BETÄNKANDE om genomförandet av direktiv 2011/36/EU om förebyggande och bekämpande av människohandel och om skydd av dess offer

1.2.2021 - (2020/2029(INI))

Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor
Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män
Föredragande: Juan Fernando López Aguilar, María Soraya Rodríguez Ramos
(Gemensamt utskottsförfarande – artikel 58 i arbetsordningen)

MOTIVERING – BAKGRUND OCH SLUTSATSER

Betänkandet syftar till att bedöma genomförandet av direktiv 2011/36/EU som fastställer minimiregler om fastställande av brottsrekvisit och påföljder på området människohandel, med fokus på migrations- och genusperspektivet. Det omfattar de rättsliga införlivandeåtgärderna på medlemsstatsnivå, det praktiska genomförandet av direktivet i medlemsstaterna, den positiva utveckling som skett och de utmaningar man stött på. I betänkandet ges slutligen ett antal rekommendationer till kommissionen och medlemsstaterna om hur genomförandet av direktivet kan främjas ytterligare i framtiden.

 

Bakgrund – direktivet mot människohandel (direktiv 2011/36/EU)

 

Såsom anges i direktivet mot människohandel är människohandel ett allvarligt brott, som ofta begås inom ramen för organiserad brottslighet, och en grov kränkning av de grundläggande rättigheterna. Genom direktivet, som antogs 2011, intas ett holistiskt, könsspecifikt och människorättsbaserat synsätt när det gäller kampen mot människohandel.

 

Enligt direktivet innebär människohandel följande: ”Rekrytering, transport, överföring, hysande eller mottagande av personer [...] genom hot om eller användning av våld eller andra former av tvång, bortförande, bedrägeri, vilseledande, maktmissbruk eller missbruk av en persons utsatta situation eller givande eller mottagande av betalning eller förmåner för att erhålla samtycke från en person som har kontroll över en annan person i syfte att utnyttja denna person” (artikel 2 andra stycket).

 

Direktivet innehåller straffrättsliga bestämmelser avseende lagföring av gärningsmän och skydd och hjälp till brottsoffer, däribland för att slå vakt om offrens rättigheter i samband med straffrättsliga förfaranden. Det syftar till att stärka åtgärderna för att förebygga brottet människohandel och föreskriver att genomförandet ska övervakas. Det har en stark koppling till direktiv 2012/29/EU om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem, och erkänner att människohandeln är könsspecifik – handeln med kvinnor och män har ofta olika syften, och därför bör också hjälp- och stödåtgärderna vara könsspecifika.

 

Direktivet skulle ha införlivats i nationell lagstiftning senast den 6 april 2013, och den 6 april 2015 lämnade kommissionen en rapport till Europaparlamentet och rådet om medlemsstaternas efterlevnad av direktivet. Vidare offentliggjorde kommissionen 2016, i enlighet med artikel 20 i direktivet, sin första periodiska rapport om de framsteg som gjorts i kampen mot människohandel. Den andra rapporten offentliggjordes i december 2018, och den tredje i oktober 2020.

 

Av dessa rapporter och rapporter från andra berörda parter framgår det tydligt att vissa hinder för ett fullständigt genomförande kvarstår nästan tio år efter att direktivet antogs. Detta betänkande om genomförandet syftar till att identifiera och lyfta fram dessa hinder samt att lämna specifika rekommendationer till kommissionen, medlemsstaterna och andra berörda parter om hur strategierna kan anpassas på bästa sätt för att undanröja hindren för ett fullständigt och ändamålsenligt genomförande av direktivet.

 

Metod för betänkandet om genomförandet av direktiv 2011/36/EU

 

Inför utarbetandet av detta betänkande har de två medföredragandena vidtagit flera åtgärder. Dessa har bland annat omfattat genomförandebedömningen Trafficking in Human Beings: Migration and Gender Issues av Europaparlamentets utredningstjänst (EPRS) som offentliggjordes i september 2020, en workshop om könsaspekter som anordnades av utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män i februari 2020 samt ett antal samråd med institutionella aktörer och berörda parter i civilsamhället. Flera möten och sammanträden med icke-statliga organisationer har även anordnats i syfte att få en tydlig bild av verkligheten på fältet. Sammanträden har hållits med följande organisationer: FN:s drog‑ och brottsbekämpningsbyrå, UN Women, Europeiska jämställdhetsinstitutet (EIGE), Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA), Europeiska stödkontoret för asylfrågor (Easo), Europeiskt kvinnoforum, Women’s Link Worldwide, spanska flyktingkommissionen (CEAR), Association for the Prevention, Reintegration and Care of Prostituted Women (Apramp), Accem och Proyecto Esperanza.

 

Sammanfattning av betänkandet och bedömning

 

Många offer och människohandlare upptäcks inte, och ingår inte i den officiella statistiken. Många av statistikuppgifterna och rapporterna är därför ofullständiga och återspeglar inte situationen korrekt. Medlemsstaterna bör intensifiera insatserna för att bekämpa människohandel i samband med migration och fokusera på nya mönster, såsom den oproportionerliga inriktningen på handel med kvinnor och flickor för sexuellt utnyttjande. Fler insatser krävs för att motverka straffrihet genom att lagföra dem som utnyttjar och begår övergrepp mot offren, och även de personer som medvetet utnyttjar tjänster som utförs av offren.

 

Det krävs en mer samordnad strategi när det gäller gränsöverskridande aspekter av att identifiera gärningsmän genom att följa penningflödena. I nästan samtliga landsrapporter framhålls det att otillräcklig finansiering har utgjort ett stort hinder för de insatser som görs för att skydda och hjälpa offer för människohandel.

 

Skydd, hjälp och stöd till offer

Det har rapporterats att andelen upptäckta och identifierade offer fortfarande är låg, trots medlemsstaternas vilja att utveckla proaktiva insatser för upptäckt. Olika faktorer kan förklara detta, bland annat att andelen personer som själva anmäler är begränsad (vilket kan vara kopplat till offrens misstro mot brottsbekämpande organ, traumatiska upplevelser, rädsla för gärningsmän etc.). Å andra sidan erbjuder medlemsstaternas straffrättsliga system fortfarande endast måttliga incitament för att uppmuntra offer att träda fram, särskilt i förhållande till de möjliga riskerna för till exempel repressalier eller utvisning.

 

De personer som mest sannolikt kommer i kontakt med offer för människohandel (tjänstemän inom brottsbekämpning, åklagare, vårdgivare, utbildare, tjänstemän inom ungdomsvård och barnomsorg, arbetsmiljöinspektörer etc.) behöver fortfarande stärkt kapacitet för att kunna identifiera offer och tillhandahålla hjälp och hänvisa ärenden vidare i enlighet med direktivet mot människohandel. Kvalificerad personal måste erbjuda offren lämpliga verktyg och resurser, och det måste finnas barninriktad utbildning och utbildning med genusperspektiv.

 

Bristen på uppgifter om antalet identifierade offer för människohandel inom ramen för internationella skyddsförfaranden omöjliggör vidare en heltäckande bedömning av hur ändamålsenliga de nationella myndigheternas mekanismer för identifiering är. Medlemsstaterna bör säkerställa tillgänglig och kostnadsfri tillgång till juridiskt bistånd, juridiska ombud och arbetsförmedling samt psykologiskt och medicinskt stöd, särskilt i samband med kris- och nödsituationer som covid-19-pandemin.

 

Människohandel som ett könsspecifikt brott – bekämpning av människohandel för sexuellt utnyttjande

Statistik och uppgifter visar tydligt att människohandel för sexuellt utnyttjade fortfarande är den mest utbredda formen av människohandel i Europeiska unionen.

 

Nästan tre fjärdedelar av alla offer i EU är kvinnor och flickor, och de utsätts främst för människohandel för sexuellt utnyttjande. Kvinnor och flickor har genomgående utgjort majoriteten av offren sedan 2008, och majoriteten av de barn som faller offer är flickor som utsätts för människohandel för sexuellt utnyttjande. Sextio procent av offren utsätts för människohandel för sexuellt utnyttjande, och över hälften av dem är EU-medborgare. Över nittio procent av offren för människohandel för sexuellt utnyttjande är kvinnor och flickor, och sjuttio procent av dem som misstänks, åtalas och döms för människohandel är män.

 

Dessa uppgifter belyser genusaspekten av människohandelsbrott. Kvinnor och flickor utgör fortfarande majoriteten av offren för människohandel för alla former av utnyttjande. Dessa trender framhålls genomgående av kommissionen, medlemsstaterna, det civila samhällets organisationer och av EU-organ. Människohandel kräver därför ett könsperspektiv, och medlemsstaterna bör stärka och ytterligare utveckla genusaspekten inom övervakningen av genomförandet av EU:s lagstiftning mot människohandel.

 

En avgörande aspekt av människohandel är straffriheten för detta brott, som är särskilt relevant när det gäller sexuellt utnyttjande. Det faktiska antalet offer är högre än det antal som har registrerats. Samtidigt upptäcks inte de flesta offren, och åtalen och de fällande domarna mot gärningsmän ligger fortfarande på en låg nivå. Användning av internet, sociala medier och digital teknik för att rekrytera offer för människohandel utgör ytterligare en utmaning när det gäller utredningar och åtal.

 

Samhällets tolerans för bristande jämställdhet och våld mot kvinnor och flickor göder en miljö där människohandel för sexuellt utnyttjande tillåts. För att bekämpa denna straffrihetskultur och stärka ansvarsutkrävandet krävs ökade insatser och samarbete inom polisutredningar, åtal och fällande domar – inte enbart mot människohandlare, utan även mot dem som tjänar pengar på brottet och utnyttjar offren.

 

Av denna anledning består en väsentlig aspekt av förebyggandet av människohandel i att minska efterfrågan genom att kriminalisera utnyttjande av de tjänster som utförs av offer för människohandel, särskilt offer för sexuellt utnyttjande, i kombination med exitstrategier och upplysningskampanjer i syfte att motverka efterfrågan på sexuella tjänster som utförs av offer för människohandel, i enlighet med artikel 18.4 i direktivet mot människohandel. Det skulle utgöra ett viktigt steg mot att erkänna hur allvarligt detta brott är, säkerställa en verklig ram för förebyggande av människohandel och sätta stopp för straffrihetskulturen.

 

Människohandel i samband med asyl och migration

Stora migrationsströmmar kan öka risken för människohandel i Europa.

Det är sannolikt att migranter exponeras för människohandel i olika skeden av asylprocesserna. De centrala faktorer som gör migranter mer utsatta för risken att falla offer för människohandel inbegriper bland annat följande:

1) Begränsad tillgång till information om migrationsförfaranden.

2) Bristande förståelse av hur sysselsättningen organiseras och regleras i destinationslandet. 3) Tredjepartmellanhänders roll i migrationsprocessen.

4) Bristen på säkra, lagliga och ordnade migrationskanaler för asylsökande.

Dessutom kan avslag på asylansökan och beslut om återsändande öka risken för att migranter faller offer för människohandel.

 

Enligt en undersökning som genomfördes 2017 av Internationella organisationen för migration (IOM) bland 9 000 migranter och flyktingar som reste längs den centrala och östra Medelhavsrutten är förekomsten av människohandel omfattande: nästan två tredjedelar av de manliga och kvinnliga migranterna rapporterade att de hade personliga erfarenheter av att kvarhållas mot sin vilja, och vissa migranter (nio procent av männen och femton procent av kvinnorna) rapporterade direkta erfarenheter av de fyra formerna av utnyttjande.

 

Antalet registrerade offer för människohandel inom ramen för asylförfaranden är mycket lågt, trots att många medlemsstater har infört system för att göra det möjligt för offer för människohandel att upptäckas, identifieras och vidareslussas till lämpliga förfaranden för internationellt skydd (genom enskilda bedömningar och intervjufrågor).

 

Forskning visar dock att bristen på uppgifter om antalet identifierade offer för människohandel inom ramen för internationella skyddsförfaranden omöjliggör en heltäckande bedömning av hur ändamålsenliga de nationella myndigheternas mekanismer för identifiering är.

 

”Hotspot-systemet” med särskilda mottagningscenter lanserades specifikt i samband med de ökande migrationsströmmarna till EU som en del av den europeiska migrationsagendan i april 2015. Flera hotspot-platser inrättades i syfte att underlätta samarbetet på fältet mellan medlemsstater vid frontlinjen, dit asylsökande och andra migranter anlände, och relevanta EU-organ. Identifieringen av offer vid hotspot-platserna är dock fortfarande mycket begränsad, och förfarandena på medlemsstatsnivå är inte enhetliga. Det är en av anledningarna till att medföredragandena ger rekommendationer om att intensifiera insatserna när det gäller identifiering av potentiella offer, bland annat genom att involvera civilsamhällesorganisationer och andra aktörer samt genom att tillhandahålla nödvändig utbildning till berörd personal.

 

Människohandel med barn

En tredjedel av de asylsökande som kommer till EU är barn, som i vissa fall är ensamkommande[1]. Såsom anges i en färsk studie från Europaparlamentets utredningstjänst[2] är det särskilt sannolikt att kvinnor och barn faller offer för människohandlare i samband med blandade migrationsströmmar. Det konstateras att nästan en fjärdedel av alla offer i EU är barn (flickor utgör omkring sjuttioåtta procent av offren), och att nästan sjuttiofem procent av alla barn som fallit offer i EU var unionsmedborgare. Barn är särskilt sårbara, och barn som fallit offer åsamkas allvarlig och långvarig fysisk, psykisk och emotionell skada.

 

I direktiv 2011/36/EU fastställs även att myndigheterna i medlemsstaterna vederbörligen bör beakta de personliga och särskilda förhållanden som gäller för ensamkommande barn som fallit offer för människohandel. I detta avseende bör de vidta skyddsåtgärder på grundval av barnets bästa och vid behov utse en förmyndare för det ensamkommande barnet.

 

Rapporter belyser att det i samband med migration även är vanligt att barn bestraffas för brott som de tvingats begå av människohandlarna. I vissa av de identifierade fallen har man underlåtit att tillämpa den strategi med offret i centrum som fastställs i direktivet mot människohandel, och framför allt kränkt de mänskliga rättigheterna.

 

Enligt direktivet bör barn ges tillgång till kostnadsfria juridiska resurser och kostnadsfritt rättsligt bistånd, och skyddsåtgärder bör finnas tillgängliga för barn som är offer (med särskilt fokus på ensamkommande barn), t.ex. förmyndare. Trots förbättringar saknar många medlemsstater fortfarande lämpliga tjänster för att skydda och hjälpa barn.

De straffrättsliga systemens ändamålsenlighet och kriminalisering av efterfrågan

Vissa förbättringar kan noteras, men man kan i medlemsstaterna fortfarande se ett återkommande mönster med låga nivåer när det gäller utredningar, få framgångsrika åtal och en låg andel fällande domar. Dessutom visar den EU-omfattande uppgiftsinsamlingen att det förekommer variationer mellan medlemsstaterna när det gäller domstolsavgöranden. Av 3 691 domstolsavgöranden 2015–2016 ledde 302 till frikännande dom, 2 925 till fällande dom och 464 till andra beslut[3].

 

Lagbestämmelser i medlemsstaterna gör det möjligt för myndigheterna att inte åtala eller bestraffa offer för människohandel. Den praktiska tillämpningen leder dock fortfarande till att offer, både vuxna och barn, bestraffas, däribland genom fängelsestraff. Detta är en allvarlig kränkning av de mänskliga rättigheterna och kan förstärka offrens misstro mot respektive straffrättsligt system. Otydliga lagbestämmelser och brister i identifieringsprocesserna inverkar negativt på genomförandet av artikel 8 i medlemsstaterna.

Behovet av ökad specialisering hos de yrkespersoner som deltar i olika skeden av förfarandena har registrerats.

 

Enligt direktivet, men även policydokument såsom strategin och uppföljningsmeddelandet, är en av nyckelåtgärderna för att förebygga människohandel att kriminalisera medvetet utnyttjande av tjänster som utförs av människohandelns offer, och medlemsstaterna uppmuntras eftertryckligen att genomföra denna kriminalisering.

 

Samarbete mellan medlemsstaterna och med EU-organ

Medlemsstaternas samarbete är viktigt för att förebygga, upptäcka och säkerställa rättigheter när det gäller offer för människohandel. Vidare spelar flera EU-organ en central roll genom att stödja enskilda medlemsstater i deras arbete för att bekämpa människohandel och främja samarbete mellan två eller flera medlemsstater. Både Easo och Frontex stärker medlemsstaternas kapacitet att registrera nyanlända migranter, inte minst genom inrättandet av särskilda mottagningscentrum (hotspots) och genom att erbjuda instrument för kapacitetsuppbyggnad på området för upptäckt av offer för människohandel, exempelvis utbildningar, verktygslådor och vägledande dokument.

 

Bristande erfarenhet inom gränsöverskridande samarbete har konstaterats ha potentiellt negativ inverkan på utredningar och straffrättsliga förfaranden, och flera nationella myndigheter har ingått i antingen bilateralt samarbete eller andra kanaler, t.ex. Europol och Interpol.

 

Forskning har visat följande:

1) Ett effektivt samarbete mellan medlemsstaterna har gradvis ökat under årens lopp, och exempel på god praxis på EU-nivå, regional nivå och bilateral nivå kan identifieras.

2) Medlemsstaterna drar nytta av och uppskattar olika former av stöd som tillhandahålls av flera EU-organ och EU-instrument.

3) Ett antal utmaningar och förbättringsområden kvarstår, i synnerhet i förhållande till behovet av ökat ansvarsutkrävande när det gäller strategier där många olika organ deltar.

Det bör noteras att uppgiftsinsamlingen bland medlemsstaterna visade att Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA) inte hade tillskrivits någon större vikt inom ramen för kampen mot människohandel. Denna byrå kan spela en större roll inom granskningen av straffrättsliga och rättsliga förfaranden, i synnerhet sådana förfaranden som inbegriper flera olika medlemsstater och brottsbekämpande organ. Det skulle innebära stärkt övervakning av de konsekvenser för de grundläggande fri- och rättigheterna som omfattas av unionsrätten på detta område.

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om genomförandet av direktiv 2011/36/EU om förebyggande och bekämpande av människohandel och om skydd av dess offer

(2020/2029(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

– med beaktande av artiklarna 2 och 3.3 andra stycket i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och artiklarna 8, 79 och 83 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

– med beaktande av artiklarna 3, 5 och 23 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

– med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen),

– med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU av den 5 april 2011 om förebyggande och bekämpande av människohandel, om skydd av dess offer och om ersättande av rådets rambeslut 2002/629/RIF (direktivet mot människohandel)[4],

– med beaktande av Europarådets konvention om bekämpande av människohandel och Europarådets rekommendationer på detta område,

– med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,

– med beaktande av FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet (Palermokonventionen) och tilläggsprotokoll, i synnerhet tilläggsprotokollet om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn, och tilläggsprotokollet mot människosmuggling land-, luft- och sjövägen,

– med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter och det fakultativa protokollet till konventionen om barnets rättigheter om försäljning av barn, barnprostitution och barnpornografi samt Europaparlamentets resolution av den 26 november 2019 om barnets rättigheter med anledning av 30-årsjubileet för konventionen om barnets rättigheter[5],

– med beaktande av FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning,

– med beaktande av det arbete som utförs av FN:s särskilda rapportör för människohandel, särskilt avseende handel med kvinnor och barn,

– med beaktande av FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, särskilt artikel 6, genom vilken man eftersträvar att bekämpa alla former av kvinnohandel och utnyttjande av prostitution av kvinnor,

– med beaktande av FN:s konvention om bekämpande och avskaffande av människohandel och utnyttjande av andra vid prostitution,

– med beaktande av Pekingdeklarationen och handlingsplanen från Peking, som antogs vid den fjärde världskonferensen för kvinnor den 15 september 1995, och de slutdokument som senare antogs vid FN:s extra sessioner Peking +5 (2000), Peking +10 (2005), Peking +15 (2010) och översynskonferensen Peking +20,

– med beaktande av den gemensamma FN-kommentaren om EU-direktivet om förebyggande och bekämpande av människohandel och om skydd av dess offer, som kräver internationellt skydd för offer för människohandel på ett genusmedvetet sätt,

– med beaktande av Internationella arbetsorganisationens (ILO) konvention nr 29 om tvångsarbete (1930), 2014 års protokoll till konventionen om tvångsarbete (1930), konvention nr 105 om avskaffande av tvångsarbete (1957) och rekommendation nr 203 om tvångsarbete (kompletterande åtgärder) (2014), konvention nr 182 om de värsta formerna av barnarbete (1999) och konvention nr 189 om anständiga arbetsvillkor för hushållsarbetare (2011),

– med beaktande av FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter,

– med beaktande av den allmänna rekommendationen nr 33 om kvinnors tillgång till rättslig prövning av den 23 juli 2015 från FN:s kommitté för avskaffande av diskriminering av kvinnor,

– med beaktande av FN:s resolution Att förändra vår värld: Agenda 2030 för hållbar utveckling, som antogs av generalförsamlingen den 25 september 2015, särskilt dess mål 5.2 för hållbar utveckling om avskaffande av alla former av våld mot kvinnor och flickor i den offentliga och privata sfären, inbegripet människohandel och sexuellt utnyttjande samt andra former av utnyttjande,

– med beaktande av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (Istanbulkonventionen),

– med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/29/EU av den 25 oktober 2012 om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem samt om ersättande av rådets rambeslut 2001/220/RIF (direktivet om brottsoffers rättigheter)[6],

– med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/93/EU av den 13 december 2011 om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi samt om ersättande av rådets rambeslut 2004/68/RIF[7],

– med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/52/EG av den 18 juni 2009 om minimistandarder för sanktioner och åtgärder mot arbetsgivare för tredjelandsmedborgare som vistas olagligt[8],

– med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna[9],

– med beaktande av rådets direktiv 2004/81/EG av den 29 april 2004 om uppehållstillstånd till tredjelandsmedborgare som har fallit offer för människohandel eller som har fått hjälp till olaglig invandring och vilka samarbetar med de behöriga myndigheterna (direktivet om uppehållstillstånd)[10],

– med beaktande av rådets direktiv 2002/90/EG av den 28 november 2002 om definition av hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse[11] och rådets rambeslut 2002/946/RIF av den 28 november 2002 om förstärkning av den straffrättsliga ramen för att förhindra hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse[12],

– med beaktande av kommissionens meddelande av den 24 juni 2020 EU-strategi för brottsoffers rättigheter (2020–2025) (COM(2020)0258),

– med beaktande av kommissionens meddelande av den 19 juni 2012 EU:s strategi för utrotande av människohandel 2012–2016 (COM(2012)0286),

– med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av den 17 oktober 2014 Mid-term report on the implementation of the EU strategy towards the eradication of trafficking in human beings (SWD(2014)0318) och den första, andra och tredje framstegsrapporten om strategin för utrotande av människohandel (COM(2016)0267, COM(2018)0777 och COM(2020)0661),

– med beaktande av kommissionens rapport som bedömer i vilken utsträckning medlemsstaterna vidtagit nödvändiga åtgärder för att uppfylla kraven i direktiv 2011/36/EU om förebyggande och bekämpande av människohandel samt skydd av dess offer i enlighet med artikel 23.1 (COM(2016)0722),

– med beaktande av sin resolution av den 23 oktober 2020 om jämställdhet inom EU:s utrikes- och säkerhetspolitik[13],

– med beaktande av sin resolution av den 28 november 2019 om EU:s anslutning till Istanbulkonventionen och andra åtgärder för att bekämpa könsrelaterat våld[14],

– med beaktande av sin resolution av den 5 juli 2016 om kampen mot människohandel i EU:s yttre förbindelser[15],

– med beaktande av sin resolution av den 12 maj 2016 om genomförandet av direktiv 2011/36/EU av den 5 april 2011 om förebyggande och bekämpande av människohandel och om skydd av dess offer ur ett jämställdhetsperspektiv[16],

– med beaktande av sin resolution av den 26 februari 2014 om sexuell exploatering och prostitution samt effekterna av detta för jämställdheten[17],

– med beaktande av kommissionens meddelande av den 4 december 2017 Rapport om uppföljningen av EU:s strategi för utrotande av människohandel och ytterligare konkreta åtgärder (COM(2017)0728),

– med beaktande av kommissionens meddelande av den 5 mars 2020 En jämlikhetsunion: jämställdhetsstrategi för 2020–2025 (COM(2020)0152),

– med beaktande av kommissionens studie från 2020 om de ekonomiska, sociala och mänskliga kostnaderna av människohandel, dess studie från 2020 om granskning av hur väl medlemsstaternas nationella och transnationella rutiner för vidareslussning fungerar, dess studie från 2020 om insamling av uppgifter om människohandel, samt dess studie från 2016 om människohandelns jämställdhetsdimension,

– med beaktande av det gemensamma uttalandet från 2018 om ett åtagande om samarbete mot människohandel, som undertecknats av Europeiska stödkontoret för asylfrågor (Easo), Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA), EU:s byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol), EU:s byrå för straffrättsligt samarbete (Eurojust), Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor (Eurofound), Europeiska unionens byrå för utbildning av tjänstemän inom brottsbekämpning (Cepol), Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (EMCDDA), Europeiska unionens byrå för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa (eu-LISA), Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån (Frontex) och Europeiska jämställdhetsinstitutet (EIGE),

– med beaktande av Europols lägesrapport Trafficking in human beings in the EU av den 18 februari 2016,

– med beaktande av Europols rapport The challenges of countering human trafficking in the digital era av den 18 oktober 2020,

– med beaktande av Europols hotbildsbedömning för 2017 avseende grov och organiserad brottslighet (Socta),

– med beaktande av den fjärde årsrapporten från Europeiska centrumet för bekämpning av människosmuggling, Europol, av den 15 maj 2020,

– med beaktande av rapporten från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter om utnyttjande av arbetstagare som flyttar inom eller till Europeiska unionen Severe labour exploitation: workers moving within or into the European Union av den 29 maj 2015,

– med beaktande av Eurostats rapport om människohandel Trafficking in human beings av den 17 oktober 2014,

– med beaktande av resolution 9/1 från partskonferensen för Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet (Untoc) om inrättandet av en mekanism för översyn av genomförandet av Untoc och tilläggsprotokoll,

– med beaktande av FN:s flyktingkommissariats riktlinjer av den 7 april 2006 om internationellt skydd: The application of Article 1A(2) of the 1951 Convention and/or 1967 Protocol relating to the Status of Refugees to victims of trafficking and persons at risk of being trafficked,

– med beaktande av människohandelsrapporten från FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrå (UNODC) 2018 Global Report on Trafficking in Persons,

– med beaktande av den allmänna rekommendationen nr 38 av den 6 november 2020, från FN:s kommitté för avskaffande av diskriminering av kvinnor, om människohandel med kvinnor och barn i samband med global migration,

– med beaktande av bedömningen av genomförandet på EU-nivå av direktiv 2011/36/EU: migrations- och könsfrågor, som offentliggjordes av generaldirektoratet för parlamentarisk utredning och analys den 15 september 2020[18],

– med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen och artikel 1.1 e och bilaga 3 i talmanskonferensens beslut av den 12 december 2002 om förfarandet för beviljande av tillstånd att utarbeta initiativbetänkanden,

– med beaktande av den gemensamma behandlingen av ärendet i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män, i enlighet med artikel 58 i arbetsordningen,

– med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A9-0011/2021), och av följande skäl:

A. Människohandel är en kränkning av den mänskliga värdigheten och en människas fysiska och psykologiska integritet som förekommer runt omkring oss i vår vardag och utgör ett brott mot de grundläggande rättigheterna, sådana de fastställs i artikel 5.3 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

B. Människohandel är ett fenomen med tydlig genusinriktning. Under 2017 och 2018 var nästan tre fjärdedelar[19] av alla inrapporterade offer kvinnor och flickor, och de flesta av dessa utsattes för människohandel för sexuellt utnyttjande. Sexuellt utnyttjande har varit den vanligaste orsaken till människohandel i EU sedan 2008.

C. Antalet registrerade offer för människohandel har ökat under kommissionens senaste undersökningsperiod (2017 och 2018) i förhållande till föregående period, och antalet fortsätter att stiga[20]. Det är troligt att det faktiska antalet offer är betydligt större än vad som rapporterats, eftersom många offer inte upptäcks.

D. Ett betydande antal av offren för människohandel är barn. 78 procent av alla barn som utsätts för människohandel är flickor och 68 procent av de vuxna offren är kvinnor[21].

E. Bristande jämställdhet, fattigdom, tvångsförflyttningar, arbetslöshet, avsaknad av socioekonomiska möjligheter, bristande tillgång till utbildning, könsrelaterat våld, diskriminering och marginalisering samt korruption är några av de bidragande faktorer som gör att människor, särskilt kvinnor och barn, faller offer för människohandel. Grundorsakerna till människohandeln åtgärdas inte i tillräckligt stor utsträckning.

F. Människohandelns offer är ofta föremål för flera och överlappande former av diskriminering och våld, däribland grundat på kön, ålder, ras, funktionsnedsättning, etnicitet, kultur och religion, liksom nationellt eller socialt ursprung eller annan status, och dessa former av diskriminering kan i sig underblåsa människohandel[22].

G. Det finns många former av människohandel, men de bygger alla på missbruk av offrens inneboende sårbarhet och syftar till utnyttjande av människor. De som faller offer för människohandel har kopplingar till olika lagliga och olagliga verksamheter, bland annat, men inte begränsat till, jordbrukssektorn, livsmedelsberedning, sexindustrin, hushållsarbete, tillverkning, vård, städning, andra industrier (särskilt tjänsteindustrin), tiggeri, kriminalitet, tvångsäktenskap, sexuellt utnyttjande på och utanför internet, olagliga adoptioner och handel med mänskliga organ. Det finns andra former av människohandel som fortfarande är underregistrerade och underrapporterade, däribland vissa som är i hög grad könsspecifika, exempelvis tvångsäktenskap och slavarbete i hemmet.

H. De senaste åren har man kunnat se att migranter och asylsökande löper särskilt stor risk att bli utsatta för människohandel. Bland dessa utgör ensamkommande barn samt kvinnor en särskild målgrupp för de nätverk som ägnar sig åt människohandel.

I. Europol varnar för att konsekvenserna av pandemin skulle kunna få antalet offer att öka ännu mer[23] och minska sannolikheten för att brottsbekämpande myndigheter ska upptäcka människohandlare, och att en ekonomisk recession i covid-19-krisens kölvatten också skulle kunna få farliga konsekvenser inom området människohandel[24]. Situationen för människohandelns offer har förvärrats sedan krisens början, och stödtjänsterna har haft svårigheter att bistå offer.

J. Användningen av digital teknik har enligt Europol[25] breddat brottslingarnas förmåga att handla med människor för olika typer av utnyttjande. Ny teknik används av människohandlare under varje fas av det sexuella utnyttjandet, från rekrytering och annonsering av offer, till utpressning och kontroll av deras rörelser. De nya verktygen ökar människohandlarnas anonymitet och gör det svårare för brottsbekämpande myndigheter att upptäcka brotten. Interaktion på nätet skapar både risker och möjligheter för brottslingar, offer och brottsbekämpande myndigheter.

K. Människohandel är fortfarande ett komplext och utbrett brott som inverkar på möjligheten att uppnå alla målen för hållbar utveckling, i synnerhet mål 5 (jämställdhet mellan kvinnor och män), 8 (anständiga arbetsvillkor och ekonomisk tillväxt), 16 (fredliga och inkluderande samhällen) och mål 17 (genomförande och globalt partnerskap).

L. Handel med människor är först och främst ett allvarligt brott mot enskilda personer, men människohandeln leder även till samhällskostnader genom extra användning av offentliga tjänster, däribland brottsbekämpning, specialiserade tjänster, hälso- och sjukvård samt socialt skydd, förlorade ekonomiska intäkter, förlorad livskvalitet och samordning av arbetet för att förebygga människohandel. Denna kostnad uppskattas uppgå till 3 700 524 433 euro för EU-28[26].

M. Människohandel är en komplex gränsöverskridande företeelse som bara kan hanteras effektivt om EU-institutionerna, medlemsstaterna, tredjeländer och EU samt internationella organisationer arbetar tillsammans på ett samordnat sätt. Internationellt samarbete är grundläggande för att utrota människohandeln genom samverkan mellan olika befintliga interna och externa strategier, såsom den globala strategin för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik och handlingsplanen för mänskliga rättigheter och demokrati 2020-2024, liksom genom relevanta informationskampanjer i berörda länder. Människohandeln bör beaktas i lagstiftningsarbetet för en tredje handlingsplan för jämställdhet.

N. Effektiv upptäckt av människohandelns offer fortsätter att vara en utmaning i de flesta medlemsstater, av olika orsaker, såsom offrens brist på språkkunskaper och ovilja att rapportera till polisen, eller begränsad brottsbekämpningskapacitet. Identifieringen av barnoffer försvåras ofta av att barnen inte förstår att de är offer. Medlemsstaterna är skyldiga att iaktta tillbörlig aktsamhet för att förebygga människohandel, undersöka fall av människohandel och straffa gärningsmännen, stödja offren och förbättra deras möjligheter, respektera deras värdighet samt se till att de får skydd och tillgång till rättsmedel, och om dessa skyldigheter inte fullgörs innebär det att offrens åtnjutande av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter kränks, förhindras eller ogiltigförklaras.

O. Direktivet mot människohandel fastställer miniminormer som ska tillämpas i hela EU för förebyggande och bekämpande av människohandel, samt skydd av dess offer, och ger en definition av vad som utgör människohandel. Ett fullständigt och korrekt införlivande av direktivet, följt av dess fullständiga genomförande, är inte bara obligatoriskt utan även nödvändigt för att nå framsteg i arbetet mot människohandeln.

P. Alla övervakningsrapporter visar att det nästan tio år efter att direktivet antogs fortfarande kvarstår hinder för ett fullständigt genomförande på medlemsstatsnivå. De flesta offren upptäcks inte, och antalet åtal och fällande domar mot gärningsmän ligger fortfarande på en låg nivå. Stora brister i täckning och genomförande av nationell lagstiftning och politik som rör människohandel kan utnyttjas aktivt av organiserade kriminella grupper och göra stora grupper av människor mer utsatta för utnyttjande.

Q. Genomförandet av direktivet om brottsoffers rättigheter har inte varit tillfredsställande, särskilt på grund av ofullständigt och/eller felaktigt genomförande.

R. Människohandel är en mycket lukrativ form av organiserad brottslighet och är därför efterfråge- och vinststyrd. En minskning av efterfrågan, också avseende det sexuella utnyttjandet av kvinnor och flickor, bör stå i centrum för kampen mot människohandel. Fysiskt, psykiskt och sexuellt våld utgör rekvisit för människohandel för sexuellt utnyttjande och våld mot kvinnor.

S. EU:s ratificering av Istanbulkonventionen skulle kunna utgöra ett komplement till unionens och medlemsstaternas insatser i kampen mot människohandel.

T. Grov arbetskraftsexploatering förekommer i många ekonomiska sektorer inom EU och påverkar olika grupper av personer som arbetar över gränserna, såväl unionsmedborgare som tredjelandsmedborgare. Som rekommenderats av FRA[27], bör sådana metoder åtgärdas bland annat genom ett övergripande system med riktade inspektioner av olika arbetsförhållanden.

1. Europaparlamentet framhåller att det krävs en samordnad, harmoniserad och enhetlig ram på EU-nivå, baserad på mer effektiva utvärderings- och uppföljningsmekanismer, som garanterar ett förstärkt förebyggande av människohandel, tillsammans med stöd, hjälp och skydd för människohandelns offer, med målet att fullständigt utrota människohandeln, bland annat genom ett samordnat genomförande med de rättigheter som fastställs i direktivet om brottsoffers rättigheter, direktivet om uppehållstillstånd, direktivet om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi samt direktivet om ersättning15, eftersom människohandel är ett gränsöverskridande brott som inte kan hanteras endast på nationell nivå.

2. Europaparlamentet lovordar det goda arbete som kommissionen har utfört genom att samordna EU:s åtgärder mot människohandel och ta fram kunskap och utveckla iakttagelser om de olika aspekterna av människohandel, inklusive forskning om genusaspekten och barns särskilda sårbarhet. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att detta arbete fortsätter, genom att tillsätta en heltidsanställd EU-samordnare för kampen mot människohandel, som har relevant sakkunskap och ett tydligt uppdrag samt arbetar med ett nätverk av nationella företrädare från medlemsstaterna och det civila samhället för att säkerställa ett konsekvent samarbete.

3. Europaparlamentet framhåller vikten av att finansiera program inom ramen för asyl-, migrations- och integrationsfonden (Amif), Daphneprogrammet. Europeiska socialfonden+ och fonden för inre säkerhet så att de även fortsättningsvis kan användas för projekt för att bekämpa människohandel, samt av att använda andra tillgängliga instrument och EU-program, till exempel programmet för medborgare, jämlikhet, rättigheter och värden, finansieringsinstrument såsom instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete (NDICI) och EU:s förvaltningsfond för Afrika, och initiativ som Empact samt EU:s och FN:s Spotlight-initiativ och globala insats för att förebygga och ta itu med människohandel och smuggling av migranter. Parlamentet påminner om att det behövs initiativ och projekt med koppling till människohandelns genusperspektiv, och vill att det görs en övergripande policyöversyn av EU-finansierade projekt. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa stabil finansiering och tillräcklig personal för att identifiera och skydda offren, och uttrycker oro över bristen på tillräcklig finansiering för offrens organisationer, särskilt de som ger stöd till kvinnor, som på grund av kraftiga nedskärningar av finansieringen kämpar för att fortsätta att tillhandahålla tjänster till offren.

4. Europaparlamentet betonar att bristen på enhetliga, jämförbara och detaljerade uppgifter fortfarande förhindrar adekvata och faktabaserade bedömningar av omfattning och trender när det gäller människohandel. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka sina insatser och sin finansiering för forskning, analys och insamling av uppgifter om alla former av människohandel, och att förbättra samordningen mellan uppgiftskällorna på nationell nivå och EU-nivå, liksom insamlingen av mer aktuella, centraliserade och omfattande uppgifter uppdelade efter typ av människohandel, ålder och kön, ras och etniskt ursprung, inbegripet för personer som utsatts för människohandel internt, genom att sammanställa statistisk information med vederbörlig respekt för rätten till integritet och skydd av personuppgifter, i samarbete med de berörda institutionella aktörerna, det civila samhället, Europeiska jämställdhetsinstitutet och alla relevanta internationella organisationer. Parlamentet uppmanar kommissionen att regelbundet sammanställa och offentliggöra sådana uppgifter för EU.

5. Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa att åtskillnad görs mellan människohandel och människosmuggling, vilket kräver djupare analys och olika åtgärder inom lagstiftning och politik. Parlamentet betonar att sammanblandning av begreppen ofta leder till misslyckanden med att korrekt identifiera offer, säkerställa att de får tillgång till skyddsåtgärder och förhindra sekundär viktimisering.

6. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bedöma och utvärdera användningen av digital teknik, sociala medier och internettjänster som de viktigaste verktygen för att rekrytera offer för människohandel, och önskar att de stärker de brottsbekämpande myndigheterna och det civila samhällets organisationer i kampen mot människohandel genom att förse dem med nödvändig teknisk kunskap och särskilda resurser för att möta de utmaningar som den nya tekniken medför. Parlamentet uppmanar dem vidare att anta regler om skadeståndsansvar för teknikföretag som ger plats åt exploaterande material, att förbättra de lagstiftningsverktyg som används i rättsliga förfaranden och vid lagföring av människohandlare, att främja utbyte av information och samarbete mellan relevanta myndigheter, internetleverantörer och sociala medieföretag, att främja offentliga informationskampanjer om människohandel i hela EU, samtidigt som offrens rätt till integritet och säkerhet respekteras, samt att säkerställa offrens grundläggande rättigheter och uppgiftsskydd och att öka stödet för att bygga upp gränsöverskridande expertis och teknikbaserade lösningar, till exempel för att blockera rekrytering av offer.

7. Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att prioritera it-medvetenheten i kampanjer som riktar sig till skolor, universitet, företag och forskningsorgan, och att bygga vidare på befintlig sakkunskap såsom portalen Better Internet for Kids. Parlamentet understryker att medvetandehöjande åtgärder avseende människohandel på sociala medier är avgörande för att hindra att nya offer dras in i människohandelns nätverk. Parlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta aktivt med plattformar för att utveckla gemensamma riktlinjer och handlingsplaner som förebygger och bekämpar människohandel på internet.

Identifiering av samt skydd, hjälp och stöd till offer

8. Europaparlamentet framhåller att tidig identifiering av offer fortfarande är en av de främsta utmaningarna för genomförandet, och en av de mest avgörande utmaningarna när det gäller att skapa möjligheter för offer att utöva sina rättigheter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att skydda offren, att ge fler aktörer ansvar och möjligheter att öka medvetenheten för att kunna identifiera offer för människohandel i alla skeden av processen, däribland företrädare för civilsamhällets organisationer, personal vid brottsbekämpande myndigheter, asyl- och immigrationstjänstemän, arbetsmiljöinspektörer, socialarbetare och hälso- och sjukvårdspersonal, liksom andra berörda yrkesutövare och aktörer. Parlamentet betonar behovet av en strategi som bygger på de fyra centrala strategierna för förebyggande, lagföring, skydd av offren och flernivåpartnerskap. Parlamentet uppmanar alla medlemsstater att öronmärka tillräckliga medel för identifiering, skydd, hjälp och stöd till offer för människohandel i alla skeden. Tidig identifiering är viktig och bör ta vederbörlig hänsyn till särdragen inom högrisksektorer och högriskgrupper, t.ex. offer som är kvinnor och flickor.

9. Europaparlamentet uppmanar samtliga medlemsstater att på ett effektivt sätt garantera offers rättigheter genom att i ett så tidigt skede som möjligt ge dem rättsligt stöd, med lättillgänglig information om deras juridiska rättigheter, och att skydda och stödja dem med hjälp av en strategi som tar hänsyn till jämställdhetsaspekter och barnets perspektiv samt kompletterar direktivet om brottsoffers rättigheter. Parlamentet påminner om att direktivet mot människohandel förpliktar medlemsstaterna att vidta de åtgärder som behövs för att se till att de behöriga myndigheterna har rätt att inte lagföra eller straffa människohandelns offer för inblandning i brottsliga handlingar som de tvingats utföra.

10. Europaparlamentet beklagar att många medlemsstater saknar riktade skyddsprogram för utsatta offer. Parlamentet betonar vikten av att erbjuda åtgärder för de särskilda behoven hos offer i utsatta situationer och särskild vägledning till dem som fallit offer för människohandel för sexuellt utnyttjande. Parlamentet framhåller behovet av att säkerställa ovillkorligt och individualiserat skydd, bistånd och stöd till offer, även med tanke på deras närmast anhöriga och även i samband med rättsliga förfaranden inom ramen för brottmål eller civilrättsliga och andra åtgärder mot människohandlare eller utnyttjare. Parlamentet efterlyser ett effektivt genomförande i alla medlemsstater av direktivet om brottsoffers rättigheter och all tillhörande lagstiftning, med ett genus- och brottsofferbaserat synsätt. Parlamentet påminner om att människor som arbetar för att skydda och hjälpa offer för människohandel inte bör kriminaliseras för sitt arbete med detta.

11. Europaparlamentet noterar att offer för människohandel behöver specialiserade tjänster, bl.a. tillgång till ett tryggt boende på kort och lång sikt, vittnesskydd, hälso- och sjukvård samt rådgivning, översättning och tolkning, rättsmedel, ersättning, tillgång till teoretisk och praktisk utbildning, inklusive undervisning i språket i det land där de bor, tillgång till arbetsmarknaden och arbetsförmedling, integrering eller återanpassning, vidarebosättningsstöd och individanpassade tjänster, med ett särskilt genusperspektiv. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att säkerställa ett könsspecifikt, lämpligt och målinriktat tillhandahållande av tjänster till dem som fallit offer för människohandel.

12. Europaparlamentet beklagar att de särskilda behoven hos offer i utsatta situationer, såsom kvinnor, barn, hbti-personer, personer med funktionsnedsättning och personer från rasifierade grupper ofta förbises, och uppmanar med kraft medlemsstaterna att säkerställa genusspecifika tjänster och stöd till offer som är anpassade till deras behov. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att särskilt inrikta sig på hbti-personers behov, eftersom dessa personer är mycket sårbara för människohandel genom den samlade effekten av olika former av diskriminering som grundas på sexuell läggning eller könsidentitet.

13. Europaparlamentet påpekar att de romska befolkningsgrupperna är mycket utsatta för alla former av människohandel och utnyttjande, särskilt kvinnor och barn, enligt kommissionens tre framstegsrapporter. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utforma specifika åtgärder för att bekämpa människohandel genom de nationella strategierna för integrering av romer för 2020–2030. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samla in statistiska uppgifter om människohandelns offer baserat på etnisk bakgrund.

14. Europaparlamentet är oroat över att de som faller offer för människohandeln i många fall inte får tillfredsställande information om sina rättigheter, eller om de hjälp- och stödåtgärder som finns att tillgå. Parlamentet understryker vikten av att ha klar och konsekvent information för dem som fallit offer och för dem som arbetar i främsta ledet och kan komma i kontakt med offren.

15. Europaparlamentet betonar att de fulla effekterna av covid-19-pandemin ännu inte är mätbara, men att det ändå står klart att krisen i oproportionerligt hög grad drabbar människohandelns mest utsatta offer, särskilt kvinnor, barn och personer i otrygga situationer, och att den har tvingat många härbärgen och boenden att stänga eller avbryta sina tjänster på grund av rapporterade infektioner, så att offer för människohandel har lämnats utan bostad, hälso- och sjukvård och juridisk hjälp. Parlamentet betonar i detta sammanhang att tillgång till vård och sociala tjänster bör garanteras utan diskriminering. Parlamentet påminner om att de bakomliggande orsakerna till människohandeln har förvärrats av pandemin och gjort att sårbara befolkningsgrupper utsätts för ökad risk för människohandel, med fler annonser på nätet där offer för människohandel bjuds ut, fler sexuellt inriktade förövare som försöker få kontakt med barn, fler fall av sexuellt utnyttjande på internet och ökad efterfrågan på barnpornografi. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta effektiva åtgärder med stöd av organisationer i det civila samhället och av EU-organ såsom Europol, som i mars 2020 offentliggjorde rapporten Pandemic profiteering: how criminals exploit the COVID-19 crisis. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra en djupare analys av covid-19-pandemins konsekvenser för potentiella offer för människohandel, och av människohandelns struktur och sätt att fungera i allmänhet, för att skapa specifika åtgärder för utrotande av människohandel.

16. Europaparlamentet påpekar behovet av fullt fungerande, enhetliga nationella mekanismer för hänskjutande av ärenden, samordnade med gränsöverskridande hänvisningsmekanismer och finansierade genom särskilda finansiella anslag, för att möta utmaningarna med att samordna olika aktörer och åtgärda de brister som leder till begränsat förtroende bland offren och kan ha en negativ inverkan på faktiska hänskjutanden av ärenden. Parlamentet betonar att ett gott samarbete mellan polis och icke-statliga organisationer bör utgöra ett komplement till en fullt utvecklad nationell hänvisningsmekanism, där roller och ansvarsområden för alla relevanta aktörer fastställs[28] på ett sätt som säkerställer att offers grundläggande rättigheter skyddas och främjas. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att inrätta nationella center som är specialiserade på att stödja och ta emot offer för människohandel, och att underlätta direkt och effektivt gränsöverskridande samarbete mellan dessa center, liksom mellan brottsbekämpande myndigheter och relevanta EU-organ.

17. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att övervaka och bedöma situationen för ersättning till brottsoffer i medlemsstaterna och över gränserna med avseende på tillgång, verkställande och faktiska utbetalningar, och att lägga fram specifika åtgärder för att säkerställa bättre, snabbare och kostnadsfritt juridiskt stöd och tillgång till ersättning i alla medlemsstater, utan att det påverkar andra former av gottgörelse.

18. Europaparlamentet välkomnar godkännandet 2018 av inrättandet av en mekanism för översyn av genomförandet av Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet med tilläggsprotokoll, och att denna översyn inleddes 2020. Parlamentet uppmanar kommissionen att agera modell och vara ett föredöme i denna översynsprocess. Parlamentet understryker vikten av att öka förståelsen av människohandel som ett komplext och växande brott. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och EU-institutionerna att se till att ett människorättsbaserat svar förblir centralt för analysen av och reaktionerna på människohandel, och påminner om behovet av att samarbeta med allmänheten och det civila samhällets organisationer. Här har Europaparlamentet tillsammans med de nationella parlamenten en viktig roll att spela. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ansluta sig till FN:s internationella kampanj mot människohandel. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ratificera alla relevanta internationella instrument avseende människohandel, däribland Europarådets konvention om bekämpande av människohandel.

Människohandel som ett könsspecifikt brott och bekämpning av människohandel för sexuellt utnyttjande

19. Europaparlamentet betonar att sexuellt utnyttjande har varit den vanligaste och mest inrapporterade formen av människohandel i EU sedan 2008: sextio procent av offren utsätts för människohandel för sexuellt utnyttjande. Parlamentet konstaterar att nittiotvå procent av dessa offer är kvinnor och flickor, och att mer än sjuttio procent av människohandlarna är män[29], vilket återspeglar hur människohandel för sexuellt utnyttjande har sin grund i jämställdhetsbrister.

20. Europaparlamentet uppmanar därför med kraft medlemsstaterna att anta särskilda åtgärder för att motverka könsrelaterat våld, våld mot kvinnor och barn, social acceptans av våld och straffrihetskultur samt strukturella jämställdhetsbrister och fördomar som bakomliggande orsaker till människohandel, särskilt genom utbildnings‑ och informationskampanjer och medvetandehöjande insatser som kompletteras med ett utbyte av bästa praxis, inklusive program och utbildningskurser för att involvera män och pojkar. Parlamentet rekommenderar att kommissionen förstärker och utvecklar jämställdhetsdimensionen i övervakningen av genomförandet av EU-lagstiftningen mot människohandel, och uppmanar med kraft kommissionen att fortsätta granska detta i sin utvärdering av hur direktivet efterlevs och genomförs i medlemsstaterna.

21. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med medlemsstaterna undersöka på vilket sätt efterfrågan på sexuella tjänster driver på människohandeln, eftersom Europol rapporterat att det finns medlemsstater där prostitution är laglig, vilket gör det mycket enklare för människohandlarna att dra nytta av en rättslig ram för att utnyttja sina offer[30]. Enligt Europol har misstänkta gärningsmän i vissa EU‑medlemsstater där prostitution är laglig kunnat utnyttja både barn och vuxna offer[31]. Parlamentet betonar att människohandeln underblåses av de stora vinsterna för människohandlarna, och bygger på en efterfrågan som uppmuntrar alla former av utnyttjande. Parlamentet betonar att det är tämligen vanligt bland människohandlare att använda lagliga företag som täckmantel för sin exploatering. Parlamentet påminner om att medlemsstaterna har en rättslig skyldighet att avskräcka från och minska efterfrågan på alla former av utnyttjande, vilket bör vara ett centralt mål för förebyggande och lagförande insatser.

22. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att prioritera förebyggande av människohandelsbrott för sexuellt utnyttjande, bland annat genom information och kampanjer för ökad medvetenhet och utbildning samt åtgärder och program för att motverka och minska efterfrågan, och eventuellt anta särskild lagstiftning i framtiden, och uppmanar medlemsstaterna att kriminalisera medvetet utnyttjande av tjänster utförda av offer för människohandel i sin nationella lagstiftning, vilket rekommenderas i artikel 18 i direktivet mot människohandel och på nytt framhölls av kommissionen 2018[32], samt föreskriva effektiva, proportionerliga och avskräckande sanktioner. Parlamentet uppmanar med eftertryck medlemsstaterna att ha ett nära samarbete med civilsamhällesorganisationer som arbetar med personer som blivit utsatta för människohandel.

23. Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna och kommissionen att genom utveckling av digital kompetens, inbegripet säkerhet på nätet, och i samarbete med alla aktörer, fokusera på återkommande och framväxande mönster inom människohandel för sexuellt utnyttjande, såsom det ökande utnyttjandet av barn och kvinnor, till exempel genom gromning och sexuell utpressning, och användningen av olika metoder, bland annat den kärleksutlovande så kallade lover boy-metoden, som är de vanligaste sätten att med hjälp av online-teknik locka till sig offer och göra dem medgörliga. Parlamentet noterar att kriminella nätverk som ägnar sig åt människohandel ökat sin teknikanvändning, vilket i betydande grad omvandlat deras traditionella tillvägagångssätt, särskilt under vissa stadier av människohandelsprocessen.

24. Europaparlamentet framhåller vikten av, och efterlyser fler, utbildningsprogram med genus- och barnperspektiv för alla tjänstemän, domare, berörda parter och aktörer som hanterar människohandelsfall, utredningar och potentiella offer, för att öka möjligheterna till tidig identifiering av personer som kan falla offer för människohandel för sexuellt utnyttjande, och uppmuntrar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att stödja offren, t.ex. strategier för att ta sig ur situationen, psykologiska stödåtgärder, anständiga möjligheter till social återanpassning och återintegrering på arbetsmarknaden, utbildning och tillgång till övergripande tjänster för sexuell och reproduktiv hälsa, tillgång till rättsväsendet och tillhörande rättigheter, samtidigt som civilsamhället, arbetsmarknadens parter och det privata näringslivet involveras. Parlamentet understryker dessutom i detta sammanhang betydelsen av informationsprogram riktade till allmänheten för att identifiera och skydda potentiella offer. Parlamentet betonar behovet av att avsätta tillräckliga medel för utbildningsändamål, och uppmanar därför medlemsstaterna att tillhandahålla adekvata resurser.

25. Europaparlamentet uppmanar med eftertryck medlemsstaterna att godkänna omfattande sexualundervisning, anpassad efter ålder och utveckling, som ett centralt sätt att förebygga alla former av våld mot kvinnor och flickor, däribland människohandel och sexuellt utnyttjande, och inkludera utbildning om samtycke och samlevnad för att främja sunda attityder präglade av respekt och jämlikhet i all interaktion.

Människohandel för arbetskraftsexploatering

26. Europaparlamentet beklagar djupt att flera medlemsstater och civilsamhällesorganisationer rapporterat en ökning av människohandel för arbetskraftsexploatering[33]. Parlamentet beklagar även att barn i allt högre grad fallit offer för människohandel för arbetskraftsexploatering, och uppmanar nationella yrkesinspektioner i medlemsstaterna att snabbt vidta åtgärder för att upptäcka och sätta stopp för sådana metoder. Parlamentet uppmanar vidare Europeiska arbetsmyndigheten att behandla problemet med grov arbetskraftsexploatering som en prioriterad fråga, och att stödja medlemsstaterna med kapacitetsuppbyggnad i detta ämne för att bättre kunna identifiera och sanktionera grov arbetskraftsexploatering genom riktade inspektioner. Parlamentet framhåller vikten av att låta utbildningsprogrammen omfatta arbetskraftsexploatering för tjänstemän som möter offer, för att öka tidig identifiering av dem som fallit offer för människohandel i tvångsarbetssyfte. Parlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med medlemsstaterna undersöka på vilket sätt efterfrågan på billig arbetskraft driver på människohandel för arbetskraftsexploatering. Parlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaternas myndigheter att öka sina ansträngningar för att avskaffa alla former av informellt och oreglerat arbete, och därigenom säkra arbetstagarrättigheter för alla arbetstagare. Parlamentet framhåller att de berörda arbetstagarnas osäkra arbetsstatus gör dem beroende av sina arbetsgivare och gör det möjligt för människohandlarna att utnyttja sina offer.

Andra former av utnyttjande

27. Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna och kommissionen att fokusera på återkommande och framväxande mönster för alla former av människohandel, bland annat för arbetskraftsexploatering, påtvingat tiggeri, tvångs- och skenäktenskap samt tvångskriminalitet. Parlamentet betonar att människohandeln underblåses av de stora vinsterna för människohandlarna och av den efterfrågan som uppmuntrar alla former av utnyttjande. Parlamentet noterar med oro att många EU‑medlemsstater inte har lämplig lagstiftning för offer för alla former av utnyttjande. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att beakta alla former av människohandel när de tillhandahåller skydd, hjälp och stöd till offer. Trots färska rapporter om kriminella nätverk som ägnar sig åt människohandel i hela EU för arbetskraftsexploatering och andra former av utnyttjande saknas det tillfredsställande uppgifter, lagstiftning och tillgång till stödtjänster för offer för dessa former av utnyttjande.

28. Europaparlamentet noterar att människohandel för andra former av utnyttjande gäller arton procent av offren[34], och inkluderar påtvingat tiggeri, påtvingad kriminalitet, försäljning av spädbarn, avlägsnande av organ, olaglig adoption, ekonomiskt utnyttjande genom bedrägeri samt människohandel genom surrogatmoderskap. Parlamentet påpekar att många offer för påtvingat tiggeri och påtvingad kriminalitet ofta kommer från marginaliserade romska befolkningsgrupper och ofta är barn.

29. Europaparlamentet betonar att EU:s rättsliga och politiska ramar om människohandel omfattar både inrikes- och utrikesdimensionen, och fastställer att bekämpning av människohandel, som utgör ett allvarligt brott och en kränkning av de mänskliga rättigheterna, är ett tydligt mål för EU:s yttre åtgärder. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utöka samarbetet med tredjeländer för att bekämpa alla former av människohandel och stärka möjligheterna till gemensamma utredningar och specialiserad lagföring.

Människohandel i samband med asyl och migration

30. Europaparlamentet betonar att de flesta offer visserligen är EU-medborgare, men att kriminella organisationer har missbrukat migrationsrutterna för att leda offer för människohandel till EU, och de humanitära kriserna har ökat migranters, flyktingars och asylsökandes utsatthet för människohandlarna. Parlamentet påpekar att det under de senaste åren skett en kraftig ökning av människohandeln med kvinnor och flickor för sexuellt utnyttjande i EU längs den centrala Medelhavsrutten[35]. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och EU att hitta dessa kvinnor och flickor och att förebygga liknande fall i framtiden genom att använda en konsekvent och samordnad rättighetsbaserad strategi med ett genus- och barnperspektiv för att förhindra och motverka människohandel. Parlamentet påminner om att kvinnor och barn ofta utsätts för sexuella övergrepp längs migrationsrutten, i utbyte mot skydd och basförnödenheter. Parlamentet understryker att kriterierna för att dessa kvinnor och barn ska ges officiell status som offer för människohandel ofta är alltför strikta och svåra att uppfylla, och att de därför inte kan få den hjälp som krävs för att hantera den skada de lider.

31. Europaparlamentet upprepar att asylsökande, flyktingar och migranter, och särskilt ensamkommande barn och barn som skilts från sina familjer, är sårbara för människohandel, och att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt handel med kvinnor, barn och andra utsatta grupper. Parlamentet betonar att det finns sårbarheter och risker i de olika faserna av migrationsprocessen före själva migrationen, på väg till EU, på destinationsorten och för dem som kanske skickas tillbaka. Parlamentet noterar att en persons begränsade kunskaper i det språk som talas på platsen och/eller bristande förståelse av sina rättigheter, begränsad tillgång till gångbara försörjningsmöjligheter eller ordentlig utbildning samt begränsningar av rörelsefriheten ökar risken för att personen ska bli offer för människohandel.

32. Europaparlamentet framhåller det mycket låga antalet registrerade offer för människohandel inom ramen för förfaranden för internationellt skydd. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att stärka tillhandahållandet av information till anländande personer, även med hjälp av översättning och tolkning, om deras rättigheter och tillämpliga förfaranden enligt EU:s lagstiftning, bland annat om möjligheter att få stöd av jurister och kulturtolkar som arbetar för att förebygga människohandel och utnyttjande.

33. Europaparlamentet påpekar att personer som ansöker om internationellt skydd och som har identifierats som offer för människohandel i vissa medlemsstater kan ha beslutat eller tvingats att byta förfarande och ansöka om uppehållstillstånd enligt direktiv 2004/81/EG[36]. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att förfarandena för bekämpning av människohandel och för asylprövning är sammankopplade och kompletterar varandra.

34. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa en konsekvent tillämpning av de bestämmelser som fastställs i Dublin III-förordningen, direktivet mot människohandel och direktivet om uppehållstillstånd, i syfte att förebygga den praxis i vissa medlemsstater som består i att återsända offer för människohandel till det land där de utnyttjades när de först anlände, vilket exponerar dem än mer för risken att på nytt falla offer för människohandel och på nytt traumatiseras.

35. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att intensifiera sina ansträngningar för att i ett tidigt skede identifiera potentiella offer, i synnerhet inom migrationsflöden och hotspot-områden, och att vidta förebyggande och skyddande åtgärder. Parlamentet understryker att potentiella offer som identifierats bör ges skydd och tillgång till en trygg plats där de kan få information och rättslig hjälp. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att säkerställa att alla offer, inbegripet offer som är migranter, har tillgång till rättslig prövning oberoende av om de anses vistas lagligt eller olagligt i landet.

36. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillhandahålla tillräckliga resurser och specialiserade inrättningar för konstaterade och misstänkta offer för människohandel, inbegripet kvinnor, ensamkommande barn och barn som skilts från sin familj, och säkerställa tillräckliga platser i särskilda boenden. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att det finns personal som är utbildad i genusfrågor vid mottagningsanläggningarna och att erbjuda vederbörlig hjälp och finansiering till civilsamhällesorganisationer som arbetar med dem.

37. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa rätten till familjeliv för offer för människohandel, och att bedöma en eventuell utvidgning av det internationella skydd som beviljas offren till att även gälla deras familjemedlemmar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att påskynda sina förfaranden för familjeåterförening för personer som tillhör ett offers familj och som utsätts för fara i ursprungslandet.

38. Europaparlamentet understryker behovet av att inrätta nationella mekanismer för insamling av uppgifter om offer för människohandel i samband med asylförfaranden, för att kunna säkerställa att upptäckta fall följs upp.

39. Europaparlamentet oroas över att återhämtnings- och betänketiden är kopplad till att offret ska samarbeta under utredningen och att den beviljas av brottsbekämpande myndigheter. Parlamentet beklagar att denna tid i vissa medlemsstater[37] varken beviljas offer för människohandel som är EU- eller EES-medborgare eller asylsökande. Parlamentet uppmanar kommissionen att övervaka genomförandet av de rättsliga lösningar som finns på medlemsstatsnivå, i synnerhet beviljandet av en återhämtnings- och betänketid.

40. Europaparlamentet framhåller att smuggling av migranter och människohandel enligt Europol ibland utförs av samma kriminella organisationer[38], och utredningar visar att människohandlare i allt högre grad riktar in sig på migranter och asylsökande i EU för att utnyttja dem[39]. Parlamentet betonar betydelsen av att förebygga och bekämpa människohandel när man samarbetar med tredjeländer, vare sig de är ursprungsländer eller transitländer, för att motverka smuggling, och att erbjuda offren skydd med heltäckande stöd-, återintegrerings- och rehabiliteringsprogram.

41. Europaparlamentet påminner medlemsstaterna om att avsaknaden av säkra och lagliga migrationsvägar för asylsökande gör dem mer sårbara för människohandel, eftersom de kan utnyttjas både under resan och vid ankomsten. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att skapa fler säkra och lagliga migrationsvägar, såsom humanitära visum, för att förhindra att utsatta personer utnyttjas.

42. Europaparlamentet noterar att status som papperslös eller i beroendeställning ökar sannolikheten för viktimisering och minskar sannolikheten att offren söker hjälp eller anmäler övergrepp på grund av rädsla för invandringsrelaterade konsekvenser, vilket innebär att de utsätts för risk att utnyttjas och utsättas för övergrepp. Parlamentet noterar att de stora bristerna i täckningen och genomförandet av nationell lagstiftning och politik som rör människohandel ger människohandlarna extra utrymme att utnyttja offer som invandrat irreguljärt och gör att stora grupper av människor löper ökad risk att utnyttjas. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att bryta kopplingen mellan åtgärder för att verkställa migrationsregler och åtgärder för brottsbekämpning. Parlamentet betonar att mekanismer för säker rapportering och effektiva överklagandesystem bör inrättas för utsatta personer.

Människohandel med barn

43. Europaparlamentet noterar att barn utgör nästan en fjärdedel av alla offer i EU, och att flickor (sjuttioåtta procent) står för den stora majoriteten av barnoffer i EU. Parlamentet påpekar att nästan sjuttiofem procent av alla barn som fallit offer i EU är unionsmedborgare. Parlamentet ser med särskild oro på det våld, de övergrepp och det utnyttjande som drabbar barnoffren i EU, i synnerhet de barn som utsätts för människohandel för sexuellt utnyttjande[40].

44. Europaparlamentet påminner om medlemsstaternas skyldighet att särskilt fokusera på barn som är offer för människosmuggling och i alla förfaranden alltid ställa barnets bästa i första rummet. Parlamentet betonar den fysiska och psykiska skada som barn som utsatts för människohandel utsätts för och deras ökade sårbarhet för utnyttjande. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa kraftfulla barnskyddsåtgärder, barnpresumtion och åldersbedömning av barn, skydd före och under straffrättsliga förfaranden, tillgång till ovillkorlig hjälp, ersättning, befrielse från påföljder, hjälp och stöd till familjemedlemmar till barn som är brottsoffer, samt förebyggande åtgärder.

45. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fokusera på att identifiera barn som är offer och att hjälpa dem att utöva sina rättigheter. Parlamentet betonar att det är nödvändigt att välutbildade förmyndare som har stöd från samhället omedelbart utses för barn som är offer, även för ensamkommande barn, och med tillfälliga förmyndare i akuta situationer, och understryker betydelsen av rätts- och specialisttjänster som är anpassade för barn. Parlamentet uppmanar vidare medlemsstaterna att vidta åtgärder för att säkerställa tillräcklig och lämplig utbildning, i synnerhet inom juridik och psykologi, för dem som arbetar med barn som fallit offer för människohandel, och att öka antalet förmyndare genom att organisera kampanjer för att öka medvetenheten.

46.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att konsulär personal fokuserar på att korrekt fastställa minderårigas identitet och kopplingen till den eller de personer som uppges vara föräldrar eller vårdnadshavare, när de registrerar en minderårigs biometriska uppgifter vid visumansökningar. Parlamentet uppmanar kommissionen, i nära samarbete med Europol och organisationer i det civila samhället, och medlemsstaterna, att tillhandahålla målinriktad och effektiv teoretisk och praktisk utbildning samt information om de metoder som människohandlarna använder, till nationella, lokala och regionala myndigheter för att förhindra handel med barn.

47. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullt ut genomföra direktiv 2011/93/EU om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi[41], och att stärka det polisiära och rättsliga samarbetet på EU-nivå för att förebygga och bekämpa sexuellt utnyttjande. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att samarbeta med civilsamhällesorganisationer och EU:s byråer, särskilt Europol och Eurojust, för att intensifiera informationsutbytet och stödja gränsöverskridande utredningar.

48.  Europaparlamentet noterar med stor oro att de sexuella övergreppen mot barn fortgår och att människohandel och sexuellt utnyttjande av barn är ett mönster som normaliseras, och efterlyser adekvata åtgärder från värdplattformar på nätet så att det kan undvikas att övergreppsmaterial med barn blir tillgängligt.

49.  Europaparlamentet noterar användningen av nya metoder såsom internet och sociala medier för att rekrytera och locka till sig potentiella offer. Internetplattformarna bör ägna särskild uppmärksamhet åt att utveckla lämpliga verktyg. Parlamentet önskar att den nya rättsakten om digitala tjänster tar upp denna användning av nätvåldsmetoder. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utveckla en modell för identifiering, tidigt stöd och hjälp till barn som är offer för sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp på internet, samt program för ökad medvetenhet och barnvänliga rapporteringsmekanismer. Parlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att vidta ytterligare åtgärder för att bekämpa dessa brott på nätet, och att förstärka arbetet med förebyggande åtgärder. Parlamentet understryker därför behovet av att förbättra det gränsöverskridande samarbetet och utbytet mellan brottsbekämpande myndigheter och barnavårdsmyndigheter samt att införa snabba familjespårningssystem och alternativa omsorgsmöjligheter för ensamkommande barn.

50. Europaparlamentet påpekar att barn som är brottsoffer behöver särskilt stöd, med hänsyn till deras bästa och till deras särskilda sårbarhet. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att se till att yrkespersoner som kommer i kontakt med barn som fallit offer för människohandel, såsom personal inom brottsbekämpande myndigheter, gränsvakter, tjänstemän, personal inom rättsväsendet samt socialarbetare och hälsovårdspersonal (även de som arbetar vid ungdomsmottagningar), har tillräcklig utbildning vad gäller att identifiera, stödja och hänvisa barn som fallit offer för människohandel. Parlamentet noterar att specialiserade grupper inom brottsbekämpande myndigheter som utbildats i audiovisuell inspelning av vittnesmål från barn inte alltid deltar i förhören av alla barn som fallit offer för människohandel. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att göra sådan praxis till standard och att utbilda personal inom brottsbekämpande myndigheter i denna typ av barnvänliga förhör. Parlamentet rekommenderar medlemsstaterna att bygga upp en stark ”kedjereaktionsstrategi”, med nära kopplingar mellan specifikt stöd avseende människohandel, såsom specialiserade centrum för stöd till och mottagande av offer för människohandel, och integrerade allmänna ungdomsmottagningar, samtidigt som de tillgodoser de särskilda behoven hos varje barn som fallit offer för människohandel.

51. Europaparlamentet konstaterar att romska barn är särskilt utsatta för utnyttjande och människohandel, och löper stor risk att utsättas för sexuellt utnyttjande, arbetskraftsexploatering och påtvingat tiggeri.

52. Europaparlamentet välkomnar kommissionens beslut att i EU:s strategi för en effektivare bekämpning av sexuella övergrepp mot barn av den 24 juli 2020 ta med inrättande av ett europeiskt centrum för förebyggande och bekämpning av sexuella övergrepp mot barn, vilket efterlystes i Europaparlamentets resolution av den 26 november 2019 om barnets rättigheter, som en hörnsten i en samordnad och flerpartsinriktad strategi på EU-nivå som omfattar förebyggande arbete och bekämpning av övergrepp mot barn samt stöd till brottsoffer.

53. Europaparlamentet noterar att migrerande barn, och i synnerhet ensamkommande barn och barn som skilts från sina familjer under resan, fortfarande löper hög risk att utsättas för våld, människohandel och utnyttjande längs migrationsrutterna till och inom EU. Flickor löper risk att utsättas för sexuellt utnyttjande och könsrelaterat våld längs migrationsrutterna. Parlamentet önskar att medlemsstaterna ska ge ensamkommande barn som fallit offer för människohandel hjälp, stöd och skyddsåtgärder som tillgodoser deras särskilda behov, utse en förmyndare vid ankomsten och ge dem lämpliga och anpassade levnadsvillkor. Parlamentet påminner om att sådana åtgärder bör ta hänsyn till de ensamkommande barnens bästa både på kort och på lång sikt. Parlamentet fördömer att vissa medlemsstater har använt frihetsberövande som ett slags ”skydd” för ensamkommande barn, även i polisceller. Parlamentet påminner om att medlemsstaterna bör undersöka alternativ till frihetsberövande, särskilt när det gäller barn. Frihetsberövande kan aldrig vara till barnets bästa och medlemsstaterna bör ge barnen icke-frihetsberövande och barnvänlig inkvartering.

54. Europaparlamentet konstaterar att människohandlare ofta har använt mottagningscentrum för att identifiera potentiella offer och se till att de transporteras till platser för utnyttjande, och att berörda offentliga myndigheter och andra ansvariga aktörer i medlemsstaterna därför måste vara särskilt vaksamma och övervaka samt skydda dessa center, med särskild uppmärksamhet på de mest sårbara, såsom barn, samtidigt som de stärker skyddet för dem och informerar dem samt ger dem egenmakt genom att öka medvetenheten i skolor, ungdomsmottagningar och ungdomsrörelser. Parlamentet betonar att det behövs en samordnad europeisk strategi för att hitta och skydda ensamkommande migrerande barn när de försvinner.

De straffrättsliga systemens effektivitet och kriminalisering av utnyttjande av tjänster som utförs av offer

55. Europaparlamentet noterar det låga antalet åtal och fällande domar för människohandelsbrott. Parlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att vidta åtgärder för att förbättra och påskynda utredningarna av människohandel genom förstärkta polisiära insatser såväl nationellt som internationellt, och att införa kraftfulla straffrättsliga påföljder för människohandelsbrott. Parlamentet betonar att de befintliga nationella påföljderna och metoderna för att verkställa dem fortfarande i hög grad skiljer sig åt mellan medlemsstaterna. Parlamentet framhåller att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt underrapporterade områden och frågor som inte undersökts tillräckligt, särskilt anställningar av säsongsbetonad och tillfällig karaktär i lågkvalificerade och lågavlönade sektorer, såsom arbetskraftsexploatering inom jordbrukssektorn. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att motverka straffrihet genom en samordnad strategi mellan berörda EU-organ i partnerskap med medlemsstaterna, EU-institutionerna, det civila samhällets organisationer och andra partner, för att på så sätt effektivisera utredningar och åtal, bland annat genom effektiv användning av befintliga plattformar som drivs av byråer som Europol och Eurojust. Parlamentet uppmanar därför de behöriga myndigheter som ansvarar för att förebygga, upptäcka, utreda eller lagföra allvarliga brott, inklusive fall av människohandel, att använda storskaliga it-system, inbegripet Schengens informationssystem (SIS II), i enlighet med bestämmelserna i relevant lagstiftning, i syfte att stödja dem.

56. Europaparlamentet påpekar att inte alla medlemsstater har infört lagstiftning i enlighet med artikel 18 i direktivet mot människohandel[42]. Parlamentet noterar att skilda rättsliga landskap när det gäller kriminalisering av utnyttjandet av de tjänster som utförs av offer försvårar insatserna för att minska efterfrågan. Parlamentet beklagar att antalet åtal och fällande domar inom EU som gäller medveten användning av offrens tjänster och sexuellt utnyttjande är lågt. Parlamentet uppmanar på nytt medlemsstaterna att snarast fastställa att det är ett brott att medvetet utnyttja tjänster som utförs av offer för människohandel.

57. Europaparlamentet understryker att det är av avgörande betydelse för EU:s brottsbekämpning att det utvecklas en effektiv och utvidgad analyskapacitet som svar på människohandelns brottsmönster, vilka hela tiden ökar i antal och underlättas genom internet. Parlamentet uppmanar kommissionen att ge ekonomiskt stöd till EU-byråer såsom Europol, och till medlemsstaterna genom särskilda sektorsfonder såsom fonden för inre säkerhet, för att säkerställa högsta analytiska standard och lämpliga verktyg för att behandla allt mer komplexa informationsmängder.

58. Europaparlamentet konstaterar att kvinnor på grund av sin socioekonomiska situation eller migrationsstatus kriminaliseras på ett oproportionerligt sätt och hindras från att få lika tillgång till rättslig prövning på grund av könsfördomar, diskriminerande lagar, överlappande eller flergrundad diskriminering, förfarandekrav och beviskrav samt praxis. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att tillgång till rättslig prövning är fysiskt, ekonomiskt, socialt och kulturellt möjlig för alla kvinnor. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att börja arbeta med de faktorer som hindrar kvinnors tillgång till rättslig prövning.

59. Europaparlamentet beklagar att villkoren för att ett offer ska få officiell status som offer för människohandel ofta är alltför svåra att uppfylla, särskilt för minderåriga och andra utsatta offer som är ekonomiskt och känslomässigt beroende av sina människohandlare. Parlamentet beklagar djupt att människohandelns offer fortfarande åtalas och döms till fällande domar för brott som de har tvingats begå, ofta i samband med den olagliga inresa till en medlemsstats territorium som för det mesta är en naturlig del av deras situation i människohandeln. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta tydliga bestämmelser om att avstå från att lagföra eller utdöma påföljder för offer för människohandel, och om att bryta det samband mellan skydd och samarbete med brottsbekämpande organ som i dagsläget gör att offret tvingas bära hela bördan. Parlamentet begär att medlemsstaterna i stället ska tillgodose offrens behov av psykologiskt stöd. Parlamentet uppmanar dessutom medlemsstaterna att vidta de åtgärder som behövs för att säkerställa att hjälp och stöd till ett brottsoffer inte är beroende av att brottsoffret är villigt att samarbeta vid brottsutredning, åtal eller rättegång, i överensstämmelse med artikel 11 i direktivet mot människohandel.

60. Europaparlamentet beklagar djupt att uppgifter om identiteten på offer för människohandel förekommer i polisrapporter och under hela rättsförfarandet, vilket gör det svårt för offren att säga sanningen och skyddas från repressalier. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att bevara namn och andra identitetsuppgifter i separata register som polisen och åklagarmyndigheten har tillgång till, men som inte får avslöjas för dem som misstänks för människohandel eller för deras advokater, samtidigt som rätten till en opartisk domstol respekteras.

61. Europaparlamentet framhåller vikten av finansiella utredningar och följ pengarna-principen, som central strategi för att utreda och lagföra de organiserade brottsliga nätverk som tjänar pengar på människohandel. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att inleda ekonomiska utredningar och arbeta med specialister på penningtvätt när en ny utredning om människohandel inleds. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att stärka samarbetet när det gäller att frysa och förverka tillgångar hos personer som är inblandade i människohandel och ge ersättning till offer, bland annat genom att använda förverkad vinning för att stödja offrens hjälp och skydd, i enlighet med skäl 13 i direktivet om människohandel. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma och främja användning av befintligt rättsligt och polisiärt samarbete samt tillgängliga verktyg, såsom ömsesidigt erkännande av domar, gemensamma utredningsteam och den europeiska utredningsordern. Parlamentet efterlyser i detta avseende ett förstärkt helhetsgrepp som syftar till att främja ett samlat tänkande inom alla sektorer, till exempel migration, sysselsättning, säkerhet och hälsa på arbetsplatsen och många andra sektorer.

Samarbete mellan medlemsstaterna och med EU-organ

62. Europaparlamentet erinrar om den roll som EU-organ spelar för en tidig identifiering av offer och för kampen mot människohandel. Parlamentet efterlyser mer resurser till organ för rättsliga och inrikes frågor (RIF) i syfte att möjliggöra utbildning av deras personal och utveckling av instrument för kapacitetsuppbyggnad avseende upptäckt av offer, med personal som har tillräcklig utbildning i genus- och barninriktade synsätt, särskilt i medlemsstater som möter ökande blandade migrationsströmmar. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta riktlinjer för att integrera jämställdhets- och människorättsexpertis i den verksamhet som bedrivs av brottsbekämpande myndigheter i hela EU, bland annat genom att utarbeta konsekventa program för att förbättra könsfördelningen inom beslutsprocesserna och bland den personal vid RIF-myndigheter som hanterar människohandelsfrågor.

63. Europaparlamentet välkomnar RIF-myndigheternas gemensamma uttalande om ett åtagande om samarbete för att motverka människohandel. Parlamentet uppmanar i detta avseende medlemsstaterna att öka det gränsöverskridande samarbetet och kunskapsdelningen med relevanta EU-organ såsom Eurojust, Europol, FRA, Frontex, Cepol, EIGE och Easo i kampen mot människohandel.

64. Europaparlamentet påpekar vilken betydelsefull roll Eurojust spelar för samarbetet kring och samordningen av komplexa utredningar och åtal mellan medlemsstaternas rättsliga myndigheter, bland annat genom den europeiska arresteringsordern och den europeiska utredningsordern, liksom genom användning av gemensamma utredningsgrupper. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att fler människohandelsärenden snabbt hänskjuts till Eurojust i syfte att stärka samordningen av rättsliga utredningar och åtal mellan medlemsstaterna och med tredjeländer. Parlamentet uppmuntrar till ökad användning av de gemensamma utredningsgrupperna med stöd av Eurojust och Europol, eftersom detta verktyg för rättsligt samarbete har visat sig vara mycket effektivt i kampen mot människohandel.

65. Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att öka data- och informationsutbytet för bekämpning av människohandeln genom att använda Europols relevanta resurser och databaser.

66. Europaparlamentet uppmanar Cepol att tillhandahålla utbildning för behöriga brottsbekämpande myndigheter i syfte att säkerställa standardiserade metoder för utredning och skydd av offer.

Rekommendationer

67. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra direktivet mot människohandel efter en grundlig konsekvensbedömning i syfte att förbättra bestämmelserna för att förebygga, motverka och lagföra alla former av människohandel, och särskilt handeln för sexuellt utnyttjande som utgör den största delen av människohandeln, att uppmärksamma användningen av onlineteknik både när det gäller spridning och förebyggande av människohandel, och att förbättra åtgärderna för förebyggande och tidig identifiering av offer med snabb och förbehållslös tillgång till hjälp och skydd, samtidigt som ett övergripande genusinriktat och barnfokuserat perspektiv förstärks avseende alla former av människohandel.

68. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra direktivet mot människohandel i syfte att säkerställa att medlemsstaterna uttryckligen kriminaliserar medveten användning av tjänster som tillhandahålls av offer för människohandel, vilket inbegriper utnyttjande och överensstämmer med vad som sägs i artikel 18 i direktivet mot människohandel, med tanke på att detta brott är allvarligt, allmänt förekommande inom EU och att antalet åtal är litet. Parlamentet beklagar att det är svårt för åklagarmyndigheterna att bevisa att förövarna varit medvetna om att det är offer för människohandel som utfört de tjänster de använt sig av. Parlamentet betonar att svårigheten att hitta bevis inte nödvändigtvis är ett avgörande argument för att inte behandla en viss typ av beteende som ett brott. Om det straffrättsliga ansvaret begränsas endast till den situation där användaren har direkt och faktisk kännedom om att personen är offer för människohandel skapas en mycket hög tröskel för åtal. Parlamentet anser att den nivå avseende medvetenhet som krävs för detta brott bör utredas noggrant. Parlamentet anser att användaren bör visa att alla rimliga åtgärder har vidtagits för att undvika utnyttjande av tjänster av ett människohandelsoffer. Parlamentet är bekymrat över att brottsbekämpningen inte har tillräckliga kunskaper om medveten användning av tjänster som tillhandahålls av offer för människohandel, över bristen på rättspraxis för den berörda bestämmelsen och över de otillräckliga och olämpliga personalresurser som avsätts. Parlamentet betonar vikten av att medlemsstaterna stärker sina insatser för att öka antalet utredningar och åtal, och minskar den börda som läggs på offren och deras vittnesmål under förfarandena vad gäller uppvisande av bevis. Parlamentet efterlyser regelbunden och skräddarsydd utbildning för utredare, åklagare och domare och en systematisk användning av finansiella utredningar och andra effektiva underrättelseledda utredningsverktyg, som kan tillhandahålla en rad olika typer av bevis som kan användas som komplement till offrens vittnesmål. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att avsätta tillräckliga ekonomiska och mänskliga resurser för att hantera detta brott på lämpligt sätt.

69. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utan ytterligare dröjsmål offentliggöra en särskild EU-strategi för utrotande av människohandel, att ta sig an människohandeln i EU som ett prioriterat område och arbeta med en övergripande, genus- och barnspecifik rättslig och politisk ram som sätter offren i centrum.

70. Europaparlamentet påminner om att direktivet måste genomföras till punkt och pricka och tillämpas genomgående och omsorgsfullt av alla aktörer på området, inklusive lagstiftare, domare, åklagare, polismyndigheter och offentlig förvaltning. Parlamentet betonar att det är viktigt att alla dessa aktörer får lämplig utbildning, liksom att det genomförs upplysningskampanjer i förebyggande syfte och att det sker ett samarbete mellan offentlig förvaltning och civilsamhällesorganisationer. Parlamentet uppmanar enträget kommissionen och medlemsstaterna att intensifiera arbetet i denna riktning.

71. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att regelbundet bedöma och se över medlemsstaternas genomförande av direktivet mot människohandel och lägga fram en rapport i enlighet med artikel 23.1, med en bedömning av i vilken utsträckning medlemsstaterna har vidtagit de åtgärder som krävs för att följa direktivet och av effekterna av befintlig nationell lagstiftning, samt skyndsamt inleda överträdelseförfaranden i de fall där det faktiska genomförandet brustit, rapportera till parlamentet och lägga fram förslag om översyn av direktivet.

72. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga en översyn direktiv 2004/81/EG om uppehållstillstånd till tredjelandsmedborgare som har fallit offer för människohandel, för att säkerställa att offer inte skickas tillbaka efter att betänketiden löpt ut och för att uppehållstillstånd för personer som är offer för människohandel inte ska beviljas endast på villkor att offret deltar eller är villig att delta i utredningen eller det straffrättsliga förfarandet i fallet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att den förbehållslösa tillgång till hjälp och stöd som föreskrivs i direktiv 2011/36/EU sammanjämkas med direktiv 2004/81/EG och dess tillämpning.

73. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att fastställa, anslå och öronmärka tillräckliga medel i kampen mot människohandel, antingen på nationell nivå eller på EU-nivå, genom de finansieringsmöjligheter som erbjuds via EU:s fonder och projekt, såsom asyl- och migrationsfonden (Amif), fonden för inre säkerhet och Daphne-delen av programmet för medborgare, jämlikhet, rättigheter och värden i den nya fleråriga budgetramen.

74. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att anordna informationskampanjer som når ut till potentiella offer och upplyser dem om den hjälp och det skydd de kan få och deras rättigheter i alla EU:s medlemsstater.

75. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra evidensbaserad forskning om riskfaktorerna för potentiella offer och om hur olika politikområden inverkar på handeln med människor inom risksektorer.

76. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att tillämpa en människorättsbaserad strategi för att förebygga människohandel, med fokus på offrens rättigheter, att samarbeta med det civila samhället för att tillhandahålla nödvändiga tjänster och stöd till offren och att se till att de har tillgång till rättslig prövning, ersättning och gottgörelse.

77. Europaparlamentet framhåller vikten av en enhetlig strategi för att förbättra identifieringen av potentiella offer i samband med migrationsflöden och på hotspot‑platser, och av att förbättra tillgången till asylförfaranden och säkerställa dessa förfarandens komplementaritet med de förfaranden som är relaterade till människohandel. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma genomförandet av direktivet mot människohandel och att lägga fram förslag om att se över det.

78. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta skyndsamma åtgärder mot kriminella grupper som ägnar sig åt migrantsmuggling och människohandel, med tanke på sannolikheten att människor som smugglas faller offer för människohandel, och att bedöma de risker som migranterna och de mest sårbara personerna löper, särskilt ensamkommande barn, barn som skilts från sin familj och kvinnor. Parlamentet framhåller i detta sammanhang att det krävs fler lagliga och säkra migrationsrutter för att förebygga utnyttjande av människor med irreguljär status.

79. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att som en reaktion på covid-19 utarbeta en beredskapsplan för att säkerställa att de viktigaste funktionerna i systemen för bekämpning av människohandel kan upprätthållas även i en nödsituation. Parlamentet noterar att beredskapsplanen bör säkerställa en minsta uppsättning tjänster som är tillgängliga för offren för att tillgodose deras omedelbara behov under den period då det finns färre möjligheter till hänskjutande, skydd, ärendeutredning och domstolsförfaranden.

80. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa kontinuiteten i det arbete som EU:s samordnare för kampen mot människohandel utför, genom att inrätta en heltidstjänst som EU-samordnare för arbetet mot människohandel, och att låta detta ingå i den nya strategin avseende människohandel.

°

° °

81. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

INFORMATION OM ANTAGANDET I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Antagande	27.1.2021
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	80 10 10
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Magdalena Adamowicz, Konstantinos Arvanitis, Malik Azmani, Simona Baldassarre, Katarina Barley, Pernando Barrena Arza, Pietro Bartolo, Nicolas Bay, Robert Biedroń, Vladimír Bilčík, Vasile Blaga, Vilija Blinkevičiūtė, Ioan-Rareş Bogdan, Patrick Breyer, Saskia Bricmont, Annika Bruna, Jorge Buxadé Villalba, Damien Carême, Caterina Chinnici, Clare Daly, Marcel de Graaff, Margarita de la Pisa Carrión, Anna Júlia Donáth, Lena Düpont, Rosa Estaràs Ferragut, Laura Ferrara, Nicolaus Fest, Frances Fitzgerald, Cindy Franssen, Heléne Fritzon, Jean-Paul Garraud, Maria Grapini, Sylvie Guillaume, Balázs Hidvéghi, Alicia Homs Ginel, Evin Incir, Sophia in ‘t Veld, Lívia Járóka, Marina Kaljurand, Assita Kanko, Fabienne Keller, Peter Kofod, Łukasz Kohut, Arba Kokalari, Moritz Körner, Alice Kuhnke, Jeroen Lenaers, Juan Fernando López Aguilar, Elżbieta Katarzyna Łukacijewska, Lukas Mandl, Nuno Melo, Roberta Metsola, Nadine Morano, Javier Moreno Sánchez, Andżelika Anna Możdżanowska, Maria Noichl, Maite Pagazaurtundúa, Pina Picierno, Sirpa Pietikäinen, Nicola Procaccini, Emil Radev, Samira Rafaela, Paulo Rangel, Evelyn Regner, Terry Reintke, Diana Riba i Giner, Eugenia Rodríguez Palop, María Soraya Rodríguez Ramos, Christine Schneider, Ralf Seekatz, Michal Šimečka, Birgit Sippel, Martin Sonneborn, Sylwia Spurek, Jessica Stegrud, Tineke Strik, Ramona Strugariu, Annalisa Tardino, Tomas Tobé, Isabella Tovaglieri, Dragoş Tudorache, Milan Uhrík, Ernest Urtasun, Tom Vandendriessche, Hilde Vautmans, Bettina Vollath, Elissavet Vozemberg-Vrionidi, Jadwiga Wiśniewska, Elena Yoncheva
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Isabella Adinolfi, Abir Al-Sahlani, Bartosz Arłukowicz, Malin Björk, Gwendoline Delbos-Corfield, Andor Deli, Romeo Franz, Beata Kempa, Radka Maxová, Domènec Ruiz Devesa, Juan Ignacio Zoido Álvarez

 

 

SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

80	+
ECR	Assita Kanko, Beata Kempa, Andżelika Anna Możdżanowska, Jadwiga Wiśniewska
NI	Isabella Adinolfi, Laura Ferrara, Martin Sonneborn
PPE	Magdalena Adamowicz, Bartosz Arłukowicz, Vladimír Bilčík, Vasile Blaga, Ioan-Rareş Bogdan, Lena Düpont, Rosa Estaràs Ferragut, Frances Fitzgerald, Cindy Franssen, Arba Kokalari, Jeroen Lenaers, Elżbieta Katarzyna Łukacijewska, Lukas Mandl, Nuno Melo, Roberta Metsola, Sirpa Pietikäinen, Emil Radev, Paulo Rangel, Christine Schneider, Ralf Seekatz, Tomas Tobé, Elissavet Vozemberg-Vrionidi, Juan Ignacio Zoido Álvarez
Renew	Abir Al-Sahlani, Malik Azmani, Anna Júlia Donáth, Sophia in 't Veld, Fabienne Keller, Moritz Körner, Radka Maxová, Maite Pagazaurtundúa, Samira Rafaela, María Soraya Rodríguez Ramos, Michal Šimečka, Ramona Strugariu, Dragoş Tudorache, Hilde Vautmans
S&D	Katarina Barley, Pietro Bartolo, Robert Biedroń, Vilija Blinkevičiūtė, Caterina Chinnici, Heléne Fritzon, Maria Grapini, Sylvie Guillaume, Alicia Homs Ginel, Evin Incir, Marina Kaljurand, Łukasz Kohut, Juan Fernando López Aguilar, Javier Moreno Sánchez, Maria Noichl, Pina Picierno, Evelyn Regner, Domènec Ruiz Devesa, Birgit Sippel, Bettina Vollath, Elena Yoncheva
The Left	Konstantinos Arvanitis, Pernando Barrena Arza, Malin Björk, Eugenia Rodríguez Palop
Verts/ALE	Patrick Breyer, Saskia Bricmont, Damien Carême, Gwendoline Delbos-Corfield, Romeo Franz, Alice Kuhnke, Terry Reintke, Diana Riba i Giner, Sylwia Spurek, Tineke Strik, Ernest Urtasun

 

10	-
ECR	Jorge Buxadé Villalba, Margarita de la Pisa Carrión
ID	Nicolas Bay, Annika Bruna, Nicolaus Fest, Jean-Paul Garraud, Marcel de Graaff, Tom Vandendriessche
NI	Milan Uhrík
PPE	Nadine Morano

 

10	0
ECR	Nicola Procaccini, Jessica Stegrud
ID	Simona Baldassarre, Peter Kofod, Annalisa Tardino, Isabella Tovaglieri
PPE	Andor Deli, Balázs Hidvéghi, Lívia Járóka
The Left	Clare Daly

 

Teckenförklaring:

+ : Ja-röster

- : Nej-röster

0 : Nedlagda röster

• [1] Europaparlamentets utredningstjänsts genomförandebedömning, s. 69.
• [2] Scherrer, Detecting and protecting victims of trafficking in hotspots: Ex-Post Evaluation, Europaparlamentets utredningstjänst, 2019.
• [3] Data Collection on Trafficking in Human Beings in the EU, 2018, s. 101. https://ec.europa.eu/home-affairs/sites/homeaffairs/files/what-we-do/policies/european-agenda-security/20181204_data-collection-study.pdf.
• [4] EUT L 101, 15.4.2011, s. 1.
• [5] Antagna texter, P9_TA(2019)0066.
• [6] EUT L 315, 14.11.2012, s. 57.
• [7] EUT L 18, 21.1.2012, s. 7.
• [8] EUT L 168, 30.6.2009, s. 24.
• [9] EUT L 348, 24.12.2008, s. 9.
• [10] EUT L 261, 6.8.2004, s. 19.
• [11] EGT L 328, 5.12.2002, s. 17.
• [12] EGT L 328, 5.12.2002, s. 1.
• [13] Antagna texter, P9_TA(2020)0286.
• [14] Antagna texter, P9_TA(2019)0080.
• [15] EUT C 101, 16.3.2018, s. 47.
• [16] EUT C 76, 28.2.2018, s. 61.
• [17] EUT C 285, 29.8.2017, s. 78.
• [18] European implementation assessment – Implementation of Directive 2011/36/EU: Migration and gender issues, generaldirektoratet för parlamentarisk utredning och analys, enheten för efterhandsutvärdering, 15 september 2020.
• [19] Kommissionens tredje rapport om framsteg i kampen mot människohandel (2020) i enlighet med artikel 20 i direktiv 2011/36/EU om förebyggande och bekämpande av människohandel (COM(2020)0661).
• [20] COM(2020)0661
• [21] Data Collection on Trafficking in Human Beings in the EU (2020).
• [22] COM(2020)0661, s. 1.
• [23] COM(2020)0661, s. 1.
• [24] https://www.europol.europa.eu/publications-documents/challenges-of-countering-human-trafficking-in-digital-era.
• [25] https://www.europol.europa.eu/publications-documents/challenges-of-countering-human-trafficking-in-digital-era.
• [26] Studie om de ekonomiska, sociala och mänskliga kostnaderna av människohandel inom EU (2020).
• [27] Grov arbetskraftsexploatering: Arbetstagare som flyttar inom eller till Europeiska unionen (sammanfattning på svenska): http://fra.europa.eu/sites/default/files/fra_uploads/fra-2016-severe-labour-exploitation-summary_sv.pdf.
• [28] Rekommendationerna från Europarådets expertgrupp för åtgärder mot människohandel inbegriper att säkerställa tillämpning av nationella hänvisningsmekanismer på asylsökande och personer i migrationsförvar.
• [29] Data Collection on Trafficking in Human Beings in the EU (2020).
• [30] Europol, lägesrapport, Trafficking in human beings in the EU, 18 februari 2016.
• [31] Andra framstegsrapporten om genomförandet av direktivet, COM(2018)0777, s. 6.
• [32] Andra framstegsrapporten om genomförandet av direktivet, COM(2018)0777, s. 6.
• [33] Kommissionens tredje rapport om framsteg i kampen mot människohandel (2020), i enlighet med artikel 20 i direktiv 2011/36/EU om förebyggande och bekämpande av människohandel (COM(2020)0661).
• [34] COM(2020)0661.
• [35] Andra framstegsrapporten, COM(2018)0777, s. 3.
• [36] European implementation assessment – Implementation of Directive 2011/36/EU: Migration and gender issues, generaldirektoratet för parlamentarisk utredning och analys, enheten för efterhandsutvärdering, 15 september 2020, s. 49.
• [37] Nionde allmänna rapporten om verksamheten inom expertgruppen för åtgärder mot människohandel, s. 57.
• [38] Europeiska centrumet för bekämpning av människosmuggling, Europol, fjärde årsrapporten, 2020.
• [39] Europols hotbildsbedömning avseende den grova organiserade brottsligheten (Socta) för 2017.
• [40] Europeiska centrumet för bekämpning av människosmuggling, Europol, fjärde årsrapporten, 2020.
• [41] EUT L 335, 17.12.2011, s. 1.
• [42] Andra framstegsrapporten, COM(2018)0777, s. 29.