BETÄNKANDE med rekommendationer till kommissionen om rättsakten om digitala tjänster: förbättring av den inre marknadens funktionssätt

7.10.2020 - (2020/2018(INL))

Utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd
Föredragande: Alex Agius Saliba
(Initiativ – artikel 47 i arbetsordningen)
Föredragande av yttrande (*):
Josianne Cutajar, Utskottet för transport och turism
Petra Kammerevert, Utskottet för kultur och utbildning
Patrick Breyer, Utskottet för rättsliga frågor
Paul Tang, Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor
(*) Förfarande med associerat utskott – artikel 57 i arbetsordningen

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

med rekommendationer till kommissionen om rättsakten om digitala tjänster: förbättring av den inre marknadens funktionssätt

(2020/2018(INL))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

– med beaktande av artikel 225 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

– med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (direktiv om elektronisk handel)[1],

– med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1150 av den 20 juni 2019 om främjande av rättvisa villkor och transparens för företagsanvändare av onlinebaserade förmedlingstjänster[2],

– med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/770 av den 20 maj 2019 om vissa aspekter på avtal om tillhandahållande av digitalt innehåll och digitala tjänster[3],

– med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/771 av den 20 maj 2019 om vissa aspekter på avtal om försäljning av varor, om ändring av förordning (EU) 2017/2394 och direktiv 2009/22/EG samt om upphävande av direktiv 1999/44/EG[4],

– med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (direktiv om otillbörliga affärsmetoder)[5],

– med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011[6],

– med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden[7],

– med beaktande av sin resolution av den 21 september 2010 om fullbordandet av den inre marknaden för e-handel[8],

– med beaktande av sin resolution av den 15 juni 2017 om onlineplattformar och den digitala inre marknaden[9],

– med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 januari 2012 Samstämmiga ramar för att öka tilltron till en inre e-marknad för e-handel och nättjänster (COM(2011)0942),

– med beaktande av kommissionens rekommendation (EU) 2018/334 av den 1 mars 2018 om åtgärder för att effektivt bekämpa olagligt innehåll online[10] och kommissionens meddelande av den 28 september 2017 Hantering av olagligt innehåll online: mot ett ökat ansvar för onlineplattformar COM (2017)0555),

– med beaktande av meddelandet av den 26 april 2018 från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén Bekämpande av desinformation online: en EU-strategi (COM (2018)0236), i vilket oriktiga eller missvisande uppgifter som skapas, presenteras och sprids för att uppnå ekonomisk vinning eller avsiktligt vilseleda allmänheten behandlas,

– med beaktande av samförståndsavtalet om försäljning av förfalskade varor via internet av den 21 juni 2016 och översynen av detta i kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 29 november 2017 Ett balanserat system för säkerställande av ett skydd för immateriella rättigheter som svarar mot dagens samhällsutmaningar (COM(2017)0707),

– med beaktande av Regionkommitténs yttrande (ECON-VI/048) av den 5 december 2019 om en europeisk ram för regleringssvar på delningsekonomin,

– med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning)[11],

– med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/790 av den 17 april 2019 om upphovsrätt och närstående rättigheter på den digitala inre marknaden och om ändring av direktiven 96/9/EG och 2001/29/EG[12],

– med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation)[13],

– med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 96/9/EG av den 11 mars 1996 om rättsligt skydd för databaser[14], Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället[15] och Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU av den 10 mars 2010 om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster (direktiv om audiovisuella medietjänster)[16],

– med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 mars 2020 En SMF-strategi för ett hållbart och digitalt EU (COM(2020)0103),

– med beaktande av kommissionens vitbok Artificiell intelligens – en EU-strategi för spetskompetens och förtroende av den 19 februari 2020 (COM(2020)0065),

– med beaktande av kommissionens meddelande av den 19 februari 2020 Att forma EU:s digitala framtid (COM(2020)0067),

– med beaktande av de åtaganden som kommissionen gjorde i sina politiska riktlinjer för nästa Europeiska kommission 2019–2024,

– med beaktande av studien från Europaparlamentets utredningstjänst Kartläggning av kostnaden för uteblivna EU-åtgärder 2019–2024, som visar att den potentiella vinsten av att fullborda den digitala inre marknaden för tjänster skulle kunna uppgå till 100 miljarder euro,

– med beaktande av studien från Europaparlamentets utredningsavdelning för ekonomisk politik, vetenskapspolitik och frågor om livskvalitet The e-commerce Directive as the cornerstone of the Internal Market, där fyra prioriteringar för att förbättra e-handelsdirektivet lyfts fram,

– med beaktande av studierna från Europaparlamentets utredningsavdelning för ekonomisk politik, vetenskapspolitik och frågor om livskvalitet för det seminarium om reglerna för e-handel anpassade för den digitala tidsåldern som anordnades av utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (IMCO),

– med beaktande av studien med en bedömning av det europeiska mervärdet från utredningstjänstens enhet för europeiskt mervärde Digital Services Act: European Added Value Assessment,

– med beaktande av handledningen (Vademecum) till direktiv 98/48/EG, som inför en mekanism för transparens i bestämmelserna om informationssamhällets tjänster,

– med beaktande av artiklarna 47 och 54 i arbetsordningen,

– med beaktande av yttrandena från utskottet för transport och turism, utskottet för kultur och utbildning, utskottet för rättsliga frågor och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor,

– med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A9-0181/2020), och av följande skäl:

A. E-handeln påverkar människor, företag och konsumenter i EU i deras dagliga liv och kan när den utövas på lika och rättvisa villkor bidra på ett positivt sätt till att frigöra den digitala inre marknadens potential, öka konsumenternas förtroende och ge nya aktörer, inbegripet mikroföretag samt små och medelstora företag, nya marknadsmöjligheter för hållbar tillväxt och arbetstillfällen.

B. Direktiv 2000/31/EG (nedan kallat e-handelsdirektivet) har varit en av EU:s mest framgångsrika rättsakter och har format den digitala inre marknaden till vad den är i dag. Det är emellertid 20 år sedan e-handelsdirektivet antogs och paketet med rättsakten om digitala tjänster bör ta hänsyn till den snabba förändringen och utvidgningen av e-handeln i alla dess former med den mängd olika tjänster, produkter, leverantörer, utmaningar och olika sektorsspecifika lagar som har uppkommit. Sedan direktivet om elektronisk handel antogs har Europeiska unionens domstol (nedan kallad EU-domstolen) meddelat ett antal domar i detta avseende.

C. För närvarande har medlemsstaterna en fragmenterad strategi för att ta itu med olagligt innehåll online. Till följd av detta kan de berörda tjänsteleverantörerna omfattas av en rad olika rättsliga krav som skiljer sig åt i fråga om innehåll och omfattning. Det verkar råda brist på verkställighet och samarbete mellan medlemsstaterna, och den befintliga rättsliga ramen skapar utmaningar.

D. De digitala tjänsterna måste till fullo respektera bestämmelser relaterade till de grundläggande rättigheterna, särskilt rätten till personlig integritet, skyddet av personuppgifter, icke-diskriminering, yttrande- och informationsfrihet liksom mediepluralism och kulturell mångfald samt barnets rättigheter, i enlighet med fördragen och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan).

E. I sitt meddelande Att forma Europas digitala framtid (COM(2020)0067) åtog sig kommissionen att som del av rättsakten om digitala tjänster anta nya och reviderade regler för onlineplattformar och leverantörer av informationstjänster, stärka tillsynen över plattformarnas innehållspolicy i unionen och undersöka förhandsregler.

F. Covid-19-pandemin har gett upphov till nya sociala och ekonomiska utmaningar som i hög grad påverkar medborgarna och ekonomin. Samtidigt visar covid-19-pandemins utbrott på e-handelssektorns motståndskraft och dess potential som drivkraft för en omstart av den europeiska ekonomin. Pandemin har också avslöjat brister i det nuvarande regelverket, särskilt när det gäller konsumentskyddsregelverket. Detta kräver åtgärder på unionsnivå för att få en mer enhetlig och samordnad strategi för att hantera de konstaterade problemen och hindra dem från att upprepas i framtiden.

G. Covid-19-pandemin har också visat hur såbara konsumenterna i EU är när det gäller vilseledande affärsmetoder från oärliga näringsidkare som säljer olagliga produkter på nätet som inte överensstämmer med EU:s säkerhetsbestämmelser och när det gäller andra orättvisa villkor gentemot konsumenter. Samtidigt har covid-19-pandemins utbrott visat att framför allt plattformar och onlinebaserade förmedlingstjänster måste öka sina ansträngningar för att upptäcka och avlägsna falska påståenden och ta itu med oseriösa näringsidkares vilseledande metoder på ett konsekvent och samordnat sätt, särskilt när det gäller de som säljer falsk medicinsk utrustning eller farliga produkter på nätet. Kommissionen välkomnade plattformarnas attityd efter att ha skickat dem skrivelserna den 23 mars 2020. Det krävs åtgärder på unionsnivå för att åstadkomma en mer enhetlig och samordnad strategi för att bekämpa dessa vilseledande metoder och skydda konsumenterna.

H. Rättsakten om digitala tjänster bör säkerställa ett omfattande skydd av konsumenters och användares rättigheter i unionen och därför bör dess territoriella tillämpningsområde omfatta den verksamhet som bedrivs av leverantörer av informationssamhällets tjänster som är etablerade i tredjeländer när deras tjänster, som omfattas av rättsakten om digitala tjänster, riktar sig till konsumenter eller användare i unionen.

I. Rättsakten om digitala tjänster bör klargöra vilken typ av digitala tjänster som omfattas av dess tillämpningsområde, samtidigt som e-handelsdirektivets övergripande karaktär bibehålls, som inte bara gäller onlineplattformar utan alla leverantörer av informationssamhällets tjänster enligt definitionen i unionsrätten.

J. Rättsakten om digitala tjänster bör inte påverka förordning (EU) nr 2016/679 (allmänna dataskyddsförordningen), som fastställer en rättslig ram för att skydda personuppgifter, direktiv (EU) 2019/790 om upphovsrätt och närstående rättigheter på den digitala inre marknaden och direktiv 2002/58/EG om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation.

K. Rättsakten om digitala tjänster bör inte påverka förordning (EU) nr 2016/679 om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster.

L. Rättsakten om digitala tjänster bör inte påverka direktiv 2005/29/EG, ändrat genom direktiv (EU) 2019/2161, samt direktiven (EU) 2019/770 och (EU) 2019/771 om vissa aspekter på avtal om tillhandahållande av digitalt innehåll och digitala tjänster och avtal om försäljning av varor, och förordning (EU) 2019/1150 om främjande av rättvisa villkor och transparens för företagsanvändare av onlinebaserade förmedlingstjänster.

M. Rättsakten om digitala tjänster bör inte påverka den ram som fastställs i direktiv 2006/123/EG om tjänster på den inre marknaden.

N. Vissa typer av olagligt innehåll, som utgör en stor källa till oro, har redan definierats i nationell lagstiftning och i unionsrätten, såsom olaglig hatpropaganda, och bör inte omdefinieras i rättsakten om digitala tjänster.

O. Att öka transparensen och hjälpa medborgarna att utveckla mediekompetens och digital kompetens när det gäller spridning av skadligt innehåll, hatpropaganda och desinformation, samt att utveckla kritiskt tänkande, och förstärka den oberoende professionella journalistiken och kvalitetsmedier, kommer att bidra till att främja diversifierat innehåll av hög kvalitet.

P. WHOIS-databasen är en allmänt tillgänglig databas som har varit ett användbart verktyg för att hitta innehavaren av ett visst domännamn på internet samt uppgifter om och kontaktpersoner för varje domännamn.

Q. Rättsakten om digitala tjänster bör syfta till att säkerställa rättssäkerhet och klarhet, även på marknaden för korttidsuthyrning och mobilitetstjänster, genom att främja transparens och tydligare informationsskyldigheter.

R. Kommissionens överenskommelse med vissa plattformar inom branschen för korttidsuthyrning om datadelning i mars 2020 kommer att göra det möjligt för lokala myndigheter att bättre förstå delningsekonomins utveckling och kommer att möjliggöra tillförlitlig och kontinuerlig datadelning och ett evidensbaserat beslutsfattande. Det behövs ytterligare åtgärder för att ta initiativ till en mer heltäckande ram för datadelning för onlineplattformar för korttidsuthyrning.

S. Covid-19-utbrottet har allvarligt påverkat unionens turistsektor och uppmärksammat behovet av att fortsätta att stödja samarbete om grönstråk för att säkerställa att unionens leveranskedjor liksom rörligheten för varor över unionens transportnät fungerar smidigt.

T. Utvecklingen och användningen av internetplattformar för många olika typer av verksamheter, bland annat kommersiell verksamhet, transport och turism och delning av varor och tjänster, har ändrat användares och företags sätt att interagera med innehållsleverantörer, näringsidkare och andra personer som erbjuder varor och tjänster. Den digitala inre marknaden kan inte lyckas utan användarnas förtroende för onlineplattformar som respekterar all tillämplig lagstiftning och användarnas legitima intressen. Alla framtida regelverk bör även behandla inkräktande affärsmodeller, inbegripet beteendemanipulation och diskriminerande metoder, som har stor inverkan på den inre marknadens funktionssätt och användarnas grundläggande rättigheter.

U. Medlemsstaterna bör göra insatser för att förbättra tillgången till och effektiviteten i sina rättssystem och system för brottsbekämpning när det gäller fastställandet av olagligheten av innehåll på nätet och tvistlösning avseende borttagning eller blockering av innehåll.

V. Kraven i rättsakten om digitala tjänster bör vara lätta att genomföra i praktiken för leverantörer av informationssamhällets tjänster. Mellanhänder på internet kan kryptera sitt innehåll eller på annat sätt hindra åtkomst utifrån av innehåll för tredje parter, inklusive för värdtjänstförmedlare som lagrar själva innehållet.

W. Ett effektivt sätt att minska olaglig verksamhet är att låta nya innovativa affärsmodeller blomstra och stärka den digitala inre marknaden genom att undanröja omotiverade hinder för den fria rörligheten för digitalt innehåll. Hinder som skapar nationella fragmenterade marknader bidrar till att skapa en efterfråga på olagligt innehåll.

X. De digitala tjänsterna bör tillhandahålla konsumenterna direkta och effektiva kommunikationsmedel som är användarvänliga, lätta att identifiera och lättillgängliga, såsom e-postadresser, elektroniska kontaktformulär, dialogrobotar, snabbmeddelandetjänster eller system för återuppringning, och det måste säkerställas att informationen om dessa kommunikationsmedel är tillgänglig för konsumenterna på ett tydligt, begripligt och om möjligt enhetligt sätt, samt att konsumenternas önskemål förmedlas mellan de olika underliggande digitala tjänster som leverantören av digitala tjänster tillhandahåller.

Y. Rättsakten om digitala tjänster bör garantera konsumenternas rätt till information om en tjänst är AI-baserad, använder automatiserat beslutsfattande eller maskininlärningsverktyg eller verktyg för automatisk innehållsigenkänning. Rättsakten om digitala tjänster bör erbjuda möjligheten att välja bort, begränsa eller individanpassa användningen av alla funktioner för automatisk individanpassning, särskilt med tanke på rangordning, och mer specifikt erbjuda möjligheten att se innehåll i en icke-kuraterad ordning och ge användarna mer kontroll över det sätt på vilket innehåll rangordnas för dem.

Z. Skyddet av personuppgifter som omfattas av automatiserade beslutsprocesser omfattas redan av bland annat den allmänna dataskyddsförordningen, och rättsakten om digitala tjänster bör inte sträva efter att upprepa eller ändra sådana åtgärder.

AA. Kommissionen bör se till att rättsakten om digitala tjänster bevarar en människocentrerad strategi för artificiell intelligens (AI), i linje med de befintliga reglerna om fri rörlighet för AI-baserade tjänster, samtidigt som de grundläggande värden och rättigheter som fastställs i fördragen respekteras.

AB. De nationella tillsynsmyndigheterna bör, om detta tillåts enligt unionsrätten, ha tillgång till den programvarudokumentation och de dataset för algoritmer som granskas.

AC. Begreppen transparens och förklarbarhet i fråga om algoritmer bör förstås som ett krav på att den information som ges till användaren ska presenteras i en koncis, transparent, begriplig och lättillgänglig form, med användning av ett enkelt och tydligt språk.

AD. Det är viktigt att fastställa åtgärder för att säkerställa ett effektivt genomförande och en effektiv tillsyn. Efterlevnaden av bestämmelserna bör stärkas genom ändamålsenliga, proportionerliga och avskräckande sanktioner, inbegripet åläggande av proportionella böter.

AE. Rättsakten om digitala tjänster bör balansera alla användares rättigheter och säkerställa att dess åtgärder inte utformas för att gynna ett legitimt intresse framför ett annat och förhindra att åtgärder används som offensiva verktyg i konflikter mellan företag eller sektorer.

AF. Den inre marknadens mekanism för förhandsbedömning bör tillämpas om konkurrenslagstiftningen i sig är otillräcklig för att på ett adekvat sätt hantera konstaterade marknadsmisslyckanden.

AG. De lagstiftningsåtgärder som föreslås som en del av rättsakten om digitala tjänster bör vara evidensbaserade. Kommissionen bör genomföra en grundlig konsekvensbedömning på grundval av relevanta uppgifter, statistik, analyser och studier av de olika alternativ som står till buds. Konsekvensbedömningen bör också bedöma och analysera osäkra och farliga produkter som säljs via internetbaserade marknadsplatser. Konsekvensbedömningen bör också ta hänsyn till lärdomarna från covid-19-utbrottet och ta hänsyn till Europaparlamentets resolutioner. Rättsakten om digitala tjänster bör åtföljas av riktlinjer för genomförandet.

Allmänna principer

1. Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtagande att lägga fram ett förslag till ett paket med en rättsakt om digitala tjänster, som bör bestå av ett förslag om ändring av e-handelsdirektivet och ett förslag till förhandsregler för systemviktiga operatörer som har en portvaktsfunktion, på grundval av artikel 225 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett sådant paket på grundval av artiklarna 53.1, 62 och 114 i EUF-fördraget i enlighet med rekommendationerna i bilagan till denna resolution, på grundval av en grundlig konsekvensbedömning som bör innehålla information om förslagens finansiella konsekvenser och baseras på relevanta uppgifter, statistik och analyser.

2. Europaparlamentet framhåller den vikt som den rättsliga ram som fastställts i e-handelsdirektivet har haft vid utvecklingen av onlinetjänster i unionen, och anser att de principer som styrde lagstiftarna vid regleringen av leverantörer av informationssamhällets tjänster i slutet av 90-talet fortfarande är giltiga och bör användas vid utarbetandet av framtida förslag. Parlamentet betonar att den rättssäkerhet som e-handelsdirektivet bidragit med har gett små och medelstora företag möjlighet att utvidga sin verksamhet och lättare driva verksamhet över gränserna.

3. Europaparlamentet anser att alla leverantörer av digitala tjänster som är etablerade utanför unionen måste efterleva rättsakten om digitala tjänster när de tillhandahåller tjänster till unionen, för att säkerställa lika spelregler för leverantörer av digitala tjänster i Europa och tredjeländer. Parlamentet uppmanar kommissionen att dessutom utvärdera om det finns en risk för motåtgärder från tredjeländers sida, och samtidigt öka medvetenheten om hur unionsrätten tillämpas på tjänsteleverantörer från tredjeländer som riktar in sig på unionsmarknaden.

4. Europaparlamentet understryker att klausulen om den inre marknaden – som fastställer principen om kontroll i hemlandet och medlemsstaternas skyldighet att säkerställa fri rörlighet för informationssamhällets tjänster – har spelat en central roll för utvecklingen av den digitala inre marknaden. Parlamentet betonar behovet av att ta itu med de återstående omotiverade och oproportionerliga hindren för tillhandahållandet av digitala tjänster, såsom komplexa administrativa förfaranden, kostsam gränsöverskridande tvistlösning, tillgång till information om relevanta lagstadgade krav, inbegripet avseende beskattning, samt att säkerställa att inga nya omotiverade och oproportionerliga hinder skapas.

5. Europaparlamentet noterar att enligt unionens regler om fri rörlighet för tjänster får medlemsstaterna vidta åtgärder för att skydda legitima mål av allmänt intresse, såsom skydd av den allmänna ordningen, folkhälsan och den allmänna säkerheten, konsumentskydd, bekämpning av hyresbostadsbrist och förhindrande av skatteundandragande och skatteflykt, förutsatt att dessa åtgärder är förenliga med principerna om icke-diskriminering och proportionalitet.

6. Europaparlamentet anser att de huvudsakliga principerna i e-handelsdirektivet, såsom klausulen om den inre marknaden, etableringsfriheten, friheten att tillhandahålla tjänster och förbudet mot att ålägga en allmän övervakningsskyldighet, bör bibehållas. Parlamentet framhåller att principen att ”saker som är olagliga offline måste också vara olagliga online” samt principerna om konsumentskydd och användarsäkerhet även bör utgöra vägledande principer i det framtida regelverket.

7. Europaparlamentet betonar vikten av delningsekonomiplattformar, exempelvis inom transport och turism, där tjänster tillhandahålls av både enskilda och yrkesverksamma. Parlamentet uppmanar kommissionen att, efter samråd med alla relevanta berörda parter, ta initiativ till en mer heltäckande ram för delning av andra uppgifter än personuppgifter och för samordning mellan plattformar och nationella, regionala och lokala myndigheter, särskilt i syfte att utbyta bästa praxis och fastställa informationskrav, i enlighet med EU:s datastrategi.

8. Europaparlamentet noterar att uppgiftsskyddet har uppdaterats betydligt sedan antagandet av e-handelsdirektivet och betonar att den snabba utvecklingen av digitala tjänster kräver en stark framtidssäkrad lagstiftningsram om skydd för personuppgifter och integritet. Parlamentet betonar i detta avseende att leverantörer av digitala tjänster måste följa bestämmelserna i unionens dataskyddslagstiftning, närmare bestämt dataskyddsförordningen och direktiv 2002/58/EG (direktivet om integritet och elektronisk kommunikation), som för närvarande håller på att revideras, och respektera de grundläggande rättigheterna i stort, till exempel beträffande yttrandefrihet, värdighet och icke-diskriminering och rätten till ett effektivt rättsmedel, samt säkerställa skydd och säkerhet i sina system och tjänster.

9. Europaparlamentet anser att rättsakten om digitala tjänster måste säkerställa konsumentförtroende och tydligt fastställa att konsumentlagstiftning och produktsäkerhetskrav respekteras, i syfte att garantera rättssäkerheten. Parlamentet påpekar att rättsakten om digitala tjänster bör ägna särskild uppmärksamhet åt användare med funktionsnedsättning och garantera tillgänglighet i informationssamhällets tjänster. Parlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra tjänsteleverantörer att ta fram tekniska verktyg som gör det möjligt för personer med funktionsnedsättning att få verklig tillgång till informationssamhällets tjänster och kunna använda och dra nytta av dem.

10. Europaparlamentet betonar vikten av att upprätthålla e-handelsdirektivets övergripande strategi. Parlamentet betonar att en strategi som utgår ifrån att samma lösning passar alla inte är lämplig för att hantera alla de nya utmaningarna i dagens digitala landskap och att det behövs en lagstiftningsstrategi med skräddarsydda lösningar för de många olika aktörerna och tjänsterna på nätet. Parlamentet rekommenderar att man skiljer mellan ekonomisk och icke-ekonomisk verksamhet, och mellan olika typer av digitala tjänster som plattformar agerar värd för, i stället för att fokusera på typen av plattform. I detta sammanhang anser parlamentet att man i framtida lagstiftningsförslag bör ha ambitionen att säkerställa att nya EU-krav på informationssamhällets tjänsteleverantörer blir proportionerliga och tydliga.

11. Europaparlamentet påminner om att ett stort antal lagstiftningsbeslut, administrativa beslut och avtalsenliga förhållanden använder definitionerna och reglerna i e-handelsdirektivet och att alla ändringar av dem därför kommer att få betydande konsekvenser.

12. Europaparlamentet understryker att en förutsägbar, framtidssäker, tydlig och heltäckande ram på EU-nivå och rättvis konkurrens är avgörande för att främja tillväxten för alla europeiska företag, inbegripet småskaliga plattformar, små och medelstora företag, inklusive mikroföretag, entreprenörer och nystartade företag, öka det gränsöverskridande tillhandahållandet av informationssamhällets tjänster, stoppa fragmentering av marknaden och ge europeiska företag lika villkor som gör att de kan utnyttja marknaden för digitala tjänster fullt ut och bli globalt konkurrenskraftiga på världsmarknaden.

13. Europaparlamentet understryker att det framtida inremarknadsinstrumentet om förhandsreglering av systemplattformar och det planerade nya konkurrensverktyget för att åtgärda brister i konkurrensrätten bör vara två separata rättsliga instrument.

14. Europaparlamentet påminner om att e-handelsdirektivet formulerades på ett teknikneutralt sätt för att se till att det inte blir föråldrat på grund av den tekniska utveckling som följer den snabba innovationstakten i it-sektorn, och betonar att rättsakten om digitala tjänster måste framtidssäkras och kunna tillämpas när det växer fram ny teknik som påverkar den digitala inre marknaden. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att eventuell översyn fortsätter att vara teknikneutral för att säkra långvarig nytta för företag och konsumenter.

15. Europaparlamentet finner att det finns ett behov av lika villkor på den inre marknaden mellan plattformsekonomin och offline-ekonomin, som bygger på lika rättigheter och skyldigheter för alla berörda parter, både konsumenter och företag. Parlamentet anser att rättsakten om digitala tjänster inte bör hantera frågan om plattformsarbetare. Parlamentet anser därför att arbetstagarnas sociala skydd och sociala rättigheter, även för plattformar och delningsekonomin, bör hanteras i ett separat instrument för att formulera adekvata och heltäckande svar på utmaningarna i dagens digitala ekonomi.

16. Europaparlamentet anser att rättsakten om digitala tjänster bör grundas på EU:s allmänna värderingar, som skyddar medborgarnas rättigheter, och främja upprättandet av ett rikt och varierat ekosystem på nätet med ett brett utbud av nättjänster, en konkurrenskraftig digital miljö, transparens och rättssäkerhet för att frigöra den digitala inre marknadens fulla potential.

17. Europaparlamentet anser att rättsakten om digitala tjänster ger EU möjlighet att utforma den digitala ekonomin inte enbart på unionsnivå utan även som normgivare för resten av världen.

Grundläggande fri- och rättigheter

18. Europaparlamentet konstaterar att leverantörer av informationssamhällets tjänster, och särskilt nätbaserade plattformar, inklusive webbplatser för sociala nätverk, har långtgående förmåga att nå ut till och påverka en bredare publik, beteenden, åsikter och praxis, även för mer sårbara grupper som minderåriga, och bör följa EU:s regler om skydd av användare, deras uppgifter och samhället i stort.

19. Europaparlamentet påminner om att den senaste tidens skandaler i samband med insamling och försäljning av data, exempelvis Cambridge Analytica, falska nyheter, desinformation, valmanipulering och en mängd andra hot på nätet (från hatpropaganda till sändningar som främjar terrorism) har visat att det är nödvändigt att arbeta för bättre regelefterlevnad och närmare samarbete mellan medlemsstaterna för att förstå fördelar och brister i befintliga bestämmelser och stärka skyddet av de grundläggande rättigheterna på nätet.

20. Europaparlamentet påminner i detta avseende om att vissa etablerade självreglerings- och samregleringssystem, exempelvis EU:s uppförandekod om desinformation, har bidragit till att strukturera dialogen med plattformar och regleringsansvariga. Parlamentet föreslår att onlineplattformar bör införa verkningsfulla och lämpliga skyddsåtgärder, särskilt för att se till att de agerar på ett omsorgsfullt, proportionerligt och icke-diskriminerande sätt och för att förhindra att innehåll som inte är olagligt avlägsnas oavsiktligt. Parlamentet anser att sådana åtgärder inte bör få medföra något krav på filtrering av uppladdat innehåll, som inte är förenligt med förbudet mot allmänna övervakningsskyldigheter. Parlamentet föreslår att åtgärder mot skadligt innehåll, hatpropaganda och desinformation regelbundet bör utvärderas och vidareutvecklas.

21. Europaparlamentet påminner om vikten av att säkerställa yttrandefrihet, informationsfrihet, åsiktsfrihet och ett fritt och mångfaldigt press- och medielandskap, även med tanke på skyddet av oberoende journalistik. Parlamentet insisterar på skydd och främjande av yttrandefrihet och mångfald i fråga om åsikter, information, press, media samt konstnärliga uttryck och kulturyttringar.

22. Europaparlamentet understryker att rättsakten om digitala tjänster bör stärka friheterna på den inre marknaden och garantera de grundläggande rättigheter och principer som föreskrivs i stadgan. Parlamentet betonar att de grundläggande rättigheterna för konsumenter och användare, inbegripet minderåriga, bör skyddas mot skadliga affärsmodeller på nätet, exempelvis sådana som gör digital reklam, samt mot beteendemanipulation och diskriminerande metoder.

23. Europaparlamentet betonar vikten av användarinflytande när det gäller användarnas egna grundläggande rättigheter på internet. Parlamentet upprepar att leverantörer av digitala tjänster måste respektera användarnas rätt till dataportabilitet i enlighet med unionsrätten, genom att se till att de verkligen kan utnyttja denna rätt.

24. Europaparlamentet påpekar att biometriska uppgifter anses utgöra en särskild kategori av personuppgifter med specifika regler för behandlingen. Parlamentet konstaterar att biometri kan användas – och används allt mer – för identifiering och autentisering av individer, vilket, bortsett från potentiella fördelar, medför betydande risker för och allvarliga ingrepp i rätten till personlig integritet och uppgiftsskydd, särskilt när det används utan den registrerades medgivande, samt möjliggör identitetsbedrägeri. Parlamentet anser att rättsakten om digitala tjänster måste säkerställa att leverantörer av digitala tjänster lagrar biometriska uppgifter enbart på själva enheten, såvida inte central lagring är tillåtet enligt lag, att alltid ge användare av digitala tjänster ett alternativ till användning av biometriska uppgifter för en tjänsts funktion som grundinställning, samt att tydligt informera kunderna om riskerna med att använda biometriska uppgifter.

25. Europaparlamentet betonar att man i enlighet med andan i rättspraxis om kommunikationsmetadata bör ge offentliga myndigheter tillgång till en användares abonnentuppgifter och metadata endast för att utreda personer som misstänks för grova brott, med på förhand inhämtat domstolsgodkännande. Parlamentet är dock övertygat om att leverantörer av digitala tjänster inte bör få lagra uppgifter för brottsbekämpande ändamål såvida inte en riktad lagring av en individs användaruppgifter direkt beordrats av en oberoende behörig offentlig myndighet i enlighet med unionsrätten.

26. Europaparlamentet betonar vikten av att använda en ändamålsenlig totalsträckskryptering för data, eftersom det är väsentligt för tilliten till och säkerheten på internet och effektivt förhindrar åtkomst för obehöriga tredje parter.

Öppenhet och konsumentskydd

27. Europaparlamentet noterar att covid-19-pandemin har visat på e-handelssektorns betydelse och motståndskraft och dess potential som drivkraft för en omstart av den europeiska ekonomin, men också på hur sårbara konsumenter i EU är när det gäller vilseledande affärsmetoder från oärliga näringsidkare som säljer förfalskade, olagliga eller osäkra produkter och tjänster på nätet som inte överensstämmer med EU:s säkerhetsbestämmelser eller tillämpar oskäliga eller otillbörliga prishöjningar eller andra orättvisa villkor gentemot konsumenter. Parlamentet betonar det akuta behovet av att skärpa tillsynen av unionens regler och förbättra konsumentskyddet.

28. Europaparlamentet betonar att problemet förvärras av svårigheter att fastställa identiteten för bedrägliga företagsanvändare, vilket gör det svårt för konsumenter att begära ersättning för skador och förluster.

29. Europaparlamentet anser att e-handelsdirektivets nuvarande krav på transparens och information för leverantörer av informationssamhällets tjänster och deras företagskunder och minimiinformationskraven för kommersiella meddelanden bör skärpas parallellt med åtgärder för att öka efterlevnaden av befintliga regler, utan att skada de små och medelstora företagens konkurrenskraft.

30. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skärpa informationskraven i artikel 5 i e-handelsdirektivet och kräva att leverantörer av värdtjänster ska kontrollera information och identitet för de företagskunder med vilka de har ett direkt kommersiellt förhållande och jämföra dessa med identifieringsuppgifterna i relevanta befintliga och tillgängliga databaser, i enlighet med dataprotokollagstiftningen. Värdtjänstleverantörer bör uppmana sina företagsanvändare att säkerställa att den information som tillhandahålls är korrekt, fullständig och aktuell, och bör ha rätt och skyldighet att neka eller avbryta tillhandahållandet av tjänster till den sistnämnda om företagskundernas identitetsuppgifter är felaktiga eller vilseledande. Företagskunder bör ansvara för att informera tjänsteleverantören om eventuella förändringar av deras affärsverksamhet (t.ex. upphörande av affärsverksamhet).

31. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa verkställbara skyldigheter för leverantörer av informationssamhällets tjänster för ökad insyn, information och ansvarsskyldighet. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att verkställighetsåtgärder är riktade på ett sätt som tar hänsyn till olika typer av tjänster och inte oundvikligen leder till en kränkning av privatlivet och rättsliga förhandlingar. Parlamentet anser att dessa skyldigheter bör vara proportionerliga och genomdrivas genom ändamålsenliga, effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner.

32. Europaparlamentet understryker att de befintliga skyldigheterna i e-handelsdirektivet och i direktivet om otillbörliga affärsmetoder om transparens med avseende på kommersiella meddelanden och digital reklam bör stärkas. Parlamentet framhåller att angelägna konsumentskyddsfrågor avseende profilering, riktad reklam och individuell prissättning bland annat bör hanteras genom tydliga krav på insyn och information.

33. Europaparlamentet betonar att det råder ett ojämnt styrkeförhållande mellan nätkonsumenter och tjänsteleverantörer eller näringsidkare som erbjuder tjänster som stöds genom reklamintäkter och annonser som direkt riktar sig till enskilda konsumenter, på grundval av den information som samlas in genom stordata och AI-mekanismer. Parlamentet noterar de potentiella negativa effekterna av personanpassad reklam, i synnerhet individuellt riktad reklam och beteendestyrd reklam. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att införa ytterligare bestämmelser om personanpassad och individuellt riktad reklam som baseras på insamling av personuppgifter, och överväga hårdare reglering av individuellt riktad respektive beteendestyrd reklam till förmån för mindre inkräktande annonseringsformer som inte kräver omfattande spårning av användarens interaktion med innehåll. Parlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att också överväga lagstiftningsåtgärder för att göra onlinereklam mer transparent.

34. Europaparlamentet understryker, med tanke på utvecklingen av digitala tjänster, vikten av att medlemsstaterna är skyldiga att se till att deras rättssystem gör det möjligt att ingå avtal på elektronisk väg, samtidigt som en hög konsumentskyddsnivå garanteras. Parlamentet uppmanar kommissionen att se över befintliga krav på avtal som ingås på elektronisk väg, inbegripet vad gäller medlemsstaternas underrättelser, och vid behov uppdatera dem. Parlamentet noterar i detta sammanhang att det blir allt vanligare med så kallade smarta kontrakt, t.ex. kontrakt som bygger på teknik för distribuerade liggare, och uppmanar kommissionen att bedöma utvecklingen och användningen av teknik för distribuerade liggare, inbegripet smarta kontrakt, särskilt i frågor om giltighet och verkställighet av smarta kontrakt i gränsöverskridande situationer, tillhandahålla vägledning för att säkerställa rättssäkerhet för företag och konsumenter och ta initiativ till lagstiftning endast om denna bedömning pekar på konkreta luckor.

35. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa miniminormer för allmänna avtalsvillkor, särskilt vad gäller transparens, tillgänglighet, rättvisa villkor, och icke-diskriminerande åtgärder, och att ytterligare se över användningen av på förhand formulerade standardklausuler i avtalsvillkor, som inte har förhandlats fram individuellt i förväg, inbegripet avtal om slutanvändarlicenser, för att hitta sätt att göra dem rättvisare och säkerställa efterlevnad av unionsrätten, i syfte att göra det lättare för konsumenterna att till exempel göra aktiva val av klausuler, för att göra det möjligt att erhålla ett bättre informerat samtycke.

36. Europaparlamentet betonar vikten av större effektivitet i den elektroniska interaktionen mellan företag och konsumenter mot bakgrund av utvecklingen av teknik för virtuell identifiering. Parlamentet uppmanar kommissionen att också uppdatera reglerna för elektronisk identifiering, alltså eIDA-förordningen, för att säkerställa att rättsakten om digitala tjänster får avsedd verkan. Parlamentet anser att skapandet av en allmänt accepterad och tillförlitlig digital identitet och tillförlitliga autentiseringssystem skulle vara ett användbart verktyg som gör det möjligt att på ett säkert sätt fastställa enskilda identiteter för fysiska personer, juridiska personer och maskiner för att skydda mot användning av falska profiler. Parlamentet noterar i detta sammanhang vikten av att konsumenterna på ett säkert sätt använder eller köper produkter och tjänster online utan att behöva använda icke-närstående plattformar och i onödan dela data, inklusive personuppgifter, som samlas in av dessa plattformar. Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en grundlig konsekvensbedömning med avseende på skapandet av en allmänt accepterad offentlig elektronisk identitet som ett alternativ till privata system för en enda inloggning, och understryker att denna tjänst bör utvecklas så att de insamlade uppgifterna begränsas till ett absolut minimum. Parlamentet anser att kommissionen bör utreda möjligheten att skapa ett ålderskontrollsystem för användare av digitala tjänster, särskilt i syfte att skydda minderåriga.

37. Europaparlamentet betonar att rättsakten om digitala tjänster inte bör inverka på den princip om uppgiftsminimering som fastställs i den allmänna dataskyddsförordningen, och att förmedlare av digitala tjänster i största möjliga utsträckning bör möjliggöra anonym användning av deras tjänster, om inte annat krävs enligt särskild lagstiftning. Sådana insamlade uppgifter bör inte användas för andra digitala tjänster än sådana som kräver personlig identifiering, autentisering eller ålderskontroll och de bör endast användas för legitima ändamål och inte på något sätt begränsa den allmänna tillgången till internet.

AI och maskininlärning

38. Europaparlamentet betonar att AI-drivna tjänster, eller tjänster som bygger på automatiserade beslutsverktyg eller verktyg för maskininlärning, vilka för närvarande regleras i e-handelsdirektivet, visserligen har en enorm potential när det gäller att ge fördelar till konsumenter och tjänsteleverantörer, men att rättsakten om digitala tjänster bör ta upp de konkreta utmaningarna vad gäller säkerställandet av icke-diskriminering, transparens, inbegripet insyn i de dataset som används och utmatningsvärdena, begriplig förklaring av algoritmer samt ansvarsförhållanden, som inte redan omfattas av den nuvarande lagstiftningen.

39. Europaparlamentet understryker också att underliggande algoritmer fullt ut måste uppfylla kraven avseende grundläggande rättigheter, särskilt rätten till personlig integritet, skyddet av personuppgifter, yttrande- och informationsfrihet, rätt till ett effektivt rättsmedel samt barnets rättigheter, i enlighet med fördragen och stadgan.

40. Europaparlamentet framhåller den avgörande betydelsen av att använda icke-diskriminerande och opartiska underliggande dataset av hög kvalitet samt att hjälpa enskilda att få tillgång till olika typer av innehåll, åsikter, högkvalitativa produkter och tjänster.

41. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa krav på transparens och ansvarsskyldighet när det gäller automatiserade beslutsprocesser och samtidigt säkerställa efterlevnad av bestämmelserna om användarintegritet och affärshemligheter. Parlamentet påpekar att det är nödvändigt att möjliggöra extern översyn av reglerna, tillsyn från fall till fall och återkommande riskbedömningar av behöriga myndigheter och att bedöma tillhörande risker, särskilt riskerna för konsumenter eller tredje parter, och anser att de åtgärder som vidtas för att förebygga dessa risker bör vara motiverade och proportionerliga och inte bör hindra innovation. Parlamentet anser att principen om att det är människan som ska styra måste respekteras, bland annat för att förhindra hälso- och säkerhetsrisker, diskriminering, otillbörlig övervakning och missbruk, eller för att förebygga potentiella hot mot de grundläggande fri- och rättigheterna.

42. Europaparlamentet anser att konsumenterna och användarna bör ha rätt att vid rätt tidpunkt erhålla korrekt, koncis, lättbegriplig och lättillgänglig information och att deras rättigheter bör garanteras på ett effektivt sätt när de interagerar med system för automatiserat beslutsfattande och andra innovativa digitala tjänster eller applikationer. Parlamentet uttrycker oro över dagens brist på transparens när det gäller användningen av virtuella assistenter eller chatbottar, vilket kan vara särskilt skadligt för sårbara konsumenter, och understryker att leverantörer av digitala tjänster inte enbart bör använda automatiserade beslutssystem för konsumentstöd.

43. Europaparlamentet anser, i detta sammanhang, att det bör vara möjligt för konsumenterna att få tydlig information om att de interagerar med automatiserat beslutsfattande och om hur man kan nå en person med beslutsbefogenheter, hur man kan begära kontroller och rättelser av eventuella misstag som beror på automatiserade beslut samt hur man kan begära ersättning för eventuella skador i samband med användning av system för automatiserat beslutsfattande.

44. Europaparlamentet understryker vikten av att stärka konsumenternas valmöjligheter, konsumentkontroll och konsumenternas förtroende för AI-tjänster och AI-applikationer. Parlamentet anser därför att konsumenters bör ges nya typer av rättigheter för att bättre skydda dem i den digitala världen, och uppmanar kommissionen att i synnerhet titta närmare på kriterier för och kontroll av ansvarsskyldighet och rättvisa samt rätten till icke-diskriminerande och opartiska AI-dataset. Parlamentet anser att konsumenter och användare bör ha större kontroll över hur AI används och ges möjlighet att vägra, begränsa eller individanpassa användningen av AI-aktiverade personaliseringsfunktioner.

45. Europaparlamentet påpekar att automatiserade verktyg för innehållsmoderering inte alltid kan uppfatta nyanser i kontext och innebörd i mänsklig kommunikation, något som är nödvändigt för att kunna avgöra om bedömt innehåll kan anses strida mot lagen eller användarvillkoren. Parlamentet betonar därför att användningen av sådana verktyg inte bör föreskrivas i rättsakten om digitala tjänster.

Hantering av olagligt innehåll och olaglig verksamhet på nätet

46. Europaparlamentet framhåller att förekomsten och spridningen av olagligt innehåll och olaglig verksamhet på nätet utgör ett allvarligt hot som undergräver medborgarnas tillit och förtroende för den digitala miljön, skadar utvecklingen av sunda digitala ekosystem och eventuellt också har allvarliga och långvariga effekter på enskilda personers säkerhet och grundläggande rättigheter. Parlamentet påpekar samtidigt att olagligt innehåll och olaglig verksamhet på nätet enkelt kan spridas och dess negativa påverkan förstärkas mycket snabbt.

47. Europaparlamentet noterar att det inte finns någon allmängiltig lösning för alla typer av olagligt innehåll och olaglig verksamhet. Parlamentet betonar också att innehåll kan vara olagligt i vissa medlemsstater men inte i andra, eftersom endast vissa typer av olagligt innehåll är föremål för EU-harmonisering. Parlamentet efterlyser en strikt åtskillnad mellan å ena sidan olagligt innehåll, straffbara handlingar och innehåll som delats på olagliga grunder och å andra sidan skadligt innehåll, hatpropaganda och desinformation, som inte alltid är olagligt och omfattar många olika aspekter, strategier och bestämmelser som är tillämpliga i varje enskilt fall. Parlamentet anser att reglerna för rättsligt ansvar bör omfatta olagligt innehåll endast så som det definieras i EU-rätten eller i nationell rätt.

48. Europaparlamentet anser dock, utan att det påverkar den breda ramen för grundläggande rättigheter och befintlig sektorsspecifik lagstiftning, att en mer samordnad strategi på unionsnivå, med beaktande av de olika typerna av olagligt innehåll och olaglig verksamhet och på grundval av samarbete och utbyte av bästa praxis mellan medlemsstaterna, kommer att bidra till att bekämpa olagligt innehåll på ett effektivare sätt. Parlamentet understryker också vikten av att allvarlighetsgraden i de åtgärder som måste vidtas av tjänsteleverantörerna anpassas till hur allvarlig överträdelsen är, och efterlyser ett förbättrat samarbete och informationsutbyte mellan behöriga myndigheter och värdtjänstleverantörer.

49. Europaparlamentet anser att frivilliga åtgärder och självreglering av nätbaserade plattformar i hela Europa har medfört vissa förbättringar, men att det krävs en tydlig rättslig ram för att avlägsna olagligt innehåll och olaglig verksamhet för att kunna säkerställa att sådant innehåll på nätet snabbt kan anmälas och avlägsnas. Parlamentet betonar vikten av att inte ålägga leverantörer av digitala tjänster en allmän skyldighet att övervaka den information som de överför eller lagrar, och inte heller en allmän skyldighet att aktivt söka efter, moderera eller filtrera allt innehåll och all verksamhet, varken rättsligt eller faktiskt. Parlamentet understryker att olagligt innehåll bör avlägsnas inom ramen för värdtjänsten och att internetleverantörer inte får åläggas att blockera tillgången till innehåll.

50. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att onlinebaserade förmedlare som, på eget initiativ, tar bort påstått olagligt innehåll från nätet gör detta på ett omdömesgillt, proportionerligt och icke-diskriminerande sätt, och under alla omständigheter med vederbörlig hänsyn till användarnas grundläggande fri- och rättigheter. Parlamentet understryker att alla sådana åtgärder bör åtföljas av robusta förfarandegarantier och ändamålsenliga krav på transparens och ansvarsskyldighet. Parlamentet anser att innehåll som det råder tvivel om med avseende på dess laglighet bör bedömas av en människa och inte avlägsnas utan ytterligare utredning.

51. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en studie om avlägsnande av innehåll och data före och under covid-19-krisen till följd av automatiska beslut samt andelen fall av felaktigt avlägsnande (falska positiva resultat) som ingick i det antal poster som avlägsnades.

52. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta itu med de ökande skillnaderna och fragmenteringen av nationella regler i medlemsstaterna och att anta tydliga och förutsägbara harmoniserade regler och en transparent, ändamålsenlig och proportionerlig anmälnings- och åtgärdsmekanism. Den bör erbjuda tillräckligt skydd, ge användarna möjlighet att anmäla eventuell förekomst av olagligt innehåll eller olaglig verksamhet till onlinebaserade förmedlare, och hjälpa dessa onlinebaserade förmedlare att reagera snabbt och vara mer transparenta beträffande de åtgärder som vidtas mot potentiellt olagligt innehåll. Parlamentet anser att sådana åtgärder bör vara teknikneutrala och lättillgängliga för alla aktörer i syfte att garantera en hög skyddsnivå för användare och konsumenter.

53. Europaparlamentet betonar att en sådan anmälnings- och åtgärdsmekanism måste sätta människan i centrum. Parlamentet understryker att skyddsåtgärder mot missbruk av systemet bör införas, bland annat mot upprepad falsk flaggning, otillbörliga affärsmetoder och andra system. Parlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att säkerställa tillgång till transparenta, verkningsfulla, rättvisa och snabba klagomålsmekanismer och mekanismer för tvistlösning utanför domstol samt att garantera möjligheter att rättsligt överklaga avlägsnande av innehåll för att respektera rätten till effektivt rättsmedel.

54. Europaparlamentet välkomnar insatserna för att skapa transparens i avlägsnandet av innehåll. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa offentliggörande av rapporter med information om anmälnings- och åtgärdsmekanismerna, till exempel antalet anmälningar, typ av enhet som anmäler innehållet, typ av innehåll som anmäls, de onlinebaserade förmedlarnas svarstid, antalet överklaganden och antalet fall där innehåll felaktigt identifierats som olagligt eller delat på olagliga grunder.

55. Europaparlamentet noterar de utmaningar som tillämpningen av rättsliga förelägganden utfärdade i andra medlemsstater än en tjänsteleverantörs ursprungsland innebär och betonar vikten av att utreda frågan ytterligare. Parlamentet betonar att värdtjänstleverantörer inte får åläggas att avlägsna information som är laglig i deras ursprungsland eller göra den oåtkomlig.

56. Europaparlamentet betonar att ansvaret för att upprätthålla lagen, besluta om lagligheten av verksamhet och innehåll på nätet och ålägga värdtjänstleverantörer att avlägsna eller blockera tillgången till olagligt innehåll, samt att se till att dessa ålägganden är korrekta och välgrundade och respekterar de grundläggande rättigheterna, vilar på oberoende behöriga offentliga myndigheter.

57. Europaparlamentet framhåller att skyddsåtgärder från det rättsliga ansvarssystemet för onlinebaserade förmedlare, i enlighet med artiklarna 12, 13 och 14 i e-handelsdirektivet och det allmänna förbudet mot övervakning som föreskrivs i artikel 15 i e-handelsdirektivet, är avgörande för att möjliggöra fri rörlighet för innehåll på nätet, för att säkerställa tillgången till innehåll online och för att skydda användarnas grundläggande rättigheter, och dessa måste bibehållas. Parlamentet understryker i detta sammanhang att den rättsliga ansvarsordningen och förbudet mot allmän övervakning inte får försvagas genom en eventuell ny lagstiftning eller genom ändring av andra delar av e-handelsdirektivet.

58. Europaparlamentet erkänner principen om att renodlat neutrala och passiva digitala tjänster, såsom backend- och infrastrukturtjänster, inte är ansvariga för det innehåll som överförs via deras tjänster, eftersom de inte har någon kontroll över innehållet i fråga, inte aktivt interagerar med det och inte heller optimerar det. Parlamentet betonar dock att det behövs ytterligare klargöranden om aktiv och passiv roll genom att titta närmare på domstolens rättspraxis i frågan.

59. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga krav på att värdtjänstleverantörer ska anmäla olagligt innehåll, som kan utgöra ett grovt brott, till den behöriga brottsbekämpande myndigheten så snart de fått kännedom om det.

Nätbaserade marknadsplatser

60. Europaparlamentet konstaterar att framväxten av leverantörer av nätbaserade tjänster, såsom nätbaserade marknadsplatser, har gynnat både konsumenter och näringsidkare, särskilt tack vare större valmöjligheter, minskade kostnader och lägre priser, men utvecklingen har också gjort konsumenterna mer sårbara för vilseledande affärsmetoder av ett ökande antal säljare, även från tredjeländer, som via nätet kan erbjuda olagliga, osäkra eller förfalskade produkter och tjänster som ofta inte följer unionens regler och standarder för produktsäkerhet, och som inte i tillräcklig utsträckning garanterar konsumenternas rättigheter.

61. Europaparlamentet betonar att konsumenterna bör vara lika trygga när de handlar på nätet som i butik. Parlamentet betonar att det är oacceptabelt att konsumenter i EU utsätts för olagliga, förfalskade och osäkra produkter som innehåller farliga kemikalier, liksom andra säkerhetsrisker som kan hota människors hälsa. Parlamentet insisterar på att det är nödvändigt att införa lämpliga skyddsåtgärder och åtgärder för produktsäkerhet och konsumentskydd för att förhindra försäljning på nätbaserade marknadsplatser av produkter eller tjänster som inte uppfyller kraven, och uppmanar kommissionen att förstärka ansvarsordningen för nätbaserade marknadsplatser.

62. Europaparlamentet betonar vikten av reglerna i förordning (EU) 2019/1020 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter avseende produkter som kommer in i unionen från tredjeländer. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att stärka säljarnas efterlevnad av lagstiftningen där dessa är etablerade utanför unionen och det inte finns någon tillverkare, importör eller distributör som är etablerad i unionen samt täppa till eventuella befintliga kryphål i lagstiftningen som gör det möjligt för leverantörer etablerade utanför unionen att på nätet sälja produkter som inte överensstämmer med unionens regler om säkerhet och konsumentskydd till europeiska konsumenter, utan att drabbas av påföljder eller utkrävas ansvar för sina handlingar, vilket gör att konsumenterna saknar rättsliga möjligheter att tillvarata sina rättigheter eller erhålla skadestånd. Parlamentet betonar i detta sammanhang att det alltid måste finnas en möjlighet att identifiera tillverkare och säljare av produkter från tredjeländer.

63. Europaparlamentet betonar att nätbaserade marknadsplatser måste informera konsumenterna omgående så snart en produkt som de köpt har tagits bort från marknadsplatsen efter en anmälan om bristande efterlevnad av unionens regler om produktsäkerhet eller konsumentskydd.

64. Europaparlamentet betonar behovet att se till att leverantörer av nätbaserade marknadsplatser konsulterar Rapex och underrättar de behöriga myndigheterna så snart de får kännedom om olagliga, osäkra och förfalskade produkter på sina plattformar.

65. Europaparlamentet anser att leverantörer av nätbaserade marknadsplatser bör stärka sitt samarbete med marknadskontrollmyndigheter och tullmyndigheter, bland annat genom att utbyta information om säljaren av olagliga, osäkra och förfalskade produkter.

66. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att kräva att medlemsstaterna vidtar fler åtgärder för gemensam marknadsövervakning och att utöka samarbetet med tullmyndigheterna för att kontrollera säkerheten hos produkter som säljs på nätet innan de når konsumenterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att inrätta ett internationellt nätverk av konsumentcentrum för att hjälpa konsumenter i EU att hantera tvister med näringsidkare baserade i länder utanför EU.

67. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att en tillräcklig konsumentskyddsnivå uppnås genom lämpliga skyddsåtgärder och informationskrav i de fall där nätbaserade marknadsplatser erbjuder professionella tjänster.

68 På turism- och transportmarknaden bör rättsakten om digitala tjänster syfta till att säkerställa rättslig säkerhet och klarhet genom att skapa en styrningsram som formaliserar samarbetet mellan plattformar och nationella, regionala och lokala myndigheter, särskilt i syfte att utbyta bästa praxis och fastställa en uppsättning informationsskyldigheter för plattformar för korttidsuthyrning och rörlighet gentemot deras tjänsteleverantörer när det gäller relevant nationell, regional och lokal lagstiftning. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare avlägsna omotiverade hinder genom att utarbeta en sektorsspecifik EU-samordnad insats som inbegriper att alla intressenter kommer överens om uppsättningar av kriterier, såsom tillstånd, licenser eller i tillämpliga fall ett lokalt eller nationellt registreringsnummer för en tjänst som tillhandahålls, i linje med reglerna för den inre marknaden, som behövs för att erbjuda en tjänst på en plattform för korttidsuthyrning och rörlighet. Parlamentet betonar vikten av att alla tjänsteleverantörer, med särskilt tonvikt på tjänsteleverantörer i delningsekonomin och små och medelstora företag, slipper oproportionerliga informationsskyldigheter och onödiga administrativa bördor.

69. Europaparlamentet vill att rättsakten om digitala tjänster, i linje med den europeiska gröna given, ska främja hållbar tillväxt och hållbarhet i e-handeln. Parlamentet betonar vikten av nätbaserade marknadsplatser för att främja hållbara produkter och tjänster och uppmuntra till hållbar konsumtion. Parlamentet efterlyser åtgärder för att ta itu med vilseledande metoder och desinformation avseende produkter och tjänster som erbjuds på nätet, bland annat falska miljöpåståenden, samtidigt som leverantörer av nätbaserade marknadsplatser uppmanas att främja en hållbar e-handel genom att ge konsumenterna tydlig och lättbegriplig information om miljöpåverkan av de produkter eller tjänster som de köper på nätet.

70. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att grundligt undersöka tydligheten och konsekvensen i de befintliga rättsliga ramarna för försäljningen av produkter och tjänster på nätet i syfte att identifiera eventuella luckor och motsägelser samt bristfällig praktisk verkställighet. Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en grundlig analys av hur rättsakten om digitala tjänster förhåller sig till unionens produktsäkerhets- och kemikalielagstiftning. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa en överensstämmelse mellan de nya bestämmelserna om nätbaserade marknadsplatser och översynen av direktiv 2001/95/EG[17] (direktivet om allmän produktsäkerhet) och direktiv 85/374/EEG[18] (direktivet om produktansvar).

71. Europaparlamentet noterar de fortsatta problemen med missbruk eller felaktig tillämpning av selektiva distributionsavtal i syfte att begränsa tillgången till produkter och tjänster över gränserna på den inre marknaden och mellan plattformar. Kommissionen uppmanas att agera i denna fråga inom ramen för en bredare översyn av vertikala gruppundantag och annan politik i enlighet med artikel 101 i EUF-fördraget och samtidigt utelämna den från rättsakten om digitala tjänster.

Förhandsreglering av systemviktiga operatörer

72. Europaparlamentet noterar att vissa marknader i dag kännetecknas av stora operatörer med betydande nätverkseffekter, som i praktiken kan agera som ”portvakter på nätet” i den digitala ekonomin (s.k. systemviktiga operatörer). Parlamentet betonar vikten av rättvis och verklig konkurrens mellan nätoperatörer med betydande digital närvaro och andra leverantörer för att gynna konsumenterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra en grundlig analys av de olika problem som hittills har observerats på marknaden och deras konsekvenser för bland annat konsumenter, små och medelstora företag och den inre marknaden.

73. Europaparlamentet anser att ett inremarknadsinstrument, med åtgärder för förhandsreglering av dessa stora operatörer med betydande marknadsinflytande, som sänker trösklarna för marknadstillträde och reglerar systemviktiga operatörer har potential att öppna marknaderna för nya aktörer, inbegripet små och medelstora företag, entreprenörer och nystartade företag, vilket främjar konsumenternas valmöjligheter och driver innovation mer än vad som kan uppnås med enbart konkurrenslagstiftning.

74. Europaparlamentet välkomnar kommissionens offentliga samråd om möjligheten att som en del av den framtida rättsakten om digitala tjänster införa en riktad förhandsreglering för att ta itu med systemrelaterade frågor som är specifika för digitala marknader. Parlamentet betonar den inbyggda komplementariteten mellan reglering av den inre marknaden och konkurrenspolitik, som framhålls av kommissionens särskilda rådgivare i rapporten Competition Policy for the Digital Era (”Konkurrenspolitik för den digitala eran”).

75. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att definiera ”systemviktiga aktörer” på grundval av tydliga indikatorer.

76. Europaparlamentet anser att förhandsregleringen bör bygga på förordning (EU) 2019/1150 (förordningen om förbindelserna mellan plattformar och företag) och att åtgärderna bör vara förenliga med unionens antitrustregler och rymmas inom ramen för unionens konkurrenspolitik, som för närvarande håller på att ses över för att bättre möta utmaningarna i den digitala tidsåldern. Förhandsregleringen bör säkerställa rättvisa handelsvillkor som gäller för alla operatörer, inbegripet eventuella ytterligare krav och en sluten lista över de positiva och negativa åtgärder som dessa operatörer är skyldiga att följa och/eller är förbjudna att vidta.

77. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att särskilt analysera bristen på insyn i systemviktiga operatörers rekommendationssystem, bland annat när det gäller regler och kriterier för hur sådana system fungerar och huruvida ytterligare transparens- och informationskrav behöver införas.

78. Europaparlamentet betonar att införandet av förhandsreglering inom andra sektorer har förbättrat konkurrensen i dessa sektorer. Ett liknande ramverk skulle kunna tas fram för att identifiera systemviktiga operatörer med en ”portvaktsfunktion”, med beaktande av den digitala sektorns särdrag.

79. Europaparlamentet uppmärksammar att storleken på de systemviktiga operatörernas företagsanvändare varierar från multinationella företag till mikroföretag. Parlamentet understryker att förhandsregleringen av systemviktiga operatörer inte får leda till att de ytterligare kraven ”sipprar ner” till de företag som anlitar dem.

80. Europaparlamentet understryker att stora mängder data samlas in och ackumuleras och används av systemviktiga operatörer för att expandera från en marknad till en annan, och att de har en ytterligare möjlighet att få användarna att använda en enda operatörs e-identifiering för flera plattformar, vilket kan skapa obalans i förhandlingsstyrkan och därmed leda till snedvridning av konkurrensen på den inre marknaden. Parlamentet anser att ökad transparens och datadelning mellan systemviktiga operatörer och behöriga myndigheter är avgörande för att garantera en förhandsreglering som fungerar.

81. Europaparlamentet understryker att driftskompatibilitet är avgörande för att möjliggöra en konkurrenskraftig marknad, valmöjligheter för användarna och innovativa tjänster och för att begränsa risken för inlåsning av användare och konsumenter. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa lämpliga nivåer av driftskompatibilitet för systemviktiga operatörer och att utforska olika tekniker och öppna standarder och protokoll, inbegripet möjligheten att använda ett tekniskt gränssnitt (gränssnitt för applikationsprogrammering).

Tillsyn, samarbete och efterlevnad

82. Europaparlamentet anser, med tanke på de digitala tjänsternas gränsöverskridande karaktär, att effektiv tillsyn och effektivt samarbete mellan medlemsstaterna, inklusive utbyte av information och bästa praxis, är av yttersta vikt för att säkerställa ett korrekt genomförande av rättsakten om digitala tjänster. Parlamentet betonar att medlemsstaternas bristfälliga införlivande, genomförande och efterlevnad av unionslagstiftningen skapar omotiverade hinder på den digitala inre marknaden. Parlamentet uppmanar kommissionen att åtgärda dessa hinder i nära samarbete med medlemsstaterna.

83. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att medlemsstaterna förser de nationella tillsynsmyndigheterna med tillräckliga ekonomiska resurser, personalresurser och verkställighetsbefogenheter för att de ska kunna utföra sina uppgifter på ett effektivt sätt och att bidra till deras respektive arbete.

84. Europaparlamentet betonar att samarbete mellan myndigheter, det civila samhället och konsumentorganisationer på nationell nivå med deras motsvarigheter i andra medlemsstater är av yttersta vikt för att uppnå ett effektivt genomförande av rättsakten om digitala tjänster. Parlamentet föreslår att ursprungslandsprincipen stärks genom ökat samarbete mellan medlemsstaterna i syfte att förbättra tillsynen av digitala tjänster och uppnå en effektiv brottsbekämpning i gränsöverskridande fall. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att samla och utbyta bästa praxis och dela data mellan nationella tillsynsmyndigheter, och att förse tillsynsmyndigheter och rättsliga myndigheter med säkra, driftskompatibla sätt att kommunicera med varandra.

85. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedöma den lämpligaste modellen för tillsyn och verkställighet för tillämpningen av bestämmelserna i rättsakten om digitala tjänster, och att överväga att inrätta ett hybridsystem, baserat på samordning och samarbete mellan nationella myndigheter och unionsmyndigheter, för en effektiv tillsyn och ett effektivt genomförande av rättsakten om digitala tjänster. Parlamentet anser att ett sådant tillsynssystem bör vara ansvarigt för tillsynen, efterlevnaden, övervakningen och tillämpningen av rättsakten om digitala tjänster och ha kompletterande befogenheter att inleda gränsöverskridande initiativ och utredningar samt anförtros verkställighets- och revisionsbefogenheter.

86. Europaparlamentet anser att en EU-samordning i samarbete med nätverket av nationella myndigheter bör prioritera hanteringen av komplexa gränsöverskridande frågor.

87. Europaparlamentet påminner om vikten av att underlätta utbyte av andra data än personuppgifter och att främja dialog med intressenter. Parlamentet uppmuntrar till inrättandet och driften av ett europeiskt forskningsarkiv för att underlätta delandet av sådana data med offentliga institutioner, forskare, icke-statliga organisationer och universitet för forskningsändamål. Parlamentet uppmanar kommissionen att bygga detta verktyg på befintlig bästa praxis och befintliga initiativ, såsom plattformsobservationscentrumet eller EU:s observationscentrum för blockkedjor.

88. Europaparlamentet anser att kommissionen, via det gemensamma forskningscentrumet, bör ges befogenhet att på begäran ge expertstöd till medlemsstaterna för att analysera tekniska och administrativa frågor eller andra frågor som rör efterlevnaden av lagstiftningen om den digitala inre marknaden. Parlamentet uppmanar de nationella regleringsmyndigheterna och kommissionen att ge små och medelstora företag i unionen ytterligare råd och stöd avseende deras rättigheter.

89. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka och modernisera den befintliga unionsramen för tvistlösning utanför domstol enligt e-handelsdirektivet, med beaktande av utvecklingen inom ramen för direktiv 2013/11/EU[19], liksom domstolsprövning, för att möjliggöra effektiv verkställighet och tillgång till tvistlösning för konsumenterna. Parlamentet understryker behovet att hjälpa konsumenterna att använda domstolssystemet. Parlamentet anser att en eventuell översyn inte får försvaga det rättsliga skydd för små företag och näringsidkare som de nationella rättssystemen erbjuder.

Avslutande aspekter

90. Europaparlamentet anser att eventuella ekonomiska konsekvenser av det begärda förslaget bör täckas av lämpliga budgetanslag.

91. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och bifogade detaljerade rekommendationer till kommissionen, rådet och medlemsstaternas parlament och regeringar.

 

BILAGA TILL RESOLUTIONSFÖRSLAGET:  REKOMMENDATIONER AVSEENDE INNEHÅLLET I DET BEGÄRDA FÖRSLAGET

 

I. ALLMÄNNA PRINCIPER

Rättsakten om digitala tjänster bör bidra till att stärka den inre marknaden genom att säkerställa fri rörlighet för digitala tjänster och näringsfrihet och samtidigt garantera en hög konsumentskyddsnivå och en förstärkning av användarnas rättigheter, förtroende och säkerhet på nätet.

Rättsakten om digitala tjänster bör garantera att näringsverksamhet på och utanför nätet behandlas lika och kan bedrivas på lika villkor som fullt ut återspeglar principen om att ”det som är olagligt utanför nätet är olagligt också på nätet”, med beaktande av internetmiljöns särskilda karaktär.

Rättsakten om digitala tjänster bör tillförsäkra konsumenter och ekonomiska aktörer, särskilt mikroföretag samt små och medelstora företag, ett tydligt rättsläge och transparens. Rättsakten om digitala tjänster bör bidra till att stödja innovation och undanröja omotiverade och oproportionerliga hinder och restriktioner för tillhandahållandet av digitala tjänster.

Rättsakten om digitala tjänster bör inte påverka de omfattande ramarna för användarnas och konsumenternas grundläggande rättigheter, såsom skyddet för privatlivet personuppgiftsskyddet, icke-diskriminering, värdighet, yttrandefrihet och rätten till ett effektivt rättsmedel.

Rättsakten om digitala tjänster bör bygga på de bestämmelser som för närvarande är tillämpliga på nätbaserade plattformar, nämligen e-handelsdirektivet och förordningen om plattformar för företag.

Rättsakten om digitala tjänster bör omfatta följande:

 En genomgripande översyn av e-handelsdirektivet på grundval av artiklarna 53.1, 62 och 114 i EUF-fördraget, bestående av

— ett reviderat ramverk med tydliga krav i fråga om öppenhet och information,

— tydliga och detaljerade förfaranden och åtgärder för ett effektiv bekämpande och avlägsnande av olagligt innehåll på nätet, inbegripet en harmoniserad, rättsligt bindande EU-mekanism för anmälan och åtgärder,

— effektiv tillsyn, samarbete och proportionella, verksamma och avskräckande påföljder.

• Ett rättsligt instrument för den inre marknaden som grundas på artikel 114 i EUF-fördraget, genom vilket stora plattformar med en portvaktsfunktion i det digitala ekosystemet (”systemviktiga operatörer”) åläggs skyldigheter på förhand, kompletterat med en verkningsfull institutionell efterlevnadsmekanism.

 

II. TILLÄMPNINGSOMRÅDE

 

För att tydliggöra rättsläget bör det i rättsakten om digitala tjänster klargöras vilka digitala tjänster den är tillämplig på. Rättsakten om digitala tjänster bör ha samma övergripande karaktär som e-handelsdirektivet och vara tillämplig på inte enbart nätbaserade plattformar, utan på alla leverantörer av informationssamhällets tjänster enligt unionsrättens definition.

Man bör undvika en lösning där allt pressas in i samma form. Olika åtgärder kan vara nödvändiga för digitala tjänster som erbjuds enbart företag emellan, tjänster med endast begränsad eller ingen tillgång för tredje parter eller allmänheten samt tjänster som riktar sig direkt till konsumenter och allmänheten.

Det territoriella tillämpningsområdet för rättsakten om digitala tjänster bör utvidgas så att det även omfattar verksamhet som bedrivs av företag, tjänsteleverantörer och leverantörer av informationssamhällets tjänster som är etablerade i tredjeländer, om deras verksamhet rör erbjudandet av tjänster eller varor till konsumenter eller användare i unionen och är inriktad på dessa.

Om kommissionen efter sin översyn anser att rättsakten om digitala tjänster bör leda till en ändring av bilagan till e-handelsdirektivet med avseende på de undantag som anges där, bör den inte ändra undantaget för avtalsförpliktelser vid konsumentavtal.

Rättsakten om digitala tjänster bör säkerställa att unionen och medlemsstaterna upprätthåller en hög konsumentskyddsnivå och att medlemsstaterna kan eftersträva legitima mål av allmänt intresse, där detta är nödvändigt, proportionellt och i enlighet med unionsrätten.

I rättsakten om digitala tjänster bör man på ett konsekvent sätt fastställa hur dess bestämmelser förhåller sig till andra rättsliga instrument som syftar till att underlätta fri rörlighet för tjänster, i syfte att klargöra vilken rättsordning som är tillämplig på yrkesmässiga och icke-yrkesmässiga tjänster i alla sektorer, inbegripet verksamhet som rör transporttjänster och korttidsuthyrning, där det finns ett behov av förtydligande.

I rättsakten om digitala tjänster bör man även på ett konsekvent sätt klargöra hur dess bestämmelser förhåller sig till regler som nyligen antagits om bland annat geoblockering, produktsäkerhet, marknadsövervakning, förbindelserna mellan plattformar och företag, konsumentskydd, försäljning av varor samt tillhandahållande av digitalt innehåll och digitala tjänster[20], liksom andra planerade initiativ, såsom regelverket för AI.

Rättsakten om digitala tjänster bör tillämpas utan att det påverkar de bestämmelser som anges i andra rättsakter, såsom den allmänna dataskyddsförordningen, direktiv (EU) 2019/790 (direktivet om upphovsrätt) och direktiv 2010/13/EU (direktivet om audiovisuella medietjänster).

 

III. DEFINITIONER

 

I de definitioner som ska ingå i rättsakten om digitala tjänster bör det

• klargöras i vilken utsträckning rättsakten om digitala tjänster är tillämplig på nya digitala tjänster, såsom sociala medier, tjänster i delningsekonomin, sökmotorer, trådlösa nätverk, internetreklam, molntjänster, webbhotell, meddelandetjänster, appbutiker, jämförelseverktyg, AI-baserade tjänster, nätverk för innehållsleverans samt domäntjänster,

• klargöras vad som avses med å ena sidan innehållsförmedlare (text-, bild-, video- eller ljudinnehåll) och å andra sidan kommersiella nätbaserade marknadsplatser (som säljer varor – däribland varor med digitala inslag – eller tjänster),

• göras åtskillnad mellan ekonomisk verksamhet och ekonomiskt innehåll eller transaktioner som tillhandahålls mot ersättning, enligt domstolens definition, vilket även omfattar reklam och marknadsföring, å ena sidan, och icke-ekonomisk verksamhet och icke-ekonomiskt innehåll, å andra sidan,

• klargöras vad som omfattas av definitionen av ”olagligt innehåll” genom att det tydliggörs att även en överträdelse av unionens regler om konsumentskydd, produktsäkerhet eller tillhandahållande eller försäljning av livsmedels- eller tobaksprodukter, kosmetika, förfalskade läkemedel och produkter från vilda djur och växter omfattas av definitionen av olagligt innehåll,

• fastställas vad som avses med ”systemviktig operatör” genom att det anges en uppsättning tydliga indikatorer som gör det möjligt för tillsynsmyndigheter att identifiera plattformar som har ett betydande marknadsinflytande med en ”portvaktsfunktion” och därmed spelar en systemviktig roll i den nätbaserade ekonomin; sådana indikatorer skulle kunna inbegripa överväganden såsom huruvida företaget i betydande utsträckning är verksamt på flersidiga marknader eller har förmågan att låsa in användare och konsumenter, storleken på dess nätverk (antal användare), förekomsten av nätverkseffekter, inträdeshinder, dess finansiella styrka, förmågan att få tillgång till data, ackumulering och kombination av data från olika källor, vertikal integration samt dess roll som en oundviklig partner och verksamhetens betydelse för tredje parters tillgång till leveranser och marknader osv,

• eftersträvas att domstolens beslut vid behov kodifieras, med vederbörligt beaktande av de många olika rättsakter som använder dessa definitioner.

 

IV. ÖPPENHETS- OCH INFORMATIONSSKYLDIGHETER

 

Det bör införas tydliga och proportionerliga öppenhets- och informationsskyldigheter i rättsakten om digitala tjänster. Dessa skyldigheter bör inte medföra några avvikelser eller nya undantag från det nuvarande ansvarssystemet enligt artiklarna 12, 13 och 14 i e-handelsdirektivet, och bör omfatta följande aspekter:

1. Allmänna informationskrav

De reviderade bestämmelserna i e-handelsdirektivet bör stärka de allmänna informationskraven och omfatta följande skyldigheter:

• Informationskraven i artiklarna 5, 6 och 10 i e-handelsdirektivet bör förstärkas.

• Principen om att få kännedom om sin företagskund, med en begränsning till värdtjänstleverantörens direkta kommersiella förbindelser, bör införas för företagsanvändare. Värdtjänstleverantörer bör jämföra de identifieringsuppgifter som deras företagsanvändare tillhandahåller med EU:s momsdatabas och databasen för identifiering och registrering av ekonomiska aktörer (Eori), om det finns ett moms- eller Eori-nummer. Om ett företag är undantaget från moms- eller Eori-registrering bör bevis på identifiering tillhandahållas. När en företagsanvändare agerar som ombud för andra företag bör denne informera om detta. Värdtjänstleverantörer bör uppmana sina företagsanvändare att säkerställa att all information som tillhandahålls är korrekt och aktuell, med förbehåll för eventuella ändringar, och tjänsteleverantörer bör inte få leverera sina tjänster till företagsanvändare om informationen är ofullständig eller när leverantören har informerats av de behöriga myndigheterna om att företagsanvändarens identitet är oriktig, vilseledande eller på annat sätt inkorrekt.

• Den åtgärd som innebär att tjänster inte får tillhandahållas som avses ovan bör endast tillämpas på avtalsförhållanden mellan företag och bör inte påverka de rättigheter som registrerade har enligt den allmänna dataskyddsförordningen. Denna åtgärd bör inte påverka skyddet av anonymitet online för andra användare än företagsanvändare. De nya allmänna informationskraven bör medföra en ytterligare förbättring av artiklarna 5, 6 och 10 i e-handelsdirektivet för att anpassa dessa åtgärder till de informationskrav som har fastställts i nyligen antagen lagstiftning, i synnerhet direktiv 93/13/EEG[21] (direktivet om oskäliga avtalsvillkor), direktiv 2011/83/EU[22] (direktivet om konsumenträttigheter) och förordningen om förbindelserna mellan plattformar och företag.

• Artikel 5 i e-handelsdirektivet bör moderniseras ytterligare genom att leverantörer av digitala tjänster åläggs att tillhandahålla konsumenterna direkta och effektiva kommunikationsmedel såsom elektroniska kontaktformulär, dialogrobotar, snabbmeddelandetjänster och system för återuppringning, under förutsättning att konsumenterna har tillgång till information om dessa kommunikationsmedel på ett klart och begripligt sätt.

2. Rättvisa allmänna avtalsvillkor

I rättsakten om digitala tjänster bör det fastställas miniminormer för tjänsteleverantörers antagande av rättvisa, tillgängliga, icke-diskriminerande och transparenta allmänna avtalsvillkor som åtminstone uppfyller följande krav:

• De fastställda allmänna avtalsvillkoren är klara och entydiga samt formulerade på ett tydligt och begripligt språk.

• Det anges uttryckligen i de allmänna avtalsvillkoren vad som avses med olagligt innehåll eller olagligt beteende enligt unionsrätten eller nationell rätt och de rättsliga konsekvenser som användare kommer att ställas inför vid avsiktlig lagring eller uppladdning av olagligt innehåll förklaras.

• Användarna ska underrättas närhelst en betydande förändring som kan påverka användarnas rättigheter görs i de allmänna avtalsvillkoren och en förklaring till detta ska ges.

• Det är säkerställt att på förhand formulerade standardklausuler i de allmänna avtalsvillkoren, som inte har förhandlats individuellt i förväg, även i licensavtal för slutanvändaren, inleds med en sammanfattning baserad på en harmoniserad mall som ska fastställas av kommissionen.

• Det är säkerställt att uppsägningsförfarandet är lika smidigt som registreringen (utan ”dunkla” inslag och annat som påverkar konsumentens beslut).

• Om automatiserade system används ska det klart och entydigt anges i de allmänna avtalsvillkoren vilka inmatningsvärdena och de eftersträvade utmatningsvärdena är med avseende på de automatiserade systemen, och de huvudparametrar som bestämmer rangordning samt skälen för dessa huvudparametrars relativa betydelse jämfört med andra parametrar, samtidigt som överensstämmelse med förordningen om förbindelserna mellan plattformar och företag säkerställs.

• Det är säkerställt att kraven på de allmänna avtalsvillkoren överensstämmer med och kompletterar informationskrav som föreskrivs i unionslagstiftningen, inbegripet direktivet om oskäliga avtalsvillkor, direktivet om otillbörliga affärsmetoder, direktivet om konsumenträttigheter, ändrat genom direktiv (EU) 2019/2161 och den allmänna dataskyddsförordningen.

3. Krav på transparens för kommersiella meddelanden

• De omarbetade bestämmelserna i e-handelsdirektivet bör stärka de nuvarande kraven på transparens när det gäller kommersiella meddelanden genom att principerna om inbyggd transparens och transparens som standard införs.

• De åtgärder som föreslås bör bygga på artiklarna 6 och 7 i e-handelsdirektivet samt innebära att det införs en ny ram för förbindelserna mellan plattformar och konsumenter i fråga om transparensbestämmelserna när det gäller onlinereklam, digital puffning, individuellt riktade budskap, rekommendationssystem för reklam och förmånsbehandling. Dessa åtgärder bör

- inkludera skyldigheten att offentliggöra tydligt definierade typer av information om onlinereklam för att möjliggöra effektiv granskning och kontroll, såsom information om annonsörens identitet och om direkta och indirekta betalningar eller annan ersättning som mottagits av tjänsteleverantörer; detta bör också göra det möjligt för konsumenter och offentliga myndigheter att identifiera vem som ska hållas ansvarig för, till exempel, falsk eller vilseledande reklam; åtgärderna bör också bidra till att säkerställa att olaglig verksamhet inte kan finansieras via reklamtjänster,

- tydligt skilja mellan kommersiell och politisk onlinereklam och säkerställa insyn i kriterierna för profilering av målgrupperna och optimering av reklamkampanjer, göra det möjligt för konsumenter att som standardalternativ välja att inte bli vare sig spårade eller föremål för riktad, individuell reklam, och att välja att medge användning av beteendedata för reklamändamål samt att välja att medge politisk reklam och tillhörande annonser,

- ge konsumenterna tillgång till dynamiska marknadsföringsprofiler, så att de informeras om huruvida och för vilka ändamål de spåras och huruvida den information de får är avsedd för reklamändamål, och garantera deras rätt att bestrida beslut som undergräver deras rättigheter,

- säkerställa att betalda annonser eller betald placering i en rankning av sökresultat identifieras på ett klart, entydigt och begripligt sätt, i linje med direktiv (EU) 2019/2161, ändrat genom direktiv (EU) 2019/2161,

- säkerställa att principen om icke-diskriminering och minimikraven för diversifiering följs och identifiera metoder som utgör aggressiv reklam, samtidigt som konsumentvänlig AI-teknik uppmuntras,

- införa ansvarighets- och rättvisekriterier för algoritmer som används för riktad reklam och optimering av reklam, och göra det möjligt för behöriga myndigheter att utföra externa tillsynsrevisioner och kontrollera val av algoritmutformning som inbegriper information om enskilda personer, utan risk för att användarnas integritet och affärshemligheter kränks,

- ge tillgång till data avseende reklamleverans och information om annonsörernas exponering när det gäller var och när annonserna placeras, och resultaten av betald reklam jämfört med obetald reklam.

4. Artificiell intelligens och maskininlärning

De reviderade bestämmelserna bör följa de principer som anges nedan när det gäller tillhandahållande av informationssamhällets tjänster som möjliggörs genom AI, med hjälp av automatiserade beslutsverktyg eller verktyg för maskininlärning, genom att

• säkerställa att konsumenterna har rätt till information om en tjänst möjliggörs genom AI, använder automatiserat beslutsfattande eller maskininlärningsverktyg eller verktyg för automatisk innehållsigenkänning, utöver rätten att inte bli föremål för ett beslut som enbart grundar sig på automatiserad behandling och att de har möjlighet att vägra, begränsa eller individanpassa användningen av AI-aktiverade funktioner för individanpassning, särskilt med tanke på rangordningen av tjänster,

• införa omfattande regler om icke-diskriminering och transparens när det gäller algoritmer och dataset,

• säkerställa att algoritmer kan förklaras för behöriga myndigheter som kan kontrollera när de har anledning att tro att det finns en algoritmisk snedvridning,

• sörja för en översyn från fall till fall och en återkommande riskbedömning av algoritmer från behöriga myndigheters sida samt mänsklig kontroll över beslutsfattandet, i syfte att garantera en högre konsumentskyddsnivå; sådana krav bör vara förenliga med de mekanismer för mänsklig kontroll och de riskbedömningsskyldigheter för automatiserade tjänster som fastställs i befintliga regler, såsom direktiv (EU) 2018/958[23] (direktivet om proportionalitetsprövning), och bör inte utgöra en omotiverad eller oproportionerlig begränsning av den fria tidpunkten för tjänster,

• införa tydliga mekanismer för ansvar, ansvarsskyldighet och prövning för att hantera eventuella skador som uppkommer vid användningen av AI-applikationer, automatiserat beslutsfattande och verktyg för maskininlärning,

• fastställa principen om säkerhet, inbyggd säkerhet och säkerhet som standard och fastställa ändamålsenliga och effektiva rättigheter och förfaranden för AI-utvecklare i de fall där algoritmerna ger upphov till känsliga beslut om enskilda personer, och genom att på lämpligt sätt ta itu med och utnyttja effekterna av kommande teknisk utveckling,

• säkerställa överensstämmelse med konfidentialitet, användarnas integritet och företagshemligheter,

• säkerställa att det, när AI-teknik som införs på arbetsplatsen har en direkt inverkan på anställningsvillkoren för arbetstagare som använder digitala tjänster, ges omfattande information till arbetstagarna.

5. Sanktioner 

Efterlevnaden av dessa bestämmelser bör stärkas genom ändamålsenliga, proportionerliga och avskräckande sanktioner, inbegripet åläggande av proportionerliga böter.

V. ÅTGÄRDER I SAMBAND MED HANTERINGEN AV OLAGLIGT INNEHÅLL ONLINE

 

Rättsakten om digitala tjänster bör ge klarhet och vägledning om hur onlinebaserade förmedlare bör hantera olagligt innehåll online. I de ändrade bestämmelserna i e-handelsdirektivet bör

 

• det klargöras att ett eventuellt avlägsnande eller förhindrande av tillgång till olagligt innehåll inte bör påverka användarnas och konsumenternas grundläggande rättigheter och berättigade intressen och att lagligt innehåll bör finnas kvar online,

• den rättsliga ramen stärkas, varvid hänsyn bör tas till onlinebaserade förmedlares och internets centrala roll för främjande av allmän debatt och fri spridning av uppgifter, åsikter och idéer,

• man bibehålla den grundläggande rättsprincipen att onlinebaserade förmedlare inte bör hållas direkt ansvariga för användares handlingar och att onlinebaserade förmedlare kan fortsätta granska innehåll på grundval av rättvisa, tillgängliga, icke-diskriminerande och transparenta villkor för tjänsterna,

• det klargöras att ett beslut som fattas av onlinebaserade förmedlare om huruvida innehåll som laddats upp av användare är lagligt bör vara provisoriskt, och att onlinebaserade förmedlare inte bör hållas ansvariga för detta innehåll eftersom endast en domstol i sista instans kan avgöra vad som är olagligt innehåll,

• det säkerställas att medlemsstaternas möjlighet att besluta vilket innehåll som är olagligt enligt nationell rätt inte påverkas,

• det säkerställas att de åtgärder som onlinebaserade förmedlare uppmanas att vidta är proportionerliga, effektiva och lämpliga för att effektivt ta itu med olagligt innehåll online,

• räckvidden hos de åtgärder som tjänsteleverantörerna är skyldiga att vidta anpassas efter hur allvarlig överträdelsen i fråga är,

• det säkerställas att blockeringen av tillgången till och avlägsnandet av olagligt innehåll inte kräver blockering av tillgången till en hel plattform och tjänster som i övrigt är lagliga,

• nya villkor för transparens och en oberoende tillsyn över förfarandena för innehållsgranskning och verktygen för avlägsnande av olagligt innehåll på nätet införas. Sådana system och förfaranden bör åtföljas av robusta skyddsåtgärder för transparens och ansvarsskyldighet och vara tillgängliga för de behöriga myndigheternas granskning och testning.

 

1. Mekanism för anmälan och åtgärder 

 

I rättsakten om digitala tjänster bör det införas en harmoniserad och rättsligt bindande mekanism för anmälan och åtgärder som grundas på tydliga processer och exakta tidsramar för varje steg i förfarandet för anmälan och åtgärder. Denna mekanism för anmälan och åtgärder bör

 

• vara tillämplig på olagligt innehåll eller beteende på nätet,

• rangordna olika typer av leverantörer, sektorer och/eller olagligt innehåll samt överträdelsens allvar,

• införa lättillgängliga, tillförlitliga och användarvänliga förfaranden som är skräddarsydda för den slags innehåll det är frågan om,

• göra det lätt för användarna att anmäla olagligt innehåll eller beteende till onlinebaserade förmedlare på elektronisk väg,

• på ett tydligt sätt klargöra befintliga begrepp och förfaranden såsom ”snabba åtgärder”, ”faktisk kännedom och medvetenhet”, ”riktade åtgärder”, ”format för anmälan” och ”giltig anmälan”,

• garantera att anmälningar inte automatiskt utlöser rättsligt ansvar eller medför krav på avlägsnande för särskilda delar av innehållet eller för den rättsliga bedömningen,

• kräva att anmälningar är tillräckligt precisa och underbyggda för att tjänsteleverantören som tar emot dem ska kunna fatta ett välgrundat och omsorgsfullt beslut om hur anmälan ska följas upp och specificera de nödvändiga kraven för att säkerställa att anmälningarna innehåller all information som behövs för ett snabbt avlägsnande av olagligt innehåll,

• säkerställa att en anmälan innehåller lokaliseringen (URL och tidsangivelse, när så är lämpligt) för det påstått olagliga innehållet, uppgift om tidpunkt och datum när den påstådda överträdelsen begicks, det skäl som uppges för anmälan, inbegripet en förklaring av varför anmälaren anser att innehållet är olagligt, och i förekommande fall, beroende på vilken slags innehåll det är frågan om, ytterligare underlag och en försäkran om att de uppgifter som lämnas är korrekta,

• se till att anmälare har möjlighet, men inte en skyldighet, att lämna sina kontaktuppgifter i en anmälan; om de beslutar att göra det bör deras anonymitet garanteras gentemot innehållsleverantören; om inga kontaktuppgifter anges kan IP-adressen eller motsvarande användas; anonyma anmälningar bör inte tillåtas om de rör en kränkning av personlighetsskyddet eller immateriella rättigheter,

• omfatta säkerhetsåtgärder för att förebygga missbruk från användare som systematiskt, återkommande och i ond tro inger felaktiga eller oegentliga anmälningar,

• omfatta en skyldighet för onlinebaserade förmedlare att verifiera det anmälda innehållet och med erforderlig skyndsamhet svara anmälaren och den som laddat upp innehållet med ett motiverat beslut; i svaret bör man ta upp resonemanget bakom beslutet, hur beslutet fattades, om beslutet fattats av en person eller om det är ett automatiserat beslut och information om möjligheten för parterna att överklaga beslutet till förmedlaren, domstolar eller andra enheter,

• ge möjlighet att bestrida beslutet genom en motanmälan, inbegripet om innehållet har avlägsnats genom automatiska lösningar, såvida inte en sådan motanmälan skulle strida mot en pågående utredning från brottsbekämpande myndigheters sida,

• säkerställa att rättsliga förelägganden som utfärdas i en annan medlemsstat än de onlinebaserade förmedlarnas inte hanteras inom ramen för mekanismen för anmälan och åtgärder.

Mekanismen för anmälan och åtgärder i rättsakten om digitala tjänster bör vara bindande endast för olagligt innehåll. Detta bör dock inte utgöra ett hinder för onlinebaserade förmedlare att anta en liknande mekanism för anmälan och åtgärder för övrigt innehåll.

 

2. Tvistlösning utanför domstol i samband med mekanismen för anmälan och åtgärder

• Den onlinebaserade förmedlarens beslut om huruvida åtgärder ska vidtas när innehåll påstås vara olagligt bör innehålla en tydlig motivering av de åtgärder som vidtagits med avseende på detta särskilda innehåll. Anmälaren bör erhålla en bekräftelse om att anmälan har mottagits och ett meddelande om vilken uppföljning som har gjorts.

• Den som tillhandahåller det innehåll som påstås vara olagligt bör omedelbart underrättas om anmälan och, i förekommande fall, om skälen och beslut om att avlägsna, avbryta eller förhindra tillgång till innehållet. Samtliga parter bör erhålla korrekt information om alla befintliga rättsliga alternativ och mekanismer som är tillgängliga för att bestrida detta beslut.

• Samtliga berörda parter bör ha rätt att bestrida beslutet genom en motanmälan, som måste underställas tydliga krav och åtföljas av en förklaring. Berörda parter bör också ha tillgång till mekanismer för tvistlösning utanför domstol.

• Rätten att bli underrättad och rätten för en användare att göra en motanmälan innan ett beslut om att ta bort innehåll fattas ska begränsas eller frångås endast om

a) onlinebaserade förmedlare omfattas av en skyldighet enligt nationell lagstiftning att sluta tillhandahålla alla sina onlinebaserade förmedlingstjänster till en viss användare på ett sådant sätt att systemet för anmälan och åtgärder inte kan iakttas, eller,

b) anmälan eller motanmälan skulle hindra en pågående brottsutredning som kräver att beslutet att tillfälligt stänga av eller avlägsna tillgången till innehållet hålls hemligt.

• Bestämmelserna i artikel 17 i e-handelsdirektivet bör ses över för att säkerställa att oberoende mekanismer för tvistlösning utanför domstol införs och är tillgängliga för användare i händelse av tvister om blockerad tillgång till eller avlägsnande av verk eller andra alster som de har laddat upp.

• Mekanismen för tvistlösning utanför domstol bör uppfylla vissa normer, särskilt när det gäller rättvisa förfaranden, oberoende, opartiskhet, transparens och effektivitet. Sådana mekanismer ska möjliggöra opartisk tvistlösning och de ska inte förvägra användaren dennes rättsliga skydd enligt nationell lagstiftning, utan att detta påverkar användarnas rätt att få tillgång till effektiva rättsmedel.

• Om det efter prövning och motanmälan har fastställts att den anmälda handlingen eller informationen inte är olaglig bör den onlinebaserade förmedlaren återställa det innehåll som avlägsnats eller tillfälligt dragits in utan onödigt dröjsmål eller låta användaren ladda upp det på nytt.

• När en anmälan görs, bestrids eller tas emot bör alla berörda parter underrättas om både möjligheten att utnyttja en alternativ tvistlösningsmekanism och rätten att vända sig till en behörig nationell domstol.

• Mekanismerna för tvistlösning utanför domstol bör inte på något sätt påverka de rättigheter som de berörda parterna har att väcka talan vid domstol.

 

3. Insyn i mekanismen för anmälan och åtgärder

Mekanismen för anmälan och åtgärder bör vara transparent och allmänt tillgänglig. Därför bör onlinebaserade förmedlare ha en skyldighet att offentliggöra årliga rapporter som bör vara standardiserade och innehålla information om

• det totala antalet anmälningar som mottagits inom ramen för mekanismen för anmälan och åtgärder och vilken typ av innehåll de hänför sig till,

• genomsnittlig svarstid per typ av innehåll,

• antalet felaktiga avlägsnanden,

• vilken typ av enheter som har ingett anmälningarna (privatpersoner, organisationer, företag, betrodda anmälare osv.) och det totala antalet anmälningar från dessa,

• information om vilket slags olagligt innehåll det är frågan om eller för vilken typ av överträdelse det avlägsnades,

• antalet bestridna beslut som onlinebaserade förmedlare har mottagit och hur de har hanterats,

• en beskrivning av den modell för innehållsgranskning som värdtjänstförmedlaren tillämpar samt av eventuella automatiserade verktyg, inbegripet meningsfull information om den använda logiken,

• vilka åtgärder de vidtar med avseende på upprepade överträdelser för att säkerställa att åtgärderna är effektiva mot sådant systematiskt missbruk.

 

När det gäller skyldigheten att offentliggöra och uppgifterna som ska ingå i denna rapport bör hänsyn tas till de onlinebaserade förmedlarnas storlek eller omfattningen av deras verksamhet och om de endast har begränsade resurser och expertis. Mikroföretag och nystartade företag bör endast vara skyldiga att uppdatera denna rapport om det sker en betydande förändring från ett år till ett annat.

Onlinebaserade förmedlare bör också offentliggöra information om sina förfaranden och tidsfristerna för berörda parters intervention, däribland hur lång tid den som laddat upp innehållet har på sig att svara med en motanmälan, den tid det tar för förmedlaren att informera båda parterna om utfallet av förfarandet och tidsfristen för olika former av överklagande av beslutet.

4. Safe harbour-reglerna i artiklarna 12, 13 och 14 i e-handelsdirektivet 

De nuvarande begränsade undantagen från ansvar för leverantörer av informationssamhällets tjänster (onlinebaserade förmedlare) som föreskrivs i artiklarna 12, 13 och 14 i e-handelsdirektivet bör skyddas och bibehållas i rättsakten om digitala tjänster.

5. Aktiva och passiva värdtjänster

Undantagen för förmedlare som spelar en neutral och passiv roll bör behållas i rättsakten om digitala tjänster och man bör ta itu med bristen på rättssäkerhet när det gäller begreppet ”aktiv roll” genom att domstolens rättspraxis på området kodifieras. Det bör också klargöras att värdtjänstleverantörerna spelar en aktiv roll när de skapar innehållet eller i viss utsträckning bidrar till att innehållet är olagligt, eller om det innebär att de tar över innehåll från tredje part som sitt eget, enligt genomsnittliga användares eller konsumenters bedömning.

Det bör säkerställas att frivilliga åtgärder som vidtas av onlinebaserade förmedlare för att ta itu med olagligt innehåll inte bör leda till att de anses spela en aktiv roll enbart på grundval av dessa åtgärder. Införandet av sådana åtgärder bör dock åtföljas av lämpliga skyddsåtgärder, och metoder för innehållsmoderering bör vara rättvisa, tillgängliga, icke-diskriminerande och transparenta.

Undantagen från ansvar för backend-tjänster och infrastrukturtjänster, som inte är parter i avtalsförbindelserna mellan onlinebaserade förmedlare och deras kunder och som endast genomför beslut som fattats av onlinebaserade förmedlare eller deras kunder, bör bibehållas i rättsakten om digitala tjänster.

6. Förbud mot allmän övervakning – artikel 15 i e-handelsdirektivet

Förbudet mot en allmän övervakningsskyldighet i artikel 15 i det nuvarande e-handelsdirektivet bör bibehållas i rättsakten om digitala tjänster. Onlinebaserade förmedlare bör inte vara underkastade allmänna övervakningsskyldigheter.

VI. NÄTBASERADE MARKNADSPLATSER 

Rättsakten om digitala tjänster bör omfatta särskilda nya bestämmelser för nätbaserade marknadsplatser, för försäljning, marknadsföring eller leverans av produkter på nätet och för tillhandahållande av tjänster till konsumenter.

Dessa nya bestämmelser bör uppfylla följande krav:

• De ska vara förenliga med och komplettera en reform av direktivet om allmän produktsäkerhet.

• De ska vara tillämpliga på alla enheter som erbjuder och tillställer tjänster och/eller produkter till konsumenter i unionen, även om de är etablerade utanför unionen.

• De ska särskilja nätbaserade marknadsplatser från andra typer av tjänsteleverantörer, inbegripet annan kompletterande förmedlingsverksamhet inom samma företagsverksamhet. Om en av de tjänster som ett företag tillhandahåller uppfyller de nödvändiga kriterierna för att anses utgöra en marknadsplats bör bestämmelserna vara tillämpliga fullt ut på den delen av verksamheten oberoende av företagets interna organisation.

• De ska säkerställa att nätbaserade marknadsplatser klargör från vilket land produkterna och tjänsterna säljs respektive tillhandahålls, oavsett om de tillhandahålls eller säljs av den marknadsplatsen, en tredje part eller en säljare som är etablerad inom eller utanför EU.

• De ska säkerställa att nätbaserade marknadsplatser snabbt avlägsnar all känd vilseledande information från leverantören, inbegripet vilseledande underförstådda garantier och uttalanden från leverantören.

• De ska säkerställa att nätbaserade marknadsplatser som erbjuder yrkesmässiga tjänster anger när ett yrke är reglerat i den mening som avses i direktiv 2005/36/EG så att konsumenterna både kan fatta väl underbyggda beslut och där så behövs kontrollera med relevant behörig myndighet om en yrkesutövare uppfyller kraven för en specifik yrkeskvalifikation.

• De ska säkerställa att nätbaserade marknadsplatser är transparenta och ansvarsfulla och att de samarbetar med de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna, i syfte att identifiera situationer där risken för farliga produkter är stor och underrätta myndigheterna så snart de får kännedom om sådana produkter på sina plattformar.

• De ska säkerställa att nätbaserade marknadsplatser kontrollerar mot unionens system för snabbt informationsutbyte om farliga konsumentprodukter (Rapex) och genomför stickprovskontroller på återkallade och farliga produkter och, där så är möjligt, vidtar lämpliga åtgärder beträffande de berörda produkterna.

• När det via EU:s system för snabb varning, av nationella marknadskontrollmyndigheter, av tullmyndigheter eller av konsumentskyddsmyndigheter har konstaterats att produkter är osäkra och/eller förfalskade ska de säkerställa att produkter alltid snabbt avlägsnas från marknadsplatsen och senast inom två arbetsdagar från det att anmälan mottagits.

• De ska säkerställa att de nätbaserade marknadsplatserna informerar konsumenterna så snart en produkt som de har köpt på marknadsplatserna har tagits bort från respektive plattform efter att ha anmälts för bristande efterlevnad av EU:s bestämmelser om produktsäkerhet och konsumentskydd. Nätbaserade marknadsplatser ska också informera konsumenterna om eventuella säkerhetsproblem och om nödvändiga åtgärder för att säkerställa att återkallelser genomförs till fullo.

• De ska säkerställa att nätbaserade marknadsplatser vidtar åtgärder för att hantera personer som upprepade gånger erbjuder farliga produkter, i samarbete med myndigheterna i linje med förordningen om förbindelserna mellan plattformar och företag, och att de vidtar åtgärder för att förhindra att en farlig produkt som redan har tagits bort dyker upp på nytt.

• De ska undersöka möjligheten att kräva att leverantörer som är etablerade i ett tredjeland upprättar en filial i unionen eller utser en rättslig företrädare som är etablerad i unionen och som kan hållas ansvarig för försäljning till europeiska konsumenter av produkter eller tjänster som inte följer unionens säkerhetsbestämmelser.

• De ska säkerställa att nätbaserade marknadsplatser bär ansvaret för skador som åsamkas konsumenterna och för underlåtenhet att vidta lämpliga åtgärder för att ta bort olagliga produkter efter att de fått kännedom om sådana olagliga produkter.

• De ska se till att nätbaserade marknadsplatser tillskrivs ansvar när de plattformarna har dominerande inflytande över leverantörer och väsentliga delar av de ekonomiska transaktionerna, såsom betalningsmedel, priser, standardvillkor eller beteende som syftar till att underlätta försäljningen av varor till konsumenter på EU-marknaden, när det inte finns någon tillverkare, importör eller distributör som är etablerad i EU som kan hållas ansvarig.

• De ska se till att nätbaserade marknadsplatser tillskrivs ansvar om marknadsplatsen inte har informerat konsumenten om att den faktiska leverantören av varorna eller tjänsterna är en tredje part, vilket medför att marknadsplatsen blir avtalsenligt ansvarig gentemot konsumenten. Ansvar bör även övervägas om marknadsplatsen medvetet tillhandahåller vilseledande information.

• De ska garantera att nätbaserade marknadsplatser har rätt till rättslig prövning gentemot en felande leverantör eller producent.

• De ska undersöka möjligheten att utvidga de åtaganden som gjorts av vissa återförsäljare inom e-handeln och kommissionen att avlägsna farliga eller förfalskade produkter från försäljning snabbare enligt de frivilliga åtagandeprogrammen ”åtaganden för produktsäkerhet” och ”samförståndsavtalet om försäljning av varumärkesförfalskade varor via internet”, och ange vilka av dessa åtaganden som skulle kunna bli obligatoriska.

 

VII. FÖRHANDSREGLERING AV SYSTEMVIKTIGA OPERATÖRER

Rättsakten om digitala tjänster bör omfatta ett förslag om ett nytt separat instrument för att säkerställa att den systemviktiga funktion som vissa nätbaserade plattformar har inte äventyrar den inre marknaden genom att otillbörligen utestänga innovativa nya marknadsaktörer, inbegripet små och medelstora företag, entreprenörer och uppstartsföretag, och därmed minska konsumenternas valmöjligheter.

Mot denna bakgrund bör rättsakten om digitala tjänster i synnerhet se till följande:

• En förhandsmekanism bör införas för att förhindra (i stället för att enbart avhjälpa) marknadsmisslyckanden till följd av ”systemviktiga operatörers” beteende i den digitala världen, på grundval av förordningen om förbindelserna mellan plattformar och företag. En sådan mekanism bör göra det möjligt för tillsynsmyndigheterna att vidta åtgärder mot dessa systemviktiga operatörer för att hantera marknadsmisslyckanden, utan att något brott mot konkurrensreglerna behöver ha skett.

• Tillsynsmyndigheterna bör ges befogenhet att vidta proportionella och väl definierade åtgärder mot företag som har identifierats som ”systemviktiga operatörer”, på grundval av kriterierna i rättsakten om digitala tjänster och en sluten förteckning över de positiva och negativa åtgärder som dessa företag måste respektera och/eller avhålla sig från. I sin konsekvensbedömning bör kommissionen göra en grundlig analys av de olika problem som hittills observerats på marknaden, till exempel:

 - bristen på driftskompatibilitet och lämpliga verktyg, data, sakkunskaper och resurser som används av de systemviktiga operatörerna för att göra det möjligt för konsumenterna att byta eller koppla upp sig mot och växla mellan digitala plattformar eller ekosystem på nätet,

 - praxis att systematiskt favorisera de egna tjänsterna, vilket gör det möjligt för de systemviktiga operatörerna att bättre synliggöra sina egna följdtjänster,

 - den datainneslutning (data envelopment) som används för att överföra marknadsstyrka från en marknad till närliggande marknader, genom att ge företräde för de egna produkterna och tjänsterna och genom tillämpning av metoder som har som syfte att låsa konsumenterna,

 - den utbredda metoden att genom hänvisning till avtalsbestämmelser förbjuda utomstående företagsanvändare från att styra konsumenterna till sin egen webbplats,

 - den bristande insynen i de rekommendationssystem som används av systemviktiga operatörer, liksom i reglerna och kriterierna för hur sådana system fungerar.

• De systemviktiga operatörerna bör ges möjlighet att visa att det berörda agerandet är motiverat.

• Det bör klargöras att vissa regleringsåtgärder bör vidtas mot samtliga ”systemviktiga operatörer”, exempelvis krav på insyn i hur de bedriver sin verksamhet, i synnerhet hur de samlar in och använder data, och förbud för ”systemviktiga operatörer” att tillämpa metoder som försvårar för konsumenterna att byta leverantör eller växla mellan olika leverantörers tjänster, eller andra former av oberättigad diskriminering som utesluter eller missgynnar andra företag.

• Tillsynsmyndigheterna bör ges befogenhet att anta interimistiska åtgärder och utdöma straffpåföljder mot ”systemviktiga operatörer” som inte iakttar de lagstadgade skyldigheter som ålagts dem.

• Kommissionen bör ges befogenhet att slutgiltigt fatta beslut om huruvida en leverantör av informationssamhällets tjänster är en ”systemviktig operatör”, baserat på villkoren i förhandsmekanismen.

• Användarna av ”systemviktiga operatörer” bör ges möjlighet att hålla sig informerade, att avaktivera och att effektivt kontrollera och bestämma vad för slags innehåll de vill se. Användarna bör också få ordentlig information om alla skäl till varför de föreslås ett visst innehåll.

• Det bör säkerställas efterlevnad av de rättigheter, skyldigheter och principer som föreskrivs i den allmänna dataskyddsförordningen, inbegripet avseende uppgiftsminimering, ändamålsbegränsning, inbyggt dataskydd och dataskydd som standard samt rättsliga grunder för behandlingen.

• Det bör säkerställas att det föreligger lämpliga driftskompatibilitetsnivåer som ålägger ”systemviktiga operatörer” att dela lämpliga verktyg, data, sakkunskaper och resurser som används, i syfte att begränsa riskerna för låsning av användare och konsumenter och en konstgjord bindning av användare till en systemviktig operatör utan några realistiska möjligheter eller incitament att växla mellan digitala plattformar eller ekosystem på nätet. Som del av dessa åtgärder bör kommissionen undersöka olika tekniska lösningar och öppna standarder och protokoll, inbegripet möjligheten att använda ett tekniskt gränssnitt (gränssnitt för tillämpningsprogram) som gör det möjligt för användare från konkurrerande plattformar att ansluta sig till den systemviktiga operatören och utbyta information med den. Systemviktiga operatörer får inte göra kommersiellt bruk av uppgifter som de erhåller från tredje part i samband med driftskompatibilitetsverksamhet för ändamål som inte syftar till att möjliggöra denna verksamhet. Skyldigheter avseende driftskompatibilitet bör inte begränsa, hindra eller motverka förmedlarnas förmåga att åtgärda brister.

• Det måste säkerställas att den nya förhandsmekanismen inte påverkar tillämpningen av konkurrensreglerna, bland annat i fråga om bruket att ge sig själv företräde och om övergripande vertikal integrering, och att bägge politiska verktyg är helt oberoende.

VIII. TILLSYN, SAMARBETE OCH EFTERLEVNAD

Rättsakten om digitala tjänster bör stärka tillsynen och efterlevnaden av de befintliga reglerna och stärka klausulen om den inre marknaden i dess egenskap av grundpelare för den digitala inre marknaden, genom att komplettera den med en ny samarbetsmekanism som ska förbättra informationsutbytet, samarbetet och det ömsesidiga förtroendet och, på begäran, det ömsesidiga biståndet mellan medlemsstaterna, i synnerhet mellan myndigheterna i hemlandet där tjänsteleverantören är etablerad och myndigheterna i värdlandet där leverantören erbjuder sina tjänster.

Kommissionen bör göra en noggrann konsekvensanalys för att bedöma vilken tillsyns- och efterlevnadsmodell som är den bäst lämpade för tillämpningen av bestämmelserna avseende rättsakten om digitala tjänster, samtidigt som subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna respekteras.

I sin konsekvensanalys bör kommissionen titta på befintliga modeller, såsom nätverket för konsumentskyddssamarbete (CPC), den europeiska gruppen av regleringsmyndigheter för audiovisuella medietjänster (Erga), Europeiska dataskyddsstyrelsen (EDPB) och Europeiska konkurrensnätverket, och överväga antagandet av ett hybridsystem för tillsyn.

Detta hybridsystem för tillsyn, som ska bygga på EU-samordning i samarbete med ett nätverk av nationella myndigheter, bör förbättra övervakningen och tillämpningen av rättsakten om digitala tjänster, stärka efterlevnaden, inbegripet genom böter och andra påföljder eller åtgärder, och bör kunna genomföra granskningar av förmedlare och plattformar. Vid behov bör den också lösa gränsöverskridande tvister mellan de nationella myndigheterna, ta upp komplicerade gränsöverskridande frågor, tillhandahålla rådgivning och vägledning och godkänna unionstäckande koder och beslut. Tillsammans med de nationella myndigheterna bör den även kunna starta initiativ om och utredningar av gränsöverskridande frågor. Kommissionen ska även i fortsättningen ha det yttersta ansvaret för att utöva tillsyn över medlemsstaternas skyldigheter.

 

Kommissionen bör rapportera till Europaparlamentet och rådet, och tillsammans med de nationella myndigheterna upprätthålla en offentlig ”resultattavla över plattformar” med relevant information om efterlevnaden av rättsakten om digitala tjänster. Kommissionen bör främja och stödja skapandet och upprätthållandet av ett europeiskt forskningsarkiv för att underlätta delandet för forskningsändamål av data med offentliga institutioner, forskare, icke-statliga organisationer och universitet.

Beträffande självreglering bör rättsakten om digitala tjänster även introducera nya moment i fråga om efterlevnad i artikel 16 i e-handelsdirektivet.

 

MOTIVERING

 

Det är viktigt att uppmärksamma den oumbärliga roll som e-handelsdirektivet har haft för att främja e-handeln i Europa. Sedan det antogs år 2000 har direktivet kommit att bli grundvalen för den digitala inre marknaden, som genom ekonomins och samhällets ökande digitalisering nu bör ligga till grund för hela den inre marknaden.

 

Nu, 20 år senare, har det emellertid dykt upp nya ekonomiska möjligheter och utmaningar. Nya bestämmelser har antagits rörande tillhandahållande av informationssamhällets tjänster för att hantera befintlig osäkerhet och befintliga utmaningar. Dessutom har många nya digitala tjänster utvecklats utanför EU:s befintliga rättsliga ram trots EU-domstolens försök att täppa till vissa av de nuvarande luckorna i lagstiftningen.

 

Mot bakgrund av kommissionens åtagande att lägga fram ett nytt paket för digitala tjänster är syftet med detta betänkande att ge vägledning till Europaparlamentets utskott för den inre marknaden och konsumentskydd rörande reformen av e-handelsdirektivet och de särskilda rekommendationerna om de kritiska delarna av en sådan reform och om det möjliga tillämpningsområdet för och innehållet i den framtida rättsakten om digitala tjänster som kommissionen aviserade i sitt meddelande från februari 2020 om den digitala strategin.

 

Föredraganden har strävat efter att genomföra ett så omfattande och öppet samråd med berörda parter som möjligt för att säkerställa att betänkandet tar upp verkliga problem och för att begränsa onödiga oavsiktliga konsekvenser.

 

Föredraganden rekommenderar att de grundläggande principerna för e-handeln bibehålls när det inte föreligger tillräckliga skäl som motiverar en ändring, såsom klausulen om den inre marknaden och befrielsen från ansvar för olagligt innehåll till förmån för vissa plattformar och på vissa villkor.

 

Mot bakgrund av de nätbaserade plattformarnas ökade betydelse och som ett resultat av samråd med experter och berörda parter anser föredraganden emellertid att det finns ett behov av att säkerställa bättre konsumentskydd och ta itu med riskerna för en fragmentering av den digitala inre marknaden.

 

På grundval av sin bedömning av e-handelsdirektivet föreslår föredraganden vissa förbättringar av direktivet samt lägger fram specifika förslag rörande de framtida bestämmelserna i rättsakten om digitala tjänster. Rekommendationerna presenteras i form av ett antal huvudavdelningar. 

 

Allmänna principer

Föredraganden föreslår att rättsakten om digitala tjänster ska grundas på de bestämmelser som för närvarande är tillämpliga på digitala tjänster, nämligen e-handelsdirektivet och förordningen om förbindelserna mellan plattformar och företag.

 

Han anser även att de centrala principerna i e-handelsdirektivet, såsom klausulen om den inre marknaden, etableringsfriheten och förbudet mot att ålägga en allmän övervakningsskyldighet, behöver kompletteras med principen att ”sådant som är olagligt utanför internet också måste vara olagligt på internet” samt med konsumentskydd och användarsäkerhet.

 

Tillämpningsområde 

Föredraganden föreslår att rättsakten om digitala tjänster ska omfatta alla digitala tjänster och inte enbart fokusera på nätbaserade plattformar. Den bör även omfatta företag som inte är etablerade i EU men som tillhandahåller sina tjänster till konsumenter i EU.

 

Definitioner 

De definitioner som ligger till grund för e-handelsdirektivet har visat sig hålla över tiden och vara tillämpliga på olika digitala affärsmodeller. Det krävs emellertid ett visst klargörande när det gäller nya digitala tjänster, och föredraganden föreslår att de befintliga definitionerna i e-handelsdirektivet ska förtydligas och att det i förekommande fall ska införas nya moment för att täppa till befintliga luckor.

 

Krav på tillbörlig aktsamhet 

Föredraganden föreslår att det ska införas tydliga krav på tillbörlig aktsamhet i samband med öppenhets- och informationsskyldigheterna i rättsakten om digitala tjänster. De nya momenten bör förbättra de allmänna informationskraven, införa rättvisa avtalsvillkor och allmänna villkor och stärka kraven på insyn när det gäller kommersiella meddelanden. Dessa åtgärder bör förstärkas genom ändamålsenliga, proportionella och avskräckande sanktioner.

 

Artificiell intelligens

Föredraganden anser att frågor som är kopplade till AI-styrda tjänster, såsom insyn, ansvarsskyldighet, riskbedömning och ansvar, bör hanteras på ett lämpligt sätt i rättsakten om digitala tjänster för att säkerställa en hög konsumentskyddsnivå.

 

Hantering av olagligt innehåll på nätet 

Föredraganden anser att rättsakten om digitala tjänster bör tillhandahålla klarhet och vägledning när det gäller hanteringen av olagligt innehåll på nätet. 

 

Med tanke på hur framgångsrik den varit bör strukturen i safe harbour-reglerna om ansvar för de digitala plattformar som för närvarande omfattas av e-handelsdirektivet (artiklarna 12–14: enbart vidarefordran, cachning och värdtjänster) samt artikel 15 bibehållas. För att göra bestämmelserna mer effektiva bör ett komplett ramverk för ett förfarande för anmälan och åtgärder införas i rättsakten om digitala tjänster med detaljerade bestämmelser om utbyte av anmälningar och utvärdering av dessa. 

 

Föredraganden stöder denna strategi och har utarbetat detaljerade rekommendationer om de exakta rättigheterna, skyldigheterna, procedurerna och tidsramarna för varje steg i förfarandet för anmälan och åtgärder. 

 

Föredraganden anser vidare att större samordning på EU-nivå, med beaktande av de olika typerna av innehåll, kommer att effektivisera bekämpningen av olagligt innehåll, och föreslår mot denna bakgrund att kommissionen ska klargöra skillnaderna mellan aktiva och passiva värdtjänstleverantörer när det gäller tillämpning och kriterier.

 

Sist men inte minst anser föredraganden att de grundläggande rättigheterna bör skyddas effektivare genom att det införs fler åtgärder för att förhindra frekvent och alltför långtgående avlägsnande av lagligt innehåll, såsom insyn med avseende på avlägsnandet av innehåll och dess behandling, misstag, aktörer och anmälningar och införandet av en möjlighet att anta en mekanism för tvistlösning utanför domstol för att lättare hantera klagomål från berörda användare. 

 

Nätbaserade marknadsplatser

Föredraganden anser att paketet med rättsakten om digitala tjänster kan förbättras på flera punkter när det gäller nätbaserade marknadsplatser, som kan bidra till försäljningen och distributionen av olagliga och osäkra produkter som inte följer EU:s produktsäkerhetsbestämmelser och inte i tillräcklig utsträckning garanterar konsumenternas rättigheter. 

 

Förhandsreglering av systemviktiga plattformar 

Föredraganden anser att kommissionen i paketet med rättsakten om digitala tjänster bör lägga fram ett förslag för att säkerställa att den systemviktiga funktion som vissa nätbaserade plattformar har inte äventyrar den inre marknaden genom att på ett otillbörligt sätt utesluta innovativa nya marknadsaktörer, inbegripet små och medelstora företag. Stora plattformar med betydande nätverkseffekter som i praktiken kan agera som portvakter på nätet bör ha ett särskilt ansvar.

 

Tillsyn och samarbete

Mot bakgrund av de digitala tjänsternas gränsöverskridande karaktär anser föredraganden att effektiv tillsyn och effektivt samarbete mellan medlemsstaterna är avgörande för att säkerställa ett korrekt genomförande av den nya rättsliga ramen. Föredraganden föreslår därför att det ska inrättas ett hybridsystem för tillsyn, som ska bygga på EU-samordning i samarbete med ett nätverk av nationella myndigheter.

En sådan strategi kräver å ena sidan en harmonisering av de huvudsakliga bestämmelser som syftar till att skydda användarna och å andra sidan samarbete och ömsesidigt bistånd mellan de behöriga myndigheter i medlemsstaterna som ansvarar för att genomföra bestämmelserna.

 

 

YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR TRANSPORT OCH TURISM (4.9.2020)

till utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd

med rekommendationer till kommissionen om rättsakten om digitala tjänster: förbättring av den inre marknadens funktionssätt

(2020/2018(INL))

Föredragande av yttrande: Josianne Cutajar

(*) Förfarande med associerat utskott – artikel 57 i arbetsordningen

 

 

FÖRSLAG

Utskottet för transport och turism uppmanar utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd att som ansvarigt utskott infoga följande förslag i det förslag till resolution som antas:

– Infoga följande förslag i det förslag till resolution som antas:

A. Direktivet om elektronisk handel har en ram som föregår den digitala ekonomins tid och därmed inte återspeglar den tekniska, ekonomiska, arbetsmarknadsmässiga och sociala verkligheten för dagens onlinetjänster inom transport- och turismsektorn. Nationella och lokala bestämmelser skiljer sig åt i de olika medlemsstaterna, och avsaknaden av en harmoniserad strategi på EU-nivå har lett till fragmentering av marknaden.

B. I hela ekosystemet av onlineplattformar inom transport- och turismsektorn är det ett begränsat antal företag som dominerar marknaden och fungerar som grindvakter som sätter höga trösklar för inträde på marknaden, vilket gör att konkurrensen kvävs och alternativen för konsumenterna begränsas.

C. De digitala plattformarna har haft en positiv inverkan på tillgängligheten för transport- och turismtjänster och har bidragit på ett betydande sätt till utvecklingen av teknik för intelligenta transportsystem, särskilt på området för självkörande fordon.

D. Den ökade digitaliseringen av transport- och turismsektorn har medfört många positiva konsekvenser i form av ökad valfrihet, bättre resursutnyttjande och enklare utbyten mellan konsumenter och företag.

E. Man bör inse vilka stora möjligheter det finns att ytterligare påskynda digitaliseringen av transportsektorn, och mot bakgrund av detta måste framtida reglering utformas så att den underlättar den tekniska utvecklingen snarare än hindrar den, och samtidigt främja konkurrens på lika villkor.

F. Unionen kan ännu inte dra nytta av alla fördelar med driftskompatibilitet, särskilt på grund av brister i fastställande av standarder, offentlig upphandling och samordning mellan behöriga nationella myndigheter.

G. Det behövs betydande investeringar i it-infrastruktur för att kunna hysa de digitala tjänster som kommer att skapa framtida välstånd i Europa.

H. Digitala onlineplattformar har gett upphov till både möjligheter och utmaningar för arbetsmarknaden och förlitar sig vanligen på en mer flexibel arbetskraft vars anställningsvillkor, representation och sociala skydd är otydliga och i vissa fall ofördelaktiga.

1. Europaparlamentet noterar den viktiga roll som e-handelsdirektivet spelat de senaste två årtiondena när det gäller att bidra till att utveckla transport- och turismplattformar på den europeiska digitala inre marknaden.

2. Europaparlamentet konstaterar att det finns omfattande rättspraxis från EU-domstolen när det gäller vad som omfattas av definitionen av informationssamhällets tjänster i e‑handelsdirektivet, särskilt i fråga om onlineplattformar inom transportsektorn och sektorn för korttidsuthyrning, och att det därför behövs en uppdaterad och tydlig räckvidd för definitionen, med hänsyn tagen till den rättspraxisen.

3. Europaparlamentet påpekar att onlineplattformar inom transport- och turismsektorn har välkomnats på bred front av användarna, och deras verksamhet har gett upphov till nytt konsumentbeteende. Parlamentet konstaterar att plattformars uppmuntrande proaktiva åtgärder kan vara ett sätt att säkerställa att användarna känner sig mer tillitsfulla, säkra och trygga. Parlamentet påminner dock om att avsaknaden av tydliga, transparenta och aktuella regler i vissa fall har lett till fragmentering och osäkerhet på marknaden, vilket kan skada företagen och skapa ett betydande hinder för deras fortsatta utveckling, särskilt för nya aktörer som kommer in på marknaden.

4. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tydliggöra transport- och turismplattformarnas ansvar, med hänsyn till den specifika affärsmodellen. Parlamentet uppmanar kommissionen att införa en enhetlig skyldighet för transport- och turistplattformar att kontrollera tjänsteleverantörernas identitet och att begära tillstånd, licenser och certifikat från dem som intygar att den erbjudna tjänsten är laglig och säker, att införa protokoll för tillbörlig aktsamhet, att säkerställa att leverantörerna av informationstjänster är aktuella och att vidta åtgärder mot olagligt innehåll för att skapa och upprätthålla en säkrare miljö samt rättssäkerhet för användare och offentliga myndigheter.

5. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa EU-omfattande principer för att förtydliga processerna för anmälning och åtgärd, med hänsyn tagen till vilken typ av digital tjänst som erbjuds och vilka aktörer som är inblandade. Efter underrättelse från en behörig myndighet som tillhandahåller faktisk kunskap om en olaglighet bör det, om plattformen inte agerar, sättas in en effektiv, avskräckande och proportionell påföljdsmekanism.

6. Europaparlamentet betonar behovet av att utvärdera frågan om marknadsplatser i tredjeländer som ger europeiska konsumenter tillgång till produkter och tjänster där det inte finns någon tillverkare, importör eller distributör som är etablerad i EU, för att säkerställa att relevant EU-lagstiftning respekteras.

7. Europaparlamentet påminner om vikten av att säkerställa att befintliga EU-institutioner, EU-byråer och EU-organ verkligen genomför och verkställer de regler som påverkar marknaden för onlineplattformar, bland annat i syfte att underlätta utbyte av uppgifter och prövningsmöjligheter för konsumenter och att främja dialog med berörda parter. Parlamentet betonar vikten av och de särskilda förutsättningarna för marknaden för onlineplattformar inom transport- och turismsektorn, vilken kräver en sektorsspecifik strategi och behöver ägnas särskild uppmärksamhet. Parlamentet efterfrågar en undersökning av möjligheten att inom den befintliga ramen inrätta en enda kontaktpunkt för plattformar inom transport- och turismsektorn.

8. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare klargöra hur principen om ursprungsland fungerar, inbegripet eventuella undantag, för att garantera rättssäkerhet i hela EU.

9. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta särskild hänsyn till situationen för små och medelstora företag. Parlamentet rekommenderar att man i framtida lagstiftning beaktar de skillnader som finns mellan aktörerna på den inre marknaden. Parlamentet begär dessutom en minskning av de onödiga administrativa bördorna för små och medelstora företag som tillhandahåller tjänster inom transport- och turismsektorn och att man tar hänsyn till att många små och medelstora företag har begränsad tillgång till finansiering. Parlamentet understryker behovet av att små och medelstora företag inom transport- och turismsektorn får bättre tillgång till data.

10. Europaparlamentet uppmärksammar att innehållet på transport- och turismplattformarna är av mycket särskild natur jämfört med hur det är i andra branscher och behöver i vissa fall vara i överensstämmelse med exakta kriterier som fastställs på nationell nivå. Parlamentet efterfrågar en sektorsspecifik EU-samordnad insats som inbegriper att alla berörda aktörer kommer överens om uppsättningar av kriterier, såsom tillstånd, licenser eller vid behov ett lokalt eller nationellt registreringsnummer för en tjänst som tillhandahålls, i linje med reglerna för den inre marknaden. Sådana kriterier behövs för att erbjuda en tjänst på en plattform, i syfte att underlätta samarbete och stärka affärsmöjligheter. Parlamentet betonar vikten av delningsekonomiplattformar inom transport och turism, där tjänster tillhandahålls av både enskilda och yrkesverksamma. Parlamentet betonar vikten av att undvika alla tjänsteleverantörer, med särskilt tonvikt på tjänsteleverantörer i delningsekonomin och små och medelstora företag, åläggs oproportionella informationsskyldigheter och onödig administrativ börda.

11. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka förbindelserna mellan berörda aktörer och lokala myndigheter på marknaden för kortfristig uthyrning och rörlighet. Parlamentet anser att rättsakten om digitala tjänster bör syfta till att säkerställa rättslig säkerhet och klarhet på denna marknad genom att skapa en styrningsram som formaliserar samarbetet mellan plattformar för korttidsuthyrning och rörlighet och nationella, regionala och lokala myndigheter, särskilt i syfte att utbyta bästa praxis och därigenom underlätta deras dagliga verksamhet, och genom att fastställa en uppsättning informationsskyldigheter för plattformar för korttidsuthyrning och rörlighet gentemot sina tjänsteleverantörer när det gäller relevant nationell, regional och lokal lagstiftning.

12. Europaparlamentet välkomnar i detta sammanhang kommissionens överenskommelse med vissa plattformar inom branschen för korttidsuthyrning om datadelning som nåddes i mars 2020, och anser att den kommer att göra det möjligt för lokala myndigheter att bättre förstå delningsekonomins utveckling och kommer att möjliggöra tillförlitlig och kontinuerlig datadelning och därmed stödja ett evidensbaserat beslutsfattande. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta ytterligare åtgärder för att ta initiativ till en mer heltäckande ram för datadelning för onlineplattformar för korttidsuthyrning, efter samråd med alla relevanta berörda parter, och inrätta en skyldighet för systemviktiga plattformar att i enlighet därmed dela med sig av sin data till Eurostat och den nationella statistiska myndigheten i det land där tjänsteleverantören verkar, i fullständig överensstämmelse med den allmänna dataskyddsförordningen[24].

13. Europaparlamentet uppmärksammar betydelsen av dataåtkomst, dataportabilitet och insynsvänlig dataförvaltning i plattformsekonomin. Parlamentet framhåller den viktiga roll som data spelar för lokala myndigheter när det gäller att genomdriva och utveckla politik på områdena transport och turism samt att skapa nya innovativa tjänster som bidrar till EU:s konkurrenskraft. Parlamentet anser att en del data också är en strategisk allmän nyttighet och välkomnar därför kommissionens meddelande om EU-strategin för data, särskilt utvecklingen av gemensamma europeiska dataområden inom strategiska ekonomiska sektorer, såsom transport och rörlighet. Parlamentet betonar behovet av att respektera dataskyddsregler vid användning och behandling av data.

14. Europaparlamentet uppmärksammar betydelsen av data för transportsektorn när det gäller att stödja den tekniska utvecklingen av AI, 5G och annan relevant trådlös nätverksteknik, liksom uppkopplad och automatiserad rörlighet. Parlamentet uppmanar kommissionen att underlätta företagsinnovation, i full överensstämmelse med EU:s lagstiftning om personlig integritet och dataskydd. Parlamentet anser att data måste kunna flöda fritt mellan fordon och tjänsteleverantörer och uppmanar därför kommissionen att säkerställa konkurrenskraftig tillgång till fordonsdata för underhåll och reparation samt för nystartade mobilitetsföretag.

15. Europaparlamentet noterar att så kallade rådata, dvs. data som inte har behandlats för användning, vilka kan omfatta andra data än personuppgifter, kan tjäna viktiga sociala ändamål. Parlamentet uppmanar kommissionen att skapa en rättslig ram och ett incitamentsystem för att dela rådata med den privata sektorn, offentliga institutioner och universitet för forskning och samarbete mellan interoperabilitetsplattformar, med full respekt för reglerna om skydd av personuppgifter.

16. Europaparlamentet betonar behovet av att främja datautbyte, digitalisering och stordata på transport- och logistikplattformar för att effektivisera organisationen och förvaltningen av gods- och passagerarflöden och användningen av infrastruktur och resurser. Parlamentet uppmanar kommissionen att samordna dessa plattformar på EU-nivå för att förbättra leveranskedjans synlighet, trafikstyrningen i realtid och godsflödena samt förenkla och minska de administrativa formaliteterna för TEN-T, särskilt längs gränsöverskridande sträckor. Parlamentet påminner om vikten av tillgänglighet, driftskompatibilitet och utbyte av uppdaterade rese- och trafikdata i realtid för att främja utbud och efterfrågan online för alla transportmedel, inbegripet transporter i städer, i linje med ITS-direktivet[25]. Parlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera hindren för framväxten av en internetbaserad multimodal marknad för transporttjänster inom stadstrafik liksom fjärr- och regionaltrafik.

17. Europaparlamentet uppmärksammar den potential som plattformar för rörlighet som en tjänst erbjuder när det gäller att digitalisera, automatisera och fasa ut fossila bränslen i EU:s rörlighet. Parlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera införandet av balanserade system för rörlighet som en tjänst, för att förhindra monopol och garantera efterlevnaden av relevanta lagar och policyer samt möjliggöra en viss grad av kontroll av sådana system från de lokala myndigheternas sida.

18. Europaparlamentet är medvetet om att den digitala ekonomin, särskilt plattformar, kan ha betydande inverkan på sedan länge etablerade reglerade affärsmodeller i många strategiska branscher, såsom transporter samt hotell och restaurang. Parlamentet betonar därför behovet av att främja lika villkor, särskilt för innovatörer, företag och nya marknadsaktörer, inbegripet små och medelstora företag och nystartade företag, och att bygga vidare på förordningen om plattformar för företag[26] för att upprätthålla en mångfald av aktörer, säkerställa en god konkurrensmiljö och begränsa marknadsjättarnas dominans. Parlamentet betonar att det är bråttom för kommissionen att fastställa tydliga kriterier och fastställa en definition av ”systemviktiga plattformar”. Parlamentet uppmanar de behöriga myndigheterna att fortsätta att vara vaksamma för att undvika uppkomsten av monopol på marknaden för rese- och turismplattformar genom att övervaka otillbörliga metoder såsom missbruk av preferenser och att ge företräde för egna produkter i sökmotorer, vilket kan leda till orättvis prissättning och skevheter på marknaden.

19. Europaparlamentet framhäver att den digitala ekonomins tidsepok bör präglas av trygga arbetsvillkor och likvärdiga arbetsrättsliga villkor för egenföretagare respektive traditionellt anställda. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna och kommissionen att bedöma om de nationella arbetsrättsliga reglerna och bestämmelserna i EU:s arbetsrätt är lämpliga.

20. Europaparlamentet påpekar att de digitala plattformarnas verksamhet på transport- och turismområdet har spelat en positiv roll när det gäller att skapa nya arbetstillfällen, särskilt för ungdomar och lågutbildade arbetstagare.

21. Europaparlamentet välkomnar i detta avseende det nya direktivet om tydliga och förutsägbara arbetsvillkor[27] och rådets rekommendation om tillgång till socialt skydd för arbetstagare och egenföretagare[28]. Parlamentet uppmanar kommissionen att noggrant övervaka efterlevnaden av EU:s regelverk på detta område. Parlamentet påminner i detta sammanhang om sitt pågående arbete med betänkandet om rättvisa arbetsvillkor, rättigheter och socialt skydd för plattformsarbetare i samband med nya anställningsformer kopplade till den digitala utvecklingen[29].

22. Europaparlamentet efterfrågar att det inrättas ett internationellt styrningssystem som kräver att plattformsinnehavare respekterar vissa minimikrav på rättigheter och skydd och som reglerar användningen av data och ansvarigheten för algoritmer inom arbetslivet. Parlamentet påminner om att EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna stadfäster den grundläggande rätten för arbetstagare av alla kategorier att vidta kollektiva åtgärder för att försvara sina intressen.

23. Europaparlamentet betonar behovet av insyn i transport- och turismplattformar, särskilt i fråga om algoritmer som påverkar tjänster, prissättning och reklam samt digitala förtroendebyggande mekanismer såsom betyg och recensioner, med respekt för företagshemligheter. Parlamentet efterfrågar ett genomförande av det befintliga konsumentskyddsregelverket och efterlevnad av europeiska standarder samt ytterligare och tydligare regler om information om motivet bakom individuell prissättning, erbjudanden och rangordning, särskilt när det görs med programvara för automatiserat beslutsfattande. Parlamentet anser att konsumenterna bör informeras ordentligt och att deras rättigheter bör garanteras på ett effektivt sätt. Parlamentet anser att konsumenterna bör kunna begära kontroller och rättelser av eventuella misstag som beror på automatiserade beslut samt kunna begära ersättning i detta sammanhang.

24. Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna och kommissionen att främja driftskompatibilitet mellan de enheter, applikationer, centrallager för databaser, tjänster och nätverk vilka är nödvändiga för att fullt ut gynnas av införandet av informations- och kommunikationsteknik (IKT), som också används inom transport och turism.

25. Europaparlamentet framhåller att onlineplattformar inom transport och turism genom sina tjänster måste främja hållbarhet, även i överensstämmelse med den europeiska gröna given. Parlamentet betonar den roll som digitaliseringen kan spela när det gäller att förbättra hållbarheten inom transport- och turismsektorn, särskilt i fråga om urban rörlighet samt genom att främja en effektivare användning av resurser och underutnyttjade områden som traditionellt inte gynnas av turism. Parlamentet påminner om att välinformerade användare är en viktig drivkraft för hållbara transporter och hållbar turism. Parlamentet uppmanar onlineplattformarna att i sina erbjudanden och allmänna villkor inbegripa miljövänliga alternativ, och uppmanar kommissionen att fastställa riktlinjer för onlineplattformar inom transport och turism om att tillhandahålla verktyg och information för att bättre informera konsumenter och användare om deras tjänsters miljöpåverkan.

26. Europaparlamentet framhäver att den kris utan motstycke som covid-19-pandemin gett upphov till har inneburit en stor ökning av efterfrågan på digitala tjänster och gjort det alltmer nödvändigt för EU att stärka sin digitala suveränitet. Parlamentet välkomnar kommissionens initiativ att inrätta ett nätverk av kontaktpunkter i medlemsstaterna och skapa en EU-omfattande plattform för att underlätta informationsutbytet om trafikflöden i grönstråk och om nationella motåtgärder på transportområdet. Parlamentet betonar behovet av att fortsätta att stödja samarbete om grönstråk för att säkerställa att EU:s leveranskedjor liksom rörligheten för varor över EU:s transportnät fungerar smidigt. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att EU:s samordningsplattform är effektiv under återhämtningsfasen.

27. Europaparlamentet understryker covid-19-krisens allvarliga konsekvenser för EU:s turistnäring. Parlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en EU-plattform för utbyte av data och information mellan alla berörda parter inom turismsektorn för att underlätta utbyte av bästa praxis och främja hållbarhet i återhämtningsfasen.

 

 

BILAGA: FÖRTECKNING ÖVER ENHETER ELLER PERSONER SOM HAR LÄMNAT SYNPUNKTER TILL FÖREDRAGANDEN AV YTTRANDET

Denna förteckning upprättas på helt frivillig grund och uteslutande på föredragandens ansvar. Föredraganden har tagit emot synpunkter från följande enheter eller personer vid utarbetandet av förslaget till yttrande från utskottet för transport och turism till utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd Rättsakt om digitala tjänster: förbättra den inre marknadens funktionssätt (2020/2018(INL)):

 

 

 

Enhet och/eller person

Den europeiska konsumentorganisationen (BEUC)

Airbnb

EU Travel Tech

Uber

EFS

Internationella vägtransportunionen (IRU)

Centre for Democracy and Technology

European Holiday Home Association (EHHA)

GD MOVE

GD GROW

GD CONNECT

GD Sysselsättning, socialpolitik och inkludering

 

 

INFORMATION OM ANTAGANDET I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande	2.9.2020
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	41 1 5
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Magdalena Adamowicz, Andris Ameriks, José Ramón Bauzá Díaz, Izaskun Bilbao Barandica, Marco Campomenosi, Ciarán Cuffe, Johan Danielsson, Andor Deli, Karima Delli, Anna Deparnay-Grunenberg, Ismail Ertug, Gheorghe Falcă, Mario Furore, Søren Gade, Isabel García Muñoz, Jens Gieseke, Elsi Katainen, Kateřina Konečná, Elena Kountoura, Julie Lechanteux, Bogusław Liberadzki, Peter Lundgren, Benoît Lutgen, Elżbieta Katarzyna Łukacijewska, Marian-Jean Marinescu, Tilly Metz, Giuseppe Milazzo, Caroline Nagtegaal, Jan-Christoph Oetjen, Philippe Olivier, Rovana Plumb, Dominique Riquet, Dorien Rookmaker, Massimiliano Salini, Sven Schulze, Vera Tax, Barbara Thaler, István Ujhelyi, Petar Vitanov, Elissavet Vozemberg-Vrionidi, Lucia Vuolo, Roberts Zīle, Kosma Złotowski
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Josianne Cutajar, Clare Daly, Angel Dzhambazki, Roman Haider

 

SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP
I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

41	+
ECR	Angel Dzhambazki, Peter Lundgren, Roberts Zīle, Kosma Złotowski
GUE/NGL	Clare Daly, Kateřina Konečná, Elena Kountoura
NI	Mario Furore
PPE	Magdalena Adamowicz, Gheorghe Falcă, Jens Gieseke, Elżbieta Katarzyna Łukacijewska, Benoît Lutgen, Giuseppe Milazzo, Cláudia Monteiro de Aguiar, Massimiliano Salini, Sven Schulze, Barbara Thaler, Elissavet Vozemberg-Vrionidi, Jörgen Warborn
Renew	José Ramón Bauzá Díaz, Izaskun Bilbao Barandica, Søren Gade, Elsi Katainen, Caroline Nagtegaal, Jan-Christoph Oetjen, Dominique Riquet
S&D	Andris Ameriks, Johan Danielsson, Josianne Cutajar, Isabel García Muñoz, Bogusław Liberadzki, Rovana Plumb, Vera Tax, István Ujhelyi, Petar Vitanov
Verts/ALE	Ciarán Cuffe, Jakop G. Dalunde, Karima Delli, Anna Deparnay-Grunenberg, Tilly Metz

 

1	-
NI	Dorien Rookmaker

 

5	0
ID	Marco Campomenosi, Roman Haider, Julie Lechanteux, Philippe Olivier, Lucia Vuolo

 

Teckenförklaring:

+ : Ja-röster

- : Nej-röster

0 : Nedlagda röster

 

 

 

 

YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR KULTUR OCH UTBILDNING (22.7.2020)

till utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd

med rekommendationer till kommissionen om rättsakten om digitala tjänster: förbättring av den inre marknadens funktionssätt

(2020/2018(INL))

Föredragande av yttrande (*): Petra Kammerevert

(Initiativ – artikel 47 i arbetsordningen)

(*) Förfarande med associerat utskott – artikel 57 i arbetsordningen

 

FÖRSLAG

Utskottet för kultur och utbildning uppmanar utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd att som ansvarigt utskott infoga följande förslag i det förslag till resolution som antas:

1. Europaparlamentet anser bestämt att Europaparlamentets och rådets nu gällande direktiv 2000/31/EG[30] har varit en viktig framgång för utvecklingen av elektronisk handel, men föreslår samtidigt att lagstiftningen om digitala tjänster harmoniseras så att den kommer att omfatta ett brett spektrum av leverantörer av informationssamhällets tjänster och så att dessa blir föremål för tydligare bindande bestämmelser och hålls ansvariga på ett ändamålsenligt sätt.

2. Europaparlamentet anser att det i princip behövs tydligare och, i möjligaste mån, enhetliga unionsomfattande bestämmelser och en konsekvent regleringsprocess för att bekämpa skadligt innehåll, hatpropaganda och desinformation och för att skydda minderåriga samt bestämmelser för reklam på nätet, individuellt riktad reklam och rättvis e-handel, och efterlyser samtidigt en strikt åtskillnad mellan å ena sidan olagligt innehåll, straffbara handlingar och innehåll som delats på olagliga grunder och å andra sidan skadligt innehåll, hatpropaganda och desinformation, eftersom olika strategier och bestämmelser gäller i dessa fall.

3. Europaparlamentet tolkar i detta sammanhang hatpropaganda som verbal eller icke‑verbal kommunikation som på ett fientligt sätt riktar sig mot en person eller en viss samhällsgrupp eller en medlem av en sådan grupp, oftast på grundval av en hänvisning till ras, hudfärg, religion, härkomst, nationellt eller etniskt ursprung eller sexuell läggning, och som offentligt urskuldar, förnekar eller flagrant förringar, eller uppmanar människor till, könsrelaterat våld. Parlamentet betonar att denna tolkning inbegriper offentliga uppmaningar till våld eller hat.

4. Europaparlamentet tolkar i detta sammanhang desinformation som alla former av oriktiga, inkorrekta eller vilseledande uppgifter som utformas, presenteras och sprids i syfte att orsaka skada för allmänheten eller för vinnings skull, och tolkar propaganda främst som strategisk kommunikation som utformas och tillämpas för att vilseleda en befolkning, samt för att inkräkta på allmänhetens rätt till information och den enskildes rätt att söka, ta emot och sprida uppgifter och tankar av alla de slag.

5. Europaparlamentet betonar att all ny lagstiftning bör syfta till att bidra till transparens, likabehandling, säkerhet, självbestämmande och slutanvändarnas förtroende för kontrollen av innehåll som tillhandahålls dem. Parlamentet efterlyser en hög grad av interoperabilitet för tjänster och dataportabilitet, samtidigt som man bibehåller höga standarder för upphovsrätt och dataskydd samt datasuveränitet och självbestämmande.

6. Europaparlamentet påminner om att bestämmelser bör utformas med utgångspunkt i skyddet för de grundläggande rättigheterna, särskilt yttrande-, informations-, åsikts- och mediefriheten och immateriella rättigheter, för att främja mediepluralism, kulturell mångfald och dataskydd samt säkerställande av diversifierad och rättvis konkurrens och tillgång till europeiska verk.

7. Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att begreppet ”tredje parter med ett legitimt intresse” definieras klart och tydligt och att sådana tredje parter har tillgång till tillförlitliga uppgifter om leverantörer av informationssamhällets tjänster. Parlamentet beklagar att informationskraven i artikel 5 i direktiv 2000/31/EG inte har genomförts i praktiken. Utan att skada konkurrenskraften hos små företag och mikroföretag vill parlamentet att vissa mellanhänder på internet, t.ex. domännamnsombud, leverantörer av värdtjänster och leverantörer av reklamtjänster på internet, ska vara skyldiga att kontrollera sina företagskunders identitet genom att jämföra identifieringsuppgifterna med de relevanta befintliga och tillgängliga databaserna hos sina kommersiella användare i enlighet med dataskyddslagstiftningen, inom ramen för det protokoll som ger kännedom om respektive företagskunder (Know Your Business Customer, KYBC), och att mellanhänder ska ha både rätt och skyldighet att vägra eller upphöra att tillhandahålla sina tjänster om de behöriga myndigheterna meddelar att deras företagskunds identitet är falsk eller grovt vilseledande. Parlamentet anser att ett sådant KYBC-protokoll bör tillämpas på företagskunder och att det inte skulle påverka enskilda användares personuppgifter.

8. Europaparlamentet upprepar vikten av att garantera yttrande-, informations- och tryckfriheten. Med tanke på hur viktigt det är att skydda oberoende journalistik inom ramen för rättsakten om digitala tjänster motsätter sig parlamentet i detta avseende starkt ytterligare utvärdering av lagligt innehåll när det väl offentliggjorts på lagliga grunder, såvida en sådan utvärdering inte motiveras av att innehållet i fråga, även om det är lagligt, väcker allvarliga farhågor om att det skulle kunna orsaka betydande skada. Parlamentet kräver i varje sådant fall att åtgärder som vidtas av en leverantör av en av informationssamhällets tjänster måste grunda sig på ett domstolsbeslut. Parlamentet påpekar att utvidgningen av tillämpningsområdet för Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/1808[31] till leverantörer av videodelningsplattformar och sociala nätverk med avseende på distribution av audiovisuellt innehåll, om den införlivas i den nationella lagstiftningen utan dröjsmål, kan bidra avsevärt till att begränsa förekomsten av skadligt innehåll, desinformation och hatpropaganda.

9. Europaparlamentet efterlyser mer konkreta och, i möjligaste mån, enhetligt tillämpliga bestämmelser om transparens, eftersom avlägsnande, nedprioritering och prioritering av innehåll inom de sociala nätverken bidrar till mindre omfattande spridning av olagligt innehåll på internet och till att bekämpa skadligt innehåll, hatpropaganda och desinformation.

10. Europaparlamentet vill att databaserade affärsmodeller för reklam och individuellt riktad reklam ska regleras och ska omfattas av strikta transparensbestämmelser. Parlamentet efterlyser obligatorisk märkning av sponsrad politisk onlinereklam så att den blir lätt att känna igen för slutanvändaren. Parlamentet betonar att det bör råda transparens i fråga om sponsrad politisk onlinereklam, så att slutanvändaren kan se vem som sponsrat det aktuella innehållet.

11. Europaparlamentet konstaterar att uppförandekoden om desinformation har bidragit till att strukturera en dialog med plattformar och tillsynsmyndigheter. Parlamentet föreslår att onlineplattformar bör införa verkningsfulla och lämpliga skyddsåtgärder, särskilt för att se till att de agerar på ett omsorgsfullt, proportionellt och icke-diskriminerande sätt och för att förhindra att innehåll som inte är olagligt avlägsnas oavsiktligt. Parlamentet anser att den befintliga rättsliga ramen till skydd för minderåriga och mot skadligt innehåll, hatpropaganda och desinformation samt dess genomförande i praktiken bör utvärderas genom en ”handlingsplan för demokrati”. Parlamentet betonar i detta sammanhang den effektiva användningen av samreglering och självreglering och utbytet av bästa praxis på unionsnivå och att en sådan plan måste omfatta samarbete med faktagranskare och forskare. Parlamentet anser att spridningen av skadligt innehåll, hatpropaganda och desinformation kan motverkas bäst genom att medborgarna får hjälp att utveckla mediekompetens och digital kompetens samt kritiskt tänkande och genom en förstärkning av oberoende professionell journalistik och kvalitetsmedier. Parlamentet efterlyser ökat samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheterna och/eller motsvarande organ, både inom och mellan medlemsstaterna, för att på ett mer ändamålsenligt sätt hantera oönskade effekter och specifika problem. Parlamentet anser i detta sammanhang att det krävs samordning på unionsnivå.

12. Europaparlamentet erkänner vikten av att upprätthålla principen om att renodlat passiva digitala tjänster, såsom internetleverantörer, inte är ansvariga för det innehåll som överförs via deras tjänster, eftersom de inte har någon kontroll över innehållet i fråga (”enbart vidarebefordran”), inte interagerar med det och inte heller optimerar det, i och med att denna princip utgör en av hörnstenarna i ett fritt internet. Aktiva tjänster bör däremot förbli fullt ansvariga för innehållet i sina tjänster.

13. Europaparlamentet efterlyser ett krav som ålägger leverantörer av informationssamhällets tjänster att inte bara radera olagligt innehåll utan dröjsmål efter det att de har fått kännedom om det eller efter det att det anmälts, utan även anmäla sådant innehåll till de relevanta behöriga myndigheterna för eventuell vidare utredning och lagföring. Parlamentet anser att operatörerna bör bevara tillhörande metadata under en begränsad tid och under denna period överföra dessa metadata endast på begäran av de behöriga myndigheterna.

14. Europaparlamentet betonar att leverantörer av informationssamhällets tjänster bör tillhandahålla begriplig och lättillgänglig information om sin hantering av olagligt innehåll och under alla omständigheter bör informera innehållsleverantörer om att sådant innehåll har raderats, med angivande av den rättsliga grunden och möjligheterna till invändningar samt effektiva klagomåls- och prövningsmekanismer. Parlamentet påminner om att oskuldspresumtionen måste upprätthållas inom ramen för varje form av efterföljande rättsligt förfarande och att offrens personuppgifter måste skyddas.

15. Europaparlamentet betonar att frivilliga åtgärder som vidtas av leverantörer av informationssamhällets tjänster för att bekämpa olagligt innehåll eller skadligt innehåll, hatpropaganda och desinformation inte får leda till en begränsning av deras ansvar.

16. Europaparlamentet kräver att skyldigheterna också bör graderas så att plattformar med en dominerande ställning på marknaden eller på en väsentlig del av den (dvs. plattformar som fungerar som grindvakter eller har kapacitet att strukturera marknaderna) regleras i störst utsträckning medan nystarts- och nischföretag regleras i mindre utsträckning, eftersom större och etablerade plattformar kan ägna mer resurser åt samordnad upptäckt av vilseledande metoder och innehållsmoderering. Parlamentet betonar att operatörer på dominerande plattformar inte bara måste slå vakt om, utan även aktivt främja kulturell och språklig mångfald, eftersom de spelar en viktig roll när det gäller tillgång till nyheter, audiovisuellt innehåll samt kulturella och kreativa verk. Parlamentet anser att tillförlitligt, högkvalitativt medieinnehåll som är skräddarsytt för relevanta marknader och som respekterar nationella språklagar bör prioriteras och göras lättillgängligt av sådana plattformar. För att skydda och främja kulturell och språklig mångfald, stöd till europeiska verk samt mediepluralism bör sådana plattformars användning av algoritmer vara transparent och kunna bli föremål för inställningar från slutanvändarnas sida, så att användarna uppnår förståelse och ges olika alternativ när det gäller hur tillgång till det relevanta innehållet beviljas, klassificeras eller begränsas. Parlamentet anser att varje system som föreslås bör åtföljas av sunda arrangemang till skydd för de grundläggande rättigheterna, utan att det påverkar möjligheten till opartisk rättslig övervakning.

17. Europaparlamentet begär att man tar itu med frågan om falska konton och att vinsterna för dem som sprider desinformation förverkas.

18. Europaparlamentet efterlyser förstärkta och mer väldefinierade rättsliga ramar för att se till att leverantörerna av informationssamhällets tjänster vidtar verkningsfulla åtgärder – såsom ökad användning av automatiserade förfaranden för upptäckt i kombination med mänsklig tillsyn – och agerar utan dröjsmål för att avlägsna olagligt innehåll från sina tjänster och förhindra att sådant innehåll laddas upp på nytt.

19. När det gäller intrångsgörande liveinnehåll anser Europaparlamentet att leverantörer av informationssamhällets tjänster bör handla utan dröjsmål när de mottar en anmälan från rättsinnehavare. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att klargöra begreppet ”handla utan dröjsmål”, som redan ingår i direktiv 2000/31/EG, och hänvisar samtidigt till den nya nationella rättspraxis som ålägger leverantörer av informationssamhällets tjänster att avlista intrångsgörande innehåll inom 30 minuter.

20. Europaparlamentet föreslår att ursprungslandsprincipen stärks genom ökat samarbete mellan medlemsstaterna för att upprätthålla respekten för legitima allmänna och offentliga intressen, vilket kräver ökad medverkan av nationella tillsynsmyndigheter samt en översyn av befintliga förfaranderegler och metoder för kontroll av efterlevnaden i syfte att uppnå en mer hållbar och effektiv efterlevnad av lagstiftningen i gränsöverskridande fall.

21. Europaparlamentet betonar att skydd och främjande av frihet och uttryckande av mångfald i fråga om åsikter, information, press, konstnärliga uttryck och kulturyttringar, egendomsrättigheter samt integritetsskydd vid kommunikation mellan enskilda personer måste vägas mot varandra och utgör grunden för den liberala demokratin både offline och online. Parlamentet kräver därför att användning av alla möjliga tekniska hjälpmedel för att bekämpa olagligt innehåll eller skadligt innehåll, hatpropaganda och desinformation på internet i detta avseende bygger på rättslig och annan tillsyn. Parlamentet understryker att sådana åtgärder inte får leda till förhandskontroll eller uppladdningsfiltrering av innehållet, i strid med artikel 15 i direktiv 2000/31/EG. Parlamentet understryker också att dessa åtgärder inte får leda till att det införs en allmän skyldighet att övervaka allt innehåll. Vid tillämpning av tekniska hjälpmedel och specifika åtgärder i linje med befintliga rättsliga bestämmelser finns det enligt parlamentet ett behov av kraftfulla skyddsåtgärder för transparens och ansvarsskyldighet samt möjligheter till högkompetent oberoende och opartisk mänsklig tillsyn. Parlamentet uppmanar kommissionen att anta, i möjligaste mån, enhetligt tillämpliga och verkningsfulla bestämmelser om förfarandet för anmälan och åtgärder för att snabbare kunna upptäcka och avlägsna olagligt innehåll eller innehåll som delats på olagliga grunder, samtidigt som man ser till att lagligt innehåll och innehåll som delats på lagliga grunder får finnas kvar på nätet och att ett eventuellt avlägsnande av innehåll som kan ha raderats på felaktiga grunder inte leder till identifiering av enskilda användare eller till behandling av personuppgifter. Parlamentet vill att leverantörer av informationssamhällets tjänster ska åläggas att tillgängliggöra klagomåls- och prövningsmekanismer för användarna och att behandla klagomålen utan onödigt dröjsmål.

22. Europaparlamentet betonar behovet att se till att insamling och behandling av alla personuppgifter som inte omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680[32], eller inom ramen för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679[33], görs i enlighet med principerna om laglighet, nödvändighet och proportionalitet, i enlighet med artikel 9 i Europarådets konvention om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter (konvention nr 108).

23. Europaparlamentet betonar behovet att förbättra marknadstillträdet för icke-privata enheter, såsom icke-statliga organisationer, bibliotek, kulturinstitutioner, forskningscentrum, kulturnätverk och universitet.

24. Europaparlamentet kräver att leverantörer av medietjänster ges tillgång till de data som genereras av eller har direkt anknytning till de tjänster som de tillhandahåller eller det innehåll som de producerar när tjänsterna och innehållet tillhandahålls på globala digitala plattformar, emellertid under alla omständigheter med respekt för bestämmelserna om skydd av personuppgifter och integritetsskydd för att förhindra illojal konkurrens. Parlamentet efterlyser kraftfulla skyddsåtgärder för att förhindra missbruk av användarnas uppgifter, bland annat genom att säkerställa transparens i algoritmerna och ansvarsskyldighet med avseende på dessa samt tillgång till relevanta uppgifter för forskare och offentliga tillsynsorgan.

25. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att plattformsoperatörerna tillgängliggör klagomåls- och prövningsmekanismer för användarna och att klagomålen behandlas utan onödigt dröjsmål.

26. Europaparlamentet efterlyser lösningar som möjliggör rättvis konkurrens på, och lika tillgång till, den inre marknaden för idrottsevenemang och tillhörande tjänster från samtliga medlemsstater.

27. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att plattformsoperatörerna tillgängliggör transparensrapporter som innehåller information om antalet fall där innehåll felaktigt identifierats som olagligt eller delat på olagliga grunder, och att de behöriga myndigheterna tillgängliggör information om antalet fall där avlägsnande lett till utredning och lagföring av brott.

28. Europaparlamentet anser att regleringen av teknik måste genomföras på ett sätt som inte hämmar innovation eller inskränker yttrandefriheten. Parlamentet betonar att öppen samt nätverks- och teknikneutral tillgång till internet måste bli föremål för särskilt skydd i lagstiftningen i fråga, eftersom sådan tillgång inte bara utgör grunden för den interoperabilitet som krävs mellan olika tjänster och system, utan även garanterar mångfald, främjar digitalt skapande och möjliggör rättvis konkurrens och skapande av en infrastruktur för digitala tjänster som medför tillgång till information, medier, bildning, vetenskap och kultur av hög kvalitet för alla unionsmedborgare. Kommissionen uppmanas därför att öka sina ansträngningar när det gäller att säkerställa lika, icke‑diskriminerande behandling av all datatrafik i unionen, och att på nytt ingående granska konsekvenserna av erbjudanden om avgiftsfri trafik för konkurrensen inom unionen. Parlamentet framhåller att öppen programvara, öppna standarder och öppen teknik är bäst lämpade för att säkerställa interoperabilitet, rättvis konkurrens och tillgänglighet.

29. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att ålägga plattformarna och leverantörerna av informationssamhällets tjänster att hindra minderåriga från att få tillgång till pornografiskt innehåll. Parlamentet påminner om att sådant innehåll, som mycket ofta finns fritt tillgängligt, i grunden kan destabilisera de yngsta i deras utforskande av känslor och sexualitet. Parlamentet betonar att en betydande andel av det pornografiska innehållet på nätet förmedlar sexistiska stereotyper som i många fall allvarligt skadar kvinnors värdighet eller till och med bidrar till att trivialisera scener med övergrepp och våld. I syfte att försvara kvinnors rättigheter och bekämpa könsrelaterat och sexuellt våld krävs det beslutsamma åtgärder för att med hjälp av effektiva tekniska medel förhindra att minderåriga exponeras för sådant innehåll. Parlamentet påminner om behovet att fastställa ambitiösa bestämmelser i detta avseende, liksom vikten av ett fördjupat samarbete på europeisk nivå för att skydda minderåriga.

30. Europaparlamentet understryker att sektorsspecifik reglering rent principiellt bör ha företräde framför horisontell reglering. Parlamentet betonar i detta sammanhang i synnerhet att en framtida rättsakt om digitala tjänster till fullo skulle erkänna, som lex specialis, bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets befintliga direktiv (EU) 2018/1808 och direktiv (EU) 2019/790[34].

31. Europaparlamentet understryker betydelsen av nya digitala kulturella och kreativa näringar och det mervärde som digital teknik tillför inom olika sektorer som rör kultur, utbildning, medier, idrott och ungdomsfrågor. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå lagstiftning som möjliggör en utveckling av denna nya trend, skyddar upphovsmännens kulturella och kreativa verk och säkerställer en rättvis och jämlik inre marknad för alla, oberoende av vilken region eller medlemsstat det rör sig om.

32. Europaparlamentet betonar att den ökade användningen av internet för saluföring av böcker måste åtföljas av åtgärder som garanterar kulturell mångfald, för att säkerställa lika tillgång för alla till läsning, skyddet av principen om rättvis och likvärdig ersättning för rättsinnehavare samt mångfalden i det material som ges ut. Parlamentet ger på nytt uttryck för behovet att upprätthålla rättvis konkurrens på den digitala inre marknaden genom att införa principen om interoperabilitet.

33. Europaparlamentet kräver att frågan om utrustningsneutralitet tas upp till diskussion, eftersom det endast är genom dess samverkan med nätneutralitet som rättsligt fullvärdiga beslut från konsumenternas sida kan säkerställas i enlighet med end‑to‑end‑principen.

34. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att, i samarbete med internetaktörer, Europol och Eurojust, effektivisera förfarandena för anmälan och avlägsnande när det gäller att radera våldsamt innehåll och barnpornografi.

INFORMATION OM ANTAGANDET I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande	13.7.2020
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	24 3 3
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Asim Ademov, Christine Anderson, Andrea Bocskor, Vlad-Marius Botoş, Ilana Cicurel, Gilbert Collard, Gianantonio Da Re, Laurence Farreng, Tomasz Frankowski, Romeo Franz, Alexis Georgoulis, Hannes Heide, Irena Joveva, Petra Kammerevert, Niyazi Kizilyürek, Predrag Fred Matić, Dace Melbārde, Victor Negrescu, Niklas Nienaß, Peter Pollák, Marcos Ros Sempere, Domènec Ruiz Devesa, Andrey Slabakov, Massimiliano Smeriglio, Michaela Šojdrová, Sabine Verheyen, Milan Zver
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Isabel Benjumea Benjumea, Marcel Kolaja
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 209.7)	Angel Dzhambazki

 

 

SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP
I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

24	+
PPE	Asim Ademov, Isabel Benjumea Benjumea, Andrea Bocskor, Tomasz Frankowski, Peter Pollák, Michaela Šojdrová, Sabine Verheyen, Milan Zver
S&D	Hannes Heide, Petra Kammerevert, Predrag Fred Matić, Victor Negrescu, Marcos Ros Sempere, Domènec Ruiz Devesa, Massimiliano Smeriglio
RENEW	Vlad-Marius Botoş, Ilana Cicurel, Laurence Farreng, Irena Joveva
ECR	Angel Dzhambazki, Dace Melbārde, Andrey Slabakov
GUE/NGL	Alexis Georgoulis, Niyazi Kizilyürek

 

3	-
VERTS/ALE	Romeo Franz, Marcel Kolaja, Niklas Nienaß

 

3	0
ID	Christine Anderson, Gilbert Collard, Gianantonio Da Re

 

Teckenförklaring:

+ : Ja-röster

- : Nej-röster

0 : Nedlagda röster

 

 

 

 

YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR RÄTTSLIGA FRÅGOR (7.9.2020)

till utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd

med rekommendationer till kommissionen om rättsakten om digitala tjänster: förbättring av den inre marknadens funktion

(2020/2018(INL))

Föredragande av yttrande (*): Patrick Breyer

(Initiativ – artikel 47 i arbetsordningen)

(*) Förfarande med associerat utskott – artikel 57 i arbetsordningen

 

FÖRSLAG

Utskottet för rättsliga frågor uppmanar utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd att som ansvarigt utskott infoga följande förslag i det förslag till resolution som antas:

A. Ett antal frågor med anknytning till civil- och handelsrätt och verkställighet av civil- och förvaltningsrättsliga åtgärder är också av särskild betydelse för rena konsumentrelationer samt konkurrenskraft och konkurrens online.

B. Bestämmelserna i direktiv 2000/31/EG om elektronisk handel (direktivet om elektronisk handel) har spelat en viktig roll för att främja digitala tjänster på den inre marknaden och är avgörande när det gäller att säkerställa ett innovativt företagsklimat. Syftet med rättsakten om digitala tjänster bör vara att uppdatera de civil- och handelsrättsliga bestämmelser som reglerar ansvaret för onlineplattformar och värdtjänsteleverantörer i syfte att skapa förutsebarhet och trygghet för företag, användare och samhället i stort, genom tydliga skyldigheter för onlineplattformar, inbegripet marknadsplatser.

C. Det finns belägg för att många olagliga produkter och tjänster erbjuds online, vilket kräver åtgärder enligt rättsakten om digitala tjänster.

D. Rättsakten om digitala tjänster bör, genom en ändamålsenlig och välavvägd rättslig ram, syfta till att öka konsumenternas förtroende för användning av elektronisk handel och samtidigt ge europeiska nystartade företag och små och medelstora företag ett starkare fäste på marknaden.

1. Europaparlamentet betonar att mellanhänder, när det är tekniskt och rättsligt möjligt och rimligt, bör vara skyldiga att möjliggöra anonym användning av sina tjänster och betalning för dem, eftersom anonymiteten effektivt förhindrar obehörigt röjande av uppgifter, identitetsstölder och andra former av missbruk av personuppgifter som samlats in online. När det i unionsrätten föreskrivs att näringsidkare ska informera om sin identitet konstaterar parlamentet att leverantörer av dominerande eller systemviktiga marknadsplatser skulle kunna åläggas att kontrollera näringsidkarnas identitet. Parlamentet föreslår att nya tekniska lösningar bör övervägas och införas med avseende på såväl identifiering av användarna som användarnas anonymitet. Parlamentet bekräftar att plattformar, när de identifierar användare, inte får röja användarnas identitet utan uttryckligt och frivilligt samtycke eller ett rättsligt krav på utlämnande.

2. Europaparlamentet anser att det kommande lagstiftningsförslaget om rättsakten om digitala tjänster till fullo bör respektera Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna samt unionens bestämmelser om skydd av konsumenter och deras säkerhet, integritet och personuppgifter. Parlamentet påminner om vikten av att de centrala principerna i direktivet om elektronisk handel, dvs. ursprungslandsprincipen, bestämmelsen om begränsat ansvar och förbudet mot en allmän övervakningsskyldighet, fortsätter att gälla enligt rättsakten om digitala tjänster. Parlamentet understryker att för att värna yttrandefriheten, undvika lagkonflikter, avvärja omotiverade och ineffektiva geoblockeringar och eftersträva en harmoniserad digital inre marknad får värdtjänsteleverantörer inte vara skyldiga att avlägsna information som är laglig i deras ursprungsland eller göra den oåtkomlig.

3. Europaparlamentet betonar vikten av att fastställa ett klart, enhetligt och uppdaterat regelverk med bland annat tydliga definitioner. Parlamentet betonar behovet av en definition av dominerande eller systemviktiga plattformar och av att fastställa deras särdrag.

4. Eftersom enskilda individers onlineaktiviteter ger djupgående insikter om deras personlighet och gör det möjligt – framför allt för dominerande eller systemviktiga plattformar och sociala nätverk – att manipulera dem konstaterar Europaparlamentet att insamling och användning av personuppgifter avseende användning av digitala tjänster bör begränsas till vad som är absolut nödvändigt för att tillhandahålla användarna tjänsten i fråga och fakturera dem. Parlamentet betonar behovet av att upprätthålla gällande lagstiftning för att begränsa de personuppgifter som samlas in av värdplattformar för innehåll – baserat på bland annat användarnas interaktion med innehåll på värdplattformar för innehåll – i syfte att sammanställa riktade reklamprofiler. Parlamentet uppmanar värdplattformar för innehåll att först efter att användaren i förväg gett sitt samtycke använda riktad reklam baserat på användarens tidigare interaktion med innehåll på samma värdplattform för innehåll eller på tredje parters webbplatser, i enlighet med den allmänna dataskyddsförordningen och direktivet om integritet och elektronisk kommunikation. Parlamentet bekräftar att offentliga myndigheter ska ges tillgång till en användares metadata endast för att utreda personer som misstänks för grova brott, med på förhand inhämtat domstolsgodkännande.

5. Europaparlamentet är bekymrat över att tjänster med en enda inloggning kan användas för att spåra användare över olika plattformar. Parlamentet rekommenderar att leverantörer som stöder en tjänst med en enda inloggning samt har en dominerande marknadsandel också bör vara skyldiga att stödja åtminstone ett öppet och samordnat autenticeringssystem som bygger på ett icke-proprietärt ramverk.

6. Europaparlamentet påpekar att för att värna de grundläggande rättigheterna och garantera rättslig förutsebarhet bör man i rättsakten om digitala tjänster inte använda det juridiskt odefinierade begreppet ”skadligt innehåll”, utan i stället ta itu med offentliggörande av innehåll som är olagligt, med respekt för principen att ”det som är olagligt offline också är olagligt online”. Parlamentet noterar att automatiska verktyg inte kan skilja på olagligt innehåll och innehåll som är lagligt i en given kontext. Parlamentet konstaterar vidare att mänsklig granskning av automatiska rapporter från tjänsteleverantörer, deras personal eller deras underleverantörer inte i sig kan förbättra funktionen hos tekniker för innehållsigenkänning. Parlamentet betonar därför att rättsakten om digitala tjänster, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 17 i direktivet om upphovsrätt, uttryckligen bör utesluta varje skyldighet att använda automatiserade verktyg för innehållsmoderering, bör reglera frivillig användning av sådana verktyg och inte bör inbegripa införande av mekanismer för anmälning och spärrning. Parlamentet insisterar på att de förfaranden för innehållsmoderering som leverantörerna använder inte bör leda till några förhandskontroller som bygger på automatiska verktyg eller uppladdningsfiltrering av innehåll. Parlamentet understryker att innehållsmoderatorer bör få vederbörlig utbildning och adekvat psykologiskt stöd. Parlamentet betonar vikten av att vara medveten om huruvida ett beslut i fråga om innehållsmoderering fattats av en människa eller en algoritm och, i det sistnämnda fallet, huruvida en mänsklig granskning ägt rum. Parlamentet betonar behovet av större transparens när det gäller den granskning och hantering av innehåll som värdplattformar för innehåll står för, och föreslår därför att det ska finnas en granskningsmekanism för dominerande eller systemviktiga värdplattformar för innehåll, i syfte att utvärdera riskerna med deras strategier för innehållshantering.

7. Europaparlamentet betonar vikten av att ge en befintlig eller ny europeisk byrå eller ett motsvarande organ i uppdrag att samordna samarbetet mellan medlemsstaterna i gränsöverskridande frågor och nätverket av oberoende nationella tillsynsorgan

8. Europaparlamentet understryker att frågan huruvida de villkor som mellanhänder ålägger dem som använder deras tjänster är rättvisa samt frågan om villkorens överensstämmelse med gällande normer för grundläggande rättigheter måste bli föremål för rättslig kontroll.

9. Europaparlamentet betonar att den tillämpliga lagstiftningen – för att på ett konstruktivt sätt bygga vidare på bestämmelserna i direktivet om elektronisk handel och för att säkerställa rättslig förutsebarhet – på ett uttömmande och uttryckligt sätt bör ange skyldigheterna för leverantörer av digitala tjänster i stället för att införa en allmän omsorgsplikt. Parlamentet betonar att den rättsliga ordningen för ansvarsskyldigheten för leverantörer av digitala tjänster inte bör luta sig mot vaga begrepp såsom leverantörernas ”aktiva” eller ”passiva” roll.

10. Europaparlamentet betonar att ansvaret för att upprätthålla lagen, besluta om huruvida onlineverksamheter är lagliga och beordra värdtjänsteleverantörer att avlägsna eller blockera tillgången till olagligt innehåll så snart som möjligt, också på sociala medier, i synnerhet för att skydda användarna, efter det att leverantör och berörda parter informerats, under alla omständigheter bör vila på oberoende rättsliga myndigheter, som fattar det slutliga beslutet. Parlamentet varnar därför för bestämmelser som uppmuntrar till frivilliga åtgärder från plattformarnas sida. Parlamentet understryker att rättsakten om digitala tjänster bör säkerställa full respekt för grundläggande rättigheter och skydda användarnas civilrättsliga rättigheter och även bör säkerställa full respekt för de skyddsåtgärder och rättsmedel som finns tillgängliga för alla åtgärder som tillämpas av plattformar och leverantörer av digitala tjänster. Parlamentet anser att en värdtjänsteleverantör – när den fått faktisk kännedom om förekomsten av olagligt innehåll och dess olagliga karaktär, genom en giltig anmälan – bör omfattas av en skyldighet att avlägsna innehållet och kan hållas ansvarig för bedömningen av det anmälda innehållet, särskilt vad gäller tjänster som tillhandahålls på e-marknadsplatser. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga att ålägga dominerande eller systemviktiga värdtjänsteleverantörer att anmäla grova brott till den behöriga brottsbekämpande myndigheten när de får kännedom om sådana brott.

11. Europaparlamentet understryker att olagligt innehåll bör avlägsnas inom ramen för värdtjänsten och att internetleverantörer inte får åläggas att blockera tillgången till innehåll.

12. Europaparlamentet betonar att proportionella påföljder bör tillämpas vid lagöverträdelser, vilket inte får innebära att enskilda personer utesluts från digitala tjänster.

13. Europaparlamentet betonar att spridning av lagligt men potentiellt skadligt innehåll såsom desinformation och hatpropaganda på sociala medier bör förhindras genom att användarna ges kontroll över det innehåll som föreslås för dem. Parlamentet betonar att innehållskuratering på grundval av kartläggning av användaråtgärder bör kräva på förhand inhämtat och välinformerat samtycke från användarnas sida, och att användare som inte ger sitt samtycke bör erbjudas andra rättvisa och rimliga alternativ för att få tillgång till tjänsten. Parlamentet anser att användarna i sociala nätverk bör ha rätt att se sin tidslinje i kronologisk ordning, med eller utan innehållskuratering. Parlamentet anser att plattformar som anses vara dominerande eller systemviktiga bör ställa ett programmeringsgränssnitt (API) till förfogande så att användarna själva ges möjlighet att välja vilken programvara eller vilka tjänster som ligger till grund för innehållskurateringen, om detta är tekniskt möjligt. Parlamentet understryker att plattformarna bör säkerställa större transparens i automatiserat beslutsfattande genom att se till att algoritmerna inte inbegriper snedvridningar, samt att beslutsprocesserna inom algoritmiska system under alla omständigheter måste förbli begripliga och så transparenta som möjligt. Parlamentet vidhåller att rättsakten om digitala tjänster måste inbegripa ett förbud mot metoder för innehållsmoderering som är diskriminerande.

14. För att överbrygga den teknologiska inlåsningen till följd av centraliserade nätverk och för att säkerställa konkurrens samt valfrihet för konsumenterna betonar Europaparlamentet att användarna på dominerande sociala medier och meddelandetjänster bör ges möjlighet att få tillgång till interaktion mellan plattformar via öppna gränssnitt (möjlighet till sammankoppling). Parlamentet uppmanar kommissionen att förbjuda åläggande av ett proprietärt och slutet ekosystem för användning av digitala produkter och tjänster i olika miljöer, i syfte att möjliggöra verklig och höggradig interoperabilitet genom att produkterna och tjänsterna i fråga tillhandahålls i ett format som är öppet och möjliggör export till vilka digitala miljöer som helst.

15. Europaparlamentet betonar att rättsakten om digitala tjänster måste innehålla specifika och detaljerade bestämmelser, t.ex. en precisering av bestämmelserna för plattformar och sociala medier. Parlamentet anser att villkoren för anmälningar av innehåll måste specificeras med avseende på giltighet och uppföljning. Parlamentet anser också att åtgärder för att förebygga samt ålägga påföljder för missbruk – framför allt i form av upprepade oriktiga eller oegentliga anmälningar av innehåll – bör bygga på befintlig rättspraxis från Europeiska unionens domstol.

Parlamentet framhåller vidare behovet att begränsa plattformarnas ansvar för tjänster – särskilt när det gäller medieinnehåll – som redan står under en innehållsleverantörs redaktionella kontroll och där innehållsleverantören själv är föremål för omfattande reglering samt oberoende och effektiv tillsyn utövad av en erkänd oberoende behörig myndighet, i enlighet med ett system för anmälning och åtgärder som respekterar principerna i direktivet om elektronisk handel. Parlamentet anser att mindre, kommersiella och icke-kommersiella leverantörer inte ska omfattas av samma skyldigheter. Parlamentet betonar att varje ny rättslig ram på området digitala tjänster måste vara hanterbar för europeiska små och medelstora företag, inklusive nystartade företag, och därför bör omfatta proportionella skyldigheter och tydliga skyddsåtgärder för alla sektorer. Parlamentet betonar att bestämmelserna i rättsakten om digitala tjänster bör förhindra att plattformsoperatörer ändrar innehåll som står under en innehållsleverantörs redaktionella kontroll, i enlighet med unionsrätten. För fall där medieinnehåll behöver avlistas understryker parlamentet att det måste säkerställas att detta kan ske endast på grundval av ett domstolsbeslut. Innehållsleverantörer måste höras innan tillgången till innehåll blockeras, utom när detta skulle hindra eller äventyra en pågående brottsutredning. Parlamentet anser att adekvata prövningsmekanismer, via både tvistlösningsorgan och rättsliga myndigheter, bör göras tillgängliga, och rimliga tidsramar bör tillämpas i detta sammanhang. Parlamentet anser att kommersiella värdtjänsteleverantörer som anses vara dominerande eller systemviktiga bör tillhandahålla en allmänt och anonymt tillgänglig mekanism för anmälningar av påstått olagligt innehåll som offentliggörs på deras plattformar. Parlamentet betonar i detta sammanhang att rättsakten om digitala tjänster inte får vare sig undergräva bestämmelserna i direktivet om audiovisuella medietjänster eller göra dem obsoleta. Parlamentet framhåller att rättsinnehavare bör ges tillgång till icke-personuppgifter som genereras av eller har anknytning till deras innehåll på plattformar, i enlighet med de villkor som föreskrivs i unionsrätten och efter en vederbörlig konsekvensbedömning.

16. Europaparlamentet rekommenderar starkt att plattformar som fungerar som e-marknadsplatser informerar användarna om vilka huvudsakliga parametrar som avgör ordningen och rankningen av produkter som presenteras för användarna till följd av deras sökningar, särskilt om resultatet av en sökning har påverkats av någon ersättning som betalats av en leverantör, eller i fall där plattformsoperatören agerar som leverantör för vissa av de produkter som visas som sökresultat.

17. Europaparlamentet betonar vikten av att utvidga det territoriella tillämpningsområdet för rättsakten om digitala tjänster till att även omfatta verksamhet som bedrivs av leverantörer av digitala tjänster som är etablerade i tredjeländer så länge de erbjuder sina tjänster i unionen. När mellanhänder är etablerade i ett tredjeland anser parlamentet att de bör utse en rättslig företrädare som är etablerad i unionen och som kan hållas ansvarig för de produkter eller tjänster som de erbjuder.

18. Europaparlamentet föreslår att plattformar som tillhandahåller ett omdömessystem för leverantörer av varor eller tjänster åläggs att tillhandahålla information om hur omdömena i fråga genereras. Parlamentet rekommenderar i detta avseende att de enskilda omdömen som matas in i sådana omdömessystem bör bygga på faktiska erfarenheter och härröra från en part i transaktionen. Parlamentet betonar att det enskilda omdömet inte bör publiceras om den person som avgett omdömet i fråga har fått någon fördel av att avge ett specifikt, positivt eller negativt omdöme.

19. Europaparlamentet påpekar att rättsakten om digitala tjänster bör ägna särskild uppmärksamhet åt användare med funktionsnedsättning och garantera att de får tillgång till digitala tjänster. Kommissionen bör uppmuntra tjänsteleverantörer att utveckla tekniska verktyg som gör det möjligt för personer med funktionsnedsättning bosatta i unionen att till fullo använda och dra nytta av internettjänster.

20. Europaparlamentet rekommenderar att plattformar som tillhandahåller ett omdömessystem för leverantörer av varor eller tjänster gör det möjligt att överföra befintliga omdömen till en annan plattforms omdömessystem på leverantörens begäran och vid uppsägning av avtalet mellan plattformen och leverantören. Parlamentet betonar att konsumenterna måste informeras om varifrån omdömena kommer om de överförts från en annan plattform.

INFORMATION OM ANTAGANDET I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande	2.9.2020
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	20 1 3
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Gunnar Beck, Geoffroy Didier, Angel Dzhambazki, Ibán García Del Blanco, Jean-Paul Garraud, Esteban González Pons, Mislav Kolakušić, Gilles Lebreton, Karen Melchior, Franco Roberti, Marcos Ros Sempere, Stéphane Séjourné, Raffaele Stancanelli, Marie Toussaint, Adrián Vázquez Lázara, Axel Voss, Marion Walsmann, Tiemo Wölken, Lara Wolters, Javier Zarzalejos
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Patrick Breyer, Emmanuel Maurel, Emil Radev
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 209.7)	Bart Groothuis

 

 

SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP
I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

20	+
EPP	Geoffroy Didier, Esteban González Pons, Emil Radev, Axel Voss, Marion Walsmann
S&D	Ibán García Del Blanco, Franco Roberti, Marcos Ros Sempere, Tiemo Wölken, Lara Wolters
RENEW	Karen Melchior, Bart Groothuis, Stéphane Séjourné, Adrián Vázquez Lázara
VERTS/ALE	Patrick Breyer, Marie Toussain
ECR	Angel Dzhambazki, Raffaele Stancanelli
GUE/NGL	Emmanuel Maurel
NI	Mislav Kolakušić

 

1	-
ID	Gunnar Beck

 

3	0
EPP	Javier Zarzalejos
ID	Jean-Paul Garraud, Gilles Lebreton

 

Teckenförklaring:

+ : Ja-röster

- : Nej-röster

0 : Nedlagda röster

 

 

 

 

YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR MEDBORGERLIGA FRI- OCH RÄTTIGHETER SAMT RÄTTSLIGA OCH INRIKES FRÅGOR (16.7.2020)

till utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd

med rekommendationer till kommissionen om rättsakten om digitala tjänster: förbättring av den inre marknadens funktionssätt

(2020/2018(INL))

Föredragande av yttrande (*): Paul Tang

Initiativ – artikel 47 i arbetsordningen

(*) Förfarande med associerat utskott – artikel 57 i arbetsordningen

 

FÖRSLAG

Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor uppmanar utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd att som ansvarigt utskott göra följande:

– Infoga följande förslag i det förslag till resolution som antas:

1. Europaparlamentet understryker att digitala tjänster och deras underliggande algoritmer fullt ut måste respektera de grundläggande rättigheterna, särskilt rätten till personlig integritet, skyddet av personuppgifter, icke-diskriminering, yttrande- och informationsfrihet samt barnets rättigheter, i enlighet med fördragen och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att införa en skyldighet avseende algoritmers icke-diskriminering, tydlighet och förklarbarhet, påföljder för att driva igenom dessa skyldigheter samt en möjlighet till mänskligt ingripande, liksom andra efterlevnadsåtgärder, såsom övervakning, utvärdering, oberoende revisioner och specifika stresstester för att bistå och verkställa efterlevnaden. Parlamentet anser att en riskbaserad metod bör följas när strängare regler tillämpas på algoritmer som utgör potentiella hot mot de grundläggande fri- och rättigheterna. Kärnan i begreppet algoritmers tydlighet och förklarbarhet bör vara att den information som ges till användaren presenteras i en koncis, tydlig, begriplig och lättillgänglig form, med användning av ett klart och lättfattligt språkbruk, i synnerhet för all information som riktas specifikt till barn.

2. Europaparlamentet betonar att den snabba utvecklingen av digitala tjänster kräver en stark framtidssäkrad lagstiftningsram för att skydda personuppgifter och integritet. Parlamentet noterar att e-handelsdirektivet är från 2000, men att uppgiftsskyddet uppdaterats betydligt sedan dess. Parlamentet påminner därför om att varje framtida bestämmelse i rättsakten om digitala tjänster till fullo bör respektera de allmänna ramarna för grundläggande rättigheter och EU:s ordning för integritetsskydd och uppgiftsskydd. Parlamentet betonar i detta avseende att alla leverantörer av digitala tjänster fullt ut måste respektera unionens dataskyddslagstiftning, nämligen Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (den allmänna dataskyddsförordningen) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG (integritet och elektronisk kommunikation), som för närvarande håller på att revideras, yttrandefriheten och icke-diskriminering samt säkerställa skyddet och säkerheten i sina system och tjänster.

3. Europaparlamentet betonar vikten av att använda en ändamålsenlig totalsträckskryptering för data, eftersom det är väsentligt för tilliten till och säkerheten på internet och effektivt förhindrar tillträde för obehöriga tredje parter. Parlamentet understryker att rättsakten om digitala tjänster bör tillhandahålla lika villkor genom att erbjuda klarhet angående rättsläget i fråga om de begrepp och definitioner som lagstiftningen innehåller och genom att tillämpas på alla relevanta aktörer som erbjuder digitala tjänster i unionen, oavsett om de är etablerade i eller utanför unionen. Parlamentet betonar att rättsakten om digitala tjänster bör vara framtidssäkrad och tillämplig på framväxten av ny teknik som påverkar den digitala inre marknaden. Parlamentet betonar att rättsakten om digitala tjänster bör upprätthålla rätten att använda digitala tjänster anonymt, om tjänstens karaktär eller den befintliga lagstiftningen inte kräver identifiering eller autentisering av användaren eller kunden.

4. Europaparlamentet konstaterar att en allmän och urskillningslös insamling av personuppgifter som rör användarnas agerande och interagerande på nätet utgör ett oproportionellt ingrepp i rätten till personlig integritet, eftersom enskilda personers aktiviteter på nätet möjliggör en djup insikt i deras personligheter och gör det möjligt att manipulera dem. Parlamentet bekräftar att användare har rätt att inte utsättas för genomgripande spårning när de använder digitala tjänster. I enlighet med andan i rättspraxis om metadata från kommunikation bör offentliga myndigheter ges tillgång till en användares abonnentuppgifter och metadata endast för att utreda personer som misstänks för grova brott, med på förhand inhämtat domstolsgodkännande. Parlamentet är dock övertygat om att leverantörer av digitala tjänster inte bör få lagra uppgifter för brottsbekämpande ändamål såvida inte en riktad lagring av en individs användaruppgifter direkt beordrats av en oberoende behörig offentlig myndighet i enlighet med unionsrätten.

5. Europaparlamentet konstaterar att digitala tjänster samlar in icke nödvändiga personuppgifter vid registrering för en tjänst, såsom kön, mobiltelefonnummer, e-postadress och postadress, ofta orsakat av möjligheter till en enda inloggning. Parlamentet uppmanar kommissionen att skapa en offentlig tjänst som ett alternativ till privata system för en enda inloggning. Denna tjänst bör utvecklas på ett sådant sätt att det är tekniskt omöjligt för den som tillhandahåller inloggningstjänsten att samla in identifierbara inloggningsuppgifter och att så få uppgifter som möjligt samlas in. Parlamentet uppmanar kommissionen att införa en skyldighet för digitala tjänster att alltid även erbjuda ett manuellt inloggningsalternativ, som är inställt som standard. Parlamentet rekommenderar kommissionen att likaså, som en offentlig tjänst, skapa ett ålderskontrollsystem för användare av digitala tjänster, särskilt i syfte att skydda minderåriga. De båda offentliga tjänsterna bör inte samköras för att spåra användare eller användas kommersiellt, de bör vara säkra och transparenta och endast behandla uppgifter som är nödvändiga för identifiering av användaren, de bör inte användas för andra digitala tjänster än sådana som kräver personlig identifiering, autentisering eller ålderskontroll och de bör användas endast för legitima ändamål och inte på något sätt för att begränsa den allmänna tillgången till internet. Om en viss typ av officiell identifiering behövs utanför nätet måste ett likvärdigt, säkert elektroniskt system för identifiering på nätet skapas.

6. Europaparlamentet betonar vikten av användarinflytande när det gäller användarnas egna grundläggande rättigheter på internet. Parlamentet upprepar att leverantörer av digitala tjänster måste respektera och förverkliga sina användares rätt till dataportabilitet i enlighet med unionsrätten. Parlamentet betonar svårigheterna för enskilda personer när de vill hävda sina individuella rättigheter i fråga om skydd av personuppgifter och integritet gentemot dominerande plattformar som är verksamma på många olika marknader och har många olika dotterbolag. Parlamentet begär därför att medlemsstaterna och leverantörer av digitala tjänster inför transparenta, enkla, verkningsfulla, rättvisa och snabba mekanismer för klagomål och prövning, så att enskilda personer ges möjlighet att hävda och driva igenom sina rättigheter enligt den allmänna dataskyddsförordningen och användare ges möjlighet att överklaga avlägsnandet av deras innehåll från nätet. Parlamentet uppmuntrar leverantörer av digitala tjänster att skapa en enda kontaktpunkt för alla sina underliggande digitala plattformar, varifrån användarförfrågningar kan vidarebefordras till rätt mottagare. Parlamentet konstaterar vidare att användarna alltid bör vara uttryckligen informerade om huruvida de har att göra med en människa eller en maskin.

7. Europaparlamentet påpekar att biometriska uppgifter anses utgöra en särskild kategori av personuppgifter med specifika regler för behandlingen. Parlamentet konstaterar att biometri kan användas – och i allt större utsträckning används – för identifiering och autentisering av enskilda personer, även inom ett antal känsliga områden såsom banksektorn och väsentliga tjänster såsom hälso- och sjukvård. Oavsett de potentiella fördelarna – nämligen en högre grad av autenticitet jämfört med alfanumeriska säkerhetsdetaljer eller PIN-koder när det är svårt att vara fysiskt närvarande i samband med väsentliga tjänster – medför detta betydande risker för och allvarliga ingrepp i rätten till personlig integritet och uppgiftsskydd, i synnerhet om användningen sker utan den registrerades samtycke. Biometri kan även möjliggöra identitetsbedrägeri. Parlamentet uppmanar kommissionen att i sin rättsakt om digitala tjänster införliva en skyldighet för leverantörer av digitala tjänster att lagra biometriska uppgifter enbart på själva enheten, såvida inte central lagring är tillåtet enligt lag, att alltid ge användare av digitala tjänster ett alternativ till användning av biometriska uppgifter för en tjänsts funktion som är inställt som standard samt att tydligt informera kunderna om riskerna med att använda biometriska uppgifter. Parlamentet betonar att en digital tjänst inte får nekas om en person inte samtycker till användning av biometriska uppgifter.

8. Europaparlamentet noterar de potentiella negativa effekterna av personanpassad reklam, i synnerhet individuellt riktad reklam och beteendestyrd reklam som utförs av annonsspårande mellanhänder och plattformar för budgivning i realtid, och bedömning av enskilda personer utan deras samtycke, särskilt minderåriga, genom intrång i enskilda personers privatliv, vilket ställer frågor kring insamlingen och användningen av de uppgifter som används för att personanpassa reklam och möjligheten att använda dem för att störa demokratiska processer och val, erbjuda produkter eller tjänster eller sätta priser. Parlamentet är medvetet om initiativet från onlineplattformar att införa skyddsåtgärder för exempelvis öppenhet och större kontroll och valmöjligheter för användaren i enlighet med vad som anges i uppförandekoden om desinformation. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att införa strikta begränsningar av riktad reklam som bygger på insamling av personuppgifter, till att börja med genom ett generellt förbud mot beteendestyrd reklam, utan att skada små och medelstora företag. Parlamentet påminner om att direktivet om integritet och elektronisk kommunikation för närvarande tillåter riktad reklam endast under förutsättning att det finns ett aktivt samtycke till detta och att sådan reklam annars är olaglig, och uppmanar kommissionen att förbjuda diskriminerande praxis vid tillhandahållande av tjänster eller produkter.

9. Europaparlamentet ser hur digitala tjänster samarbetar med världen utanför nätet, exempelvis inom transport- och hotell- och restaurangbranscherna. Parlamentet noterar att lokala myndigheter och den offentliga sektorn kan dra nytta av data från vissa typer av digitala tjänster för att förbättra exempelvis sin stadsplaneringspolitik. Parlamentet påminner om att insamlingen, användningen och överföringen av personuppgifter, även när den sker mellan den privata och offentliga sektorn, omfattas av bestämmelserna i den allmänna dataskyddsförordningen. Kommissionen uppmanas därför att se till att förslaget till rättsakten om digitala tjänster blir förenligt med detta syfte.

10. Europaparlamentet efterlyser ökat samarbete kring den rättsliga tillsynen av digitala tjänster, och uppmanar därför kommissionen att inrätta ett system för övervakning av tillämpningen av rättsakten om digitala tjänster och de digitala tjänsterna i sig, genom samarbete mellan nationella och europeiska tillsynsorgan och årliga oberoende externa revisioner som fokuserar på leverantörer av digitala tjänster och deras algoritmer, interna policy och korrekt fungerande interna kontrollsystem, med vederbörlig hänsyn till unionsrätten och under alla omständigheter till de grundläggande rättigheterna för användarna av tjänsterna, med beaktande av den grundläggande betydelsen av icke-diskriminering och yttrande- och informationsfriheten i ett öppet och demokratiskt samhälle. Kommissionen uppmanas även att ge EU-byråer och behöriga nationella tillsynsmyndigheter i uppdrag att övervaka genomförandet av rättsakten om digitala tjänster.

11. Europaparlamentet noterar med oro att medlemsstaternas tillsynsmyndigheter befinner sig i ett ansträngt läge med tanke på de ökade arbetsuppgifterna och ansvarsområdena i fråga om personuppgiftsskyddet och deras brist på tillräckliga ekonomiska resurser och personalresurser. Kommissionen uppmanas att överväga möjligheten att låta stora multinationella teknikföretag bidra till tillsynsmyndigheternas resurser.

12. Europaparlamentet konstaterar att digitala tjänster använder avancerade algoritmer för att analysera eller förutsäga personliga preferenser, intressen eller beteenden, vilket sedan används för att sprida och ordna det innehåll som visas för användarna av deras tjänster. Hur dessa algoritmer fungerar och ordnar det visade materialet syns eller förklaras inte för användarna, vilket berövar dem valmöjligheter och kontroll, möjliggör skapandet av ekokammare och leder till misstro mot digitala tjänster. Parlamentet uppmanar kommissionen att i sitt förslag till rättsakt om digitala tjänster kräva att digitala tjänster erbjuder möjligheten att se innehåll i en icke-kuraterad ordning och ger användarna mer kontroll över det sätt på vilket innehåll rangordnas för dem, inbegripet alternativen att se en rangordning utanför sitt vanliga innehållskonsumtionsmönster och att fullständigt välja bort all innehållskuratering. Parlamentet uppmanar också kommissionen att utarbeta en aktsamhetsplikt som gör digitala tjänster ansvariga för innehållskuratering, vilket bör definieras i detaljerade sektorsspecifika riktlinjer, och för att det finns insyn i hur innehållet i digitala tjänster kurateras.

13. Europaparlamentet betonar att rättsakten om digitala tjänster, i linje med den princip om uppgiftsminimering som fastställs i den allmänna dataskyddsförordningen, bör ålägga mellanhänder för digitala tjänster att i största möjliga utsträckning möjliggöra anonym användning av deras tjänster och betalning för dem där det är tekniskt möjligt och inte begränsas av specifik lagstiftning, eftersom anonymitet effektivt förhindrar obehörigt röjande av uppgifter, identitetsstölder och andra former av missbruk av personuppgifter som samlas in via nätet. Endast när det i befintlig lagstiftning föreskrivs att företag ska informera om sin identitet skulle leverantörer av större marknadsplatser kunna åläggas att kontrollera deras identitet, medan rätten att använda digitala tjänster anonymt bör upprätthållas i andra fall.

14. Europaparlamentet betonar att det fortfarande finns vissa skillnader mellan världen på och utanför nätet, till exempel i fråga om anonymitet, avsaknaden av en regleringsenhet, maktbalanser och teknisk kapacitet. På grund av det digitala ekosystemets natur kan olagligt innehåll på nätet enkelt mångfaldigas och dess negativa påverkan därmed förstärkas inom en mycket kort tidsrymd. Parlamentet konstaterar att olagligt innehåll på nätet kan undergräva förtroendet för de digitala tjänsterna och även få allvarliga och långvariga konsekvenser för enskilda personers säkerhet och grundläggande rättigheter. Parlamentet anser att det är viktigt att förklara att det som betraktas som olagligt innehåll utanför nätet bör betraktas som olagligt innehåll även på nätet.

15. Europaparlamentet anser att alla åtgärder i rättsakten om digitala tjänster i detta avseende bör röra olagligt innehåll endast så som detta definieras i unionsrätten och de nationella rättsordningarna, och att de inte bör inbegripa juridiskt vaga och odefinierade termer, såsom ”skadligt innehåll”, eftersom åtgärder mot sådant innehåll allvarligt skulle kunna äventyra de grundläggande rättigheterna, särskilt yttrandefriheten.

16. Europaparlamentet betonar att ansvaret för att upprätthålla lagen, besluta om lagligheten av verksamhet och innehåll på nätet och beordra värdtjänstleverantörer att avlägsna eller blockera tillgången till olagligt innehåll vilar på oberoende behöriga offentliga myndigheter. Parlamentet understryker att officiella beslut av oberoende behöriga offentliga myndigheter att avlägsna eller blockera innehåll måste vara korrekta och välgrundade och respektera de grundläggande rättigheterna.

17. Europaparlamentet efterlyser ett förbättrat samarbete mellan oberoende behöriga offentliga myndigheter och värdtjänstleverantörer i syfte att säkerställa ett snabbt och korrekt informationsflöde och se till att olagligt innehåll korrekt och skyndsamt avlägsnas eller blockeras, enligt vad som beordras av de oberoende behöriga offentliga myndigheterna, samt garantera att potentiella brott utreds och lagförs framgångsrikt.

18. Europaparlamentet upprepar att rättslig prövning bör vara tillgänglig för innehållsleverantörer, så att rätten till ett effektivt rättsmedel tillgodoses. Parlamentet uppmanar därför kommissionen kraftfullt att anta regler om transparenta mekanismer för anmälan och åtgärd som ger tillräckliga skyddsåtgärder, innebär en transparent, verkningsfull, rättvis och snabb klagomålsmekanism och tillhandahåller möjligheter att överklaga avlägsnande av innehåll.

19. Europaparlamentet understryker i detta sammanhang att för att värna yttrandefriheten, undvika lagkonflikter, avvärja omotiverade och verkningslösa geoblockeringar och för att sträva mot en harmoniserad digital inre marknad bör värdtjänsteleverantörer inte vara skyldiga att tillämpa en medlemsstats nationella begränsningar av yttrandefriheten i en annan medlemsstat eller att avlägsna eller blockera information som är laglig i deras etableringsland.

20. Europaparlamentet noterar följaktligen med oro den ökande fragmenteringen av nationella lagar om bekämpning av olagligt innehåll eller innehåll som kan anses vara skadligt. Parlamentet betonar därför behovet att stärka samarbetet mellan medlemsstaterna, och understryker vikten av en sådan dialog, särskilt när det gäller de skiljaktiga nationella beteckningarna på vad som utgör olagligt innehåll.

21. Europaparlamentet uppmanar leverantörer av digitala tjänster som på eget initiativ tar bort påstått olagligt innehåll från nätet att göra detta på ett omdömesgillt, proportionerligt och icke-diskriminerande sätt, och under alla omständigheter med vederbörlig hänsyn till användarnas grundläggande rättigheter, och att beakta särskilt den grundläggande betydelsen av yttrande- och informationsfriheten i ett öppet och demokratiskt samhälle, i syfte att undvika avlägsnande av innehåll som inte är olagligt. Parlamentet framhåller i detta avseende att transparenskrav bör åläggas mellanhänder på nätet när det gäller de kriterier som tillämpas på beslut om avlägsnande eller blockering av innehåll och den teknik som används för att garantera att nödvändiga säkerhetsåtgärder vidtas och icke-diskriminering och onödiga avlägsnanden eller blockeringar undviks. Parlamentet uppmanar vidare leverantörer av digitala tjänster att vidta nödvändiga åtgärder för att identifiera och märka innehåll som laddas upp av sociala bottar.

22. Europaparlamentet konstaterar i detta sammanhang att automatiserade verktyg för närvarande inte kan skilja olagligt innehåll från innehåll som är lagligt i en viss kontext, och understryker att alla sådana verktyg måste bli föremål för mänsklig tillsyn och fullständig öppenhet i fråga om utformning och funktion. Parlamentet betonar att granskning av automatiserade rapporter av tjänsteleverantörer, deras personal eller deras underleverantörer inte löser detta problem, eftersom privatanställd personal saknar offentliga myndigheters oberoende, kvalifikationer och ansvarsskyldighet. Parlamentet betonar därför att rättsakten om digitala tjänster uttryckligen bör förbjuda varje form av skyldighet för värdtjänstleverantörer och andra tekniska mellanhänder att använda automatiserade verktyg för innehållsmoderering. Parlamentet begär i stället att leverantörer av digitala tjänster som på eget initiativ vill begränsa visst lagligt innehåll för sina användare undersöker möjligheten att märka detta innehåll snarare än att ta bort det.

23. Europaparlamentet betonar att offentliga myndigheter inte bör ålägga leverantörer av digitala tjänster en allmän skyldighet, vare sig rättsligt eller faktiskt, eller genom förhandsåtgärder, att övervaka den information som de överför eller lagrar, och inte heller en allmän skyldighet att aktivt söka efter, moderera eller filtrera innehåll som tyder på olaglig verksamhet. Parlamentet är också övertygat om att leverantörer av digitala tjänster inte bör vara skyldiga att förhindra att olagligt innehåll laddas upp. Parlamentet föreslår därför, där det är tekniskt genomförbart och baserat på tillräckligt underbyggda beslut från oberoende behöriga offentliga myndigheter, och med fullt beaktande av innehållets specifika kontext, att leverantörer av digitala tjänster ska kunna bli skyldiga att utföra regelbundna sökningar efter bestämda delar av innehåll som en domstol redan har förklarat vara olagliga, förutsatt att övervakningen av och sökandet efter den information som berörs av ett sådant föreläggande begränsas till information som förmedlar ett budskap vars innehåll i allt väsentligt är oförändrat jämfört med det innehåll som förklarades vara olagligt och som innehåller de delar som anges i föreläggandet, vilka, i linje med domstolens dom av den 3 oktober 2019 i mål C-18/18[35], är identiska eller likvärdiga i en utsträckning som inte skulle kräva att värdleverantören utför en oberoende bedömning av innehållet.

24. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga att ålägga värdtjänstleverantörer att anmäla olagligt innehåll som utgör ett grovt brott till den behöriga brottsbekämpande myndigheten så snart de fått kännedom om detta. Parlamentet uppmanar också kommissionen, medlemsstaterna och värdtjänstleverantörerna att införa transparenta mekanismer för anmälan, så att användarna kan anmäla potentiellt olagligt innehåll till de berörda myndigheterna. Parlamentet uppmanar vidare medlemsstaterna att förbättra tillgången till och effektiviteten i sina rättssystem och system för brottsbekämpning när det gäller fastställandet av olagligheten av innehåll på nätet och tvistlösning avseende borttagning eller blockering av innehåll.

25. Europaparlamentet betonar att den tillämpliga lagstiftningen – för att på ett konstruktivt sätt bygga vidare på bestämmelserna i e-handelsdirektivet och säkerställa rättslig förutsebarhet – bör var proportionerlig och ange de uttryckliga skyldigheterna för leverantörer av digitala tjänster i stället för att införa en allmän aktsamhetsplikt. Parlamentet betonar att vissa skyldigheter kan specificeras ytterligare genom sektorsspecifik lagstiftning. Parlamentet betonar att den rättsliga ordningen för ansvarsskyldigheten för leverantörer av digitala tjänster inte bör luta sig mot vaga begrepp såsom leverantörernas ”aktiva” eller ”passiva” roll.

26. Europaparlamentet anser att leverantörer av infrastrukturtjänster, betaltjänstleverantörer och andra företag som erbjuder tjänster till leverantörer av digitala tjänster inte bör hållas ansvariga för det innehåll som en användare laddar upp eller laddar ner på eget initiativ. Parlamentet anser att leverantörer av digitala tjänster, som har ett direkt förhållande till användaren och som har möjlighet att ta bort bestämda delar av användarinnehållet, bör hållas ansvariga endast om de inte skyndsamt hörsammar tillräckligt underbyggda beslut om avlägsnande från oberoende behöriga offentliga myndigheter eller om de har faktisk kännedom om olagligt innehåll eller olaglig verksamhet.

INFORMATION OM ANTAGANDET I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande	16.7.2020
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	40 4 23
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Magdalena Adamowicz, Konstantinos Arvanitis, Katarina Barley, Pietro Bartolo, Nicolas Bay, Vladimír Bilčík, Vasile Blaga, Ioan-Rareş Bogdan, Saskia Bricmont, Joachim Stanisław Brudziński, Jorge Buxadé Villalba, Damien Carême, Caterina Chinnici, Clare Daly, Marcel de Graaff, Lena Düpont, Laura Ferrara, Nicolaus Fest, Jean-Paul Garraud, Sylvie Guillaume, Andrzej Halicki, Balázs Hidvéghi, Evin Incir, Sophia in ‘t Veld, Patryk Jaki, Lívia Járóka, Fabienne Keller, Peter Kofod, Moritz Körner, Juan Fernando López Aguilar, Nuno Melo, Roberta Metsola, Nadine Morano, Javier Moreno Sánchez, Maite Pagazaurtundúa, Nicola Procaccini, Emil Radev, Paulo Rangel, Terry Reintke, Diana Riba i Giner, Ralf Seekatz, Michal Šimečka, Martin Sonneborn, Sylwia Spurek, Tineke Strik, Ramona Strugariu, Annalisa Tardino, Tomas Tobé, Milan Uhrík, Tom Vandendriessche, Bettina Vollath, Jadwiga Wiśniewska, Elena Yoncheva, Javier Zarzalejos
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Abir Al-Sahlani, Bartosz Arłukowicz, Malin Björk, Delara Burkhardt, Gwendoline Delbos-Corfield, Nathalie Loiseau, Erik Marquardt, Sira Rego, Domènec Ruiz Devesa, Paul Tang, Hilde Vautmans, Tomáš Zdechovský
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 209.7)	Sven Mikser

 

SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP
I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

40	+
PPE	Bartosz Arłukowicz
S&D	Katarina Barley, Pietro Bartolo, Delara Burkhardt, Caterina Chinnici, Sylvie Guillaume, Evin Incir, Juan Fernando López Aguilar, Sven Mikser, Javier Moreno Sánchez, Domènec Ruiz Devesa, Sylwia Spurek, Paul Tang, Bettina Vollath, Elena Yoncheva
Renew	Abir Al-Sahlani, Sophia in 't Veld, Moritz Körner, Maite Pagazaurtundúa, Michal Šimečka, Ramona Strugariu, Hilde Vautmans
ID	Nicolaus Fest, Peter Kofod, Annalisa Tardino, Tom Vandendriessche
Verts/ALE	Saskia Bricmont, Damien Carême, Gwendoline Delbos-Corfield, Erik Marquardt, Terry Reintke, Diana Riba i Giner, Tineke Strik
GUE/NGL	Konstantinos Arvanitis, Malin Björk, Clare Daly, Sira Rego
NI	Laura Ferrara, Martin Sonneborn, Milan Uhrík

 

4	-
PPE	Javier Zarzalejos
ID	Nicolas Bay, Jean-Paul Garraud, Marcel de Graaff

 

23	0
PPE	Magdalena Adamowicz, Vladimír Bilčík, Vasile Blaga, Ioan-Rareş Bogdan, Lena Düpont, Andrzej Halicki, Balázs Hidvéghi, Lívia Járóka, Nuno Melo, Roberta Metsola, Nadine Morano, Emil Radev, Paulo Rangel, Ralf Seekatz, Tomas Tobé, Tomáš Zdechovský
Renew	Fabienne Keller, Nathalie Loiseau
ECR	Joachim Stanisław Brudziński, Jorge Buxadé Villalba, Patryk Jaki, Nicola Procaccini, Jadwiga Wiśniewska

 

Teckenförklaring:

+ : Ja-röster

- : Nej-röster

0 : Nedlagda röster

 

 

 

 

 

INFORMATION OM ANTAGANDET I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Antagande	28.9.2020
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	39 1 5
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Alex Agius Saliba, Andrus Ansip, Pablo Arias Echeverría, Alessandra Basso, Brando Benifei, Adam Bielan, Hynek Blaško, Biljana Borzan, Vlad-Marius Botoş, Markus Buchheit, Dita Charanzová, Deirdre Clune, David Cormand, Carlo Fidanza, Evelyne Gebhardt, Alexandra Geese, Sandro Gozi, Maria Grapini, Svenja Hahn, Virginie Joron, Eugen Jurzyca, Arba Kokalari, Marcel Kolaja, Kateřina Konečná, Jean-Lin Lacapelle, Maria-Manuel Leitão-Marques, Morten Løkkegaard, Adriana Maldonado López, Antonius Manders, Beata Mazurek, Leszek Miller, Dan-Ştefan Motreanu, Kris Peeters, Anne-Sophie Pelletier, Miroslav Radačovský, Christel Schaldemose, Andreas Schwab, Tomislav Sokol, Ivan Štefanec, Kim Van Sparrentak, Marco Zullo
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Anna-Michelle Asimakopoulou, Maria da Graça Carvalho, Anna Cavazzini, Edina Tóth

 

SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

39

+

EPP S&D RENEW GREENS/EFA ECR EUL/NGL NI

Pablo Arias Echeverría, Anna-Michelle Asimakopoulou, Maria da Graça Carvalho, Deirdre Clune, Arba Kokalari, Antonius Manders, Dan-Ştefan Motreanu, Kris Peeters, Andreas Schwab, Tomislav Sokol, Ivan Štefanec, Edina Tóth Alex Agius Saliba, Brando Benifei, Biljana Borzan, Evelyne Gebhardt, Maria Grapini, Maria-Manuel Leitão-Marques, Adriana Maldonado López, Leszek Miller, Christel Schaldemose Andrus Ansip, Vlad-Marius Botoş, Dita Charanzová, Sandro Gozi, Svenja Hahn, Morten Løkkegaard Anna Cavazzini, David Cormand, Alexandra Geese, Marcel Kolaja, Kim Van Sparrentak Adam Bielan, Carlo Fidanza, Eugen Jurzyca, Beata Mazurek Kateřina Konečná Miroslav Radačovský, Marco Zullo

 

1	-
ID	Hynek Blaško

 

5	0
ID EUL/NGL	Alessandra Basso, Markus Buchheit, Virginie Joron, Jean-Lin Lacapelle Anne-Sophie Pelletier

 

Teckenförklaring:

+ : Ja-röster

- : Nej-röster

0 : Nedlagda röster

 

 

 

 

 

 

• [1].EUT L 178, 17.7.2000, s. 1.
• [2].EUT L 186, 11.7.2019, s. 57.
• [3] EUT L 136, 22.5.2019, s. 1.
• [4].EUT L 136, 22.5.2019, s. 28.
• [5].EUT L 149, 11.6.2005, s. 22.
• [6] EUT L 169, 25.6.2019, s. 1.
• [7].EUT L 376, 27.12.2006, s. 36.
• [8] EUT C 50 E, 21.2.2012, s. 1.
• [9].EUT C 331, 18.9.2018, s. 135.
• [10].EUT L 63, 6.3.2018, s. 50.
• [11]EUT L 119, 4.5.2016, s. 1.
• [12].EUT L 130, 17.5.2019, s. 92.
• [13].EGT L 201, 31.7.2002, s. 37.
• [14] EGT L 77, 27.3.1996, s. 20.
• [15] EGT L 167, 22.6.2001, s. 10.
• [16] EUT L 95, 15.4.2010, s. 1.
• [17] Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/95/EG av den 3 december 2001 om allmän produktsäkerhet (EGT L 11, 15.1.2002, s. 4).
• [18] Rådets direktiv 85/374/EEG av den 25 juli 1985 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om skadeståndsansvar för produkter med säkerhetsbrister (EGT L 210, 7.8.1985, s. 29; svensk specialutgåva, område 15, volym 6, s. 239).
• [19] Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/11/EU av den 21 maj 2013 om alternativ tvistlösning vid konsumenttvister och om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 och direktiv 2009/22/EG (direktivet om alternativ tvistlösning) (EUT L 165, 18.6.2013, s. 63).
• [20] Bestämmelser i direktiv (EU) 2019/770 och direktiv (EU) 2019/771.
• [21].Rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2161 av den 27 november 2019 om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 98/6/EG, 2005/29/EG och 2011/83/EU vad gäller bättre upprätthållande och modernisering av unionens konsumentskyddsregler (EUT L 328, 18.12.2019, s. 7).
• [22] Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter och om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG och om upphävande av rådets direktiv 85/577/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG (EUT L 304, 22.11.2011, s. 64).
• [23] Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/958 av den 28 juni 2018 om proportionalitetsprövning före antagandet av ny reglering av yrken (EUT L 173, 9.7.2018, s. 25).
• [24] Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).
• [25] Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/40/EU av den 7 juli 2010 om ett ramverk för införande av intelligenta transportsystem på vägtransportområdet och för gränssnitt mot andra transportslag Text av betydelse för EES (EUT L 207, 6.8.2010, s. 1).
• [26] Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1150 av den 20 juni 2019 om främjande av rättvisa villkor och transparens för företagsanvändare av onlinebaserade förmedlingstjänster (EUT L 186, 11.7.2019, s. 57).
• [27] Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1152 av den 20 juni 2019 om tydliga och förutsägbara arbetsvillkor i Europeiska unionen (EUT L 186, 11.7.2019, s. 105).
• [28] Rådets rekommendation av den 8 november 2019 om tillgång till socialt skydd för arbetstagare och egenföretagare (2019/C 387/01), (EUT C 387, 15.11.2019, s. 1).
• [29] Rättvisa arbetsvillkor, rättigheter och socialt skydd för plattformsarbetare i samband med nya anställningsformer kopplade till den digitala utvecklingen (2019/2186 (INI))
• [30] Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (”Direktiv om elektronisk handel”) (EGT L 178, 17.7.2000, s. 1).
• [31] Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/1808 av den 14 november 2018 om ändring av direktiv 2010/13/EU om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster (direktivet om audiovisuella medietjänster), mot bakgrund av ändrade marknadsförhållanden (EUT L 303, 28.11.2018, s. 69).
• [32] Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut 2008/977/RIF (EUT L 119, 4.5.2016, s. 89).
• [33] Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).
• [34] Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/790 av den 17 april 2019 om upphovsrätt och närstående rättigheter på den digitala inre marknaden och om ändring av direktiven 96/9/EG och 2001/29/EG (EUT L 130, 17.5.2019, s. 92).
• [35] Domstolens dom av den 3 oktober 2019, Eva Glawischnig-Piesczek mot Facebook Ireland Limited, C-18/18, ECLI:EU:C:2019:821.