Förfarande : 2020/2021(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A9-0209/2020

Ingivna texter :

A9-0209/2020

Debatter :

PV 23/11/2020 - 13
PV 23/11/2020 - 15
CRE 23/11/2020 - 13
CRE 23/11/2020 - 15

Omröstningar :

PV 24/11/2020 - 11
PV 25/11/2020 - 14

Antagna texter :

P9_TA(2020)0318

<Date>{03/11/2020}3.11.2020</Date>
<NoDocSe>A9-0209/2020</NoDocSe>
PDF 245kWORD 79k

<TitreType>BETÄNKANDE</TitreType>

<Titre>om en mer hållbar inre marknad för företag och konsumenter</Titre>

<DocRef>(2020/2021(INI))</DocRef>


<Commission>{IMCO}Utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd</Commission>

Föredragande: <Depute>David Cormand</Depute>

ERRATA/ADDENDA
ÄNDRINGSFÖRSLAG
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 MOTIVERING
 YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR MILJÖ, FOLKHÄLSA OCH LIVSMEDELSSÄKERHET
 INFORMATION OM ANTAGANDET I DET ANSVARIGA UTSKOTTET
 SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om en mer hållbar inre marknad för företag och konsumenter (2020/2021(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

 med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), särskilt artikel 114,

 med beaktande av artiklarna 169, 191, 192 och 193 i EUF-fördraget,

 med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden[1],

 med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter[2],

 med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/771 av den 20 maj 2019 om vissa aspekter på avtal om försäljning av varor[3],

 med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning av den 7 juni 2018 om inrättande av programmet för den inre marknaden, konkurrenskraft för företag, inklusive små och medelstora företag, och europeisk statistik (COM(2018)0441),

 med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter[4],

 med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 december 2019 om den europeiska gröna given (COM(2019)0640),

 med beaktande av kommissionens meddelande av den 19 februari 2020 om en EU‑strategi för data (COM(2020)0066),

 med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 mars 2020 om en ny handlingsplan för den cirkulära ekonomin – för ett renare och mer konkurrenskraftigt Europa (COM(2020)0098),

 med beaktande av sin resolution av den 4 juli 2017 om en längre livstid för produkter: fördelar för konsumenter och företag[5],

 med beaktande av sin resolution av den 13 september 2018 om genomförandet av paketet om den cirkulära ekonomin: åtgärder i gränssnittet mellan lagstiftningen om kemikalier, produkter och avfall[6],

 med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2020 om den europeiska gröna given[7],

 med beaktande av kommissionens publikation från oktober 2018 Behavioural Study on Consumers' Engagement in the Circular Economy (Beteendestudie om konsumenters engagemang i den cirkulära ekonomin),

 med beaktande av gemensamma forskningscentrumets rapport från 2019 Analysis and development of a scoring system for repair and upgrade of products (Analys och utveckling av ett poängsystem för reparation och uppgradering av produkter),

 med beaktande av Europeiska miljöbyråns rapport av den 4 december 2019 The European environment ‒ state and outlook 2020 (Europas miljö – tillstånd och utblick 2020),

 med beaktande av den studie om en längre livstid för produkter som togs fram i mars 2020 på begäran av Europaparlamentets utskott för den inre marknaden och konsumentskydd,

 med beaktande av den djupgående analys som togs fram i april 2020 på begäran av Europaparlamentets utskott för den inre marknaden och konsumentskydd med titeln Sustainable Consumption and Consumer Protection Legislation (Lagstiftning för hållbar konsumtion och konsumentskydd),

 med beaktande av rapporten från den europeiska konsumentorganisationen (BEUC) av den 18 augusti 2015 med titeln Durable goods: More sustainable products, better consumer rights — Consumer expectations from the EU’s ressource efficiency and circular economy agenda,

 med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

 med beaktande av yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet,

 med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A9-0209/2020), och av följande skäl:

A. I och med de minskande naturresurserna och den ökande mängden avfall är det absolut nödvändigt med hållbara produktions- och konsumtionsmönster som tar hänsyn till planetens begränsningar och prioriterar effektivare och hållbarare resursanvändning.

B. Krisen till följd av covid-19-pandemin har visat på att det behövs nya och mer motståndskraftiga affärsmodeller och att europeiska företag, särskilt små och medelstora företag, mikroföretag och egenföretagare behöver stöd.

C. En hållbar inre marknad måste återspegla parlamentets uppmaning[8] om antagandet av en ambitiös europeisk grön giv. Det är därför mycket viktigt att utveckla en forskningsbaserad strategi för att öka produkternas hållbarhet, återanvändbarhet, uppgraderbarhet och reparerbarhet. Denna strategi bör skapa arbetstillfällen, tillväxt och innovationsmöjligheter för europeiska företag, stödja deras konkurrenskraft på global nivå och säkerställa en hög konsumentskyddsnivå.

D. En gemensam och övergripande strategi är inte detsamma som en modell för alla. En differentierad strategi baserad på varje produktkategoris och sektors särdrag samt på marknaden och den tekniska utvecklingen vore lämpligare. Att befintliga regler verkligen genomförs och efterlevs är avgörande för en välfungerande hållbar inre marknad.

E. Det är mycket viktigt att mobilisera tillräcklig finansiering via finansieringsprogram såsom programmet för den inre marknaden för en omställning till klimatneutralitet och den cirkulära ekonomin, i syfte att finansiera forskning och utveckling inom området hållbara produkter samt informationskampanjer riktade till företag och konsumenter.

F. Konsumenterna är enligt kommissionens beteendestudie från 2018 beredda att engagera sig för en cirkulär ekonomi och är tre gånger mer benägna att köpa en produkt om den är märkt som mer hållbar och reparerbar, men hinder kvarstår, bland annat informationsasymmetri. Det behövs tydlig, tillförlitlig och transparent information om en produkts egenskaper, inbegripet uppskattad livslängd och reparerbarhet, för konsumentupplysning och rättvis konkurrens mellan företagen. Befintlig information måste därför förbättras, samtidigt som man undviker alltför mycket information.

G. En produkts livslängd och åldrande är beroende av olika naturliga och artificiella aspekter, t.ex. materialsammansättning, funktionalitet, reparationskostnader, konsumtionsmönster och slitage. En produkts uppskattade livslängd måste bedömas på grundval av objektiva tester och kriterier som återspeglar verkliga användningsförhållanden och fastställas innan produkten släpps ut på marknaden.

H. Direktiv (EU) 2019/771 ska ses över senast 2024. Ett antal åtgärder som syftar till att skapa de rätta förutsättningarna för ökad produkthållbarhet och en hög konsumentskyddsnivå samt ett konkurrenskraftigt företagsklimat bör utvärderas inför denna översyn. Den tvååriga lagstadgade garantiperioden är kanske inte lämplig för alla produktkategorier med en längre förväntad livslängd.

I. I en tidigare resolution[9] efterlyste Europaparlamentet åtgärder för att åtgärda problemet med varors och programvarors planerade åldrande, inbegripet framtagande av en gemensam definition för testning och upptäckt av tvivelaktiga metoder. Det är nödvändigt med en gemensam strategi för den inre marknaden och att skapa rättssäkerhet och förtroende för både företag och konsumenter.

J. Programvarans livslängd är avgörande för de elektroniska apparaternas livslängd. Eftersom programvaran blir föråldrad allt snabbare måste de elektroniska apparaterna vara anpassningsbara för att kunna konkurrera på marknaden[10].

K. 79 procent av EU-medborgarna anser att tillverkarna bör åläggas att göra det enklare att reparera digitala enheter eller byta ut enskilda delar i dem[11]. Produkter av hög kvalitet ökar de europeiska företagens konkurrenskraft.

L. En undersökning som genomfördes i december 2015[12] visade att 59 procent av konsumenterna inte visste att den lagstadgade garantiperioden i EU är minst två år. Konsumenternas kunskap om de befintliga långtgående rättigheterna avseende lagstadgad garanti skulle kunna förbättras och en sådan förbättring skulle bidra till en mer hållbar användning av varor.

M. Den ökade e-handeln har lett till ett behov av bättre kontroll av att varor och tjänster från tredjeländer efterlever EU:s miljö- och säkerhetsstandarder samt konsumenträttigheter.

N. En hållbar inre marknad kräver effektiv marknadskontroll för att säkerställa en korrekt efterlevnad av dessa regler, där marknadskontroll och tullmyndigheter spelar en viktig roll.

O. Att uppmuntra reparation och återanvändning och ett ökat förtroende för andrahandsmarknaden kan skapa nya ekonomiska och sociala möjligheter och arbetstillfällen och, under vissa omständigheter, främja den industriella konkurrenskraften. Vissa saker kan göra att konsumenterna avstår från reparation, såsom bristande tillgång till reservdelar, bristande standardisering och driftskompatibilitet samt bristande tillgång till reparationstjänster. Detta påverkar reparationssektorn negativt.

P. Enligt en Eurobarometerundersökning[13] skulle 77 procent av EU-medborgarna hellre reparera sina apparater än byta ut dem. Reparationsföretag skulle kunna vara en källa till lokala arbetstillfällen och specifik know-how i Europa.

Q. Att förlänga livslängden för en produkttyp som är på väg att avsevärt förbättra sin miljöeffektivitet bör vägas mot användningen av dessa förbättrade produkter och bör därför inte leda till förseningar i införandet av innovativ teknik som kan leda till betydande miljövinster.

R. Den ökande digitaliseringen ger våra samhällen nya kanaler för informationsutbyte och bidrar till att skapa en hållbar marknad som bygger på ansvar, transparens, informationsutbyte och effektivare resursanvändning.

S. Onlineplattformar skulle kunna ta större ansvar för att förse konsumenterna med tillförlitlig information om de produkter och tjänster de erbjuder.

T. Den digitala sektorn bidrar till innovation och främjandet av en hållbar ekonomi. Infrastrukturens miljöpåverkan i form av energi- och resursförbrukning bör angripas. Hållbarare förpackningar och leveranser är avgörande för en cirkulär ekonomi.

U. Grön och hållbar offentlig upphandling är ett strategiskt verktyg som jämte andra viktiga politikområden kan användas för att bidra till Europas industriella omställning och stärka dess motståndskraft och öppna strategiska oberoende. En strategisk användning av hållbar upphandling kan gynna både företag och konsumenter genom att efterfrågan på och utbudet av hållbara varor ökar och genom att dessa produkter blir kostnadseffektiva och attraktiva för konsumenterna.

V. Vilseledande miljöpåståenden och grönmålning måste angripas med effektiva metoder, bland annat hur sådana påståenden ska styrkas.

W. Reklam påverkar konsumtionsnivåerna och konsumtionsmönstren. Reklam kan hjälpa konsumenterna att fatta välgrundade hållbara val.

1. Europaparlamentet välkomnar kommissionens nya handlingsplan för den cirkulära ekonomin och den uttalade avsikten att främja hållbara produkter som är lättare att reparera och som kan återanvändas och återvinnas, samtidigt som stöd ges till konsumenterna i denna omställning.

2. Europaparlamentet betonar att varje strategi för en hållbar inre marknad på ett rättvist, balanserat och proportionerligt sätt bör kombinera principerna om hållbarhet, konsumentskydd och en social marknadsekonomi med hög konkurrenskraft. Alla eventuella regleringsåtgärder bör utgå från dessa principer, vara miljömässigt kostnadseffektiva och vara till fördel för både företag och konsumenter så att de kan välkomna den gröna omställningen på den inre marknaden. Regleringsåtgärderna bör skapa konkurrensfördelar för europeiska företag, inte lägga en oproportionerlig ekonomisk börda på dem, leda till innovation, uppmuntra investeringar i hållbar teknik och stärka den europeiska konkurrenskraften och i slutändan konsumentskyddet. Alla planerade regleringsåtgärder bör åtföljas av konsekvensbedömningar och alltid ta hänsyn till marknadsutvecklingen och konsumenternas behov.

3. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att visa stark politisk ambition när den utformar, antar och genomför relevanta kommande förslag, till exempel om att öka konsumenternas makt över den gröna omställningen och policyinitiativ för hållbara produkter, som bör vara helt i linje med EU:s klimatmål och andra miljömål för att förbättra värdekedjornas cirkularitet, resurseffektiviteten och användningen av returråvaror, minimera avfallsgenereringen och uppnå en giftfri cirkulär ekonomi. Parlamentet betonar vikten av ett snabbt genomförande och efterlevnad av befintliga skyldigheter och standarder, och uppmanar kommissionen att inte skjuta upp dem ytterligare.

4. Europaparlamentet betonar att en välfungerande inre marknad är ett kraftfullt verktyg för EU:s gröna och digitala omställning, även med avseende på dess roll i en globaliserad ekonomi. Fullbordandet och fördjupandet av den inre marknaden, bl.a. genom ett effektivt genomförande av den befintliga  lagstiftningen och genom att ta itu med de återstående omotiverade och oproportionerliga hindren, är en förutsättning för att uppnå en mer hållbar produktion och konsumtion i EU. Parlamentet uppmanar till transparent styrning av den inre marknaden och en effektivare och bättre övervakning. Den rättsliga ramen för en mer hållbar inre marknad bör främja innovation och utveckling av hållbar teknik, uppmuntra företag att gå över till mer hållbara affärsmodeller och på så sätt bidra till en hållbar ekonomisk återhämtning.

5. Europaparlamentet påpekar att hållbar konsumtion går hand i hand med hållbar produktion och att ekonomiska aktörer bör uppmuntras att beakta produkters och tjänsters hållbarhet redan när dessa utformas och när de släpps ut eller tillhandahålls på den inre marknaden, för att säkerställa ett säkert, hållbart, kostnadseffektivt och attraktivt utbud för konsumenterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå åtgärder som skiljer mellan produktkategorier och sektorer med betydande miljöpåverkan, och som ska förbättra produkternas hållbarhet, inklusive deras beräknade livslängd, återanvändbarhet, uppgraderbarhet, reparerbarhet och återvinningsbarhet.

Konsumenträttigheter och bekämpning av planerat åldrande 

6. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samråd med berörda parter utarbeta en övergripande strategi med åtgärder som skiljer mellan olika produktkategorier och tar hänsyn till marknadsutvecklingen och den tekniska utvecklingen, för att uppmuntra både företag och konsumenter till hållbar produktion och hållbara konsumtionsmönster. Strategin bör omfatta åtgärder för att

a. fastställa vilken förhandsinformation som ska ges om en produkts uppskattade livslängd (uttryckt i år och/eller användningstillfällen och som ska fastställas innan produkten släpps ut på marknaden med hjälp av en objektiv och standardiserad metod baserad på verkliga användningsförhållanden, skillnader i fråga om användningsintensitet och naturliga faktorer, bland andra mätvärden) och reparerbarhet, med beaktande av att denna information bör tillhandahållas på ett tydligt och begripligt sätt för att inte förvirra och överbelasta konsumenterna med information, och göra detta till en produkts ”väsentliga egenskaper” i den mening som avses i direktiven 2011/83/EU och 2005/29/EG,

b. uppmuntra utveckling och harmonisering av frivillig märkning, med deltagande av alla berörda parter, på grundval av forskningsbaserade och transparenta standarder utöver konsekvensbedömningar som visar relevans, proportionalitet och effektivitet när det gäller att minska negativ miljöpåverkan och skydda konsumenterna;  märkningen skulle särskilt kunna innehålla information om hållbarhet och reparerbarhet, såsom en reparationsskala, och skulle kunna utformas som ett miljöprestandaindex, med beaktande av flera kriterier under produkternas hela livscykel, beroende på produktkategori; den bör ge konsumenten information som är omedelbart synlig, tydlig och lättförståelig vid inköpstillfället,

c. stärka EU-miljömärkningens roll för att öka användningen inom näringslivet och medvetenheten bland konsumenterna,

d. bedöma vilka kategorier av varor som är mest lämpade att utrustas med en slitagemätare, på grundval av en analys av kostnads-/miljöeffektivitet, i syfte att förbättra konsumentinformation och produktunderhåll, uppmuntra långsiktig användning av produkter genom enklare återanvändning och främja affärsmodeller för återanvändning och begagnade varor,

e. inför översynen av direktiv (EU) 2019/771 bedöma hur giltighetstiden för lagstadgade garantier bättre kan anpassas till den beräknade livslängden för en produktkategori, samt hur en förlängning av den period under vilken omvänd bevisbörda för bristande överensstämmelse gäller skulle öka konsumenternas och företagens möjligheter att göra hållbara val; i konsekvensbedömningen ska man beakta de möjliga effekterna av sådana eventuella förlängningar på priserna, produkternas förväntade livslängd, handelns garantisystem och oberoende reparationstjänster,

f. inför översynen av direktiv (EU) 2019/771 undersöka om det är möjligt att stärka säljarnas ställning i förhållande till tillverkarna genom att införa en ansvarsmekanism mellan tillverkare och säljare inom ramen för det lagstadgade garantisystemet,

g. ta itu med planerat åldrande genom att överväga att till förteckningen i bilaga I till direktiv 2005/29/EG lägga till metoder som enbart syftar till att faktiskt förkorta en produkts livslängd för att öka ersättningsfrekvensen och otillbörligt begränsa produkters reparerbarhet, inbegripet programvara; parlamentet betonar att dessa metoder bör definieras tydligt på grundval av en objektiv och gemensam definition, med beaktande av alla berörda parters bedömning, såsom forskningsinstitut och konsument-, företags- och miljöorganisationer.

7. Europaparlamentet betonar att varor med digitala delar kräver särskild uppmärksamhet och att följande faktorer bör beaktas vid den översyn av direktiv (EU) 2019/771 som ska genomföras senast 2024:

a. Korrigerande uppdateringar – dvs. uppdateringar av säkerhet och överensstämmelse – måste fortsätta under produktens beräknade livslängd, beroende på produktkategori.

b. Korrigerade uppdateringar bör skiljas från utvecklingsuppdateringarna, som ska vara reversibla, och ingen uppdatering får någonsin försämra varornas prestanda eller reaktionsförmåga.

c. Konsumenterna måste vid inköpstillfället informeras av säljaren om den period under vilken uppdateringar av den programvara som levereras vid köpet av varorna kan förväntas tillhandahållas, på ett sätt som är förenligt med innovation och möjlig framtida marknadsutveckling, samt om deras särdrag och inverkan på produktens prestanda, för att säkerställa att varorna bibehåller sin överensstämmelse och säkerhet.

8. Europaparlamentet betonar behovet av enkla, effektiva och tillämpliga reklamationsförfaranden för konsumenter och företag. Konsumenterna i hela EU bör informeras om sina rättigheter och möjligheter till prövning. Parlamentet efterlyser finansiering inom ramen för inremarknadsprogrammet inom den fleråriga budgetramen av åtgärder för att komma till rätta med informationsklyftan och stödja konsument-, företags- och miljöorganisationers initiativ. Parlamentet menar att medlemsstaterna bör genomföra informationskampanjer för att öka konsumentskyddet och konsumenternas förtroende, särskilt bland utsatta grupper, och uppmanar kommissionen att ge konsumenterna adekvat information om deras rättigheter genom den gemensamma digitala ingången. Parlamentet betonar att små och medelstora företag behöver särskilt stöd, inklusive ekonomiskt stöd, för att  förstå och uppfylla sina rättsliga skyldigheter i fråga om konsumentskydd.

9. Europaparlamentet konstaterar att många produkter som släpps ut på den inre marknaden, särskilt produkter som säljs på e-marknadsplatser och importeras från länder utanför EU, inte uppfyller EU:s lagstiftning om produktsäkerhet och hållbarhetskrav. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att snarast vidta åtgärder för att säkerställa lika spelregler för EU-företag och internationella konkurrenter samt att säkerställa säkra och hållbara produkter för konsumenterna genom förbättrad marknadskontroll och likvärdiga tullkontrollstandarder i hela EU för både traditionella företag och onlineföretag. För att utföra detta uppdrag måste marknadskontrollmyndigheterna få lämpliga ekonomiska, tekniska och mänskliga resurser och adekvat information i enlighet med förordning (EU) 2019/1020. Medlemsstaterna bör ombesörja detta och kommissionen bör se till att förordningen genomförs korrekt. Interaktionen mellan Rapex-systemet och e-marknadsplatser och onlineplattformar bör förbättras avsevärt.

Underlättande av reparationer

10. Europaparlamentet begär att följande information om tillgången till reservdelar, programvaruuppdateringar och reparerbarhet för en produkt ska göras tillgänglig på ett tydligt och lättläst sätt vid inköpstillfället: beräknad tillgänglighetsperiod från inköpsdatum, genomsnittligt pris på reservdelar vid inköpstillfället, rekommenderade ungefärliga leverans- och reparationstider samt information om reparations- och underhållstjänster, i förekommande fall. Parlamentet begär vidare att denna information ska tillhandahållas i produktdokumentationen tillsammans med en sammanfattning av de vanligaste felen och hur de kan repareras.

11. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fastställa konsumenternas ”rätt till reparation” i syfte att göra reparationer systematiska, kostnadseffektiva och attraktiva, med beaktande av olika produktkategoriers särdrag i linje med de åtgärder som redan vidtagits för flera hushållsapparater enligt ekodesigndirektivet genom att

a. ge aktörer inom reparationsindustrin, inbegripet oberoende reparatörer, och konsumenter kostnadsfri tillgång till nödvändig reparations- och underhållsinformation, inbegripet information om diagnosverktyg, reservdelar, programvara och uppdateringar, som behövs för att utföra reparationer och underhåll, samtidigt som hänsyn tas till kraven på konsumentsäkerhet, utan att det påverkar tillämpningen av direktiv (EU) 2016/943,

b. uppmuntra en standardisering av reservdelar som främjar driftskompatibilitet och innovation, samtidigt som produktsäkerhetskrav upprätthålls,

c. fastställa en obligatorisk minimiperiod för tillhandahållande av reservdelar som återspeglar produktens beräknade livslängd efter det att den färdiga enheten har släppts ut på marknaden, samt rimliga maximala leveranstider beroende på produktkategori i enlighet med de genomförandeförordningar om ekodesign som antogs den 1 oktober 2019 och som bör utvidgas till ett större produktsortiment,

d. säkerställa att priset på reservdelar är rimligt och därmed kostnadseffektivt i förhållande till priset på hela produkten och att oberoende och auktoriserade reparatörer såväl som konsumenterna har tillgång till nödvändiga reservdelar utan oskäliga hinder,

e. vid översynen av direktiv (EU) 2019/771 uppmuntra reparation i stället för ersättning genom att förlänga garantier eller nollställa garantiperioder för konsumenter som väljer detta alternativ och mot bakgrund av en lönsamhetsanalys för både konsumenter och företag, och genom att se till att säljarna alltid informerar konsumenterna om möjligheten till reparation och tillhörande garantirättigheter,

f. vid översynen av direktiv (EU) 2019/771 bedöma hur reparationer kan underlättas genom inrättandet på EU-nivå av en lagstadgad garanti för de delar som ersätts av en professionell reparatör när varor inte längre omfattas av en lagstadgad eller kommersiell garanti,

g. uppmana medlemsstaterna att skapa incitament, såsom en ”hantverkarbonus”, som främjar reparationer, i synnerhet efter det att den lagstadgade garantin för konsumenter som företar vissa reparationsarbeten via auktoriserade/oberoende reparatörer har löpt ut.

En övergripande strategi för att främja återanvändning

12. Europaparlamentet välkomnar att kommissionen överväger bindande åtgärder för att förhindra destruering av osålda eller oförstörda varor i funktionsdugligt skick, så att de i stället kan återanvändas, och kvantifierade mål för återanvändning, bland annat genom införande av pantsystem i linje med ramdirektivet om avfall och direktivet om förpackningar och förpackningsavfall. Parlamentet betonar att nya hållbara affärsmodeller ska få prioriterad tillgång till avfallsdeponier och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ytterligare främja hållbar avfallshantering. Parlamentet betonar behovet av en strategi för att bedöma och ta itu med de rättsliga hindren för reparation, återförsäljning, återanvändning och donation för att säkerställa en effektivare och mer hållbar resursanvändning samt för att stärka den inre marknaden för returråvaror, utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i förordning (EG) nr 1013/2006 om transport av avfall, bland annat genom ökad standardisering.

13. Europaparlamentet betonar vikten av att främja den cirkulära ekonomin och hållbara affärsmodeller för att minimera förstöring av varor och främja reparation och återanvändning. Parlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra användningen av sådana modeller samtidigt som de förblir kostnadseffektiva och attraktiva och garanterar en hög konsumentskyddsnivå, och att uppmuntra medlemsstaterna att öka medvetenheten om dessa modeller genom informationskampanjer och utbildning för både konsumenter och företag. Parlamentet betonar vikten av FoU-investeringar på detta område.

14. Europaparlamentet påpekar att företag tillämpar metoder för att avskräcka från reparation, vilket utgör en begränsning av rätten till reparation och påverkar konsumenternas möjligheter till reparation.  Parlamentet efterfrågar en strategi som säkerställer både skyddet för immateriella rättigheter och effektivt stöd till oberoende reparatörer i syfte att främja valmöjligheter för konsumenterna och uppnå en alltigenom hållbar inre marknad.

15. Europaparlamentet betonar behovet att skapa incitament för konsumenter att köpa begagnade varor. Överlåtelse av garantier vid återförsäljning av en vara som ännu omfattas av en sådan skulle kunna öka konsumenternas förtroende för denna marknad. Kommissionen uppmanas i detta avseende att undersöka i vilken utsträckning den första köparens garanti skulle kunna överlåtas till ytterligare köpare vid en efterföljande försäljning, särskilt i samband med ett digitalt produktpass. Dessutom bör det göras en bedömning av om det finns ett behov av att se över undantagsklausulen för begagnade produkter enligt det lagstadgade garantisystem som föreskrivs i direktiv (EU) 2019/771 när direktivet ses över, efter en konsekvensbedömning av de möjliga effekterna för affärsmodellerna som bygger på begagnade varor och återanvändning.

16. Europaparlamentet efterlyser tydliga definitioner av  renoverade varor och menar att det bör införas ett omfattande frivilligt system med utvidgade köpgarantier för sådana varor för att komplettera de ursprungliga lagstadgade garantierna och för att förhindra missbruk. 

17. Europaparlamentet betonar tjänstesektorns roll för att öka tillgången till reparationer och andra nya affärsmodeller. Parlamentet välkomnar särskilt utvecklingen av affärsmodeller där konsumtion frikopplas från fysiskt ägande, där det är produktens funktion som säljs, och menar att det behövs en grundlig bedömning av funktionsekonomins inverkan och möjliga bieffekter samt inverkan på konsumenterna och deras ekonomiska intressen, men också sådana modellers miljöpåverkan. Utvecklingen av internetbaserade tjänster, nya former av marknadsföring (hyra, leasing, produkt som tjänst osv.) och tillgången till reparationstjänster kan bidra till att förlänga produkters livslängd och öka konsumenternas medvetenhet om och förtroende för sådana produkter. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja utvecklingen av dessa nya affärsmodeller genom riktat ekonomiskt stöd inom ramen för inremarknadsprogrammet och andra relevanta program inom den fleråriga budgetramen.

18. Parlamentet efterlyser nationella kampanjer och relevanta mekanismer för att uppmuntra konsumenterna att förlänga produkters livslängd genom reparation och användning av begagnade varor och öka medvetenheten om mervärdet av hållbar innovativ teknik. Parlamentet uppmanar kommissionen och de nationella myndigheterna att bistå och stödja behöriga myndigheter på nationell och lokal nivå samt företag och sammanslutningar, både tekniskt och ekonomiskt, inom ramen för inremarknadsprogrammet inom den fleråriga budgetramen i samband med genomförandet av sådana informationskampanjer.

19. Europaparlamentet uppmanar alla företag och organisationer att registrera sig i EU:s miljölednings- och miljörevisionsordning (Emas) för att förbättra sin miljöprestanda. Parlamentet ser fram emot den kommande översynen av direktivet om icke-finansiell rapportering, som avsevärt bör förbättra tillgången till information om företagens miljöprestanda.

En digital agenda för en hållbar marknad

20. Europaparlamentet välkomnar tillkännagivandet av ett gemensamt europeiskt dataområde för smarta cirkulära tillämpningar och kommissionens ambition att utveckla ett digitalt ”produktpass” för att förbättra spårbarheten och tillgången till information om en produkts produktionsvillkor, hållbarhet, sammansättning, återanvändning, reparation, demonteringsmöjligheter och bortskaffande, med beaktande av proportionalitetsprincipen och kostnaderna för företagen och med särskild hänsyn till små och medelstora företags, mikroföretags och egenföretagares behov. Dessa verktyg måste utvecklas i nära samarbete med industrin och relevanta aktörer.

21. Europaparlamentet noterar den digitala teknikens bidrag till innovation och en mer cirkulär ekonomi. Parlamentet uppmanar kommissionen att utveckla standarder och protokoll för tillgång till och användning av interoperabla uppgifter för ett effektivt utbyte av uppgifter mellan företag, investerare och myndigheter och för nya uppgiftsdrivna cirkulära affärsmöjligheter. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inom den nya fleråriga budgetramen öka finansieringen till forskning och innovation inom området hållbar teknik.

22. Europaparlamentet betonar att den digitala sektorn och onlinekonsumtionen har ett miljöavtryck, både vad gäller tillverkning av varor och tillhandahållande av tjänster, och uppmanar kommissionen att utvärdera hur ett EU-index för digital hållbarhet baserat på en analys av produkters livscykel skulle kunna främja hållbar produktion och konsumtion inom digital teknik. Parlamentet påpekar att metoder för att minska sådan miljöpåverkan, såsom att dra ner på förpackningar och utveckla mer hållbara förpackningar, bör ingå i en strategi för en hållbar inre marknad.

23. Europaparlamentet tillägger att medvetenheten bör öka om att onödiga data, såsom oanvända appar, filer, videor, foton och skräppost, har ett potentiellt miljöavtryck. Parlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera hur digitala rutiner och digital infrastruktur påverkar koldioxid- och miljöavtrycket samt konsumentbeteenden, och att överväga lämpliga åtgärder för att minska det.

24. Europaparlamentet begär att kommissionen beaktar parlamentets beslut i fråga om inrättandet av ett gemensamt laddningssystem för att minska produktionsvolymen och det elektroniska avfallet.

Myndigheternas nödvändiga övergång

25. Europaparlamentet anser att offentlig upphandling bör vara central i EU:s ekonomiska återhämtningsplan, i överensstämmelse med den europeiska gröna given, genom att stödja den privata sektorns innovationsinsatser och digitaliseringen av offentliga upphandlingar och skapa de rätta incitamenten för att främja hållbar produktion och konsumtion. Man bör prioritera att stimulera efterfrågan på miljövänliga varor och tjänster med ett mindre miljöavtryck och främja sociala och miljömässiga kriterier.

26. Europaparlamentet betonar behovet av att säkerställa användningen av miljöanpassad, social och innovativ offentlig upphandling vid omställningen till en hållbar och klimatneutral ekonomi genom att införa kriterier och mål för hållbarhet i offentliga upphandlingar. Parlamentet påminner i detta sammanhang om kommissionens åtagande att agera genom sektorsspecifika åtgärder och vägledning om miljöanpassad offentlig upphandling, samtidigt som den nuvarande rättsliga ramen för offentlig upphandling bibehålls, och uppmanar kommissionen att vara ambitiös och göra hållbarhetskriterier vid offentlig upphandling till standardval. Parlamentet betonar vikten av att stödja begagnade, återanvända, återvunna och renoverade produkter och programvara med låg energiförbrukning genom att fastställa mål för offentliga inköp. Parlamentet betonar de potentiella fördelarna med ett instrument för granskning av hållbarheten i offentliga upphandlingar för att säkerställa att de är förenliga med EU:s klimatåtaganden och motverka grönmålning.

27. Europaparlamentet framhåller den roll som grön och social upphandling kan spela för att korta leveranskedjorna, minska beroendet av tredjeländer och främja hållbarhet inom viktiga sektorer såsom produktion av läkemedel, energi och livsmedel.  Parlamentet efterlyser en verklig ömsesidighet i offentlig upphandling med tredjeländer och en adekvat tillgång till offentlig upphandling för små och medelstora företag samt företag inom den sociala ekonomin bör säkerställas, bl.a. genom förmånliga tilldelningskriterier.

28. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att använda befintliga EU-system för upphandling på ett hållbart sätt, och uppmanar i detta avseende kommissionen att förbättra sina riktlinjer och föregå med gott exempel genom att offentliggöra mål och statistik om deras inköps miljöpåverkan. Parlamentet efterlyser dessutom rapporteringsskyldigheter för EU-institutionerna och medlemsstaterna när det gäller deras hållbara offentliga upphandlingar, utan att skapa en omotiverad administrativ börda och med respekt för subsidiaritetsprincipen.

Ansvarsfull marknadsföring och reklam

29. Europaparlamentet påminner om att konsumenterna  möts av vilseledande påståenden om en varas eller tjänsts miljökvaliteter, både på och utanför nätet.  Parlamentet rekommenderar därför en effektiv kontroll av tillverkarnas och distributörernas miljöpåståenden innan en produkt eller tjänst släpps ut på marknaden och att direktiv 2005/29/EG som nyligen ändrades efterlevs genom proaktiva åtgärder mot vilseledande metoder. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta uppdaterade riktlinjer för ett enhetligt genomförande av detta direktiv avseende miljöpåståenden och att ge vägledning för marknadskontroll.

30. Europaparlamentet begär att det utarbetas tydliga riktlinjer och normer för miljöpåståenden och miljöåtaganden som omsätts i förstärkta miljömärkningscertifieringar och välkomnar det aviserade lagstiftningsförslaget om styrkande av miljöpåståenden. Parlamentet rekommenderar en analys av om det behövs ett offentligt europeiskt register över godkända och förbjudna miljöpåståenden samt villkoren och åtgärderna för att hävda ett påstående. Transparent, ansvarsfull och korrekt information kommer att öka konsumenternas förtroende för produkter och marknader, vilket i slutändan kommer att leda till en mer hållbar konsumtion.

31. Europaparlamentet betonar att reklam påverkar konsumtionsnivåerna och konsumtionsmönstren och bör uppmuntra företag och konsumenter att göra hållbara val. Parlamentet betonar vikten av ansvarsfull reklam som respekterar offentliga miljönormer och konsumenternas hälsa. Det nuvarande regelverket mot vilseledande reklam skulle kunna stärka konsumentskyddet, särskilt för vissa konsumentkategorier som betraktas som sårbara, och uppmuntra hållbar produktion och konsumtion.

°

° °

32. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

 


MOTIVERING

INLEDNING

 

Det går inte att ifrågasätta att Europas levnadssätt flerfalt överstiger gränsen för planetens kapacitet[14], och den europeiska konsumtionen är starkt beroende av resurser som utvinns och bearbetas utanför Europa[15]. I EU:s sjunde miljöhandlingsprogram[16] fastställs därför att målet för 2050 är ”att leva gott inom planetens gränser”. Trots de framsteg som gjorts på detta område, vilka framstår som ett gott exempel i världen, är vi fortfarande långt ifrån målet. Statistiska rapporter visar att dagen för den europeiska ekologiska skulden, den dag då kontinentens ekologiska fotavtryck överskrider planets biokapacitet, inföll den 10 maj 2019 och att det skulle behövas 2,8 jordklot för att tillgodose våra behov om alla människor på planeten konsumerade som européer[17].

 

Covid-19-krisen har visat att våra ekonomier är sårbara och snabbt kollapsar vid plötsliga chocker.

 

Det är därför mycket viktigt att radikalt förändra vårt sätt att producera och konsumera i Europa. Det sätt på vilket vi utformar vår inre marknad och säkerställer konsumentskyddet är avgörande för att uppnå detta paradigmskifte, där hållbarhet och social rättvisa råder.

 

Europeiska unionen har redan vidtagit åtgärder i denna riktning. Europaparlamentet röstade 2016 nästan enhälligt för betänkandet ”En längre livstid för produkter: fördelar för konsumenter och företag (2016/2272(INI))”, till följd av en EESK-rapport i frågan[18]. Som en del av handlingsplanen för den cirkulära ekonomin har EU redan aviserat åtgärder för en mer hållbar ekonomi när det gäller avfallsförebyggande[19] och produktdesign.

 

Dessa inledande aviseringar är lovande och visar att reglering i denna riktning välkomnas av både företag och konsumenter. Nu handlar det om att gå vidare med att omvandla försöket så att man kan nå fram till ett verkligt paradigmskifte i riktning mot en sund och motståndskraftig ekonomi.

 

För hållbara produkter i Europa

 

Vår ekonomiska modell bygger på ett system med överkonsumtion, där producenterna uppmuntras att främja ett hejdlöst ersättande av produkter genom förtida föråldring.

 

Eftersom de flesta av våra produkters koldioxidavtryck har koppling till deras framställning är det nödvändigt att ompröva vårt produktionssystem och genomgå en omvandling mot verkligt hållbara produkter. Fallet med smarttelefoner är särskilt anmärkningsvärt: 80 procent av produktens koldioxidavtryck genereras under dess tillverkning, och endast 15 procent av telefonerna samlas in och återvinns i slutet av livscykeln.

 

Den cirkulära ekonomin inrättas i skedet för produkternas design. Vid planeringen av produktens material och design avgörs om produkten kommer att vara hållbar, reparerbar, lätt att nedmontera och återvinningsbar när den är uttjänt. Konsumenterna verkar vara redo att engagera sig i detta, men många hinder måste undanröjas: informationsasymmetri, reparationer som fortfarande är för dyra eller alltför komplicerade på grund av brist på reservdelar eller information, bristande medvetenhet om ens rättigheter i samband med defekta produkter osv.

 

Få ett slut på förtida föråldring av produkter

 

Målet är att främja producenter som utformar hållbara produkter och omvänt att bestraffa dem vars formgivning är felaktig och ohållbar. De planerade åtgärderna inbegriper en rad verktyg som omfattar allt från tydlig och harmoniserad konsumentinformation till bekämpande av otillbörliga affärsmetoder som består i att avsiktligt förkorta en produkts livslängd eller förhindra att den repareras. Det särskilda fallet med digitala produkter måste också beaktas genom att förhindra programvarans föråldring i samband med att produkterna uppdateras. Frågan om att anpassa varaktigheten för den rättsliga garantin om överensstämmelse till den uppskattade livslängden för produkter är också viktig: längre livslängd för produkter måste gå hand i hand med ett tillräckligt konsumentskydd vid bristande överensstämmelse. Dessa kombinerade åtgärder bör se till att den högsta produktkvaliteten uppnås och säkerställa konsumenternas förtroende för EU:s inre marknad genom att ge dem rättigheter i överensstämmelse med produkternas angivna kvalitet.

 

Inrätta en verklig rätt till ersättning i Europa

 

Hållbara produkter måste också repareras för att kunna finnas kvar på marknaden så länge som möjligt. Det är dags att sätta stopp för metoder som förhindrar eller försvårar reparationen av produkter. I genomsnitt skulle 70 % av européerna föredra att reparera sina produkter i stället för att ersätta defekta produkter[20]. Fram till i dag har emellertid ersättandet i hög grad främjats av återförsäljarna.

 

Vi måste se till att reparationer av produkter på den europeiska marknaden liberaliseras så att de blir enklare och ekonomiskt tillgängliga. För detta krävs inte bara information om en produkts reparerbarhet i de tidiga leden efter tillverkningen, utan längre fram i värdekedjan måste det även finnas reservdelar och möjlighet till korta reparationstider, och återförsäljare, oberoende reparatörer och konsumenter måste få tillgång till information om reparationer, för att uppmuntra till självreparation. Särskilt oberoende reparatörer utgör ett nätverk för lokal sysselsättning som det är mycket viktigt att stödja. Det är inte acceptabelt att de immaterialrättsliga mekanismerna gör att formgivaren eller distributören har ensamrätt till reparation. Både logistiska och finansiella stödmekanismer måste användas för detta ändamål.

 

Vi vill också öka konsumenternas förtroende för reparerade varor och föreslår att en garanti införs för reparationer av produkter.

 

Mot en återanvändningsekonomi

 

Hållbara och reparerbara produkter är avsedda att finnas kvar på marknaden under lång tid och bli föremål för handel. Konsumenternas förtroende för andrahandsvaror kräver dels öppenhet om men även garantier för produkternas skick. Att koppla garantin till produkten och inte till köparen gör att det under en längre tid går att dra nytta av det skydd som dessa produkter lagligen har, och sätta stopp för den felaktiga uppfattningen att en produkt ovillkorligen förlorar sitt värde genom att byta händer. En del av denna insats för ökat förtroende är också att tillåta en förlängning av garantin vid omförpackning. Förtida förstöring av varor är inte förenligt med en hållbar marknad. Affärsmodeller som består i att hyra ut varor i stället för att köpa dem är lovande, men det krävs särskilda studier av dem för att garantera att de är bärkraftiga och hållbara.

 

Digital teknik som hjälpmedel för en hållbar marknad

 

Digital teknik är ett verktyg som har revolutionerat våra sätt att kommunicera, producera och konsumera. Syftet är nu att stöpa om den digitala tekniken till att bli en framtida digital teknik som är önskvärd på en hållbar marknad. I detta syfte är det viktigt att tydligt visa teknikens miljömässiga och sociala konsekvenser för att kanalisera investerings- och innovationsinsatser mot dem som tar hänsyn till miljö och människor. En teknik kommer att fastställas som miljövänlig genom en analys av hela livscykeln, från utvinning av råmaterial och återanvändning av sekundärt material till dess behandling i slutet av livscykeln, och dessförinnan dess produktion, transport och användning. Vi måste omforma begreppet innovation till att möjliggöra framväxten av hållbar digital teknik.

 

För att kunna fatta välgrundade beslut på lagstiftningsområdet är det helt avgörande att offentliga beslutsfattare har tillgång till tillförlitliga uppgifter. Allmänhetens tillgång till uppgifter om produkter och tjänster är avgörande för att säkerställa genomförandet av en cirkulär ekonomi, men också för att reagera snabbt i händelse av kris, särskilt när det gäller hälsokriser.

 

Användning av digitala verktyg för en hållbar marknad genom att inrätta en gemensam databas och ett produktpass kommer att göra det möjligt att bättre spåra produkter och deras komponenter längs värdekedjan, utbyta information mellan producenter och konsumenter och stärka marknadskontrollen.

 

När det gäller teknik måste vi vara särskilt vaksamma när det gäller bieffekter av tekniska framsteg. Effektivitetsvinster hos en teknik tenderar att göra en produkt eller tjänst billigare och därmed leda till en ökad konsumtion och produktion. Det är därför marknadslagarna på egen hand inte automatiskt lyckas göra våra samhällen mer hållbara, och regleringsverktyg måste införas för att säkerställa våra samhällens hållbarhet och motståndskraft.

 

Den offentliga upphandlingens roll

 

Offentlig upphandling är ett viktigt verktyg i många avseenden. Först och främst fungerar de offentliga förvaltningarna som föregångare och exempel. De står också för 16 % av EU:s BNP och gör det möjligt att sända starka signaler till marknaderna för att förändra befintlig praxis.

 

Inrättandet av en hållbar marknad kräver därför att de offentliga förvaltningarna fungerar som goda exempel på hållbarhet genom kriterierna för offentlig upphandling, som bör innehålla hållbarhetskriterier för produkter samt en andel för återanvändning av begagnade produkter. Detta hållbarhetskriterium skulle också kunna omfatta prioritet för korta värdekedjor och mer lokala produkter. Eftersom offentlig upphandling är nära knuten till den sociala dimensionen måste den också främja små och medelstora företag. Totalt bidrar små och medelstora företag med nästan två tredjedelar av sysselsättningen i den europeiska icke-finansiella privata sektorn och missgynnas ändå ofta av reglerna för offentlig upphandling.

 

Offentlig upphandling måste gynna dem som är effektiva och innovativa i fråga om hållbarhet och beständighet.

 

Att ta ansvar för reklam

 

Företag världen över spenderar varje år 1,3 triljoner på kommersiell kommunikation och 600 miljarder på reklam. Även om reklam historiskt sett har varit avsedd att ha en informativ funktion genom att vägleda konsumenterna i deras val, har den i dag framför allt en övertygande funktion. Den ökar inte bara på artificiell väg den globala konsumtionsnivån, och snarare än att leda konsumenterna mot de mest hållbara och ansvarsfulla märkena, leds de till dem som lägger stora belopp på marknadsföring. Dessutom är det i huvudsak ett litet antal företag som står för reklamutgifterna, ofta stora multinationella företag, medan små och medelstora företag och mycket små företag inte har budget att göra liknande reklam.

 

Särskilt marknaden för reklam på internet har ökat avsevärt sedan internets utveckling inleddes. För att ytterligare öka försäljningen har kravet om en allt mer riktad och individanpassad reklam lett till aggressiva metoder för inhämtning av personuppgifter från användare av internet och digital teknik. Denna typ av praxis leder till att många i den akademiska världen beskriver vår samtid som övervakningskapitalismens epok. Det är viktigare än någonsin att garantera de principer som fastställs i den allmänna dataskyddsförordningen, men också att reglera metoderna för annonsörers systematiska inhämtning av personuppgifter.

 

I detta sammanhang är det mycket viktigt att erkänna reklambranschens ansvar och att reglera dess metoder. Till att börja med bör innehållet regleras, genom förbud mot miljöpåståenden som inte är underbyggda, men också mot reklam för produkter eller tjänster som skadar hälsan eller miljön.

 

Nästa steg vore en reglering av metoderna, närmare bestämt en reglering av massinhämtningen av konsumenters personuppgifter och kommersialiseringen av dessa, och genom att sociala aktörer och miljöintressenter får tillbaka sitt rättmätiga utrymme för att kommunicera.

 

Avslutningsvis bör vi införa ett större finansiellt ansvarstagande, genom att kräva full insyn i företags utgifter för reklam och genom att införa en europeisk skatt på reklam.

 

SLUTSATS

 

Detta betänkande har som ambition att skapa en övergång till en ny fas med en inre marknad där alla produkter och tjänster är socialt rättvisa och miljövänliga. En marknad som har en motståndskraftig och cirkulär ekonomi, där konsumenterna kan vara säkra på att de köper säkra och lättillgängliga produkter och tjänster och att de kan göra välgrundade val och där de bästa producenterna kan dra nytta av marknadens fördelar, oavsett deras storlek eller ursprungliga budget. Vi vill ge tillbaka makten till de europeiska konsumenterna och till företag med god praxis, för att försvara en värld som är önskvärd i socialt och ekologiskt hänseende.


 

 

YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR MILJÖ, FOLKHÄLSA OCH LIVSMEDELSSÄKERHET (17.7.2020)

<CommissionInt>till utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd</CommissionInt>


<Titre>över ”På väg mot en mer hållbar inre marknad för företag och konsumenter”</Titre>

<DocRef>(2020/2021(INI))</DocRef>

Föredragande av yttrande: <Depute>Pascal Canfin</Depute>

 

 

FÖRSLAG

Utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet uppmanar utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd att som ansvarigt utskott infoga följande förslag i det förslag till resolution som antas:

1. Europaparlamentet betonar att EU:s nya återhämtningsplan bör se till att EU-medel för återhämtning används endast på ett sätt som är förenligt med unionens klimat- och miljömål. Parlamentet uppmanar kommissionen att också fastställa EU-riktlinjer för medlemsstaterna om hur de ska utforma sina nationella investeringsplaner så att de överensstämmer med den europeiska gröna given, Parisavtalet och FN:s mål för hållbar utveckling. Parlamentet uppmanar också kommissionen att utarbeta EU-riktlinjer för miljövillkor med tanke på de miljarder som beviljats i statligt stöd till stora företag som en följd av covid-19-krisen. Parlamentet betonar att den nya återhämtningsplanen och de ovannämnda riktlinjerna bör göra det möjligt för EU att rädda och omvandla sin ekonomi (dvs. ta EU ur krisen och påskynda omställningen mot klimatneutralitet och en cirkulär ekonomi), samtidigt som ingen får lämnas utanför.

2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fullfölja initiativen inom ramen för den europeiska gröna given, inbegripet de åtgärder som fastställs i handlingsplanen för den cirkulära ekonomin, för att fortsätta kampen mot klimatförändringarna, förlusten av biologisk mångfald och miljöförstöringen. Parlamentet betonar vikten av att motarbeta alla förslag om att skjuta upp införandet av strängare normer eller efterlevnaden av redan fastställda skyldigheter. Parlamentet anser att alla sådana förslag bör granskas kritiskt och då inte bara beakta de berörda företagens kommersiella intressen, utan även de bredare sociala intressena, i syfte att eftersträva målen om full sysselsättning och sociala framsteg.

3. Europaparlamentet betonar vikten av kortare leveranskedjor och minskat beroende av tredjeländer inom viktiga sektorer som t.ex. produktion av läkemedel, energi och livsmedel, särskilt genom grön och social offentlig upphandling och begränsad import av produkter som tillverkats enligt låga arbets- och miljönormer.

4. Europaparlamentet betonar att de kommande lagstiftningsförslagen om att främja en mer hållbar inre marknad för företag och konsumenter bör ligga helt i linje med målet att begränsa den globala uppvärmningen till under 1,5 °C och att de inte bör bidra till förlusten av biologisk mångfald.

5. Europaparlamentet påminner om att unionen är både världens näst största ekonomiska makt och världens största handelsmakt. Parlamentet pekar på att den inre marknaden är ett kraftfullt verktyg som måste användas för att utveckla hållbara och cirkulära produkter eller hållbar och cirkulär teknik som kommer att bli morgondagens norm, och som gör det möjligt för medborgarna att till ett överkomligt pris köpa säkrare och hälsosammare produkter som är mer skonsamma mot vår planet.

6. Europaparlamentet betonar att omställningen till klimatneutralitet senast 2050 och övergången till en verkligt cirkulär ekonomi och en hållbar inre marknad kommer att skapa nya affärsmöjligheter och arbetstillfällen och därför kan bidra avsevärt till en hållbar ekonomisk återhämtning.

7. Europaparlamentet betonar att vid omställningen till en cirkulär ekonomi och klimatneutralitet senast 2050 är det mycket viktigt att kommissionen och medlemsstaterna på korrekt sätt bedömer sysselsättningsbehoven, däribland utbildnings- och fortbildningskraven, främjar ekonomins utveckling och gör sitt yttersta för att åstadkomma en jämlik och rättvis omställning.

8. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samarbeta med alla delar av samhället och med alla intressenter, däribland medborgare/konsumenter, konsumentorganisationer och icke-statliga organisationer, företag, fackföreningar och arbetstagarföreträdare, för att stärka deras ställning och möjligheter att arbeta i riktning mot en hållbar inre marknad.

9. Europaparlamentet påpekar att man bör främja både hållbar produktion och hållbar konsumtion. Parlamentet anser i detta avseende att resurseffektiviteten bör förbättras genom ökad cirkularitet i värdekedjorna, minskad resursförbrukning, ökad spridning av sekundära råvaror, minimerad avfallsgenerering och fullständig tillämpning av de åtgärder som anges i direktiv 2008/98/EG, bland annat genom att minska innehållet av farliga ämnen. Parlamentet betonar att det bör utvecklas en ny ekonomi som omfattar cirkulära tjänster.

10. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att satsa mer på systemplanering för att ta fram produktionsprocesser där avfallet från ett process- och produktionsflöde effektivt kan tillvaratas som en resurs i en annan produktionsprocess.

11. Europaparlamentet anser att det finns goda möjligheter att öka den inre marknadens hållbarhet vad gäller modeller för ”produkter i form av tjänster”, som också bör vidareutvecklas.

12. Europaparlamentet betonar att EU är en del av en starkt globaliserad ekonomi och att unionen därför inte får bli en isolerad hållbar marknad om den orsakar eller bidrar till ohållbara metoder utanför sina gränser. Parlamentet uppmanar kommissionen att införa åtgärder av omvälvande karaktär när det gäller hållbarheten för de produkter, resurser och tjänster som exporteras utanför EU, för att säkerställa samma hållbarhetsnormer och cirkularitet.

13. Europaparlamentet uppmanar alla företag och organisationer att registrera sig i EU:s miljölednings- och miljörevisionsordning (Emas) för att förbättra sin miljöprestanda. Parlamentet ser fram emot den kommande översynen av direktivet om icke-finansiell rapportering, som avsevärt bör förbättra tillgången till information om företagens miljöprestanda.

14. Europaparlamentet efterlyser en utvidgning av ekodesigndirektivet för att se till att alla produkter och förpackningar som släpps ut på EU:s marknad kan uppgraderas, återanvändas, repareras och slutligen återvinnas på högsta nivå, så att materialets värde inte försämras. I detta avseende måste man utgå från ett utvidgat producentansvar.

15. Europaparlamentet betonar att det bör fastställas stränga krav på grundval av tillbörlig aktsamhet för att säkerställa att det på unionsmarknaden inte släpps ut några produkter som leder till miljöförstöring eller kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

16. Europaparlamentet erkänner att det är oerhört viktigt att narrativet inom våra industrier ändras från ”från vaggan till graven” till ”från vaggan till vaggan”, och att hållbarheten stärks i alla steg i leveranskedjorna, så att den miljömässiga och sociala hållbarheten för både slutprodukten och tillverkningen av alla dess komponenter och utvinningen av råvaror säkerställs.

17. Europaparlamentet anser att det är av avgörande betydelse att man så snart som möjligt ser till att det ”hållbara valet” blir standardvalet – ett attraktivt och tillgängligt val till ett överkomligt pris – för alla konsumenter i EU. Parlamentet välkomnar i detta avseende varmt kommissionens avsikt att utveckla en ram för en hållbar produktpolicy som bland annat kommer att stärka och utvidga ekodesign i syfte att förbättra produkternas hållbarhet genom olika krav innan de släpps ut på marknaden. Parlamentet uppmanar kommissionen att definiera minimikrav och minimimål i fråga om prestanda – bland annat genom att införa minimiperioder för leverans av reservdelar per produktkategori samt rimliga maximala leveranstider – för design, produktion och saluföring av produkter som är hållbara, säkra och lämpar sig för flerfaldig användning, som är hållbara ur teknisk synvinkel och lätta att reparera, som inte innehåller några farliga ämnen och som, när de blivit avfall och förberetts för återanvändning eller återvinning, lämpar sig för att tillhandahållas eller släppas ut på marknaden, i syfte att underlätta ett vederbörligt genomförande av avfallshierarkin. Kommissionen uppmanas också att stödja och utveckla ekonomiska verktyg som gör ”hållbara val” ekonomiskt fördelaktiga.

18. Europaparlamentet framhåller att en längre livstid för produkter förutsätter att det antas åtgärder som förbjuder programmerat åldrande. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka rapporterna om att produkter såsom smarttelefoner avsiktligt utformas på ett sätt som ger dem en mycket begränsad användningstid, samt föreslå åtgärder för att förbjuda detta.

19. Europaparlamentet betonar att man i enlighet med avfallshierarkin bör ge högsta prioritet åt förebyggande, såsom det definieras i ramdirektivet om avfall.

20. Europaparlamentet betonar att konsumenterna bör kunna delta fullt ut i den ekologiska omställningen. Kommissionen uppmanas att utarbeta lagstiftningsförslag om de verktyg som behövs för att uppnå detta mål, bland annat genom krav på förbättrad produktinformation via obligatorisk märkning av en produkts hållbarhet och reparerbarhet (förväntad livslängd, tillgång till reservdelar osv.), fastställande av hållbarhet och reparerbarhet som produktens huvudsakliga egenskaper enligt direktiven 2011/83/EU och 2005/29/EU, förbättrade metoder för att kontrollera miljöpåståenden innan en produkt släpps ut på marknaden, utvidgning av rättsliga garantier som är anpassade till en produktkategoris uppskattade livstid och definitioner, förbud mot metoder som syftar till att avsiktligt förkorta en produkts livslängd, såsom att förhindra reparationer under produktdesignfasen eller avsiktligt orsaka sämre prestanda efter en mjukvaruuppdatering (planerat åldrande), och förhindrande av grönmålning, genom att lägga till dessa metoder i bilaga I till direktiv 2005/29.

21. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att garantera att de som bor i EU har rätt att få sina varor reparerade till ett överkomligt pris genom en rad särskilda åtgärder, till exempel skyldigheten att vid köptillfället tillhandahålla information om tillgången till och priset på reservdelar och den tid det tar att reparera dem. Kommissionen uppmanas också att ge alla reparatörer, inklusive konsumenter, icke-diskriminerande tillgång till reparations- och underhållsinformation, att verka för standardisering i syfte att främja driftskompatibla reservdelar. Vidare uppmanas kommissionen att prioritera reparation framför byte genom riktade incitament, och att stödja reparationstjänster genom ekonomiska incitament. Parlamentet betonar att sådana verktyg måste bygga på sunda miljökriterier som gör att konsumenterna noggrant kan bedöma produkters miljöpåverkan utifrån deras livscykel, miljöavtryck, livslängd och kvalitet. Parlamentet betonar dock att främjandet av hållbar konsumtion endast är en sida av frågan och att omställningen till cirkularitet bör ha sin början i produktions- och ekodesignstadiet.

22. Europaparlamentet noterar vikten av en välfungerande inre marknad för avfallshantering, och betonar behovet av att ytterligare förbättra marknadsvillkoren för återvinning av avfall. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att underlätta en sådan förbättring, bland annat genom lagstiftningsförslag för att säkerställa en större harmonisering av lagstiftningen.

23. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att också på ett adekvat sätt ta itu med produkternas dubbla kvalitet och att se till att människor i alla medlemsstater har tillgång till samma kvalitet på livsmedel och andra produkter och att de åtnjuter samma konsumenträttigheter, såsom rätten till reparation, oavsett i vilken medlemsstat de är bosatta.

24. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja jämförbar och harmoniserad produktinformation, inklusive frivillig märkning av produkter, för både konsumenter och företag, på grundval av hårddata och konsumentforskning och i fullständigt samråd med alla berörda intressenter, samtidigt som man undviker att alltför stora bördor läggs på små och medelstora företag.

25. Europaparlamentet begär att det antas ekodesignkrav för ett så brett utbud produkter som möjligt. Parlamentet understryker att ekodesignkraven bör vara obligatoriska, och uppmanar till att de ska tillämpas på produkter som inte är energiprodukter och som har stor miljöpåverkan, såsom textilier och möbler.

26. Europaparlamentet begär att man inför och använder obligatoriska pantsystem liknande dem som finns för flaskor, som gör att materialet kan behålla ungefär samma kvalitet från en användning till nästa.

27. Europaparlamentet föreslår att det utarbetas tydliga riktlinjer och normer för miljöpåståenden och åtaganden som utmynnar i miljömärken. Parlamentet ser fram emot det planerade lagstiftningsförslaget om styrkande av miljöpåståenden. Parlamentet anser att konsumenterna kommer att ha större förtroende för produkter och marknader om man ger konsumenterna insyn och vägledning genom korrekt och pålitlig information och miljömärkning, något som i slutändan kommer att leda till hållbar konsumtion.

28. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra ramen för transport av sorterat avfall och återvunnet material inom och utanför EU i enlighet med ramdirektivet om avfall, för att underlätta hållbara ekonomiska villkor på EU:s återvinningsmarknader och säkerställa ett effektivt miljöskydd vid avfallstransporter utanför EU.

29. Europaparlamentet betonar vikten av att engagera den privata sektorn som en ansvarstagande aktör i övergången till en mer hållbar och cirkulär ekonomi. Parlamentet konstaterar att hållbara och cirkulära metoder inom branschen är avgörande för att uppnå målen i den europeiska gröna given och Parisavtalet.

30. Europaparlamentet efterlyser en översyn av direktivet om miljömärkning för att förbättra konsumentinformationen om reparerbarhet, tillgänglighet och överkomliga priser på reservdelar och gör-det-själv-alternativ.

31. Europaparlamentet noterar att den privata sektorn för avfallshantering spelar en avgörande roll när det gäller att stärka den cirkulära ekonomin, eftersom dess marknadsandel ligger på 60 % för hushållsavfall och 75 % för industriellt och kommersiellt avfall. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stimulera investeringar i och av den privata sektorn för att ge ytterligare incitament till en hållbar avfallshantering och stödja efterfrågan på återvunnet material och produkter som innehåller återvunnet material.

32. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja spridningen av återvunnet innehåll genom att bygga på befintliga initiativ och främja nya initiativ från industrin och berörda intressenter.

33. Europaparlamentet anser att ekodesigndirektivet medför en stor outnyttjad potential till förbättrad resurseffektivitet. Parlamentet uppmanar kommissionen att prioritera genomförandet och översynen av åtgärder för produkterna med störst potential i fråga om energibesparingar i primärenergi och den cirkulära ekonomin. Parlamentet efterlyser systematiska och djupgående analyser av den cirkulära ekonomins potential, vilka ska genomföras vid förstudier av hur ekodesignåtgärder kan utvidgas till andra produktkategorier.

34. Europaparlamentet betonar den roll som miljöanpassad offentlig upphandling spelar för att påskynda övergången till en hållbar och cirkulär ekonomi och vikten av att genomföra miljöanpassad offentlig upphandling i samband med EU:s ekonomiska återhämtning. Parlamentet påminner om kommissionens åtaganden att föreslå mer lagstiftning om miljöanpassad offentlig upphandling, och uppmanar kommissionen att lägga fram ett ambitiöst förslag som avsevärt skulle öka användningen av miljöanpassad offentlig upphandling, i enlighet med målen för den europeiska gröna given, så att det gröna alternativet i all offentlig upphandling bör vara standardvalet, som man antingen ska följa eller förklara, så att undantas beviljas endast om det finns goda skäl.

35. Europaparlamentet pekar på att de globala värdekedjorna måste diversifieras genom de nya reglerna för e-handel, ingåendet av avtalet om miljöanpassade varor, som har potential att stimulera användningen av miljöanpassade varor, och reformen av immateriella rättigheter på internationell nivå för att förbättra konkurrenskraften och för att effektivare skydda och belöna kreativt arbete och innovation, i syfte att uppnå en verkligt hållbar inre marknad.

36. Europaparlamentet understryker att alla konsumenter bör ha rätt till säkra produkter som inte skadar miljön eller människors hälsa. Parlamentet efterlyser en snabb och effektiv utfasning av och ett snabbt och effektivt förbud mot farliga ämnen som används på den inre marknaden. Parlamentet betonar att detta är särskilt viktigt i fråga om ämnen med hormonstörande egenskaper. Parlamentet betonar att utvecklingen av en hållbar inre marknad måste bygga på att man skapar en giftfri cirkulär ekonomi och miljö där farliga ämnen inte används eller återvinns.

37. Europaparlamentet anser att det är viktigt att öka allmänhetens medvetenhet om konsumenternas rättigheter och vikten av hållbar konsumtion av produkter och tjänster. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att underlätta denna medvetenhet genom en plattform för utbyte av bästa praxis som omfattar medborgare och företrädare för de offentliga och privata sektorerna, lokala myndigheter, den akademiska världen, icke-statliga organisationer och organisationer i det civila samhället samt konsumentorganisationer för att se till att alla medborgare har tillgång till lättförståelig och uttömmande information.

 

INFORMATION OM ANTAGANDET I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande

16.7.2020

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

43

6

28

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Nikos Androulakis, Bartosz Arłukowicz, Margrete Auken, Simona Baldassarre, Marek Paweł Balt, Traian Băsescu, Aurelia Beigneux, Monika Beňová, Sergio Berlato, Alexander Bernhuber, Malin Björk, Simona Bonafè, Delara Burkhardt, Pascal Canfin, Sara Cerdas, Mohammed Chahim, Tudor Ciuhodaru, Nathalie Colin-Oesterlé, Miriam Dalli, Esther de Lange, Christian Doleschal, Marco Dreosto, Bas Eickhout, Eleonora Evi, Agnès Evren, Fredrick Federley, Andreas Glück, Catherine Griset, Jytte Guteland, Anja Hazekamp, Martin Hojsík, Pär Holmgren, Yannick Jadot, Adam Jarubas, Petros Kokkalis, Athanasios Konstantinou, Ewa Kopacz, Joanna Kopcińska, Peter Liese, Sylvia Limmer, Javi López, César Luena, Fulvio Martusciello, Liudas Mažylis, Joëlle Mélin, Tilly Metz, Silvia Modig, Dolors Montserrat, Alessandra Moretti, Dan-Ștefan Motreanu, Ville Niinistö, Ljudmila Novak, Grace O’Sullivan, Jutta Paulus, Jessica Polfjärd, Luisa Regimenti, Frédérique Ries, María Soraya Rodríguez Ramos, Sándor Rónai, Rob Rooken, Silvia Sardone, Christine Schneider, Günther Sidl, Linea Søgaard-Lidell, Nicolae Ştefănuță, Edina Tóth, Véronique Trillet-Lenoir, Petar Vitanov, Alexandr Vondra, Mick Wallace, Pernille Weiss, Michal Wiezik, Tiemo Wölken, Anna Zalewska

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Billy Kelleher

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 209.7)

Margarita de la Pisa Carrión, Veronika Vrecionová

 


 

SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP

I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

43

+

PPE

Michal WIEZIK

S&D

Nikos ANDROULAKIS, Marek Paweł BALT, Monika BEŇOVÁ, Simona BONAFÈ, Delara BURKHARDT, Sara CERDAS, Mohammed CHAHIM, Tudor CIUHODARU, Miriam DALLI, Jytte GUTELAND, Javi LÓPEZ, César LUENA, Alessandra MORETTI, Sándor RÓNAI, Günther SIDL, Petar VITANOV, Tiemo WÖLKEN

Renew

Pascal CANFIN, Fredrick FEDERLEY, Andreas GLÜCK, Martin HOJSÍK, Billy KELLEHER, Frédérique RIES, María Soraya RODRÍGUEZ RAMOS, Nicolae ŞTEFĂNUȚĂ, Linea SØGAARD-LIDELL, Véronique TRILLET-LENOIR

Verts/ALE

Margrete AUKEN, Bas EICKHOUT, Pär HOLMGREN, Yannick JADOT, Tilly METZ, Ville NIINISTÖ, Grace O'SULLIVAN, Jutta PAULUS

GUE/NGL

Malin BJÖRK, Anja HAZEKAMP, Petros KOKKALIS, Silvia MODIG, Mick WALLACE

NI

Eleonora EVI, Athanasios KONSTANTINOU

 

6

-

ID

Simona BALDASSARRE, Marco DREOSTO, Sylvia LIMMER, Luisa REGIMENTI, Silvia SARDONE

ECR

Rob ROOKEN

 

28

0

PPE

Bartosz ARŁUKOWICZ, Traian BĂSESCU, Alexander BERNHUBER, Nathalie COLIN-OESTERLÉ, Christian DOLESCHAL, Agnès EVREN, Adam JARUBAS, Ewa KOPACZ, Esther de LANGE, Peter LIESE, Fulvio MARTUSCIELLO, Liudas MAŽYLIS, Dolors MONTSERRAT, Dan-Ștefan MOTREANU, Ljudmila NOVAK, Jessica POLFJÄRD, Christine SCHNEIDER, Edina TÓTH, Pernille WEISS

ID

Aurelia BEIGNEUX, Catherine GRISET, Joëlle MÉLIN

ECR

Sergio BERLATO, Margarita DE LA PISA CARRIÓN, Joanna KOPCIŃSKA, Alexandr VONDRA, Veronika VRECIONOVÁ, Anna ZALEWSKA

 

Teckenförklaring:

+ : Ja-röster

- : Nej-röster

0 : Nedlagda röster

 

 


 

 

INFORMATION OM ANTAGANDET I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Antagande

26.10.2020

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

20

2

23

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Andrus Ansip, Pablo Arias Echeverría, Alessandra Basso, Brando Benifei, Adam Bielan, Biljana Borzan, Vlad-Marius Botoş, Markus Buchheit, Dita Charanzová, Deirdre Clune, David Cormand, Carlo Fidanza, Evelyne Gebhardt, Alexandra Geese, Sandro Gozi, Maria Grapini, Svenja Hahn, Virginie Joron, Eugen Jurzyca, Arba Kokalari, Marcel Kolaja, Kateřina Konečná, Jean-Lin Lacapelle, Maria-Manuel Leitão-Marques, Morten Løkkegaard, Adriana Maldonado López, Antonius Manders, Beata Mazurek, Leszek Miller, Dan-Ştefan Motreanu, Kris Peeters, Anne-Sophie Pelletier, Miroslav Radačovský, Christel Schaldemose, Andreas Schwab, Ivan Štefanec, Róża Thun und Hohenstein, Kim Van Sparrentak, Marion Walsmann, Marco Zullo

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Marc Angel, Pascal Arimont, Marco Campomenosi, Salvatore De Meo, Claude Gruffat

 


 

SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

20

+

S&D

Marc Angel, Brando Benifei, Biljana Borzan, Evelyne Gebhardt, Maria Grapini, Maria-Manuel Leitão-Marques, Adriana Maldonado López, Leszek Miller, Christel Schaldemose

RENEW

Sandro Gozi

ID

Virginie Joron, Jean-Lin Lacapelle

GREENS/EFA

David Cormand, Alexandra Geese, Claude Gruffat, Marcel Kolaja, Kim Van Sparrentak

EUL/NGL

Kateřina Konečná, Anne-Sophie Pelletier

NI

Marco Zullo

 

2

-

ID

Eugen Jurzyca

NI

Miroslav Radačovský

 

23

0

EPP

Pablo Arias Echeverría, Pascal Arimont, Deirdre Clune, Salvatore De Meo, Arba Kokalari, Antonius Manders, Dan-Ştefan Motreanu, Kris Peeters, Andreas Schwab, Ivan Štefanec, Róża Thun und Hohenstein, Marion Walsmann

RENEW

Andrus Ansip, Vlad-Marius Botoş, Dita Charanzová, Svenja Hahn, Morten Løkkegaard

ID

Alessandra Basso, Markus Buchheit, Marco Campomenosi

ECR

Adam Bielan, Carlo Fidanza, Beata Mazurek

 

Teckenförklaring:

+ : Ja-röster

- : Nej-röster

0 : Nedlagda röster

 

 

[1] EUT L 149, 11.6.2005, s. 22.

[2] EUT L 304, 22.11.2011, s. 64.

[3] EUT L 136, 22.5.2019, s. 28.

[4] EUT L 169, 25.6.2019, s. 1.

[5] Antagna texter, P8_TA(2017)0287.

[6] EUT C 433, 23.12.2019, s. 146.

[7] Antagna texter, P9_TA(2020)0005.

[8] Antagna texter, P9_TA(2020)0005.

[9] Antagna texter, P8_TA(2017)0287.

[10] Antagna texter, P8_TA(2017)0287, skäl S.

[11] Särskild Eurobarometerundersökning 503 från december 2019 Attitudes towards the impact of digitalisation on Daily life.

[12] Undersökning genomförd i december 2015 på uppdrag av kommissionen Consumer market study on the functioning of legal and commercial guarantees for consumers in the EU.

[13] Flash Eurobarometer 388 från juni 2014 Attitude of Europeans towards waste management and resource efficiency.

[14] Europas miljö – tillstånd och utblick 2020, Europeiska miljöbyrån, s. 50.

[15] Ibid., s. 49.

[16] Europaparlamentets och rådets beslut nr 1386/2013/EU av den 20 november 2013 om ett allmänt miljöhandlingsprogram för unionen till 2020 – Att leva gott inom planetens gränser: ”År 2050 lever vi gott inom planetens ekologiska gränser. Vårt välstånd och vår goda miljö bygger på en innovativ kretsloppsekonomi där ingenting slösas bort och där naturresurser förvaltas hållbart och biologisk mångfald skyddas, värderas och återställs på sätt som stärker vårt samhälles motståndskraft. Vår utsläppssnåla tillväxt är sedan länge frikopplad från resursanvändningen och anger takten för ett säkert och hållbart globalt samhälle.”

[17] EU overshoot day, Living Beyond Natures’ limits, 10 maj 2019”, WWF and the Global Footprint Network.

[18] Yttrande på eget initiativ om ”Mot en mer hållbar konsumtion: industriprodukters livslängd och konsumentupplysning för att återställa förtroendet”.

[19] Direktiv 2018/851/EU om ändring av direktiv 2008/98/EG.

[20] ”Behavioural Study on Consumers' Engagement in the Circular Economy - Final report”, Europeiska kommissionen, oktober 2018, ISBN: 978-92-9200-885-7, s. 11.

Senaste uppdatering: 18 november 2020Rättsligt meddelande - Integritetspolicy