Förfarande : 2020/0154(COD)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A9-0227/2020

Ingivna texter :

A9-0227/2020

Debatter :

Omröstningar :

Antagna texter :

P9_TA(2021)0002

<Date>{19/11/2020}19.11.2020</Date>
<NoDocSe>A9-0227/2020</NoDocSe>
PDF 214kWORD 82k

<TitreType>BETÄNKANDE</TitreType>     <RefProcLect>***I</RefProcLect>

<Titre>om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) 2016/1011 vad gäller undantag för vissa referensvärden för tredjelandsvalutor och fastställande av ersättningsreferensvärden för vissa referensvärden som ska upphöra</Titre>

<DocRef>(COM(2020)0337 – C9-0209/2020 – 2020/0154(COD))</DocRef>


<Commission>{ECON}Utskottet för ekonomi och valutafrågor</Commission>

Föredragande: <Depute>Caroline Nagtegaal </Depute>

ÄNDRINGSFÖRSLAG
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION
 ÄRENDETS GÅNG I DET ANSVARIGA UTSKOTTET
 SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION

om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) 2016/1011 vad gäller undantag för vissa referensvärden för tredjelandsvalutor och fastställande av ersättningsreferensvärden för vissa referensvärden som ska upphöra

(COM(2020)0337 – C9-0209/2020 – 2020/0154(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

 med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2020)0337),

 med beaktande av artiklarna 294.2 och artikel 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C9-0209/2020),

 med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

 med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande av den ...,

 med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 29 oktober 2020[1],

 med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

 med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A9‑0227/2020).

1. Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.


 

Ändringsförslag  1

EUROPAPARLAMENTETS ÄNDRINGSFÖRSLAG[*]

till kommissionens förslag

---------------------------------------------------------

2020/0154 (COD)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING

om ändring av förordning (EU) 2016/1011 vad gäller undantag för vissa referensvärden för tredjelandsvalutor och fastställande av ersättningsreferensvärden för vissa referensvärden som ska upphöra och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande[2],

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

av följande skäl:

(1) För att säkra sig mot exponering mot valutakursvolatilitet i valutor som inte är lätt konvertibla eller som omfattas av valutakontroller, brukar företag i unionen avtala om icke-levererbara valutaforwarder och valutaswappar. Dessa instrument gör det möjligt för användarna att skydda sig mot fluktuationer i utländsk valuta som inte lätt kan konverteras till en basvaluta, såsom US-dollar eller euro. Om avistaväxelkurser inte är tillgängliga för att beräkna utbetalningar i samband med valutaforwarder och valutaswappar skulle detta inverka negativt på företag i unionen som exporterar till tillväxtmarknader eller innehar tillgångar på sådana marknader, med påföljande exponering mot fluktuationer i tillväxtmarknaders valutor. Efter utgången av den övergångsperiod som anges i artikel 51.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1011[3] kommer det inte längre att vara möjligt att använda avistaväxelkurser som tillhandahålls av en tredjelandsadministratör som inte är en centralbank.

(2) För att göra det möjligt för företag i unionen att fortsätta sin affärsverksamhet samtidigt som de minskar valutarisken, bör avistaväxelkurser som används i icke-levererbara forwarder eller swappar för beräkning av avtalsenliga utbetalningar undantas från tillämpningsområdet för förordning (EU) 2016/1011.

(3) I syfte att fastställa att vissa avistaväxelkurser för tredjelandsvalutor inte omfattas av förordning (EU) 2016/1011 bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på undantag för avistaväxelkurser för icke-konvertibla valutor, när avistaväxelkurserna används för att beräkna utbetalningar som uppstår till följd av icke-levererbara valutaforwarder eller valutaswappar. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(3a) Enligt förordning (EU) 2016/1011 kan aktörer på unionsmarknaden fram till den 31 december 2021 använda referensvärden som administreras i ett land utanför unionen, oavsett om ett beslut om likvärdighet finns eller om indexet har erkänts eller godkänts för användning i unionen. Lagstiftarna förväntade sig att tredjeländer fram till slutet av 2021 skulle anpassa sina referensvärdessystem till de regler som anges i denna förordning och att unionsmarknadsaktörernas användning av referensvärden som administreras i ett land utanför unionen skulle säkerställas genom beslut om likvärdighet eller godkännande som fattas av kommissionen, vilket garanterar rättssäkerheten. Få framsteg har emellertid gjorts i detta avseende. Med tanke på skillnaderna mellan och intensitet när det gäller regleringen av de finansiella referensvärden som finns tillgängliga för användning i unionen och i tredjeländer, och för att säkerställa att marknaden fungerar smidigt och att tredjeländers referensvärden finns tillgängliga för användning i unionen efter utgången av december 2021, bör kommissionen senast den 30 juni 2021 se över de nuvarande bestämmelserna om tredjelandsordningen i förordning (EU) 2016/1011 genom en delegerad akt för att avlägsna befintliga hinder och, om så är lämpligt, ges ytterligare befogenheter att godkänna tredjeländers referensvärden eller familjer av referensvärden.

(4) Efter Förenade kungarikets utträde ur Europeiska unionen kommer London Interbank Offered Rate (Libor) inte längre att klassificeras som ett kritiskt referensvärde från och med utgången av övergångsperioden den 31 december 2020. Det brittiska finansinspektionsorganet FCA (Financial Conduct Authority) har dessutom meddelat att man kommer att sluta att uppmuntra eller ålägga banker att bidra till Libor och därmed skapa betydande risker vid upphörandet av en av de viktigaste referensräntorna vid utgången av 2021. Upphörandet med Libor kan likväl få negativa konsekvenser som medför betydande störningar av de finansiella marknadernas funktion i unionen. I unionen finns det en stock av avtal om skulder, lån, tidsbunden inlåning och derivat som hänvisar till Libor, som förfaller efter den 31 december 2021 och som inte har robusta avtalsenliga reservbestämmelser för att täcka upphörandet med Libor. Många av dessa avtal kan inte omförhandlas så att de innefattar avtalsenliga reservbestämmelser före den 31 december 2021. Upphörandet med Libor kan således medföra betydande störningar av de finansiella marknadernas funktion i unionen.

(5) Enligt artikel 28.2 i förordning (EU) nr 2016/1011 ska andra entiteter under tillsyn än administratörer av referensvärden ha beredskapsplaner i fall att ett referensvärde ändras väsentligt eller upphör att tillhandahållas. Om möjligt bör beredskapsplanerna identifiera ett eller flera potentiella ersättningsreferensvärden. Denna decentraliserade icke-lagstiftningsmetod bör förbli standardmetoden för förberedelserna för upphörande av referensvärden, men Libor-fallet har visat att den metoden kanske inte alltid är tillräcklig i praktiken. För att säkerställa en ordnad avveckling av avtal som hänvisar till ett allmänt använt referensvärde vars upphörande kan få negativa konsekvenser som medför betydande störningar av de finansiella marknadernas funktion i unionen, och när sådana avtal inte kan omförhandlas så att de inbegriper en avtalsenlig reservränta vid tidpunkten för detta referensvärdes upphörande, bör det därför finnas en reservmetod för obligatoriskt fastställande av ett ersättningsreferensvärde.

Denna metod bör innefatta en mekanism för övergång till lämpliga ersättningsreferensvärden i sådana avtal. Genom ersättningsreferensvärden bör det säkerställas att man undviker motverkanden av avtal som kan få negativa konsekvenser som medför betydande störningar av de finansiella marknadernas funktion i unionen.

(6) För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter i fråga om att fastställa ett ersättningsreferensvärde som ska användas för avveckling av avtal som inte har omförhandlats den dag då ett upphört referensvärde inte längre offentliggörs. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011[4]. Rättssäkerheten förutsätter att kommissionen utövar dessa genomförandebefogenheter endast vid noggrant definierade utlösande händelser som tydligt visar att administreringen och offentliggörandet av ett referensvärde som ska ersättas kommer att upphöra permanent.

(7) Vid behov bör kommissionen vid lämplig tidpunkt anta en rekommendation som uppmuntrar medlemsstaterna att i nationell lagstiftning fastställa en ersättningsränta för ett upphört referensvärde som ska gälla för avtal som ingåtts av enheter som inte utgör enheter under tillsyn som omfattas av förordning (EU) 2016/1011. Med tanke på att avtal är inbördes sammankopplade bör kommissionen kunna rekommendera att de nationella ersättningsräntorna bör vara identiska med den ersättningsränta som den fastställer för avtal som ingåtts av enheter under tillsyn.

(8) Kommissionen bör utöva sina genomförandebefogenheter endast i situationer där den bedömer att ett upphörande med ett referensvärde kan få negativa konsekvenser som medför betydande störningar av de finansiella marknadernas funktion och den reala ekonomin i unionen. Kommissionen bör likaså utöva sina genomförandebefogenheter endast om det har blivit uppenbart att referensvärdets representativitet inte kan återställas eller att referensvärdet inte längre kommer att offentliggöras på permanent basis.

(9) Användning av detta ersättningsreferensvärde bör endast tillåtas för avtal som inte har omförhandlats före det berörda referensvärdets slutdatum. Användningen av det ersättningsreferensvärde som fastställs av kommissionen bör därför begränsas till avtal som redan ingåtts av enheter under tillsyn vid den tidpunkt då genomförandeakten om fastställande av ersättningsreferensvärdet träder i kraft. Med tanke på att en sådan genomförandeakt syftar till att säkerställa avtalskontinuitet bör dessutom fastställandet av ersättningsreferensvärdet inte inverka på avtal som redan innehåller en lämplig reservbestämmelse.

(10) Vid utövandet av sina genomförandebefogenheter i fråga om att fastställa ett ersättningsreferensvärde bör kommissionen ta hänsyn till rekommendationer från arbetsgrupper inom den privata sektorn som verkar under överinseende av de offentliga myndigheter som ansvarar för den valuta i vilken räntorna enligt ersättningsreferensvärdet är denominerad, när det gäller ersättningsräntor som ska användas i befintliga finansiella instrument och avtal där det hänvisas till det referensvärde som ska upphöra. Kommissionen bör också beakta rekommendationerna från referensvärdesadministratörens relevanta tillsynsmyndighet och från Esma. Dessa rekommendationer bör bygga på omfattande offentliga samråd och expertis och återspegla att användarna av referensvärdet är ense om den lämpligaste ersättningsräntan för den referensränta som ska upphöra. Rekommendationerna kommer dessutom helt och hållet från dessa arbetsgrupper inom den privata sektorn, och de offentliga myndigheter under vilkas överinseende dessa arbetsgrupper verkar har inte något ansvar eller någon ansvarsskyldighet för innehållet i dessa rekommendationer och delar inte nödvändigtvis de åsikter som uttrycks i dessa.

(11) Eftersom det huvudsakliga syftet med dessa genomförandebefogenheter är att uppnå rättssäkerhet för enheter under tillsyn som har befintliga avtal där det hänvisas till ett referensvärde som ska upphöra, bör de behöriga myndigheterna för en enhet under tillsyn som använder det referensvärde som ska upphöra övervaka hur den kvarvarande avtalsstocken utvecklas mellan motparterna i sådana avtal och årligen rapportera sina resultat till kommissionen och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma).

(12) Förordning (EU) 2016/1011 bör därför ändras i enlighet med detta.

(12a) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/20121[5] håller för närvarande på att ändras för att skapa tydlighet för marknadsdeltagarna att transaktioner som ingåtts eller förnyats innan clearing- eller marginalkrav börjat tillämpas på OTC-derivattransaktioner som hänvisar till en referensränta (nedan kallade äldre transaktioner) inte kommer att omfattas av dessa krav om de förnyats i det enda syftet att genomföra eller förbereda genomförandet av referensräntereformen. Enligt förordning (EU) 2016/1011 ska enheter under tillsyn utarbeta och upprätthålla väl underbyggda skriftliga planer som anger vilka åtgärder de skulle vidta om ett referensvärde väsentligt ändras eller inte längre tillhandahålls samt se till att dessa planer återspeglas i avtalsförhållandet med kunderna. För att göra det lättare för marknadsaktörerna att uppfylla dessa skyldigheter och vidta åtgärder för att öka stabiliteten hos OTC-derivatkontrakt som hänvisar till referensvärden av något slag, bör förordning (EU) nr 648/2012 ändras för att klargöra att äldre transaktioner inte kommer att omfattas av dessa clearing- och marginalkrav när dessa transaktioner ersätts, ändras eller förnyas, vare sig enskilt eller som en del av ändringar som rör en transaktionsportfölj, i det enda syftet att ersätta det referensvärde som de hänvisar till för att genomföra eller förbereda genomförandet av referensräntereformen, för att införa reservbestämmelser avseende något referensvärde som de hänvisar till för att genomföra eller förbereda denna reform eller för att stärka robustheten i deras avtal. Dessa ändringar är nödvändiga för att skapa klarhet för marknadsaktörerna och bör inte påverka tillämpningsområdet för clearing- och marginalkraven i samband med att ett OTC-derivatkontrakt ersätts, ändras eller förnyas i andra syften.

(13) Eftersom Libor från och med den 1 januari 2021 inte längre kommer att vara ett kritiskt referensvärde i den mening som avses i förordning (EU) 2016/1011, bör den här förordningen träda i kraft utan dröjsmål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ändringar av förordning (EU) 2016/1011

(1) Artikel 2 ska ändras på följande sätt:

(-a) Följande punkt ska införas:

 ”1a. Artikel 28a gäller för

(a) avtal eller finansiella instrument enligt direktiv 2014/65/EU som omfattas av lagstiftningen i en av medlemsstaterna och som hänvisar till ett referensvärde och

(b) avtal som omfattas av lagstiftningen i ett tredjeland, men i vilket alla parter är etablerade i unionen och där lagstiftningen i detta tredjeland inte möjliggör en ordnad avveckling av ett referensvärde.”

(a) I punkt 2 ska följande led läggas till som led i:

”i) Ett referensvärde för den utländska valuta som har fastställts av kommissionen i enlighet med punkt 3.”

(b) Följande punkter ska läggas till som punkterna 3 och 4:

“3. Kommissionen får fastställa referensvärden för utländska valutor som administreras av administratörer utanför unionen, om samtliga följande kriterier är uppfyllda:

(a) Referensvärdet för den utländska valutan hänvisar till en avistakurs för en tredjelandsvaluta som inte är fritt konvertibel.

(b) Enheter under tillsyn använder referensvärdet för den utländska valutan på frekvent, systematisk och regelbunden basis i derivatkontrakt för att säkra sig mot tredjelandsvalutors volatilitet.

(c) Referensvärdet för den utländska valutan används som avvecklingssats för att beräkna utbetalningar enligt derivatkontrakt som avses i led b i en annan valuta än den valuta med begränsad konvertibilitet som avses i led a.

4. Kommissionen ska senast den 31 december 2022 genomföra offentliga samråd för att identifiera de referensvärden för valutakurser som uppfyller kriterierna i punkt 3 i denna artikel. Kommissionen ska senast den 31 december 2023 anta delegerade akter i enlighet med artikel 49 för att upprätta en förteckning över referensvärden för avistaväxelkurser för säkring mot tredjelandsvalutors volatilitet, och den ska regelbundet uppdatera denna förteckning. Behöriga myndigheter för enheter under tillsyn som använder ett referensvärde för en tredjelandsvaluta som har fastställts av kommissionen i enlighet med punkt 3 ska ▌ rapportera till kommissionen om antalet derivatkontrakt som använder detta referensvärde för säkring mot tredjelandsvalutors volatilitet.

1a. Artikel 3 ska ändras på följande sätt:

(a)  I punkt 1 ska följande led införas:

“(22a) referensvärde för valutakurser: referensvärde vars värde fastställs i förhållande till priset, uttryckt i en valuta, på en annan valuta eller en korg av andra valutor.”

(b) Punkt 24 a i ska ändras på följande sätt:

“i) en handelsplats enligt definitionen i artikel 4.1.24 i direktiv 2014/65/EU eller en handelsplats i ett tredjeland beträffande vilken kommissionen har antagit ett genomförandebeslut enligt vilket regelverket och tillsynssystemet i det landet ska anses ha motsvarande verkan i den mening som avses i artikel 28.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 600/2014 (22) eller artikel 25.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU, eller en reglerad marknad som anses vara likvärdig enligt artikel 2a i förordning (EU) nr 648/2012, men i samtliga fall enbart i fråga om transaktionsuppgifter som rör finansiella instrument,”

(1b) Artikel 28.2 ska ersättas med följande:

”2. Enheter under tillsyn, förutom sådana administratörer som avses i punkt 1, som använder ett referensvärde ska sammanställa och upprätthålla väl underbyggda skriftliga planer som beskriver de åtgärder som de skulle vidta om ett referensvärde väsentligt förändrades eller upphörde att tillhandahållas. Om så är möjligt och lämpligt ska planerna ange ett eller flera alternativa referensvärden som kan användas som referens för att ersätta de referensvärden som inte längre tillhandahålls, med en förklaring av varför dessa referensvärden skulle vara lämpliga alternativ. Enheter under tillsyn ska utan onödigt dröjsmål skicka dessa planer och eventuella uppdateringar av dem till den relevanta behöriga myndigheten, och ska låta dem återspeglas i avtalsförhållandet med kunderna. Den behöriga myndigheten ska bedöma om planerna är väl underbyggda.”

(2) Följande artikel ska införas:

Artikel 28a
Obligatorisk ersättning av ett referensvärde

(1) Kommissionen får fastställa ett eller flera ersättningsreferensvärden för ett referensvärde som ska upphöra att offentliggöras, om upphörandet med offentliggörandet av detta referensvärde kan medföra betydande och negativa effekter på marknadsintegriteten, den finansiella stabiliteten och den reala ekonomin i en eller flera medlemsstater och om något av följande inträffar:

(a) Den behöriga myndigheten för administratören av referensvärdet har offentligt meddelat eller utfärdat ett offentligt uttalande eller har offentliggjort information där det meddelas att referensvärdets förmåga att mäta den underliggande marknaden eller ekonomiska verkligheten inte kan återställas ▌. Innan ett sådant meddelande görs ska den nationella behöriga myndigheten ha tillämpat de korrigerande befogenheterna i artikel 23 och ha fastställt att befogenheterna i artikel 23 inte är tillräckliga för att återställa referensvärdet.

(b) Administratören av ett referensvärde, eller någon som handlar på uppdrag av administratören, har meddelat offentligt, genom att utfärda ett offentligt uttalande eller offentliggöra informationatt administratören har upphört med eller kommer att upphöra med att tillhandahålla referensvärdet, permanent eller på obestämd tid, förutsatt att det vid tidpunkten för utfärdandet av uttalandet eller offentliggörandet av informationen inte finns någon efterträdande administratör som kommer att fortsätta att tillhandahålla referensvärdet.

(c) Den behöriga myndigheten för administratören av referensvärdet eller en enhet med insolvens- eller resolutionsbefogenhet över administratören har offentligt meddelat, genom att utfärda ett offentligt uttalande eller offentliggöra information, ▌att administratören av referensvärdet har upphört med eller kommer att upphöra med att tillhandahålla referensvärdet, permanent eller på obestämd tid, förutsatt att det vid tidpunkten för utfärdandet av uttalandet eller offentliggörandet av informationen inte finns någon efterträdande administratör som kommer att fortsätta att tillhandahålla referensvärdet.

(ca) Den behöriga myndigheten återkallar eller tillfälligt upphäver en auktorisation eller registrering för administratören av referensvärdet, förutsatt att det vid tidpunkten för återkallelsen eller det tillfälliga upphävandet inte finns någon efterträdande administratör som kommer att fortsätta att tillhandahålla referensvärdet.

(2) Ersättningsreferensvärdet ska, enligt lag, ersätta alla hänvisningar till referensvärdet ▌i ▌avtal som omfattas av artikel 2.1a, om samtliga följande villkor är uppfyllda:

(a) Dessa ▌avtal ▌hänvisar till det referensvärde som har upphört att offentliggöras den dag då den genomförandeakt som fastställer ersättningsreferensvärdet träder i kraft.

(b) Dessa finansiella instrument, avtal eller resultatmått innehåller inga lämpliga reservbestämmelser.

(ba) En reservbestämmelse ska inte anses lämplig om något av följande villkor är uppfyllt:

a) Den omfattar inte det permanenta upphörandet av ett referensvärde.

b) Ett av följande villkor är uppfyllt:

(i) Det finns ingen reservränta.

(ii) Tillämpningen av reservräntan kräver ytterligare samtycke från tredje part.

(iii) Reservräntan beräknas med hjälp av anbud från tredje part eller fastställer det senaste offentliggörandet av det berörda referensvärdet.

c) Den relevanta myndigheten har fastställt att tillämpningen av den avtalsenliga reservbestämmelsen i allmänhet inte längre, och med betydande skillnader, återspeglar den underliggande marknaden eller den ekonomiska verklighet som det referensvärde som upphör är avsett att mäta, och skulle kunna ha en negativ inverkan på den finansiella stabiliteten.

Vid tillämpning av led c i led ba ska den berörda myndigheten utan onödigt dröjsmål informera kommissionen och Esma om sin bedömning. Om enheter i mer än en medlemsstat skulle kunna påverkas av bedömningen ska de berörda myndigheterna i alla dessa medlemsstater genomföra bedömningen gemensamt.

Medlemsstaterna ska utse en eller flera relevanta myndigheter som kan genomföra bedömningen i enlighet med led c. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen och Esma om vilka behöriga myndigheter som utsetts i enlighet med denna punkt senast [6 månader efter denna förordnings ikraftträdande].

(3) Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fastställa ett eller flera ersättningsreferensvärden i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 50.2, om något av villkoren i punkt 1 är uppfyllt. När kommissionen antar den genomförandeakt som avses i punkt 1 ska den i tillgängliga fall beakta rekommendationen från en arbetsgrupp för alternativa referensräntor som verkar under överinseende av de offentliga myndigheter som ansvarar för den valuta i vilken räntorna enligt ersättningsreferensvärdet är denominerad. Innan kommissionen fastställer ett nytt ersättningsreferensvärde ska den genomföra ett offentligt samråd och höra Esma och referensvärdesadministratörens nationella behöriga myndighet.

(3a) Den genomförandeakt som avses i punkt 3 ska omfatta följande:

i) Ersättning för ett referensvärde eller referensvärden.

ii) Den spreadjustering, inbegripet metoden för att fastställa spreadjusteringen, som ska tillämpas på ersättningen för det referensvärde som ska upphöra vid ersättningstidpunkten för varje enskild löptid i syfte att beakta effekterna av övergången eller ändringen från det referensvärde som ska avvecklas till ersättningen för ett referensvärde.

iii) Motsvarande väsentliga ändringar för anpassning som är kopplade till och rimligen nödvändiga för användningen eller tillämpningen av en ersättning för ett referensvärde.

iv) Det relevanta datum från och med vilket ersättningen för ett referensvärde ska tillämpas.

(4) De behöriga myndigheterna för enheter under tillsyn som använder det referensvärde som har fastställts av kommissionen ska övervaka huruvida de genomförandeakter som antas i enlighet med punkt 1 har minimerat motverkanden av avtal eller andra skadliga effekter på den ekonomiska tillväxten och investeringarna i unionen. De ska årligen rapportera om detta till kommissionen och Esma.

(4a) Denna artikel ska tillämpas på kritiska referensvärden. Den ska också tillämpas på referensvärden som inte är kritiska och på referensvärden från tredjeländer om deras upphörande skulle medföra betydande och negativa effekter på marknadsintegriteten, den finansiella stabiliteten och den reala ekonomin i unionen.

(2a) I artikel 29 ska följande punkt införas:

”1a. En enhet under tillsyn får också använda en ersättning för ett referensvärde i unionen om ersättningen utses av kommissionen i enlighet med förfarandet i artikel 23a.”

Artikel 1a

Ändring av förordning (EU) nr 648/2012

Artikel 13a i förordning (EU) nr 648/2012 ska ersättas med följande:

”Artikel 13a

Ersättning av referensräntor och införlivandet av avtalsenliga reservbestämmelser i äldre transaktioner

1. De motparter som avses i artikel 11.3 får fortsätta att tillämpa de riskhanteringsförfaranden som de redan följer den dag då denna förordning träder i kraft för sådana OTC-derivatkontrakt vars clearing inte sker centralt och som har ingåtts eller förnyats före den dag då skyldigheten att ha riskhanteringsförfaranden enligt artikel 11.3 börjar gälla, om dessa kontrakt har ersatts, ändrats eller förnyats efter att denna förordning har trätt i kraft i det enda syftet att ersätta de referensräntor som de hänvisar till eller att införa reservbestämmelser för något av de referensvärden som det hänvisas till i transaktionen.

2. Transaktioner som har ingåtts eller förnyats före dagen då clearingkravet börjar gälla i enlighet med artikel 4 och som, efter att denna förordning har trätt i kraft, har ersatts, ändrats eller förnyats i det enda syftet att ersätta de referensräntor som de hänvisar till eller att införa reservbestämmelser för något av de referensvärden som det hänvisas till i transaktionen, ska av den anledningen inte omfattas av det clearingkrav som avses i artikel 4.”

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

 


ÄRENDETS GÅNG I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Titel

Ändring av förordning (EU) 2016/1011 vad gäller undantag för vissa referensvärden för tredjelandsvalutor och fastställande av ersättningsreferensvärden för vissa referensvärden som ska upphöra

Referensnummer

COM(2020)0337 – C9-0209/2020 – 2020/0154(COD)

Framläggande för parlamentet

27.7.2020

 

 

 

Ansvarigt utskott

 Tillkännagivande i kammaren

ECON

14.9.2020

 

 

 

Rådgivande utskott

 Tillkännagivande i kammaren

ITRE

14.9.2020

 

 

 

Inget yttrande avges

 Beslut

ITRE

10.9.2020

 

 

 

Föredragande

 Utnämning

Caroline Nagtegaal

7.9.2020

 

 

 

Antagande

19.11.2020

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

49

0

10

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Gunnar Beck, Marek Belka, Isabel Benjumea Benjumea, Stefan Berger, Gilles Boyer, Francesca Donato, Derk Jan Eppink, Engin Eroglu, Markus Ferber, Jonás Fernández, Frances Fitzgerald, José Manuel García-Margallo y Marfil, Luis Garicano, Sven Giegold, Valentino Grant, Claude Gruffat, José Gusmão, Enikő Győri, Eero Heinäluoma, Danuta Maria Hübner, Stasys Jakeliūnas, Othmar Karas, Billy Kelleher, Ondřej Kovařík, Georgios Kyrtsos, Aurore Lalucq, Philippe Lamberts, Aušra Maldeikienė, Pedro Marques, Costas Mavrides, Jörg Meuthen, Csaba Molnár, Siegfried Mureşan, Caroline Nagtegaal, Luděk Niedermayer, Piernicola Pedicini, Lídia Pereira, Sirpa Pietikäinen, Dragoș Pîslaru, Evelyn Regner, Antonio Maria Rinaldi, Alfred Sant, Joachim Schuster, Ralf Seekatz, Pedro Silva Pereira, Paul Tang, Irene Tinagli, Ernest Urtasun, Inese Vaidere, Johan Van Overtveldt, Stéphanie Yon-Courtin, Marco Zanni, Roberts Zīle

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Manon Aubry, Patryk Jaki, Eugen Jurzyca, Maximilian Krah, Ville Niinistö, Mick Wallace

Ingivande

19.11.2020

 


 

SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

49

+

ECR

Derk Jan Eppink, Patryk Jaki, Eugen Jurzyca, Johan Van Overtveldt, Roberts Zīle

NI

Piernicola Pedicini

PPE

Isabel Benjumea Benjumea, Stefan Berger, Markus Ferber, Frances Fitzgerald, José Manuel García-Margallo y Marfil, Enikő Győri, Danuta Maria Hübner, Othmar Karas, Georgios Kyrtsos, Aušra Maldeikienė, Siegfried Mureşan, Luděk Niedermayer, Lídia Pereira, Sirpa Pietikäinen, Ralf Seekatz, Inese Vaidere

Renew

Gilles Boyer, Engin Eroglu, Luis Garicano, Billy Kelleher, Ondřej Kovařík, Caroline Nagtegaal, Dragoș Pîslaru, Stéphanie Yon Courtin

S&D

Marek Belka, Jonás Fernández, Eero Heinäluoma, Dietmar Köster, Aurore Lalucq, Pedro Marques, Costas Mavrides, Csaba Molnár, Evelyn Regner, Alfred Sant, Pedro Silva Pereira, Paul Tang, Irene Tinagli

Verts/ALE

Sven Giegold, Claude Gruffat, Stasys Jakeliūnas, Philippe Lamberts, Ville Niinistö, Ernest Urtasun

 

0

-

 

10

0

GUE/NGL

Manon Aubry, José Gusmão, Mick Wallace

ID

Gunnar Beck, Francesca Donato, Valentino Grant, Maximilian Krah, Jörg Meuthen, Antonio Maria Rinaldi, Marco Zanni

 

Teckenförklaring:

+ : Ja-röster

- : Nej-röster

0 : Nedlagda röster

 

 

[1] Ännu ej offentliggjort i EUT.

[*] Ändringar: Ändringar: ny text eller text som ersätter tidigare text markeras med fetkursiv stil och strykningar med symbolen ▌.

[2] EUT C , , s. .

[3] Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1011 av den 8 juni 2016 om index som används som referensvärden för finansiella instrument och finansiella avtal eller för att mäta investeringsfonders resultat, och om ändring av direktiven 2008/48/EG och 2014/17/EU och förordning (EU) nr 596/2014 (EUT L 171, 29.6.2016, s. 1).

[4] Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

[5] Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister (EUT L 201, 27.7.2012, s. 1).

Senaste uppdatering: 4 december 2020Rättsligt meddelande - Integritetspolicy