BETÄNKANDE om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om bemyndigande för Tyskland att ändra sitt befintliga bilaterala avtal om vägtransporter med Schweiz i syfte att tillåta cabotagetrafik vid internationella persontransporter med buss i de båda ländernas gränsregioner
24.1.2020 - (COM(2019)0221 – C9-0001/2019 – 2019/0107(COD)) - ***I
Utskottet för transport och turism
Föredragande: Markus Ferber
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION
om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om bemyndigande för Tyskland att ändra sitt befintliga bilaterala avtal om vägtransporter med Schweiz i syfte att tillåta cabotagetrafik vid internationella persontransporter med buss i de båda ländernas gränsregioner
(COM(2019)0221 – C9-0001/2019 – 2019/0107(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2019)0221),
– med beaktande av artiklarna 294.2, 2.1 och 91 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C9-0001/2019),
med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor över den föreslagna rättsliga grunden,
– med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 25 september 2019[1],
– efter att ha hört Regionkommittén,
– med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism (A9-0006/2020).
1. Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.
2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.
3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.
Ändringsförslag 1
Förslag till beslut
Beaktandeled 1
|
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 2.1 och 91, |
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 91, |
MOTIVERING
Beslutet föreslås som svar på Tysklands begäran om att bemyndiga landet, i enlighet med artikel 2.1 i EUF-fördraget, att ändra sitt bilaterala avtal om vägtransporter med Schweiz från 1953, i syfte att tillåta cabotagetrafik vid tillhandahållandet av persontransporter med buss i gränsregionerna mellan de båda länderna. Vid mötet i EU:s och Schweiz gemensamma kommitté för landtransporter i juni 2018 meddelade Schweiz kommissionen att det också var intresserat av att ingå ett sådant avtal.
Den föreslagna cabotagetrafiken inom unionen, som ska utföras av transportföretag från tredjeländer som inte innehar ett gemenskapstillstånd, kommer att påverka den inre marknadens funktion när det gäller persontransporter med buss, enligt förordning (EG) nr 1073/2009. Den påverkar även avtalet om landtransport mellan EU och Schweiz, enligt vilket cabotage inte tillåts, utom när det finns befintliga rättigheter i bilaterala avtal mellan medlemsstaterna och Schweiz vid tidpunkten för ingåendet av det avtalet (inga avtal förutsåg emellertid cabotagerättigheter). För närvarande är det endast Frankrike som har ett sådant avtal med Schweiz som tillåter cabotage (ett bilateralt avtal som ändrades 2007).
De åtaganden som Tyskland planerar omfattas av unionens exklusiva befogenhet. I enlighet med artikel 2.1 i EUF-fördraget får unionen emellertid bemyndiga medlemsstater att agera på områden där unionen har exklusiv befogenhet. Ett sådant bemyndigande måste utfärdas av unionslagstiftaren i enlighet med lagstiftningsförfarandet i artikel 91 i EUF-fördraget.
Föredraganden noterar att enligt kommissionens förslag beviljas godkännande under förutsättning att det inte förekommer någon diskriminering mellan transportföretag som är etablerade inom unionen och att konkurrensen inte snedvrids. Det finns också en klart begränsad geografisk räckvidd för cabotagetransporterna, eftersom dessa endast skulle tillåtas i sådana gränsregioner i Tyskland som anges i texten i förslaget till beslutet – de administrativa distrikten Freiburg och Tübingen i Baden-Würtemberg och det administrativa distriktet Schwaben i Bayern – vid tillhandahållandet av busstransporter mellan Tyskland och Schweiz.
Föredraganden föreslår att man stöder kommissionens förslag eftersom det förbättrar de gränsöverskridande kollektivtrafikförbindelserna mellan de båda länderna, och gör bussresor mer tillgängliga och attraktiva, och ger människor som bor och arbetar på båda sidor om gränsen större valfrihet.
YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR RÄTTSLIGA FRÅGOR ÖVER DEN RÄTTSLIGA GRUNDEN
Karima Delli
Ordförande
Utskottet för transport och turism
BRYSSEL
Ärende: Yttrande över den rättsliga grunden för kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets beslut om bemyndigande för Tyskland att ändra sitt befintliga bilaterala avtal om vägtransporter med Schweiz i syfte att tillåta cabotagetrafik vid internationella persontransporter med buss i de båda ländernas gränsregioner (COM(2019)0221 – C9-0001/2019 – 2019/0107(COD))
Till ordföranden
I en skrivelse av den 13 november 2019[2] begärde ditt utskott, i enlighet med artikel 40.2 i arbetsordningen, att utskottet för rättsliga frågor yttrar sig över lämpligheten hos den rättsliga grunden för kommissionens förslag till beslut om bemyndigande för Tyskland att ändra sitt befintliga bilaterala avtal om vägtransporter med Schweiz i syfte att tillåta cabotagetrafik vid internationella persontransporter med buss i de båda ländernas gränsregioner[3].
Vid utskottssammanträdet den 9 januari 2020 behandlade utskottet detta ärende.
I – Bakgrund
Kommissionen tillämpade artiklarna 2.1 och 91 i EUF-fördraget som rättslig grund för förslaget. I sin allmänna riktlinje ändrade rådet den rättsliga grunden genom att stryka hänvisningen till artikel 2.1 i EUF-fördraget.
II – De relevanta artiklarna i fördraget
De relevanta bestämmelserna i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt har följande lydelse:
Artikel 2
1. När fördragen tilldelar unionen exklusiv befogenhet på ett visst område, får endast unionen lagstifta och anta rättsligt bindande akter medan medlemsstaterna får göra detta själva endast efter bemyndigande från unionen eller för att genomföra unionens akter.
(...)
Artikel 3
(...)
2. Unionen ska också ha exklusiv befogenhet att ingå ett internationellt avtal, om ingåendet av avtalet föreskrivs i en unionslagstiftningsakt eller om ingåendet är nödvändigt för att unionen ska kunna utöva sin befogenhet internt eller i den mån ingåendet kan påverka gemensamma regler eller ändra räckvidden för dessa.
Artikel 91
(f.d. artikel 71 FEG)
1. För att genomföra artikel 90 och med beaktande av transportfrågornas särskilda karaktär ska Europaparlamentet och rådet i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén fastställa
a) gemensamma regler för internationella transporter till eller från en medlemsstats territorium eller genom en eller flera medlemsstaters territorier,
b) de villkor under vilka utomlands hemmahörande transportföretag får utföra transporter i en medlemsstat,
c) åtgärder för att förbättra transportsäkerheten,
d) alla andra lämpliga bestämmelser.
2. Vid beslut om de åtgärder som avses i punkt 1 ska sådana fall beaktas där tillämpningen av åtgärderna skulle kunna få allvarliga återverkningar på levnadsstandarden och sysselsättningen i vissa regioner samt på utnyttjandet av transportmedel.
III – Europeiska unionens domstols rättspraxis avseende val av rättslig grund
Domstolen har traditionellt betraktat den lämpliga rättsliga grunden som en fråga av konstitutionell betydelse, eftersom den rör respekten för principen om tilldelade befogenheter (artikel 5 i EU-fördraget) och fastställandet av arten och omfattningen av unionens behörighet[4].
Enligt domstolens fasta rättspraxis måste valet av rättslig grund för en unionsrättsakt grunda sig på objektiva faktorer som kan prövas av domstol och särskilt innefattar rättsaktens syfte och innehåll[5].
En felaktig rättslig grund kan därför motivera att den berörda rättsakten ogiltigförklaras. I detta sammanhang är en institutions önskan om ett mer aktivt deltagande vid antagandet av en viss rättsakt irrelevant för fastställandet av den korrekta rättsliga grunden, och irrelevant är också frågan om under vilka omständigheter en rättsakt antagits eller vilket arbete som utförts i andra avseenden inom ramen för verksamhet som omfattas av en viss rättsakt[6].
Om prövningen av en rättsakt visar att den har två syften eller två beståndsdelar, av vilka den ena kan identifieras som den huvudsakliga eller avgörande avsikten eller beståndsdelen, medan den andra endast är av underordnad betydelse, ska rättsakten ha en enda rättslig grund, nämligen den som krävs med hänsyn till den huvudsakliga eller avgörande avsikten eller beståndsdelen[7].
Om en rättsakt samtidigt har flera avsikter eller beståndsdelar som är oskiljaktigt förbundna med varandra, utan att den ena är sekundär och indirekt i förhållande till den/de andra, måste emellertid en sådan rättsakt baseras på de motsvarande olika rättsliga grunderna[8], förutsatt att de förfaranden som anges för respektive rättslig grund inte är oförenliga med och inte äventyrar Europaparlamentets rättigheter[9].
IV – Den föreslagna rättsaktens syfte och innehåll
Enligt avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om gods- och persontransporter på väg och järnväg (nedan kallat EU-avtalet)[10] är cabotagetrafik i form av persontransporter med buss inte tillåten.
Tyskland har begärt ett bemyndigande från unionen att ändra ett bilateralt avtal med Schweiz i syfte att tillåta denna typ av cabotage i de båda ländernas gränsregioner.
Förslaget består i huvudsak av en enda bestämmelse som innebär att Tyskland bemyndigas att ändra ett avtal med Schweiz om tillstånd för cabotagetrafik i gränsregionerna i Tyskland och Schweiz i samband med tillhandahållandet av busstransporter mellan de två länderna, under förutsättning att det inte sker någon diskriminering mellan transportföretag som är etablerade i unionen och att det inte förekommer någon snedvridning av konkurrensen.
V – Analys och fastställande av lämplig rättslig grund
När det gäller valet av rättslig grund anges följande i kommissionens motivering:
”I artikel 3.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) anges följande: Unionen ska också ha exklusiv befogenhet att ingå ett internationellt avtal, om ingåendet av avtalet föreskrivs i en unionslagstiftningsakt eller om ingåendet är nödvändigt för att unionen ska kunna utöva sin befogenhet internt eller i den mån ingåendet kan påverka gemensamma regler eller ändra räckvidden för dessa.
Enligt förordning (EG) nr 1073/2009 får cabotagetrafik inom unionen under vissa förhållanden endast bedrivas av transportföretag som är innehavare av ett gemenskapstillstånd. Internationella åtaganden som gör det möjligt för andra transportföretag, särskilt transportföretag från tredjeländer, att bedriva sådan verksamhet påverkar ovannämnda förordning, i den mening som avses i artikel 3.2 i EUF-fördraget.
Sådana internationella åtaganden påverkar också EU-avtalet, och då särskilt artikel 20. De är inte tillåtna enligt punkt 1 i den artikeln, med undantag för vad som anges i dess punkt 2.
Sådana åtaganden som de som Tyskland planerar omfattas därför av unionens exklusiva befogenhet. I enlighet med artikel 2.1 i EUF-fördraget får unionen emellertid bemyndiga medlemsstater att agera på områden där unionen har exklusiv befogenhet.
Syftet med detta förslag är att bemyndiga Tyskland att ändra sitt befintliga bilaterala avtal om vägtransporter med Schweiz i syfte att tillåta cabotagetrafik vid internationella persontransporter med buss i de båda ländernas gränsregioner” [11].
Mot denna bakgrund fastställde kommissionen att ”[d]en rättsliga grunden för detta förslag är artiklarna 2.1 och 91 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”[12].
a) Lämpligheten av artikel 91 i EUF-fördraget som rättslig grund
Artikel 91 utgör rättslig grund inom transportområdet för transporter på järnväg, landsväg och inre vattenvägar. Med tanke på förslagets syfte och innehåll är det uppenbart att förslaget är kopplat till den inre marknadens funktion inom transportsektorn. Artikel 91 i EUF-fördraget förefaller därför vara en lämplig rättslig grund för förslaget.
b) Ingen möjlighet att lägga till artikel 2.1 i EUF-fördraget som rättslig grund
Det måste samtidigt påpekas att artikel 2.1 i EUF-fördraget inte utgör någon rättslig grund. Denna bestämmelse ger nämligen inte institutionerna någon befogenhet att anta en unionsakt. Den kan därför inte användas som rättslig grund.
För fullständighetens skull kan det tilläggas att kommissionen i skälen 4 och 5 i förslaget helt korrekt påminner om att ”[i]nternationella åtaganden som gör det möjligt för transportföretag från tredjeländer, som inte innehar ett sådant tillstånd, att bedriva [cabotagetrafik], omfattas [...] av unionens exklusiva externa behörighet. Medlemsstaterna får endast förhandla fram eller ingå sådana åtaganden om de bemyndigats att göra det av unionen i enlighet med artikel 2.1 i EUF-fördraget”.
I det aktuella fallet ges ett sådant bemyndigande genom den lagstiftningsakt som antas inom ramen för det ordinarie lagstiftningsförfarandet i enlighet med artikel 91 i EUF-fördraget.
VI – Slutsats och rekommendation
Vid sitt sammanträde den 9 januari 2020 beslutade följaktligen utskottet för rättsliga frågor, med 21 röster för, inga röster emot och 1 nedlagd röst[13], att rekommendera att utskottet för transport och turism behåller artikel 91 som enda rättslig grund för det föreslagna beslutet.
Med vänlig hälsning
Lucy Nethsingha
ÄRENDETS GÅNG I DET ANSVARIGA UTSKOTTET
Titel |
Förslag till Europaparlamentets och rådets beslut om bemyndigande för Tyskland att ändra sitt befintliga bilaterala avtal om vägtransporter med Schweiz i syfte att tillåta cabotagetrafik vid internationella persontransporter med buss i de båda ländernas gränsregioner |
|||
Referensnummer |
COM(2019)0221 – C9-0001/2019 – 2019/0107(COD) |
|||
Framläggande för parlamentet |
13.5.2019 |
|
|
|
Ansvarigt utskott Tillkännagivande i kammaren |
TRAN 15.7.2019 |
|
|
|
Rådgivande utskott Tillkännagivande i kammaren |
EMPL 15.7.2019 |
|
|
|
Inget yttrande avges Beslut |
EMPL 24.7.2019 |
|
|
|
Föredragande Utnämning |
Markus Ferber 26.8.2019 |
|
|
|
Bestridande av den rättsliga grunden JURI:s yttrande |
JURI 9.1.2020 |
|
|
|
Antagande |
21.1.2020 |
|
|
|
Slutomröstning: resultat |
+: –: 0: |
47 0 2 |
||
Slutomröstning: närvarande ledamöter |
Scott Ainslie, Izaskun Bilbao Barandica, David Bull, Marco Campomenosi, Ciarán Cuffe, Johan Danielsson, Andor Deli, Anna Deparnay-Grunenberg, Ismail Ertug, Gheorghe Falcă, Giuseppe Ferrandino, Søren Gade, Isabel García Muñoz, Jens Gieseke, Kateřina Konečná, Elena Kountoura, Julie Lechanteux, Bogusław Liberadzki, Peter Lundgren, Benoît Lutgen, Elżbieta Katarzyna Łukacijewska, Marian-Jean Marinescu, Tilly Metz, Cláudia Monteiro de Aguiar, June Alison Mummery, Caroline Nagtegaal, Jan-Christoph Oetjen, Philippe Olivier, Dominique Riquet, Vera Tax, Barbara Thaler, Petar Vitanov, Elissavet Vozemberg-Vrionidi, Lucia Vuolo, Roberts Zīle, Kosma Złotowski |
|||
Slutomröstning: närvarande suppleanter |
Clotilde Armand, Leila Chaibi, Angel Dzhambazki, Markus Ferber, Maria Grapini, Pierre Karleskind, Andrey Novakov, Catherine Rowett, Henna Virkkunen |
|||
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 209.7) |
Tiziana Beghin, Elena Lizzi, Juozas Olekas, Tsvetelina Penkova |
|||
Ingivande |
24.1.2020 |
SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET ANSVARIGA UTSKOTTET
47 |
+ |
ECR |
Angel Dzhambazki, Peter Lundgren, Roberts Zīle, Kosma Złotowski |
GUE/NGL |
Leila Chaibi, Kateřina Konečná, Elena Kountoura |
ID |
Marco Campomenosi, Julie Lechanteux, Elena Lizzi, Philippe Olivier, Lucia Vuolo |
NI |
Tiziana Beghin |
PPE |
Andor Deli, Gheorghe Falcă, Markus Ferber, Jens Gieseke, Elżbieta Katarzyna Łukacijewska, Benoît Lutgen, Marian-Jean Marinescu, Cláudia Monteiro de Aguiar, Andrey Novakov, Barbara Thaler, Henna Virkkunen, Elissavet Vozemberg-Vrionidi |
RENEW |
Clotilde Armand, Izaskun Bilbao Barandica, Søren Gade, Pierre Karleskind, Caroline Nagtegaal, Jan-Christoph Oetjen, Dominique Riquet |
S&D |
Johan Danielsson, Ismail Ertug, Giuseppe Ferrandino, Isabel García Muñoz, Maria Grapini, Bogusław Liberadzki, Juozas Olekas, Tsvetelina Penkova, Vera Tax, Petar Vitanov |
VERTS/ALE |
Scott Ainslie, Ciarán Cuffe, Anna Deparnay-Grunenberg, Tilly Metz, Catherine Rowett |
0 |
- |
|
|
2 |
0 |
NI |
David Bull, June Alison Mummery |
Teckenförklaring:
+ : Ja-röster
- : Nej-röster
0 : Nedlagda röster
- [1] EUT C 14, 15.1.2020, s. 118.
- [2] D 315855/ JURI-utskottets yttrande över rättslig grund i enlighet med artikel 40 i arbetsordningen.
- [3] Förslag till Europaparlamentets och rådets beslut om bemyndigande för Tyskland att ändra sitt befintliga bilaterala avtal om vägtransporter med Schweiz i syfte att tillåta cabotagetrafik vid internationella persontransporter med buss i de båda ländernas gränsregioner [2019/0107(COD)].
- [4] Yttrande 2/00, ECLI:EU:C:2001:664, punkt 5.
- [5] Se mål C-411/06 kommissionen mot parlamentet och rådet, 8 september 2009, EU:C:2009:518, punkt 45.
- [6] Dom i mål C-269/97, kommissionen mot rådet, ECLI:EU:C:2000:183, punkt 44.
- [7] Dom i mål C-137/12, kommissionen mot rådet, EU:C:2013:675, punkt 53, C-411/06 EU:C:2009:518, punkt 46 och där angiven rättspraxis, mål C-490/10, Europaparlamentet mot rådet, EU:C:2012:525, punkt 45 och mål C‑155/07, Europaparlamentet mot rådet, EU:C:2008:605, punkt 34.
- [8] Mål C-211/01, kommissionen mot rådet, ECLI:EU:C:2003:452, punkt 40. Mål C-178/03, kommissionen mot Europaparlamentet och rådet, ECLI:EU:C:2006:4, punkterna 43–56.
- [9] Mål C-300/89, kommissionen mot rådet (”titandioxid”), ECLI:EU:C:1991:244, punkterna 17–25. Mål C‑268/94, Portugal mot rådet, ECLI:EU:C:1996:461.
- [10] Avtal mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om gods- och persontransporter på väg och järnväg (EUT L 114, 30.4.2002, s. 91.)
- [11] Se sidan 2 i motiveringen.
- [12] Se sidan 3 i motiveringen.
- [13] Följande ledamöter var närvarande vid slutomröstningen: Lucy Nethsingha (ordförande), Marion Walsmann (vice ordförande), Ibán García Del Blanco (vice ordförande), Raffaele Stancanelli (vice ordförande), Franco Roberti (föredragande av yttrande), Gunnar Beck, Patrick Breyer, Geoffroy Didier, Angel Dzhambazki, Evelyne Gebhardt, Esteban Gonzáles Pons, Jackie Jones, Mislav Kolakušić, Gilles Lebreton, Karen Melchior, Sabrina Pignedoli, Jiří Pospíšil, Liesje Schreinemacher, Marie Toussaint, Edina Tóth (suppleant för József Szájer i enlighet med artikel 209.7 i arbetsordningen), Bettina Vollath och Axel Voss.