Betänkande - A9-0210/2020Betänkande
A9-0210/2020
Europaparlamentet

BETÄNKANDE om uppnående av långvariga politiska effekter för Europaåret för kulturarv

4.11.2020 - (2019/2194(INI))

Utskottet för kultur och utbildning
Föredragande: Dace Melbārde


Förfarande : 2019/2194(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :  
A9-0210/2020
Ingivna texter :
A9-0210/2020
Debatter :
Omröstningar :
Antagna texter :


PR_INI

INNEHÅLL

Sida

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

MOTIVERING

INFORMATION OM ANTAGANDET I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

 


FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om uppnående av långvariga politiska effekter för Europaåret för kulturarv

(2019/2194(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

– med beaktande av ingressen till fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), där det anges att signatärerna ”har inspirerats av Europas kulturella, religiösa och humanistiska arv” och önskar ”stärka solidariteten mellan sina folk samtidigt som de respekterar deras historia, kultur och traditioner”, samt av artikel 3.3 i EU-fördraget[1],

– med beaktande av artikel 167 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF‑fördraget)[2],

– med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artikel 22[3],

– med beaktande av konventionen om skydd för och främjande av mångfalden av kulturyttringar, som antogs av Unescos allmänna konferens vid den 33:e sessionen den 20 oktober 2005[4],

– med beaktande av konventionen om skydd för världens kultur- och naturarv, som antogs av Unescos allmänna konferens vid den 17:e sessionen den 16 november 1972 (Världsarvskonventionen)[5],

– med beaktande av konventionen om tryggande av det immateriella kulturarvet, som antogs av Unescos allmänna konferens vid den 32:a sessionen den 17 oktober 2003[6],

– med beaktande av konventionen om skydd för kulturarv under vatten, som antogs av Unescos allmänna konferens vid den 31:a sessionen den 2 november 2001[7],

– med beaktande av Haagkonventionen från 1954 om skydd för kulturell egendom i händelse av väpnad konflikt[8],

– med beaktande av konventionen om åtgärder för att förbjuda och förhindra olovlig införsel, utförsel och överlåtelse av äganderätten till kulturegendom, som antogs av Unescos allmänna konferens vid den 16:e sessionen den 14 november 1970[9],

– med beaktande av rådets slutsatser om arbetsplanen för kultur 2019–2022[10],

– med beaktande av meddelandet av den 22 maj 2018 från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén En ny europeisk agenda för kultur (COM(2018)0267)[11],

– med beaktande av kommissionens rapport av den 28 oktober 2019 till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om genomförandet, resultaten och den allmänna bedömningen av Europaåret för kulturarv 2018 (COM(2019)0548)[12],

– med beaktande av meddelandet av den 11 december 2019 från kommissionen till Europaparlamentet, Europeiska rådet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén Den europeiska gröna given (COM(2019)0640)[13],

– med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/60/EU av den 15 maj 2014 om återlämnande av kulturföremål som olagligen förts bort från en medlemsstats territorium och om ändring av förordning (EU) nr 1024/2012[14],

– med beaktande av sin resolution av den 8 september 2015 om en integrerad kulturarvsstrategi för Europa[15],

– med beaktande av sitt betänkande av den 23 november 2018 om den nya europeiska agendan för kultur,

– med beaktande av sin resolution av den 19 september 2019 om vikten av europeisk hågkomst för Europas framtid[16],

– med beaktande av rådets slutsatser av den 25 november 2014 om delaktighetsbaserad styrning av kulturarvet[17],

– med beaktande av rådets resolution av den 26 juni 2000 om bevarande och framhävande av det europeiska filmhistoriska kulturarvet[18],

– med beaktande av rådets slutsatser av den 21 maj 2014 om kulturarvet som en strategisk resurs för ett hållbart Europa[19],

– med beaktande av rådets slutsatser av den 8 juni 2018 om behovet att framhäva kulturarvet i EU:s politik[20],

– med beaktande av Europarådets ramkonvention om kulturarvets betydelse för samhället (Farokonventionen) av den 13 oktober 2005[21],

– med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 5 december 2018 om en europeisk ram för åtgärder för kulturarv (SWD(2018)0491)[22],

– med beaktande av resolutionen av den 22 november 2019 från Europeiska unionens råd och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, om den hållbara utvecklingens kulturella dimension (13956/19)[23],

– med beaktande av Eurobarometerundersökningen om kulturarvet (särskild Eurobarometer 466)[24],

– med beaktande av kommissionens meddelande av den 22 juli 2014 En integrerad kulturarvsstrategi för Europa (COM(2014)0477)[25],

– med beaktande av Regionkommitténs yttrande från november 2014 över kommissionens meddelande En integrerad kulturarvsstrategi för Europa (2015/C 195/04)[26],

– med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2017/864 av den 17 maj 2017 om ett Europaår för kulturarv (2018)[27],

– med beaktande av kommissionens rekommendation av den 27 oktober 2011 om digitalisering av och tillgång via internet till kulturellt material och digitalt bevarande (2011/711/EU)[28],

– med beaktande av samarbetsförklaringen om stärkande av kulturarvets digitalisering av den 9 april 2019[29],

– med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén Kommissionens arbetsprogram 2020 – En ambitiösare union (COM(2020)0037)[30],

– med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande Bidraget från Europas landsbygdsområden till Europaåret för kulturarv 2018 som säkerställer hållbarhet och sammanhållning mellan städer och landsbygd (NAT/738‑EESC‑2018−01641)[31],

– med beaktande av Davosförklaringen från 2018 om skapandet av en högkvalitativ byggkultur i Europa[32],

– med beaktande av Leeuwardenförklaringen av den 23 november 2018 Adaptive re-use of the built heritage[33] (Anpassad återanvändning av byggnadskulturarvet),

– med beaktande av den förklaring som antogs vid det informella mötet mellan medlemsstaternas ministrar med ansvar för kulturella och europeiska frågor den 3 maj 2019 efter branden i katedralen Notre-Dame i Paris[34],

– med beaktande av Europarådets europeiska kulturkonvention av den 19 december 1954[35],

– med beaktande av Europa Nostras handlingsplan Cultural Heritage for the Future of Europe (Kulturarvet för Europas framtid), även kallad Berlin Call to Action, av den 22 juni 2018[36] och dess Parismanifest Relançons l’Europe par la culture et le patrimoine culturel! (Låt oss återlansera Europa genom kulturen och kulturarvet) av den 30 oktober 2019[37],

– med beaktande av 2015 års studie Cultural Heritage Counts for Europe (Kulturarvet gäller för Europa)[38],

– med beaktande av Barcelonaförklaringen om turism och kulturarv Better Places to Live, Better Places to Visit (Bättre platser att leva, bättre platser att besöka) av den 11 oktober 2018[39],

– med beaktande av 2018 års studie Safeguarding cultural heritage from natural and man-made disasters (Skydda kulturarvet mot naturkatastrofer och katastrofer som orsakats av människor)[40],

– med beaktande av 2019 års dokument från International Council on Monuments and Sites (Icomos) European quality principles for EU-funded interventions with potential impact upon cultural heritage (Europeiska kvalitetsprinciper för EU-finansierade insatser med potentiell inverkan på kulturarvet)[41],

– med beaktande av den internationella konventionen om bevarande och restaurering av minnesmärken och områden av historiskt intresse (Venedigstadgan 1964)[42],

– med beaktande av 1985 års Granadakonvention om skydd för byggnadskulturarvet i Europa[43],

– med beaktande av 1992 års Vallettakonvention om skydd för det arkeologiska kulturarvet i Europa[44],

– med beaktande av EU:s kulturarvspris/Europa Nostra-priset,

– med beaktande av FN:s mål för hållbar utveckling, särskilt mål 4, 11 och 13,

– med beaktande av Horisont Europa-programmets andra pelare, klustret Kultur, kreativitet och inkluderande samhällen[45],

– med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1295/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av programmet Kreativa Europa (2014–2020) och om upphävande av beslut nr 1718/2006/EG, nr 1855/2006/EG och nr 1041/2009/EG[46],

– med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 av den 17 december 2013 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, om fastställande av allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006[47],

– med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1301/2013 av den 17 december 2013 om Europeiska regionala utvecklingsfonden och om särskilda bestämmelser för målet Investering för tillväxt och sysselsättning samt om upphävande av förordning (EG) nr 1080/2006[48],

–  med beaktande av sin resolution av den 11 september 2018 om likabehandling av språk i den digitala tidsåldern[49],

–  med beaktande av sin resolution av den 13 november 2018 om minimistandarder för minoriteter i EU[50],

–  med beaktande av sin resolution av den 11 september 2013 om utrotningshotade europeiska språk och den språkliga mångfalden inom EU[51],

– med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1291/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020) och om upphävande av beslut nr 1982/2006/EG[52],

– med beaktande av de åtaganden som den nominerade kommissionsledamoten med ansvar för innovation, forskning, utbildning, kultur och ungdomsfrågor ingick under sin utfrågning i Europaparlamentet den 30 september 2019,

– med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

– med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur och utbildning (A9-0210/2020), och av följande skäl:

A. Europas materiella, immateriella, naturliga och digitala kulturarv är en källa till rikedom, ett arv från det förflutna som vittnar om Europas historia, kultur och traditioner i hela deras mångfald, som ständigt berikas under tidens gång och som måste bevaras för att kunna föras vidare till framtida generationer.

B. Det europeiska kulturarvet är en källa till hågkomst, kollektiva minnen och kunskaper som stärker vår gemensamma känsla av tillhörighet.

C. Kulturen och kulturarvet bidrar till att vara identitetsstärkande och att främja social sammanhållning, stabilitet och förståelse i samhället.

D. Kulturarvet är ett värde i sig, mångfaldigt, och har flera olika nivåer (lokal, regional, nationell, europeisk och global) och former (materiella, immateriella, naturliga, digitala och digitaliserade) som är inbördes sammankopplade.

E. Kulturarvet bidrar starkt till de kulturella och kreativa sektorerna både inom och utanför Europa.

F. Över 300 000 personer i Europa är anställda inom kulturarvssektorn, medan 7,8 miljoner arbetstillfällen i Europa är indirekt kopplade till denna sektor.

G. Under Europaåret för kulturarv 2018 (nedan: kulturarvsåret) anordnade man över 23 000 evenemang som nådde ut till mer än 12,8 miljoner människor i medlemsstaterna[53] (2,5 procent av befolkningen i EU-28)[54].

H. Den strategiska visionen för Europaåret för kulturarv, vilken kommer till synes i dess motto ”Vårt arv: där dåtiden möter framtiden”, kvarstår som ett rättesnöre för vad detta år har lämnat i arv; det är fråga om dels att knyta an det europeiska kulturarvet till dagens kulturproduktion, dels att stimulera Europas invånare att delta.

I. Verksamheten under kulturarvsåret hade sin tyngdpunkt förlagd dels till den unga generationen, dels till interaktiva och kreativa projekt.

J. Europaåret för kulturarv 2018 hölls under ett år med viktiga historiska minnesdagar. Under det året inföll många nationella och internationella festligheter och minneshögtider och de lämnade ett betydande avtryck på Europas kulturkarta.

K. Ett av resultaten av kulturarvsåret var inrättandet av ett europeiskt nätverk för intressenter med varaktiga band. Detta nätverk bör vara hållbart och bestående.

L.  Lokala och alleuropeiska icke-statliga organisationer och det organiserade civila samhället bidrog oerhört mycket till att kulturarvsåret lyckades väl.

M. Enligt en Eurobarometerundersökning om kulturarv anser 84 procent av de tillfrågade i medlemsstaterna att kulturarvet är viktigt för dem själva och deras lokalsamhällen. Åtta av tio personer (80 procent) anser att kulturarvet är viktigt för Europeiska unionen som helhet.

N Nästan en tredjedel av alla platser på Unescos världsarvslista finns i EU-27, bland dem 326 kulturarv, 26 naturarv och 5 kultur- och naturarv. Europa som helhet står för nästan hälften av allt som finns uppfört på Unescos världsarvslista.

O. Unescos representativa förteckning över mänsklighetens immateriella kulturarv innefattar minst 131 poster som tillskrivs länderna i EU-27.

P. Europa och Nordamerika står för 52 procent av posterna på Unescos internationella världsminnesregister.

Q. I Europa har 48 platser hittills fått det europeiska kulturarvsmärket.

R. Av de européer som intervjuades anser nio av tio (88 procent) att Europas kulturarv bör läras ut i skolan[55].

S. Av kulturarvsåret 2018 framgick det att kulturarvet kan bilda grunden för internationella projekt där medborgare i alla åldersgrupper medverkar och får möjlighet att knyta kontakter med experter. Dessa projekt visade sig fungera väl för att höja medvetenheten om den gemensamma europeiska kulturhistorien.

T. Den ökande digitaliseringen skapar nya möjligheter och utmaningar för Europas kulturella och kreativa sektorer.

U. I arbetsplanen för kultur 2019–2022, som rådet antog den 21 december 2018, ingår hållbarhet som den första av de fem prioriteringarna för det europeiska kulturpolitiska samarbetet.

V. Covid-19-utbrottet har avbrutit de flesta kulturevenemang och kraftigt kringskurit människors möjligheter att besöka, njuta av och studera en stor del av Europas kulturarv, och digitala medel är ofta det enda sättet att få tillgång till det. Offentliga sammankomster och evenemang har begränsats eller förbjudits, museer har stängts och resor begränsats, vilket fått mycket skadliga konsekvenser för konstnärer och kulturaktörer.

W. De pågående förhandlingarna om den fleråriga budgetramen 2021–2027 öppnar möjligheter för nya och gynnsamma villkor för kulturarvsinvesteringar från de europeiska struktur- och investeringsfonderna.

Att erkänna kulturarvets värde

1. Europaparlamentet anser att kulturarvet är en ovärderlig resurs som gör det möjligt för oss att reflektera över historien, föra en kritisk dialog med den och bidra till att identifiera inte enbart olika minnen, utan även de gemensamma band som knyter oss alla samman, och därmed främja mångfald, dialog, sammanhållning, solidaritet och ömsesidig förståelse samt berika kunskapen om våra materiella, immateriella, naturliga och digitala tillgångar.

2. Europaparlamentet erkänner kulturarvets roll för att främja kreativitet, innovation och hållbarhet samt utveckla intellektuell förmåga. Parlamentet anser att kulturarvet också kan vara en källa till inspiration och njutning och kan bidra till fritidsaktiviteter.

3. Europaparlamentet betonar att språk möjliggör och främjar rikedomen och mångfalden i det europeiska kulturarvet, eftersom modersmål förmedlar värden och kunskaper som ofta används för att överföra det immateriella kulturarvet. Parlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen och medlemsstaterna att vidta mer kraftfulla åtgärder för att skydda, utveckla och främja språkmångfalden i den digitala tidsåldern även genom att avsätta en tillräcklig budget för politik som rör utrotningshotade språk och genom att öka medvetenheten bland EU-medborgarna om den språkliga och kulturella rikedom som de berörda samhällena utgör.

4. Europaparlamentet påminner kommissionen och medlemsstaterna om att man i alla överväganden kring det europeiska kulturarvet måste ta full hänsyn till kulturarvet för de minoriteter som lever i EU, genom ett åtagande att erkänna och främja deras bidrag till unionens kulturella, språkliga och konstnärliga rikedom och mångfald samt insatser för att på ett gemensamt och samordnat sätt fastställa och genomföra åtgärder för att hållbart förvalta och främja dessa kulturer.

5. Europaparlamentet framhåller den roll som europeiska och alleuropeiska kulturevenemang och traditionella kulturfestivaler spelar för att öka medvetenheten om Europas kulturella rikedom och mångfald. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja och stödja sådan verksamhet och att skydda sina traditioner. Parlamentet uppmanar enträget kommissionen att överväga att finansiera sådana initiativ.

Utbildning och färdigheter

6. Europaparlamentet betonar vikten av alla typer av utbildning – formell, icke-formell och informell – som rör kulturarv och humaniora, inklusive historia och filosofi, för människor i alla åldrar. Parlamentet anser att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt elever och studenter med funktionsnedsättning och personer från mindre gynnade miljöer. Parlamentet upprepar betydelsen av att inkludera olika konstformer, såsom musik, film, teater, litteratur, design och arkitektur, i skolornas läroplaner eller som kompletterande verksamhet till läroplanen. Parlamentet anser att olika befintliga material som produceras i samband med kulturarvsåret, såsom det relevanta eTwinning-verktyget, bör främjas mer aktivt. Parlamentet uppmanar kommissionen att i större utsträckning integrera kulturarvet i sin strategi för ett europeiskt område för utbildning för att hjälpa studenter att utveckla en stark känsla av europeiskt medborgarskap.

7. Europaparlamentet anser i detta avseende att Europeiska historiens hus måste få de anslag som krävs för att kunna fungera som kunskaps- och samarbetscentrum för unga forskare, lärare och studenter från hela EU och även som instrument för att främja det europeiska kulturarvet. Parlamentet anser att ytterligare sätt att främja tillträde till huset bör utvecklas, bland annat genom digitala rundturer, så att det till fullo kan fungera som en ingång för alla delar av allmänheten att lära sig om gemensamma europeiska erfarenheter och olika tolkningar av dem. Med förbehåll för finansiell kapacitet uppmuntrar parlamentet i detta avseende gradvis inrättande av ett alleuropeiskt nätverk av samarbetscentrum inom ramen för Europeiska historiens hus.

8. Europaparlamentet betonar den ökande roll som digital utbildning kan spela för att möjliggöra lärande om och genom kulturarv. Parlamentet noterar behovet av att utveckla högkvalitativa initiativ för e-lärande, bland annat storskaliga öppna nätkurser, för att göra inlärning om kulturarvet mer tillgänglig och främja kulturarvsrelaterade färdigheter i hela Europa. Parlamentet anser att handlingsplanen för digital utbildning kan bidra avsevärt till detta, och vill att den föreslagna uppdateringen av planen också innefattar stöd till utbildning om kulturarvet.

9. Europaparlamentet är oroat över att bristen på yrkesutbildade hantverkare, restauratörer och kulturarvsexperter ökar och över svårigheterna att locka ungdomar att lära sig sådana färdigheter. Parlamentet betonar att det saknas ett systematiskt tillvägagångssätt och effektiva mekanismer såsom utbildning i fäderneärvd teknik för överföring av relevanta färdigheter och kunskaper, vilket äventyrar det europeiska kulturarvet. Parlamentet anser att kvalitativt bevarande av kulturarvet i framtiden endast kommer att vara möjligt om relevanta färdigheter och kunskaper bevaras på ett heltäckande sätt, även genom digitala medier, och förs vidare. Därför uppmanar parlamentet kommissionen att i kommande initiativ om bevarande av kulturarvet också ta med bevarandet av den praxis och de kunskaper som behövs för det ändamålet. Parlamentet påminner om värdet av utbyten och betonar i detta sammanhang vikten av programmet Erasmus +, som också möjliggör rörlighet för lärlingar.

10. Europaparlamentet upprepar behovet av att förbättra de socioekonomiska förhållandena och arbetsvillkoren samt en jämn könsfördelning och att främja möjligheterna till rörlighet för olika aktörer och arbetstagare med anställning inom kulturarvssektorn, även för personer med funktionsnedsättning. Parlamentet noterar i detta sammanhang vikten av att yrkeskvalifikationer erkänns.

11. Europaparlamentet understryker behovet av att man fortsätter att stärka insatserna för att öka medvetenheten om kulturarvets värde för Europa och nå ut till medborgare och intressenter på lokal nivå. Parlamentet framhåller betydelsen av bättre kunskaper om det europeiska kulturarvet för att främja social sammanhållning, och konstaterar att tillgång till sådana kunskaper framför allt skulle främja den sociala och kulturella integreringen av medborgare med invandrarbakgrund jämte deras familjer.

12. Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag att inrätta en ny kunskaps- och innovationsgrupp (KI-grupp) för den kulturella och den kreativa sektorn inom Europeiska institutet för innovation och teknik (EIT), som speglar den sociala mångfalden och där kulturarvet också bör betraktas som en inspirationskälla för moderna uppfinningar och lösningar.

Det digitala kulturarvet

13. Europaparlamentet erkänner betydelsen av det digitala kulturarvet, med tanke på att allt fler människor, inbegripet personer från mindre gynnade miljöer och personer med funktionsnedsättning, i större utsträckning än någonsin får rättvis tillgång till kontakt med kulturellt material. Parlamentet erkänner det digitala kulturarvets ökande betydelse, särskilt under pandemier och den därmed förknippade isoleringen, då virtuella museiturer och utställningar, digitala bibliotek och uppslagsverk online samt andra liknande digitala lösningar och virtuella verktyg för kommunikation har en lugnande effekt och är det enda sättet som människor kan få tillgång till och uppleva kulturarv och kultur i vidare bemärkelse. Parlamentet betonar vikten av att digitalisera kulturellt material så att det inte enbart bevaras för kommande generationer (lagring) utan också gör det lättare för större publiker att ta del av kulturarvet på internet.

14. Europaparlamentet betonar att relevanta tekniska framsteg, såsom digitala undersökningar, 3D-modellering och 3D-utskrifter, utökad verklighet (AR) och virtuell verklighet (VR) samt artificiell intelligens (AI) och stordata, öppnar nya möjligheter för att inte bara fånga, bevara och visualisera kulturarvet, utan även behandla, analysera, rekonstruera och utveckla tillämpningar för det.

15. Europaparlamentet framhåller betydelsen av Europeana-projektet, som fungerar som en plattform för Europas digitala bibliotek, arkiv, museum och utbildning. Parlamentet efterlyser större insatser för att vidareutveckla plattformen, bland annat genom att anslå tillräckliga medel till den och främja den i ökad utsträckning bland allmänheten och lärare.

16. Europaparlamentet anser att det material som ska digitaliseras måste väljas på ett opartiskt sätt för att digitala arkiv och samlingar säkert ska vara trovärdiga.

17. Europaparlamentet understryker behovet av att även främja förekomsten och värdet av digitaliserade arkiv samt förbättra allmänhetens digitala kompetens så att användningen av digitalt innehåll ökar.

18. Europaparlamentet anser att uppslagsverk online är en ovärderlig resurs med kontrollerad och tillförlitlig information som möjliggör tillgång till kulturarv och fyller en funktion när det gäller att bevara och främja det, och att de även är ett viktigt verktyg för att klassificera och tillhandahålla varaktig tillgång till ursprungligt digitalt kulturarv. Parlamentet anser att man bör satsa mer resurser på att främja, utveckla och öka antalet uppslagsverk online.

19. Europaparlamentet betonar att interoperabilitet är avgörande för att säkerställa att digitalt innehåll kan användas och återanvändas på lång sikt. Parlamentet framhåller i detta avseende betydelsen av standarder och ramar.

20. Europaparlamentet efterlyser ökat samarbete mellan medlemsstaterna och relevanta sektorer för att på ett heltäckande sätt främja ett digitaliserat kulturarv. Parlamentet välkomnar samarbetsförklaringen om stärkande av kulturarvets digitalisering som nu har undertecknats av nästan alla medlemsstater.

21. Europaparlamentet betonar behovet av att det utvecklas en övergripande EU-ram med tillräcklig finansiering för att främja och skydda det digitala kulturarvet. Parlamentet noterar behovet av nationella bevarandestrategier med urvalsbeslut som bygger på tydligt definierade principer och genomförs på ett ansvarsfullt sätt. Parlamentet noterar det ovärderliga bidrag som digitala kuratorer kan ge för att säkerställa att det digitala kulturarvet skyddas och finns tillgängligt för europeiska och globala publiker på olika språk. Parlamentet noterar med intresse de många digitaliseringsprojekt som redan genomförts via Eruf och vill att man under nästa programperiod ska låta denna typ av finansiering fortsätta.

22. Europaparlamentet efterlyser en omfattande uppdatering av kommissionens rekommendation av den 27 oktober 2011 om digitalisering av och tillgång via internet till kulturellt material och digitalt bevarande, för att den ska återspegla det senaste årtiondets tekniska framsteg, utmaningar och möjligheter. Parlamentet anser dock att fokuseringen på det digitala arvet inte bör ske på bekostnad av skyddet av det befintliga materiella och immateriella kulturarvet och relaterade arbetstillfällen.

Ekonomisk potential och hållbarhet

23. Europaparlamentet betonar att kulturarvssektorn bidrar till den ekonomiska utvecklingen och har beaktansvärda spridningseffekter i andra ekonomiska sektorer. Parlamentet upprepar det starka sambandet mellan kulturarv och hållbar utveckling.

24. Europaparlamentet erkänner att hållbar kulturturism har en betydande potential att skapa tillväxt och sysselsättning i EU, eftersom fyra av tio turister väljer sin destination på grundval av dess kulturella utbud. Parlamentet betonar dock att främjandet av kulturturism måste ske på ett inkluderande sätt med avseende på lokala samhällen och ekonomier, livsstilar och traditioner, och att en avvägning måste göras mellan ekonomiska, sociala, kulturella och miljömässiga krav. Parlamentet noterar att kulturarvsutbudet endast återfår en bråkdel av det ekonomiska värde som det genererar, och att det behövs nya, alternativa och stabila finansieringskällor för att det fortsättningsvis ska kunna fungera som katalysator för en hållbar turism.

25. Europaparlamentet påpekar att kulturarvsplatser får människor att vilja resa och lära sig mer om olika samhällen och kulturer. Parlamentet påminner om att 72 procent av de personer i åldersgruppen 15 till 24 år som ingick i studien håller med om att förekomsten av kulturarv kan påverka deras val av semesterresmål. Parlamentet framhåller i detta avseende den roll som DiscoverEU-initiativet kan ha, men noterar att initiativet inte har gynnat alla unga människor lika mycket. Parlamentet uppmanar kommissionen att hitta sätt som ökar deltagandet för ungdomar från socialt mindre gynnade miljöer, från landsbygdsområden och avlägsna områden i medlemsstaterna samt från medlemsstater som saknar välfungerande järnvägsförbindelser med andra medlemsstater.

26. Europaparlamentet uppmanar enträget medlemsstaterna att införa kraftfulla mekanismer för att förhindra överexploatering av kulturarvet, bland annat genom bristfälligt förvaltade turismflöden. Parlamentet varnar för det inflytande som kortsiktiga kommersiella intressen kan ha och som riskerar att undergräva kulturminnesmärkenas och de kulturella sedvänjornas äkthet och försämra deras kvalitet. Parlamentet välkomnar i detta avseende lanseringen av programmet Cultural Heritage In Action, som genom ömsesidigt lärande syftar till att bidra till en stärkt kulturarvspolitik på lokal och regional nivå. Parlamentet betonar sin beredvillighet att övervaka och stödja programmet om det visar sig framgångsrikt.

27. Europaparlamentet konstaterar att de europeiska kulturhuvudstäderna är viktiga för att främja städer och regioner, eftersom de genom att bygga upp en ekonomisk ram kring sina kultur-, konst- och samhällsprojekt införlivar konceptet hållbar turism och stärker sitt materiella och immateriella arv, sina traditioner och sina innovationer till förmån och glädje för alla människor inom och utanför EU.

28. Europaparlamentet rekommenderar ytterligare insatser för att uppmuntra resor till mindre välkända och populära resmål och landsbygdsområden samt resor under lågsäsong, för att på så sätt främja hållbarhet och tillgänglighet inom turism, särskilt för personer med funktionsnedsättning och äldre personer. Parlamentet betonar den roll som Ejflu kan spela för att stödja lokala turisminitiativ, särskilt genom Leader-programmet. Parlamentet begär tillräcklig finansiering för detta program för programperioden 2021–2027.

29. Europaparlamentet är bekymrat över de följder för kulturarvet som uppstår av föroreningar, vandalism, stöld, turism med bristfällig förvaltning och okontrollerad utveckling, samt den globala uppvärmningen och klimatförändringarna, särskilt på grund av de allt vanligare extrema väderföreteelserna, bland annat risken för skyfall, värmeböljor, översvämningar, bränder och kraftiga vindar. Parlamentet betonar behovet av åtgärder, bland annat genom kunskapsutbyte mellan medlemsstaterna, och uppmanar kommissionen att föreslå konkreta åtgärder för att bevara och skydda kulturarvet mot bakgrund av dessa naturliga risker och risker som förorsakas av människan.

30. Europaparlamentet understryker det civila samhällets roll och frivilligarbetes betydelse och värde för att skydda och till och med upptäcka kulturarvet och framhålla dess betydelse, liksom den kunskap, expertis och energi som frivilligarbetare bidrar med. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta att stödja åtgärder i detta avseende. Parlamentet noterar den roll som den europeiska solidaritetskåren kan spela för att göra det möjligt för unga människor att bli delaktiga i att bevara och renovera Europas kulturarv och öka medvetenheten om denna fråga. Parlamentet välkomnar det särskilda uppropet om kulturarvet inom ramen för detta initiativ.

31. Europaparlamentet är fortsatt oroat över hoten mot kulturarvet till följd av terrorism både inom och utanför Europa. Parlamentet fördömer förstörelsen av kulturarvsplatser. Parlamentet anser att EU bör spela en mer aktiv roll för att främja återställande, bevarande och skydd av kulturarvet runt om i världen.

32. Europaparlamentet anser att EU bör inbegripa kulturarvsskydd som ett av anslutningsvillkoren för kandidatländerna.

33. Europaparlamentet upprepar att olaglig handel med kulturföremål, även genom digitala kanaler, är ett allvarligt problem med en global dimension som kräver samordnade åtgärder inte bara mellan medlemsstaterna utan också på internationell nivå. Parlamentet påpekar att man vid alla reflektioner kring det europeiska kulturarvet även måste omvärdera de verk och kulturföremål som plundrats, stulits eller förvärvats olagligt under krig. Parlamentet upprepar sitt stöd för aktivt främjande av proveniensforskning inom ramen för kulturarvsåret.

Mot en strategisk syn på kulturarvet

34. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inta en mer integrerad hållning till kulturarvet genom att det materiella, immateriella, naturliga och digitala kulturarvet behandlas lika och dessa aspekter betraktas som sammanhängande och oskiljbara.

35. Europarlamentet erkänner den europeiska ramen för åtgärder för kulturarv. Parlamentet betonar att de åtgärder som omfattas av ramen måste fullgöras och åtföljas av tillräckliga resurser.

36. Europaparlamentet anser att resultaten och rekommendationerna från de relevanta studier som beställts av kommissionen bör återspeglas i dess åtgärder för att bevara kulturarvet.

37. Europaparlamentet upprepar sin begäran till kommissionen om att inrätta en gemensam EU-portal, ”Lär känna Europa”, där det samlas information från alla EU-program som finansierar kulturarv, och att införa en gemensam strategi inom kommissionen genom att förbättra samarbetet mellan de olika politikområden som är förknippade med kulturarvet.

38. Europaparlamentet beklagar att kommunikationsarbetet om det europeiska kulturarvsmärket inte är tillräckligt utvecklat och efterlyser stöd till inrättandet av ett nätverk för de berörda minnesplatserna. Parlamentet anser att platser som redan har tilldelats detta märke måste främjas och erbjudas logistiskt stöd.

39. Europaparlamentet efterlyser ett strategiskt samarbete mellan EU och andra internationella organisationer, särskilt Unesco och Europarådet, för att bättre samordna insatser och gemensamma normer för att bevara och främja kulturarvet samt utbyta beprövade metoder.

40. Europaparlamentet konstaterar att nästan tre fjärdedelar av de européer som intervjuats anser att offentliga myndigheter bör anslå mer resurser till kulturarvet. Parlamentet betonar att EU:s finansiering till kulturarvsverksamhet bör utökas.

41. Europaparlamentet betonar behovet av ökad finansiering av kulturarvet och av kultur generellt sett i den fleråriga budgetramen efter 2020. Parlamentet upprepar sitt krav på en fördubbling av budgeten för programmet Kreativa Europa och en tredubbling av budgeten för programmet Erasmus + i nästa fleråriga budgetram. Parlamentet framhåller potentialen hos programmet Kreativa Europa när det gäller att skapa band mellan levande konst och materiellt och immateriellt kulturarv. Parlamentet efterlyser en förstärkning av budgetanslagen för kulturarvsforskning i Horisont Europa. Parlamentet noterar behovet av synergier mellan annan sektorspolitik samt strukturfonderna, de olika unionsprogrammen, däribland Horisont Europa, Kreativa Europa och Life, och finansieringssystemen, för att verkligen framhäva kulturarvet. Parlamentet noterar betydelsen av att öka de europeiska struktur- och investeringsfondernas potential för att bevara kulturarvet. Parlamentet upprepar sin ståndpunkt att investering i infrastruktur för kulturturism och hållbar turism ska anses vara småskalig och berättigad till stöd, om bidraget till insatsen från Eruf inte överstiger 10 miljoner EUR, och att detta tak ska höjas till 20 miljoner EUR om det rör sig om infrastruktur som anses utföra en del av världskulturarvet.

42. Europaparlamentet anser att den europeiska gröna given bör omfatta åtgärder för att mildra klimatförändringarnas inverkan på kulturarvet och erkänner att kulturarvet kan spela en viktig roll för att uppnå de hållbarhetsinriktade klimatmålen genom utbildning, forskning och återanpassning till hållbara europeiska traditionella metoder.

43. Europaparlamentet välkomnar att de kulturella och kreativa sektorerna har agerat snabbt och uttryckt solidaritet genom att göra kulturarvet brett och fritt tillgängligt på internet för allmänheten under covid-19-pandemin. Parlamentet är oroat över de enorma konsekvenser som covid-19-utbrottet kommer att få för kulturarvet och de kulturella och kreativa sektorerna. Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en omfattande analys av pandemins inverkan på de berörda sektorerna och i synnerhet på kulturarvssektorn. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att erbjuda lämpligt och målinriktat ekonomiskt stöd för att lindra krisen och hjälpa de anställda inom dessa sektorer, inbegripet tillgång till sociala förmåner för personer med atypiska anställningsformer.

44. Europaparlamentet efterlyser ökade insatser för att bygga vidare på kulturarvsåret för att utveckla det till ett hållbart politiskt arv på lokal, regional, nationell och europeisk nivå, eftersom detta i sin tur skulle ge ett positivt ekonomiskt, kulturellt och socialt bidrag och hjälpa att utveckla känslan av tillhörighet till den europeiska kultursfären för alla européer och av det gemensamma ansvaret för att bevara, berika och främja kulturarvet. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga att i framtiden anordna ytterligare ett Europaår för kulturarv.

45. Europaparlamentet vill att den kulturella dimensionen i den europeiska integrationen, inklusive kulturarvet, inkluderas i de strategiska diskussionsämnena vid den kommande konferensen om Europas framtid.

46. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

MOTIVERING

Kulturarvet är vår gemensamma förmögenhet, ett arv från det förflutna som vi vårdar och använder idag och som kommer att föras vidare till framtida generationer. Kulturarvet hjälper oss att fastställa vilka vi är och var vi kommer ifrån. Kulturarvet lyfter visserligen fram skillnader i våra traditioner, språk och livsstilar, men det är också kulturarvet som hjälper oss att hitta den röda tråd som förenar oss. Dess uppgift att ta till vara och främja mångfald, sammanhållning, solidaritet och förståelse är ovärderlig.

Européerna är överens om kulturarvets betydelse. Enligt en Eurobarometerundersökning anser 84 procent av de tillfrågade i medlemsstaterna att kulturarvet är viktigt för dem själva och deras lokalsamhällen. 87 procent anser att kulturarvet är viktigt för deras region och 91 procent att kulturarvet är viktigt för deras land. Dessutom anser åtta av tio intervjuade (80 procent) att kulturarvet är viktigt för Europeiska unionen som helhet. Dessa siffror skiljer sig inte avsevärt mellan medlemsstaterna.

Att uppnå långvariga politiska effekter för Europaåret för kulturarv

För att fira mångfalden och allt vi har gemensamt utsågs 2018 till Europaåret för kulturarv i EU (nedan: kulturarvsåret). Under årets lopp anordnades det över 23 000 evenemang (mer än 13 000 evenemang tilldelades kulturarvsmärket), och man nådde ut till totalt 12,8 miljoner människor i medlemsstaterna. Europaåret för kulturarv nådde således ut till omkring 2,5 procent av befolkningen i EU-28[56].

Kulturarvsåret var ett lokalt förankrat initiativ, eftersom det civila samhällets organisationer förespråkade dess inrättande och spelade en central roll vid utarbetandet och genomförandet. Till de större framstegen hörde att kulturarvsåret lyckades skapa nödvändig dynamik och föra samman offentliga och privata aktörer, särskilt icke-statliga organisationer, för att främja kulturarv på lokal, regional eller nationell nivå och skapa en verkligt alleuropeisk rörelse. Det är mycket viktigt att fortsätta att bygga vidare på denna dynamik för att uppnå långvariga politiska effekter för kulturarvsåret. Det är också viktigt att fortsätta det flerpartssamarbete som inrättades under årets lopp. I betänkandet betonas behovet av att inrätta en permanent plattform där det organiserade civila samhället står i centrum för samarbete och samordning av kulturarvspolitiken på EU-nivå.

Mycket återstår att göra. Även om vikten av att främja och skydda kulturarvet erkänns både nationellt och på unionsnivå, kan samarbetet och samordningen mellan medlemsstaterna på alla förvaltningsnivåer förbättras avsevärt. Situationen är likartad inom EU-institutionerna. När det gäller kommissionen beklagar föredraganden att varken kulturarvet eller kulturen i bredare avseende tas upp i huvudtexten i dess arbetsprogram 2020[57]. Kommissionen gör viktiga insatser på kulturarvsområdet, men uppgifterna och verksamheten är spridda över olika generaldirektorat (GD). I detta betänkande upprepas parlamentets krav på en gemensam strategi inom kommissionen genom bättre samarbete mellan de olika politikområden som är förknippade med kulturarv.

Föredraganden uppmanar kommissionen att inta en mer integrerad hållning till kulturarvet genom att behandla det materiella, immateriella, naturliga och digitala kulturarvet så att det är sammanhängande och oskiljbart. Kommissionen bör bygga vidare på den europeiska åtgärdsramen för kulturarv genom bättre samarbete mellan de olika politikområden som har anknytning till kulturarvet.

EU:s finansiering av kulturarvet är också splittrat över de europeiska struktur- och investeringsfonderna, olika program, bland annat Kreativa Europa, Horisont Europa, Erasmus + och det kommande programmet för ett digitalt Europa. I betänkandet upprepas parlamentets uppmaning till kommissionen att inrätta en gemensam EU-portal som samlar information från alla EU-program som finansierar kulturarv. Dessutom efterlyser föredraganden samverkanseffekter mellan annan sektoriell politik och EU:s olika program och finansieringssystem för att kulturarvet verkligen ska framhävas.

I detta sammanhang anser föredraganden att det är ytterst viktigt att säkerställa en tillräcklig budget för programmen Erasmus+ och Kreativa Europa, som riskerar att drabbas av avsevärda nedskärningar. Mer generellt måste den fleråriga budgetramen vara tillräckligt finansierad, särskilt mot bakgrund av de nya initiativen, framför allt den europeiska gröna given. Koncentrationen på 1,00 procent av EU:s BNI-tröskel vid förhandlingar om den fleråriga budgetramen är ogynnsam om vi vill gå vidare med EU:s ökade ambitioner.

Utbildning och färdigheter

Föredraganden betonar vikten av historia och kulturarv och påpekar att sambandet mellan kulturarvs- och utbildningssektorerna måste stärkas. Digital utbildning och särskilt skräddarsydda storskaliga öppna nätkurser (mooc-kurser) och andra initiativ för e-lärande om kulturarv kan spela en viktig roll eftersom de kan nå en mycket bredare publik, särskilt i de mer avlägsna regionerna.

Samtidigt understryker föredraganden den ökande bristen på restauratörer vars kompetens är ovärderlig för att konservera, skydda och bevara kulturarvsplatser. Bristen på kulturarvsexperter och yrkeskunniga hantverkare – ett problem som väntas förvärras under de kommande årtiondena till följd av att befolkningen åldras – kan vidare medföra att verksamhet med anknytning till kulturarvet minskar, även när det gäller bevarande, forskning och otillräckligt främjande av kulturarvet. Det är viktigt att säkerställa ökad finansiering för kulturarvsutbildning, med tonvikt på att locka nya yrkesverksamma till området.

Det digitala kulturarvet

Föredraganden har särskilt haft för avsikt att lyfta fram det digitala kulturarvet, med tanke på dess ökande betydelse. I betänkandet betonas behovet av att utveckla en övergripande EU-ram med tillräcklig finansiering för att främja och skydda det digitala kulturarvet, eftersom de nuvarande insatserna har varit fragmenterade och otillräckliga. Dessutom är kommissionens rekommendation av den 27 oktober 2011 om digitalisering av och tillgång via internet till kulturellt material och digitalt bevarande föråldrad och behöver revideras för att bättre spegla de nya möjligheter och utmaningar som den tekniska utvecklingen har fört med sig.

Betänkandet syftar till att göra åtskillnad mellan digitaliserat och ursprungligen digitalt kulturarv, eftersom vardera omfattas av olika prioriteringar. När det gäller digitalisering tar betänkandet upp vikten av att det digitaliserade innehållet läggs ut på internet så att det är mer tillgängligt. Föredraganden betonar bland annat också att det material som ska digitaliseras måste väljas på ett opartiskt sätt för att digitala arkiv och samlingar ska vara trovärdiga. Dessutom efterlyser föredraganden ökat samarbete mellan medlemsstaterna och relevanta sektorer för att på man ska kunna främja det digitaliserade kulturarvet på ett heltäckande sätt, bland annat genom att säkerställa att dessa arkiv är driftskompatibla och förblir offentliga. I detta sammanhang är det värt att notera att samarbetsförklaringen om stärkande av kulturarvets digitalisering hittills har undertecknats av de flesta, men inte alla, medlemsstater.

När det gäller det digitala arvet är det viktigt att man börjar skydda det på ett heltäckande sätt. I detta sammanhang behövs det grundliga nationella bevarandestrategier med urvalsbeslut som bygger på tydligt definierade principer och genomförs på ett ansvarsfullt sätt. Dessutom är en förbättring av allmänhetens digitala kompetens en förutsättning för att öka användningen av det digitala innehållet. Föredraganden vill lyfta fram Europeana-projektet, som fungerar som Europas digitala bibliotek, arkiv, museum och utbildningsplattform.

Ekonomisk potential och hållbarhet

Kulturarvssektorn är en viktig drivkraft för tillväxt och sysselsättning eftersom den sysselsätter omkring 300 000 personer i Europa, medan 7,8 miljoner arbetstillfällen i Europa är indirekt kopplade till den[58]. Sektorns beräknade sysselsättningsmultiplikator är särskilt hög, har nått upp till 26,7 och därmed kört förbi ett antal andra branscher[59]. Kulturturism har i synnerhet en betydande potential att skapa tillväxt i EU, eftersom fyra av tio turister väljer sin destination på grundval av dess kulturella utbud.

Föredraganden betonar dock att kulturarvssektorns ekonomiska potential inte får tas till vara på bekostnad av dess hållbarhet och varnar för att kortsiktiga affärsintressen riskerar att undergräva kulturminnesmärkens äkthet och försämra deras kvalitet. I betänkandet varnas det för de följder för kulturarvet som uppstår av föroreningar, vandalism, stöld, massturism med bristfällig förvaltning samt den globala uppvärmningen och klimatförändringarna. Kommissionen uppmanas att utarbeta och lägga fram konkreta åtgärder för att bevara och skydda kulturarvet mot bakgrund av dessa naturliga risker och risker som förorsakas av människan.

För att främja hållbarhet rekommenderas ytterligare insatser för att uppmuntra resor till mindre välkända och populära resmål och landsbygdsområden samt resor under lågsäsong. Föredraganden noterar med tillfredsställelse den roll som europeiska kulturvägar, framstående europeiska resmål (Eden) och Europeisk huvudstad för smart turism-initiativet[60] har spelat såsom goda exempel på hur man främjar hållbarhet och tillgänglighet inom turismen. Föredraganden uppmanar kommissionen att använda Barcelonaförklaringen Better Places to live, Better Places to visit (Bättre platser att leva, bättre platser att besöka) som inspiration för åtgärder och politik för hållbar kulturturism.

I betänkandet upprepas det att olaglig handel med kulturföremål är ett allvarligt problem med en global dimension som kräver samordnade åtgärder inte bara mellan medlemsstaterna utan också på internationell nivå. Föredraganden är oroad över hoten mot kulturarvet till följd av terrorism både inom och utanför Europa. Det är mycket viktigt att EU spelar en mer aktiv roll när det gäller att främja restaurering, bevarande och skydd av kulturarvet, inte bara inom unionen utan även runt om i världen.

Slutsatser

Kulturarvet är ett värde i sig, vilket är ett av de teman som detta betänkande syftar till att betona. Därför bör diskussionerna om kulturarvet inte bara inriktas på dess bidrag till andra sektorer, som utan tvivel är mycket anmärkningsvärda, utan även på vad vi – i egenskap av samhällen och EU som helhet – kan göra för att främja och skydda kulturarvet. Ökad finansiering är ett mer uppenbart svar. Nästan tre fjärdedelar av de européer som intervjuats anser att offentliga myndigheter bör anslå mer resurser till kulturarvet. Trots det är det lika viktigt, ja kanske ännu viktigare, att ha en integrerad EU-strategi för kulturarv i syfte att se till att den får det nödvändiga erkännande som hittills har saknats.

Uppnående av långvariga politiska effekter för Europaåret för kulturarv skulle innebära att man befäster de befintliga insatserna och i högre grad samordnar verksamheten, inte enbart i medlemsstaterna och inom EU-institutionerna, utan också i det organiserade civila samhället, och att man skapar nödvändiga samverkanseffekter mellan olika intressenter, politiska strategier, projekt och finansieringsprogram. På detta sätt kommer Europeiska unionen att ha mycket bättre möjligheter att framgångsrikt skydda och främja kulturarvet i hela Europa och i andra delar av världen och att fullt ut frigöra dess sociala, ekonomiska och miljömässiga fördelar som ett verktyg för att uppnå sina centrala politiska prioriteringar och mål.

 


INFORMATION OM ANTAGANDET I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Antagande

27.10.2020

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

26

0

3

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Isabella Adinolfi, Christine Anderson, Andrea Bocskor, Vlad-Marius Botoş, Ilana Cicurel, Gilbert Collard, Gianantonio Da Re, Laurence Farreng, Tomasz Frankowski, Romeo Franz, Hannes Heide, Irena Joveva, Petra Kammerevert, Niyazi Kizilyürek, Predrag Fred Matić, Dace Melbārde, Victor Negrescu, Niklas Nienaß, Peter Pollák, Marcos Ros Sempere, Domènec Ruiz Devesa, Andrey Slabakov, Massimiliano Smeriglio, Michaela Šojdrová, Sabine Verheyen, Salima Yenbou, Theodoros Zagorakis, Milan Zver

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Pernando Barrena Arza

 


SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

26

+

PPE

Andrea Bocskor, Tomasz Frankowski, Peter Pollák, Michaela Šojdrová, Sabine Verheyen, Theodoros Zagorakis, Milan Zver

S&D

Hannes Heide, Petra Kammerevert, Predrag Fred Matić, Victor Negrescu, Marcos Ros Sempere, Domènec Ruiz Devesa, Massimiliano Smeriglio

RENEW

Vlad-Marius Botoş, Ilana Cicurel, Laurence Farreng, Irena Joveva

VERTS/ALE

Romeo Franz, Niklas Nienaß, Salima Yenbou

ECR

Dace Melbārde, Andrey Slabakov

GUE/NGL

Pernando Barrena Arza, Niyazi Kizilyürek

NI

Isabella Adinolfi

 

0

-

 

 

 

3

0

ID

Christine Anderson, Gilbert Collard, Gianantonio Da Re

 

Teckenförklaring:

+ : Ja-röster

- : Nej-röster

0 : Nedlagda röster

 

 

Senaste uppdatering: 6 januari 2021
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy