BETÄNKANDE om rådets rekommendation om utnämning av en direktionsledamot i Europeiska centralbanken

13.11.2020 - (N9-0055/2020 – C9‑0331/2020 – 2020/0805(NLE))

Utskottet för ekonomi och valutafrågor
Föredragande: Irene Tinagli

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS BESLUT

om rådets rekommendation om utnämning av en direktionsledamot i Europeiska centralbanken

(N9-0055/2020 – C9‑0331/2020 – 2020/0805(NLE))

(Samråd)

Europaparlamentet fattar detta beslut

– med beaktande av rådets rekommendation av den 9 oktober 2020 (N9-0055/2020)[1],

– med beaktande av artikel 283.2 andra stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken Europeiska rådet har hört Europaparlamentet (C9‑0331/2020),

– med beaktande av sin resolution av den 14 mars 2019 om könsbalans i samband med EU:s nomineringar på områden som rör ekonomiska och monetära frågor[2],

– med beaktande av sitt beslut av den 17 september 2019 om rådets rekommendation om utnämning av ordförande i Europeiska centralbanken[3],

– med beaktande av sina beslut av den 17 december 2019 om rådets rekommendationer om utnämning av två direktionsledamöter i Europeiska centralbanken[4],

– med beaktande av artikel 130 i arbetsordningen,

– med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A9‑0218/2020), och av följande skäl:

A. I en skrivelse av den 14 oktober 2020 uppmanade Europeiska rådet Europaparlamentet att yttra sig över nomineringen av Frank Elderson till uppdraget som direktionsledamot i Europeiska centralbanken med en mandattid på åtta år med verkan från den 15 december 2020.

B. Europaparlamentets utskott för ekonomi och valutafrågor bedömde sedan den nominerade kandidatens kvalifikationer, särskilt i förhållande till de villkor som anges i artikel 283.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och kravet på Europeiska centralbankens fullständiga oavhängighet i enlighet med artikel 130 i detta fördrag. I samband med denna bedömning har utskottet tagit del av kandidatens meritförteckning och svaren på de skriftliga frågor som utskottet ställt till honom.

C. Utskottet höll den 9 november 2020 en utfrågning med den nominerade kandidaten. Under denna utfrågning höll kandidaten först ett inledande anförande, och därefter besvarade han utskottsledamöternas frågor.

D. Europeiska centralbankens råd består av Europeiska centralbankens direktionsledamöter samt de 19 cheferna för de nationella centralbankerna i medlemsstater som har euron som valuta. Hittills har samtliga av de sistnämnda varit män.

E. Europaparlamentet har vid upprepade tillfällen gett uttryck för sitt missnöje med nomineringsförfarandet för ledamöter av Europeiska centralbankens direktion och har efterfrågat förbättrade förfaranden i detta avseende. Parlamentet har begärt att i god tid få en könsbalanserad lista med minst två namn över sökande som är kvar i slutomgången.

F. Den 17 september 2019 tillstyrkte Europaparlamentet rådets rekommendation att utnämna Christine Lagarde som den första kvinnliga ordföranden för Europeiska centralbanken.

G. Den 17 december 2019 tillstyrkte Europaparlamentet rådets rekommendationer att utnämna Fabio Panetta och Isabel Schnabel till direktionsledamöter i Europeiska centralbanken.

H. Kvinnor är fortfarande underrepresenterade i Europeiska centralbankens råd. Europaparlamentet beklagar att medlemsstaterna inte har tagit denna begäran på allvar och uppmanar nationella institutioner och EU-institutioner att aktivt arbeta för att uppnå könsbalans i kommande nomineringar.

I. Alla EU-institutioner och nationella institutioner och organ bör vidta konkreta åtgärder för att säkerställa en jämn könsfördelning.

1. Europaparlamentet tillstyrker rådets rekommendation om utnämning av Frank Elderson till direktionsledamot i Europeiska centralbanken.

2. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till Europeiska rådet, rådet och medlemsstaternas regeringar.

 BILAGA 1: FRANK ELDERSONS MERITFÖRTECKNING

Personuppgifter

Namn: Frank Elderson

Född: 18 maj 1970

Civilstånd: gift med María Pilar Nosti Escanilla (två barn)

 

Utbildning

■ Columbia Law School, LL.M. (New York, USA) (1994–1995)

■ Universidad de Zaragoza (Zaragoza, Spanien) (1993–1994)

■ Universiteit van Amsterdam, nederländsk rätt (Amsterdam, Nederländerna) (1990–1994)

■ Waltrip Senior Highschool (Houston, USA) (1988–1989)

■ Christelijk Gymnasium (Utrecht, Nederländerna) (1982–1988)

Yrkeserfarenhet

■ De Nederlandsche Bank NV

– Styrelseledamot (sedan juli 2011) och sedan juli 2018 verkställande direktör för tillsyn med ansvar för banktillsyn, övergripande funktioner och integritetstillsyn samt rättsliga frågor.

– Chefsjurist (2008–2011)

– Juridiska avdelningen, avdelningsdirektör (2007–2011)

– Banktillsyn, avdelningschef för ABN AMRO (2006–2007)

– Juridiska avdelningen, avdelningschef (2004–2006)

– Juridiska avdelningen, biträdande avdelningschef (2001–2004)

■ Europeiska centralbanken

– Avdelningen för institutionell rätt, ledande juridisk expert (2003)

■ De Nederlandsche Bank NV

– Juridiska avdelningen (1999–2000) och ledande juridisk expert (2000–2001)

■ Houthoff Advocaten & Notarissen, Amsterdam

– Advokat (1995–1999)

Publikationer

En rad artiklar och bidrag till flera böcker

Relaterade befattningar

■ Medordförande för arbetsgruppen för klimatrelaterade risker (TFCR) vid Baselkommittén för banktillsyn (2020)

■ Ledamot i Baselkommittén för banktillsyn (2018)

■ Ledamot av Europeiska centralbankens tillsynsnämnd, Frankfurt (2018)

■ Ordförande för centralbanks- och tillsynsnätverket för miljöanpassning av det finansiella systemet (NGFS) (2018)

■ Ordförande för Nederländernas plattform för hållbar finansiering (2016)

■ Ordförande för FEC (2016, vice ordförande 2014–2016)

Andra befattningar

■ Ledamot av Sustainable Markets Council (SMC) (2019)

■ Ledamot av den nederländska åklagarmyndighetens diskussionsråd (2019)

■ Ledamot av EU:s högnivågrupp för finansiering av en hållbar omställning (2019)

■ Ledamot av den rådgivande nämnden för ”Erasmus Platform for Sustainable Value Creation”, Rotterdam School of Management, Erasmusuniversitetet i Rotterdam (2017)

■ Medlem i den rådgivande nämnden för kvalificerad juristexamen i juridik och finans (Advanced LL.M. in Law & Finance) (Hazelhoff Centre for Financial Law, universitetet i Leiden) (2016)

■ Ledamot av styrelsen för Vereniging Hendrick de Keyser (2015)

■ Ordförande för styrelsen för Stichting Nederlands Vioolconcours (2016, styrelseledamot sedan 2013)

Tidigare relaterade och övriga befattningar

■ Observatör i EU:s högnivågrupp för hållbar finansiering (2017–2019)

■ Verkställande direktör för den nationella resolutionsmyndigheten (2015–2018)

■ Ledamot av den gemensamma resolutionsnämnden (SRB) (2015–2018)

■ Ledamot av Europeiska bankmyndighetens (EBA) resolutionskommitté (2015–2018)

■ Ordförande för det nationella forumet för betalningssystemet (2011–2014)

■ Ledamot av Europeiska centralbankssystemets rättsliga kommitté (2000–2011, med undantag för 2006–2007)

■ Ledamot av styrelsen för donationsprofessuren för läsvanor, Vrije Universiteit Amsterdam (2015–2020)

■ Ordförande för tillsynsnämnden för Stichting Lezen (2017–2020)

■ Ordförande för styrelsen för Stichting Lezen (2015–2017)

■ Ledamot av Dutch Investment Institution (Platform NLII) (2015–2018)

■ Medlem i Study Society for Economic Politics (SEP) (2016–2018)

■ Ledamot av den rådgivande nämnden för juristexamen i juridik och ekonomi (LL.M. in Law and Economics), Utrecht University School of Law (2011–2015)

■ Ledamot av tillsynsnämnden för professuren i Financial Infrastructure and Systemic Risk vid universitetet i Tilburg (2012–2014)

Ordförande för tillsynsnämnden för Stichting Geld- en Bankmuseum (2012-2014)

 

 

BILAGA 2: FRANK ELDERSONS SVAR PÅ DE SKRIFTLIGA FRÅGORNA

A. Personlig och yrkesmässig bakgrund

 

1. Skulle du vilja redogöra för de viktigaste aspekterna av din yrkeserfarenhet från monetära, finansiella och affärsrelaterade frågor och för de viktigaste aspekterna av din europeiska och internationella erfarenhet?

 

Jag är utbildad jurist (Amsterdams universitet, universitetet i Zaragoza och Columbia University) och började arbeta för Nederländernas centralbank (De Nederlandsche Bank – DNB) 1999, efter fyra år som advokat, specialiserad på europeisk konkurrensrätt. Innan jag utsågs till ledamot av DNB:s direktion 2011 innehade jag olika ledande befattningar inom banktillsyn och rättsliga frågor (bland annat som DNB:s chefsjurist). Jag har varit ledamot av ECB:s juridiska kommitté i nästan ett decennium. Som ledamot av DNB:s styrelse har jag bland annat ansvarat för bankresolution, betalningssystem och sedlar, tillsyn av pensionsfonder, IKT och personalfrågor. Jag är för närvarande ansvarig för tillsyn av banker, tillsyn av bekämpningen av penningtvätt och finansiering av terrorism samt rättsliga frågor, och jag är Nederländernas ledamot i ECB:s tillsynsnämnd.

 

Som ledamot av i) DNB:s direktion i mer än nio år, ii) ECB:s tillsynsnämnd, iii) Baselkommittén för banktillsyn och, tidigare, iv) den gemensamma resolutionsnämnden, har jag skaffat mig erfarenhet och kunskap inom ett stort antal områden som är mycket viktiga för ECB. I dessa roller har jag bevittnat och bidragit till utformningen av policyåtgärder vid flera kriser, såsom den stora finanskrisen, den europeiska skuldkrisen och nu, naturligtvis, covid‑19-krisen.

 

Som medgrundare och ordförande för centralbankernas och tillsynsmyndigheternas nätverk för miljöanpassning av det finansiella systemet (NGFS) bidrog jag till att NGFS utvecklades till ett verkligt globalt initiativ med 75 centralbanker och tillsynsmyndigheter som medlemmar, däribland ECB, och 13 observatörer, däribland IMF, Världsbanken och BIS. De senaste resultaten av NGFS:s arbete är publikationer om klimatscenarioanalyser för centralbanker och tillsynsmyndigheter, och en vägledning för tillsynsmyndigheter om hur klimatrelaterade risker och miljörisker kan integreras i tillsynen. Jag är också medordförande för arbetsgruppen för klimatrelaterade finansiella risker (TFCR) inom Baselkommittén för banktillsyn.

2. Har du några affärsintressen eller ekonomiska intressen eller andra åtaganden som kan komma att kollidera med dina framtida uppgifter? Föreligger andra personliga eller övriga omständigheter som kan vara av betydelse vid Europaparlamentets bedömning av nomineringen?

 

Nej, vilket understryks i min intresseförklaring som i linje med kraven i ECB:s gemensamma uppförandekod offentliggörs på ECB:s webbplats för banktillsyn.

3. Vilka vägledande mål kommer du att sträva efter under din mandatperiod på Europeiska centralbanken?

 

Det är viktigt att alla EU-institutioner, inklusive ECB – i enlighet med sina respektive mandat – strävar efter att skapa stabilitet och välstånd i hela Europa. Genom att fullgöra sitt mandat har ECB en central roll när det gäller att stödja den ekonomiska och monetära unionens framgång i Europa. Mitt första mål skulle vara att se till att ECB fullgör sitt mandat i enlighet med EU-fördragen. På kort sikt skulle mitt mål vara att se till att ECB gör allt som den kan, så länge det är nödvändigt, inom ramen för sitt mandat att upprätthålla prisstabilitet för att övervinna den rådande covid-19-krisen. Mitt andra mål skulle vara att se till att långsiktiga utmaningar som klimatförändringar, digitalisering och innovation hanteras på lämpligt sätt och i rätt tid. Mitt tredje mål skulle vara att aktivt främja fördelarna med euron och förespråka en mer fullständig ekonomisk och monetär union. Detta inbegriper framför allt ett fullbordande av bankunionen med ett europeiskt insättningsgarantisystem och främjande av en verklig kapitalmarknadsunion. Mitt sista mål skulle vara att bidra till en tydlig kommunikation om ECB:s politiska val och till en så öppen dialog som möjligt med ECB:s intressenter.

B. ECB:s penningpolitik

4. Hur anser du att ECB bör bedriva sin penningpolitik under de rådande makroekonomiska förhållandena? Hur bedömer du ECB:s prestationer när det gäller uppfyllandet av dess huvudmål att upprätthålla prisstabilitet?

I fördraget fastställs prisstabilitet tydligt som ECB:s primära uppgift. I fördraget ges dock ingen exakt definition av vad som menas med prisstabilitet. 1998 definierade ECB-rådet prisstabilitet som en årlig ökningstakt i det harmoniserade konsumentprisindexet (HIKP) för euroområdet på under 2 %. Efter en översyn av sin strategi 2003 klargjorde ECB-rådet att dess mål är att hålla inflationen under, men nära, 2 % på medellång sikt.

ECB har lyckats uppnå sitt prisstabilitetsmål och sedan 1999 har den genomsnittliga HIKP‑inflationen i stort sett utvecklats i linje med ECB-rådets inflationsmål. Samtidigt har inflationen minskat under det senaste årtiondet och sedan hela tiden legat under ECB-rådets mål. I detta sammanhang har ECB-rådets åtagande om symmetri i sitt inflationsmål varit viktigt för att klargöra att alltför låg inflation kan vara lika bekymmersamt för penningpolitiska beslutsfattare som alltför hög inflation. Covid-19-utbrottet utgör ytterligare en utmaning och ECB har agerat mycket beslutsamt och snabbt antagit penningpolitiska åtgärder för att mildra krisens ekonomiska konsekvenser och dess risker för prisstabiliteten.

Enligt min bedömning har de nuvarande penningpolitiska åtgärderna, särskilt det åtgärdspaket som vidtagits sedan mars som svar på covid-19-pandemin, varit effektiva när det gäller att bibehålla gynnsamma finansieringsvillkor för alla sektorer och jurisdiktioner i euroområdet, och har gett avgörande stöd till den ekonomiska återhämtningen och till skyddet av prisstabiliteten på medellång sikt. De åtgärder som införts sedan mars har bidragit till en framgångsrik stabilisering av finansmarknaderna och till en uppmjukning av den penningpolitiska inriktningen, vilket bidragit till att motverka den kraftiga nedgraderingen av inflationsutsikterna till följd av pandemin. Detta säkerställer att alla sektorer, inklusive företag, hushåll och stater, kan fortsätta att dra nytta av ackommoderande finansiella villkor under dessa svåra omständigheter.

Slutligen vill jag påpeka att ECB:s strategiöversyn pågår och att ECB bland många andra frågor kommer att bedöma definitionen av prisstabilitet och ECB-rådets inflationsmål samt de instrument som kan stödja det över tid. För att säkerställa att ECB på bästa sätt uppfyller sitt mandat är en grundlig analys av och diskussion om de olika instrument som ECB hittills har använt avgörande. Detta innebär särskilt en utvärdering av deras avsedda och oavsiktliga effekter.

5. Mer generellt, hur ser du på det sätt på vilket penningpolitiska beslut har fattats tidigare? Anser du att beslutsprocessen bör ändras, och i så fall, hur? Vilka uppfattar du vara de största riskerna och utmaningarna som ECB står inför?

ECB-rådets penningpolitiska beslut baseras på makroekonomiska, monetära och finansiella uppgifter och på de grundliga analyser som utförs av ECB:s och Eurosystemets personal. En viktig beståndsdel i beslutsprocessen är de kvartalsvisa framtidsbedömningar som utarbetas av ECB:s och Eurosystemets personal. De ger en gedigen bedömning av tillväxt- och inflationsutsikterna och de risker som omgärdar dessa utsikter.

Kombinationen av kvantitativ analys och användningen av ekonomiska modeller är avgörande för utvärderingen av olika policyalternativ. Denna databaserade process gör det också möjligt för ECB-rådet att fatta beslut som också förstås väl av marknadsaktörerna. ECB-rådet bör fortsätta med denna praxis och samtidigt se till att dess analytiska verktygslåda förblir ändamålsenlig i en föränderlig makroekonomisk och finansiell miljö. Samtidigt är det viktigt att erkänna att morgondagens utmaningar sannolikt kommer att skilja sig från de utmaningar vi står inför i dag. Jag stöder därför att den pågående översynen av strategin bland annat kommer att omfatta en bedömning av kunskapsluckor i de viktigaste modellerna för penningpolitiskt beslutsfattande för att förbättra förståelsen av hur ekonomin fungerar till stöd för ECB:s mandat. Med tanke på komplexiteten i våra moderna ekonomier kommer tillväxt- och inflationsutsikterna alltid att vara förenade med betydande osäkerhet och kan inte styras exakt av ekonomiska beslutsfattare, däribland centralbankerna.

I detta sammanhang är det minst lika viktigt att ECB-rådet fattar beslut som förstås väl av en bredare publik av EU-medborgare. ECB-rådet bör fortsätta att noggrant redogöra för hur olika överväganden bidrar till dess penningpolitiska beslut och i dess proportionalitetsbedömning för att införa en specifik uppsättning penningpolitiska verktyg. Det är viktigt att ECB fortlöpande utvärderar hur dess penningpolitiska åtgärder uppnår sitt avsedda syfte, står i proportion till risken för prisstabilitetsmålet samt huruvida genomförandet är proportionellt. Slutligen bör ECB-rådet, för att berika sina penningpolitiska överläggningar, fortsätta att i sin bedömning ta med ekonomiska överväganden och frågor som tagits upp av medborgarna, till exempel genom öppna evenemang, såsom det ”ECB lyssnar på dig” som nu hålls i samband med den strategiska översynen.

Den pågående covid-19-pandemin och dess makroekonomiska återverkningar utgör en ständig utmaning för ECB och för Europeiska unionen som helhet. ECB bör fortsätta att använda alla sina instrument för att säkerställa att finansieringsvillkoren förblir gynnsamma för att stödja den ekonomiska återhämtningen och motverka pandemins negativa effekter på den förväntade inflationsbanan.

Samtidigt står ECB också inför utmaningar på medellång till lång sikt, från utformningen av penningpolitiken och en digital centralbanksvaluta till klimatförändringar. Detta är några av frågorna i den pågående översynen av strategin, och jag ser fram emot att delta i dessa diskussioner.

6. Hur bedömer du effekterna av låga räntor?

Låga räntor måste bedömas mot bakgrund av ihållande demografiska förändringar, alltför högt sparande globalt och en avmattning i produktivitetstillväxten. Denna utveckling har bidragit till en nedgång i jämviktsräntan under de senaste årtiondena i utvecklade ekonomier. Penningpolitiken återspeglar denna utveckling av jämviktsräntan och har under de senaste åren gett ett betydande policystöd till ekonomin för att säkerställa att inflationen konvergerar stadigt mot ECB:s mål.

Den ihållande låga räntenivån i kombination med införandet av icke-standardiserade penningpolitiska verktyg har också gett upphov till oro för de negativa sidoeffekterna av penningpolitiken. Sidoeffekter som nämns rör eventuell disintermediering på finansmarknaderna, alltför stort beroende av centralbanksfinansiering, en minskning av räntemarginalerna med potentiella konsekvenser för bankernas lönsamhet, överdrivet risktagande, felaktig fördelning av resurser och fördelningseffekter. Många av dessa sidoeffekter hänger också samman med den långvariga användningen av en ackommoderande standardräntepolitik. På grund av de direkta interventionerna på finansmarknaderna och effekterna av centralbankernas utökning av balansräkningen kan dock sidoeffekterna av icke-standardiserade penningpolitiska verktyg i praktiken bli viktigare än de som är förknippade med konventionell penningpolitik.

Sammantaget finns det tydliga belägg för att medborgarna i euroområdet fortsätter att gynnas av låga räntor. ECB:s penningpolitiska åtgärder sedan 2014 har haft en betydande inverkan på den ekonomiska aktiviteten. Detta har lett till fler arbetstillfällen och högre löner, vilket har ökat hushållens inkomster. Lägre räntor kan leda till lägre ränteinkomster och lägre pensionsförmögenhet. Samtidigt är hushållen inte bara sparare, utan även låntagare och investerare och kommer i denna egenskap att gynnas av minskade ränteutgifter (för konsumentkrediter och hypotekslån) och en ökning av hushållens förmögenhet på grund av högre tillgångspriser, inklusive bostadspriser. Det finns betydande belägg för att fördelarna med den låga räntan kommer att fortsätta att uppväga de negativa sidoeffekterna. Även om den aggregerade balansen mellan penningpolitikens nytta och kostnader visar sig vara positiv, befriar detta dock inte ECB från skyldigheten att fortsätta att noga övervaka effekterna av sina penningpolitiska åtgärder genom särskilda transmissionskanaler och transmissionssektorer. Proportionalitetsprincipen kräver att ECB, i enlighet med sitt mandat, väljer den uppsättning instrument som gör det möjligt för ECB att fullgöra sitt mandat med minst sidoeffekter. Eftersom åtgärdernas effektivitet och sidoeffekter kan förändras över tiden bör detta utvärderas fortlöpande.

Besluten från september 2019 visade att ECB-rådet är uppmärksamt på eventuella sidoeffekter och redo att reagera vid behov. För att mildra sidoeffekterna av ECB:s politik med negativ ränta i samband med höga nivåer av överskottslikviditet antog ECB-rådet ett dualistiskt system för att stödja transmissionen av sin penningpolitik.

7. Vad anser du om ECB:s penningpolitiska svar på covid-19-krisen? Bör stödköpsprogrammet föranlett av pandemin (PEPP) enligt din uppfattning få en mer permanent form?

Det främsta verktyget för att mildra de ekonomiska effekterna av covid-19-krisen är finanspolitiken, men de penningpolitiska åtgärder som ECB har vidtagit sedan mars har spelat en viktig roll för att stabilisera marknaderna, skydda kreditgivningen och stödja återhämtningen. Detta skyddar i sin tur prisstabiliteten på medellång sikt, i linje med ECB:s mandat.

Effekterna av ECB:s åtgärder på finansieringsvillkoren i ekonomin har en stabiliserande effekt på den makroekonomiska utvecklingen: investeringarna minskar i mindre utsträckning och arbetstillfällen bevaras. Utan dessa åtgärder för att komplettera de åtgärder som vidtagits av nationella regeringar och andra EU-institutioner skulle tillväxt- och inflationsutsikterna för euroområdet vara mycket sämre och medföra högre svansrisker.

När pandemin drabbade euroområdets ekonomi i början av året lanserade ECB stödköpsprogrammet föranlett av pandemin (PEPP) i syfte att stabilisera marknaderna och stödja euroområdets ekonomi i dessa svåra tider. PEPP är ett instrument som är tillfälligt, målinriktat och proportionerligt i syfte att stabilisera marknaderna och stödja euroområdets ekonomi i dessa svåra tider. För att uppfylla sina mål som krisinstrument har PEPP utformats med större flexibilitet över tid, marknader och jurisdiktioner jämfört med ECB:s befintliga program för köp av tillgångar. PEPP:s flexibilitet har varit avgörande för att stabilisera finansmarknaderna i samband med pandemin.

Dess tillfälliga karaktär återspeglas i tidshorisonten för nettoköp av tillgångar inom ramen för PEPP, som enligt ECB-rådet under alla omständigheter kommer att gälla tills man bedömer att coronaviruskrisen är över. Dessutom har PEPP utformats på ett målinriktat sätt för att hantera den särskilda chock och därmed sammanhängande risker som euroområdet står inför under pandemin. Kalibreringen av PEPP är därför direkt kopplad till pandemins utveckling och dess konsekvenser för penningpolitikens transmission och de ekonomiska utsikterna, enligt ECB-rådets uttalande.

8. Hur tror du att penningpolitiken utvecklas i samband med nollränterestriktionen?

Att föra en penningpolitik när styrräntorna ligger nära den faktiska nedre gränsen är utan tvivel svårare. Efter att styrräntorna nått nivåer nära noll efter finanskrisen har ECB emellertid kunnat ge mer stimulans genom balansräkningspolitik, framåtriktad vägledning och en politik med negativ ränta. Dessa instrument ansågs vara okonventionella eftersom centralbankerna saknade erfarenhet av att använda dem, men de har visat sig vara effektiva när det gäller att tillhandahålla ytterligare ackommoderande ekonomisk politik.

Även om ECB har skaffat sig betydande erfarenhet av verktyg för att tillhandahålla ackommoderande politik nära den faktiska nedre gränsen, är de fortfarande föremål för en högre grad av osäkerhet än konventionell räntepolitik. Detta gäller till exempel iakttagelsen att effekterna av dessa verktyg beror på rådande makroekonomiska och finansiella omständigheter och därför kan variera över tiden, både när det gäller deras effektivitet och eventuella sidoeffekter. Detta kräver noggrann övervakning och kontinuerlig uppdatering av i vilken utsträckning penningpolitiska ingripanden fortfarande är proportionerliga. I detta sammanhang välkomnar jag att de erfarenheter och lärdomar som dragits av icke standardmässiga penningpolitiska verktyg är ett viktigt inslag i översynen av strategin.

9. Vilka är enligt din uppfattning konsekvenserna och sidoeffekterna av köp av tillgångar? Hur ser du på riskerna och fördelarna i samband med programmet för köp av värdepapper från företagssektorn (CSPP)? Hur kommer du att säkerställa transparens när det gäller genomförandet av programmet för köp av tillgångar (APP)?

ECB:s program för köp av tillgångar, inklusive APP och PEPP, har visat sig vara mycket effektiva när det gäller att lätta på de finansiella villkoren. Genom sin inverkan på de finansiella villkoren har köp av tillgångar haft en betydande positiv inverkan på ekonomin och arbetsmarknaden. ECB:s analyser tyder dessutom på att inflationen är högre än den skulle ha varit utan köp av tillgångar, även om inflationen fortfarande är lägre än ECB-rådets inflationsmål.

Penningpolitiska åtgärder kan också få sidoeffekter, särskilt på priserna på finansiella tillgångar, banker, andra finansinstitut, beroendet av centralbanksfinansiering, resursfördelningen, bostadsmarknaderna och hushållens finansiella ställning. Sådana sidoeffekter kan bli mer uttalade ju längre åtgärderna vidtas och ju mer intensivt de tillämpas. Det är därför viktigt att fortsätta att övervaka utvecklingen av sådana eventuella sidoeffekter och se till att de inte är större än de expansiva effekterna av ECB:s åtgärder på ekonomin.

En ackommoderande penningpolitik ger i allmänhet finansiella investerare och mellanhänder incitament att gå över till mer riskfyllda tillgångar, bland annat genom att tillhandahålla mer krediter till hushåll och företag. Detta är en avsedd effekt av penningpolitiken (ofta kallad portföljombalanseringsmekanismen) eftersom den innebär att den penningpolitiska stimulansen slussas vidare till sektorer som inte innehar eller emitterar godtagbara värdepapper och därför inte direkt gynnas av köpprogram. Om risktagandet blir överdrivet kan det dock bidra till att skapa risker för den finansiella stabiliteten. Penningpolitiken, och särskilt köp av tillgångar, kan också påverka marknadens funktion genom att snedvrida prisbildningen av obligationer från underliggande fundamenta och påverka likviditeten i vissa marknadssegment. Hittills tyder analyser på att prisbildningen på euroområdets statsobligationsmarknader i stort sett har förblivit intakt och att köpen i själva verket har bidragit till att marknaden fungerar i tider av allvarlig stress.

När det gäller CSPP är en tydlig fördel det stöd som dessa köp har gett till företagens finansieringskostnader och därmed till företagens investeringar och realekonomin. Det har också haft positiva dominoeffekter på finansieringsvillkoren för alla företag i euroområdet, även de som inte är beroende av kapitalmarknaderna för sin finansiering, såsom små och medelstora företag.

Samtidigt är det viktigt att mycket noggrant och kontinuerligt övervaka riskerna i samband med programmen för köp av tillgångar. Risker bör hanteras för att hålla dem på nivåer som inte hotar ECB:s balansräkning för att på så sätt skydda ECB:s förmåga att fullgöra sitt uppdrag.

Slutligen har transparens spelat en central roll i APP och PEPP genom att göra det möjligt för marknadsaktörerna att bättre förstå hur programmen genomförs. Det är därför av största vikt att information om köp och innehav av APP och PEPP regelbundet offentliggörs på ECB:s webbplats.

10. Vad förväntar du dig mest av översynen av ECB:s penningpolitiska ram? Vilka är de största utmaningarna för översynen? Bör ECB omdefiniera sin kvantitativa definition av prisstabilitetsmålet och på vilket sätt? Vad anser du om beslutet från USA:s centralbank Federal Reserve (Fed) från augusti 2020 i detta avseende?

ECB:s översyn av den penningpolitiska strategin, som oväntat försenades på grund av covid‑19, har återupptagits och kommer att vara ett viktigt fokus under det kommande året. Jag förväntar mig en bred och öppen diskussion som även omfattar hur faktorer som finansiell stabilitet och klimatförändringar kan påverka prisstabiliteten på medellång sikt.

Översynsprocessen delas upp i en rad debatter inom ECB-rådet, med stöd av seminarier som förbereds av Eurosystemets personal, varvid hänsyn tas till synpunkter från andra intressenter. I detta avseende anser jag att Europaparlamentets bidrag är särskilt relevant och jag välkomnar att ECB:s ordförande har gått med på att samarbeta närmare i samband med ECB:s översyn av strategin och se till att de regelbundna dialogerna mellan ECB och Europaparlamentet spelar en central roll.

ECB-rådets seminarier kommer att stödjas av ett ingående förberedande arbete som genomförs i form av tio särskilda arbetsflöden inom Eurosystemet. Arbetsflödena omfattar ett brett spektrum av ämnen: inflationsmätning, ECB:s prisstabilitetsmål, Eurosystemets modellering, globalisering, digitalisering, klimatförändringar, finansiell stabilitet och makrotillsynspolitik, finansiell förmedling utanför banksektorn, kommunikation och samspelet mellan penningpolitik och finanspolitik.

Syftet med ECB:s översyn av strategin är att se till att ECB:s penningpolitiska strategi är robust och ändamålsenlig, både i dag och i framtiden.

Den exakta definitionen av vårt primära mål kommer att få en framträdande plats i översynen av strategin. En tydlig formulering av vad ECB-rådet eftersträvar är absolut nödvändig i dess strävan efter prisstabilitet. Detta underlättar också transparens och ansvarsskyldighet för penningpolitiska beslut som har fattats.

Mot bakgrund av den pågående översynen av strategin är det för tidigt att dra slutsatser om detta och om alla aspekter av denna.

Slutligen skisseras i det nyligen reviderade uttalandet om de långsiktiga målen och den penningpolitiska strategin från Fed en ny strategisk ram som omfattar betydande förändringar med avseende på båda sidor av Feds dubbla mandat – maximal sysselsättning och prisstabilitet. Jag har tagit del av Feds översyn med stort intresse och ser fram emot att delta i översynen av ECB:s strategi. Jag vill påpeka att ECB inom ramen för sitt mandat genomför en egen oberoende översyn, och att andra centralbankers strategiöversyn (inklusive Fed) inte ska anses ha direkta konsekvenser för ECB:s strategi.

11. Hur bedömer du den nuvarande förståelsen av inflationsdynamiken och de viktigaste faktorerna bakom inflationsrörelser under de senaste åren? Anser du att inflationen underskattas i euroområdet på grund av en otillräcklig andel boendekostnader i HIKP‑korgen? Skulle du vilja se en omjustering av korgen?

Att förstå inflationsdynamiken och de viktigaste drivkrafterna bakom inflationen, och hur de utvecklas över tiden, är avgörande för ECB. För penningpolitiska beslutsfattare har det visat sig vara en större utmaning än tidigare att ha en fullständig förståelse av inflationsdynamiken eftersom många olika faktorer utöver penningpolitiken påverkar inflationen samtidigt. I detta avseende måste ECB vara öppet för olika förklaringar till låg inflation som mycket väl kan vara relevanta samtidigt, men som skulle kunna kräva ett annat politiskt svar.

 

Låt mig som exempel hänvisa till Low Inflation Report, som publicerades 2016. Den belyser två typer av krafter som formar inflationsdynamiken. För det första kan strukturella faktorer som förändrar det sätt på vilket vår ekonomi fungerar förklara inflationsutvecklingen på längre sikt. Det handlar framför allt om globalisering, arbetstagarnas minskade förhandlingsstyrka, tekniska framsteg och demografisk utveckling. För det andra kan chocker – antingen på utbuds- eller efterfrågesidan – påverka inflationsdynamiken genom olika kanaler.

För närvarande är utmaningen när det gäller att förstå inflationen att mäta pandemins kort- och långsiktiga effekter på inflationen och i synnerhet på kärninflationen.

Det harmoniserade konsumentprisindex (HIKP) som sammanställs av Eurostat säkerställer att alla länder i Europeiska unionen följer samma metod. HIKP-inflationen utgör ett prisindex av hög kvalitet och har fungerat bra i många avseenden, men den är inte perfekt. Det är därför jag välkomnar att flera förbättringar av HIKP-metoden har gjorts under årens lopp och att ECB:s strategiöversyn också kommer att behandla frågan om inflationsmätning. Att inkludera ägarbebodda bostäder i HIKP-beräkningarna för att täcka alla bostadsrelaterade konsumtionsutgifter skulle kunna vara en viktig förbättring som också bättre skulle motsvara hur EU-medborgarna upplever inflationen i sitt dagliga liv.

 

Det finns dock tekniska utmaningar när det gäller att integrera ägarbebodda bostäder, och det finns ingen entydig bästa lösning. Jag ser fram emot att delta i översynen av strategin för att diskutera hur dessa utmaningar kan hanteras.

 

I praktiken, vilket föreslås i preliminära beräkningar baserade på en experimentell indikator för ägarbebodda bostäder, skulle en integrering av den i HIKP endast ha en begränsad inverkan på den genomsnittliga inflationen.

 

12. Vad anser du om den heterogena bilden av de monetära förhållandena och tillgången till kredit på olika håll inom euroområdet och effekterna av detta på ECB:s gemensamma penningpolitik, särskilt på grund av utvecklingen av de ekonomiska skillnaderna till följd av covid-19?

Även om det alltid kommer att finnas vissa skillnader i finansieringsvillkoren mellan medlemsstaterna i euroområdet, vilket återspeglar strukturella skillnader och skillnader i de ekonomiska utsikterna, fanns det efter det att covid-19-krisen drabbade euroområdets ekonomi en tydlig risk för fragmentering som skulle öka skillnaderna i sådan utsträckning att det inte längre skulle vara förenligt med en smidig transmission av ECB:s ackommoderande penningpolitik till alla sektorer och jurisdiktioner.

De åtgärder som införts sedan mars, särskilt PEPP och TLTRO III (den tredje serien riktade långfristiga refinansieringstransaktioner), har utformats för att stödja transmissionen till alla sektorer och jurisdiktioner i euroområdets ekonomi. Beräkningar visar att PEPP, tillsammans med det ytterligare anslag på 120 miljarder euro i APP som tillkännagavs i mars, hade en betydande effekt när det gällde att minska premien för den genomsnittliga avkastningen på 10‑åriga statsobligationer i euroområdet, vilket är en viktig komponent av de långa räntorna generellt. Effekterna har varierat mellan länderna, med en markant kraftigare minskning för de länder som drabbats hårdast av pandemin.

Utnyttjandet av TLTRO III-transaktionerna i juni och september (totalt nästan 1 500 miljarder euro) var oväntat högt och utbrett. Enligt 2020 års enkätundersökning om bankernas utlåning i euroområdet uppgav bankerna att TLTRO III-likviditeten i hög grad stöder deras utlåning, särskilt till företag. Bankerna uppgav också att de riktade långfristiga refinansieringstransaktionerna har en positiv inverkan på deras likviditetsställning och marknadsfinansieringsvillkor och att de underlättar de villkor som erbjuds låntagare. TLTRO har således bidragit till en mer enhetlig transmission av ECB:s penningpolitik.

En mer enhetlig återhämtning från krisen skulle stödja penningpolitikens effektivitet i euroområdet. ECB-rådet anpassar sina penningpolitiska beslut till utvecklingen av euroområdets ekonomi som helhet, men måste också se till att dess penningpolitik når alla delar av ekonomin och alla jurisdiktioner i enlighet med dess mandat för prisstabilitet.

För att uppnå en mer enhetlig återhämtning är finanspolitiken av avgörande betydelse. Kommissionens återhämtningsplan Next Generation EU kommer till exempel att spela en viktig roll när det gäller att återupprätta lika spelregler och stödja dem som drabbats hårdast av pandemin.

Jag välkomnar därför varmt denna plan, som kommer att stärka den inre marknaden och skapa en varaktig och blomstrande återhämtning, samtidigt som jag stöder EU:s gröna och digitala prioriteringar.

13. Hur anser du att ECB kan bidra till ekonomisk tillväxt, ekologisk omställning och full sysselsättning samtidigt som man fullt ut uppfyller sitt huvudmål att upprätthålla prisstabilitet? Anser du att det finns ytterligare möjliga penningpolitiska åtgärder som skulle förbättra de positiva effekterna för realekonomin?

Enligt fördraget är huvudmålet för ECBS att upprätthålla prisstabilitet. ”Utan att åsidosätta detta mål skall ECBS stödja den allmänna ekonomiska politiken inom gemenskapen i syfte att bidra till att förverkliga gemenskapens mål enligt artikel 2.” Det står därmed klart att penningpolitiken kan spela en avgörande roll för att stödja realekonomin. I den nuvarande situationen, där efterfrågan är svag och inflationen ligger under de nivåer som är förenliga med ECB-rådets inflationsmål, är penningpolitiken faktiskt avgörande för att stödja både ekonomisk tillväxt och inflation.

Att stödja hushållens konsumtion och företagens investeringar är en viktig transmissionsmekanism för penningpolitiken för att uppnå prisstabilitetsmålet. Det finns gott om belägg för att de penningpolitiska åtgärder som vidtagits sedan mitten av 2014 har haft en betydande inverkan på sysselsättning, inkomster och tillväxt.

Dessutom kommer de åtgärder som vidtagits sedan mars 2020 när det gäller köp av tillgångar och TLTRO-parametrarna att ge ett betydande stöd till den ekonomiska återhämtningen och har dämpat de värsta tänkbara utfallen.

Den pågående översynen av ECB:s strategi kommer att ge möjlighet att få en bättre förståelse av hur de långsiktiga trenderna kan påverka variabler som vi regelbundet övervakar och i viss utsträckning försöker kontrollera. Bland dessa trender är de demografiska förändringarna, den omvälvande tekniska utvecklingen och den globala uppvärmningen helt klart framträdande.

14. I vilken utsträckning anser du att hanteringen av klimatförändringar och andra hållbarhetsfrågor ingår i ECB:s mandat? Vad anser du om effekterna av ECB:s politik på klimatförändringarna? Anser du att ECB bör anpassa sina köp av tillgångar till FN:s mål för hållbar utveckling och Parisavtalet om klimatförändringar? Bör ECB:s program för köp av tillgångar ligga i linje med EU:s taxonomiska ram? Vilken roll skulle ECB spela i nätverket för miljöanpassning av det finansiella systemet (NGFS)? Hur kan ECB i praktiken genomföra de viktigaste rekommendationerna i NGFS:s omfattande rapport ”A call for action: Climate change as a source of financial risk” som riktar sig till centralbankerna? I vilken utsträckning anser du att gröna obligationer bidrar till utfasningen av fossila bränslen, och hur bedömer du den senaste forskningen från Banken för internationell betalningsutjämning (BIS) i detta avseende ( https://www.bis.org/publ/qtrpdf/r_qt2009c.pdf )?

För att påskynda omställningen till en koldioxidneutral ekonomi är det mycket viktigt att regeringar, centralbanker, tillsynsmyndigheter och finansinstitut vidtar kraftfulla och beslutsamma åtgärder. Alla dessa enheter har en särskild roll att spela. Eftersom ekonomin fortfarande till stor del är beroende av fossila bränslen krävs en grundläggande omorientering. Regeringarna är med sin klimatpolitik den drivande kraften bakom denna omorientering. Europa ligger redan i framkant när det gäller klimatåtgärder. Genom att underteckna Parisavtalet har de europeiska regeringarna åtagit sig att intensifiera den politik och de investeringar som behövs för en hållbar framtid med låga koldioxidutsläpp. EU har lanserat sin gröna giv och gjort ett utmärkt arbete genom att införa taxonomin för hållbar verksamhet som underlättar omställningen. Slutligen har EU genomfört viktiga strukturella förändringar för att återställa en välfungerande marknad genom att införa systemet för handel med utsläppsrätter och direktivet om icke-finansiell rapportering.

Jag lovordar det arbete som EU hittills har utfört, men jag vill betona att mycket återstår att göra. För att uppnå Parismålen är det mycket viktigt att ta steg mot en hållbar global ekonomi mycket snabbare än vad som är fallet i dag. Två viktiga faktorer som för närvarande bromsar omställningen är för det första att företagen fortfarande har otillräckliga ekonomiska incitament för att minska sina utsläpp och för det andra att finansiella mellanhänder står inför datautmaningar för att på bästa sätt ta hänsyn till klimatförändringarna när de fattar investeringsbeslut.

Att skapa förutsättningar för övergången till en koldioxidneutral ekonomi är visserligen först och främst en uppgift för demokratiskt valda regeringar, och koldioxidprissättning är fortfarande det främsta verktyget för detta, men alla berörda parter har en särskild roll att spela i energiomställningen, inklusive ECB. Utgångspunkten för ECB:s tillsynsuppgifter är riskperspektivet. Tillsynsmyndigheterna har redan allmänt erkänt att både omställningen och klimatförändringarna är källor till finansiella risker som bör hanteras. Detta gäller inte bara omställnings- och klimatrelaterade risker, utan även bredare miljömässiga och sociala risker.

Utgångspunkten för ECB:s monetära uppdrag är dess prisstabilitetsmål. ”Utan att åsidosätta det primära målet om prisstabilitet” ska Eurosystemet stödja den allmänna ekonomiska politiken inom unionen. Denna politik omfattar en hög skyddsnivå och förbättring av kvaliteten på miljön och de politiska prioriteringar som EU betonar, inbegripet den gröna given. Med tanke på EU:s ambitioner och åtaganden har ECB en skyldighet att stödja denna politik, förutsatt att detta kan göras utan att det påverkar dess mål om prisstabilitet. Även i detta sammanhang måste ECB naturligtvis agera i enlighet med principerna om proportionalitet och institutionell jämvikt. Mot denna bakgrund anser jag att det finns minst tre synvinklar ur vilka klimatförändringarna är av betydelse för penningpolitiken.

För det första kommer klimatförändringarna och begränsningen av dem att i allt högre grad påverka centrala makroekonomiska variabler för genomförandet av penningpolitiken. Klimatförändringarna kan dessutom påverka penningpolitikens transmissionskanaler. Detta kan kräva att centralbankerna, inklusive ECB, uppdaterar sina analytiska verktyg genom att lägga till klimatrisker till sina makroekonomiska modeller, prognosverktyg och transaktioner.

För det andra bör ECB, med tanke på ECB:s ökade närvaro på finansmarknaderna, noggrant bedöma hur dess icke-standardåtgärder påverkar EU:s ambition att övergå till en koldioxidsnål ekonomi. Utformningen av TLTRO och programmen för köp av tillgångar har betydande konsekvenser för kapitalallokeringen i ekonomin och det är viktigt att denna politik är framtidssäkrad, utan att äventyra penningpolitikens effektivitet när det gäller att uppnå det primära målet.

Det skulle vara ett viktigt steg att erkänna att ett agerande i enlighet med principen om en öppen marknadsekonomi inte nödvändigtvis innebär att ECB under alla omständigheter strikt bör iaktta marknadsneutralitet, särskilt vid förekomst av marknadsmisslyckanden, vilket nyligen framhållits av ECB:s direktionsledamot Isabel Schnabel. ECB skulle dessutom kunna undersöka hur dess instrument inom ramen för dess mandat kan utformas för att bidra till att frigöra investeringar som stöder omställningen till en koldioxidneutral ekonomi. Befintlig EU-politik, såsom direktivet om icke-finansiell rapportering och taxonomin för hållbar verksamhet, kan användas som utgångspunkt i detta avseende.

För det tredje bör ECB också på lämpligt sätt återspegla klimatrelaterade risker i sitt regelverk för riskreducering och bör vara transparent i fråga om sina exponeringar – i enlighet med rekommendationerna från NGFS. När det gäller monetära portföljer förlitar sig ECB i stor utsträckning på kreditvärderingsinstitutens åsikter om hur kreditrisken ska bedömas. ECB måste därför samarbeta med kreditvärderingsinstituten för att se om klimatförändringsrelaterade risker återspeglas väl i deras bedömning. I den mån ECB och de nationella centralbankerna gör en egen kreditbedömning måste de göra detta själva. Med tanke på ECB:s breda verksamhet är jag väl medveten om att tillgången till uppgifter är avgörande men utmanande. Detta understryker också betydelsen av direktivet om icke-finansiell rapportering. I den mån relevanta uppgifter saknas kan ECB undersöka om ECB kan spela en roll för att främja att dess motparter offentliggör klimatrelaterade uppgifter, till exempel genom att göra ett sådant offentliggörande av sina motparter till ett krav för att delta i penningpolitiska transaktioner. I detta avseende vill jag påminna om något som både NGFS och Eurosystemet har påpekat, nämligen att en grön taxonomi, dvs. en taxonomi för hållbar verksamhet med avseende på klimatförändringar, biologisk mångfald och andra miljömål, såsom den som nyligen antagits och håller på att utvecklas i EU, är avgörande för att förhindra grönmålning och för att säkerställa att produkter som gröna obligationer på ett effektivt sätt bidrar till miljömålen. I detta avseende är kommissionens pågående arbete med att utveckla en standard för gröna obligationer med hänvisning till EU:s taxonomi också av grundläggande betydelse. Men för att korrekt bedöma exponeringen för klimatrelaterade risker är en taxonomi för de verksamheter som är mest exponerade för omställningen till en koldioxidsnål ekonomi kanske ännu viktigare för centralbanker och tillsynsmyndigheter. I detta sammanhang skulle jag vilja lovorda den senaste forskningen från Banken för internationell betalningsutjämning (BIS) om införandet av en ram för gröna kreditbetyg.

Sammanfattningsvis är jag mycket nöjd med att denna fråga är en integrerad del av den pågående översynen av ECB:s strategi som jag förväntar mig kunna bidra till.

15. Vilken roll anser du att ECB bör spela när det gäller att hantera virtuella valutor? Vilka möjligheter och risker ser du med virtuella valutor? Vad anser du om centralbankernas digitala valutor och därmed förknippade risker och fördelar? Hur anser du att ett lämpligt regelverk för virtuella valutor (och ”stablecoins” i synnerhet) bör vara utformat? Anser du att ECB bör ta i bruk en digital euro? Om så är fallet, hur skulle denna se ut och hur skulle du hantera de risker som skulle kunna uppstå med en sådan valuta, inbegripet eventuella risker för bankrusningar och integritetsfrågor?

Kryptotillgångar[5] som inte utgör en fordran på någon enhet är till sin natur volatila och har inte samma egenskaper som pengar. Även om dessa kryptotillgångar utgör risker för investerare och kan användas för olaglig verksamhet utgör de för närvarande inte någon väsentlig risk för EU:s finansiella system eller monetära stabilitet. ECB bör fortsätta att övervaka kryptotillgångar för att hålla denna riskbedömning uppdaterad mot bakgrund av marknadsutvecklingen.

Kryptotillgångar som antas upprätthålla ett stabilt värde genom att hänvisa till i) en fiatvaluta eller ii) flera fiatvalutor eller en eller flera råvaror eller en eller flera kryptotillgångar, eller en kombination av sådana tillgångar, vilka går under namnet e-pengartoken (e-money tokens) respektive tillgångsanknutna token (asset-referenced tokens), enligt kommissionens förslag till förordning om marknader för kryptotillgångar (MiCa), skulle teoretiskt kunna användas som betalningsmedel och till och med som värdebevarare. Dessutom skulle vissa sådana initiativ avseende token snabbt kunna få globalt genomslag genom att utnyttja befintliga användarbaser.

E-pengartoken eller tillgångsanknutna token som blir betydande inom unionen eller globalt innebär både möjligheter och utmaningar. De skulle kunna bidra till att komma till rätta med brister när det gäller snabbhet och kostnader för globala gränsöverskridande betalningar. Samtidigt kan de hota den monetära och finansiella stabiliteten och suveräniteten, påverka betalningssystemens säkerhet och effektivitet samt väcka en rad andra frågor som rör bland annat penningtvätt/finansiering av terrorism, konkurrens, dataskydd och konsumentskydd.

ECB bör å sin sida spela en roll genom att säkerställa att systemrelevanta tillgångsanknutna token och e-pengartoken inte undergräver betalningssystemets strategiska autonomi och resiliens. I egenskap av övervakare av betalningssystemet bör ECB, tillsammans med centralbankerna i euroområdet, tillämpa Eurosystemets relevanta tillsynsramar för betalningssystem, betalningsordningar och betalningsarrangemang för att minska riskerna med e-pengartoken eller tillgångsanknutna token. ECB bör dessutom samarbeta med EBA och de behöriga myndigheterna och delta i tillsynskollegierna för betydande e-pengartoken eller tillgångsanknutna token.

Ett lämpligt regelverk för e-pengartoken och tillgångsanknutna token bör inspireras av principen ”samma verksamhet, samma risker, samma regler”. Det bör säkerställa lika spelregler genom att e-pengartoken och tillgångsanknutna token med potential att användas som betalningsinstrument för allmänt bruk omfattas av likvärdiga krav. Ett ramverk bör dessutom minska de risker för bland annat den finansiella stabiliteten, penningpolitiken och suveräniteten och konsumentskyddet som sådana token utgör. Förordningen om marknader för kryptotillgångar är ett bra första steg i regleringen av kryptotillgångar, inklusive stablecoins, som inte redan omfattas av befintlig EU-lagstiftning, eftersom de inte räknas som ett finansiellt instrument enligt Mifid II, eller som elektroniska pengar enligt exempelvis e-penningdirektivet. Den kommer också att bidra till att undvika regelarbitrage mellan EU:s jurisdiktioner. ECB har också nyligen offentliggjort sitt nya ramverk för övervakning av elektroniska betalningsinstrument, betalningsordningar och betalningsarrangemang, det så kallade Pisa-ramverket, och lanserat ett offentligt samråd. Det nya ramverket syftar också till att säkerställa principen om ”samma verksamhet, samma risker, samma regler” på ett proportionerligt sätt och omfattar även e-pengartoken och tillgångsanknutna token.

Såsom det också diskuterades i den nyligen framlagda rapporten om den digitala euron som utarbetats av Eurosystemets högnivågrupp för centralbankers digitala valutor, är dessa valutor ett kraftfullt verktyg för centralbanker att hantera vissa av de utmaningar och behov som uppstår i samband med digitaliseringen av våra samhällen och ekonomier, särskilt med hänsyn till följande: i) När nya betalningsbehov uppstår skulle en digital euro tillhandahålla en riskfri digital tillgång för att tillgodose dessa behov. ii) I händelse av en betydande minskning av användningen av kontanter som betalningsmedel skulle en digital euro tillhandahålla en digital motsvarighet till eurosedlar som lagligt betalningsmedel, vilket skulle komplettera kontanternas roll. iii) Med tanke på den möjliga ökningen av privata eller utländska offentliga digitala valutor skulle en digital euro bidra till att bevara den monetära och finansiella stabiliteten och suveräniteten. Det är viktigt att betona att en digital euro – om den införs – skulle införas vid sidan av kontanter och inte ersätta dessa. Dessutom skulle det krävas en sund rättslig grund.

När det gäller de risker som är förknippade med en eventuell utgivning av en digital euro anser jag att de i hög grad är beroende av hur denna valuta utformas i praktiken. En digital euro bör utformas på ett sådant sätt att man undviker en överdriven övergång från bankinsättningar till digitala innehav i euro, både som ett strukturellt fenomen och under finanskriser. En digital euro bör inte heller tränga ut privata initiativ som kan gynna innovation och integration av den europeiska massbetalningssektorn. Växelkurseffekterna av en digital euro bör också beaktas, även inom unionen.

När det gäller personlig integritet måste en avvägning göras mellan medborgarnas rätt att skydda sina personuppgifter och den offentliga skyldigheten att bekämpa olaglig verksamhet (såsom penningtvätt). Den rätta avvägningen mellan dessa två grundläggande värden måste hittas i samarbete med medlagstiftarna.

Jag kan inte i detta skede bedöma huruvida ECB bör utfärda en digital euro. Jag anser att denna komplexa fråga kräver noggrann analys och medverkan av alla berörda parter. Jag är därför glad att se att ECB tar sig an analysen av en digital euro med vederbörlig uppmärksamhet – även genom att involvera den allmänna opinionen genom ett öppet samråd och genom att inleda praktiska experiment om möjliga utformningar tillsammans med flera nationella centralbanker i Eurosystemet – och särskilt genom att samarbeta med detta parlament och dess berörda utskott.

16. Vilken roll ser du för kontantbaserade transaktioner jämfört med digitala transaktioner i framtiden?

Kontanter står fortfarande för merparten av transaktionerna i euroområdet, men deras andel av transaktioner som görs vid ett köpställe och vid person-till-person-transaktioner minskar. När det gäller den totala transaktionsvolymen minskade denna andel från 79 % 2016 till 73 % 2019. Den parallella ökningen av kontantlösa transaktioner har till stor del drivits på av kortbetalningar, som har ökat från 19 % till 24 % räknat i volym. Trenden mot kontantlösa betalningar har påskyndats av covid-19-pandemin, eftersom hushållen kraftigt ökat sina betalningar online och man har övergått till kontaktlösa betalningar i butiker. Samtidigt tillgodoser kontanterna väsentliga behov för medborgarna. Kontanter är till exempel fortfarande den enda formen av centralbankspengar som är tillgänglig för allmänheten (trots en eventuell framtida roll för digitala valutor från centralbankerna), kontanter kan fungera som ett alternativ vid allvarliga störningar av elektroniska betalningar och de är en förutsättning för att många människor i utsatta situationer (såsom vissa äldre, funktionshindrade och analfabeter) ska ha tillgång till finansiella tjänster och kunna hantera sina finansiella ärenden självständigt. I takt med att de digitala transaktionerna ökar måste Eurosystemet sörja för att konsumenterna har tillgång till integrerade alleuropeiska digitala betalningslösningar som tillgodoser deras behov. Detta är inte fallet för tillfället, och den europeiska marknaden domineras av en handfull icke-europeiska aktörer. Denna koncentration kan förvärras av att de globala teknikföretagen – de så kallade bigtech‑företagen – har möjlighet att erbjuda betaltjänster, vilket de gör i ökande omfattning.

Eurosystemet har reagerat på dessa utmaningar genom att förnya sin strategi för massbetalningar för att uppmuntra och underlätta utvecklingen av europeiska digitala betalningslösningar. Kommissionen har också nyligen offentliggjort sin strategi för massbetalningar i syfte att vidareutveckla den alleuropeiska betalningssektorn. Jag välkomnar därför det europeiska betalningsinitiativet, som har inrättats av ett antal europeiska banker för att utveckla alleuropeiska betalningsprodukter, och andra privata initiativ som syftar till att erbjuda alleuropeiska betalningslösningar.

Sammanfattningsvis står kontanter fortfarande för merparten av transaktionerna i euroområdet och vi bör fortsätta att se till att alla EU-medborgare alltid har tillgång till kontanter. Digitala transaktioner är ett komplement till, inte ett substitut för, kontanter. Tillsammans stöder de finansiell inkludering och erbjuder konsumenterna valmöjligheter. Detta ligger i linje med Eurosystemets policy att respektera konsumenternas preferenser när det gäller betalningsmedel.

17. Flera EU-medlemsstater förbereder sig för en anslutning till euroområdet och två medlemsstater anslöt sig till ERM II i juli 2020. Hur avser du att undvika ytterligare skillnader mellan euroområdets medlemsstater under det kommande årtiondet mot bakgrund av de ekonomiska förhållandena i kandidatländerna? Vilket är det bästa ekonomiska scenariot för utvidgningen av euroområdet?

Låt mig först och främst säga att jag ser euron som det mest påtagliga tecknet på den europeiska integrationen. För närvarande är det den officiella valutan i 19 EU‑medlemsstater. I enlighet med vad som fastställs i fördraget förväntas alla medlemsstater som inte omfattas av en undantagsklausul – i synnerhet sju länder utanför euroområdet med undantag för Danmark – förr eller senare införa euron.

Jag anser att bilden av de växande ekonomiska skillnaderna inom EMU under det senaste årtiondet är mer nyanserad än vad den kan framstå vid första anblicken. Till exempel är de låginkomstländer från Central- och Östeuropa som har infört euron, särskilt de baltiska länderna och Slovakien, faktiskt på god väg att komma i kapp höginkomstländerna. Ännu viktigare är att man i flera studier har dragits slutsatsen att för att verkligen förstå de ökande skillnaderna i Europa bör man snarare fokusera på andra faktorer än EMU – till exempel teknik- och globaliseringschocker, effekterna av den globala finanskrisen samt landsspecifika strukturella svagheter. Om man tittar på den cykliska spridningen bland euroområdets ekonomier har den faktiskt minskat. Detta har gjort det möjligt att uppnå en hög grad av symmetri i affärs- och finanscyklerna i euroområdets medlemsstater, vilket är en avgörande faktor för en framgångsrik gemensam penningpolitik. Effekterna av den pågående covid-19-pandemin på de ekonomiska förhållandena i länderna inom och utanför euroområdet måste dock fortfarande bedömas.

Jag anser att det bästa ekonomiska scenariot för en utvidgning av euroområdet bör skräddarsys för varje enskild EU-medlemsstat. Varje land som önskar ansluta sig till euron bör genomföra nödvändiga åtgärder och reformer enligt sina egna behov och förutsättningar och sin egen tidsplan. Tidsplanen beror i sista hand på tre centrala faktorer: politisk vilja, vilket också avspeglas i de nationella strategierna för införande av euron, folkets egenansvar för projektet och ekonomisk beredskap.

ECB och kommissionen bedömer regelbundet de framsteg som gjorts av varje medlemsstat utanför euroområdet när det gäller att uppfylla de fördragsbaserade kriterier som krävs för att införa euron, i enlighet med konvergensrapporterna. Enligt ECB:s och kommissionens konvergensrapporter 2020, som offentliggjordes den 10 juni, uppfyllde inget av de granskade länderna Maastrichtkriterierna. Det kan noteras att inget av de sju länderna uppfyllde växelkurskriteriet, som kräver att en medlemsstat deltar i växelkursmekanismen ERM II under minst två år utan devalvering i förhållande till euron.

Efter det beslut som fattades genom ömsesidig överenskommelse mellan finansministrarna i euroländerna, ECB:s ordförande och finansministrarna och centralbankscheferna i Danmark, Bulgarien och Kroatien införlivades den bulgariska leven och den kroatiska kunan i ERM II den 10 juli 2020. Deltagandet i ERM II måste ses som en viktig milstolpe i förberedelserna inför införandet av euron. ECB:s och kommissionens konvergensrapporter 2022 kommer därför att innehålla en bedömning av beredskapen hos de båda medlemsstaterna att införa euron.

18. Vilken roll ser du för återhämtningsfonden? Hur kan den på bästa sätt stödja euroområdets resiliens? Anser du att euroområdet behöver en europeisk säker tillgång, som inte bara kan bidra till att stabilisera finansmarknaderna och göra det möjligt för bankerna att minska sin exponering för nationell skuldsättning, utan som också kan vara ett sätt att underlätta en korrekt penningpolitisk transmission?

Virusets utbrott har ökat osäkerheten och det krävs ett fortsatt finanspolitiskt stöd för att man ska kunna undvika tröskeleffekter och hjälpa till att få våra ekonomier tillbaka på rätt spår. Det är därför mycket viktigt att återhämtningsinstrumentet Next Generation EU på 750 miljarder euro omgående blir operativt. Detta återhämtningspaket har potential att avsevärt stödja de länder som drabbats hårdast av pandemin, stärka den inre marknaden och skapa en varaktig och gynnsam återhämtning.

Effekterna av Next Generation EU – och dess centrala program, faciliteten för återhämtning och resiliens – kommer att bero på hur snabbt medlen betalas ut och hur effektivt de kanaliseras till produktiva användningsområden. Det är därför viktigt att alla politiska beslutsfattare når en överenskommelse om de återstående detaljerna i paketet före årets slut, och att medlemsstaterna vidtar lämpliga åtgärder för att möjliggöra ett sunt och effektivt utnyttjande av återhämtningsmedlen. Såsom ECB-rådet betonade efter sitt senaste penningpolitiska möte kommer Next Generation EU, förutsatt att medlen används för produktiva offentliga utgifter och åtföljs av produktivitetshöjande reformer, att bidra till en snabbare, starkare och mer enhetlig återhämtning i euroområdet och samtidigt stödja EU:s gröna och digitala ambitioner.

Även om dessa tider är svåra har ECB kunnat sköta den penningpolitiska transmissionen på ett effektivt sätt sedan covid-19-pandemins utbrott. Emittering av statspapper inom ramen för Next Generation EU kommer dock att ske i form av obligationer på EU-nivå med olika löptider mellan 2028 och 2058 och kan säkerligen bidra till att utveckla en europeisk löptidsstruktur. En sådan löptidsstruktur skulle kunna fungera som riktmärke för EU:s kapitalmarknader och sålunda underlätta ytterligare integration av kapitalmarknaderna och därigenom riskdelning. Obligationer inom ramen för Next Generation EU skulle också kunna bidra till att diversifiera bankernas exponeringar i statspapper och därigenom minska kopplingen mellan stater och banker.

19. Vad anser du om den ökade kopplingen mellan finans- och penningpolitiken efter covid-19-krisen? Vilken är risken för finanspolitisk dominans i euroområdet? Hur kan ECB:s oberoende garanteras i en situation där gränserna mellan finans- och penningpolitiken blir otydliga?

I fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) anges tydligt att ECB:s främsta mål är att upprätthålla prisstabilitet. Där fastställs även starka skyddsåtgärder för att skydda och säkerställa ECB:s operativa, finansiella, institutionella och politiska oberoende.

Trots dessa starka institutionella skyddsmekanismer har de ekonomiska experterna i allt högre grad uppskattat betydelsen av samspelet mellan penning- och finanspolitiken. Under nuvarande makroekonomiska omständigheter kompletterar båda politikområdena varandra när det gäller att tillhandahålla euroområdets ekonomi ett nödvändigt politiskt stöd som svar på krisen. I efterdyningarna av pandemin kan andra frågor komma att dyka upp, bland annat hur penningpolitiken ska föras i en värld med potentiellt permanent hög offentlig skuldsättning.

Sedan översynen av strategin har återupptagits har ECB-rådet inrättat ett nytt arbetsområde för samspelet mellan penning- och finanspolitiken, där det görs en bedömning av den finanspolitiska situationen i euroområdet och där konsekvenserna för penningpolitiken bedöms.

20. Vad anser du om kritiken att ECB:s ramverk för säkerheter inte är tillräckligt graderat och alltför beroende av externa kreditvärderingsinstitut? Vad anser du om de tillfälliga sänkta krav avseende säkerheter som ECB-rådet antagit i samband med covid‑19‑krisen? Hur bör ECB i framtiden använda sin befogenhet att göra en skönsmässig bedömning enligt artikel 18 i stadgan när det gäller att definiera godtagbara säkerheter?

I enlighet med sin stadga tillhandahåller Eurosystemet lån endast mot tillfredsställande säkerheter. Det godtar ett brett spektrum av olika tillgångar som säkerhet och tillämpar värderingsavdrag som graderats i enlighet med skillnader mellan löptider, likviditetskategorier och kreditkvalitet. För att bedöma kreditkvaliteten på godtagbara tillgångar förlitar sig Eurosystemet på flera olika källor. Bland dessa finns kreditvärderingsinstitut, men även nationella centralbankers interna kreditbedömningssystem (ICAS) och motparternas interna ratingsystem (IRB). Alla källor omfattas av en regelbunden resultatövervakning för att säkerställa att de uppfyller höga lagstadgade krav liksom operativa krav och informationskrav. De sänkta krav avseende säkerheter som nyligen antagits har visat att Eurosystemet inte mekaniskt förlitar sig på externa kreditvärderingsinstitut, utan kan anpassa sina ramar för att minska procykliska effekter och tröskeleffekter.

Kraven avseende säkerheter måste ses i samband med andra policyåtgärder till följd av coronavirusutbrottet, däribland stödköpsprogrammet föranlett av pandemin (PEPP), långfristiga refinansieringstransaktioner föranledda av pandemin (PELTRO) och en lättnad av villkoren för riktade långfristiga refinansieringstransaktioner (TLTRO III). De sänkta kraven avseende säkerheter är en avgörande faktor, eftersom de säkerställer att alla godtagbara motparter i Eurosystemet har tillgång till godtagbara säkerheter för att delta i dessa likviditetsskapande transaktioner. Dessa åtgärder stöder därmed i slutändan bankernas utlåning till realekonomin.

Eurosystemet bör fortsätta att definiera sitt ramverk för säkerheter på ett sätt som säkerställer effektiv tillgång till Eurosystemets likviditet mot tillräckliga säkerheter. Vissa av de sänkta krav på säkerheter som nyligen antagits ger, på tillfällig basis, enskilda nationella centralbanker flexibilitet att godta ytterligare typer av säkerheter för att hantera landsspecifika marknadsvillkor, samtidigt som en omfattande uppsättning godtagbarhetskriterier och riskkontrollåtgärder fortfarande är tillämpliga. Även i framtiden bör godtagandet av säkerheter under alla omständigheter baseras på en strikt uppsättning transparenta regler som ligger i linje med Eurosystemets risktolerans.

21. Hur bedömer du den senaste utvecklingen av växelkursen EUR/USD? I vilken utsträckning bör handelsaspekter spela en roll när det gäller penningpolitikens drift och styrning?

Spridningen av coronaviruspandemin har orsakat starka rörelser på de globala finansmarknaderna, även på valutamarknaderna, och euron försvagades i ett tidigt skede, men stärktes sedan kraftigt under sommaren.

Även om eurons växelkurs inte är ett policymål för ECB – och därför kommer jag inte att kommentera dess nivå – står det klart att eurons externa värde är en viktig faktor för prissättningen i euroområdet.

Alla betydande förändringar i eurons växelkurs kommer sannolikt att få en väsentlig inverkan på inflationsutsikterna i euroområdet.

Det är därför viktigt att bedöma växelkursutvecklingen utifrån dess konsekvenser för inflationsutsikterna på medellång sikt och därmed för uppfyllandet av ECB:s mandat.

På samma sätt är världshandeln en viktig faktor som avgör den utländska efterfrågan på euroområdets varor och tjänster och spelar därför en avgörande roll för euroområdets tillväxt och inflationsutveckling. Världshandeln är helt klart en integrerad del av ECB:s ekonomiska analys, som formar ECB-rådets bedömning av de ekonomiska utsikterna och riskavvägningen. I den mån utvecklingen av den globala handeln påverkar inflationsutsikterna på medellång sikt beaktas de därför också när penningpolitiska beslut fattas.

22. Borde ECB vidta konkreta åtgärder för att stärka euron som internationell valuta? Om ja, vilka åtgärder har du i åtanke? Hur bedömer du samspelet mellan ECB:s köp av den offentliga sektorns tillgångar och tillgången till säkra tillgångar i euroområdet för utländska privata och offentliga investerare?

En större internationell roll för euron skulle i slutändan vara resultatet av en efterfrågestyrd process och skulle återspegla ett ökat förtroende för unionen, vilket skulle kunna möjliggöra större finansiellt och ekonomiskt oberoende. På så sätt kan den stödjas av unionen på olika sätt som gör den europeiska finansiella infrastrukturen mer motståndskraftig och euron mer attraktiv till följd av detta, även utanför unionens egna gränser. ECB kan ge ytterligare stöd till denna process i den mån det är förenligt med dess mandat och bredare EU-mål.

Först och främst kommer eurons internationella roll att stödjas av en djupare och mer komplett ekonomisk och monetär union, inklusive en fullbordad kapitalmarknadsunion. Ett framgångsrikt genomförande av Next Generation EU kan också bidra till investerarnas förtroende för euron. En sund ekonomisk politik i euroområdet är önskvärd i sig, men också avgörande för eurons globala attraktionskraft.

I samband med detta skulle eurons dragningskraft kunna stärkas genom ytterligare utveckling av finansområden där EU har ett stort försprång, såsom hållbar finansiering. Euron är redan den valuta som man väljer på de globala marknaderna för gröna obligationer. Under 2019 var euron den viktigaste valutan i samband med utgivning av gröna obligationer i hela världen.

Slutligen, och med mer direkt koppling till ECB, stöds eurons internationella roll ytterligare av smidiga och effektiva betalningssystem och skulle också kunna stärkas genom en digital euro. Genom att underlätta en effektiv användning av euron i någon form vid gränsöverskridande transaktioner skulle en digital euro kunna stärka vår gemensamma valutas roll i det internationella monetära systemet.

23. Vilka anser du är de största utmaningarna och möjligheterna för centralbankens kommunikation under den kommande perioden? Hur viktigt anser du att det är att ECB-rådets medlemmar talar med en röst efter penningpolitiska beslut?

En öppen debatt är av avgörande betydelse och meningsskiljaktigheter är normala och sunda i alla organisationer. De olika åsikterna bland ECB-rådets medlemmars återspeglas i redogörelserna från de penningpolitiska mötena, som ECB har offentliggjort sedan 2015. ECB strävar efter att fatta beslut i samförstånd och principen om kollegialitet är viktig. När det gäller att informera om resultatet av strategiska överläggningar stärker man budskapet genom att förklara resonemanget på ett samstämmigt sätt, samtidigt som man erkänner det breda spektrumet av överväganden och farhågor.

Dessutom är det viktigt att ECB fortsätter att sträva efter att förbättra sin kommunikation och sin förmåga att nå ut till alla medborgare i euroområdet. Jag skulle därför välkomna en fokusering på tydliga och enkla budskap om de vidare ekonomiska utsikterna och framtidsutsikterna, så att man tar upp mer än till exempel policybeslut och inflationsförväntningar. Mot denna bakgrund välkomnar jag också det nya initiativet ”ECB lyssnar på dig”. Detta virtuella evenemang, som sammanförde ett antal organisationer i det civila samhället på europeisk nivå, gav ECB möjlighet att höra medborgarnas åsikter om penningpolitiken och kommunikationen och om de kommande globala utmaningarna.

Slutligen tror jag att Europaparlamentet kan spela en viktig roll när det gäller centralbankernas kommunikation. Europaparlamentet kan bidra till att bättre knyta ECB till medborgarna i euroområdet, se till att ECB får veta vad som är viktigast för människorna och samtidigt se till att de förstår ECB:s politik bättre. Detta kommer i sin tur att stärka medborgarnas förtroende för ECB och effektiviteten i dess politik.

24. Vilken bedömning gör du av penningpolitikens spridningseffekter, särskilt från Förenta staterna, för penningpolitiken i euroområdet?

Alla centralbanker för penningpolitiken i enlighet med sitt mandat och till förmån för sin egen jurisdiktion.

Det amerikanska Federal Reserves penningpolitiska åtgärder påverkar inflationsdynamiken i euroområdet på många sätt. En stark amerikansk ekonomi främjar till exempel den globala efterfrågan, vilket i slutändan gynnar euroområdets ekonomi. Dessutom påverkar Förenta staternas penningpolitik även de globala finansiella förhållandena, som är en viktig faktor för prissättningen i euroområdet.

Det är därför viktigt att övervaka utvecklingen i den globala miljön med avseende på dess eventuella konsekvenser för inflationsutsikterna i euroområdet.

C. Finansiell stabilitet och tillsyn

25. Hur ser du på behovet av att säkerställa en strikt åtskillnad mellan penningpolitik och banktillsyn, och vilka reformer anser du skulle förbättra och främja en sådan åtskillnad? Var finns det potential att öka effektiviteten och ändamålsenligheten i tillsynen via den gemensamma tillsynsmekanismen?

Jag ställer mig helt och hållet bakom principen om åtskillnad mellan penningpolitik och tillsynsuppgifter vid ECB. Detta fungerar korrekt i praktiken när det gäller den gemensamma tillsynsmekanismens (SSM) verksamhet. Samtidigt är det uppenbart att tillsynsmyndigheter och centralbankstjänstemän har mycket att vinna på att ingå i samma organisation. Samtidigt som tillsynsmyndigheternas tillgång till den makroekonomiska expertisen hos ECB:s personal hjälper dem att bedöma kreditrisker, hjälper även analysen av aggregerade bankuppgifter den personal som hanterar penningpolitiska uppgifter att bättre förstå den finansiella transmissionskanalen.

Jag anser att de senaste organisatoriska förändringarna av ECB:s banktillsyn är värdefulla, eftersom de har tre mål, nämligen att i) stärka samarbetet mellan bankspecifika och tematiska tillsynsgrupper, ii) säkerställa enhetliga tillsynsresultat genom att stärka tillsynsstrategin och riskfunktionerna och iii) främja transparens och förutsägbarhet i tillsynsåtgärderna. Genom att förverkliga dessa mål skulle SSM ytterligare förbättra sina resultat och öka sin effektivitet.

26. Vad anser du om den nuvarande institutionella strukturen för ESRB inom ramen för ECB med hänsyn till dess konkreta resultat på området för makrotillsyn?

I princip stöder jag upprätthållandet av det nuvarande nära förhållandet mellan ESRB och ECB och ser ingen väsentlig intressekonflikt mellan ESRB:s bedömning av finansiell stabilitet och ECB:s penningpolitiska funktion. Det är snarare så att de två funktionerna kompletterar varandra. Makrotillsynspolitiken minskar riskerna för den finansiella stabiliteten på nationell och områdesövergripande nivå, vilket ger penningpolitiken full frihet att fullfölja sitt eget särskilda mål, dvs. att upprätthålla prisstabilitet. Med tanke på ECB‑personalens sakkunskap ger samarbetet och samordningen mellan ESRB:s sekretariat och ECB dessutom fördelar i form av kostnadsbesparingar och effektivitet Samtidigt är ESRB:s (styrelsen) och ECB:s (ECB-rådet) beslutsförfaranden och organ tydligt åtskilda i EU-lagstiftningen.

Jag är medveten om att ESRB införlivades i ECB-strukturen innan ECB också fick ansvaret för banktillsynen på mikronivå. Även om ansvaren för mikro- och makrotillsyn hittills inte har kommit att inkräkta på varandra är jag medveten om att det finns källor som argumenterar för att de ska separeras.

27. Hur ser du på utvecklingen av kvaliteten på bankernas tillgångar mot bakgrund av covid-19-pandemin? Hur kan problemet med nödlidande lån hanteras? Hur bedömer du problemet med nödlidande lån i små och medelstora kreditinstituts balansräkningar? Hur ser du på ECB:s/SSM:s roll i insatserna för att ta itu med detta problem? Hur bedömer du nivån på de europeiska bankernas kapitaltäckningskvoter och bruttosoliditetsgrader före krisen?

Tack vare reformansträngningarna efter krisen 2008 och förstärkningen av reglerings- och tillsynsramen har bankerna kunnat möta denna kris med en mycket stabilare situation när det gäller balansräkningar, kapital, likviditet och bruttosoliditetsgrad än under 2008. Framöver är det viktigt att bankerna förbereder sig för den sannolika försämringen av kvaliteten på bankernas tillgångar till följd av den ekonomiska chock som covid-19-pandemin utlöst.

Sedan SSM inrättades har volymen nödlidande lån minskat från över 1 biljon euro 2014 till drygt 500 miljarder euro 2020. Detta är också tack vare SSM:s enorma insatser, som inneburit att problemet med nödlidande lån getts högsta prioritet. Reglerings- och tillsynsmyndigheterna har tagit fram en omfattande verktygslåda under de senaste åren och nu är det dags att ta den i bruk för att se till att bankerna så snart som möjligt uppmärksammar och hanterar osäkra lån. För mig är detta en av de viktigaste lärdomarna från tidigare år.

Det är ännu viktigare att bankerna nu aktivt förbereder sig för den sannolika försämringen av tillgångarnas kvalitet, samtidigt som stödåtgärder, såsom betalningsmoratorier och statliga garantier, fortfarande tillämpas. Bankerna bör förbättra sina strategier för att fastställa och mäta kreditrisker och bygga upp tillräcklig operativ kapacitet för att hantera en plötslig ökning av nödlidande lån, men även vid behov öka avsättningsnivåerna. Om de agerar nu kan de undvika eventuella tröskeleffekter senare när de offentliga stödåtgärderna inte längre är i kraft. Det kommer att vara ECB:s roll som tillsynsmyndighet att noga övervaka bankernas praxis i detta avseende för att se till att bankerna är tillräckligt förberedda på en mycket sannolik våg av nödlidande lån. 

När det gäller inverkan på specifika affärsmodeller innebär krisens karaktär att banker som är exponerade för sårbara sektorer, såsom sektorerna för turism, transport eller underhållning, kommer att påverkas mer än andra. Som framgår av ECB:s sårbarhetsanalys är effekten av låneförluster sannolikt störst för diversifierade långivare. Globala systemviktiga banker och universalbanker kan delvis kompensera sina låneförluster genom högre rörelseresultat, medan små inhemska och privata långivare tenderar att ha nettoränteintäkter och nettointäkter från provision och avgifter under genomsnittet och kan därför inte kompensera för dessa förluster.

28. Vad anser du om ECB:s/SSM:s roll när det gäller att mildra de ekonomiska effekterna av covid-19-pandemin? Ger den nuvarande tillsynsramen SSM tillräckliga instrument för att hantera en sådan kris?

ECB:s banktillsyn offentliggjorde sin första uppsättning riskreducerande åtgärder den 12 mars, samma dag som exempelvis Nederländerna tillkännagav restriktiva åtgärder för offentliga sammankomster och evenemang. Med tanke på att dessa tillsynsåtgärder gäller för 19 olika medlemsstater anser jag att detta är en anmärkningsvärd framgång som visar hur långt vi har kommit på bara sex år sedan bankunionen inrättades. Tidigare skulle ett så starkt och enat agerande från den europeiska tillsynsmyndighetens sida ha varit otänkbart.

Tillsynsåtgärderna hade två syften: att bidra till att upprätthålla kreditflödet till realekonomin och att bevara kapitalet i systemet. Särskilt i krisens tidiga skede var det viktigt att undvika en plötslig kreditåtstramning och procykliska effekter. Bankerna fick därför hjälp genom flera stödåtgärder. Om bankerna plötsligt hade upphört med utlåningen till lönsamma företag och hushåll skulle detta ha orsakat enorma skador på den europeiska ekonomin. Det första målet var således att skapa möjligheter för bankerna att fortsätta att uppfylla sin viktiga funktion att finansiera ekonomin. Dessutom uppmanade ECB, för att bevara kapitalet i systemet, bankerna och deras aktieägare att inte betala ut utdelningar eller köpa tillbaka aktier under pandemin och att visa en extrem återhållsamhet när det gäller att betala ut bonusar. Slutligen är det viktigt att notera att ECB kontinuerligt uppmuntrar bankerna att upprätthålla en korrekt praxis för identifiering, mätning och hantering av risker för att i så stor utsträckning som möjligt undvika en ackumulering av nödlidande lån i ett senare skede.

Jag tror att det är för tidigt att dra några definitiva slutsatser om lärdomar för den bredare tillsyns- och regleringsramen. Mina preliminära åsikter är emellertid övervägande positiva. Genom kommissionens enkla lösning (Quick Fix) gjordes vissa välkomna justeringar av kapitalkravsförordningen för att öka banksystemets kapacitet att stödja återhämtningen, samtidigt som de viktigaste delarna av tillsynsramen bibehölls. Om man blickar framåt bör eventuella ytterligare justeringar inte i grunden ändra tillsynsramen, utan även i fortsättningen respektera överenskomna Baselstandarder och undvika fragmentering av det enhetliga europeiska regelverket.

29. Hur bedömer du de stora nivå 2- och nivå 3-tillgångarna i många bankers balansräkningar? Beaktas dessa tillgångar på vederbörligt sätt inom den nuvarande tillsynsramen?

Nivå 2- eller nivå 3-tillgångar är tillgångar som värderas till verkligt värde (dvs. det pris som en villig köpare teoretiskt skulle betala) i en banks balansräkning, men där det inte finns något direkt noterat pris på en aktiv marknad. De värderas antingen med hjälp av andra observerbara uppgifter än direkt noterade priser, såsom publicerade räntekurvor som används för att värdera swappar (nivå 2) eller med hjälp av modeller där signifikanta indata inte baseras på observerbara data (nivå 3). Särskilt för tillgångar på nivå 3 leder avsaknaden av marknadsdatapunkter till större värderingsosäkerhet och därmed till en risk för övervärdering av tillgångar och/eller undervärdering av skulder i en banks balansräkning.

Enligt ESRB innehade europeiska banker omkring 7 279 miljarder euro i finansiella tillgångar värderade till verkligt värde i december 2018 (motsvarande cirka 25 % av de totala tillgångarna), med 2 379 miljarder euro på nivå 1, 4 600 miljarder euro på nivå 2 och 300 miljarder euro i tillgångar på nivå 3. Det kan finnas olika skäl för banker att inneha sådana tillgångar, till exempel i risksäkringssyfte, vilket förklarar varför många banker som bedriver handelsverksamhet innehar sådana tillgångar. Det bör dock noteras att volymen tillgångar och skulder till verkligt värde har minskat markant för euroområdets banker under de senaste åren.

I redovisningsramen finns principerna för redovisningsklassificeringen av dessa tillgångar i kategorierna nivå 1 eller nivå 2, men den ger också visst tolkningsutrymme, vilket kan leda till olika resultat i olika banker. Det finns därför en inneboende risk för att sådana tillgångar övervärderas och är mindre värda än väntat, särskilt under stressade marknadsförhållanden. Handelsrisk och värdering av tillgångar har varit en tillsynsprioritering för SSM under 2019 och 2020. Detta innebär att särskilda besök på plats har genomförts och kommer att genomföras vid banker som är exponerade för komplexa instrument värderade till verkligt värde. Syftet med dessa uppdrag är att bedöma om bankens värderingsram och dess styrning och kontroller är sunda och effektiva, samt att kontrollera att positionerna klassificeras korrekt, till exempel som nivå 2- eller nivå 3-positioner, och att granska detta för specifika transaktioner. Dessa besök på plats kompletteras med ingående granskningar och fokuserade analyser.

30. Hur ser du på de tillsynsutmaningar för ECB/ SSM som den tekniska innovationen inom finanssektorn ger upphov till? Vad anser du om tillsynsbehandlingen av kryptotillgångar? Beaktas de risker som är förknippade med kryptotillgångar på vederbörligt sätt inom den nuvarande tillsynsramen?

Teknisk innovation medför både möjligheter och risker för etablerade och nya institut, liksom för finanssektorn som helhet. Innovation kan t.ex. öka effektiviteten och mångfalden genom att öka konkurrensen inom finanssektorn. Å andra sidan kan ny teknik föra med sig oväntade utmaningar för stabiliteten hos finansinstitutens it-system samtidigt som ökad konkurrens sätter press på inkomsterna. Särskilt när innovation går hand i hand med automatiskt beslutsfattande blir etik och rättvis behandling av kunder viktiga faktorer för tillsynsmyndigheterna att bedöma. Dessa centrala delar ingår i uppdrag för separata tillsynsmyndigheter, och därför är ett gott samarbete mellan dessa myndigheter av avgörande betydelse för en korrekt tillsyn. I takt med att finansinstituten blir mer digitaliserade ökar dessutom de potentiella operativa risker som härrör från it-system och beroendet av digitala tredjepartsleverantörer. Konsekvenserna av operativa problem, särskilt när de uppstår vid systemviktiga institut, kan bli enorma. Jag välkomnar därför kommissionens lagstiftningsförslag om en förordning om digital operativ motståndskraft för finanssektorn. Detta innebär också att ECB/SSM bör ha tillräcklig kapacitet för att hantera it-risker inom finanssektorn.

Oavsett vilken typ av påverkan det handlar om är teknisk innovation ett av de utvecklingsområden som kommer att påverka finanssektorn mest inom den närmaste framtiden.

Detta innebär att tillsynsmyndigheterna, inbegripet ECB/SSM, måste intensifiera sina insatser och vid behov anpassa sin tillsynsstrategi. Detta sker till exempel genom diskussioner inom ECB:s/SSM:s expertgrupper och genom internationellt samarbete med myndigheter i andra jurisdiktioner. Det innebär också att tillsynsmyndigheterna måste inleda en tidig dialog med de institut som står under tillsyn, eftersom den tekniska utvecklingen kan gå mycket snabbare än en förändring av regleringen på högre nivå. Därför anordnade ECB en första dialog inom fintechbranschen 2019. Både förståelsen och användningen av teknik bland SSM:s tillsynsmyndigheter måste öka. ECB/SSM undersöker aktivt användningen av teknik för att uppgradera tillsynspraxis (så kallad ”suptech”). Eftersom tekniken är sektorsneutral finns det även här ett ökat behov av samarbete med andra tillsynsmyndigheter, t.ex. med försäkringstillsyn för att dra lärdom av andra erfarenheter och fortsätta att arbeta ändamålsenligt och effektivt.

Den roll som icke-finansiella teknikföretag spelar, särskilt företag med en etablerad stor kundbas (dvs. bigtech-företag), bör också beaktas. Under de senaste åren har bightech‑företagen i allt högre grad samarbetat med befintliga finansinstitut, med alltifrån tillhandahållande av vissa viktiga it-tjänster till ett effektivt utbud av finansiella tjänster, såsom betalningar, främst med hjälp av ett befintligt finansinstituts infrastruktur. Som vi har sett inom andra sektorer kan dessa bigtech-företag på kort tid växa och expandera exponentiellt även inom finansiella tjänster. För finanssektorn skulle detta kunna innebära att dessa företag kan bli systemviktiga för den finansiella stabiliteten och även för enskilda finansinstituts säkerhet och sundhet. ECB/SSM bör hålla ett öga på de risker som kan uppstå till följd av denna utveckling och samverka med andra tillsynsmyndigheter och lagstiftare när det krävs fler åtgärder för att minska dessa risker.

Jag delar uppfattningen att kryptotillgångar i allmänhet för närvarande inte utgör någon väsentlig risk för den finansiella stabiliteten i EU:s finansiella system. ECB bör emellertid fortsätta att övervaka riskerna med kryptotillgångar. Arbete pågår också på internationell nivå för att införa en rigorös tillsynsbehandling av bankernas exponering mot kryptotillgångar. Så kallade (globala) stablecoins skulle mer akut kunna riskera att undergräva den finansiella stabiliteten, om inte lämpliga skyddsåtgärder vidtas. I detta avseende är kommissionens nyligen framlagda förslag till förordning om marknader för kryptotillgångar (MiCA) ett viktigt steg eftersom det syftar till att få leverantörer av nya produkter att upprätthålla samma standarder som gäller för funktionellt likvärdiga befintliga produkter. Dessutom är en harmoniserad ram på EU-nivå avgörande för att förhindra fragmentering på den inre marknaden.

Eftersom denna utveckling kan komma att påverka många aspekter av ECB:s arbete krävs noggrann övervakning av utvecklingen och en analys av konsekvenserna för den finansiella stabiliteten och penningpolitiken. Ny teknik spelar en viktig roll i detta sammanhang och gör det möjligt att övervaka och analysera denna utveckling i realtid. Detta kommer att göra det möjligt för oss att reagera i tid på eventuella negativa utvecklingstendenser.

31. Anser du att ECB/SSM bör integrera klimat- och miljörelaterade risker i banktillsynen, och i så fall hur? Beaktas dessa risker på vederbörligt sätt inom den nuvarande tillsynsramen?

Klimat- och miljörelaterade risker är en källa till finansiella risker och omfattas därför helt och hållet av ECB:s uppdrag att se till att det finansiella systemet är motståndskraftigt mot dessa risker.

Även om metoderna för att uppskatta omfattningen av klimat- och miljörelaterade risker för banker fortfarande befinner sig i sin linda tyder tillgängliga uppskattningar på att effekterna av dessa risker kan bli betydande. Ett stresstest för omställningsrisker i Nederländerna som genomfördes 2018 visade att banksektorns kärnprimärkapitalkvot (CET1) skulle kunna minska med över 4 procentenheter i ett allvarligt men plausibelt omställningsscenario. Liknande slutsatser drogs också i ECB: preliminära forskningsuppgifter i Financial Stability Review-rapporten från maj 2020 om euroområdets bankers känslighet för företagens minskade koldioxidutsläpp. I ett allvarligt scenario beräknas banksystemets förluster öka med upp till 60 %, vilket kan leda till finansiell instabilitet. Antalet nödlägen orsakade av naturkatastrofer har redan ökat sedan 1980-talet och även de ekonomiska förluster som följer av detta.

Att identifiera och bedöma riskerna för banker som står under tillsyn är därför avgörande för både banktillsyn och övervakning av den finansiella stabiliteten. Såsom hävdas i publikationerna från NGFS bör klimat- och miljörelaterade risker införlivas i den dagliga mikrotillsynen samt bedömas för det finansiella systemet som helhet genom kvantitativ riskanalys och stresstester.

I detta avseende har ECB och de nationella centralbankerna i SSM gått i spetsen för insatserna för att integrera klimat- och miljörelaterade risker i sin praxis. ECB:s banktillsyn har nyligen publicerat ”Vägledning om klimat- och miljörelaterade risker” för att inleda ett samråd. Vägledningen förklarar i detalj hur ECB förväntar sig att instituten ska beakta klimat- och miljörelaterade risker i sin affärsstrategi och i sina styrnings- och riskhanteringsramar. Den förklarar också hur ECB förväntar sig att instituten ska bli mer transparenta genom förbättrad klimat- och miljöriskrapportering. Alla dessa förväntningar passar redan in i den nuvarande tillsynsramen, kapitalkravsdirektivet, kapitalkravsförordningen och EBA:s riktlinjer. Jag har förstått att vägledningen kommer att tillämpas i tillsynsdialogen redan från och med 2021, vilket kräver att bankerna följer eller förklarar eventuella avvikelser i institutens praxis. Dessutom har både ECB och jag själv varit starka anhängare av de mandat som EBA tilldelades i kapitalkravsdirektivet (CRD V) och kapitalkravsförordningen (CRR II), och som möjliggör ytterligare forskning och analys av hur ESG-risker kan integreras i risktillsynsramen.

ECB:s vägledning är en viktig milstolpe, men den bör förstås som början på en resa snarare än ett slutresultat. Det återstår mycket att göra för att bättre förstå klimat- och miljörelaterade risker, deras potentiella inverkan på den finansiella stabiliteten och framför allt se till att finansinstituten vidtar rätt åtgärder för att förbereda sig inför den oundvikliga omställningen till en koldioxidneutral och hållbar ekonomi.

32. Vad anser du om regleringen av enheterna inom skuggbanksystemet? Finns det reglerings- och tillsynsproblem som du anser bör lösas på kort sikt?

Redan före covid-19-pandemins utbrott fanns det farhågor om de växande riskerna i den finanssektor som inte utgörs av banker (som tidigare kallades skuggbanksektorn) och otillräckligt med politiska verktyg för att hantera dessa risker.

Likviditetsgap, utnyttjande av hävstång och sammankopplingen inom den finanssektor som inte utgörs av banker samt kopplingarna till banksektorn och i synnerhet till kapitalförvaltningssektorn är centrala sårbarheter som måste åtgärdas. Under de senaste åren har likviditetshanteringsverktyg utvecklats och de användes av fondförvaltarna för att hantera likviditetsproblemen i mars. Risker återstår dock.

Under de stressförhållanden som nyligen orsakades av covid-19-pandemin visade sig ett antal av dessa risker, eftersom till exempel vissa penningmarknadsfonder och andra investeringsfonder utsattes för omfattande kontantuttag mitt under volatiliteten på marknaden i början av pandemin. Eftersom penningmarknadsfonder är avgörande för tillhandahållandet av kortfristig likviditet var detta en oroande utveckling som underströk vikten av att stärka motståndskraften inom den finanssektor som inte utgörs av banker. Dessutom har den roll som marginalsäkerhetskrav från centrala motparter och clearingmedlemmar spelar på senare tid ägnats särskild uppmärksamhet vid möten relaterade till finansförmedling utanför banksektorn, med fokus på olika sätt att hantera den procykliska karaktären hos kraven på globala marginalsäkerheter.

För att hantera riskerna i sektorn på ett förebyggande sätt, och även med tanke på den stora osäkerheten kring den fortsatta covid-19-utvecklingen, måste regelverket för den finanssektor som inte utgörs av banker förbättras. Detta kräver att man utvecklar en övergripande makrotillsynsstrategi för andra institut än banker, vilket skulle kunna säkerställa att den finanssektor som inte utgörs av banker bättre kan absorbera chocker i framtiden i stället för att förlita sig på centralbanksinsatser för att stabilisera systemet.

Luckor i lagstiftningen skulle kunna täppas till genom att man säkerställer ytterligare samstämmighet mellan regelverken, till exempel när det gäller kapitalbaskraven för fondförvaltningsbolagens verksamhet enligt Mifid-direktivet.

Jag anser att detta är särskilt viktigt med tanke på den växande roll som andra finansinstitut än banker spelar i finansieringen av realekonomin och deras kopplingar till de övriga delarna av finanssystemet.

33. Lämplighetsbedömningar är ett viktigt verktyg i verktygslådan för tillsyn. Hur kan detta instrument vidareutvecklas och tillämpas av ECB?

Lämplighetsbedömningar är hörnstenen i god bankstyrning. Den europeiska tillsynsramen skulle dock gynnas av ytterligare harmonisering. Det finns ett par viktiga preciseringar som jag skulle vilja göra.

För det första möjliggör kraven i kapitalkravsdirektivet för närvarande lämpliga efterhandsbedömningar. När det gäller efterhandsbedömningar blir en utnämnd person föremål för en lämplighetsbedömning först efter det att han eller hon tillträtt sin tjänst. Om bedömningsresultatet skulle vara negativt måste den utnämnda personen avsättas från sin tjänst. Detta är annorlunda för de länder som har ett förhandssystem och där ett godkännande krävs innan uppdraget inleds. Mina erfarenheter av förhandsbedömningarna har i stort sett varit positiva, men framför allt tror jag att regelverket skulle vara förtjänt av en ökad harmonisering så att lika spelregler säkerställs.

För det andra kan vi vidareutveckla lämplighetsbedömningar genom att förbättra kommunikationen när det gäller tillsynsförväntningar. Ökad transparens bidrar till att säkerställa att resultatet av lämplighetsbedömningarna blir mer förutsägbart för bankerna.

Slutligen anser jag att tillsynsmyndigheten bör använda lämplighetsbedömningar som ett tillsynsverktyg för att säkerställa en effektiv förvaltning, en sund styrning och ett balanserat beslutsfattande från styrelseledamöternas sida. ECB skulle vid granskningen särskilt kunna ägna större uppmärksamhet åt de styrelseledamöter som var i tjänst vid den tidpunkt då en betydande händelse inträffade i banken – till exempel om banken bröt mot ett lagstadgat krav. I detta sammanhang är både individuellt och kollektivt ansvar viktigt och oumbärligt för att förhindra att olämpliga beslut fattas så att allvarliga misslyckanden kan åtgärdas i tid.

34. Hur bedömer du genomförandet av resolutionsmekanismen för banker i EU? Vilka specifika åtgärder skulle du vidta för att täppa till befintliga kryphål? Vad anser du om kreditinstitut, sparbanker och kooperativa banker som är för stora eller för sammanlänkade för att tillåtas gå omkull och om banksektorns lönsamhet i EU generellt, och hur tycker du att sektorns struktur bör förändras så att den tillgodoser behoven i realekonomin och av långsiktig finansiering? Om pandemin skulle leda till en europeisk bankkris, vilken kapitalkälla skulle kunna användas för att rekapitalisera och/eller omstrukturera banker? Skulle en EU-baserad avvecklingsenhet (”bad bank”) kunna inrättas, ESM användas eller skulle kapitaltillskotten kunna ges på nationell nivå?

En ny bankresolutionsram inrättades i Europa efter den globala finanskrisen 2008. Jag hade äran att vara ledamot av den gemensamma resolutionsnämnden redan från början. Denna resolutionsram är avgörande för att säkerställa en ordnad bankkrishantering och undvika kostnader för skattebetalarna. ESM har tilldelats uppgiften att tillhandahålla den gemensamma säkerhetsmekanismen för den gemensamma resolutionsfonden, vilket ytterligare kommer att stärka resolutionsramens effektivitet och förtroendet för denna.

Det nya systemet har visat sig vara en betydande förbättring. Ytterligare förbättringar av resolutionsramen skulle dock kunna övervägas. Resolutionsmyndigheten bör dessutom ha en lämplig verktygslåda för att hantera fallissemang i mindre och medelstora kreditinstitut som huvudsakligen är insättningsfinansierade, eftersom dessa banker står inför utmaningar när det gäller att uppnå en tillräcklig nivå på kapitalbas och kvalificerade skulder . Ett möjligt nytt verktyg skulle vara att finansiera begränsade resolutionsåtgärder med nationella medel från insättningsgarantisystemen för att möjliggöra en överföring av insättningar. Detta skulle kunna uppnås genom att man ytterligare förtydligar det befintliga ramverket för direktivet om återhämtning och resolution av banker och direktivet om insättningsgarantisystem, i enlighet med kommissionens förslag i sitt arbetsprogram för 2021. Dessutom anser jag att det skulle vara nödvändigt att förbättra likvidationssystemen för att säkerställa en effektiv avveckling av fallerande banker som inte omfattas av resolution.

Utöver de cykliska utmaningarna till följd av covid-19-pandemin står bankerna också inför betydande strukturella utmaningar som har en negativ inverkan på lönsamheten. Även om strukturella förändringar är nödvändiga som svar på dessa strukturella utmaningar finns det ingen universallösning för bankerna för att säkerställa att de på bästa sätt kan tillgodose realekonomins behov. Många banker kommer att behöva se över sina affärsmodeller för att bli lönsamma. Dessutom kommer bankerna att behöva hitta sätt att sänka kostnaderna, till exempel genom att rationalisera distributionskanalerna, minska kostnaderna och förbättra it-systemen samt åtgärder som syftar till att utvidga avgiftsbaserade inkomstflöden. Genom en ytterligare konsolidering skulle man kunna undanröja strukturella hinder för lönsamheten för vissa delar av euroområdets banksektor, eftersom detta skulle åtgärda överskottskapacitet och fragmentering på nationell nivå. Ökat gränsöverskridande tillhandahållande av tjänster i samband med sammanslagningar och förvärv i euroområdet, tillsammans med ytterligare förstärkning av bankunionen, är viktiga förutsättningar för en konsolidering inom banksektorn. Konsolideringsförslag bör dock bedömas utifrån sina individuella förtjänster, så att även potentiella nackdelar, såsom överskattade synergier, minskad resolutionsbarhet och risker för den finansiella stabiliteten, beaktas. Det är därför viktigt att tillämpa en metod från fall till fall på potentiella sammanslagningar och förvärv inom banksektorn. I detta sammanhang välkomnar jag att ECB nyligen offentliggjort en vägledning om konsolidering för att klargöra sin strategi.

För att säkerställa en effektiv reaktion på effekterna av covid-19-pandemin bör tillsynsmyndigheterna undersöka olika policyalternativ. Först och främst är det upp till bankerna själva att vidta lämpliga åtgärder, och tillsynsmyndigheterna kan här spela en viktig roll när det gäller att uppmuntra bankerna att följa bästa praxis. Stora banker har till exempel avstått från att betala ut utdelningar, i linje med ECB:s rekommendationer. Tillsynsmyndigheterna har också en verktygslåda med åtgärder som gör det möjligt för bankerna att stödja finansieringen av realekonomin, till exempel genom tillfälliga lättnader i kapitalkravsordningen. Men om bankerna inte skulle klara av att förvalta denna kaotiska situation har vi en resolutionsram som vi kan tillgripa. För det tredje bör vi i samband med resolution av banker blicka längre än en rekapitaliseringsstrategi genom skuldnedskrivning. Exempelvis skulle kapitalförvaltningsbolag kunna vara en av de möjliga lösningarna. Även på nationell nivå har kapitalförvaltningsbolag redan bildats i vissa länder och har visat sig bidra avsevärt till saneringen av banksektorn. De är naturligtvis inte en allomfattande lösning på alla problem med tillgångarnas kvalitet, och de skulle vara en lämplig lösning endast om de inrättades i enlighet med bästa internationella praxis.

35. Vad är din åsikt om genomförandet av det nya akuta likviditetsstödet (ELA)? Vad skulle kunna förbättras i beslutsprocessen för beviljande av ELA, särskilt genom att föreskriva en mer framträdande roll för ECB?

Ansvaret för tillhandahållandet av ELA, inklusive kostnaderna och riskerna i samband med detta, ligger för närvarande hos de nationella centralbankerna som agerar på grundval av relevant nationell lagstiftning. Artikel 14.4 i ECBS-stadgan ger ECB en möjlig vetorätt för att säkerställa att en ELA-bestämmelse inte inkräktar på ECBS uppgifter och mål (särskilt genomförandet av penningpolitiken i euroområdet).

I det fortsatta arbetet anser jag att styrningen av ELA bör utvecklas i linje med framstegen med att fullborda bankunionen, möjligen i riktning mot en mer enhetlig strategi för beslut om ELA.

36. Vad anser du om de möjliga stegen mot att fullborda bankunionen med ett europeiskt insättningsgarantisystem och en finanspolitisk säkerhetsmekanism, inbegripet det nödvändiga genomförandet av den befintliga bankunionslagstiftningen? Vilka kompletterande åtgärder skulle du vidta för att minska marknadsfragmenteringen, minska möjligheterna till reglerings- och tillsynsarbitrage, upprätthålla lika spelregler och hantera avgränsning, särskilt inom banksektorn?

Inrättandet av bankunionen var ett avgörande steg för vår ekonomiska och monetära union och den gemensamma valutans integritet.

Projektets betydelse framgick ännu en gång av den snabba, beslutsamma och samordnade tillsynsreaktionen på den framväxande covid-19-krisen.

Samtidigt är bankunionen ännu inte fullbordad och det krävs ytterligare framsteg för att man ska kunna dra nytta av fördelarna med en fullständig bankunion.

Åtagandet att inrätta den gemensamma säkerhetsmekanismen för den gemensamma resolutionsfonden (SRF) senast 2024 är ett steg i rätt riktning. Arbetet med ett gemensamt europeiskt insättningsgarantisystem (Edis) bör förbli en av våra främsta prioriteringar. Att börja med en så kallad hybridmodell för Edis skulle redan vara en stor förbättring, men vi måste hålla det slutliga målet i åtanke. Ett enhetligt insättarskydd i bankunionen skulle öka förtroendet för banksystemet. Om det är väl utformat skulle det bevara den finansiella stabiliteten och fortsätta att bryta kopplingen mellan banker och stater.

Att kapital och likviditet avgränsas inom dotterbolag till bankkoncerner inom bankunionen minskar de fördelar vi kan dra av bankunionen när det gäller finansiell integration. Jag välkomnar förslaget från tillsynsnämndens ordförande om att undersöka alternativ inom den nuvarande rättsliga ramen som skulle göra det möjligt för oss att göra framsteg i denna fråga. För att mer omfattande steg framåt ska kunna göras behövs lagstiftningsåtgärder för att minska fragmenteringen, samtidigt som medlemsstaterna ges de garantier som krävs för att underlätta en kompromiss.

37. Vilka risker i samband med värdepapperiseringsprodukter och högrisklån till högt skuldsatta (leveraged loans) ser du för den finansiella stabiliteten och hur bör de hanteras av ECB/ SSM?

Liksom många andra tillgångsklasser präglades de globala lånemarknaderna för högrisklån av en betydande turbulens under den covid-19-relaterade marknadsoron i mars 2020. Systemrisker som härrör från marknader för högrisklån kan vara stora på grund av följande: De utestående beloppen, eftersom marknaden har vuxit avsevärt under de senaste åren, särskilt i Europa. De emitterande företagens relativt höga skuldsättningsgrad och låga kreditkvalitet, vilket gör dessa företag sårbara för negativa chocker. Trenden med minskat investerarskydd på grund av populariteten för ”coventant-lite”-standarden. Den sjunkande kreditkvaliteten. Den höga graden av sammankoppling mellan investerare.

Det är därför viktigt att noga övervaka utvecklingen på marknaderna för högrisklån och bedöma potentiella risker till följd av direkt och indirekt exponering i olika scenarier. ECB offentliggjorde 2017 en vägledning om transaktioner med högrisklån som innehåller viktiga förväntningar på bankerna. Riktmärkning, liksom tillsyn och tillsyn på distans och på plats, har avslöjat brister i bankernas riskhanteringsramar. Dessa brister beaktades i 2019 års översyns- och utvärderingsprocess (SREP). Det är viktigt att ägna särskild uppmärksamhet åt transaktionerna med störst hävstång för att bedöma om de är förenliga med riktlinjerna.

På det hela taget finns det ett behov av att fortsätta att aktivt bedöma situationen för att säkerställa att bankerna har en lämplig ram för riskhantering. Samtidigt är det viktigt att bidra till det arbete som utförs i internationella forum för att skapa en övergripande bild av trender och risker på de globala högrisklånemarknaderna. På grund av denna marknads sammanlänkning och därmed potentiella indirekta risker för banker skulle en bättre förståelse av exponeringar mot högrisklån från finansinstitut som inte är banker också bidra till en heltäckande riskbedömning.

Bankernas exponering mot värdepapperiseringar av högrisklån, så kallade CLO (collateralised loan obligations), är relativt liten och tros vara begränsad till trancher med högre kreditkvalitet. Försämringen av kreditkvaliteten på de underliggande lånetrancherna kräver dock en noggrann riskbedömning. På grund av icke-bankers större exponering mot CLO finns det också motpartsrisker och indirekta risker för banker.

Om man nu ser bortom CLO och mer allmänt på alla former av värdepapperisering har den nya EU-förordningen om värdepapperisering (som färdigställdes 2017) hanterat de svagheter och överdrifter som bidrog till finanskrisen 2008, men den har inte visat sig vara fullt effektiv när det gäller att blåsa nytt liv i EU-marknaderna. De riktade ändringar av EU:s ramverk för värdepapperisering som nyligen föreslagits av kommissionen kan stödja återhämtningen genom att underlätta utlåningen till realekonomin. En fullständig översyn bör dock göras senast i januari 2022 för att undersöka hur de befintliga reglerna kan förbättras för att verkligen blåsa nytt liv i EU-marknaderna. Samtidigt bör det noteras, såsom anges i ECB:s yttrande som offentliggjordes i september, att ECB ansvarar för att se till att betydande banker anpassar sina kapitalkrav på ett sätt som står i proportion till den kreditrisk som faktiskt överförs till tredjepartsinvesterare.

38. Vilken roll tror du att finansmarknadsdisciplin kommer att spela i prissättningen av statspapper? Vilka utmaningar ser du för ECB om Europeiska stabilitetsmekanismen (ESM) skulle omvandlas till en europeisk valutafond (EMF)?

Finansmarknaderna har tenderat att fungera procykliskt under EMU-perioden, med spreadar som var extremt låga under perioden före 2008, och som steg plötsligt och disruptivt i efterdyningarna av den stora finanskrisen.

Flera förklaringar som inte utesluter varandra har lagts fram till följd av finansmarknadernas bristande disciplinerande effekt: (i) bristen på trovärdighet när det gäller no-bail out-klausulen och tvetydighet samt flera överraskningar över tiden orsakade av politiska uttalanden om euroområdets strategi för statsskuldsomstrukturering, (ii) oklarheter om penningpolitikens roll och ansvarsområde som långivare i sista hand och (iii) inneboende skevheter i finansmarknadsaktörernas beteende, såsom flockfenomenet.

Att stärka den institutionella ramen för Ekonomiska och monetära unionen (EMU) är något som ECB kan dra stor nytta av. Diskussionerna om ESM-reformen har gått från ett möjligt inrättande av en ”europeisk valutafond”, som föreslogs av kommissionen 2017, till en reform av ESM-fördraget med inriktning på riktade förändringar, som man i princip enades om 2019.

När jag ser tillbaka på EMF-förslaget skulle jag ha välkomnat att ESM fått ingå i unionsramen. Men jag välkomnar varmt den reform av ESM-fördraget som man i princip enades om i fjol och jag hoppas att det kommer att bli möjligt att snabbt gå vidare med det slutliga politiska godkännandet och ratificeringsprocessen.

Jag vill betona att det, bland flera andra viktiga förbättringar av ESM-ramen, i de riktade ändringar som man i princip enades om 2019, ingår en bestämmelse som också ingick i EMF-förslaget 2017: att ESM får rollen som gemensam säkerhetsmekanism för den gemensamma resolutionsfonden. Detta är en central faktor för fullbordandet av bankunionen, särskilt för att stärka trovärdigheten och förtroendet för bankresolutionsramen.

39. Hur skulle penningtvätt, skatteflykt och finansiering av terrorism kunna hanteras mer effektivt i hela bankunionen? Hur ser du på ECB:s och SSM:s roll i kampen mot penningtvätt? Hur bör riskerna för penningtvätt värderas när ECB bedömer bankers finansiella stabilitet? Vilken roll bör en centraliserad EU-byrå för bekämpning av penningtvätt spela?

För det första vill jag erinra om att ECB:s tillsynsuppgifter inte omfattar tillsynen av banker när det gäller bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och att ECB inte har någon behörighet i fråga om skatteflykt. Trots detta välkomnar jag att ECB tar tillsynsriskerna i samband med penningtvätt och finansiering av terrorism på största allvar inom ramen för sitt tillsynsmandat. Detta innebär att ECB i egenskap av tillsynsmyndighet kan beakta effekterna för risker för penningtvätt och finansiering av terrorism genom bankernas tillsynsprofil. För att ECB ska kunna göra detta är ett adekvat informationsutbyte med tillsynsmyndigheter för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism av avgörande betydelse. Avtalet om utbyte av information om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism mellan ECB och nationella tillsynsmyndigheter på området föreskriver ett sådant informationsutbyte. Bedömningen av den information som erhållits från myndigheter som ansvarar för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism kan leda till att ECB vid behov inför tillsynsåtgärder, till exempel genom att använda sina befogenheter inom pelare 2 i den årliga översyns- och utvärderingsprocessen (SREP). ECB bidrar till den pågående utvecklingen av viktiga riktlinjer från EBA som är avsedda att ytterligare stärka samarbetet med tillsynsmyndigheter för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och säkerställa ett konsekvent beaktande av aspekter som rör bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism i översyns- och utvärderingsprocessen i hela bankunionen. Dessutom ska ECB delta som observatör i tillsynskollegier för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism, som för närvarande håller på att inrättas av nationella tillsynsmyndigheter på detta område för alla banker som är verksamma över gränserna inom EU.

Så länge reglering och tillsyn av bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism fortfarande huvudsakligen organiseras på nationell nivå, vilket leder till att normerna på detta område genomförs och verkställs på olika sätt i EU, kommer det dock ofrånkomligen att finnas gränser för vad vi kan förvänta oss att uppnå genom bättre samarbete. Penningtvätt och finansiering av terrorism är ofta gränsöverskridande till sin natur, och gränsöverskridande frågor kräver gränsöverskridande verktyg. Jag är därför övertygad om att det behövs en kraftfullare europeisk strategi för att hantera de risker som dessa brott utgör för hållbarheten och stabiliteten i EU:s banksektor. Man bör överväga ytterligare harmonisering av regelverket för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism samt minska fragmenteringen av tillsynen genom att överlåta tillsynsuppgifter för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism till en befintlig eller ny EU‑myndighet. Att göra de bedömningar och förslag som krävs i detta avseende är givetvis först och främst kommissionens behörighet. Kommissionen offentliggjorde nyligen handlingsplanen för en övergripande unionspolitik för förebyggande av penningtvätt och finansiering av terrorism och avser att lägga fram relevanta lagstiftningsförslag i början av nästa år.

Det är särskilt viktigt att en framtida tillsynsmyndighet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism på EU-nivå först och främst kan inrikta sina resurser på tillsynen över just de banker som utsätter EU:s finanssektor för de största riskerna för missbruk från brottslingars sida och för vilken en europeisk tillsynsstrategi har störst mervärde (t.ex. banker som är verksamma över gränserna inom EU, hanterar transaktioner för kunder som medför ökade risker för penningtvätt och finansiering av terrorism och bedriver verksamhet i tredjeländer med dåliga standarder för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism). Om och när EU:s banktillsyn avseende bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism inrättas kan starka synergier skapas med ECB:s arbete. Samtidigt kommer samarbetet mellan ECB och nationella tillsynsmyndigheter för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism att förbli avgörande i en sådan reviderad tillsynsstruktur, eftersom inte alla banker i bankunionen förväntas omfattas av befogenheterna för en EU-myndighet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism. Detta visar att de pågående initiativen för att förbättra detta samarbete, som jag nämnde tidigare, fortfarande är relevanta och viktiga. Dessutom bör man komma ihåg att det finns många olika typer av företag och tjänster som kan missbrukas för penningtvätt och finansiering av terrorism. På längre sikt skulle därför en centraliserad EU-myndighet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism möjligen kunna omfatta en bredare uppsättning finansiella och icke-finansiella sektorer än enbart banksektorn – sektorer för vilka ECB inte har något mandat och ingen roll att spela. Slutligen är det, mot bakgrund av den typ av risker som finns, viktigt att en centraliserad EU-byrå för bekämpning av penningtvätt har lämpliga verktyg för att samarbeta inte bara med tillsynsmyndigheter utan också och på ett mycket avgörande sätt med finansunderrättelseenheter och brottsbekämpande myndigheter.

40. Anser du att ECB bör tillämpa standarderna i direktivet om skydd för personer som rapporterar om överträdelser av unionsrätten?

ECB har nyligen avsevärt förbättrat sin interna visselblåsarpolicy för rapportering av missförhållanden. Denna nya policy verkar fullt ut respektera de grundläggande principerna i det relevanta EU-direktivet. Den kompletterar den befintliga och väl beprövade rapporteringsmekanismen för överträdelser i tillsynsfrågor och gör det möjligt för vem som helst att rapportera anonymt. Policyn fastställer också en stark uppsättning regler och därmed sammanhängande förfaranden för att verkligen skydda den personal som rapporterar överträdelser från repressalier. Jag känner till denna utveckling, eftersom ECB-rådet uttryckligen har beslutat att utvidga tillämpningsområdet för den nya policyn till att även omfatta alla ledamöter i ECB-rådet och tillsynsnämnden.

Jag anser att denna nya policy är en påtaglig förbättring som tydligt visar på ECB-ledningens engagemang för de bästa etik- och styrningsnormerna. En välfungerande visselblåsarpolicy är dock inte bara en fråga om ordentliga regler. Policyn och stödverktygen måste kompletteras och stimuleras genom rätt etik- och värdekultur – något som inte kan föreskrivas, men som måste växa fram naturligt och byggas upp med tiden för att vara hållbart.

Detta är teman som jag lätt kan sluta upp kring, eftersom jag anser att de är avgörande för att uppnå och upprätthålla våra intressenters förtroende. Jag är en stark förespråkare för frågor om gott uppförande och god styrning och om min utnämning som direktionsledamot skulle tillstyrkas skulle jag försöka att ytterligare förbättra ECB:s policy på det sätt som kan krävs.

41. Vilka är de brexitrelaterade riskerna för den finansiella stabiliteten? Hur ser du på ECB:s roll när det gäller att hantera dessa risker?

Utfallet av brexitprocessen är fortfarande mycket osäkert. En plötslig övergång till Världshandelsorganisationens handelsregler för handeln mellan EU och Förenade kungariket efter övergångsperioden i slutet av året skulle utgöra en ytterligare risk för euroområdets ekonomi. Effekterna skulle sannolikt vara begränsade, om än inte försumbara. Dessutom skulle de nuvarande makrofinansiella riskerna kunna intensifieras om ett avtalslöst brexit samverkar med den pågående globala ekonomiska chocken i samband med pandemin. Effekten skulle dock bli större för Förenade kungariket än för euroområdet. Ett avtalslöst scenario skulle sannolikt också leda till betydande volatilitet på finansmarknaderna och ökade riskpremier. Detta skulle kunna bli en källa till oro redan före årets slut när finansmarknaderna börjar prissätta utifrån det mest sannolika resultatet av förhandlingarna mellan Förenade kungariket och EU.

Andra risker för den finansiella stabiliteten i samband med en eventuell brexit utan avtal i slutet av året är till största delen begränsade och EU och de nationella myndigheterna har förberett sig för detta scenario. ”Klippkantrisker” när det gäller centralt clearade derivat har åtgärdats genom kommissionens tidsbegränsade beslut om likvärdighet för centrala motparter i Förenade kungariket. Dessutom har den privata sektorn resurser till sitt förfogande för att minska kvarstående risker i samband med övergångsperiodens slut på ett antal andra områden, såsom kontinuiteten i oclearade derivatkontrakt.

ECB:s roll bör vara att se till att bankerna är förberedda på alla tänkbara utfall i slutet av övergångsperioden, samt att noga övervaka makro- och finanssektorns risker när tidsfristen vid årets slut löper ut. I detta avseende har SSM nyligen intensifierat tillsynsdialogen om brexitförberedelserna med banker (både institut som lämnar och som tillkommer). Stor uppmärksamhet från tillsynsmyndighetens sida ägnas också åt att se till att banker som står under tillsyn uppnår sina målverksamhetsmodeller (TOM) inom de tidigare överenskomna tidsfristerna.

42. Anser du att medlemsstater utanför euroområdet bör uppfylla ytterligare villkor innan de blir nya medlemmar i euroområdet och därmed ansluter sig till bankunionen, såsom att kontrollera penningtvättsrisker på ett effektivt sätt, påvisa jämförelsevis stabila fastighetsmarknader och kontrollera korruptionen på ett effektivt sätt?

Varje land som har för avsikt att införa euron måste uppfylla de fyra fördragsbaserade kriterierna för ekonomisk konvergens (som t.ex. inbegriper att ansluta sig till växelkursmekanismen II under en period av två år utan problem) och anpassa sin nationella lagstiftning till EU:s rättsliga ram. Jag ser inget behov av att formellt lägga till ett konvergenskriterium till de fyra ovannämnda kriterierna som regelbundet bedöms av ECB och kommissionen. I den senaste konvergensrapporten från de båda EU-institutionerna övervakas dessutom ett antal av de strukturella villkor som krävs för ett smidigt deltagande i bankunionen under ”andra relevanta faktorer”. ECB och kommissionen genomför analyser oberoende av varandra, men båda fokuserar på institutionell kvalitet och styrning samt på resultatet av förfarandet vid makroekonomiska obalanser som syftar till att förebygga makroekonomiska och makrofinansiella obalanser.

Samtidigt anser jag att de nya medlemsstaterna visserligen måste göra allt för att förbereda sig på införandet av euron men de måste också förbereda sig för att ansluta sig till bankunionen och därmed delta i den gemensamma tillsynsmekanismen och den gemensamma resolutionsmekanismen. Mot denna bakgrund välkomnar jag Bulgariens och Kroatiens deltagande i ett nära tillsynssamarbete med ECB. Som en del av processen för nära samarbete genomförde ECB:s banktillsyn den erforderliga omfattande bedömningen av de båda ländernas banker. Efter ett positivt beslut i ECB-rådet anslöt sig Bulgarien och Kroatien i början av året samtidigt till bankunionen och ERM II.

Dessutom gjorde Bulgarien och Kroatien ett antal landsspecifika åtaganden innan de anslöt sig till ERM II, vilket även omfattade makrotillsyn och strukturpolitik, såsom risker för penningtvätt. Dessutom har båda länderna förbundit sig att därefter genomföra flera åtaganden som rör strukturpolitiken och som syftar till att säkerställa en hållbar ekonomisk konvergens innan de båda länderna inför euron. ECB och kommissionen kommer att noga övervaka genomförandet av åtagandena.

43. Är en djupare finansiell integration alltid förenlig med målet om finansiell stabilitet? Tror du att sammanslagningar av banker över gränserna kan förvärra problemet med banker som är för stora för att tillåtas gå omkull? Vilken bör SSM:s strategi vara för den europeiska banksektorns framtid när det gäller sammanslagningar och förvärv, konsolidering och nationella flaggskeppsföretag (”national champions”)? Vilka mål bör kapitalmarknadsunionen ha?

Det ”finansiella trilemmat” innebär att finansiell stabilitet, finansiell integration och nationell finanspolitik är oförenliga. Endast två av tre mål kan väljas medan det tredje måste släppas.

Detta innebär att djupare finansiell integration och finansiell stabilitet går hand i hand när de kombineras med en gemensam reglerings- och tillsynsram och en centralbank som kan stödja den finansiella stabiliteten under krisperioder.

I detta avseende krävs en ny satsning på den långsiktiga ambitionen att skapa en verklig inre europeisk kapitalmarknad som är djupt integrerad och högt utvecklad. Den kommer att mobilisera de resurser som behövs för att få igång ekonomin i euroområdet, hjälpa till att hantera utmaningar såsom brexit så att EMU:s resiliens mot chocker stärks och påskynda omställningen till en digital ekonomi med låga koldioxidutsläpp.

När det gäller gränsöverskridande banksammanslagningar bör vi komma ihåg att begreppet för stor för att tillåtas gå omkull på europeisk nivå inte är detsamma som för stor för att gå omkull på medlemsstatsnivå. Att integrera den europeiska bankmarknaden är ett sätt att minska detta problem, samtidigt som man inte får glömma potentiella problem med den finansiella stabiliteten.

Enligt min mening bör tillsynsmyndigheterna bedöma konsolideringsprojekt enbart på stabilitetstillsynsmässiga grunder. Deras roll är varken att driva på en viss konsolidering eller att stå i vägen för en sådan, och inte heller att gynna en viss affärsmodell framför en annan. Det är en process som måste främjas och initieras av marknaden.

I detta sammanhang välkomnar jag att ECB nyligen offentliggjort en vägledning om konsolidering för att klargöra sin strategi. Genom större transparens blir tillsynsåtgärderna mer förutsägbara och missuppfattningar om tillsynsförväntningar kan undvikas.

44. Ett antal betydande obligationer från den privata och offentliga sektorn i Europa kännetecknas av negativ avkastning. Inverkar detta på den finansiella stabiliteten och, om så är fallet, hur ska de hanteras?

Med tanke på deras stora företags- och statsobligationsportföljer kan investeringsinkomsten för finansinstitut i allmänhet, och investeringsfonder samt försäkringsbolag och pensionsfonder i synnerhet, försämras ytterligare om fler räntebärande värdepapper får negativ avkastning.

Till följd av detta kan sådana finansinstitut som inte är banker börja jaga avkastning och fortsätta att ta på sig mer kredit-, löptids- och likviditetsrisker i sina balansräkningar.

Ett tydligt exempel på detta är den ökade exponeringen mot finansiella produkter med hög hävstångseffekt under de senaste åren, såsom högrisklån till högt skuldsatta, CLO‑obligationer och högavkastande obligationer. Dessa växande risker kräver att det införs ett förstärkt makrotillsynsregelverk även för den finansiella sektorn som inte är banker, och alternativ för denna ram diskuteras för närvarande inom globala institutioner (FSB) och EU‑institutioner (ESRB, ECB).

45. Vad anser du om ECB:s nuvarande regler för att förhindra intressekonflikter inom ECB? Behövs det några förändringar?

ECB:s etiska ram omfattar hanteringen av faktiska, potentiella och upplevda intressekonflikter på ett effektivt och proportionerligt sätt. Dessutom föreskrivs inte bara begränsningar under anställningen vid ECB, utan även för perioden före och efter avslutad anställning. Dessa begränsningar är stränga, men de är också rättvisa. Jag anser att det är mycket viktigt att förebygga även upplevda intressekonflikter på grund av att ECB-anställda och högt uppsatta ECB-tjänstemän är ansvariga inför EU-medborgarna. Till exempel bidrar strikta karensperioder för personal som lämnar tjänsten för nya – relaterade eller motstridiga – arbetsuppgifter till att undvika att det ens uppfattas som en intressekonflikt. ECB övervakar noggrant genomförandet av dessa regler och har lämpliga förfaranden och begränsningsmekanismer för en korrekt uppföljning. Jag anser därför att det inte behövs några större förbättringar av denna ram då den är både effektiv och proportionerlig.

ECB:s gemensamma uppförandekod för tjänstemän på hög nivå (2019) är tillämplig på ECB‑rådets, direktionens och tillsynsnämndens ledamöter. Alla medlemmar är bundna av samma uppförandekod – detta är en betydande framgång. Ledningen fungerar som föredöme i denna fråga. Reglerna för högre tjänstemän är strängare på vissa områden än för till exempel anställda. Detta bidrar också till att skapa en etikkultur. Jag anser att de nuvarande riktlinjerna och reglerna i denna fråga är stränga men proportionerliga.

Uppförandekoden hanterar intressekonflikter genom att införa särskilda regler för verksamhet efter avslutad anställning (karensperiod), privata finansiella transaktioner och relationer med intressegrupper. Den innehåller också bestämmelser om offentliggörande av intresseförklaringar och månatliga tidsplaner samt åtgärder för att följa upp fall av bristande efterlevnad.

På rekommendation av Europaparlamentet offentliggörs de årliga intresseförklaringarna från höga ECB-tjänstemän på ECB:s webbplats. Jag anser att transparens är avgörande för att undvika potentiella eller upplevda intressekonflikter.

I artikel 11 i uppförandekoden föreskrivs att tjänstemän på hög nivå ska utföra sina uppgifter genom att undvika att intressekonflikter uppstår. Såsom nämns i uppförandekoden omfattar detta inte bara den nära familjekretsen utan är mer långtgående. Potentiella intressekonflikter ska rapporteras skriftligen till både ECB:s ordförande och tillsynsnämndens ordförande och till den oberoende etikkommitté som ger råd i dessa frågor.

Utöver transparens och uppförandekod anser jag att det är viktigt att ECB:s ledning är kontaktbar för de anställda. Detta stimulerar och bidrar till en etikkultur med anställda som inte är rädda för att uttala sig, vilket inte bara stärker styrningen av institutionen utan även dess resiliens och hållbarhet.

D. ECB:s funktionssätt och demokratiska ansvarsskyldighet och transparens

46. Hur anser du att ECB:s ansvarsskyldighet gentemot Europaparlamentet skulle kunna stärkas, särskilt med tanke på penningpolitikens ökade omfattning och komplexitet till följd av den senaste tidens kriser?

Centralbankernas ökade roll i allmänhet, och ECB i synnerhet, under den senaste krisen har främjat ett växande allmänt intresse för centralbanksverksamhet. Detta har lett till en intensifierad offentlig debatt om ECB:s roll och åtgärder, med särskild inriktning på den ökande komplexiteten i åtgärderna och på att ECB har tagit på sig ytterligare uppgifter sedan den globala finanskrisen.

Det är därför mycket sunt att ECB:s arrangemang för ansvarsskyldighet gentemot Europaparlamentet har utvecklats avsevärt under årens lopp. Det är viktigt att notera att interaktionsfrekvensen har ökat (fler utfrågningar, fler skriftliga frågor och svar) och att formatet har ändrats (offentliggörande av ECB:s skriftliga återkoppling till ECB:s årsrapport). Till följd av Europaparlamentets krav började ECB under 2015 dessutom att offentliggöra protokollen från ECB-rådets penningpolitiska möten.

Praxisen för ansvarsskyldigheten går längre än de krav som fastställs i fördraget och är jämförbara med dem som tillämpas av andra stora centralbanker, t.ex. amerikanska Fed eller brittiska BoE.

Framöver skulle det vara viktigt att bibehålla en tillräcklig grad av flexibilitet i förbindelserna för ansvarsskyldighet så att kraven på granskning kan uppfyllas på bästa sätt.

Den senaste tidens ad hoc-diskussioner med ECB:s ordförande och direktionsledamöter om aktuella frågor, bland annat om den föränderliga ekonomiska situationen och ECB:s inledande krishantering samt eurons internationella roll och ECB:s arbete med en digital centralbanksvaluta, är ett bra exempel på effektiv ansvarsskyldighet och bör fortsätta att tillämpas.

En annan aspekt där nära samverkan med Europaparlamentet kommer att vara viktig är strategiöversynen. Som företrädare för medborgarna i euroområdet har ledamöter av Europaparlamentet värdefulla insikter som kan bidra till diskussionerna. Jag välkomnar att ECB:s ordförande har meddelat att Europaparlamentet kommer att spela en central roll och jag har med stort intresse läst de bidrag som Europaparlamentet hittills lämnat till översynen, inte minst genom att man gjort översynen till ett ämne för ECON-utskottets utfrågningar och beställt expertrapporter om de ämnen som omfattas av översynen.

Slutligen anser jag att ECB bör fortsätta att stärka sin kommunikation. Tydligare och transparentare kommunikation är avgörande för en effektiv ansvarsskyldighet och för att stärka det förtroendet som euroområdets medborgare har för ECB och dess politik.

47. Vilken bedömning gör du av den interaktion som håller på att utvecklas mellan ECB och de nationella parlamenten?

Enligt fördraget är ECB i första hand ansvarig inför Europaparlamentet som företrädare för EU-medborgarna.

När det gäller samspelet med de nationella parlamenten är det viktigt att skilja mellan ECB:s tillsynsuppgifter och andra uppgifter.

När det gäller det sistnämnda har ECB under årens lopp inlett diskussioner med nationella parlamentsutskott och ledamöter av nationella parlament. Som ECB ständigt har påpekat har detta skett på frivillig basis och i form av ett ”åsiktsutbyte”, vilket innebär full respekt för ECB:s oberoende och Europaparlamentets exklusiva roll.

Dessa offentliga framträdanden i de nationella parlamenten har bidragit till att föra in ECB:s argument i den nationella debatten och till att förmedla den nederländska politiska och allmänna opinionen till ECB. Detta var utan tvekan fallet när Mario Draghi besökte det nederländska parlamentets finansutskott för en diskussion om ECB:s penningpolitik. Detta ledde till en sund – men utmanande – debatt i Nederländerna om ECB:s åtgärder.

Dessutom har direktionsledamöterna regelbundet deltagit i Europeiska parlamentsveckan. Denna struktur är särskilt viktig eftersom den utgör ett transnationellt forum för diskussioner om ECB:s penningpolitik och främjar samsyn om de olika nationella perspektiven.

När det gäller ECB:s tillsynsåtgärder innehåller SSM-förordningen en särskild bestämmelse om den gemensamma tillsynsmekanismens förbindelser med de nationella parlamenten. Det står visserligen klart att ECB:s banktillsyn bör vara primärt ansvarig inför Europaparlamentet för utövandet av dess tillsynsuppgifter avseende betydande banker, men ECB:s banktillsyn skulle också kunna bli föremål för särskild rapportering till de nationella parlamenten utöver överlämnandet av dess årsrapport till dem.

Det tillvägagångssätt som ECB:s banktillsyn hittills har följt skapar en god balans med tanke på den potentiella inverkan som europeiska tillsynsåtgärder kan ha på de offentliga finanserna, på kreditinstituten, deras kunder och anställda samt på marknaderna i de deltagande medlemsstaterna.

48. Vad anser du om den tyska federala författningsdomstolen Bundesverfassungsgerichts dom av den 5 maj 2020 om PSPP och ECB:s efterföljande beslut att lämna ut icke-offentliga handlingar med anknytning till programmet för köp av den offentliga sektorns tillgångar (PSPP) till förbundsdagen via Bundesbank?

ECB omfattas uteslutande av EU-domstolens behörighet och inte av medlemsstaternas nationella domstolar. På det penningpolitiska området är ECB dessutom ansvarig inför Europaparlamentet inom de gränser som fastställs i fördragen och inte inför medlemsstaternas nationella parlament.

I december 2018 kom EU-domstolen med en otvetydig och slutlig dom om lagligheten i ECB:s program för köp av den offentliga sektorns tillgångar (PSPP). Den konstaterade att PSPP omfattas av ECB:s penningpolitiska mandat och är förenligt både med proportionalitetsprincipen och med förbudet mot monetär finansiering. EU-domstolen slog särskilt fast att ECB hade lämnat tillräckliga proportionalitetsöverväganden.

Såsom framgår inte bara av rättsakternas ordalydelse, utan även av olika dokument som ECB publicerat, särskilt de offentliggjorda räkenskaperna från ECB-rådets penningpolitiska möten, utvärderar ECB ständigt de potentiella sidoeffekterna av sina penningpolitiska instrument, däribland PSPP. Detta är en viktig och sund process.

Med utgångspunkt i sina befogenheter att utkräva ansvar har Europaparlamentet också ofta frågat ECB om dess proportionalitetsbedömning under de regelbundna kvartalsvisa utfrågningarna, i de skriftliga frågor som lämnats till ECB och i dess resolutioner om ECB:s årsrapporter. Detta är en sunt eftersom det ger ECB möjlighet att bättre förklara hur dess proportionalitetsbedömning görs.

I detta sammanhang välkomnar jag att uppföljningen av Bundesverfassungsgerichts dom har genomförts på ett sätt som är förenligt med ECB:s och den tyska centralbanken Deutsche Bundesbanks oberoende, liksom med det faktum att Deutsche Bundesbank är en integrerad del av Eurosystemet och med principerna om unionsrättens företräde och den bindande karaktären i EU-domstolens domar.

Jag anser att det är särskilt viktigt att ECB har varit mycket transparent inför Europaparlamentet, som den är exklusivt ansvarsskyldig inför, och inför den breda allmänheten, när det gäller dess beslut att tillmötesgå Deutsche Bundesbanks begäran om tillstånd att lämna ut icke-offentliga handlingar som visar hur ECB har genomfört sin proportionalitetsbedömning. Denna process ligger i linje med den princip om lojalt samarbete som fastställs i fördragen.

49. Vad tycker du om att rådet en gång tidigare ignorerat Europaparlamentets yttrande vad gäller utnämning av en ledamot av ECB:s direktion? Kommer du att acceptera din utnämning till ledamot av ECB:s direktion om Europaparlamentet röstar emot det?

Rådets och parlamentets respektive roller och befogenheter i utnämningsprocessen har fastställts i EU-fördragen och det är inte min sak att diskutera detta. Jag hoppas dock verkligen att de båda institutionerna kommer att nå en överenskommelse som ligger i Europeiska unionens och dess medborgares intresse.

Ansvarighetsskyldighetskopplingen mellan Europaparlamentet och ECB är av central betydelse för ECB:s legitimitet och oberoende. Jag värdesätter Europaparlamentets och särskilt ECON-utskottets roll i denna process och ser detta frågeformulär och min kommande utfrågning som centrala inslag i Europaparlamentets bedömning av huruvida jag uppfyller fördragets krav på att vara en person med erkänd auktoritet och yrkeserfarenhet av penning- eller bankfrågor. Jag hoppas verkligen att ni kommer att överväga mig på grundval av mina kvalifikationer.

50. Vad ska ECB konkret göra för att uppnå jämn könsfördelning bland kandidaterna till ECB:s högsta befattningar och allmänt för att uppnå större jämställdhet i ECB med tanke på att endast två av de 25 ledamöterna i ECB-rådet i dag är kvinnor? Hur avser du personligen att förbättra könsfördelningen inom ECB? När förväntar du dig att få se de första resultaten av dina åtgärder på detta område?

Jag delar till fullo era bekymmer när det gäller obalansen mellan könen i ECB-rådet.

ECB själv spelar endast en mycket liten roll vid utnämningen av direktionsledamöterna. Denna roll är begränsad till att ECB-rådet rådfrågas om den föreslagna kandidatens yrkeskvalifikationer.

När det gäller de övriga ledamöterna i ECB-rådet utses de av sina respektive nationella regeringar och deras utnämningar ligger således utanför ECB:s eller ECB-rådets inflytande.

ECB har nyligen uppgraderat sin jämställdhetsstrategi och har i detta sammanhang utvidgat sina jämställdhetsmål till personal som inte är chefer. Målet är att tillsätta minst hälften av nya och vakanta tjänster med kvinnor på alla nivåer och att öka andelen kvinnor på de olika nivåerna till mellan 40 % och 51 % senast 2026. Målet är och måste vara jämställdhet.

Personligen har jag åtagit mig att främja en jämn könsfördelning vid DNB, till exempel som styrelsesponsor för DNB:s nätverk för mångfald, DiverseDNB. För närvarande är de mest relevanta procenttalen följande: DNB:s tillsynsnämnd: 57 % kvinnor, direktionen: 40 % kvinnor, totalt DNB: 40,4 % kvinnor, totalt ledande befattningar: 36,1 % kvinnor, programmet ”Management Talent”: 50%, praktikanter: 50 % och programmet ”Data and Tech Talent”: 50 %. DNB har som mål att uppnå en jämn könsfördelning. Om min utnämning som direktionsledamot tillstyrks avser jag att fortsätta att aktivt stödja främjandet av kvinnliga talanger och ambitiösa jämställdhetsmål inom ECB. Offentliga institutioner har inte bara en ledande roll för att främja jämställdhet utan också en skyldighet att göra detta, och jag förespråkar att ECB – och Eurosystemet i detta avseende – bör sträva efter en jämn könsfördelning i alla tjänstekategorier.

51. I EBA:s rapport 2020 om riktmärkning av mångfaldsmetoder på EU-nivå enligt artikel 91.11 i kapitalkravsdirektivet (EBA/REP/2020/05) konstaterades bland annat att två tredjedelar (66,95 % ) av de kreditinstitut och värdepappersföretag som EBA samlar in information från har verkställande direktörer av endast ett kön. Anser du att ECB genom sin tillsynsfunktion skulle kunna bidra till en större (köns)mångfald i ledningsorganen för de banker som står under dess tillsyn?

Mångfald är en central aspekt av en effektiv styrning. Som ett led i detta har främjandet av en jämn könsfördelning i bankstyrelserna under en längre tid stått på tillsynsmyndigheternas dagordning.

Den befintliga rättsliga ramen, även tack vare Europaparlamentets insatser, kräver att bankerna har en mångfaldspolitik för både ledningsorgan och personal i stort.

På grundval av artikel 91.10 i kapitalkravsdirektivet och EBA/Esmas riktlinjer för bedömning av lämpligheten hos medlemmar i ledningsorgan åläggs institut som står under ECB:s tillsyn att ha en mångfaldspolitik, även när det gäller kön.

Denna rättsliga grund stärks för närvarande ytterligare, till exempel genom att EBA integrerar könsmångfald i ett antal av sina riktlinjer. Jag stöder också fullt ut den princip om könsneutral ersättningspolicy och ersättningspraxis som har införts genom CRD V.

Även om ECB redan tar hänsyn till kön som en av mångfaldsaspekterna i sin tillsyn är jag övertygad om att ytterligare åtgärder kan och bör vidtas. ECB kan bidra till att öka (köns)mångfalden i ledningsorganen för de banker som står under dess tillsyn genom lämpliga bedömningar av styrelsemedlemmar och nyckelfunktionsinnehavare. För närvarande hänvisar besluten om lämplighet i förekommande fall till de konstateranden om bristande könsbalans som kan förekomma i bankstyrningsbedömningar. När det nationella rättsliga genomförandet av reglerna om könsdiskriminering så tillåter utfärdar ECB en rekommendation till eller ställer ett krav på de enheter som står under tillsyn att respektera den könskvotering som fastställts för ledamöterna i förvaltningsorganen vid nuvarande eller kommande utnämningar. I samordning med de gemensamma tillsynsgrupperna uppmärksammas dessutom de enheter som står under tillsyn på vikten av en jämn könsfördelning i den löpande tillsynen.

Enligt EBA:s riktmärkningsrapport, som det hänvisas till i frågan, hade dock, i september 2018, många institut, 41,61 % av 834, ännu inte antagit någon mångfaldspolitik. Andelen kvinnor i styrelserna är fortfarande i allmänhet mycket låg och två tredjedelar av instituten har en styrelse utan jämn könsfördelning.

Jag är således övertygad om att mer kan och bör göras, även i vår tillsyn. ECB skulle genom sin tillsynsfunktion kunna bidra till en större (köns)mångfald i ledningsorganen för de banker som står under dess tillsyn. Jag skulle därför sträva efter att, om jag utnämns, vidta följande åtgärder:

Jag skulle stödja en tematisk översyn i syfte att bedöma kvaliteten på jämställdhetspolitiken och det faktiska genomförandet av den. Detta skulle kunna göras genom att man tittar på hur politiken tillämpas i praktiken, särskilt i samband med rekrytering och efterträdarplanering. Resultaten av denna tematiska översyn skulle kunna tas upp med instituten inom ramen för den löpande övervakningen av styrningen. De kan också ligga till grund för lämplighetsbedömningar, där kollektiv lämplighet är en av de aspekter som beaktas. Resultaten av denna översyn skulle kunna offentliggöras som ett led i främjandet av en social dialog om jämn könsfördelning.

Delvis på grundval av resultaten av den tematiska översynen skulle jag arbeta för att offentliggöra tillsynsmyndighetens förväntningar på en jämn könsfördelning. Dessa skulle skapa förväntningar när det gäller institutens genomförande av de krav som ska beaktas, såsom könsfördelningen i styrelsernas sammansättning, i syfte att fastställa strategier och fastställa och uppnå mål för det underrepresenterade könet. Förutom att visa ett verkligt engagemang från ECB skulle sådana förväntningar också utgöra en konkret referenspunkt i vår tillsyn över bankerna.

De senaste åren har inledande åtgärder vidtagits för att integrera en jämn könsfördelning i översyns- och utvärderingsprocessen (SREP). Jag skulle försöka bygga vidare på detta. Mer specifikt krävs det i avsnitt 105 i EBA:s och Esmas riktlinjer om bedömning av företagsledningens lämplighet att instituten har en mångfaldspolicy som inbegriper ett kvantitativt mål för representation av det underrepresenterade könet i ledningsorganet. Det krävs också att instituten anger en lämplig tidsram inom vilken målet ska uppnås och hur det ska uppnås. Vi bör tillämpa denna rättsliga grund mer aktivt i vår tillsyn. Dessutom bör fokus i SREP-bedömningen inte enbart ligga på mångfald i ledningsorganen utan på personalen i stort.

En del av vårt fokus bör också ligga på lika ersättning inom sektorn. Uppgifter från Eurostat visar att sektorn för finansiella tjänster presterar sämst när det gäller lika lön för kvinnor och män. Den rättsliga ramen utgör en grund för att även införliva detta i vår tillsynspraxis (artikel 74.1 i CRD V).

Samtidigt bör ECB sätta upp en ribba för sig själv som är lika hög som den sätter för de institut som står under dess tillsyn. Jag ställer mig helt bakom de mål som ECB har satt upp för att öka andelen kvinnliga anställda. Om jag blir utnämnd kommer jag att arbeta aktivt för att se till att dessa mål uppnås.

Samtidigt som jag erkänner att utnämningar till nationella centralbanker och myndigheter görs på nationell, politisk nivå, skulle jag dessutom tillsammans med övriga direktionsledamöter, ECB-rådet och tillsynsnämnden undersöka hur vi tillsammans skulle kunna främja offentliggörande, genomförande och övervakning av mångfaldspolitiken vid ECB, de nationella centralbankerna och de nationella behöriga myndigheterna.

Slutligen vill jag betona att även om det är mycket viktigt är mitt fokus på mångfald inte begränsat till jämställdhet. Jag stöder till fullo förvaltningsorgan och organisationer i stort som präglas av mångfald, i så vid mening som möjligt av ordet.

52. Vilka möjliga förbättringar ser du för ECB:s ansvarsskyldighet gentemot revisionsrätten när det gäller dess operativa effektivitet? Var drar du gränsen för revisionsrättens mandat?

Operativ effektivitet i ECB:s förvaltning är en central faktor för att säkerställa att ECB fullgör sitt mandat på ett effektivt sätt. Den roll som Europeiska revisionsrätten ges i EU‑fördragen när det gäller att göra oberoende bedömningar och ge råd i detta avseende är därför mycket välkommen.

Jag förstår att ECB har nått meningsfulla överenskommelser med revisionsrätten genom att förbinda sig att ge tillgång till all information som krävs för att ECB ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt fördraget. ECB bör fortsätta att göra detta och följa upp resultatet av revisioner som omfattar den operativa effektiviteten i ECB:s förvaltning på lämpligt sätt.

Samtidigt bör ECB:s oberoende, som är förankrat i fördragen, respekteras. Detta innebär att revisionsrätten kan bedöma om ett fastställt mål uppnåddes med så lite resurser som möjligt, men inte om det uppsatta målet var tillräckligt eller lagligt.

När det gäller ECB:s banktillsyn välkomnar jag att ett samförståndsavtal med revisionsrätten undertecknades 2019. Samförståndsavtal ett viktigt tecken på god vilja mellan de båda parterna. Det kommer också att göra det möjligt för de båda att samarbeta smidigt i samband med revisionsrättens revisioner av ECB:s banktillsyn, tack vare de etablerade kanalerna för informationsutbyte. Detta nya system för informationsutbyte respekterar både revisionsrättens behov av att få tillgång till relevant information för att utföra sina uppgifter och behovet av att skydda känslig bankspecifik information.

Slutligen vill jag påminna om att Europaparlamentet, i egenskap av den institution som ECB är ansvarig inför, också har en viktig roll att spela. Resultaten av revisionsrättens rapporter kan ligga till grund för diskussionerna mellan ECB och Europaparlamentet och därmed leda till en förbättring av ECB:s verksamhet.

53. Vilken är din personliga syn på den sociala dialogen vid ECB?

Den sociala dialogen är en viktig faktor för att se till att alla institutioner fungerar väl, särskilt en institution som är så pass beroende av sin personal som en centralbank. Jag anser också att ett djupt engagemang och en ingående diskussion med personalföreträdare för att se till att synpunkter till fullo hörs och förstås är en viktig faktor för att skapa en hållbar och tillfredsställande arbetsmiljö.

Under de senaste åren har ECB gjort betydande framsteg på områden som arbetsbelastning, arbetstid och flexibilitet, särskilt genom att införa ett flexibelt arbetstidssystem 2018. Även med utgångspunkt i erfarenheterna från DNB, där vi också har flexibla arbetstidsarrangemang, anser jag att dessa är avgörande steg för att locka till sig och behålla begåvningar, säkerställa balans mellan arbete och privatliv och stödja personalens långsiktiga välbefinnande.

Balansen mellan arbete och privatliv är också viktigt under de nuvarande omständigheterna till följd av coronapandemin. Pandemin ger dessutom upphov till flera nya utmaningar när det gäller kontakterna med personal som måste beaktas, bland annat hur man på bästa sätt kan stödja personalen i vad som kan vara en psykologiskt utmanande tid och se till att personalens åsikter fortsätter att höras i en virtuell arbetsmiljö. I detta avseende värdesätter jag en tydlig och öppen kommunikation med de anställda. Jag anser att regelbundna undersökningar om distansarbetsförhållandena, som jag förstår har genomförts vid ECB under det senaste halvåret, är avgörande för att få en bättre förståelse av arbetstagarnas situation och vara lyhörd för vad som är viktigt för dem.

ÄRENDETS GÅNG I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Titel	Utnämning av en ledamot i Europeiska centralbankens direktion
Referensnummer	N9-0055/2020 – C9-0331/2020 – 2020/0805(NLE)
Datum för samråd / begäran om godkännande	14.10.2020
Ansvarigt utskott  Tillkännagivande i kammaren	ECON 19.10.2020
Föredragande:  Utnämning	Irene Tinagli 14.10.2020
Behandling i utskott	9.11.2020
Antagande	10.11.2020
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	33 21 3
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Gunnar Beck, Marek Belka, Isabel Benjumea Benjumea, Stefan Berger, Gilles Boyer, Francesca Donato, Derk Jan Eppink, Engin Eroglu, Markus Ferber, Jonás Fernández, Raffaele Fitto, Frances Fitzgerald, José Manuel García-Margallo y Marfil, Sven Giegold, Valentino Grant, Claude Gruffat, José Gusmão, Enikő Győri, Eero Heinäluoma, Danuta Maria Hübner, Stasys Jakeliūnas, Othmar Karas, Billy Kelleher, Ondřej Kovařík, Georgios Kyrtsos, Aurore Lalucq, Philippe Lamberts, Aušra Maldeikienė, Pedro Marques, Costas Mavrides, Jörg Meuthen, Csaba Molnár, Siegfried Mureşan, Caroline Nagtegaal, Luděk Niedermayer, Lefteris Nikolaou-Alavanos, Piernicola Pedicini, Lídia Pereira, Kira Marie Peter-Hansen, Sirpa Pietikäinen, Dragoș Pîslaru, Evelyn Regner, Antonio Maria Rinaldi, Alfred Sant, Ralf Seekatz, Pedro Silva Pereira, Paul Tang, Cristian Terheş, Irene Tinagli, Ernest Urtasun, Inese Vaidere, Johan Van Overtveldt, Stéphanie Yon-Courtin, Marco Zanni, Roberts Zīle
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Gerolf Annemans, Mick Wallace
Ingivande	13.11.2020

 

 

• [1] EUT C ... /Ännu ej offentliggjord i EUT.
• [2] Antagna texter, P8_TA(2019)0211.
• [3] Antagna texter, P9_TA(2019)0008.
• [4] Antagna texter, P9_TA(2019)0093, och antagna texter, P9_TA(2019)0094.
• [5] En digital representation av värde eller rättigheter som kan överföras och lagras elektroniskt med hjälp av distribuerade liggare eller liknande teknik.