Förfarande : 2020/0030(NLE)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A9-0124/2020

Ingivna texter :

A9-0124/2020

Debatter :

Omröstningar :

Antagna texter :

P9_TA(2020)0194

<Date>{25/06/2020}25.6.2020</Date>
<NoDocSe>A9-0124/2020</NoDocSe>
PDF 264kWORD 96k

<TitreType>BETÄNKANDE</TitreType>     <RefProcLect>*</RefProcLect>

<Titre>om förslaget till rådets beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik</Titre>

<DocRef>(COM(2020)0070 – C9-0079/2020 – 2020/0030(NLE))</DocRef>


<Commission>{EMPL}Utskottet för sysselsättning och sociala frågor</Commission>

Föredragande av yttrande: <Depute>José Gusmão</Depute>

ÄNDRINGSFÖRSLAG
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION
 ÄRENDETS GÅNG I DET ANSVARIGA UTSKOTTET
 SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION

om förslaget till rådets beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik

(COM(2020)0070 – C9-0079/2020 – 2020/0030(NLE))

(Samråd)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

 med beaktande av kommissionens förslag till rådet (COM(2020)0070),

 med beaktande av artikel 148.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken Europaparlamentet har hörts av rådet (C9-0079/2020),

 med beaktande av artikel 82 i arbetsordningen,

 med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A9-0124/2020).

1. Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed, i enlighet med artikel 293.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

3. Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4. Rådet uppmanas att höra Europaparlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

5. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen.

 

<RepeatBlock-Amend><Amend>Ändringsförslag  <NumAm>1</NumAm>

 

<DocAmend>Förslag till beslut</DocAmend>

<Article>Skäl 1</Article>

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(1) Medlemsstaterna och unionen bör arbeta för att utveckla en samordnad sysselsättningsstrategi och särskilt för att främja en kvalificerad, utbildad och anpassningsbar arbetskraft och en arbetsmarknad som är mottaglig för ekonomiska förändringar i syfte att uppnå full sysselsättning och sociala framsteg, en balanserad tillväxt, en hög miljöskyddsnivå och en bättre miljö, enligt de mål som anges i artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen. Medlemsstaterna bör betrakta främjande av sysselsättningen som en fråga av gemensamt intresse och inom rådet samordna sina åtgärder i detta hänseende, med beaktande av nationell praxis i fråga om arbetsmarknadsparternas ansvar.

(1) Medlemsstaterna och unionen bör utveckla och genomföra en effektiv och samordnad sysselsättningsstrategi och särskilt för att främja en kvalificerad och utbildad arbetskraft och en arbetsmarknad som är dynamisk, framtidsinriktad och mottaglig för ekonomiska förändringar i syfte att uppnå full sysselsättning och sociala framsteg, inkludering, ekonomisk, social och territoriell sammanhållning, en hög miljöskyddsnivå och en bättre miljö. Medlemsstaterna bör betrakta främjande av sysselsättning av hög kvalitet på grundval av lika möjligheter och social rättvisa som en fråga av gemensamt intresse och inom rådet samordna sina åtgärder i detta hänseende, med respekt för nationell praxis och för arbetsmarknadsparternas självständighet. Den aktuella situationen till följd av covid-19-pandemin kommer att få allvarliga och långvariga konsekvenser för arbetsmarknader, social rättvisa och arbetsvillkor i unionen och kräver åtgärder som aldrig förr till stöd för sysselsättning, stimulans av ekonomin och en stärkt industribas. Handfasta åtgärder måste vidtas för att skydda företag och arbetstagare mot överhängande förluster av arbete och inkomster, för att begränsa krisens ekonomiska och sociala chockverkningar och för att förhindra massarbetslöshet och en djup recession.

</Amend>

<Amend>Ändringsförslag  <NumAm>2</NumAm>

 

<DocAmend>Förslag till beslut</DocAmend>

<Article>Skäl 2</Article>

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(2) Unionen bör bekämpa social utestängning och diskriminering, främja social rättvisa och socialt skydd, jämställdhet mellan kvinnor och män, solidaritet mellan generationerna och skydd av barnets rättigheter. Vid fastställandet och genomförandet av sin politik och verksamhet bör unionen beakta de krav som är förknippade med främjandet av hög sysselsättning, garantier för ett fullgott socialt skydd, kampen mot fattigdom och social utestängning samt en hög utbildningsnivå, i enlighet med artikel 9 i fördraget om Europeiska unionen.

(2) För att än mera fullständigt kunna förverkliga sina grundläggande principer om social sammanhållning och fred i en tid av djupgående kris där dessa principer ifrågasätts bör unionen ställa fattigdomsbekämpningen högst bland sina politiska prioriteringar, liksom också kampen mot social utestängning och diskriminering, och bör främja social rättvisa och socialt skydd, jämställdhet mellan kvinnor och män, solidaritet mellan generationerna, inkludering av personer med funktionsnedsättning och skydd av rättigheterna för barn och andra svårt missgynnade grupper. Vid fastställandet och genomförandet av sin politik och verksamhet bör unionen beakta de krav som är förknippade med främjandet av skyddet av människors hälsa, inkluderande arbetsmarknader med full sysselsättning av hög kvalitet, tillgängliga och överkomligt prissatta offentliga tjänster av hög kvalitet, anständiga löner och anständig levnadsstandard, socialt skydd för alla, samt en hög utbildningsnivå hela livet igenom, i enlighet med artikel 9 i fördraget om Europeiska unionen (EUF-fördraget).

</Amend>

<Amend>Ändringsförslag  <NumAm>3</NumAm>

 

<DocAmend>Förslag till beslut</DocAmend>

<Article>Skäl 3</Article>

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(3) I enlighet med fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) har unionen utarbetat och infört instrument för samordning av den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken. Ett av dem är dessa riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik, vilka tillsammans med de allmänna riktlinjer för medlemsstaternas och unionens ekonomiska politik som fastställs i rådets rekommendation (EU) 2015/1184(5) utgör de integrerade riktlinjerna. De bör fungera som vägledning vid genomförandet av politiken i medlemsstaterna och i unionen och avspeglar det ömsesidiga beroendet mellan medlemsstaterna. De samordnade strategier och reformer på europeisk och nationell nivå som blir resultatet bör utgöra en lämplig övergripande och hållbar blandning av ekonomisk politik och sysselsättningspolitik som bör få positiva spridningseffekter.

(3) I enlighet med EUF-fördraget har unionen utarbetat och infört instrument för samordning av den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken. Ett av dem är dessa riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik, vilka tillsammans med de allmänna riktlinjer för medlemsstaternas och unionens ekonomiska politik som fastställs i rådets rekommendation (EU) 2015/1184(5) utgör de integrerade riktlinjerna. De måste stödja den europeiska gröna given, den europeiska pelaren för sociala rättigheter (nedan kallad pelaren), den reviderade europeiska sociala stadgan, Parisavtalet och FN:s mål för hållbar utveckling och fungera som vägledning vid genomförandet av politiken i medlemsstaterna och i unionen och avspegla det ömsesidiga beroendet mellan medlemsstaterna. De samordnade strategier och reformer på europeisk och nationell nivå som blir resultatet bör utgöra en lämplig övergripande och hållbar blandning av ekonomisk politik och sysselsättningspolitik som bör få positiva spridningseffekter, samtidigt som tillbakagången för kollektivförhandlingars täckningsgrad vänds i sin motsats.

__________________

__________________

5 Rådets rekommendation (EU) 2015/1184 av den 14 juli 2015 om allmänna riktlinjer för medlemsstaternas och Europeiska unionens ekonomiska politik (EUT L 192, 18.7.2015, s. 27).

5 Rådets rekommendation (EU) 2015/1184 av den 14 juli 2015 om allmänna riktlinjer för medlemsstaternas och Europeiska unionens ekonomiska politik (EUT L 192, 18.7.2015, s. 27).

</Amend>

<Amend>Ändringsförslag  <NumAm>4</NumAm>

 

<DocAmend>Förslag till beslut</DocAmend>

<Article>Skäl 4</Article>

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(4) Riktlinjerna för medlemsstaternas sysselsättningspolitik överensstämmer med stabilitets- och tillväxtpakten, med befintlig unionslagstiftning och med olika unionsinitiativ, inklusive rådets rekommendation av den 22 april 2013 om att inrätta en ungdomsgaranti (6), rådets rekommendation av den 15 februari 2016 om långtidsarbetslösas återinträde på arbetsmarknaden (7), rådets rekommendation av den 19 december 2016 om kompetenshöjningsvägar: nya möjligheter för vuxna (8), rådets rekommendation av den 15 mars 2018 om en europeisk ram för ändamålsenliga lärlingsutbildningar av god kvalitet (9), rådets rekommendation av den 22 maj 2018 om nyckelkompetenser för livslångt lärande (10), rådets rekommendation av den 22 maj 2019 om förskoleverksamhet och barnomsorg av hög kvalitet (11) och rådets rekommendation av den 8 november 2019 om tillgång till socialt skydd för arbetstagare och egenföretagare (12).

(4) Riktlinjerna för medlemsstaternas sysselsättningspolitik överensstämmer med befintlig unionslagstiftning och med olika unionsinitiativ, inklusive rådets rekommendation av den 22 april 2013 om att inrätta en ungdomsgaranti (6), rådets rekommendation av den 15 februari 2016 om långtidsarbetslösas återinträde på arbetsmarknaden (7), rådets rekommendation av den 19 december 2016 om kompetenshöjningsvägar: nya möjligheter för vuxna (8), rådets rekommendation av den 15 mars 2018 om en europeisk ram för ändamålsenliga lärlingsutbildningar av god kvalitet (9), rådets rekommendation av den 22 maj 2018 om nyckelkompetenser för livslångt lärande (10), rådets rekommendation av den 22 maj 2019 om förskoleverksamhet och barnomsorg av hög kvalitet (11) och rådets rekommendation av den 8 november 2019 om tillgång till socialt skydd för arbetstagare och egenföretagare (12). Sedan rådet den 23 mars 2020 beslutat att aktivera den så kallade allmänna undantagsklausulen kan medlemsstaterna vara finanspolitiskt flexibla för att främja och skydda arbetstillfällen och arbetsvillkor av hög kvalitet och finansiera folkhälsotjänster och sociala tjänster. Covid-19-krisens omfattning och varaktighet måste framgå av längden på den tid under vilken den allmänna undantagsklausulen tillämpas. Utifrån kommissionens offentliga samråd bör det undersökas i vilken riktning unionens finanspolitiska regler skulle kunna utvecklas.

__________________

__________________

6 EUT C 120, 26.4.2013, s. 1.

6 EUT C 120, 26.4.2013, s. 1.

7 EUT C 67, 20.2.2016, s. 1.

7 EUT C 67, 20.2.2016, s. 1.

8 EUT C 484, 24.12.2016, s. 1.

8 EUT C 484, 24.12.2016, s. 1.

9 EUT C 153, 2.5.2018, s. 1.

9 EUT C 153, 2.5.2018, s. 1.

10 EUT C 189, 4.6.2018, s. 1.

10 EUT C 189, 4.6.2018, s. 1.

11 EUT C 189, 5.6.2019, s. 4.

11 EUT C 189, 5.6.2019, s. 4.

12 EUT C 387, 15.11.2019, s. 1.

12 EUT C 387, 15.11.2019, s. 1.

</Amend>

<Amend>Ändringsförslag  <NumAm>5</NumAm>

 

<DocAmend>Förslag till beslut</DocAmend>

<Article>Skäl 5</Article>

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(5) I den europeiska planeringsterminen kombineras de olika instrumenten i en övergripande ram för en integrerad multilateral samordning och övervakning av ekonomisk politik och sysselsättningspolitik. I planeringsterminen införlivas principerna i den europeiska pelaren för sociala rättigheter, inbegripet starka förbindelser med arbetsmarknadens parter, civilsamhället och andra berörda parter, samtidigt som miljömässig hållbarhet, produktivitet, rättvisa och stabilitet är riktmärken. Planeringsterminen främjar arbetet med att nå FN:s mål för hållbar utveckling (13). Unionen och medlemsstaternas sysselsättningspolitik och ekonomiska politik bör samordnas med Europas omställning till en klimatneutral, miljömässigt hållbar och digital ekonomi, och samtidigt förbättra konkurrenskraften, främja innovation, social rättvisa och lika möjligheter för alla samt bekämpa ojämlikheter och regionala skillnader.

(5) I den europeiska planeringsterminen kombineras de olika instrumenten i en övergripande ram för en integrerad multilateral samordning och övervakning av ekonomisk politik och sysselsättnings-, social- och miljöpolitik. Den europeiska planeringsterminen måste ställa hållbarhet, social inkludering och människors välbefinnande i centrum för unionens ekonomiska politik, och säkerställa att de sociala, miljörelaterade och ekonomiska målen prioriteras lika högt. I planeringsterminen bör principerna i pelaren införlivas ytterligare, inbegripet starkare förbindelser med arbetsmarknadens parter, civilsamhället och andra berörda parter, samtidigt som miljömässig hållbarhet, produktivitet, rättvisa och stabilitet är riktmärken, och stöd ges till arbetet med att nå FN:s mål för hållbar utveckling (13), bland annat jämställdhet. Jämställdhetsindexet skulle kunna bli ett av planeringsterminens verktyg för övervakning av framstegen med sysselsättningsmål och sociala mål och för mätning av sysselsättnings- och socialpolitikens jämställdhetskonsekvenser. Unionens och medlemsstaternas sysselsättningspolitik och ekonomiska politik bör samordnas med Europas hantering av covid-19-krisen och bör också, med tanke på de synnerligen allvarliga konsekvenserna av denna kris för vissa av Europas industri- och näringslivssektorer, stödja omställningen till en klimatneutral, miljömässigt hållbar, socialt inkluderande och digital ekonomi som säkerställer uppåtgående social konvergens, och samtidigt förbättra konkurrenskraften, stödja små och medelstora företag, främja innovation, social rättvisa och lika möjligheter för alla jämte ungdomsinriktade investeringar, samt bekämpa ojämlikheter och regionala skillnader.

__________________

__________________

13 FN:s resolution A/RES/70/1

13 FN:s resolution A/RES/70/1

</Amend>

<Amend>Ändringsförslag  <NumAm>6</NumAm>

 

<DocAmend>Förslag till beslut</DocAmend>

<Article>Skäl 6</Article>

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(6) Klimatförändringarna och de miljörelaterade utmaningarna, globaliseringen, digitaliseringen och de demografiska förändringarna kommer att förändra europeiska ekonomier och samhällen. Unionen och medlemsstaterna bör arbeta tillsammans för att ta tag i dessa strukturella utmaningar och genomföra nödvändiga anpassningar av befintliga system, med beaktande av det ömsesidiga beroendet mellan medlemsstaternas ekonomier och arbetsmarknader och den tillhörande politiken. Detta kräver en samordnad, ambitiös och verkningsfull politik både på unions- och medlemsstatsnivå, i överensstämmelse med EUF-fördraget och unionens regler om ekonomisk styrning. Dessa politiska insatser bör omfatta investeringsstimulans, förnyade satsningar på strukturreformer i lämplig ordningsföljd som ökar produktiviteten, den ekonomiska tillväxten, den sociala och territoriella sammanhållningen, den uppåtgående konvergensen, motståndskraften och det finanspolitiska ansvaret. De bör kombinera åtgärder på både utbuds- och efterfrågesidan, samtidigt som åtgärdernas sysselsättningsmässiga och sociala konsekvenser beaktas.

(6) Klimatförändringarna och de miljörelaterade utmaningarna, globaliseringen, digitaliseringen och de demografiska förändringarna är på väg att genomgripande förändra europeiska ekonomier och samhällen. Unionen och medlemsstaterna bör arbeta tillsammans för att bemöta denna aldrig förut upplevda situation genom att bygga in sociala rättigheter och arbeta för mindre fattigdom och ojämlikhet och genomföra nödvändiga anpassningar av befintliga system för att de ska bli motståndskraftigare och hållbarare, med beaktande av det ömsesidiga beroendet mellan medlemsstaternas ekonomier och arbetsmarknader och den tillhörande social- och miljöpolitiken. Detta kräver en samordnad, ambitiös och effektiv politik både på unions- och medlemsstatsnivå. Dessa politiska insatser bör omfatta stimulans till sociala och miljörelaterade investeringar, de ändamålsenliga åtgärder som på lång sikt behövs för att begränsa krisens konsekvenser, jämte finansiellt stöd till företag och till icke-vinstgivande organisationer och välgörenhetsorganisationer, liksom även till hushåll, framför allt till dem som riskerar drabbas av fattigdom och social utestängning. De bör kombinera åtgärder på både utbuds- och efterfrågesidan, varvid det gäller att ta vederbörlig hänsyn också till arbetsmarknadens behov i form av tillgång och efterfrågan och låta ny teknik få komma till användning, samtidigt som åtgärdernas sysselsättningsmässiga och sociala konsekvenser beaktas. Medlemsstaterna och unionen bör införa långsiktiga instrument för detta ändamål, och kommissionens arbete med ett permanent europeiskt system för arbetslöshetsåterförsäkring är välkommet.

</Amend>

<Amend>Ändringsförslag  <NumAm>7</NumAm>

 

<DocAmend>Förslag till beslut</DocAmend>

<Article>Skäl 7</Article>

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(7) Europaparlamentet, rådet och kommissionen har undertecknat en interinstitutionell proklamation av den europeiska pelaren för sociala rättigheter (14). Pelaren innehåller 20 principer och rättigheter som behövs för att arbetsmarknader och välfärdssystem ska bli rättvisa och välfungerande. De är strukturerade i tre kategorier: lika möjligheter och tillgång till arbetsmarknaden, rättvisa arbetsvillkor samt social trygghet och inkludering. Principerna och rättigheterna ger vår strategi riktning genom att säkra en socialt rättvis omställning till klimatneutralitet, miljömässig hållbarhet, digitalisering och demografisk förändring. Pelaren utgör ett ramverk för övervakning av medlemsstaternas resultat inom områdena sysselsättning och socialpolitik, för att driva på reformer på nationell, regional och lokal nivå och förena det ”sociala” med ”marknaden” i dagens moderna ekonomi, bland annat genom att främja den sociala ekonomin.

(7) Europaparlamentet, rådet och kommissionen har undertecknat en interinstitutionell proklamation om pelaren(14). Pelaren innehåller 20 principer och rättigheter som behövs för att arbetsmarknader och välfärdssystem ska bli rättvisa och välfungerande. De är strukturerade i tre kategorier: lika möjligheter och tillträde till arbetsmarknaden, rättvisa arbetsvillkor samt social trygghet och inkludering. Principerna och rättigheterna ger vår strategi riktning och måste omsättas i handling så det kan tillförsäkras att omställningen till klimatneutralitet, miljömässig hållbarhet, digitalisering och en ny demografisk balans blir socialt rättvis. Eftersom pelaren och dess principer utgör en referensram för övervakning av medlemsstaternas resultat inom områdena sysselsättning och socialpolitik kan riktlinjerna för sysselsättning bli ett viktigt redskap för medlemsstaterna när de utarbetar och genomför politik och åtgärder för att samhället och ekonomin ska bli mera motståndskraftiga och inkluderande, samtidigt som arbetstagarrättigheter främjas och en uppåtgående konvergens eftersträvas med tanke på en vidareutveckling av den europeiska sociala modellen.

__________________

__________________

14 EUT C 428, 13.12.2017, s. 10.

14 EUT C 428, 13.12.2017, s. 10.

</Amend>

<Amend>Ändringsförslag  <NumAm>8</NumAm>

 

<DocAmend>Förslag till beslut</DocAmend>

<Article>Skäl 8</Article>

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(8) Reformer på arbetsmarknaden, inklusive de nationella lönesättningsmekanismerna, bör följa nationell praxis beträffande dialog mellan arbetsmarknadens parter och ge tillräckliga möjligheter att övergripande beakta socioekonomiska frågor, inklusive förbättringar vad gäller hållbarhet, konkurrenskraft, innovation, jobbskapande, insatser för livslångt lärande och fortbildning, arbetsvillkor, utbildning och kompetens, folkhälsa och inkludering samt reallöner.

(8) Med vederbörlig respekt för subsidiaritetsprincipen, sådan den definieras i EUF-fördraget, bör reformer på arbetsmarknaden, inklusive de nationella lönesättningsmekanismerna, främja en snabb återhämtning och ge tillräckliga möjligheter att övergripande beakta socioekonomiska frågor, inklusive förbättringar vad gäller hållbarhet, konkurrenskraft, tillväxt, innovation, skapande av sysselsättning av hög kvalitet, inkludering av personer med funktionsnedsättning och grupper som på annat sätt är missgynnade, insatser för livslångt lärande och fortbildning, arbetsvillkor, utbildning och kompetens, folkhälsa och inkludering samt reallöner. Medlemsstaterna bör därför respektera och stärka arbetsmarknadens parter och utöka kollektivförhandlingarnas täckningsgrad, samt vidta åtgärder för en hög facklig organisationsgrad och grad av anslutning till arbetsgivarföreningar, för att säkerställa en demokratisk, inkluderande och socialt rättvis återhämtning.

</Amend>

<Amend>Ändringsförslag  <NumAm>9</NumAm>

 

<DocAmend>Förslag till beslut</DocAmend>

<Article>Skäl 9</Article>

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(9) Medlemsstaterna och unionen bör säkerställa att förändringarna är socialt rättvisa, och främja utvecklingen mot ett inkluderande och motståndskraftigt samhälle där människor är skyddade och kan förutse och hantera förändringar och aktivt delta i samhällslivet och ekonomin. Diskriminering i alla former bör åtgärdas. Tillgänglighet och möjligheter för alla bör säkerställas och fattigdom och social utestängning, även för barn, bör minskas, framför allt genom väl fungerande arbetsmarknader och sociala trygghetssystem, genom att hindren för deltagande i utbildning och på arbetsmarknaden undanröjs och genom investeringar i förskoleverksamhet och barnomsorg. Med tanke på den åldrande befolkningen är det särskilt viktigt med jämlik tillgång till ekonomiskt överkomlig hälso- och sjukvård i rätt tid, inklusive förebyggande och hälsofrämjande åtgärder. Möjligheterna för personer med funktionsnedsättningar att bidra till ekonomisk tillväxt och social utveckling bör tillvaratas i högre utsträckning. När nya ekonomiska modeller och affärsmodeller införs på arbetsplatser i unionen förändras också anställningsförhållandena. Medlemsstaterna bör se till att den europeiska sociala modellen bibehålls och stärks av de anställningsförhållanden som följer av nya arbetsformer.

(9) Framför allt i ett läge där unionen står inför enorma utmaningar både ekonomiskt och socialt sett bör medlemsstaterna säkerställa att förändringarna är socialt rättvisa, och främja utvecklingen mot ett mera inkluderande och motståndskraftigt samhälle där människor är skyddade och kan förutse och hantera förändringar och fullt ut delta i samhällslivet och ekonomin. Diskriminering i alla former bör elimineras. Var och en bör få kunna ge ett fullständigt bidrag till samhällslivet. Lika möjligheter för alla bör säkerställas och fattigdom, diskriminering och social utestängning, även för barn, personer med funktionsnedsättning och andra missgynnade grupper, bör utrotas. Unionen bör för detta ändamål genomföra sådana åtgärder som den europeiska barngarantin. Möjligheterna för personer med funktionsnedsättning att bidra till ekonomisk och social utveckling bör tillvaratas i full utsträckning. När nya ekonomiska modeller och affärsmodeller införs på arbetsplatser i unionen förändras också anställningsförhållandena. Såsom det framgår av covid-19-krisen är många lågkvalificerade arbetstagare oumbärliga för ekonomins grundläggande funktion. De är alltför ofta lågavlönade och har osäkra arbetsvillkor. Medlemsstaterna bör ytterligare stärka den europeiska sociala modellen genom att säkerställa att alla arbetstagare har samma rättigheter, anständiga arbetsvillkor, inbegripet arbetsmiljö, och anständiga löner. Därtill bör medlemsstaterna åtgärda alla former av osäker anställning och falskt egenföretagande och säkerställa att de anställningsförhållanden som följer av nya arbetsformer är förenliga med den europeiska sociala modellen.

</Amend>

<Amend>Ändringsförslag  <NumAm>10</NumAm>

 

<DocAmend>Förslag till beslut</DocAmend>

<Article>Skäl 10</Article>

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(10) De integrerade riktlinjerna bör ligga till grund för eventuella landsspecifika rekommendationer som rådet kan ge medlemsstaterna. Medlemsstaterna bör utnyttja Europeiska socialfonden+ och annan unionsfinansiering till fullo, inklusive fonden för en rättvis omställning och InvestEU, för att främja sysselsättning, sociala investeringar, social inkludering, tillgänglighet, kompetenshöjning och omskolning av arbetskraften, livslångt lärande och högkvalitativ utbildning och fortbildning för alla samt digital kompetens och digitala färdigheter. De integrerade riktlinjerna riktar sig till medlemsstaterna och unionen, men de bör genomföras i partnerskap med alla nationella, regionala och lokala myndigheter, i nära samarbete med parlamenten, samt med arbetsmarknadens parter och företrädare för det civila samhället.

(10) De integrerade riktlinjerna bör ligga till grund för eventuella landsspecifika rekommendationer som rådet kan ge medlemsstaterna. Medlemsstaterna bör utnyttja Europeiska socialfonden+ , de europeiska struktur- och investeringsfonderna och annan unionsfinansiering till fullo, inklusive fonden för en rättvis omställning och InvestEU, för att främja sysselsättning av hög kvalitet och sociala investeringar, samt för att bekämpa fattigdom och social utestängning, främja tillgänglighet, stödja omställningen till en grön digital ekonomi och främja kompetenshöjning och omskolning av arbetskraften, livslångt lärande och högkvalitativ utbildning och fortbildning för alla samt digital kompetens och digitala färdigheter. Användningen av dessa fonder bör också spela en viktig roll för utökade investeringar i offentliga tjänster, framför allt inom områdena utbildning, hälsa och bostäder. De integrerade riktlinjerna riktar sig till medlemsstaterna och unionen och bör genomföras i partnerskap med alla nationella, regionala och lokala myndigheter, i nära och aktivt samarbete med parlamenten, samt med arbetsmarknadens parter och företrädare för det civila samhället i samband med att de genomförs, övervakas och utvärderas.

</Amend>

<Amend>Ändringsförslag  <NumAm>11</NumAm>

 

<DocAmend>Förslag till beslut</DocAmend>

<Article>Artikel 2 – stycke 1a (nytt)</Article>

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

 

Riktlinjerna i denna bilaga ska ses över senast ett år efter att de antagits för att hänsyn ska kunna tas till covid-19-krisen och dess sociala och ekonomiska konsekvenser, och för att liknande kriser i framtiden ska kunna bemötas bättre. För att stärka det demokratiska beslutsfattandet ska Europaparlamentet på lika villkor som rådet medverka vid fastställandet av de integrerade riktlinjerna för tillväxt och sysselsättning.

</Amend>

<Amend>Ändringsförslag  <NumAm>12</NumAm>

 

<DocAmend>Förslag till beslut</DocAmend>

<Article>Bilaga I – Riktlinje 5 – stycke 1</Article>

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

Medlemsstaterna bör aktivt främja en hållbar social marknadsekonomi och underlätta och stödja investeringar i skapandet av jobb av hög kvalitet. I detta syfte bör de undanröja hinder för nyanställningar i företag, främja ansvarsfullt entreprenörskap och verkligt egenföretagande och i synnerhet stödja att mikroföretag och småföretag startas och växer, bland annat genom tillgång till finansiering. Medlemsstaterna bör aktivt verka för den sociala ekonomins utveckling, främja social innovation, stödja sociala företag och uppmuntra innovativa arbetsformer som skapar möjligheter till jobb av hög kvalitet och leder till sociala vinster på lokal nivå.

Medlemsstaterna bör aktivt främja full sysselsättning av hög kvalitet, grundad på en stark ekonomi. Eftersom statliga investeringar spelar en erkänt utslagsgivande roll för sysselsättningsskapandet bör medlemsstaterna gå i ledningen dels för en brett upplagd kampanj för offentliga investeringar, dels för en smart och ambitiös politik i sysselsättningsskapande syfte. Medlemsstaterna bör anpassa sin sysselsättningspolitik och på unionsnivå samordna förverkligandet av bästa praxis i fråga om tillfälliga åtgärder till skydd för alla arbetstagare och arbetsmarknader. Dessa åtgärder bör innefatta lönesubventioner, inkomststöd och utbyggnad av system för arbetslöshetsförmåner, utbyggnad av betald sjukledighet och vård- och omsorgsledighet, samt upplägg för distansarbete. Medlemsstaterna bör stödja europeiska företags omställning i riktning mot självförsörjning, framför allt med skyddsutrustning och medicinsk utrustning. Medlemsstaterna bör öka sitt stöd till företag som har det kämpigt till följd av krisen, förutsatt att dessa företag låter hela sin personal stanna kvar. Medlemsstaterna bör också överväga att inte verkställa uppsägningar under kristiden. Medlemsstaterna bör säkerställa att arbetsmarknadens parter medverkar vid utarbetandet och genomförandet av sådana åtgärder. Åtgärderna bör få fortsätta till dess att en fullständig ekonomisk återhämtning uppnåtts, varefter de bör successivt frångås. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att garantera rättigheterna och arbetstillfällena för mobila arbetstagare och gränsarbetare som drabbats hårt av gränsstängningar. Medlemsstaterna bör främja ansvarsfullt entreprenörskap, också bland kvinnor och ungdomar och verkligt egenföretagande och i synnerhet stödja att mikroföretag och små och medelstora företag startas och växer, bland annat genom tillgång till finansiering. Medlemsstaterna bör aktivt verka för den cirkulära och den sociala ekonomins utveckling, främja social innovation, stödja sociala företag och stärka deras hållbarhet, samt uppmuntra innovativa arbetsformer som skapar möjligheter till jobb av hög kvalitet och leder till sociala vinster på lokal nivå, särskilt inom strategiska sektorer med stark tillväxtpotential, såsom sektorerna för den digitala och den gröna ekonomin. Härvidlag bör man också föra en politik som stöder sysselsättningsskapandet inom offentliga tjänster eller privata tjänster av allmänt intresse, framför allt inom barnomsorgen och hälso- och sjukvården och bostadssektorn.

</Amend>

<Amend>Ändringsförslag  <NumAm>13</NumAm>

 

<DocAmend>Förslag till beslut</DocAmend>

<Article>Bilaga I – Riktlinje 5 – stycke 2</Article>

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

En skatteväxling bör göras från beskattning av arbete till andra former av beskattning som är gynnsammare för sysselsättningen och tillväxt för alla, och anpassad till klimat- och miljömål, med hänsyn till skattesystemets fördelningspolitiska effekt. Samtidigt ska de inkomster som behövs för ett tillräckligt socialt skydd och tillväxtfrämjande utgifter tryggas.

En skatteväxling bör göras från beskattning av arbete till andra former av beskattning som är mindre skadliga för en tillväxt för alla, och samtidigt säkerställer en fullständig anpassning till FN:s mål för hållbar utveckling och till de klimat- och miljömål som fastställs i den europeiska gröna given, så att skattesystemets fördelningspolitiska effekt ökar. Samtidigt ska de inkomster som behövs för ett tillräckligt socialt skydd och offentliga investeringar tryggas.

</Amend>

<Amend>Ändringsförslag  <NumAm>14</NumAm>

 

<DocAmend>Förslag till beslut</DocAmend>

<Article>Bilaga I – Riktlinje 5 – stycke 3</Article>

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

Medlemsstater som har nationella mekanismer för att fastställa lagstadgade minimilöner bör se till att arbetsmarknadens parter verkligen medverkar på ett transparent och förutsägbart sätt. De bör också se till att lönerna följer produktivitetsutvecklingen, är rättvisa och ger en rimlig levnadsstandard, med särskild hänsyn till låg- och medelinkomsttagare och för en konvergens uppåt. I utformningen av mekanismerna bör hänsyn tas till ekonomiska resultat i olika regioner och sektorer. Medlemsstaterna bör främja dialogen mellan arbetsmarknadens parter och kollektiva förhandlingar vad gäller lönesättning. Med respekt för nationell praxis bör medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter se till att alla arbetstagare har rätt till skäliga och rättvisa löner som baseras på kollektivavtal eller skäliga lagstadgade minimilöner, med beaktande av hur lönerna påverkar konkurrenskraften, sysselsättningen och fattigdomen bland förvärvsarbetande.

Med tanke på sysselsättningsskapandet och fattigdomsminskningen inom unionen är det fortfarande viktigt med en politik som kan säkerställa rättvisa löner som medger en skälig levnadsnivå , liksom också med en politik som säkerställer att lönearbete kan förenas med rätten till bidrag från staten såsom kompensation för de hinder som möter de mest marginaliserade grupperna. Medlemsstater som har nationella mekanismer för lagstadgade minimilöner bör säkerställa att arbetsmarknadens parter verkligen medverkar på ett transparent och förutsägbart sätt i den lönesättning som sammanhänger med dessa mekanismer. Minimilönerna bör fastställas med hänsyn tagen till produktivitetsutvecklingen så att osäkra anställningar och fattigdom bland förvärvsarbetande kan bekämpas och särskild hänsyn tas till låg- och medelinkomsttagare, av omsorg om en konvergens uppåt. I utformningen av mekanismerna bör hänsyn tas till respektive fattigdomsindikatorer för varje medlemsstat och till ekonomiska resultat i olika regioner och sektorer. Medlemsstaterna bör förstärka dialogen mellan arbetsmarknadens parter och vidta åtgärder för att utvidga kollektiva förhandlingars täckningsgrad. Med respekt för nationell praxis och arbetsmarknadens parters självständighet bör medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter eliminera ålders- eller könsbaserad lönediskriminering och säkerställa att alla arbetstagare har rätt till skäliga och rättvisa löner som baseras på kollektivavtal eller skäliga lagstadgade minimilöner, med beaktande av hur lönerna i positiv riktning påverkar konkurrenskraften, sysselsättningen och fattigdomen bland förvärvsarbetande.

</Amend>

<Amend>Ändringsförslag  <NumAm>15</NumAm>

 

<DocAmend>Förslag till beslut</DocAmend>

<Article>Bilaga I – Riktlinje 5 – stycke 3a (nytt)</Article>

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

 

Medlemsstaterna kommer att kunna anlita stöd från det europeiska instrumentet för tillfälligt stöd för att minska risken för arbetslöshet i en krissituation (SURE). Medlemsstaterna bör säkerställa att finansiellt stöd av detta slag betalas ut endast till företag som följer gällande kollektivavtal. Medlemsstaterna bör säkerställa att de mottagande företagen inte gör aktieåterköp eller betalar utdelningar till aktieägarna eller bonusar till ledningen, och att de inte heller är registrerade i skatteparadis.

</Amend>

<Amend>Ändringsförslag  <NumAm>16</NumAm>

 

<DocAmend>Förslag till beslut</DocAmend>

<Article>Bilaga I – Riktlinje 6 – stycke 1</Article>

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

I samband med tekniska, miljömässiga och demografiska förändringar bör medlemsstaterna främja hållbarhet, produktivitet, anställbarhet och humankapital och verka för att människor har relevanta kunskaper, färdigheter och kompetenser under hela livet, så att de kan fylla nuvarande och framtida behov på arbetsmarknaden. Medlemsstaterna bör också anpassa och investera i sina utbildningssystem för att kunna erbjuda högkvalitativ och inkluderande utbildning, inklusive yrkesutbildning. De bör arbeta tillsammans med arbetsmarknadens parter, utbildningsanordnare, företag och andra aktörer för att ta itu med strukturella brister i utbildningssystemen och förbättra deras kvalitet och arbetsmarknadensrelevans, och för att underlätta miljöomställningen. Läraryrket bör ägnas särskild uppmärksamhet. Utbildningssystemen bör förse alla studerande med nyckelkompetenser, bland annat grundläggande, digitala och generella färdigheter, som en grund för anpassningsbarhet senare i livet. Medlemsstaterna bör verka för att utbildningsrättigheter följer med arbetstagare som byter karriär, bland annat, när så är lämpligt, genom individuellt kompetenssparande. De bör göra det möjligt för alla att förutse och bättre anpassa sig till arbetsmarknadens behov, framför allt genom kontinuerlig omskolning och kompetenshöjning, i syfte att främja rättvisa omställningar för alla, stärka de sociala resultaten, hantera bristen på arbetskraft och öka ekonomins allmänna motståndskraft mot chocker.

I samband med de fortgående tekniska och miljömässiga förändringarna, den demografiska omvandlingen och de aktuella utmaningarna bör medlemsstaterna främja sociala rättigheter, hållbarhet, produktivitet, anställbarhet och mänsklig kompetens, och verka för att människor har relevanta kunskaper, färdigheter och kompetenser under hela livet, så att de kan bemöta den aktuella arbetslöshetskrisen genom att tillgodose nuvarande och framtida behov på arbetsmarknaden. Medlemsstaternas behov av omskolning av och kompetenshöjning för sin arbetskraft såsom gensvar på krisen bör åtgärdas genom investeringar i deras offentliga utbildningssystem för att de ska kunna erbjuda högkvalitativ och inkluderande utbildning, inklusive yrkesutbildning, jämte formellt och informellt livslångt lärande. De bör arbeta tillsammans med arbetsmarknadens parter, utbildningsanordnare, företag, icke-statliga organisationer på det sociala området och andra relevanta aktörer för att ta itu med strukturella och nya brister i utbildningssystemen och förbättra deras kvalitet och arbetsmarknadsrelevans. Medlemsstaterna bör åtgärda behoven inom sektorer med konstant brist på färdigheter, också för att underlätta miljöomställningen, samt de tekniska och digitala förändringar som går i riktning mot lösningar baserade på artificiell intelligens. Läraryrket bör ägnas särskild uppmärksamhet. Utbildningssystemen bör förse alla studerande med nyckelkompetenser, bland annat grundläggande, digitala och generella färdigheter, som en grund för anpassningsbarhet senare i livet, och bör förbereda lärarna så de kan föra dessa färdigheter vidare till sina studerande. Medlemsstaterna bör verka för att utbildningsrättigheter följer med arbetstagare som byter karriär, bland annat genom individuellt kompetenssparande. De bör samtidigt garantera att detta inte blir till fara, vare sig för utbildningens humanistiska karaktär eller för enskilda personers strävanden. Medlemsstaterna måste ofrånkomligen vidta åtgärder i ett tidigt skede för att inte enskilda och sammanslutningar ska drabbas negativt av att de inte motsvarar arbetsmarknadens behov, framför allt genom kontinuerlig omskolning och kompetenshöjning, i syfte att främja rättvisa omställningar för alla, varvid täckningsgraden och omfattningen av arbetslöshetsförmånerna bör vara tillräckliga, samt stärka de sociala resultaten, hantera bristen på arbetskraft och öka ekonomins allmänna motståndskraft mot chocker.

</Amend>

<Amend>Ändringsförslag  <NumAm>17</NumAm>

 

<DocAmend>Förslag till beslut</DocAmend>

<Article>Bilaga I – Riktlinje 6 – stycke 2</Article>

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

Medlemsstaterna bör främja lika möjligheter för alla genom att ta itu med ojämlikheter i utbildningssystemen, bland annat genom att erbjuda förskoleverksamhet av god kvalitet. De bör öka den generella utbildningsnivån, minska antalet unga personer som lämnar skolan med högst grundskoleutbildning, öka tillgången till och antalet personer som avslutar tertiär utbildning samt öka antalet vuxna som deltar i vidareutbildning, särskilt bland personer från mindre gynnade förhållanden, med lägst utbildning.  Med hänsyn till nya behov i digitala, gröna och åldrande samhällen bör medlemsstaterna stärka arbetsplatsförlagt lärande i sina yrkesutbildningssystem (bland annat genom ändamålsenliga lärlingsutbildningar av god kvalitet) och öka antalet personer med en examen inom naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap eller matematik både från yrkesutbildningar på medelhög nivå och högre utbildning.  Vidare bör medlemsstaterna se till att högre utbildning och forskning ges större vikt på arbetsmarknaden, förbättra kompetensbevakningen och kompetensprognoserna, göra färdigheter mer synliga och kompetensen mer jämförbar, inbegripet de som förvärvats utomlands, samt öka möjligheterna till erkännande och validering av färdigheter och kompetens som förvärvats på annat sätt än genom formell utbildning.  De bör förbättra utbudet av flexibel yrkesinriktad fortbildning och se till att fler utnyttjar möjligheterna.  Medlemsstaterna bör också förbättra tillgången till och utnyttjandet av utbildning av god kvalitet och på så sätt stödja lågutbildade vuxna så att de kan behålla eller utveckla sin långsiktiga anställbarhet. Det kan ske genom kompetenshöjning med bedömning av kompetens, ett utbildningsutbud som motsvarar behoven på arbetsmarknaden samt validering och erkännande av förvärvade färdigheter.

Medlemsstaterna bör främja lika möjligheter för alla genom att få bort ojämlikheter i utbildningssystemen, bland annat genom att erbjuda förskoleverksamhet av god kvalitet och med plats för alla. De bör öka den generella utbildningsnivån, minska antalet unga personer som lämnar skolan, öka tillgången till och antalet personer som avslutar tertiär utbildning samt öka antalet vuxna som deltar i vidareutbildning, särskilt bland personer från mindre gynnade förhållanden, som ofta har lägst utbildning. Med hänsyn dels till nya behov i digitala, gröna och åldrande samhällen, dels till de könsstereotyper som förekommer bör medlemsstaterna stärka arbetsplatsförlagt lärande i sina yrkesutbildningssystem (bland annat genom ändamålsenliga lärlingsutbildningar av god kvalitet) och, utan att underskatta behovet av fortlöpande investeringar i humaniora, öka antalet personer med en examen inom naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap eller matematik både från yrkesutbildningar på medelhög nivå och högre utbildning, varvid man bör vinnlägga sig om könsbalans. Vidare bör medlemsstaterna, när det är lämpligt, se till att högre utbildning och forskning ges större vikt på arbetsmarknaden, förstärka varvad utbildning och utbildningssamarbete, förbättra kompetensbevakningen och kompetensprognoserna, göra färdigheter mer synliga och kompetensen mer jämförbar, inbegripet färdigheter och kompetens som förvärvats utomlands, samt öka möjligheterna till erkännande och formell validering av färdigheter och kompetens som förvärvats såväl genom formell utbildning som utanför den. De bör förbättra utbudet av mer flexibel och inkluderande yrkesinriktad fortbildning och se till att fler utnyttjar möjligheterna. Medlemsstaterna bör investera i arbetstillfällen och sociala trygghetssystem för dem som inte kan omskola sig och, genom offentliga tjänster, stödja lågutbildade vuxna genom att hjälpa dem få stadigvarande sysselsättning av hög kvalitet, så att de kan behålla eller utveckla sin långsiktiga anställbarhet. Det kan ske genom bättre tillgång till och utnyttjande av utbildning av hög kvalitet, genom kompetenshöjning med bedömning av kompetens, ett utbildningsutbud som motsvarar behoven på arbetsmarknaden. Rätten till betald utbildningsledighet för yrkesändamål bör uppmuntras, såsom det förutsätts i ILO-konventionerna om detta, där arbetstagare får rätt att delta i utbildningsprogram på betald arbetstid. Medlemsstaterna bör vidta nödvändiga åtgärder för att främja allmänt tillgänglig distansundervisning och distansutbildning, med full hänsyn tagen till behoven hos personer med funktionsnedsättning.

</Amend>

<Amend>Ändringsförslag  <NumAm>18</NumAm>

 

<DocAmend>Förslag till beslut</DocAmend>

<Article>Bilaga I – Riktlinje 6 – stycke 3</Article>

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

Medlemsstaterna bör erbjuda arbetslösa och personer som står utanför arbetsmarknaden ändamålsenligt, samordnat och individanpassat stöd i rimlig tid bestående av hjälp med att söka jobb, utbildning, omskolning och tillgång till andra stödtjänster. De bör sträva efter att ha omfattande strategier med djupgående individuell bedömning som utförs så tidigt som möjligt efter det att personen blivit arbetslös, i syfte att betydligt minska och förebygga långtidsarbetslöshet och strukturell arbetslöshet. Man bör fortsätta att hantera ungdomsarbetslösheten och problemet med unga som varken arbetar eller studerar genom att förebygga att unga lämnar skolan med högst grundskoleutbildning och genom strukturella förbättringar av övergången från skola till arbete, bland annat genom att ungdomsgarantin genomförs fullt ut (15).

Medlemsstaterna bör erbjuda arbetslösa ändamålsenligt, samordnat och individanpassat stöd i rimlig tid bestående av hjälp med att söka jobb, utbildning, omskolning och tillgång till andra stödtjänster. De bör sträva efter att ha omfattande strategier med djupgående individuell bedömning av de arbetslösa som utförs så tidigt som möjligt efter det att de blivit arbetslösa, i syfte att betydligt minska och förebygga risken för ökad långtidsarbetslöshet och strukturell arbetslöshet, också i form av strategier för att minska arbetslösheten bland personer med funktionsnedsättning och andra missgynnade grupper. Medlemsstaterna bör, under medverkan av arbetsmarknadens parter, inrätta eller bygga ut mekanismer och system för stöd till övergångar på arbetsmarknaden och därvid få stöd ur Europeiska socialfonden. Man bör fortsätta att i prioriterad ordning hantera ungdomsarbetslösheten, frågan om osäkra arbetsvillkor för unga människor, och problemet med unga som varken arbetar eller studerar (UVAS) genom att förebygga att unga lämnar skolan med högst grundskoleutbildning, genom att erbjuda möjligheter till yrkesutbildning inom sektorer som har framtiden för sig, såsom den gröna och den digitala ekonomin, såsom ett led i strukturella förbättringar av övergången från skola till arbete och genom tillgång till anställning av hög kvalitet som en motåtgärd mot att ungdomar får det allt osäkrare i arbetslivet. Problemet bör också hanteras med hjälp av en förnyad och effektiv ungdomsgaranti där det ingår arbets- och utbildningserbjudanden av hög kvalitet och där alla relevanta berörda parter medverkar på ett meningsfullt sätt.

__________________

 

(1) EUT C 120, 26.4.2013, s. 1.

 

</Amend>

<Amend>Ändringsförslag  <NumAm>19</NumAm>

 

<DocAmend>Förslag till beslut</DocAmend>

<Article>Bilaga I – Riktlinje 6 – stycke 4</Article>

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

Medlemsstaterna bör sträva efter att undanröja hinder och negativa incitament och införa positiva incitament för deltagande på arbetsmarknaden, särskilt för andrainkomsttagare med låg inkomst och dem som befinner sig längst bort från arbetsmarknaden. Medlemsstaterna bör stödja en anpassning av arbetsmiljön för personer med funktionsnedsättningar, däribland genom riktat finansiellt stöd och tjänster som gör det möjligt för dem att delta på arbetsmarknaden och i samhället.

Medlemsstaterna bör sträva efter att undanröja hinder och negativa incitament och införa positiva incitament för tillträde till arbetsmarknaden, särskilt för missgynnade grupper och dem som befinner sig längst bort från arbetsmarknaden. Medlemsstaterna bör stödja en anpassning av arbetsmiljön för personer med funktionsnedsättning, däribland genom riktat finansiellt stöd och tjänster som gör det möjligt för dem att delta på arbetsmarknaden och i samhället.

</Amend>

<Amend>Ändringsförslag  <NumAm>20</NumAm>

 

<DocAmend>Förslag till beslut</DocAmend>

<Article>Bilaga I – Riktlinje 6 – stycke 5</Article>

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

Medlemsstaterna bör säkerställa jämställdhet mellan könen och ökat deltagande av kvinnor på arbetsmarknaden, bland annat genom att säkerställa lika möjligheter och karriärutveckling och undanröja hinder för deltagande i ledarskap på alla nivåer av beslutsfattande. Löneklyftan mellan män och kvinnor bör åtgärdas. Lika lön för lika eller likvärdigt arbete och lönetransparens bör säkerställas. Möjligheten att förena arbete, familj och privatliv för både män och kvinnor bör främjas, i synnerhet genom tillgång till ekonomiskt överkomlig långvarig vård och omsorg, förskoleverksamhet och barnomsorg av god kvalitet. Medlemsstaterna bör säkerställa att föräldrar och andra med omsorgsansvar har tillgång till olika typer av ledighet av familjeskäl och till flexibla arbetsformer för att kunna förena arbete, familj och privatliv, och främja balans mellan kvinnors och mäns utnyttjande av dessa möjligheter.

Medlemsstaterna bör säkerställa jämställdhet mellan könen och ökat deltagande av kvinnor på arbetsmarknaden, bland annat genom att säkerställa lika möjligheter och karriärutveckling och undanröja hinder för deltagande i ledarskap på alla nivåer av beslutsfattande. Medlemsstaterna bör göra sitt bästa för att godkänna och förverkliga de minimiandelar, uttryckta i procent, som fastställdes i förslaget till direktiv om en jämnare könsfördelning i bolagsstyrelser. Löneklyftan, pensionsklyftan och sysselsättningsklyftan mellan män och kvinnor bör täppas till. Mamma- och föräldraledighet bör värdesättas tillräckligt både i fråga om pensionsinbetalningar och i fråga om pensionsrättigheter, så att betydelsen av att fostra framtida generationer reflekteras, särskilt mot bakgrund av ett åldrande samhälle. Lika lön för lika eller likvärdigt arbete och lönetransparens bör säkerställas, också genom att det införs ett likalöneindex där män och kvinnor jämförs . Möjligheten att förena arbete, familj och privatliv för både män och kvinnor bör främjas, i synnerhet genom tillgång till ekonomiskt överkomlig långvarig vård och omsorg, förskoleverksamhet och barnomsorg av god kvalitet samt tjänster för livslångt lärande. Medlemsstaterna bör säkerställa att föräldrar och andra med omsorgsansvar har tillgång till olika typer av ledighet av familjeskäl och till flexibla arbetsformer för att kunna förena arbete, familj och privatliv, och främja balans mellan kvinnors och mäns utnyttjande av dessa möjligheter. De bör arbeta för att införa mamma- och pappaledighet med full lön.

</Amend>

<Amend>Ändringsförslag  <NumAm>21</NumAm>

 

<DocAmend>Förslag till beslut</DocAmend>

<Article>Bilaga I – Riktlinje 7 – stycke 1</Article>

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

För att kunna dra nytta av en dynamisk och produktiv arbetskraft och nya arbetsmönster och affärsmodeller bör medlemsstaterna samarbeta med arbetsmarknadens parter när det gäller rättvisa, transparenta och förutsägbara arbetsvillkor med balans mellan rättigheter och skyldigheter. De bör minska och förebygga segmenteringen av arbetsmarknaden, bekämpa odeklarerat arbete och främja en övergång till olika former av tillsvidareanställningar. Regler om anställningsskydd, arbetsrätt och institutioner bör ge såväl goda förutsättningar för rekrytering som den flexibilitet som arbetsgivare behöver för att snabbt kunna anpassa sig till ändrade ekonomiska förhållanden. Samtidigt bör de garantera arbetstagarna tillräcklig trygghet och hälsosamma, säkra och väl anpassade arbetsmiljöer samt skydda arbetstagarnas rättigheter och garantera socialt skydd. Anställningsförhållanden som leder till otrygga arbetsvillkor bör förhindras, även för arbetstagare vid digitala plattformar, bland annat genom bekämpning av missbruk av atypiska anställningsformer. Man måste också säkerställa att det finns tillgång till ändamålsenlig och opartisk tvistlösning samt rätt till rättslig prövning, inbegripet lämplig kompensation, i händelse av omotiverad uppsägning.

För att kunna dra nytta av en dynamisk och produktiv arbetskraft och nya arbetsmönster och affärsmodeller bör medlemsstaterna samarbeta med arbetsmarknadens parter när det gäller rättvisa, transparenta och förutsägbara arbetsvillkor med balans mellan rättigheter och skyldigheter. Kommissionen och medlemsstaterna bör vidta konkreta åtgärder för att på alla nivåer främja och stärka dialogen mellan arbetsmarknadens parter, liksom också kollektivförhandlingarna, även med hjälp av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/38/EG1a. De bör minska och förebygga segmenteringen av arbetsmarknaden, bekämpa odeklarerat arbete och falskt egenföretagande och främja en övergång till olika former av tillsvidareanställningar. Regler om anställningsskydd, arbetsrätt och institutioner bör ge goda förutsättningar för skapande av stadigvarande sysselsättning av hög kvalitet. Samtidigt bör de garantera arbetstagarna tillräcklig trygghet och hälsosamma, säkra och väl anpassade arbetsmiljöer samt säkerställa dels arbetstagarnas rättigheter, dels ett anständigt socialt skydd. De bör också samarbeta med fackliga ombud för att trygga en hälsosam och säker arbetsmiljö, varvid särskild uppmärksamhet bör ägnas förebyggandet av olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar. Anställningsförhållanden som leder till otrygga arbetsvillkor och lönekonkurrens bör förhindras, även för arbetstagare vid digitala plattformar. Inget missbruk av atypiska anställningsformer får förekomma. Medlemsstaterna bör säkerställa att alla dessa arbetstagare verkligen har rättvisa arbetsvillkor, sociala rättigheter och tillgång till fullgott socialt skydd och bättre representation. Med tanke på detta bör medlemsstaterna fullständigt genomföra Internationella arbetsorganisationens konvention från 1947 om arbetsinspektion och satsa på effektiva arbetsinspektioner genom försorg av behöriga myndigheter med tillräckliga befogenheter, varjämte medlemsstaterna, inom ramen för Europeiska arbetsmyndigheten, bör samordna och i samverkan utföra sina insatser mot gränsöverskridande missförhållanden. Man måste också säkerställa att det finns tillgång till ändamålsenlig och opartisk tvistlösning samt rätt till rättslig prövning, inbegripet lämplig kompensation, i händelse av ogrundad uppsägning. Medlemsstaterna måste anlita det europeiska nätverket för offentliga arbetsförmedlingar och EU:s organ för att identifiera evidensbaserad bästa praxis och främja ömsesidigt lärande och ökad samordning av sysselsättningspolitiken.

 

____________

 

(1a) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/38/EG av den 6 maj 2009 om inrättande av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande i gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag för information till och samråd med arbetstagare (EUT L 122, 16.5.2009, s. 28).

</Amend>

<Amend>Ändringsförslag  <NumAm>22</NumAm>

 

<DocAmend>Förslag till beslut</DocAmend>

<Article>Bilaga I – Riktlinje 7 – stycke 2</Article>

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

Politiken bör ha som målsättning att förbättra och stödja deltagande, matchning och övergångar på arbetsmarknaden. Medlemsstaterna bör på ett verkningsfullt sätt aktivera och ge möjligheter åt dem som kan delta på arbetsmarknaden. Medlemsstaterna bör göra den aktiva arbetsmarknadspolitiken mer ändamålsenlig genom en bättre inriktning på målgrupper och ökad uppsökande verksamhet så att fler omfattas av åtgärderna samt genom en närmare koppling till inkomststöd för arbetslösa medan de söker arbete och baserat på deras rättigheter och skyldigheter. Medlemsstaterna bör eftersträva mer ändamålsenliga och effektivare offentliga arbetsförmedlingar genom att erbjuda individanpassat stöd inom rimlig tid för de arbetssökande, stödja efterfrågan på arbetsmarknaden och införa system för resultatmätning.

Politiken bör ha som målsättning att förbättra och stödja deltagande, matchning och övergångar på arbetsmarknaden, framför allt den digitala omvandlingen och den ekologiska omställningen, jämte att förbättra sysselsättningen även inom missgynnade geografiska områden. Medlemsstaterna bör på ett verkningsfullt sätt ge incitament till dem som kan delta på arbetsmarknaden, så att de kan hitta sysselsättning av hög kvalitet. Medlemsstaterna bör göra den aktiva arbetsmarknadspolitiken mer ändamålsenlig genom en bättre inriktning på målgrupper och ökad uppsökande verksamhet så att fler omfattas av åtgärderna samt säkerställa ett anständigt inkomststöd för arbetslösa medan de söker arbete. Medlemsstaterna bör eftersträva mer ändamålsenliga och effektivare offentliga arbetsförmedlingar, också för gränsarbetare, genom att erbjuda individanpassat stöd inom rimlig tid för de arbetssökande och stödja efterfrågan på arbetsmarknaden. Dessa arbetsförmedlingar bör ha som mål att erbjuda sysselsättning av hög kvalitet.

</Amend>

<Amend>Ändringsförslag  <NumAm>23</NumAm>

 

<DocAmend>Förslag till beslut</DocAmend>

<Article>Bilaga I – Riktlinje 7 – stycke 3</Article>

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

Medlemsstaterna bör se till att de arbetslösa får tillräckliga arbetslöshetsförmåner under en rimlig tidsperiod, i överensstämmelse med deras inbetalade avgifter och med nationella regler för stödberättigande. Sådana förmåner bör inte motverka en snabb återgång till sysselsättning och bör åtföljas av en aktiv arbetsmarknadspolitik.

Medlemsstaterna bör se till att de arbetslösa får tillräckliga arbetslöshetsförmåner under en tillräckligt lång tidsperiod, i överensstämmelse med deras inbetalade avgifter och med nationella regler för stödberättigande. Detta bör åtföljas av en aktiv arbetsmarknadspolitik och stödjas av mekanismer för ömsesidigt lärande mellan medlemsstaterna.

</Amend>

<Amend>Ändringsförslag  <NumAm>24</NumAm>

 

<DocAmend>Förslag till beslut</DocAmend>

<Article>Bilaga I – Riktlinje 7 – stycke 4</Article>

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

Studenters och arbetstagares rörlighet bör få rimligt stöd i syfte att öka anställbarhet och färdigheter och utnyttja den europeiska arbetsmarknadens fulla potential, samtidigt som rättvisa villkor för alla som är verksamma över gränser bör säkerställas och det administrativa samarbetet mellan nationella myndigheter gällande arbetstagarnas rörlighet bör stärkas. Hinder för rörlighet inom utbildning, i samband med tjänstepensioner och privata pensioner och när det gäller erkännande av kvalifikationer bör avlägsnas, och erkännande av kvalifikationer bör underlättas. Medlemsstaterna bör vidta åtgärder för att säkerställa att administrativa förfaranden inte blir ett onödigt hinder för arbetstagare från andra medlemsstater som vill börja arbeta. Detta gäller även personer som arbetar i ett annat land än det de bor i. Medlemsstaterna bör också förebygga missbruk av befintliga regler samt motverka de underliggande orsakerna till kompetensflykten från vissa regioner, bland annat genom lämpliga regionala utvecklingsåtgärder.

Medlemsstaterna måste stödja arbetskraftens rörlighet överallt i Europa för att skapa nya jobbmöjligheter för arbetstagare. Studenters rörlighet bör få rimligt stöd under utbildningen, framför allt genom att man stärker rörlighetsprogrammet Erasmus+, som gör att studenterna kan öka sina kunskaper och färdigheter. Av omsorg om ökad anställbarhet och bättre färdigheter bör arbetstagare också uppmuntras att utnyttja den europeiska arbetsmarknadens fulla potential. Samtidigt som rättigheterna och rättvisa arbetsvillkor för alla som är verksamma över gränser bör säkerställas bör möjligheterna att överföra rättigheter och förmåner stärkas genom det administrativa samarbetet mellan nationella myndigheter gällande arbetstagarnas rörlighet. Hinder för rörlighet inom utbildning, i samband med tjänstepensioner och privata pensioner och när det gäller erkännande av kvalifikationer bör avlägsnas, och erkännande av kvalifikationer bör underlättas. Medlemsstaterna bör vidta åtgärder för att säkerställa att administrativa förfaranden inte blir ett onödigt hinder för arbetstagare och gränsarbetare från andra medlemsstater som vill börja arbeta. Medlemsstaterna bör förbinda sig till digitalisering av offentliga tjänster för att underlätta rättvis rörlighet för arbetstagarna, särskilt när det gäller samordningen av de sociala trygghetssystemen. I sina spridningsbegränsande åtgärder mot covid-19, såsom gränsstängning, kommer medlemsstaterna att nödgas ta hänsyn till mobila arbetstagare, bland dem också gränsarbetare, exempelvis i frågor som gäller hälsa och säkerhet, skatter och social trygghet och samordning. Medlemsstaterna bör tillåta mobila arbetstagare och gränsarbetare att fortsätta överskrida gränser när detta bedömts såsom säkert utgående från Europeiska arbetsmiljöbyråns riktlinjer för hälsa och säkerhet. Detta gäller även personer som arbetar i ett annat land än det de bor i. Medlemsstaterna bör också förebygga missbruk av befintliga regler samt, bland annat genom lämpliga regionala utvecklingsåtgärder, motverka de underliggande orsakerna till kompetensflykten från vissa regioner, vilken skadar både utvecklingen i dessa områden och deras attraktionskraft. Medlemsstaterna bör främja och använda relevanta EU-verktyg, såsom arbetsförmedlingsnätverket Eures, och utöka de gränsöverskridande partnerskapen för att hjälpa mobila arbetstagare i gränsregioner.

</Amend>

<Amend>Ändringsförslag  <NumAm>25</NumAm>

 

<DocAmend>Förslag till beslut</DocAmend>

<Article>Bilaga I – Riktlinje 7 – stycke 5</Article>

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

Med utgångspunkt i befintlig nationell praxis och för att få till stånd en mer ändamålsenlig social dialog och bättre socioekonomiska resultat bör medlemsstaterna säkerställa att arbetsmarknadens parter i rätt tid och på ett meningsfullt sätt deltar i utformningen och genomförandet av reformer och politik på områdena sysselsättning, sociala frågor och, när så är lämpligt, ekonomi, inklusive genom stöd för ökad kapacitet hos arbetsmarknadens parter. Medlemsstaterna bör främja dialogen mellan arbetsmarknadens parter och kollektiva förhandlingar. Arbetsmarknadens parter bör uppmuntras att förhandla och sluta kollektivavtal i frågor som är relevanta för dem, samtidigt som deras oberoende och rätt till kollektiva åtgärder respekteras fullt ut.

Med utgångspunkt i befintlig nationell praxis och för att främja och få till stånd en mer ändamålsenlig och intensiv dialog mellan arbetsmarknadens parter och bättre socioekonomiska resultat bör medlemsstaterna säkerställa att arbetsmarknadens parter i rätt tid och på ett meningsfullt sätt deltar i utformningen och genomförandet av reformer och politik på områdena sysselsättning, sociala frågor och, när så är lämpligt, ekonomi, inklusive genom stöd för ökad kapacitet hos arbetsmarknadens parter. Medlemsstaterna bör förstärka och främja dialogen mellan arbetsmarknadens parter och kollektiva förhandlingar. Arbetsmarknadens parter bör uppmuntras att förhandla och sluta kollektivavtal i frågor som är relevanta för dem, samtidigt som deras oberoende och rätt till kollektiva åtgärder respekteras fullt ut.

</Amend>

<Amend>Ändringsförslag  <NumAm>26</NumAm>

 

<DocAmend>Förslag till beslut</DocAmend>

<Article>Bilaga I – Riktlinje 7 – stycke 6</Article>

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

När så är lämpligt och med utgångspunkt i befintlig nationell praxis, bör medlemsstaterna ta hänsyn till den erfarenhet av sysselsättningsfrågor och sociala frågor som finns i relevanta organisationer i det civila samhället.

När så är lämpligt och med utgångspunkt i befintlig nationell praxis, bör medlemsstaterna ta hänsyn till den erfarenhet av sysselsättningsfrågor och sociala frågor som finns i relevanta organisationer i det civila samhället, också hos dem som företräder grupper som inte obehindrat kan få arbete av hög kvalitet.

</Amend>

<Amend>Ändringsförslag  <NumAm>27</NumAm>

 

<DocAmend>Förslag till beslut</DocAmend>

<Article>Bilaga I – Riktlinje 7 – stycke 6a (nytt)</Article>

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

 

Det är livsviktigt med en hälsosam och säker arbetsmiljö för att både smittorisken och spridningsrisken för virus och andra sjukdomar ska kunna bekämpas. Medlemsstaterna bör säkerställa att arbetsgivarna axlar sitt ansvar för sina arbetstagares hälsa och säkerhet och ger dem och deras ombud tillräckligt med information, samt utför riskbedömningar och vidtar förebyggande åtgärder. Detta innebär bland annat att minska antalet arbetsolyckor med dödlig utgång och fall av arbetsrelaterad cancer till noll genom fastställande av bindande gränsvärden för exponering på arbetsplatsen och att beakta arbetsrelaterade psykosociala hälsorisker och arbetsrelaterade sjukdomar. För att få arbetsmarknaderna att fungera bättre bör medlemsstaterna satsa på en hälsosam och säker arbetsmiljö och säkerställa att det vidtas tillräckliga åtgärder och föranstaltningar för arbetsinspektionerna eller de fackliga skyddsombuden.

</Amend>

<Amend>Ändringsförslag  <NumAm>28</NumAm>

<DocAmend>Förslag till beslut</DocAmend>

<Article>Bilaga I – Riktlinje 7 – stycke 6b (nytt)</Article>

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

 

Medlemsstaterna bör i samarbete ordna med sociala trygghetssystem för gränsarbetare och för egenföretagare som inte bor och arbetar i samma medlemsstat. När sociala trygghetssystem moderniseras bör man följa principerna för den europeiska arbetsmarknaden där det föreskrivs att socialskyddet ska vara hållbart, allmänomfattande och gränsöverskridande. Detta torde garantera att de sociala trygghetssystemen erbjuder skydd och är effektiva, åtgärdar luckorna i skyddet och garanterar gränsarbetarnas produktivitet.

</Amend>

<Amend>Ändringsförslag  <NumAm>29</NumAm>

<DocAmend>Förslag till beslut</DocAmend>

<Article>Bilaga I – Riktlinje 7 – stycke 6c (nytt)</Article>

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

 

Medlemsstaterna bör åtgärda covid-19-krisens arbetsmarknadskonsekvenser genom stöd dels till arbetstagare som tillfälligtvis är ”tekniskt arbetslösa”, eftersom deras arbetsgivare nödgats inställa sin verksamhet, dels till egenföretagare och små företag så de kan ha kvar sina anställda och fortsätta med sin verksamhet.

<TitreJust>Motivering</TitreJust>

Covid-19-krisens arbetsmarknadskonsekvenser har redan varit svåra och kommer att utvecklas vidare i takt med att pandemin fortsätter och de förebyggande åtgärderna mot den förblir i kraft. Det är oerhört viktigt med riktade åtgärder för att enskilda personer ska tryggas en stabil inkomst, för att små företag ska kunna fortsätta erbjuda arbetstillfällen och för att egenföretagare ska få stöd så de kan fortsätta med sin verksamhet eller rentav ha kvar sitt livsuppehälle. Sådana åtgärder krävs ovillkorligen dels för att vi ska slippa exempellösa arbetslöshetstoppar, utbredda förluster av arbetstillfällen och massiva företagsnedläggelser, dels för att säkerställa att den ekonomiska återhämtningen går lättare när en gång pandemin börjat avta.

</Amend>

<Amend>Ändringsförslag  <NumAm>30</NumAm>

 

<DocAmend>Förslag till beslut</DocAmend>

<Article>Bilaga I – Riktlinje 8 – stycke 1</Article>

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

Medlemsstaterna bör främja inkluderande arbetsmarknader som är öppna för alla, genom att införa ändamålsenliga åtgärder för att bekämpa alla former av diskriminering och främja lika möjligheter för underrepresenterade grupper på arbetsmarknaden, med tillbörligt beaktande av de regionala och territoriella dimensionerna. De bör se till att alla behandlas lika när det gäller anställning, socialt skydd, hälso- och sjukvård och långvarig vård- och omsorg, bostad, utbildning och tillgång till varor och tjänster, oberoende av kön, ras, etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionsnedsättning, ålder eller sexuell läggning.

Medlemsstaterna bör, såsom ett led i en integrerad strategi för aktiv inkludering, främja sociala rättigheter och inkluderande arbetsmarknader som är öppna för alla, genom att införa ändamålsenliga åtgärder för att bekämpa alla former av diskriminering och främja lika möjligheter för underrepresenterade grupper på arbetsmarknaden, med tillbörligt beaktande av de regionala och territoriella dimensionerna. De bör säkerställa att alla får lika lön och lika rättigheter för lika arbete på samma ort, och att de behandlas lika när det gäller anställning, socialt skydd, hälso- och sjukvård och långvarig vård- och omsorg, bostad, utbildning och tillgång till varor och tjänster, oberoende av kön, ras, etniskt ursprung, nationalitet, religion eller övertygelse, funktionsnedsättning, ålder eller sexuell läggning.

</Amend>

<Amend>Ändringsförslag  <NumAm>31</NumAm>

 

<DocAmend>Förslag till beslut</DocAmend>

<Article>Bilaga I – Riktlinje 8 – stycke 2</Article>

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

Medlemsstaterna bör modernisera de sociala trygghetssystemen för att ge ett tillräckligt, ändamålsenligt, effektivt och hållbart socialt skydd under alla skeden av den enskilda människans liv och därmed verka för social inkludering och social rörlighet uppåt, stimulera till deltagande på arbetsmarknaden och ta itu med ojämlikheter, bland annat genom utformningen av skatte- och förmånssystemen. Om övergripande strategier kompletteras med selektiva strategier förbättras de sociala trygghetssystemens ändamålsenlighet. En modernisering av de sociala trygghetssystemen bör leda till bättre tillgänglighet, kvalitet, tillräcklighet och hållbarhet.

Medlemsstaterna bör modernisera de sociala trygghetssystemen och investera i dem, för att ge alla ett tillräckligt, ändamålsenligt, effektivt och hållbart socialt skydd under alla skeden av den enskilda människans liv och därmed bekämpa fattigdom och verka för social inkludering och social konvergens uppåt, stödja arbetsmarknadsdeltagande och tillgång till arbete av hög kvalitet och ta itu med ojämlikheter, bland annat genom progressiva skatte- och förmånssystemen. Om övergripande strategier ytterligare kompletteras med selektiva strategier förbättras de sociala trygghetssystemens ändamålsenlighet, vilket leder till bättre tillgänglighet, kvalitet, tillräcklighet och hållbarhet.

</Amend>

<Amend>Ändringsförslag  <NumAm>32</NumAm>

 

<DocAmend>Förslag till beslut</DocAmend>

<Article>Bilaga I – Riktlinje 8 – stycke 3</Article>

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

Medlemsstaterna bör utveckla och integrera de tre delarna av strategin för aktiv inkludering: tillräckligt inkomststöd, inkluderande arbetsmarknader och tillgång till stödtjänster av god kvalitet som uppfyller individuella behov. De sociala trygghetssystemen bör garantera tillräckliga minimiinkomstförmåner för alla som saknar tillräckliga resurser, och främja social inkludering genom att stödja människor att delta aktivt på arbetsmarknaden och i samhället, bland annat genom riktade sociala tjänster.

Medlemsstaterna bör utveckla och integrera de tre delarna av strategin för aktiv inkludering: tillräckligt inkomststöd, inkluderande arbetsmarknader och tillgång till tjänster av god kvalitet som uppfyller individuella behov. De sociala trygghetssystemen bör garantera tillräckliga minimiinkomstförmåner för alla som saknar tillräckliga resurser, och främja social inkludering genom att stödja människor att delta aktivt på arbetsmarknaden och i samhället, bland annat genom riktade sociala tjänster.

</Amend>

<Amend>Ändringsförslag  <NumAm>33</NumAm>

 

<DocAmend>Förslag till beslut</DocAmend>

<Article>Bilaga I – Riktlinje 8 – stycke 4</Article>

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

Tillgång till ekonomiskt överkomliga och tillgängliga tjänster av god kvalitet såsom förskoleverksamhet och barnomsorg, fritidsverksamhet, utbildning, bostäder, hälso- och sjukvård och långvarig vård och omsorg är nödvändig för att garantera lika möjligheter. Man bör ägna särskild uppmärksamhet åt att bekämpa fattigdom och social utestängning, inklusive fattigdom bland förvärvsarbetande och barn. Medlemsstaterna bör säkerställa att alla, även barn, har tillgång till grundläggande tjänster. För behövande och utsatta människor bör medlemsstaterna säkerställa tillgång till tillräckligt subventionerat boende eller annat bostadsstöd. I relation till dessa tjänster bör hänsyn tas till de specifika behoven hos personer med funktionsnedsättning och till tillgänglighet. Specifika åtgärder bör vidtas mot hemlöshet.

Fattigdomsnivåerna fortsätter att inge oro och är åtskilligt högre än det fattigdomsmål som fastställdes 2010 i Europa 2020-strategin. Med beaktande av detta, tillsammans med covid-19-krisens inverkan, måste man göra mer för att bekämpa fattigdom och social utestängning, varvid tyngdpunkten särskilt bör förläggas till fattigdom bland förvärvsarbetande, samt till barn, äldre personer, ensamstående föräldrar och framför allt ensamma mammor, etniska minoriteter, migranter, personer med funktionsnedsättning samt de hemlösa, och övergripande strategier bör utarbetas för alla dessa. Samtidigt bör man ägna särskild uppmärksamhet åt hur covid-19-krisen kan komma att påverka andra grupper, såsom personer med osäkra anställningar eller som just blivit arbetslösa. När det gäller att satsa på barn bör medlemsstaterna anta en barngaranti för åtgärder mot fattigdom bland barn och för främjande av barnens välbefinnande, såsom ett bidrag till att barn får tillgång på lika villkor till kostnadsfri hälso- och sjukvård, kostnadsfri utbildning, kostnadsfri barnomsorg, drägliga bostäder och adekvat kost. Medlemsstaterna bör säkerställa allas tillgång till tjänster av god kvalitet. För behövande och utsatta människor bör medlemsstaterna säkerställa tillgång till tillräckligt subventionerat boende eller annat bostadsstöd, samt investeringar i överkomligt prissatta bostäder för personer med nedsatt rörlighet, varjämte de dels bör vidta åtgärder för att säkerställa en rättvis omställning till att befintliga bostäder ska bli energieffektivare, dels, inom ramen för den europeiska gröna given, komma till rätta med problemet energifattigdom samt ordna med lämpliga serviceformer för hemlösa personer. Avhysningar blir allt vanligare och detta är ett problem som medlemsstaterna bör åtgärda. I relation till dessa tjänster bör hänsyn tas till de specifika behoven hos personer med funktionsnedsättning och till tillgänglighet. Resoluta åtgärder bör vidtas mot hemlöshet, varvid strategin ”housing first” bör tas som utgångspunkt..

</Amend>

<Amend>Ändringsförslag  <NumAm>34</NumAm>

 

<DocAmend>Förslag till beslut</DocAmend>

<Article>Bilaga I – Riktlinje 8 – stycke 5</Article>

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

Medlemsstaterna bör säkerställa tillgången till överkomlig förebyggande vård och medicinsk behandling av god kvalitet i rätt tid och på ett sätt som är långsiktigt hållbart.

Av covid-19-krisen framgår att det behövs ökade offentliga investeringar för att säkerställa tillräckligt med välutbildad personal och möjligheter till hälso- och sjukvård för alla, också utsatta grupper. Därför bör medlemsstaterna garantera allmän tillgång till överkomlig offentlig förebyggande vård och medicinsk behandling av hög och hållbar kvalitet.

</Amend>

<Amend>Ändringsförslag  <NumAm>35</NumAm>

<DocAmend>Förslag till beslut</DocAmend>

<Article>Bilaga I – Riktlinje 8 – stycke 5a (nytt)</Article>

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

 

Medlemsstaterna måste skydda de äldres hälsa, förse dem med den sjukhusvård samt hälso- och sjukvård som de behöver och undvika all åldersdiskriminering.

</Amend>

<Amend>Ändringsförslag  <NumAm>36</NumAm>

 

<DocAmend>Förslag till beslut</DocAmend>

<Article>Bilaga I – Riktlinje 8 – stycke 6</Article>

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

Med tanke på ökad livslängd och demografiska förändringar bör medlemsstaterna säkra tillräckliga och hållbara pensionssystem för arbetstagare och egenföretagare, med lika möjligheter för kvinnor och män att förvärva pensionsrättigheter, inklusive genom kompletterande pensionssystem för att säkerställa en tillräcklig inkomst. Pensionsreformer bör stödjas genom åtgärder för att förlänga yrkeslivet, som till exempel att höja den faktiska pensionsåldern, och ingå i strategier för aktivt åldrande. Medlemsstaterna bör inleda en konstruktiv dialog med arbetsmarknadens parter och andra relevanta aktörer och möjliggöra en lämplig infasning av reformerna.

Med tanke på ökad livslängd och demografiska förändringar bör medlemsstaterna säkra tillräckliga och hållbara pensionssystem för arbetstagare och egenföretagare, med lika möjligheter för kvinnor och män att förvärva pensionsrättigheter inom offentliga eller arbetsrelaterade pensionssystem för att säkerställa att pensionen ger en anständig inkomst ovanför fattigdomsgränsen. Pensionsreformer bör stödjas genom åtgärder som bygger på aktivt åldrande, genom att arbetstagare i alla åldrar får optimala möjligheter att fram till lagstadgad pensionsålder arbeta under förhållanden som kännetecknas av god kvalitet, produktivitet och hälsosamhet, med samtidig respekt för äldre medborgares beslut om att antingen förbli ekonomiskt aktiva under en längre tid eller avsluta sitt arbetsmarknadsdeltagande. Utrönas bör vilka särskilda åtgärder som kan tas fram inom området arbetskraftens demografiska struktur, samt för arbetsmiljöfrågor, färdighets- och kompetenshantering, arbetsupplägg till förmån för hälsa och produktivitet i arbetslivet samt ett generationsövergripande synsätt. Detta skulle bli till nytta både för ungas sysselsättning och arbetstagares övergång till pensionärslivet, tillsammans med överföringen av kunskaper och erfarenhet mellan generationerna. Medlemsstaterna bör inleda en konstruktiv dialog med arbetsmarknadens parter, organisationer i det civila samhället och andra relevanta aktörer, något som också bör innefatta direkt dialog med dem som står inför fattigdom och utestängning på gamla dagar, och möjliggöra en lämplig infasning av eventuella reformer.

</Amend>

 

</RepeatBlock-Amend>

ÄRENDETS GÅNG I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Titel

Riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik

Referensnummer

COM(2020)0070 – C9-0079/2020 – 2020/0030(NLE)

Samråd / begäran om godkännande

6.3.2020

 

 

 

Ansvarigt utskott

 Tillkännagivande i kammaren

EMPL

11.3.2020

 

 

 

Föredragande

 Utnämning

José Gusmão

18.3.2020

 

 

 

Antagande

23.6.2020

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

46

5

3

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Atidzhe Alieva-Veli, Marc Angel, Gabriele Bischoff, Vilija Blinkevičiūtė, Andrea Bocskor, Milan Brglez, Sylvie Brunet, David Casa, Leila Chaibi, Margarita de la Pisa Carrión, Klára Dobrev, Jarosław Duda, Estrella Durá Ferrandis, Lucia Ďuriš Nicholsonová, Rosa Estaràs Ferragut, Nicolaus Fest, Loucas Fourlas, Cindy Franssen, Heléne Fritzon, Helmut Geuking, Alicia Homs Ginel, France Jamet, Agnes Jongerius, Radan Kanev, Ádám Kósa, Stelios Kympouropoulos, Katrin Langensiepen, Miriam Lexmann, Elena Lizzi, Radka Maxová, Sandra Pereira, Dragoș Pîslaru, Manuel Pizarro, Dennis Radtke, Elżbieta Rafalska, Guido Reil, Daniela Rondinelli, Mounir Satouri, Monica Semedo, Beata Szydło, Eugen Tomac, Romana Tomc, Yana Toom, Marie-Pierre Vedrenne, Nikolaj Villumsen, Marianne Vind, Maria Walsh, Stefania Zambelli, Tatjana Ždanoka, Tomáš Zdechovský

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Anna Júlia Donáth, José Gusmão, Pierfrancesco Majorino, Kim Van Sparrentak

Ingivande

25.6.2020

 


 

SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

46

+

ECR

Lucia Ďuriš Nicholsonová, Helmut Geuking, Elżbieta Rafalska, Beata Szydło

GUE/NGL

Leila Chaibi, José Gusmão, Nikolaj Villumsen

NI

Daniela Rondinelli

PPE

Andrea Bocskor, David Casa, Jarosław Duda, Rosa Estaràs Ferragut, Loucas Fourlas, Cindy Franssen, Radan Kanev, Stelios Kympouropoulos, Ádám Kósa, Miriam Lexmann, Dennis Radtke, Eugen Tomac, Romana Tomc, Maria Walsh, Tomáš Zdechovský

Renew

Atidzhe Alieva-Veli, Sylvie Brunet, Anna Júlia Donáth, Dragoș Pîslaru, Monica Semedo, Yana Toom, Marie-Pierre Vedrenne

S&D

Marc Angel, Gabriele Bischoff, Vilija Blinkevičiūtė, Milan Brglez, Klára Dobrev, Estrella Durá Ferrandis, Heléne Fritzon, Alicia Homs Ginel, Agnes Jongerius, Pierfrancesco Majorino, Manuel Pizarro, Marianne Vind

Verts/ALE

Katrin Langensiepen, Mounir Satouri, Kim Van Sparrentak, Tatjana Ždanoka

 

5

-

ID

Nicolaus Fest, France Jamet, Elena Lizzi, Guido Reil, Stefania Zambelli

 

3

0

ECR

Margarita de la Pisa Carrión

GUE/NGL

Sandra Pereira

Renew

Radka Maxová

 

Teckenförklaring:

+ : Ja-röster

- : Nej-röster

0 : Nedlagda röster

 

 

Senaste uppdatering: 6 juli 2020Rättsligt meddelande - Integritetspolicy