Förfarande : 2018/2160(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0077/2019

Ingivna texter :

A8-0077/2019

Debatter :

PV 26/03/2019 - 23
CRE 26/03/2019 - 23

Omröstningar :

PV 27/03/2019 - 18.19
CRE 27/03/2019 - 18.19
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2019)0318

BETÄNKANDE     
PDF 239kWORD 83k
11.2.2019
PE 631.795v03-00 A8-0077/2019

om tiden efter den arabiska våren: Vägen framåt för Mellanöstern och Nordafrika

(2018/2160(INI))

Utskottet för utrikesfrågor

Föredragande: Brando Benifei

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 MOTIVERING
 YTTRANDE från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män
 INFORMATION OM ANTAGANDET I DET ANSVARIGA UTSKOTTET
 SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROPI DET ANSVARIGA UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om tiden efter den arabiska våren: Vägen framåt för Mellanöstern och Nordafrika

(2018/2160(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av dokumentet Delade visioner, gemensamma åtgärder: Ett starkare Europa – En global strategi för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik som lades fram av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikesfrågor och säkerhetspolitik den 28 juni 2016(1), samt genomföranderapporterna från 2017 och 2018,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 232/2014(2) av den 11 mars 2014 om inrättande av ett europeiskt grannskapsinstrument,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 235/2014(3) av den 11 mars 2014 om inrättande av ett finansieringsinstrument för demokrati och mänskliga rättigheter i hela världen,

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning av den 14 juni 2018 om inrättande av instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete (COM(2018)0460),

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 18 november 2015 från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Översyn av den europeiska grannskapspolitiken (JOIN(2015)0050), samt den gemensamma rapporten från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 18 maj 2017 om genomförandet av översynen av den europeiska grannskapspolitiken (JOIN(2017)0018),

–  med beaktande av de gemensamma meddelandena från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 8 mars 2011, Ett partnerskap för demokrati och delat välstånd med södra Medelhavsområdet (COM(2011)0200), och av den 25 maj 2011, Ny respons på ett grannskap i förändring (COM(2011)0303),

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 14 mars 2017 från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik till Europaparlamentets och rådet, EU:s strategi för Syrien (JOIN(2017)0011), samt av rådets slutsatser av den 3 april 2017 om Syrien, som tillsammans utgör EU:s nya strategi för Syrien,

–  med beaktande av de partnerskapsprioriteringar som har överenskommits mellan Europeiska unionen och flera olika länder i Mellanöstern, inklusive Egypten, Libanon och Jordanien,

–  med beaktande av Nato-toppmötets förklaring från 2018,

–  med beaktande av Natos dialog med Medelhavspartnerna samt fortlöpande krishanteringsuppdrag och samverkande säkerhetsinsatser i regionen,

–  med beaktande av EU:s övergripande strategi för migration och rörlighet,

–  med beaktande av EU:s tematiska riktlinjer om mänskliga rättigheter, däribland människorättsliga dialoger med tredjeländer och människorättsförsvarare,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer för att främja och skydda de mänskliga rättigheterna för homosexuella, bisexuella, transpersoner och intersexuella (hbti-personer), som rådet antog den 24 juni 2013,

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet av den 25 januari 2017 från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik Migration on the Central Mediterranean route – Managing flows, saving lives (JOIN(2017)0004),

–  med beaktande av den globala migrationspakten,

–  med beaktande av FN:s mål för hållbar utveckling,

–  med beaktande av handlingsplanen för mänskliga rättigheter och demokrati 2015–2019, som antogs av rådet den 20 juli 2015, och halvtidsöversynen av densamma från juni 2017,

–  med beaktande av det gemensamma arbetsdokumentet av den 21 september 2015 från kommissionens avdelningar och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Gender Equality and Women’s Empowerment: Transforming the Lives of Girls and Women through EU External Relations 2016-2020 (SWD(2015)0182),

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för kvinnors rättigheter i den parlamentariska församlingen för unionen för Medelhavsområdet, Participation of women in the leadership positions and decision making: Challenges and prospects, som församlingen antog vid sitt 13:e plenarsammanträde i maj 2017 i Rom,

–  med beaktande av konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor,

–  med beaktande av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (nedan kallad Istanbulkonventionen),

–  med beaktande av Pekingdeklarationen och handlingsplanen från Peking från september 1995, och handlingsprogrammet från den internationella konferensen om befolkning och utveckling (Kairokonferensen) från september 1994 samt resultaten av deras översynskonferenser,

–  med beaktande av sin resolution av den 9 juli 2015 om översynen av den europeiska grannskapspolitiken(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 9 juli 2015 om säkerhetsutmaningarna i Mellanöstern och Nordafrika och utsikterna till politisk stabilitet(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 september 2016 om EU:s förbindelser med Tunisien i det nuvarande regionala sammanhanget(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 18 april 2018 om genomförandet av EU:s externa finansieringsinstrument: halvtidsöversynen 2017 och den framtida strukturen efter 2020(7),

–  med beaktande av sin rekommendation av den 30 maj 2018 till rådet, kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om Libyen(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 november 2018 om den fleråriga budgetramen för 2021–2027(9),

–  med beaktande av sammanträdena för associeringsrådet EU–Tunisien den 11 maj 2017 och den 15 maj 2018, associeringsrådet EU–Algeriet den 14 maj 2018 och associeringsrådet EU–Egypten den 25 juli 2017,

–  med beaktande av slutsatserna från rådet (utrikes frågor) om Libyen av den 6 februari 2017 och den 15 oktober 2018 och om Syrien av den 3 april 2017 och den 16 april 2018,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A8‑0077/2019), och av följande skäl:

A.  De uppror i arabländerna som drabbade Mellanöstern och Nordafrika under 2011 var en tid av massprotester mot auktoritära regimer och försämrade socioekonomiska förhållanden. En stor del av de protesterande bestod av unga kvinnor och män som eftersträvade demokrati, frihet och rättsstatsprincipen samt en bättre och mer inkluderande framtid, ett erkännande av sin värdighet, bättre social inkludering och bättre ekonomiska utsikter. Störtandet av vissa regimer och, i vissa fall, införandet av demokratiska reformer väckte stora förhoppningar och förväntningar.

B.  Den största delen av befolkningen i Mellanöstern och Nordafrika är under 35 år. Ungdomsarbetslösheten i regionen är fortfarande bland den högsta i världen. Detta medför social utestängning, politiskt rättighetsberövande och kunskapsflykt till andra länder. Alla dessa faktorer gav upphov till protesterna 2011, och skapar återigen protester i vissa länder. Unga människor i sårbara miljöer, utan makt eller framtidsutsikter, kan utgöra målgrupper för radikala rörelser.

C.  Den globala finanskrisen, sjunkande oljepriser, demografiska trender, konflikter och terrorism har ytterligare förvärrat situationen efter händelserna 2011, i synnerhet i oljeimporterande länder. Den ekonomiska modell som karaktäriserar dessa länder är inte längre hållbar, vilket resulterar i en förtroendekris som måste åtgärdas omedelbart av de berörda regeringarna, så att de kan upprätta ett nytt samhällskontrakt med sina medborgare. De allt allvarligare sociala konsekvenserna av nedgången i statliga stöd, statliga anställningar och offentliga tjänster samt utbredningen av fattigdom och miljöproblem, särskilt i avlägsna områden och bland marginaliserade samhällsgrupper, har varit en källa till fortsatta oroligheter och spontana protester i regionen, vilka sannolikt kommer att öka ännu mer under kommande år.

D.  Åtta år efter den arabiska våren och en politisk utveckling som har lett till att länderna i Maghreb- och Mashriqregionerna följer många olika utvecklingsbanor när det gäller politik och stabilitet är det fortfarande nödvändigt att bedöma hur man ska bemöta regionens legitima strävan efter demokrati och önskan om varaktig stabilitet, samt det brådskande behovet av sysselsättning, rättsstatslighet, förbättrade levnadsförhållanden och varaktig säkerhet. Det är viktigt att gå igenom de åtgärder och den politiska hållning som EU har antagit som svar på den arabiska våren och bedöma EU:s förmåga att uppnå politiska resultat. Det är avgörande att se över och anpassa EU:s politiska ram för länderna i det södra grannskapet, dess framtidsmål och metoderna för att uppnå dem, samtidigt som man tar hänsyn till de många olika situationerna i länderna i regionen.

E.  Otillräcklig samordning mellan medlemsstaterna och EU undergräver båda parternas förmåga att utöva ett positivt inflytande i Maghreb- och Mashriqregionerna. Enskilda medlemsstaters insatser i regionen måste samordnas och ligga i linje med EU:s mål. EU måste eftersträva de mål som fastställs i artiklarna 8 och 21 i fördraget om Europeiska unionen. EU måste öka sitt politiska och diplomatiska inflytande. Långsiktig politisk och ekonomisk stabilitet i Maghreb- och Mashriqregionerna är av grundläggande strategisk betydelse för EU och kräver därför en långsiktigare, integrerad och framåtblickande strategi beträffande den politiska ramen och dess mål, i enlighet med medborgarnas behov i partnerländerna och EU:s strategiska intressen.

F.  EU:s politik gentemot länder i Mellanöstern och Nordafrika har två huvudsakliga mål, nämligen att uppmuntra politiska och ekonomiska reformer i varje enskilt land, med vederbörlig respekt för deras specifika särdrag, och att uppmuntra regionalt samarbete mellan länderna i regionen och med EU.

G.  EU bör spela en central roll i främjandet av konfliktförebyggande, medling och konfliktlösning, skydd och främjande av de mänskliga rättigheterna, rättsstatsprincipen och utrymmet för det civila samhället samt demokratisk, social och rättvis ekonomisk samhällsstyrning i Maghreb- och Mashriqregionerna. Ett öppet civilsamhälle och det arbete som utförs av människorättsförsvarare som aktörer för social förändring är avgörande för långsiktig motståndskraft och långsiktigt välstånd i regionen.

H.  Alla gripanden vid utövandet av rättigheter eller friheter som garanteras i internationell rätt, såsom yttrandefrihet och mötesfrihet, är ett godtyckligt frihetsberövande som är förbjudet enligt internationell rätt. I stora delar av Mellanöstern och Nordafrika har människorättsförsvarare, journalister, advokater, aktivister inom den politiska oppositionen och civilsamhället i stort mötts av ökande systematisk förföljelse, hot, attacker, repressalier, juridiska trakasserier, godtyckliga frihetsberövanden, tortyr och misshandel. EU och medlemsstaterna måste avsevärt öka sina insatser för att hantera problemet på ett verkningsfullt sätt.

I.  Det pågår ett flertal väpnade konflikter i regionen och tusentals människor har mördats eller försvunnit, medan miljontals har tvingats att fly. IS/Daish och andra jihadistgrupper har begått grymheter, däribland brutala avrättningar och ofattbart sexuellt våld, bortföranden, tortyr, tvångskonvertering och förslavande av kvinnor och flickor. Barn har rekryterats och använts i terroristattacker. Det finns anledning till allvarlig oro över välbefinnandet hos den befolkning som IS/Daish för närvarande kontrollerar och över risken att de används som mänskliga sköldar i insatser för att befria dem. Dessa brott kan utgöra krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten.

J.  Som svar på utvecklingen i regionen reviderade EU sin grannskapspolitik 2015. Denna översyn föreskriver ett djupare engagemang från medlemsstaterna i den europeiska grannskapspolitiken.

K.  Staters och samhällens motståndskraft hör till de viktigaste prioriteringarna i EU:s globala strategi. I den globala strategin anses ett motståndskraftigt samhälle som kännetecknas av demokrati, förtroende för institutioner och hållbar utveckling utgöra grunden för en motståndskraftig stat, medan repressiva stater i sig är sårbara på lång sikt.

L.  För de länder som har ingått associeringsavtal med EU bör juridiskt bindande åtaganden i dessa avtal, bland annat avseende mänskliga rättigheter, utgöra en grund för förbindelserna och i synnerhet de överenskomna partnerskapsprioriteringarna mellan EU och vissa grannländer.

M.  Enligt Unicef är barnarbete det största hotet mot barn som lever i konfliktområden i Mellanöstern och Nordafrika. Hela 2,1 miljoner barn i Syrien och 700 000 syriska flyktingbarn har inte tillgång till utbildning. Det ständiga våldet, förflyttningar, naturkatastrofer, växande ekonomisk ojämlikhet och bristande jämställdhet samt hög ungdomsarbetslöshet och fattigdom i flera länder i Mellanöstern och Nordafrika innebär att 28 miljoner barn är i behov av humanitära insatser.

1.  Europaparlamentet noterar med oro att de flesta av de fredliga demonstranternas rättmätiga förhoppningar om värdighet, mänskliga rättigheter och progressiva sociala, ekonomiska och politiska reformer fortfarande inte har uppfyllts i de flesta länderna, åtta år efter de första upproren. Parlamentet erkänner att det i vissa fall har skett positiv utveckling och att demokratiska landvinningar har befästs, men påpekar att dessa fortfarande inte är tillräckliga. Parlamentet fördömer de ständiga och fortsatta kränkningarna av de mänskliga rättigheterna, rättsstatsprincipen och de grundläggande friheterna, samt den utbredda diskrimineringen av minoriteter. Parlamentet är mycket oroat över den svåra socioekonomiska situationen i regionen, i synnerhet över den höga arbetslösheten (som särskilt drabbar kvinnor och unga människor) och sociala utestängningen, som leder till storskaligt missnöje och rättighetsberövande, särskilt hos unga personer, vilket leder dem till förtvivlan och irreguljär migration som en utväg, eller gör dem mer sårbara för radikalisering. Parlamentet betonar att den ekonomiska situationen i dessa länder även har stor påverkan på säkerhetsläget. Parlamentet beklagar djupt de ihållande korruptionsnivåerna, nepotismen och det bristfälliga ansvarsutkrävandet i regionen.

2.  Europaparlamentet betonar att det långsiktiga välståndet i de länder som genomlevde den arabiska våren går hand i hand med deras kapacitet att aktivt säkerställa skyddet av de universella mänskliga rättigheterna och inrättandet och förankringen av demokratiska och öppna institutioner som verkar för att skydda medborgarnas grundläggande rättigheter. Parlamentet är därför mycket oroat över de pågående kränkningarna av de mänskliga rättigheterna, det krympande eller stängda utrymmet för demokrati och lokala civilsamhällesorganisationer, avvecklingen av yttrandefriheten – både online och offline – och mötes- och föreningsfriheten, förtrycket av människorättsförsvarare och motarbetandet av mediernas roll, bland annat genom missbruk av antiterrorismlagstiftning och övervakningsteknik och inskränkningar av rättsstatsprincipen, i flera länder i Mellanöstern och Nordafrika. Parlamentet noterar med oro militärens och säkerhetstjänsternas särskilda roll i och ansvar för den negativa politiska utvecklingen i flera länder i efterdyningarna av den arabiska våren, och deras bestående och dominerande kontroll över statliga och ekonomiska resurser. Parlamentet uppmanar därför EU och medlemsstaterna att på lämpligt sätt införliva denna grundläggande dimension i sina åtaganden för Mellanöstern och Nordafrika. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att samarbeta med regeringarna i tredjeländer för att sätta stopp för sådana metoder och upphäva repressiv lagstiftning, samt att säkerställa korrekta kontrollförfaranden vid export av europeisk övervakningsteknik och teknisk assistans. Parlamentet uppmanar eftertryckligen EU att prioritera stödet för parlamentariska insatser och civilsamhällesinsatser i syfte att uppnå större ansvarighet och transparens i säkerhets- och militärtjänsterna.

3.  Europaparlamentet välkomnar EU:s och medlemsstaternas fortsatta arbete för att främja demokrati, rättsstatsprincipen, de mänskliga rättigheterna, de grundläggande friheterna, ekonomisk utveckling och det viktiga sambandet mellan demokrati och varaktig säkerhet i de länder som genomlevde den arabiska våren, och erkänner att det är en svår uppgift. Parlamentet anser dock att EU:s mål och politik ännu inte har uppnåtts i tillräckligt stor utsträckning (och i vissa fall har situationen förvärrats), och att en faktisk utveckling mot socioekonomisk inkludering inte har påbörjats än, trots ett 15 år långt politiskt fokus på länder i södra och östra Medelhavsområdet, förnyade politiska ansträngningar och ökade budgetmedel i kölvattnet av den arabiska våren. Parlamentet betonar att EU:s yttre åtgärder gentemot de länder som genomlevde den arabiska våren bör ta hänsyn till verkligheten på plats och att de politiska strategierna och genomförandet av dem bör anpassas i enlighet med denna. Parlamentet anser att EU:s otillräckliga ledarskap och initiativ i arbetet mot en lösning av utdragna konflikter har försvagat EU:s diplomatiska inflytande i regionen. Parlamentet uppmanar EU att ge kraftfullt stöd till FN:s fredsbevarande processer med syftet att lösa konflikterna i Mellanöstern och Nordafrika.

4.  Europaparlamentet påminner om den skada och det lidande som orsakats av extremism och terrorism i regionen och betonar att våldet är ett allvarligt hot mot regionens stabilitet och att säkerhetssamarbete inom regionen, liksom samarbete med EU och dess medlemsstater med full respekt för internationell människorättslagstiftning, fortfarande är av yttersta vikt för att framgångsrikt besegra terroristorganisationer som Daish och därmed hjälpa människorna i regionen att slutligen kunna leva ett liv i fred, stabilitet och utveckling. Parlamentet välkomnar därför de EU-initiativ som syftar till att komma till rätta med terroristhotet i Mellanöstern och Nordafrika. Parlamentet understryker vikten av att stärka kapaciteten hos statliga aktörer som fyller en viktig funktion i kampen mot terrorism och våldsam extremism samt det avgörande behovet av att fokusera på partnerskap mellan myndigheter, unga människor och samhällen för att åtgärda de underliggande faktorer som kan göra samhällen sårbara för våldsam extremism och komma till rätta med de bakomliggande orsakerna till konflikten.

5.  Europaparlamentet uttrycker oro över att EU trots sina betydande politiska och budgetmässiga investeringar och sitt fortsatta politiska och ekonomiska uppsökningsarbete inte har lyckats få ett verkligt och väsentligt politiskt och ekonomiskt inflytande, att genomslaget för EU:s politisk fortfarande är begränsat och att EU inte betraktas som banbrytande av länderna i regionen. Parlamentet pekar på det missnöje som civilsamhället, lokala icke-statliga organisationer och unga människor i allmänhet upplever över att EU misslyckas med att fullt ut omvandla sin vision till åtgärder på fältet. Parlamentet är oroat över den alltmer komplexa politiska situationen i Maghreb- och Mashriqregionerna och noterar att nya och återuppvaknande politiska och ekonomiska regionala aktörer träder fram, såsom Ryssland och Kina, utöver de konkurrerande narrativen och finansieringen från gulfstaterna och Iran, vars mål till och med kan vara i konflikt med EU:s mål. Parlamentet efterlyser ett större åtagande och en starkare vision från EU:s sida för att unionen ska bli en mer central aktör. Parlamentet uppmanar EU att utöka sin dialog med civilsamhällesorganisationerna i syfte att driva en politik som bättre svarar mot förväntningarna hos alla demokratiska berörda parter. Parlamentet betonar behovet av att EU inleder en dialog med alla politiska aktörer i Mellanöstern och Nordafrika.

6.  Europaparlamentet framhåller vikten av unionen för Medelhavsområdet, som är det enda politiska forumet som samlar EU:s medlemsstater och alla Medelhavsländer. Parlamentet betonar att unionen för Medelhavsområdet, som nyligen firade sitt 10‑årsjubileum, måste axla en större roll i att tillsammans komma till rätta med våra gemensamma utmaningar. Parlamentet noterar med tillfredsställelse att det tredje regionala forumet för unionen för Medelhavsområdet den 8 oktober 2018, till minne av 10‑årsjubiléet för Paristoppmötet för Medelhavsområdet, erkände nyttan av att fortsätta utveckla förbindelserna mellan unionen för Medelhavsområdet och andra aktörer i EU och Medelhavsregionen. Parlamentet uppmanar kommissionen, Europeiska utrikestjänsten och den höga representanten att väsentligt ompröva och återuppliva projektet unionen för Medelhavsområdet. Parlamentet uppmuntrar till att detta projekt används som ett sätt att främja ett närmare samarbete mellan EU och Medelhavsländerna.

7.  Europaparlamentet beklagar att man kommer överens om partnerskapsprioriteringar med länder villkorslöst, trots betydande och pågående tillbakagångar när det gäller demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen.

8.  Europaparlamentet anser att den politiska hållningen gentemot Maghreb- och Mashriqländerna under alltför lång tid fläckades av ett tillvägagångssätt som i alltför hög grad baserades på EU:s förväntningar och mål och som inte tog tillräcklig hänsyn till EU:s partnerskapsländers intressen och situationer, med få incitament och för lite ansvar för partnerskapsländerna och för lite hänsyn till förhoppningarna hos de befolkningar som bör gynnas av EU:s politik och till den särskilda politiska situationen i de olika länderna. Parlamentet beklagar att de första insatserna efter den arabiska våren för att införa strängare villkor och incitament för att leverera resultat till mottagarländerna genom mer för mer-principen inte ledde till större inflytande för EU vad gäller dess förmåga att driva på verkliga förändringar inom demokrati, rättsstatsprincipen, mänskliga rättigheter, grundläggande friheter, ekonomisk och social utveckling och varaktig säkerhet i de flesta länderna. Parlamentet betonar att den europeiska grannskapspolitiken kännetecknas av differentiering och ökat ömsesidigt ansvar där man erkänner olika nivåer av deltagande och tar hänsyn till respektive lands önskemål om hur partnerskapet med unionen ska se ut och vad det bör omfatta. Parlamentet uppmanar till en mer konsekvent tillämpning av mer för mer-principen genom att definiera konkreta mål och riktmärken för ökat stöd i de bilaterala förbindelserna, på politisk nivå samt på program- och projektnivå. Parlamentet påminner om att demokratiseringsmålet bara kan uppnås på ett hållbart sätt om det eftersträvas i de respektive länderna i både stadsområden och, i synnerhet, på landsbygden, och betonar att stabilitet främjar utvecklingen av demokrati och att en läglig förberedelseprocess som bör inbegripa ett brett samråd och involvera relevanta samhällsgrupper och ledare bidrar till att uppnå målet. Parlamentet betonar vidare att demokratisering både stöder ekonomisk utveckling och stärker rättsstatsprincipen.

9.  Europaparlamentet är medvetet om de inledande åtgärderna från Europeiska utrikestjänsten och kommissionen, i samarbete och dialog med Europaparlamentet, för att väsentligt reformera EU:s politiska ram för de länder som genomlevde den arabiska våren i syfte att stärka dess politiska inflytande i Maghreb- och Mashriqregionerna. Parlamentet hänvisar till den globala strategin för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik och dess mervärde när det gäller potentialen att uppnå synergieffekter inom åtgärder på EU-nivå, bygga vidare på den politiska, ekonomiska och sociala dialogen, ytterligare betona sambandet mellan socioekonomisk utveckling och varaktig säkerhet samt säkerställa lämpligt stöd och genomförande genom finansieringsinstrumenten för EU:s yttre åtgärder. Parlamentet noterar översynen av den europeiska grannskapspolitiken från 2015, som syftar till att ta hänsyn till den förändrade situationen i regionen. Parlamentet insisterar på vikten av en djupgående och landsspecifik årlig rapport om genomförandet av den europeiska grannskapspolitiken. Parlamentet påminner även om det viktiga stöd som tillhandahålls av Europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter (EIDMR) inom ramen för genomförandet av EU:s strategiska ram och handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati, riktlinjerna om mänskliga rättigheter och landsstrategierna, vilket har gjort det möjligt för EU att agera mer strategiskt på detta område, även i det södra grannskapet, och har säkerställt större ansvarighet, synlighet och effektivitet.

10.  Europaparlamentet betonar behovet av att eftersträva den mest effektiva användningen av tillgängliga resurser för att optimera effekterna av EU:s yttre åtgärder, som ska utföras genom samordning och komplementaritet bland unionens finansieringsinstrument för yttre åtgärder.

11.  Europaparlamentet påpekar svårigheterna med att besvara migrant- och flyktingströmmarna från och genom Maghreb- och Mashriqregionerna på ett lämpligt sätt, med att ha ett säkerhetsfokuserat perspektiv på migration och med den utmaning som terrorism utgör och de berättigade farhågorna om bräckligheten hos vissa länder i regionen, samt behovet av att ta större hänsyn till de krav som klimatförändringarna medför och de utmaningar som uppstår på grund av att det inte finns en sammanhängande strategi från medlemsstaterna. Parlamentet är oroat över att dessa faktorer leder till att EU:s åtgärder gentemot regionen i alltför hög grad grundar sig på en ideologi om kortsiktig stabilitet, och åsidosätter andra viktiga aspekter. Parlamentet anser att när stabilitet och säkerhet blir de huvudsakliga målen blir den politiska visionen kortvarigare och kortsiktigare och de EU-åtgärder som är inriktade på att befästa de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna berövas den intensitet som krävs. Parlamentet påminner om att främjandet av statens och samhällets motståndskraft inte bör leda till vidmakthållandet av auktoritära regimer. Parlamentet upprepar att de mänskliga rättigheterna inte är underordnade åtgärder för migrationshantering eller terrorismbekämpning, och är övertygat om att en trovärdig och sammanhängande stabilitet och en hållbar säkerhetspolitik endast kan uppnås genom att eftersträva långsiktigare intressen och principer, såsom en ekonomisk och social utveckling till förmån för alla och en förstärkning av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, med ett människoorienterat och konfliktkänsligt tillvägagångssätt. Parlamentet påminner dock om att långsiktig stabilitet i dessa länder endast kan uppnås genom en balanserad fördelning mellan säkerhetskrav och utveckling som grundar sig på rättsstatsprincipen och de mänskliga rättigheterna.

12.  Europaparlamentet uppmanar EU att komma till rätta med de bakomliggande orsakerna till migration, såsom konflikter, miljöproblem, extrem fattigdom och social utestängning, och rikta om det politiska samarbetet mot ett mer balanserat och jämlikt partnerskap med Mellanöstern och Nordafrika, där ungdomspolitik och investeringar riktade till lokala små och medelstora företag står i centrum.

13.  Europaparlamentet konstaterar att vissa länder hyser miljontals flyktingar, varav de flesta är kvinnor och barn som lever i fattigdom, vilket förvärrar familjevåldet, utnyttjandet av kvinnor och flickor för prostitution, förekomsten av tvångsäktenskap av barn och barnarbetet i samhället.

14.  Europaparlamentet uppmanar de europeiska institutionerna, medlemsstaterna samt de nationella utvecklingsmyndigheterna att sträva efter att tillhandahålla ett enhetligt europeiskt ställningstagande gentemot regionen, med fokus på våra gemensamma intressen, för att säkerställa en enda sammanhållen europeisk strategi i syfte att uppnå EU:s fulla potential att ge meningsfullt stöd för demokratiska, ekonomiska och sociala reformer.

15.  Europaparlamentet noterar med särskild oro att civilsamhället och människorättsförsvarare i Mellanöstern och Nordafrika ställs inför allt fler hot, repressalier, juridiska trakasserier, godtyckliga frihetsberövanden, tortyr, misshandel och andra typer av förföljelse. Parlamentet understryker att arbetet som utförs av människorättsförsvarare är av avgörande vikt för den långsiktiga utvecklingen och stabiliteten i regionen. Parlamentet upprepar i detta sammanhang sitt krav på ett fullständigt genomförande av EU:s riktlinjer för människorättsförsvarare. Parlamentet betonar behovet av att EU:s och medlemsstaternas ledare och diplomater på alla nivåer för fram fall med enskilda människorättsförsvarare som står under hot från regeringar i tredjeländer, när det är lämpligt genom bland annat offentliga uttalanden, démarcher och regelbunden dialog, och genom att möta försvarare, besöka frihetsberövade försvarare och observera försvarares rättegångar. Parlamentet understryker behovet av att EU och medlemsstaterna ökar sin finansiering och kapacitet för människorättsförsvarare i farozonen, genom nödbidrag och genom att stödja civilsamhällets skyddsmekanismer, såsom ProtectDefenders.eu. Parlamentet välkomnar det europeiska initiativet för demokrati och de ihärdiga insatser som görs inom EIDMR för att främja demokrati och respekten för de grundläggande rättigheterna och friheterna i EU:s södra grannskap. Parlamentet insisterar på att EU och medlemsstaterna aktivt måste sträva efter att samarbeta med och stödja de sårbaraste människorättsförsvararna och civilsamhällesaktörerna i regionen, även dem som befinner sig i avlägsna områden och på landsbygden och dem som kämpar för rättigheter för hbti-personer och urbefolkningar, för miljö- och landrättigheter, för flyktingars och arbetstagares rättigheter och för kvinnor, som är utsatta för särskilda risker och hot på grund av sitt kön.

16.  Europaparlamentet välkomnar begreppet delat ansvar som framförs i den reviderade europeiska grannskapspolitiken. Parlamentet är dock oroat över att det riskerar att göra det möjligt för auktoritära regimer i vissa partnerländer att endast välja ut de prioriteringar som följer deras nationella agenda i stället för att fortsätta utvecklingen mot demokratisering. Parlamentet betonar därför vikten av en långsiktig politisk ram och samverkan inom programplaneringen för de länder som genomlevt den arabiska våren, som bygger på företräde för demokrati, inkludering av alla demokratiska politiska krafter och företräde för rättsstatsprincipen, de mänskliga rättigheterna och de grundläggande värderingarna. Parlamentet upprepar att det ligger i partnerländernas och deras befolkningars intresse, liksom EU:s intresse, att stärka dessa aspekter och att utveckla ett attraktivt ekonomiskt klimat och stöd för positiva reformer, och kräver i detta avseende strängare villkor i fall då myndigheterna systematiskt kränker de mänskliga rättigheterna. Parlamentet påminner om att de partnerländer som är villiga att genomföra reformer och ingå en närmare politisk dialog och som uppnår mer bör ges nya incitament och tillräckligt stöd för sina strävanden och sitt engagemang, och kräver i detta avseende ett resultatbaserat tillvägagångssätt som grundar sig på inkluderande dialog och tydliga prioriteringar och mål. Parlamentet insisterar på att EU:s budgetstöd bör riktas om till det lokala civilsamhället i de fall då myndigheterna systematiskt kränker de mänskliga rättigheterna.

17.  Europaparlamentet stöder förhoppningarna hos hela befolkningen i Mellanöstern och Nordafrika, inbegripet majoriteten unga människor som vill få till stånd fria, stabila, blomstrande, inkluderande och demokratiska länder som respekterar sina nationella och internationella åtaganden om mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. Parlamentet välkomnar den demokratiska utvecklingen i regionen och det bestående partnerskapet med EU. Parlamentet uppmanar EU att ha detta i åtanke inom alla politikområden för att förbättra dess samstämdhet och hjälpa partnerländerna på ett mer effektivt sätt. Parlamentet understryker att det är viktigt och nödvändigt att göra upp med det förflutna för att en politisk övergång ska bli verkligt varaktig, och framhåller i detta sammanhang det viktiga arbetet av sannings- och värdighetskommittén i Tunisien, som är en förebild för hela regionen.

18.  Europaparlamentet beklagar att det bilaterala undersökande och rättsliga samarbetet i fall med frihetsberövande, våld eller EU-medborgares död i vissa fall inte har räckt till, som i fallet med den italienske forskaren Giulio Regeni. Parlamentet anser det vara av avgörande betydelse att knyta ytterligare samarbeten inom andra sektorer till avsevärda förbättringar på detta område.

19.  Europaparlamentet är övertygat om att EU i de fall då förutsättningarna för förhandlingar om djupgående och omfattande frihandelsområden, som är avhängiga av demokratiska framsteg, ännu inte finns eller inte svarar mot respektive lands ambition, bör ge ökad åtkomst till hållbar handel och investeringar, särskilt till förmån för befolkningar och ekonomier i södra Medelhavsområdet, till stöd för produktionskapacitet, modernisering av infrastruktur och skapande av attraktiva ekonomiska klimat, med fokus på inhemska och regionala marknader, främjandet av anständigt arbete, socialt skydd och socioekonomisk utveckling för alla.

20.  Europaparlamentet anser att när EU har svårt att ta fram en framåtblickande, rättighetsbaserad och människoorienterad vision för sin migrations- och asylpolitik finns det en ökad risk för att vissa länder i regionen begränsar migrationen och använder sin roll i denna för att försöka få större inflytande i den politiska dialogen med EU. Parlamentet anser att det bör tillhandahållas mer bistånd till länderna i Mellanöstern och Nordafrika för att hantera tillströmningen av invandrare från Afrika söder om Sahara, och välkomnar i detta sammanhang EU:s ansträngningar för att komma till rätta med de bakomliggande orsakerna till migrationen, men påminner om att mer måste göras för att man ska lyckas med detta. Parlamentet anser att det är viktigt att involvera partner från Mellanöstern och Nordafrika i genomförandet av gemensamma lösningar för att angripa problem såsom kampen mot människohandel. Parlamentet är dock oroat över att EU:s utrikespolitik kan utnyttjas för ”migrationshantering”, och betonar att alla försök att bedriva migrationssamarbete med de länder som genomlevt den arabiska våren, inklusive ursprungs- och transitländer, måste gå hand i hand med förbättrade människorättsliga förhållanden i dessa länder och efterlevnad av de internationella mänskliga rättigheterna och flyktinglagstiftningen. Parlamentet understryker att den utmaning som migrationsströmmarna innebär utgör en gemensam utmaning för länderna i Mellanöstern och Nordafrika (ursprungs- och transitländer) och EU-länderna (mottagarländer). Parlamentet betonar dessutom vikten av ett politiskt ramverk som främjar demokratisk, politisk och socioekonomisk delaktighet som faktorer som förstärker varandra, även när det gäller att främja förutsättningarna för ett säkert, värdigt liv för människor i regionen och att minska tvångsförflyttningarna.

21.  Europaparlamentet framhåller risken för att ensidiga strategier utan samordning undergräver EU:s åtgärder för regionen och den strategi som medlemsstaterna följer genom bilaterala förbindelser, och att EU:s möjligheter att få politiskt genomslag därmed kan gå förlorade. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang förslaget från kommissionens ordförande om att släppa kravet på enhällighet i rådets beslutsfattande på vissa gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiska områden, eftersom det skulle kunna göra det lättare för EU att tala med en röst och enas bakom en tydlig strategi i sina yttre förbindelser, och få större inflytande. Parlamentet anser att man bör eftersträva ett djupare engagemang från medlemsstaternas sida i den europeiska grannskapspolitiken, i enlighet med 2015 års översyn av den europeiska grannskapspolitiken, även om det redan är positivt. Parlamentet framhåller vikten av och styrkan i banden mellan flera medlemsstater och deras befolkningar och många länder vid södra Medelhavet. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang EU:s medlemsstater att stärka samordningen av sina insatser i regionen, och undersöka hur de kan agera mer effektivt.

22.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att med beaktande av EU:s regelverk om korruptionsbekämpning stärka sina program för rättsligt samarbete med partnerländerna i regionen i syfte att främja utbyte av god praxis och upprätta en effektiv rättslig arsenal för att bekämpa korruption. Parlamentet anser att reformer av den offentliga förvaltningen och den offentliga sektorn i det södra grannskapet bör prioriteras, tillsammans med kampen mot korruption, och bör eftersträvas genom ökade ekonomiska resurser, kapacitetsuppbyggnad, ett närmare samarbete med medlemsstaterna, samt genom stöd till civilsamhällesaktörer som verkar på området för korruptionsbekämpning, öppenhet och ansvarighet.

23.  Europaparlamentet upprepar att främjande och skydd av de mänskliga rättigheterna, demokrati och rättsstatsprincipen hör till de grundläggande principerna för EU:s utrikespolitik. Parlamentet är oroat över medlemsstaternas fortsatta försäljning av vapen och säkerhetsutrustning till myndigheter i regionen, inbegripet övervakningsteknik som används för internt förtryck, vilket kränker de mänskliga rättigheterna och internationell humanitär rätt. Parlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att strikt följa rådets gemensamma ståndpunkt 2008/994/GUSP av den 8 december 2008 om fastställande av gemensamma regler för kontrollen av export av militär teknik och krigsmateriel(10), som bland annat innebär att exportlicenser inte ska utfärdas om det föreligger uppenbar risk att den militära teknik eller den krigsmateriel som ska exporteras kan komma att användas för internt förtryck eller vid allvarliga kränkningar av internationell humanitär rätt. Parlamentet upprepar sin ståndpunkt i ändringarna av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om upprättande av en unionsordning för kontroll av export, överföring, förmedling och transitering av samt teknisk assistans för produkter med dubbla användningsområden, som antogs den 17 januari 2018(11). Parlamentet uppmanar eftertryckligen EU-medlemsstaterna att fästa yttersta vikt vid detta ärende för att försöka nå enighet i rådet.

24.  Europaparlamentet anser att de partnerskapsprioriteringar som fastställts mellan EU och partnerländerna inom den europeiska grannskapspolitiken uttryckligen bör hänvisa till det berörda associeringsavtalet, framför allt dess klausul om mänskliga rättigheter, och säkerställa att mänskliga rättigheter utgör en viktig och tvärgående aspekt av de överenskomna partnerskapsprioriteringarna som ska diskuteras på alla nivåer, i synnerhet på högsta politiska nivå, och inte inskränkas till sammanträden i underutskott på lägre nivå.

25.  Europaparlamentet kräver att det lokala civilsamhället i större utsträckning och mer integrerat görs delaktigt i fastställandet av behov i partnerländerna. Parlamentet välkomnar utrikestjänstens och kommissionens ansträngningar för att nå ut till fler delar av civilsamhället och inkludera den privata sektorn, och uppmanar dem att göra mer i detta avseende. Parlamentet betonar behovet av att säkerställa delaktighet från oberoende företrädare för civilsamhället, inbegripet oregistrerade människorättsgrupper och människorättsförsvarare, och beklagar att detta särskilt hindras i de fall då dialogen och stödet sker via statligt kontrollerade organ eller endast är inriktade på regeringsvänliga organisationer. Parlamentet anser att EU bör underlätta tillgången till tillgängliga medel för mindre och lokala civilsamhällesorganisationer, inbegripet arbetsmarknadens partner, och effektivisera ansökningsförfarandena och fokusera på lokala civilsamhällesorganisationer. Parlamentet pekar på uppfattningen bland lokala samtalsparter i civilsamhället att EU främst fokuserar på stora internationella civilsamhällesorganisationer. Parlamentet uppmanar EU att lägga mer resurser på att främja kapacitetsuppbyggnad inom lokala civilsamhällesorganisationer och underlätta stärkta partnerskap mellan dem och stora internationella civilsamhällesorganisationer samt öka kapaciteten för arbetsmarknadens parter till social dialog med regeringen, i syfte att öka det lokala egenansvaret.

26.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten att öka sina ansträngningar för att utbyta bästa praxis när det gäller kvinnors roll i det offentliga livet.

27.  Europaparlamentet betonar att kvinnors engagemang och egenmakt i de offentliga, politiska, ekonomiska och kulturella sfärerna i länderna i Mellanöstern och Nordafrika är avgörande för att uppnå stabilitet, fred och ekonomiskt välstånd på lång sikt. Parlamentet understryker att kvinnors deltagande i fredsskapande processer och medling är av avgörande betydelse för att återupprätta ett fredligt samhälle i de länder där den arabiska våren har lett till pågående konflikter. Parlamentet anser att kvinnors tillgång till utbildning – med stöd av civilsamhällesorganisationer – och jämställdhet är avgörande för att uppnå detta.

28.  Europaparlamentet understryker att en förstärkning av de lokala myndigheterna bidrar till att sprida demokrati och rättsstatsprincipen. Parlamentet efterlyser därför att decentraliseringsprocessen uppmuntras och att regionerna får ett starkare medbestämmande genom en utveckling av det lokala självstyret. Parlamentet uppmuntrar till och stöder partnerskap med EU:s medlemsstater och projekt för decentraliserat samarbete under ledning av medlemsstaternas lokala myndigheter, i syfte att utveckla kommunal och regional samhällsstyrning i regionens länder.

29.  Europaparlamentet påminner om vikten av att se till att EU:s insatser, stöd och investeringar i regionen får tillräcklig synlighet genom ökad strategisk kommunikation, offentlig diplomati, direkta personkontakter, kulturell diplomati, samarbete inom utbildningsområdet och det akademiska området samt uppsökande verksamhet för att främja unionens värden. Parlamentet efterlyser särskilt ett återinförande av mandatet för EU:s särskilda representant för södra Medelhavet, som skulle gå i spetsen för EU:s engagemang i regionen och göra EU mer synligt.

30.  Europaparlamentet anser att varje EU-delegation bör planera för regelbundna samråd med experter och företrädare för civilsamhällesorganisationer, och i synnerhet bör inrätta rådgivande nämnder på hög nivå som återspeglar den sociala, ekonomiska och politiska mångfalden i det berörda landet och består av ledare inom ekonomi, media, kultur, den akademiska världen, civilsamhället och framträdande ungdomsledare samt arbetsmarknadens parter och ledande människorättsförsvarare från det berörda landet, som ger synpunkter på de politiska prioriteringar och den politiska struktur som EU utformar, i syfte att öka EU:s möjligheter att få politiskt genomslag, främja egenansvar och få ett brett stöd från mottagarländerna.

31.  Europaparlamentet är övertygat om att EU:s åtgärder gentemot regionen främst bör inriktas på ungdomar, med ett intersektionellt synsätt. Parlamentet kräver att ungdomspolitiken integreras i all EU-politik i Mellanöstern och Nordafrika. Parlamentet anser att det är avgörande att utarbeta varaktiga lösningar som står i proportion till problemet med ungdomsarbetslösheten, och understryker betydelsen av att främja anständigt arbete, entreprenörskap och möjligheter till egenföretagande. Parlamentet föreslår i detta sammanhang att varje EU-delegation inrättar informella ungdomsråd som består av unga ledare inom politik, samhälle, ekonomi, media, kultur och civilsamhällesorganisationer, som ska ge synpunkter på och råd om politiska prioriteringar och EU-politikens möjligheter att få genomslag i landet och införa ett ytterligare element av ansvarighet när det gäller politiska beslut. Parlamentet uppmanar de europeiska politiska familjerna och tankesmedjorna att delta i utökade utbyten med aktiva lokala ungdomar från länderna i Mellanöstern och Nordafrika i syfte att främja deras egenmakt, fortbildning och kapacitetsuppbyggnad och göra det möjligt för dem att kandidera i lokala val och bli nya aktörer bakom positiv förändring i sina respektive länder.

32.  Europaparlamentet uppmanar EU att hjälpa sina partner för att komma till rätta med de bakomliggande orsakerna till radikalisering, såsom fattigdom, arbetslöshet, social och politisk utestängning och samhällets oförmåga att tillgodose människors behov och skapa möjligheter för unga människor, genom ett utökat samarbete med länderna i Mellanöstern och Nordafrika där man sätter människor, i synnerhet ungdomar, i centrum. Parlamentet uppmanar EU att stödja unga människors möjligheter till entreprenörskap, genom att exempelvis uppmuntra och stödja investeringar i nystartade företag. Parlamentet anser att EU:s åtgärder gentemot regionen bör lägga större vikt vid inkluderande ekonomisk och social utveckling för att främja jobbskapande, unga människors anställbarhet, införandet av utbildning som är bättre anpassad efter arbetsmarknadens behov och arbetsrättsliga reformer, samt reformer som syftar till att upprätta starka allmänna sociala trygghetssystem, med särskilt fokus på de mest utsatta grupperna. Parlamentet uppmanar EU att lägga mer resurser på åtgärder som syftar till att förbättra tillgången till grundläggande tjänster av hög kvalitet för alla, såsom utbildning och hälso- och sjukvård, och att öka sina insatser för att stärka den sociala dialogen och främja lagstiftningsreformer för föreningsfrihet, frihet att delta i fredliga sammankomster, yttrandefrihet, pressfrihet, korruptionsbekämpning och säkerställande av tillgång till resurser och information som viktiga faktorer för stabilitet och för ett öppet, dynamiskt och motståndskraftigt samhälle.

33.  Europaparlamentet är mycket oroat över upptrappningen av spänningarna i regionen. Parlamentet kritiserar skarpt att religiösa skiljaktigheter utnyttjas för att anstifta politiska kriser och sekteristiska krig.

34.  Europaparlamentet uppmanar EU att kraftfullt stödja länderna i Mellanöstern och Nordafrika i deras kamp mot faran med religiös radikalisering, som arbetslösa ungdomar är särskilt utsatta för.

35.  Europaparlamentet anser att det krävs mekanismer för att stoppa finansieringen av terrorism genom offshorebolag som inbegriper stater och finansinstitut, samt för att stoppa vapenhandel och köp och försäljning av energiresurser och råvaror som gynnar terroristgrupper.

36.  Europaparlamentet pekar på de utmaningar med klimatförändringar, ökenspridning och vattenbrist som drabbar regionen svårt. Parlamentet uppmuntrar därför med eftertryck beslutsfattare och alla aktörer inom både EU och länderna i Mellanöstern och Nordafrika att stärka sitt samarbete med partnerländerna, inbegripet de lokala myndigheterna och civilsamhällesorganisationerna, i fråga om energisäkerhet, främjandet av förnybar och hållbar energi och energieffektivitetsmålen, i syfte att bidra till Parisavtalets genomförande. Parlamentet understryker regionens möjligheter att göra framsteg i sin energiomställning genom ökat utnyttjande av förnybara energikällor, som har stor ekonomisk potential för många av länderna i Mellanöstern och Nordafrika. Parlamentet framhåller de möjligheter till hållbar tillväxt och jobbskapande som detta skulle leda till samt möjligheterna till regionalt samarbete om energi och klimatförändringar. Parlamentet betonar i detta sammanhang den möjlighet som den nyligen gjorda upptäckten av naturgasreserver i östra Medelhavet kan medföra för alla berörda länder.

37.  Europaparlamentet påpekar att man kan bidra till det jobbskapande som så väl behövs i området, framför allt för unga människor och kvinnor, genom att öppna upp den privata sektorn och ytterligare differentiera ekonomierna. Parlamentet välkomnar de positiva tecknen på återhämtning inom turismsektorn i området, erkänner dess stora potential för att främja hållbar tillväxt och arbetstillfällen och efterlyser särskild uppmärksamhet från EU:s sida och stöd till områden med utmaningar som rör infrastruktur och/eller säkerhet. Parlamentet uppmanar EU att stärka sitt stöd till de länder som är mer villiga att arbeta för demokratisering, rättsstatsprincipen och respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, genom att använda alla tillgängliga finansiella verktyg som står till förfogande, från makroekonomiskt stöd till det europeiska grannskapsinstrumentet och den europeiska yttre investeringsplanen samt det kommande instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete.

38.  Europaparlamentet påminner om behovet av att i större utsträckning ta tillvara den i hög grad outnyttjade potential för innovation och dynamik som finns inom den privata sektorn i regionen. Parlamentet uppmanar EU att stärka sin dialog samt sitt ekonomiska och tekniska bistånd i detta avseende. Parlamentet välkomnar initiativ såsom Startup Europe Mediterranean för att kartlägga och inrätta ett nätverk av nystartade företag, investerare, universitet, forskningsinstitutioner och beslutsfattare på båda sidor om Medelhavet, som är en viktig åtgärd för att stimulera samarbete inom innovation, jobbskapande och hållbar ekonomisk tillväxt.

39.  Europaparlamentet betonar vikten av att alla reformer och investeringar samt EU:s åtgärder gentemot området kopplas till uppnåendet av målen för hållbar utveckling och till hållbar utveckling i allmänhet.

40.  Europaparlamentet påminner om mervärdet av parlamentarisk diplomati och de regelbundna bilaterala interparlamentariska möten som parlamentet håller med sina motsvarigheter i det södra grannskapet som ett verktyg för att utbyta erfarenheter och främja ömsesidig förståelse. Parlamentet framhåller i detta sammanhang vikten av de gemensamma parlamentarikerkommittéerna, som ett unikt instrument för att utforma ambitiös gemensam politik mellan EU och dess närmaste partner. Parlamentet uppmanar EU:s nationella parlament att hålla bilaterala interparlamentariska möten inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken. Parlamentet understryker än en gång att politiska partier i de nationella parlamenten och Europaparlamentet kan bidra i detta avseende. Parlamentet anser att dialogen mellan Europaparlamentet, EU:s nationella parlament och parlamenten i det södra grannskapet skulle kunna utgöra ett mycket värdefullt tillfälle att främja regional dialog och regionalt samarbete i det södra grannskapet. Parlamentet framhåller i detta avseende att den parlamentariska församlingen för unionen för Medelhavsområdet skulle kunna ha en viktig funktion som en plattform där regional integration och en ambitiös politisk och ekonomisk agenda för denna organisation skulle kunna stimuleras. Parlamentet noterar överlappningen mellan den parlamentariska församlingen för unionen för Medelhavsområdet och den parlamentariska församlingen för Medelhavsområdet. Parlamentet anser att den parlamentariska församlingen för unionen för Medelhavsområdet bör ha en viktigare funktion inom den regionala ramen för unionen för Medelhavsområdet, och säkerställa större öppenhet och parlamentarisk tillsyn över församlingens verksamhet, framför allt vad gäller projekt som drivs av församlingen.

41.  Europaparlamentet betonar att kvinnor kan vara kraftfulla drivkrafter i processer för fredsfrämjande och fredsbyggande, konfliktlösning och stabilisering, och framhåller den viktiga roll som kvinnor spelar för att förebygga radikalisering och bekämpa våldsam extremism och terrorism. Parlamentet påminner om att kvinnors deltagande på alla nivåer av beslutsprocessen när det gäller utformning och genomförande av dessa strategier bidrar till att politik och program blir effektiva och hållbara. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja kvinnor i Mellanöstern och Nordafrika och organisationer som försvarar och främjar deras rättigheter. Parlamentet framhåller behovet av enkel tillgång till rättslig prövning och övergångsrättvisa med fokus på kvinnor som överlevt konfliktrelaterat sexuellt våld.

42.  Europaparlamentet upprepar begäran från den parlamentariska församlingen för unionen för Medelhavsområdet om stöd till ett samarbetsprojekt mellan Europa och Medelhavsområdet om klyftan mellan könen, som kommer att innehålla en analys av hur stor andel kvinnor som är företrädda i nationella och regionala parlament och i lokala institutioner. Parlamentet anser att utskottet för kvinnors rättigheter i den parlamentariska församlingen och Europaparlamentets utskott för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män årligen bör informeras om jämställdhetsindikatorer i Europa och Medelhavsområdet.

43.  Europaparlamentet påminner om att kvinnors rättigheter, kvinnors egenmakt, jämställdhet, barns rättigheter, religions- och trosfrihet samt etniska och religiösa minoriteters och utsatta gruppers rätt till icke-diskriminering, inbegripet personer med funktionsnedsättning och hbtqi-personer, är grundläggande rättigheter och viktiga principer för EU:s yttre åtgärder.

44.  Europaparlamentet efterlyser en starkare dimension med avseende på jämställdhet och kvinnors rättigheter i den europeiska grannskapspolitiken, i enlighet med prioriteringarna i EU:s andra handlingsplan för jämställdhet. Parlamentet välkomnar de reformer som nyligen godkänts i vissa av länderna i frågor som straffrihet för våldtäktsmän som gifter sig med sina offer, våld mot kvinnor och arvsrätt. Parlamentet efterlyser en kraftfull verkställighet av denna lagstiftning. Parlamentet är dock oroat över att kvinnornas situation generellt sett inte har förbättrats i de flesta länder som påverkades av den arabiska våren. Parlamentet betonar att kvinnors engagemang och egenmakt i de offentliga, politiska, ekonomiska och kulturella sfärerna i länderna i regionen är avgörande för att främja stabilitet, fred och ekonomiskt välstånd på lång sikt. Parlamentet anser att kvinnors tillgång till utbildning är avgörande för att uppnå detta. Parlamentet är även oroat över att nivån för kvinnors deltagande på arbetsmarknaden i regionen är bland de lägsta i världen, vilket leder till social utestängning och betydande förluster för ekonomin som helhet. Parlamentet framhåller vikten av att ta itu med denna fråga som en grundläggande faktor för hållbar ekonomisk tillväxt och social sammanhållning. Parlamentet konstaterar att försvarare av kvinnors rättigheter utsätts för godtyckliga frihetsberövanden, juridiska trakasserier, smutskastningskampanjer och hot.

45.  Europaparlamentet fördömer den utbredda förföljelsen av hbti-personer och försvarare av hbti-rättigheter i hela Mellanöstern och Nordafrika genom bland annat juridiska trakasserier, tortyr, fysiska angrepp och smutskastningskampanjer. Parlamentet uppmanar kommissionen, Europaparlamentet och medlemsstaterna att aktivt och konsekvent försvara de mänskliga rättigheternas odelbarhet, inbegripet hbtqi-rättigheter, inom ramen för sitt samarbete med staterna i Mellanöstern och Nordafrika, och betona att dessa rättigheter måste upprätthållas genom statlig verksamhet och genom lagstiftning.

46.  Europaparlamentet uppmanar länderna i Mellanöstern och Nordafrika att aktivt bidra till kampen mot alla former av våld mot kvinnor. Parlamentet uppmanar länderna i Mellanöstern och Nordafrika att underteckna och ratificera Istanbulkonventionen, ett instrument för att bekämpa våld mot kvinnor och flickor, inbegripet våld i hemmet och kvinnlig könsstympning. Parlamentet uppmanar särskilt de länder som ännu inte har gjort det att se över sin lagstiftning och lägga till formuleringar om könsrelaterat våld och hedersbrott, genom att kriminalisera hot om sådana handlingar och införa strängare straff för alla sådana brott.

47.  Europaparlamentet uppmanar länderna i Mellanöstern och Nordafrika att genomföra handlingsplanen från Peking om kvinnors tillgång till utbildning och hälsa som grundläggande mänskliga rättigheter, inbegripet tillgång till frivillig familjeplanering och sexuell och reproduktiv hälsa och därmed förenade rättigheter, såsom tillgång till kostnadsfria preventivmedel, säkra och lagliga aborter samt sex- och samlevnadsundervisning för flickor och pojkar.

48.  Europaparlamentet är oroat över att tillgången till offentlig hälso- och sjukvård begränsas, i synnerhet tillgången till sexuell och reproduktiv hälsa och därmed förenade rättigheter, och särskilt för kvinnor och flickor på landsbygden.

49.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen alla dessa länder att ratificera och upphäva alla befintliga reservationer till konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor. Parlamentet uppmanar också eftertryckligen länderna i Mellanöstern och Nordafrika att vidta nödvändiga åtgärder för att upprätthålla jämställdhet i samhället, till exempel genom att anta nationella handlingsplaner som inbegriper ändamålsenliga jämställdhetsåtgärder, tillsammans med kvinnoorganisationer och andra civilsamhällesaktörer.

50.  Europaparlamentet anser att EU bör utveckla en mer övergripande strategi för bistånd till utbildningsreformer i partnerländer och avsätta relevanta resurser till och program för lägre utbildning, inbegripet förskolan, samt till att säkerställa utveckling av kompetens och färdigheter, inbegripet digital kompetens, lämplig yrkesinriktad och allmän utbildning och utbildningsprogram för entreprenörskap, samt kritiskt tänkande och social medvetenhet i samhället i stort och från mycket låg ålder. Parlamentet betonar vikten av att tillhandahålla utbildning av god kvalitet som ett sätt att ge ungdomar egenmakt och stärka den sociala sammanhållningen.

51.  Europaparlamentet välkomnar program som utvecklats av sekretariatet för unionen för Medelhavsområdet, till exempel Med4Jobs, för att angripa problemet med unga människors och kvinnors anställningsbarhet i Medelhavsområdet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna i unionen för Medelhavsområdet att ge sitt sekretariat i uppdrag att fokusera sitt arbete på den ekonomiska och sociala utvecklingen i länderna i Mellanöstern och Nordafrika för att stödja konsolideringen av dessa länders övergångsprocess, med särskilt fokus på kvinnor och flickor.

52.  Europaparlamentet uppmanar återigen kommissionen att vidta åtgärder beträffande parlamentets förslag om inrättande av ett ambitiöst Erasmusprogram i EU och Medelhavsområdet som är separat från Erasmus+, med särskilda medel och en ambitiös dimension i fråga om omfattning och tillgängliga resurser och med tyngdpunkt inte bara på grundläggande, sekundär och högre utbildning, utan också på yrkesinriktad och allmän utbildning. Parlamentet upprepar att investeringar i ungdomar kommer att ge en stabil grund för motståndskraft och välstånd på lång sikt i regionen. Parlamentet uppmanar kommissionen och parlamentet att öka omfattningen av och deltagandet i Europeiska unionens besöksprogram samt underlätta för ungdomar och kvinnliga politiska ledare att delta i detta. Parlamentet uppmanar vidare EU att stödja reformer för att modernisera utbildningssystemen i dessa länder.

53.  Europaparlamentet påminner om sitt stöd till finansieringen av högskole-, universitets- och yrkesutbildningsprogram för att skapa stora reserver av yrkeskompetens i länderna i Mellanöstern och Nordafrika samt till åtgärder såsom Erasmus+ VET Mobility Charter, som bör utökas så långt det är möjligt till alla länder i Mellanöstern och Nordafrika genom flexibla och utvecklande verktyg, exempelvis partnerskap för rörlighet.

54.  Europaparlamentet fördömer än en gång skarpt alla grymheter och utbredda kränkningar av de mänskliga rättigheterna och internationell humanitär rätt som begås i samband med konflikten, framför allt de illdåd som begås av Assadregimens styrkor, även med stöd av dess allierade, samt av FN-förtecknade terroristorganisationer. Parlamentet beklagar djupt att upprepade regionala och internationella försök att få slut på kriget har misslyckats, och efterlyser ett förnyat och intensivt internationellt samarbete för att åstadkomma en fredlig och varaktig lösning på konflikten. Parlamentet understryker att det inte får förekomma någon tolerans eller straffrihet för de fruktansvärda brott som begåtts i Syrien. Parlamentet upprepar sitt krav på oberoende, opartiska, grundliga och trovärdiga utredningar och åtal mot de ansvariga, och stöder arbetet i den internationella, opartiska och oberoende mekanismen avseende internationella brott som begåtts i Arabrepubliken Syrien sedan mars 2012. Parlamentet efterlyser dessutom stöd till civilsamhällesorganisationer och icke-statliga organisationer som samlar in och bidrar till att bevara bevis på kränkningar av de mänskliga rättigheterna och brott mot internationell humanitär rätt.

55.  Europaparlamentet beklagar att det efter översynen av den europeiska grannskapspolitiken 2015 endast är en rapport, nämligen av den 18 maj 2017 om genomförandet av översynen av den europeiska grannskapspolitiken (JOIN(2017)0018), som har utvärderat utvecklingen i grannskapet på regional nivå, trots åtagandet i 2015 års meddelande om översynen av den europeiska grannskapspolitiken att regelbundet utarbeta rapporter på grannskapsnivå, utöver de landsspecifika rapporterna, som innehåller uppgifter om de grundläggande friheterna, rättsstatsprincipen, jämställdhet och de mänskliga rättigheterna. Parlamentet efterlyser landsspecifika och regionala rapporter som innehåller lämpliga resultatanalyser och konsekvensbedömningar avseende de mänskliga rättigheterna av EU:s och medlemsstaternas politik.

56.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen samt vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik.

(1)

https://europa.eu/globalstrategy/sites/globalstrategy/files/eugs_se_version_0.pdf

(2)

EUT C 77, 15.3.2014, s. 27.

(3)

EUT C 77, 15.3.2014, s. 85.

(4)

EUT C 265, 11.8.2017, s. 110.

(5)

EUT C 265, 11.8.2017, s. 98.

(6)

EUT C 204, 13.6.2018, s. 100.

(7)

Antagna texter, P8_TA(2018)0119.

(8)

Antagna texter, P8_TA(2018)0227.

(9)

Antagna texter, P8_TA(2018)0449.

(10)

EUT C 335, 13.12.2008, s. 99.

(11)

EUT C 458, 19.12.2018, s. 187.


MOTIVERING

Åtta år har gått sedan den serie av massuppror och revolter som drabbade Mellanöstern och Nordafrika och som brukar kallas för den arabiska våren ägde rum. Detta var utan tvekan en händelse som förändrade situationen i regionen och som slutade på många olika sätt i de olika berörda länderna.

Den arabiska våren utgjorde en exceptionell rad händelser på så sätt att stora delar av den arabiska befolkningen deltog aktivt genom att protestera mot auktoritära regimer och krävde större frihet, större deltagande i samhället, fler rättigheter och större social rättvisa och delaktighet.

En särskilt aktiv del av befolkningen under denna period var ungdomar, med olika bakgrund och olika krav och ambitioner. Det är särskilt viktigt att beakta vad som följde av deras krav, eftersom regionens demografi gör att ungdomar utgör en stor del av samhället, som av olika anledningar hamnat på efterkälken och utestängts, utan arbete och med få förhoppningar om att kunna förbättra sin situation.

Den region som behandlas i detta betänkande är Maghreb- och Mashriqländerna, som omfattar den södra och en del av den östra kusten runt Medelhavet (Marocko, Algeriet, Tunisien, Libyen, Egypten, Libanon, Jordanien och Syrien).

Syftet med betänkandet är att tillhandahålla en bedömning av situationen i dessa länder åtta år efter den arabiska våren, för att identifiera tendenser och, i synnerhet, bedöma Europeiska unionens agerande – en region som en stor del av den berörda befolkningen betraktade som en förebild för frihet, demokrati och välstånd. I betänkandet identifieras brister i EU:s politik, och förslag läggs fram med beaktande av några exempel på bästa praxis som uppkommit i detta avseende.

Även om det varken är möjligt eller rättvist att fastställa en lösning som passar alla de berörda länderna, eftersom varje land har sina egna särskilda förhållanden och sin egen särskilda situation, går det att redogöra för några aspekter som gäller för åtminstone en del av länderna och för befintlig praxis som kan återskapas i andra.

En viktig faktor när man tittar på EU:s politiska alternativ på detta område är den kulturella förändring som beskrevs i översynen av den europeiska grannskapspolitiken från 2015. Om EU:s politik fram till dess hade kännetecknats av en värdebaserad ”mer för mer”-strategi ledde de konflikter som blossade upp i området, tillsammans med terroristhotet och senare även flyktingkrisen, till att översynen – på medlemsstaternas begäran – utformades så att tyngdpunkten för EU:s åtgärder lades på säkerhet och stabilisering av dessa länder, snarare än på stöd för demokratisering. Även om denna politik har vissa fördelar, i synnerhet införandet av principen om delat ansvar, stämmer det också att den har lett till att vissa av de berörda länderna åtminstone delvis lämnar vägen mot demokratiska reformer och utnyttjar sin roll i begränsandet av migration och i samarbetet för terrorismbekämpning för att ändå få fördelar och finansiering från EU. De utnyttjar även ofta motstridigheter i de bilaterala förbindelserna med EU:s medlemsstater och mellan dem och EU:s strategi – en tendens som försvagar EU:s yttre åtgärder och gör dem mindre trovärdiga.

Samtidigt blev det en gång för alla tydligt att EU:s politik gentemot dessa länder måste sluta följa en uppifrån-och-ned-strategi och i stället ta hänsyn till respektive lands vilja och behov. Detta bör även inbegripa att samråda med det lokala civilsamhället, som ofta representerar landet och dess befolkning bättre än de styrande myndigheterna. Ett större deltagande av lokala civilsamhällesorganisationer föreslås också med eftertryck i betänkandet.

Regionen lider fortfarande betydligt av upprorens följder, men i olika hög grad. Vissa problem är mer akuta i vissa av länderna (att få slut på konflikten, påbörja en försoningsprocess, förbättra situationen för de mänskliga rättigheterna osv.), men ett problem som är gemensamt för alla länderna är dåliga ekonomiska resultat, som förvärras av yttre händelser, såsom den globala finanskrisen, eller av delvis yttre händelser, såsom oljeprisets fall som började 2014. Orsaken är ländernas ekonomiska modell, som i årtionden var beroende av statligt stöd och statliga anställningar. Nu när statsbudgeterna står under så högt tryck, av dessa och av andra skäl, har avsaknaden av en faktisk privat sektor, de befintliga hindren för företag, de sjunkande utländska direktinvesteringarna, den dåliga infrastrukturen och den minskade turismen uppenbart blivit några av de största utmaningarna för dessa länder. Något som är kopplat till allt detta är den extremt höga ungdomsarbetslösheten, som var en av de faktorer som ledde till protesterna och som fortfarande är allvarlig eller till och med värre än under 2011. För att kunna angripa problemet är det mycket viktigt att skapa sysselsättning, främja entreprenörskap, förbättra kvaliteten på utbildning och inkludera ungdomar i beslutsfattandet, och vid utformningen av EU:s politik gentemot området måste man ta hänsyn till detta i EU:s åtgärder.

Det är ingen enkel uppgift att leva upp till förväntningarna hos de araber som protesterar på gatorna, i synnerhet ungdomarna, och det kommer att ta tid och kräva mycket ansträngning och politisk vilja. Det är dock nödvändigt om dessa länder ska bli ”stabila” och motståndskraftiga på lång sikt. Det ligger inte enbart i EU:s strategiska intresse utan överensstämmer även med EU:s grundläggande värden.


YTTRANDE från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (24.1.2019)

till utskottet för utrikesfrågor

över tiden efter den arabiska våren: Vägen framåt för Mellanöstern och Nordafrika

(2018/2160(INI))

Föredragande av yttrande: Maria Arena

FÖRSLAG

Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män uppmanar utskottet för utrikesfrågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

–  med beaktande av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (nedan kallad Istanbulkonventionen),

–  med beaktande av 2017 års rapport om globala klyftor mellan kvinnor och män (Global Gender Gap Report 2017), som har offentliggjorts av Världsekonomiskt forum,

–  med beaktande av konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för kvinnors rättigheter i den parlamentariska församlingen för unionen för Medelhavsområdet ”Participation of women in the leadership positions and decision making: Challenges and prospects”, som församlingen antog vid dess 13:e plenarsammanträde i maj 2017 i Rom,

–  med beaktande av Pekingdeklarationen och handlingsplanen från Peking från september 1995, och handlingsprogrammet från den internationella konferensen om befolkning och utveckling (Kairokonferensen) från september 1994 samt resultaten av deras översynskonferenser,

–  med beaktande av Agenda 2030 för hållbar utveckling och framför allt hållbarhetsmålen 1, 4, 5, 8, 10 och 13,

–  med beaktande av den 18:e partskonferensen (COP 18) för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC), som ägde rum i Doha (Qatar) den 26 november–8 december 2012, och dess beslut att främja en jämn könsfördelning och öka kvinnors deltagande i UNFCCC-förhandlingarna och i parternas representation i organ som inrättats i enlighet med konventionen eller Kyotoprotokollet (beslut 23/CP.18),

–  med beaktande av den 21:a partskonferensen (COP 21) för UNFCCC, som ägde rum i Paris i Frankrike den 30 november–11 december 2015,

–  med beaktande av den 22:a partskonferensen (COP 22) för UNFCCC, som ägde rum i Marrakech i Marocko den 7–18 november 2016, och dess beslut om jämställdhet och klimatförändringar som utökade Lima-programmet för jämställdhet (beslut 21/CP.22),

–  med beaktande av EU:s handlingsplan för jämställdhet 2016–2020,

–  med beaktande av Europeiska pakten för jämställdhet 2016–2019, och av följande skäl:

A.  Den arabiska våren 2011 bröt sönder gamla strukturer och skapade en våg av medborgarengagemang med kvinnor som viktiga aktörer. Denna övergång har dock ännu inte lett till en ökning av kvinnors deltagande i utformningen av politik, lagar och rättigheter som avgör deras mer inflytelserika roller i deras respektive samhällen.

B.  Trots att det skett framsteg när det gäller främjandet av jämställdhet globalt sett, är kvinnor i Mellanöstern och Nordafrika (Mena-regionen) fortfarande underrepresenterade inom alla områden, särskilt inom arbetskraften och på det ekonomiska och politiska området.

C.  Många flickor i Mena-regionen tvingas fortfarande in i tidiga äktenskap, hoppar av skolan och kan inte leva upp till sin fulla inkomstpotential. I vissa länder i Mena-regionen är kvinnlig könsstympning fortfarande en utbredd företeelse.

D.  Det finns en oroväckande utbredd tendens att klandra dem som är offer för könsrelaterat våld, särskilt sexuella trakasserier. Offentliga myndigheter och andra institutioner fördömer sällan sådana handlingar.

E.  Lagarna i regionen är långt ifrån enhetliga, men i de flesta länder behandlas sexuella handlingar som sker mellan vuxna personer av samma kön, privat och i samtycke, som ett brott.

F.  Kvinnliga människorättsförsvarare har spelat en viktig roll som aktiva drivkrafter för förändring i regionen, genom att förespråka lagändringar för att förändra en politik som fortfarande institutionaliserar diskriminering. Kvinnliga människorättsförsvarare och hbti-aktivister i Mellanöstern och Nordafrika, och i andra länder, står modigt upp och utmanar samhällsnormer, samtidigt som de ofta möter hinder, såsom hot, trakasserier, förtal, stigmatisering, sociala påtryckningar, gripanden, tortyr, fängslande, reseförbud, kidnappningar och andra kränkningar.

G.  Vid COP 18 beslutade parterna i UNFCCC att sätta som mål att uppnå en jämn könsfördelning i de organ som inrättas enligt konventionen och Kyotoprotokollet, för att förbättra kvinnors deltagande, garantera en effektivare klimatförändringspolitik, där samma hänsyn tas till kvinnors och mäns behov, och bevaka de framsteg som görs i riktning mot en jämn könsfördelning i arbetet för en jämställdhetsintegrerad klimatpolitik (beslut 23/CP.18).

H.  Lima-programmet för jämställdhet, som antogs vid den 20:e partskonferensen (COP 20) för UNFCCC genom beslut 18/CP.20, ställer krav om jämställdhet mellan kvinnor och män i parternas representation och främjar genusmedvetenhet vid utarbetandet och genomförandet av klimatförändringspolitiken.

I.  Parisavtalet, som antogs vid COP 21, fastställer att en jämställdhetsintegrerad klimatpolitik måste ingå i alla aspekter av avtalets genomförande.

1.  Europaparlamentet beklagar att situationen för kvinnor inte har förbättrats, utan till och med försämrats(1), i de flesta av de länder som omfattades av den arabiska våren, trots att de var en del av drivkraften bakom de händelser som ledde till den arabiska våren och trots den aktiva roll som kvinnor har spelat i mobiliseringen för demokrati och för sociala, politiska och medborgerliga rättigheter. Parlamentet kan dock konstatera att förändringarna i vissa länder i Mellanöstern och Nordafrika har åtföljts av lagstiftningsreformer till förmån för jämställdhet mellan kvinnor och män, som dock inte fått fullt genomslag på fältet, beroende på en brist på investeringar i lämpliga verktyg för att öka medvetenheten.

2.  Europaparlamentet betonar att kvinnors engagemang och egenmakt i de offentliga, politiska, ekonomiska och kulturella sfärerna i länderna i Mena-regionen är avgörande för att främja stabilitet, fred och ekonomiskt välstånd på lång sikt. Parlamentet understryker att i de länder där den arabiska våren har lett till pågående konflikter, är kvinnors deltagande i fredsskapande processer och medling av avgörande betydelse för att återupprätta ett fredligt samhälle. Parlamentet anser att kvinnors tillgång till utbildning – med stöd av det civila samhällets organisationer – och jämställdhet mellan kvinnor och män är avgörande för att uppnå detta.

3.  Europaparlamentet noterar att kvinnors och flickors tillgång till utbildning är grundläggande för att stärka deras roll inom alla dessa områden. Parlamentet vidhåller att de organisationer i det civila samhället som arbetar för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män kan bidra till att öka kvinnors egenmakt i länderna i Mena-regionen. Parlamentet uppmanar dessutom EU att ge ökat stöd till dessa civilsamhällesorganisationer i regionen genom att bygga vidare på de befintliga initiativ som redan har visat sig framgångsrika.

4.  Europaparlamentet understryker att hinder i form av diskriminerande lagar och institutioner – den arabiska våren till trots – innebär att kvinnor fortfarande ställs inför begränsningar när det gäller deras möjligheter att delta i det politiska livet, kandidera till olika befattningar och uppfylla sina ekonomiska och sociala behov.

5.  Europaparlamentet konstaterar att vissa länder hyser miljontals flyktingar, varav de flesta är kvinnor och barn som lever i fattigdom, vilket förvärrar familjevåldet, utnyttjandet av kvinnor och flickor för prostitution, förekomsten av tvångsäktenskap och barnarbetet i samhället.

6.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten att öka sina ansträngningar för att utbyta bästa praxis när det gäller kvinnors roll i det offentliga livet.

7.  Europaparlamentet uppmanar länderna i Mellanöstern och Nordafrika att genomföra handlingsplanen från Peking om kvinnors tillträde till utbildning och hälsa som grundläggande mänskliga rättigheter, inbegripet tillgång till frivillig familjeplanering och sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, såsom tillgång till kostnadsfria preventivmedel, säkra och lagliga aborter samt sex- och samlevnadsundervisning för flickor och pojkar.

8.  Europaparlamentet uppmanar med kraft alla dessa länder att ratificera och upphäva alla befintliga reservationer till konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor. Parlamentet uppmanar också eftertryckligen länderna i Mellanöstern och Nordafrika att vidta nödvändiga åtgärder för att upprätthålla jämställdhet mellan kvinnor och män i samhället, till exempel genom att anta nationella handlingsplaner som inbegriper ändamålsenliga jämställdhetsåtgärder, i partnerskap med kvinnoorganisationer och andra aktörer i det civila samhället.

9.  Europaparlamentet betonar att jämställdhet och kvinnors deltagande i det offentliga livet är nyckelfaktorer för att stimulera demokratin och få igång ett mer fredligt och välfungerande samhälle.

10.  Europaparlamentet uppmanar länderna i Mellanöstern och Nordafrika att reformera sin lagstiftning om rättslig ställning för att avskaffa lagar som diskriminerar kvinnor, däribland lagar som styr arv och äktenskap, att stärka kvinnors deltagande i det offentliga livet, inbegripet det politiska livet, samt att bekämpa alla former av våld mot kvinnor och flickor genom att ratificera Istanbulkonventionen.

11.  Europaparlamentet uppmanar regeringarna och parlamenten i länderna i Mellanöstern och Nordafrika att vidta åtgärder för att främja kvinnors faktiska deltagande på alla nivåer i det politiska livet – i de nationella regeringarna och parlamenten och inom regionala och lokala församlingar och styren – samt inom internationella organisationer såsom FN. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang ett ökat utbyte av bästa praxis för främjande av jämställdhet, genom att stärka samarbetet på internationell nivå med UN Women, Interparlamentariska unionen och utskottet för kvinnors rättigheter i den parlamentariska församlingen för unionen för Medelhavsområdet.

12.  Europaparlamentet uppmanar länderna i Mellanöstern och Nordafrika att aktivt bidra till kampen mot alla former av våld mot kvinnor. Parlamentet uppmanar länderna i Mellanöstern och Nordafrika att underteckna och ratificera Istanbulkonventionen, som ett sätt att bekämpa våld mot kvinnor och flickor, inbegripet våld i hemmet och kvinnlig könsstympning. Parlamentet uppmanar särskilt de länder som ännu inte har gjort det att se över sin lagstiftning och lägga till formuleringar om könsbaserat våld och hedersbrott, genom att kriminalisera hot om sådana handlingar och införa strängare straff för alla sådana brott.

13.  Europaparlamentet är medvetet om den viktiga roll som kvinnliga människorättsförsvarare spelat för den senaste tidens lagändringar i regionen, såsom den nyligen antagna lagen om våld mot kvinnor i Tunisien som gör det möjligt för kvinnor att få akuta och långsiktiga skyddsordrar utfärdade mot förövarna, införandet av vissa förbättringar i 2008 års lagstiftning om våld i hemmet i Jordanien och upphävandet av lagar i Tunisien, Jordanien och Libanon om straffrihet för våldtäkt genom äktenskap med offret. Parlamentet konstaterar dock att det behövs strukturella reformer i regionen för att garantera att alla kvinnor har rätt att leva utan diskriminering eller våld.

14.  Europaparlamentet påminner om de betydande ekonomiska och sociala skillnader som finns mellan stads- och landsbygdsområden, vilka ofta berövar kvinnorna de medel som är nödvändiga för deras oberoende. Parlamentet efterfrågar därför en starkare decentraliseringsprocess och ett starkare medbestämmande i Mena-regionen genom en utveckling av lokala självstyren. Parlamentet uppmanar dessutom EU att ge ökat stöd till det civila samhället i regionen, och då bygga vidare på de befintliga initiativ som visat sig framgångsrika.

15.  Europaparlamentet välkomnar program som utvecklats av sekretariatet för unionen för Medelhavsområdet, t.ex. Med4Jobs, för att angripa problemet med unga människors och kvinnors anställningsbarhet i länderna kring Medelhavet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna i unionen för Medelhavsområdet att ge sitt sekretariat i uppdrag att fokusera sitt arbete på den ekonomiska och sociala utvecklingen i länderna i Mena-regionen för att stödja konsolideringen av dessa länders övergångsprocess, med särskilt fokus på kvinnor och flickor.

16.  Europaparlamentet betonar vikten av att beakta ett jämställdhetsperspektiv vid behandling och godkännande av projekten inom ramen för unionen för Medelhavsområdet, i syfte att få dessa projekt att effektivt främja kvinnors ekonomiska, sociala och politiska egenmakt i regionen.

17.  Europaparlamentet påpekar också att jordbrukssektorn är av stor vikt för ekonomierna i länderna i Mellanöstern och Nordafrika. Parlamentet betonar klimatförändringarnas direkta inverkan på jordbrukssektorn och framför allt på kvinnor. Parlamentet uppmanar alla medlemsstaterna att genomföra de åtaganden som gjorts inom ramen för de slutsatser som antogs vid det 62:a sammanträdet i FN:s kvinnokommission avseende vilka problem som bör regleras och vilka möjligheter det finns för att uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män, stärka kvinnors och flickors ställning i landsbygdsområdena samt integrera landsbygdsområdena, med hänsyn tagen till särdragen hos deras strategier för att bekämpa klimatförändringarna.

18.  Europaparlamentet betonar att kvinnor kan vara kraftfulla drivkrafter i processer för fredsfrämjande och fredsbyggande, konfliktlösning och stabilisering, och framhåller den viktiga roll som kvinnor spelar för att förebygga radikalisering samt bekämpa våldsam extremism och terrorism. Parlamentet påminner om att kvinnors deltagande på alla beslutsfattande nivåer när det gäller utformning och genomförande av dessa strategier bidrar till att politik och program blir effektiva och hållbara. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja kvinnor i Mena-regionen samt organisationer som försvarar och främjar deras rättigheter. Parlamentet framhåller behovet av enkel tillgång till rättslig prövning och övergångsrättvisa med fokus på kvinnor som överlevt konfliktrelaterat sexuellt våld.

19.  Europaparlamentet konstaterar att jämställdhet är en katalysator för hållbar utveckling och för hanteringen av klimatförändringar. Parlamentet understryker att kvinnor inte bara är offer utan också kraftfulla drivkrafter för förändring som, genom att vara lika delaktiga som män, kan utforma och genomföra effektiva klimatstrategier och/eller klimatlösningar när det gäller anpassning och begränsning, och öka klimattåligheten till följd av deras erfarenheter och praktiska kunskaper inom olika sektorer – från jordbruk, skogsbruk och fiske till energiinfrastruktur och hållbara städer.

20.  Europaparlamentet uppmanar länderna i Mellanöstern och Nordafrika att följa det beslut som fattades av UNFCCC (beslut 23/CP.18), där det fastställs ett mål att uppnå en jämn könsfördelning i de organ som inrättas enligt konventionen och Kyotoprotokollet, dels för att förbättra kvinnors deltagande, dels för att garantera en effektivare klimatförändringspolitik där det tas samma hänsyn till kvinnors som mäns behov och dels för att bevaka de framsteg som görs mot en jämn könsfördelning i arbetet för en jämställd klimatpolitik.

21.  Europaparlamentet påminner om UNFCCC:s beslut 21/CP.22 om jämställdhet och klimatförändring, där parterna uppmanas att utse och stödja en nationell kontaktpunkt för jämställdhetsfrågor vid förhandlingar om samt genomförande och övervakning av klimatpolitik.

22.  Europaparlamentet påminner om att det strategiska engagemanget för jämställdhet 2016–2019 gör främjandet av jämställdhet och kvinnors rättigheter i hela världen till en av EU:s utrikespolitiska prioriteringar. Parlamentet hoppas att kommissionen står vid sitt ord, och uppmanar den att prioritera sina insatser för att främja jämställdhet, även genom att tilldela de ekonomiska resurser som krävs.

23.  Europaparlamentet är oroat över att tillgången till offentlig hälso- och sjukvård begränsas, särskilt tillgången till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, och särskilt för kvinnor och flickor i landsbygdsområden.

24.  Europaparlamentet påminner EU:s delegationer om vikten av att ta hänsyn till integrering av ett jämställdhetsperspektiv i politiska dialoger och i de sektorspolitiska dialogerna.

25.  Europaparlamentet hyllar alla kvinnorättsförsvarare och hbti-rättsförsvarare som strävar mot att få bukt med orättvis och diskriminerande behandling, och hyllar också dem som försvarat mänskliga rättigheter trots alla svårigheter de tvingats utstå. Parlamentet uppmanar regeringarna i Mena-regionen att snarast inrätta de mekanismer som krävs för att bekämpa alla former av våld mot kvinnor och alla trakasserier av dem som arbetar för kvinnors och hbti-personers rättigheter.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att säkerställa stöd till kvinnorättsförsvarare och hbti-rättsförsvarare, och att fortsätta att förbättra genomförandet av EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare, med fullt utnyttjande av alla medel som står till förfogande. Parlamentet betonar att EU:s delegationer – i lokala inbjudningar att lämna förslag inom ramen för det europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter – måste prioritera stöd till de mest riskutsatta människorättsförsvararna, vilket bör leda till ett effektivt och riktat stöd.

27.  Europaparlamentet upprepar uppmaningen från den parlamentariska församlingen för unionen för Medelhavsområdet om stöd till ett projekt om klyftan mellan könen i Medelhavsområdet, och att inkludera en analys av hur stor andel kvinnor som är företrädda i nationella och regionala parlament samt i lokala institutioner. Parlamentet anser att utskottet för kvinnors rättigheter i ovan nämnda församling, liksom Europaparlamentets utskott för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män, årligen bör informeras om jämställdhetsindikatorer i Europa-Medelhavsområdet.

INFORMATION OM ANTAGANDET I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande

23.1.2019

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

21

7

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Beatriz Becerra Basterrechea, Heinz K. Becker, Malin Björk, Vilija Blinkevičiūtė, Anna Maria Corazza Bildt, Iratxe García Pérez, Arne Gericke, Anna Hedh, Teresa Jiménez-Becerril Barrio, Agnieszka Kozłowska-Rajewicz, Angelika Niebler, Maria Noichl, Marijana Petir, Pina Picierno, João Pimenta Lopes, Terry Reintke, Liliana Rodrigues, Michaela Šojdrová, Ernest Urtasun, Jadwiga Wiśniewska, Anna Záborská

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Eleonora Forenza, Julie Girling, Lívia Járóka, Dubravka Šuica, Mylène Troszczynski, Julie Ward

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Jean Lambert

SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

21

+

ALDE

Beatriz Becerra Basterrechea

GUE/NGL

Malin Björk, Eleonora Forenza, João Pimenta Lopes

PPE

Heinz K. Becker, Anna Maria Corazza Bildt, Julie Girling, Lívia Járóka, Teresa Jiménez-Becerril Barrio, Agnieszka Kozłowska-Rajewicz, Dubravka Šuica

S&D

Vilija Blinkevičiūtė, Iratxe García Pérez, Anna Hedh, Maria Noichl, Pina Picierno, Liliana Rodrigues, Julie Ward

VERTS/ALE

Jean Lambert, Terry Reintke, Ernest Urtasun

7

-

ECR

Arne Gericke, Jadwiga Wiśniewska

ENF

Mylène Troszczynski

PPE

Angelika Niebler, Marijana Petir, Michaela Šojdrová, Anna Záborská

0

0

 

 

Teckenförklaring:

+  :  Ja-röster

-  :  Nej-röster

0  :  Nedlagda röster

(1)

Esfandiari, H. & Heideman, K., ”The role and status of women after the Arab uprisings”, IEMed Mediterranean Yearbook 2015, s. 303–306.


INFORMATION OM ANTAGANDET I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Antagande

4.2.2019

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

33

3

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Michèle Alliot-Marie, Bas Belder, Goffredo Maria Bettini, Elmar Brok, Klaus Buchner, Arnaud Danjean, Georgios Epitideios, Michael Gahler, Iveta Grigule-Pēterse, Sandra Kalniete, Andrey Kovatchev, Eduard Kukan, Arne Lietz, Barbara Lochbihler, Ramona Nicole Mănescu, David McAllister, Francisco José Millán Mon, Clare Moody, Javier Nart, Pier Antonio Panzeri, Demetris Papadakis, Julia Pitera, Cristian Dan Preda, Dobromir Sośnierz, Charles Tannock

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Brando Benifei, Neena Gill, Liisa Jaakonsaari, Soraya Post, José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra, Helmut Scholz

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Santiago Fisas Ayxelà, Karin Kadenbach, Ramón Luis Valcárcel Siso, Julie Ward, Flavio Zanonato


SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROPI DET ANSVARIGA UTSKOTTET

33

+

ALDE

Iveta Grigule-Pēterse, Javier Nart

ECR

Charles Tannock

GUE/NGL

Helmut Scholz

PPE

Michèle Alliot-Marie, Elmar Brok, Arnaud Danjean, Santiago Fisas Ayxelà, Michael Gahler, Sandra Kalniete, Andrey Kovatchev, Eduard Kukan, David McAllister, Ramona Nicole Mănescu, Francisco José Millán Mon, Julia Pitera, Cristian Dan Preda, José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra, Ramón Luis Valcárcel Siso

S&D

Brando Benifei, Goffredo Maria Bettini, Neena Gill, Liisa Jaakonsaari, Karin Kadenbach, Arne Lietz, Clare Moody, Pier Antonio Panzeri, Demetris Papadakis, Soraya Post, Julie Ward, Flavio Zanonato

VERTS/ALE

Klaus Buchner, Barbara Lochbihler

3

-

ECR

Bas Belder

NI

Georgios Epitideios, Dobromir Sośnierz

0

0

 

 

Teckenförklaring:

+  :  Ja-röster

-  :  Nej-röster

0  :  Nedlagda röster

Senaste uppdatering: 27 februari 2019Rättsligt meddelande - Integritetspolicy