myndigheter med ansvar för brottsbekämpning, säkerhet och underrättelsetjänster, eftersom de kan nekas åtkomst till väsentlig information och bevis. Kryptering blir särskilt avgörande när även de ansvariga leverantörerna av onlinetjänster är ovilliga eller oförmögna att dekryptera kommunikationen.

Informationssystem

BI.  Det finns en fragmenterad ram av befintliga system, nya system som håller på att utvecklas, förslag till framtida system och förslag till reformer för att ta itu med konstaterade brister och hinder som fortfarande är under förhandling. Denna fragmenterade ram är resultatet av historiska faktorer och ett reaktivt tillvägagångssätt när ny lagstiftning föreslås och antas.

BJ.  Det finns en betydande ökning av informationsutbyte sedan Parisattentaten 2015, men uppgifter om informationsutbyte visar att ett litet antal medlemsstater är ansvariga för en stor andel av det tillgängliga innehållet och sökningarna i EU-databaser.

BK.  Det finns ett antal hinder för ett väl fungerande informationssystem, såsom fullständig brist på eller ofullständigt genomförande, brist på kunskap och/eller tillräcklig utbildning om de befintliga systemen, brist på tillräckliga resurser, inbegripet mänskliga resurser, eller på en lämplig materialbas och dålig datakvalitet i informationssystemen.

BL.  Informationssystem kan delas in i centraliserade och decentraliserade system, varvid de förstnämnda drivs av EU och dess organ och de senare av medlemsstaterna. Centraliserade informationssystem omfattar Schengens informationssystem (SIS), informationssystemet för viseringar, Eurodac, in- och utresesystemet, det föreslagna EU-systemet för reseuppgifter och resetillstånd (Etias) och det föreslagna europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur kriminalregister för tredjelandsmedborgare (Ecris-TCN-systemet).

BM.  Decentraliserade system och mekanismer för informationsutbyte sköts av myndigheter i medlemsstaterna och inkluderar: Det europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur kriminalregister (Ecris). EU:s system för passageraruppgifter som kräver att flygbolagen utbyter passageraruppgifter med nationella myndigheter för alla flygningar mellan tredjeländer och EU, systemet med förhandsinformation om passagerare som samlar in information om passagerare före ankommande flygningar till EU, och Prümramen för utbyte av DNA-uppgifter, fingeravtryck och fordonsregistreringsuppgifter.

BN.  SIS är Europeiska unionens mest omfattande, mest allmänt använda och effektivaste it‑system inom området med frihet, säkerhet och rättvisa och det får stöd från nätverket med Sirenekontor, som ger ett betydande mervärde inom internationellt polissamarbete och gränskontroll och särskilt i kampen mot terrorism.

BO.  I utvärderingen av informationssystemet för viseringar från 2016 konstaterades det att tillgången till informationssystemet för viseringar i brottsbekämpningssyfte har varit begränsad och fragmenterad i alla medlemsstater.

BP.  Trots upprepade uppmaningar att å det snaraste genomföra det europeiska systemet för registrering av passageraruppgifter har inte alla medlemsstater visat samma engagemang och merparten av dem har inte respekterat tidsfristen för införlivandet av denna lagstiftning. De medlemsstater som har överskridit tidsfristen för införlivande bör utan ytterligare dröjsmål vidta alla åtgärder som krävs för ett fullständigt och omedelbart genomförande av detta direktiv.

BQ.  Flera pilotprojekt håller på att genomföras i syfte att övervinna nackdelarna med ett decentraliserat EU-system med PNR-uppgifter. Det finns ett behov av ett snabbt svar på förfrågningar från enheter för passagerarinformation i andra medlemsstater, vilket kan visa sig vara krävande eftersom de behandlas manuellt.

BR.  Inom ramen för strategin för informationshanteringsstrategin, 6:e åtgärdslistan finns det för närvarande två pågående pilotprojekt som syftar till att säkerställa sammankoppling med decentraliserade system, nämligen Adep (Automation of data exchange processes on police records) och Quest (Querying Europol Systems). Sex medlemsstater är redan engagerade i pilotprojektet Adep, för automatiserad överföring av polisregister mellan olika länder, och detta projekt fungerar bra. Sådana projekt bidrar till att ge verkliga och fungerande lösningar på de problem som härrör från bristande sammankoppling av decentraliserade informationssystem och bidrar till att främja förtroende och samarbete mellan medlemsstaterna.

Driftskompatibilitet

BS.  Kommissionen har lagt fram två förslag till en förordning gällande ett ramverk för driftskompatibilitet mellan existerande och föreslagna centraliserade informationssystem inom områdena polissamarbete och straffrättsligt samarbete, asyl och migration, gränser och visum, nämligen Informationssystemet för viseringar (VIS), Schengens informationssystem (SIS), in- och utresesystemet samt Eurodac och även Etias och Ecris-Tcn, när respektive rättsliga grunder har antagits.

BT.  Brottslingar kan än i dag registreras i olika databaser som inte är sammankopplade under olika alias. EU:s nuvarande arkitektur för datahantering behöver därför förbättras genom driftskompatibilitet, för att få bort blinda fläckar och flertaliga falska identiteter och ge rätt information vid rätt tillfälle.

BU.  Inom området för en medlemsstat kan det existera många olika decentraliserade databaser på federal, regional och lokal nivå, med olika uppgifter i olika system och komplicerade förfaranden, eller inga alls, för att dela eller kontrollera uppgifter vid behörig myndighet på olika nivåer.

BV.  Tillämpningen av ett gemensamt kommunikationsformat på EU-nivå, såsom Universal Message Format (UMF), möjliggör enklare utbyte av uppgifter och information mellan parter och mellan datakompatibilitetssystem. Tillämpningen av vissa UMF-områden för vissa utbyten kan bidra till en förbättring av datakvaliteten inom alla system där meddelanden används. Användningen av detta gemensamma kommunikationsformat av Europol och Interpol bör uppmuntras.

BW.  Europeiska byrån för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa bör införa såväl automatiska datakontrollsmekanismer och förfaranden som gemensamma indikatorer för datakvalitet och miniminivåer för datakvalitet i informationssystemen. Målet bör vara att EU-informationssystemen och interoperabilitetskomponenterna automatiskt ska kunna identifiera inmatade uppgifter som verkar vara felaktiga eller inkonsekventa, så att ursprungsmedlemsstaten kan verifiera uppgifterna och vidta de korrigerande åtgärder som krävs.

Samarbete och utbyte av information inom och mellan medlemsstaterna

BX.  Hindren för ett smidigare samarbete uppkommer ofta till följd av organisatoriska och rättsliga problem på grund av de olika nationella, regionala och lokala strukturerna i medlemsstaterna, t.ex. överlappande kompetensområden och otillräckliga befogenheter, dröjsmål vid informationsdelning, eftersom detta kan leda till ansvarslöshet eller förlorade viktiga informationsflöden, rättsliga hinder gällande informationsdelning mellan myndigheter, tjänster som konkurrerar med varandra om resurser, och tekniska hinder för informationsutbyte.

BY.  Principen om äganderätt till uppgifter är helt avgörande för att säkerställa att terrorismbekämpningsmyndigheterna känner tilltro till systemet när de delar med sig av information via EU:s databaser mellan medlemsstater och till Europol.

BZ.  Att blanda underrättelse- och brottsbekämpningsinformation medför stora rättsliga utmaningar och risker på grund av de olika ansvarighetsregler som gäller för båda typerna av information, däribland riskerna när det gäller misstänktas grundläggande rätt till en rättvis rättegång när underrättelseinformation används som bevisning i domstolsförfaranden. En rättslig ram bör inrättas för informationsutbyten mellan underrättelsetjänster och brottsbekämpande myndigheter, särskilt eftersom underrättelser ofta gäller individer som ännu inte är misstänkta i brottsutredningar men som kan höra till terroristnätverk eller är återvändande utländska terroriststridande. Detta får emellertid inte leda till någon försämring av juridiska standarder.

CA.  Polis- och underrättelsemyndigheter tar emot, behandlar och överför säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter och andra uppgifter som inte är det, vilket kräver olika system på alla etapper av användningen av dessa uppgifter. Det är också nödvändigt att skilja mellan uppgifter som används som underrättelser, dvs. uppgifter som behandlas av yrkesfolk för ett specifikt användningssyfte, och vanliga uppgifter. Det är nödvändigt att åtminstone skilja mellan kriminalunderrättelser, som är kopplade till ett förfarande hos kriminalpolisen, och säkerhetsunderrättelser, som behandlas inom en administrativ ram.

CB.  Underrättelseuppgifter bör ges en särskild skyddsnivå, ännu högre än polisuppgifter på grund av de olika aktuella arbetsmetoderna, såsom insamling av konfidentiella uppgifter från källor och meddelare som måste hållas anonyma, plus annorlunda målsättningar som kräver större känslighet.

CC.  En möjlig lösning kan vara centrum eller enheter för terrorismbekämpning inom ett nationellt territorium. Dessa centrum skulle ge företrädare för olika tjänster möjligheter att kommunicera med jämna intervall och diskutera bästa möjliga samarbete och utbyte av uppgifter. Detta bygger förtroende mellan tjänster och ger bättre förståelse för deras respektive arbetsmetoder och utmaningar.

CD.  Säkerhetstjänster samarbetar och utbyter information bilateralt eller multilateralt – främst genom gruppen för kamp mot terrorism och med EU-organen via EU Intcen – genom att utbyta strategiska underrättelser. Det är nödvändigt att finna en praktisk lösning för att fylla luckorna mellan brottsbekämpningen och underrättelsetjänsterna, t.ex. genom att fastställa särskilda samarbetsområden för att möjliggöra effektivare samarbete, samtidigt som de hålls åtskilda.

CE.  Det är möjligt att göra användningen av strukturerna i gruppen för kamp mot terrorism och EU:s underrättelse- och lägescentral (EU Intcen) mer ändamålsenlig för informationsutbyte.

CF.  De civila och militära säkerhets- och underrättelsetjänsterna i medlemsstaterna utbyter systematiskt sina underrättelser, däribland de som gäller terrorism, och EU:s underrättelse- och lägescentral (EU Intcen) inom Europeiska utrikestjänsten tillhandahåller underrättelseanalys, tidiga varningar och lägesbilder till EU:s olika beslutsfattande organ.

CG.  Att förmedla uppgifter efter en träff endast till Sirenekontoret i medlemsstaten som utfärdade registreringen enligt artikel 36 och inte till andra medlemsstater är ibland inte tillräckligt för syftet att följa upp hur personer med anknytning till terrorism förflyttar sig eller komplettera den relevanta informationen om sådana personer. En tidig varning till andra medlemsstater som kan komma att beröras skulle exempelvis kunna vara nödvändig när personen inte återvände direkt till ursprungsmedlemsstaten eller när personen åtföljdes av medborgare i en annan medlemsstat/andra medlemsstater, som ingen registrering utfärdats för eftersom de förblivit okända för de sistnämndas behöriga myndigheter.

CH.  Den brittiska regeringen har meddelat EU att den har för avsikt att lämna den 29 mars 2019. Den har dock uttryckt sin önskan att fortsätta sitt samarbete med EU på området säkerhet och terrorismbekämpning. EU och Förenade kungariket är starkt beroende av varandra på området säkerhet och terrorismbekämpning, i och med att Förenade kungariket är part i många viktiga EU-rättsakter inom området straffrättsligt samarbete och har tillgång till många EU-system och EU-databaser för utbyte av information. Man bör komma överens om tillämpliga bestämmelser med EU när det gäller alla pågående förfaranden. Framtida avtal bör innehålla bestämmelser som möjliggör för Förenade kungariket och EU att utbyta, samla in och analysera viktiga uppgifter i kampen mot allvarliga brott. I utträdesavtalet bör man säkerställa en smidig övergångsordning och i mesta möjliga mån undvika operativa luckor eller hinder som minskar EU:s förmåga att ändamålsenligt bekämpa organiserad brottslighet och terrorism.

Samarbete och utbyte av information med EU-byråerna

CI.  Effektivt och systematiskt samarbete mellan medlemsstaterna och EU-myndigheterna, i enlighet med deras rättsliga mandat, och även myndigheter inom terrorismbekämpning, är avgörande, framför allt samarbete mellan Europol och Eurojust för att mer effektivt stödja insatserna för att upptäcka, förebygga och utreda samt åtala de skyldiga till ett terrorattentat. Eurojust har utsett en specialiserad åklagare för terrorismbekämpning som en förbindelse med det europeiska centrumet mot terrorism vid Europol, för att öka samarbetet och informationsutbytet mellan de två organen.

CJ.  Informationsutbytet mellan EU:s byråer är inte optimalt på grund av det används flera olika typer av säkra kommunikationskanaler. En interinstitutionell säker kommunikationskanal skulle kunna underlätta och förbättra informationsutbytena mellan byråer, såsom Intcen, Europol och Frontex.

CK.  En särskild sambandsman för terrorismbekämpning kan ge mervärde både till byråernas arbete och till deras egna medlemsstater.

CL.  Det finns skillnader i medlemsstaterna vad gäller antalet behöriga myndigheter som kan få information via Europols databaser och kontakta Europol utan att vara i kontakt med sambandsmannen. Några medlemsstater saknar begränsade och säkra nationella polisiära kommunikationsnätverk, vilket gör att behöriga myndigheter inte har decentraliserad tillgång, framför allt till den säkrade plattformen för informationsutbyte Ct-Siena.

CM.  Ett flertal EU-instrument som beslut 2005/671/RIF, direktivet för brottsbekämpning och Europols bestämmelser kräver att medlemsstater ska dela uppgifter om terrorism med behöriga byråer. Ökat informationsutbyte med Europol och Eurojust, regelbundet, systematiskt och i tid, däribland kontextinformation, i enlighet med deras rättsliga mandat, gör det lättare att länka samman fall och bidra med en översikt över utmaningar och bästa praxis gällande utredningar, åtal och domar för terroristbrott. Inom ramen för beslut 2005/671/JHA utbyter medlemsstaterna fortfarande inte spontant relevant information med andra medlemsstater när sådan information skulle kunna användas för att förebygga, upptäcka, utreda eller lagföra terroristbrott. Informationen som utbyts med Eurojust har ökat de senaste åren, men det finns fortfarande skillnader mellan medlemsstaterna när det gäller den mängd information som delas, dess typ och omfattning, vilket kan leda till en uppsplittring av den tillgängliga informationen.

CN.  Cepol bidrar avsevärt till utbildning i terrorismbekämpning för tjänstepersoner inom brottsbekämpande myndigheter i medlemsstaterna och i prioriterade tredjeländer.

Ömsesidigt erkännande och ömsesidig rättslig hjälp

CO.  Mekanismerna för ömsesidig rättslig hjälp ersätts med ett instrument för ömsesidigt erkännande, då det senare förbättrar samarbetet över gränser mellan behöriga organ inom EU genom att påskynda och strama upp processen. Beslutet om europeiska arresteringsordern och direktivet för en europeisk utredningsorder är exempel på instrument för ömsesidigt erkännande som är användbara för tjänstemän.

CP.  Principen om ömsesidigt erkännande är å ena sidan beroende av en hög nivå av ömsesidigt förtroende medlemsstaterna emellan, och å andra sidan ökar det ömsesidiga förtroendet då organ tillhörande olika medlemsstater samarbetar effektivt i kampen mot terrorism.

CQ.  Gemensamma utredningsgrupper möjliggör samordning av utredningar och åtal i mål som går över landsgränser och utbyte av uppgifter/bevisning i realtid. Den praktiska nyttan av gemensamma utredningsgrupper är förbättrat uppgiftsutbyte, utbyte av bästa praxis, bättre insamling av bevis och ömsesidigt erkännande av parters åtgärder. Gemensamma utredningsgrupper behöver lämplig finansiering för att fungera ändamålsenligt.

CR.  Nära samarbete genom internetleverantörer är nödvändigt för att säkra och tillvarata elektronisk bevisning, på begäran av ansvarig brottsbekämpande myndighet och baserat på lämpligt rättsligt förfarande, med tanke på dess betydelse vid utredningar av terrorbrott.

CS.  Schengenområdet utan inre gränser är en grundläggande prestation av EU som bara är hållbart om de yttre gränserna är effektivt övervakade och skyddade, de olagliga gränspassagerna upphör och inre säkerhetsåtgärder anpassas till risken för allvarliga brott. Ett flertal förslag har antagits för att stärka säkerhetskontrollerna vid de yttre gränserna. Vissa medlemsstater har uppmanat till mer flexibilitet när det gäller att temporärt återinföra kontroller vid de inre gränserna vid allvarliga hot för den allmänna ordningen eller den allmänna säkerheten, som kommissionen har föreslagit.

CT.  Den 7 april 2017 trädde den nya förordningen 2017/458[9] om ändring av kodexen om Schengengränserna i kraft, som svar på i synnerhet det förvärrade terroristhotet, för att kunna tillhandahålla systematiska kontroller av alla personer som korsar de yttre gränserna, däribland personer som åtnjuter rätten till fri rörlighet, mot de relevanta databaserna.

CU.  Vissa delar av förordningen som reglerar vissa områden inom gränskontrollerna, t.ex. systematiska sökningar i databaser i samband med gränskontroller och noggrann kontroll av att erfordrade inresevillkor är uppfyllda, har inte genomförts.

CV.  Det avvärjda attentatet mot ett Thalyståg den 21 augusti 2015, Parisattentaten den 13 november 2015 och Brysselattentaten den 22 mars 2016 har avslöjat att, i ett begränsat antal fall, terrorister utnyttjade brister i EU:s och flera medlemsstaters gränsförvaltningspolitik, som inte var redo för masstillströmning. Det har rapporterats av brottsbekämpande myndigheter att åtminstone åtta av förövarna av dessa attentat passerade in i EU via irreguljära flöden i juli, augusti och oktober 2015. I andra fall hade de framtida förövarna stannat kvar i medlemsstaterna trots att de skulle lämna länderna eller återvända. Detta visar på vissa brister i EU:s gränsförvaltningspolitik och genomförandet av denna på medlemsstatsnivå.

CW.  I rådets slutsatser 10152/17 rekommenderas det att medlemsstaterna, när de möter irreguljära migranter och när det är relevant, utför kontroller på nationell nivå mot databaser som uppdateras och används av behöriga myndigheter och det nationella automatiska fingeravtrycksidentifieringssystemet (Afis), på europeisk nivå mot SIS-, Europol-, VIS-, Eurodac- och Interpoldatabaser (I-24/7 nätverk) och mer specifikt Interpols databas över stulna och förkomna resehandlingar (SLTD), utländska terroriststridande och Interpols databas för resehandlingar som är föremål för ett meddelande (TDAWN).

CX.  Baserat på artikel 11 i förordning (EU) nr 1168/2011 och det positiva yttrandet från Europeiska datatillsynsmannen får Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån behandla personuppgifter. Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån stöter på problem vid övervakningen av terrorism på grund av den korta lagringstiden för personuppgifter enligt förordning (EU) 2016/1624, endast 90 dagar. Mellan Eurojust och Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån finns det bara en överenskommelse gällande utbyte av allmänna, strategiska och tekniska uppgifter, men inte utbyte av personuppgifter. Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån behöver ett rättsligt ramverk för behandling av personuppgifter.

CY.  Det finns ett behov av att tjänstemän inom Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån även ska ha tillgång till databaser i Schengens informationssystem, in- och utresesystemet och Informationssystemet för viseringar vid kontroller vid gränsövergångar.

CZ.  Just nu finns inga minimistandarder eller gemensamma bestämmelser för säkerheten för unionsmedborgares ID-kort eller uppehållstillstånd som utfärdas till unionsmedborgare och deras familjemedlemmar som utövar sin rätt till fri rörlighet.

DA.  Tre fjärdedelar av de bedrägliga handlingar som upptäcks vid de yttre gränserna och i EU efterliknar ID-handlingar utfärdade av medlemsstaterna och länder som är associerade med Schengenområdet. Nationella ID-kort med lägre säkerhetsgrad är de falska handlingar som oftast upptäcks.

DB.  Vissa medlemsstater tvingar inte flygbolag på deras territorium att utföra kontroller av överensstämmelse mellan passagerares personuppgifter på biljetten och deras ID-kort eller pass, vilket försvårar bedömningen av om den presenterade identiteten överensstämmer med den faktiska identiteten. Detta är av väsentlig betydelse för flygningar inom EU. Korrekta identitetskontroller och autentisering av resehandlingar bör dock förbli polismyndighetens uppgifter.

DC.  Uppgifter från kriget är viktiga för identifiering av möjliga utländska terroriststridande och offer, och bör inkluderas i relevanta databaser för att nå gränspersonalen i realtid, och bör delas med utredare och åklagare för utredningar och åtal.

DD.  Det marina GSFP-uppdragets Eunavfor MED-insats (känd som insatsen Eunavfor MED Sophia) har teknisk och mänsklig kapacitet att bidra till kampen mot terrorism. Insatsens mandat måste ändras för att effektivt bidra till denna strävan. Den ska specifikt inkludera kampen mot terrorism så att den kan arbeta överallt i alla medlemsstaters nationella vatten i Medelhavet och i andra kuststaters nationella vatten, för vilket det bör begäras bilaterala avtal eller ett mandat från säkerhetsrådet.

Finansiering av terrorism

DE.  Flera medlemsstater har ännu inte ratificerat Europarådets konvention om penningtvätt, efterforskning, beslag och förverkande av vinning av brott och om finansiering av terrorism av den 16 maj 2005, som också kallas Warszawakonventionen och utgör den mest omfattande internationella konventionen om penningtvätt och finansiering av terrorism. Förverkande av de tillgångar som skapats genom brottslig verksamhet är ett mycket effektivt verktyg för att bekämpa brottslighet och terrorism, eftersom det berövar brottslingarna vinningen från deras olagliga verksamhet och terroristerna deras möjlighet att iscensätta ett attentat. Arbetsgruppen för finansiella åtgärder (FATF) sätter de globala standarderna för bekämpning av penningtvätt och åtgärder mot finansiering av terrorism och identifierar länder som har infört svaga åtgärder för att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism.

DF.  EU har antagit två lagstiftningsinstrument för att genomföra FATF:s rekommendationer, dvs. de fjärde och femte penningtvättsdirektiven, för att bemöta de luckor som fastställs mot bakgrund av terrorattentat. Medlemsstaterna hade fram till den 26 juni 2017 på sig att införliva penningtvättsdirektivet i sin nationella lagstiftning, men alla medlemsstater har inte gjort detta. Flera medlemsstater fortsätter att tillåta anonymitet för de slutliga förmånstagarna till truster, stiftelser, aktiebolag och innehavaraktier som gör det lättare att dölja finansiella flödens ursprung och mål samt ägarförhållandena vid ekonomiska verksamheter som utgör täckmantel för finansiering av terrorism och organiserad brottslighet. Det femte penningtvättsdirektivet kommer att öka insynen när det gäller dessa frågor.

DG.  Europaparlamentets undersökningskommitté för att undersöka påstådda överträdelser och missförhållanden vid tillämpningen av unionsrätten i fråga om penningtvätt, skatteundandragande och skatteflykt (undersökningskommittén för Panamadokumenten) har verifierat att skattesmitare räknar med aktiv hjälp från professionella mellanhänder, som verkar uppfylla de relevanta rättsliga skyldigheterna.

DH.  I juli 2017 erhöll kommissionen och Europol observatörsstatus i Egmontgruppen, ett internationellt förenat organ som består av 156 finansunderrättelseenheter, i syfte att öka samarbetet inte bara mellan finansunderrättelseenheterna, utan även mellan andra behöriga myndigheter.

DI.  Utnyttjande och missbruk av insamlingar via sociala medier, finansiering genom välgörenhets- och ideella organisationer, små kontotransaktioner och förhandsbetalda kort finns bland metoderna för ekonomiskt stöd för Islamiska staten och andra terroristorganisationer. Plattformar för mikroutlåning används för att underlätta samtliga typer.

DJ.  Vid sidan av traditionella metoder för terrorfinansiering som privata donationer, utpressning, kidnappning mot lösen, missbruk och felaktig användning av ideella organisationer, formella och informella överföringssystem, användning av vinster från brottslig verksamhet, överföring av kontanter eller andra medel genom banker, har de senaste terroristattentaten visat att framväxande finansieringsmetoder som användningen av elektronisk betalning, internetbetalningsmetoder som virtuella valutor eller anonyma förhandsbetalda kort och informella system för överföring av värden också utgör en risk som kan utnyttjas av terrororganisationer för att finansiera deras verksamhet. Anonymiteten som omger vissa kryptovalutor leder till att deras användning för olagliga verksamheter ökar. Under de senaste åren har organiserade brottsliga grupper i allt högre grad använt kryptovalutor för att finansiera brottslig verksamhet och terrorism och tvätta vinsterna från brott. Europol har samarbetat med nationella myndigheter för att avveckla åtskilliga brottsliga verksamheter där handel med kryptovalutor var inblandat.

DK.  I vissa länder med mindre utvecklade banksystem gör ofta användningen av mobila banktjänster det svårt att identifiera mottagaren för överföringar. Sådana överföringar av medel via mobila banktjänster innebär stora risker för terrorfinansiering, och, å andra sidan, de relevanta tjänsterna måste kunna spåra viss terroristfinansiering utan att banksekretessen röjs i de allra flesta fallen. Användning och överföring av medel genom alternativa överföringssystem utgör också en risk för terrorfinansiering.

DL.  Samarbete och informationsutbyte mellan ansvariga enheter, finansunderrättelseenheter och behöriga myndigheter är viktigt för en effektiv kamp mot terrorfinansieringen. När finansunderrättelseenheter utför sina uppgifter bör de ha tillgång till information och kunna utbyta den, bland annat genom lämpligt samarbete med brottsbekämpande myndigheter. Det är viktigt att ytterligare stärka finansunderrättelseenheternas ändamålsenlighet och effektivitet genom att medlemsstaterna klargör deras befogenheter och hur samarbetet mellan dem ska se ut.

DM.  Programmet för att spåra finansiering av terrorism (TFTP) är ett användbart verktyg mot finansiering av terrorism. Det möjliggör inte spårning av finansiering av terrorism genom SEPA-överföringar, vilket leder till stora brister i uppgifterna. Ett system för att spåra finansiering av terrorism som kompletterar programmet för att spåra finansiering av terrorism skulle förbättra EU:s möjligheter att förebygga och utreda terroristattacker genom ytterligare nyckeluppgifter om finansiering av terrorism och skulle vara mer effektivt och ändamålsenligt än att följa misstänkta överföringar genom bilaterala eller multilaterala uppgifter eller begäran om rättslig hjälp. Europaparlamentet har flera gånger uppmanat till att detta system ska inrättas, bland annat i sin resolution av den 25 november 2015 om att förhindra att EU-medborgare radikaliseras och rekryteras av terroristorganisationer[10].

Skydd av kritisk infrastruktur

DN.  Incidenter gällande kritisk infrastruktur, närmare bestämt de med anknytning till terrorattentat eller försök till attentat, kan få allvarliga och gränsöverskridande följder för europeiska medborgares och staters säkerhet.

DO.  Tjänster levereras genom ett alltmer komplicerat system, vilket gör den nuvarande sektorsspecifika inriktningen på europeisk kritisk infrastruktur föråldrad.

DP.  Cyberattacker mot elektroniska tjänster eller sammankopplade system är en viktig komponent vid hybridhot. Allt fler cyberattacker får, eller kan få, fysiska effekter på kritisk infrastruktur och dess användare. Det finns ett behov av att öka beredskapen för att motverka cyberterrorhot.

DQ.  Kommissionens övergripande bedömning av EU:s säkerhetspolitik och utvärderingen av direktiv 2008/114/EG visar att hotet mot kritisk infrastruktur sannolikt kommer att öka, att det finns ett behov av att öka förberedelse- och beredskapsförmågan och revidera direktiv 2008/114/EG och att det finns intresse av att rikta in sig på transportinfrastruktur. Ett bättre ramverk behövs för förbättring av järnvägssäkerheten och att ta itu med frågan om skydd av allmänna platser för transport, som flygplatser, hamnar och sjötransportanläggningar, såväl som järnvägsstationer och även av energiproduktionsanläggningar, med särskild uppmärksamhet på kärnkraftverk.

DR.  Attentat mot kritiska infrastrukturer skulle kunna få katastrofala följder. Medlemsstaterna måste se till att inrätta ett lämpligt skydd utan några luckor för dessa installationer.

DS.  Rapporter av incidenter är avgörande för att identifiera brister, förbättra effektiviteten av existerande åtgärder, bedöma funktionen av kritisk infrastruktur vid störningar, öka medvetenheten om behovet av att se över existerande säkerhetsplaner, och upptäcka nya hot.

DT.  Medlemsstaterna bör organisera fler övningar i krishantering, även i tredjeländer som söker deras samarbete och uppgradering av kapaciteter.

DU.  Det krävs ett offentligt-privat samarbete för att skydda och säkra kritisk infrastruktur och mjuka mål, även på det digitala området.

DV.  Privata säkerhetsföretag spelar en roll när det gäller att säkerställa motståndskraftiga säkerhetskedjor, och offentlig upphandling av deras tjänster bör därför göras efter särskilda kvalitetskriterier, med hänsyn till sådana aspekter som utbildning, utfrågning och granskning av personal, kvalitetskontroll och försäkran om överensstämmelse och genomförandet av teknisk utveckling och avtalsförvaltning.

DW.  Efter 2012 års utvärdering av direktiv 2008/114/EG har kommissionen inlett en pilotfas gällande fyra kritiska infrastrukturer med en europeisk dimension (Eurocontrol, Galileo, elnätet och gasnätet).

DX.  Kommissionen har i sitt meddelande om den nya fleråriga budgetramen föreslagit en betydande ökning av EU-finansieringen för säkerhet och försvar, däribland EU:s inre säkerhet.

DY.  Flera av attackerna i EU utfördes av individer som var kända av myndigheterna. Hyrfordonsföretag har inte möjlighet att utbyta sådan information som boknings- eller reservationsuppgifter med brottsbekämpande myndigheter i syfte att dubbelkolla mot officiella bevakningslistor och polisdatabaser.

Sprängämnesprekursorer

DZ.  Under 2015 och 2016 användes sprängämnen vid 40 % av terroristattentaten i EU[11].

EA.  Triacetontriperoxid (TATP)[12] är det sprängämne som använts vid de flesta attentat. Det är ett hemtillverkat sprängämne som ofta föredras av terrorister. Triacetontriperoxid kan enkelt tillverkas av ett par ämnen. Många civila fabriker och anläggningar som använder dessa ämnen är lätt tillgängliga för kriminella, däribland terrorister, eftersom inga verkställande kontrollåtgärder har genomdrivits av medlemsstaterna trots EU:s CBRN-handlingsplan.

EB.  Trots förordning (EU) nr 98/2013 får vissa terrorister tillgång till sprängämnesprekursorer, framför allt triacetontriperoxid. Det är fortfarande möjligt att få tillgång till ämnena i bilaga I. Förordning (EU) nr 98/2013 tillhandahåller otillräckliga begränsningar och kontroller, t.ex. på så sätt att det bara krävs en registrering av transaktioner. Det är en huvudprioritering att säkerställa strängare kontroller.

EC.  De största problemen vid genomförandet är den bristande medvetenheten om den befintliga lagstiftningen längs hela leveranskedjan på grund av det stora antalet ekonomiska aktörer (återförsäljare av hushållsprodukter), och att införa begränsningar i försäljningen på internet, import och rörelse inom EU.

ED.  I kommissionens förslag till förordning om försäljning och användning av sprängämnesprekursorer av den 17 april 2018 (COM(2018)0209) föreskrivs strängare och mer harmoniserade regler för att tillgängliggöra, införa, inneha och använda ämnen eller blandningar som skulle kunna utnyttjas för otillåten tillverkning av sprängämnen, med syftet att begränsa deras tillgänglighet för allmänheten och se till att misstänkta transaktioner genom hela leveranskedjan rapporteras korrekt.

EE.  På internetmarknaden kan kemikalier hittas via skriftlig beteckning, sammansättning eller identifieringsnummer enligt Chemical Abstracts Service (CAS), men anges ofta endast med sin generiska beteckning. Då det finns så många namnvariationer skulle det vara lättare att hitta uppräkningen av vissa ämnen om även ett sökbart CAS-nummer krävdes.

EF.  Förordningen gäller enbart försäljning till allmänheten, och inte yrkesmässiga användare, som inte definieras i förordningen. Definitionen av en yrkesmässig användare varierar inom den inre marknaden.

EG.  Enligt konsekvensbedömningen av den 17 april 2018 (SWD(2018)0104) och det tillhörande förslaget till förordning (COM(2018)0209) bör utbildningen av tullmyndigheterna för att kunna upptäcka sprängämnen och sprängämnesprekursorer vid de yttre gränserna utökas.

Olagliga vapen

EH.  Tillgången till vapen och komponenter till spränganordningar spelar en mycket viktig roll för att möjliggöra terrorattentat. I EU måste våldsamma extremistgrupper ofta vända sig till kriminella nätverk för att skaffa vapen. Enligt Europols rapport för 2018 om den rådande situationen och tendenserna inom terrorismen i Europa användes skjutvapen i 41 % av alla terroristattacker, vilket innebär en liten ökning jämfört med 2016 (38 %)[13].

EI.  De senaste åren har man kunnat observera en ökning av omvandlade vapen som använder lösa skott samt skjutvapen som har gjorts obrukbara men återigen har tagits i bruk. Flera attentat nyligen har även utförts med olika slags knivar.

EJ.  Sambandet mellan brottslighet och terrorism gör det även lättare för terrorister att få tillgång till skjutvapen.

EK.  I rådets slutsatser av den 8 oktober 2015 uppmanas medlemsstaterna att systematiskt lämna relevant information till Interpol och Europol.

Yttre dimension

EL.  Ett antal regioner i EU:s grannskap, t.ex. Mellanöstern och Nordafrika samt även Balkanområdet, står inför viktiga utmaningar, som t.ex. de som berör hantering av utländska terroriststridande och återvändande utländska terroriststridande samt inhemska radikala celler.

EM.  Balkanområdet fortsätter att vara en viktig region för europeisk stabilitet. Utmaningarna med anknytning till terrorism och islamistisk extremism utgör ett regionalt sammanhang som redan försvagats genom etnisk, politisk och social polarisering samt av kriminella nätverk. Länderna i regionen har redan varit mål för terrorism (angreppen förhindrades dock), och används redan som transitländer för människor och vapen.

EN.  Alla länder i Mena-regionen har utsatts för allvarliga terrorattentat, och är även fortsättningsvis primära mål. Dessa länder kan, utöver den allvarliga sociala och ekonomiska situationen, även stå inför många utmaningar när det gäller utländska terroriststridande som återvänder från Islamiska staten och al-Qaida, med tanke på det stora antalet jihadister från denna region. Informationsutbyte och starka partnerskap med dessa viktiga tredjeländer genom ett EU-samordnat tillvägagångssätt, genom att erbjuda samarbete och bistånd i form av kapacitetsuppbyggnad, gör det möjligt att sätta stopp för attentat och avveckla terroristnätverk.

EO.  Regioner som Mena, Sahel, Afrikas horn, Västafrika, Gulfregionen och Centralasien, har också upplevt hur terrornätverk kopplade till Islamiska staten och al-Qaida har utvecklats. Religiös extremism och sekteristiskt våld som får finansiering är ett allvarligt problem som gör att terrornätverk kan spridas, kopplas till andra kriminella företag och bedriva verksamhet i dessa regioner med sikte på Europa och europeiska intressen.

EP.  Det är avgörande att Europeiska unionen upprätthåller ett starkt samarbete med tredjeländer som är partnerländer i kampen mot terrorism. Dialogen om åtgärder som vidtas för att bekämpa terrorismen och finansieringen av den och förhindra radikalisering måste upprätthållas, särskilt med Gulfstaterna. Det parlamentariska samarbetet med tredjeländer är ett av de verktyg som bör förstärkas.

EQ.  EU samarbetar på en mängd olika sätt med tredjeländer på området terrorismbekämpning. Ett antal EU-instrument kan användas för att finansiera program för terrorismbekämpning utomlands. EU har upprättat ett nätverk med experter på terrorismbekämpning inom EU-delegationerna. Sådana EU-byråer som Europol, Eurojust och Cepol samarbetar även med tredjeländer på området terrorismbekämpning, exempelvis genom strategiska och operativa avtal.

ER.  EU har ett sanktionssystem på området terrorismbekämpning med tre typer av åtgärder som genomförs av Europeiska utrikestjänsten. Detta system är ofullständigt och underutnyttjat på grund av processuella hinder och medlemsstaternas motvillighet.

ES.  I rådets slutsatser om EU:s yttre åtgärder mot terrorism, som antogs den 19 juni 2017, erinras om den roll som uppdragen och åtgärderna inom den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP) har för kampen mot terrorismen genom att höja säkerheten, stabiliteten, gränskontrollerna och reformerna av säkerhetssektorn, och för uppbyggnaden av kapaciteten för terrorismbekämpning och informationsutbyte.

Offer för terrorism

ET.  Alltför många människor har blivit direkta offer för terrorism i EU, och de har lämnat tusentals familjer med posttraumatiska tillstånd som påverkar deras långsiktiga välbefinnande. Det saknas samordnade siffror om det exakta antalet offer. Före 2001 kunde de flesta offren för terrorism tillskrivas IRA och ETA, men sedan dess har det stora flertalet dödsfall orsakats av terrorhandlingar organiserade eller inspirerade av al‑Qaida och Islamiska staten.

EU.  Dödsfall orsakade av terrorattentat förstör familjer och många av de skadade som överlevt terrorattentat lider av funktionsnedsättningar, vanställdhet och livsomvälvande förlust av kroppsdelar och psykiska problem, och deras tillstånd drabbar den närmaste familjen och samhället hårt, och samtidigt försummas offrens långsiktiga behov alltför ofta efter att medieuppmärksamheten avtagit. Posttraumatisk stress är en stor utmaning för folkhälsan i Europa. Det finns inga övergripande europeiska bedömningar om vilken effekt terrorismen har på den psykiska hälsan hos befolkningen efter olika attentat.

EV.  Offer för terrorism har en väldigt specifik status, och tillfredsställandet av deras behov är inte enbart en juridisk skyldighet enligt unionsrätten, internationell och nationell rätt, utan även ett ansvar för hela våra samhällen. Vid attentat i EU nyligen har offren kommit från ett stort antal olika medlemsstater.

EW.  På EU-nivå finns det ingen fastställd rättslig stadga för att offer för terrorism ska få tillgång till samhällstjänster eller ersättningsrättigheter. Offer för de senaste terrorattentaten i Europa har fortfarande inte fått rättvisa, korrekt behandling, stödtjänster eller ekonomisk hjälp. Offer för terrorism löper risk att bli sekundära offer, vilket drabbar dem inte bara i rättsliga förfaranden utan även i de många kontakter de har med andra statliga och icke-statliga organ.

EX.  Det finns fortfarande skillnader i hur de bestämmelser som är inskrivna i direktiv (EU) 2012/29 har införlivats i förfaranden på nationell nivå. Kommissionen har fortfarande inte lämnat sin rapport om genomförandet av detta direktiv. Den 30 maj 2018 antog Europaparlamentet en resolution om genomförandet av detta direktiv[14].

EY.  Ersättning till offren för terrorism fungerar både som en form av erkännande från samhällets sida av den skada som orsakats genom attentatet och som ett sätt att ge ekonomiskt stöd och upprättelse. Ersättningsnivåerna och förfarandena varierar betydligt från medlemsstat till medlemsstat, vilket förvärrar hur offren uppfattar orättvisan och sitt lidande.

EZ.  Det behöver inrättas stödsystem på ett sådant sätt att även gränsöverskridande offer helt säkert uppmärksammas och får stöd kontinuerligt och systematiskt i sitt land samtidigt som de behåller kontakten med tjänsteleverantörerna i det land där attentatet ägde rum.

FA.  Eurojust har gjort det lättare att utföra framställningar om ömsesidig och rättslig hjälp för att samordna och bevilja bistånd i utövandet av rättigheter för terrorismens offer, med tanke på de olika rättigheterna och rollerna för utländska offer i deras nationella rättssystem.

FB.  Även företag, däribland små och medelstora företag, kan drabbas av skada från terrorism i form av egendomsskador och avbruten affärsverksamhet.

FC.  Parlamentet har lagt fram ett pilotprojekt för att inrätta ett ”europeiskt samordningscentrum till stöd för offer för terrorism” genom att sammanföra viktiga experter på insatser, advokater som företräder offer och organisationer från hela Europa för att identifiera de viktigaste prioriteringarna och frågorna för terrorismoffer och tillhandahålla dessa samordnat gränsöverskridande stöd.

Grundläggande rättigheter

FD.  EU spelar också en nödvändig roll för att främja respekten för demokratiska värderingar, däribland rättsstatsprincipen och de grundläggande rättigheterna. Det finns emellertid extremistiska religiösa och politiska åsikter och verksamheter runtom i EU som i grunden strider mot EU:s värderingar.

FE.  Åtgärder för att bekämpa terrorism och värna om friheter står inte i strid med varandra, utan är mål som kompletterar och förstärker varandra. Grundläggande rättigheter måste säkerställas och skyddas för varje enskild person och alla åtgärder i kampen mot terrorismen bör så lite som möjligt påverka den oskyldiga och ej inblandade vanliga befolkningen.

FF.  Alla åtgärder i kampen mot terrorism måste alltid fullständigt garantera alla grundläggande rättigheter och principer, däribland dem som gäller integritet och dataskydd, tanke- och åsiktsfrihet samt rättssäkerhetsgarantier, t.ex. oskuldspresumtionen, rätten till en rättvis rättegång och rätten till information, så att enskilda personer förfogar över ett effektivt rättsmedel för att bestrida varje kränkning av deras grundläggande rättigheter, däribland möjligheten till rättslig prövning, och att unionens bestämmelser om processuella rättigheter respekteras. Dessa åtgärder bör bedömas i enlighet med rättspraxis från Europeiska unionens domstol.

FG.  Det är nödvändigt att utredningar i kampen mot terrorismen följer höga professionella normer och att alla åtgärder som sätts in är målinriktade, proportionerliga och nödvändiga. Strategier i kampen mot terrorism ska inte resultera i social utestängning och stigmatisering. Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter kan uppmanas att avge ett yttrande över lagstiftningen mot terrorism inom ramen för dess fleråriga ram.

FH.  Personal vid brottsbekämpande myndigheter och domstolsväsen går i spetsen för insatser för terrorismbekämpning. Det finns åtskilliga dokumenterade fall där polis och domstolspersonal och deras familjer särskilt har valts ut och hotats av våldsamma extremister, vilket ibland har kulminerat i våldsamma fysiska angrepp och rentav mord. Det är av yttersta vikt med politiskt och offentligt stöd till brottsbekämpnings- och domstolspersonal som skyddar grundläggande rättigheter vid insatser för terrorismbekämpning genom att riskera liv och hälsa.

FI.  Stadgan om de grundläggande rättigheterna förbjuder diskriminering på grund av funktionsnedsättning och erkänner rätten för personer med funktionsnedsättning att få del av åtgärder som syftar till att säkerställa deras oberoende, sociala och yrkesmässiga integrering och deltagande i samhällslivet. Rättigheter för personer med funktionsnedsättning i EU skyddas även genom FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Rekommendationer

Institutionell ram

1.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna visserligen, med tanke på sin suveränitet, även fortsättningsvis ska vara de som först förebygger och bemöter hot, men att det finns ett uppenbart behov av att fullt ut erkänna Europeiska unionens roll och de åtgärder mot terrorism som antagits inom ramen för ”säkerhetsunionen” genom att stödja dem, samordna och dela med sig av bästa metoder, tillhandahålla gemensamma lösningar och skapa mervärde, så att de bättre kan motverka företeelserna radikalisering, extremism och terrorism. Parlamentet anser att det i ett område utan inre gränser är nödvändigt med åtgärder på EU-nivå för att säkerställa en hög säkerhet på EU:s territorium, och att fördjupat samarbete och utbyte av information mellan medlemsstaterna och med EU är nödvändigt för att ändamålsenligt bemöta och förhindra terrorhot och skydda medborgarna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och EU-institutionerna att arbeta för en gemensam strategisk kultur.

2.  Europaparlamentet anser att EU och medlemsstaterna bör förbättra sitt samarbete genom att stärka befintliga EU-organ, specialiserade EU-byråer och EU-tjänster, såväl som samarbetskanalerna mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter och rättsliga institutioner. Parlamentet anser att tillräckliga medel ska beviljas till dessa EU-organ för att göra det möjligt för dem att hantera sin ökande arbetsbörda.

3.  Europaparlamentet understryker betydelsen av utbytet av bra metoder mellan medlemsstaterna i Europeiska unionen, och även med tredjeländer. Parlamentet välkomnar såväl de initiativ som en del medlemsstater har tagit som de initiativ som har tagits på lokal nivå av en del städer och av privata aktörer för att identifiera effektiva instrument i kampen mot terrorismen.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionens kommande ordförande att bibehålla en egen portfölj för kommissionsledamoten med ansvar för säkerhetsunionen.

5.  Europaparlamentet uppmanar rådet att behålla funktionen som EU:s samordnare för kampen mot terrorism. Parlamentet anser att EU:s samordnare för kampen mot terrorism måste fortsätta att spela en proaktiv roll i förstärkningen av EU:s respons i kampen mot terrorism. Parlamentet efterlyser ett klargörande av vilken ställning och roll samordnaren för kampen mot terrorism har, som en förbindelse mellan de behöriga EU-institutionerna och medlemsstaternas organ.

6.  Europaparlamentet anser att frihet, säkerhet och rättvisa är tre aspekter som inte kan analyseras separat. Parlamentet anser att respekten för de grundläggande rättigheterna ska vara en väsentlig del i alla lagstiftningsinitiativ som rör terrorism. Parlamentet kräver att Europaparlamentets utskott för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor fortsätter att engagera sig i kampen mot terrorism för att garantera en samstämmighet med andra lagstiftningsärenden inom området för frihet, säkerhet och rättvisa.

7.  Europaparlamentet uppmanar rådet att utvidga Europeiska åklagarmyndighetens befogenheter till att omfatta bekämpning av organiserad brottslighet och terrorism.

8.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att ytterligare stärka och stödja Atlasnätverket med civila terrorbekämpande specialinsatsenheter i EU‑medlemsstaterna.

9.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att systematiskt genomföra konsekvensbedömningar och samråd med medborgare och experter om framtida lagstiftningsförslag mot terrorism.

Terroristhot

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta med medlemsstaterna för ökad insyn och en gemensam förståelse av hotnivåerna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att snabbt skicka information om förändrade hotnivåer och den logiska grunden bakom förändringarna. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen och medlemsstaterna att inte begränsa sin syn på terrorism till jihadismen, utan att förbli lika vaksamma när det gäller terroristhot som grundas på andra motiv som exempelvis de som nämns i Europols rapporter om den rådande situationen och tendenserna inom terrorismen i Europa.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i relevanta internationella forum förespråka att terrorism ska kategoriseras som ”brott mot mänskligheten”, som fastställs i artikel 7 i Romstadgan som ledde till inrättandet av Internationella brottmålsdomstolen.

12.  Europaparlamentet uppmanar, i linje med slutsatserna från Europarådet[15], alla medlemsstater att erkänna att Islamiska staten har begått folkmord, särskilt mot det yazidiska folket, kristna och icke-sunnimuslimska minoriteter, och uppmanar alla medlemsstater att vidta snabba och effektiva åtgärder, i enlighet med sin skyldighet enligt folkmordskonventionen från 1948, för att förebygga och bestraffa folkmord, och med sitt allmänna ansvar att agera mot brott enligt internationell rätt.

13.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och de lämpliga EU-organen att övervaka alla utländska terroriststridande och säkerställa harmoniserad säkerhet och rättslig uppföljning av identifierade återvändande till Europa. Parlamentet uppmanar kommissionen att bistå medlemsstaterna vid inrättandet av anpassade klassificeringssystem i syfte att skilja mellan återvändande utländska stridande som utgör en hög, medelhög eller låg risk.

14.  Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att tillhandahålla lämpliga strukturer för att hantera återvändande barn, och att i synnerhet utveckla ett specialiserat risk- och behovsbedömningsverktyg grundat på barns utvecklingsfaser och i vilken grad de varit inblandade i brottslig verksamhet utomlands. Parlamentet understryker att rehabiliteringsprogrammen bör grundas på en tvärvetenskaplig metod som sammanför olika sakkunskaper, inbegripet erfarna yrkespersoners expertis, på områdena trauma, extremism, barns utveckling, utbildning och riskbedömning, och som särskilt anpassats till det lokala och nationella sammanhanget, samt tydliga rättsliga och organisatoriska strukturer för hantering av denna oroväckande företeelse. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att samarbeta med Internationella Rödakorskommittén, då den innehar särskild tillgång och expertis på detta område.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att revidera och uppdatera CBRN‑handlingsplanen, och medlemsstaterna att vidta eller stärka och upprätthålla lämpliga civilskyddsåtgärder för beredskap mot CBRN-attacker genom att rekrytera kvalificerad och regelbundet utbildad personal som omfattar såväl heltidspersonal som ideell personal, samt lämplig teknisk infrastruktur som inbegriper motåtgärder som t.ex. specialiserade mobila spårningssystem, lager med nödvändiga läkemedel, omhändertagande av offer och utbyte av bästa praxis. Parlamentet betonar att dessa åtgärder måste vara förenliga med en sektorövergripande strategi som omfattar metoder för samordning, anmälningsförfaranden, standardprotokoll, evakueringsplanering, system för varning av allmänheten samt incidentrapportering. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att gradvis harmonisera dessa strategier. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att skapa eller stärka specialiserade laboratorier. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med parlamentet finansiera och stödja relevanta gränsöverskridande forskningsverksamheter. Parlamentet uppmuntrar ett förstärkt samarbete med Natos kompetenscentrum avseende CBRN, för att säkerställa överföring av bästa metoder mellan insatspersonal i EU- och Natomedlemsstater.

16.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att samarbeta med den privata sektorn för att upprätta mekanismer som säkerställer ett tillförlitligt, enhetligt och adekvat utbud av medicinska motåtgärder, inklusive potentiell användning av EU:s mekanism för gemensam upphandling, som upprättats genom beslut nr 1082/2013/EU om allvarliga gränsöverskridande hot mot människors hälsa av den 22 oktober 2013[16].

17.  Europaparlamentet förordar, i syfte att underlätta för tillgängligheten, att Europols europeiska bombdatasystem uppdateras och utvidgas till det europeiska analysprojektet – som tjänar som ett informations- och samordningsnav rörande alla CBRN-relaterade incidenter i hela EU – som ska kompletteras av en sektorsövergripande analysgrupp med lämplig bemanning.

18.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens plan att stärka beredskapen och responsen på CBRN-området genom sektorsövergripande övningar för brottsbekämpande myndigheter, civilskyddet, hälso- och sjukvårdsinrättningar och i tillämpliga fall gräns- och tullmyndigheter inom de befintliga finansiella instrumenten och operativa verktygen, i synnerhet unionens civilskyddsmekanism, Cepol och Fonden för inre säkerhet (polis).

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fastställa gemensamma normer för kontrollförfaranden på utsatta anläggningar, t.ex. kärnkraftverk eller specialiserade laboratorier.

20.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i högre grad utnyttja tekniska system för att upptäcka CBRN-ämnen speciellt vid storskaliga offentliga evenemang och uppmanar kommissionen tillsammans med parlamentet att göra ytterligare EU-medel tillgängliga för omfattande förvärv av sådana system.

21.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet vid det europeiska centrumet mot terrorism av ett kunskapsnav med inriktning på CBRN och relaterad verksamhet om sprängämnen, som kommer att ligga i anslutning till det europeiska centrumet för utbildning inom kärnsäkerhet. Parlamentet efterlyser ett standardförfarande genom vilket varje medlemsstat effektivt delar information med det kunskapsinsamlande centrumet.

22.  Europaparlamentet välkomnar godkännandet av en förordning om gemensamma regler inom området för civil luftfartssäkerhet och mandatet för Europeiska byrån för luftfartssäkerhet (Easa) och om upphävande av förordning (EG) nr 216/2008[17]. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta hänsyn till säkerhetsaspekter för kommande delegerade och genomförandebestämmelser om drönare och drönarverksamhet, inklusive regelbundet uppdaterade riskbedömningar, obligatorisk registrering, elektronisk identifiering och geofencing i alla drönarkategorier, och obligatoriska säkerhetslicenser och säkerhetsutbildningar för operatörer vid säkerhets- och inspektionsuppdrag.

23.  Europaparlamentet noterar att många personer som utför terrorverksamhet i EU har varit kända för att börja med småbrottslighet och att ha blivit indoktrinerade i våldsam extremism när de befunnit sig i fängelse. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att deras straffrättsliga system straffar brottslingar på lämpligt sätt och möjliggör ett noggrant övervägande av risken för att nya brott begås innan ett tidigt frisläppande har godkänts. Parlamentet betonar att fängelsetiden bör möjliggöra rehabilitering, återintegrering och förebyggande av upprepade brott i stället för att underblåsa våldsam extremism.

24.  Europaparlamentet understryker det ständiga hotet om samspel mellan terroristorganisationer och organiserad brottslighet, särskilt när det rör logistisk kapacitet och olaglig handel med vapen, vilket skulle kunna möjliggöra storskaliga attentat.

25.  Europaparlamentet noterar det ökade cyberhotet och understryker vikten av att öka ansträngningarna inom cybersäkerhet även på terrorismbekämpningsområdet.

26.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ge sina offentliga organ som deltar i insatser för terrorbekämpning alla lämpliga tekniska, ekonomiska, utbildningsmässiga och rättsliga resurser som krävs för att skydda dem mot våldsamma extremister när de utför sitt arbete.

Förebygga och motverka radikalisering som leder till våldsam extremism

Strukturer för motverkande av radikalisering

27.  Europaparlamentet efterlyser inrättandet av ett kompetenscentrum för motverkande av radikalisering, som en efterföljare till nätverket för kunskapsspridning om radikalisering, för EU som ska vara inbäddat vid kommissionen och ha tillräckliga finansiella och personella resurser. Parlamentet anser att dess arbetsuppgifter bör inbegripa samordning, underlättande av samarbete och utbyte av kunskap och god praxis mellan medlemsstater, beslutsfattare, utövare (genom användning av strukturer inom nätverket för kunskapsspridning om radikalisering och det europeiska nätverket för strategisk kommunikation) samt samverkan med religiösa ledare eller samhällen och akademiker och experter, däribland it-experter, på området för förebyggande och motverkande av radikalisering. Parlamentet påpekar att dess verksamhet bör inbegripa utbildning av olika kategorier av yrkesfolk, däribland domare och åklagare, även genom att bilda partnerskap med viktiga strategiska tredjeländer. Parlamentet anser att detta centrum även bör upprätta vetenskapliga metoder för att utvärdera och mäta effektiviteten hos program och projekt, så att den relevanta politiken kan anpassas om detta är nödvändigt.

28.  Europaparlamentet noterar att revisionsrätten i sin rapport från 2018 om avradikalisering fann att kommissionen inte upprätthåller en komplett översikt över EU‑finansierade åtgärder, och att inga indikatorer eller mål för EU-medel används till att mäta i vilken utsträckning strategin är lyckad. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att tillräckliga medel i fonden för inre säkerhet är öronmärkta för förebyggande och motverkande av radikalisering, som skulle effektivisera resurser som för närvarande är spridda över olika fonder och program och möjliggöra bättre samordning och synlighet samt större ändamålsenlighet vad gäller deras användning på grundval av kriterier som kan utvecklas av kompetenscentrumet för motverkande av radikalisering.

29.  Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att anta omfattande nationella och regionala strategier för förebyggande och motverkande av radikalisering, med lämpliga ekonomiska resurser för samhällen och partner på lokal nivå som deltar i skapandet och genomförandet av program som grundas på dessa strategier, och efterlyser en strategi som omfattar flera myndigheter. Parlamentet betonar att de bästa resultaten uppnås i partnerskap med lokalsamhällen. Parlamentet betonar dessutom att objektiva kvalitativa och kvantitativa indikatorer som skulle kunna utvecklas av kompetenscentrumet för motverkande av radikalisering skulle göra det möjligt för lokala och regionala myndigheter att kartlägga de lokala särdragen för radikalisering och bättre anpassa program till det särskilda området.

30.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta itu med radikalisering på ett övergripande sätt, även i samarbete med lokala förvaltningar, och komplettera säkerhetsmetoder genom strategier för social integration, ekonomisk och kulturell integration och genom långsiktiga strategier och investeringar i offentliga tjänster och infrastruktur. Parlamentet uppmanar både kommissionen och medlemsstaterna att främja kampanjer mot diskriminering.

31.  Europaparlamentet betonar vikten av att bedriva särskild forskning om kvinnors roll inom målregioner, målländer och målsamhällen för att förstå deras roll och om identifierade områden där kvinnoorganisationerna skulle kunna bidra till att bygga större motståndskraft mot radikalisering.

32.  Europaparlamentet efterlyser skapandet av ett europeiskt motståndskraftspris som årligen skulle delas ut av Europaparlamentet, och möjligen i nära samråd med kompetenscentrumet för motverkande av radikalisering, till det bästa sociala och kulturella projektet på lokal nivå i EU, vilket sålunda främjar samhällsengagemang, som är fullt förenligt med demokrati, rättsstatsprincipen och de mänskliga rättigheterna och med syftet att skapa samhällen som är immuna mot radikalisering.

33.  Europaparlamentet uppmanar Eurojust att fortsätta sitt arbete med att övervaka rättspraxis i medlemsstaterna när det gäller radikalisering som leder till terrorism, inklusive användningen av alternativ till åtal och frihetsberövande samt att regelbundet avge rapporter om fällande domar i terroristmål genom den s.k. Terrorism Conviction Monitor. Parlamentet uppmanar i detta syfte medlemsstaterna att till Eurojust sända all relevant information om åtal och fällande domar för terroristbrott som påverkar eller kan påverka två eller flera medlemsstater.

Religiös extremism

34.  Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att garantera religionsfrihet och rätten att fritt utöva religion, såsom det fastställs i stadgan om de grundläggande rättigheterna, och att i detta sammanhang särskilt också uppmuntra och tolerera endast religiöst utövande som är fullt förenligt med demokrati, rättsstatsprincipen, mänskliga rättigheter och den gällande lagstiftningen i medlemsstaterna. Parlamentet välkomnar de initiativ som tagits av religiösa samfund i Europa för att motverka de farliga argumenten från deras egna samfund. Parlamentet betonar behovet av att uppmuntra interreligiös och tvärkulturell dialog och samarbetet med religiösa samfund och lokala myndigheter för att förebygga radikalisering.

35.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förhandskontrollera kaplaner och att konsekvent svartlista hatpredikanter genom en bedömning från fall till fall. Parlamentet uppmanar kommissionen att införa en bevakningslista för EU för att på ett bättre sätt utbyta information om extremistiska kaplaner inom ramen för vad som tillåts enligt lagstiftningen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att nå en gemensam överenskommelse och utveckla riktlinjer mot vilka dessa kaplaner skulle kunna kontrolleras.

36.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utöka erbjudandet om möjligheter till högre utbildning för kaplaner i EU, med transparent granskning och endast ackreditering av teologiska läroplaner som fullt ut respekterar demokrati, rättsstatsprincipen, mänskliga rättigheter och de europeiska ländernas neutralitet och demokratiska sekularism, och upphäva undervisningstillstånd vid överträdelser.

Åtgärder mot hatpropaganda och extremistgrupper

37.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra direktivet om terrorismbekämpning och rambeslutet om rasism och främlingsfientlighet enligt vilket det är ett brott att begå en terroristhandling eller ett hatbrott i syfte att exkludera hatpredikanter från offentlig verksamhet med hjälp av alla rättsliga åtgärder, inbegripet avslag på ansökan om visering eller utvisning från EU:s territorium, och att inleda rättsliga förfaranden mot sådana predikanter och alla företrädare för extremism och terrorism, som gjort sig skyldiga till värvningsförsök.

38.  Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att stänga ned platser för religionsutövning som inte fullt ut är förenliga med gällande EU- och nationell lagstiftning, demokrati, rättsstatsprincipen och de mänskliga rättigheterna och uppmanar till terroristbrott, hat, diskriminering eller våld.

39.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att undersöka hur man kan säkerställa att platser för religionsutövning, utbildning och religiös undervisning, välgörenhetsorganisationer, kulturföreningar, stiftelser och liknande enheter lämnar uppgifter om deras medels ursprung och fördelning, både inom och utanför EU, och hur uppgifter rörande dessa enheter, där det finns misstankar om eller rimlig anledning att misstänka kopplingar till terroristgrupper, skulle kunna registreras och analyseras av behöriga myndigheter i enlighet med EU:s rättsliga ram och regler om dataskydd. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbjuda finansiering från tredjeländer som motsätter sig demokrati, rättsstatsprincipen och de mänskliga rättigheterna.

40.   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att snabbt vidta rättsliga åtgärder för att i möjligaste mån förbjuda och avlägsna all tryckt och internetbaserad propaganda på deras territorier som uttryckligen uppmanar till våldsbejakande extremism och terrorhandlingar, inbegripet allt innehåll som produceras eller sprids av grupper och individer som sanktionerats av EU eller FN. Parlamentet efterlyser att sådan propaganda avlägsnas från butiker och onlineplattformar och som en del av anmälningarna som görs av enheten för anmälan av innehåll på internet, som kan förstärkas när det gäller mänskliga resurser och kapacitet, om detta krävs. Parlamentet kräver att ansträngningar ska göras för att spåra och/eller identifiera källorna till sådan propaganda.

41.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder mot satellit-tv-kanaler som sprider våld, hatpropaganda och uppmaningar till terrorism i enlighet med direktivet om audiovisuella medietjänster. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullt ut och snabbt genomföra direktivet för att säkerställa att artikel 6 om att förebygga uppvigling till våld och hat är i kraft i hela EU. Parlamentet begär att kommissionen utarbetar en analys av möjliga lagstiftningsändringar i direktivet för att öka effektiviteten hos en blockering av sådana kanaler som sänder från tredjeländer.

Utbildning

42.  Europaparlamentet betonar att medlemsstaterna måste säkerställa att alla utbildningsinstitut tillhandahåller utbildning i enlighet med den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, genom kontroller av läroplaner, regelbundna inspektioner och sanktioner vid bristande efterlevnad.

43.  Europaparlamentet anser att utbildning som en process för att upptäcka, utforska, uppmärksamma och konfrontera historia, civilisationer, kulturer, ideologier och religioner måste bli ett fullfjädrat verktyg i kampen mot all extremistvåld och våldsamma radikaliseringsprocesser. Parlamentet betonar vikten av att lära ut icke‑diskriminering och respekt för andra människors tro, och av att främja social integration av alla barn, i enlighet med EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna samt FN:s konvention om barnets rättigheter.

44.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fastställa politik för att förebygga radikalisering, både specifik (utsatta grupper) och icke-specifik (allmänt). Parlamentet anser att sammankomster i skolor för offer, återvändande och deras familjer och personer som har övervunnit radikalisering kan vara ett effektivt verktyg för att förhindra radikalisering. Parlamentet förespråkar utbildning i ökad medvetenhet för yrkesverksamma som kan komma i kontakt med återvändande barn Parlamentet noterar att de bästa resultaten uppnås ofta i partnerskap med lokala samhällen, som utmanar kärnmeddelanden från terroristgrupper med motargument.

45.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att integrera medie- och informationskompetens i de nationella utbildningssystemen i syfte att ge unga medborgare verktyg för att förstå och bedöma de ofta ofiltrerade uppgifter som finns på nätet, och för att använda internet på ett ansvarsfullt sätt och undvika möjliga risker för radikalisering.

46.  Europaparlamentet rekommenderar att medlemsstaterna fastställer riktlinjer för skolor för att ta itu med eventuell radikalisering av eleverna, och för att utveckla enkla och tydliga förfaranden för hur man ska hantera dem. Parlamentet betonar behovet av att barnskyddsmyndigheter och sociala tjänster deltar i detta arbete, med bättre samarbete med de berörda brottsbekämpande och rättsliga organen när det handlar om att ta itu med de allvarligaste fallen av radikalisering.

Internet

47.  Europaparlamentet understryker behovet av att åstadkomma automatisk upptäckt och systematiskt, snabbt och fullständigt avlägsnande av terroristinnehåll på grundval av tydliga rättsliga bestämmelser med garantier och enligt de mänskliga rättigheterna. Parlamentet påpekar dessutom behovet av att förhindra att redan avlägsnat innehåll laddas upp igen. Parlamentet välkomnar kommissionens lagstiftningsförslag om att förhindra spridning av terroristinnehåll genom att göra det obligatoriskt för plattformarna att avlägsna terroristinnehåll helt och hållet Parlamentet uppmanar medlagstiftarna att snabbt börja arbeta med detta lagstiftningsförslag. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att införa nationella åtgärder om antagandet av lagstiftningen försenas.

48.  Europaparlamentet anser att rapporteringen bör omfatta beskrivningar av och statistik över vilket innehåll som har avlägsnats och varför, hur många visningar innehållet har haft före avlägsnandet, hur länge innehållet fanns på nätet innan det avlägsnades och huruvida det konto som är kopplat till det stötande innehållet raderades och i så fall när. Parlamentet betonar att tillbörlig insyn behövs för att bedöma huruvida statliga myndigheter spelar en lämplig roll i att utreda och lagföra brott när olagligt innehåll har rapporterats.

49.  Europaparlamentet välkomnar arbetet inom Global Internet Forum to Counter Terrorism (GIFCT) och uppmanar de grundande företagen att intensifiera sina ansträngningar när det gäller industrins gemensamma databas över hasher också genom att dela kunskap med mindre teknikföretag. Parlamentet uppmanar teknikföretag att öka sina ansträngningar och finansiering för att utveckla metoder för att snabbt avlägsna terroristinnehåll, dock utan att äventyra yttrandefriheten.

50.   Europaparlamentet välkomnar det arbete som utförts av EU:s enhet för anmälan av innehåll på internet (EU IRU) inom ramen för Europol. Parlamentet uppmanar samtliga medlemsstater att inrätta en särskild enhet med ansvar för att rapportera olagligt innehåll, som skulle kunna samarbeta med EU IRU för att säkerställa komplementaritet och undvika onödigt dubbelarbete när det gäller att varna it-företagen för terroristinnehåll. Parlamentet vill se att EU IRU förstärks för att underlätta och samordna medlemsstaternas insatser för att fånga upp, flagga och radera terroristinnehåll på nätet. Parlamentet anser vidare att det är avgörande att på Europol samla in information om raderat terroristinnehåll på nätet och om raderade terroristkonton i syfte att förhindra att de laddas upp igen och underlätta analys och brottsutredningar.

51.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skapa en europeisk onlineplattform som medborgarna kan använda för att flagga terroristinnehåll på nätet, och uppmanar företagen att se till att de har tillräcklig kapacitet för att ta emot, granska, bearbeta och reagera på flaggat innehåll.

52.  Europaparlamentet efterlyser ett effektivt partnerskap mellan brottsbekämpande myndigheter, rättsliga myndigheter, it-industrin, internetleverantörer, hostingföretag, företag inom sociala medier och civilsamhällesorganisationer för att utveckla och sprida effektiva motbudskap, i förekommande fall även med budskap från offer och tidigare våldsamma extremister, och se till att sökmotorerna placerar motbudskap på framträdande platser. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaternas myndigheter att intensifiera sina insatser för att skapa effektiva motbudskap och andra strategiska kommunikationsverktyg.

Κriminalvårdsanstalter

53.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa trygga och säkra fängelseförhållanden för både intagna och personal och att skapa särskilda förfaranden och indikatorer för att identifiera och hantera radikaliserade intagna i syfte att förhindra att andra radikaliseras, samt för att säkerställa riktad övervakning och riktade åtgärder för avståndstagande, och att utbilda personalen för detta ändamål.

54.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera personalens fysiska och psykologiska integritet vid kriminalvårdsanstalter och se till att den har tillgång till psykologisk rådgivning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillhandahålla lämpliga resurser, riktad utbildning och tillsyn till kriminalvårdsmyndigheter på alla nivåer och särskilt till den personal som arbetar nära ungdomsbrottslingar och radikaliserade intagna. Parlamentet betonar särskilt att personalen måste få lämplig utbildning i att upptäcka tecken på radikalisering i ett tidigt skede. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att utvärdera utbildningskurser som utvecklats med hjälp av EU-medel av sammanslutningen för skyddstillsyn, EuroPris och nätverket för Europeiska akademin för fängelseutbildning. Parlamentet efterlyser mer EU-bidrag för att förbättra utbildningen för kriminalvårdare om frågor som rör radikalism och potentiella terroristhot.

55.  Europaparlamentet betonar att fängelsemyndigheterna måste ta fram särskilda verktyg och metoder för att identifiera och övervaka radikaliserade intagna enligt deras grad av radikalisering och att sådana verktyg bör genomgå en obligatorisk bedömning innan de börjar användas. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja bästa praxis när det gäller riskbedömningsmetoder av radikaliserade fångar, som utvecklats av olika medlemsstater. Parlamentet anser att de antagna som bedöms vara farligast måste flaggas för de rättsliga myndigheterna och/eller externa myndigheter med ansvar för terrorismbekämpning, med effektiva krav för villkorlig frigivning av personer som kan hota den allmänna säkerheten. Parlamentet uppmanar dessutom medlemsstaterna att stärka insamlande av underrättelseuppgifter om radikaliserade intagna och deras uppföljning, som bygger på bästa praxis i medlemsstaterna, till exempel inrättandet av en byrå för kriminalvårdsunderrättelse. Parlamentet betonar att det kan vara användbart att utse en kontaktperson med ansvar för att bekämpa radikalisering i kriminalvårdssystemet.

56.  Europaparlamentet betonar att fängelsetiden bör möjliggöra rehabilitering och återintegrering i stället för att underblåsa våldsam radikalisering. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta övergripande program för avståndstagande inom fängelserna. Parlamentet anser att åtgärderna för återanpassning bör internaliseras i frihetsberövandet i syfte att förbereda frigivningen av dessa intagna. Parlamentet anser att EU:s ”Kompetenscentrum för att förebygga radikalisering” skulle kunna genomföra en uppföljning av handlingsplaner mot radikalisering i fängelser och övergången efter fängelsetiden.

57.  Europaparlamentet betonar att omänskliga intagningsförhållanden, överbeläggning och dålig behandling motverkar målet att bekämpa radikalisering och våldsam extremism. Parlamentet påpekar att det för att förebygga radikalisering i fängelser är viktigt att fastställa intagningsregler som är differentierade på grundval av de intagnas farlighetsgrad. Parlamentet understryker i detta sammanhang att alla specifika program som riktas mot en viss grupp intagna måste respektera samma mänskliga rättigheter och internationella skyldigheter som för andra intagna.

58.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lansera ett europeiskt forum om fängelsevillkor i syfte att uppmuntra utbyte av bästa praxis mellan experter och yrkesverksamma i alla medlemsstater.

59.  Europaparlamentet vill uppmärksamma om de olika formerna av handel med illegala varor i fängelser och i synnerhet handeln med mobiltelefoner som gör det möjligt för inspärrade intagna att upprätthålla kontakt med terroristnätverk utanför fängelset.

60.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att underlätta tillgången till verkliga kaplaner eftersom det minskar risken för självorganisering av radikala religiösa celler. Parlamentet föreslår att ett licenssystem införs som bygger på bakgrundskontroller av kaplaner som har tillträde till fängelser för att förhindra spridning av extremistiska åsikter bland högriskgrupper, och uppmanar rådet att med stöd från kommissionen utarbeta riktlinjer för detta baserat på bästa praxis. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att regelbundet utvärdera och övervaka de kaplaner som har tillträde till fängelser. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att kräva standardutbildning för kaplaner som arbetar i fängelser, som baseras på bästa praxis som utvecklats av kriminalvårdsmyndigheter i medlemsstaterna, även i samarbete med tredjeländer.

Samarbete och informationsutbyte

Övergripande frågor

61.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att fullt ut och i tid genomföra den befintliga lagstiftningen, och uppmanar kommissionen att tillhandahålla erforderligt bistånd. Parlamentet uppmanar kommissionen att analysera brister i införlivandet, genomförandet och tillämpningen av den befintliga lagstiftningen, och att använda sina befogenheter att inleda överträdelseförfaranden om medlemsstaterna underlåter att genomföra lagstiftningen på ett korrekt sätt.

62.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att säkerställa att de har erforderlig teknisk utrustning, programvara, säkerhetssystem och kvalificerad personal för att dra full nytta av befintliga informationssystem och samarbetsmekanismer. Parlamentet upprepar vikten av att säkerställa att den personal som har tillgång till sådan utrustning har fått lämplig utbildning när det gäller sådana data.

63.  Europaparlamentet konstaterar att de offentliga institutionerna inte bedriver tillräcklig säkerhetsforskning. Parlamentet efterlyser en mer proaktiv definition av behoven (t.ex. förstärkning av det europeiska nätverket för brottsbekämpningsteknik), som definierar brottsbekämpande myndigheters tekniska behov). Parlamentet efterlyser stöd till pilotprojekt för artificiell intelligens och blockkedjeteknik (remitteringar). Parlamentet efterlyser aktivt deltagande av EU-organ som Europol och Cepol i EU:s projekt för säkerhetsforskning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att regelbundet anordna framtidsstudier som tittar på framtida hotscenarier. Parlamentet stöder kommissionens fortsatta finansiering för att upprätta moderniserade databaser och tillhandahålla modern teknisk utrustning och utbildning för personal, och efterlyser ett mer ambitiöst synsätt i detta avseende.

64.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utveckla nödvändig standardisering och förbättra datakvaliteten och den rättsliga ramen för en framtida strategi för ”informationsutbyte som standard” när det gäller utbyte av information med anknytning till terrorismbekämpning med andra medlemsstater och berörda EU-byråer och EU‑organ på grundval av de gällande rättsliga bestämmelser som styr varje informationssystem, och således som regel utbyta sådan information, och att endast avhålla sig från sådant utbyte i specifika fall där omständigheterna kräver att den inte delas, det vill säga när ett informationsutbyte skulle äventyra pågående utredningar eller personers säkerhet eller skulle strida mot den berörda medlemsstatens väsentliga säkerhetsintressen. Parlamentet begär att kommissionen samlar in uppgifter om genomförandet av befintliga skyldigheter att utbyta uppgifter automatiskt.

65.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppfylla sina skyldigheter enligt direktivet om terrorismbekämpning och beslut 2005/671/RIF att med de behöriga myndigheterna i andra medlemsstater utbyta relevant information i anslutning till terroristbrott så snart som möjligt. Parlamentet anser att behöriga brottsbekämpande myndigheter bör, utan att är nödvändigt med en föregående begäran, förse behöriga brottsbekämpande myndigheter i andra medlemsstater med information och underrättelser i de fall där det finns sakliga skäl att tro att denna information och underrättelser skulle kunna hjälpa till att upptäcka, förebygga eller utreda brott.

66.  Europaparlamentet påpekar att den möjlighet som finns i dag för vissa medlemsstater att välja bort åtgärder för polisiärt och rättsligt samarbete för förebyggande, detektion, utredning och åtal avseende terroristbrott och finansiering av terrorism skulle kunna riskera hastigheten och effektiviteten hos terroristutredningar och ha negativa inverkningar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta hänsyn till detta och att noga överväga kostnaderna för och nyttan av undantag på detta avgörande område.

67.  Europaparlamentet noterar att det för närvarande finns 28 olika rättsliga regelverk för lagring av uppgifter, vilket kan vara kontraproduktivt för samarbete och informationsutbyte. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att överväga ett lagstiftningsförslag om lagring av uppgifter som respekterar principerna om ändamålsbegränsning, proportionalitet och nödvändighet, med beaktande av de behöriga myndigheternas behov och särdragen på området för terrorismbekämpning, genom att bland andra åtgärder hantera nya former av kommunikation, fastställa kraftfulla skyddsåtgärder för lagring av data genom tjänsteleverantörerna samt på åtkomstsidan när data behövs för brottsutredningar, pseudonymiseringsmöjligheter, bestämma datakategorier som är särskilt relevanta för att effektivt bekämpa terrorism och grov brottslighet, tillhandahålla särskilt utbildad och övervakad personal som hanterar dataåtkomst eller införa periodiska hotbildsbedömningar, som en grund för lagringsperioder.

Informationssystem

68.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att garantera ett fullständigt genomförande av och systematiskt kontrollera relevanta databaser och informationssystem i full överensstämmelse med deras åtkomsträttigheter som anges i de underliggande rättsliga grunderna och att snabbt föra in alla användbara uppgifter, samtidigt som kvalitetskraven för respektive informationssystem garanteras.

69.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att säkerställa att den relevanta information som finns tillgänglig på lokal eller regional nivå och i deras databaser laddas upp automatiskt, där så är möjligt genom smarta tekniska lösningar, till nationella system och, där så är lämpligt, till relevanta EU-databaser för att förhindra att information förloras på grund av fragmenterade jurisdiktioner, samtidigt som man garanterar att EU:s standarder för datakvalitet, säkerhet och skydd är uppfyllda.

70.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i möjligaste utsträckning använda alla länkkategorier och införa alla sökkombinationer som är möjliga i SIS, samt att säkerställa lämpliga bemanningsnivåer och tillräckligt tekniskt bistånd för Sirenekontoren.

71.  Europaparlamentet välkomnar översynen av Schengens informationssystem II (SIS II), som medför ett krav på att brottsbekämpande myndigheter även ska registrera kontroller som görs av ett mål som är registrerat i SIS II och att SIS II används på ett enhetligt sätt när det gäller terrorism Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att information i samband med terroristbrott laddas konsekvent och systematiskt upp till europeiska system och plattformar, speciellt i varningen i enlighet med artikel 36 i SIS II‑förordningen och synkroniseras när så är möjligt genom att genomföra en enhetlig trestegsstrategi för informationsutbyte genom att på ett optimal och konsekvent sätt används SIS- och Europols uppgifter. Parlamentet välkomnar den nya typen av varning: en ”undersökningskontroll” i enlighet med artikel 36 i SIS II‑förordningen och det nya kravet på ett omedelbart svar från Sirenekontoret i händelse av en varning kopplad till terrorism. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att med aktivt deltagande och samtycke av experter från medlemsstaterna fastställa god praxis i fråga om förfaranden för uppföljning vid träffar på personer som är inblandade i terrorism eller terrorismrelaterad verksamhet enligt artikel 36.

72.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en mekanism för informationsutbyte vid träff som skulle göra det möjligt för alla medlemsstater, eller åtminstone de berörda, att informeras om träffar till följd av rörelserna hos personer inblandade i terrorism eller terrorismrelaterad verksamhet. Parlamentet framhåller behovet av att kartlägga reserörelserna för utländska terroriststridande, återvändande och personer som är inblandade i terroristverksamhet, på grundval av träffar i SIS, i syfte att få en tydlig och övergripande bild som kan utgöra en grund för fler åtgärder.

73.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga under vilka omständigheter nationella underrättelsetjänster bör ha fortsatt direkt tillgång till relevanta informationssystem, särskilt SIS enligt den reformerade rättsordningen, för att undvika nya luckor i säkerhets- och informationsutbyte.

74.  Europaparlamentet välkomnar införandet av ett centralt automatiskt fingeravtrycksidentifieringssystem (Afis) inom SIS som kommer att göra det möjligt för slutanvändare att söka i SIS på grundval av fingeravtrycksuppgifter. Parlamentet efterlyser att systemet ska införas senast 2019. Parlamentet uppmanar med kraft alla medlemsstater att omedelbart genomföra SIS Afisfunktionalitet. Parlamentet noterar att trots den rättsliga grunden för SIS II som tillåter lagring av fingeravtryck har sådan biometri hittills endast använts för att bekräfta en persons identitet efter en kontroll av personens namn eller födelsedatum. Parlamentet anser att identifiering som enbart grundas på fingeravtryck skulle ge ett betydande mervärde.

75.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att deras behöriga myndigheter för terrorismbekämpning har åtkomst till VIS, och efterlyser ett förenklat förfarande för sådan åtkomst.

76.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av EU-system för reseuppgifter och resetillstånd (Etias) som kommer att tillämpas på tredjelandsmedborgare utan viseringsskyldighet.

77.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram lagstiftningsförslag för upprättandet av ett centraliserat Ecris-system som gör det möjligt att utbyta kriminalregisteruppgifter om såväl unionsmedborgare som tredjelandsmedborgare.

78.  Europaparlamentet efterlyser att privatplan ska omfattas av EU:s PNR-direktiv och att flygbolag ska vara skyldiga att samla in PNR-uppgifter. Parlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera de säkerhetsförfaranden som antagits vid stora och mindre flygplatser i alla medlemsstater.

79.  Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att utan dröjsmål genomföra PNR‑direktivet fullt ut och uppmanar kommissionen att snabbt gå vidare med överträdelseförfaranden mot de medlemsstater som ännu inte gjort det. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att sammankoppla sina enheter för passagerarinformation i syfte att underlätta utbytet av PNR-uppgifter. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå tekniska lösningar för att göra utbytet av PNR-uppgifter och deras integration i de olika systemen mindre tidsödande och krävande med avseende på personella resurser genom att automatisera förfarandet för behandling av begäranden från en enhet för passagerarinformation till en annan. Parlamentet uppmanar därför sådana projekt som det projekt för fonden för inre säkerhet som leds av Nederländerna för att utveckla FIU.net med grund i det befintliga FIU.net Parlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med Europol stödja utvecklingen av gemensamma riktade regler och riskbedömningar som medlemsstaterna ska tillämpa.

80.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra sina enheter för passagerarinformation till sektorövergripande enheter som inbegriper personal från tullmyndigheter, brottsbekämpande myndigheter och underrättelsetjänster, för att de behöriga myndigheterna på ett bättre sätt ska kunna utbyta information.

81.  Europaparlamentet konstaterar att tidsfristen för genomförandet av Prümbesluten[18] av den 23 juni 2008 löpte ut den 26 augusti 2011 och att alla medlemsstater inte ens nu har genomfört besluten fullt ut. Parlamentet uppmanar därför dessa medlemsstater att uppfylla sina skyldigheter enligt EU-lagstiftningen och genomföra Prümbesluten fullt ut samt att stärka Prümnätverket genom att uppdatera sina nationella behandlingssystem för att anpassa dem till modern informationsteknik. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen och rådet att modernisera och uppgradera Prümbesluten från 2008 för att koppla samman de nationella systemen på ett effektivare sätt.

Driftskompatibilitet

82.  Europaparlamentet välkomnar de föreslagna förordningarna om driftskompatibilitet. Parlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera det potentiella och möjliga mervärdet av att ytterligare informationssystem inbegrips i framtiden och att rapportera om detta till Europaparlamentet. Parlamentet anser att driftskompatibilitet bidrar till att sammanställda den nödvändiga informationen. Parlamentet betonar att en sådan lösning bör skapa en bra balans mellan myndigheternas legitima behov av att få ändamålsenlig och relevant information i god tid, helt i enlighet med deras åtkomsträttigheter och principen om ändamålsbegränsning enligt de underliggande rättsliga grunderna, och de registrerades grundläggande rättigheter.

83.  Europaparlamentet betonar behovet av att införa en biometrisk matchningstjänst som gör det möjligt att göra förfrågningar med hjälp av biometriska uppgifter i flera olika EU-informationssystem som ett stöd i kampen mot identitetsbedrägeri och för att förhindra att personer använder flera identiteter. Parlamentet betonar behovet av att mata in biometriska uppgifter i de relevanta databaserna. Parlamentet betonar även vikten av att ständigt förbättra kapaciteten att upptäcka verkliga, delvis eller helt förfalskade dokument som används för olaglig personidentifiering.

84.  Europaparlamentet efterlyser med bestämdhet att arbetet för vidareutveckling av UMF‑standarden inleds omedelbart, med nära deltagande av Europeiska byrån för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa, i syfte att säkerställa att standarden tillgodoser behoven av framtida driftskompatibla it‑system och kan vara en del av det samordnade arbetet för att förbättra uppgiftskvaliteten i storskaliga it-system.

85.  Europaparlamentet efterlyser att avgränsningen av harmoniserade minimistandarder för uppgifters kvalitet för inmatning av uppgifter ska upprättas på EU-nivå, i enlighet med kriterierna i EU:s nya uppgiftsskyddsregelverk, och tillämpas inom alla it-system i syfte att säkerställa konsekvent kvalitet på uppgifterna däri. Parlamentet uppmanar med kraft Europeiska byrån för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa att fastställa gemensamma indikatorer och kontroller och att utveckla en central övervakningskapacitet för uppgifters kvalitet för alla system inom dess behörighetsområde. Parlamentet rekommenderar vidare att när Europeiska byrån för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa konstaterar oriktigheter i dess kvalitetsrapporter till medlemsstaterna ska den berörda medlemsstaten vara skyldig att korrigera uppgifterna eller motivera varför korrigering ej skett.

86.  Europaparlamentet kritiserar avsaknaden av lämplig finansiering och bemanning för Europeiska byrån för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa med tanke på dess fortsatt ökande ansvarsområden. Parlamentet efterlyser att Europeiska byrån för den operativa förvaltningen av stora it‑system inom området frihet, säkerhet och rättvisa ska förstärkas med den ytterligare kapacitet och de resurser som krävs för att utföra de nya uppgifterna på ett effektivt sätt, och att detta ska speglas i den nya fleråriga budgetramen.

Samarbete och utbyte av information inom och mellan medlemsstaterna

87.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna som ännu inte gjort detta att skapa nationella ”sambandscentraler” eller samordningsenheter för terrorismbekämpning, samt samordnade databaser, i syfte att centralisera och underlätta sökning, identifiering och utbyte av information och underrättelser med anknytning till terrorismbekämpning från alla relevanta nationella myndigheter. Parlamentet anser dessutom att en proaktiv lokal och, där det är relevant, regional politik är ett nödvändigt villkor för en integrerad nationell säkerhetspolitik. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att utbyta bästa praxis på detta område, såsom den belgiska ”Lokale integrale veiligheidscellen” som involverar samhällsaktörer som till exempel sociala myndigheter, den lokala administrationen och den lokala polisen, för att diskutera alla tecken på radikalisering med delad yrkessekretess, så att även aktörer med professionell tystnadsplikt kan bidra.

88.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utforska nya sätt att förbättra samarbetet och informationsutbytet mellan brottsbekämpande myndigheter och underrättelsetjänster på nationell nivå, med upprätthållande av den nödvändiga åtskillnaden mellan brottsbekämpande arbete och underrättelsearbete samt de erforderliga principerna om ägarskap av information och källskydd och samt bevismaterials tillåtlighet i straffrättsliga förfaranden.

89.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillämpa bästa praxis genom att förstärka samarbetet från fall till fall och informationsutbytet mellan allmänna åklagare och underrättelsetjänster i brottsutredningar som rör terrorism.

90.  Europaparlamentet rekommenderar att medlemsstaterna i form av riktlinjer eller lagstiftningsåtgärder anger när det är tillåtligt att utbyta information mellan polis- och säkerhetstjänster med andra medlemsstaters behöriga myndigheter och EU-organ, och anser att en anpassning av de nationella standarderna i denna fråga kan bidra till en EU‑omfattande lösning på frågan om när sådan information kan användas och delas.

91.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att alla rättsliga eller politiska utvärderingar, kontroller, förfaranden eller rättegångar som bidrar med underrättelseinformation gör detta med en särskild skyddsnivå och att säkerställa att underrättelsekällornas och tjänstemännens konfidentialitet och integritet upprätthålls så att man inte äventyrar underrättelsetjänsternas källors, informanters eller anställdas säkerhet eller arbete.

92.  Europaparlamentet kräver att en gemensam EU-underrättelseakademi med gemensamma standarder inrättas, i syfte att kombinera resurser och skapa synergieffekter, tillit och en gemensam underrättelsekultur.

93.  Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att undersöka möjligheterna till bättre samordning och samarbete mellan underrättelsetjänster och brottsbekämpande organ på EU-nivå, exempelvis genom att skicka underrättelseexperter utöver personal vid brottsbekämpande myndigheter till sammanträdena med Europols gemensamma sambandsgrupp för terrorismbekämpning. Parlamentet uppmanar kommissionen att öka stödet till den gemensamma sambandsgruppen, inbegripet genom lämplig finansiering.

94.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att optimera samarbetet via gruppen för kamp mot terrorism för att ytterligare förstärka den som en gemensam samarbets- och kommunikationsplattform för nationella underrättelsetjänster samt att tillhandahålla tillräcklig finansiering. Parlamentet välkomnar inrättandet av en rådgivande nämnd för gruppen för kamp mot terrorism för att öka synligheten och insynen och agera som offentlig kontaktpunkt i förbindelserna mellan gruppen och unionens berörda institutioner och organ samt garantera att Europaparlamentet informeras fortlöpande.

95.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att planera in regelbundna utbytesmöten mellan domare och företrädare för underrättelsetjänsterna och de brottsbekämpande myndigheterna för att dela kunskap om vilken utveckling som har skett inom området terrorismbekämpning med avseende på situationen, utredningar eller teknik och på så vis göra det möjligt för domstolsväsendet att få en fullständig bild av deras jurisdiktion och ge möjligheter till fortbildning.

96.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ytterligare utveckla det ömsesidiga gränsöverskridande polissamarbetet, genom gemensam hotbedömning, riskanalys och patrullering.

97.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och europeiska berörda aktörer att skapa tillräcklig operativ kapacitet för och säkerställa ett maximalt effektivt samarbete inom områdena terrorismbekämpning och EU:s inre säkerhet, med hjälp av lämplig budgetering för att vidmakthålla en nationell säkerhetskultur som är rustad för att på medellång sikt möta hotet.

98.  Europaparlamentet välkomnar rådets (vid 27) riktlinjer av den 23 mars 2018 där det uttrycker ”beslutsamhet att ha ett så nära som möjligt partnerskap med Förenade kungariket i framtiden [...] särskilt [i] kampen mot terrorism och internationell brottslighet”. Parlamentet anser att det måste säkerställas att det ömsesidiga säkerhetssamarbetet och informationsutbytet mellan EU och Förenade Kungariket fortlöper även efter brexit.

99.  Europaparlamentet erkänner ett nära professionellt terrorismbekämpande samarbete mellan europeiska länder och, i förekommande fall, utländska terrorismbekämpande myndigheter och uppmanar till fortsatt förbättring genom operativa uppdrag, dataanalys, snabbare utbyte av underrättelser, och utbyte av bästa praxis.

Samarbete och utbyte av information med EU-byråerna

100.  Europaparlamentet kräver ett mer systematiskt samarbete mellan de RIF-myndigheter som arbetar med terrorismbekämpning för att ta fram gemensamma strategier och synergieffekter, eftersom dessa myndigheter spelar en allt större roll på detta område. Parlamentet anser att regelbundna gemensamma möten mellan alla de viktigaste myndigheterna skulle kunna leda till att det gemensamma arbetet på detta område vidareutvecklas och att synergieffekterna med deras sambandsmän vid delegationerna ökar.

101.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka antalet utstationerade nationella experter med en bakgrund inom terrorismbekämpning vid byråerna, för att säkerställa att medlemsstaternas behov representeras och för att byråerna ska ha nödvändig sakkunskap inom detta område, inom ramen för deras mandat.

102.  Europaparlamentet efterlyser att Europol blir ett formligt nav för informationsutbyte i brottsbekämpande syfte och samarbete på området terrorismbekämpning i EU. Parlamentet uppmanar kommissionen att nära övervaka denna process och överväga behovet av eventuella justeringar av lagstiftningen.

103.  Europaparlamentet uppmanar Europol att fullt ut utnyttja sin befintliga tillgång till SIS, VIS och Eurodac i syfte att förbättra driftskompatibiliteten, samtidigt som de grundläggande rättigheterna och dataskyddslagstiftningen respekteras.

104.  Europaparlamentet uppmanar Europol att säkerställa snabb tillgång till Quest för medlemsstaterna, i syfte att förbättra driftskompatibiliteten.

105.  Europaparlamentet efterlyser lämplig finansiering och bemanning för Europol och Eurojust med beaktande av deras kontinuerligt ökande ansvarsområden och vitala roll i att förstärka det europeiska samarbetet inom brottsbekämpning och straffrätt och för att stödja bekämpningen av terrorism.

106.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att säkerställa att kontakterna mellan Europol och de relevanta myndigheterna när det gäller terroristbrott används, med beaktande av att det på området för terrorismbekämpning ofta är av avgörande vikt att saker går snabbt. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att använda utplacering på plats av Europolspecialister, eftersom detta ökar förtroendet och minskar den administrativa bördan. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att Europols tjänster har direkttillgång till de terrorismbekämpande tjänsterna (bortom federal/central nivå) vid medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter.

107.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att upprätta erforderlig, säker, nationell kommunikationsinfrastruktur för brottsbekämpande myndigheter och att främja direkt och decentraliserad konnektivitet för avdelningar för terrorismbekämpning till Siena för terrorismbekämpning och EIS, eftersom detta skulle förstärka sökningar och samkörningar.

108.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att tillhandahålla ökade finansiella och personella resurser, inbegripet dataforskare och stordataanalytiker, för utveckling av tekniska lösningar i syfte att hantera den stora mängden data som ska analyseras. Parlamentet efterlyser att Europol får ytterligare FoU-projekt i uppgift inom detta område och inom ramen för dess mandat, till förmån för medlemsstaterna.

109.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att dra full nytta av tekniska lösningar för att förbättra utbytet av information med Europol, i synnerhet genom att automatisera förfarandet för uppladdning av uppgifter till Europols informationssystem för samkörningsändamål, exempelvis genom att använda den ”datauppladdning” som utvecklats av Europol.

110.  Europaparlamentet välkomnar den nya bestämmelsen i den kommande SIS II som gör att Europol, såvida inget annat krävs av rättsliga eller operativa skäl, kan informeras om alla nya registreringar eller träffar med en koppling till terrorism i SIS. Parlamentet konstaterar att detta kommer att möjliggöra dubbelkontroller och, om det anses lämpligt, operativa och/eller tematiska analyser för att man ska kunna gå vidare med kartläggning av resemönster och/eller analysera den lokaliserade personens eventuella förbindelser. Parlamentet uppmanar kommissionen att utan dröjsmål genomföra denna nya möjlighet på ett automatiskt sätt.

111.  Europaparlamentet uppmanar Europol att offentliggöra en årsrapport om mängden av och karaktären på den information som medlemsstaterna delar i relevanta EU‑informationssystem och med Europol, i syfte att upptäcka luckor och främja informationsutbyte.

112.  Europaparlamentet uppmanar Europol att fullt ut utveckla den biometriska kapaciteten så snart som möjligt, eftersom det kan vara viktigt för medlemsstaterna att dela mer biometrisk information med Europol.

113.  Europaparlamentet framhåller att modern totalsträckskryptering för kommunikation är ett mycket viktigt verktyg som tryggar telehemlighet vid kommunikation. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa samarbete mellan alla berörda aktörer för att förbättra de behöriga myndigheternas dekrypteringskapacitet och se till att den håller måttet vid åtal. Parlamentet välkomnar att Europol arbetar med att utveckla dekrypteringsverktyg och kunnande på detta område för att bli ett centrum för dekryptering av information som lagligen erhållits i brottsutredningar och bättre stödja medlemsstaterna. Parlamentet konstaterar dessutom att kommissionen ändrade Europols budget för 2018 genom att lägga till fem miljoner euro för att förstärka dess kapacitet att dekryptera sådan information och ta fram en verktygslåda med alternativa utredningsmetoder som ska stå till medlemsstaternas förfogande.

114.  Europaparlamentet välkomnar Parisdeklarationen av den 5 november 2018 om inrättandet av ett europeiskt rättsligt register över terrorismbekämpning vid Eurojust. Parlamentet kräver att ett sådant register inrättas omedelbart vid Eurojust på grundval av rådets beslut 2005/671/RIF, ändrat genom direktiv (EU) 2017/541, och att det förses med tillräckliga finansiella och personella resurser.

115.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att systematiskt involvera Eurojust i sina terrorismbekämpande utredningar och åtal med en gränsöverskridande dimension och att på ett effektivt sätt begagna sig av Eurojusts samordningsverktyg.

116.  Europaparlamentet anser att operativa avtal med tredjeländer kan vara till hjälp i Europols arbete och noterar det faktum att kommissionen för närvarande förhandlar om operativa avtal med åtta länder från Medelhavsområdet och Nordafrika (Mena‑regionen). Parlamentet begär omförhandling av operativa avtal med vissa nära partner, t.ex. Eftaländerna.

117.  Europaparlamentet uppmanar Eurojust att fortsätta att utvidga sitt nätverk av kontaktpunkter i tredjeländer, och uppmuntrar till att fler sambandsåklagare utposteras vid Eurojust, exempelvis från västra Balkan.

118.   Europaparlamentet ser med oro på vissa tredjeländers användning av Interpolmeddelanden, och i synnerhet arresteringsordrar, för politiska ändamål, vilket är till skada för det internationella terroristbekämpningssamarbetet.

119.  Europaparlamentet framhåller behovet av mer finansiering till Cepol och av att påskynda utarbetandet och tillhandahållandet av innovativ it-relaterad utbildning.

120.  Europaparlamentet uppmanar Cepol att fortsätta att utveckla utbildningsprogram för slutanvändare av SIS, på grundval av Sirenehandboken och katalogen över bästa metoder, på temat personer som är inblandade i terrorism eller terrorismrelaterad verksamhet, inbegripet utländska terroriststridande, som är föremål för registreringar i SIS.

121.  Europaparlamentet efterlyser ett fortlöpande utbyte av strategisk information om terrorismbekämpning mellan nationella säkerhetstjänster och EU-institutioner via EU Intcen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ytterligare stödja utbytet av underrättelseuppgifter via EU Intcen och att optimera dess arbete så att den blir mer effektiv i kampen mot terrorismen.

Ömsesidigt erkännande och ömsesidig rättslig hjälp

122.  Europaparlamentet förväntar sig av medlemsstaterna att de fortsätter att utbilda personal inom rättsväsendet om den europeiska utredningsordern i syfte att säkerställa att den tillämpas på ett omfattande sätt.

123.  Europaparlamentet efterlyser att gemensamma utredningsgrupper används i händelse av terroristattentat. Parlamentet anser att gemensamma utredningsgrupper ökar effektiviteten inom samarbetet och utredningen av gränsöverskridande brott. Parlamentet efterlyser vidare att Europol och Eurojust deltar i dessa gemensamma utredningsgrupper, eftersom detta innebär bättre resursutnyttjande och bättre användning av den kapacitet som EU-byråerna tillhandahåller. Parlamentet kräver att förbättrad och lättillgänglig finansiering tillhandahålls för sådana gemensamma utredningsgrupper. Parlamentet uppmanar dessutom till inrättandet av ett särskilt program på fältet, ”Erasmus för poliser”, företrädesvis för poliser på grundnivå eller med en lägre grad, för att uppmuntra dem att delta i gemensamma utredningsgrupper i andra EU-medlemsstater åtminstone en gång under deras yrkesbana. På så vis får de som inte nödvändigtvis har erfarenhet av att samarbeta med sina motsvarigheter i andra medlemsstater möjlighet att få mer erfarenhet och studera bästa praxis för en mer effektiv bekämpning av gränsöverskridande brott. Parlamentet ser gärna att detta program utvidgas till andra säkerhetstjänstemän och kriminalvårdare i framtiden.

124.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att dra full nytta av den expertis och de verktyg som Eurojust och det europeiska rättsliga nätverket erbjuder, i synnerhet när det gäller tillhandahållande av praktisk och rättslig information och dito bistånd när det gäller framställningar om ömsesidig rättslig hjälp och bistånd med framställningar om ömsesidigt erkännande, samordning av utredningar och åtal, beslut om vilken jurisdiktion som är bäst lämpad att handha åtalet och samordningen av beslagtagande och indragning av tillgångar.

125.  Europaparlamentet uppmanar leverantörer av tjänster på nätet att på ett effektivt sätt genomföra rättsliga beslut om terrorismbekämpning. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten till ett lagstiftningsförslag som ålägger kommunikationsplattformar som för närvarande är verksamma på unionsmarknaden att samarbeta när det gäller krypterad kommunikation om det finns ett domstolsbeslut om detta. Parlamentet betonar att ett sådant samarbete inte bör medföra någon försämring av säkerheten hos deras nät och tjänster, till exempel genom att så kallade bakdörrar skapas eller underlättas.

126.  Europaparlamentet efterlyser ett snabbt antagande av kommissionens förslag om en förordning och ett direktiv som syftar till att förbättra den gränsöverskridande tillgången till elektroniska bevis. Parlamentet ber leverantörer av onlinetjänster att tillhandahålla gemensamma kontaktpunkter för framställningar på brottsbekämpningsområdet och framställningar från domstolsväsendet.

Yttre gränser

127.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att investera i IKT-utrustning som uppfyller kraven vid alla gränspassager för att möjliggöra ordentliga kontroller med hjälp av alla relevanta databaser. Parlamentet uppmanar kommissionen att fastställa ett riktmärke för tekniska standarder för sådan IKT-utrustning, efter samråd med eu‑LISA. Parlamentet anser att arbetet med förslagen om att göra informationssystemen driftskompatibla bör utgöra ett tillfälle att till viss del förbättra och harmonisera de nationella informationssystemen och infrastrukturerna vid gränspassagerna. Parlamentet välkomnar kommissionens förslag om att stärka stödet till medlemsstaternas arbete med att säkra EU:s gemensamma yttre gränser genom att åtminstone tredubbla budgeten för Fonden för integrerad gränsförvaltning i nästa fleråriga budgetram för 2021–2027.

128.  Europaparlamentet välkomnar antagandet av de nya reformer som ska stärka EU:s yttre gränser på EU-nivå, inbegripet antagandet av in- och utresesystemet och Etias samt reformen av SIS. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullständigt genomföra dessa åtgärder och att i samarbete med Europol stödja och bidra till bevakningslistan för Etias och VIS. Parlamentet uppmanar kommissionen att på nära håll övervaka genomförandet av den nya förordningen (EU) 2017/458 som föreskriver systematiska kontroller av alla personer som korsar de yttre gränserna, och i synnerhet användningen av undantaget från systematiska kontroller.

129.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att deras gränsförvaltning är förenlig med konceptet för integrerad gränsförvaltning. Parlamentet betonar att man måste säkerställa ett fullständigt genomförande av strategin för integrerad gränsförvaltning såväl på EU-nivå som på nationell nivå och därmed stärka förvaltningen av de yttre gränserna.

130.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag som går ut på att information om långtidsvisum och uppehållstillstånd, inbegripet biometri, för tredjelandsmedborgare bör inbegripas VIS.

131.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att upphöra med försäljningen av uppehållstillstånd och medborgarskap via ”guldvisum” eller investerarprogram eftersom det finns en hög risk för korruption, missbruk och utnyttjande av Schengenområdet för kriminella ändamål. Parlamentet uppmanar kommissionen att snabbt och strängt kräva att medlemsstaterna tillhandahåller alla tillämpliga uppgifter och kontroller för att säkerställa Schengensystemets integritet och säkerhet.

132.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta med förhandlingarna med tredjeländer om återvändande och återtagande.

133.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att använda den reviderade upphävandemekanismen för viseringsundantag, och rent konkret anmäla omständigheter som skulle kunna leda till upphävande av ett tredjelands viseringsundantag, som t.ex. en betydande ökning av risken för den allmänna ordningen eller den inre säkerheten.

134.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en utvärdering av alternativ till och effekter av ett eventuellt lagstiftningsförslag som gör det obligatoriskt för flygbolag, hamnar, internationella bussars eller höghastighetstågs ledningsenheter att utföra kontroller av överensstämmelse när passagerare går ombord i syfte att säkerställa att den identitet som uppgivits på biljetten matchar det id-kort eller pass som passageraren besitter. Parlamentet betonar att det är nödvändigt att säkerställa att transportoperatörer inte ges sådana uppgifter som endast hör till polismyndigheternas befogenheter, såsom faktiska identitetskontroller eller kontroller av id- eller resehandlingars äkthet.

Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån (Frontex)

135.  Europaparlamentet uppmanar medlagstiftarna att överväga att förse Frontex med ett särskilt mandat för behandling av operativa personuppgifter, som är anpassat till dess operativa roll, inklusive förebyggande och upptäckt av gränsöverskridande brottslighet och terrorism vid EU:s yttre gränser. Parlamentet anser att ett sådant mandat bör möjliggöra tillräckliga lagringsperioder och utbyte av personuppgifter med GSFP‑uppdrag, Europol och Eurojust och, under särskilda omständigheter och med erforderliga garantier, med tredjeländer.

136.  Europaparlamentet konstaterar att misstänkta vars personuppgifter tidigare behandlats av Frontex efter 90 dagar kommer att försvinna i det analytiska systemet och således bli okända eller nya misstänkta. Parlamentet efterlyser därför en förlängning av lagringstiden för personuppgifter som hanteras av Frontex, som avser personer som är misstänkta för gränsöverskridande brottslighet och terrorism för en period på upp till tre år, i likhet med lagringstiden hos Europol och Eurojust.

137.  Europaparlamentet anser att det är viktigt för Frontex att ha tillgång till alla relevanta databaser och informationssystem, särskilt SIS, men också in- och utresesystemet, informationssystemet för viseringar, Eurodac och Europols informationssystem, inte bara för arbetet i gränsförvaltningsgrupper, utan också för analytiska ändamål i samband med nya företeelser vid de yttre gränserna eller förändringar i gränstrafiken eller i tillvägagångssättet.

138.  Europaparlamentet uppmanar medlagstiftarna att göra det obligatoriskt för Frontex att utbyta brådskande information med medlemsstaterna.

139.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna och EU-organ såsom Europol och EU Intcen att regelbundet förse Frontex med strategisk information om terrorismbekämpning med anknytning till gränsfrågor, och att undersöka om ett visst automatiskt utbyte med Frontex av viktig (bakgrunds)information som kommer från nationella undersökningar av incidenter och olaglig verksamhet vid gränsövergångar och irreguljära in-/utresor, och utnyttjande av intelligenta IKT-system, kan erbjuda ett mervärde för att skapa en heltäckande situationsbild, även i ljuset av den arbetskraft som analysen kräver. Parlamentet anser att sådan information även bör omfatta återkoppling efter de fördjupade säkerhetskontrollerna och information med anknytning till dokumentbedrägeri.

140.  Europaparlamentet uppmuntrar Frontex att utarbeta utbildningsprogram och tillhandahålla kurser för gränskontrolltjänstemän med inriktning på att stärka kontrollerna mot relevanta databaser vid de yttre gränserna samt stödja införandet av gemensamma riskindikatorer.

Information från slagfältet

141.  Europaparlamentet välkomnar Europols deltagande i den brottsbekämpande cellen i den av Förenta staterna ledda Operation Gallant Phoenix i Jordanien, där den behandlar information som erhålls från slagfältet (och om möjligt bidrar till att identifiera offren) och utbyter den genom etablerade kanaler och förfaranden med medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter via Europols nationella enheter. Parlamentet begär att Europol får full åtkomst till Operation Gallant Phoenix.

142.  Europaparlamentet uppmanar alla berörda aktörer att utforma strategier som gör det möjligt att sända och utbyta information från slagfältet, inom lagens gränser och med nödvändiga skyddsåtgärder såsom källskydd på det civila området, samt föra in denna information i de relevanta databaserna så att den når gränskontrollerna vid EU:s yttre gränser i tid. Parlamentet uppmanar även till delning av denna information för utrednings- och åtalsändamål.

Insatsen Sophia

143.  Europaparlamentet uppmanar rådet att förlänga mandatet för insatsen Eunavfor MED Sophia och utöka dess territoriella omfattning för att hantera spöklandningar och särskilt inbegripa samarbete i kampen mot terrorism i insatsens mandat.

144.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av ett pilotprojekt för en brottsinformationscell inom insatsen Eunavfor MED Sophia, som består av personal från medlemsstaters berörda brottsbekämpande myndigheter, Frontex och Europol, i syfte att förbättra informationsutbytet mellan dem.

145.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att försöka få ett internationellt rättsligt mandat för insatsen Sophia tillåts vidta operativa åtgärder mot fartyg och därmed sammanhängande tillgångar, till och med inom kuststaternas territorialvatten, och då anhålla besättning och beslagta fartyg och därmed sammanhängande tillgångar som misstänks användas för människosmuggling eller överträdelser av FN:s vapenembargo, men även för terrorismrelaterade brott och smuggling av olja.

Finansiering av terrorism

146.  Europaparlamentet välkomnar de lagstiftningsåtgärder som nyligen antagits på EU-nivå om bekämpning av finansiering av terrorism. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullständigt genomföra alla EU-direktiv om penningtvätt och alla EU-instrument avseende bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism. Parlamentet uppmanar kommissionen att övervaka hur dessa instrument införlivas och fungerar.

147.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och tredjeländer att effektivt, fullständigt och utan dröjsmål genomföra slutsatserna från konferensen ”No money for terror” som anordnades i Paris i april 2018 samt rekommendationerna från arbetsgruppen för finansiella åtgärder (FATF) samt internationella normer för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och spridning som antogs av FATF i februari 2012 (de så kallade reviderade FATF-rekommendationerna). Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja tredjeländer i genomförandet av dessa rekommendationer genom att tillhandahålla tekniskt bistånd och utbyta god praxis.

148.  Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som ännu inte ratificerat Europarådets konvention om penningtvätt, efterforskning, beslag och förverkande av vinning av brott och om finansiering av terrorism, att ratificera och införliva den.

149.  Europaparlamentet välkomnar metoden som kommissionen lagt fram avseende högrisktredjeländer som utgör ett hot mot EU:s finansiella system. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillämpa denna metod, att särskilt upprätta en EU‑förteckning över högrisktredjeländer enligt penningtvättsdirektivet genom en oberoende, objektiv och transparent bedömning, och att göra denna bedömning så snart som möjligt.

150.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att intensifiera övervakningen av organisationer som misstänks ägna sig åt olaglig handel, smuggling, förfalskning och bedrägerier genom att inrätta gemensamma utredningsgrupper med Europol.

151.  Europaparlamentet är mycket oroat över de illegala tobaksmarknadernas omfattning i EU, vars intäkter kan användas för att finansiera terrorism, även via punktskattebrott. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att överväga att ratificera och genomföra protokollet för att eliminera olaglig handel med tobaksvaror till WHO:s ramkonvention om tobakskontroll.

152.  Europaparlamentet välkomnar förslaget till förordning om import av kulturföremål. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag till lagstiftning om ett kraftfullt spårbarhetssystem för konstföremål och antikviteter som kommer in på EU-marknaden, särskilt föremål från konfliktdrabbade länder och högriskländer, såsom de angetts av kommissionen, liksom från organisationer, grupper eller personer som är upptagna på EU:s terrorlista. Parlamentet anser att detta initiativ bör få stöd genom skapandet av ett standardiserat tillstånd utan vilket handel med dessa föremål är olagligt och ett pass för exporten av varje föremål. Parlamentet anser att digitala verktyg bör tas fram för att kontrollera att de berörda handlingarna är äkta. Parlamentet anser att ett omfattande register över antikviteter till salu systematiskt bör föras och hållas uppdaterat av konsthandlare.

153.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra det obligatoriskt för företag som sysslar med konsthandel och förvaring av antikviteter (dvs. så kallade frihamnar) att anmäla alla misstänkta transaktioner, och belägga ägarna till företag som handlar med och förvarar konst och antikviteter, som blivit delaktiga i olaglig handel med sådana varor, med effektiva, proportionella och avskräckande påföljder, även straffrättsliga påföljder om så krävs.

154.  Europaparlamentet välkomnar antagandet av nya regler för kontrollen av kontanta medel som förs in i eller ut ur Europeiska unionen[19] och kräver att det skyndsamt genomförs. Parlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera huruvida andra tillgångar bör ingå i tillämpningsområdet för denna förordning, huruvida förfarandet för obeledsagade kontanta medel passar syftet och huruvida tröskelvärdet för obeledsagade kontanta medel bör ses över i framtiden.

155.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att samarbeta mer med Europols analysprojekt Furtum och, i enlighet med FN:s säkerhetsråds resolution 2347, förse tullen, de brottsbekämpande myndigheterna och de allmänna åklagarmyndigheterna med personal särskilt för detta, liksom de allmänna åklagarna, och med effektiva verktyg och lämplig utbildning genom samarbete med Världstullorganisationen (WCO) och Interpol.

156.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna och internationella partner utveckla metoder för målinriktad övervakning av finansiella flöden samt sätt för att identifiera användare av elektroniska plånböcker, virtuella valutor och kontantkort, plattformar för gräsrotsfinansiering och nätbaserade och mobila betalningssystem inom polis- eller domstolsundersökningar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att reglera informella leverantörer av överföringstjänster, och att understryka att syftet inte är att komma åt traditionella informella penningöverföringar, utan olaglig handel som inbegriper organiserad brottslighet, terrorism eller industriell/kommersiell vinning genom svarta pengar. Parlamentet kräver mer fokus på virtuella valutor och finansteknik och möjligheten att utvidga sanktionerna även till dem som missbrukar sociala medier för att anskaffa kapital för terroriständamål. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppmuntra kryptovalutaföretag att använda analysverktyg för att bedöma eventuella brottslig verksamhet med anknytning till destinations- och mottagaradresser, och se till att de fullständigt tillämpar lagstiftningen mot penningtvätt när användarna omvandlar kryptovalutor till verkliga valutor.

157.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag som kräver obligatorisk registrering och identifiering vid genomförandet av finansiella transaktioner via penningöverföringsföretag.

158.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att reglera alternativa överföringssystem genom att till exempel införa obligatorisk registrering eller ett licenssystem för förmedlarna och en skyldighet att ha en tydlig och detaljerad bokföring.

159.  Europaparlamentet är bekymrat över de nya rönen om ökad storskalig penningtvätt som en källa till finansiering av terrorism[20] genom vissa banker i euroområdet. Parlamentet efterlyser inrättandet av ett europeiskt system för att spåra finansiering av terrorism (TFTS) för transaktioner som utförs av personer med kopplingar till terrorism och dess finansiering, som gjorts inom det gemensamma eurobetalningsområdet, vilket skulle säkerställa en lämplig avvägning mellan säkerheten och de individuella friheterna. Parlamentet påpekar att europeiska normer för uppgiftsskydd skulle tillämpas på detta inomeuropeiska system.

160.  Europaparlamentet uppmanar med kraft till bättre samarbete och informationsutbyte mellan de enheter som omfattas av tillsyn, finansunderrättelseenheter och behöriga åtgärder när det gäller terrorismfinansiering. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att deras finansunderrättelseenheter, oavsett slag, har obehindrad åtkomst till finansiell information i syfte att bekämpa finansiering av terrorism på ett effektivt sätt. Parlamentet efterlyser mer harmonisering av de europeiska finansunderrättelseenheternas status och funktionssätt. Parlamentet välkomnar förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om fastställande av bestämmelser för att underlätta användning av finansiell information och andra uppgifter för att förebygga, upptäcka, utreda eller lagföra vissa brott[21]. Parlamentet efterlyser bättre och mer heltäckande informationsutbyte och samarbete mellan Europol, Eurojust och tredjeländer vad gäller finansiering av terrorism. Parlamentet begär ett skyndsamt antagande av utkastet till direktiv om brottsbekämpande myndigheters åtkomst till finansiell information och utbytet av information mellan finansunderrättelseenheter.

161.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att anslå mer resurser till de nationella finansunderrättelseenheterna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att bättre utnyttja det informella nätverket mellan finansunderrättelseenheter (FIU.net) och vidareutveckla detta nätverks kapacitet genom Europol, så att det kan användas till sin fulla potential och det blir möjligt att övervinna de nuvarande samarbetssvårigheterna och underlätta manuell behandling av bilaterala begäranden, samtidigt som finansunderrättelseenheternas autonomi och oberoende säkerställs. Parlamentet anser att en EU-finansunderrättelseenhet skulle kunna behövas för att samordna, bistå och stödja medlemsstaternas finansunderrättelseenheter i gränsöverskridande fall om åtgärderna för att stärka FIU.net inte är tillräckliga.

162.  Europaparlamentet framhåller vikten av att öka kontakterna och utbytet av information mellan utredande myndigheter och den privata sektorn, särskilt ansvariga enheter enligt direktivet om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism, för att komma till rätta med problemen med att uppgifterna från rapporter om misstänkta transaktioner är åtskilda och ofullständiga. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta fram särskilda forum för att dela finansiell information, bland annat om användningen av virtuella valutor, och att inbegripa den privata sektorn, gå via säkra kanaler och uppfylla EU:s standarder för skydd av personuppgifter. Parlamentet påminner om att Europol skulle kunna spela en viktig roll i detta avseende.

163.  Europaparlamentet efterlyser specialiserade utbildningskurser för medlemsstaternas brottsbekämpande och rättsliga myndigheter om metoder och utvecklingstendenser inom terrorismfinansiering och uppmanar medlemsstaterna att öka sin kapacitet för utredning av olaglig verksamhet, även av virtuella valutor. Parlamentet framhåller att sådan utbildning bör säkerställa att de brottsbekämpande myndigheternas kompetens runtom i EU håller en standardnivå, så att inga medlemsstater kommer på efterkälken. Parlamentet betonar vikten av att genomföra EU riskbedömningar avseende verksamhet som rör virtuella valutor och av att samordna utredningsinitiativ för att använda resultaten från dessa bedömningar till att ta fram strategier för lagstiftning och brottsbekämpning på kort, medellång och lång sikt.

164.  Europaparlamentet understryker den avgörande betydelsen av skatte- och finansunderrättelser vid bekämpning av terrorism. Parlamentet beklagar att byråerna för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism i många medlemsstater tillhör de verksamheter inom underrättelsetjänsten som får minst finansiering. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att avsevärt stärka de personella och finansiella resurserna för utredning och bekämpning av skatteundandragande och skattebedrägeri som kan finansiera brottslig verksamhet eller terroristverksamhet.

Skydd av kritisk infrastruktur (CIP)

165.  Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som ännu inte har gjort det att inrätta nationella CIP-program som tar itu med de frågor som identifierats av kommissionen i dess meddelande från 2006 om ett europeiskt program för skydd av kritisk infrastruktur, särskilt när det gäller eventuella svagheter. Parlamentet anser att det europeiska programmet för skydd av kritisk infrastruktur bör ses över och uppdateras.

166.  Europaparlamentet påminner om att känsliga uppgifter och de system som de ligger till grund för också är en del av den kritiska infrastrukturen i medlemsstaterna och att de därför bör skyddas på lämpligt sätt mot it-attacker[22].

167.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens handlingsplan till stöd för skyddet av offentliga platser och uppmuntrar medlemsstaterna att utbyta bästa praxis och inrätta samarbetsnätverk mellan aktörer inom offentliga och privata sektorer om så krävs.

168.  Europaparlamentet kräver att medlagstiftarna inrättar en efterföljare till instrument för ekonomiskt stöd för polisen för den nya fleråriga budgetramen, med åtminstone liknande finansieringsnivåer.

169.  Europaparlamentet begär att nätverket för varningar om kritisk infrastruktur (Ciwin) ska ges en viktigare funktion.

170.  Europaparlamentet kräver att klassificeringen av europeisk kritisk infrastruktur som påverkar mer än en medlemsstat följer en multilateral process som inbegriper alla potentiellt berörda medlemsstater.

171.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta nationella sektorsövergripande krishanteringscentrum för samordning och räddningsinsatser i händelse av en attack eller ett tillbud. Parlamentet uppmanar dessa krishanteringscentrum att använda IPCR:s centrala kontaktpunkt och bidra till och utnyttja dessa tre nyckelinstrument, nämligen IPCR:s centrala kontaktpunkt dygnet runt, IPCR:s webbplattform samt rapporten om integrerad situationsmedvetenhet och -analys.

172.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en kartläggning av nationella kriscentrum eller krishanteringsmekanismer.

173.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att ta fram och sprida vägledning för medlemsstaterna i syfte att öka skyddet av offentliga platser, vilket kommissionen tillkännagav i sin handlingsplan till stöd för skyddet av offentliga platser.

174.  Europaparlamentet kräver att direktiv 2008/114/EG ses över i syfte att föreskriva regler och förfaranden för operatörer av viktiga tjänster, som liknar dem i NIS-direktivet, säkerställa att klassificeringen av europeisk kritisk infrastruktur görs på grundval av en analys av system som stöder vitala och gränsöverskridande tjänster, snarare än en sektorsspecifik strategi, med vederbörlig hänsyn tagen till cybersäkerhetens betydelse, göra det möjligt för kommissionen att klassificera alleuropeiska tjänsters tillgångar som europeisk kritisk infrastruktur, ta vederbörlig hänsyn till befintligt ömsesidigt beroende, skapa en skyldighet för offentliga och privata operatörer av kritiska infrastrukturer att rapportera tillbud, genomföra stresstester, tillhandahålla lämplig utbildning på de utsedda kontaktpunkterna och införa kvalitetskrav när det gäller verksamheters kontinuitetsplaner, inbegripet operativa planer, i händelse av ett tillbud eller en attack.

175.  Europaparlamentet rekommenderar att den privata sektorn engageras i utformningen av program för skydd av kritisk infrastruktur och mjuka mål, inbegripet på it‑säkerhetsområdet. Parlamentet betonar behovet av att utveckla dialoger mellan den offentliga och privata sektorn i detta syfte och utveckla motståndskraft på nationell och lokal nivå.

176.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag till ett europeiskt certifieringsinitiativ för privata säkerhetsföretag, för att närmare ange de krav och villkor som dessa företag ska följa för att få verka i en kritisk infrastrukturmiljö.

177.  Europaparlamentet understryker behovet av att införa effektiva åtgärdsstrategier, inklusive tydliga kommunikationslinjer i händelse av en attack, särskilt när det gäller snabbinsatsenheter, i syfte att minska antalet dödsoffer och förbättra situationshanteringen för att minimera konsekvenserna för allmänheten. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att intensifiera sitt engagemang i de mekanismer som redan införts på europeisk nivå.

178.  Europaparlamentet efterlyser det snara antagandet av översynen av unionens civilskyddsmekanism för att stärka det förebyggande arbetet och beredskapen, utbytet av information på EU-nivå och medlemsstaternas kapacitet att hantera olika typer av katastrofer.

179.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera alternativ för inrättandet av ett system som möjliggör identifiering av personer som hyr fordon, luftfartyg och vattenfartyg samt verkningarna av detta.

180.  Europaparlamentet välkomnar den gränsöverskridande övningen för att förbättra skyddet av mjuka mål mot terroristattacker i Belgien och Nederländerna, som ägde rum i juni 2017. Parlamentet noterar att övningen finansierades av kommissionen och syftade till att mäta beredskap och krishanteringsfunktioner i ett läge där två attacker utförs samtidigt i angränsande länder. Parlamentet begär att liknande övningar utförs där medlemsstaterna deltar. Parlamentet anser att EU kan ge samarbetet en stödjande ram, i synnerhet inom områden som sjukvård (europeiska sjukvårdsstyrkan) eller folkhälsa (hälsosäkerhetskommittén), med scheman för dekontaminering samt genom att samordna särskilda insatsenheter från nationell polis och civilskyddsstyrkor.

181.  Europaparlamentet anser att lagstiftning på området terrorism och nationella, regionala och lokala åtgärdsstrategier för skydd, motståndskraft och respons ett attentat bör anpassas till utsatta personers särskilda behov och situation, såsom personer med funktionsnedsättning och minderåriga. Parlamentet kräver vidare att personer med funktionsnedsättning och organisationer som företräder dem görs delaktiga i det beslutsfattande som påverkar dem.

Sprängämnesprekursorer

182.  Europaparlamentet konstaterar att terrorister kan få tillgång till reglerade sprängämnesprekursorer och sprängämnesblandningar. Parlamentet välkomnar därför förslaget till förordning från april 2018 om saluföring och användning av sprängämnesprekursorer.

183.  Europaparlamentet anser att ett europeiskt licensieringssystem för specialiserade köpare, andra än den breda allmänheten, ska inrättas med krav på att ekonomiska aktörer ska registreras för att tillåtas att lagligen tillverka, distribuera och sälja de ämnen som förtecknas i bilagorna, eller blandningar eller ämnen som innehåller dem. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att upprätta inspektionssystem för att identifiera ekonomiska aktörer som inte följer bestämmelserna i förordningen.

184.  Europaparlamentet välkomnar konsekvensbedömningen av förordning (EU) nr 98/2013 om saluföring och användning av sprängämnesprekursorer, och uppmanar medlagstiftarna att inom ramen för förordningsförslaget 2018/0103/COD utvärdera det obligatoriska informationsutbytesförfarandet. Parlamentet kräver att marknadskontrollmyndigheterna förstärker sin kontrollverksamhet för sådana sprängämnesprekursorer eftersom det är uppenbart att de har potential att kraftigt påverka den allmänna säkerheten negativt.

185.  Europaparlamentet uppmanar tullmyndigheterna att i samarbete med brottsbekämpande myndigheter och på grundval av information från Europol och andra system för dataanalys förbättra fokuseringen på olagliga inköp av sprängämnesprekursorer via Internet genom granskning baserad på den information om lasten som lämnats av näringsidkare före varornas ankomst eller utförsel till eller från EU, och även använda tullriskhanteringssystemet.

186.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta med företagen för att främja riktlinjer om säkerhet vid försäljning av sprängämnesprekursorer för e-marknadsplatser och begränsa inköpen av vissa ämnen till yrkesmässiga användare och att överväga att göra sin policy avseende produkter som omfattas av begränsningar ännu mer detaljrik genom att bestämma tillåtna kvantitets- och renhetsnivåer.

187.  Europaparlamentet efterlyser enhetlig tillämpning av vissa standardiserade namnkonventioner som skulle göra det möjligt för ekonomiska aktörer och e‑marknadsplatser att lättare identifiera kemikalier som läggs ut på deras webbplatser. Parlamentet uppmanar e-marknadsplatser att därefter jämföra det som läggs ut med förteckningar över de standardiserade nyckelorden, för att förhindra att varan läggs ut om den är reglerad.

188.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga att fastställa gemensamma kriterier för tillstånd genom att harmonisera villkoren för beviljande och avvisande av ansökningar och underlätta ömsesidigt erkännande mellan medlemsstater.

Olagliga vapen

189.  Europaparlamentet efterlyser ett snabbt och effektivt genomförande av direktivet kontroll av förvärv och innehav av vapen för att i största möjliga mån kontrollera försäljningen och användningen av dessa och undvika att skjutvapen och relaterad utrustning och verktyg smugglas från både inom och utanför EU. Parlamentet kräver att kryphål i det befintliga regelverket ska stängas, till exempel genom att vidta åtgärder för att stoppa spridningen av vapen som använder lös ammunition och som är lätta att omvandla, Flobert-vapen, larmpistoler samt liknande vapen.

190.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta program för inlämning av skjutvapen och ammunition, som är skräddarsydda för de särskilda förhållandena på marknaderna för olagliga skjutvapen. Parlamentet efterlyser en effektiv bestraffning av innehav av och handel med olagliga skjutvapen. Parlamentet kräver att medlemsstaterna strikt och noggrant genomför rådets gemensamma ståndpunkt 2008/944/Gusp av den 8 december 2008 om fastställande av gemensamma regler för kontrollen av export av militär teknik och krigsmateriel.

191.  Europaparlamentet stöder översynen av EU:s strategi för kampen mot olaglig anhopning av och handel med handeldvapen och lätta vapen (SALW), som tar hänsyn till den nya säkerhetssituationen, det säkerhetspolitiska sammanhanget och utvecklingen av utformningen av/tekniken för SALW vilket påverkar möjligheterna att avvärja hotet.

192.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna bör anta en ”undersök pistolen” -strategi, med hjälp av specialiserade brottsbekämpande celler, som är utformad för att peka ut de aktörer och nätverk som är inblandade i denna typ av olaglig handel och efter samråd med de olika nationella ballistiska databaserna.

193.  Europaparlamentet erinrar om att kommissionen har antagit en rapport om utvärderingen av förordning nr 258/2012 som fastställer regler för godkänd export, import och transitering av icke-militära skjutvapen, och dragit slutsatsen att förordningen fortfarande behövs men att dess genomslagskraft begränsas av bristen på tydlighet i vissa bestämmelser och det komplicerade samspelet med andra EU‑lagstiftningsinstrument. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter att inrätta specialiserade polisgrupper för handeln med olagliga vapen, som ska utrustas med tillräcklig personal, sakkunskap och materiel.

194.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att överväga eventuella begränsningar för bärande av kniv utan giltigt skäl, förbud mot särskilt skadliga knivar såsom zombie- eller butterflyknivar, och att dessa åtgärder även omfattar internet.

Yttre dimension

195.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU och dess medlemsstater att vidta globala åtgärder på internationell nivå för att komma till rätta med de utdragna konflikter som destabiliserar hela regioner, ger näring åt cykeln av våld och lidande och som tyvärr ger bränsle åt många terroristers verklighetsbeskrivning.

196.  Europaparlamentet efterlyser en intensifiering av EU:s samarbete med grannländer, och i synnerhet transitländer och destinationsländer för utländska stridande, när det gäller kampen mot terrorism. Parlamentet anser att EU måste upprätthålla en global strategi för kampen mot terrorism, med särskild inriktning på samarbete med de viktigaste tredjeländerna, som baseras på klart fastställda prioriteringar.

197.  Europaparlamentet anser att kampen mot terrorism är ett område som kräver konkreta sakkunskaper. Parlamentet efterlyser därför en förstärkning av professionaliseringen av EU:s nätverk på detta område, framför allt genom att bevilja operativ terrorismbekämpningspersonal från medlemsstaterna en bättre och längre integrering i EU:s struktur, utöver ett enda uppdrag inom en EU-delegation. Parlamentet anser att utstationering inom EU-institutionerna skulle maximera utnyttjandet av sakkunskap och användningen av kompetens inom kampen mot terrorism.

198.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka stödet till tredjeländer, särskilt grannländer, i deras insatser för att bekämpa brottslighet och olaglig handel som en källa till finansiering av terrorism och att stärka kopplingarna med dem för att påskynda frysning av egendom. Parlamentet är dock oroat över att antiterrorlagstiftningen i en del av EU:s partnerländer har ett för brett tillämpningsområde som missbrukas för att förtrycka fredliga protester. Parlamentet varnar för att kriminalisering av yttrande av legitimt och fredligt missnöje kan leda till radikalisering. Parlamentet anser att EU bör göra stora investeringar i åtgärder som tar itu med de bakomliggande orsakerna till terrorism i tredjeländer. Parlamentet ger sitt starka stöd till externa program som bekämpar extremism i fängelser, samarbetsprogram med religiösa ledare och samhällen, interreligiösa dialoger och forum samt överlag alla typer av försoningsprogram som mildrar spänningar mellan samhällen och motverkar sekteristisk politik, i synnerhet med ekonomiska, sociala och utbildningsmässiga medel.

199.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att dra full nytta av underrättelseanalyser om bekämpande av terrorism från EU:s underrättelse- och lägescentral (EU Intcen). Parlamentet uppmanar kommissionen att ge ett klart mandat för EU Intcen att nå ut direkt till analytiker inom EU-delegationerna för att öka flödet av relevant information till EU:s centrala underrättelsetjänst.

200.  Europaparlamentet efterfrågar ett förbättrat samarbete och en identifiering av synergier mellan å ena sidan uppdrag och operationer inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP) och å andra sidan åtgärder från rådet (rättsliga och inrikes frågor).

201.  Europaparlamentet efterlyser en förenkling av EU:s system för restriktiva åtgärder för att göra det till ett effektivt verktyg i kampen mot terrorism.

Offer för terrorism

202.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta ett samordningscentrum på EU‑nivå för offer för terrorism, som bör tillhandahålla adekvat krisstöd i rätt tid vid attacker i en eller flera medlemsstater. Parlamentet anser att bland annat samordningscentrumet för offer för terrorism bör ha till uppgift att säkerställa akut stöd till offer från en annan medlemsstat såväl som tillhandahållandet av sakkunskap på EU‑nivå genom att främja utbyte av kunskap, protokoll och bästa praxis. Parlamentet understryker behovet av att utöka stödet och skyddsåtgärderna för indirekta offer, såsom offrens släktingar, ögonvittnen och insatspersonal.

203.  Europaparlamentet anser att samordningscentrumet för offer för terrorism när det väl har inrättats bör samla in statistik och bistå i och samordna upprättandet av register över offer för terrorism i medlemsstaterna och på europeisk nivå, i full överensstämmelse med dataskyddslagstiftningen, särskilt när det gäller de registrerades rättigheter och principen om ändamålsbegränsning. Parlamentet anser att samordningscentrumet även skulle kunna undersöka och främja bästa praxis, såsom skapande av protokoll för att

1.  garantera den första emotionella uppmärksamheten för terroroffren,

2.  ge dem psykologiskt och emotionellt stöd,

3.  undvika viktimisering under rättsförfaranden eller i byråkratiska interaktioner,

4.  garantera en effektiv tillgång till rättvisa, särskilt i händelse av attacker som omfattar transnationella offer,

5.  främja god praxis för medier i ämnen som är känsliga för terroroffer och deras familjer.

Parlamentet anser att samordningscentrumet för offer för terrorism även skulle kunna upprätta ett offentligt register över ackrediterade organisationer som ger stöd till offer och som är tillgängliga för rådgivning och förbättringar av de utarbetade protokollen. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att utse en enda myndighet som ansvarar för att kunna agera som en nationell kontaktpunkt för samlingscentrumet för offer för terrorism när det inrättas.

204.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en enda internetplattform på alla EU-språk för rättigheter som åtnjuts av och stöd till offer för terrorism, som skulle förvaltas av samordningscentrumet för offer för terrorism, med en enda kontaktpunkt på varje nationell nivå, inbegripet en hjälplinje.

205.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett lagförslag om offer för terrorism, som på ett klart, tydligt och ett effektivt sätt bemöter offrets lång- och kortsiktiga behov, inklusive en gemensam definition av statusen för offer för terrorism och offrens rättigheter, och en standardiserad blankett för att kräva skadestånd med tydliga skyldigheter och tidsfrister för försäkringsgivarna. Parlamentet anser att det bör finnas ett förenklat förfarande på nationell nivå för att bevilja automatiskt skadestånd till offer för terrorism kort efter en attack för att tillgodose deras omedelbara behov, och att frågan om ytterligare skadestånd med jämna mellanrum bör ses över på grundval av en bedömning av offrets situation.

206.  Europaparlamentet anser att tillämpningsområdet för en gemensam definition av terroroffer åtminstone bör omfatta 1) omkomna personer, 2) människor som lidit psykisk och/eller psykologisk skada, 3) människor som drabbats av kidnappning eller hot, 4) maken/makan till den omkomne eller en person kopplad till honom eller henne genom ett likvärdigt affektionsförhållande, även föräldrar och barn, far- eller morföräldrar och syskon.

207.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ålägga sektorsövergripande krishanteringscentrum för samordning och räddningsinsatser att genomföra nationella och lokala protokoll för prioriterad snabbidentifiering av offren samt för omedelbar hantering och hänvisning till de behöriga myndigheterna.

208.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att det inom den nationella infrastrukturen för insatser vid nödsituationer tillhandahålls ett heltäckande bemötande av de specifika behoven hos offer för terrorism omedelbart efter en terroristattack och så länge det är nödvändigt. Parlamentet anser att medlemsstaterna i detta avseende bör upprätta en gemensam och uppdaterad webbplats med all relevant information och ett krisstödcentrum för offer och deras familjemedlemmar som ger akut psykologisk hjälp och emotionellt stöd såsom anges i direktiv (EU) 2017/541 av den 15 mars 2017 om bekämpande av terrorism[23].

209.  Europaparlamentet betonar att offrets anhöriga bör underrättas av särskilt utbildad personal på ett värdigt, humant och lämpligt sätt, som ser till att medierna inte avslöjar deras identiteter utan deras medgivande, och att särskild uppmärksamhet, respekt och prioritet bör ges vid hanteringen av barn.

210.  Europaparlamentet efterlyser ett fullständigt och effektivt genomförande av direktiv (EU) 2015/637 för att säkerställa konsulärt skydd för EU-medborgare som befinner sig i tredjeländer där deras medlemsstater inte är representerade. Parlamentet understryker att allt fler EU-medborgare har drabbats av terrordåd i ett annat land än det egna, och begär därför att protokoll ska utarbetas i medlemsstaterna utan dröjsmål för att hjälpa EU-medborgare som är medborgare i en annan medlemsstat i händelse av ett terrordåd, i linje med direktiv (EU) 2017/541 om bekämpande av terrorism.

211.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att det nödvändiga stöd som ges till offer för terrorism även omfattar åtgärder som första hjälpen, psykologiskt stöd, skydd mot en andra viktimisering, rättshjälp, effektiv tillgång till rättslig prövning, kontantförskott för att täcka omedelbara utgifter, certifierad barnomsorg och hemstöd, skattelättnadssystem och hjälp med transport i händelse av tillfällig eller permanent funktionsnedsättning.

212.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att med stöd av kommissionen säkerställa att yrkesverksamma inom alla relevanta nationella myndigheter, och speciellt utryckningspersonal, har lämplig utbildning om de särskilda behoven hos offer för terrorism. Parlamentet noterar att samordningscentrumet för offer för terrorism kommer att bistå i uppgifterna att ge professionell utbildning, däribland för poliser, advokater och annan personal som hanterar offer, och även för försäkringsbolag eller ersättningsmyndigheter.

213.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta rättsliga mekanismer för att kriminalisera förhärligande av ett specifikt terrordåd eftersom detta förödmjukar offren och orsakar sekundär viktimisering genom att skada brottsoffrets värdighet och möjlighet till återhämtning.

214.  Europaparlamentet uppmanar berörda institutioner vidta skyddsåtgärder för att förhindra eventuell efterföljande viktimisering på grund av förnedring och attacker på bilden av offer från sociala sektorer med koppling till angriparen.

215.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbjuda hyllningar av personer som befunnits skyldiga till terroristaktiviteter genom en lagakraftvunnen dom.

216.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ägna särskild uppmärksamhet åt offer när de säger att de riskerar att drabbas av trakasserier eller att de är rädda för att attackeras igen av angriparnas omgivning.

217.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att offer för sexuellt och andra former av grovt våld som begås av Islamiska statens terrorister utanför EU är säkra och inte behöver vara rädda i EU. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att dra dessa fall inför rätta, även om brotten har begåtts utanför EU och involverar offren som värdefulla vittnen i rättegången.

218.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga ett slutgiltigt system för skadestånd till offer i händelse av storskaliga terrorattacker, i syfte att vid behov och i gränsöverskridande fall stödja medlemsstaterna.

219.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inleda en dialog med medlemsstaterna för att minska de stora befintliga skillnaderna i nivåerna på de nationella ekonomiska ersättningar som varje medlemsstat ger till offer för terrorattentat.

220.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att alla offer för terrorism har rätt att vara part i rättsliga förfaranden som hänför sig till en terroristattack som berör dem och att ta hänsyn till de speciella omständigheter som rör offer i gränsöverskridande situationer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera att nedvärderande och förödmjukande kontakter mellan offren och angriparen eller hans eller hennes omgivning inte sker vid straffrättsliga förfaranden.

221.  Europaparlamentet uppmanar till ett ökat främjande av europeiska minnesdagen för terrorismens offer (den 11 mars).

Grundläggande rättigheter

222.  Europaparlamentet betonar att säkerhetsåtgärder, inbegripet åtgärder mot terrorism, måste vidtas med stöd av rättsstatsprincipen, respektera de grundläggande rättigheterna och antas inom ramen för ett tydligt regelverk. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna och EU-institutionerna att när de antar och tillämpar åtgärder mot terrorism respektera de grundläggande rättigheterna, inbegripet rätten till integritet och dataskydd, tanke- och yttrandefrihet och icke-diskriminering samt rättssäkerhetsgarantier, inbegripet oskuldspresumtion, rätten till en rättvis rättegång, rätten till information och kontroll av en rättslig myndighet, samt att säkerställa att individen har tillgång till effektiva rättsmedel för att anmäla kränkningar av sina grundläggande rättigheter, inbegripet möjlighet till att väcka talan inför domstol.

223.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och EU-institutionerna att, när de antar och tillämpar åtgärder i kampen mot terrorism, hitta rätt balans mellan de olika berörda grundläggande rättigheterna och säkerhetsbehoven. Parlamentet anser i detta sammanhang att den första prioriteten bör vara att skydda människors grundläggande rätt till liv och säkerhet.

224.  Europaparlamentet erinrar om att internationell och regional människorättslagstiftning tydligt klargör att stater har både en rätt och en skyldighet att skydda enskilda under deras jurisdiktion från terroristattacker, för att säkerställa respekten för rätten till liv och rätten till säkerhet. Parlamentet påminner om att EU:s samarbete med tredjeländer på terrorismbekämpningsområdet måste grundas på respekt för de internationella mänskliga rättigheterna och humanitär rätt, inbegripet förbud mot tortyr.

225.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och byrån för grundläggande rättigheter att undersöka de utmaningar som finns inom terrorismbekämpningsområdet och att identifiera bästa praxis i medlemsstaterna, inbegripet praxis som tar hänsyn till den specifika situationen för utsatta personer, såsom personer med funktionsnedsättning och minderåriga. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja utbyte av bästa praxis och att utveckla riktlinjer i detta avseende. Parlamentet påminner dessutom om att parlamentet, rådet och kommissionen har möjlighet att begära yttranden om åtgärder mot terrorism från byrån för grundläggande rättigheter inom ramen för dess fleråriga ram.

226.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att det införs nödvändiga dataskyddsåtgärder, i enlighet med tillämplig EU-lagstiftning, inklusive lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder för att skydda personuppgifters säkerhet och konfidentialitet. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att tillhandahålla tydliga regler för vem som kan få tillgång till och se vilka uppgifter i systemen, att föra register över läsning och utlämning, samt att säkerställa rätten till tillgång, rättelse, radering och begränsning, och rätten till skadestånd och rättslig prövning. Parlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska datatillsynsmannen att utveckla innovativa lösningar för inbyggt integritetsskydd.

227.  Europaparlamentet anser att en sund politik för terrorismbekämpning kräver robusta mandat för de offentliga organ som deltar i kampen mot terrorism, samt en hög grad av offentligt stöd till dessa myndigheter. Parlamentet noterar att tillsyn kan spela en viktig roll för att främja allmänhetens förtroende och stöd. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa tillsynsmekanismer för åtgärder mot terrorism i syfte att bedöma deras verkan. Parlamentet uppmanar dessutom medlemsstaterna att säkerställa demokratisk kontroll av och offentlig ansvarsskyldighet för alla säkerhets- och underrättelsetjänster, samtidigt som den erfordrade graden av sekretess bibehålls.

°

°  °

228.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

• [1]  Antagna texter, P8_TA(2017)0307.
• [2]  Study on The European Union’s Policies on Counter-Terrorism: Relevance, Coherence and Effectiveness (Studie om Europeiska unionens politik mot terrorism: relevans, samstämmighet och ändamålsenlighet), beställd av Europaparlamentets utredningsavdelning för medborgerliga rättigheter och konstitutionella frågor, http://www.europarl.europa.eu/RegData/etudes/STUD/2017/583124/IPOL_STU(2017)583124_EN.pdf.
• [3]  https://eur-lex.europa.eu/legal-content/sv/TXT/?uri=CELEX:32018D1084
• [4]  Europols rapport för 2017 om den rådande situationen och tendenserna inom terrorismen i Europa, s. 14.
• [5]  https://www.dw.com/de/jesidin-trifft-in-deutschland-auf-is-peiniger/a-45119776
• [6]  Med radikalisering menas en komplicerad process genom vilken en individ eller en grupp antar alltmer extrema religiösa och/eller politiska idéer/åsikter som potentiellt leder till våldsamma handlingar, inklusive terroristhandlingar. I linje med kommissionens policydokument ska varje hänvisning till ”radikalisering” förstås som ”radikalisering som leder till våldsam extremism och terrorism”.
• [7]  Tal av kommissionär Věra Jourová, med ansvar för rättsliga frågor, konsumentfrågor och jämställdhet, vid konferensen om radikalisering i fängelser i Bryssel den 27 februari 2018, http://europa.eu/rapid/press-release_SPEECH-18-1221_en.htm.
• [8]  Europol, 6 september 2018.
• [9]  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/458 av den 15 mars 2017 om ändring av förordning (EU) 2016/399 vad gäller stärkandet av kontroller mot relevanta databaser vid de yttre gränserna, EUT L 74, 18.3.2017, s. 1.
• [10]  EUT C 366, 27.10.2017, s. 101.
• [11]  Europols rapport för 2017 om den rådande situationen och tendenserna inom terrorismen i Europa, s. 10.
• [12]  Europols rapport för 2017 om den rådande situationen och tendenserna inom terrorismen i Europa, s. 15.
• [13]  Europols rapport för 2018 om den rådande situationen och tendenserna inom terrorismen i Europa, s. 9.
• [14]  Antagna texter, P8_TA(2018)0229.
• [15]  Europarådets rapport Prosecuting and punishing the crimes against humanity or even possible genocide committed by Daesh av den 22 september 2017.
• [16]  EUT L 293, 5.11.2013, s. 1.
• [17]  EUT L 212, 22.8.2018, s. 1.
• [18]  Rådets beslut 2008/615/RIF av den 23 juni 2008 om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brottslighet (EUT L 210, 6.8.2008, s. 1) och rådets beslut 2008/616/RIF av den 23 juni 2008 om genomförande av beslut 2008/615/RIF om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brottslighet (EUT L 210, 6.8.2008, s. 12).
• [19]  Europaparlamentets och rådets förordning om kontroller av kontanta medel som förs in i eller ut ur unionen och om upphävande av förordning (EG) nr 1889/2005 (EUT L 284, 12.11.2018, s. 6).
• [20]  http://www.europarl.europa.eu/RegData/etudes/IDAN/2018/614496/IPOL_IDA(2018)614496_EN.pdf
• [21]  COM(2018)0213.
• [22]  Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/1148 av den 6 juli 2016 om åtgärder för en hög gemensam nivå på säkerhet i nätverks- och informationssystem i hela unionen (EUT L 194, 19.7.2016, s. 1).
• [23]  EUT L 88, 31.3.2017, s. 6.

MOTIVERING

Bakgrund

Under de senaste åren har EU ställts inför en aldrig tidigare skådad våg av terroristattacker på sitt territorium, som har aktualiserat frågan om säkerhet för medborgarna och belyst problemen med samarbete och utbyte av information på detta område. I en Eurobarometerundersökning om medborgarnas allmänna medvetenhet, erfarenheter och uppfattningar om säkerhet från juni 2017 ansåg 92 % av de tillfrågade att de nationella myndigheterna bör utbyta information med myndigheterna i andra EU-länder för att bättre bekämpa brottslighet och terrorism.

I kölvattnet av dessa attacker har medlemsstaterna och EU haft svårt att bemöta medborgarnas oro och utmaningarna i samband med terroristhotet. Ny lagstiftning föreslogs, befintlig lagstiftning reviderades eller håller på att revideras och en debatt inleddes både i EU och i medlemsstaterna om hur man bäst bemöter terroristhotet.

För att reagera på denna utveckling, och i syfte att kunna ge sitt bidrag, inrättade Europaparlamentet särskilda utskottet för terrorismfrågor (TERR) den 6 juli 2017. Utskottet konstituerades den 14 september 2017. Dess främsta mål är att ta itu med de praktiska och rättsliga bristerna i kampen mot terrorism, med särskilt fokus på samarbete och utbyte av information.

Övergripande frågor

En av de viktigaste frågorna som identifierats och upprepade gånger belysts av experter och yrkesverksamma är behovet av att fullt ut genomföra den befintliga lagstiftningen på detta område. Medlemsstaterna måste tillhandahålla inte enbart regelverket, utan också den nödvändiga tekniska utrustningen samt tillräckligt med välutbildad personal för att säkerställa att de befintliga åtgärderna tillämpas i praktiken.

Behovet av ett lämpligt system för lagring av uppgifter togs också konsekvent upp under arbetet i utskottet. Föredragandena anser att det är nödvändigt att införa ett EU-system för lagring av uppgifter, i enlighet med de krav som följer av domstolens rättspraxis, samtidigt som hänsyn tas till de behöriga myndigheternas behov och terrorismbekämpningsområdets särdrag.

Föredragandena beklagar att vissa medlemsstater kan välja att inte ansluta sig till det polisiära och rättsliga samarbetet för att förebygga, upptäcka, utreda och lagföra terroristbrott, vilket skulle kunna äventyra terrorismutredningarnas snabbhet och effektivitet och få skadliga effekter, och uppmanar medlemsstaterna att avstå från att välja att inte ansluta sig på detta viktiga område.

Förebyggande och motverkande av radikalisering

Radikalisering som en källa till inhemska terroristattacker utgör ett stort hot mot EU. De främsta bidragande faktorerna till radikalisering är radikalt innehåll på sociala medier, personlig kontakt med radikaliserade människor och radikaliseringens ekosystem, inklusive hatpredikanter och radikalt innehåll i böcker, på internet eller i audiovisuella medier. En annan grogrund för radikalisering är fängelser.

Samtidigt som EU redan har inlett flera initiativ för att ta itu med radikalisering, såsom nätverket för att skapa medvetenhet om radikalisering och EU:s internetforum, krävs en mer samlad och fokuserad strategi för att ta itu med detta hot. Föredragandena föreslår därför att ett nytt kompetenscentrum för att förebygga radikalisering i EU inrättas, som bör samordna och underlätta samarbetet mellan medlemsstaterna, beslutsfattare, yrkesverksamma, experter och forskare inom området förebyggande av radikalisering, och bidra till en målinriktad användning av EU-medel på detta område. Det civila samhällets organisationer och icke‑statliga organisationer, som är nödvändiga för att genomföra projekt för förebyggande och motverkande av radikalisering på lokal nivå, måste också lyftas fram. De rättsliga och ekonomiska förutsättningar som krävs för deras arbete måste utvecklas av medlemsstaterna.

För att ta itu med spridningen av radikalt innehåll på internet anser föredragandena att gränsen för frivilliga insatser av företag har uppnåtts och uppmanar kommissionen att lägga fram ett lagförslag som ålägger företagen att helt ta bort terroristinnehållet inom en timme och att införa tydliga rapporteringsskyldigheter för företagen om förekomsten av terroristinnehåll och om borttagningstakten, samt påföljder för bristande efterlevnad.

Samarbete och informationsutbyte

Samarbete och informationsutbyte är oumbärliga i kampen mot terrorism. Den snabbhet med vilken en del av de senaste attackerna har planerats och genomförts kräver ett snabbt utbyte av information och underrättelser för att de ska vara effektiva och bidra till att förhindra terroristattacker. Terrorismens gränsöverskridande karaktär kräver ett kraftfullt och samordnat bemötande och samarbete såväl inom och mellan medlemsstaterna som med och mellan behöriga unionsbyråer och unionsorgan.

Föredragandena anser att det krävs en övergång till en ny strategi för informationsutbyte. Information för kampen mot terrorism måste utbytas automatiskt och det bör endast vara möjligt att inte utbyta information i särskilda fall där omständigheterna kräver att informationen undanhålls. Dessutom måste man genomföra tekniska lösningar som möjliggör en automatiserad överföring av information från de regionala till de nationella/federala systemen och till de europeiska systemen. Samarbetet och utbytet av information mellan olika myndigheter, särskilt mellan brottsbekämpande myndigheter och underrättelseorgan, måste stärkas.

Föredraganden efterlyser att Europol blir ett verkligt nav för informationsutbyte och samarbete på området terrorismbekämpning i EU. För att detta ska ske måste emellertid medlemsstaterna säkerställa maximal flexibilitet för kontakterna mellan Europol och de berörda myndigheterna i medlemsstaterna när det gäller terroristbrott. Gemensamma utredningsgrupper måste dessutom användas konsekvent i samband med terroristattacker, mot bakgrund av dessa attackers övervägande gränsöverskridande karaktär. Europol och Eurojust bör i princip delta i dessa gemensamma utredningsgrupper.

När det gäller kompatibilitet mellan centraliserade system anser föredragandena att detta är ett välkommet steg, men att det också bara är ett första steg i upprättandet av en övergripande ram av kompatibla informationssystem. I framtiden måste ytterligare system, inklusive nationella och decentraliserade system, täckas.

Yttre gränser

Schengenområdet är hållbart som ett område utan inre gränser endast om de yttre gränserna säkras och skyddas på ett effektivt sätt. Några av de nyligen genomförda terroristattackerna har avslöjat stora brister i den europeiska gränskontrollpolitiken, eftersom minst åtta av de terrorister som deltog i dessa attacker kom till Grekland irreguljärt i juli, augusti och oktober 2015. Även om stora framsteg gjorts inom detta område och nya åtgärder införts, såsom obligatoriska kontroller i SIS och Interpols databaser vid gränsövergångarna, behöver ännu mer göras inom integrerad gränsförvaltning.

Det är särskilt viktigt att skapa materiella villkor vid gränserna för genomförandet av den nya lagstiftningen, införandet av biometriska kontroller, kompabiliteten hos databaserna och användningen av alla tillgängliga uppgifter, såsom PNR-uppgifter eller bevis från slagfältet för att identifiera potentiella terrorister innan de reser in på EU:s territorium. Frontex roll i den integrerade gränsförvaltningen måste också lyftas fram.

Föredragandena inser att insatsen Eunavfor MED Sophia för närvarande är den viktigaste källan till säkerhet i Medelhavet, och den har de nödvändiga resurserna och den kapacitet som krävs för att även bidra till kampen mot terrorism. De anser därför att insatsen Sophias mandat bör ändras på motsvarande sätt och att dess territoriella tillämpningsområde ska utvidgas till att även omfatta de nya migrationsströmmarna från Tunisien. Man skulle kunna överväga en ny resolution från FN:s säkerhetsråd, som gör att Sophia får tillträde till kustländernas territorialvatten för att utföra kontroller av misstänkta fartyg.

Finansiering av terrorism

Åtgärder mot finansiering av terrorism bör vara heltäckande och inte bara fokusera på finansiella flöden, utan också på finansiering av radikalisering. Åtgärder mot finansiering av terrorism måste ta itu med både storskalig finansiering av terroristorganisationer och av attacker som kräver lite pengar. Det är därför av största vikt att åtgärderna till fullo utnyttjar finansunderrättelser i syfte att förebygga terrorism.

Medlemsstaterna och kommissionen uppmanas att upprätta ett europeiskt system för att spåra finansiering av terrorism (TFTS) för transaktioner som genomförs av individer med kopplingar till terrorism och dess finansiering inom det gemensamma eurobetalningsområdet, som kompletterar programmet för att spåra finansiering av terrorism (TFTP) i Förenta staterna.

Skydd av kritisk infrastruktur

Föredragandena kräver att direktiv 2008/114/EG ska ses över för att säkerställa att klassificeringen av europeisk kritisk infrastruktur bygger på en analys av de system som stöder vitala och gränsöverskridande tjänster, snarare än en sektor för sektor-strategi. Det nya direktivet bör införa en skyldighet att rapportera tillbud som rör kritisk infrastruktur, ett ramverk för att genomföra stresstester, lämplig utbildning av de utsedda kontaktpunkterna och kvalitetskrav när det gäller verksamhetens kontinuitetsplan vid ett tillbud eller en attack. Kommissionen måste kunna klassificera tillgångarna inom alleuropeiska tjänster, såsom Galileo eller Eurocontrol, som europeisk kritisk infrastruktur.

Föredragandena uppmanar också medlemsstaterna att införa ändamålsenliga responsstrategier och att inrätta nationella sektorsövergripande krishanteringscentrum för samordning och räddningsinsatser vid en attack eller ett tillbud.

Sprängämnesprekursorer

Under 2015 och 2016 användes sprängämnen i 40 % av de terroristattacker som genomfördes i EU, trots att man i förordning (EU) nr 98/2013 förbjuder att sju ämnen görs tillgängliga för allmänheten över gränsvärdet och kräver att misstänkta transaktioner rörande elva produkter ska rapporteras. Detta beror på att förövare och potentiella terrorister fortfarande lyckas köpa prekursorer på nätet och eftersom den nuvarande förordningen gör att olika system kan tillämpas av medlemsstaterna.

Föredragandena välkomnar därför att kommissionen har föreslagit en ny förordning som avskaffar registreringssystemet för förbjudna ämnen och tydligare definierar vem som ska betraktas som allmänheten och som yrkesmässig användare. Föredragandena efterlyser strängare övervakning av köp via internet och förfining av tullens nuvarande gemensamma riskkriterier i syfte att bättre rikta in sitt arbete på de olagliga inköpen av sprängämnesprekursorer.

Handel med olagliga skjutvapen

Skjutvapen användes i 41 % av alla attacker, en liten ökning jämfört med 2016 (38 %). Hotet att skjutvapen används i terroristattacker kvarstår också på grund av en ökning av antalet omvandlade vapen som använder lös ammunition och återaktiverade skjutvapen som finns på den olagliga vapenmarknaden. Föredragandena anser därför att kryphål i europeisk och nationell vapenlagstiftning bör stängas, till exempel genom att vidta åtgärder för att stoppa spridningen av vapen som använder lös ammunition och som är lätta att omvandla, Flobert‑vapen och larmpistoler.

Offer för terrorism

Medlemsstaterna uppmanas att införliva bestämmelserna i direktiven (EU) 2017/541 och 2012/29.

Kommissionen uppmanas att lägga fram ett lagförslag om offer för terrorism med en tydlig definition av deras status och rättigheter, inklusive kriterier för berättigande och skadeståndsnivåer. Den bör också inrätta ett samordningscentrum på EU-nivå för offer för terrorism, så att det kan tillhandahålla adekvat krisstöd i rätt tid vid en attack i en eller flera medlemsstater.

Grundläggande rättigheter

Respekt för grundläggande rättigheter är en viktig del i framgångsrika strategier för terroristbekämpning och rätt balans måste hittas mellan de olika grundläggande rättigheter som berörs för att säkerställa terrorismbekämpningsåtgärdernas effektivitet. I detta avseende betonar föredragandena att integritet visserligen är en grundläggande rättighet, men att den första prioriteten bör vara att skydda människors grundläggande rätt till liv och säkerhet. Dessutom måste utsatta personers/personer med funktionsnedsättnings specifika behov och situation beaktas.

INFORMATION OM ANTAGANDET I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Antagande	13.11.2018
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	23 2 5
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Ivo Belet, Caterina Chinnici, Javier Couso Permuy, Edward Czesak, Arnaud Danjean, Gérard Deprez, Agustín Díaz de Mera García Consuegra, Doru-Claudian Frunzulică, Elisabetta Gardini, Ana Gomes, Sylvie Guillaume, Monika Hohlmeier, Eva Joly, Jeroen Lenaers, Péter Niedermüller, Maite Pagazaurtundúa Ruiz, Birgit Sippel, Helga Stevens, Elena Valenciano, Geoffrey Van Orden, Kristina Winberg, Milan Zver
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Lynn Boylan, Claude Moraes, Morten Helveg Petersen, Emil Radev, Josep-Maria Terricabras
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)	France Jamet, Manolis Kefalogiannis, Lukas Mandl

SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

23	+
ALDE	Gérard Deprez, Maite Pagazaurtundúa Ruiz, Morten Helveg Petersen
ECR	Edward Czesak, Helga Stevens, Geoffrey Van Orden
ENF	France Jamet
EPP	Ivo Belet, Arnaud Danjean, Agustín Díaz de Mera García Consuegra, Elisabetta Gardini, Monika Hohlmeier, Manolis Kefalogiannis, Jeroen Lenaers, Lukas Mandl, Emil Radev, Milan Zver
S&D	Caterina Chinnici, Doru-Claudian Frunzulică, Ana Gomes, Claude Moraes, Péter Niedermüller, Elena Valenciano

2	–
GUE/NGL	Lynn Boylan, Javier Couso Permuy

5	0
ECR	Kristina Winberg
S&D	Sylvie Guillaume, Birgit Sippel
VERTS/ALE	Eva Joly, Josep-Maria Terricabras

Förklaring av symboler:

+  :  Ja-röster

–  :  Nej-röster

0  :  Nedlagda röster