Betänkande - A9-0179/2020Betänkande
A9-0179/2020

BETÄNKANDE med rekommendationer till kommissionen om en EU-rättslig ram för att stoppa och vända den globala avskogning som drivs av EU

7.10.2020 - (2020/2006(INL))

Utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet
Föredragande: Delara Burkhardt
(Initiativ – artikel 47 i arbetsordningen)
Föredragande av yttrande (*):
Karin Karlsbro, utskottet för internationell handel
(*) Förfarande med associerade utskott – artikel 57 i arbetsordningen
 
PR_INL


Förfarande : 2020/2006(INL)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :  
A9-0179/2020
Ingivna texter :
A9-0179/2020
Antagna texter :

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

med rekommendationer till kommissionen om en EU-rättslig ram för att stoppa och vända den globala avskogning som drivs av EU

(2020/2006(INL))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

 med beaktande av artikel 225 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

 med beaktande av artiklarna 114.3 och 192.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

 med beaktande av kommissionens meddelande av den 21 maj 2003 Skogslagstiftningens efterlevnad, styrelseformer och handel (FLEGT)förslag till en handlingsplan för EU (COM(2003)0251),

 med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 995/2010 av den 20 oktober 2010 om fastställande av skyldigheter för verksamhetsutövare som släpper ut timmer och trävaror på marknaden (nedan kallad EU:s timmerförordning)[1],

 med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 av den 18 juni 2020 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar[2],

 med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1905/2006 antagen av rådet den 18 december 2006 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete[3],

 med beaktande av Förenta nationernas mål för hållbar utveckling 2030, särskilt mål 12 om hållbar konsumtion och produktion samt mål 15 om att skydda, återställa och främja ett hållbart nyttjande av landbaserade ekosystem, hållbart bruka skogar, bekämpa ökenspridning, hejda och vrida tillbaka markförstöringen samt hejda förlusten av biologisk mångfald,

 med beaktande av Parisavtalet från den 21:a partskonferensen för FN:s ramkonvention om klimatförändringar (COP21),

 med beaktande av den studie om krav på tillbörlig aktsamhet genom leveranskedjan som beställdes av kommissionens generaldirektorat för rättsliga frågor och konsumentfrågor (2020),

 med beaktande av studien från Europaparlamentets utredningstjänst (EPRS) med en bedömning av det europeiska mervärdet i en EU-rättslig ram för att stoppa och vända den globala avskogning som drivs av EU, publicerad i september 2020[4],

 med beaktande av slutsatserna från rådet och medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, om meddelandet om att intensifiera EU:s insatser för att skydda och återställa världens skogar av den 16 december 2019,

 med beaktande av Amsterdamförklaringen av den 7 december 2015 om eliminering av avskogning från jordbruksråvarukedjor kopplade till europeiska länder,

 med beaktande av FN:s program för minskade utsläpp från avskogning och skogsförstörelse (Redd+),

 med beaktande av FN:s strategiska plan för skog 2017–2030, som fastställer sex globala mål och 26 delmål för skogen som ska uppnås senast 2030,

 med beaktande av FN:s konvention för bekämpning av ökenspridning, som antogs den 17 juni 1994,

 med beaktande av de nationella plattformar för hållbara råvaror som utvecklats av FN:s utvecklingsprogram (UNDP),

 med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966,

 med beaktande av den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter från 1966,

 med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna[5],

 med beaktande av den amerikanska konventionen om de mänskliga rättigheterna från 1969,

 med beaktande av den afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter från 1987,

 med beaktande av Internationella arbetsorganisationens (ILO) konvention nr 169 från 1989 om ursprungsfolk och stamfolk,

 med beaktande av FN:s förklaring om urbefolkningars rättigheter från 2007,

 med beaktande av OECD:s/FAO:s riktlinjer för ansvarsfulla leveranskedjor i jordbruket,

med beaktande av FAO:s rapport The State of the World’s Forests 2020,

 med beaktande av FAO:s publikation The State of the World’s Forests 2018 – Forest pathways to sustainable development, FAO (2018),

 med beaktande av FAO:s Global Forest Resources Assessment 2015 – Desk reference, FAO 2015,

 med beaktande av konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter (Cites) från 1973,

 med beaktande av konventionen om biologisk mångfald från 1992 samt Cartagenaprotokollet om biosäkerhet från 2000 och Nagoyaprotokollet om tillträde till genetiska resurser samt rimlig och rättvis fördelning av den nytta som uppstår vid deras användning från 2010,

 med beaktande av 2019 års globala bedömningsrapport om biologisk mångfald och ekosystemtjänster av den 6 maj 2019 från FN:s mellanstatliga plattform för biologisk mångfald och ekosystemtjänster,

 med beaktande av FN:s principer för ansvarsfulla investeringar från 2006,

 med beaktande av FN:s vägledande principer om företag och mänskliga rättigheter, som godkändes av FN:s råd för mänskliga rättigheter 2011, samt OECD:s riktlinjer för multinationella företag, som uppdaterades 2011,

 med beaktande av den särskilda rapporten om klimatförändringar och mark av den 8 augusti 2019 från FN:s internationella panel för klimatförändringar,

 med beaktande av FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrås (UNODC) globala program för att bekämpa naturvårds- och skogsbrott,

 med beaktande av konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor, som antogs den 25 juni 1998 i Århus av Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa,

 med beaktande av sin resolution av den 17 juni 2010 om EU:s politik till stöd för människorättsförsvarare[6],

 med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2016 om företagens ansvar för allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna i tredjeländer[7],

 med beaktande av sin resolution av den 4 april 2017 om palmolja och avverkning av regnskogar[8],

 med beaktande av sin resolution av den 12 september 2017 om den internationella handelns och EU:s handelspolitiks inverkan på de globala värdekedjorna[9],

 med beaktande av sin resolution av den 3 juli 2018 om kränkningar av urbefolkningarnas rättigheter i världen, inklusive markrofferi[10],

 med beaktande av sin resolution av den 11 september 2018 om transparent och ansvarsfull förvaltning av naturresurser i utvecklingsländer: skogarna[11],

 med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2020 om den europeiska gröna given[12],

 med beaktande av sin resolution av den 16 januari 2020 om det 15:e mötet i partskonferensen (COP15) för konventionen om biologisk mångfald[13],

 med beaktande av sin resolution av den 16 september 2020 om intensifierade EU‑insatser för att skydda och återställa världens skogar[14],

 med beaktande av det så kallade skogslöftet av den 21 mars 2019, genom vilket många ledamöter i Europaparlamentet lovade att främja politik för att skydda och återställa skogar världen över och erkänna och säkra skogsfolkens territorier och deras rättigheter,

 med beaktande av rådets slutsatser av den 28 juni 2018 om skogslagstiftningens efterlevnad samt förvaltning av och handel med skog,

 med beaktande av kommissionens meddelande av den 23 juli 2019 Intensifiera EU:s insatser för att skydda och återställa världens skogar (COM(2019)0352),

 med beaktande av kommissionens genomförbarhetsstudie om alternativ för att förstärka EU:s insatser mot avskogning från januari 2018,

 med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 december 2019 Den europeiska gröna given (COM(2019)0640),

 med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 maj 2020 EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030 – Ge naturen större plats i våra liv (COM(2020)0380),

 med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 maj 2020 Från jord till bord‑strategin för ett rättvisare, hälsosammare och miljövänligare livsmedelssystem (COM(2020)0381),

 med beaktande av uttalandet från april 2018 av företrädare för det civila samhället om EU:s roll i att skydda skogar och rättigheter,

 med beaktande av artiklarna 47 och 54 i arbetsordningen,

 med beaktande av yttrandena från utskottet för internationell handel, utskottet för utveckling, utskottet för industrifrågor, forskning och energi och utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling,

 med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A9-0179/2020), och av följande skäl:

A. Skogar med stor biologisk mångfald är naturliga kolsänkor och är därför oumbärliga när det gäller att bekämpa klimatförändringarna i enlighet med Parisavtalets mål om att hålla ökningen av den globala genomsnittstemperaturen långt under 2 °C över förindustriell nivå och göra ansträngningar för att begränsa temperaturökningen till 1,5 °C över förindustriell nivå – den mest aktuella forskningen visar att en begränsning av ökningen till 1,5 °C väsentligen skulle minska skadan för människor och naturliga ekosystem jämfört med tvågradersscenariot[15] – samt när det gäller att klimatanpassa och att bevara den biologiska mångfalden. Inte bara avskogade områden utan även skogar som har försämrats genom mänskliga ingrepp kan omvandlas till en koldioxidkälla.

B. Skogarna står för 80 % av jordens biologiska mångfald och täcker 30 % av dess yta[16]. Skogarna utgör en väsentlig organisk infrastruktur för några av planetens tätaste, känsligaste och mest mångskiftande ekosystem. Avskogningen är det allvarligaste hotet för 85 % av de hotade eller utrotningshotade arterna. 58 % av ryggradsdjuren har redan försvunnit från jordens yta på grund av avskogning under åren 1970–2012[17].

C. Skogar utgör en försörjnings- och inkomstkälla för runt 25 % av världens befolkning[18], och skogsförstörelsen får allvarliga konsekvenser för försörjningsmöjligheterna för de mest utsatta, däribland ursprungsbefolkningar som är starkt beroende av skogarnas ekosystem.

D. Utsläpp till följd av ändrad markanvändning, framför allt på grund av avskogning, står för cirka 12 % av de globala utsläppen av växthusgaser och är den näst största orsaken till klimatförändringar efter förbränning av kol, olja och gas[19].

E. Primärskogarna är särskilt drabbade av avskogning. Primärskogarna har stora kollager och kännetecknas av unika ekologiska förhållanden och unika nivåer av biologisk mångfald. De kan därför inte ersättas av nyplanterad skog. Återbeskogning som är förenlig med skyddet och förstärkningen av lokala ekosystem kan spela en roll i kampen mot klimatförändringarna.

F. För att bekämpa förlusten av biologisk mångfald och klimatkriserna är det angeläget att skogarna skyddas och återställs på ett sådant sätt att man maximerar deras kapacitet att lagra koldioxid och skydda den biologiska mångfalden. Detta ger många fördelar, eftersom det främjar tillväxten av befintliga skogar till deras maximala koldioxidlagringspotential och samtidigt återställer tidigare skadade ekosystem och möjliggör nedbrytning av organiskt material, och dessutom skyddar den biologiska mångfalden samt jord, luft, mark och vatten.

G. Allmänhetens påtryckningar för att skogar ska fullgöra icke-produktiva funktioner ökar i hela världen, vilket ofta står i skarp kontrast till försämringen av skogarnas tillstånd.

H. Skogar ger samhället viktiga ekosystemtjänster, till exempel ren luft, reglering av vattenflöden, koldioxidminskning, skydd mot vatten- och vinderosion, livsmiljöer för djur och växter, återställande av skadad mark och resiliens mot klimatförändringar. Den naturliga regleringen av vattenflöden i skogar har beräknats ha ett värde på mellan 1 360 och 5 235 US-dollar (2007)[20] per hektar och år. Denna ”naturliga tjänst” påverkas kraftigt av avskogningen. Skogar och biologisk mångfald har även ett inneboende värde som går bortom deras användningsvärde för människor, bland annat som koldioxidlager, vilket inte kan omsättas i pengar eller kvantifieras.

I. Skogar har ett kulturellt, socialt och andligt värde för många människor och folkgrupper.

J. Skogstäcket i unionen har vuxit de senaste årtiondena (även om kvaliteten har sjunkit). Däremot har förlusten av det globala trädbeståndet förvärrats stadigt under de senaste 18 åren, och bara under 2019 förstördes 3,8 miljoner hektar primära regnskogar[21].

K. Avskogning, försämring och omvandling av världens skogar förvärrar hotet mot ursprungsbefolkningar och lokalsamhällen, som drabbas av människorättskränkningar, angrepp och mord på grund av sina insatser för att skydda sina skogar, sin mark och sin miljö. Under 2018 mördades varje vecka i genomsnitt mer än tre mark- och miljöförsvarare, och under det senaste årtiondet har över 300 människor dödats i konflikter kring resurs- och markanvändning i Amazonas[22].

L. Klimatförändringarna, förlusten av biologisk mångfald världen över samt förstörelsen och förändringen av naturliga ekosystem, däribland skogar, har allvarliga konsekvenser för vilda djurs och växters livsmiljöer och leder till ökad kontakt mellan vilda djur, människor och tamdjur, vilket ökar risken för nya utbrott av epidemier och pandemier som har sitt ursprung hos vilda djur och växter. FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) bekräftar att ökningen av infektionssjukdomar sammanfaller med den accelererade skövlingen av regnskogar, särskilt i samband med odling av oljepalmer eller sojabönor[23]. Mer än två tredjedelar av alla nya smittsamma sjukdomar kommer från djur, varav de allra flesta är vilda djur. Att skydda och återställa den biologiska mångfalden och välfungerande ekosystem är därför av central betydelse för att öka vår motståndskraft och förhindra att nya sjukdomar uppstår och sprids i framtiden.

M. Vatten är en värdefull resurs. Avsaknad eller otillräckligt genomförande av ett regelverk till skydd för vattenresurser gör det omöjligt att kontrollera användningen av denna resurs och möjliggör överuttag, föroreningar och vattenrofferi. Detta är skadligt för ekosystemen i efterföljande led och för lokalsamhällen. Det finns fall av vattenrofferi på grund av produktion av varor som utgör en risk för skogar och ekosystem[24].

N. Hållbar förvaltning av skogsresurser och förnybara råmaterial samt användning av skogsmark på ett sätt och i en takt som upprätthåller deras biologiska mångfald, återväxtförmåga, livskraft och potential att nu och i framtiden tillhandahålla relevanta ekologiska, ekonomiska och sociala funktioner på lokal, nationell och global nivå, och som inte skadar andra ekosystem, är ett viktigt inslag i den övergripande politiska strategin för att stoppa avskogningen på såväl unionsnivå som global nivå.

O.  Unionens konsumtion bidrar uppskattningsvis till minst 10 % av den globala avskogningen.

P. Det är viktigt att främja hållbar kosthållning genom att öka konsumenternas medvetenhet om effekterna av deras konsumtionsmönster samt informera om kost som är bättre för människors hälsa och har mindre miljöpåverkan.

Allmänna kommentarer

1. Europaparlamentet understryker att omkring 80 % av den globala avskogningen orsakas av utbredningen av mark som används till jordbruk1. Parlamentet betonar i detta sammanhang att kommissionen i sitt meddelande om att intensifiera EU:s insatser för att skydda och återställa världens skogar från juli 2019 medger att unionens efterfrågan på produkter såsom palmolja, kött, soja, kakao, majs, timmer och gummi, även i form av bearbetade produkter och tjänster, är en viktig orsak till avskogning, skogsförstörelse, förstöring av ekosystem och därtill kopplade människorättskränkningar i hela världen och svarar för omkring 10 % av den globala delen av avskogningen konkretiserad i den totala slutliga konsumtionen[25]. Parlamentet konstaterar vidare att EU:s konsumtion av andra varor, såsom bomull, kaffe, sockerrör, raps och räkor från mangroveskogar, också bidrar till den globala avskogningen.

2. Europaparlamentet påpekar att ett globalt bevarande av skogarna och förebyggande av skogsförstörelse är några av de största hållbarhetsutmaningarna i vår tid, och utan dem kan målen i 2030 års agenda för hållbar utveckling, Parisavtalet och den gröna given inte uppnås. Parlamentet betonar att hållbart utnyttjande av skogar och ekosystem i många delar av världen inte kan säkerställas med den nuvarande politiken.

3. Europaparlamentet konstaterar med största oro att förlusten av skogsarealer under perioden 2014–2018 ökade med 43 % till en genomsnittlig förlust av 26,1 miljoner hektar per år, jämfört med 18,3 miljoner hektar per år under perioden 2002–2013. Parlamentet är särskilt bekymrat över förlusten av primärskogar, med tanke på att de tre senaste åren med tillgängliga uppgifter (2016, 2017 och 2018) har uppvisat den högsta förlusttakten det här århundradet. Dessutom ökade bara i brasilianska Amazonas avskogningen med 88 % i juni 2019 jämfört med juni 2018. Parlamentet understryker att förstörelsen och försämringen av naturliga skogar inte bara sker i tropiska områden utan över hela världen, även inom unionen och i dess direkta grannskap.

4. Europaparlamentet beklagar att världens totala skogsareal endast utgör omkring 68 % av de uppskattade förindustriella nivåerna, att skogstäcket minskade med 290 miljoner hektar till följd av avverkning och virkesproduktion mellan 1990 och 2015 och att intakta skogar (områden på över 500 km2 där ingen mänsklig påverkan kan registreras med hjälp av satelliter) minskade med 7 % mellan 2000 och 2013[26].

5. Europaparlamentet konstaterar även att ändring och förstörelse av livsmiljöer, som inkräktar på naturliga skogsområden, har allvarliga konsekvenser för människors och djurs hälsa globalt och även inverkar på den biologiska mångfalden, inte minst genom den ökade förekomsten av zoonoser (som orsakat 50 pandemier under de senaste 30 åren), senast i raden covid-19-pandemin.

6. Europaparlamentet konstaterar med oro att forskningen efter det tragiska utbrottet av covid-19-pandemin fortsätter att påvisa ett oroväckande samband mellan zoonotiska sjukdomar och avskogning, klimatförändringar och förlust av biologisk mångfald.

7. Europaparlamentet poängterar att primärskogar är oersättliga och att förlusten av primärskogar inte kan uppvägas av ett nytt skogsbaserat förhållningssätt. Parlamentet konstaterar att stopp för avskogning och skogsförstörelse, i kombination med skydd av befintliga skogar samt hållbara insatser för återställande, beskogning och återbeskogning på ett sätt som maximerar skogarnas kapacitet att lagra koldioxid och skydda den biologiska mångfalden, kan ge försörjningsmöjligheter, öka inkomsterna för lokalsamhällen och erbjuda ekonomiska utvecklingsmöjligheter. Parlamentet betonar i detta syfte vikten av att främja agroekologi och hållbar jordbruksproduktion på global, nationell, regional och lokal nivå för att förhindra ohållbar användning och förvaltning av marken, hantera naturliga störningar och begränsa klimatförändringarna.

8. Europaparlamentet betonar att förekomsten av stora skogsområden bidrar till att förebygga ökenspridning i inlandsregioner. Parlamentet föreslår att skyddet av skogar även som fuktkälla ska ges stor uppmärksamhet i utvecklings- och handelspolitiken. Parlamentet framhåller exempelvis att hela 40 % av allt regn på det etiopiska höglandet – Nilens huvudkälla – tillhandahålls genom fukt som återvinns från skogarna i Kongobäckenet och att ett stopp för avskogningen i regionen även är relevant för frågan om klimatflyktingkrisen.

9. Europaparlamentet understryker att drivkrafterna bakom avskogningen går utanför själva skogssektorn och hänger samman med en mängd olika frågor, såsom besittningsrättsliga förhållanden, svag samhällsstyrning och brottsbekämpning, skydd av ursprungsbefolkningars rättigheter, klimatförändringar, demokrati, mänskliga rättigheter, politisk frihet, råvarukonsumtionsnivåer, stort beroende av foderimport, jordbrukspolitik samt frånvaro av en offentlig politik som främjar och stimulerar hållbart och lagligt anskaffade och producerade varor. Parlamentet påminner om att kvinnor från ursprungsbefolkningar och kvinnliga jordbrukare spelar en central roll för skyddet av skogens ekosystem. Parlamentet uppmanar kommissionen att öka ansträngningarna för att ta ett helhetsgrepp på avskogningen genom en enhetlig och rättligt bindande politisk ram och att samtidigt säkerställa bevarandet av ekosystemen. Parlamentet anser att jämställdhet i skogsbruksutbildning är ett centralt inslag i en hållbar skogsförvaltning, vilket bör synas i unionens politik.

10. Europaparlamentet konstaterar att avskogningen i en rad länder beror på frånvaro av lämplig politik (såsom fysisk planering), otydliga besittningsrättsliga förhållanden och andra markrättigheter, svag samhällsstyrning och brottsbekämpning, olaglig verksamhet och otillräckliga investeringar i hållbar skogsförvaltning.

11. Europaparlamentet har sedan december 2015 antagit 40 invändningar mot import av genetiskt modifierade livsmedel och foder, varav 11 avsett import av genetiskt modifierad soja. Parlamentet påminner om att ett av skälen till att motsätta sig denna import var avskogningen i samband med odling i länder som Brasilien och Argentina, där soja nästan uteslutande är genetiskt modifierad för att användas tillsammans med bekämpningsmedel. Parlamentet konstaterar att en färsk sakkunnigbedömd vetenskaplig studie av forskare från hela unionen visade att unionen har det största koldioxidavtrycket i världen på grund av sin sojaimport från Brasilien, 13,8 % större än sådan import till Kina, världens största sojaimportör. Parlamentet konstaterar att unionens stora koldioxidavtryck beror på dess andel av utsläppen från konkretiserad avskogning[27]. Parlamentet konstaterar vidare att soja enligt kommissionen historiskt sett har varit unionens främsta källa till global avskogning och därmed sammanhängande utsläpp och att soja står för närmare hälften av den konkretiserade avskogningen i all import till unionen[28].

12. Europaparlamentet riktar uppmärksamhet mot hur produktionen av genetiskt modifierade organismer är en viktig orsak till avskogning, särskilt i Brasilien och Argentina, och anser att importen av genetiskt modifierade organismer till unionen bör upphöra. Parlamentet påminner om att köttkonsumtionen, även inom unionen, bidrar till avskogningen utanför unionen genom en ökad efterfrågan på billigt foder med genetiskt modifierade organismer, särskilt import av genetiskt modifierade sojabönor.

13. Europaparlamentet konstaterar att skogar också kan påverkas negativt av att betesmark och jordbruksmark som ursprungligen använts för att producera livsmedel och foder omvandlas till mark för produktion av biobränslen (indirekt ändring av markanvändning).

Frivillig certifiering och märkning för tredje part

14. Europaparlamentet välkomnar företagens ökande medvetenhet om problemet med global avskogning, skogsförstörelse och ekosystemförstörelse, behovet av åtgärder och tillhörande åtaganden från företagens sida samt de allt högre ropen på transparenta, konsekventa, enhetliga, förnuftiga och verkställbara krav på hållbara leveranskedjor, bland annat minskad efterfrågan på varor som innebär en risk för skogarna. Parlamentet konstaterar att vissa verksamhetsutövare har tagit till sig New York-deklarationen om skogar från 2014 och vidtagit åtgärder för att ta tag i avskogningen. Dessvärre är dessa ofta inte tillräckligt ambitiösa, omfattar bara delar av leveranskedjan och är inte ämnade att hantera avskogningens många sammanflätade drivkrafter[29], och därför lever de inte upp till sina påståenden om hållbarhet och sina aviserade åtaganden. Parlamentet framhåller i detta avseende att företagens frivilliga åtaganden mot avskogning hittills inte har varit tillräckliga för att hejda den globala avskogningen.

15. Europaparlamentet påpekar att tredjepartscertifieringssystem har spelat en viktig roll när det gäller att sammanföra företag och civilsamhället för att nå samsyn kring problemet med avskogning. Parlamentet konstaterar dock att frivilliga tredjepartscertifieringssystem, samtidigt som de har bidragit till utvecklingen av god praxis, inte kan stoppa och vända den globala avskogningen ekosystemförstörelsen på egen hand utan endast bör fungera som komplement till bindande åtgärder. Parlamentet konstaterar att frivillig tredjepartscertifiering kan vara ett hjälpverktyg för att bedöma och minska risken för avskogning om certifieringen utformas och genomförs till fullo med avseende på väldefinierade, mätbara och ambitiösa hållbarhetskriterier som den ska baseras på, certifierings- och ackrediteringsförfarandets robusthet, oberoende övervaknings- och efterlevnadsmekanismer, möjlighet att övervaka leveranskedjan samt förnuftiga krav på att skydda primärskogar och andra naturliga skogar och främja hållbar skogsförvaltning.

16. Europaparlamentet konstaterar att enbart tredjepartscertifieringar och tredjepartsmärkningar inte är tillräckligt effektiva för att förhindra att varor som riskerar skogar och ekosystem kommer in på unionens inre marknad. Parlamentet betonar därför att tredjepartscertifieringar endast kan komplettera, men inte ersätta, verksamhetsutövarnas grundliga och obligatoriska förfaranden för tillbörlig aktsamhet, som även säkerställer deras sociala och miljömässiga ansvar i enlighet med principen att förorenaren betalar, som är inskriven i artikel 191 i EUF-fördraget.

17. Europaparlamentet är bekymrat över att de många befintliga certifieringssystemen och märkningarna förvirrar konsumenterna och försämrar deras möjligheter att göra välgrundade val. Parlamentet understryker i detta sammanhang att en harmonisering av informationsskyldigheten bör övervägas.

18. Europaparlamentet understryker att en politisk åtgärd som uteslutande är beroende av konsumenternas val på ett otillbörligt sätt överför ansvaret för att köpa avskogningsfria produkter på konsumenterna, vilket inte är tillräckligt effektivt för att integrera en mer hållbar produktion. Parlamentet anser att konsumentinformation om avskogningsfria produkter kan vara ett kraftfullt verktyg för att komplettera ett regelverk om tillbörlig aktsamhet och hantera efterfrågesidan på denna punkt. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att ytterligare integrera avskogningshänsyn i EU:s miljömärke, i grön offentlig upphandling och i andra initiativ inom ramen för den cirkulära ekonomin som ett led i en omfattande uppsättning åtgärder och initiativ för att säkerställa avskogningsfria leveranskedjor. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att inkludera risken för avskogning och ekosystemförstörelse bland kriterierna för miljöpåståendena i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG[30] och att inrätta ett EU-system för förhandsgodkännande för att auktorisera användningen av miljöpåståenden.

19. Europaparlamentet konstaterar att det hittills inte finns några regler som förbjuder utsläppande på unionsmarknaden av produkter som har bidragit till skogsförstörelse. Parlamentet påpekar att även timmer som avverkats i enlighet med lagen i ursprungslandet kan bidra till avskogning och ändå ha fritt tillträde till unionsmarknaden. Parlamentet noterar därför att konsumenter av många riskvaror för skogar och ekosystem i unionen inte har någon garanti för att dessa produkter inte har bidragit till avskogning och att konsumenter därför utan egen skuld, avsikt och vetskap driver på avskogningen.

20. Europaparlamentet konstaterar att de kriterier för vad som utgör en ”avskogningsfri” vara eller produkt som ligger till grund för certifieringssystem inte alltid har varit tillräckligt omfattande, eftersom de ibland bara omfattar en del av en produkts relevanta beståndsdelar eller bara delar av en produkts livscykel eller använder en otillräcklig definition av ”avskogningsfri”, vilket kan leda till att företag väljer bland olika märkningar och urvattnar certifieringsambitionen i stort.

Obligatoriska regler baserade på tillbörlig aktsamhet

21. Europaparlamentet välkomnar i detta avseende uppmaningarna från ett antal företag om att införa unionsbestämmelser för obligatorisk tillbörlig aktsamhet i leveranskedjorna för råvaror som utgör en risk för skogen.

22. Europaparlamentet påminner om sin resolution av den 15 januari 2020 om den europeiska gröna given och sin uppmaning till kommissionen att utan dröjsmål lägga fram ett förslag till en EU-rättslig ram på grundval av tillbörlig aktsamhet för att säkerställa hållbara och avskogningsfria leveranskedjor för produkter som släpps ut på unionsmarknaden, med särskilt fokus på att åtgärda de huvudsakliga faktorerna bakom importerad avskogning och i stället uppmuntra import som inte leder till avskogning utomlands, med hänsyn till den ekonomiska betydelsen av råvaruexport för utvecklingsländer, särskilt för småbrukare, och med beaktande av återkoppling från alla intressenter, särskilt små och medelstora företag.

23. Europaparlamentet påminner om att kommissionen i sitt meddelande om avskogning från 2008 fastställde målet att stoppa minskningen av världens skogstäcke senast 2030 och att minska den totala tropiska avskogningen med minst 50 % senast 2020, men varnar för att det andra målet med största sannolikhet inte kommer att nås.

24. Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att ta itu med den globala avskogningen och skogsförstörelsen, men efterlyser en ambitiösare politisk strategi. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag till en EU-rättslig ram, åtföljt av en konsekvensbedömning, på grundval av obligatoriska krav på tillbörlig aktsamhet, rapportering, redovisning och tredjepartsdeltagande samt ansvar och påföljder vid åsidosättande av skyldigheterna för alla företag som för första gången släpper ut råvaror som medför risk för skogar och ekosystem samt därav härledda produkter på unionsmarknaden, samt tillgång till rättslig prövning och gottgörelse för de drabbade när dessa skyldigheter åsidosätts. Parlamentet anser att det bör ställas spårbarhetskrav på aktörerna på unionsmarknaden, särskilt när det gäller identifiering av råvarornas och de därav härledda produkternas ursprung när de släpps ut på unionens inre marknad, för att säkerställa hållbara och avskogningsfria värdekedjor, såsom anges i bilagan till denna resolution. Parlamentet betonar att samma rättsliga ram även bör gälla för alla finansinstitut som är auktoriserade att verka i unionen och som bistår med pengar till företag som skördar, utvinner, producerar, bearbetar eller handlar med råvaror och härledda produkter som utgör en risk för skogar och ekosystem.

25. Europaparlamentet anser att unionen måste se till att endast främja globala leveranskedjor och finansflöden som är hållbara och avskogningsfria och som inte leder till människorättskränkningar. Parlamentet är övertygat om att obligatoriska hållbarhetsregler antagna på en stor marknad, som unionsmarknaden, har potential att styra de globala produktionsmetoderna i en mer hållbar riktning.

26. Europaparlamentet påpekar att urvalet av de råvaror som utgör en risk för skogar och ekosystem och som ska omfattas av denna EU-rättsliga ram bör utgå från objektiva, transparenta och vetenskapligt grundade överväganden om att sådana råvaror är förknippade med förstörelse och försämring av skogar och ekosystem med stora kollager och stor biologisk mångfald, samt urfolks rättigheter och mänskliga rättigheter i allmänhet.

27. Europaparlamentet betonar att en sådan EU-rättslig ram inte bara bör garantera att skörd, produktion, utvinning och bearbetning av råvaror och härledda produkter som utgör en risk för skogar och ekosystem går lagligt till i ursprungslandet, utan även att skörden, produktionen, utvinningen och bearbetningen är hållbar.

28. Europaparlamentet framhåller att flera studier[31] visar att en rättslig ram för att förhindra att produkter med koppling till avskogning kommer in på unionens inre marknad inte kommer att påverka volymerna och priset för råvaror som säljs i unionen och som omfattas av bilagan till den här resolutionen och att extrakostnaderna för verksamhetsutövarna för att efterleva skyldigheterna är minimala.

29. Europaparlamentet framhåller bidraget från icke-statliga organisationer, miljöaktivister, branschorganisationer och visselblåsare i kampen mot olaglig avverkning av timmer som leder till avskogning, förlust av biologisk mångfald och ökade utsläpp av växthusgaser.

30. Europaparlamentet konstaterar att en sådan EU-rättslig ram även bör utvidgas till att omfatta andra ekosystem med stora kollager och stor biologisk mångfald, utöver skogar, särskilt havs- och kustekosystem, våtmarker, torvmarker och savanner, för att undvika att trycket flyttas över till dessa landskap.

31. Europaparlamentet anser att dessa skyldigheter bör gälla för alla verksamhetsutövare som släpper ut råvaror som utgör en risk för skogar och ekosystem på unionsmarknaden, oavsett storlek eller registreringsort, så snart en noggrann utvärdering kommit fram till att de är funktionella och tillämpliga på alla marknadsaktörer, däribland små och medelstora företag. Parlamentet inser samtidigt att åtgärderna efter verksamhetsutövarens riskbedömning måste stå i proportion till risknivåerna kopplade till den berörda råvaran, och anser att det på en fragmenterad slutmarknad är viktigt att inkludera mindre och större företag för att säkerställa både stor genomslagskraft och konsumentförtroende, Parlamentet betonar att regelverket inte får ge upphov till orimliga bördor för små och medelstora producenter, inbegripet småbrukare, eller förhindra deras tillgång till marknader och internationell handel på grund av kapacitetsbrist. Parlamentet understryker därför behovet av en samordnad stödmekanism för små och medelstora företag på EU-nivå för att se till att de har kunnande, beredskap och kapacitet att producera i enlighet med miljö- och människorättskraven.

32. Europaparlamentet anser att obligatoriska och unionsomfattande krav på tillbörlig aktsamhet skulle ge fördelar för företag genom att jämna ut spelplanen, eftersom konkurrenterna måste uppfylla samma normer, och ge rättssäkerhet till skillnad från en mosaik av olika åtgärder på nationell nivå.

33. Europaparlamentet påminner om studien om krav på tillbörlig aktsamhet genom leveranskedjan, beställd av kommissionens generaldirektorat för rättsliga frågor och konsumentfrågor, enligt vilken en majoritet av de svarande företagen är överens om att obligatorisk tillbörlig aktsamhet skulle ha positiva konsekvenser för de mänskliga rättigheterna och miljön.

34. Europaparlamentet betonar att digitaliseringen och den nya teknikens verktyg har potential att erbjuda företag unika lösningar för att identifiera, förhindra, mildra och redovisa människorätts- och miljökonsekvenserna.

35. Europaparlamentet anser att en framtida rättslig ram för råvaror som utgör en risk för skogar bör ta fasta på lärdomarna från Flegt-handlingsplanen, EU:s timmerförordning, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/821[32] (konfliktmineralförordningen), Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/95/EU[33] (direktivet om icke-finansiell rapportering), lagstiftning om olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IUU) och andra unionsinitiativ för att reglera leveranskedjor.

36. Europaparlamentet välkomnar den pågående revideringen av direktivet om icke-finansiell rapportering och uppmanar kommissionen att förbättra kvaliteten på och omfattningen av icke-finansiell information, särskilt finansinstituts rapportering om miljöaspekter, och att främja integreringen av skogsrelevanta hänsyn i företagens sociala ansvar.

EU:s timmerförordning och frivilligt Flegt-partnerskapsavtal

37. Europaparlamentet är övertygat om att EU:s timmerförordning, särskilt dess krav på tillbörlig aktsamhet, utgör en bra modell att bygga vidare på för en framtida EU-rättslig ram för att stoppa och vända den globala avskogning som drivs av EU, men är också övertygat om att det bristande genomförandet, den begränsade räckvidden i fråga om vilka trävaror som omfattas och efterlevnaden av EU:s timmerförordning har gjort att dess anda och avsikt inte uppfylls. Parlamentet anser därför att lärdomar kan dras från EU:s timmerförordning i syfte att förbättra genomförande- och verkställighetsreglerna i en framtida EU-rättslig ram för att stoppa och vända den globala avskogning som drivs av EU. Parlamentet påminner om att lagenligheten i avverkning av och handel med skogsprodukter för närvarande omfattas av EU:s timmerförordning, och betonar därför att dubbelreglering bör undvikas i den framtida EU-rättsliga ramen och att åtgärder för att reglera laglig och olaglig avverkning av och handel med skogsprodukter bör harmoniseras.

38. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga att eventuellt låta råvaror som omfattas av EU:s timmerförordning ingå i tillämpningsområdet för förslaget till en EU-rättslig ram för att stoppa och vända den globala avskogning som drivs av EU, och att därvidlag beakta den kommande kontrollen av timmerförordningens ändamålsenlighet och säkerställa det fortsatta arbetet med Flegt-handlingsplanens mål. När kommissionen gör det bör den även bedöma de potentiella konsekvenserna för befintliga frivilliga partnerskapsavtal, och unionens timmerproducerande partnerländer bör bli nära knutna till detta arbete.

39. Europaparlamentet välkomnar de goda resultat som samarbetet med tredjeländer inom ramen för EU:s Flegt-handlingsplan och frivilliga partnerskapsavtal har visat när det gäller att ta itu med problemet med olaglig avverkning på utbudssidan, och betonar att detta arbete bör intensifieras, särskilt genom övervakning, granskning och kontroll, och även genom att erbjuda kapacitetsuppbyggnad. Parlamentet betonar att de frivilliga partnerskapsavtalen utgör en mycket effektiv ram för att inrätta goda partnerskap med dessa länder, och att nya frivilliga partnerskapsavtal med ytterligare partner bör främjas. Parlamentet uppmanar EU att öka anslagen till Flegt.

40. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa ett fullständigt genomförande av EU:s Flegt-arbetsplan 2018–2022.

41. Europaparlamentet välkomnar kommissionens kommande kontroll av ändamålsenligheten i Flegt-förordningen och EU:s timmerförordning och ser den som ett tillfälle att skärpa efterlevnadskontrollen och ytterligare förbättra genomförandet av dem, utvidga deras tillämpningsområde till att även omfatta exempelvis trycksaker, trävaror och konflikttimmer samt stärka civilsamhällets roll.

42. Europaparlamentet upprepar sitt krav på noggrannare kontroller av importerat timmer och importerade trävaror vid unionens gränser, så att det kan säkerställas att de importerade produkterna verkligen uppfyller kriterierna för införsel till unionen. Parlamentet efterlyser ett snabbt och effektivt genomförande av unionens tullkodex och förstärkning av de nationella tullmyndigheternas kapacitet att säkerställa bättre harmonisering och bättre genomförande av unionens tullkodex. Parlamentet betonar att kommissionen måste säkerställa att tullkontroller i hela unionen följer samma standarder med hjälp av en direkt, enhetlig tullkontrollmekanism som samordnas med medlemsstaterna, och i fullständig överensstämmelse med subsidiaritetsprincipen.

43. Europaparlamentet anser att handelsbaserade partnerskapsavtal med länder som är centrala producenter av råvaror som utgör en risk för skogar och ekosystem skulle kunna vara användbara för att ta itu med drivkrafterna bakom avskogningen på utbudssidan, och noterar att Flegt-modellen med frivilliga partnerskapsavtal är ett alternativ.

44.  Europaparlamentet anser att förslaget bör garantera rättssäkerhet för alla berörda intressenter avseende eventuella nya unionsomfattande åtgärder och ramar i samband med den nuvarande tillämpningen av Flegt-partnerskapsavtal och Flegt-licenser, i syfte att säkra intresset för investeringar i avskogningsfri export till unionen. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att upprätta handelsbaserade partnerskapsavtal med länder som är centrala producenter av jordbruksråvaror, i syfte att motverka avskogningens utbudsstyrda drivkrafter.

Handel och internationellt samarbete

45. Europaparlamentet betonar att handels- och investeringspolitiken behöver ses över för att bemöta den internationella avskogningsutmaningen på ett effektivare sätt, och genom att säkerställa lika villkor globalt, och ta hänsyn till sambandet mellan handelsavtal och global biologisk mångfald samt skogarnas ekosystem.

46. Europaparlamentet upprepar att unionens handels- och investeringspolitik, inklusive frihandelsavtalet med Mercosur, bör omfatta bindande och verkställbara kapitel om hållbar utveckling som fullt ut respekterar internationella åtaganden, i synnerhet Parisavtalet och Agenda 2030 för hållbar utveckling, är förenliga med Världshandelsorganisationen WTO:s regler och respekterar de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att alla framtida handels- och investeringsavtal innehåller rättsligt bindande och verkställbara bestämmelser, bl.a. om olaglig avverkning och bekämpande av korruption, för att förhindra avskogning, skogsförstörelse samt förstörelse och utarmning av ekosystem.

47. Europaparlamentet rekommenderar, i samband med principen om att inte vålla skada enligt meddelandet om den europeiska gröna given, att kommissionen gör en bättre och regelbunden bedömning av befintliga handels- och investeringsavtals inverkan på avskogning, förstörelse av skogar och ekosystem, markrofferi och mänskliga rättigheter och ser till att ambitiösare, bindande och verkställbara bestämmelser om skydd för skogar och ekosystem, biologisk mångfald, stopp för markrofferi samt hållbart skogsbruk arbetas in i kapitlen om handel och hållbar utveckling i alla frihandels- och investeringsavtal.

48. Europaparlamentet påpekar att man för att undvika prisdumpning och säkerställa hållbar träanvändning, förhindra utbredningen av bilaterala avtal baserade på dumpade timmerpriser och undvika att driva på ytterligare avverkning bör överväga avhjälpande åtgärder, bland annat ett gemensamt timmerauktionssystem, för att göra det möjligt att spåra materialets härkomst och baka in hänsyn till klimat, biologisk mångfald och mänskliga rättigheter i prissättningen.

49. Europaparlamentet anser att handel och internationellt samarbete är viktiga verktyg för att befästa högre hållbarhetsstandarder, särskilt inom sektorer med anknytning till skogen och härledda värdekedjor. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stärka samarbetet med tredjeländer genom tekniskt bistånd, utbyte av information och god praxis när det gäller bevarande och skydd samt hållbart utnyttjande av skogar, med särskild inriktning på sambandet mellan organiserad brottslighet och varor som är förknippade med avskogning, liksom att främja och underlätta vetenskapligt och akademiskt samarbete med tredjeländer samt forskningsprogram för att främja kunskap och innovation om biologisk mångfald, ”gröna företag” och den cirkulära ekonomin. Parlamentet betonar att man måste beakta åtgärdernas effekter på sysselsättningen och tillväxten i de minst utvecklade länder som är beroende av produktion av råvaror som utgör en risk för skogar och ekosystem. Parlamentet uppmanar unionen att stödja och samarbeta med regeringar och det civila samhället i tredjeländer i deras insatser för att motverka avskogning, särskilt genom GSP+-systemet. Parlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera huruvida ett nytt specifikt instrument för handelsrelaterat bistånd bör tas fram för att underlätta handel när det handlar om att begränsa riskerna i samband med produktion av råvaror som utgör en risk för skogar och ekosystem.

50. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att de åtgärder som ska antas bygger på en omfattande och mångsidig strategi för avskogning, med tanke på dess många olika dimensioner och dess kopplingar till såväl startandet av livskraftiga företag som kampen mot kriminella ekonomier. Parlamentet uppmanar i detta syfte att det ska föras en dialog med tredjeländer för att i varje enskilt fall analysera huvudorsakerna till förluster av skogsarealer och relevansen hos de åtgärder som ska genomföras.

51. Europaparlamentet betonar att bestämmelser om offentlig upphandling i frihandelsavtal alltid bör beakta sociala och miljömässiga kriterier och kriterier för ansvarsfullt företagande i samband med tilldelningen av kontrakt.

52. Europaparlamentet insisterar på att obligatoriska krav på unionsnivå bör kompletteras genom utökat och stärkt globalt samarbete, stärkt global miljöstyrning och globalt miljösamarbete med tredjeländer med hjälp av tekniskt bistånd, utbyte av information om och beprövade metoder för skydd, bevarande och hållbart utnyttjande av skog, med särskilt erkännande av hållbarhetsinitiativ som genomförs av den privata sektorn. Enligt parlamentet bör detta ske genom ökade insatser i viktiga internationella forum, däribland WTO och Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD), i syfte att stoppa avskogning och skogsförstörelse samt att återställa skogar och undvika den omvända effekten av att oönskade avskogningsmarkerade leveranskedjor avleds till andra regioner i världen,

53. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att genom handel och internationellt samarbete uppmuntra de investeringar som krävs för att befästa högre hållbarhetsstandarder i skogssektorerna och deras värdekedjor, och att främja den cirkulära bioekonomin, grön turism, förnybar energi, smart jordbruk och andra relevanta områden, även i tredjeländer.

54.  Europaparlamentet anser att förslaget bör garantera rättssäkerhet för alla berörda intressenter avseende eventuella nya unionsomfattande åtgärder och ramar i samband med den nuvarande tillämpningen av Flegt-partnerskapsavtal och Flegt-licenser, i syfte att säkra intresset för investeringar i avskogningsfri export till unionen. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att ingå handelsbaserade partnerskapsavtal med länder som är centrala producenter av jordbruksråvaror, i syfte att motverka utbudsstyrda drivkrafter för avskogning.

55. Europaparlamentet noterar vikten av att säkerställa att avskogning ingår i de politiska dialogerna på nationell nivå och av att hjälpa partnerländer att ta fram och genomföra nationella ramar för skogsbruket och ett hållbart skogsbruk. Parlamentet betonar att dessa nationella ramar måste spegla både inhemska behov och globala åtaganden. Parlamentet betonar behovet av att införa mekanismer som ger småbrukare incitament att upprätthålla och förbättra ekosystemet och produkter som kommer från hållbart skogs- och jordbruk.

56. Europaparlamentet anser att starka åtgärder inom unionens inre marknad bör gå hand i hand med starka åtgärder på internationell nivå. Nationella vägledande program under EU:s yttre åtgärder bör därför integrera bestämmelser för att hjälpa företag och småbrukare i tredjeländer som arbetar med aktörer som släpper ut råvaror som utgör en risk för skogar och ekosystem på unionens inre marknad att bedriva verksamhet utan att skada skogar och ekosystem.

57. Europaparlamentet anser att den förordning som föreslås i bilagan till denna resolution bör, och kan, utformas så att den är förenlig med WTO:s regler, och åtföljas av handelsbaserade partnerskapsavtal med länder som är stora producenter av jordbruksråvaror, i syfte att ta itu med utbudsstyrda drivkrafter för avskogning.

58. Europaparlamentet föreslår att kommissionen, när den förhandlar om nationella vägledande program med tredjeländer, bör prioritera bestämmelser för att hjälpa företag och småbrukare i tredjeländer som arbetar med aktörer som släpper ut råvaror som utgör en risk för skogar och ekosystem på unionens inre marknad att bedriva verksamhet som inte skadar skogar, ekosystem och de mänskliga rättigheterna.

59. Europaparlamentet påpekar att en stärkning av den EU-rättsliga ramen om avskogning kan få betydande konsekvenser för markpriserna i tredjeländer, och för att förhindra eventuella spekulationer bör brytdatumet inte fastställas efter kommissionens offentliggörande av det förslag som beskrivs i bilagan till denna resolution.

Avskogning och mänskliga rättigheter

60. Europaparlamentet understryker att en ändring av regelverket för att legalisera användningen av vissa områden och ändra besittningsrätten inte tar bort de negativa verkningarna på de mänskliga rättigheterna och miljön som genomförandet av denna förändring orsakar. Parlamentet betonar därför att kriterier om tillbörlig omsorg måste omfatta andra faktorer utöver åtgärdernas laglighet.

61. Europaparlamentet konstaterar att produktionen av skogsråvaror och råvaror som utgör en risk för ekosystemet inte bara har en negativ inverkan på lokalsamhällena genom direkt avskogning, förstörelse av ekosystem och markrofferi, utan också genom vattenrofferi, som kan påverka skogar och andra ekosystem. Parlamentet påpekar därför att en rättslig ram för att stoppa avskogningen och förstörelsen av naturliga ekosystem bör omfatta frågan om lagligheten i vattenförsörjningen för produktion av skogsråvaror och råvaror som utgör en risk för ekosystemet.

62. Europaparlamentet betonar att lokalsamhällen, urfolk och mark- och miljöaktivister ofta befinner sig i frontlinjen i kampen för att bevara ekosystem. Parlamentet noterar att i vissa områden är konflikter över användningen av mark och resurser den främsta orsaken till våld mot urbefolkningar[34], och är bekymrat över att förstörelse eller försämring av skogar och andra värdefulla ekosystem ofta går hand i hand med kränkningar av de mänskliga rättigheterna, eller följer av detta. Parlamentet fördömer alla former av bestraffning, trakasserier och förföljelse på grund av deltagande i verksamhet som syftar till att skydda miljön. Parlamentet begär därför eftertryckligen att man i den framtida EU-rättsliga ramen inkluderar skyddet av de mänskliga rättigheterna, i synnerhet markbesittningsrätten, markrättigheterna och arbetstagarrättigheterna, med särskilt beaktande av urfolks och lokalsamhällens rättigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja att rättsliga reformprocesser i producentländerna genomförs med ett effektivt och meningsfullt deltagande av alla berörda parter, inbegripet det civila samhället, urfolk och lokalsamhällen. Parlamentet uppmanar unionen och medlemsstaterna att vid nästa möte i FN:s generalförsamling stödja det globala erkännandet av rätten till en hälsosam miljö.

63. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inrätta en snabbinsatsmekanism på unionsnivå för att stödja miljö- och skogsförsvarare i unionen och hela världen.

64. Europaparlamentet understryker att effektiv tillgång till rättslig prövning och rättsmedel för offer för människorättskränkningar och miljöskador måste vara en del av detta regelverk.

65. Europaparlamentet betonar att unionen både behöver fastställa en EU-rättslig ram om råvaror som bidrar till avskogning, och på ett mer beslutsamt sätt ta upp genomförandet av mänskliga rättigheter, miljöansvar och rättsstatliga principer som horisontella frågor med respektive länder och med andra viktiga importländer.

66. Europaparlamentet betonar att en sådan rättslig ram ska utarbetas i överensstämmelse med unionens internationella åtaganden tillsammans med staterna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, och med hänsyn till målen i det framtida avtalet efter Cotonouavtalet.

67. Europaparlamentet påminner om vikten av att följa FN:s vägledande principer om företag och mänskliga rättigheter. Parlamentet stöder de pågående förhandlingarna om att inrätta ett bindande FN-instrument för transnationella och andra företag, med respekt för mänskliga rättigheter, och betonar att det är viktigt att unionen medverkar proaktivt i processen.

EU-åtgärder och politisk samstämmighet

68. Europaparlamentet understryker att konsekvenserna av unionens konsumtion av råvaror som utgör en risk för skogar och ekosystem måste hanteras på lämpligt sätt vid alla uppföljningsinsatser och uppföljningsåtgärder i form av lagstiftning eller andra åtgärder för EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030, strategin ”från jord till bord” och förordningen om en strategisk plan inom den gemensamma jordbrukspolitiken, inbegripet medlemsstaternas nationella strategiska planer.

69. Europaparlamentet anser att en omedelbar och radikal förändring av produktionssätten och konsumtionsmönstren vad beträffar livsmedel är av grundläggande betydelse. Parlamentet anser därför att det är nödvändigt att införa effektiva åtgärder för att öka stödet för ekologiska jordbruksmetoder och minska livsmedelsavfallet i hela leveranskedjan. Parlamentet betonar vikten av att planera åtgärder riktade till konsumenterna för att öka deras medvetenhet om effekterna av konsumtionsmönster för skogarna, biodiversiteten och klimatet, och ge stöd och främja livsmedelsval som grundar sig på produkter av vegetabiliskt ursprung.

70. Europaparlamentet anser att unionen för att minimera koldioxidavtrycket från transport av importerade produkter från tredjeländer och stimulera hållbar lokal produktion och sysselsättning bör uppmuntra användningen av timmer, avverkade träprodukter eller skogsbiomassa som anskaffats lokalt och på hållbart sätt.

71. Europaparlamentet betonar behovet av att minska beroendet av importer av råvaror som utgör en risk för skogar och ekosystem genom att främja lokalt producerat vegetabiliskt protein, naturbete, lagligt och hållbart producerat foder genom att tillämpa unionens proteinplan.

72.  Europaparlamentet stöder främjandet av kvävefixerande grödor/baljväxter/proteingrödor inom ramen för de nya strategiska GJP-planerna, bland annat genom växelbruk, villkorlighet, miljösystem och miljöåtgärder inom jordbruket, nya sektorsspecifika interventioner och kopplat stöd, för att öka unionens självförsörjning med proteingrödor och samtidigt bidra till att nå målen för biologisk mångfald och strategierna ”från jord till bord”. Parlamentet noterar vidare att inkomsterna och lönsamheten från djurhållning bör bringas i samklang med produktionsnivåer som kan upprätthållas genom naturbete eller hemodlade fodergrödor. Parlamentet efterlyser ytterligare forskning i och stöd till innovativa produktionssystem och produktionsmetoder som kan minska de externa insatsvarorna och kostnaderna, exempelvis foderbaserade betessystem såsom rotationsbete, även om produktionsvolymerna kan vara mindre.

73 Europaparlamentet betonar vikten av att utveckla en hållbar bioekonomi som ger hållbart producerade produkter ett högt ekonomiskt värde.

74. Europaparlamentet betonar att unionens politik för bioenergi bör följa strikta sociala och miljörelaterade kriterier.

75. Europaparlamentet framhåller att metoderna för att nå målen i paketet om ren energi för alla i EU inte får leda till avskogning och skogsförstörelse i andra delar av världen. Kommissionen uppmanas därför att senast 2021 se över de relevanta aspekterna i den rapport som åtföljer kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/807[35] och att vid behov, utan onödigt dröjsmål och under alla omständigheter före 2023, revidera den förordningen på grundval av det vetenskapliga kunskapsläget och i enlighet med försiktighetsprincipen. Parlamentet ber kommissionen att omvärdera uppgifterna om soja och att fasa ut biobränslen som innebär Iluc-risker så snart som möjligt och senast 2030.

76. Europaparlamentet anser att storskalig användning av biobränslen i unionen måste åtföljas av tillräckliga hållbarhetskriterier för att undvika direkt och indirekt ändring av markanvändning, däribland avskogning. Parlamentet konstaterar vidare att de nuvarande kriterierna inte tillräckligt beaktar fossila råvaror som används i produktionen av biobränslen. Parlamentet vill därför att konsekvenserna av det reviderade direktivet om förnybar energi övervakas och utvärderas under det pågående genomförandet, bland annat i vad mån hållbarhetskriterierna för bioenergi är ändamålsenliga. Parlamentet noterar betydelsen av lokala leveranskedjor för råvaror för att långsiktig hållbarhet ska uppnås.

Kommunikation och åtgärder för att öka medvetenheten

77. Europaparlamentet betonar vikten av att säkerställa konsumtion av produkter från avskogningsfria leveranskedjor i unionen och att kontinuerligt utvärdera effekterna av konsumtionen av sådana produkter i unionen. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utveckla informations- och upplysningskampanjer om importerade råvaror och produkter och deras inverkan på världens skogar och på ekosystem med hög biologisk mångfald, samt de socioekonomiska konsekvenserna av avskogning och förstörelse av ekosystem och skogsrelaterade brott i unionen och i tredjeländer.

78. Europaparlamentet påpekar att kommissionen ska överväga möjligheten att föreslå att primärskogarna uppförs på UNESCO:s världsarvslista för att skydda dem från avskogning och öka möjligheten att göra allmänheten uppmärksam på deras skydd. Parlamentet anser att om detta inte är möjligt bör man undersöka andra lagliga möjligheter att uppnå dessa mål.

Definitioner, skogsdata och övervakning

79. Europaparlamentet noterar att den nuvarande definitionen av begreppet skog, kategoriseringen av detta och en rad andra villkor och principer förknippade med avskogning genom hållbar skogsförvaltning som antagits av relevanta organ, till exempel FAO, är av rent tekniskt slag och saknar lämplig åtskillnad mellan naturlig och planterad skog där skogens ekonomiska funktion väger mycket mer än dess andra funktioner, och betonar att detta i slutändan skulle kunna leda till snedvridna uppgifter om arealen och tillståndet för världens skogar. Parlamentet uppmanar berörda parter att harmonisera terminologianvändningen enligt den ordalydelse som ges i bilagan till utkastet till resolution och betonar vikten av ett sådant förtydligande för en effektiv användning av relaterade instrument.

80. Europaparlamentet betonar att det framför allt behövs oberoende övervakning av produktionen av och handeln med råvaror kopplad till avskogning. Parlamentet uppmanar kommissionen att öka sina insatser i dessa frågor genom Horisont Europa och att stödja oberoende övervakning i producentländerna samt utbyte av bästa praxis och lärdomar mellan dem i syfte att förbättra den metod som används och informationens detaljnivå.

81. Europaparlamentet betonar att det är mycket viktigt att förbättra de mekanismer som bidrar till att identifiera källan eller ursprunget till det trämaterial som släpps ut på den inre marknaden.

82. Europaparlamentet noterar att en ökad tillgång till tulluppgifter om import till unionen skulle öka transparensen och ansvarigheten i den globala värdekedjan. Parlamentet uppmanar kommissionen att upprätta ett tullpartnerskap inom unionen, samtidigt som man utvidgar kraven på tulluppgifter, genom att framför allt inbegripa exportören och tillverkaren som obligatoriska uppgifter i dessa, för att därigenom öka transparensen och spårbarheten i de globala värdekedjorna.  Europaparlamentet konstaterar att ett effektivt genomförande kräver att tillgängligheten och riktigheten hos de uppgifter som används för att bedöma vid vilken tidpunkt marken har avskogats/omvandlats för annan användning ska vara pålitlig.

84. Europaparlamentet uppmanar unionen att vidareutveckla forsknings- och övervakningsprogram som Copernicus, unionens jordobservations- och jordövervakningsprogram och andra övervakningsprogram för att övervaka leveranskedjan av råvaror för att kunna identifiera och ge tidiga varningar om produkter som har orsakat avskogning eller miljöförstörelse under deras produktionsfas.

85. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att utöka användningen av satellitsystemet Copernicus för skogsövervakning och förebyggande av skogsbränder och skogsskador, inbegripet övervakning och identifiering av orsakerna bakom bränder och skogsskador, avskogning och omvandling av ekosystem, samt att underlätta tillgången till det för medlemsstaternas behöriga myndigheter och säkra en direkt källa till öppna data för små och medelstora företag och uppstartsföretag.

86. Europaparlamentet välkomnar skapandet av ett skogsobservatorium för att samla in data och information om avskogning i Europa och hela världen, och begär att detta observatorium ska fastställa en mekanism för att skydda skogsaktivister.

87. Europaparlamentet vill att det skapas snabbvarningsmekanismer för att underrätta myndigheter, företag – däribland tredjeparters system – och konsumenter om råvaror som härrör från områden där det finns risk för omvandling av ekosystem med anknytning till förlust och försämring av skogar och savanner samt områden där mänskliga rättigheter har kränkts och för att hjälpa till att hantera dessa frågor genom att intensifiera dialogen och uppgiftsutbytet med tredjeländer.

88. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att upprätta en EU-databas som samlar pågående och tidigare projekt mellan unionen och tredjeländer samt bilaterala projekt mellan medlemsstaterna och tredjeländer för att bedöma deras påverkan på världens skogar. Parlamentet understryker de lokala och regionala myndigheternas engagemang i genomförandet av dessa projekt.

Skogsbruk, forskning och innovation

89. Europaparlamentet betonar att man måste ta hänsyn till dels kopplingarna mellan den skogsbaserade sektorn och andra sektorer, dels vikten av digitalisering och investeringar i forskning och innovation för att övervaka avskogningen.

90. Europaparlamentet konstaterar att skogsbruket sysselsätter minst 500 000 människor direkt[36] i unionen, och 13 miljoner människor över hela världen[37], och att dessa arbetstillfällen framför allt återfinns i landsbygdsområden.

91. Europaparlamentet noterar situationen på unionsnivå, där viss medlemsstatspolitik speglar ett ramverk för skogar och skogsbruk som kan vara splittrat och osammanhängande, och därför behövs bättre och större samordning för att uppmuntra hållbarhet.

92. Europaparlamentet begär att regeringar, företag, producenter och civilsamhället ska samarbeta närmare för att stödja insatser i den privata sektorn genom politiska och lagstiftningsmässiga ramar.

93. Europaparlamentet understryker den mycket viktiga roll som forskning och innovation spelar för att öka det hållbara skogsbrukets och den skogsbaserade sektorns bidrag till att bemöta utmaningen med avskogning och komma till rätta med klimatförändringarna.

94. Europaparlamentet efterlyser ömsesidigt stöd vid skadehändelser genom forskning och utbyte för att möjliggöra åtgärder som är anpassade till de geografiska förhållandena och som kan skydda mot omfattande bränder eller förebygga angrepp av skadedjur.

95. Europaparlamentet välkomnar åtgärder för att anpassa planteringar till klimatförändringarna. Parlamentet välkomnar att en ökning av antalet motståndskraftiga inhemska trädarter i friska skogar med biologisk mångfald är något som numera rekommenderas och praktiseras i många länder.

96. Europaparlamentet framhåller betydelsen av utbildning i unionen och tredjeländer om hållbar förvaltning av skogar, planteringar och skogsjordbruk, bland annat ett sammanhängande växttäcke. Parlamentet anser att detta är en väsentlig faktor för att trygga den biologiska mångfalden och inkomsterna för skogssamhällen och jordbrukare som bedriver skogsjordbruk.

97. Europaparlamentet understryker betydelsen av utbildning och av en kunnig och välutbildad arbetskraft för att framgångsrikt kunna omsätta en hållbar förvaltning av skog i praktiken. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder och använda sig av befintliga partnerskap för att underlätta utbytet av bästa praxis på detta område.

98. Europaparlamentet manar till starkare världsomspännande samarbete för att förbättra kunskaps- och erfarenhetsutbytet om en hållbarare förvaltning av mångfunktionella skogar.

99. Europaparlamentet uppmanar därför unionen att utveckla internationella allianser med tredjeländer för att skydda skogarna med en sund politik som syftar till noll avskogning, integrerad markanvändningsplanering och insyn i markinnehav samt förebyggande av att skog omvandlas till jordbruksmark. Parlamentet vill i detta syfte att internationell finansiering tryggas inom ramen för globala skogsskyddsavtal i nära samarbete med europeiska regeringar och internationella aktörer.

100. Europaparlamentet anser att det måste tas fram koncept för en hållbar framtid för världens skogar som förenar både ekonomiska och ekologiska intressen, eftersom skogsbeståndet är en viktig resurs för många länder och dessa inte är beredda att avstå från den frivilligt.

101. Europaparlamentet efterlyser ett mer holistiskt synsätt inom unionen, där unionen ger direkt stöd till lokala myndigheter för beskogning och hållbar förvaltning. Parlamentet vill särskilt se en starkare roll för unionen när det gäller att hjälpa lokala och regionala myndigheter att verkställa gällande skogsskyddsbestämmelser.

102. Europaparlamentet kräver omfattande ekonomiskt stöd och stimulansprogram för att beskoga förstörd mark och mark som är olämplig för jordbruk.

Finansiering

103. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anta en klimat- och miljösäker flerårig budgetram. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt effekterna av medel till yttre åtgärder som kan bidra till avskogning och förstörelse av ekosystem samt vissa forsknings- och utvecklingsmedel. Parlamentet efterlyser en kontroll av den fleråriga budgetramen och alla europeiska budgetar med utgångspunkt i den gröna given.

104. Europaparlamentet anser att EU:s kriterier för grön offentlig upphandling bör innefatta bestämmelser om avskogning och efterlevnad av förslaget om tillbörlig aktsamhet. En översyn av direktiv 2014/24/EU om offentlig upphandling[38] bör integrera efterlevnad av tillbörlig aktsamhet i tilldelningskriterierna.

105. Europaparlamentet uppmanar alla unionens institutioner och byråer att föregå med gott exempel och ändra sitt beteende, sina upphandlingar och ramavtal så att endast produkter från avskogningsfria försörjningskedjor används.

106. Europaparlamentet uppmanar särskilt kommissionen att ta initiativ till att förbjuda offentliga inköp av importerade produkter som leder till avskogning inom ramen för WTO-avtalet om offentlig upphandling och direktiv 2014/24.

107. Europaparlamentet uppmanar EU att ge lämpligt stöd till skyddet av befintliga och inrättandet av nya och väl utvalda skyddade områden, särskilt i länder som är stora timmerproducenter.

108. Europaparlamentet uppmanar unionen att ge ekonomiskt stöd till partnerländer under förutsättning att de inför ett funktionellt system för bindande begreppsmässiga instrument som bidrar till ett hållbart skogsbruk (till exempel skogsförvaltningsplaner). Parlamentet betonar att sådana endast är funktionella om de utformas med tillräcklig sakkunskap och uppmanar unionen att fastställa och införa tydliga regler för överensstämmelse med dem.

109. Europaparlamentet uppmanar skogssektorn att spela en stark roll inom det kommande instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete (NDICI) och förespråkar att hela potentialen för den yttre investeringsplanen samt regionala system för kombinerad finansiering ska utnyttjas till att mobilisera privat finansiering till hållbart skogsbruk. Parlamentet efterlyser en skärpning av de standarder och certifieringssystem som redan finns i stället för att införa nya, och betonar att dessa standarder och certifieringssystem ska vara förenliga med WTO:s regler.

110. Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att säkerställa ett verkligt erkännande av och respekt för hävdvunna markbesittningsrättigheter för skogsberoende samhällen och ursprungsbefolkningar som en fråga om social rättvisa i enlighet med FAO:s fakultativa riktlinjer för ansvarsfull förvaltning av markområden, fiskevatten och skogar (VGGT), FN:s förklaring om urbefolkningars rättigheter och ILO:s konvention nr 169. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja spridningen, användningen och genomförandet av VGGT på global, regional och nationell nivå, även genom den yttre investeringsplanen.

111. Europaparlamentet efterlyser ett stärkt samarbete mellan EU och AVS-länderna för att ta itu med det växande problemet med avskogning och ökenspridning i dessa länder, genom att ta fram handlingsplaner för bättre förvaltning och bevarande av skogar och inrättandet av övervakningssystem. Parlamentet uppmanar unionen att säkerställa att avskogning ingår i de politiska dialogerna på nationell nivå, och att hjälpa partnerländerna att utveckla och införa nationella ramar för skogar och hållbara leveranskedjor, samtidigt som man stöder ett effektivt genomförande av partnerländernas nationellt fastställda bidrag i enlighet med Parisavtalet.

*

**

 

112. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på grundval av artiklarna 114.3 och 191 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt lägga fram ett förslag till en EU‑rättslig ram för att stoppa och vända den globala avskogning som drivs av EU i enlighet med de rekommendationer som anges i bilagan till detta betänkande.

113. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och bifogade rekommendationer till kommissionen och rådet.

 

 


BILAGA TILL RESOLUTIONSFÖRSLAGET:

REKOMMENDATIONER OM INNEHÅLLET I DET BEGÄRDA FÖRSLAGET

 

1. Mål

Förslaget till förordning (nedan kallat förslaget) bör lägga grunden till en säkrad hög skyddsnivå för uttömliga naturresurser, såsom naturliga skogar, biologisk mångfald och naturliga ekosystem, samt bidra till ett förstärkt ramverk för en hållbar förvaltning av dem för att undvika att de förstörs och omvandlas, genom att säkerställa att unionsmarknaden och konsumtionsmönstren inte har en negativ inverkan på dem. Skyddet av mänskliga rättigheter och både urfolkens och lokalsamhällens formella och sedvanerättsliga rättigheter till mark, territorier och resurser som påverkas av skörd, utvinning och tillverkning av produkter bör också omfattas av förslaget.

Det bör ge insyn och säkerhet när det gäller

a. råvaror som omfattas av förslaget och därav härledda produkter som saluförs på unionens inre marknad,

b. hanteringen av leveranskedjan och finansieringen hos alla ekonomiska aktörer som är verksamma på unionens inre marknad, och

c. produktionsmönster som inbegriper vattenutvinningsaspekten hos aktörer som skördar, utvinner, levererar och bearbetar råvaror som utgör en risk för skogar och ekosystem som omfattas av detta förslag, eller som producerar därav härledda produkter på unionens inre marknad, samt deras finansiärers metoder.

Det bör bidra till fullgörandet av unionens och medlemsstaternas internationella åtaganden på miljö- och människorättsområdet, såsom Parisavtalet, målen för hållbar utveckling och de skyldigheter i fråga om mänskliga rättigheter som fastställs i internationella människorättsfördrag, och fastställa rättsligt bindande hållbarhetskriterier för mänskliga rättigheter och skydd av naturliga skogar och naturliga ekosystem mot omvandling och förstörelse av dessa, i enlighet med vad som anges i förslaget. Förslaget bör vara riskbaserat, proportionellt och verkställbart.

2. Tillämpningsområde

Förslaget bör gälla för alla aktörer, oavsett deras rättsliga form, storlek eller komplexiteten i deras värdekedjor, dvs. alla fysiska eller juridiska personer (utom icke-kommersiella konsumenter) som släpper ut råvaror som omfattas av förslaget och därav härledda produkter på unionens inre marknad för första gången, eller som tillhandahåller finansiering till de aktörer som utför denna verksamhet. Detta bör gälla både för unionsbaserade och icke-unionsbaserade aktörer. Aktörer som inte har sin hemvist i unionen bör ge en representant i uppdrag att utföra uppgifterna (i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2019/1020)[39]).

Alla aktörer bör endast ha rätt att lagligen släppa ut råvaror och därav härledda produkter som utgör en risk för skogar eller ekosystem på unionsmarknaden om de i enlighet med bestämmelserna i avsnitt 4 i denna bilaga kan visa att det inom ramen för deras egen verksamhet och i alla typer av affärsförbindelser som de har med affärspartner och affärsenheter längs hela värdekedjan (dvs. transportföretag, leverantörer, marknadsaktörer, franchisetagare, licenstagare, samriskföretag, investerare, klienter, entreprenörer, kommersiella kunder, konsulter, finansiella, juridiska och andra rådgivare) på sin höjd finns en obetydlig risk för att de varor som släpps ut på unionsmarknaden

 härrör från mark som erhållits genom omvandling av naturliga skogar eller naturliga ekosystem,

 härrör från naturliga skogar eller naturliga ekosystem som drabbats av försämring, och

 produceras i strid med, eller är kopplade till, kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

Finansinstitut som tillhandahåller finansiering, investeringar, försäkring eller andra tjänster till aktörer som ingår i leveranskedjan för råvaror har också ett ansvar för att visa tillbörlig aktsamhet för att säkerställa att företag i leveranskedjan respekterar de skyldigheter som föreskrivs i detta förslag.

Förslaget bör omfatta alla de råvaror som oftast är förknippade med avskogning, försämring av naturliga skogar, samt omvandling och försämring av naturliga ekosystem som orsakas av mänsklig verksamhet. En förteckning över dessa råvaror bör utarbetas på grundval av en oberoende expertbedömning med hänsyn tagen till försiktighetsprincipen, och bör finnas i en bilaga till detta förslag och innehålla åtminstone palmolja, soja, kött, läder, kakao, kaffe, gummi och majs och alla mellan- eller slutprodukter som härrör från dessa råvaror, samt produkter som innehåller dessa råvaror. Om de härledda produkterna innehåller insatsvaror från mer än en råvara som omfattas av förslaget bör tillbörlig aktsamhet iakttas för var och en av dessa varor. Råvaror som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 995/2010[40] (nedan kallad EU:s timmerförordning) bör integreras i förslagets tillämpningsområde, efter kommissionens bedömning på grundval av en oberoende expertbedömning med hänsyn tagen till försiktighetsprincipen, inom tre år från den dag då förslaget träder i kraft.

Kommissionen bör anta delegerade akter i rätt tid på grundval av en oberoende expertutvärdering, med beaktande av försiktighetsprincipen, för att se över och ändra förteckningen med eventuella ytterligare varor, och därav framställda produkter som ska omfattas av förslaget, om det framkommer belägg eller betydande indikationer på skadliga effekter av deras skörd, utvinning eller produktion på naturliga skogar, naturliga ekosystem eller mänskliga rättigheter och urfolks och lokalsamhällens formella och sedvanerättsliga rättigheter till mark, territorier och resurser. Kommissionen bör ha en vaksam, proaktiv roll för att identifiera framväxande risker och aktivt konsultera olika intressenter med relevant erfarenhet för att skapa en förteckning över råvaror som avspeglar kunskapsläget kring mänskliga rättigheter och miljörisker i relevanta sektorer.

På samma sätt bör förslaget gälla för alla finansinstitut som får bedriva verksamhet i unionen och som tillhandahåller finansiering, investeringar, försäkringar eller andra tjänster till aktörer som skördar, utvinner, producerar, bearbetar, handlar eller säljer råvaror och härledda produkter som utgör en risk för skogar och ekosystem för att säkerställa att dessa finansinstitut själva och företagen i deras leveranskedjor respekterar sitt ansvar för miljön och mänskliga rättigheter på det sätt som föreskrivs i förslaget.

Förslaget bör gälla för en marknadsaktör, dvs. en fysisk eller juridisk person som i samband med kommersiell verksamhet säljer till eller köper från aktörer på unionens inre marknad en råvara som omfattas av förslaget eller en därav framställd produkt som redan har släppts ut på unionens inre marknad. Aktörer på unionens inre marknad bör inte kunna bedriva verksamhet med marknadsaktörer om inte marknadsaktörerna kan

 identifiera de aktörer eller marknadsaktörer som levererade råvarorna som omfattas av förordningen och därav framställda produkter,

 i tillämpliga fall, identifiera de marknadsaktörer till vilka de levererat de råvaror som omfattas av förslaget och därav härledda produkter, och

 säkerställa spårbarhet för deras produkter, för att kunna identifiera deras ursprung, när de släpps ut på unionens inre marknad.

3. Allmänna skyldigheter

3.1. Avskogning och omvandling av naturliga ekosystem

De råvaror som omfattas av förslaget och därav härledda produkter som släpps ut på unionsmarknaden bör inte leda till, eller härröra från, avskogning eller omvandling av naturliga ekosystem.

Av detta skäl bör råvaror som utgör en risk för skogar och ekosystem, i obearbetad form eller som produkter som är härledda från eller innehåller sådana råvaror, inte skördas, utvinnas eller produceras från sådan mark som vid ett tidigare brytdatum, men inte efter 2015, som är vetenskapligt baserat, motiverat, praktiskt genomförbart och i överensstämmelse med EU:s internationella åtaganden, hade status som naturlig skog eller naturligt ekosystem i enlighet med definitionen i avdelning 3.3 ”Definitioner”, men som efter detta har förlorat denna status till följd av avskogning eller omvandling.

 

3.2. Försämring av naturliga skogar och naturliga ekosystem

Råvaror som omfattas av förslaget och därav härledda produkter som släpps ut på unionsmarknaden bör inte leda till, eller härröra från, försämring av naturliga skogar eller naturliga ekosystem på grund av mänsklig verksamhet.

Av detta skäl bör råvaror som utgör en risk för skogar och ekosystem, i obearbetad form eller som produkter som är härledda från eller innehåller sådana råvaror, inte skördas, utvinnas eller produceras från sådan mark som, vid ett fastställt brytdatum, hade status som naturlig skog eller naturligt ekosystem, i enlighet med definitionen i avdelning 3.3 ”Definitioner”. Brytdatumet måste ha fastställts tidigare, men inte efter 2015, och måste också vara vetenskapligt baserat, motiverat, praktiskt genomförbart och i överensstämmelse med unionens internationella åtaganden. Det bör endast vara möjligt att lagligt släppa ut en råvara på unionsmarknaden som har skördats, utvunnits eller producerats i enlighet med bevarandemål och inte har lett till förlust eller försämring av ekosystemfunktioner på eller i omedelbar närhet av den mark där den skördats, utvunnits eller producerats.

3.3 Definitioner

Kommissionens lagstiftningsförslag bör innehålla definitioner av vad som avses med ”skog”, ”naturlig skog”, som har många eller de flesta av de egenskaper som kännetecknar en skog som hör hemma på ett visst område, även i samband med mänsklig verksamhet, ”avskogning”, ”skogsförstörelse”, ”naturligt ekosystem”, ”försämring av ekosystem” och ”omvandling av ekosystem” samt ”hållbar förvaltning”. Dessa definitioner bör grundas på objektiva och vetenskapliga överväganden och ta hänsyn till relevanta folkrättsliga källor och internationella organisationer, samt andra initiativ som ger lämpliga definitioner, såsom FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation, Europeiska miljöbyrån, raminitiativet för ansvarsskyldighet eller metoden ”High Carbon Stock”.

Definitionerna bör bygga på följande principer

 de bör göra det möjligt att uppnå högsta möjliga miljöskyddsnivå, särskilt för skogar och andra naturliga ekosystem, och vara förenliga med unionens internationella och inhemska åtagande om skogar, biologisk mångfald och klimatskydd,

 de bör stödja unionens mål att bevara naturliga skogar och ekosystem, särskilt primärskogar och föryngrade skogar, och förhindra att de ersätts med skogar och ekosystem som härrör från mänsklig verksamhet, såsom trädplantager,

 de bör vara tillräckligt omfattande för att ge skydd åt andra naturliga ekosystem som, liksom skogarna, är viktiga för bevarandet av den biologiska mångfalden eller för uppnåendet av de klimatmål som fastställs i Parisavtalet,

 de bör sträva efter att säkerställa att godkännandet av unionsåtgärder för att skydda världens skogar inte leder till att problem i anslutning till omvandling och förstöring överförs till andra naturliga ekosystem, som är lika viktiga som naturliga skogar för den biologiska mångfalden, klimatet och skyddet av de mänskliga rättigheterna.

3.4. Kränkningar av de mänskliga rättigheterna

Råvaror som utgör en risk för skogar och ekosystem som släpps ut på unionsmarknaden i obearbetad form eller som produkter som härletts från eller som innehåller sådana råvaror, bör inte skördas, utvinnas eller produceras från mark som erhållits eller används i strid med de mänskliga rättigheterna enligt nationell lagstiftning, eller dessa rättigheter uttryckta som ett minimum i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna eller i internationella avtal, t.ex. urfolkens och lokalsamhällenas rättigheter, däribland besittningsrätten och förfaranderätten att ge eller neka på förhand inhämtat och välinformerat samtycke, i enlighet med exempelvis FN:s ständiga forum för frågor om urbefolkningar och FN och regionala fördragsslutande organ, rätten till vatten, rätten till miljöskydd och hållbar utveckling, rätten till försvar av de mänskliga rättigheterna och miljön, utan förföljelser och trakasserier, arbetstagarrättigheter enligt ILO:s grundläggande konventioner och andra internationellt erkända mänskliga rättigheter som rör användning, tillgång till och ägande av mark, samt den mänskliga rätten till en hälsosam miljö, enligt definitionen i ramprinciperna om de mänskliga rättigheterna och miljön och de normer och den goda praxis som FN:s särskilda rapportör om de mänskliga rättigheterna och miljön har fastställt.

Särskild uppmärksamhet bör ägnas barnarbete med målet att avskaffa det.

I alla stadier bör skörd, utvinning eller produktion av dessa råvaror respektera lokalsamhällens och urfolks gemenskaps- och markbesittningsrättigheter i alla deras former, oavsett om de är offentliga, privata, gemensamma, kollektiva, urfolks, kvinnors eller hävdvunna rättigheter. Urfolkens och lokalsamhällens formella och sedvanerättsliga rättigheter till mark, territorier och resurser bör fastställas och respekteras, liksom deras förmåga att försvara sina rättigheter utan risk för repressalier. Dessa rättigheter omfattar rätten att äga, besitta, använda och förvalta dessa marker, territorier och resurser.

Råvaror som omfattas av förslaget bör inte erhållas från mark vars förvärv och användning påverkar gemenskaps- och markbesittningsrätten. Råvaror som släpps ut på unionsmarknaden bör i synnerhet inte skördas, utvinnas eller produceras från mark som tillhör urfolk och lokalsamhällen, oavsett om det är fråga om mark som omfattas formell äganderätt eller sedvanerättsligt ägande, utan deras på förhand inhämtade och välinformerade samtycke.

4. Skyldighet att identifiera, förebygga och minska skador i värdekedjor

4.1. Krav på tillbörlig aktsamhet

Aktörerna bör vidta alla nödvändiga åtgärder för att respektera och säkerställa skyddet av mänskliga rättigheter, naturskogar och naturliga ekosystem, i enlighet med vad som anges i förslaget, genom hela deras värdekedja. Detta bör omfatta alla typer av affärsförbindelser mellan företaget och affärspartner och enheter längs hela värdekedjan (såsom leverantörer, handlare, franchisetagare, licenstagare, samriskföretag, investerare, kunder, entreprenörer, kommersiella kunder, transportföretag, konsulter, finansiella rådgivare samt juridiska och andra rådgivare) och alla andra statliga eller icke-statliga enheter som är direkt knutna till företagets verksamhet, produkter eller tjänster.

I samband med detta bör aktörerna ha en riskbaserad strategi för tillbörlig aktsamhet, där arten och omfattningen av tillbörlig aktsamhet motsvarar risktypen och risknivån när det gäller negativa effekter. Större riskområden bör omfattas av skärpta krav på tillbörlig aktsamhet.

Följande åtgärder bör införas på ett lämpligt och effektivt sätt:

a) Kartläggning av hela värdekedjan

Aktörerna bör fastställa om råvarorna och produkterna i hela deras värdekedjor uppfyller hållbarhets- och människorättskriterierna i förslaget, genom att få tillträde till och bedöma information om just det markområde eller de markområden som dessa varor härrör från. Utöver miljökriterierna måste tillgången till information göra det möjligt för aktören att dra slutsatsen att de som använder marken för att framställa råvaror som utgör en risk för skogar och ekosystem har rätt att göra det och på förhand har erhållit ett fritt och välinformerat samtycke från dem som har rättigheter till dessa markområden, och att de inte kränker eller har kränkt några mänskliga rättigheter som avses i detta förslag.

Aktörerna är i synnerhet skyldiga att ha och ställa till förfogande information om följande:

i) Det exakta området eller de exakta områdena för skörd, utvinning eller produktion av råvarorna. När det gäller boskap, nötkött och läder måste aktörerna kunna erhålla information om de olika ängsområden där boskapen har utfodrats eller, om boskapen matas med foder, om ursprunget till det foder som används.

ii) Den nuvarande ekologiska statusen för området för skörd, utvinning eller produktion.

iii) Den ekologiska statusen för området på det angivna brytdatumet för detta förslag.

iv) Den juridiska statusen för marken (äganderätt, inbegripet både formell rätt och sedvanerätt för urfolk och lokalsamhällen till mark, territorier och resurser) och bevis på fritt, på förhand inhämtat och välinformerat samtycke.

v) Delarna i leveranskedjan för den berörda råvaran, med målet att få information om sannolikheten för risker för kontaminering med produkter av okänt ursprung eller med ursprung i avskogade områden eller från områden där det skett en omvandling och försämring av naturlig skog, skog och ekosystem, och information om var, av vem och på vilka villkor råvarorna har skördats, omvandlats eller bearbetats, i syfte att fastställa efterlevnaden av de människorättsskyldigheter som fastställs i detta förslag.

Aktörerna bör ha tillgång till all information som rör ursprunget för de produkter som kommer in på unionens inre marknad via den systematiska deklarationen av GPS-koordinater för dessa råvaror efter förslagets ikraftträdande i enlighet med avsnitt 4.1 i denna bilaga.

b) Identifiering och bedömning av verkliga och eventuella risker för skog och ekosystem i värdekedjorna, på grundval av de kriterier som fastställs i förslaget

Aktörer som etablerar ny verksamhet eller anlitar nya affärspartner bör identifiera de aktörer som deltar i de nya leverans- och investeringskedjorna och bedöma deras politik och praxis samt deras skörde-, produktions-, utvinnings- och bearbetningsanläggningar. För befintliga insatser bör man identifiera och bedöma pågående negativa effekter och skador samt eventuella risker. Det bör göras en riskanalys med avseende på risker som uppstår till följd av aktörens verksamhet eller inverkan på naturliga skogar och naturliga ekosystem, urfolk, lokalsamhällen och enskilda personer, snarare än materiella risker för företagsägarna. Om aktörer har ett stort antal leverantörer bör de identifiera allmänna områden där risken för negativa effekter är mest betydande och på grundval av denna riskbedömning prioritera leverantörer som visar tillbörlig aktsamhet.

c) Förebyggande av risker och reducering av riskerna till en försumbar nivå

Om inte den risk som fastställs under förfarandena för identifiering och bedömning av risker som anges i led b är försumbar och aktören därför inte har någon kvarvarande grund för oro över att råvarorna och produkterna kanske inte uppfyller kriterierna i detta regelverk bör aktörerna anta riskreducerande förfaranden. Dessa förfaranden bör bestå av en uppsättning lämpliga och proportionerliga åtgärder som på ett effektivt och tydligt sätt reducerar alla identifierade risker till en försumbar nivå, t.ex. genom att ändra avtal med leverantörer och stödja leverantörer att ändra sin praxis, ändra metoderna för inköp och investeringar, för och med avsikt att lagligt släppa ut de råvaror och produkter som omfattas av förslaget på den inre marknaden.

d) Upphörande med miljöbrott och kränkningar av de mänskliga rättigheterna

Om aktörer efter att noggrant ha följt de krav som avses i led a, b och c drar slutsatsen att verksamhet eller delar av verksamhet bidrar till eller eventuellt kan orsaka eller bidra till negativa effekter på mänskliga rättigheter, naturliga skogar eller naturliga ekosystem enligt denna förordning, som inte kan förhindras eller mildras, bör de upphöra med all denna verksamhet eller delar av den.

e) Övervakning och kontinuerlig förbättring av effektiviteten i systemen för tillbörlig aktsamhet och deras genomförande

Aktörer bör regelbundet kontrollera att deras system för tillbörlig aktsamhet är lämpligt för att förhindra skada och säkerställa att råvaror och produkter uppfyller regelverket, och om inte så är fallet, justera det eller utveckla andra åtgärder. Utvärderingen av systemet för tillbörlig aktsamhet bör baseras på kvalitativa och kvantitativa indikatorer, intern och extern återkoppling och tydliga processer för ansvarsskyldighet.

f) Integrering av system för tredjepartscertifiering

Tredjepartscertifieringssystem kan komplettera och säkerställa identifiering av produkters ursprung, riskbedömning och begränsningskomponenter i system för tillbörlig aktsamhet, förutsatt att dessa system är tillräckliga när det gäller hållbarhetskriteriernas omfattning och kraft när det gäller att skydda naturliga skogar och naturliga ekosystem mot omvandling och försämring, i enlighet med vad som anges i förslaget och i fråga om deras förmåga att övervaka försörjningskedjan, och förutsatt att de uppfyller en tillräcklig grad av öppenhet, opartiskhet och tillförlitlighet. Kommissionen bör genom delegerade akter fastställa minimikriterier och riktlinjer för aktörerna för att bedöma tredjepartscertifieringssystems trovärdighet och soliditet. Minimikriterierna bör särskilt säkerställa oavhängighet av industrin, medtagande av samhälls- och miljöintressen vid fastställandet av standarder, oavhängig extern granskning, offentliggörande av revisionsberättelser, transparens i alla faser samt öppenhet. Certifieringssystemen bör enbart bevilja certifiering till produkter med innehåll som är certifierat till 100 procent. Aktörer får endast använda certifieringssystem som uppfyller dessa kriterier i sina system för tillbörlig aktsamhet. Tredjepartscertifiering bör inte påverka principen om aktörens ansvar.

g) Frivilliga partnerskapsavtals roll

Unionen får förhandla om frivilliga partnerskapsavtal om råvaror som utgör en risk för skogar och ekosystem med länder som producerar sådana råvaror (partnerländer), vilket inför en rättsligt bindande skyldighet för parterna att genomföra ett licenssystem och att reglera handeln med råvaror som utgör en risk för skogar och ekosystem i enlighet med nationell lagstiftning i det producerande landet och de miljö- och människorättskriterier som anges i förslaget. Råvaror som utgör en risk för skogar och ekosystem enligt förslaget och som har sitt ursprung i partnerländer med vilka frivilliga partnerskapsavtal om sådana råvaror har ingåtts, bör anses utgöra en försumbar risk i den mån partnerskapsavtalet genomförs för förslagets syfte. Sådana avtal bör bygga på nationella flerpartsdialoger i vilka alla berörda parter deltar på ett effektivt och meningsfullt sätt, inbegripet det civila samhället, urfolk och lokalsamhällen.

4.2. Samrådsskyldighet

Aktörer bör:

a) På ett lämpligt sätt, i god tid och direkt samråda med berörda parter och potentiellt berörda parter.

b) Ta vederbörlig hänsyn till parternas synpunkter vid fastställandet och genomförandet av åtgärder för tillbörlig aktsamhet.

c) Se till att representativa fackföreningar och företrädare för arbetstagare deltar i fastställandet och genomförandet av åtgärderna för tillbörlig aktsamhet.

d) Införa en mekanism för tidig varning som gör det möjligt för arbetstagare och berörda parter med väl underbyggda farhågor att informera aktören om alla eventuella risker för skada på naturliga skogar, naturliga ekosystem och mänskliga rättigheter längs hela värdekedjan. Aktören bör beakta denna information i sina förfaranden för tillbörlig aktsamhet.

e) Ta vederbörlig hänsyn till urfolks kunskaper och lokala kunskaper och de risker och farhågor som lokalsamhällen, urfolk samt mark- och miljöförsvarare gett uttryck för.

4.3. Insyns- och rapporteringsskyldighet

Aktörer bör årligen på ett offentligt, tillgängligt och ändamålsenligt sätt, som inte medför någon oproportionerlig börda, särskilt för små och medelstora företag, avge rapport till den behöriga myndigheten om sina förfaranden för tillbörlig aktsamhet och samråd, identifierade risker, sina förfaranden för riskanalys, riskreducering och riskavhjälpning samt genomförandet och resultaten av dessa.

Kommissionen bör anta delegerade akter för att fastställa rapporternas format och innehåll. Framför allt bör aktörerna även rapportera om följande: det system som de använder och hur de tillämpar det på råvarorna i fråga, identifierade risker och effekter, åtgärder som vidtas för att upphöra med och gottgöra befintliga överträdelser, förebygga och reducera riskerna för missbruk och deras resultat, åtgärder och resultat av övervakningen av att sådana insatser genomförs och av deras effektivitet, varningar som erhållits genom mekanismen för tidig varning och hur aktören beaktat dem i sina förfaranden för tillbörlig aktsamhet, samt en förteckning över alla dotterbolag, underleverantörer och leverantörer, produkter och deras kvantitet och ursprung. Underlåtenhet att offentliggöra fullständiga och aktuella rapporter bör bestraffas och i sista hand leda till att tillståndet att släppa ut produkter på unionens inre marknad dras tillbaka.

4.4. Dokumentationsskyldighet

Aktörer bör föra ett skriftligt register över alla åtgärder för tillbörlig aktsamhet och deras resultat, och på begäran göra det tillgängligt för de behöriga myndigheterna.

4.5. Kommissionens riktlinjer

Kommissionen bör ta fram riktlinjer och vägledning för att underlätta efterlevnaden av de rättsliga skyldigheter som anges i förslaget, särskilt för att klargöra förväntningarna när det gäller tillbörlig aktsamhet i specifika sammanhang, sektorer eller i förhållande till vissa typer av aktörer.  När kommissionen gör detta bör den bygga vidare på och utvidga de beprövade metoder som finns i befintliga miljöledningssystem.

För att stödja ekonomiska aktörer i att uppfylla sina skyldigheter i fråga om tillbörlig aktsamhet bör kommissionen offentliggöra regionala hotspotanalyser med avseende på råvaror som utgör en risk för skogar och ekosystem.

5. Kontroll, övervakning, verkställighet, sanktioner och tillgång till rättslig prövning

5.1. Offentlig tillsyn

Medlemsstaterna bör, i enlighet med sin nationella lagstiftning och praxis, säkerställa genomförandet av de skyldigheter som avses i avsnitt 4 genom följande åtgärder:

a) Fastställa proportionerliga, effektiva och avskräckande straff och sanktioner för bristfällig efterlevnad av någon av skyldigheterna enligt det avsnittet, och för fall då bristfällig efterlevnad av någon av de skyldigheterna orsakar, bidrar till, är kopplad till eller förvärrar skador för naturliga skogar eller naturliga ekosystem eller kränkningar av mänskliga rättigheter, eller risken för sådana. Dessa bör inbegripa

i. böter som står i proportion till skadan för naturliga skogar, naturliga ekosystem eller mänskliga rättigheter i enlighet med förslaget, kostnaden för att återställa naturliga skogar, naturliga ekosystem och mänskliga rättigheter samt den ekonomiska påverkan som överträdelsen leder till för berörda samhällen,

ii. permanent beslag av berörda råvaror och därav härledda produkter,

iii. omedelbart tillbakadragande av tillståndet att släppa ut produkter på unionens inre marknad,

iv. uteslutning från offentliga upphandlingsförfaranden,

v. straffrättsliga påföljder för enskilda personer, och när så är tillåtet, för juridiska personer i samband med de mest allvarliga brotten.

b) Utse behöriga nationella utredande myndigheter och tillsynsmyndigheter (nedan kallade behöriga myndigheter). De behöriga myndigheterna bör övervaka att aktörerna faktiskt fullgör de skyldigheter som fastställs i förslaget. Därför bör de behöriga myndigheterna genomföra officiella kontroller i enlighet med en plan, som kan inbegripa kontroller i aktörernas lokaler och granskningar på fältet, och bör kunna anta provisoriska beslut och de bör dessutom, utan att det påverkar tillämpningen av sanktioner, ha befogenhet att ålägga aktörerna att vidta korrigerande åtgärder. De behöriga myndigheterna bör också i god tid genomföra noggranna kontroller när de har tillgång till relevant information, inbegripet motiverade farhågor från tredje parter, och bör behandla information som rör deras verksamhet i enlighet med direktiv 2003/4 om allmänhetens tillgång till miljöinformation.

c) Säkerställa att allmänheten har rätt att överklaga bristfällig efterlevnad inför rättsliga eller administrativa myndigheter. Detta bör omfatta personer eller grupper vilkas rättigheter och skyldigheter eller intressen direkt eller indirekt påverkas av företagets fullständiga eller partiella underlåtenhet att utföra sina uppgifter, inbegripet anställda, kunder, konsumenter och slutanvändare, fackföreningar, gränsöverskridande fackförbund, lokalsamhällen, nationella eller lokala myndigheter eller institutioner, journalister, icke-statliga organisationer och lokala organisationer i det civila samhället.

Kommissionen bör anta delegerade akter för att fastställa rättsligt bindande normer och riktlinjer för nationella behöriga myndigheter för att säkerställa ett effektivt och enhetligt genomförande och verkställande av förslaget i hela unionen, särskilt när det gäller

 att föra och offentliggöra ett för offentligt register över de ekonomiska aktörer som omfattas av förslagets tillämpningsområde,

 att fastställa normer för kvaliteten och kvantiteten på de nationella behöriga myndigheternas kontroller av efterlevnaden,

 ytterligare riktlinjer för hur efterlevnaden ska kontrolleras, t.ex. riktlinjer för nationella behöriga myndigheter som specificerar tillsynskriterier för hur de bättre ska kunna analysera och bedöma produkters risknivå och förekomsten av tillräcklig dokumentation om de system för tillbörlig aktsamhet som används,

 riktlinjer för farhågor från tredje parts sida i syfte att fastställa unionsomfattande kriterier för att bedöma huruvida farhågor är väsentliga och tillräckligt tillförlitliga för att behandlas, och framtagande av tydliga förfarandenormer för de nationella behöriga myndigheternas snabba, opartiska, effektiva och öppna reaktioner på tredje parters farhågor,

 kriterier på unionsnivå för att hjälpa till att specificera när en aktör bör underrättas om korrigerande åtgärder, en påföljd eller när andra påföljder ska tillämpas,

 de behöriga myndigheternas skyldighet att offentligt rapportera om kontroll- och tillsynsverksamhet, upptäckta överträdelser och reaktioner på betydande farhågor.

5.2. Ansvarsskyldighet och tillgång till gottgörelse

a) Ansvarsskyldighet

Aktörer bör vara

i) solidariskt ansvariga för skador som uppstår till följd av människorättskränkningar eller skada på naturliga skogar och naturliga ekosystem, i enlighet med vad som anges i förslaget, som kontrollerade eller ekonomiskt beroende enheter har orsakat, förvärrat, bidragit till eller är kopplade till,

ii) ansvariga för skador som uppstår till följd av människorättskränkningar eller skada på naturliga skogar och naturliga ekosystem enligt vad som anges i förslaget, som är direkt kopplade till deras produkter, tjänster eller verksamhet genom en affärsförbindelse, såvida de inte kan bevisa att de har agerat med vederbörlig omsorg och vidtagit alla rimliga åtgärder med tanke på de omständigheter som skulle ha kunnat förhindra skadan. Aktörer kan därför befrias från sitt ansvar om de kan bevisa att de har iakttagit all nödvändig omsorg för att identifiera och undvika skadan.

b) Utlämnande av bevis

Om käranden har lagt fram skäligen tillgängliga omständigheter och bevis som är tillräckliga för att styrka sin talan bör svaranden bära ansvaret för att bevisa:

i) naturen av sitt förhållande till de enheter som är inblandade i skadan,

ii) huruvida man agerade med vederbörlig omsorg och vidtog alla rimliga åtgärder för att förhindra skadan.

c) Tillgång till gottgörelse

Skadelidande parter bör ha rätt till tillgängliga och effektiva rättsmedel för att söka gottgörelse mot aktörer som orsakar, förvärrar eller är kopplade till eller bidrar till negativa verkningar för deras rättigheter. Icke-statliga tvistlösningsmekanismer bör komplettera rättsmedelsmekanismer för att förbättra ansvarsskyldigheten och tillgången till rättsmedel.

6. Slutbestämmelser

6.1. Upprätthållande av skyddsnivån

Genomförandet av förslaget bör inte på något sätt motivera en sänkning av den allmänna nivån för skydd av mänskliga rättigheter, av den formella rätten och sedvanerätten för urfolk och lokalsamhällen till mark, territorier och resurser eller av miljön. Det bör i synnerhet inte påverka andra befintliga ansvarsramar för underentreprenörs- eller leveranskedjan.

6.2. Förmånligare bestämmelser

Medlemsstaterna får införa eller behålla bestämmelser som går utöver de bestämmelser som anges i förslaget när det gäller skyddet av de mänskliga rättigheterna och de miljönormer som gäller längs leveranskedjan för råvaror som utgör en risk för skogar och ekosystem.

 


 

MOTIVERING

Bakgrund och sammanhang

 

Sammanlagt avverkas 13 miljoner hektar skog[41] varje år, och nästan all avverkning sker i tropikerna (96 %). Den främsta orsaken till avskogningen (80 %) är utvidgningen av jordbruksmark[42]. Tre råvaror, nämligen soja, nötkött och palmolja, är orsaken till nästan 80 % av den globala avskogningen[43]. Andra råvaror såsom kakao eller kaffe har globalt sett relativt liten inverkan på skogen, men eftersom produktionen av dessa råvaror är mycket koncentrerad till ett fåtal länder är deras miljöavtryck och negativa effekter mycket stora inom dessa områden[44]. Unionen importerar och förbrukar 7–10 % av den totala konsumtionen av grödor och animalieprodukter som är knutna till avskogning i ursprungsländerna[45].  Unionen är också en av de största globala importörerna av ett antal råvaror som utgör risk för skogar, dvs. palmolja (17 %), soja (15 %), gummi (25 %), nötkött (41 %), majs (30 %), kakao (80 %) och kaffe (60 %)[46].

 

När det gäller konsekvenserna av klimatförändringen står den globala avskogningen för omkring 12 % av de globala växthusgasutsläppen[47]. Avskogningen innebär också förlust av biologisk mångfald, som inte kan återfås genom att ny skog planteras. När det gäller ekonomiska och sociala konsekvenser av avskogning är det viktigt att notera att 1,6 miljarder människor är beroende av skogsresurser[48]. I länder där rättsstaten är svag respekteras markbesittningsrättigheter ofta inte och ursprungsbefolkningen förlorar tillgången till skogsresurser, som är avgörande för den lokala ekonomin.

 

Genom målen för hållbar utveckling, Parisavtalet och sjunde miljöhandlingsplanen har unionen på olika nivåer åtagit sig att skydda både europeiska och globala skogar och bidra till hållbar markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk.

 

 

 

Unionen har redan vidtagit vissa regleringsåtgärder mot problemet med importerad avskogning. Det rör sig om bl.a. handlingsplanen för skogslagstiftningens efterlevnad samt förvaltning av och handel med skog (Flegt) från 2003, rådets förordning (EG) nr 2173/2005[49], förordning (EU) nr 995/2010[50] (EU:s timmerförordning), direktiv (EU) 2018/2001[51] tillsammans med direktiv (EU) 2015/1513[52]. I olika utvärderingar har deras effektivitet och räckvidd dock bedömts otillräckliga för att stoppa och vända den globala avskogningen[53] [54].

 

Det finns dock ingen sammanhängande unionsrättslig ram som direkt behandlar livsmedel eller foder av råvaror som utgör risk för skogar – med följder för den globala avskogningen. Unionen uppnådde inte sjunde miljöhandlingsprogrammets mål om att minska den totala tropiska avskogningen senast 2020. Mot denna bakgrund och med beaktande av färska undersökningsresultat, samråd som inletts av kommissionen och vetenskapliga rön i frågan, krävs reglering från unionens sida.

 

Den 23 juli 2019 antog kommissionen meddelandet Intensifiera EU:s insatser för att skydda och återställa världens skogar[55]. Den nya kommissionen har tydligt bekräftat att den planerar att vidta lagstiftningsåtgärder på unionsnivå mot global avskogning. Detta bekräftades vid utfrågningarna i Europaparlamentet av nominerade kommissionsledamöter[56].

 

Europaparlamentet har regelbundet uppmanat kommissionen att intensifiera unionens insatser mot den globala avskogningen.[57] [58]. Mer specifikt uppmanade parlamentet i sin resolution av den 16 januari 2020 om det 15:e mötet i partskonferensen (COP15) för konventionen om biologisk mångfald kommissionen att föreslå lagstiftning som grundar sig på tillbörlig aktsamhet för avskogningsfria produkter på EU-marknaden[59].

 

Föredraganden rekommenderar att kommissionen för första gången ska lägga fram ett lagstiftningsförslag om obligatorisk tillbörlig aktsamhet för råvaror som utgör en risk för skogar och ekosystem och som släpps ut på unionsmarknaden.

 

Föredraganden anser att EU:s timmerförordning kan vara en lämplig modell att bygga vidare på om vissa av dess aspekter förbättras. Dessa förbättringar bör gälla krav på råvaror som släpps ut på unionsmarknaden. Kraven bör sträcka sig längre än lagligheten för råvarornas ursprung i ursprungslandet och inbegripa hållbarhetskriterier och skydd av de mänskliga rättigheterna. Dessutom bör man dra lärdom av det bristfälliga genomförandet och verkställandet av EU:s timmerförordning. Föredraganden föreslår därför att det i förslaget till en framtida förordning om råvaror som utgör en risk för skogar införs en bättre mekanism för genomförande och verkställande.

 

Föredraganden anser att det är nödvändigt med krav på tillbörlig aktsamhet för ekonomiska aktörer som släpper ut produkter som utgör en risk för skogar och ekosystem och därav framställda produkter på unionsmarknaden, eftersom ekonomiska aktörers insatser och frivilliga åtaganden när det gäller att begränsa den inverkan på avskogning som råvaror som utgör risk för skogar och ekosystem har och vidta frivilliga åtgärder för leveranskedjan hittills har varit ganska begränsade och överlag otillfredsställande[60]. Studier har visat att det är angeläget med ökade offentliga insatser[61].

 

Företag och branschorganisationer har instämt i denna uppfattning under många möten med föredraganden. De har konstaterat att de föredrar en förordning om tillbörlig aktsamhet för råvaror som utgör risk för skogar även av affärsmässiga skäl.

 

Kraven upprepas i en studie som kommissionens GD JUST beställt om krav på tillbörlig aktsamhet i hela leveranskedjan[62], där flertalet företag och övriga intressenter (68 %) svarade att nuvarande system för frivilliga åtgärder inte på ett betydande sätt har förändrat hur företagen hanterar de sociala, miljömässiga och styrningsrelaterade konsekvenserna av sin verksamhet eller erbjudit gottgörelse för de drabbade.

 

Enligt studien skulle obligatorisk tillbörlig aktsamhet möjliggöra betydande förebyggande fördelar, möjligheter till skydd samt bättre tillgång till rättslig prövning vid negativ miljöpåverkan för rättsinnehavarna[63] som rapporteringsskyldigheterna inte omfattar.

 

Enligt studien skulle obligatorisk tillbörlig aktsamhet ha de mest positiva sociala, människorättsliga och miljömässiga konsekvenserna medan frivilliga riktlinjer och rapporteringsskyldigheter inte anses kunna ge betydande positiva effekter för människor eller för vår planet.

 

 

Syfte

 

Av dessa skäl är föredragandens syfte med förslaget att säkerställa en hög skyddsnivå för naturliga skogar och naturliga ekosystem och skydd av de mänskliga rättigheter som kan påverkas av skördande, utvinning och produktion av råvaror som oftast kan knytas till avskogning, förstörelse av ekosystem, försämring av skogar och ekosystem samt människorättskränkningar.

 

Föredraganden anser att även naturliga ekosystem ska omfattas av förslaget, eftersom det annars skulle uppstå ett tryck för att dessa områden ska omvandlas till jordbruksmark, vilket skulle ha lika förödande effekter på klimatet och den biologiska mångfalden. Dessutom måste mänskliga rättigheter omfattas av förslaget, eftersom människorättskränkningar är en orsak till och en följd av förstörelse av skogar och ekosystem. Att trygga besittningsrätten för befolkningar som är beroende av skogen är direkt gynnande för skogar och ekosystem.

 

 

Tillämpningsområde

 

Föredraganden anser att förslaget bör omfatta ekonomiska aktörer av alla storleksordningar, eftersom kryphål i lagstiftningen annars skulle äventyra förordningens syften. Samma resonemang gäller för fullständigt täckande av de ekonomiska aktörernas värdekedjor. Att göra förordningen tillämplig på alla ekonomiska aktörer är i linje med FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter, i vilka det betonas att alla företag har ansvar för att respektera de mänskliga rättigheterna. Föredraganden vill understryka att detta ansvar även gäller skyddet av miljön.

 

Dessutom bör förordningen omfatta alla finansinstitut. En färsk undersökning från Global Witness visar att EU-baserade finansinstitut mellan 2013 och 2019 var den huvudsakliga finansieringskällan och hade stött sex jordbruksföretag med anknytning till skogsförstörelse i de hårt drabbade skogarna i Amazonas, Kongobäckenet och Papua Nya Guinea till ett belopp på 7 miljarder euro[64].

 

Föredraganden håller med om slutsatserna i den studie som beställts av GD JUST om att en bred grupp företag bör inkluderas i en EU-omfattande ram för tillbörlig aktsamhet, inbegripet små och medelstora företag och finansinstitut[65].

 

Det förefaller även logiskt att krav på spårbarhet för råvaror och produkter som omfattas av förslaget också ska gälla för marknadsaktörer. Spårbarhet gör det möjligt att när som helst identifiera den eller de berörda ekonomiska marknadsaktörer som släpper ut varor som omfattas av förordningen och därför har ansvar att visa tillbörlig aktsamhet.

 

I sitt meddelande Intensifiera EU:s insatser för att skydda och återställa världens skogar från 2019 drog kommissionen slutsatsen att om man ser till avskogningen som ”konkretiserad” i den totala slutliga förbrukningen står EU för omkring 10 procent av den globala andelen. Detta beror främst på att EU importerar produkter som palmolja, kött, soja, kakao, majs, timmer och gummi, även i form av bearbetade produkter eller tjänster. Därför bör dessa råvaror omfattas av förordningen. De föreslagna åtgärderna bör också tillämpas på produkter som innehåller råvaror eller bearbetade råvaror, antingen som enda insatsvara eller i kombination med andra insatsvaror, för att undvika att det skapas incitament för efterfrågan på sådana produkter och för att inte riskera att skyldigheten att visa tillbörlig aktsamhet kringgås. Föredraganden konstaterar att de vetenskapliga kunskaperna om exakt vilken inverkan importen av vissa råvaror har på situationen för skogarna, ekosystemen och de mänskliga rättigheterna fortfarande håller på att utvecklas. Föredraganden föreslår därför att ytterligare råvaror skulle kunna läggas till förordningens tillämpningsområde genom en delegerad akt.

 

 

Allmänna skyldigheter

 

Föredraganden föreslår att de råvaror som omfattas av förslaget inte bör härröra från områden som före den 1 januari 2008 kunde klassificeras som naturliga skogar eller naturliga ekosystem, men som sedan dess har förlorat denna status eller har försämrats.

 

Med den 1 januari 2008 som brytdatum skulle förslaget anpassas till bestämmelserna om hållbarhet i direktiv (EU) 2018/2001.

 

För definitionen av naturliga skogar, naturliga ekosystem, avskogning och försämring av skogar och ekosystem föreslår föredraganden att man använder sig av definitionerna i ramen för ansvarsskyldighet och metoden i direktiv (EU) 2018/2001 för mark med ekosystem av stort värde för den biologiska mångfalden och stora kollager. Föredraganden anser att dessa är erkända begrepp med redan befintliga riktlinjer vilket gör dem lätta att använda. I ramen om ansvarsskyldighet görs dessutom tydlig åtskillnad mellan naturliga skogar och trädplanteringar, och ramen tar uttryckligen upp både omvandling till planteringar och allvarlig, pågående försämring.

 

För att underlätta genomförandet bör kommissionen genom en delegerad akt regelbundet anta en icke uttömmande förteckning över områden som omfattas av förslaget.

 

När det gäller mänskliga rättigheter bör de ekonomiska aktörerna säkerställa att deras produkter inte är kopplade till de människorättskränkningar som oftast kan knytas till avskogning, förstörelse av ekosystem och försämring av skogar och ekosystem. Hit hör besittningsrätt, urfolks rättigheter, på förhand inhämtat och välinformerat samtycke i enlighet med FN:s ständiga forum för frågor om urfolk, rätten till vatten och arbetstagarrättigheter enligt ILO:s grundläggande konventioner och andra internationellt erkända mänskliga rättigheter som rör användning, tillgång till och ägande av mark.

 

 

Krav på tillbörlig aktsamhet

 

Utifrån OECD:s riktlinjer för multinationella företag och OECD:s och FAO:s riktlinjer för ansvarsfulla leveranskedjor inom jordbruket föreslår föredraganden att det för ekonomiska aktörer ska råda skyldighet att visa tillbörlig aktsamhet, samrådsskyldighet, insyns- och rapporteringsskyldighet och dokumentationsskyldighet.

 

Tillbörlig aktsamhet bör följa en riskbaserad strategi. Föredraganden betonar att en riskbaserad strategi inte bör förbjuda ekonomiska aktörer att engagera sig i vissa sammanhang eller med vissa affärspartner, utan bör hjälpa dem att på ett effektivt sätt hantera riskerna för negativa effekter i högrisksammanhang.

 

Tillbörlig aktsamhet är inte beroende av att ursprungsstater säkerställer efterlevnad, utan ansvaret ligger på ekonomiska aktörer som vill saluföra råvaror eller därav framställda produkter i unionen. Föredraganden betonar att i motsats till verktyg som märkning och certifiering är tillbörlig aktsamhet inte beroende av konsumenternas preferenser och kan därför vara ännu effektivare när det gäller att uppnå regleringsmålen.

 

Enligt de föreslagna åtgärderna skulle det vara möjligt att lagligen släppa ut produkter på unionsmarknaden endast om de ekonomiska aktörerna tack vare sitt förfarande för tillbörlig aktsamhet kan visa att en identifierad risk har reducerats till en närapå försumbar nivå. För att underlätta efterlevnaden skulle aktörerna dessutom vara skyldiga att säkerställa spårbarhet och öppenhet i sina leveranskedjor och rapportera om hur de iakttar tillbörlig aktsamhet, särskilt när det gäller riskbedömning och riskreducering.

 

Föredraganden föreslår att kommissionen ska utarbeta riktlinjer till stöd för de ekonomiska aktörerna när de genomför skyldigheterna. För att säkerställa unionsomfattande högkvalitativa och jämförbara standarder för öppenhet och rapportering bör kommissionen anta delegerade akter i dessa frågor.

 

Krav på tillbörlig aktsamhet: det bör införas en skyldighet för ekonomiska aktörer att iaktta tillbörlig aktsamhet i hela leveranskedjan i syfte att identifiera, förebygga och minska risker och konsekvenser för miljön, samhället och mänskliga rättigheter, för att säkerställa att varor som släpps ut på unionsmarknaden är förenliga med en uppsättning hållbarhetskriterier och rättsliga kriterier.

 

I likhet med förordning (EG) nr 2173/2005 skulle frivilliga partnerskapsavtal kunna förhandlas fram mellan unionen och länder som producerar råvaror som utgör en risk för skogar och ekosystem. Föredraganden vill dock understryka att förhandlingar om frivilliga partnerskapsavtal kan ta många år, medan en förordning om obligatorisk tillbörlig aktsamhet för råvaror som utgör en risk för skogar kan träda i kraft snabbare och även vara fristående.

 

Ekonomiska aktörer bör kunna använda system för tredjepartscertifiering för att informera om fullgörandet av dessa skyldigheter. Föredraganden betonar dock att system för tredjepartscertifiering inte kan ersätta de ekonomiska aktörernas skyldighet att visa tillbörlig aktsamhet och den ekonomiska aktörens ansvarsskyldighet. Mot bakgrund av att många olika system för tredjepartscertifiering kan vara relevanta bör aktörerna göra en noggrann bedömning av de kriterier för risk för skogar och ekosystem som fastställts i förslaget innan man drar slutsatsen att ett system faktiskt kan bidra till förslagets mål. Föredraganden påpekar att det finns stora kvalitetsskillnader mellan certifieringssystemen, vars ändamålsenlighet beror på en rad olika faktorer, bl.a. tillämpningsområde, grad av öppenhet och hur kraftfulla  kriterierna är[66] samt hur ofta revisioner krävs och deras kvalitet och oberoende. Variationen begränsar i vilken grad de kan användas på ett enhetligt sätt som verktyg för att förhindra avskogning[67]. Utöver kriterierna för risk för skogar och ekosystem bör bedömningen även omfatta specifika kriterier för styrning, däribland oberoende av industrin, medtagande av samhälls- och miljöintressen vid fastställandet av standarder, oberoende extern granskning, offentliggörande av revisionsberättelser, transparens i alla faser och öppenhet. Endast efter en sådan bedömning får aktörerna besluta att ta hänsyn till tredjepartssystem när så är nödvändigt och relevant.

 

Samrådsskyldighet: de ekonomiska aktörerna bör samråda med berörda parter när de fastställer och vidtar sina åtgärder för tillbörlig aktsamhet och bör införa en mekanism för tidig varning som gör det möjligt för tredje part att informera den ekonomiska aktören om eventuell risk för skada längs hela värdekedjan. Tredje part har ofta omfattande kunskaper om den lokala situationen och kan hjälpa de ekonomiska aktörerna att fullgöra sin skyldighet att förebygga skada.

 

Öppenhets- och rapporteringsskyldighet: de ekonomiska aktörerna bör regelbundet och offentligt rapportera om sina förfaranden för tillbörlig aktsamhet, sin verksamhet och sina resultat. Rapporternas format och innehåll bör fastställas genom en delegerad akt för att säkerställa enhetlighet och för att inte de ekonomiska aktörerna fritt ska kunna välja vad de vill rapportera om.  Offentlig rapportering bör göra det möjligt för tredje part att granska ekonomiska aktörers verksamhet. 

 

Dokumentationsskyldighet: de ekonomiska aktörerna bör skriftligen dokumentera alla sina åtgärder för tillbörlig aktsamhet för att eventuella överträdelser av förordningen ska kunna utredas i händelse av anklagelser i ett senare skede.

 

 

Kontroll, övervakning, verkställighet och tillgång till rättslig prövning

 

Tillbörlig aktsamhet ska vara utgångspunkten när en marknadsaktör beslutar att släppa ut varor som omfattas av förordningen på unionsmarknaden. Om sådana varor släpps ut på unionsmarknaden utan att de kriterier och skyldigheter avseende hållbarhet och mänskliga rättigheter som beskrivs ovan är uppfyllda ska de berörda ekonomiska aktörerna anses vara juridiskt ansvariga för konsekvenserna, och bli föremål för offentliga och privata efterlevnadsåtgärder från behöriga administrativa och rättsliga myndigheters sida respektive från privata aktörer som lidit skada.

 

Medlemsstaterna bör därför se till att de behöriga myndigheterna övervakar att de ekonomiska aktörerna fullgör de skyldigheter som föreskrivs i förordningen (tillbörlig aktsamhet, samråd, rapportering, dokumentation),

 

Ekonomiska aktörer bör vara straffrättsligt ansvariga för brott mot sina skyldigheter. Medlemsstaterna bör föreskriva proportionerliga, effektiva och avskräckande påföljder för bristfällig efterlevnad av skyldigheterna i fråga om tillbörlig aktsamhet, samråd, rapportering och dokumentation samt om bristfällig efterlevnad av de skyldigheter som anges i förordningen har orsakat miljöskador eller brott mot de mänskliga rättigheterna.

 

Standarder och riktlinjer för nationella behöriga myndigheter bör utarbetas på unionsnivå för att säkerställa ett effektivt och enhetligt genomförande och verkställande av förslaget i hela unionen. Föredraganden anser att man i detta sammanhang kan dra lärdom av erfarenheterna från EU:s timmerförordning.[68] [69]

 

Tredje part bör kunna ställa de ekonomiska aktörerna till svars för bristfällig efterlevnad av skyldigheterna enligt förordningen inför rättsliga eller administrativa myndigheter. De ekonomiska aktörerna bör ha bevisbördan om en kärande har lagt fram skäligen tillgängliga omständigheter och tillräckliga bevis för att styrka sin talan.

 

Ekonomiska aktörer bör vara solidariskt ansvariga för skador som uppstår till följd av brott mot mänskliga rättigheter och miljön och bör gottgöra enskilda personer eller organisationer som har lidit skada.

 

Att bestämmelserna om obligatorisk tillbörlig aktsamhet måste inbegripa någon form av ansvar får även stöd i en studie från GD JUST om kravet på tillbörlig aktsamhet. Enligt studien svarade 73 % av aktörerna att de föredrar krav på obligatorisk tillbörlig aktsamhet i kombination med civil- eller straffrättsligt ansvar och/eller böter före frivilliga riktlinjer. Branschorganisationernas preferenser är dock omvända.

 

Ekonomiska konsekvenser

 

Åtgärderna i förslaget har för det mesta ingen omedelbar inverkan på EU:s administrativa utgifter. Ytterligare kostnader för medlemsstaterna för att övervaka och verkställa genomförandet av en förordning av denna typ beror på nationella val för genomförandet, men kan minimeras i den mån dessa kostnader kan ingå i befintliga budgetar för t.ex. miljö- och tullmyndigheter, domstolar och rättsväsendet. Dessutom betonar föredraganden att konsekvenserna för de offentliga budgetarna bör vägas mot förslagets positiva konsekvenser för miljön och mänskliga rättigheter.

 

Studien om krav på tillbörlig aktsamhet i hela leveranskedjan som kommissionens GD JUST beställt visar preliminärt att kostnaden för ekonomiska aktörer för obligatorisk tillbörlig aktsamhet förefaller att vara relativt låg i förhållande till företagens intäkter. De extra återkommande kostnaderna på företagsnivå som andel av företagens intäkter uppgår i genomsnitt till mindre än 0,14 % för små och medelstora företag och 0,009 % för stora företag.30  [70]

 

Resultaten av GD JUST:s studie visar även preliminärt att kostnaderna för kravet på tillbörlig aktsamhet skulle uppvägas av unionsomfattande reglering, tack vare planeringssäkerhet, jämlika villkor för ekonomiska aktörer i hela unionen och ökad hävstångseffekt genom en icke förhandlingsbar standard.[71]

 

Slutsatserna i GD JUST:s studie hänvisar till kostnaderna och fördelarna med en sektorsövergripande förordning om tillbörlig aktsamhet avseende mänskliga rättigheter och miljö, och  föredraganden menar att liknande kostnader och fördelar kan antas uppstå genom en förordning om obligatorisk tillbörlig aktsamhet för råvaror som utgör en risk för skogar och ekosystem.

 

Den kommande bedömningen av det europeiska mervärdet kommer att gå närmare in på detta.

 

Slutbestämmelser

 

Föredraganden anser att förslaget bör fungera som en undre gräns och att medlemsstaterna kan införa strängare regler för leveranskedjan.


 

 

YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR INTERNATIONELL HANDEL (9.9.2020)

till utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet

med rekommendationer till kommissionen om en EU-rättslig ram för att stoppa och vända den globala avskogning som drivs av EU

(2020/2006(INL))

Föredragande av yttrande: Karin Karlsbro

(Initiativ – artikel 47 i arbetsordningen)

 

 

FÖRSLAG

Utskottet för internationell handel uppmanar utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet att som ansvarigt utskott göra följande:

 Infoga följande förslag i det förslag till resolution som antas:

1. Europaparlamentet konstaterar att globalt bevarande av skogarna och förebyggande av skogsförstörelse är några av de största hållbarhetsutmaningarna under vår tid, och utan dem kan målen i 2030 års agenda för hållbar utveckling, Parisavtalet och den gröna given inte uppnås. Parlamentet betonar att hållbart utnyttjande av skogar och ekosystem i många delar av världen inte kan säkerställas genom den nuvarande politiken. Parlamentet betonar i detta avseende att handels- och investeringspolitiken behöver ses över för att denna internationella utmaning ska kunna bemötas mer effektivt och genom att lika villkor säkerställs globalt medan hänsyn tas till sambandet mellan handelsavtal och global biologisk mångfald samt skogsekosystem. Parlamentet anser att EU måste se till att unionen endast främjar globala leveranskedjor och finansiella flöden som är hållbara och avskogningsfria och som inte leder till kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

2. Europaparlamentet konstaterar med oro att forskningen efter det tragiska utbrottet av covid-19-pandemin fortsätter att bekräfta ett oroväckande samband mellan zoonotiska sjukdomar och avskogning, klimatförändringar och förlust av biologisk mångfald.

3. Europaparlamentet välkomnar de goda resultat som samarbetet med tredjeländer inom ramen för EU:s handlingsplan Flegt och frivilliga partnerskapsavtal har visat när det gäller att ta itu med problemet med olaglig avverkning på utbudssidan, och betonar att detta arbete bör intensifieras, särskilt genom övervakning, granskning och kontroll, och även genom att erbjuda kapacitetsuppbyggnad. Parlamentet betonar att de frivilliga partnerskapsavtalen utgör en mycket effektiv ram för att inrätta goda partnerskap med dessa länder, och att nya frivilliga partnerskapsavtal med ytterligare partner bör främjas. Parlamentet uppmanar EU att öka anslagen till Flegt.

4. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa ett fullständigt genomförande av EU:s Flegt-arbetsplan 2018–2022.

5.  Europaparlamentet välkomnar EU:s meddelande av den 23 juli 2019 om att intensifiera EU:s insatser för att skydda och återställa världens skogar. Parlamentet understryker betydelsen av åtgärder som säkerställer att efterfrågan ligger i linje med de fastställda målen, eftersom EU är en betydande importör av råvaror som utgör en risk för skogar och ekosystem och att unionen har ett ansvar för att minska eventuella negativa effekter av denna import.

6. Europaparlamentet bekräftar att EU:s timmerförordning är viktig för att förhindra att olagligt avverkat timmer kommer in på EU:s marknader. Parlamentet välkomnar kommissionens kommande kontroll av ändamålsenligheten i förordningen Flegt och EU:s timmerförordning såsom ett tillfälle att skärpa kontrollen av deras efterlevnad och ytterligare förbättra genomförandet av dem samt utvidga dem till att även omfatta exempelvis trycksaker, trävaror och konflikttimmer samt till att stärka civilsamhällets roll.

7. Europaparlamentet upprepar sitt krav på noggrannare kontroller av importerat timmer och importerade trävaror vid EU:s gränser, så att det kan säkerställas att de importerade produkterna verkligen uppfyller kriterierna för införsel till EU. Parlamentet efterlyser ett snabbt och effektivt genomförande av unionens tullkodex och förstärkning av de nationella tullmyndigheternas kapacitet att säkerställa bättre harmonisering och bättre genomförande av unionens tullkodex. Parlamentet betonar att kommissionen måste säkerställa att tullkontroller i hela EU följer samma standarder med hjälp av en direkt, enhetlig tullkontrollmekanism som samordnas med medlemsstaterna, och i fullständig överensstämmelse med subsidiaritetsprincipen.

8. Europaparlamentet noterar att jordbrukets expansion står bakom uppskattningsvis 80 procent av den globala avskogningen och har sin bakgrund i efterfrågan på råvaror som utgör en risk för skogar och ekosystem, såsom palmolja, soja, kött, läder, kakao, kaffe, gummi och majs. Parlamentet konstaterar att det, med undantag av de produkter som omfattas av EU:s timmerförordning, för närvarande inte finns någon gällande EU‑lagstiftning som ålägger sådana ekonomiska aktörer som tar in råvaror som utgör en risk för skogar och ekosystem på EU-marknaden att följa förfaranden för tillbörlig aktsamhet för att minska risken för avskogning. Parlamentet anser att handelsbaserade partnerskapsavtal med viktiga producentländer av råvaror som utgör en risk för skogar och ekosystem skulle kunna vara användbara för att ta itu med drivkrafterna bakom avskogningen på utbudssidan, och noterar att Flegt-modellen med frivilliga partnerskapsavtal är ett alternativ.

9. Europaparlamentet anser att handel och internationellt samarbete är viktiga verktyg för att befästa högre hållbarhetsstandarder, särskilt inom sektorer med anknytning till skogen och de värdekedjor som härrör från dem. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stärka samarbetet med tredjeländer genom tekniskt bistånd, utbyte av information och god praxis när det gäller bevarande och skydd samt hållbart utnyttjande av skogar, med särskild inriktning på sambandet mellan organiserad brottslighet och varor som är förknippade med avskogning, liksom att främja och underlätta vetenskapligt och akademiskt samarbete med tredjeländer samt forskningsprogram för att främja kunskap och innovation om biologisk mångfald, ”gröna företag” och den cirkulära ekonomin. Parlamentet betonar att man måste beakta effekterna av åtgärderna på sysselsättningen och tillväxten i de minst utvecklade länder som är beroende av produktionen av råvaror som utgör en risk för skogar och ekosystem. Parlamentet uppmanar EU att stödja och samarbeta med regeringar och det civila samhället i tredjeländer i deras insatser för att motverka avskogning, särskilt genom det allmänna preferenssystemet. Parlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera huruvida ett nytt specifikt instrument för handelsrelaterat bistånd bör tas fram för att underlätta handel i samband med minskning av risker i samband med produktion av råvaror som utgör en risk för skogar och ekosystem.

10. Europaparlamentet rekommenderar att alla nya och uppdaterade handels- och investeringsavtal ska innehålla mer ambitiösa klimat- och miljöbestämmelser om bevarande och hållbar förvaltning av skogar, och stärka genomförandet av dessa bestämmelser, så att villkoren för skogar och ekosystem förbättras, inbegripet skyddet av ursprungsbefolkningars och lokalsamhällens rättigheter, samt bestämmelser om bekämpning av korruption med anknytning till olaglig avverkning, och en skyldighet att se till att multilaterala miljöavtal, såsom Parisavtalet och konventionen om biologisk mångfald, genomförs på ett effektivt sätt. Parlamentet uppmanar kommissionen att utreda olika verktyg för att övervaka importvarors koldioxidavtryck.

11. Europaparlamentet konstaterar att det – trots företagens genuina försök att reglera sig själva genom frivilliga krav på tillbörlig aktsamhet – är uppenbart att dessa fortfarande är otillräckliga, eftersom komplicerade, dynamiska och icke-transparenta globala värdekedjor ofta är förknippade med avskogning. Därför rekommenderar parlamentet att det tas fram en effektivare och mer dristig, bindande EU-regleringsram för att ta itu med efterfrågan i hela unionen.

12. Europaparlamentet anser att ett lagförslag som inför en skyldighet för aktörer som på den inre marknaden släpper ut råvaror och produkter som utgör en risk för skogar och ekosystem att visa tillbörlig aktsamhet, måste säkerställa att dessa råvaror och produkter inte leder till avskogning, skogsförstörelse och omvandling eller försämring av naturliga ekosystem eller därtill relaterade människorättskränkningar. Parlamentet anser att en liknande skyldighet att visa tillbörlig aktsamhet också bör gälla finanssektorn, och skyldigheten att visa tillbörlig aktsamhet bör gälla utmed hela leveranskedjan och omfatta OECD:s riktlinjer om socialt ansvar och mänskliga rättigheter inom handeln. Parlamentet betonar att man för att effektivisera ett sådant regelverk även bör säkerställa adekvat tillgång till rättslig prövning, rättsmedel och ett effektivt skydd för visselblåsare i länder som exporterar naturresurser.

13. Europaparlamentet anser att framtida förslag om råvaror som utgör en risk för skogar bör bygga på lärdomar från handlingsplanen Flegt, EU:s timmerförordning, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/821[72] (konfliktmineralförordningen), Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/95/EU[73] (direktivet om icke-finansiell rapportering), lagstiftning om olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IUU) och andra EU-initiativ för att reglera leveranskedjor. Parlamentet uppmanar EU att uppmuntra frivillig certifiering av hållbart skogsbruk, som kan kontrollera hållbarheten och vara förenlig med eventuella system för tillbörlig aktsamhet.

14. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att de åtgärder som ska antas inbegriper en omfattande och mångsidig strategi mot avskogning, med tanke på dess många olika dimensioner och dess anknytning till såväl etablering av hållbara företag som kampen mot brottsliga ekonomier. Parlamentet uppmanar i detta syfte att det ska föras en dialog med tredjeländer för att i varje enskilt fall analysera huvudorsakerna till förluster av skogsarealer och relevansen hos de åtgärder som ska genomföras.

15. Europaparlamentet betonar vikten av att genomföra en konsekvensbedömning och ta hänsyn till dess resultat för att utforma regler som inte hindrar utan snarare ökar konkurrenskraften och som är funktionella och tillämpliga på alla marknadsaktörer, inbegripet små och medelstora företag. Parlamentet betonar vikten av att säkerställa att en sådan ram är förenlig med WTO:s bestämmelser, dvs. att den är proportionerlig, icke-diskriminerande och att den inte innebär godtycklig eller oberättigad diskriminering eller en förtäckt begränsning av den internationella handeln. Parlamentet rekommenderar att små och medelstora företag ska ges tillräckligt med stöd och övergångsperioder för att de ska kunna anpassa sin verksamhet till de nya reglerna.

16. Europaparlamentet understryker att drivkrafterna bakom avskogningen går utanför själva skogssektorn och hänger samman med en mängd olika frågor, såsom besittningsrättsliga förhållanden, skydd av ursprungsbefolkningars rättigheter, jordbrukspolitik, klimatförändringar, demokrati, mänskliga rättigheter och politisk frihet. Parlamentet påminner om att kvinnor från ursprungsbefolkningar och kvinnliga jordbrukare spelar en central roll för skyddet av skogens ekosystem. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra mer för att på ett helhetsbetonat sätt ta itu med avskogningen med hjälp av en enhetlig politisk ram, och att samtidigt säkerställa bevarandet av ekosystem. Parlamentet anser att jämställdhet i skogsbruksutbildning är av grundläggande betydelse för ett hållbart skogsbruk, vilket bör synas i EU:s handlingsplan.

17. Europaparlamentet påminner om att FN:s vägledande principer om företag och mänskliga rättigheter måste följas. Parlamentet stöder de pågående förhandlingarna om att inrätta ett bindande FN-instrument för transnationella och andra företag, med respekt för mänskliga rättigheter, och betonar att det är viktigt att EU medverkar proaktivt i processen.

18. Europaparlamentet betonar att bestämmelser om offentlig upphandling i frihandelsavtal alltid bör beakta sociala och miljömässiga kriterier och kriterier för ansvarsfullt företagande i samband med tilldelningen av kontrakt.

19. Europaparlamentet insisterar på att obligatoriska krav på unionsnivå bör kompletteras genom utökat och stärkt globalt samarbete, stärkt global miljöstyrning och globalt miljösamarbete med tredjeländer med hjälp av tekniskt bistånd, utbyte av information om och beprövade metoder för skydd, bevarande och hållbart utnyttjande av skog, med särskilt erkännande av hållbarhetsinitiativ som genomförs av den privata sektorn. Enligt parlamentet bör detta ske genom ökade insatser i viktiga internationella forum, däribland Världshandelsorganisationen (WTO) och Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD), i syfte att stoppa avskogning och skogsförstörelse samt att återställa skogar och undvika den omvända effekten av att oönskade avskogningsmarkerade leveranskedjor avleds till andra regioner i världen.

20. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att genom handel och internationellt samarbete uppmuntra de investeringar som krävs för att befästa högre hållbarhetsstandarder i skogssektorerna och deras värdekedjor, och att främja den cirkulära bioekonomin, grön turism, förnybar energi, smart jordbruk och andra relevanta områden, även i tredjeländer.

 Infoga följande rekommendationer i bilagan till förslaget till resolution:

Frivilliga partnerskapsavtal

1.  Europaparlamentet anser att förslaget bör garantera rättssäkerhet för alla berörda intressenter avseende eventuella nya EU-omfattande åtgärder och ramar i samband med den nuvarande tillämpningen av Flegt-partnerskapsavtal och Flegt-licenser, i syfte att säkra intresset för investeringar i avskogningsfri export till EU. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att ingå handelsbaserade partnerskapsavtal med länder som är centrala producenter av jordbruksråvaror, i syfte att motverka utbudsstyrda drivkrafter för avskogning.


INFORMATION OM ANTAGANDET I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande

3.9.2020

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

38

0

4

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Barry Andrews, Anna-Michelle Asimakopoulou, Tiziana Beghin, Geert Bourgeois, Saskia Bricmont, Udo Bullmann, Jordi Cañas, Daniel Caspary, Anna Cavazzini, Miroslav Číž, Arnaud Danjean, Paolo De Castro, Emmanouil Fragkos, Raphaël Glucksmann, Markéta Gregorová, Enikő Győri, Roman Haider, Heidi Hautala, Danuta Maria Hübner, Herve Juvin, Karin Karlsbro, Maximilian Krah, Danilo Oscar Lancini, Bernd Lange, Margarida Marques, Gabriel Mato, Emmanuel Maurel, Maxette Pirbakas, Carles Puigdemont i Casamajó, Samira Rafaela, Inma Rodríguez-Piñero, Massimiliano Salini, Helmut Scholz, Liesje Schreinemacher, Sven Simon, Dominik Tarczyński, Mihai Tudose, Kathleen Van Brempt, Marie-Pierre Vedrenne, Jörgen Warborn, Iuliu Winkler, Jan Zahradil

 


SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP
I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

38

+

GUE/NGL

Emmanuel Maurel, Helmut Scholz

ID

Roman Haider, Herve Juvin, Maximilian Krah, Danilo Oscar Lancini, Maxette Pirbakas

NI

Tiziana Beghin, Carles Puigdemont i Casamajó

PPE

Anna-Michelle Asimakopoulou, Daniel Caspary, Arnaud Danjean, Enikő Győri, Danuta Maria Hübner, Gabriel Mato, Massimiliano Salini, Sven Simon, Jörgen Warborn, Iuliu Winkler

RENEW

Barry Andrews, Jordi Cañas, Karin Karlsbro, Samira Rafaela, Liesje Schreinemacher, Marie-Pierre Vedrenne

S&D

Udo Bullmann, Miroslav Číž, Paolo De Castro, Raphaël Glucksmann, Bernd Lange, Margarida Marques, Inma Rodríguez-Piñero, Mihai Tudose, Kathleen Van Brempt

VERTS/ALE

Saskia Bricmont, Anna Cavazzini, Markéta Gregorová, Heidi Hautala

 

0

-

 

 

 

4

0

ECR

Geert Bourgeois, Emmanouil Fragkos, Dominik Tarczyński, Jan Zahradil

 

Teckenförklaring:

+ : Ja-röster

- : Nej-röster

0 : Nedlagda röster

 

 


 

YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR UTVECKLING (20.7.2020)

till utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet

med rekommendationer till kommissionen om en EU-rättslig ram för att stoppa och vända den globala avskogning som drivs av EU

(2020/2006(INL))

Föredragande av yttrande: Michèle Rivasi

(Initiativ – artikel 47 i arbetsordningen)

 

 

FÖRSLAG

Utskottet för utveckling uppmanar utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet att som ansvarigt utskott infoga följande förslag i det förslag till resolution som antas:

1. Europaparlamentet betonar att skogsbrukspolitiken först och främst är en nationell behörighet men erkänner att mycket av unionspolitiken inverkar på skogarna. Parlamentet uppmanar unionen att utan dröjsmål anta en lagstiftningsakt med obligatoriska krav för företag på tillbörlig aktsamhet i hela leveranskedjan, för att säkerställa att sådana råvaror som medför en risk för skogen som släpps ut på unionsmarknaden är hållbara, inte har bidragit till avskogning, inte förstör skogar eller ekosystem med hög biologisk mångfald och är förenliga med skyldigheter på området för mänskliga rättigheter och med internationella arbets- och miljönormer och andra internationella skyldigheter, inbegripet rättigheter för ursprungsbefolkningar och lokalsamhällen samt OECD:s riktlinjer om tillbörlig aktsamhet inom ansvarsfullt företagande. Parlamentet betonar att sådan lagstiftning bör präglas av ett övergripande tillvägagångssätt för olika typer av råvaror, tillämpas på alla ekonomiska aktörer i leveranskedjan, däribland ekonomiska aktörer, både uppströms och nedströms, ge tillgång till rättslig prövning för offer, och åtföljas av en robust mekanism för rapportering, offentliggörande och efterlevnad med effektiva, proportionella och avskräckande påföljder vid bristande efterlevnad samt bygga på de lärdomar som dragits av befintlig lagstiftning om till exempel konfliktmineraler, timmerförordningen och oreglerat och orapporterat fiske, som alla inbegriper obligatoriska krav på tillbörlig aktsamhet.

2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja en sådan rättslig ram på internationell nivå. Parlamentet betonar i detta sammanhang vikten av sektorsövergripande samordning och av att utforma partnerskap, i nära samarbete med producent- och konsumentländer, för att motverka avskogning och skogsförstörelse på ett övergripande sätt, särskilt inom viktiga internationella forum, vilket till exempel innebär främjande av en gemensam förståelse för hållbara leveranskedjor utan avskogning och transparenta värdekedjor på grundval av en robust metod som är gemensam för partnerländerna.

3. Europaparlamentet betonar också att den nya rättsliga ramen inte får leda till illojal konkurrens eller en alltför stor administrativ börda för små och medelstora företag, och efterlyser stöd till utvecklingsländerna när det gäller att anpassa sig till den föreslagna nya ramen, särskilt när det gäller diversifieringen av inkomsterna. Parlamentet betonar vikten av att anta kompletterande åtgärder för att kompensera för eventuella inkomstförluster för små och medelstora företag och för att hjälpa utvecklingsländerna att anpassa sig till den nya rättsliga ramen.

4 Europaparlamentet uppmanar med kraft unionen att visa ledarskap och vidta beslutsamma åtgärder med tanke på att den globala avskogningen har fortsatt att förvärras under de senaste åren, trots många internationella initiativ. Parlamentet betonar att en ökad andel avskogningsfria initiativ från den privata sektorn skapar möjligheter till politiska synergieffekter. Parlamentet insisterar dock på att införandet av märknings- och certifieringssystem för avskogningsfria produkter inte räcker, särskilt i samband med klimatkrisen och krisen med avseende på den biologiska mångfalden, och att ytterligare vägledning behövs för utformningen, genomförandet och övervakningen av sådana försörjningskedjeinitiativ, för att minska avskogningen till följd av privata initiativ.

5. Europaparlamentet uppmanar den privata sektorn att utan dröjsmål uppfylla sina åtaganden om noll avskogning, samtidigt som den garanterar full insyn i efterlevnaden av dessa åtaganden. Parlamentet betonar i detta avseende behovet av att skärpa kraven på frivilliga certifieringar av sociala och miljömässiga kriterier, särskilt genom att främja små producenters tillgång till certifiering, underlätta användningen av oberoende revision, stärka överklagandeförfaranden och göra dem mer transparenta samt stärka tvistlösningsmekanismer, införa kriterier för ett högt bevarandevärde och stora kollager, säkerställa omställningen av ekosystem och att det inte sker plantering på torvmarker och säkerställa att hävdvunna markbesittningsrättigheter respekteras, och uppmanar kommissionen att ha ett nära samarbete med den privata sektorn för utbyte av bästa praxis samt för harmonisering av data.

6. Europaparlamentet uppmanar mer allmänt kommissionen att stärka standarder och certifieringssystem som bidrar till att identifiera och främja avskogningsfria råvaror i tredjeländer. Parlamentet insisterar på att det är viktigt att stärka samarbetet med producentländer genom tekniskt bistånd och utbyte av information och god praxis, samt fastställa gemensamma insatser som ger underlag för den politiska utvecklingen med utgångspunkt i en väl utvecklad förståelse av konsekvenserna av avskogning och skogsförstörelse, transparenta leveranskedjor och effektiva övervakningsmekanismer.

7. Europaparlamentet uppmanar skogssektorn att spela en kraftfull roll inom det kommande instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete (NDICI) och förespråkar att hela potentialen för den yttre investeringsplanen samt regionala system för kombinerad finansiering ska utnyttjas till att mobilisera privat finansiering till hållbar skogsförvaltning. Parlamentet efterlyser en skärpning av de standarder och certifieringssystem som redan finns i stället för att införa nya, och betonar att dessa standarder och certifieringssystem ska vara förenliga med WTO:s regler.

8. Europaparlamentet uppmanar unionen att stärka sina standarder gällande obligatoriskt utlämnande av information av företag i samband med produktion eller bearbetning av råvaror som medför en risk för skogen och efterlyser ett genomförande av strategin för biologisk mångfald. Parlamentet erkänner skogsindustrins positiva bidrag till ekonomin, samhället och miljön och efterlyser ytterligare investeringar i forskning, innovation och teknisk utveckling.

9. Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om att ytterligare integrera avskogningsbestämmelser i EU:s miljömärkning, gröna offentliga upphandlingar och andra initiativ inom ramen för den cirkulära ekonomin. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram initiativ i detta avseende.

10. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att särskilt ta initiativ till att förbjuda offentliga inköp av importerade produkter som leder till avskogning inom ramen för det plurilaterala WTO-avtalet om offentlig upphandling och Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24 om offentlig upphandling[74].

11. Europaparlamentet noterar att en ökad tillgång till tulluppgifter om import till unionen skulle öka transparensen och ansvarigheten i den globala värdekedjan. Parlamentet uppmanar kommissionen att upprätta ett tullpartnerskap inom EU, samtidigt som man utvidgar kraven på tulluppgifter, genom att framför allt inbegripa exportören och tillverkaren som obligatoriska uppgifter i dessa, för att därigenom öka transparensen och spårbarheten i de globala värdekedjorna.

12. Europaparlamentet påminner om att den ökande efterfrågan i unionen på trä som material, som energi och för bioekonomin ökar risken för avskogning kopplad till import, samt för markrofferi, tvångsförflyttningar och kränkningar av ursprungsbefolkningarnas rättigheter. Parlamentet begär att man sätter stopp för olaglig avverkning och säkerställer spårbarheten för timmer och trävaror genom hela leveranskedjan.

13. Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att säkerställa ett verkligt erkännande av och respekt för hävdvunna markbesittningsrättigheter för skogsberoende samhällen och ursprungsbefolkningar som en fråga av social rättvisa i enlighet med FAO:s fakultativa riktlinjer för ansvarsfull förvaltning av markområden, fiskevatten och skogar (VGGT), FN:s förklaring om urbefolkningars rättigheter och ILO:s konvention nr 169. Parlamentet uppmanar kommissionen att ställa sig bakom spridning, användning och genomförande av VGGT på global, regional och nationell nivå, även genom den yttre investeringsplanen.

14. Europaparlamentet konstaterar att mogna skogar bör ges den uppmärksamhet de förtjänar, eftersom de bidrar till kunskap och hälsa som inte ska nekas framtida generationer. Parlamentet uttrycker sin oro över att biologisk mångfald i flera delar av världen har gått förlorad på grund av klimatförändringarna, särskilt i utvecklingsländer, och påminner om att förhindrande av förlusten av biologisk mångfald även bör vara en prioriterad fråga för unionen.

15. Europaparlamentet betonar att unionens politik för bioenergi bör följa strikta sociala och miljörelaterade kriterier.

16. Europaparlamentet beklagar att politiska åtgärder som syftar till att skydda den biologiska mångfalden och begränsa klimatförändringarna inte automatiskt stöder varandra. Parlamentet oroar sig framför allt för de miljömässiga konsekvenserna av den ökande importen av biomassa, som kan medföra ohållbar praxis, som ökar avskogning utanför EU om den inte övervakas korrekt. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas i synnerhet att fullt ut beakta den inverkan som en ökad användning av biobränslen och biomassa kan ha på avskogning.

17. Europaparlamentet efterlyser mer allmänt en heltäckande konsekvensbedömning av de miljömässiga effekterna av ökade importer av biomassa, och begär en översyn av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG[75], för att göra det förenligt med unionens internationella åtaganden enligt Agenda 2030, Parisavtalet och konventionen om biologisk mångfald, som bland annat innehåller ett antagande av kriterier för social hållbarhet med hänsyn till riskerna för markrofferi i enlighet med internationella markbesittningsrättigheter, framför allt ILO:s konvention nr 169 och FAO:s fakultativa riktlinjer för ansvarsfull förvaltning av markområden, fiskevatten och skogar samt principer för ansvarsfulla investeringar i jordbruk och livsmedelssystem.

18. Europaparlamentet uppmanar unionen att respektera principen om en konsekvent politik för utveckling i enlighet med artikel 208 i EUF-fördraget och säkerställa enhetlighet mellan dess politikområden inom utveckling, utrikespolitik, handel, jordbruk, energi, forskning och innovation, klimat och biologisk mångfald. Parlamentet uppmanar unionen att särskilt öka sina investeringar i program för ett mer klimattåligt, hållbart och extensivt jordbruk, hållbar diversifiering samt agroekologi och skogsjordbruk, och därmed vända trenden att skogar skövlas för att göra mer mark tillgänglig, i enlighet med målen i den europeiska gröna given.

19. Europaparlamentet uppmanar unionen att stödja partnerländerna i att utveckla hållbar skogsförvaltning och hållbara strategier utifrån vetenskapliga belägg, vilket är avgörande för att minska avskogningen och skogsförstörelsen. Parlamentet betonar därför vikten av proforestation som en effektiv lösning när det gäller att hantera den dubbla globala krisen med klimatförändringarna och förlusten av biologisk mångfald, samtidigt som nybeskogning och återbeskogning även bör bidra till att återställa skadade ekosystem, återställa marken för att undgå erosion och förlust av näringsämnen, samt öka skogsarealen för att uppnå klimatneutralitet, i enlighet med delmålen i mål 15 för hållbar utveckling. Parlamentet uppmanar unionen att ge stöd till tredjeländer för att de ska kunna gå över till icke träbaserade förnybara energikällor, och därigenom minska trycket på skogarna till följd av att trä används som bränsle.

20. Europaparlamentet framhåller att unionens åtgärder också bör inriktas på att minimera effekterna av laglig skogsavverkning som är tillåten i samband med alternativ markanvändning, särskilt för boskapsuppfödning, gruvdrift och borrningsverksamhet, som utgör de största drivkrafterna bakom avskogning och förstörelse av ekosystem och livsmiljöer, vid sidan av intensivt jordbruk.

21. Europaparlamentet påpekar att omkring 80 % av den globala avskogningen orsakas av den ökande andelen mark som används till jordbruk och förvärras av laglig och olaglig skogsavverkning för bränsle och export. Parlamentet betonar att unionens jordbruksmodell är beroende av import av stora mängder proteinfoder, vars odling ofta utgör en av drivkrafterna bakom avskogning och förstörelsen av regnskogar.

22. Europaparlamentet begär att hållbarhetskriterier för foderimport införs för att uppmuntra tredjeländer att odla proteingrödor på ett hållbart sätt som inte är skadligt för miljön eller samhället och som inte leder till omfattande avskogning. Parlamentet uppmanar unionen att som en sista utväg gradvis stoppa importen av soja från tredjeländer som inte vill anta sådana hållbarhetskriterier.

23. Europaparlamentet upprepar att unionens handelspolitik bör vara förenlig med och bidra till dess internationella miljöåtaganden. Parlamentet betonar i detta avseende att Parisavtalet bör vara en viktig del av unionens handelsavtal. Parlamentet uppmanar följaktligen kommissionen att införa ambitiösa bestämmelser om skog och biologisk mångfald i alla unionens handels- och investeringsavtal, däribland robusta, konsekventa och genomförbara hållbarhetskapitel, som bland annat integrerar riktmärken för hållbarhet för jordbruksråvaror, bestämmelser som garanterar att man inhämtar fritt informerat samtycke på förhand från ursprungsbefolkningar och lokalsamhällen, och säkerställer ett erkännande av skogsberoende samhällens och ursprungsbefolkningars markbesittningsrätt. Parlamentet framhåller att dessa bestämmelser bör vara bindande och verkställbara genom en effektiv mekanism för övervakning med tillgång till tvistlösning, särskilt genom en tillgänglig mekanism för klagomål och utvärderingssystem för att säkerställa ansvarighet och insyn. Parlamentet uppmanar kommissionen att noggrant bedöma handelsavtalens effekter på avskogning i bedömningarna av konsekvenserna för hållbar utveckling och andra relevanta bedömningar, bland annat situationen för skogar, naturliga ekosystem och mänskliga rättigheter, baserat på tillförlitliga uppgifter och utvärderingsmetoder.

24. Europaparlamentet efterlyser ett stärkt samarbete mellan EU och AVS-länderna för att ta itu med det växande problemet med avskogning och ökenspridning i dessa länder, genom att ta fram handlingsplaner för bättre förvaltning och bevarande av skogar och inrättandet av övervakningssystem. Parlamentet uppmanar unionen att säkerställa att avskogning ingår i politiska dialoger på nationell nivå och hjälper partnerländer att utveckla och införa nationella ramar för skogar och hållbara leveranskedjor, samtidigt som man stöder ett effektivt genomförande av partnerländernas nationellt fastställda bidrag i enlighet med Parisavtalet.

25. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka samarbetet med producent- och konsumentländer samt med företag och civilsamhället genom att utveckla vägledning, bland annat en bedömning som bygger på särskilda kriterier, för att visa prov på trovärdigheten och tillförlitligheten av olika standarder och system som syftar till att identifiera och främja avskogningsfria råvaror.

26. Europaparlamentet betonar att klimatförändringarna, avskogning, förstörelse av livsmiljöer och förlorad biologisk mångfald avsevärt förvärrar risken för överföring av zoonotiska sjukdomar från djur till människor, som exempelvis covid-19.

27. Europaparlamentet anser att en ökad medvetenhet hos konsumenterna om konsumtionsavtryck uppmuntrar till ett förändrat beteende och val av hållbara och avskogningsfria produkter.


INFORMATION OM ANTAGANDET I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande

16.7.2020

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

22

2

1

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Anna-Michelle Asimakopoulou, Hildegard Bentele, Dominique Bilde, Udo Bullmann, Catherine Chabaud, Antoni Comín i Oliveres, Ryszard Czarnecki, Gianna Gancia, Charles Goerens, Mónica Silvana González, Pierrette Herzberger-Fofana, György Hölvényi, Rasa Juknevičienė, Pierfrancesco Majorino, Erik Marquardt, Janina Ochojska, Jan-Christoph Oetjen, Michèle Rivasi, Christian Sagartz, Tomas Tobé, Miguel Urbán Crespo, Chrysoula Zacharopoulou, Bernhard Zimniok

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Maria Noichl, Patrizia Toia

 


SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP
I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

22

+

EPP

Anna-Michelle Asimakopoulou, Hildegard Bentele, György Hölvényi, Rasa Juknevičienė, Janina Ochojska, Christian Sagartz, Tomas Tobé

S&D

Udo Bullmann, Mónica Silvana González, Pierfrancesco Majorino, Maria Noichl, Patrizia Toia

RENEW

Catherine Chabaud, Charles Goerens, Jan-Christoph Oetjen, Chrysoula Zacharopoulou

ID

Dominique Bilde

GREENS

Pierrette Herzberger-Fofana, Erik Marquardt, Michèle Rivasi

GUE/NGL

Miguel Urbán Crespo

NI

Antoni Comín i Oliveres

 

2

-

ID

Gianna Gancia, Bernhard Zimniok

 

1

0

ECR

Ryszard Czarnecki

 

Teckenförklaring:

+ : Ja-röster

- : Nej-röster

0 : Nedlagda röster

 

 


 

YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR INDUSTRIFRÅGOR, FORSKNING OCH ENERGI (3.6.2020)

till utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet

med rekommendationer till kommissionen om en EU-rättslig ram för att stoppa och vända den globala avskogning som drivs av EU

(2020/2006(INL))

Föredragande av yttrande: Mauri Pekkarinen

(Initiativ – artikel 47 i arbetsordningen)

 

 

FÖRSLAG

Utskottet för industrifrågor, forskning och energi uppmanar utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet att som ansvarigt utskott göra följande:

 Infoga följande förslag i det förslag till resolution som antas:

A. Den globala avskogningen kan hanteras genom att man erkänner skogarnas värde, tar itu med effekterna av våra konsumtionsmönster, säkrar skogarnas ekonomiska värde och skyddar markbesittningsrätten. Det är samtidigt mycket viktigt att skydda primärskogar och stimulera återställandet av sekundärskogar.

B. Friska och hållbart förvaltade och nyttjade skogar är av avgörande betydelse för att bidra till unionens globala åtaganden och politiska mål.

C. De klimatfördelar och andra ekosystemtjänster som tillhandahålls av skogarna och den skogsbaserade sektorn kommer att vara avgörande för att man ska kunna uppnå unionens internationella åtaganden, såsom FN:s mål för hållbar utveckling och åtagandena enligt Kyotoprotokollet, Parisavtalet och andra internationella instrument.

D. En hållbar skogsförvaltning kan ha en betydande inverkan på förebyggandet av avskogning och har en positiv inverkan på skogarnas hälsa och mångfald.

E. Indirekt ändring av markanvändning kan uppstå när man på mark som tidigare använts för produktion av livsmedel eller foder börjar producera biodrivmedel, flytande biobränslen och biomassabränslen, vilket kan leda till att jordbruksmarken utvidgas till marker med stora kollager, något som därmed bidrar till den globala avskogningen.

F. Avskogning och omvandling av ekosystem i vissa delar av världen kan kopplas till kränkningar av de mänskliga rättigheterna, bland annat när det gäller ursprungsbefolkningars och lokalsamhällens rättigheter.

G. I sin resolution av den 15 januari 2020 om den europeiska gröna given[76] uppmanar parlamentet kommissionen att utan dröjsmål lägga fram ett förslag till en europeisk rättslig ram på grundval av tillbörlig aktsamhet för att säkerställa hållbara och avskogningsfria leveranskedjor för produkter som släpps ut på EU-marknaden.

H. Träråvaror och träprodukter bör endast komma från skogar som skördas lagligt i enlighet med de principer för hållbar skogsförvaltning som tagits fram inom ramen för internationella skogsprocesser, såsom FN:s mål för hållbar utveckling (särskilt mål nr 15) och ministerkonferensen om skydd av skogarna i Europa (Forest Europe), som omfattar såväl miljömässiga och sociala som ekonomiska mål.

I. Genomförandet av EU:s timmerförordning[77] måste främjas, så att trä som har avverkats illegalt inte kommer in på den inre marknaden.

1. Europaparlamentet understryker skogens mångsidiga roll i samhället och de många olika ekosystemtjänster som skogen tillhandahåller, inbegripet sådana som rör tillgång till råvaror, förnybar energi, syretillförsel, koldioxidbindning, luftkvalitet, lagring och filtrering av vatten samt erosionskontroll.

2. Europaparlamentet noterar att hållbar skogsförvaltning gör det möjligt att ta till vara på skogsbrukets värde över tid, och därför innebär det ekonomiska incitamentet för hållbar skogsförvaltning att skogstillgångar kan fördubblas, eftersom avverkningen sker i saktare takt än tillväxten, och därmed fortsätter skogsvolymen att öka.

3. Europaparlamentet påminner om att unionen hanterar risken för avskogning genom EU:s timmerförordning, kommissionens meddelande av den 21 maj 2003 Skogslagstiftningens efterlevnad, styrelseformer och handel (FLEGT) – Förslag till en handlingsplan för EU, de frivilliga partnerskapsavtal som främjar flerpartsprocesser i producentländerna och direktivet om förnybar energi (RED II)[78], som innehåller flera regler och skulle kunna tjäna som en värdefull grund för att minimera risken för avskogning och olaglig avverkning. Parlamentet konstaterar att RED II utvidgar skyldigheten att uppfylla unionens hållbarhetskriterier från biodrivmedel till alla slutliga användningsområden för bioenergi, inbegripet uppvärmning/kylning och elektricitet, men att direktivet endast omfattar råvaror som används för bioenergiproduktion och därför i nuläget inte kan säkerställa att det är förbjudet med icke energirelaterad användning av råvaror som är kopplade till avskogning eller omvandling av ekosystem för biobränsle.

4. Europaparlamentet betonar vikten av att utveckla en hållbar bioekonomi som ger hållbart producerade produkter ett högt ekonomiskt värde.

5. Europaparlamentet påminner om att RED II begränsar bidraget till unionens mål för förnybar energi från livsmedels- och fodergrödor som anses innebära en hög risk för indirekt ändring av markanvändning och för vilka en betydande utvidgning av råvaruproduktionsområdet till mark med stora kollager har kunnat konstateras. Parlamentet noterar att bidraget från dessa biodrivmedel med hög risk för indirekt ändring av markanvändning kommer att minskas till 0 procent senast 2030. Parlamentet anser att denna bestämmelse är av avgörande betydelse, eftersom den begränsar de negativa och oavsiktliga effekterna av unionens politik för förnybar energi på den globala avskogningen.

6. Europaparlamentet noterar att man under vissa omständigheter kan undvika effekterna av indirekt ändring av markanvändning från drivmedel som generellt anses innebära hög risk för indirekt ändring av markanvändning. Parlamentet välkomnar att kommissionen i enlighet med de befogenheter den delegerats av medlagstiftarna enligt RED II har fastställt kriterier för identifiering och certifiering av biodrivmedel, flytande biobränslen och biomassabränslen med låg risk för indirekt ändring av markanvändning. Parlamentet noterar att sådana certifierade biodrivmedel är undantagna från de gränser och det mål om gradvis minskning som fastställts för biodrivmedel med hög risk för indirekt ändring av markanvändning.

7. Europaparlamentet betonar att det framför allt behövs oberoende övervakning av produktionen av och handeln med råvaror kopplade till avskogning. Parlamentet uppmanar kommissionen att öka sina insatser i dessa frågor genom Horisont Europa och att stödja oberoende övervakning i producentländerna samt utbyte av bästa praxis och lärdomar mellan dem i syfte att förbättra den metod som används och informationens detaljnivå.

8. Parlamentet understryker den mycket viktiga roll som forskning och innovation spelar för att öka den hållbara skogsförvaltningens och den skogsbaserade sektorns bidrag till att bemöta utmaningen med avskogning och komma till rätta med klimatförändringarna.

9. Europaparlamentet understryker betydelsen av utbildning och av en kunnig och välutbildad arbetskraft för att framgångsrikt kunna omsätta en hållbar skogsförvaltning i praktiken. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder och använda sig av befintliga partnerskap för att underlätta utbytet av bästa praxis på detta område.

10. Europaparlamentet betonar att man måste ta hänsyn till dels kopplingarna mellan den skogsbaserade sektorn och andra sektorer, dels vikten av digitalisering och investeringar i forskning och innovation för att övervaka avskogningen.

11. Europaparlamentet understryker bidraget från icke-statliga organisationer, miljöaktivister, branschorganisationer och visselblåsare i kampen mot olaglig avverkning av timmer som leder till avskogning, förlust av biologisk mångfald och ökade utsläpp av växthusgaser.

12. Europaparlamentet framhåller den positiva roll som unionens skogsbaserade industri spelar i främjandet av globala standarder för hållbar skogsförvaltning. Parlamentet anser att unionens industrier, små och medelstora företag och mikroföretag inom skogssektorn bör spela en nyckelroll i dialogen med partnerländerna om hur man ytterligare kan främja hållbarhet i hela värdekedjan. Parlamentet konstaterar dock att omkring 80 procent av den globala avskogningen orsakas av jordbruk, och anser därför att standarder och certifieringssystem bör inriktas specifikt på denna sektor.

13. Europaparlamentet betonar behovet av att stärka de standarder och certifieringssystem som redan finns i stället för att införliva nya standarder och certifieringssystem. Parlamentet noterar vidare att dessa standarder och certifieringssystem måste vara förenliga med Världshandelsorganisationens regler.

14. Europaparlamentet betonar vikten av ett evidensbaserat beslutsfattande när det gäller strategier för skogen, den skogsbaserade sektorn och dess värdekedjor. Parlamentet bekräftar att en hållbar och aktiv skogsförvaltning är ett effektivt sätt att förhindra skogsskador och avskogning och att bevara den biologiska mångfalden.

15. Europaparlamentet betonar att det bör tas fram initiativ för att ta itu med problem utanför unionen, med fokus på tropikerna och de drivkrafter utanför skogssektorn som ligger bakom ohållbara skogsmetoder och leder till avskogning och skogsförstörelse.

16. Europaparlamentet noterar vikten av att säkerställa att avskogning ingår i de politiska dialogerna på nationell nivå och av att hjälpa partnerländer att ta fram och genomföra nationella ramar för skogsbruket och ett hållbart skogsbruk. Parlamentet betonar att dessa nationella ramar måste spegla både inhemska behov och globala åtaganden. Parlamentet betonar behovet av att införa mekanismer som ger småbrukare incitament att upprätthålla och förbättra ekosystemet och produkter som kommer från hållbart skogs- och jordbruk.

17. Europaparlamentet betonar att det är mycket viktigt att förbättra de mekanismer som bidrar till att identifiera källan eller ursprunget till det trämaterial som släpps ut på den inre marknaden.

18. Europaparlamentet påpekar att enbart frivilliga åtgärder och system inte kommer att kunna stoppa avskogningen och skogsförstörelsen. Parlamentet anser att lagstiftning om tillbörlig aktsamhet är ett möjligt verktyg i detta avseende, som i enlighet med internationella standarder och skyldigheter kan se till att råvaror som innebär risker för skogen och som släpps ut på den inre marknaden har leveranskedjor som inte härrör från avskogning eller andra verksamheter som kränker de miljömässiga och mänskliga rättigheterna för ursprungsbefolkningar och lokalbefolkningar, inbegripet kvinnor, eller orsakar skogsförstörelse och omvandling eller förstöring av naturliga ekosystem. Parlamentet uppmanar återigen kommissionen att lägga fram ett förslag till en unionsrättslig ram i detta avseende, på grundval av tillbörlig aktsamhet och av en konsekvensbedömning som inriktas särskilt på små och medelstora företag. Parlamentet understryker behovet av att säkerställa att den nya rättsliga ramen skapar möjligheter för små och medelstora företag, och inte leder till en alltför stor administrativ börda.

 Infoga följande rekommendationer i bilagan till förslaget till resolution:

19. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att utöka användningen av satellitsystemet Copernicus för skogsövervakning och förebyggande av skogsbränder och skogsskador, inbegripet övervakning och identifiering av orsakerna bakom bränder och skogsskador, avskogning och omvandling av ekosystem, samt att underlätta tillgången till det för medlemsstaternas behöriga myndigheter och säkra en direkt källa till öppna data för små och medelstora företag och uppstartsföretag.

20. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga att skapa en mekanism för tidig varning för att informera konsumenter, offentliga myndigheter och företag som köper råvaror från områden där det finns risk för avskogning.

21. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka samarbetet med alla aktörer, både inom den offentliga och privata sektorn, för att säkerställa att de engagerar sig för principen om ansvarsfull skogsförvaltning, ansvarsfulla avverkningsmetoder och hållbar produktion.

22. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna göra mer för att stärka standarder och certifieringssystem som bidrar till att identifiera och främja avskogningsfria råvaror.

23. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka transparensen i leveranskedjorna, minimera risken för avskogning för industrin och konsumenterna och göra det möjligt för industrin och konsumenterna att spela sin roll i skapandet av avskogningsfria leveranskedjor.

24. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka EU:s Flegt-handlingsplan, med inriktning på frivilliga partnerskapsavtal som viktiga bilaterala handelsavtal med tredjeländer, och att införliva planen i den nya europeiska skogsstrategin för att uppmuntra tredjeländer att överge avskogningspolitiken.


INFORMATION OM ANTAGANDET I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande

28.5.2020

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

48

18

12

Slutomröstning: närvarande ledamöter

François Alfonsi, Nicola Beer, François-Xavier Bellamy, Hildegard Bentele, Tom Berendsen, Vasile Blaga, Michael Bloss, Manuel Bompard, Paolo Borchia, Marc Botenga, Markus Buchheit, Klaus Buchner, Martin Buschmann, Cristian-Silviu Buşoi, Jerzy Buzek, Carlo Calenda, Andrea Caroppo, Maria da Graça Carvalho, Ignazio Corrao, Josianne Cutajar, Nicola Danti, Pilar del Castillo Vera, Martina Dlabajová, Christian Ehler, Valter Flego, Niels Fuglsang, Lina Gálvez Muñoz, Claudia Gamon, Jens Geier, Nicolás González Casares, Bart Groothuis, Christophe Grudler, András Gyürk, Henrike Hahn, Robert Hajšel, Ivo Hristov, Ivars Ijabs, Romana Jerković, Eva Kaili, Seán Kelly, Izabela-Helena Kloc, Łukasz Kohut, Zdzisław Krasnodębski, Andrius Kubilius, Miapetra Kumpula-Natri, Thierry Mariani, Marisa Matias, Eva Maydell, Georg Mayer, Joëlle Mélin, Iskra Mihaylova, Dan Nica, Angelika Niebler, Ville Niinistö, Aldo Patriciello, Mauri Pekkarinen, Mikuláš Peksa, Tsvetelina Penkova, Morten Petersen, Markus Pieper, Clara Ponsatí Obiols, Sira Rego, Jérôme Rivière, Robert Roos, Sara Skyttedal, Maria Spyraki, Jessica Stegrud, Beata Szydło, Grzegorz Tobiszowski, Patrizia Toia, Evžen Tošenovský, Marie Toussaint, Isabella Tovaglieri, Henna Virkkunen, Pernille Weiss, Carlos Zorrinho

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Jutta Paulus, Edina Tóth

 


SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP
I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

48

+

PPE

François-Xavier Bellamy, Hildegard Bentele, Tom Berendsen, Vasile Blaga, Cristian-Silviu Buşoi, Jerzy Buzek, Maria Da Graça Carvalho, Pilar Del Castillo Vera, Christian Ehler, András Gyürk, Seán Kelly, Andrius Kubilius, Eva Maydell, Angelika Niebler, Aldo Patriciello, Markus Pieper, Sara Skyttedal, Maria Spyraki, Edina Tóth, Henna Virkkunen, Pernille Weiss

Renew

Nicola Beer, Nicola Danti, Martina Dlabajová, Valter Flego, Claudia Gamon, Bart Groothuis, Christophe Grudler, Ivars Ijabs, Iskra Mihaylova, Mauri Pekkarinen, Morten Petersen

S&D

Carlo Calenda, Josianne Cutajar, Niels Fuglsang, Lina Gálvez Muñoz, Jens Geier, Nicolás González Casares, Robert Hajšel, Ivo Hristov, Romana Jerković, Eva Kaili, Łukasz Kohut, Miapetra Kumpula-Natri, Dan Nica, Tsvetelina Penkova, Patrizia Toia, Carlos Zorrinho

 

18

-

ECR

Robert Roos

GUE/NGL

Manuel Bompard, Marc Botenga, Marisa Matias, Sira Rego

ID

Thierry Mariani, Joëlle Mélin, Jérôme Rivière

NI

Martin Buschmann, Ignazio Corrao

Verts/ALE

François Alfonsi, Michael Bloss, Klaus Buchner, Henrike Hahn, Ville Niinistö, Jutta Paulus, Mikuláš Peksa, Marie Toussaint

 

12

0

ECR

Izabela-Helena Kloc, Zdzisław Krasnodębski, Jessica Stegrud, Beata Szydło, Grzegorz Tobiszowski, Evžen Tošenovský

ID

Paolo Borchia, Markus Buchheit, Andrea Caroppo, Georg Mayer, Isabella Tovaglieri

NI

Clara Ponsatí Obiols

 

Teckenförklaring:

+ : Ja-röster

- : Nej-röster

0 : Nedlagda röster

 

 


 

 

YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR JORDBRUK OCH LANDSBYGDENS UTVECKLING (24.9.2020)

till utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet

med rekommendationer till kommissionen om en EU-rättslig ram för att stoppa och vända den globala avskogning som drivs av EU

(2020/2006(INL))

Föredragande av yttrande: Martin Häusling

(Initiativ – artikel 47 i arbetsordningen)

 

 

FÖRSLAG

Utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling uppmanar utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet att som ansvarigt utskott infoga följande förslag i det förslag till resolution som antas:

1. Europaparlamentet konstaterar att skogsbruket sysselsätter minst 500 000 människor direkt[79] i unionen, och 13 miljoner människor över hela världen[80], och att dessa arbetstillfällen framför allt återfinns i landsbygdsområden.

2. Europaparlamentet konstaterar att klimatförändringar och bränder sätter skogar över hela världen under stort tryck. Parlamentet påpekar att skogar, utöver att vara nödvändiga livsmiljöer för ett stort men snabbt minskande antal djur- och växtarter över hela världen, även utgör viktiga kollager och kolsänkor. Parlamentet påpekar att skogar skyddar marken, reglerar hydrologiska cykler och kan vara en hållbar träkälla om lämpliga utvinnings- och förvaltningsmetoder används. Parlamentet framhåller därför att en hållbar skogsförvaltning är central för att hejda avskogning och skogsförstörelse och väl värd att främja i tredjeländer.

3. Europaparlamentet konstaterar att den globala skogsarealen minskade med 129 miljoner hektar mellan 1990 och 2015, främst på grund av jordbruksproduktion, varav en tredjedel exporteras. Parlamentet poängterar att soja, palmolja och kakao utgör 80 % av importen till unionen från avskogade områden. Trots den globala situationen med ett minskande skogstäcke påpekar parlamentet att unionens areal av skogar, planteringar och skogsmarker växer och täcker 40 % av dess territorium.

4. Europaparlamentet beklagar att unionens konkretiserade avskogning utgör 10 %[81] av den globala avskogningen, främst på grund av dess beroende av importerad palmolja till biobränslen och livsmedel, soja till foder samt kött, kakao, majs, timmer m.m.

5. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sina lagstiftningsförslag ta med definitioner av ”avskogningsfri” och ”förstörelse av ekosystem”, som i första hand bör rikta in sig på avskogningens största drivkrafter, bland annat varor såsom palmolja, soja, kött, majs, gummi och kakao samt trä som används till papper och bränsle. Parlamentet betonar att kommissionen därvidlag bör ägna särskild uppmärksamhet åt tillhörande människorättskränkningar och åt ursprungsbefolkningars och lokalsamhällens rättigheter.

6. Europaparlamentet konstaterar även att ändring och förstörelse av livsmiljöer, som inkräktar på naturliga skogsområden, har allvarliga konsekvenser för människors och djurs hälsa globalt och även inverkar på den biologiska mångfalden, inte minst genom den ökade förekomsten av zoonoser (som orsakat 50 pandemier under de senaste 30 åren), senast i raden covid-19-pandemin.

7. Europaparlamentet noterar situationen på unionsnivå, där viss medlemsstatspolitik speglar ett ramverk för skogar och skogsförvaltning som kan vara splittrat och osammanhängande, och därför behövs bättre och större samordning för att uppmuntra hållbarhet.

8.  Europaparlamentet välkomnar även samordnade unionsåtgärder mot global avskogning, skogsförstörelse och överexploatering av skogar och uppmanar unionen att genomföra bestämmelser som syftar till att skydda skogar och naturresurser inom ramen för Parisavtalet, målen för hållbar utveckling och konventionen om biologisk mångfald.

9. Europaparlamentet uppmanar unionen att ta på sig en stark och ledande internationell roll inom skogsskydd och hållbar förvaltning av naturresurser, däribland biobaserad produktion. Parlamentet är på det klara med att detta behövs för att nå målen i EU:s bioenergistrategi, som också kräver stopp för avskogning, och samtidigt vara i linje med den europeiska gröna given och EU:s strategi för biologisk mångfald.

10.  Europaparlamentet efterlyser förbättrade styrelseformer och välfungerande institutioner för att säkerställa hållbart skogsskydd och hållbar skogsförvaltning genom utveckling av effektiva kontroll- och sanktionsmekanismer, bland annat mot korruption och olaglig skogsavverkning.

11. Europaparlamentet välkomnar därför kommissionsåtgärder för den biologiska mångfalden och klimatet med anknytning till skogar, som är livsviktiga globala kolsänkor och hem för biologisk mångfald. Parlamentet uppmanar kommissionen att fullfölja unionens internationella skyldigheter samt de globala målen för klimatet och den biologiska mångfalden och målen för hållbar utveckling och att reglera unionens import av produkter med hög avskogningsrisk som härrör från avskogning och avskogade områden, däribland jordbruksråvaror, för att på så vis främja hållbar produktion och konsumtion av livsmedel.

12. Europaparlamentet vill se bindande unionslagstiftning som dels tar hänsyn till socioekonomiska strukturer, dels säkerställer att alla leveranskedjor för produkter som importeras till, och tillhandahålls inom, unionen saknar koppling till avskogning, till förstörelse eller omvandling av ekosystem och till kränkningar av mänskliga rättigheter, däribland rättigheterna för ursprungsbefolkningar och lokalsamhällen som är beroende av skogarna för sitt levebröd, t.ex. kvinnor och miljö- och människorättsförsvarare.

13. Europaparlamentet vill att det fastställs ett unionsmål om noll avskogning och konkretiserad avskogning senast 2030 inom ramen för den europeiska gröna given. Parlamentet begär att alla produkter som härrör från avskogning ska förbjudas från att komma in i unionen för att säljas på den inre marknaden.

14. Europaparlamentet vill därför se unionslagstiftning med krav på tillbörlig aktsamhet för alla verksamhetsutövare, inklusive finansiärer, som släpper ut råvaror eller härledda produkter på unionsmarknaden som utgör en risk för skogar eller ekosystem, i syfte att skydda ursprungsbefolkningars rättigheter och hävdvunnen besittningsrätt för lokalsamhällen.

15. Europaparlamentet framhåller att sådan unionslagstiftning om krav på tillbörlig aktsamhet bör bygga på en robust och effektiv efterlevnadsmekanism med proportionerliga och avskräckande sanktioner vid bristande efterlevnad när så är lämpligt och möjligt.

16. Europaparlamentet betonar att många unionsföretag i leveranskedjan är små och medelstora och vill därför se en ändamålsenlig, småföretagarvänlig tillämpning som begränsar deras administrativa bördor till det som är strikt nödvändigt. Parlamentet anser att en snabbvarningsmekanism för företag bör inrättas för att varna dem när de importerar från områden där det finns risk för avskogning.

17. Europaparlamentet begär att regeringar, företag, producenter och civilsamhälle ska samarbeta närmare för att stödja insatser i den privata sektorn genom politiska och lagstiftningsmässiga ramar.

18. Europaparlamentet efterlyser ömsesidigt stöd vid skadehändelser genom forskning och utbyte för att möjliggöra åtgärder som är anpassade till de geografiska förhållandena och som kan skydda mot omfattande bränder eller förebygga angrepp av skadedjur.

19. Europaparlamentet poängterar att beskogning kan lämna ett viktigt bidrag för att få bukt med problem orsakade av avskogning, även om de bara kan uppvägas delvis. Parlamentet framhåller det akuta behovet av att i första hand skydda primärskogarna globalt, eftersom beskogning eller nyplanterade skogar inte kan ersätta eller erbjuda biologisk mångfald, koldioxidupptag, markskydd och andra ekosystemtjänster på samma nivå som primärskogar.

20. Europaparlamentet uppmuntrar därför starkt verksamhet och projekt för plantering och återplantering av träd och skogar, särskilt genom användning av inhemska och djurvänliga arter med hänsyn till klimatförändringarna, särskilt där primärskog har förstörts. Parlamentet konstaterar att effektiv, hållbar och lämpligt hanterad beskogning utöver skydd och återställande av skogar kan hjälpa till med att öka koldioxidbindningen, komplettera jordbruket och främja den biologiska mångfalden, samtidigt som en hållbar skogsförvaltning kan minska risken för och omfattningen av skogsbränder. Parlamentet betonar strandnära skogars viktiga roll för att stabilisera flodbankar och därmed minska översvämningsrisken, förbättra vattenkvaliteten genom att filtrera bort vatten från angränsande mark och reglera vattentemperaturen, vilket i sin tur gynnar den biologiska mångfalden.

21. Europaparlamentet välkomnar åtgärder för att anpassa planteringar till klimatförändringarna. Parlamentet välkomnar att en ökning av antalet motståndskraftiga inhemska trädarter i friska skogar med biologisk mångfald är något som numera rekommenderas och praktiseras i många länder.

22. Europaparlamentet framhåller betydelsen av skogsjordbruk, där träd odlas i kombination med jordbruk på samma jordlott, vilket ökar den totala produktiviteten, genererar mer biomassa, bevarar och återställer marken och tillhandahåller andra värdefulla ekosystemtjänster. Parlamentet påpekar att skogar och skogsjordbruk har stor betydelse för den globala livsmedelstryggheten och är en viktig inkomstkälla för många småjordbruk och lokalsamhällen. Parlamentet betonar att åtgärder för bevarande och återplantering av skogar förbättrar levnadsvillkoren i landsbygdsområden.

23. Europaparlamentet framhåller betydelsen av utbildning i unionen och tredjeländer om hållbar förvaltning av skogar, planteringar och skogsjordbruk, bland annat ett sammanhängande växttäcke. Parlamentet anser att detta är en väsentlig faktor för att trygga den biologiska mångfalden och inkomsterna för skogssamhällen och jordbrukare som bedriver skogsjordbruk.

24. Europaparlamentet konstaterar att frivilliga system visserligen är ett användbart styrmedel för att hejda den globala avskogningen utanför unionen, som kan räcka långt för att stärka den allmänna opinionen mot förbrukning av varor och tjänster som driver avskogningen, men att enbart frivilliga åtgärder hittills inte har stoppat avskogningen eller unionens bidrag till den globala konkretiserade avskogningen till följd av import till unionen av varor och tjänster med avskogningsrisk. Parlamentet anser att bindande lagstiftning bör kombineras med initiativ som inte avser lagstiftning, såsom samarbete med tredjeländer, för att bekämpa den globala avskogningen.

25. Europaparlamentet vill därför att det införs ett märknings- och certifieringssystem för avskogningsfria produkter, vilket skulle öka insynen i leveranskedjan i unionen och göra det möjligt att marknadsföra produkter som inte härrör från avskogning, med utgångpunkt i befintliga tillvägagångssätt och en otvetydig definition av avskogningsfria leveranskedjor.

26. Europaparlamentet uppmanar unionen att främja avskogningsfria leveranskedjor och bättre värdeskapande med beaktande av mänskliga rättigheter, arbetstagarrättigheter och markbesittningsrättigheter samt livsmedelstrygghet och skälig inkomst.

27. Europaparlamentet noterar statens ansvar för att bekämpa avskogning och omvandling av ekosystem, vilket inte i tillräcklig utsträckning kan hanteras av enbart externa aktörer. Parlamentet betonar därför vikten av att unionen och dess medlemsstater har inkluderande partnerskap med tredjeländer för att stärka hållbar markförvaltning, hållbart jordbruk och goda styrelseformer, särskilt när det gäller besittningsrätt till mark och skog.

28. Europaparlamentet manar till starkare världsomspännande samarbete för att förbättra kunskaps- och erfarenhetsutbytet om en hållbarare förvaltning av mångfunktionella skogar.

29. Europaparlamentet anser att en plattform för flerparts- och medlemsstatsdialog om avskogning, skogsförstörelse och en hållbar ökning av världens skogsareal är ett viktigt komplement till en rättslig ram för tillbörlig aktsamhet och skulle kunna hjälpa alla berörda parter att ta itu med dessa frågor. Parlamentet vill att alla internationella aktörer ska kunna använda denna plattform aktivt.

30. Europaparlamentet uppmanar därför unionen att utveckla internationella allianser med tredjeländer för att skydda skogarna med en sund politik som syftar till noll avskogning, integrerad markanvändningsplanering och insyn i markinnehav samt förebyggande av att skog omvandlas till jordbruksmark. Parlamentet vill i detta syfte att internationell finansiering tryggas inom ramen för globala skogsskyddsavtal i nära samarbete med europeiska regeringar och internationella aktörer.

31. Europaparlamentet stöder regelbundet informationsutbyte med tredjeländer för att främja förbrukning av och handel med trä och träprodukter som härrör från hållbart förvaltad skog.

32. Europaparlamentet anser att spårbarhet och insyn är avgörande för att det på den inre marknaden endast ska vara möjligt att sälja hållbart producerade produkter som man vet inte är förknippade med avskogning, omvandling och förstörelse av ekosystem eller kränkningar av mänskliga rättigheter. Parlamentet anser att ett kompletterande men ändå viktigt första steg är att införa ett allmänt erkänt certifierings- och märkningssystem för avskogningsfria jord- och skogsbruksprodukter som importeras till unionen, vilket skulle öka insynen i leveranskedjan i unionen och särskilt spegla miljöpåverkan från odling, bearbetning och transport samt konsekvenserna för de mänskliga rättigheterna. Parlamentet anser att obligatorisk märkning av hållbar skogsavverkning kan säkerställa välgrundade konsumentval och främja förbrukningen av hållbara produkter.

33. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera och redovisa avskogningsavtrycket från träindustrin och handelsorganisationer som är inblandade i import av varor från avskogningsriskområden, i syfte att förbättra insynen i och förståelsen av internationella leveranskedjor och stimulera hållbara lösningar för träanvändning.

34. Europaparlamentet vill att krav på tillbörlig aktsamhet för potentiella leverantörer ska tas med i reglerna för offentlig upphandling tillsammans med ett förbud mot köp av importerade produkter som härrör från avskogning. Parlamentet konstaterar att ett sådant verifieringssystem har ytterligare fördelar när det gäller att bekämpa bedrägerier, korruption och kartellmetoder och samtidigt försvåra logistiska operationer baserade på olaglig avverkning.

35. Europaparlamentet påpekar att man för att undvika prisdumpning och säkerställa hållbar träanvändning, förhindra utbredningen av bilaterala avtal baserade på dumpade timmerpriser och undvika att driva på ytterligare avverkning bör överväga avhjälpande åtgärder, bland annat ett gemensamt timmerauktionssystem, för att göra det möjligt att spåra materialets härkomst och baka in hänsyn till klimat, biologisk mångfald och mänskliga rättigheter i prissättningen.

36. Europaparlamentet anser att unionen för att minimera koldioxidavtrycket från transport av importerade produkter från tredjeländer och stimulera hållbar lokal produktion och sysselsättning bör uppmuntra användningen av timmer, avverkade träprodukter eller skogsbiomassa som anskaffats lokalt och på hållbart sätt.

37. Europaparlamentet anser att det måste tas fram koncept för en hållbar framtid för världens skogar som förenar både ekonomiska och ekologiska intressen, eftersom skogsbeståndet är en viktig resurs för många länder och dessa inte är beredda att avstå från den frivilligt.

38. Europaparlamentet betonar vikten av att främja hållbar kosthållning genom att öka konsumenternas medvetenhet om effekterna av konsumtionsmönster samt informera om kost som är bättre för människors hälsa och har mindre miljöpåverkan.

39. Europaparlamentet erinrar om att den omfattande importen till unionen av jordbruksprodukter som härrör från avskogning inte bör strida mot unionens åtaganden om noll avskogning och om mänskliga rättigheter. Parlamentet anser att iakttagande av unionens regler tillsammans med skyddsklausuler vid överträdelser bör vara ett förhandsvillkor för alla unionens handelsförhandlingar. Parlamentet begär att bindande och verkställbara miljö- och socialbestämmelser med anknytning till avskogning ska arbetas in i alla handelsavtal, utöver livsmedelssäkerhets- och djurskyddsnormer, för att skydda världens skogar, naturliga ekosystem och mänskliga rättigheter, särskilt lokalsamhällens besittningsrätt. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att noga övervaka och genomdriva löpande frihandelsavtal utifrån dessa normer.

40. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att arbeta med principen om att inte vålla skada såsom den tillkännagav i sitt meddelande om den europeiska gröna given, och att föreslå åtgärder mot skadliga konsekvenser där sådana konstateras, i syfte att uppdatera befintliga frihandelsavtal. Parlamentet vill att handelspartnerna ska omfattas av bindande och verkställbara bestämmelser och incitament som säkerställer att ingen import förekommer av produkter som härrör från avskogning eller människorättskränkningar. Parlamentet beklagar starkt att sådana bestämmelser inte inkluderats fullt ut i processen inför EU–Mercosur-avtalet och efterlyser en uppdatering av frihandelsavtal och pågående förhandlingar för att de ska inkluderas över hela linjen.

41. Europaparlamentet vill därför se ytterligare eller förnyade frihandelsförhandlingar där sådana bestämmelser inte redan har inkluderats, i överensstämmelse med unionens åtaganden om klimat, biologisk mångfald, noll avskogning samt mänskliga rättigheter.

42. Europaparlamentet betonar att kommissionen i framtiden systematiskt bör beakta handelsavtals konsekvenser för skogarna i sina konsekvensbedömningar och ta hänsyn till resultaten av förhandsbedömningar vid fastställandet av villkor och mandat för handelsförhandlingar. Parlamentet anser att respekt för Parisavtalet bör vara ett bindande villkor i alla handelsavtal med tredjeländer.

43. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att kartlägga stimulansmekanismer för jordbrukare för att öka utbudet av hållbara jord- och skogsbruksprodukter och samtidigt bevara och stödja ekosystemen.

44. Europaparlamentet vill att unionen minskar sitt beroende av importerade råvaror som utgör en risk för skogar och ekosystem. Parlamentet konstaterar att sojaprodukter som härrör från avskogad mark för foderändamål i unionen är en betydande drivkraft för global avskogning och därmed sammanhängande utsläpp och står för närmare hälften av den konkretiserade avskogningen i all import till unionen[82].

45. Europaparlamentet uppmanar vidare kommissionen och medlemsstaterna att främja lokalt producerat vegetabiliskt protein, naturbete samt lagligt och hållbart producerat foder genom att tillämpa och bygga vidare på unionens proteinplan, möjliggöra innovation och anta en politik som gör att unionens animalieproduktion kan matcha de befintliga markresurserna i unionen. Parlamentet rekommenderar vidare unionen och medlemsstaterna att bedöma den inhemska produktionspotentialen och planera åtgärder inriktade på att tillgodose unionens konsumtionsbehov på ett heltäckande sätt och bidra till minskat importberoende.

46. Europaparlamentet stöder slopad användning senast 2030 av råvaror som bidrar till avskogning i biobränsleproduktionen. Parlamentet konstaterar även att palmolja används i en rad olika industrier, däribland livsmedelsbearbetning. Parlamentet uttrycker oro över vilseledandet av konsumenter, t.ex. när palmolja används i mjölkersättningsprodukter.

47. Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att främja ansvarsfulla konsumtionsmönster för jordbruksbaserade livsmedel och foder för att ytterligare minska beroendet av konkretiserad avskogning och unionens miljöavtryck.

48. Europaparlamentet framhåller även behovet av att stärka och stödja kortare leveranskedjor och lokal produktion av proteingrödor och råvaror till förmån för livsmedelssuveränitet både i unionen och i dess partnerländer. Parlamentet ser gärna att dessa inslag arbetas in i återhämtningsplanen i samband med covid-19.

49.  Europaparlamentet stöder främjandet av kvävefixerande grödor/baljväxter/proteingrödor inom ramen för de nya strategiska GJP-planerna, bland annat genom växelbruk, villkorlighet, miljösystem och miljöåtgärder inom jordbruket, nya sektorsspecifika interventioner och kopplat stöd, för att öka unionens självförsörjning med proteingrödor och samtidigt bidra till att nå målen för biologisk mångfald och från-jord-till-bord-strategierna. Parlamentet noterar vidare att inkomsterna och lönsamheten från djurhållning bör bringas i samklang med produktionsnivåer som kan upprätthållas genom naturbete eller hemodlade fodergrödor. Parlamentet efterlyser ytterligare forskning i och stöd till innovativa produktionssystem och produktionsmetoder som kan minska de externa insatsvarorna och kostnaderna, exempelvis foderbaserade betessystem såsom rotationsbete, även om produktionsvolymerna kan vara mindre.

50. Europaparlamentet har sedan december 2015 antagit 40 invändningar mot import av genetiskt modifierade livsmedel och foder, varav 11 avsett import av genetiskt modifierad soja. Parlamentet påminner om att ett av skälen till att motsätta sig denna import var avskogningen i samband med odling i länder som Brasilien och Argentina, där soja nästan uteslutande är genetiskt modifierad för användning med bekämpningsmedel. Parlamentet konstaterar att en färsk sakkunnigbedömd vetenskaplig studie som genomfördes av forskare från hela unionen visade att unionen har det största koldioxidavtrycket i världen på grund av sojaimport från Brasilien, 13,8 % större än Kina, den största importören av soja, till följd av en större andel utsläpp från konkretiserad avskogning[83]. Parlamentet konstaterar vidare att soja enligt kommissionen historiskt sett har varit unionens främsta källa till global avskogning och därmed sammanhängande utsläpp och att soja står för närmare hälften av den konkretiserade avskogningen i all import till unionen[84].

51. Europaparlamentet efterlyser en sammanhängande policyram som omfattar de nyligen offentliggjorda gröna given-strategierna Från jord till bord respektive för biologisk mångfald, EU:s bioekonomistrategi samt kommissionens meddelande av den 28 november 2018 En ren jord åt alla – En europeisk strategisk långsiktig vision för en stark, modern, konkurrenskraftig och klimatneutral ekonomi, och som tar avstamp i befintliga system såsom handlingsplanen om skogslagstiftningens efterlevnad samt förvaltning av och handel med skog (Flegt). Parlamentet vill därför att berörda rättsinnehavare, bl.a. ursprungsbefolkningar och lokalsamhällen, särskilt kvinnor och miljö- och människorättsförsvarare, garanteras deltagande i Flegt.

52. Europaparlamentet vill att skogslagstiftningen och exportreglerna för trä och träprodukter tillämpas och förbättras, t.ex. med verkställbara hållbarhetskriterier.

53. Europaparlamentet efterlyser ett mer holistiskt synsätt inom unionen, där unionen ger direkt stöd till lokala myndigheter för beskogning och hållbar förvaltning. Parlamentet vill särskilt se en starkare roll för unionen när det gäller att hjälpa lokala och regionala myndigheter att verkställa gällande skogsskyddsbestämmelser.

54. Europaparlamentet efterlyser konsekvens och samstämmighet mellan unionens åtgärder inom och utanför unionen. Parlamentet påminner om Europeiska miljöbyråns utblick[85], där den konstaterar att unionen ser ut att missa många av sina miljömål för 2020 och framhåller att unionens skogar också är under tryck, t.ex. genom höga nivåer av utvinning, föroreningar, klimatförändringar och invasiva främmande arter. Parlamentet efterlyser därför en robust tillämpning och efterlevnad av unionens timmerförordning och Natura 2000-direktiven i hela unionen, bland annat genom överträdelseförfaranden i rätt tid.

55. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja en hållbar skogsförvaltning som säkerställer att ambitiösa åtgärder för att skydda och återställa skogar och andra naturliga ekosystem tillämpas på både unionens och världens skogar i linje med unionens nya skogsstrategi och strategi för biologisk mångfald. Parlamentet anser i synnerhet att den av fattigdom föranledda användningen av biomassa från skog som bränsle måste åtgärdas, bland annat genom stöd till rena alternativ.

56. Europaparlamentet noterar den ohållbara konsumtionsnivån för råmaterial inklusive fossila bränslen i unionen och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fullt ut beakta den inverkan som användningen av markbaserade biobränslen har på förändrad markanvändning och avskogning globalt. Parlamentet betonar att användningen av råmaterial inom unionen skulle kunna bli betydligt mer hållbar i den cirkulära ekonomin och att det behövs åtgärder för att minska beroendet av import som medför avskogningsrisk. Parlamentet konstaterar att en resurseffektiv användningshierarki är av särskild vikt för att skydda skogarnas funktion som kolsänkor och hem för biologisk mångfald. Parlamentet anser inte att storskalig förbränning av trä för bränsleändamål är rimligt med avseende på klimatskydd, koldioxidupptag och effektiv resursanvändning i en cirkulär ekonomi.

57. Europaparlamentet anser att storskalig användning av biobränslen i unionen måste åtföljas av tillräckliga hållbarhetskriterier för att undvika direkt och indirekt ändring av markanvändning, däribland avskogning. Parlamentet konstaterar vidare att de nuvarande kriterierna inte tillräckligt beaktar fossila råvaror som används i produktionen av biobränslen. Parlamentet vill därför att konsekvenserna av det reviderade direktivet om förnybar energi övervakas och utvärderas under det pågående genomförandet, bland annat i vad mån hållbarhetskriterierna för bioenergi är ändamålsenliga. Parlamentet noterar betydelsen av lokala leveranskedjor för råvaror för att långsiktig hållbarhet ska uppnås.

58. Europaparlamentet betonar att arealerna av skogar och planteringar visserligen växer i unionen men att den ökande användningen av trä till biobränslen och bioenergi sätter skogar över hela världen under tryck. Parlamentet konstaterar därför att utsedda naturskyddsområden över hela världen måste respekteras. Parlamentet betonar att unionen bör främja endast hållbart förvaltade skogar och hållbara markanvändningar för att vinnlägga sig om att förbrukningen i unionen är helt hållbar. Parlamentet uppmanar kommissionen att kritiskt bedöma åtgärderna för hållbar produktion och användning av trädbränslen, bland annat med anknytning till den omfattande importen av träpellets till unionen, och att ta itu med de risker som denna import utgör för skogar i tredjeländer.

59. Europaparlamentet stöder slopad användning senast 2030 av råvaror som används till biobränslen som bidrar till avskogningen. Därför uppmanar parlamentet kommissionen att senast 2021 se över de relevanta aspekterna av kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/807[86] och att utan dröjsmål revidera denna på grundval av vetenskaplig kunskap, försiktighetsprincipen och en ingående konsekvensbedömning för att säkerställa en utfasning av alla biobränslen med hög risk för indirekt ändring av markanvändning, däribland palm- och sojaolja, och fullgöra unionens åtagande att stoppa och vända förlusten av biologisk mångfald i världen.

60. Europaparlamentet betonar vikten av att politiken inom ramen för den europeiska gröna given kopplas ihop med avskogningens incitament och drivkrafter genom att ta upp avskogningens miljömässiga, sociala och människorättsliga konsekvenser i syfte att uppnå den långsiktiga visionen om en klimatneutral ekonomi.

61. Europaparlamentet framhåller betydelsen av ett gemensamt och fritt observationssystem som samverkar och arbetar med internationella partner och organ såsom FN och bedriver global övervakning av avskogning, skogsförstörelse och förändringar i världens skogsareal baserat på satellitdata, så att medlemsstater och andra berörda parter och medborgare kan registrera avskogningen och bevarandet av livsmiljöer i realtid, särskilt i skyddsområden, och övervaka skogsarealens status.

62. Europaparlamentet uppmuntrar t.ex. till ökad användning av satellitsystemet Copernicus för global övervakning (inom och utanför unionen) av okontrollerade bränder, skador på skogen, jordskred, markerosion samt omvandling av skogars och savanners ekosystem och livsmiljöer. Parlamentet påpekar att detta bör kompletteras med andra övervakningsmetoder för att spåra tillhörande människorättskränkningar och kränkningar av besittningsrätten och i god tid vidta lämpliga åtgärder, bland annat angripa orsakerna till dessa företeelser.

63. Europaparlamentet vill att det skapas snabbvarningsmekanismer för att underrätta myndigheter, företag – däribland tredjeparters system – och konsumenter om råvaror som härrör från områden där det finns risk för omvandling av ekosystem med anknytning till förlust och försämring av skogar och savanner samt områden där mänskliga rättigheter har kränkts och för att hjälpa till att hantera dessa frågor genom att intensifiera dialogen och uppgiftsutbytet med tredjeländer.

64. Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag i meddelandet om strategin Från jord till bord om att inrätta ett avskogningsobservatorium. Detta måste emellertid åtföljas av en rapport vartannat år till parlamentet och rådet om den globala avskogningen, med utgångspunkt i den globala bedömningsrapporten om skogsresurserna från FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation[87] samt Global Forest Watch Commodities[88], så att lämpliga åtgärder kan vidtas för att stärka samarbetet med tredjeländer och slå vakt om handelsrestriktionerna på unionsnivå.

65. Europaparlamentet påpekar att en hållbar intensifiering av jordbruksmetoderna och en planenlig markanvändning och markförvaltning är avgörande för många småskaliga anläggningar.

66. Europaparlamentet kräver omfattande ekonomiskt stöd och stimulansprogram för att beskoga förstörd mark och mark som är olämplig för jordbruk.


INFORMATION OM ANTAGANDET I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande

22.9.2020

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

38

1

9

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Mazaly Aguilar, Clara Aguilera, Atidzhe Alieva-Veli, Álvaro Amaro, Attila Ara-Kovács, Carmen Avram, Adrian-Dragoş Benea, Benoît Biteau, Mara Bizzotto, Daniel Buda, Isabel Carvalhais, Asger Christensen, Angelo Ciocca, Ivan David, Paolo De Castro, Jérémy Decerle, Salvatore De Meo, Herbert Dorfmann, Luke Ming Flanagan, Cristian Ghinea, Dino Giarrusso, Francisco Guerreiro, Martin Häusling, Martin Hlaváček, Krzysztof Jurgiel, Jarosław Kalinowski, Elsi Katainen, Gilles Lebreton, Norbert Lins, Chris MacManus, Marlene Mortler, Ulrike Müller, Maria Noichl, Juozas Olekas, Pina Picierno, Maxette Pirbakas, Eugenia Rodríguez Palop, Bronis Ropė, Bert-Jan Ruissen, Petri Sarvamaa, Simone Schmiedtbauer, Annie Schreijer-Pierik, Veronika Vrecionová, Juan Ignacio Zoido Álvarez

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Claude Gruffat, Christine Schneider, Michaela Šojdrová, Marc Tarabella

 


SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP
I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

38

+

ECR

Mazaly Aguilar, Krzysztof Jurgiel, Veronika Vrecionová

GUE/NGL

Luke Ming Flanagan, Chris MacManus, Eugenia Rodríguez Palop

ID

Ivan David

NI

Dino Giarrusso

PPE

Álvaro Amaro, Daniel Buda, Salvatore De Meo, Jarosław Kalinowski, Norbert Lins, Marlene Mortler, Christine Schneider, Annie Schreijer-Pierik, Juan Ignacio Zoido Álvarez, Michaela Šojdrová

RENEW

Asger Christensen, Jérémy Decerle, Cristian Ghinea, Martin Hlaváček, Ulrike Müller

S&D

Clara Aguilera, Attila Ara-Kovács, Carmen Avram, Adrian-Dragoş Benea, Isabel Carvalhais, Paolo De Castro, Maria Noichl, Juozas Olekas, Pina Picierno, Marc Tarabella

VERTS/ALE

Benoît Biteau, Claude Gruffat, Francisco Guerreiro, Martin Häusling, Bronis Ropė

 

1

-

PPE

Simone Schmiedtbauer

 

9

0

ECR

Bert-Jan Ruissen

ID

Mara Bizzotto, Angelo Ciocca, Gilles Lebreton, Maxette Pirbakas

PPE

Herbert Dorfmann, Petri Sarvamaa

RENEW

Atidzhe Alieva-Veli, Elsi Katainen

 

Teckenförklaring:

+ : Ja-röster

- : Nej-röster

0 : Nedlagda röster

 

 


 

 

INFORMATION OM ANTAGANDET I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Antagande

1.10.2020

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

45

11

25

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Nikos Androulakis, Bartosz Arłukowicz, Margrete Auken, Simona Baldassarre, Marek Paweł Balt, Traian Băsescu, Aurelia Beigneux, Monika Beňová, Sergio Berlato, Alexander Bernhuber, Malin Björk, Simona Bonafè, Delara Burkhardt, Pascal Canfin, Sara Cerdas, Mohammed Chahim, Tudor Ciuhodaru, Nathalie Colin-Oesterlé, Miriam Dalli, Esther de Lange, Marco Dreosto, Bas Eickhout, Eleonora Evi, Agnès Evren, Fredrick Federley, Pietro Fiocchi, Catherine Griset, Jytte Guteland, Teuvo Hakkarainen, Martin Hojsík, Pär Holmgren, Jan Huitema, Yannick Jadot, Adam Jarubas, Petros Kokkalis, Athanasios Konstantinou, Ewa Kopacz, Joanna Kopcińska, Ryszard Antoni Legutko, Peter Liese, Sylvia Limmer, Javi López, César Luena, Fulvio Martusciello, Liudas Mažylis, Joëlle Mélin, Tilly Metz, Silvia Modig, Dolors Montserrat, Alessandra Moretti, Dan-Ştefan Motreanu, Ville Niinistö, Ljudmila Novak, Grace O’Sullivan, Jutta Paulus, Stanislav Polčák, Jessica Polfjärd, Luisa Regimenti, Frédérique Ries, María Soraya Rodríguez Ramos, Sándor Rónai, Rob Rooken, Silvia Sardone, Christine Schneider, Günther Sidl, Ivan Vilibor Sinčić, Linea Søgaard-Lidell, Nicolae Ştefănuță, Nils Torvalds, Edina Tóth, Véronique Trillet-Lenoir, Petar Vitanov, Alexandr Vondra, Mick Wallace, Pernille Weiss, Michal Wiezik, Tiemo Wölken, Anna Zalewska

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Hildegard Bentele, Kateřina Konečná, Ulrike Müller

 


SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

45

+

EPP

Michal WIEZIK

S&D

Nikos ANDROULAKIS, Marek Paweł BALT, Monika BEŇOVÁ, Simona BONAFÈ, Delara BURKHARDT, Sara CERDAS, Mohammed CHAHIM, Tudor CIUHODARU, Miriam DALLI, Jytte GUTELAND, Javi LÓPEZ, César LUENA, Alessandra MORETTI, Sándor RÓNAI, Günther SIDL, Petar VITANOV, Tiemo WÖLKEN

RENEW

Pascal CANFIN, Fredrick FEDERLEY, Martin HOJSÍK, Jan HUITEMA, Ulrike MÜLLER, Frédérique RIES, María Soraya RODRÍGUEZ RAMOS, Nicolae ŞTEFĂNUȚĂ, Linea SØGAARD-LIDELL, Nils TORVALDS, Véronique TRILLET-LENOIR

GREENS/EFA

Margrete AUKEN, Bas EICKHOUT, Pär HOLMGREN, Yannick JADOT, Tilly METZ, Ville NIINISTÖ, Grace O'SULLIVAN, Jutta PAULUS

GUE/NGL

Malin BJÖRK, Petros KOKKALIS, Kateřina KONEČNÁ, Silvia MODIG, Mick WALLACE

NI

Eleonora EVI, Athanasios KONSTANTINOU, Ivan Vilibor SINČIĆ

11

-

EPP

Alexander BERNHUBER, Christine SCHNEIDER

ID

Teuvo HAKKARAINEN, Sylvia LIMMER

ECR

Sergio BERLATO, Pietro FIOCCHI, Joanna KOPCIŃSKA, Ryszard Antoni LEGUTKO, Rob ROOKEN, Alexandr VONDRA, Anna ZALEWSKA

25

0

EPP

Bartosz ARŁUKOWICZ, Traian BĂSESCU, Hildegard BENTELE, Nathalie COLIN-OESTERLÉ, Agnès EVREN, Adam JARUBAS, Ewa KOPACZ, Esther de LANGE, Peter LIESE, Fulvio MARTUSCIELLO, Liudas MAŽYLIS, Dolors MONTSERRAT, Dan-Ştefan MOTREANU, Ljudmila NOVAK, Stanislav POLČÁK, Jessica POLFJÄRD, Edina TÓTH, Pernille WEISS

ID

Simona BALDASSARRE, Aurelia BEIGNEUX, Marco DREOSTO, Catherine GRISET, Joëlle MÉLIN, Luisa REGIMENTI, Silvia SARDONE

 

Teckenförklaring:

+ : Ja-röster

- : Nej-röster

0 : Nedlagda röster

Senaste uppdatering: 19 oktober 2020
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy