Förfarande : 2018/0427(NLE)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A9-0004/2020

Ingivna texter :

A9-0004/2020

Debatter :

PV 29/01/2020 - 16
CRE 29/01/2020 - 16

Omröstningar :

PV 29/01/2020 - 17.1
CRE 29/01/2020 - 17.1
Röstförklaringar

Antagna texter :

P9_TA(2020)0018

<Date>{23/01/2020}23.1.2020</Date>
<NoDocSe>A9-0004/2020</NoDocSe>
PDF 368kWORD 117k

<TitreType>REKOMMENDATION</TitreType>     <RefProcLect>***</RefProcLect>

<Titre>om utkastet till rådets beslut om ingående av avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen</Titre>

<DocRef>(XT 21105/3/2018 – C9-0148/2019 – 2018/0427(NLE))</DocRef>


<Commission>{AFCO}Utskottet för konstitutionella frågor</Commission>

Föredragande: <Depute>Guy Verhofstadt</Depute>

ERRATA/ADDENDA
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION
 MOTIVERING
 SKRIVELSE FRÅN UTSKOTTET FÖR UTRIKESFRÅGOR
 SKRIVELSE FRÅN UTSKOTTET FÖR INTERNATIONELL HANDEL
 SKRIVELSE FRÅN UTSKOTTET FÖR SYSSELSÄTTNING OCH SOCIALA FRÅGOR
 SKRIVELSE FRÅN UTSKOTTET FÖR MILJÖ, FOLKHÄLSA OCH LIVSMEDELSSÄKERHET
 SKRIVELSE FRÅN UTSKOTTET FÖR DEN INRE MARKNADEN OCH KONSUMENTSKYDD
 SKRIVELSE FRÅN UTSKOTTET FÖR TRANSPORT OCH TURISM
 SKRIVELSE FRÅN UTSKOTTET FÖR JORDBRUK OCH LANDSBYGDENS UTVECKLING
 SKRIVELSE FRÅN UTSKOTTET FÖR RÄTTSLIGA FRÅGOR
 SKRIVELSE FRÅN UTSKOTTET FÖR MEDBORGERLIGA FRI- OCH RÄTTIGHETER SAMT RÄTTSLIGA OCH INRIKES FRÅGOR
 SKRIVELSE FRÅN UTSKOTTET FÖR FRAMSTÄLLNINGAR
 ÄRENDETS GÅNG I DET ANSVARIGA UTSKOTTET
 SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION

om utkastet till rådets beslut om ingående av avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen

(XT 21105/3/2018 – C9-0148/2019 – 2018/0427(NLE))

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

 med beaktande av att Förenade kungariket den 29 mars 2017 till Europeiska rådet anmälde landets avsikt att utträda ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen enligt artikel 50.2 i fördraget om Europeiska unionen och artikel 106a i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen,

 med beaktande av utkastet till rådets beslut om ingående av avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen (XT 21105/3/2018),

 med beaktande av utkastet till avtal om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen[1],

 med beaktande av den politiska förklaringen om de framtida förbindelserna mellan Europeiska unionen och Förenade kungariket[2],

 med beaktande av Europeiska rådets beslut (EU) 2019/476 av den 22 mars 2019[3], (EU) 2019/584 av den 11 april 2019[4] och (EU) 2019/1810 av den 29 oktober 2019[5], antagna i samförstånd med Förenade kungariket, om förlängning av tidsfristen enligt artikel 50.3 i EU-fördraget till och med den 12 april 2019, den 31 oktober 2019 respektive den 31 januari 2020,

 med beaktande av sina resolutioner av den 5 april 2017 om förhandlingarna med Förenade kungariket efter landets anmälan om sin avsikt att utträda ur Europeiska unionen[6], den 3 oktober 2017 om läget i förhandlingarna med Förenade kungariket[7], den 13 december 2017 om läget i förhandlingarna med Förenade kungariket[8], den 14 mars 2018 om ramen för de framtida förbindelserna mellan EU och Förenade kungariket[9] och den 18 september 2019 om läget i fråga om Förenade kungarikets utträde ur EU[10],

 med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 50.2 i fördraget om Europeiska unionen (C9-0148/2019),

 med beaktande av artikel 105.1 och 105.4 i arbetsordningen,

 med beaktande av skrivelserna från utskottet för utrikesfrågor, utskottet för internationell handel, utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, utskottet för transport och turism, utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, utskottet för rättsliga frågor, utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor samt utskottet för framställningar,

 med beaktande av rekommendationen från utskottet för konstitutionella frågor (A9-0004/2020).

1. Europaparlamentet godkänner att utkastet till utträdesavtal ingås.

2. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till Europeiska rådet, rådet, kommissionen, de nationella parlamenten och Förenade kungarikets regering.

 


 

MOTIVERING

Inledning

 

Utträdesprocessen

 

Folkomröstningen den 23 juni 2016 i Förenade kungariket om huruvida Förenade kungariket borde förbli medlem i EU eller lämna EU resulterade i en majoritet på 51,9 procent till förmån för utträde.

 

Den 29 mars 2017 anmälde Förenade kungarikets regering sin avsikt att utträda ur EU, i enlighet med artikel 50 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget).

 

Den 5 april 2017 antog Europaparlamentet sin resolution om förhandlingarna med Förenade kungariket efter landets anmälan om sin avsikt att utträda ur Europeiska unionen[11], där det fastställde sin ståndpunkt till Europeiska rådets riktlinjer enligt artikel 50.2 i EU-fördraget. Resolutionen ligger även till grund för parlamentets bedömning av förhandlingsprocessen och av ett eventuellt avtal mellan Europeiska unionen och Förenade kungariket. I denna resolution fastställde parlamentet sin ståndpunkt i alla grundläggande frågor som rör Förenade kungarikets utträde: allmänna principer för förhandlingarna, däribland vikten av att säkerställa ett ordnat utträde, skyddet av de intressen som medborgarna i EU-27 har och EU:s behörighet i frågor som rör utträdet, samt tidsplaneringen för förhandlingarna, räckvidden för utträdesavtalet, övergångsbestämmelser och de framtida förbindelserna mellan Europeiska unionen och Förenade kungariket.

 

I enlighet med artikel 50.2 i EU-fördraget utfärdade Europeiska rådet den 29 april 2017 riktlinjer för förhandlingarna[12] och fastställde ett stegvist tillvägagångssätt för förhandlingarna: en första etapp som syftar till att skapa klarhet och visshet om rättsläget och reglera hur Förenade kungariket ska lösgöra sig från unionen. Europeiska rådet meddelade sin avsikt att noggrant övervaka framstegen och fastställa när tillräckliga framsteg hade gjorts för att gå vidare till nästa etapp i förhandlingarna och föra preliminära och förberedande diskussioner om ramen för de framtida förbindelserna.

 

Förhandlingarna mellan EU och Förenade kungariket inleddes den 19 juni 2017, med Michel Barnier som EU:s företrädare och chefsförhandlare, och David Davis – minister för utträdet ur Europeiska unionen – som Förenade kungarikets företrädare.

 

EU:s och Förenade kungarikets förhandlare utfärdade den 8 december 2017 en gemensam rapport om framstegen under den första etappen i förhandlingarna, där förhandlarna gemensamt förklarade att en principöverenskommelse hade nåtts inom de tre berörda områdena under den första förhandlingsetappen: skyddet av unionsmedborgares rättigheter i Förenade kungariket och brittiska medborgares rättigheter i EU, ramen för att ta itu med de unika omständigheter som råder i Nordirland samt den finansiella uppgörelsen.

 

Den 15 december 2017 beslutade Europeiska rådet att tillräckliga framsteg hade gjorts för att gå vidare till den andra etappen – avseende övergångsbestämmelser och den övergripande överenskommelsen om de framtida förbindelserna – och utfärdade kompletterande riktlinjer. Europeiska rådet betonade att den andra etappens förhandlingar endast kan gå framåt så länge som alla åtaganden från den första etappen till fullo respekteras och troget omsätts i rättsliga bestämmelser.

 

Den 23 mars 2018 fastställde Europeiska rådet ytterligare riktlinjer för inledande av förhandlingar om den övergripande överenskommelsen om de framtida förbindelserna, som ska utarbetas i en politisk förklaring som åtföljer – och som det hänvisas till i – utträdesavtalet.

 

Efter sex förhandlingsrundor och andra möten på förhandlingsnivå och teknisk nivå enades förhandlarna den 14 november 2018 om ett utkast till avtal om Förenade kungarikets utträde ur EU. Det utkast till politisk förklaring om de framtida förbindelserna mellan Europeiska unionen och Förenade kungariket som man enades om på förhandlingsnivå och som man i princip enades om på politisk nivå översändes av Europeiska rådets ordförande till medlemsstaterna i EU-27 den 22 november 2018. Den 25 november 2018 godkände slutligen ledarna för EU-27 utträdesavtalet och den politiska förklaringen.

 

Samma dag uppmanade Europeiska rådet kommissionen, Europaparlamentet och rådet att vidta de åtgärder som skulle krävas för att säkerställa att avtalet skulle kunna träda i kraft den 30 mars 2019 och att ett utträde för Förenade kungariket under ordnade former skulle kunna ombesörjas.

 

Den 11 januari 2019 antog rådet beslut (EU) 2019/274[13] om undertecknande av utträdesavtalet, samt ett utkast till beslut om ingående av avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen, vilket tillkännagavs i kammaren den 30 januari 2019.

 

Den överenskommelse som man enats om på förhandlingsnivå förkastades dock av det brittiska parlamentet i tre på varandra följande omröstningar, närmare bestämt den 15 januari, den 12 mars och den 29 mars 2019.

 

Resultatet av flera omröstningar om utträdesavtalet mellan EU och Förenade kungariket visade att det fanns en klar majoritet mot att lämna EU utan en överenskommelse, men det fanns ingen positiv majoritet för något annat alternativ, t.ex. en omfattande tullunion för hela Förenade kungariket och EU, eller en allmän, bekräftande omröstning om utträdesavtalet, vilket ledde till ett dödläge.

 

Förenade kungariket lämnade in tre på varandra följande begäranden till EU om en förlängning av den tidsfrist som föreskrivs i artikel 50.3 i EU-fördraget. Den första förlängningen beviljades till och med den 12 april 2019 (Europeiska rådets beslut (EU) 2019/476), den andra till och med den 31 oktober 2019 (Europeiska rådets beslut (EU) 2019/584) och den slutliga till och med den 31 januari 2020 (Europeiska rådets beslut (EU) 2019/1810).

 

Samtidigt fortsatte förhandlingarna mellan EU:s och Förenade kungarikets förhandlare för att övervinna Förenade kungarikets invändningar mot reservlösningen, samtidigt som EU:s förhandlingsprinciper respekterades. EU stod i synnerhet fast vid att utträdesavtalet inte kunde omförhandlas och att man behövde uppnå en rättsligt bindande operativ lösning för att undvika en hård gräns mellan Irland och Nordirland.

 

Förhandlingarna intensifierades under september och oktober 2019, och en överenskommelse nåddes slutligen den 17 oktober 2019 om en översyn av det protokoll om Irland/Nordirland som ingår i utkastet till utträdesavtal och om nödvändiga tekniska anpassningar av artiklarna 184 och 185 i avtalet samt om en översyn av den politiska förklaringen. Den 17 oktober 2019 godkände också Europeiska rådet det ändrade utträdesavtalet och den reviderade versionen av den politiska förklaringen.

 

Genom beslut (EU) 2019/1750 av den 21 oktober 2019[14] och beslut (EU) 2020/48 av den 21 januari 2020[15] ändrade rådet sitt utkast till beslut om undertecknande av utträdesavtalet. Ett reviderat förslag till beslut om ingående av utträdesavtalet godkändes av rådet samma dag[16] och översändes, tillsammans med den uppdaterade avtalstexten, till parlamentet samt tillkännagavs i kammaren den 21 oktober 2019.

 

Europaparlamentets talmanskonferens sammanträdde samma dag för att diskutera de kommande stegen i förfarandet, inbegripet hänskjutandet av texten till de behöriga parlamentsutskotten.

 

Det behöriga utskottet för godkännande är utskottet för konstitutionella frågor (AFCO), i linje med parlamentets arbetsordning. I detta sammanhang beslutade talmanskonferensen att godkännandeförfarandet skulle kunna slutföras först när processen med det brittiska parlamentets ratificering av utträdesavtalet väl hade slutförts.

 

Talmanskonferensen beslutade att de återstående utskott som berördes av utträdesförfarandet skulle kunna avge yttranden i form av skrivelser över AFCO-utskottets förslag till rekommendation om godkännande. Tio utskott har avgett yttranden i form av skrivelser (som bifogas denna rekommendation om godkännande), närmare bestämt utskottet för utrikesfrågor (AFET), utskottet för internationell handel (INTA), utskottet för sysselsättning och sociala frågor (EMPL), utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (ENVI), utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (IMCO), utskottet för transport och turism (TRAN), utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (AGRI), utskottet för rättsliga frågor (JURI), utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (LIBE) och utskottet för framställningar (PETI).

 

Enligt artikel 88 i arbetsordningen ska Europaparlamentet fatta beslut om godkännande av avtal om utträde med enkel majoritet. Enligt artikel 105.4 i arbetsordningen ska parlamentet fatta beslut genom en enda omröstning om godkännande, oavsett om rekommendationen är att godkänna eller förkasta rättsakten. Inga ändringsförslag får läggas fram. Vid omröstning i utskotten och i kammaren har de ledamöter som valts i den utträdande medlemsstaten rätt att fullt ut delta i debatten och rösta.

 

För att utträdesavtalet ska kunna ingås av EU måste det fortfarande antas av en kvalificerad majoritet i rådet – definierad i enlighet med artikel 238.3 b i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) – av de återstående 27 medlemsstaterna, dvs. 20 av dessa medlemsstater och motsvarande minst 65 procent av befolkningen i dessa stater.

 

Europaparlamentets roll

 

Europaparlamentet deltar inte formellt i förhandlingarna om en medlemsstats utträde. Parlamentet är dock inte bara en institution med behörighet att utöva politisk kontroll i enlighet med artikel 14 i EU-fördraget, utan är också en del av beslutsförfarandet enligt artikel 50 i EU-fördraget, eftersom dess godkännande är en förutsättning för ingående av ett utträdesavtal.

 

Redan från början av den brittiska utträdesprocessen har parlamentet därför haft en stark och aktiv roll i förhandlingarna, med tanke på parlamentets befogenhet att godkänna utträdesavtalet i enlighet med det som föreskrivs i artikel 50 i EU-fördraget.

 

Parlamentet har diskuterat frågan sedan folkomröstningen. Till exempel hölls ett extra sammanträde med talmanskonferensen omedelbart efter folkomröstningen, den 24 juni 2016, inte bara för att förbereda talmannens möte med de övriga institutionernas ordförande efter folkomröstningen, utan även för att diskutera parlamentets nästa steg i processen.

 

Under samma sammanträde med talmanskonferensen beslutades att ett extra plenarsammanträde skulle hållas den 28 juni 2016 i syfte att diskutera resultatet av den brittiska folkomröstningen.

 

I början av detta plenarsammanträde betonade talmannen att sammanträdet var av exceptionell karaktär. Det hade sammankallats till följd av den brittiska folkomröstningen den 23 juni 2016, vars resultat var av betydelse för alla unionsmedborgare.

 

Under samma plenarsammanträde, och efter rådets och kommissionens uttalanden, antog parlamentet sin resolution om beslutet att lämna EU till följd av folkomröstningen i Förenade kungariket[17], med 395 röster för, 200 röster emot och 71 nedlagda röster.

 

I sin resolution påminde parlamentet om att det i fördragen slås fast att Europaparlamentet måste ge sitt godkännande och göras fullt delaktigt i alla skeden av de olika förfaranden som rör avtalet om utträde och framtida förbindelser.

 

I praktiken har parlamentets delaktighet i utträdesprocessen lett till att man i ett mycket tidigt skede kunnat upprätta så nära kontakter som möjligt med de övriga institutionerna och upprätthålla fortlöpande informationsutbyten avseende de framsteg som gjorts under de olika etapperna av förberedelser och förhandlingar.

 

Samordningen av parlamentets arbete centraliserades till talmanskonferensen med tanke på de komplexa politiska, övergripande rättsliga och politiska frågor som berörs. Talmanskonferensen beslutade att dela upp processen i etapper, med en första etapp fram till dess att Europeiska rådets riktlinjer fastställts, under vilken arbetet skulle hållas inom talmanskonferensen, med Guy Verhofstadt (Renew Europe[18], BE) som samordnare för förhandlingarna om Förenade kungarikets utträde, efter dennes utnämning vid talmanskonferensens sammanträde den 8 september 2016, och därefter en andra förhandlingsetapp, då Guy Verhofstadt skulle samordna arbetet med ordföranden för utskottet för konstitutionella frågor (AFCO), samt en tredje etapp, under ledning av AFCO och andra utskott, motsvarande godkännandeförfarandet.

 

I detta sammanhang, och igen med syftet att för parlamentets del säkerställa en strukturerad delaktighet i utträdesprocessen, inrättades brexitstyrgruppen. Brexitstyrgruppen inrättades formellt av talmanskonferensen vid dess sammanträde den 6 april 2017, där det beslutades att den skulle bestå av Guy Verhofstadt, i egenskap av styrgruppens samordnare, Elmar Brok (PPE, DE), Roberto Gualtieri (S&D, IT), Gabriele Zimmer (GUE/NGL, DE), Philippe Lamberts (Verts/ALE, BE) och Danuta Hübner, i egenskap av AFCO-utskottets ordförande (PPE, PL). Syftet var att, under överinseende av talmanskonferensen, samordna och förbereda parlamentets överläggningar, överväganden och resolutioner om Förenade kungarikets utträde.

 

Efter valet till Europaparlamentet 2019 ändrades brexitstyrgruppens sammansättning vad gäller PPE, som kom att företrädas av Danuta Hübner, S&D, som kom att företrädas av Pedro Silva Pereira (PT), och GUE/NGL, som kom att företrädas av Martin Schirdewan (DE), samt AFCO-utskottet, som kom att företrädas av ordförande Antonio Tajani (PPE, IT).

 

Parlamentet har även hela tiden varit involverat i de metoder och strukturer som rört förhandlingarna, genom informationskanaler eller aktivt deltagande. I linje med det uttalande som utfärdades efter det informella mötet mellan de 27 medlemsstaternas stats- och regeringschefer den 15 december 2016 har ”företrädare för parlamentet” bjudits in till Europeiska rådets förberedande möten. Detta har inneburit att parlamentet i praktiken deltagit, bland annat i Sherpa-möten och möten i rådet (allmänna frågor).

 

Brexitstyrgruppen har vid fler än 100 möten, de flesta av dem i närvaro av EU:s chefsförhandlare, Michel Barnier, bidragit till att parlamentet ständigt involverats i förfarandet och därvid befunnit sig i händelsernas centrum, genom lägliga resolutioner och uttalanden med underbyggda ståndpunkter om förhandlingarna och viktiga händelser efter det att Förenade kungariket anmält sin avsikt att utträda.

 

Eftersom alla utskott är av stor betydelse när det gäller att säkerställa en fortlöpande informell dialog, teknisk expertis och samarbete i samband med utträdesförfarandet, har det anordnats ett antal möten med brexitstyrgruppen samt tekniska seminarier i närvaro av de utskott som är direkt ansvariga för sektorspolitik av relevans för utträdesavtalet. Denna dialog har också förts genom utskottsordförandekonferensen, som diskuterat utträdesförfarandet vid ett antal sammanträden.

 

I egenskap av brexitstyrgruppens samordnare har Guy Verhofstadt deltagit i möten med ett antal berörda parter (institutionella företrädare, företrädare för det civila samhället, vanliga medborgare och företrädare för näringslivet, nationella parlament osv.) och även tagit emot och besvarat över 4 500 e-postmeddelanden och skrivelser om brexit under de senaste två åren.

 

AFCO-utskottets roll

 

Enligt Europaparlamentets arbetsordning är AFCO det utskott som är ansvarigt för att förbereda parlamentets godkännande i enlighet med artikel 50 i EU-fördraget. I arbetsordningens artikel 88 om utträde ur unionen föreskrivs följande: ”Om en medlemsstat i enlighet med artikel 50 i fördraget om Europeiska unionen beslutar utträda ur unionen ska ärendet hänvisas till det ansvariga utskottet”. I enlighet med avsnitt XVIII i bilaga VI i arbetsordningen om ständiga utskotts ansvarsområden är AFCO-utskottet ansvarigt för de institutionella konsekvenserna av ett utträde, och är därför ansvarigt för godkännandeförfarandet efter slutförandet av förhandlingarna.

 

AFCO-utskottet har en övergripande roll, utan att det påverkar andra utskotts särskilda ansvar i sektoriella frågor som anknyter till de politikområden de ansvarar för. AFCO-utskottet ansvarar för att utfärda en rekommendation att godkänna eller förkasta ett utträdesavtal som har förhandlats fram av EU och den utträdande medlemsstaten.

 

Under sitt långa och uttömmande förberedande arbete samlade AFCO in belägg, råd och sakkunskap från olika offentliga och privata sektorer och intressenter, från både kontinenten och Förenade kungariket. AFCO-utskottet, men även andra parlamentsutskott, anordnade debatter och utfrågningar om följderna av Förenade kungarikets utträde ur EU för politikområdena inom respektive ansvarsområde, i enlighet med de riktlinjer som tillhandahållits av talmanskonferensen.

 

AFCO-utskottet har sedan den 3 september 2015 anordnat mer än 20 särskilda evenemang, däribland utfrågningar, workshoppar och presentationer av studier eller briefingdokument, om frågor som rör allt från omförhandlingen av Förenade kungarikets konstitutionella förbindelser med Europeiska unionen och den överenskommelse som nåddes av Europeiska rådet den 18 och 19 februari 2016[19], till de framtida konstitutionella förbindelserna mellan Förenade kungariket och Europeiska unionen, medborgarnas rättigheter och konsekvenserna av brexit för gränsen mellan Irland och Nordirland. AFCO-utskottet har också deltagit, eller varit direkt inblandat, i andra utskotts utfrågningar om frågor som har att göra med utträdet eller de framtida förbindelserna mellan EU och Förenade kungariket.

 

Förutom under dessa särskilda evenemang debatterades utträdesfrågorna och framför allt läget för processen vid nästan alla utskottssammanträden som hölls efter anmälan av avsikten att utträda.

 

AFCO-utskottets ordförande och ledamot i brexitstyrgruppen deltog i mer än 500 bilaterala möten med offentliga och privata intressenter om frågor som rör utträdet och dess konsekvenser för EU och Förenade kungariket.

 

Det var av avgörande betydelse att Europaparlamentet och dess organ deltog på ett omedelbart och grundligt sätt, eftersom utträdesavtalet endast kan ingås med parlamentets godkännande i enlighet med artikel 50 i EU-fördraget.

 

Artikel 50 i EU-fördraget

 

I artikel 50 i EU-fördraget föreskrivs förfarandet för en EU-medlemsstat som lagligen ska lämna EU genom att förhandla fram och ingå ett avtal med EU där villkoren för dess utträde fastställs, med beaktande av dess framtida förbindelser med EU.

 

Parlamentet har konsekvent upprepat att Förenade kungarikets utträde ur EU är exempellöst och beklagligt, och att landets fortsatta medlemskap i den inre marknaden och tullunionen skulle vara att föredra, särskilt om Förenade kungariket fortsatt vill bedriva friktionsfri handel eller åtnjuta andra förmåner som är nära kopplade till EU-medlemskapet.

 

Parlamentet har också redan från början noterat att syftet med utträdesavtalet är att se till att Förenade kungariket träder ut ur EU under ordnade former genom att behandla tre grundläggande separationsfrågor: unionsmedborgares rättigheter i Förenade kungariket och brittiska medborgares rättigheter i EU-27, gränsen mellan Irland och Nordirland och fullgörandet av Förenade kungarikets finansiella förpliktelser gentemot EU.

 

När det gäller de framtida förbindelser som avses i artikel 50.2 i EU-fördraget har parlamentet klargjort att ett eventuellt avtal om dessa skulle behandlas som en integrerad del av det övergripande utträdesavtalet, och dess innehåll skulle därför också bedömas av parlamentet inom ramen för godkännandeförfarandet, även om godkännandet rättsligt endast avser utträdesavtalet.

 

Utträde under ordnade former

 

För parlamentet var det nödvändigt med ett utträde under ordnade former för att skydda Europeiska unionens och dess medborgares intressen. Detta innebar att förhandlingarna, i enlighet med artikel 50 i EU-fördraget, gällde villkoren för Förenade kungarikets utträde, med beaktande av Förenade kungarikets framtida förbindelser med EU, och syftade till att skapa rättslig stabilitet och minimera störningar.

 

Genom sina resolutioner har parlamentet successivt fastställt sin tolkning av bestämmelserna i artikel 50 i EU-fördraget, inbegripet ett antal grundläggande krav för förhandlingarna, vad gäller både deras räckvidd och deras etapper.

 

I enlighet med parlamentets resolution av den 5 april 2017 om förhandlingarna med Förenade kungariket efter landets anmälan om sin avsikt att utträda ur Europeiska unionen prioriterades följande frågor:

 

 Den rättsliga ställningen för medborgare i EU-27 som bor eller har bott i Förenade kungariket och för brittiska medborgare som bor eller har bott i andra medlemsstater, inbegripet rättvis behandling av dessa och garantier för att deras ställning omfattas av principerna om ömsesidighet, rättvisa, symmetri och icke-diskriminering.

 En uppgörelse om de finansiella förpliktelserna mellan Förenade kungariket och EU, på grundval av EU:s årliga räkenskaper som granskats av revisionsrätten, däribland Förenade kungarikets rättsliga förpliktelser i samband med utestående åtaganden, samt vidtagande av åtgärder för poster utanför balansräkningen, ansvarsförbindelser och andra finansiella kostnader som uppstår som en direkt följd av Förenade kungarikets utträde.

 Erkännande av den unika situationen och de särskilda omständigheterna på ön Irland, för att mildra effekterna av utträdet på gränsen mellan Irland och Nordirland, säkerställa kontinuitet och stabilitet i fredsprocessen och undvika en hårdare gräns.

 

Andra frågor som var relevanta ur parlamentets synvinkel omfattade ett förtydligande av statusen för Förenade kungarikets internationella åtaganden i egenskap av medlemsstat, garantierna för rättslig säkerhet för juridiska personer, inbegripet företag, och Europeiska unionens domstols roll.

 

I sin resolution av den 3 oktober 2017[20] om läget i förhandlingarna med Förenade kungariket[21] klargjorde parlamentet att det behövde göras avsevärda framsteg med medborgerliga rättigheter, Irland och Nordirland och fullgörandet av Förenade kungarikets ekonomiska skyldigheter innan den andra etappen kunde inledas i diskussionerna om ett nytt och nära partnerskap mellan EU och Förenade kungariket. Dessutom noterade parlamentet att det endast skulle vara möjligt att ingå ett avtal om framtida förbindelser efter att Förenade kungariket genomfört sitt utträde ur EU.

 

Denna hållning bekräftades av Europeiska rådet i dess slutsatser av den 15 december 2017. Europeiska rådet betonade att förhandlingarna kunde gå vidare till den andra etappen endast när alla åtaganden från den första etappen till fullo hade respekterats och troget omsatts i rättsliga bestämmelser.

 

Såsom kommissionen rapporterade i sitt meddelande till Europeiska rådet (artikel 50) av den 8 december 2017 om framstegen i förhandlingarna med Förenade kungariket i enlighet med artikel 50 i fördraget om Europeiska unionen[22], prioriterades under förhandlingarnas första etapp tre frågor som hade pekats ut som särskilt viktiga förutsättningar för ett ordnat utträde:

a) Medborgares rättigheter.

b) Dialogen om Irland/Nordirland.

c) Den finansiella uppgörelsen.

 

I utkastet till utträdesavtal behandlas alla dessa frågor, och det innehåller en del om medborgares rättigheter (del två), en del om finansiella bestämmelser (del fem) och ett protokoll om Irland/Nordirland och dess bilagor. När det gäller frågan om EU-domstolens roll föreskrivs i utträdesavtalet dess behörighet på olika nivåer, vilket kommer att diskuteras nedan i avsnittet om styrning.

 

När det gäller statusen för Förenade kungarikets internationella åtaganden i egenskap av medlemsstat klargörs det i utträdesavtalet att Förenade kungariket kommer att fortsätta vara bundet av EU:s internationella avtal under övergångsperioden. Dock skulle Förenade kungariket under övergångsperioden få förhandla fram, underteckna och ratificera internationella avtal som det ingått för egen räkning på de områden där unionen har exklusiv befogenhet, förutsatt att de avtalen inte träder i kraft eller är tillämpliga under övergångsperioden, såvida inte unionen godkänner detta.

 

På samma sätt föreskrivs garantier för rättslig säkerhet för juridiska personer, inbegripet företag, i del tre i utträdesavtalet om separationsbestämmelser, vilket möjliggör ett smidigt slutförande av alla pågående förfaranden och verksamheter med anknytning till marknadstillträde för varor, tullar, mervärdesskatt och punktskatter, immateriella rättigheter, polissamarbete och rättsligt samarbete i både straffrättsliga och civil-/handelsrättsliga frågor, skydd av uppgifter som erhållits före övergångsperiodens utgång, förfaranden för offentlig upphandling, Euratomfrågor och EU:s rättsliga/administrativa processer samt dess privilegier och immunitet.

 

I utträdesavtalet föreskrivs därför att utträdet ska ske under ordnade former, vilket är det mål som EU:s och Förenade kungarikets förhandlare har eftersträvat under de senaste tre åren.

 

Ingåendet och ratificeringen av utträdesavtalet innebar också att ett avtalslöst utträde uteslöts. Detta är av yttersta vikt, eftersom ett utträde utan avtal skulle få väldigt omfattande konsekvenser för både EU och Förenade kungariket.

 

Medborgares rättigheter

 

I artikel 50 i EU-fördraget föreskrivs inte någon garanti för EU-medborgares ställning. Dessa rättigheter kan emellertid skyddas genom utträdesavtalet, som har ingåtts i enlighet med artikel 50 i EU-fördraget. I sin resolution av den 14 mars 2018 om de framtida förbindelserna mellan EU och Förenade kungariket[23] ansåg parlamentet att EU och Förenade kungariket hade en övergripande skyldighet att säkerställa en heltäckande och ömsesidig strategi för att skydda rättigheterna för EU-medborgare som är bosatta i Förenade kungariket och brittiska medborgare som är bosatta i EU:s 27 medlemsstater.

 

Parlamentets främsta prioritering att skydda EU-medborgarna klargjordes redan från början, i dess resolution av den 28 juni 2016 om beslutet att lämna EU till följd av folkomröstningen i Förenade kungariket[24], och har sedan dess upprepats i alla dess efterföljande resolutioner om brexit. Som den institution som företräder alla EU:s medborgare har parlamentet åtagit sig att under hela utträdesförfarandet agera för att skydda deras intressen och begärt att förhandlingarna ska föras med målet att skapa rättslig stabilitet och minimera störningar samt ge en tydlig vision om framtiden för medborgare och juridiska personer.

 

Parlamentets huvudfokus var skyddet av medborgarna, både när det gäller att respektera deras önskemål såsom detta uttryckts på demokratisk väg i den brittiska folkomröstningen och, framför allt, när det gäller att minska den osäkerhet som följer av utträdet och i så stor utsträckning som möjligt bevara de rättigheter som följer av medborgarnas ställning före utträdet ur EU. Detta är ännu mer viktigt med tanke på att det finns över tre miljoner EU-medborgare i Förenade kungariket och mer än en miljon brittiska medborgare i EU.

 

Skyddet av rättigheterna för medborgare som påverkas av Förenade kungarikets utträde ur EU har också varit en prioritering för de institutioner som medverkar närmre i utträdesprocessen.

 

Europeiska rådet har följt en linje som är mycket lik parlamentets genom att fastställa bland de huvudsakliga prioriteringarna i förhandlingarna skyddet av medborgare som har byggt sina liv på grundval av rättigheter som hör samman med Förenade kungarikets medlemskap i EU.

 

Rådet klargjorde i sin tur följande i mandatet för förhandlingarna: ”Att bevara ställningen och rättigheterna för EU-27-medborgare och deras familjer i Förenade kungariket och för brittiska medborgare och deras familjer i EU-27 är den främsta prioriteringen under förhandlingarna, med tanke på det antal personer som direkt berörs och de allvarliga konsekvenser som utträdet får för dem. I avtalet bör föreskrivas nödvändiga verkningsfulla, genomförbara, icke-diskriminerande och heltäckande garantier för dessa medborgares rättigheter, inbegripet rätten att få permanent uppehållstillstånd efter fem års laglig vistelse i följd och åtnjuta de rättigheter som följer av detta.”

 

I sin gemensamma rapport av den 8 december 2017 om framstegen under den första etappen i förhandlingarna med stöd av artikel 50 i EU-fördraget om Förenade kungarikets utträde under ordnade former ur Europeiska unionen gav förhandlarna en detaljerad översikt över den samsyn som nåtts i fråga om medborgarnas rättigheter.

 

Den 26 juni 2017 offentliggjorde Förenade kungariket dokumentet The United Kingdom’s exit from the European Union – Safeguarding the Position of EU Citizens Living in the UK and UK Nationals Living in the EU, där regeringen angav att dess första prioritering var att nå en överenskommelse om situationen efter utträdet för EU-medborgare som bor i Förenade kungariket och för brittiska medborgare som bor i andra EU-länder, och uttryckte avsikten att sätta dessa medborgare i första rummet.

 

Båda parterna har därför alltsedan de tidigaste etapperna i förhandlingarna fäst stor vikt vid frågan om medborgarnas rättigheter. Kapitlet om medborgarnas rättigheter antogs faktiskt tämligen tidigt, då den ursprungliga versionen av det utkast till utträdesavtal som offentliggjordes den 19 mars 2018 innehöll en fullständigt överenskommen del två om medborgarnas rättigheter, inbegripet om dess bestämmelsers direkta verkan, och om EU-domstolens behörighet i fråga om de relevanta bestämmelserna om medborgarnas rättigheter.

 

I sina resolutioner har parlamentet fastställt ett antal minimikrav när det gäller innehållet i utträdesavtalets kapitel om medborgarnas rättigheter, däribland följande:

 

(a) Berättigade EU-medborgare som är bosatta i Förenade kungariket och barn som fötts efter Förenade kungarikets utträde bör omfattas av utträdesavtalet som familjemedlemmar och inte som självständiga rättighetsinnehavare. Dessutom bör framtida familjemedlemmar fortsätta att åtnjuta uppehållsrätt enligt samma bestämmelser som befintliga familjemedlemmar.

 

Definitionen av den personkrets som avses i artikel 10.1 e och f i utträdesavtalet omfattar familjemedlemmar i sig, inbegripet de familjemedlemmar som föds eller lagligen adopteras av primära rättighetsinnehavare efter övergångsperiodens utgång, enligt de villkor som anges i den artikeln. Familjemedlemmars ställning stärks ytterligare genom artikel 17.2 i utträdesavtalet, som föreskriver bibehållna rättigheter för försörjningsberoende familjemedlemmar även efter att de upphör att vara försörjningsberoende.

 

(b) De administrativa förfarandena bör vara enkla och kostnadsfria samt ske genom automatisk registrering. De bör göra det möjligt för familjer att inleda förfarandet genom en enda förklaring, och bevisbördan bör åligga Förenade kungarikets myndigheter.

 

Avtalet gör det möjligt för värdstaten att välja antingen ett system med automatisk registrering eller ett system med obligatorisk registrering. Förenade kungariket och ungefär hälften av medlemsstaterna har hittills valt ett system med obligatorisk registrering.

 

I artikel 18 i utträdesavtalet fastställs det tillämpliga administrativa förfarandet, under förutsättning att dess syfte är att kontrollera om sökanden är berättigad till de uppehållsrättigheter som anges i utträdesavtalet. I artikeln fastställs krav för ansökningsförfarandet, med en strävan mot att säkerställa att förfarandet är så förenklat och användarvänligt som möjligt.

 

Som ett exempel kommer ansökningar som lämnas in samtidigt av medlemmar i samma familj att behandlas tillsammans.

 

Dessutom ska de handlingar som styrker statusen för dem som omfattas av utträdesavtalet utfärdas kostnadsfritt, i enlighet med artikel 18.1 g och h.

 

(c) Alla förmåner som fastställs i EU:s lagstiftning bör vara exporterbara.

 

I enlighet med artikel 31 i utträdesavtalet kommer Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen[25] även fortsättningsvis att tillämpas på personer som omfattas av utträdesavtalet.

 

De som omfattas kommer att behålla sin rätt till socialförsäkringsförmåner, och om de är berättigade till en förmån i ett land kommer de i princip att vara berättigade till den förmånen även om de flyttar till ett annat land.

 

(d) EU-domstolens beslut med anknytning till tolkningen av bestämmelser om medborgarnas rättigheter bör vara bindande.

 

Utträdesavtalet om medborgarnas rättigheter kan åberopas direkt av EU-medborgare i Förenade kungarikets domstolar och av brittiska medborgare i domstolarna i EU:s medlemsstater.

 

Domstolar i Förenade kungariket måste dessutom, i enlighet med artikel 4.4 i utträdesavtalet, konsekvent tolka rättspraxis från Europeiska unionens domstol som följer av avgöranden som meddelats före övergångsperiodens utgång, och vederbörligen beakta rättspraxis som följer av avgöranden som meddelats efter det datumet (artikel 4.5 i utträdesavtalet). Förenade kungarikets domstolar kan också, under åtta år efter övergångsperiodens utgång, begära förhandsavgöranden från EU-domstolen om tolkningen av den del av utträdesavtalet som rör medborgare. Sådana förhandsavgöranden ska ha samma rättsverkningar i Förenade kungariket som förhandsavgöranden meddelade enligt artikel 267 i EUF-fördraget (artikel 158.2 i utträdesavtalet).

 

(e) Rollen för den framtida oberoende nationella myndighet som inrättats för att agera utifrån medborgarnas klagomål bör fastställas.

 

I enlighet med artikel 159 i utträdesavtalet kommer genomförandet och tillämpningen av delen om medborgarnas rättigheter i utträdesavtalet att övervakas av kommissionen och, i Förenade kungariket, av en myndighet vars befogenheter är likvärdiga med dem som kommissionen har. Denna myndighet bör vara ett verkligt oberoende organ. I vilket fall som helst är kommissionen och den oberoende övervakningsmyndigheten enligt artikel 159.2 i utträdesavtalet skyldiga att informera den specialiserade kommittén för medborgerliga rättigheter (artikel 165.1 i utträdesavtalet) om genomförandet av delen om medborgarnas rättigheter i avtalet, i EU respektive Förenade kungariket.

 

Den oberoende myndighetens struktur, sammansättning och funktioner definieras dock inte i utträdesavtalet, utan fastställs i Förenade kungarikets lag om avtalet om utträde ur Europeiska unionen. Parlamentet uttryckte i sin resolution av den 15 januari 2020 om genomförande och övervakning av bestämmelserna om medborgarnas rättigheter i avtalet om utträde[26] oro över lagens bestämmelser om myndigheten, särskilt vad gäller dess verkliga oberoende.

 

Utträdesavtalet utgör en kompromiss mellan EU och Förenade kungariket, inbegripet när det gäller medborgares rättigheter. Dess bestämmelser om medborgarnas rättigheter skulle inte kunna syfta till att oavkortat bevilja den ställning som unionsmedborgare har enligt EU-fördraget och EUF-fördraget, och som bygger på medlemskap i EU. Huvudsyftet med avtalet är att skydda och garantera de flesta av dessa rättigheter, särskilt dem som gör det möjligt för de flesta berörda medborgare att upprätthålla de livsval som de gjort på grundval av den fria rörligheten fram till övergångsperiodens slut.

 

Den 12 november 2019 utfärdade brexitstyrgruppen ett uttalande om genomförandet i Förenade kungariket och i EU-27 av bestämmelserna om medborgarnas rättigheter i utträdesavtalet, där det uttrycktes att det fanns vissa problemområden när det gäller Förenade kungarikets program för unionsmedborgares bosättning (EU Settlement Scheme). Dessa farhågor bekräftades av parlamentet i dess ovannämnda resolution av den 15 januari 2020 om genomförandet av del två i utträdesavtalet, och särskilt när det gäller följande frågor:

 

 Den stora andel av dem som ansökt om att tas med i EU Settlement Scheme som endast beviljats provisorisk status som bofasta.

 Den oberoende övervakningsmyndighetens oberoende enligt artikel 159 i utträdesavtalet.

 De möjliga konsekvenserna för EU-medborgare som underlåter att ansöka om EU Settlement Scheme innan tidsfristen löper ut den 30 juni 2021.

 Att det inte utfärdas något konkret dokument i slutet av ansökningsförfarandet, vilket ökar risken för osäkerhet när det gäller att styrka sin status, och för diskriminering mot medborgare från EU-27.

 De åtgärder som vidtagits för att ta itu med situationen för utsatta medborgare i samband med ansökningsförfarandet.

 Hur Förenade kungarikets EU Settlement Scheme är tänkt att tillämpas på de medborgare från EU-27 i Nordirland som inte sökt brittiskt medborgarskap på de villkor som anges i långfredagsavtalet.

 

Europaparlamentet kommer att fortsätta att noggrant övervaka genomförandet av utträdesavtalet som helhet, och framför allt kapitlet om medborgarnas rättigheter.

 

Irland och Nordirland

 

Åtgärder för att skydda långfredagsavtalet

 

Europeiska unionen och dess institutioner, framför allt parlamentet, var särskilt bekymrade över konsekvenserna av Förenade kungarikets utträde för Nordirland och dess framtida förbindelser med Irland. Det faktum att en av medgaranterna för långfredagsavtalet lämnar EU skulle kunna resultera i ekonomiska och juridiska skillnader som leder till svårigheter för genomförandet av det avtalet som en nödvändig ram för fred, samarbete och förståelse på ön Irland.

 

Brexit skulle kunna få omstörtande följder, framför allt i fråga om tre aspekter: fredsprocessens stabilitet, gränsernas och det gränsöverskridande samarbetets karaktär samt jämlikhet och rättigheter[27].

 

Parlamentet har varit tydligt med att det är mycket viktigt att skydda freden och bevara långfredagsavtalet i alla dess delar samt att göra allt för att undvika en hårdare gräns. Parlamentet har därför i sina resolutioner och i sina uttalanden genom brexitstyrgruppen konsekvent upprepat att utträdesavtalet bör omfatta en fungerande, rättsligt bindande operativ och förbehållslös reservlösning för den irländska/nordirländska gränsen, för att ta itu med de unika förhållandena på ön Irland.

 

Parlamentet har också framhållit vikten av Förenade kungarikets åtagande att säkerställa att det inte förekommer någon inskränkning av de rättigheter, skyddsåtgärder och lika möjligheter som anges i långfredagsavtalet, och insisterar samtidigt på att alla delar av den gemensamma resezonen och EU-medborgarnas rätt till fri rörlighet, i enlighet med EU-rätten och långfredagsavtalet, införlivas[28].

 

Europeiska rådet efterfrågade i sina riktlinjer av den 29 april 2017 ”flexibla och kreativa lösningar” som tar itu med ”de unika förhållandena på ön Irland [...], bland annat i syfte att undvika att få en ’hård gräns’, samtidigt som man respekterar integriteten hos unionens rättsordning”.

 

Långfredagsavtalet trädde i kraft 1998 och skapade förutsättningar som ledde till att nära tre årtionden av konflikt i Nordirland fick ett slut. Det banade väg för en ihållande period av relativ fred där en nordirländsk församling valdes, ett verkställande organ med maktdelning inrättades, de politiska förbindelserna mellan Nordirland och Irland avsevärt förbättrades, mänskliga rättigheter och jämställdhet främjades, det gränsöverskridande samarbetet dramatiskt ökade samt betydande exempel på ökad ekonomisk integration och ömsesidigt beroende på ön Irland förekom.[29]

 

Även om båda parter i utträdesförhandlingarna konsekvent har betonat sitt åtagande att upprätthålla långfredagsavtalet i alla dess delar har frågan om Irland/Nordirland visat sig vara den mest politiskt känsliga och faktiskt den mest komplexa av de tre viktigaste prioriteringarna för ett utträde under ordnade former.

 

Den ursprungliga reservlösningen

 

I sin gemensamma rapport av den 8 december 2017 om framstegen under den första etappen av förhandlingarna bekräftade EU och Förenade kungariket att framstegen, fördelarna och åtagandena i fredsprocessen skulle fortsätta att vara mycket betydelsefulla för fred, stabilitet och försoning, och enades om att långfredagsavtalet måste skyddas i alla dess delar. Detta var gemensamma åtaganden som de båda parterna hade kommit överens om.

 

Det visade sig dock vara mycket svårt att hitta en lösning på de aktuella frågorna på grund av den starkt politiserade kontexten och även av praktiska skäl. Ett stort problem var att hitta fungerande metoder[30] som inte skulle leda till en hårdare gräns, samtidigt som man respekterade de absoluta krav som Förenade kungariket ställt, nämligen att landet inte längre skulle vara en del av den inre marknaden och tullunionen å ena sidan, och EU:s vägledande principer i förhandlingarna å andra sidan. Dessa var i huvudsak, såsom de definieras i Europeiska rådets riktlinjer av den 29 april 2017, att undvika en hård gräns, samtidigt som integriteten i unionens rättsordning skulle respekteras.

 

I den ovannämnda gemensamma rapporten av den 8 december 2017 enades båda parterna om att Förenade kungariket, som ett andra alternativ – om landet inte kunde uppnå sina mål för Irland/Nordirland genom de övergripande framtida förbindelserna mellan EU och Förenade kungariket – skulle föreslå särskilda lösningar för att hantera de unika omständigheter som råder på ön Irland.

 

I avsaknad av en sådan överenskommen lösning skulle det tredje alternativet vara att Förenade kungariket upprätthåller full överensstämmelse med de av reglerna för unionens inre marknad och tullunionen som stöder nord-syd-samarbetet, hela öns ekonomi och skyddet av långfredagsavtalet. Under alla omständigheter skulle Förenade kungariket fortsätta att säkerställa samma obehindrade tillträde för nordirländska företag till hela den inre marknaden i Förenade kungariket.

 

Det utkast till utträdesavtal som offentliggjordes den 19 mars 2018 utformades på grundval av det tredje alternativet i den gemensamma rapporten – den så kallade reservlösningen – och syftade till att skydda nord-syd-samarbetet och undvika en hård gräns. Texten innehöll bestämmelser om skyddet av den gemensamma resezonen, som upprätthålls genom ett avtal mellan EU och Förenade kungariket.

 

För att undvika gränskontroller innehöll den föreslagna lösningen en fullständig anpassning till EU:s lagstiftning om varor, veterinära och fytosanitära bestämmelser samt tillämpningen av EU:s tullkodex på Nordirland.

Avsikten var dock fortfarande att diskutera alla de tre alternativen i punkt 49 i den gemensamma rapporten. En stor del av protokolltexten, såsom den infördes vid den tidpunkten, lyckades man dock inte komma överens om.

Den reservlösning som föreslogs av den brittiska regeringen

 

Det var svårt att hitta en skräddarsydd lösning som var ”flexibel och uppfinningsrik”, dels av politiska skäl som hade med den brittiska regeringens absoluta krav att göra, dels av rättsliga skäl som följer av den konstitutionella strukturen i både EU och Förenade kungariket.

 

Mot bakgrund av den brittiska regeringens avsikt att lämna den inre marknaden och tullunionen och att inte längre omfattas av EU-domstolens jurisdiktion var det en stor utmaning ur ett politiskt perspektiv[31]. Integriteten i EU:s rättsordning såväl som Förenade kungarikets integritet som ett gemensamt tullområde innebar ur ett rättsligt hänseende betydande begränsningar för differentierade lösningar. I den gemensamma rapporten av den 8 december 2017 åtog sig faktiskt parterna att inrätta mekanismer för att säkerställa att genomförandet och tillsynen av alla särskilda arrangemang skulle skydda integriteten för EU:s inre marknad och tullunionen. Förenade kungariket erinrade också om sitt åtagande att bevara integriteten för sin inre marknad och för Nordirland inom den, eftersom landet lämnar EU:s inre marknad och tullunion.

 

Arbetet gick ut på att kartlägga ett gränsöverskridande nord-syd-samarbete[32], och avgöra vilka bestämmelser som var nödvändiga för att säkerställa en rättsligt bindande text i frågan om Irland/Nordirland. I sitt gemensamma uttalande av den 19 juni 2018 erkände parterna att reservlösningen för Irland/Nordirland krävde bestämmelser om tull- och lagstiftningsanpassning, i enlighet med punkt 49 i den gemensamma rapporten från december 2017.

 

Reservlösningen utformades på grundval av förslag från den brittiska regeringen, som var ute efter skräddarsydda lösningar på de unika omständigheter som råder i Nordirland, som är en integrerad del av den brittiska ekonomin och fullständigt integrerad med Irlands ekonomi, särskilt inom områden som den jordbruksbaserade livsmedelssektorn, samtidigt som man medgav att det var svårt att föreställa sig hur Nordirland skulle kunna stanna kvar när resten av landet skulle lämna[33].

 

Den text som man på förhandlingsnivå slutligen enades om den 14 november 2018, i slutet av förhandlingarna, syftade till att hantera ovannämnda utmaningar som de unika omständigheterna i Irland och Nordirland utgör för EU och Förenade kungariket.

 

Texten innehöll en reservlösning baserad på Förenade kungarikets förslag om ett gemensamt tullområde mellan EU och Förenade kungariket som helhet. Lösningen skulle träda i kraft endast om inget efterföljande avtal om de framtida förbindelserna ingicks av EU och Förenade kungariket senast den 1 juli 2020.

 

I utkastet till utträdesavtal från november 2018 fastställdes således parternas gemensamma avsikt att förhandla fram ett framtida avtal som skulle ersätta protokollet och ålägga parterna att sträva efter att ingå och ratificera ett sådant avtal.

 

Reservlösningen infördes i utkastet till utträdesavtal som en försäkring avsedd att träda i kraft endast om det inte fanns något framtida avtal vid utgången av övergångsperioden.

 

Parternas avsikt, som tydligt anges och i tillräcklig grad föreskrivs i lagtexten, var därför å ena sidan att reservlösningen inte skulle behöva tillämpas, och å andra sidan att de snabbt skulle arbeta fram avtalet om framtida förbindelser.

 

I samband med den kontrovers som uppstod kring reservlösningen efter förhandlingarnas slut gjorde EU allt man kunde för att de brittiska motparterna skulle förstå betydelsen av protokollets bestämmelser ända fram till dagen före den första meningsfulla omröstningen i det brittiska underhuset, samtidigt som man förkastade möjligheten att återuppta förhandlingarna, vilket Europeiska rådet klargjorde (artikel 50) vid dess särskilda möte den 13 december 2018.

 

I en skrivelse av den 14 januari 2019 från Europeiska rådets ordförande och kommissionens ordförande till premiärminister Theresa May gjordes förtydliganden med avseende på reservlösningen genom att försäkra Förenade kungariket om att EU inte ville att reservlösningen skulle träda i kraft, och att man var fast besluten att så snabbt som möjligt ersätta reservlösningen med ett efterföljande avtal.

 

Denna version av utträdesavtalet förkastades dock av det brittiska parlamentet i tre på varandra följande omröstningar, den 15 januari, den 12 mars och den 29 mars 2019.

 

Den brittiska regeringens förändrade strategi

 

Efter att premiärminister Theresa May hade avgått och en ny brittisk regering bildats sa den nye premiärministern Boris Johnson, i ett uttalande av den 25 juli 2019 om regeringens prioriteringar, att Förenade kungariket inte kunde godta det avtal som hade förhandlats fram med den tidigare premiärministern. Den nya premiärministern ansåg att reservlösningen måste strykas och att problemen med den irländska gränsen skulle lösas inom ramen för ett framtida avtal mellan EU och Förenade kungariket.

 

I sina slutsatser av den 10 april 2019 angav Europeiska rådet att det inte skulle gå att omförhandla utträdesavtalet och att eventuella ensidiga åtaganden, uttalanden eller andra akter borde vara förenliga med utträdesavtalets ordalydelse och andemening och inte fick hindra genomförandet av det. I detta sammanhang bekräftade chefsförhandlaren Michel Barnier att EU fortfarande var berett att analysera de rättsligt bindande operativa förslag från Förenade kungariket som var förenliga med utträdesavtalet. Förhandlingarna mellan EU och Förenade kungariket har därför fortsatt i syfte att hitta alternativa lösningar som gör att det i utträdesavtalet finns en fungerande och rättsligt bindande operativ lösning på de unika omständigheter som råder på ön Irland.

 

I början av oktober 2019 lade den brittiska regeringen fram nya förslag till ett reviderat protokoll om Irland/Nordirland, som innehöll följande: (1) ett gemensamt reglerat område för varor på Irland, (2) EU och Förenade kungariket skulle bilda två separata tullområden, och inga tullkontroller skulle göras precis vid gränsen mellan Irland och Nordirland, och (3) nordirländska församlingen och regeringen skulle ha befogenhet att först godkänna att det gemensamt reglerade området träder i kraft och att därefter, vart fjärde år, godkänna att det fortsätter att gälla.

 

De främsta målen för Förenade kungarikets regering var att säkerställa att hela Förenade kungariket skulle vara ett gemensamt tullområde, att återfå kontrollen över sin utrikeshandelspolitik och att fokusera mindre på en fortsatt friktionsfri handel mellan EU och Förenade kungariket som helhet.

 

EU:s chefsförhandlare, Michel Barnier, ansåg att Förenade kungarikets förslag medförde stora problem, eftersom det skulle innebära en allvarlig risk för den inre marknadens och tullunionens integritet då det saknades operativa och trovärdiga tullkontroller och kontroller av regelefterlevnaden vid gränsen mellan Irland och Nordirland, som ju skulle bli två olika jurisdiktioner.

 

Samtidigt som man gick med på att undersöka möjligheten att ge de nordirländska institutionerna en mer framträdande roll vid tillämpningen av protokollet, ansåg EU:s chefsförhandlare, när det gäller demokratiskt samtycke, att förslaget innebar att tillämpningen av protokollet blev beroende av ett ensidigt beslut av de nordirländska institutionerna.

 

Förslagen kunde därför inte godtas, eftersom de skulle få till följd att en operativ, praktisk och rättslig lösning skulle ersättas med en rent hypotetisk och provisorisk lösning.

 

Parlamentet reagerade på Förenade kungarikets förslag genom sin brexitstyrgrupp, som den 3 oktober 2019 utfärdade ett uttalande om att de brittiska förslagen inte utgjorde någon grund för ett avtal som parlamentet skulle kunna godkänna. Brexitstyrgruppens farhågor handlade framför allt om att tull- och regleringsaspekterna i de brittiska förslagen uttryckligen föreskrev infrastruktur och kontroller som skulle kunna skada hela öns ekonomi. Kravet på samtycke från den nordirländska församlingen skulle betyda att avtalet blev osäkert såväl som beroende av provisoriska och ensidiga beslut, istället för den säkerhet som reservlösningen erbjöd. Parlamentet var dock fortsatt öppet för alla förslag, så länge de var trovärdiga, rättsligt genomförbara och hade samma effekt som de kompromisser som man hade nått i utträdesavtalet.

 

Slutlig överenskommen text

 

De intensiva förhandlingarna fortsatte under de följande dagarna fram till dess att kommissionen den 17 oktober 2019 tillkännagav att man hade rekommenderat Europeiska rådet (artikel 50) att godkänna den överenskommelse som nåtts på förhandlingsnivå om en reviderad version av utträdesavtalet, inbegripet ett reviderat protokoll om Irland/Nordirland, och att godkänna en reviderad politisk förklaring om de framtida förbindelserna mellan EU och Förenade kungariket.

 

Chefsförhandlaren förklarade att förhandlarna hade lyckats hitta lösningar som fullt ut respekterade den inre marknadens integritet och utarbetat en ny och rättsligt bindande operativ lösning för att undvika en hård gräns och för att upprätthålla fred och stabilitet på ön Irland. Det är en lösning som fungerar för EU, förenade Kungariket och människorna och företagen i Nordirland.

 

Den största förändringen var att reservlösningen och tullunionen mellan EU och Förenade kungariket inte fanns med i det reviderade protokollet. Enligt det reviderade protokollet skulle Nordirland delta fullt ut i Förenade kungarikets tullområde, men tillämpa EU:s tullagstiftning (artikel 5.3 i protokollet om Irland/Nordirland). Inga tullar ska tillämpas på varor som transporteras från Storbritannien till Nordirland, såvida inte dessa varor riskerar att transporteras till EU, då de omfattas av EU:s tullar och EU:s momsregler. På så sätt skulle inga tullkontroller krävas, men administrativa förfaranden skulle behövas för att se till att varor som transporteras till EU följer tillämplig lagstiftning.

 

Avskaffandet av det gemensamma tullområdet mellan EU och Förenade kungariket ledde till att reglerna om lika villkor togs bort. Nordirland kommer dock även fortsättningsvis att följa en fastställd uppsättning regler som rör den inre marknaden, inbegripet lagstiftning om varor, sanitära regler för veterinärkontroller, regler för produktion och saluföring av jordbruksprodukter, moms och punktskatt på varor samt regler för statligt stöd, allt för att undvika en hård gräns. EU:s regler om statligt stöd kommer också att gälla för Förenade kungariket när det gäller åtgärder som påverkar handeln mellan Nordirland och EU.

 

Nödvändiga kontroller av varor kommer att tillämpas på gränsen mellan Nordirland och resten av världen eller på handel som rör sig från öst till väst mellan Storbritannien och Nordirland. Dessa processer kommer i stort sett att vara elektroniska till sin natur och alla kontroller av varor kommer i första hand att gälla lagstiftningsanpassning snarare än efterlevnad av tullagstiftningen[34].

 

Förenade kungariket kommer att ansvara för genomförandet av de bestämmelser i EU:s lagstiftning som blir tillämpliga genom protokollet, men EU:s företrädare kommer att ha rätt att övervaka Förenade kungarikets åtgärder i detta avseende. Europeiska unionens domstol kommer att ha kvar sin behörighet i fråga om genomförandet av de bestämmelser i protokollet som rör tull- och lagstiftningsanpassning[35].

 

De lösningar som fastställs i det nya protokollet syftar till att undvika kontroller vid gränsen mellan Irland och Nordirland, vilket garanterar att det inte kommer att bli någon hård gräns mellan dem, samtidigt som man skyddar integriteten hos den inre marknaden och EU:s tullunion. Det föreskriver en permanent status i stället för en ”försäkring” på villkor att ett avtal ingås om de framtida förbindelserna.

 

En stor nyhet i det reviderade protokollet är att det är beroende av att ledamöterna i den nordirländska församlingen, som ska besluta om huruvida tillämpningen av relevant EU-lagstiftning ska fortsätta i Nordirland, ger sitt samtycke. Villkoren för detta samtycke skiljer sig dock avsevärt från de som ursprungligen föreslogs av Förenade kungariket, och texten säkerställer förutsägbarhet och stabilitet i åtminstone några år.

 

Protokollet kommer att träda i kraft när övergångsperioden löper ut, i enlighet med artikel 185.5 i utträdesavtalet. Enligt artikel 18 i protokollet, tillsammans med Förenade kungarikets ensidiga förklaring rörande tillämpningen av bestämmelsen om demokratiskt samtycke i Nordirland i protokollet om Irland/Nordirland[36], kommer dock den nordirländska församlingen, fyra år efter utgången av övergångsperioden, att besluta om huruvida artiklarna 5 och 10 i protokollet (lagstiftnings-, tull- och marknadsarrangemang) ska fortsätta att tillämpas. Vid godkännande efter denna inledande period kommer samtycke att förnyas fyra år senare om det ursprungligen godkändes av en majoritet av ledamöterna i den nordirländska församlingen, eller åtta år senare om det godkändes med gruppöverskridande stöd, i den mening som avses i artikel 18.6 a i protokollet. Om den fortsatta tillämpningen av dessa artiklar förkastas kommer de att upphöra att gälla två år efter omröstningen.

 

Även om protokollet inte längre är beroende av ett framtida avtal klargörs det i dess artikel 13.8 att protokollet helt eller delvis kan ersättas av ett sådant avtal.

 

Protokollet erbjuder en rättsligt bindande operativ och permanent lösning som undviker en hård gräns och skyddar hela öns ekonomi och långfredagsavtalet i alla dess dimensioner, samtidigt som det slår vakt om den inre marknadens integritet.

 

Dessutom föreskrivs ett upprätthållande av den gemensamma resezonen, med full respekt för de rättigheter som irländska medborgare i Nordirland har enligt unionsrätten.

 

Uppgörelse om Förenade kungarikets finansiella förpliktelser

 

Uppgörelsen om båda parters finansiella förpliktelser till följd av Förenade kungarikets utträde skapade stor oenighet i början av processen på grund av att det belopp som skulle regleras angavs i media (60 miljarder euro), och ansågs av vissa som det enskilt största hindret för en smidig brexit[37].

 

För EU var inte målet att komma fram till ett visst belopp, utan snarare att fastställa en metod som garanterar att både EU och Förenade kungariket respekterar alla de förpliktelser som följer av hela den tid som Förenade kungariket varit medlem i EU, utifrån principen att de löften som gjorts av 28 medlemsstater också måste uppfyllas av 28 medlemsstater. Denna metod enades man om i ett tidigt skede av förhandlingarna.

 

I sitt Florenstal den 22 september 2017 var den dåvarande brittiska premiärministern, Theresa May, mycket tydlig med att Förenade kungariket skulle leva upp till de åtaganden som landet hade gjort under sitt EU-medlemskap.

 

För EU:s del fastställde Europeiska rådet i sina riktlinjer av den 29 april 2017 att ett utträde under ordnade former skulle kräva en gemensam finansiell uppgörelse som garanterade att både EU och Förenade kungariket skulle respektera de förpliktelser som följer av hela den tid som Förenade kungariket varit medlem i EU, med avseende på samtliga åtaganden och skyldigheter.

 

För parlamentet var det självklart att Förenade kungariket skulle fullgöra alla sina rättsliga, finansiella och budgetmässiga förpliktelser, inklusive åtaganden inom den fleråriga budgetramen 2014–2020, fram till och efter landets utträde. Utträdesavtalet bör ta upp dessa förpliktelser, inbegripet EU:s förpliktelser, i en gemensam finansiell uppgörelse som grundar sig på EU:s årliga räkenskaper, som granskats av revisionsrätten och omfattar alla rättsliga förpliktelser som härrör från utestående åtaganden samt beakta poster utanför balansräkningen, ansvarsförbindelser och andra finansiella kostnader som är direkt kopplade till utträdet.

 

I det förhandlingsmandat som rådet antog den 22 maj 2017 fastställdes de principer som bör ligga till grund för den metod som gäller för den finansiella uppgörelsen och som ska fastställas under den första etappen av förhandlingarna. På grundval av detta utarbetade kommissionen den 24 maj 2017 ett arbetsdokument om principerna för den finansiella uppgörelsen som i huvudsak bygger på principen att Förenade kungariket ska stå för sin andel av finansieringen av alla de åtaganden som gjorts medan landet varit medlemsstat.

 

I sin gemensamma rapport av den 8 december 2017 förklarade förhandlarna att man hade kommit överens om en metod för den finansiella uppgörelsen, bestående av en uppsättning principer för att beräkna värdet på den finansiella uppgörelsen och betalningsvillkoren, av arrangemangen kring Förenade kungarikets fortsatta deltagande i programmen för den fleråriga budgetramen för 2014–2020 fram till dess att de avslutas, och av finansiella arrangemang som rör EU-organ och medel som avser EU:s politiska åtgärder (Europeiska investeringsbanken, Europeiska centralbanken, Europeiska unionens förvaltningsfonder, faciliteten för flyktingar i Turkiet, rådsorgan samt Europeiska utvecklingsfonden).

 

I det ursprungliga utkastet till utträdesavtal av den 28 mars 2018 omsattes dessa arrangemang i rättsliga bestämmelser, inklusive vissa praktiska villkor och betalningsfrister. I sin resolution av den 14 mars 2018[38] konstaterade parlamentet att texten i stort sett speglade dess åsikter och lade inte till ytterligare synpunkter eller krav gällande den finansiella uppgörelsen. Det reviderade utkastet till utträdesavtal innehöll inga ändringar av denna del av texten.

 

Den femte delen av utträdesavtalet behandlar de finansiella bestämmelserna, som framför allt omfattar följande:

 Förenade kungarikets deltagande i EU:s budgetar för 2019 och 2020, genomförandet av EU:s program och åtgärder inom ramen för den fleråriga budgetramen för 2014–2020 och de EU-regler som ska tillämpas efter utgången av övergångsperioden.

 Eventuella utestående åtaganden den 31 december 2020.

 Böter som uppburits av EU och relaterade återbetalningar till Förenade kungariket.

 Förenade kungarikets bidrag till finansieringen av EU:s skulder som uppkommit fram till och med den 31 december 2020, inbegripet finansiella ansvarsförbindelser som rör finansiella transaktioner som beslutats eller godkänts före ikraftträdandet av utträdesavtalet, och rättsliga ärenden som rör EU:s ekonomiska intressen med anknytning till budgeten.

 EU:s åtaganden gentemot Förenade kungariket i allmänhet, bland annat avseende Europeiska kol- och stålgemenskapen och Europeiska investeringsfonden.

 Betalningsplan efter 2020.

 Återbetalning av inbetalda kapital från Förenade kungariket till Europeiska centralbanken.

 Förenade kungarikets skulder som rör Europeiska investeringsbanken (EIB) och Förenade kungarikets återbetalning av det inbetalda tecknade kapitalet till EIB.

 Förenade kungarikets skulder som rör Europeiska utvecklingsfonden (EUF) och Förenade kungarikets fortsatta deltagande i denna fond fram till avslutandet av elfte EUF.

 Förenade kungarikets åtaganden till EU:s förvaltningsfond för nödåtgärder i Afrika inriktade på stabilitet och insatser mot de bakomliggande orsakerna till irreguljär migration och fördrivna personer.

 Förenade kungarikets deltagande i de relevanta organ som är knutna till faciliteten för flyktingar i Turkiet.

 Förenade kungarikets åtaganden avseende finansieringen av Europeiska försvarsbyrån, Europeiska unionens institut för säkerhetsstudier, Europeiska unionens satellitcentrum, och insatser inom den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken.

 

Övergångsperiod

 

Till de konkreta frågor som gav upphov till en intensiv politisk och juridisk debatt hör möjligheten till övergångslösningar.

 

I artikel 50 i EU-fördraget nämns inte uttryckligen möjligheten att ha en övergångsperiod, vilket gav upphov till frågor om huruvida denna artikel kunde utgöra rättslig grund för övergångslösningar, eller om dessa behövde bygga på separata, sektorsspecifika rättsliga grunder.

 

Både Europaparlamentet och Europeiska rådet fastställde sina ståndpunkter i denna fråga i ett tidigt skede av processen. Europeiska rådet höll med om att man behövde förhandla fram en övergångsperiod som skulle omfatta hela EU:s regelverk, trots att Förenade kungariket i egenskap av tredjeland inte längre skulle delta i – eller nominera eller välja ledamöter till – EU:s institutioner och inte heller delta i beslutsfattandet i EU:s organ och byråer.

 

I sin resolution av den 3 oktober 2017[39] menade parlamentet att det behövdes en övergångsperiod för att undvika ett scenario där det plötsligt inte finns något avtal den dag då utträdet sker samt för att säkerställa rättslig tydlighet och kontinuitet. För detta skulle EU:s nuvarande instrument och strukturer inom lagstiftning, budget, övervakning, rättsväsen och verkställighet behöva behållas, vilket förutsätter att hela regelverket fortsätter att gälla och att de fyra friheterna (fri rörlighet för medborgare, kapital, tjänster och varor) tillämpas fullt ut under Europeiska unionens domstols fullständiga jurisdiktion.

 

De båda institutionerna har tydligt angett att övergångsbestämmelserna måste vara strikt begränsade i såväl tid som omfattning samt vara tydligt definierade och bygga broar mot de framtida förbindelserna. Dessa krav skulle innebära att övergångsperioden ligger inom tillämpningsområdet för artikel 50 i EU-fördraget eftersom den utgör en del av utträdesprocessen[40].

 

En viss villkorlighet infördes genom att övergångsperioden blev ett krav för att teckna ett heltäckande utträdesavtal som omfattar alla frågor som rör utträdet. Utan ett avtal skulle det inte bli någon övergångsperiod. En sådan övergångsperiod, som gäller för tiden från slutet på EU-medlemskapet fram till att ett avtal om de framtida förbindelserna träder i kraft, är avgörande för att Förenade kungariket ska kunna utträda ur EU under ordnade former.

 

En övergångsperiod inkluderades i del fyra av utträdesavtalet, där det fastställs att en övergångsperiod eller genomförandeperiod ska börja löpa den dag då utträdesavtalet träder i kraft och upphöra den 31 december 2020 (artikel 126 i avtalet). Trots att Förenade kungariket inte längre kommer att delta i EU:s institutioner, organ och byråer eftersom Förenade kungariket då inte längre är en medlemsstat, kommer större delen av EU:s lagstiftning fortfarande att vara tillämplig i Förenade kungariket under denna period och generellt sett ha samma verkan som i medlemsstaterna (undantagen anges i artikel 127 i utträdesavtalet) för att undvika störningar under förhandlingarna om avtalet om de framtida förbindelserna. Denna period kan komma att förlängas med högst ett eller två år genom beslut av gemensamma kommittén senast den 1 juli 2020 (artikel 132 i utträdesavtalet).

 

I sin resolution av den 14 mars 2018[41] uttryckte parlamentet sitt stöd för den fjärde delen av utkastet till utträdesavtal om övergångsbestämmelser.

 

Tobias Lock och Fabian Zuleeg påpekar dock att man bör notera att övergångsperioden visserligen ger lite andrum men att det inte betyder att risken för ett avtalslöst utträde är undanröjd. Övergångsbestämmelserna täcker bara villkoren för utträdet och det kommer att bli extremt svårt att hitta en långsiktig lösning eftersom ett komplext, heltäckande och ambitiöst handelsavtal kommer att ta betydligt längre tid att förhandla fram, samtidigt som det framtida avtalet mellan EU och Förenade kungariket kanske är det svåraste EU någonsin har ingått[42].

 

Eftersom utträdet upprepade gånger har skjutits upp i enlighet med artikel 50.3 i EU-fördraget har denna utmaning nu blivit ännu större eftersom tidsfristen för övergångsperioden är oförändrad i det reviderade utkastet till utträdesavtal. Om inget beslut om förlängning fattas före den 1 juli 2020 kommer övergångsperioden inte att pågå längre än 11 månader.

 

Styrning

 

Den institutionella ramen i utträdesavtalet

 

Den institutionella ramen i utträdesavtalet å ena sidan, och de framtida förbindelserna mellan EU och Förenade kungariket å den andra, är avgörande för parlamentet. I sin resolution av den 18 september 2019[43] ansåg parlamentet att det värdefulla med utträdesavtalet bland annat är att det i största möjliga utsträckning ”innehåller bestämmelser om styrelseformer som skyddar Europeiska unionens domstols roll vid tolkningen av utträdesavtalet”.

 

Parlamentet har vid upprepade tillfällen understrukit inte bara EU-domstolens betydelse som en behörig myndighet för tolkning och efterlevnad av utträdesavtalet, utan även vikten av att säkerställa en styrningsram med en robust och oberoende tvistlösningsmekanism i samband med avtalet om de framtida förbindelserna. Domstolens roll är en tydlig markering för självständigheten och integriteten i EU:s rättsordning.

 

I utträdesavtalet föreslås ett nyanserat styrningssystem utifrån de olika delarna av utträdesavtalet och den relevanta tidpunkten, eftersom EU-lagstiftningen kommer att tillämpas oförändrat under övergångsperioden. Avtalet ger en central roll åt domstolen i flera fall.

 

Övergångsperiod

 

Under övergångsperioden kommer domstolen att fortsätta att ha behörighet för alla mål som har registrerats före utgången av övergångsperioden och fram till dess att en slutgiltig dom vunnit laga kraft (artikel 131 i utträdesavtalet). Domstolen ska även behålla sin behörighet i pågående mål fram till utgången av övergångsperioden (artikel 86 i utträdesavtalet) samt inom nya överträdelseförfaranden som förs fram inom fyra år efter utgången av övergångsperioden för brott mot unionsrätten eller bristande efterlevnad av EU:s administrativa beslut före utgången av övergångsperioden, samt i vissa fall rentav efter utgången av övergångsperioden (artikel 87 i utträdesavtalet).

 

Medborgares rättigheter

 

Vad gäller del två i utträdesavtalet, om medborgares rättigheter, kommer domstolen att fortsätta att vara behörig för förhandsavgöranden som begärts av Förenade kungarikets domstolar under åtta år efter utgången av övergångsperioden (om övergångsperioden förlängs kommer även denna period att förlängas med lika många månader).

 

Tvistlösning

 

Vad gäller allmänna tvister rörande utträdesavtalet ska dessa lösas i gemensamma kommittén eller av en skiljenämnd. Om tvisten emellertid rör tolkning av begrepp eller bestämmelser är skiljenämnden enligt artikel 174 skyldig att begära att Europeiska unionens domstol meddelar ett avgörande i frågan.

 

Protokoll om Irland/Nordirland

 

Vad gäller protokollet om Irland/Nordirland fastställs i artikel 12.4 att domstolen har behörighet när det gäller befogenheter hos EU:s institutioner, organ och byråer samt när det gäller genomförandet av ett antal artiklar i protokollet; dessutom finns möjligheten till förhandsavgöranden enligt artikel 267 i EUF-fördraget.

 

De framtida förbindelserna

 

För de framtida förbindelserna gav parlamentet i sin resolution av den 14 mars 2018[44] tydliga detaljer om styrningsfrågan och påpekade att alla framtida avtal mellan EU och Förenade kungariket, när Förenade kungariket har blivit ett tredjeland, bör omfatta inrättandet av ett enhetligt och solitt styrningssystem som en övergripande ram, vilket inbegriper en gemensam och kontinuerlig övervakning/förvaltning av avtalet samt tvistlösnings- och tillsynsmekanismer för tolkning och tillämpning av avtalets bestämmelser.

 

Konturerna av de framtida förbindelserna är dock mindre tydliga nu. I den reviderade politiska förklaringen av den 17 oktober 2019 tog man bort hänvisningarna till att använda bestämmelserna i utträdesavtalet som grund för en framtida tvistlösnings- och tillsynsmekanism (tidigare punkt 132). I den nya politiska förklaringen tas även hänvisningen till Europeiska unionens domstol bort i samband med tillsynsmekanismerna, men dess roll när det gäller tolkning av bestämmelser och begrepp i unionsrätten behålls. Dock anges det specifikt att domstolen inte ska vara inblandad om en tvist inte ger upphov till någon fråga som rör unionsrätten. Generellt sett återspeglar den planerade institutionella ramen de lösare, mindre nära förbindelser som den nya politiska förklaringen innehåller.

 

Parlamentens roll när det gäller att övervaka genomförandet av utträdesavtalet

 

Utöver de strukturer som fastställs i utträdesavtalet har parlamentet strävat efter en mer framträdande roll när det gäller att övervaka genomförandet av avtalet. Parlamentet har uttryckt sin oro över de omfattande befogenheter som har getts till den gemensamma kommitté som upprättas enligt artikel 164 i utträdesavtalet och över att utträdesavtalet inte är ett vanligt internationellt avtal med ett tredjeland, utan ett avtal mellan EU och en utträdande medlemsstat.

 

Det var nödvändigt att säkerställa tillräckliga system för ansvarsutkrävande och parlamentarisk kontroll i samband med beslutsfattandet i gemensamma kommittén.

 

Med mandat från talmanskonferensen har brexitstyrgruppen och dess ordförande samarbetat med rådet för att upprätta ett nära samarbete kring det arbete som görs i den gemensamma kommitté som upprättas genom utträdesavtalet. Diskussionerna handlade främst om Europaparlamentets deltagande i gemensamma kommitténs viktigaste beslut, även när det gäller en förlängning av övergångsperioden och Förenade kungarikets finansiella bidrag i detta scenario samt avslutande av den oberoende brittiska övervakningsmyndigheten.

 

Europaparlamentets deltagande i dessa frågor bekräftades i ett uttalande av kommissionens dåvarande ordförande Jean-Claude Juncker under sammanträdesperioden den 10 april 2019, i slutet av den åttonde valperioden. Kommissionens ordförande försäkrade att kommissionen skulle fortsätta sitt nära samarbete med parlamentet i samband med genomförandet av utträdesavtalet och att kommissionen, för varje beslut som fattas i gemensamma kommittén, kommer att i hög grad involvera parlamentet och ta största möjliga hänsyn till dess åsikter.

 

Gemensamma kommittén består av företrädare för EU och Förenade kungariket, och ansvarar för genomförandet och tillämpningen av utträdesavtalet. Gemensamma kommitténs beslut är bindande för EU och Förenade kungariket med samma rättsliga verkan som utträdesavtalet, och den har vidsträckta befogenheter rörande tillämpningen av avtalet. Till dessa hör befogenheten att besluta om en förlängning av avtalet och de effekter detta får, vilket även inkluderar de belopp som Förenade kungariket ska betala till EU:s budget.

 

I det reviderade protokollet om Irland/Nordirland har gemensamma kommittén också betydande befogenheter rörande tullarrangemangen, i synnerhet när det gäller att fastställa kriterier för att undvika att varor som förs in i Nordirland från utanför EU sedan transporteras vidare till EU (artikel 5.2 i protokollet om Irland/Nordirland). Gemensamma kommittén har också befogenhet att fastställa den maximala totala årliga nivån på Förenade kungarikets stöd till produktion och handel med jordbruksprodukter i Nordirland, dvs. till vilken nivå unionsrättens bestämmelser om statligt stöd inte är tillämpliga (artikel 10.2 i och bilaga 6 till protokollet om Irland/Nordirland). Dessa frågor är särskilt relevanta med tanke på att de rör ärenden som kan medföra en risk för EU:s inre marknad.

 

I artikel 2.4 i rådets beslut om ingående av utträdesavtalet, i dess reviderade version av den 18 oktober 2019, fastställs att kommissionen under de fem första åren efter det att avtalet har trätt i kraft varje år ska rapportera till Europaparlamentet och rådet om genomförandet av avtalet, särskilt andra delen av det.

 

Enligt artikel 2.3 i utkastet till rådets beslut ska parlamentet ges möjlighet att till fullo utöva sina institutionella befogenheter hela tiden under gemensamma kommitténs arbete.

 

I enlighet med artiklarna 3.5 och 4.8 i samma beslut har parlamentet också rätt att få information om rådets beslut om att bemyndiga Förenade kungariket att ge sitt samtycke till att vara bundet av internationella avtal under övergångsperioden, eller om att bemyndiga Irland, Cypern och Spanien att förhandla om bilaterala avtal med Förenade kungariket på områden där unionen har exklusiv befogenhet, i samband med de relevanta protokollen till utträdesavtalet.

 

De framtida förbindelserna

 

Hur de framtida förbindelserna ska se ut var också en tämligen kontroversiell fråga under förhandlingarna, eftersom det inte sägs något alls om detta i artikel 50 i EU-fördraget.

 

Under större delen av utträdeprocessen var de framtida förbindelserna med EU en av de viktigaste frågorna för Förenade kungariket, åtminstone när Theresa May var premiärminister.

 

I detta skede strävade Förenade kungariket efter väldigt djupa framtida förbindelser när det gällde tillträde till EU:s program, organ, databaser och till och med möten, samtidigt som man inte ville ingå i vare sig den inre marknaden eller tullunionen. Förenade kungariket önskade också att förhandla om de framtida förbindelserna parallellt med utträdesavtalet.

 

I sin resolution av den 5 april 2017[45] tydliggjorde parlamentet redan från början att även om man strävade efter att upprätta så nära förbindelser som möjligt så måste dessa vara balanserade vad gäller rättigheter och skyldigheter och bygga på premissen att en medlemsstat som utträder ur EU inte kan åtnjuta samma förmåner som medlemsstaterna.

 

I sin resolution av den 13 december 2017 om läget i förhandlingarna med Förenade kungariket[46] påpekade parlamentet vidare att man behövde uppnå ett övergripande samförstånd om de framtida förbindelserna mellan EU och Förenade kungariket, och att detta samförstånd borde utformas i en politisk förklaring som bifogas utträdesavtalet. Samförståndet skulle dock följa vissa principer som angavs i samma resolution.

 

Europeiska rådet följde samma tankegång i sina riktlinjer av den 15 december 2017, enligt vilka man ville hantera frågan om de framtida förbindelserna mellan EU och Förenade kungariket genom att identifiera ett övergripande samförstånd som skulle utvecklas i en politisk förklaring. Denna förklaring skulle åtfölja och hänvisas till i utträdesavtalet.

 

Hur de framtida förbindelserna skulle se ut var dock långt ifrån tydligt för alla i Förenade kungariket. En rad olika förslag lades fram av olika branscher och intressenter, alltifrån ett grundläggande frihandelsavtal till en ”Norge plus-modell” eller till och med en anslutning till EES, trots att den brittiska regeringen redan från början klargjorde att man inte ville delta i den inre marknaden, EES eller tullunionen. I Förenade kungariket var man dock på det klara med att det behövdes ett tydligt avtal om de framtida förbindelserna för att kunna fastställa var man skulle hamna efter utträdet.

 

Parlamentet föreslog att de framtida förbindelserna skulle bygga på artikel 217 i EUF-fördraget och att de skulle bli omfattande och så täta som möjligt, men samtidigt upprätthålla en balans mellan rättigheter och skyldigheter, samt att den inre marknadens integritet och de fyra friheterna skulle skyddas och att man skulle undvika en sektorsvis strategi. Europeiska rådet varnade för att även om målet var ett djupgående partnerskap, så kan inte de framtida förbindelserna ge samma fördelar som EU-medlemskapet, vilket även parlamentet hade påpekat. När det gäller ett frihandelsavtal underströk Europeiska rådet även att man måste ha balans och att de områden som ingår måste vara ambitiösa, men att man samtidigt inte får underminera EU:s integritet och korrekta funktion.

 

I de principer EU fastställde förkastades därför alla möjligheter att plocka russinen ur kakan när de gällde de framtida förbindelserna mellan EU och Förenade kungariket.

 

I sin resolution av den 14 mars 2018[47] upprepade Europaparlamentet att ett associeringsavtal i enlighet med artikel 8 i EU-fördraget och artikel 217 i EUF-fördraget skulle kunna utgöra en lämplig ram för de framtida förbindelserna och säkerställa en konsekvent styrningsram, som bör omfatta en robust mekanism för tvistlösning, och att man därmed kan undvika en mångfald av bilaterala avtal och brister som kännetecknar EU:s förbindelser med Schweiz.

 

Parlamentet föreslår att dessa framtida förbindelser ska bygga på fyra huvudpelare:

– Handelsförbindelser och ekonomiska förbindelser

– Utrikespolitik, säkerhetssamarbete och utvecklingssamarbete

– Inre säkerhet

– Tematiskt samarbete

 

Förhandlingarna ledde så småningom fram till en politisk förklaring som av vissa fick kritik för att vara vag och icke-bindande[48].

 

Den politiska förklaringen är ett icke-bindande dokument som åtföljer utträdesavtalet, men den utgör inte en integrerad del av detta. Den första versionen av texten publicerades tillsammans med utträdesavtalet i officiella tidningen den 19 februari 2019[49]. I punkt 3 i förklaringen angavs att syftet var att fastställa parametrarna för ett ambitiöst, brett, djupt och flexibelt partnerskap inom handel och ekonomiskt samarbete, brottsbekämpning och straffrätt, utrikespolitik, säkerhet och försvar samt mer omfattande samarbetsområden.

 

I samband med att förhandlingarna om texten i protokollet om Irland/Nordirland återupptogs, och i nära samband med de ändringar som gjordes av detta protokoll, intog den nya brittiska regeringen en annan inställning till de framtida förbindelserna än sin företrädare. Denna ändrande inställning uttrycktes av premiärminister Boris Johnson i hans skrivelse till Europeiska kommissionens tidigare ordförande Jean-Claude Juncker den 2 oktober. Där klargjorde Storbritanniens premiärminister att reservlösningen fungerade som en övergång till framtida förbindelser med EU där Förenade kungariket föreslogs vara tätt integrerat med EU:s tullsystem och skulle anpassa sin lagstiftning till unionsrätten på många områden. Dessa förslag till förbindelser var inte den nuvarande brittiska regeringens målsättning. Regeringen ville att de framtida förbindelserna skulle bygga på ett frihandelsavtal där Förenade kungariket tar kontroll över sin egen lagstiftning och handelspolitik.

 

I den reviderade politiska förklaringen av den 17 oktober 2019, som publicerades i officiella tidningen den 12 november 2019[50], behålls visserligen målen oförändrade när de gäller de politiska områden som omfattas (punkt 3 i den politiska förklaringen), men nu specificerar man uttryckligen modellen för de framtida förbindelserna med ett ”omfattande och balanserat frihandelsavtal som kärna” utan tullar och kvoter. Andra viktiga ändringar i denna text var att reservlösningen togs bort ur utträdesavtalet, och därmed även hänvisningen till ett gemensamt tullområde för EU och Förenade kungariket.

 

Förändringarna i texten återspeglar de grundläggande förändringarna i synsättet och ambitionsnivån. Hänvisningarna till anpassning av bestämmelser togs bort från de delar av texten som rör reglering, tullar och kontroller, medan rollen för Europeiska unionens domstol togs bort från mekanismer för tvistlösning och tillsyn förutom när det gäller tolkningar av unionsrätten. Vad gäller lika villkor anger texten nu att det ska finnas ”stabila åtaganden att säkerställa lika villkor [som] bör stå i proportion till de framtida förbindelsernas omfattning och djup och parternas ekonomiska förbindelser”.

 

Lika villkor är en viktig fråga för EU i allmänhet och parlamentet i synnerhet. I detta sammanhang är det värt att påminna om Europeiska rådets riktlinjer (artikel 50) av den 23 mars 2018 där man bekräftade att Europeiska rådet var redo att uppnå ”ett balanserat, ambitiöst och omfattande frihandelsavtal, i den mån som det finns tillräckliga garantier för lika villkor” och att de framtida förbindelserna kommer ”att ge ömsesidigt tillfredsställande resultat endast om de innehåller solida garantier som säkerställer lika villkor”.

 

Dessutom fastställde parlamentet tydligt i sin resolution av den 18 september 2019[51] att de framtida förhandlingarna mellan EU och Förenade kungariket kommer att kräva kraftfulla skyddsåtgärder och bestämmelser om lika villkor, i syfte att skydda EU:s inre marknad och undvika att försätta EU:s företag i en potentiellt orättvis konkurrensnackdel, samt att ett frihandelsavtal som inte respekterar sådana skyddsnivåer inte skulle ratificeras av parlamentet.

 

 

 

Föredragandens ståndpunkt

 

Förenade kungarikets utträde är ett beklagligt ögonblick för Europeiska unionen och för vår integrationsprocess, men vi kan bara respektera det brittiska folkets suveräna beslut och skapa ett utträdesavtal som ger en separation med minsta möjliga skada för båda parter.

 

Utträdesavtalet följer de allmänna principer som institutionerna i allmänhet, och parlamentet i synnerhet, har fastställt för förhandlingarna och avtalet. Avtalet tjänar det grundläggande målet att säkerställa ett ordnat utträde för Förenade kungariket och banar väg för förhandlingar om rättvisa och balanserade framtida förbindelser mellan EU och Förenade kungariket.

 

Mot bakgrund av ovanstående föreslår föredraganden att utskottet för konstitutionella frågor rekommenderar att detta utträdesavtal ingås.


 

 

SKRIVELSE FRÅN UTSKOTTET FÖR UTRIKESFRÅGOR

Antonio Tajani

Ordförande

Utskottet för konstitutionella frågor

Ärende: <Titre>Yttrande över förslaget till rådets beslut om ingående av avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen</Titre> <DocRef>(2018/0427(NLE))</DocRef>

 

Utskottet för utrikesfrågor beklagar att det har fått i uppdrag att lägga fram ett yttrande för ditt utskott inom ramen för det aktuella förfarandet. På grund av ärendets brådskande karaktär beslutade AFET-utskottets samordnare den 4 december 2019 att översända yttrandet i form av en skrivelse och att uppmana utskottet för konstitutionella frågor att som ansvarigt utskott infoga följande förslag i sitt betänkande.

Med vänlig hälsning

David McAllister

 

FÖRSLAG

 med beaktande av artikel 50.2 i fördraget om Europeiska unionen,

 med beaktande av sin resolution av den 5 april 2017 om förhandlingarna med Förenade kungariket efter landets anmälan om sin avsikt att utträda ur Europeiska unionen, och av sina resolutioner av den 3 oktober 2017, den 13 december 2017 och den 18 september 2019 om läget i förhandlingarna med Förenade kungariket,

 med beaktande av Europeiska rådets (artikel 50) slutsatser från mötet den 21 mars 2019 (PE 639.609/CPG), den 10 april 2019 (PE 639.538/CPG) och den 17 oktober 2019 (EUCO XT 20018/19),

 med beaktande av den reviderade versionen av den politiska förklaring som fastställer ramen för de framtida förbindelserna mellan Europeiska unionen och Förenade kungariket, som godkändes av förhandlarna den 17 oktober 2019 och offentliggjordes i EUT C 384 I den 12 november 2019 , och som ersätter den version som offentliggjordes i EUT C 66I den 19 februari 2019.

 med beaktande av kommissionens meddelande av den 4 september 2019 De sista förberedelserna inför Förenade kungarikets utträde ur Europeiska unionen den 1 november 2019 (PE 639.554/CPG),

 med beaktande av artikel 56 i Europaparlamentets arbetsordning, och av följande skäl:

A. I artikel 184 i utträdesavtalet uppmanas unionen och Förenade kungariket att göra sitt yttersta för att vidta nödvändiga steg för att skyndsamt förhandla fram de avtal som reglerar deras framtida förbindelser.

B. Enligt Europaparlamentets arbetsordning har utskottet för utrikesfrågor ”ansvar för främjande, genomförande och övervakning av unionens utrikespolitik när det gäller [bland annat] [f]ördjupning av de politiska förbindelserna med tredjeland, med hjälp av omfattande samarbets- och stödprogram eller internationella avtal, till exempel associerings- och partnerskapsavtal”.

C. I Europaparlamentets resolution av den 18 september 2019 konstaterar parlamentet att den politiska förklaringen, som fastställer ramen för de framtida förbindelserna mellan EU och Förenade kungariket, ligger i linje med Europaparlamentets resolution av den 14 mars 2018 om ramen för de framtida förbindelserna mellan EU och Förenade kungariket, där man efterfrågar ett associeringsavtal, samt med detaljerade synpunkter från parlamentets utskott, och återspeglar Förenade kungarikets val när det gäller omfattningen av och djupet i dess framtida förbindelser med EU.

D. I artikel 129 i utträdesavtalet anges ”[s]ärskilda villkor med avseende på unionens yttre åtgärder”, enligt vilka Förenade kungariket under övergångsperioden ska vara bundet av sina skyldigheter enligt internationella avtal som ingåtts av unionen. Denna skyldighet ger också berörda parter, inklusive internationella partner, klarhet och förutsägbarhet. Under övergångsperioden kan Förenade kungariket inte bli bundet av nya avtal på egen hand på områden där unionen har exklusiv befogenhet om inte unionen godkänner detta. Under övergångsperioden ska Förenade kungariket också genomföra unionens restriktiva åtgärder som införts eller beslutats om under övergångsperioden, stödja EU:s uttalanden och ståndpunkter i tredjeländer och internationella organisationer och från fall till fall delta i EU:s militära insatser och civila uppdrag som inrättats inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP), dock utan ledarskap, genom ett ramavtal om deltagande. Ett sådant avtal skulle inte påverka unionens beslutsautonomi eller Förenade kungarikets suveränitet, och Förenade kungariket behåller rätten att bestämma hur landet skulle komma att svara på en inbjudan eller en möjlighet att delta i insatser eller uppdrag.

E. Artikel 127.2 i utträdesavtalet innehåller en bestämmelse om tidiga avtal om de framtida förbindelserna mellan EU och Förenade kungariket på området för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken. Denna bestämmelse är mycket viktig och positiv eftersom det rör sig om ett område där EU:s och Förenade kungarikets intressen för det mesta går samman och där sådana tidiga avtal skulle utgöra en stabil ram för Förenade kungarikets samarbete med EU när det gäller yttre åtgärder. Avtalen skulle dock vara föremål för lämplig parlamentarisk granskning enligt artikel 218 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, inbegripet genom omedelbar och fullständig information till Europaparlamentet, i alla stadier av förhandlingar om och ingående av avtalen.

F. Enligt artikel 156 i utträdesavtalet ska Förenade kungariket till och med den 31 december 2020 bidra till finansieringen av Europeiska försvarsbyrån, Europeiska unionens institut för säkerhetsstudier och Europeiska unionens satellitcentrum samt till kostnaderna för insatser inom den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken.

1. Utskottet för utrikesfrågor uppmanar utskottet för konstitutionella frågor att som ansvarigt utskott rekommendera att Europaparlamentet godkänner förslaget till rådets beslut om ingående av avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen.

 

 


 

 

SKRIVELSE FRÅN UTSKOTTET FÖR INTERNATIONELL HANDEL

Antonio Tajani

Ordförande

Utskottet för konstitutionella frågor

BRYSSEL

Ärende: <Titre>Yttrande över förslaget till rådets beslut om ingående av avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen</Titre> <DocRef>(2018/0427(NLE))</DocRef>

 

Inom ramen för det aktuella förfarandet har utskottet för internationell handel beslutat att lägga fram ett yttrande för ditt utskott. Vid utskottssammanträdet den 21 januari 2020 beslutade utskottet att översända detta yttrande i form av en skrivelse.

Vid detta sammanträde beslutade utskottet för internationell handel att uppmana utskottet för konstitutionella frågor att som ansvarigt utskott infoga nedanstående förslag i det förslag till resolution som antas.

Med vänlig hälsning

Bernd Lange

 

FÖRSLAG

A. Förhandlingarna om Förenade kungarikets utträdesvillkor har varit långa och tunga.

 

B. Att båda parter ratificerar avtalet och att det kan träda i kraft enligt tidsplanen skulle vara det bästa möjliga scenariot för kontinuitet i handelsförbindelserna och de ekonomiska förbindelserna mellan EU och Förenade kungariket.

 

C. Under de senaste åren har olika statliga och privata organ tydligt visat att ett avtalslöst utträde ur EU för Förenade kungariket skulle få allvarliga konsekvenser, såväl när det gäller störningar i handelsförbindelserna och de ekonomiska förbindelserna som inom andra sektorer.

 

D. Utskottet för internationell handel anser att detta avtal visserligen är ett formellt steg mot ett utträde för Förenade kungariket under ordnade former, men att båda parter bör koncentrera sig mycket mer på förhandlingarna om de framtida ekonomiska och handelsmässiga förbindelserna för att uppnå bästa möjliga långsiktiga resultat.

 

E. Enligt det ändrade protokollet om Irland/Nordirland kommer Förenade kungariket – även som ett tredjeland – att ha i uppgift att genomföra delar av unionens tullkodex, och därmed kan frågan om korrekt genomförande och efterlevnad uppstå.

 

F. Den formulering om varor som riskerar att ”sedermera befordras till unionen” som används i artikel 5 i protokollet om Irland/Nordirland är oklar och beroende av senare beslut av den gemensamma kommittén som är undantagna från formell kontroll av Europaparlamentet och som inte kommer att fattas förrän i slutet av övergångsperioden.

 

1. Utskottet för internationell handel uppmanar utskottet för konstitutionella frågor att rekommendera att Europaparlamentet godkänner förslaget till rådets beslut om ingående av avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen.

 

2. Utskottet för internationell handel uppmanar kommissionen att genomföra olika former av effektiva kontroller för att övervaka de brittiska myndigheternas genomförande av unionens tullkodex. Vidare begär utskottet för internationell handel att få fullständig information om tillämpningen av artikel 5 i protokollet om Irland/Nordirland och om eventuella senare förslag till beslut som den gemensamma kommittén fattar enligt den bestämmelsen.


 

 

SKRIVELSE FRÅN UTSKOTTET FÖR SYSSELSÄTTNING OCH SOCIALA FRÅGOR

Antonio Tajani

Ordförande

Utskottet för konstitutionella frågor

BRYSSEL

 

 

Ärende: <Titre>Avtal om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen </Titre><DocRef>(2018/0427(NLE))</DocRef>

 

 

 

Inom ramen för det aktuella förfarandet har utskottet för sysselsättning och sociala frågor beslutat att lägga fram ett yttrande för ditt utskott. Vid utskottssammanträdet den 3 september 2019 beslutade utskottet att översända detta yttrande i form av en skrivelse.

Vid utskottssammanträdet den 22 januari 2020 behandlade utskottet för sysselsättning och sociala frågor detta ärende. Vid detta sammanträde beslutade utskottet att uppmana utskottet för konstitutionella frågor att som ansvarigt utskott infoga följande förslag i sitt förslag till rekommendation.

Med vänlig hälsning

Lucia Ďuriš Nicholsonová

FÖRSLAG

A. Förenade kungariket Storbritannien och Nordirlands (nedan kallat Förenade kungariket) utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen (nedan kallat utträdet) kommer att påverka miljontals medborgare – både brittiska medborgare som bor, reser eller arbetar i unionen och unionsmedborgare som bor, reser eller arbetar i Förenade kungariket, samt andra personer än unionsmedborgare och brittiska medborgare. Det är nödvändigt att föreskriva ömsesidigt skydd för unionsmedborgare och medborgare i Förenade kungariket och deras familjemedlemmar om dessa utövat rätten till fri rörlighet för personer före en dag som fastställs i avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen av den 19 oktober 2019 (nedan kallat avtalet). Alla medborgares rättigheter, även de som härrör från perioder av betalda socialförsäkringsavgifter, måste skyddas fullt ut.

B. Det är viktigt att EU:s regelverk skyddas i sin helhet, särskilt när det gäller sysselsättning och sociala frågor i samband med övergångsöverenskommelser och framtida avtal mellan unionen och Förenade kungariket.

C. Att säkerställa den fria rörligheten för arbetstagare, såsom mobila arbetstagare, gränsarbetare, gränsgångare och utstationerade arbetstagare, är av största vikt. I detta avseende noteras den särskilda situationen för sådana arbetstagare som arbetar i Förenade kungarikets grannländer.

D. Utskottet för sysselsättning och sociala frågor har mer specifikt behandlat artiklarna 24–39 i avtalet och bilaga 1 till detta, samt texten till den politiska förklaringen om de framtida förbindelserna mellan Europeiska unionen och Förenade kungariket av den 17 oktober 2019 (nedan kallad den politiska förklaringen), och då särskilt punkterna 17 och 77.

1. Europaparlamentet välkomnar att avtalet syftar till att säkerställa ett utträde under ordnade former med så få störningar som möjligt.

2. Europaparlamentet välkomnar att arbetstagares och egenföretagares rättigheter garanteras i kapitel 2 i avtalet (artiklarna 24, 25 och 26).

3. Europaparlamentet välkomnar de detaljerade bestämmelser om erkännande av yrkeskvalifikationer som fastställs i kapitel 3 i avtalet (artiklarna 27, 28 och 29).

4. Europaparlamentet välkomnar de detaljerade bestämmelser om samordning av de sociala trygghetssystemen i avdelning III i avtalet (artiklarna 30–36) som skyddar rättigheter som härrör från perioder av betalda socialförsäkringsavgifter.

5. Europaparlamentet välkomnar att det i artikel 135 i avtalet föreskrivs att Förenade kungariket ska bidra till och delta i genomförandet av unionens budgetar för åren 2019 och 2020 och betonar att detta är viktigt för de pågående programmen inom Europeiska socialfonden (ESF), fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt (Fead), Europeiska unionens program för sysselsättning och social innovation (EaSI) och Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter samt de ordningar som ska ersätta dem.

6. Europaparlamentet välkomnar att enligt artikel 137 i avtalet ska unionsprogram och unionsverksamheter för vilka åtaganden gjorts enligt den fleråriga budgetramen för åren 2014–2020 eller tidigare budgetplaner med avseende på Förenade kungariket genomföras 2019 och 2020 på grundval av unionsrätten.

7. Europaparlamentet välkomnar Förenade kungarikets avsikt att delta i och samfinansiera unionsprogram, i enlighet med de villkor som fastställs i motsvarande unionsinstrument, till exempel inom områdena vetenskap och innovation, ungdom, kultur och utbildning, som en del av de framtida förbindelserna mellan unionen och Förenade kungariket, såsom angetts i den politiska förklaringen. Parlamentet är bekymrat över det brittiska parlamentets senaste omröstning och kommentarerna från den brittiska utbildningsministern som ifrågasätter Förenade kungarikets framtida deltagande i Erasmusprogrammet. Parlamentet betonar att sökanden från både unionen och Förenade kungariket kommer att behöva underrättas i god tid om villkoren och tidsfristerna för sådana program efter övergångsperioden.

8. Europaparlamentet välkomnar också att Förenade kungariket enligt artikel 140 i avtalet kommer att vara betalningsskyldigt till unionen för sin andel av de budgetåtaganden i unionsbudgeten och i budgetarna för unionens decentraliserade byråer som är utestående den 31 december 2020 och för sin andel av åtaganden som görs för 2021 avseende överföring av åtagandebemyndiganden från 2020 års budget.

9. Europaparlamentet konstaterar att punkt 3 i bilaga 4, som tog upp sociala och arbetsrättsliga normer med kopplingar till reservmekanismen, har strukits från avtalet. Parlamentet välkomnar den nya lösning som man enats om i frågan om Irland/Nordirland, där Nordirlands territorium rättsligt sett kommer att vara en del av Förenade kungarikets tullområde, men i praktiken förbli inom unionens tullområde genom tillämpning av unionens tullar och tullbestämmelser.

10. Europaparlamentet beklagar emellertid att det inte finns någon hänvisning till sociala och arbetsrättsliga normer i avtalet och att klausul 34 och tillägg 4 tagits bort i det reviderade lagförslaget om avtalet om utträde, som innehöll ytterligare processrättsligt skydd för arbetstagares rättigheter, som för närvarande utgör en del av unionsrätten, under övergångsperioden eller genomförandeperioden. Parlamentet är också bekymrat över att det, utöver att ett uttryckligt omnämnande av arbetstagarrättigheter nu tagits bort, faktiskt är möjligt att befintliga arbetstagarrättigheter i Förenade kungariket som härrör från unionsrätten inte kommer att skyddas mot ändringar, upphävanden eller återkallanden i den nationella lagstiftningen när övergångsperioden eller genomförandeperioden har löpt ut, och noterar samtidigt den brittiska regeringens uttalade avsikt att lagstifta separat om detta för att skydda och stärka arbetstagarnas rättigheter i en ny sysselsättningslag. Parlamentet betonar att den skyddsnivå som i dag föreskrivs i lagar, andra författningar och praxis inte får sänkas under den nivå som föreskrivs i gemensamma normer som gäller inom unionen och Förenade kungariket vid övergångsperiodens slut i fråga om arbete och socialt skydd och om grundläggande rättigheter i arbetslivet, hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, rättvisa arbetsvillkor och anställningsnormer, rätt till information och samråd inom företaget samt omstrukturering. Parlamentet är i detta sammanhang bekymrat över att Förenade kungariket för närvarande inte har gjort mycket eller inget alls för att genomföra den senaste unionslagstiftningen på området för sociala frågor och sysselsättning, till exempel ändringen av direktivet om utstationering av arbetstagare, direktivet om balans mellan arbete och privatliv för föräldrar och anhörigvårdare och direktivet om tydliga och förutsägbara arbetsvillkor i Europeiska unionen.

11. Europaparlamentet beklagar i synnerhet att de flesta av bestämmelserna om lika villkor i den tidigare bilagan 4 till protokollet om Irland/Nordirland inte kommer att tillämpas på Nordirland inom ramen för avtalet, vilket skapar en potentiell risk för unionens inre marknad och för hela öns ekonomi.

12.  Europaparlamentet beklagar dessutom införandet av ett nytt underavsnitt (1) i klausul 26 i det reviderade lagförslaget om avtalet om utträde, vilket gör det möjligt för den brittiska regeringen att ange under vilka omständigheter vissa lägre domstolsinstanser skulle kunna avvika från Europeiska unionens domstols domar efter övergångsperioden, något som skulle kunna leda till att lägre domstolsinstanser inte längre är bundna av EU-domstolens fasta rättspraxis avseende arbetstagares rättigheter enligt unionsrätten.

13. Europaparlamentet välkomnar att unionen och Förenade kungariket har åtagit sig att ingå ett framtida frihandelsavtal enligt artikel 184 i avtalet.

14. Europaparlamentet välkomnar inrättandet av en dialog mellan Europaparlamentet och Förenade kungarikets parlament, så att de två lagstiftande församlingarna kan utbyta åsikter och sakkunskap i frågor med koppling till de framtida förbindelserna. Parlamentet anser att i enlighet med den politiska förklaringen bör dialogen med det civila samhället också uppmuntras och särskilt omfatta ungdomsorganisationer och arbetstagarorganisationer som företräder unionsmedborgare som arbetar i Förenade kungariket och brittiska medborgare som arbetar i unionen.

15. Europaparlamentet betonar att alla avtal om de framtida förbindelserna måste säkerställa att Förenade kungariket fullt ut respekterar unionens sociala och arbetsrättsliga normer för att garantera lika villkor för en öppen och sund konkurrens, vilket framhålls i avsnitt XIV, punkt 77 i den politiska förklaringen.

16. Europaparlamentet välkomnar därför att punkt 77 i den politiska förklaringen omfattar de centrala delarna i bilaga 4 till den tidigare versionen av avtalet, men är bekymrat över att bilaga 4, som var en bilaga till ett protokoll till det tidigare avtalet, var rättsligt bindande, medan den politiska förklaringen endast utgör en avsiktsförklaring.

17. Europaparlamentet betonar och påminner i detta sammanhang om att de tre principer som styr ett framtida frihandelsavtal mellan unionen och Förenade kungariket, nämligen inga kvoter, inga tullar och ingen dumpning, måste vara odelbara och även gälla sociala normer och anställningsnormer, och uppmanar unionens förhandlare att vara särskilt vaksamma i detta avseende under och i alla skeden av förhandlingarna om de framtida förbindelserna mellan unionen och Förenade kungariket.

18. Europaparlamentet beklagar djupt den brittiska regeringens införande av den nya klausulen 33 i det reviderade lagförslaget om avtalet om utträde som uttryckligen förbjuder en förlängning av övergångsperioden efter 2020. Parlamentet varnar kraftigt för att denna bestämmelse skulle kunna leda till ett scenario utan avtal, vilket skulle få katastrofala följder för människor och företag både i unionen och Förenade kungariket, eftersom tidsramen för att förhandla om ett övergripande avtal om framtida förbindelser mellan unionen och Förenade kungariket är för kort. Parlamentet uppmanar med eftertryck den brittiska regeringen och det brittiska parlamentet att ompröva sin ståndpunkt. Parlamentet betonar att alla avtal om framtida förbindelser mellan EU och Förenade kungariket måste innehålla bestämmelser om lika villkor när det gäller sociala och arbetsrättsliga normer. Parlamentet uppmanar med kraft den brittiska regeringen att genomföra en ny sysselsättningslag före övergångsperiodens utgång för att undvika eventuella luckor som kan innebära att arbetstagarnas rättigheter varken skyddas av befintlig unionslagstiftning eller av den brittiska sysselsättningslagen. Parlamentet betonar att sociala och arbetsrättsliga normer i sysselsättningslagen inte bör vara statiska utan direkt följa eventuella förbättringar av sociala och arbetsrättsliga normer i Europeiska unionen, för att säkerställa lika villkor mellan Europeiska unionen och Förenade kungariket.

Utskottet för sysselsättning och sociala frågor uppmanar härmed utskottet för konstitutionella frågor att som ansvarigt utskott beakta ovannämnda ståndpunkt och rekommendera att parlamentet ger sitt samtycke till utkastet till rådets beslut om ingående av avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen.


 

 

SKRIVELSE FRÅN UTSKOTTET FÖR MILJÖ, FOLKHÄLSA OCH LIVSMEDELSSÄKERHET

Antonio Tajani

Ordförande

Utskottet för konstitutionella frågor

BRYSSEL

Ärende: <Titre>Yttrande över ingåendet av avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen</Titre> <DocRef>(2018/0427(NLE))</DocRef>

 

Inom ramen för det ovannämnda förfarandet har utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet ombetts att lägga fram ett yttrande för ditt utskott. Vid utskottssammanträdet den 6 november 2019 beslutade utskottet att avge detta yttrande i form av en skrivelse.

Vid utskottssammanträdet den 21 januari 2020 behandlade utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet detta ärende. Vid det sammanträdet beslutade utskottet att uppmana utskottet för konstitutionella frågor att som ansvarigt utskott infoga följande förslag i sitt förslag till resolution.

Med vänlig hälsning

Pascal Canfin

 

FÖRSLAG

1. Europaparlamentet anser att brexit är en fråga med djupgående och långvariga konsekvenser för både EU och Storbritannien. Folkhälsa, livsmedelssäkerhet och miljöfrågor har haft central betydelse i förhandlingarna och i den offentliga debatten kring Förenade kungarikets utträde. Mot bakgrund av detta har utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet följt förhandlingarna noga.

 

2. Europaparlamentet välkomnar att det underliggande målet med det ändrade utträdesavtalet är att fortsätta att bidra till bevarad fred på Irland och att upprätthålla och skydda långfredagsavtalet, och särskilt undvika en hård gräns samt säkra skyddet av ekonomin på hela ön. Avtalet garanterar också att ön Irland betraktas som en enda miljöenhet och att miljönormer upprätthålls på båda sidor om den osynliga gränsen. Ur ENVI:s perspektiv är detta särskilt nödvändigt, eftersom de överenskomna områdena för samarbetet mellan nord och syd i långfredagsavtalet omfattar miljö och hälsa.

 

3. Europaparlamentet lovordar den enighet som EU har visat under förhandlingarna och dess ansträngningar för att undvika de negativa konsekvenserna av ett avtalslöst utträde. Parlamentet välkomnar att en överenskommelse har nåtts, men noterar att det nuvarande avtalet inte ger någon garanti för de arrangemang som styr den framtida förbindelsen mellan Förenade kungariket – med undantag för Nordirland – och EU-27 när övergångsperioden upphör den 31 december 2020. Det finns utrymme för att förlänga övergångsperioden, men den brittiska regeringen måste begära detta senast i juni 2020.

 

4. Europaparlamentet konstaterar att relevanta bindande miljöbestämmelser också har fallit bort, i och med att den reservlösning som omfattade hela Förenade kungariket utgått. Parlamentet noterar särskilt att klausuler om upprätthållande av skyddsnivån avseende miljöskydd inte längre gäller. Miljöprinciper som är etablerade i EU sedan länge, såsom försiktighetsprincipen och principen om att förorenaren betalar, finns inte längre med i det reviderade protokollet.

 

5. Enligt den reservlösning som omfattade hela Förenade kungariket skulle EU och Förenade kungariket vidta nödvändiga åtgärder för att uppfylla sina respektive åtaganden i internationella överenskommelser om hantering av klimatförändringar, däribland dem som syftar till att genomföra FN:s ramkonventioner om klimatförändringar, såsom Parisavtalet från 2015. Hänvisningen till Parisavtalet saknas nu i det reviderade protokollet, även om den ingår i den politiska förklaringen.

 

6. Vidare fastställdes det i det ursprungliga protokollet att Förenade kungariket bör införa ett system med koldioxidprissättning med minst samma effektivitet och räckvidd som EU:s utsläppshandelssystem, och det fanns en bestämmelse om att Förenade kungariket skulle tillämpa ett insynsvänligt system för effektiv inhemsk övervakning, rapportering, tillsyn och kontroll av efterlevnaden av landets skyldigheter, som skulle utföras av ett oberoende organ med tillräckliga resurser. De bestämmelserna har nu utgått.

 

7. Europaparlamentet noterar också att i den första versionen av protokollet skulle en gemensam kommitté, bestående av företrädare för EU och Förenade kungariket som ansvarar för genomförandet av avtalet, ha fått befogenhet att fatta beslut om minimiåtaganden för att minska de nationella utsläppen av vissa luftföroreningar, maximal svavelhalt i sjöfartsbränslen och bästa tillgängliga teknik, inklusive gränsvärden för utsläpp, avseende industriutsläpp. Vid tvister om tolkningen och tillämpningen av miljöbestämmelserna kunde ärendena hänskjutits till den gemensamma kommittén. Dessa bestämmelser gäller inte längre.

 

8. Europaparlamentet noterar dessutom att i den reviderade politiska förklaringen har avsnittet om lika villkor för att undvika illojal konkurrens nu ett starkare språk om att upprätthålla de gemensamma höga standarder som är tillämpliga i EU och Förenade kungariket då övergångsperioden löper ut, och sedan kommer en formulering om att ”bland annat” upprätthålla miljöstandarder på en hög nivå. EU och Förenade kungariket kommer att behöva se till att dessa höga standarder upprätthålls i framtiden, med tanke på att den politiska förklaringen inte är bindande och att Förenade kungariket i framtiden kan välja att ingå handelsavtal med tredjeländer med lägre standarder. Parlamentet noterar att varje ratificering av ett framtida frihandelsavtal med Förenade kungariket kommer att kräva kraftfulla bestämmelser avseende lika villkor, vilket kommer att granskas noggrant av utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet.

 

9. Europaparlamentet rekommenderar starkt att EU och Förenade kungariket samarbetar så nära som möjligt i klimatpolitiken, vilket i idealfallet innebär att Förenade kungariket även i framtiden deltar i alla politiska instrument på detta område.

 

10. Europaparlamentet önskar i synnerhet riktade åtgärder för att säkerställa kontinuerlig och snabb tillgång till säkra läkemedel och medicintekniska produkter för patienter, inklusive en säker och jämn försörjning av radioisotoper. För att garantera patientsäkerheten bör EU och Förenade kungariket arbeta för ett ömsesidigt erkännande av yrkeskvalifikationer så att man säkerställer rörligheten för hälso- och sjukvårdspersonal.

 

ENVI anser att det är ytterst viktigt att dess synpunkter och farhågor vederbörligen beaktas och åtgärdas, och uppmanar därför utskottet för konstitutionella frågor att som ansvarigt utskott beakta ovannämnda ståndpunkt.

Utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet uppmanar utskottet för konstitutionella frågor att som ansvarigt utskott rekommendera att parlamentet ger sitt samtycke till utkastet till rådets beslut om ingående av avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen.

 


 

 

SKRIVELSE FRÅN UTSKOTTET FÖR DEN INRE MARKNADEN OCH KONSUMENTSKYDD

Antonio Tajani

Ordförande

Utskottet för konstitutionella frågor

PHS 08B043

BRYSSEL

Ärende: <Titre>Yttrande över ingåendet av avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen</Titre> <DocRef>((2018/0427(NLE))</DocRef>

 

Inom ramen för det aktuella förfarandet har utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd fått i uppdrag att lägga fram ett yttrande för ditt utskott.

 

 

Vid utskottssammanträdet den 4 december 2019 behandlade utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd detta ärende. Vid det sammanträdet[52] beslutade utskottet att uppmana utskottet för konstitutionella frågor att som ansvarigt utskott infoga följande förslag i sitt förslag till resolution.

Med vänlig hälsning

Petra De Sutter MD, fil dr
Ordförande

 

FÖRSLAG

Den inre marknaden

1. Europaparlamentet påminner om att den fria rörligheten för varor på den inre marknaden säkerställs genom tullunionen och bestämmelserna om harmonisering och ömsesidigt erkännande av produkter samt av Europeiska unionens domstols rättspraxis. Marknadsövervakning och solida produktstandarder är därför en grundläggande och oersättlig del av alla framtida förbindelser med Storbritannien, för att garantera likvärdiga villkor för EU:s företag och ett adekvat skydd av EU:s konsumenter.

2. Europaparlamentet insisterar på att de operativa förfaranden som ska antas under övergångsordningen måste syfta till att bevara de regler som gäller för unionens inre marknad för varor och tullunionen. Det är därför av yttersta vikt att se till att varorna överensstämmer med reglerna för den inre marknaden.

3. Europaparlamentet betonar med tillfredsställelse att avtalet i allmänhet fortsätter att tillämpa de grundläggande principerna om fri rörlighet för tjänster, etablering och erkännande av yrkeskvalifikationer under övergångsperioden, för att undvika störningar i den inre marknadens funktion.

4. Europaparlamentet påminner i detta avseende särskilt om att artikel 25 i avtalet anger att egenföretagare, med vissa begränsningar, ska åtnjuta de rättigheter som garanteras genom fördraget om etableringsrätt och frihet att tillhandahålla tjänster. Rätten att utöva ett yrke säkerställs i artikel 27 i avtalet, eftersom erkännanden av yrkeskvalifikationer som görs före utgången av övergångsperioden och i enlighet med relevanta bestämmelser i direktivet om yrkeskvalifikationer eller i direktivet om utövande av advokatyrket i en annan medlemsstat kommer att fortsätta gälla. För att underlätta genomförandet av dessa bestämmelser i praktiken föreskrivs i artikel 29 i avtalet ett administrativt samarbete avseende erkännandet av yrkeskvalifikationer.

5. Europaparlamentet välkomnar att avtalet förtydligar tillämpliga regler för sådan offentlig upphandling som inletts men inte slutförts före övergångsperiodens utgång, även när det gäller olika rättsmedel.

Konsumentpolitik

6. Europaparlamentet betonar att konsumenträttigheter som följer av unionsrätten och andra relevanta EU-bestämmelser är fullt tillämpliga under övergångsperioden och att situationen inte bör ändras för konsumenter och näringsidkare, som bör ha samma rättigheter och skyldigheter under övergångsperioden, men att det är viktigt att konsumenterna får tillräcklig information om de gör inköp i Storbritannien eller från en brittisk näringsidkare.

Tull

7. Europaparlamentet menar att man som ett resultat av Förenade kungarikets utträde kan förvänta sig spänningar i handeln och i företagens leveranskedjor. Parlamentet anser att allvarliga störningar i varuflödet bör undvikas. Den beredskapsövning som har utförts av de 27 EU-medlemsstaterna med stöd av Europeiska kommissionen bör noggrant utvärderas, förstärkas och vid behov få ökade resurser, så att beredskapen blir en prioriterad fråga i brexitprocessen.

8. Europaparlamentet välkomnar som ett steg framåt de bestämmelser som syftar till att underlätta passagen genom Storbritannien av varor i transit mellan två platser som ingår i tullunionen.

Protokoll om Irland/Nordirland

9. Europaparlamentet noterar att det fortfarande råder stor osäkerhet vad gäller de konkreta arrangemang som kommer att ligga till grund för att avtalet ska kunna hålla kvar Nordirland inom tullunionens ramverk (liksom inom ramen för reglerna för den inre marknaden) för varor och jordbruksprodukter. De flesta av dessa arrangemang måste fastställas av en gemensam kommitté. Kraftfulla ansträngningar måste göras för att se till att de förfaranden och kontroller som inrättas av den gemensamma kommittén gör det möjligt att bland de varor som kommer från Storbritannien till Nordirland upptäcka dem som ”riskerar att senare förflyttas till unionen”. Vikten av en korrekt identifiering av de varor som hör till den kategorin har sin grund i det faktum att de kommer att omfattas av EU:s tullar, punktskatter eller mervärdesskatt, och att de måste följa reglerna för den inre marknaden.

10. Europaparlamentet vidhåller att om Förenade kungariket får förtroendet att inkassera egna medel ur unionens budget som sedan behöver betalas tillbaka till unionen, skulle en naturlig åtgärd för att skydda unionens ekonomiska intressen vara att införa en lämplig övervakningsmekanism för att kontrollera att förfarandet för upptäckt av varor som ”riskerar att senare förflyttas till unionen” genomförs korrekt. Arrangemangen måste garantera att kontrollerna av jordbruks- och livsmedelsprodukter, t.ex. fytosanitära kontroller, inte skulle vara mindre solida än vid någon införselplats i en EU-medlemsstat. Efterlevnaden av den inre marknadens regler och förordningar bör inte heller ge utrymme för kryphål. Handelsaktörer får inte ha möjlighet att dra vinst av att handel och verksamhet avleds till platser där det går att undvika standardmässiga skyldigheter.

11. Europaparlamentet betonar att det bör garanteras att Europaparlamentet får göra den granskning som behövs för att kontrollera att arrangemangen som den gemensamma kommittén utarbetar är enhetliga och anpassade, samt att de lösningar som inrättas är effektiva.

Utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd uppmanar härmed utskottet för konstitutionella rättigheter att som ansvarigt utskott rekommendera att parlamentet ger sitt samtycke till utkastet till rådets beslut om ingående av avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen (2018/0427(NLE)).

 

 

 

 


 

 

SKRIVELSE FRÅN UTSKOTTET FÖR TRANSPORT OCH TURISM

Antonio Tajani

Ordförande

Utskottet för konstitutionella frågor

BRYSSEL


Ärende: <Titre>Avtal om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen (2018/0427(NLE))</Titre>

 

 

 

I linje med talmanskonferensens rekommendation av den 7 februari 2019 har utskottet för transport och turism beslutat att begära tillämpning av artikel 56.1 för att avge ett yttrande till utskottet för konstitutionella frågor i form av denna skrivelse.

 

Utskottet för transport och turism önskar göra följande kommentarer:

1. Europaparlamentet påminner om transportsektorns betydelse för tillväxt och sysselsättning. Parlamentet betonar att den gemensamma kommitté som inrättas genom utträdesavtalet ska uppfylla det ovillkorliga ömsesidighetskravet avseende ömsesidigt tillträde till transportmarknaderna, särskilt inom sektorerna för luftfart, järnvägar, vägar och sjöfart, med full respekt för passagerarrättigheter inom EU och fri rörlighet för personer, varor och tjänster.

2. Europaparlamentet betonar nödvändigheten av att ingå avtal för att garantera kontinuiteten i transporttjänsterna mellan EU och Förenade kungariket.

3. Europaparlamentet betonar behovet av att säkerställa kontinuerlig finansiering av gemensamt överenskomna infrastrukturprojekt, särskilt inom ramen för det transeuropeiska transportnätet (TEN-T), fonden för ett sammanlänkat Europa (FSE) och det gemensamma europeiska luftrummet samt gemensamma teknikinitiativ såsom Clean Sky I och II. Det är av yttersta vikt att Förenade kungariket uppfyller sina finansiella åtaganden och skyldigheter fullt ut, även om dessa sträcker sig längre än den tid som landet är medlem i EU.

Med beaktande av ovanstående kommentarer rekommenderar utskottet för transport och turism att utskottet för konstitutionella frågor godkänner ratificeringen av avtalet om Förenade kungarikets utträde ur Europeiska unionen.

 

Med vänlig hälsning

((underskrift)) [Karima Delli]

 

 

 

 

Kopia:  D. Sassoli, talman

A. Tajani, ordförande för utskottsordförandekonferensen

Lagstiftningssamordningen

 

 


 

 

SKRIVELSE FRÅN UTSKOTTET FÖR JORDBRUK OCH LANDSBYGDENS UTVECKLING

Antonio Tajani

Ordförande

Utskottet för konstitutionella frågor

BRYSSEL

Ärende: <Titre>Yttrande över förslaget till rådets beslut om ingående av avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen</Titre> <DocRef>(COM(2019/0194); COM(2018/0841); COM(2018/0834); COM(2018/0833) – C9‑0148/2019 – 2018/0427(NLE))</DocRef>

 

Vid utskottssammanträdet den 22 januari 2020 behandlade utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling detta ärende[53]. Vid sammanträdet beslutade utskottet enhälligt att uppmana utskottet för konstitutionella frågor att som ansvarigt utskott infoga följande förslag i sin rekommendation.

Med vänlig hälsning

 

(underskrift) Norbert Lins

 

FÖRSLAG

AGRI-utskottet vill framhålla följande viktiga punkter avseende konsekvenserna för EU:s jordbruk av brexit och lösningarna som föreslås i utträdesavtalet och den politiska förklaringen.

 

1. När det gäller jordbrukspolitiken i sig verkar Förenade kungarikets utträde inte ge upphov till några oöverstigliga problem, eftersom tillämpningen av den gemensamma jordbrukspolitikens mekanismer och betalningar till Förenade kungariket relativt enkelt kan avbrytas. Det underlättar att slutet av den övergångsperiod som föreskrivs i utträdesavtalet sammanfaller med slutet av den nuvarande fleråriga budgetramen (2014–2020).

 

2. Vi vill dock påpeka att en eventuell förlängning av övergångsperioden behöver åtföljas av lämpliga finansiella bestämmelser och räkenskaper som vederbörligen avslutas i slutet av perioden, i enlighet med artikel 132 i avtalet, trots att Förenade kungariket betraktas som ett tredjeland enligt den fleråriga budgetramen från och med 2021.

 

3. Ett fortsatt skydd i Förenade kungariket av de många (mer än 3 000 stycken) geografiska beteckningar som gäller för jordbruks-, livsmedels- och dryckesprodukter med ursprung i EU har varit en allvarlig källa till oro för AGRI-utskottet under förhandlingarna om avtalet. I detta avseende är utskottet nöjt med att den nuvarande texten säkerställer skyddet av EU:s geografiska beteckningar i Nordirland och skyddet av de geografiska beteckningar i EU som har beviljats före övergångsperiodens utgång i andra delar av Förenade kungariket.

 

4. Vi vill understryka hur viktigt det är att detta skydd bevaras i de arrangemang som styr de framtida förbindelserna. Dessutom bör dessa regler omfatta inte bara EU:s alla befintliga geografiska beteckningar, utan vi anser att de också bör inbegripa bilaterala samarbetsmekanismer för Förenade kungarikets och EU-27:s ömsesidiga erkännande av nya geografiska beteckningar som beviljas efter övergångsperioden och, om så är relevant, om protokollet om Irland/Nordirland skulle upphöra att gälla i enlighet med dess artikel 18.

 

5. Vi är väl medvetna om att frågan om Irland och Nordirland har konsekvenser som går långt utöver jordbrukssektorn. Med tanke på hur viktiga tariffära och icke-tariffära handelshinder är inom jordbruket, hur integrerade och ömsesidigt beroende de irländska och nordirländska jordbruksmarknaderna är, och att levande djur, färdiga produkter och produkter som kräver ytterligare bearbetning hela tiden transporteras över gränsen, så är en smidig hantering av denna fråga emellertid av särskild vikt för jordbrukssektorn. I detta avseende välkomnar AGRI‑utskottet bibehållandet av den nuvarande situationen, med den nuvarande osynliga gränsen och det nord-sydliga samarbetet på ön Irland enligt långfredagsavtalet, förutsatt att det demokratiska samtycke som avses i artikel 18 i protokollet om Irland/Nordirland ges.

 

6. Samtidigt vill vi betona att ett korrekt genomförande av protokollet är absolut nödvändigt, inte bara för att bibehålla den ovannämnda situationen utan också för att förhindra att det uppstår kryphål i EU:s tullskydd och icke-tariffära skydd. Arbetet i den gemensamma kommittén med att slutföra arrangemangen inom ramen för protokollet kommer att vara avgörande. Dessa båda mål bör också återspeglas och upprätthållas genom eventuella arrangemang för de framtida förbindelserna om protokollet skulle upphöra att gälla i enlighet med artikel 18.

 

7. De viktigaste jordbruksfrågorna i samband med brexit handlar om handel. Jordbruksprodukter och jordbruksbaserade livsmedel är de produkter som har högst tullskyddsnivå och icke-tariffär skyddsnivå i EU, liksom i de flesta länder i världen, vilket sannolikt även kommer att vara fallet i Förenade kungariket. Sektorn riskerar därför att drabbas hårdast av Förenade kungarikets utträde ur tullunionen och den inre marknaden i slutet av övergångsperioden, särskilt med tanke på att de berörda handelsvolymerna är betydande. På grundval av de nuvarande handelsflödena skulle Förenade kungariket kunna bli EU 27:s viktigaste handelspartner för både export och import av jordbruksbaserade livsmedel efter brexit.

 

8. Vi vill därför påpeka att om avtalet träder i kraft så kommer det att vara absolut nödvändigt att ta vara på övergångsperioden för att förhandla om övergripande arrangemang för ett frihandelsområde, i enlighet med den politiska förklaringen. Om detta misslyckas kommer jordbrukssektorn att ställas inför ett avgrundsscenario i fråga om bilateral handel, där handeln mellan Förenade kungariket och EU-27 regleras av Världshandelsorganisationens regler och där parterna inte har något förmånstillträde till varandras marknader, och eventuellt också börjar avvika från varandras respektive regelverk. Vi vill starkt betona att ur AGRI-utskottets perspektiv bör allt göras för att undvika ett sådant scenario. Om detta inte är möjligt kommer AGRI-utskottet att med kraft uppmana kommissionen att tillhandahålla tillräckliga resurser för att mildra effekterna för jordbrukare och den jordbruksbaserade livsmedelsindustrin om man står inför ett avgrundsscenario vid övergångsperiodens utgång, precis som man har planerat ifall utträdesavtalet inte ratificeras.

 

9. Den nya nationella jordbrukspolitik som Förenade kungariket kommer att införa efter sitt utträde från EU och de nya handelsavtal som det kommer att ingå med andra tredjeländer kommer också att ha en avgörande inverkan på sektorn. Detta ligger dock utanför räckvidden för detta yttrande över avtalet.

 

10. AGRI-utskottet ger därför sitt starka stöd till det utträdesavtal som EU:s och Förenade kungarikets förhandlare har enats om och som har hänvisats till parlamentet för godkännande, och hoppas att dess ikraftträdande och korrekta genomförande kommer att bana väg för arrangemang för de framtida förbindelserna som, i så stor utsträckning som möjligt, kommer att ta vara på EU:s jordbruksintressen.


 

 

SKRIVELSE FRÅN UTSKOTTET FÖR RÄTTSLIGA FRÅGOR

Antonio Tajani

Ordförande

Utskottet för konstitutionella frågor

BRYSSEL

Ärende: <Titre>Yttrande från utskottet för rättsliga frågor över avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen</Titre> <DocRef>(2018/0427(NLE))</DocRef>

 

Vid sitt sammanträde den 6 november 2019 beslutade samordnarna för utskottet för rättsliga frågor att i enlighet med artikel 56.1 i arbetsordningen avge ett yttrande i form av en skrivelse över avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen[54] (nedan kallat avtalet om utträde), med tyngdpunkten förlagd till vårt utskotts befogenheter. Enligt talmanskonferensens beslut av den 24 oktober 2019 utnämndes jag den 6 november 2019 i min egenskap av utskottsordförande till föredragande för yttrandet, som har formen av en skrivelse.

 

Rekommendationen

 

Vid sitt sammanträde den 16 januari 2020 beslutade utskottet för rättsliga frågor, med 17 röster för, 1 röst emot och 2 nedlagda röster[55], att rekommendera för utskottet för konstitutionella frågor att inte godkänna avtalet om utträde, så länge som Förenade kungarikets lagförslag om avtalet om utträde, vilket ska ge verkan åt avtalet om utträde, inte slutgiltigt antagits och undertecknats av alla berörda instanser i Förenade kungariket och så länge som det inte prövats vilka rättsliga verkningar det kommer att få för det framtida genomförandet av avtalet om utträde.

 

Utskottet för rättsliga frågor ger sin rekommendation med vederbörligt beaktande av bestämmelserna i avtalet om utträde, framför allt artiklarna 4 och 5, andra delen om medborgares rättigheter, tredje delen avdelning IV om immateriella rättigheter, avdelning VI om pågående rättsligt samarbete på privaträttens område och deras nära anknytning till händelser före övergångsperiodens utgång, liksom också av avdelning X om unionens rättsliga och administrativa förfaranden, avdelning XII om immunitet och privilegier, framför allt bestämmelserna om immunitet för ledamöterna av Europaparlamentet, och avdelning XIII om övriga frågor rörande unionens institutioners, organs och byråers funktion, jämte fjärde delen om övergången och sjätte delen om institutionella bestämmelser och slutbestämmelser, särskilt dess avdelning I om enhetlig tolkning och tillämpning.

 

Som företrädare för utskottet för rättsliga frågor vill jag göra utskottet för konstitutionella frågor uppmärksamt på följande som är att anse som väsentligt för att avtalet ska kunna godkännas:

 

1. Fastän en medlemsstat har sin suveräna rätt att utträda ur Europeiska unionen bör utträdet ske under så ordnade former som möjligt för att inte negativt påverka Europeiska unionen, dess medborgare och den europeiska integrationsprocessen, samtidigt som de omedelbara skadeverkningarna för den utträdande medlemsstaten och dess medborgare i möjligaste mån bör begränsas.

 

2. Om inget avtal om utträde föreligger kommer Förenade kungariket automatiskt att lämna Europeiska unionen den 31 januari 2020, och då på ett oordnat sätt.

 

3. I sin anmälan av den 29 mars 2017 har Förenade kungariket uttalat sin avsikt att inte omfattas av Europeiska unionens domstols (nedan kallad domstolen) behörighet. I sin resolution av den 3 oktober 2017 om läget i förhandlingarna med Förenade kungariket underströk Europaparlamentet, särskilt med tanke på medborgerliga rättigheter, att utfästelsen om att rättigheterna för de medborgare i EU‑27 som är bosatta i Förenade kungariket ska få direkt verkan genom att avtalet om utträde görs till en del av Förenade kungarikets lag måste förverkligas på ett sådant sätt att ensidiga ändringar av avtalet förhindras och att EU-medborgare tillförsäkras möjlighet att åberopa sina rättigheter enligt avtalet direkt inför Förenade kungarikets domstolar och offentliga förvaltning, samt att avtalet ges företräde framför Förenade kungarikets lag. Parlamentet underströk dessutom att samstämmigheten och integriteten i EU:s rättsordning kräver att domstolen kvarstår som enda behöriga myndighet för tolkning och verkställande av både unionslagstiftningen och avtalet om utträde. Noteras bör i detta sammanhang att Förenade kungariket, som ett led i villkoren i avtalet om utträde, gått med på särskilda bestämmelser om domstolens behörighet och om tolkningen och tillämpningen av unionslagstiftningen. Detta är en väsentlig del av avtalet om utträde, och om det görs några ensidiga avvikelser från det, framför allt genom att det antas genomförandebestämmelser såsom lagförslaget om avtalet om utträde, måste detta få till följd att Europaparlamentet inte godkänner avtalet om utträde. Av detta följer att Europaparlamentets godkännande kan ges endast om avtalsparterna fullständigt och lojalt respekterar den noggrant avvägda lösning om domstolens behörighet och dess roll som tolkare och tillämpare av unionslagstiftningen som uppnåtts i avtalet om utträde, liksom också att de respekterar avtalet självt.

 

4. Det är av yttersta vikt att både de medborgare i EU-27 som är bosatta i Förenade kungariket och de brittiska medborgare som är bosatta i EU får ha kvar sina fulla rättigheter till och med utgången av övergångsperioden, liksom också att de därefter får behålla dem i största möjliga utsträckning, framför vad gäller familjer och utsatta medborgare och framför allt vad gäller förvärvade rättigheter. Detta har alltifrån början av förhandlingarna varit för Europaparlamentet dels dess huvudsakliga förhandlingsriktlinje och dels ett villkor för godkännande, och måste så förbli.

 

5. Att Förenade kungariket under ordnade former utträder ur Europeiska unionen är av yttersta vikt för Nordirland och dess framtida förbindelser med Irland, för att man ska kunna slå vakt om freden och således bevara långfredagsavtalet i alla dess delar. Här måste noteras att genomförandet av de ändrade bestämmelserna i det reviderade protokollet om Irland och Nordirland kan innebära utmaningar och kräver noggrann utformning och övervakning. En av de frågor som noggrant måste granskas och dryftas handlar om behörigheten över företag som är etablerade och bedriver verksamhet i Nordirland.

 

6. Förenade kungarikets lagförslag om avtalet om utträde, som är avsett att ge verkan åt detta avtal, ingår i Förenade kungarikets inhemska rättsordning, och dess rättsliga verkningar för genomförandet av avtalet om utträde har en avgörande betydelse för godkännandet av det sistnämnda. Dessa rättsliga verkningar bör noggrant skärskådas innan ett beslut om godkännande fattas, och ifall godkännande ges kommer både Förenade kungariket och Europeiska unionen att nödgas noggrant övervaka dem.

 

7. Den oberoende övervakningsmyndighet som Förenade kungariket i nuläget håller på att inrätta kommer att bli behörig för att ta emot klagomål från medborgare i EU-27 om eventuella brott mot deras rättigheter enligt avtalet om utträde. Likaså kommer den att ha behörighet att inleda utredningar och vidta rättsliga åtgärder. Med tanke på myndighetens kommande nyckelroll för att tillförsäkra att avtalet om utträde följs, och således också unionslagstiftningen efterlevs, är det av yttersta vikt att myndigheten inrättas på ett sådant sätt att den snabbt och under fullständigt oberoende kan handlägga klagomål från unionsmedborgare.

 

8. Avtalet om utträde föreskriver en övergångsperiod till och med utgången av 2020. Perioden kan förlängas med upp till ett eller två år. Under övergångsperioden ska, enligt avtalet om utträde, unionens institutioner, organ och byråer ha den behörighet som unionsrätten tilldelar dem i förhållande till Förenade kungariket och till fysiska och juridiska personer som uppehåller sig i eller är etablerade i Förenade kungariket. I synnerhet ska Europeiska unionens domstol ha den behörighet som föreskrivs i fördragen. Noteras bör att möjligheten till förlängning av övergångsperioden vederbörligen torde beaktas, som ett sätt att ytterligare underlätta Förenade kungarikets utträde under ordnade former i slutskedet av förhandlingarna om de framtida förbindelserna mellan Förenade kungariket och Europeiska unionen.

 

Jag hoppas att ovanstående kommer att utgöra ett värdefullt bidrag till det betänkande som utarbetats av utskottet för konstitutionella frågor.

 

Med vänlig hälsning

Lucy Nethsingha


 

 

SKRIVELSE FRÅN UTSKOTTET FÖR MEDBORGERLIGA FRI- OCH RÄTTIGHETER SAMT RÄTTSLIGA OCH INRIKES FRÅGOR

Antonio Tajani

Ordförande

Utskottet för konstitutionella frågor

BRYSSEL

Ärende: <Titre>Yttrande över ingåendet av avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen</Titre> <DocRef>(2018/0427(NLE))</DocRef>

 

Jag har nöjet att informera Er att efter utskottsordförandekonferensens beslut av den 12 februari 2019, i den form det godkändes av talmanskonferensen den 14 februari 2019, beslutade utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor den 26 februari 2019 att begära att för utskottet för konstitutionella frågor få lägga fram ett yttrande i form av en skrivelse, i enlighet med artikel 56.1 i arbetsordningen.

Vid utskottssammanträdet den 13 januari 2020 antog vårt utskott ett sådant yttrande. Vid sammanträdet beslutade vårt utskott att uppmana utskottet för konstitutionella frågor att som ansvarigt utskott infoga följande förslag i sitt förslag till rekommendation.

 

Härmed översänder jag således yttrandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, med sina två delar, nämligen del A (Allmänna kommentarer) och del B (Tematiska kommentarer, om utskottets kompetensområden). I yttrandet tas de frågor upp som faller inom utskottets behörighet och som är väsentliga för en lämpligt förberedd utträdesprocess under ordnade former, nämligen situationen och rättigheterna för unionsmedborgare och brittiska medborgare, skydd av personuppgifter, asylfrågor, migration och gränsförvaltning, liksom också säkerhet, brottsbekämpande samarbete och straffrättsligt samarbete. I yttrandet kommenteras endast texten till utkastet till avtal om utträde, också mot bakgrund av framtida förbindelser mellan EU och Förenade kungariket.

 

 

Med vänlig hälsning

Juan Fernando López Aguilar

FÖRSLAG

A. Allmänna kommentarer

Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor betonar att man måste se till att Förenade kungarikets utträde ur EU får så begränsade konsekvenser som möjligt. Detta är särskilt viktigt med tanke på de frågor som omfattas av utskottets behörighet och angetts ovan, eftersom de påverkar grundläggande aspekter av människors liv.

Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor anser att man med avtalet om utträde strävar efter ett utträde under ordnade former, som i högsta möjliga grad minskar skadeverkningarna av Förenade kungarikets utträde.

Slutligen anser vårt utskott att det bör fortsätta framgå av allt kommande internationellt samarbete mellan EU och Förenade kungariket att vi bägge delar respekten för internationell rätt, mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen.

B. Tematiska kommentarer

1.  Medborgerliga rättigheter

Enligt Europaparlamentets resolution av den 14 maj 2018[56] bör det tillförsäkras att ”rättigheterna för EU-medborgare lagligen bosatta i Förenade kungariket och brittiska medborgare lagligen bosatta i EU-27 inte påverkas av brexit” och vårt utskott välkomnar att avtalet om utträde går ett långt stycke på väg för att omsätta detta viktiga krav från parlamentets sida i praktiken. Det är också till fördel att Förenade kungarikets och EU:s skyldigheter i detta hänseende bygger på ömsesidighet.

Därför är det av yttersta vikt för utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor att avtalet om utträde kommer att innebära att de medborgerliga rättigheterna med tillhörande lagtolkning får finnas kvar under övergångsperioden, så att också bägge avtalsparternas medborgare får tillräckligt med tid och rådrum för att hinna planera sina liv. ”Livslångt skydd” garanteras också i artikel 39 i avtalet om utträde, och dessutom är det till fördel att Europeiska unionens domstols (nedan kallad domstolen) behörighet förlängts att gälla också efter utträdet, och att rättspraxis i fall som inlämnats före övergångsperiodens slut ska bli bindande. Vårt utskott välkomnar dessutom att avtalet om utträde överlag omfattar både dagens familjemedlemmar och deras framtida barn, med tillhörande garantier för familjeåterförening, skydd mot utvisning, skyddsåtgärder i fråga om kraven att bevisa sin uppehållsrätt och därtill hörande processuella rättigheter, tillsammans med Förenade kungarikets regerings försäkran om att den under övergångsperioden, till skillnad från hur den hittills förfarit, inte kommer att tillämpa kravet om heltäckande sjukförsäkring på unionsmedborgare som söker om provisorisk status som bofast eller status som bofast.

 

Avtalet om utträde uppvisar också vissa varningstecken, såsom att vissa medborgarkategorier som i dag omfattas av unionsrätten i domstolens tolkning av den inte kommer att omfattas av bestämmelserna i avtalet om utträde (såsom brittiska medborgare som återvänder till Förenade kungariket tillsammans med familjemedlemmar som inte är från EU, personer med funktionsnedsättning, anhörigvårdare, tredjelandsmedborgare som är bosatta i Förenade kungariket och har starka band till medlemsstaterna, av typ EU-födda tredjelandsmedborgare, erkända flyktingar och statslösa personer). Överlag kan dock sägas att bestämmelserna i avtalet om utträde skapar ett system som kommer att ge åtminstone ett visst mått av rättslig säkerhet och förutsägbarhet och i hög grad skydda rättigheterna för EU-medborgare och brittiska medborgare som använt sig av de rättigheter som följer av principen om fri rörlighet och av unionsmedborgarskapet.

Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor oroar sig över att medborgare i Nordirland kommer att få annorlunda rättigheter till följd av sin nationalitet. Parlamentet uppmanar med kraft Förenade kungarikets myndigheter dels att se till att medborgare i Nordirland inte får sina rättigheter inskränkta, dels att fullständigt efterleva långfredagsavtalet i alla dess delar.

Sådan situationen ser ut i dag kommer brittiska medborgare efter övergångsperiodens slut inte längre att ha rätt till fri rörlighet från sin tidigare bosättningsmedlemsstat till någon annan medlemsstat. För att komma i fråga för fortsatt fri rörlighet skulle de nödgas ansöka, antingen om medborgarskap i någon medlemsstat med stöd av gällande nationell lag eller om ställning som varaktigt bosatt med stöd av unionslagstiftningen. Vårt utskott anser att det framtida internationella avtalet bör innefatta att både unionsmedborgare och brittiska medborgare också efter övergångsperiodens slut fullständigt får ha kvar de medborgerliga rättigheter de garanteras i avtalet om utträde. Dessutom är det viktigt för vårt utskott att en ytterligare konkretisering av medborgerliga rättigheter, bland dem också fri rörlighet för brittiska medborgare inom EU utgående från principen om ömsesidighet, får bilda hörnstenen i och en oskiljaktig del av ett framtida internationellt avtal mellan EU och Förenade kungariket. Det är också väsentligt att medlemsstaterna i EU-27 klarlägger vilken ram som var och en av dem ska tillämpa på brittiska medborgare som önskar få ställning som bosatta. För att processen ska gå lättare bör dessa åtgärder vara användarvänliga och medge insyn, liksom också vara kostnadsfria.

Dessutom oroar sig vårt utskott över det system för unionsmedborgares bosättning (EU Settlement Scheme) som införts av Förenade kungarikets myndigheter och gör det möjligt för unionsmedborgare att ansöka om ställning som bofast eller provisorisk ställning som bofast i Förenade kungariket. Framför allt följande frågor bör åtgärdas snarast, och senast vid utgången av övergångsperioden:

i)   En tillförsäkran om att problem som uppstår i samband med att ansökan görs elektroniskt (svårigheter för vissa kategorier av unionsmedborgare att komma åt att göra ansökan, felaktig automatisk tilldelning av provisorisk ställning som bofast i stället för ställning som bofast, samt att olika dokument inte kan inlämnas i pappersform), liksom andra utmaningar som sammanhänger med möjligheterna att komma åt att göra ansökan, kommer att avhjälpas av Förenade kungarikets myndigheter genom särskilda åtgärder.

ii)  En tillförsäkran om att den oberoende övervakningsmyndigheten blir fullständigt oberoende i sitt arbete med att se över och övervaka systemets funktion och snabbt handlägga klagomål från unionsmedborgare och deras familjer.

iii)  En tillförsäkran om att det vidtas åtgärder för att nå ut till utsatta medborgare och ta sig an deras situation före och efter tidsfristens utgång, och begränsa konsekvenserna för de unionsmedborgare som utan egen förskyllan underlåtit att ingå med ansökan till EU Settlement Scheme innan ansökningstiden gått ut, varvid det måste undvikas att medborgare som normalt skulle få uppehållsrätt behandlas som brottslingar, diskrimineras, tas i förvar och deporteras.

 

2.  Uppgiftsskydd

I fråga om uppgiftsskyddet delar utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor målet i avtalet om utträde om att också efter dagen för utträdet tillförsäkra fortsatt skydd av det slag som beviljas personer i unionen vilkas personuppgifter behandlas i Förenade kungariket. I artiklarna 70 och 71 i avtalet om utträde ingår en rättslig ram med vars hjälp detta mål skulle uppnås, både under övergångsperioden och efter den. Därför måste kommissionen utan dröjsmål inleda sin bedömning av om Förenade kungariket erbjuder ett tillräckligt uppgiftsskydd.

I avtalet om utträde föreskrivs visserligen klart och tydligt att uppgiftsskyddet för unionsmedborgare måste säkerställas också efter brexit, men ändå måste det ses till att de praktiska arrangemang som kommer att genomföras fullständigt respekterar detta mål. Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor betonar att det måste göras en noggrann och ingående undersökning av Förenade kungarikets rättsliga ram för uppgiftsskydd för att det ska kunna påvisas att alla villkor i unionens lagstiftning om uppgiftsskydd, särskilt förordningarna (EU) 2016/679 och 2018/1725 och direktiv (EU) 2016/680 jämte domstolens rättspraxis är uppfyllda, så att det säkerställs att uppgiftsskyddet i Förenade kungariket i allt väsentligt är likvärdigt med uppgiftsskyddet i EU. Vårt utskott erkänner att Förenade kungariket i sin lagstiftning genomfört EU:s uppgiftsskyddspaket. Detta skulle ligga till grund för bedömningen av om landets uppgiftsskydd är tillräckligt. Vårt utskott anser att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt Förenade kungarikets gällande rättsliga ram inom områdena nationell säkerhet eller brottsbekämpande myndigheters behandling av personuppgifter, eller i frågor med anknytning till migration. Utskottet drar sig till minnes att sådana massövervakningsprogram som Tempora inte nödvändigtvis motsvarar EU:s bestämmelser om uppgiftsskydd, och uppmanar med kraft till ett beaktande av rättspraxis på detta område, såsom fallet Schrems[57].

Om Förenade kungarikets rättsliga ram inom området uppgiftsskydd inte skulle vara tillräcklig för ett beslut om adekvat skyddsnivå, då bör Europeiska unionen betona att reglerna om uppgiftsskydd vid internationella överföringar måste respekteras för att den kontinuitet inom uppgiftsskyddet som fastställs i unionens lagstiftning om upphovsskydd ska kunna säkerställas.

Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor uppmanar också medlemsstaternas myndigheter med ansvar för uppgiftsskydd att proaktivt följa hela utträdeprocessen för att bidra till ett framgångsrikt utträde under ordnade former, utan att det påverkar de registrerades rättigheter.

3.  Säkerhet, brottsbekämpning och straffrättsligt samarbete

Inom området straffrättsligt samarbete föreskrivs i avtalet om utträde klara och detaljerade arrangemang för alla pågående straffrättsliga förfaranden. Eftersom det finns en övergångsperiod under vilken respektive, klart angivna unionslagstiftning kommer att fortsätta gälla skapas möjligheter till slutförande av dessa förfaranden i enlighet med principen om rättslig säkerhet, som är en övergripande princip för straffrätt och straffrättsliga förfaranden.

I fråga om brottsbekämpning och inre säkerhet är att säga att Förenade kungariket efter utträdet inte längre kommer att ha åtkomst till något av unionens informationssystem, av vilka det viktigaste är Schengens informationssystem (SIS), där det finns uppgifter om både tredjelandsmedborgare och unionsmedborgare. I avtalet om utträde fastställs bestämmelser om åtgärder under övergångsperioden så att Förenade kungariket kommer att kunna fortsätta utbyta information genom systemen till och med övergångsperiodens slut. För ett flertal viktiga system såsom SIS och Siena, föreskrivs det i avtalet om utträde att operativ information på vissa villkor ska kunna utbytas under en begränsad tidsperiod efter övergångsperiodens slut, för att man ska kunna säkerställa att inte det operativa värdet av informationen i systemen efter övergångsperiodens slut går förlorad. Dessa arrangemang i avtalet om utträde torde minska konsekvenserna av en plötslig avstängning från unionens informationssystem. Det är värt att notera att detta med tanke på vissa av EU:s system, såsom systemet för passageraruppgifter, kommer att medge nödvändigt rådrum för att man ska hinna förhandla om hur passageraruppgifter i framtiden ska utbytas mellan Förenade kungariket och EU, något som också bör prövas av domstolen.

I fråga om de framtida förbindelserna med Förenade kungariket erinrar sig Europaparlamentet att det i den politiska förklaringen om de framtida förbindelserna mellan Europeiska unionen och Förenade konungariket talas om ett brett, omfattande och balanserat partnerskap på säkerhetsområdet som ska medge ömsesidiga arrangemang dels för snabba, effektiva och ändamålsenliga utbyten av passageraruppgifter och lagring av resultaten av behandlingen av sådana uppgifter i respektive nationella system för behandling av passageraruppgifter, dels för behandling av DNA-uppgifter, fingeravtrycksuppgifter och uppgifter ur fordonsregister (Prüm), samt ett operativt samarbete via Europol och Eurojust. Man bör dock erinra sig att Förenade kungariket med stöd av en undantagsmekanism i Lissabonfördraget visserligen inte längre varit skyldigt att delta i unionens instrument inom området polissamarbete och straffrättsligt samarbete, men att landet trots detta från fall till fall valt att medverka i lagstiftningsåtgärder och att Förenade kungariket, trots att landet 2016 röstat för utträde ur EU, fortfarande verkar vilja vara med i vissa delar av polissamarbetet och det straffrättsliga samarbetet också efter utträdet. Förenade kungarikets deltagande i polissamarbete och straffrättsligt samarbete måste bygga på en klar och stadigvarande ram, snarare än på tillfälliga beslut. En meningsfull respekt för enskilda personers grundläggande rättigheter, bland annat i form av att den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna följs och omsätts i handling är, tillsammans med ett tillräckligt skydd av personuppgifter och ett effektivt rättsskydd, väsentliga förutsättningar för att ett sådant samarbete ska kunna tillåtas. Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor anser att detta samarbete absolut måste förutsätta respekt för de ovannämnda principerna. Parlamentet drar sig till minnes att Förenade kungarikets myndigheter tagit kopior av personuppgifter som behandlats i SIS. Detta är en allvarlig överträdelse av unionslagstiftningen om uppgiftsskydd och har ännu inte rättats till. Såsom en följd av de ovannämnda förutsättningarna uppmanar parlamentet rådet och kommissionen att rätta till både denna och andra allvarliga överträdelser innan det inleds några förhandlingar om hur samarbetet ska gå till, vilket bör ske efter en snabb och ingående utvärdering av situationen och relevant rapportering om den till parlamentet.

4.  Asylfrågor, migration och gränsförvaltning

Rent allmänt kan sägas att det framtida samarbetet inom området asylfrågor, migration och gränsförvaltning knappast alls finns omnämnt i avtalet om utträde.

Här skulle det gälla att klarlägga i vilken utsträckning Förenade kungariket vore intresserat av fortsatt samarbete med EU kring det gemensamma europeiska asylsystemet, framför allt Dublin, eftersom landet i dag deltar i ett flertal instrument. Likaså skulle det behövas relevanta klarlägganden om det framtida samarbetet mellan EU och Förenade kungariket inom området migration, också om internationellt samarbete. Beroende på om Förenade kungariket fortsätter delta i unionens program bör det i ett framtida avtal också vidtas åtgärder med tanke på Asyl-, migrations- och integrationsfonden, i och med att Förenade kungariket för närvarande får de största beloppen (för åtgärder inom området återvändande).

Om gränsförvaltningen är att säga att Förenade kungariket i dag inte får bli full medlem av Frontex eftersom landet inte valt att medverka i dithörande delar av Schengenregelverket. Förenade kungariket samarbetar dock på olika sätt med Frontex, bland annat genom operativt stöd inom området återvändande och gränsförvaltning, och sitter med i styrelsen som observatör. Det vore viktigt att få klarhet i de framtida förbindelserna mellan Frontex och Förenade kungariket, efter att landet blivit ett tredjeland. Sådan klarhet behövs också eftersom man måste fastställa de framtida förbindelserna mellan EU och Förenade kungariket till den del de berör informationsutbyte och användningen av storskaliga informationssystem för gränsförvaltningens behov, varvid framför allt de nya arrangemangen för styrning och rättslig säkerhet bör klarläggas.

Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor uppmanar härmed utskottet för konstitutionella frågor att som ansvarigt utskott rekommendera att parlamentet ger sitt samtycke till utkastet till rådets beslut om ingående av avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen (2018/0427(NLE)).


 

 

SKRIVELSE FRÅN UTSKOTTET FÖR FRAMSTÄLLNINGAR

Antonio Tajani

Ordförande

Utskottet för konstitutionella frågor

BRYSSEL

Ärende: <Titre>Yttrande till rådets beslut om ingående av avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen</Titre> <DocRef>(2018/0427(NLE))</DocRef>

 

Jag skriver med anledning av ditt utskotts godkännande av rådets beslut om ingående av avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen (2018/0427(NLE)). Vid sitt sammanträde den 21 januari 2020 antog utskottet för framställningar ett yttrande i form av en skrivelse, som jag härmed bifogar till dig.

Vid detta sammanträde[58] beslutade utskottet för framställningar att uppmana utskottet för konstitutionella frågor att som ansvarigt utskott rekommendera att parlamentet godkänner rådets beslut.

I artikel 227 i EUF-fördraget ges alla EU:s medborgare och alla företag och enskilda som är bosatta på EU:s territorium rätt att göra en framställning till Europaparlamentet. Detta innebär att brittiska medborgare bosatta i Förenade kungariket efter brexit inte längre kommer ha rätt att delta i det europeiska medborgarinitiativet, efter den 31 januari, och kommer att förlora rätten att göra framställningar till Europaparlamentet samt rätten att vända sig till ombudsmannen, efter övergångsperiodens utgång (31 december). EU-medborgare i Förenade kungariket kommer att behålla dessa rättigheter, medan brittiska medborgare som bor i EU kommer att förlora rätten att delta i det europeiska medborgarinitiativet men behålla rätten att göra framställningar.

Framställningsutskottet lägger stor vikt vid de 210 framställningar som har kommit in från medborgare som uttrycker allvarlig oro över hur brexit kommer att påverka deras rättigheter, och då i synnerhet rätten att vända sig till ombudsmannen och rätten att delta i det europeiska medborgarinitiativet. Framställningsutskottet har dessutom tagit emot många framställningar om rätten till familjeåterförening, sjukvård, rösträtt och bosättning. Framställningsutskottet vill därför betona betydelsen av att säkerställa medborgarnas rättigheter såsom fastställs i utträdesavtalet.

Framställningsutskottet påminner om att skydd av medborgarnas rättigheter alltid har varit utskottets huvudprioritering och konstaterar att avtalet innehåller bestämmelser för att värna den status och de rättigheter som följer av unionsrätten för de EU-medborgare och medborgare i Förenade kungariket och deras familjer som påverkas av landets utträde. Framställningsutskottet konstaterar att utträdesavtalet värnar rättigheterna för unionsmedborgare och deras familjemedlemmar som utnyttjade sin rätt till fri rörlighet i Förenade kungariket i enlighet med unionsrätten innan övergångsperioden tog slut, och som fortsätter att vara bosatta där, samt för medborgare av Förenade kungariket som utövar samma rätt i en medlemsstat i EU27.

Framställningsutskottet påminner om att rätten att rösta i valet är en grundläggande rättighet som följer av medlemsstaternas konstitutionella traditioner och erkänns i EU-fördragen genom rätten till politiskt deltagande. Deltagandet i det demokratiska livet och utövandet av rösträtten för EU-medborgare som är bosatta i en annan medlemsstat har ofta tagits upp av framställare.

Framställningsutskottet beklagar därför att många brittiska medborgare förlorade sin rösträtt efter att ha bott mer än 15 år i en annan medlemsstat. Förenade kungariket berövade sina medborgare denna rätt efter att ha antagit att utlandsboende inte påverkas av politiska beslut som fattas i deras hemland. Förenade kungariket drar också in sina medborgares rösträtt i valet till Europaparlamentet om de är stadigvarande bosatta i ett tredjeland, vilket även gäller om de bor i andra medlemsstater.

Utskottet beklagar att många brittiska medborgare och att alla medborgare från EU27 stängdes ute från brexitomröstningen trots att resultatet av omröstningen påverkade dem på ett avgörande sätt. Rätten att rösta i val och lagliga folkomröstningar är en grundläggande rättighet som måste skyddas under alla omständigheter. Den får inte dras in för medborgare som bestämmer sig för att bosätta sig och röra sig fritt i en annan medlemsstat.

Sist men inte minst understryker framställningsutskottet att värdstaten ska säkerställa att administrativa förfaranden för ansökningar om uppehållstillstånd är smidiga, transparenta och enkla samt att onödiga bördor undviks. Utskottet anser att det brittiska inrikesministeriets registreringssystem för medborgare från EU27 som vill ansöka om uppehållstillstånd inte är så transparent och enkelt som det borde vara, utan skapar en onödigt och orättvis börda på medborgare från EU27 samt riskerar till och med att förhindra medborgare att utnyttja sin rätt till uppehållstillstånd.

Framställningsutskottet uttrycker sin oro över hur bosättningsprogrammet genomförs för närvarande, i synnerhet när det gäller den godtyckliga användningen av beteckning ”provisorisk status som bofast” för att undvika att tilldela statusen bofast på grund av teknikaliteter, samt för de potentiella konsekvenser detta kan få för dem som missar att ansöka före tidsfristen. Denna oro bygger på språkbruket hos inrikesministeriet när det gäller eventuella deportationer av EU-medborgare samt bristen på åtgärder för att hjälpa utsatta medborgare.

Med tanke på ovanstående uppmanar framställningsutskottet de brittiska myndigheterna att vidta alla åtgärder som krävs för att säkerställa att rättigheterna för de EU-medborgare som bor i Förenade kungariket vederbörligen värnas och garanteras.

Framställningsutskottet uppmanar utskottet för konstitutionella rättigheter att rekommendera att parlamentet ger sitt samtycke till rådets beslut om ingående av avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen.

 

 

Med vänlig hälsning

 

 

 

Dolors Montserrat

Ordförande

Utskottet för framställningar

 


 

 

ÄRENDETS GÅNG I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Titel

Ingående av avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen

Referensnummer

21105/3/2018 – C9-0148/2019 – 21105/1/2018 – C8-0031/2019 – 2018/0427(NLE)

Framläggande för parlamentet / begäran om godkännande

11.1.2019

 

 

 

Ansvarigt utskott

 Tillkännagivande i kammaren

AFCO

30.1.2019

 

 

 

Rådgivande utskott

 Tillkännagivande i kammaren

AFET

14.2.2019

INTA

14.2.2019

EMPL

11.3.2019

ENVI

14.2.2019

 

IMCO

14.11.2019

TRAN

11.3.2019

AGRI

14.11.2019

JURI

14.2.2019

 

LIBE

11.3.2019

PETI

14.11.2019

 

 

Föredragande

 Utnämning

Guy Verhofstadt

23.1.2020

 

 

 

Behandling i utskott

23.1.2020

 

 

 

Antagande

23.1.2020

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

23

3

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Martina Anderson, Gerolf Annemans, Catherine Bearder, Geert Bourgeois, Richard Corbett, Pascal Durand, Daniel Freund, Esteban González Pons, Laura Huhtasaari, Rupert Lowe, Aileen McLeod, Giuliano Pisapia, Domènec Ruiz Devesa, Pedro Silva Pereira, Antonio Tajani, László Trócsányi, Guy Verhofstadt, Loránt Vincze, Rainer Wieland

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Gwendoline Delbos-Corfield, Danuta Maria Hübner, Miapetra Kumpula-Natri, Jaak Madison, Mairead McGuinness, Maite Pagazaurtundúa

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 209.7)

Robert Rowland

Ingivande

23.1.2020

 


 

SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

23

+

ECR

Geert Bourgeois

GUE/NGL

Martina Anderson

ID

Gerolf Annemans, Laura Huhtasaari, Jaak Madison

NI

Rupert Lowe, Robert Rowland

PPE

Esteban González Pons, Danuta Maria Hübner, Mairead McGuinness, Antonio Tajani, László Trócsányi, Loránt Vincze, Rainer Wieland

RENEW

Pascal Durand, Maite Pagazaurtundúa, Guy Verhofstadt

S&D

Miapetra Kumpula-Natri, Giuliano Pisapia, Domènec Ruiz Devesa, Pedro Silva Pereira

VERTS/ALE

Gwendoline Delbos-Corfield, Daniel Freund

 

3

-

RENEW

Catherine Bearder

S&D

Richard Corbett

VERTS/ALE

Aileen McLeod

 

0

0

 

 

 

 

 

Teckenförklaring:

+ : Ja-röster

- : Nej-röster

0 : Nedlagda röster

 

 

[1] EUT C 384 I, 12.11.2019, s. 1.

[2] EUT C 384 I, 12.11.2019, s. 178.

[5] EUT L 278 I, 30.10.2019, s. 1.

[6] EUT C 298, 23.8.2018, s. 24.

[7] EUT C 346, 27.9.2018, s. 2.

[8] EUT C 369, 11.10.2018, s. 32.

[9] EUT C 162, 10.5.2019, s. 40.

[10] Antagna texter, P9_TA(2019)0016.

[11] EUT C 298, 23.8.2018, s. 24.

[12] Europeiska rådets riktlinjer med anledning av Förenade kungarikets anmälan i enlighet med artikel 50 i EU-fördraget (EUCO XT 20004/17).

[13] Rådets beslut (EU) 2019/274 av den 11 januari 2019 om undertecknande på Europeiska unionens och Europeiska atomenergigemenskapens vägnar av avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen (EUT L 47 I, 19.2.2019, s. 1). Den text till utträdesavtalet som bifogats beslut (EU) 2019/274 offentliggjordes i EUT C 66 I, 19.2.2019, s. 1.

[14] Rådets beslut (EU) 2019/1750 av den 21 oktober 2019 om ändring av beslut (EU) 2019/274 om undertecknande på Europeiska unionens och Europeiska atomenergigemenskapens vägnar av avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen (EUT L 274 I, 28.10.2019, s. 1). Den text till utträdesavtalet som bifogats beslut (EU) 2019/1750 offentliggjordes i EUT C 384 I, 12.11.2019, s. 1.

[15] Rådets beslut (EU) 2020/48 av den 21 januari 2020 om ändring av beslut (EU) 2019/274 om undertecknande på Europeiska unionens och Europeiska atomenergigemenskapens vägnar av avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen (EUT L 161 I, 21.1.2020, s. 1).

[16] Utkast till rådets beslut om ingående av avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen (rådets dokument XT 21105/3/18 REV 3).

[17] EUT C 91, 9.3.2018, s. 40.

[18] Under den föregående mandatperioden ALDE-gruppen, nu gruppen Renew Europe.

[19] En ny överenskommelse för Förenade kungariket inom Europeiska unionen, EUT C 69 I, 23.2.2016, s. 1.

 

[20] EUT C 346, 27.9.2018, s. 2.

[21] EUT C 346, 27.9.2018, s. 2.

[23] EUT C 162, 10.5.2019, s. 40.

[24] EUT C 91, 9.3.2018, s. 40.

[25] EUT C 166, 30.4.2004, s. 1.

[26] Antagna texter, P9_TA(2020)0006, Europaparlamentets resolution av den 15 januari 2020 om genomförande och övervakning om bestämmelserna om medborgerliga rättigheter i avtalet om utträde (2020/2505(RSP)).

[27] UK Withdrawal (‘Brexit’) and the Good Friday Agreement, Europaparlamentet, utredningsavdelningen för medborgerliga rättigheter och konstitutionella frågor, generaldirektoratet för EU-intern politik, november 2017. Tillgänglig på: https://www.europarl.europa.eu/RegData/etudes/STUD/2017/596826/IPOL_STU(2017)596826_EN.pdf

[28] Europaparlamentets resolution av den 14 mars 2018 om de framtida förbindelserna mellan EU och Förenade kungariket, EUT C 162, 10.5.2019, s. 40.

[29] UK Withdrawal (‘Brexit’) and the Good Friday Agreement, Europaparlamentet, utredningsavdelningen för medborgerliga rättigheter och konstitutionella frågor, generaldirektoratet för EU-intern politik, november 2017. Tillgänglig på: https://www.europarl.europa.eu/RegData/etudes/STUD/2017/596826/IPOL_STU(2017)596826_EN.pdf

[30] Mot bakgrund av detta har flera förslag lagts fram i de dokument som skrivits i denna fråga, bland annat om en ”Smart gräns 2.0” – ett förslag om att införa en ny gränslösning som är så förutsägbar, snabb och säker som möjligt för båda sidorna av gränsen, och som innebär minsta möjliga börda och kostnad för näringsidkare och resenärer genom en kombination av internationella standarder, global bästa praxis och den senaste tekniken. Smart Border 2.0: Avoiding a hard border on the island of Ireland for Customs control and the free movement of persons, Europaparlamentet, utredningsavdelningen för medborgerliga rättigheter och konstitutionella frågor, generaldirektoratet för EU-intern politik, november 2017. Tillgänglig på https://www.europarl.europa.eu/RegData/etudes/STUD/2017/596828/IPOL_STU(2017)596828_EN.pdf

[31] Smart Border 2.0: Avoiding a hard border on the island of Ireland for Customs control and the free movement of persons, Europaparlamentet, utredningsavdelningen för medborgerliga rättigheter och konstitutionella frågor, generaldirektoratet för EU-intern politik, november 2017. Tillgänglig på https://www.europarl.europa.eu/RegData/etudes/STUD/2017/596828/IPOL_STU(2017)596828_EN.pdf

[32] Syftet med kartläggningen var att bedöma bredden av och djupet på detta samarbete såväl som EU-medlemskapets roll för hur det skulle fungera och utvecklas. Nord-syd-samarbetet är specifikt för ön Irland och faller under Irlands och Nordirlands regerings ansvarsområde. Samarbetet tas upp i avdelning två i Belfast-/långfredagsavtalet. Se: Mapping of North-South cooperation & Implementation Bodies – Report and key findings of the exercise, kommissionen, arbetsgruppen för förberedelse och genomförande av förhandlingarna med Förenade kungariket i enlighet med artikel 50 i EU-fördraget, av den 21 juni 2019.

[33] Tal av James Brokenshire, Nordirlandminister, på European Policy Centre, den 6 november 2017.

[34] Explainer for the New Ireland/Northern Ireland Protocol and the Political Declaration on the Future Relationship, ministeriet för utträdet ur Europeiska unionen, Förenade kungarikets regering, den 18 oktober 2019. Tillgänglig på: https://assets.publishing.service.gov.uk/government/uploads/system/uploads/attachment_data/file/840653/EXPLAINER_FOR_THE_NEW_IRELAND_NORTHERN_IRELAND_PROTOCOL_AND_THE_POLITICAL_DECLARATION_ON_THE_FUTURE_RELATIONSHIP.pdf

[35] För mer information om de reviderade protokollbestämmelserna, se Brexit: What did you agree with the UK today?, kommissionen, Frågor och svar, 17 oktober 2019. Tillgänglig på: https://ec.europa.eu/commission/presscorner/detail/en/QANDA_19_6122

[37] Notan inbegriper finansiella förpliktelser som sträcker sig årtionden framåt i tiden, faktiskt längre än Förenade kungarikets drygt 40-åriga EU-medlemskap. Pensionsåtaganden, planer för infrastruktursatsningar, avveckling av kärnanläggningar, till och med tillgångar som satelliter och Berlaymontbyggnaden – allt detta måste specificeras i en uppgörelse för att brexit inte ska bli ett hårt, ohanterligt och kallt utträde. Se The €60 billion Brexit bill: How to disentangle Britain from the EU budget, Alex Barker, policydokument, Centre for European Reform, den 6 februari 2017. Tillgänglig på: https://www.cer.eu/publications/archive/policy-brief/2017/%e2%82%ac60-billion-brexit-bill-how-disentangle-britain-eu-budget

 

[38] EUT C 162, 10.5.2019, s. 40.

[39] EUT C 346, 27.9.2018, s. 2.

[40] Tobias Lock och Fabian Zuleeg, Extending the transition period, EPC:s diskussionsunderlag, den 28 september 2018, s. 6.

[41] EUT C 162, 10.5.2019, s. 40.

[42] Tobias Lock och Fabian Zuleeg, Extending the transition period, EPC:s diskussionsunderlag, 28 september 2018, s. 3.

[43] Antagna texter, P9_TA(2019)0016.

[44] EUT C 162, 10.5.2019, s. 40.

[45] EUT C 298, 23.8.2018, s. 24.

[46] EUT C 369, 11.10.2018, s. 32.

[47] EUT C 162, 10.5.2019, s. 40.

[48] För mer information om detta se Steve Peers blogginlägg på EU Law Analysis av den 8 december 2018, där han påpekade att den mycket icke-bindande och oprecisa karaktären i den politiska förklaringen har lett till mycket kritik. I ett senare blogginlägg den 12 mars 2019 upprepade Steve Peers att den politiska förklaringen inte bara är icke-bindande, utan dessutom är vag och inte innehåller några åtaganden i en rad nyckelaspekter för de framtida förbindelserna. Den skulle kunna revideras för att ge tydligare och mer precisa åtaganden. De båda inläggen finns tillgängliga på http://eulawanalysis.blogspot.com.

[49] EUT C 66 I, 19.2.2019, s. 185.

[50] EUT C 384 I, 12.11.2019, s. 178.

[51] Antagna texter, P9_TA(2019)0016.

[52] Följande ledamöter var närvarande vid slutomröstningen: Pierre Karleskind (tjänstgörande ordförande), Róża Thun und Hohenstein (vice ordförande), Maria Manuel Leitão Marques, (vice ordförande), Petra De Sutter (föredragande av yttrande), Adam Bielan, Carlo Fidanza, Alex Agius Saliba, Clara Aguilera, Andrus Ansip, Pablo Arias Echeverría, Pascal Arimont, Anna‑Michelle Asimakopoulou, Alessandra Basso, Brando Benifei, Adam Bielan, Hynek Blaško, Biljana Borzan, Vlad‑Marius Botoş, Markus Buchheit, Dita Charanzová, David Cormand, Dinesh Dhamija, Carlo Fidanza, Evelyne Gebhardt, Alexandra Geese, Svenja Hahn, Virginie Joron, Eugen Jurzyca, Arba Kokalari, Marcel Kolaja, John Longworth, Morten Løkkegaard, Adriana Maldonado López, Leszek Miller, Dan‑Ştefan Motreanu, Anne‑Sophie Pelletier, Jiří Pospíšil, Christel Schaldemose, Tomislav Sokol, Edina Tóth, Kim Van Sparrentak, Marion Walsmann och Ivan Štefanec.

[53] Följande ledamöter var närvarande vid omröstningen: Norbert Lins (ordförande), Mairead McGuinness (föredragande av yttrande), Álvaro Amaro, Franc Bogovič, Daniel Buda, Herbert Dorfmann, Balázs Hidvéghi, Peter Jahr, Marlene Mortler, Anne Sander, Simone Schmiedbauer, Juan Ignacio Zoido Álvarez, Clara Aguilera, Eric Andrieu, Attila Ara‑Kovács, Carmen Avram, Adrian‑Dragoş Benea, Isabel Carvalhais, Paolo De Castro, Juozas Olekas, Massimiliano Smeriglio, Atidzhe Alieva‑Veli, Asger Christensen, Jérémy Decerle, Martin Hlaváček, Elsi Katainen, Ulrike Müller, Sheila Ritchie, Mara Bizzotto, Angelo Ciocca, Ivan David, Gilles Lebreton, Maxette Pirbakas, Benoît Biteau, Martin Häusling, Pär Holmgren, Bronis Ropė, Sarah Wiener, Mazaly Aguilar, Krzysztof Jurgiel, Zbigniew Kuźmiuk, Bert‑Jan Ruissen, Veronika Vrecionová, Luke Ming Flanagan, Petros Kokkalis, Dino Giarrusso, Ivan Vilibor Sinčić

 

[54] EUT C 384I, 12.11.2019, s. 1.

[55] Följande ledamöter var närvarande vid slutomröstningen: Lucy Nethsingha (ordförande), Ibán García Del Blanco, Sergey Lagodinsky, Marion Walsmann (vice ordförande), Patrick Breyer, Geoffroy Didier, Angel Dzhambazki, Heidi Hautala, Jackie Jones, Mislav Kolakušić, Gilles Lebreton, Karen Melchior, Lefteris Nikolaou‑Alavanos, Sabrina Pignedoli, Jiří Pospíšil, Emil Radev, Franco Roberti, Liesje Schreinemacher, Stéphane Séjourné, Axel Voss, Lara Wolters, Tiemo Wölken, Juan Ignacio Zoido Álvarez (för Esteban González Pons enligt artikel 209.7).

[56] Europaparlamentets resolution av den 14 mars 2018 om de framtida förbindelserna mellan EU och Förenade kungariket (2018/2573(RSP)).

[57] Domstolens dom av den 6 oktober 2015 i mål C-362/14, Maximillian Schrems mot Data Protection Commissioner.

[58] Följande ledamöter var närvarande vid slutomröstningen: Dolors Montserrat (ordförande), Tatjana Ždanoka (vice ordförande), Yana Toom (vice ordförande), Asim Ademov, Alex Agius Saliba, Isabel Benjumea, Martin Buschmann, Angel Dzhambazki, Peter Jahr, Manolis Kefalogiannis, Ádám Kósa, Adriana Maldonado López, Ulrike Müller, Lefteris Nikolaou‑Alavanos, Demetris Papadakis, Sira Rego, Diana Riba i Giner, Alfred Sant, Nico Semsrott, Andrey Slabakov, Ramona Strugariu, Loránt Vincze, Rainer Wieland, Kosma Złotowski.

Senaste uppdatering: 28 januari 2020Rättsligt meddelande - Integritetspolicy