Förfarande : 2017/0360R(NLE)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A9-0138/2020

Ingivna texter :

A9-0138/2020

Debatter :

PV 14/09/2020 - 16
CRE 14/09/2020 - 16

Omröstningar :

Antagna texter :

P9_TA(2020)0225

<Date>{20/07/2020}20.7.2020</Date>
<NoDocSe>A9-0138/2020</NoDocSe>
PDF 315kWORD 99k

<TitreType>INTERIMSBETÄNKANDE</TitreType>

<Titre>om förslaget till rådets beslut om fastslående av att det finns en klar risk för att Republiken Polen allvarligt åsidosätter rättsstatsprincipen</Titre>

<DocRef>(COM(2017)08352017/0360R(NLE))</DocRef>


<Commission>{LIBE}Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor</Commission>

Föredragande: <Depute>Juan Fernando López Aguilar</Depute> 

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 MOTIVERING
 BILAGA: FÖRTECKNING ÖVER ENHETER ELLER PERSONER SOM FÖREDRAGANDEN HAR FÅTT INFORMATION FRÅN
 YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR KVINNORS RÄTTIGHETER OCH JÄMSTÄLLDHET MELLAN KVINNOR OCH MÄN
 ÄRENDETS GÅNG I DET ANSVARIGA UTSKOTTET
 SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om förslaget till rådets beslut om fastslående av att det finns en klar risk för att Republiken Polen allvarligt åsidosätter rättsstatsprincipen

(COM(2017)08352017/0360R(NLE))

 

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

 med beaktande av förslaget till rådets beslut (COM(2017)0835),

 med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt artiklarna 2 och 7.1,

 med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

 med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och dess tilläggsprotokoll,

 med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,

 med beaktande av FN:s internationella människorättsfördrag, såsom Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter,

 med beaktande av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (nedan kallad Istanbulkonventionen),

 med beaktande av sin lagstiftningsresolution av den 20 april 2004 om kommissionens meddelande om artikel 7 i fördraget om Europeiska unionen – Att respektera och främja unionens värden[1],

 med beaktande av kommissionens meddelande av den 15 oktober 2003 till rådet och Europaparlamentet om artikel 7 i fördraget om Europeiska unionen – Att respektera och främja unionens värden[2],

 med beaktande av meddelandet av den 11 mars 2014 från kommissionen till Europaparlamentet och rådet En ny EU-ram för att stärka rättsstatsprincipen[3],

 med beaktande av sin resolution av den 13 april 2016 om situationen i Polen[4],

 med beaktande av sin resolution av den 14 september 2016 om den senaste utvecklingen i Polen och dess inverkan på grundläggande rättigheter enligt Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna[5],

 med beaktande av sin resolution av den 15 november 2017 om situationen i fråga om rättsstatlighet och demokrati i Polen[6],

 med beaktande av kommissionens aktivering av den strukturerade dialogen inom ramverket för rättsstatsprincipen i januari 2016,

 med beaktande av kommissionens rekommendation (EU) 2016/1374 av den 27 juli 2016 angående rättsstatsprincipen i Polen[7],

 med beaktande av kommissionens rekommendation (EU) 2017/146 av den 21 december 2016 angående rättsstatsprincipen i Polen som kompletterar rekommendation (EU) 2016/1374[8],

  med beaktande av kommissionens rekommendation (EU) 2017/1520 av den 26 juli 2017 angående rättsstatsprincipen i Polen som kompletterar rekommendation (EU) 2016/1374 och (EU) 2017/146[9],

 med beaktande av kommissionens rekommendation (EU) 2018/103 av den 20 december 2017 angående rättsstatsprincipen i Polen som kompletterar kommissionens rekommendationer (EU) 2016/1374, (EU) 2017/146 och (EU) 2017/1520[10],

 med beaktande av sin resolution av den 1 mars 2018 om kommissionens beslut att aktivera artikel 7.1 i EU-fördraget i fråga om situationen i Polen[11],

 med beaktande av sin resolution av den 14 november 2019 om kriminalisering av sexualundervisning i Polen[12],

 med beaktande av sin resolution av den 18 december 2019 om allmän diskriminering och hatpropaganda som drabbar hbti-personer samt ”hbti‑fria zoner”[13],

 med beaktande av sin resolution av den 16 januari 2019 om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen 2017[14],

 med beaktande av sin resolution av den 3 maj 2018 om mediernas mångfald och frihet i Europeiska unionen[15],

 med beaktande av sin resolution av den 16 januari 2020 om de pågående utfrågningarna inom ramen för artikel 7.1 i EU-fördraget: Polen och Ungern[16],

 med beaktande av sin resolution av den 17 april 2020 om en samordnad EU-insats mot covid-19-pandemin och dess konsekvenser[17],

 med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2016 med rekommendationer till kommissionen om inrättande av en EU-mekanism för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter[18],

 med beaktande av sin resolution av den 13 februari 2019 om bakslag för kvinnors rättigheter och jämställdhet i EU[19],

 med beaktande av sin av den 28 november 2019 om EU:s anslutning till Istanbulkonventionen och andra åtgärder för att bekämpa könsrelaterat våld[20],

 med beaktande av sin lagstiftningsresolution av den 4 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om skydd av unionens budget vid generella brister när det gäller rättsstatens principer i medlemsstaterna[21],

 med beaktande av sin lagstiftningsresolution av den 17 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av programmet för rättigheter och värden[22],

 med beaktande av de fyra överträdelseförfaranden som inletts av kommissionen mot Polen i samband med reformen av det polska rättsväsendet, varav de två första ledde till att domstolen[23] fastställde överträdelser av artikel 19.1 andra stycket i fördraget om Europeiska unionen, där principen om ett effektivt domstolsskydd slås fast, medan de två andra förfarandena fortfarande pågår,

 med beaktande av de tre utfrågningar i Polen som hölls 2018 av rådet (allmänna frågor) inom ramen för förfarandet enligt artikel 7.1 i EU-fördraget,

 med beaktande av uppdragsrapporten av den 3 december 2018, efter det att utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor besökte Warszawa den 19–21 september 2018, och av de utfrågningar om situationen för rättsstaten i Polen som hölls i det utskottet den 20 november 2018 och 23 april 2020,

 med beaktande av årsrapporterna från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter och Europeiska byrån för bedrägeribekämpning,

 med beaktande av WHO:s rekommendationer från 2018 om ungas sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter,

 med beaktande av Europadomstolens dom av den 24 juli 2014, Nashiri mot Polen (ansökan nr 28761/11),

 med beaktande av artiklarna 89 och 105.5 i arbetsordningen,

 med beaktande av yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män,

 med beaktande av interimsbetänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A9-0138/2020), och av följande skäl:

A. Unionen bygger på värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter, enligt artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen och såsom återspeglas i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och fastslås i internationella människorättsfördrag.

B. Till skillnad från artikel 258 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt är tillämpningsområdet för artikel 7 i fördraget om Europeiska unionen inte begränsat till områden som omfattas av unionsrätten, såsom anges i kommissionens meddelande av den 15 oktober 2003, och unionen kan därför bedöma om det finns en klar risk för ett allvarligt åsidosättande av de gemensamma värden som avses i artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen, inte bara vid överträdelser inom detta begränsade område utan även i händelse av en överträdelse inom ett område där medlemsstaterna agerar självständigt.

C. Varje klar risk för att en medlemsstat allvarligt åsidosätter de värden som avses i artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen berör inte enbart den enskilda medlemsstat där risken finns, utan inverkar negativt på de andra medlemsstaterna, det ömsesidiga förtroendet mellan medlemsstaterna och unionens själva natur.

D. Medlemsstaterna har, i enlighet med artikel 49 i fördraget om Europeiska unionen, fritt och frivilligt förbundit sig att upprätthålla de gemensamma värden som avses i artikel 2 i samma fördrag.

1. Europaparlamentet förklarar att dess farhågor rör

– lagstiftnings- och valsystemets funktionssätt,

– rättsväsendets oberoende och domarnas rättigheter,

– skyddet av de grundläggande rättigheterna.

2. Europaparlamentet upprepar sin ståndpunkt, som det uttryckt i flera av sina resolutioner om situationen i fråga om rättsstatlighet och demokrati i Polen, att de sakförhållanden och tendenser som tas upp i denna resolution tillsammans utgör ett systemhot mot värdena i artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och en klar risk för ett allvarligt åsidosättande av dessa.

3. Europaparlamentet uttrycker djup oro över att situationen för rättsstaten i Polen – trots tre utfrågningar med de polska myndigheterna i rådet, flera diskussioner i Europaparlamentets utskott för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor i närvaro av de polska myndigheterna, oroväckande rapporter från FN, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) och Europarådet samt fyra överträdelseförfaranden som inletts av kommissionen – inte bara har lämnats utan åtgärd utan dessutom allvarligt har försämrats sedan förfarandet enligt artikel 7.1 i EU‑fördraget inleddes. Parlamentet anser att diskussionerna i rådet inom ramen för det förfarande som avses i artikel 7.1 i EU-fördraget varken har varit regelbundna eller strukturerade. Inte heller har man i tillräcklig utsträckning tagit upp de väsentliga frågor som föranledde inledandet av förfarandet eller på lämpligt sätt kartlagt den påverkan som den polska regeringens åtgärder har på de värden som avses i artikel 2 i EU-fördraget.

4. Europaparlamentet konstaterar att kommissionens motiverade förslag av den 20 december 2017 i enlighet med artikel 7.1 i EU-fördraget, angående rättsstatsprincipen i Polen: förslag till rådets beslut om fastslående av att det finns en klar risk för att Republiken Polen allvarligt åsidosätter rättsstatsprincipen[24], har en begränsad räckvidd, nämligen situationen för rättsstaten i Polen i den strikta bemärkelsen rättsväsendets oberoende. Parlamentet ser ett brådskande behov att utvidga det motiverade förslagets tillämpningsområde genom att inbegripa klara risker för allvarliga åsidosättanden av unionens andra grundläggande värden, särskilt demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna.

5. Europaparlamentet anser att den senaste utvecklingen i de pågående utfrågningarna enligt artikel 7.1 i EU-fördraget återigen understryker det överhängande behovet av en kompletterande och förebyggande unionsmekanism för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter, i enlighet med vad som föreslås i resolutionen av den 25 oktober 2016.

6. Europaparlamentet upprepar sin ståndpunkt om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om skydd av unionens budget vid generella brister när det gäller rättsstatens principer i medlemsstaterna, inbegripet behovet att skydda stödmottagares rättigheter, och uppmanar rådet att inleda de interinstitutionella förhandlingarna så snart som möjligt.

7. Europaparlamentet upprepar sin ståndpunkt när det gäller budgetanslaget för det nya programmet Medborgare, jämlikhet, rättigheter och värden inom nästa fleråriga budgetram, och uppmanar rådet och kommissionen att se till att tillräckliga medel anslås till nationella och lokala organisationer i det civila samhället för att öka gräsrotsstödet för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter i medlemsstaterna, inbegripet Polen.

****

Lagstiftnings- och valsystemets funktionssätt i Polen

Det polska parlamentets utnyttjande av befogenheter att ändra författningen

8. Europaparlamentet fördömer att det polska parlamentet gett sig själv befogenheter att ändra författningen vilka det inte hade när det agerade i egenskap av ordinarie lagstiftare vid antagandet av akten av den 22 december 2015 om ändring av akten om författningsdomstolen[25] och akten av den 22 juli 2016 om författningsdomstolen[26], i enlighet med författningsdomstolens beslut av den 9 mars[27], 11 augusti[28] och 7 november 2016[29][30].

9. Europaparlamentet beklagar vidare att många särskilt känsliga rättsakter har antagits av det polska parlamentet vid en tidpunkt då en oberoende författningsprövning av lagarna inte längre kan garanteras i praktiken, såsom akten av den 30 december 2015 om ändring av lagen om offentlig förvaltning och vissa andra lagar[31], akten av den 15 januari 2016 om ändring av lagen om polisväsendet och vissa andra lagar[32], akten av den 28 januari 2016 om åklagarmyndigheten[33] och akten av den 28 januari 2016 med förordningar för genomförandet av lagen om åklagarmyndigheten[34], akten av den 18 mars 2016 om ändring av lagen om ombudsmannen och vissa andra lagar[35], akten av den 22 juni 2016 om det nationella medierådet[36], akten av den 10 juni 2016 om åtgärder mot terrorism[37] samt flera andra akter som på ett grundläggande sätt omorganiserar rättsväsendet[38].

Användningen av påskyndade lagstiftningsförfaranden

10. Europaparlamentet beklagar djupt att det polska parlamentet ofta använder sig av påskyndade lagstiftningsförfaranden för antagande av avgörande lagstiftning om en ny utformning av rättsväsendets organisation och funktionssätt, utan några meningsfulla samråd med berörda parter, inbegripet rättsväsendet[39].

Vallagen och anordnande av val

11. Europaparlamentet konstaterar med oro att OSSE drog slutsatsen att partiska medier och intolerant retorik i valrörelsen inför parlamentsvalet i oktober 2019 var en källa till betydande oro[40], och att högre statstjänstemän använde offentligt finansierade evenemang för kampanjande, även om alla kandidater fritt kunde bedriva valkampanjer. Parlamentet konstaterar vidare att det regerande partiets dominans i offentliga medier ytterligare förstärkte dess övertag[41].

12. Europaparlamentet är oroat över att Högsta domstolens nya kammare för extraordinär kontroll och offentliga ärenden (nedan kallad den extraordinära kammaren), som till största delen består av personer som utnämnts av det nya nationella rådet för rättsväsendet och som riskerar att inte anses utgöra en oberoende domstol vid bedömningen av Europeiska unionens domstol (nedan kallad domstolen), ska fastställa valens giltighet och utreda valtvister. Detta väcker allvarliga farhågor när det gäller maktdelningen och den polska demokratins funktionssätt, eftersom det gör rättslig prövning av valtvister särskilt känslig för politiskt inflytande och kan skapa rättslig osäkerhet kring giltigheten av en sådan prövning[42].

13. Europaparlamentet noterar att Venedigkommissionen i sin uppförandekod för god praxis i valfrågor från 2002[43] ger tydliga riktlinjer för anordnandet av allmänna val under samhällskriser, däribland epidemier. Även om det i uppförandekoden finns en möjlighet till exceptionella röstningsarrangemang konstaterar parlamentet att eventuella ändringar för att införa sådana arrangemang kan anses överensstämma med europeisk bästa praxis endast ”om principen om fria val garanteras”. Parlamentet anser att detta inte är fallet när det gäller ändringarna av valförfarandet för det presidentval som skulle ha ägt rum den 10 maj 2020, eftersom de skulle kunna hindra ett rättvist, hemligt och jämlikt avhållande av valet med full respekt för rätten till integritet[44] och i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679[45]. Parlamentet konstaterar vidare att dessa ändringar strider mot den rättspraxis i den polska författningsdomstolen som utvecklades när författningsprövning fortfarande genomfördes och där det anges att vallagen inte får ändras inom sex månader före ett val. Parlamentet konstaterar med oro att beslutet att skjuta upp presidentvalet inte tillkännagavs förrän fyra dagar före det planerade datumet.

Rättsväsendets och andra institutioners oberoende och domarnas rättigheter i Polen

Reformen av rättsväsendet – allmänna överväganden

14. Europaparlamentet konstaterar att domstolen upprepade gånger har slagit fast att medlemsstaterna, även om rättssystemets uppbyggnad är en nationell behörighet, är skyldiga att fullgöra sina skyldigheter enligt unionsrätten när de utövar denna behörighet. Parlamentet upprepar att nationella domare också är europeiska domare som tillämpar unionsrätten, vilket gör deras oberoende till en gemensam angelägenhet för unionen, inbegripet domstolen, som måste se till att rättsstatsprincipen följs i enlighet med artikel 19 i EU-fördraget och artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan) när det gäller unionsrättens tillämpning. Parlamentet uppmanar de polska myndigheterna att upprätthålla och bevara de polska domstolarnas oberoende.

Författningsdomstolens sammansättning och funktionssätt

15. Europaparlamentet påminner om att de akter om författningsdomstolen som antogs den 22 december 2015 och den 22 juli 2016, liksom paketet med tre akter som antogs i slutet av 2016[46], allvarligt undergrävde författningsdomstolens oberoende och legitimitet och att akterna av den 22 december 2015 och den 22 juli 2016 förklarades författningsstridiga av författningsdomstolen den 9 mars respektive den 11 augusti 2016. Parlamentet påminner om att dessa beslut inte offentliggjordes vid den tidpunkten och inte heller genomfördes av de polska myndigheterna. Parlamentet beklagar djupt att polska lagars författningsenlighet inte längre kan garanteras i praktiken i Polen sedan de ovannämnda ändringarna av lagstiftningen trädde i kraft[47]. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga att inleda ett överträdelseförfarande avseende lagstiftningen om författningsdomstolen, dess lagstridiga sammansättning och dess roll i förhindrandet av efterlevnaden av domstolens förhandsavgörande av den 19 november 2019[48].

Pensionering, utnämning och disciplinära bestämmelser för domare i Högsta domstolen

16. Europaparlamentet påminner om att metoden för utnämning av kandidater till ämbetet som förste ordförande för Högsta domstolen (nedan kallad förste ordförande) ändrades 2017, så att Högsta domstolens domares deltagande i urvalsförfarandet i praktiken blev meningslöst. Parlamentet fördömer att akten av den 20 december 2019 om ändring av lagen om de allmänna domstolarnas organisation, lagen om Högsta domstolen och vissa andra lagar[49] (nedan kallad akten av den 20 december 2019) ytterligare minskar domarnas deltagande i urvalsprocessen för förste ordföranden genom att det införs en befattning som tillförordnad förste ordförande för Högsta domstolen (nedan kallad tillförordnad förste ordförande) som utnämns av Republiken Polens president och genom att beslutförheten i tredje omgången sänks till endast 32 av 125 domare, vilket i praktiken innebär att man överger den modell med maktdelning mellan presidenten och rättsväsendet som fastställs i artikel 183.3 i Polens författning[50].

17. Europaparlamentet noterar med oro de oegentligheter som kringgärdar utnämningen av den tillförordnade förste ordföranden och hans vidare åtgärder. Parlamentet är djupt oroat över att processen att välja ut kandidaterna till ämbetet som förste ordförande inte var förenlig med artikel 183 i Polens författning eller Högsta domstolens arbetsordning och bröt mot grundläggande regler för överläggningar bland ledamöterna i Högsta domstolens domares generalförsamling (nedan kallad generalförsamlingen). Parlamentet beklagar att tvivel angående giltigheten av valprocessen i generalförsamlingen och de tillförordnade förste ordförandenas opartiskhet och oberoende under valprocessen ytterligare skulle kunna undergräva maktdelningen och legitimiteten för den nye förste ordföranden, som utnämndes av Republiken Polens president den 25 maj 2020, och därmed ifrågasätta Högsta domstolens oberoende. Parlamentet påminner om att liknande lagöverträdelser begicks av Republiken Polens president vid utnämningen av ordföranden för författningsdomstolen.

18. Europaparlaments delar kommissionens oro över att befogenheten för Republiken Polens president (och i vissa fall justitieministern) att utöva inflytande över disciplinära förfaranden mot domare vid Högsta domstolen genom att utse en tjänsteman med ansvar för disciplinära åtgärder som kommer att utreda ärendet, vilket utestänger den tjänsteman som ansvarar för disciplinära åtgärder vid Högsta domstolen från pågående förfaranden, väcker farhågor med avseende på maktdelningsprincipen och kan påverka rättsväsendets oberoende[51].

19. Europaparlamentet påminner om att domstolen i sin dom av den 24 juni 2019[52] slog fast att en sänkning av pensionsåldern för sittande domare i Högsta domstolen strider mot unionsrätten och bryter mot principen om domares oavsättlighet och därmed mot principen om rättsväsendets oberoende, efter att domstolen tidigare bifallit kommissionens begäran om interimistiska åtgärder i detta ärende genom beslut av den 17 december 2018[53]. Parlamentet noterar att de polska myndigheterna antog akten av den 21 november 2018 om ändring av lagen om Högsta domstolen[54] för att följa domstolens beslut, vilket hittills är det enda fall där de dragit tillbaka ändringar av de lagstiftningsramar som reglerar rättssystemet i samband med ett beslut av domstolen.

Sammansättning och funktionssätt för Högsta domstolens disciplinära kammare och extraordinära kammare

20. Europaparlamentet påminner om att två nya kammare inom Högsta domstolen inrättades 2018, nämligen den disciplinära kammaren och den extraordinära kammaren, som bemannades med nyutnämnda domare som valts ut av det nya nationella rådet för rättsväsendet och fick särskilda befogenheter – däribland den extraordinära kammarens befogenhet att upphäva lagakraftvunna domar som avkunnats av lägre domstolar eller Högsta domstolen själv genom en extraordinär översyn och den disciplinära kammarens befogenhet att utdöma disciplinära påföljder mot andra domare i Högsta domstolen och i allmänna domstolar, vilket i praktiken skapar en ”Högsta domstol inom Högsta domstolen”[55].

21. Europaparlamentet påminner om att domstolen i sin dom av den 19 november 2019[56], som svar på en begäran om förhandsavgörande från Högsta domstolen (kammaren för arbetsrätt och socialförsäkring, nedan kallad den arbetsrättsliga kammaren) om den disciplinära kammaren, slog fast att nationella domstolar är skyldiga att bortse från bestämmelser i nationell rätt som förbehåller behörigheten att pröva ett mål där unionsrätten kan tillämpas åt ett organ som inte uppfyller kraven på oberoende och opartiskhet.

22. Europaparlamentet konstaterar att Högsta domstolen (den arbetsrättsliga kammaren) i sitt beslut av den 5 december 2019[57] därefter slog fast att den disciplinära kammaren inte uppfyller kraven på en oberoende och opartisk domstol enligt polsk rätt och unionsrätten, och att Högsta domstolen (de civilrättsliga, straffrättsliga och arbetsrättsliga kamrarna) den 23 januari 2020[58] antog en resolution i vilken det upprepades att den disciplinära kammaren inte är en domstol på grund av sin brist på oberoende, och att dess domar därför inte kan betraktas som domar avkunnade av en vederbörligen utsedd domstol. Parlamentet konstaterar med stor oro att de polska myndigheterna har förklarat att dessa beslut saknar rättslig betydelse när det gäller det fortsatta funktionssättet för den disciplinära kammaren och det nya nationella rådet för rättsväsendet, och att författningsdomstolen den 20 april 2020[59] slog fast att Högsta domstolens avgörande är författningsstridigt, vilket skapar en farlig rättslig motsättning i Polen som öppet bryter mot unionsrättens företräde, särskilt artikel 19.1 i EU-fördraget så som denna tolkas av domstolen, eftersom domstolens dom av den 19 november 2019[60] hindras från att träda i kraft och tillämpas av de polska domstolarna[61].

23. Europaparlamentet noterar domstolens föreläggande av den 8 april 2020[62] om att anvisa Polen att omedelbart upphäva tillämpningen av de nationella bestämmelserna om befogenheterna för den disciplinära kammaren, och uppmanar de polska myndigheterna att skyndsamt verkställa föreläggandet. Parlamentet uppmanar de polska myndigheterna att fullt ut rätta sig efter föreläggandet och uppmanar kommissionen att lägga fram ytterligare en begäran till domstolen om att vite ska åläggas i fall av fortsatt bristande efterlevnad. Parlamentet uppmanar kommissionen att snarast inleda ett överträdelseförfarande mot bakgrund av de nationella bestämmelserna om den extraordinära kammarens befogenheter, eftersom dess sammansättning är behäftad med samma brister som den disciplinära kammaren.

Sammansättningen och funktionssättet för det nya nationella rådet för rättsväsendet

24. Europaparlamentet påminner om att det står medlemsstaterna fritt att inrätta ett råd för rättsväsendet, men att dess oberoende i så fall måste garanteras i enlighet med europeiska normer och den berörda medlemsstatens författning. Efter reformen av det nationella rådet för rättsväsendet, som är det organ som ansvarar för att trygga domstolarnas och domarnas oberoende i enlighet med artikel 186.1 i Polens författning, fråntogs domarna i Polen, genom akten av den 8 december 2017 om ändring av lagen om det nationella rådet för rättsväsendet och vissa andra lagar[63], befogenheten att delegera företrädare till det nationella rådet och därmed sitt inflytande över rekrytering och befordran av domare. Före reformen var 15 av 25 ledamöter i det nationella rådet för rättsväsendet domare som valdes av sina kolleger, men sedan reformen 2017 väljs dessa domare av det polska parlamentet. Parlamentet beklagar djupt att denna åtgärd, tillsammans med att mandaten för alla ledamöter som utsågs enligt de gamla reglerna avslutades i förtid i början av 2018, ledde till en långtgående politisering av det nationella rådet för rättsväsendet[64].

25. Europaparlamentet påminner om att Högsta domstolen, i sitt genomförande av de kriterier som fastställdes av Europeiska unionens domstol i dess dom av den 19 november 2019, i sin dom av den 5 december 2019 och i sina beslut av den 15 januari 2020[65], liksom i sin resolution av den 23 januari 2020, slog fast att den avgörande rollen för det nya nationella rådet för rättsväsendet i valet av domare till den nyinrättade disciplinära kammaren undergräver den senares oberoende och opartiskhet[66]. Parlamentet är oroat över den rättsliga ställningen för de domare som utses eller befordras av det nya nationella rådet för rättsväsendet i dess nuvarande sammansättning och över hur deras deltagande i avgöranden kan påverka förfarandenas giltighet och laglighet.

26.  Europaparlamentet påminner om att det europeiska nätverket för domstolsadministrationer (ENCJ) den 17 september 2018 stängde av det nya nationella rådet för rättsväsendet, eftersom det inte längre uppfyllde kraven för att vara oberoende av den verkställande och lagstiftande makten, och påbörjade förfarandet för uteslutande i april 2020[67].

27. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inleda ett överträdelseförfarande angående akten av den 12 maj 2011 om det nationella rådet för rättsväsendet[68], i dess ändrade lydelse av den 8 december 2017, och att uppmana domstolen att tillfälligt upphäva verksamheten i det nya nationella rådet för rättsväsendet genom interimistiska åtgärder.

Bestämmelserna om de allmänna domstolarnas organisation, utnämningen av domstolsordförande och pensionsordningen för domare vid allmänna domstolar

28. Europaparlamentet beklagar att justitieministern, som i det polska systemet också är riksåklagare, har fått befogenhet att utnämna och entlediga domstolsordförandena vid de lägre domstolarna efter eget gottfinnande under en övergångsperiod på sex månader, och att justitieministern under perioden 2017–2018 ersatte över 150 ordförande och vice ordförande. Parlamentet konstaterar att makten att avsätta domstolsordförande efter denna period ligger kvar hos justitieministern, med så gott som inga verkningsfulla kontrollåtgärder knutna till denna befogenhet. Parlamentet konstaterar vidare att justitieministern också har fått andra ”disciplinära” befogenheter gentemot domstolsordförande och ordförande för högre domstolar, som i sin tur numera har omfattande administrativa befogenheter gentemot ordförande för lägre domstolar[69]. Parlamentet beklagar detta stora bakslag för rättsstaten och rättsväsendets oberoende i Polen[70].

29. Europaparlamentet beklagar att akten av den 20 december 2019, som trädde i kraft den 14 februari 2020, ändrade domarförsamlingarnas sammansättning och överförde vissa befogenheter för dessa organ för rättsligt självstyre till de kollegier av domstolsordförande som utses av justitieministern[71].

30. Europaparlamentet påminner om att domstolen i sin dom av den 5 november 2019[72] slog fast att bestämmelserna i akten av den 12 juli 2017 om ändring av lagen om de allmänna domstolarnas organisation och vissa andra lagar[73], som sänkte pensionsåldern för domare vid de allmänna domstolarna, samtidigt som justitieministern tilläts besluta om förlängning av deras aktiva tjänstgöring, och som fastställde olika pensionsåldrar beroende på kön, strider mot unionsrätten.

Domares rättigheter och oberoende, inbegripet de nya disciplinära bestämmelserna för domare

31.  Europaparlamentet fördömer de nya bestämmelser som inför ytterligare disciplinära överträdelser och påföljder mot domare och domstolsordförande, eftersom de utgör ett allvarligt hot mot rättsväsendets oberoende[74]. Parlamentet fördömer också de nya bestämmelserna om förbud mot all politisk verksamhet för domare, som tvingar domarna att offentligt redovisa sina medlemskap i föreningar och i sak begränsar de juridiska självstyrande organens överläggningar, och som går utöver principerna om rättssäkerhet, nödvändighet och proportionalitet genom att de begränsar domarnas yttrandefrihet[75].

32. Europaparlamentet är djupt oroat över de disciplinära förfaranden som inletts mot domare och åklagare i Polen i samband med deras rättsliga beslut om tillämpning av unionsrätten eller offentliga uttalanden till försvar för rättsväsendets oberoende och rättsstaten i Polen. Parlamentet fördömer smutskastningskampanjen mot polska domare och offentliga tjänstemäns deltagande i den. Parlamentet uppmanar de polska myndigheterna att avstå från missbruk av disciplinära förfaranden och andra tilltag som undergräver rättsväsendets auktoritet.

33. Europaparlamentet uppmanar de polska myndigheterna att slopa de nya bestämmelser (om disciplinära överträdelser m.m.) som hindrar domstolarna från att granska frågor om andra domares oberoende och opartiskhet med avseende på unionsrätten och den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen), och därmed förhindrar domarna att fullgöra sina skyldigheter enligt unionsrätten att bortse från nationella bestämmelser som strider mot unionsrätten[76].

34.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens inledande av ett överträdelseförfarande i samband med de ovannämnda nya bestämmelserna. Kommissionen uppmanas att begära att domstolen använder sig av det påskyndade förfarandet och beviljar interimistiska åtgärder när det gäller en hänskjutning av ärendet till domstolen.

Riksåklagarens ställning och åklagarmyndighetens organisation

35. Europaparlamentet fördömer sammanslagningen av justitieministerns och riksåklagarens kanslier, riksåklagarens ökade befogenheter gentemot åklagarväsendet, justitieministerns ökade befogenheter gentemot rättsväsendet (akten av den 27 juli 2001 om vanliga domstolars organisation[77] med ändringar) och de svaga kontrollåtgärderna mot dessa befogenheter (det nationella rådet för allmänna åklagare), vilket leder till att en och samma person har alltför många befogenheter och får direkt negativa konsekvenser för åklagarväsendets oberoende av den politiska sfären, i enlighet med vad som anges av Venedigkommissionen[78].

36. Europaparlamentet påminner om att domstolen i sin dom av den 5 november 2019 slog fast att sänkningen av de allmänna åklagarnas pensionsålder stred mot unionsrätten, eftersom det fastställdes olika pensionsåldrar för manliga och kvinnliga allmänna åklagare i Polen.

Övergripande bedömning av situationen för rättsstaten i Polen

37. Europaparlamentet instämmer med kommissionen, Europarådets parlamentariska församling, gruppen av stater mot korruption och FN:s särskilda rapportör om domares och advokaters oberoende att de ovannämnda separata ändringarna av lagstiftningsramarna för rättssystemet, med beaktande av deras samspel och övergripande inverkan, utgör ett allvarligt, ihållande och systematiskt åsidosättande av rättsstatsprincipen som gör det möjligt för den lagstiftande och verkställande makten att blanda sig i rättssystemets hela struktur och arbete på ett sätt som är oförenligt med principerna om maktdelning och rättsstaten, vilket därmed avsevärt försvagar rättsväsendets oberoende i Polen[79]. Parlamentet fördömer den destabiliserande effekt som de åtgärder som vidtagits och de utnämningar som gjorts av de polska myndigheterna sedan 2016 har haft på den polska rättsordningen.

Skydd av de grundläggande rättigheterna i Polen

Polens kommissarie för mänskliga rättigheter

38. Europaparlamentet är oroat över de politiska angreppen på oberoendet för kontoret för kommissarien för mänskliga rättigheter[80]. Parlamentet betonar att kommissarien för mänskliga rättigheter inom sitt ansvarsområde har varit öppet kritisk till olika åtgärder som vidtagits av den nuvarande regeringen. Parlamentet påminner om att stadgan för kommissarien för mänskliga rättigheter är stadfäst i den polska författningen och att mandattiden för den sittande kommissarien för mänskliga rättigheter löper ut i september 2020.

Rätten till en rättvis rättegång

39. Europaparlamentet är bekymrat över rapporter om otillbörliga dröjsmål i domstolsförfaranden, svårigheter att få rättshjälp under frihetsberövande och fall av bristande respekt för konfidentialitet vid kommunikation mellan ombud och klient[81]. Parlamentet uppmanar kommissionen att noga övervaka situationen för advokater i Polen. Parlamentet påminner om alla medborgares rätt till rådgivning, försvar och representation av en oberoende advokat i enlighet med artiklarna 47 och 48 i stadgan.

40. Europaparlamentet är bekymrat över att enbart den extraordinära kammaren, vars egna oberoende och opartiskhet ifrågasätts, kan besluta huruvida en domare eller domstol är oberoende och opartisk efter det att akten av den 20 december 2019 trädde i kraft den 14 februari 2020, vilket berövar medborgarna en viktig del av den rättsliga prövningen i alla andra instanser[82]. Parlamentet påminner om att rätten till en rättvis rättegång, enligt domstolens rättspraxis, innebär att varje domstol på eget initiativ måste kontrollera om den uppfyller kriterierna för oberoende och opartiskhet[83].

Rätten till information och yttrandefrihet, inbegripet mediernas frihet och mångfald

41. Europaparlamentet upprepar att mediernas frihet och mångfald inte kan skiljas från demokratin och rättsstaten och att rätten att informera och rätten till information ingår i de grundläggande demokratiska värden som unionen bygger på. Parlamentet påminner om att det i sin resolution av den 16 januari 2020 uppmanade rådet att i utfrågningarna inom ramen för artikel 7.1 i EU-fördraget ta upp alla förändringar av situationen på området yttrandefrihet, inbegripet mediefrihet.

42. Europaparlamentet påminner om att det i sin resolution av den 14 september 2016 uttryckte farhågor över tidigare antagna och nyligen föreslagna ändringar i polsk medielagstiftning. Parlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att göra en bedömning av den antagna lagstiftningen avseende dess förenlighet med unionsrätten, särskilt artikel 11 i stadgan och unionens lagstiftning om offentliga medier.

43. Europaparlamentet uttrycker sin allvarliga oro över de åtgärder som de polska myndigheterna under de senaste åren har genomfört med avseende på det offentliga programföretaget, bland annat omformningen av det offentliga programföretaget till ett regeringsvänligt programföretag som hindrar offentliga medier och deras styrande organ från att uttrycka oberoende eller avvikande åsikter och utöva kontroll över sändningsinnehållet[84]. Parlamentet påminner om att artikel 54 i den polska författningen garanterar yttrandefrihet och förbjuder censur.

44. Europaparlamentet är djupt oroat över att vissa politiker i orimlig utsträckning använder sig av ärekränkningsmål mot journalister, vilket bland annat leder till bötesstraff och att journalister stoppas från att utöva sitt yrke. Parlamentet fruktar att det kommer att få en avkylande effekt på journalisternas och mediernas yrkesverksamhet och oberoende[85]. Parlamentet uppmanar de polska myndigheterna att garantera tillgången till lämpliga rättsmedel för journalister och deras familjer som blir föremål för stämningar i syfte att tysta eller skrämma oberoende medier. Parlamentet uppmanar de polska myndigheterna att fullt ut genomföra Europarådets rekommendation av den 13 april 2016 om skydd av journalistik och journalisters och andra medieaktörers säkerhet[86]. Parlamentet beklagar att kommissionen ännu inte har blivit färdig med lagstiftningen mot stämningar som syftar till att skrämma allmänheten till tystnad (s.k. SLAPP), som också skulle skydda polska journalister och medier från ogrundade stämningar.

45. Europaparlamentet är bekymrat över rapporterade fall av journalister som frihetsberövats för att de utfört sitt arbete när de rapporterat om protester mot nedstängning under covid-19-epidemin[87].

Akademisk frihet

46. Europaparlamentet uttrycker oro över användningen av och hotet om ärekränkningsmål mot akademiker. Parlamentet uppmanar de polska myndigheterna att respektera yttrandefriheten och den akademiska friheten, i enlighet med internationella normer[88].

47. Europaparlamentet uppmanar det polska parlamentet att upphäva kapitel 6c i akten av den 18 december 1998 om Institutet för nationell hågkomst – kommittén för beivrande av brott mot den polska nationen[89], som äventyrar yttrandefriheten och den oberoende forskningen genom att göra det till en civilrättslig överträdelse, åtalbar inför civilrättsliga domstolar, att skada Polens och det polska folkets anseende, till exempel genom att anklaga Polen eller polacker för delaktighet i förintelsen[90].

Mötesfrihet

48. Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till Polens regering att respektera mötesfriheten genom att i den befintliga akten av den 24 juli 2015 om offentliga sammankomster[91], i dess ändrade lydelse av den 13 december 2016[92], slopa de bestämmelser som innebär att statligt godkända ”cykliska” sammankomster prioriteras[93]. De polska myndigheterna uppmanas kraftfullt att avstå från att tillämpa straffrättsliga påföljder mot människor som deltar i fredliga sammankomster eller motdemonstrationer och att lägga ner åtal mot fredliga demonstranter. Vidare uppmanas de polska myndigheterna kraftfullt att på lämpligt sätt skydda fredliga sammankomster och ställa dem som våldsamt angriper människor som deltar i fredliga sammankomster inför rätta.

49. Europaparlamentet är bekymrat över det mycket restriktiva förbud mot offentliga sammankomster[94] som var i kraft under covid-19-pandemin utan att ett naturkatastroftillstånd utlysts i enlighet med artikel 232 i Polens författning, och insisterar på behovet att tillämpa proportionalitetsprincipen vid begränsning av mötesfriheten.

Föreningsfrihet

50. Europaparlamentet uppmanar de polska myndigheterna att ändra akten av den 15 september 2017 om det nationella institutet för frihet – centrum för utveckling av det civila samhället[95][96], i syfte att säkerställa tillgång till statlig finansiering för kritiska grupper i det civila samhället på de lokala, regionala och nationella nivåerna och en rättvis, opartisk och transparent fördelning av offentliga medel till det civila samhället, så att en representation som präglas av mångfald säkerställs[97]. Parlamentet upprepar sin begäran om att tillräcklig finansiering ska göras tillgänglig för de berörda organisationerna genom olika finansieringsinstrument på unionsnivå, såsom segmentet Unionens värden inom det nya programmet Medborgare, jämlikhet, rättigheter och värden samt unionens pilotprojekt. Parlamentet är djupt oroat över att polska ledamöter av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén utsätts för politiska påtryckningar för de åtgärder som de vidtar inom ramen för sitt mandat[98].

Personlig integritet och skydd av personuppgifter

51. Europaparlamentet upprepar slutsatsen i sin resolution av den 14 september 2016 om att de rättssäkerhetsgarantier och materiella villkor som fastställs i akten av den 10 juni 2016 om åtgärder mot terrorism och akten av den 6 april 1990 om polisen[99], med ändringar, för utförandet av hemlig övervakning inte är tillräckliga för att förhindra en alltför långtgående användning av sådan övervakning eller oberättigade intrång i enskildas personliga integritet eller i skyddet av deras personuppgifter, inklusive ledare i oppositionen och det civila samhället[100]. Parlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att göra en bedömning av den lagstiftningen avseende dess förenlighet med unionsrätten, och uppmanar kraftfullt de polska myndigheterna att fullt ut respektera alla medborgares personliga integritet.

52. Europaparlamentet är djupt oroat över att ministeriet för digitala frågor i Polen den 22 april 2020 överförde personuppgifter från det allmänna elektroniska systemet för folkbokföring (nedan kallat PESEL-registret) till posttjänstoperatören, i syfte att underlätta anordnandet av presidentvalet den 10 maj 2020 via poströstning, utan någon lämplig rättslig grund för detta, eftersom det polska parlamentet inte antog ett lagförslag som möjliggjorde ett val helt baserat på poströstning förrän den 7 maj 2020. Parlamentet konstaterar vidare att PESEL-registret inte är identiskt med röstlängden och även omfattar personuppgifter från medborgare i andra medlemsstater, och att den ovannämnda överföringen därmed skulle kunna utgöra en potentiell överträdelse av förordning (EU) 2016/679. Parlamentet påminner om att Europeiska dataskyddsstyrelsen har uppgett att offentliga myndigheter får lämna ut information om personer som är upptagna i röstlängden, men endast om detta specifikt tillåts av den nationella rätten[101]. Parlamentet noterar att den polska kommissarien för mänskliga rättigheter har lämnat in ett klagomål till förvaltningsdomstolen i Warszawa på grund av en eventuell överträdelse av artiklarna 7 och 51 i Polens författning av ministeriet för digitala frågor i Polen.

Allsidig sexualundervisning

53. Europaparlamentet upprepar den djupa oro som uttrycktes i dess resolution av den 14 november 2019, som också delas av Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter[102], över det lagförslag om ändring av artikel 200b i den polska strafflagen som lades fram för det polska parlamentet av initiativet ”Stoppa pedofili”, för dess extremt vaga, svepande och oproportionerliga bestämmelser, som de facto syftar till att kriminalisera spridning av sexualundervisning till minderåriga och vars tillämpningsområde potentiellt hotar alla personer, särskilt föräldrar, lärare och sexualupplysare, med upp till tre års fängelse för undervisning om mänsklig sexualitet, hälsa och intima relationer.

54. Europaparlamentet betonar att åldersanpassad och faktabaserad allsidig sexual- och samlevnadsundervisning är nyckeln till att bygga upp unga människors förmåga att skapa sunda, jämlika, trygga och säkra relationer, fria från diskriminering, tvång och våld. Parlamentet anser att allsidig sexualundervisning även har en positiv inverkan på jämställdheten, bland annat genom att skadliga könsnormer och attityder till könsrelaterat våld förändras, våld i nära relationer och sexuellt tvång samt homofobi och transfobi förebyggs, tystnaden bryts kring sexuellt våld, sexuell exploatering och sexuella övergrepp samt ungdomar får styrka att söka hjälp. Det polska parlamentet uppmanas att avstå från att anta lagförslaget om ändring av artikel 200b i den polska strafflagen, och de polska myndigheterna uppmanas med eftertryck att se till att alla skolbarn får vetenskapligt korrekt och allsidig sexualundervisning i enlighet med internationella normer och att de som tillhandahåller sådan undervisning och information får stöd i detta på ett faktabaserat och objektivt sätt.

Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter

55. Europaparlamentet påminner om att kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa enligt stadgan, Europakonventionen och Europadomstolens rättspraxis hör samman med ett flertal mänskliga rättigheter, bland annat rätten till liv och värdighet, frihet från omänsklig och förnedrande behandling, rätten till tillgång till hälso- och sjukvård, rätten till personlig integritet, rätten till utbildning och förbudet mot diskriminering, vilket också återspeglas i Polens författning. I sin resolution av den 15 november 2017 kritiserade parlamentet skarpt alla lagstiftningsförslag som skulle förbjuda abort i fall av allvarliga eller dödliga fosterskador, och därmed drastiskt begränsa och i det närmaste förbjuda den faktiska tillgången till abortvård i Polen, eftersom de flesta lagliga aborter utförs av detta skäl[103]. Parlamentet betonade också att allmän tillgång till hälso- och sjukvård, däribland sexuell och reproduktiv hälso- och sjukvård och därmed sammanhängande rättigheter, är en grundläggande mänsklig rättighet[104]. Parlamentet beklagar de föreslagna ändringarna[105] av akten av den 5 december 1996 om läkares och tandläkares yrken[106], enligt vilka läkare inte längre skulle vara rättsligt skyldiga att ange en alternativ inrättning eller läkare i fall av nekad sexuell och reproduktiv hälsovård på grund av personliga övertygelser. Parlamentet är bekymrat över användningen av samvetsklausulen, inbegripet frånvaron av tillförlitliga mekanismer för hänvisning och avsaknaden av möjlighet för kvinnor som förvägras sådana tjänster att överklaga i tid. Det polska parlamentet uppmanas att avstå från ytterligare försök att begränsa kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter. Parlamentet hävdar med eftertryck att nekande av tjänster för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter utgör en form av våld mot kvinnor och flickor. Parlamentet uppmanar de polska myndigheterna att vidta åtgärder för att till fullo genomföra de domar som Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna avkunnat i mål mot Polen, eftersom denna domstol vid flera tillfällen har slagit fast att restriktiva abortlagar och bristande genomförande kränker kvinnors mänskliga rättigheter[107].

56. Europaparlamentet påminner om att tidigare försök att ytterligare begränsa rätten till abort, som i Polen redan är bland de mest begränsade i unionen, stoppades 2016 och 2018 som ett resultat av ett massivt motstånd från polska medborgare såsom detta kom till uttryck i ”de svarta marscherna”. De polska myndigheterna uppmanas kraftfullt att överväga att upphäva den lag som begränsar kvinnors och flickors tillgång till akut-p‑piller.

Hets, diskriminering från allmänheten, våld mot kvinnor, våld i hemmet och intolerant beteende mot minoriteter och andra utsatta grupper, däribland hbti-personer

57. Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen de polska myndigheterna att vidta alla nödvändiga åtgärder för att kraftfullt bekämpa hets mot folkgrupp och uppvigling till våld, på och utanför internet, att offentligt fördöma och ta avstånd från rasistisk hatpropaganda av offentliga personer, inbegripet politiker och medietjänstemän[108], att bekämpa fördomar om och negativa inställningar till nationella och etniska minoriteter (inklusive romer), migranter, flyktingar och asylsökande och att säkerställa en faktisk tillämpning av de lagar som förbjuder partier eller organisationer som främjar eller uppviglar till rasdiskriminering[109]. Parlamentet uppmanar de polska myndigheterna att följa 2019 års rekommendationer från FN:s kommitté för avskaffande av rasdiskriminering[110].

58. Europaparlamentet är djupt oroat över Polens biträdande justitieminister nyligen förklarade att Polen bör säga upp Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (Istanbulkonventionen). Parlamentet uppmuntrar de polska myndigheterna att tillämpa konventionen i praktiken, bland annat genom att se till att den befintliga lagstiftningen tillämpas i hela landet och att det finns tillräckligt många skyddsboenden av tillfredsställande kvalitet för kvinnor som utsatts för våld och deras barn.

59. Europaparlamentet noterar att hbti-undersökning II, som utfördes av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter i maj 2020, belyser en ökning av intolerans och våld i Polen gentemot hbti-personer och en fullständig brist på tilltro till regeringens kamp mot fördomar och intolerans bland polska hbti-personer, med den lägsta andelen i hela unionen (endast 4 %), och den högsta andelen svarande som undviker vissa platser av rädsla för att bli angripna, trakasserade eller hotade (79 %).

60. Europaparlamentet påminner, även i samband med 2020 års presidentvalskampanj, om sin ståndpunkt i resolutionen av den 18 december 2019, där det kraftfullt fördömde alla former av diskriminering mot hbti-personer och myndigheternas kränkningar av deras grundläggande rättigheter, inbegripet hatpropaganda från myndigheter och förtroendevalda, förbud mot och otillräckligt skydd mot angrepp på Prideparader och program för ökad medvetenhet, utropandet av zoner i Polen såsom fria från så kallad hbt-ideologi samt antagandet av ”regionala stadgor för familjerättigheter”, som diskriminerar i synnerhet familjer med ensamstående föräldrar och hbti-familjer. Parlamentet konstaterar att situationen för hbti-personer i Polen inte har förbättrats på något sätt sedan resolutionen antogs, och att polska hbti-personers psykiska hälsa och fysiska säkerhet är särskilt hotade. Parlamentet påminner om att det ovannämnda agerandet har fördömts av kommissionen och internationella organisationer, liksom av Polens kommissarie för mänskliga rättigheter, som har lämnat in nio klagomål till förvaltningsdomstolar om att hbti-fria zoner strider mot unionsrätten. Parlamentet påminner om att utgifter inom ramen för sammanhållningsfonderna inte får vara diskriminerande på grundval av sexuell läggning och att kommuner som agerar som arbetsgivare måste respektera rådets direktiv 2000/78/EG[111], som förbjuder diskriminering och trakasserier på grund av sexuell läggning på arbetsmarknaden[112]. Parlamentet uppmanar de polska myndigheterna att tillämpa relevant rättspraxis från domstolen och Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna och att i detta sammanhang ta itu med situationen för makar och föräldrar av samma kön, i syfte att säkerställa deras rätt till icke-diskriminering såväl rättsligt som i praktiken[113]. Parlamentet fördömer stämningarna mot de aktivister från det civila samhället som publicerade den så kallade Atlas nienawiści (”Hatets atlas”), som dokumenterar fall av homofobi i Polen. Den polska regeringen uppmanas med kraft att säkerställa det rättsliga skyddet för hbti-personer mot alla former av hatbrott och hatpropaganda.****

61. Europaparlamentet konstaterar att det polska rättsväsendets bristande oberoende redan har börjat påverka det ömsesidiga förtroendet mellan Polen och andra medlemsstater, särskilt på området för straffrättsligt samarbete, mot bakgrund av att nationella domstolar har vägrat eller tvekat att släppa polska misstänkta enligt förfarandet för den europeiska arresteringsordern på grund av djupgående tvivel om det polska rättsväsendets oberoende. Parlamentet anser att det hot mot enhetligheten i unionens rättsordning som urholkningen av rättsstaten i Polen utgör är särskilt allvarligt. Parlamentet påpekar att det ömsesidiga förtroendet mellan medlemsstaterna kan återupprättas endast så snart respekten för de värden som stadgas i artikel 2 i EU‑fördraget säkerställs.

62. Europaparlamentet uppmanar den polska regeringen att följa alla bestämmelser rörande rättsstaten och de grundläggande rättigheterna som stadgas i fördragen, stadgan, Europakonventionen och internationella normer för mänskliga rättigheter, och att föra en uppriktig dialog med kommissionen. Parlamentet betonar att en sådan dialog måste genomföras på ett opartiskt, faktabaserat och samarbetsinriktat sätt. Parlamentet uppmanar Polens regering att följa den fördragsfästa principen om lojalt samarbete och samarbeta med kommissionen. Den polska regeringen uppmanas att skyndsamt genomföra domstolens domar till fullo och att respektera unionsrättens företräde.

63.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att avstå från en snäv tolkning av rättsstatsprincipen och att utnyttja förfarandet enligt artikel 7.1 i EU-fördraget i sin fulla potential genom att ta upp konsekvenserna av den polska regeringens åtgärder för alla de principer som fastställs i artikel 2 i EU-fördraget, inbegripet demokrati och grundläggande rättigheter, såsom framhålls i detta betänkande.

64. Europaparlamentet uppmanar rådet att så snart som möjligt återuppta de formella utfrågningarna – varav det senaste hölls så länge sedan som i december 2018 – och att låta hela den senaste och mest betydelsefulla negativa utvecklingen på området för rättsstaten, demokratin och de grundläggande rättigheterna ingå i dessa utfrågningar. Rådet uppmanas med kraft att till sist agera i enlighet med förfarandet i artikel 7.1 i EU‑fördraget, genom att slå fast att det finns en klar risk för att Republiken Polen allvarligt åsidosätter de värden som avses i artikel 2 i EU-fördraget, mot bakgrund av den överväldigande bevisningen för detta i denna resolution och i otaliga rapporter från internationella och europeiska organisationer, rättspraxis från EU-domstolen och Europadomstolen samt rapporter från organisationer i det civila samhället. Parlamentet rekommenderar starkt att rådet följer upp utfrågningarna med att framföra konkreta rekommendationer till Polen, enligt vad som anges i artikel 7.1 i EU-fördraget, och anger tidsfrister för när dessa rekommendationer ska ha genomförts. Parlamentet uppmanar vidare rådet att åta sig att i god tid utvärdera genomförandet av dessa rekommendationer. Parlamentet uppmanar rådet att regelbundet hålla parlamentet informerat och aktivt delaktigt och att arbeta under öppenhet och insyn, så att alla institutioner och organ i EU och organisationer i det civila samhället på ett meningsfullt sätt ska kunna delta och utöva tillsyn.

65. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra fullt bruk av de redskap som står till dess förfogande för att åtgärda en klar risk för att Polen allvarligt åsidosätter unionens grundläggande värden, framför allt påskyndade överträdelseförfaranden och ansökningar om interimistiska åtgärder inför domstolen, liksom budgetverktyg. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att hålla parlamentet regelbundet informerat och nära delaktigt.

66. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen, Republiken Polens president, regering och parlament, medlemsstaternas regeringar och parlament, Europarådet samt Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa.


MOTIVERING

1. Institutionell bakgrund

Europeiska unionen bygger på och vägleds av värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna. Europaparlamentet måste utan förbehåll försvara rättsstatens principer, inbegripet principen om lagenlighet, som innebär en transparent, ansvarsskyldig, demokratisk och pluralistisk process för antagande av lagstiftning. rättssäkerhet, maktdelning, förbud mot godtyckligt utövande av exekutiva befogenheter, oberoende och opartiska domstolar, effektiv rättslig prövning, däribland respekt för grundläggande rättigheter, samt likhet inför lagen.

Man måste komma ihåg att parlamentet vid upprepade tillfällen har diskuterat ”Köpenhamnsdilemmat”: det kan inte vara förenligt med unionsrätten och unionens värden att kandidatländer granskas när det gäller respekten för rättsstaten, demokratin och de grundläggande rättigheterna på vägen in i unionen, men att det inte sker någon ytterligare granskning när det gäller respekten för dessa värden när länderna väl har kommit in i unionen. De värden som unionen bygger på (artikel 2 i EU-fördraget) är inte bara krav för anslutning till unionen, utan är också bindande när landet väl har uppnått fullvärdigt medlemskap i unionen. Det är därför av yttersta vikt att ha en omfattande verktygslåda för rättsstatlighet för att säkerställa det obligatoriska fullgörandet av de ovannämnda värdena.

Den 20 december 2017 utfärdade kommissionen sitt motiverade förslag på grundval av artikel 7.1 i EU-fördraget om rådets beslut om fastslående av att det finns en klar risk för att Republiken Polen allvarligt åsidosätter rättsstatsprincipen. Förfarandet enligt artikel 7.1 i EU-fördraget utgör en förebyggande fas som ger unionen möjlighet att ingripa om det föreligger en klar risk för att de gemensamma värdena allvarligt åsidosätts. Hittills har rådet (allmänna frågor) hållit tre utfrågningar med Polen, som alla ägde rum 2018. Sedan dess har kommissionen kommit med uppdateringar om situationen för rättsstaten i Polen inom rådet, men inga ytterligare utfrågningar har anordnats.

Parallellt med inledandet av förfarandet enligt artikel 7.1 i EU-fördraget avseende Polen har kommissionen inlett fyra överträdelseförfaranden mot Polen i samband med de rättsliga reformerna, varav två har lett till att domstolen slagit fast att principen om ett effektivt rättsskydd i enlighet med artikel 19.1 i EU-fördraget har överträtts.

Europaparlamentet har uttryckt sina farhågor rörande rättsstatssituationen i Polen i flera resolutioner som antagits under de senaste åren. Dessa farhågor rör lagstiftnings- och valsystemets funktionssätt, rättsväsendets oberoende och domarnas rättigheter samt skyddet för de grundläggande rättigheterna, däribland rättigheterna för personer som tillhör minoriteter.

Eftersom situationen för rättsstaten i Polen inte bara har lämnats utan åtgärd utan dessutom allvarligt har försämrats sedan förfarandet enligt artikel 7.1 i EU-fördraget inleddes, betonar föredraganden vikten av detta interimsbetänkande, som syftar till att

 utvärdera utvecklingen när det gäller rättsstaten, demokratin och de grundläggande rättigheterna i Polen sedan 2015,

 kraftfullt uppmana kommissionen och rådet att utvidga tillämpningsområdet för förfarandet enligt artikel 7.1 i EU-fördraget så att det omfattar klara risker för allvarligt åsidosättande av demokratin och de grundläggande rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter,

 uppmana de polska myndigheterna, rådet och kommissionen att var och en på sitt håll agera skyndsamt inom sina respektive befogenheter för att hantera denna allvarliga kris för rättsstaten.

Föredraganden har tagit på sig att genomföra en djupgående analys och har beaktat de yttranden som avgetts av europeiska och internationella organisationer, såsom Europarådets, OSSE/ODIHR:s och FN:s olika organ, samt domar från nationella, europeiska och internationella domstolar. Föredraganden vill att betänkandet ska vara baserat på fakta som analyserats av trovärdiga institutioner och organisationer som Polen är part i och/eller vars normer och arbetssätt Polen har accepterat.

LIBE-utskottet anordnade också en resa till Warszawa i september 2018, där delegationen träffade företrädare för den polska regeringen, sejmen och senaten, politiska partier, rättsliga institutioner, företrädare för OSSE/ODIHR, rättstillämpare, journalister och företrädare för det civila samhället, och höll två utfrågningar 2018 och 2020 för att bedöma rättsstatssituationen i Polen. Föredraganden har hållit ytterligare möten med olika berörda parter (icke-statliga organisationer, forskare, journalister, domare osv.) och ledamöter av den polska regeringen för att höra direkt från dem som står mitt uppe i situationen (se den bifogade förteckningen).

 

2. En utvärdering av utvecklingen när det gäller rättsstaten, demokratin och de grundläggande rättigheterna i Polen sedan 2015

– Rättsväsendets oberoende och domarnas rättigheter

När det gäller rättsstaten i den strikta bemärkelsen rättsväsendets oberoende är situationen i Polen långt ifrån på väg att bli bättre, och farhågorna kvarstår eller tilltar i alla aspekter som undersöks i betänkandet: Politiseringen av den polska författningsdomstolen så tidigt som 2015. Sammansättningen av och beteendet hos det nya nationella rådet för rättsväsendet. Justitieministerns/riksåklagarens fasta grepp om åklagarväsendet. Inrättandet av den disciplinära kammaren och kammaren för extraordinär kontroll inom Högsta domstolen. Systematisk skrämseltaktik mot domare och disciplinära förfaranden mot domare som kritiserar dessa reformer.

Nyligen, den 29 april 2020, inledde kommissionen ett överträdelseförfarande om den så kallade munkavlelagen. Denna nya lag om rättsväsendet, som trädde i kraft den 14 februari 2020, är uppenbart oförenlig med unionsrättens företräde, eftersom den förhindrar domarna att fullgöra sina skyldigheter enligt unionsrätten att bortse från nationella bestämmelser som strider mot unionsrätten. Betydande invändningar mot denna lag rör också införandet av ytterligare disciplinära överträdelser och påföljder mot domare och domstolsordförande, vilket riskerar att undergräva principen om rättsväsendets oberoende, och dessutom domarnas yttrande- och föreningsfrihet, genom förbudet mot all politisk verksamhet och skyldigheten att offentligt redovisa medlemskap i föreningar.

Under LIBE-utskottets besök och diskussioner med Polens justitieminister och vice justitieminister anförde de polska myndigheterna allmänhetens missnöje med rättskipningens snabbhet och effektivitet, påstådd korruption och brottslighet eller förseelser av enskilda domare som hade förblivit ostraffade samt behovet att göra upp med det kommunistiska arvet inom rättsväsendet som skäl till den djupgående omorganisationen av landets rättssystem sedan 2015[114]. Föredraganden insisterar på att de uppgivna skälen inte motiverar den verkställande maktens hårda grepp över rättsväsendet på grund av reformerna. Påstådda fall av korruption eller brott ska lagföras individuellt, och Europadomstolen har tydligt betonat att även en process för uppgörelse med det kommunistiska arvet måste vara individualiserad och dessutom kan vara mindre berättigad om den sker långt efter kommunistregimens upphörande[115].

– Lagstiftnings- och valsystemets funktionssätt

Föredraganden var också bekymrad över att presidentvalet anordnades under denna specifika period med en epidemi, vilket medförde en uppenbar risk för att jämlika, direkta och hemliga val enligt vad som stadgas i den polska författningen inte skulle kunna genomföras på grundval av en rättvis valrörelse med lika tillgång till medierna. Enligt OSSE/ODIHR:s observatörer kunde båda kandidaterna i andra omgången i presidentvalet i Polen till slut kampanja fritt, men valet präglades av en fientlig stämning och en ensidig täckning av det offentliga programföretaget. Negativt kampanjande och nedsvärtning av den andra kandidaten var utbrett, och det hördes oroväckande rapporter om hot mot politiker och journalister. Precis som i första omgången präglades den sittande presidentens kampanj och det offentliga programföretagets täckning av denna av homofobisk, främlingsfientlig och antisemitisk retorik[116].

– Skyddet av de grundläggande rättigheterna, däribland rättigheterna för personer som tillhör minoriteter

Det finns ett hot mot sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter i Polen. Det föreslagna förbudet mot avslutande av graviditet på grund av allvarliga eller dödliga fosterskador skulle ytterligare skärpa en redan restriktiv abortlag och därmed leda till ett nästan fullständigt abortförbud. Dessutom har förslaget till lag om kriminalisering av sexualundervisning för minderåriga väckt allvarliga farhågor såväl inom Europaparlamentet som inom andra internationella organ och organisationer i det civila samhället. Samtidigt som det var svårt för det civila samhället att organisera sig kring dessa frågor under covid-19-utbrottet röstade det polska parlamentet om ändringar av akten av den 5 december 1996 om läkares och tandläkares yrken, enligt vilka läkare inte längre skulle vara rättsligt skyldiga att ange en alternativ inrättning eller läkare i fall av nekad sexuell och reproduktiv hälsovård på grund av personliga övertygelser.

Dessutom är nivån på skyddet av minoriteter allvarligt oroande, liksom kvinnors rättigheter och rättigheter för personer som identifierar sig som hbti-personer, samtidigt som medlemsstaterna har en skyldighet att skydda alla medborgares moraliska och fysiska integritet. Föredraganden beklagar djupt att vissa områden i Europeiska unionen förklarar sig fria från ideologier som inte ens existerar.

Flera ytterligare farhågor rörande grundläggande rättigheter tas upp i betänkandet, bland annat rätten till en rättvis rättegång, mediefrihet och akademisk frihet, mötes- och föreningsfrihet samt rätten till skydd av den personliga integriteten.

3. Utvidgning av tillämpningsområdet för förfarandet enligt artikel 7.1 i EU-fördraget

Föredraganden önskar att detta interimsbetänkande ska ge en ny impuls åt förfarandet enligt artikel 7.1 i EU-fördraget, genom att inbegripa inte bara de senaste kontroversiella förändringarna av det polska rättsväsendet, utan även en analys av situationen för demokrati och grundläggande rättigheter i Polen, som kräver särskild uppmärksamhet.

4. Uppmaning till de polska myndigheterna, rådet och kommissionen att vidta åtgärder

Föredraganden uppmanar den polska regeringen att följa alla bestämmelser rörande rättsstaten och de grundläggande rättigheterna i fördragen, stadgan om de grundläggande rättigheterna, den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna samt internationella normer för mänskliga rättigheter, att skyndsamt genomföra EU-domstolens domar och att respektera unionsrättens företräde samt att föra en direkt dialog med kommissionen.

Föredraganden är oroad över rådets passivitet i att ta itu med situationen för rättsstaten i Polen, och uppmanar medlemsstaterna att så snart som möjligt återuppta de formella utfrågningarna och då inkludera hela den senaste och mest betydelsefulla negativa utvecklingen på området för rättsstaten, demokratin och de grundläggande rättigheterna. Framför allt uppmanar föredraganden rådet att till sist agera i enlighet med förfarandet i artikel 7.1 i EU-fördraget genom att slå fast att det finns en klar risk för att Republiken Polen allvarligt åsidosätter rättsstatsprincipen, mot bakgrund av den överväldigande bevisningen för detta i denna resolution och i otaliga rapporter från internationella och europeiska organisationer, rättspraxis från EU-domstolen och Europadomstolen samt rapporter från organisationer i det civila samhället, och att rikta rekommendationer till Polen enligt förfarandet i artikel 7.1 i EU-fördraget.

Slutligen uppmanas kommissionen att göra fullt bruk av de redskap som finns att tillgå för att åtgärda en klar risk för att Polen allvarligt åsidosätter unionens grundläggande värden, framför allt påskyndade överträdelseförfaranden och ansökningar om interimistiska åtgärder inför domstolen.

 


 

BILAGA: FÖRTECKNING ÖVER ENHETER ELLER PERSONER SOM FÖREDRAGANDEN HAR FÅTT INFORMATION FRÅN

<FootprintIntro>Denna förteckning upprättas på helt frivillig grund och uteslutande på föredragandens ansvar. Föredraganden har fått information från följande enheter eller personer i samband med att betänkandet utarbetades, fram till dess att det antogs i utskottet:</FootprintIntro>

Enhet och/eller person

Aborcyjny Dream Team

Amnesty International (AI)

Österreichischer Rechtsanwaltskammertag

Campaign Against Homophobia

Civil Development Forum (FOR)

Polens kommissionär för mänskliga rättigheter

Det kroatiska ordförandeskapet för Europeiska unionens råd

European Association of Judges (EAJ)

Europeiska kommissionen

Det finländska ordförandeskapet för Europeiska unionens råd

Republiken Polens regering

Human Rights Watch (HRW)

International Commission of Jurists (ICJ)

International Federation for Human Rights (FIDH)

Iustitia, polsk domarförening

 

Open Society European Policy Institute (OSEPI)

Europarådets parlamentariska församling.

Polska Helsingforsfederationen för mänskliga rättigheter (HFHR)

Polska journalistförbundet (SDP)

Professor Ewa Łętowska, Polska vetenskapsakademins institut för juridik

Professor Laurent Pech, Middlesex University, London

Society of Journalists

 

 


 

 

 

YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR KVINNORS RÄTTIGHETER OCH JÄMSTÄLLDHET MELLAN KVINNOR OCH MÄN (6.7.2020)

<CommissionInt>till utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor</CommissionInt>


<Titre>över fastslåendet av att det finns en klar risk för att Republiken Polen allvarligt åsidosätter rättsstatsprincipen</Titre>

<DocRef>(2017/0360R(NLE))</DocRef>

Föredragande av yttrande: <Depute>Evelyn Regner</Depute>

 

 

PA_Consent_Interim

FÖRSLAG

Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män uppmanar utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt förslag till betänkande:

 med beaktande av dokumentet från december 2017 från Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter om kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter i Europa,

 med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 14 november 2019 om kriminalisering av sexualundervisning i Polen[117],

 med beaktande av Världshälsoorganisationens (WHO) rekommendationer från 2019 om ungas sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter och denna publikation från WHO:s regionkontor för Europa: Standards for Sexuality Education in Europe. A framework for policy makers, educational and health authorities and specialists,

 med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 13 februari 2019 om bakslag för kvinnors rättigheter och jämställdhet i EU[118],

 med beaktande av resultaten från den andra undersökningen om hbti-personer, vilken utfördes av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, och belyser en ökning av intolerans och våld i Polen gentemot hbti-personer, och i vilken polska hbti-personer visar en fullständig brist på tilltro till regeringens kamp mot fördomar och intolerans, med den lägsta procentandelen i EU (endast 4 %), och där Polen registrerar den högsta procentandelen svarande som undviker att gå till vissa platser av rädsla för att bli angripna, trakasseras eller hotas (79 %),

 med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan), särskilt artiklarna 1, 2, 3, 10, 11, 21, 35 och 45,

 med beaktande av artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), om unionens grundläggande värden och artikel 7 i EU-fördraget om fastställande av att en medlemsstat allvarligt och ihållande åsidosätter de värden som anges i artikel 2,

 med beaktande av artikel 8 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF‑fördraget) om jämställdhet mellan kvinnor och män och artikel 9 i EUF-fördraget om kampen mot social utestängning samt en hög utbildningsnivå och en hög hälsoskyddsnivå för människor, avdelning IV i EUF-fördraget om fri rörlighet för personer, tjänster och kapital och avdelning V i EUF-fördraget om ett område med frihet, säkerhet och rättvisa, och av följande skäl:

A. I artikel 35 i stadgan står det att ”[v]ar och en har rätt till [...] förebyggande hälsovård och till medicinsk vård på de villkor som fastställs i nationell lagstiftning och praxis”, liksom där också fastställs som mål en ”hög nivå av skydd för människors hälsa ”. Tillhandahållandet av tillgänglig och ekonomiskt överkomlig sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, inbegripet preventivmedel och säkra och lagliga aborter, hänger samman med flera mänskliga rättigheter, däribland rätten till liv och värdighet, skydd mot omänsklig och förnedrande behandling, rätten att kunna få hälso- och sjukvård, rätten till personlig integritet, rätten till utbildning och förbudet mot diskriminering. Att neka någon sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter strider mot avgörandena från FN-kommittén för de mänskliga rättigheterna och Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna.

B. Unionen bygger på värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter, enligt artikel 2 i EU-fördraget och såsom fastslås i internationella människorättsfördrag. Dessa värden, som är gemensamma för medlemsstaterna och som alla medlemsstater av egen fri vilja ställt upp bakom, utgör grunden för de rättigheter som tillkommer personer som är bosatta i unionen. I artikel 7 i EU-fördraget föreskrivs möjligheten att tillfälligt upphäva vissa av de rättigheter som en medlemsstat har till följd av tillämpningen av fördragen, inbegripet rösträtten i rådet, om det har slagits fast att en medlemsstat allvarligt och ihållande åsidosätter värden som anges i artikel 2.

C. I dagens läge har polska sejmen förelagts två lagförslag som har sin upprinnelse i medborgarinitiativ. Det ena går under namn av ”lagförslaget om abortstopp” och syftar till att skärpa Polens lag från 1993 om ”familjeplanering, skydd av mänskliga foster och villkor för lagliga havandeskapsavbrott”. Sistnämnda lag är redan en av EU:s mest restriktiva abortlagar, men avsikten är nu att den ska ytterligare skärpas så att abort inte tillåts om fostret lider av allvarlig eller dödlig missbildning. Går förslaget igenom kommer abort i allt väsentligt inte längre att stå till förfogande i Polen. Den andra går under namn av ”lagförslaget om stopp för pedofili” och går ut på att det ska bli en straffbar handling om lärare, hälso- och sjukvårdspersonal och andra yrkesverksamma inom utbildningen ger underåriga sexualundervisning, och straffet ska i så fall vara fängelse.

D. En allsidig, åldersanpassad och evidensbaserad sexualundervisning är avgörande för att bygga upp barns och ungdomars färdigheter att knyta sunda, jämlika, trygga och säkra relationer, och att vara jämställdhetsfrämjande, bland annat genom att omvandla skadliga könsrelaterade normer och attityder gentemot könsrelaterat våld, homofobi och transfobi, liksom också för att förhindra diskriminering och alla slag av övergrepp och könsrelaterat våld samt bidra till färre tonårsgraviditeter, minskat risktagande och ökat bruk av preventivmedel.

E Polska sejmen var juridiskt skyldig att inom sex månader efter att ha tillträtt sin funktion behandla lagförslag med upprinnelse i medborgarinitiativ. Polska sejmen beslutade den 16 april 2020 att återförvisa till utskott de två lagförslag som har sin upprinnelse i medborgarinitiativ och som handlar om tillgång till abort och om sexualundervisning för underåriga. Datumen för när sejmens utskott kommer att behandla lagförslagen har ännu inte tillkännagetts.

F. Under 2016, 2018 och 2020 framlades utkast till lagförslag med restriktiva åtgärder mot abort eller med försök att nära nog totalförbjuda aborter. Detta föranledde massiva protester från kvinnor och civilsamhällesorganisationer över hela landet och i utlandet med, bland vilka märks kvinnostrejken ”Svarta måndagen” under 2016. Tyvärr har sedan början av 2019 över 80 regioner, distrikt eller kommuner antagit resolutioner i vilka de förklarar sig vara fria från så kallad hbti-ideologi, eller helt eller delvis antagit ”regionala stadgor för familjerättigheter”, där framför allt ensamstående föräldrar, hbti-föräldrar och hbti-personer diskrimineras och där unionsmedborgares rätt till fri rörlighet i själva verket inskränks.

1. Europaparlamentet välkomnar att polska sejmen den 16 april 2020 inte antog de två lagförslagen som har sin upprinnelse i medborgarinitiativ och handlar om tillgång till abort respektive om allsidig och åldersanpassad sexualundervisning för underåriga. Parlamentet beklagar att polska sejmen inte en gång för alla förkastat dessa bägge lagförslag och vänder sig emot att de återförvisats för ytterligare utskottsbehandling, med tanke på att vart och ett av dem skulle undergräva de mänskliga rättigheterna. Parlamentet anser att en eventuell framtida omröstning om dessa lagförslag utgör ett potentiellt hot mot de grundläggande principer för EU som fastställs i artikel 2 i EU‑fördraget, särskilt respekten för mänskliga rättigheter och mänsklig värdighet, icke-diskriminering och jämlikhet, inbegripet jämställdhet mellan kvinnor och män, liksom också mot sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR), mot hbti-personers rättigheter, och mot det civila samhällets arbete.

2. Europaparlamentet uppmanar Polens regering och ledamöterna av polska sejmen att inte fortsätta behandlingen av dessa två lagförslag så länge som det pågår en livlig, nödvändig och legitim diskussion i landet och över hela Europa om de moraliska frågor och de protester som lagförslagen föranlett och så länge lagförslagen kommer att oåterkalleligen påverka livet och de grundläggande rättigheterna för tusentals kvinnor, par och familjer, barn och ungdomar, många av dem bland de yngsta och mest sårbara, och likaså livet och rättigheterna för personer som undervisar om sexuell och reproduktiv hälsa, däribland lärare, personer som bedriver uppsökande arbete, hälso- och sjukvårdspersonal och rättighetsaktivister. Parlamentet är djupt oroat över de upprepade försöken att införa, behandla och reformera lagar i syfte att begränsa kvinnors rättigheter och jämställdhet. Parlamentet uppmanar med kraft ledamöterna av polska sejmen att avstå från ytterligare försök att begränsa kvinnors och ungdomars sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter.

3. Parlamentet beklagar de lagstiftningsförslag som kommit på senaste tiden, enligt vilka sjukvårdsinrättningar inte längre skulle vara skyldiga enligt lag att ange en annan sjukvårdsinrättning om läkare på grund av personliga övertygelser vägrar utföra abort. Parlamentet upprepar sin oro över samvetsklausulen, och över att det saknas tillförlitliga mekanismer för remiss, samt över att kvinnor som vägras laglig abort inte i tid kan överklaga beslutet om detta. Parlamentet erinrar om att människorättslagstiftningen förutsätter att läkare inte får undergräva kvinnors oförytterliga rättighet att i god tid få ta del av alla vårdtjänster inom området sexuell och reproduktiv hälsa, liksom också deras rätt till liv, hälsa och personlig integritet. Parlamentet uppmanar Polens regering att rätta sig efter domstolsutslagen från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna[119], enligt vilka det i praktiken innebär en människorättskränkning om det läggs hinder i vägen för möjligheterna att få laglig abort och därför ta med i lagstiftningen en bestämmelse om att en abortvägrande vårdinrättning måste hänvisa den abortsökande till en annan specialist eller inrättning som kommer att utföra ingreppet. Parlamentet begär att den lag som begränsar kvinnors och flickors tillgång till akut-p-piller ska upphävas.

4 Europaparlamentet bekräftar med eftertryck att vägran att tillhandahålla tjänster för SRHR utgör en form av våld mot kvinnor och flickor, och påminner om att bristen på vetenskapligt korrekt information kränker enskilda personers rätt att göra välgrundade val om SRHR för egen del.

5. Europaparlamentet uppmuntrar de polska myndigheterna att konkret och effektivt tillämpa Europarådets Istanbulkonvention, framför allt genom att säkerställa att gällande lagstiftning tillämpas i hela landet samt att det tillhandahålls ett tillräckligt antal skyddade boenden av tillräckligt god kvalitet för kvinnor som fallit offer för våld liksom för deras barn.

6. Europaparlamentet oroar sig över tillbakagången för kvinnors rättigheter, tendensen till allt snävare utrymme för det civila samhället och det otillräckliga skyddet i Polen för kvinnors och tonårsflickors grundläggande mänskliga rätt till hälsa, där sexuell och reproduktiv hälsa med därtill hörande rättigheter, bland annat rätten till upplysning och självbestämmande, bildar ett väsentligt inslag som skyddas av internationell rätt. Parlamentet oroar sig också över den förlust av rättigheter som drabbat unga hbti-personer, vilkas psykiska hälsa och fysiska säkerhet blivit särskilt riskutsatta till följd av regeringens ständiga angrepp på aktivister och organisationer genom myndighetstillslag, anslagsbortfall och skrämseltaktik.

7. Europaparlamentet betonar att obehindrad och snabb tillgång till reproduktiv hälsa samt respekt för kvinnors reproduktiva självbestämmande och beslutsfattande är avgörande för skyddet av kvinnors mänskliga rättigheter och för jämställdhetsfrämjandet. Parlamentet påminner om att internationella människorättsorgan upprepade gånger har bekräftat att mycket restriktiva abortlagar strider mot gällande människorättsnormer och måste reformeras. Parlamentet påminner om att det redan i sina resolutioner av den 14 september 2016[120] och den 15 november 2017[121] starkt kritiserat alla lagstiftningsförslag som skulle förbjuda abort vid allvarliga eller dödliga fosterskador, vilket i praktiken skulle innebära ett abortförbud i Polen eftersom de flesta lagliga aborter utförs på denna grund.

8. Europaparlamentet betonar att kvinnor som beslutar sig för att avbryta en graviditet antingen reser till ett annat land för att få säker och laglig abortvård eller genomgår potentiellt osäkra ingrepp hemma och riskerar att därvid mista livet, särskilt fattiga kvinnor. Parlamentet upprepar att nekande av tjänster med anknytning till SRHR, inklusive säkra och lagliga aborter, utgör en form av våld mot kvinnor och flickor.

9. Europaparlamentet upprepar med kraft att tillgång till allsidig och åldersanpassad information om sex och sexualitet och tillgång till sexuell och reproduktiv hälso- och sjukvård, inbegripet sexualundervisning, familjeplanering, preventivmetoder och säkra och lagliga aborter, är en förutsättning för en positiv och respektfull syn på sexualitet och sexuella relationer samt för möjligheten till sexuella erfarenheter, som är fria från risker, tvång, diskriminering och våld.

10. Europaparlamentet upprepar att unga måste ges egenmakt och skyddas genom åldersanpassad information om sex och sexualitet samt tillgång till sexuell och reproduktiv hälso- och sjukvård. Parlamentet betonar att brist på information och utbildning om sex och sexualitet i stället för att skydda unga äventyrar deras säkerhet och välbefinnande genom att göra dem sårbara för sexuellt utnyttjande, övergrepp och våld, inbegripet flickor och unga hbti-personer som särskilt drabbas av klyftan mellan könen och de sociala normerna. Parlamentet begär att lärare, läkare och vårdare ges stöd och skydd och uppmuntras att tillhandahålla sådan information.

11. Europaparlamentet påminner om att utbildning, utöver att vara en mänsklig rättighet i sig, är en förutsättning för åtnjutande av andra grundläggande rättigheter och friheter. Parlamentet påminner om att Polen enligt internationell människorättslagstiftning har en skyldighet att tillhandahålla allsidig, obligatorisk, åldersanpassad, standardiserad, evidensbaserad och vetenskapligt korrekt sexualundervisning. Parlamentet påminner om att sådan undervisning är en nödvändig del av läroplanen för att uppfylla Världshälsoorganisationens standarder för Europa när det gäller att utbilda och skydda unga människor. Parlamentet bekräftar att sådan undervisning bör omfatta sexuell läggning och könsidentitet, sexuella uttryck, relationer och samtycke samt information om negativa följder eller tillstånd, till exempel sexuellt överförbara infektioner och hiv, oavsiktlig graviditet, sexuellt våld och skadliga beteenden och sedvänjor såsom gromning och kvinnlig könsstympning.

12. Europaparlamentet uppmanar Polens regering att omedelbart fördöma och vidta rättsliga åtgärder av lämpligt slag mot de regionala och kommunala resolutionerna där det talas om ”hbti-fria zoner” i Polen, eftersom detta kränker hbti+-personers grundläggande rättigheter i Polen och leder till att hat, fruktan och hot blir en ännu mera påtaglig verklighet för dem. Parlamentet erinrar om sin resolution av den 18 december 2019 om allmän diskriminering och hatpropaganda som drabbar hbti-personer samt ”hbti‑fria zoner”[122]. Parlamentet uppmanar med kraft Polens regering att vidta åtgärder för att skydda hbti+-personer, att ta itu med alla människorättskränkningar och att garantera fri- och rättigheterna för enskilda personer och organisationer i samhället vilka företräder kvinnors och hbti+-personers rättigheter.

13. Europaparlamentet påminner om att artikel 7 i EU-fördraget kan tillämpas om det slås fast att det finns en klar risk för att en medlemsstat allvarligt åsidosätter värden som anges i artikel 2. Parlamentet anser bestämt att kränkningarna av kvinnors, hbti+-personers och andra minoriteters rättigheter allvarligt åsidosätter värdena jämlikhet och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter, fastställda i artikel 2 i EU-fördraget. Parlamentet uppmanar kommissionen att hålla situationen under uppsikt för att bedöma huruvida inrättandet av hbti-fria zoner i en tredjedel av Polens kommuner, samt homofobiska uttalanden och andra kränkningar av minoriteters rättigheter bryter mot artiklarna 2 och 3.2 i EU-fördraget, artikel 21 i EUF-fördraget, avdelningarna IV och V i EUF-fördraget och artikel 45 i stadgan. Parlamentet uppmanar kommissionen att, med beaktande av det ovanstående, pröva möjligheten till ett motiverat yttrande i enlighet med artikel 258 i EUF-fördraget samt, i förekommande fall, inleda överträdelseförfarande. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att inställa utbetalningen av ytterligare strukturfondsmedel från EU i de regioner där dessa medel skulle ha använts för åtgärder som är riktade mot hbti-personer och strider mot EU:s värden. Europaparlamentet uppmanar rådet att behandla dessa frågor inom ramen för sin pågående utfrågning om situationen i Polen.

14. Europaparlamentet uppmanar Polens regering att i strafflagen ta med sexuell läggning, könsidentitet och könsegenskaper såsom ett personligt särdrag som skyddas, för att säkerställa rättigheterna för alla hbti+-personer i Polen.

15. Europaparlamentet vill att det i Polen ordnas med allsidig, åldersanpassad och diskrimineringsmotverkande sexualundervisning som följer internationella normer, för att bekämpa homofobi, diskriminerande attityder, könsstereotyper och myter om sexualitet och om reproduktiv hälsa. Parlamentet uppmanar Polens regering att se till dels att ungdomar får allsidig, åldersanpassad och evidensbaserad sexualundervisning och undervisning mot diskriminering och att den här undervisningen finns med på läroplanen, såsom det förutsätts i europeiska och internationella normer, dels att kvalificerade lärare eller utbildare får stöd så att de kan meddela sådan undervisning på ett sakligt och objektivt sätt. Parlamentet uppmanar de polska myndigheterna att inte anta en politik som rider spärr mot dessa mål, och att inte vidta några disciplinära åtgärder mot lärare och motsvarande yrkespersoner på grund av deras undervisning med anknytning till sexualitet och antidiskriminering, och inte heller utsätta dessa personer för stämpling.

16. Europaparlamentet uppmanar Polens myndigheter att följa Europaparlamentets rekommendationer i resolutionen av den 14 november 2019 om kriminalisering av sexualundervisning i Polen[123], jämte Europarådets och WHO:s rekommendationer.

17. Europaparlamentet anser aktningen för Europeiska unionens värden som en förutsättning för sitt samtycke till den fleråriga budgetramen 20212027, där också programmet för rättigheter och värden ingår, Parlamentet efterlyser än en gång en mekanism för att skydda unionens budget vid generella brister när det gäller rättsstatsprincipen i medlemsstaterna, och står redo att inte godkänna den fleråriga budgetramen såvida det inte uppnås en politisk överenskommelse om en sådan mekanism. Parlamentet uppmanar de polska myndigheterna dels att se till att det via olika instrument på EU-nivå, såsom den fleråriga budgetramen och andra pilotprojekt, ordnas med EU-budgetmedel i tillräcklig utsträckning för organisationer som arbetar för de grundläggande rättigheterna, bland dem också organisationer för kvinnors rättigheter och för hbti+-personer, dels att åtgärda den tilltagande byråkratiseringen av organisationer som arbetar för de grundläggande rättigheterna, bland dem också organisationer för kvinnors rättigheter och aktivister, liksom restriktionerna för finansieringen av dem.

 


ÄRENDETS GÅNG I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Titel

Fastslående av att det finns en klar risk för att Republiken Polen allvarligt åsidosätter rättsstatsprincipen

Referensnummer

2017/0360R(NLE)

Ansvarigt utskott

 

LIBE

 

 

 

 

Yttrande från

 Tillkännagivande i kammaren

FEMM

27.5.2020

Föredragande av yttrande

 Utnämning

Evelyn Regner

27.4.2020

Antagande

3.7.2020

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

24

6

3

 


 

SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP
I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

24

+

RE

Abir Al-Sahlani, Samira Rafaela, María Soraya Rodríguez Ramos, Hilde Vautmans, Chrysoula Zacharopoulou

GUE/NGL

Eugenia Rodríguez Palop, Elena Kountoura

EPP

Frances Fitzgerald, Cindy Franssen, Arba Kokalari, Sirpa Pietikäinen, Christine Schneider, Elissavet Vozemberg-Vrionidi

S&D

Robert Biedroń, Vilija Blinkevičiūtė, Heléne Fritzon, Lina Gálvez Muñoz, Maria Noichl, Pina Picierno, Evelyn Regner

GREENS/EFA

Terry Reintke, Diana Riba i Giner, Ernest Urtasun, Alice Kuhnke

 

6

-

ID

Christine Anderson, Simona Baldassarre, Annika Bruna, Isabella Tovaglieri

ECR

Margarita de la Pisa Carrión, Jadwiga Wiśniewska

 

3

0

EPP

Rosa Estaràs Ferragut, Elżbieta Katarzyna Łukacijewska, Lívia Járóka

 

Teckenförklaring:

+ : Ja-röster

- : Nej-röster

0 : Nedlagda röster

 

 


ÄRENDETS GÅNG I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Titel

Fastslående av att det finns en klar risk för att Republiken Polen allvarligt åsidosätter rättsstatsprincipen

Referensnummer

2017/0360R(NLE)

Datum för samråd/begäran om godkännande

7.5.2020

 

 

 

Ansvarigt utskott

 Tillkännagivande i kammaren

LIBE

27.5.2020

 

 

 

Rådgivande utskott

 Tillkännagivande i kammaren

AFCO

27.5.2020

FEMM

27.5.2020

 

 

Inget yttrande avges

 Beslut

AFCO

8.6.2020

 

 

 

Föredragande

 Utnämning

Juan Fernando López Aguilar

14.10.2019

 

 

 

Behandling i utskott

13.7.2020

14.7.2020

 

 

Antagande

16.7.2020

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

52

15

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Magdalena Adamowicz, Konstantinos Arvanitis, Katarina Barley, Pietro Bartolo, Nicolas Bay, Vladimír Bilčík, Vasile Blaga, Ioan-Rareş Bogdan, Saskia Bricmont, Joachim Stanisław Brudziński, Jorge Buxadé Villalba, Damien Carême, Caterina Chinnici, Clare Daly, Marcel de Graaff, Lena Düpont, Laura Ferrara, Nicolaus Fest, Jean-Paul Garraud, Sylvie Guillaume, Andrzej Halicki, Balázs Hidvéghi, Evin Incir, Sophia in ‘t Veld, Patryk Jaki, Lívia Járóka, Marina Kaljurand, Fabienne Keller, Peter Kofod, Moritz Körner, Juan Fernando López Aguilar, Nuno Melo, Roberta Metsola, Nadine Morano, Javier Moreno Sánchez, Maite Pagazaurtundúa, Nicola Procaccini, Emil Radev, Paulo Rangel, Terry Reintke, Diana Riba i Giner, Ralf Seekatz, Michal Šimečka, Martin Sonneborn, Sylwia Spurek, Tineke Strik, Ramona Strugariu, Annalisa Tardino, Tomas Tobé, Milan Uhrík, Tom Vandendriessche, Bettina Vollath, Jadwiga Wiśniewska, Elena Yoncheva, Javier Zarzalejos

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Abir Al-Sahlani, Bartosz Arłukowicz, Malin Björk, Delara Burkhardt, Gwendoline Delbos-Corfield, Nathalie Loiseau, Erik Marquardt, Sira Rego, Domènec Ruiz Devesa, Paul Tang, Hilde Vautmans, Tomáš Zdechovský

Ingivande

20.7.2020

 


 

SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

52

+

EPP

Magdalena Adamowicz, Bartosz Arłukowicz, Vladimír Bilčík, Vasile Blaga, Ioan-Rareş Bogdan, Lena Düpont, Andrzej Halicki, Nuno Melo, Roberta Metsola, Nadine Morano, Emil Radev, Paulo Rangel, Ralf Seekatz, Tomas Tobé, Javier Zarzalejos, Tomáš Zdechovský

S&D

Katarina Barley, Pietro Bartolo, Delara Burkhardt, Caterina Chinnici, Sylvie Guillaume, Evin Incir, Juan Fernando López Aguilar, Marina Kaljurand, Javier Moreno Sánchez, Domènec Ruiz Devesa, Sylwia Spurek, Paul Tang, Bettina Vollath, Elena Yoncheva

RENEW

Abir Al-Sahlani, Sophia in 't Veld, Fabienne Keller, Moritz Körner, Nathalie Loiseau, Maite Pagazaurtundúa, Michal Šimečka, Ramona Strugariu, Hilde Vautmans

GREENS/EFA

Saskia Bricmont, Damien Carême, Gwendoline Delbos-Corfield, Erik Marquardt, Terry Reintke, Diana Riba i Giner, Tineke Strik

GUE/NGL

Konstantinos Arvanitis, Malin Björk, Clare Daly, Sira Rego

NI

Laura Ferrara, Martin Sonneborn

 

15

-

EPP

Balázs Hidvéghi, Lívia Járóka

ID

Nicolas Bay, Nicolaus Fest, Jean-Paul Garraud, Marcel De Graaff, Peter Kofod, Annalisa Tardino, Tom Vandendriessche

ECR

Joachim Stanisław Brudziński, Jorge Buxadé Villalba, Patryk Jaki, Nicola Procaccini, Jadwiga Wiśniewska

NI

Milan Uhrík

 

0

0

 

 

 

 

 

Teckenförklaring:

+ : Ja-röster

- : Nej-röster

0 : Nedlagda röster

 

 

[1] EUT C 104 E, 30.4.2004, s. 408.

[4] Antagna texter, P8_TA(2016)0123.

[5] Antagna texter, P8_TA(2016)0344.

[6] Antagna texter, P8_TA(2017)0442.

[7] EUT L 217, 12.8.2016, s. 53.

[8] EUT L 22, 27.1.2017, s. 65.

[9] EUT L 228, 2.9.2017, s. 19.

[10] EUT L 17, 23.1.2018, s. 50.

[11] Antagna texter, P8_TA(2018)0055.

[12] Antagna texter, P9_TA(2019)0058.

[13] Antagna texter, P9_TA(2019)0101.

[14] Antagna texter, P8_TA(2019)0032.

[15] Antagna texter, P8_TA(2018)0204.

[16] Antagna texter, P9_TA(2020)0014.

[17] Antagna texter, P9_TA(2020)0054.

[18] Antagna texter, P8_TA(2016)0409.

[19] Antagna texter, P8_TA(2019)0111.

[20] Antagna texter, P9_TA(2019)0080.

[21] Antagna texter, P8_TA(2019)0349.

[22] Antagna texter, P8_TA(2019)0407.

[23] Domstolens dom av den 24 juni 2019, kommissionen mot Polen, C-619/18, ECLI:EU:C:2019:531; domstolens dom av den 5 november 2019, kommissionen mot Polen, C-192/18, ECLI:EU:C:2019:924.

[25] Ustawa z dnia 22 grudnia 2015 r. o zmianie ustawy o Trybunale Konstytucyjnym (Dz.U. 2015 poz. 2217).

[26] Ustawa z dnia 22 lipca 2016 r. o Trybunale Konstytucyjnym (Dz.U. 2016 poz. 1157).

[27] Författningsdomstolens dom av den 9 mars 2016, K 47/15.

[28] Författningsdomstolens dom av den 11 augusti 2016, K 39/16.

[29] Författningsdomstolens dom av den 7 november 2016, K 44/16.

[30] Se Venedigkommissionens yttrande av den 14 oktober 2016, Law of 22 July 2016 on the Constitutional Tribunal, yttrande nr 860/2016, punkt 127; kommissionens motiverade förslag av den 20 december 2017, punkt 91 ff.

[31] Ustawa z dnia 30 grudnia 2015 r. o zmianie ustawy o służbie cywilnej oraz niektórych innych ustaw (Dz.U. 2016 poz. 34).

[32] Ustawa z dnia 15 stycznia 2016 r. o zmianie ustawy o Policji oraz niektórych innych ustaw (Dz.U. 2016 poz. 147).

[33] Ustawa z dnia 28 stycznia 2016 r. Prawo o prokuraturze (Dz.U. 2016 poz. 177).

[34] Ustawa z dnia 28 stycznia 2016 r. Przepisy wprowadzające ustawę – Prawo o prokuraturze (Dz.U. 2016 poz. 178).

[35] Ustawa z dnia 18 marca 2016 r. o zmianie ustawy o Rzeczniku Praw Obywatelskich oraz niektórych innych ustaw (Dz.U. 2016 poz. 677).

[36] Ustawa z dnia 22 czerwca 2016 r. o Radzie Mediów Narodowych (Dz.U. 2016 poz. 929).

[37] Ustawa z dnia 10 czerwca 2016 r. o działaniach antyterrorystycznych (Dz.U. 2016 poz. 904).

[38] Se kommissionens motiverade förslag av den 20 december 2017, punkterna 112–113.

[39] ENCJ, Warszawadeklarationen av den 3 juni 2016.

[40] OSSE/ODIHR, Statement of Preliminary Findings and Conclusions after its Limited Election Observation Mission, 14 oktober 2019.

[41] OSSE/ODIHR, Limited Election Observation Mission Final Report on the parliamentary elections of 13 October 2019, Warszawa, 14 februari 2020.

[42] Venedigkommissionens yttrande av den 8–9 december 2017, CDL-AD(2017)031, punkt 43; kommissionens rekommendation (EU) 2017/1520 av den 26 juli 2017 angående rättsstatsprincipen i Polen som kompletterar rekommendation (EU) 2016/1374 och (EU) 2017/146 (EUT L 228, 2.9.2017, s. 19), punkt 135.

[43] Venedigkommissionen, CDL-AD (2002) 23, yttrande nr 190/2002, Code of good practice in electoral matters. Guidelines and explanatory report, 30 oktober 2002. Se även Venedigkommissionen, CDL-PI(2020)005rev-e, Report – Respect for Democracy Human Rights and Rule of Law during States of Emergency – Reflections, s. 23.

[44] Se även OSSE/ODIHR, Opinion on the draft act on special rules for conducting the general election of the President of the Republic of Poland ordered in 2020 (Senate Paper No. 99), 27 april 2020.

[45] Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).

[46] Ustawa z dnia 30 listopada 2016 r. o organizacji i trybie postępowania przed Trybunałem Konstytucyjnym (Dz.U. 2016 poz. 2072); ustawa z dnia 30 listopada 2016 r. o statusie sędziów Trybunału Konstytucyjnego (Dz.U. 2016 poz. 2073); ustawa z dnia 13 grudnia 2016 r. – Przepisy wprowadzające ustawę o organizacji i trybie postępowania przed Trybunałem Konstytucyjnym oraz ustawę o statusie sędziów Trybunału Konstytucyjnego (Dz.U. 2016 poz. 2074).

[47] Venedigkommissionens yttrande av den 14–15 oktober 2016, punkt 128; FN, kommittén för mänskliga rättigheter, avslutande iakttagelser avseende den sjunde periodiska rapporten om Polen, 31 oktober 2016, punkterna 7–8; kommissionens rekommendation (EU) 2017/1520.

[48] Domstolens dom av den 19 november 2019, A.K. m.fl. mot Sąd Najwyższy, C-585/18, C-624/18 och C‑625/18, ECLI:EU:C:2019:982.

[49] Ustawa z dnia 20 grudnia 2019 r. o zmianie ustawy – Prawo o ustroju sądów powszechnych, ustawy o Sądzie Najwyższym oraz niektórych innych ustaw (Dz.U. 2020 poz. 190).

[50] Venedigkommissionen och Europarådets DGI, Urgent Joint Opinion, 16 januari 2020, CDL‑PI(2020)002, punkterna 51–55.

[51] Se kommissionens motiverade förslag av den 20 december 2017, COM (2017)0835, punkt 133. Se även OSCE-ODIHR, Opinion on Certain Provisions of the Draft Act on the Supreme Court of Poland (situationen av den 26 september 2017), 13 november 2017, s. 33.

[52] Domstolens dom av den 24 juni 2019, kommissionen mot Polen, C-619/18, ECLI:EU:C:2019:531.

[53] Domstolens föreläggande av den 17 december 2018, kommissionen mot Polen, C-619/18 R, ECLI:EU:C:2018:1021.

[54] Ustawa z dnia 21 listopada 2018 r. o zmianie ustawy o Sądzie Najwyższym (Dz.U. 2018 poz. 2507).

[55] OSSE/ODIHR:s yttrande av den 13 november 2017, s. 7–20; Venedigkommissionens yttrande av den 8–9 december 2017, punkt 43; kommissionens rekommendation (EU) 2018/103 av den 20 december 2017 angående rättsstatsprincipen i Polen som kompletterar kommissionens rekommendationer (EU) 2016/1374, (EU) 2017/146 och (EU) 2017/1520 (EUT L 17, 23.1.2017, s. 50), punkt 25; Greco, Addendum to the Fourth Round Evaluation Report on Poland (Rule 34), 18‑22 juni 2018, punkt 31; Venedigkommissionen och Europarådets DGI, Urgent Joint Opinion, 16 januari 2020, punkt 8.

[56] Domstolens dom av den 19 november 2019, A.K. m.fl. mot Sąd Najwyższy, C-585/18, C-624/18 och C‑625/18, ECLI:EU:C:2019:982.

[57] Högsta domstolens dom av den 5 december 2019, III PO 7/19.

[58] Resolution från Högsta domstolens civilrättsliga, straffrättsliga och arbetsrättsliga kamrar av den 23 januari 2020, BSA I-4110-1/2020.

[59] Författningsdomstolens dom av den 20 april 2020, U 2/20.

[60] Venedigkommissionen och Europarådets DGI, Urgent Joint Opinion, 16 januari 2020, punkt 38.

[61] Venedigkommissionen och Europarådets DGI, Urgent Joint Opinion, 16 januari 2020, punkt 38.

[62] Domstolens föreläggande av den 8 april 2020, kommissionen mot Polen, C-791/19 R, ECLI:EU:C:2020:277.

[63] Ustawa z dnia 8 grudnia 2017 r. o zmianie ustawy o Krajowej Radzie Sądownictwa oraz niektórych innych ustaw (Dz.U. 2018 poz. 3).

[64] Det konsultativa rådet för domare i Europa, presidiets yttranden av den 7 april 2017 och 12 oktober 2017; OSSE/ODIHR, Final Opinion on Draft Amendments to the Act of the National Council of the Judiciary, 5 maj 2017; Venedigkommissionens yttrande av den 8–9 december 2017, s. 5–7; Greco, Ad hoc Report on Poland (Rule 34), 19–23 mars 2018, samt Addendum, 18–22 juni 2018; Venedigkommissionen och Europarådets DGI, Urgent Joint Opinion, punkterna 42 och 61.

[65] Högsta domstolens beslut av den 15 januari 2020, III PO 8/18; Högsta domstolens beslut av den 15 januari 2020, III PO 9/18.

[66] Se härvid även följande mål vid Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna: Reczkowicz och två andra mot Polen (ansökningarna nr 43447/19, 49868/19 och 57511/19), Grzęda mot Polen (nr 43572/18), Xero Flor w Polsce sp. z o.o. mot Polen (nr 4907/18), Broda mot Polen och Bojara mot Polen (nr 26691/18 och 27367/18), Żurek mot Polen (nr 39650/18), och Sobczyńska och andra mot Polen (ansökningarna nr 62765/14, 62769/14, 62772/14 och 11708/18).

[67] ENCJ, skrivelse av den 21 februari 2020 från ENCJ:s styrelse. Se även skrivelsen av den 4 maj 2020 från European Association of Judges till stöd för ENCJ.

[68] Ustawa z dnia 12 maja 2011 r. o Krajowej Radzie Sądownictwa (Dz.U. 2011 nr 126 poz. 714).

[69] Venedigkommissionen och Europarådets DGI, Urgent Joint Opinion, 16 januari 2020, punkt 45.

[70] Se även Europarådet, Bureau of the Consultative Council of European Judges (CCJE-BU), CCJE‑BU(2018)6REV, 18 juni 2018.

[71] Venedigkommissionen och Europarådets DGI, Urgent Joint Opinion, 16 januari 2020, punkterna 46–50.

[72] Domstolens dom av den 5 november 2019, kommissionen mot Polen, C-192/18, ECLI:EU:C:2019:924.

[73] Ustawa z dnia 12 lipca 2017 r. o zmianie ustawy – Prawo o ustroju sądów powszechnych oraz niektórych innych ustaw (Dz.U. 2017 poz. 1452).

[74] OSSE/ODIHR, Urgent Interim Opinion on the Bill Amending the Act on the Organization of Common Courts, the Act on the Supreme Court and Certain Other Acts of Poland (as of 20 December 2019), 14 januari 2020, s. 23–26; Venedigkommissionen och Europarådets DGI, Urgent Joint Opinion, 16 januari 2020, punkterna 44–45.

[75] OSSE/ODIHR, Urgent Interim Opinion, 14 januari 2020, s. 18–21; Venedigkommissionen och Europarådets DGI, Urgent Joint Opinion, 16 januari 2020, punkterna 24–30.

[76] OSSE/ODIHR, Urgent Interim Opinion, 14 januari 2020, s. 13–17; Venedigkommissionen och Europarådets DGI, Urgent Joint Opinion, 16 januari 2020, punkterna 31–43.

[77] Ustawa z dnia 27 lipca 2001 r. – Prawo o ustroju sądów powszechnych (Dz.U. 2001 nr 98 poz. 1070).

[78] Venedigkommissionens yttrande av den 8–9 december 2017, Act on the Public Prosecutor's office, as amended, CDL-AD(2017)028, punkt 115.

[79] Kommissionens rekommendation (EU) 2018/103; FN:s särskilda rapportör om domares och advokaters oberoende, uttalande av den 25 juni 2018; Europeiska kommissionen, den europeiska planeringsterminen 2019: landsrapport Polen, 27 februari 2019, SWD(2019)1020, s. 42; ordförandena för det europeiska nätverket för domstolsadministrationer (ENCJ), nätverket för ordförande vid de högsta domstolarna i EU och European Judges Association, skrivelse av den 20 september 2019; Greco, Follow-up to the Addendum to the Fourth Round Evaluation Report (rule 34) – Poland, 6 december 2019, punkt 65; Europarådets parlamentariska församling, resolution 2316 (2020) av den 28 januari 2020, The functioning of democratic institutions in Poland, punkt 4.

[80] Se även skrivelsen av den 19 januari 2018 från Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter till Polens premiärminister; det gemensamma uttalandet till stöd för Polens kommissarie för mänskliga rättigheter, undertecknat av ENNHRI, Equinet, GANHRI, IOP, OHCHR Europa, juni 2019. 

[81] FN:s kommitté för mänskliga rättigheter, avslutande iakttagelser avseende den sjunde periodiska rapporten om Polen, 23 november 2016, punkt 33.

[82] Venedigkommissionen och Europarådets DGI, Urgent Joint Opinion, 16 januari 2020, punkt 59.

[83] Domstolens dom av den 26 mars 2020, Simpson mot rådet och HG mot kommissionen, de förenade målen C‑542/18 RX-II och C-543/18 RX-II, ECLI:EU:C:2020:232, punkt 57.

[84] Se även det internationella pressfrihetsindexet (World Press Freedom Index), enligt vilket Polen har fallit från 18:e till 62:a plats i rangordningen sedan 2015.

[85] Europarådets plattform för att främja skydd av journalistik och journalisters säkerhet, årsrapport 2020, mars 2020, s. 42.

[86] Europarådets rekommendation CM/Rec(2016)4 av den 13 april 2016 från ministerkommittén till medlemsstaterna om skydd av journalistik och journalisters och andra medieaktörers säkerhet.

[87] Internationella pressinstitutet (IPI), Tracker on Press Freedom Violations Linked to COVID-19 Coverage, https://ipi.media/covid19-media-freedom-monitoring/.

[88] Europarådet, Amerikanska samarbetsorganisationen m. fl., Declaration of the Global Forum on Academic Freedom, Institutional Autonomy, and the Future of Democracy, 21 juni 2019.

[89] Ustawa z dnia 18 grudnia 1998 r. o Instytucie Pamięci Narodowej – Komisji Ścigania Zbrodni przeciwko Narodowi Polskiemu (Dz.U. 1998 nr 155 poz. 1016).

[90] Se även uttalandet av den 28 juni 2018 från OSSE:s representant för mediefrihet.

[91] Ustawa z dnia 24 lipca 2015 r. – Prawo o zgromadzeniach (Dz.U. 2015 poz. 1485).

[92] Ustawa z dnia 13 grudnia 2016 r. o zmianie ustawy – Prawo o zgromadzeniach (Dz.U. 2017 poz. 579).

[93] Se även Communication of 23 April 2018 by UN Experts to urge Poland to ensure free and full participation at climate talks.

[94] Polens kommissarie för mänskliga rättigheter, skrivelse till inrikes- och förvaltningsministeriet, 6 maj 2020.

[95] Ustawa z dnia 15 września 2017 r. o Narodowym Instytucie Wolności – Centrum Rozwoju Społeczeństwa Obywatelskiego (Dz.U. 2017 poz. 1909).

[96] OSSE/ODIHR, Opinion on the Draft Act of Poland on the National Freedom Institute – Centre for the Development of Civil Society, Warszawa, 22 augusti 2017.

[97] EESK, Report on Fundamental rights and the rule of law: national developments from a civil society perspective 2018-2019 (Rapport om de grundläggande rättigheterna och rättsstaten: den nationella utvecklingen ur det civila samhällets perspektiv 2018–2019), juni 2020, s. 41–42.

[98] EESK, pressmeddelande: ”Alarming pressure on civil society: Polish EESC member becomes a target of government retaliation and NGOs no longer able to choose their own candidates” (Alarmerande tryck på det civila samhället: polsk EESK-ledamot blir måltavla för vedergällning från regeringen och icke-statliga organisationer kan inte längre välja sina egna kandidater), 23 juni 2020.

[99] Ustawa z dnia 6 kwietnia 1990 r. o Policji (Dz.U. 1990 nr 30 poz. 179).

[100] FN:s kommitté för mänskliga rättigheter, avslutande iakttagelser avseende den sjunde periodiska rapporten om Polen, 23 november 2016, punkterna 39–40. Se även Communication by UN Experts to urge Poland to ensure free and full participation at climate talks, 23 april 2018.

[101] Europeiska dataskyddsstyrelsen, skrivelse om utlämnande av uppgifter rörande det polska presidentvalet, 5 maj 2020.

[102] Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter, uttalande av den 14 april 2020.

[103] 2017 stod abort på grund av fosterskador för 97,9 procent av alla behandlingar: Centrum för hälsoinformationssystem, rapporter från statistikforskningsprogrammet MZ-29, offentliggjorda på den polska sejmens webbplats. Sprawozdanie Rady Ministrów z wykonywania oraz o skutkach stosowania w 2016 r. ustawy z dnia 7 stycznia 1993 r. o planowaniu rodziny, ochronie płodu ludzkiego i warunkach dopuszczalności przerywania ciąży (Dz. U. poz. 78, z późnn. zm.).

[104] Se även dokumentet från december 2017 från Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter, Women’s sexual and reproductive health and rights in Europe; uttalandet av den 22 mars 2018 från FN-experter som ger råd åt FN:s arbetsgrupp om diskriminering av kvinnor samt uttalandet av den 14 april 2020 från Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter.

[105] Ustawa z dnia 16 lipca 2020 r. o zmianie ustawy o zawodach lekarza i lekarza dentysty oraz niektórych innych ustaw (ännu inte publicerat i den offentliga tidningen).

[106]Ustawa z dnia 5 grudnia 1996 r. o zawodach lekarza i lekarza dentysty (Dz.U. 1997 nr 28 poz. 152).

[107] Europadomstolens dom av den 20 mars 2007, Tysiąc mot Polen (ansökan nr 5410/03); Europadomstolens dom av den 20 mars 2007, R.R. mot Polen (ansökan nr 27617/04); Europadomstolens dom av den 30 oktober 2012, P. och S. mot Polen (ansökan nr 57375/08).

[108] Europaparlamentets resolution av den 15 november 2017, punkt 18; Europarådets parlamentariska församling, resolution 2316 (2020) av den 28 januari 2020, The functioning of democratic institutions in Poland, punkt 14; FN:s kommitté för mänskliga rättigheter, avslutande iakttagelser avseende den sjunde periodiska rapporten om Polen, 23 november 2016, CCPR/C/POL/CO/7, punkterna 15–18.

[109] FN:s kommitté för avskaffande av rasdiskriminering, avslutande iakttagelser avseende de samlade tjugoandra till tjugofjärde periodiska rapporterna om Polen, augusti 2019.

[110] FN:s kommitté för avskaffande av rasdiskriminering, avslutande iakttagelser avseende de samlade tjugoandra till tjugofjärde periodiska rapporterna om Polen, augusti 2019.

[111] Rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling (EGT L 303, 2.12.2000, s. 16).

[112] Kommissionen, GD REGIO, skrivelse till myndigheterna i de polska regionerna Lublin, Łódź, Lillpolen, Podkarpackie och Świętokrzyskie, 27 maj 2020. Se även domstolens dom av den 23 april 2020, Associazione Avvocatura per i diritti LGBTI, C-507/18, ECLI:EU:C:2020:289.

[113] Domstolens dom av den 5 juni 2018, Coman, C-673/16, ECLI:EU:C:2018:385; Europadomstolens dom av den 2 mars 2010, Kozak mot Polen (ansökan nr 13102/02); Europadomstolens dom av den 22 januari 2008, E.B. mot Frankrike (ansökan nr 43546/02); Europadomstolens dom av den 19 februari 2013, X m.fl. mot Österrike (ansökan nr 19010/07); Europadomstolens dom av den 30 juni 2016, Taddeucci och McCall mot Italien (ansökan nr 51362/09); Europadomstolens dom av den 21 juli 2015, Oliari m.fl. mot Italien (ansökningarna nr 18766/11 och 36030/11); Europadomstolens dom av den 14 december 2017, Orlandi m.fl. mot Italien (ansökningarna nr 26431/12, 26742/12, 44057/12 och 60088/12); Europadomstolens dom av den 14 januari 2020, Beizaras och Levickas mot Litauen (ansökan nr 41288/15).

[114] LIBE-utskottet, uppdragsrapport av den 3 december 2018 efter ad hoc-delegationen till Polen om situationen för rättsstaten, 19–21 september 2018.

[115] Europadomstolens mål Sõro mot Estland, 3 september 2015, punkterna 60–62; kommissionens fjärde rekommendation, (EU) 2018/103 av den 20 december 2017, punkt 9; Europarådets parlamentariska församling, resolution 2316 (2020) av den 28 januari 2020, The functioning of democratic institutions in Poland, punkt 13.

[116] Pressmeddelande av den 13 juli 2020 från OSSE: https://www.osce.org/odihr/elections/poland/457204

[117] Antagna texter, P9_TA(2019)0058.

[118] Antagna texter, P8_TA(2019)0111.

[119] R.R., TYSIAC och P. och S. mot Polen (ansökningar n:r 27617/04, 5410/03, 57375/08).

[120] EUT C 204, 13.6.2018, s. 95.

[121] EUT C 356, 4.10.2018, s. 44.

[122] Antagna texter, P9_TA(2019)0101.

Senaste uppdatering: 31 augusti 2020Rättsligt meddelande - Integritetspolicy