Förfarande : 2020/2116(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A9-0060/2021

Ingivna texter :

A9-0060/2021

Debatter :

PV 18/05/2021 - 8
CRE 18/05/2021 - 8

Omröstningar :

PV 19/05/2021 - 2
PV 19/05/2021 - 12

Antagna texter :

P9_TA(2021)0242

<Date>{25/03/2021}25.3.2021</Date>
<NoDocSe>A9-0060/2021</NoDocSe>
PDF 265kWORD 96k

<TitreType>BETÄNKANDE</TitreType>

<Titre>om skydd av de mänskliga rättigheterna och EU:s externa migrationspolitik</Titre>

<DocRef>(2020/2116(INI))</DocRef>


<Commission>{AFET}Utskottet för utrikesfrågor</Commission>

Föredragande: <Depute>Tineke Strik</Depute>

ÄNDRINGSFÖRSLAG
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 MOTIVERING
 YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR UTVECKLING
 YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR MEDBORGERLIGA FRI- OCH RÄTTIGHETER SAMT RÄTTSLIGA OCH INRIKES FRÅGOR
 INFORMATION OM ANTAGANDET I DET ANSVARIGA UTSKOTTET
 SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om skydd av de mänskliga rättigheterna och EU:s externa migrationspolitik

(2020/2116(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

 med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948, särskilt artiklarna 13 och 14,

 med beaktande av 1951 års konvention angående flyktingars rättsliga ställning och dess tilläggsprotokoll,

 med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966 och den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter från 1966 samt deras respektive tilläggsprotokoll,

 med beaktande av den internationella konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering från 1966,

 med beaktande av 1984 års konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, i synnerhet artikel 3 och dess tilläggsprotokoll,

 med beaktande av 1989 års konvention om barnets rättigheter och dess tilläggsprotokoll,

 med beaktande av 1990 års internationella konvention om skydd för alla migrerande arbetare och deras familjemedlemmar,

 med beaktande av den internationella konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden,

 med beaktande av FN:s Palermoprotokoll om människohandel och människosmuggling,

 med beaktande av Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen,

 med beaktande av FN:s generalsekreterares rapport av den 3 augusti 2014 om främjande av och skydd för de mänskliga rättigheterna, däribland migranters rättigheter,

 med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 71/1 av den 19 september 2016 om New York-deklarationen om flyktingar och migranter,

 med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 72/129 av den 19 december 2017 om skyddet för migranter,

 med beaktande av arbetet inom olika internationella människorättsmekanismer, bland annat rapporterna från FN:s särskilda rapportör om migranters mänskliga rättigheter, särskilt hans uppföljning av den regionala studien om förvaltningen av Europeiska unionens yttre gränser och dess inverkan på migranters mänskliga rättigheter av den 8 maj 2015, liksom rapporten om migranters föreningsfrihet från maj 2020, rapporterna från andra särskilda rapportörer, den allmänna återkommande utvärderingen och arbetet i andra konventionsorgan,

 med beaktande av arbetet och rapporterna från kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, inbegripet de rekommenderade principerna och riktlinjerna avseende mänskliga rättigheter vid internationella gränser och rapporten om situationen för migranter i transit,

 med beaktande av den globala pakten för säker, ordnad och reguljär migration och den globala flyktingpakten, vilka antogs av FN:s generalförsamling 2018,

 med beaktande av den gemensamma vägledningen om covid-19-pandemins inverkan på migranters mänskliga rättigheter av den 26 maj 2020 från FN:s kommitté för skydd för alla migrerande arbetstagares och deras familjemedlemmars rättigheter och FN:s särskilda rapportör om migranters mänskliga rättigheter,

 med beaktande av Dhakaprinciperna om värdig migration,

 med beaktande av artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen,

 med beaktande av artiklarna 79 och 80 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

 med beaktande av EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna,

 med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 656/2014 av den 15 maj 2014 om fastställande av regler för övervakningen av de yttre sjögränserna inom ramen för det operativa samarbete som samordnas av Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser[1],

 med beaktande av relevanta rapporter från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter,

 med beaktande av den nya migrations- och asylpakten som kommissionen föreslog den 23 september 2020,

 med beaktande av rådets slutsatser om EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati 2020–2024 och bilagan med EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati 2020–2024 som rådet enades om den 17 november 2020,

 med beaktande av kommissionens gemensamma meddelande av den 25 mars 2020 till Europaparlamentet och rådet EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati 2020–2024 (JOIN(2020)0005),

 med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 november 2011 En övergripande strategi för migration och rörlighet (COM(2011)0743),

 med beaktande av kommissionens meddelande av den 7 juni 2016 om en ny partnerskapsram med tredjeländer inom den europeiska migrationsagendan (COM(2016)0385),

 med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 30 april 2014 om ett rättighetsbaserat tillvägagångssätt för EU:s utvecklingssamarbete, med inbegripande av alla mänskliga rättigheter (SWD(2014)0152),

 med beaktande av kommissionens meddelande av den 23 september 2020 om en ny migrations- och asylpakt (COM(2020)0609),

 med beaktande av Maltaförklaringen, utfärdad den 3 februari 2017 av Europeiska rådets medlemmar, om de yttre aspekterna av migration: hantering av den centrala Medelhavsrutten,

 med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 25 november 2020 till Europaparlamentet och rådet om EU:s tredje handlingsplan för jämställdhet – en ambitiös agenda för jämställdhet och kvinnors egenmakt i EU:s yttre åtgärder (SWD(2020)0284),

 med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 9 mars 2020 till Europaparlamentet och rådet Mot en övergripande strategi för Afrika (JOIN(2020)0004),

 med beaktande av det gemensamma samarbetsavtalet om migrationsfrågor mellan Afghanistan och EU, som undertecknades den 3 oktober 2016,

 med beaktande av uttalandet från EU och Turkiet av den 18 mars 2016,

 med beaktande av andra informella arrangemang, särskilt arrangemangen med Gambia (god praxis för identifiering och återvändande, som trädde i kraft den 16 november 2018), Bangladesh (standardrutiner, godkända i september 2017), Etiopien (inreseförfaranden, godkända den 5 februari 2018), Guinea (god praxis, i kraft sedan juli 2017) och Elfenbenskusten (god praxis, i kraft sedan oktober 2018),

 med beaktande av sina tidigare resolutioner om migrationsrelaterade frågor, i synnerhet resolutionen av den 25 oktober 2016 om de mänskliga rättigheterna och migration i tredjeländer[2], av den 17 december 2014 om situationen i Medelhavsområdet och behovet av ett helhetsgrepp på migration i EU[3], av den 29 april 2015 om de senaste tragedierna i Medelhavet och EU:s migrations- och asylpolitik[4], samt av den 12 april 2016 om situationen i Medelhavet och behovet av ett helhetsgrepp på migration i EU[5],

 med beaktande av sin resolution av den 5 juli 2016 om kampen mot människohandel i EU:s yttre förbindelser[6],

 med beaktande av olika rapporter från det civila samhällets organisationer om situationen för migranters mänskliga rättigheter,

 med beaktande av kommissionens meddelande av den 23 september 2020 Kommissionens vägledning om genomförandet av EU-reglerna om definition och förebyggande av hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse (C(2020) 6470),

 med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

 med beaktande av yttrandena från utskottet för utveckling och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor,

 med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A9-0060/2021), och av följande skäl:

A. Migration är en global företeelse som förstärks av globalisering, ökande konflikter, ojämlikhet, klimatförändringar och miljöförstöring. En gradvis och normativ utveckling inom den moderna internationella människorättsramen för flyktingars och migranters rättigheter, oberoende av deras rättsliga status, utgör en källa till framsteg och kollektiv stolthet för mänskligheten. Migranter och i synnerhet tvångsfördrivna personer hör fortsättningsvis till de mest utsatta och missgynnade grupperna i världen och drabbas kontinuerligt av kränkningar av sina rättigheter. Kvinnor, barn, äldre personer och personer med funktionsnedsättning hör till de mesta utsatta migranterna. För många människor innebär migrationen fortsatt en mänsklig resa präglad av lidande, diskriminering och våld. Tusentals migranter har mist livet på sina migrationsrutter.

B. För Europeiska unionen och dess medlemsstater har migrationen varit och fortsätter att vara en utmaning och en möjlighet. Medlemsstaterna i frontlinjen bär en oproportionerligt stor börda på grund av sitt geografiska läge. Ansvaret måste kombineras med solidaritet. Europeiska unionen är en historisk region med både utvandring och invandring, en gemenskap som förenas genom de grundläggande värdena människans värdighet, frihet och mänskliga rättigheter. Därför har unionen – som en av världens största givare när det gäller främjande av hållbar utveckling, stöd till fördrivna personer, åtgärder mot de bakomliggande orsakerna till migration och arbetet via multilaterala forum för att hitta hållbara lösningar – en särskild skyldighet att respektera, skydda och främja migranters rättigheter, särskilt i sina yttre förbindelser. Den mänskliga värdigheten för alla migranter måste stå i centrum för all EU-politik på detta område.

C. En övergripande strategi för migration och asylsystemet inbegriper åtgärder för att ta itu med den yttre dimensionen av unionens migrationspolitik. Den yttre dimensionens effekter är i hög grad beroende av gemensamma insatser på EU-nivå och samordning av verksamhet med externa partner.

D. Det europeiska samförståndet om utveckling som antogs i juni 2017 visar att välhanterad migration och rörlighet på ett positivt sätt kan bidra till tillväxt för alla och hållbar utveckling i linje med Agenda 2030.

E. Människorättsbrott, kränkningar av internationell humanitär rätt och/eller flyktingrätt, såsom non-refoulement, avvisanden och våldsamma attacker mot migranter, godtyckliga och obestämda frihetsberövanden under omänskliga förhållanden, utnyttjande, tortyr och annan misshandel, inklusive våldtäkt, försvinnande och död, rapporteras allt oftare globalt, även vid EU:s yttre gränser. Medlemsstaterna har en skyldighet att respektera unionslagstiftningen, de mänskliga rättigheterna och folkrätten samt humanitär rätt och flyktingrätt. Kommissionen måste se till att medlemsstaterna fullgör sina humanitära och människorättsliga skyldigheter och måste inleda överträdelseförfaranden om de senare inte uppfylls. Kommissionen har ännu inte vidtagit åtgärder mot bevisade eller påstådda fall av avvisningar.

F. Sjöräddning är en rättslig skyldighet enligt internationell rätt, särskilt enligt artikel 98 i FN:s havsrättskonvention, där det fastställs en skyldighet att bistå varje person som råkar i sjönöd. Stärkandet av gränsförvaltningskapaciteten och bekämpningen av smuggling och människohandel får inte användas för att kriminalisera migranter eller personer som bistår dem. Kommissionen har uppmanat de medlemsstater som ännu inte gjort det att tillämpa artikel 1.2 i direktiv 2002/90/EG (direktivet om förenklade viseringsförfaranden).

G. Kommissionens meddelande om den övergripande strategin för migration och rörlighet från 2011 avser en strategi som är inriktad på migranterna och där mänskliga rättigheter anses ha en central roll, med syftet att stärka ”respekten för migranternas grundläggande och mänskliga rättigheter i ursprungsländer, transitländer och destinationsländer”.

H. I kommissionens meddelande av den 7 juni 2016 om inrättande av en ny partnerskapsram med tredjeländer inom ramen för den europeiska migrationsagendan, som bygger på principerna i den övergripande strategin för migration och rörlighet, betonas det att migrationsfrågor står högst upp bland EU:s prioriteringar för yttre förbindelser. Denna ram kräver intensifierat samarbete med tredjeländer,  särskilt i det europeiska grannskapet, genom ”partnerskap” som syftar till att säkerställa samarbete om migrationshantering, för att effektivt förebygga irreguljär migration och återta irreguljära migranter, bland annat med positiva och negativa incitament som härrör från olika politiska inslag inom EU:s behörighetsområde, däribland grannskapspolitik, utvecklingsstöd, handel, rörlighet, energi, säkerhet och digital politik, som alla inriktas på ett och samma mål. Alla sådana ”partnerskap” måste ha en tydlig rättslig grund.

I. I sitt meddelande från 2016 skisserade kommissionen tre huvudmål för samarbetet med tredjeländer: rädda liv i Medelhavet, öka antalet återvändanden till ursprungs- och transitländer och göra det möjligt för migranter och flyktingar att stanna nära hemmet och undvika farliga resor. I meddelandet från 2016 nämns åtgärder mot irreguljär migration som en av unionens prioriteringar samt införs strategin ”mindre för mindre”. Kommissionen uttrycker även sin beredskap att tillämpa alla EU:s verktyg och instrument med undantag för humanitärt bistånd såsom incitament för att få tredjeländer att samarbeta inom återtagande och gränskontroll.

J. Kampen mot smuggling av migranter är en gemensam utmaning som kräver samarbete och samordning med tredjeländer. EU:s nya handlingsplan mot smuggling av migranter syftar till att främja samarbetet mellan EU och tredjeländer genom riktade partnerskap för att bekämpa smuggling av migranter som en del av bredare partnerskap med viktiga tredjeländer. Europol spelar en nyckelroll i kampen mot smuggling av migranter.

K. Samarbete med tredjeländer är avgörande för att förebygga och bekämpa människohandel. Migrationsvägarna kan utnyttjas av nätverk för människohandel. Människohandel har en oproportionerlig inverkan på kvinnor och flickor, som utgör den överväldigande majoriteten av offren för människohandel och som utsätts för våld och utnyttjande längs migrationsvägen. Åtgärder mot människohandel bör inte inverka negativt på de rättigheter som tillkommer offer för människohandel, migranter, flyktingar och personer i behov av internationellt skydd.

L. EU och vissa enskilda medlemsstater har sedan 2016 mångfaldigat antalet informella avtal och arrangemang med tredjeländer i syfte att stärka deras operativa kapacitet när det gäller gränskontroll och gränsförvaltning samt kampen mot människohandel. Dessa informella avtal och arrangemang med tredjeländer omfattar även effektivt återvändande och återtagande, däribland gemensamma migrationsdeklarationer, samförståndsavtal, gemensamma samarbetsavtal, standardförfaranden och välbeprövade metoder samt avtal om polisiärt samarbete. I likhet med formella återtagandeavtal bekräftar sådana informella arrangemang staternas åtaganden att återta sina medborgare (eller andra) och fastställa förfaranden för att genomföra återvändanden i praktiken. Sedan 2016 har EU ingått minst 11 informella avtal, men endast ett nytt återtagandeavtal. Informella avtal mellan EU och tredjeländer ger inte någon förutsägbar politik eller några stabila och enhetliga rättsliga rambestämmelser om irreguljär migration.

M. I sitt meddelande om den nya pakten för migration och asyl upprepade kommissionen att migrationens interna och externa dimension är oupplösligt sammanbundna, och att  skräddarsydda, omfattande och balanserade migrationsdialoger och partnerskap med ursprungs- och transitländer är absolut nödvändiga för att ta itu med mål som är värdefulla för bägge sidor, såsom de bakomliggande orsakerna till migration, kampen mot människosmuggling, hjälp till flyktingar som bor i tredjeländer samt stöd till en väl hanterad laglig migration. Såsom det anges i kommissionens meddelande om den nya pakten är engagemang på regional och global nivå grundläggande för att komplettera sådana dialoger och partnerskap. Dessutom betonas det att man inom ramen för omfattande partnerskap med tredjeländer bör bygga in migration som en central fråga, kopplad till annan politik, exempelvis på områden som utvecklingssamarbete, säkerhet, viseringar, handel, jordbruk, investeringar och sysselsättning, energi, miljö och klimatförändringar samt utbildning.

N. EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati 2020–2024 ålägger EU och dess medlemsstater att ”förespråka det särskilda skydd som migranter, flyktingar, internflyktingar och statslösa personer har rätt till”. Denna handlingsplan ska ”främja icke-diskriminerande tillgång till sociala tjänster, inbegripet hälso- och sjukvård och utbildning av god kvalitet till överkomligt pris (även online), och bygga upp de yrkesverksammas kapacitet att tillgodose de särskilda behoven hos (...) migranter [och] flyktingar” och ”stödja en människorättsbaserad strategi för migrationsstyrning och stärka staternas, det civila samhällets och FN:s partners kapacitet att genomföra denna strategi”.

O. Enligt FN:s flyktingkommissariat utgör kvinnor omkring 48 procent av världens flyktingbefolkning och en stor andel av alla utsatta asylsökande. I EU:s tredje handlingsplan för jämställdhet förpliktigas EU att se till att ”kvinnliga migranter kan utöva sina rättigheter fullt ut, genom jämställdhetsintegrerade politiska åtgärder, program och lagar på migrationsområdet och förstärkt jämställdhetsintegrerad migrationsstyrning på global, regional och nationell nivå”. En genusmedveten migrationspolitik skulle säkerställa förverkligandet av kvinnors, flickors och hbtqi-personers rättigheter och ett skydd mot möjligen inträffande våld, trakasserier, våldtäkt och människohandel.

P. FN:s tidigare särskilda rapportör om migranters mänskliga rättigheter har i sin rapport från 2015 konstaterat brister i EU:s migrationsstrategi för dess brist på insyn och tydlighet och för den svaga statusen hos många av de avtal som ingåtts inom denna ram, som enligt honom generellt saknar övervaknings- och ansvarsåtgärder. Den särskilda rapportören drar även slutsatsen att det finns få tecken på att partnerskap för rörlighet har lett till ytterligare fördelar när det gäller mänskliga rättigheter eller utveckling, medan den övergripande inriktningen på säkerhet och bristen på politisk konsekvens inom strategin som helhet medför en risk för att eventuella fördelar med människorätts- och utvecklingsprojekt kan komma att överskuggas av de sekundära effekterna av den mer säkerhetsinriktade politiken.

Q. FN:s människorättsexperter och organisationer i det civila samhället har varnat för att covid-19-pandemin har allvarliga och oproportionerliga effekter på migranter och deras familjer globalt. De har uppmanat stater att skydda migranters och deras familjers rättigheter, oberoende av deras migrationsstatus. Pandemin har förlängt perioden för prövning av asylansökningar.

R. Den fria rörligheten och rätten att arbeta är avgörande för att migranterna ska bli självförsörjande och bidrar till deras integration. Migration inom regioner är en viktig del av dessa gränsöverskridande ekonomiska mönster.

I. Den migrationspolitiska ramen och dess externa dimension

1. Europaparlamentet betonar att EU och dess medlemsstater – utöver den fördragsbaserade skyldigheten att upprätthålla värdena respekt för människans värdighet, rättsstatsprincipen och respekten för de mänskliga rättigheterna och internationell rätt i alla yttre förbindelser – likaledes har människorättsrelaterade skyldigheter gentemot tredjelandsmedborgare när de samarbetar om migration med tredjeländer och andra aktörer utanför EU.

2. Europaparlamentet betonar att dessa skyldigheter inte enbart kräver erkännande av de relevanta standardernas tillämplighet, utan även lämplig operationalisering genom detaljerade och specifika instrument som möjliggör ett effektivt skydd och skyddsåtgärder i praktiken samt genom en människorättsbaserad strategi för hela den migrationspolitiska cykeln, med särskilt fokus på migrantkvinnor och ensamkommande barn.

3. Europaparlamentet är bekymrat över det ökande antalet – och bristen på skydd för – ensamkommande barn som reser via irreguljära migrationsrutter. Parlamentet framhåller särskilt bristen på effektiv övervakning och rapportering från EU-byråernas och medlemsstaternas sida när det gäller skyddet av ensamkommande barn. Parlamentet uppmanar EU att se till att medlemsstater och tredjeländer rapporterar om de mekanismer som tillämpas för att skydda barns rättigheter i enlighet med FN:s konvention om barnets rättigheter.

4. Europaparlamentet påminner om att EU, enligt artiklarna 3.5 och 21 i EU-fördraget och stadgan om de grundläggande rättigheterna, liksom medlemsstaterna, när de tillämpar unionsrätten, måste upprätthålla de mänskliga rättigheterna i sina yttre och extraterritoriella åtgärder, avtal och samarbete på områdena migration, gränser och asyl, inbegripet rätten till liv, frihet, rätten till asyl, inbegripet individuell bedömning av asylansökningar med lämpliga garantier i enlighet med internationell rätt, rätten till människans värdighet och säkerhet, skyddet mot påtvingade försvinnanden, förbudet mot misshandel, tortyr, slaveri och tvångsarbete, rätten till skydd av personuppgifter, skyddet vid avlägsnande, utvisning och utlämning, religionsfriheten, tankefriheten och samvetsfriheten liksom skyldigheten att sätta barnets bästa i främsta rummet och att anta en könsmedveten strategi. Parlamentet påminner vidare om att de måste säkerställa icke-diskriminering och förfarandegarantier, såsom rätten till ett effektivt rättsmedel och rätten till familjeåterförening, och förhindra att barn skiljs från sina föräldrar eller vårdnadshavare.

5. Europaparlamentet konstaterar att kommissionen ännu inte har utvärderat hur genomförandet av dess efterföljande migrationspolitiska ramar, särskilt den övergripande strategin för migration och rörlighet och den nya partnerskapsramen, påverkar de mänskliga rättigheterna för tredjelandsmedborgare eller hur EU:s samarbete med tredjeländer påverkar de mänskliga rättigheterna, däribland effekten av EU:s stöd till partnerländernas gräns- och säkerhetsstyrkor. Parlamentet insisterar på behovet av att genomföra en sådan utvärdering på ett systematiskt sätt och i ett omfattande, inkluderande och offentligt format för att säkerställa fullständig överensstämmelse med de mänskliga rättigheterna inom EU:s externa migrationspolitik.

6. Europaparlamentet noterar med stor oro att det i enskilda fall saknas operativa mekanismer, mekanismer för rapportering, övervakning, utvärdering och ansvarsutkrävande för att spåra och reagera på eventuella kränkningar, och att det saknas effektiva rättsmedel för personer vars rättigheter påstås ha kränkts till följd av EU:s informella avtal och ekonomiska samarbete.

7. Europaparlamentet upprepar att för att unionens migrationspolitik ska fungera korrekt måste EU öka sitt externa samarbete med ursprungsländerna och arbeta för att säkerställa ett hållbart och effektivt återtagande av återvändande personer. Parlamentet uppmanar EU att se till att återtagandeavtal och avtal om gränsförvaltningssamarbete enbart ingås med tredjeländer som uttryckligen åtar sig att respektera de mänskliga rättigheterna, däribland principen om non-refoulement, och de rättigheter som fastställs i FN:s flyktingkonvention. Parlamentet uppmanar EU att se till att detta samarbete inte leder till kränkningar av dessa rättigheter och erbjuder operativa medel för att säkerställa ett effektivt ansvarsutkrävande om kränkningar sker.

8. Europaparlamentet noterar att de flesta av de 18 officiella återtagandeavtal som EU hittills ingått inbegriper transitländers återtagande av tredjelandsmedborgare. Parlamentet understryker att återvändande till transitländer innebär en eventuell risk för att de återvändande personerna utsätts för människorättskränkningar. Parlamentet stöder rekommendationen i kommissionens utvärdering av återtagandeavtalen från 2011 om att EU alltid i första hand bör försöka återta en person till sitt ursprungsland, i den mån omständigheterna tillåter detta.

9. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att oberoende EU-organ och experter såsom Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter gör insynsvänliga riskbedömningar av hur EU:s formella, informella eller ekonomiska samarbete med tredjeländer påverkar migranters och flyktingars, inklusive kvinnors, rättigheter, lokala människorättsförsvarare och det civila samhället som arbetar med att försvara dessa rättigheter och, i den mån det är möjligt, hur sådant samarbete skulle påverka den bredare befolkningen i det land som omfattas av det, med tanke på rättigheter, bidraget till mänsklig säkerhet och fred samt hållbar utveckling. Parlamentet uppmanar kommissionen att fastställa genomföranderiktlinjer för EU:s byråer och medlemsstater innan de börjar samarbeta med tredjeländer. I detta avseende efterlyser parlamentet särskild vaksamhet i förhållande till länder med pågående eller frusna konflikter där riskerna för människorättskränkningar ökar. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att allt EU-samarbete med tredjeländer formaliseras fullt ut så att avtal med tredjeländer kan övervakas på ett effektivt sätt.

10. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en oberoende, insynsvänlig och effektiv övervakningsmekanism på grundval av folkrätten, EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna och målen för hållbar utveckling, som inbegriper regelbundna rapporter om genomförandet av formella, informella och finansiella avtal som eventuellt kan påverka migranters och flyktingars rättigheter och arbetet bland människorättsförsvarare och det civila samhället som försvarar dessa rättigheter i tredjeländer, såsom migrationspartnerskap, återtagandeavtal och internationellt samarbete om migrationshantering och styrning, inbegripet direkt inriktning på utmaningar i samband med migration och tvångsförflyttning. Parlamentet betonar att en sådan övervakningsmekanism måste vara deltagarbaserad och offentlig. Parlamentet insisterar på behovet av att säkerställa medel för det civila samhället och andra berörda parter så att de kan bidra till mekanismens arbete. Parlamentet insisterar på att ett sådant system bör bidra till att säkerställa ansvarsskyldighet för eventuella kränkningar av de mänskliga rättigheterna, däribland olagliga avvisningar som kränker principen om non-refoulement. Parlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en uppföljningsmekanism som införlivar utvärderingsresultaten och expertrekommendationerna på vederbörligt sätt i det relevanta avtalet eller arrangemanget eller den relevanta åtgärden. Parlamentet betonar behovet av att säkerställa parlamentarisk kontroll och demokratisk tillsyn.

11. Europaparlamentet uppmanar EU att överväga olika möjligheter att säkerställa tillgång till rättslig prövning för personer som berörs av åtgärder för genomförande av samarbete om migration mellan unionen och tredjeländer, bland annat genom att inrätta en oberoende och tillgänglig mekanism för klagomål. Parlamentet efterlyser åtgärder för att se till att de som eventuellt utsätts för kränkningar av de mänskliga rättigheterna får tillgång till effektiva rättsmedel och därmed kan få gottgörelse eller ersättning.

12. Europaparlamentet noterar att genomförandet och finansieringen av EU:s externa migrationspolitik tilldelas olika generaldirektorat inom kommissionen och integreras i EU:s migrations- och asylpolitik samt utvecklings- och utrikespolitik. Parlamentet konstaterar med oro att denna kombination av verkställande ansvarsområden har lett till en brist på tillräcklig och konsekvent tillsyn över kommissionens verksamhet, en tillsyn som skulle göra det möjligt för parlamentet att utöva demokratisk kontroll över EU:s externa migrationspolitik. Parlamentet insisterar på vikten av att säkerställa samstämmighet, synergier och komplementaritet för att undvika överlappningar mellan de olika verktygen.

13. Europaparlamentet betonar de praktiska människorättskonsekvenser som följer av det ökande antalet, och därmed den utomrättsliga karaktären hos, informella arrangemang om återvändande och återtagande, som ingås utan vederbörlig demokratisk och parlamentarisk kontroll och som inte är föremål för rättslig kontroll. Parlamentet konstaterar att asylsökandes rättigheter till sin natur är beroende av möjligheten att få kränkningar av de mänskliga rättigheterna bedömda av en domstol. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att utarbeta en plan och vidta alla nödvändiga åtgärder för att inleda eller slutföra förhandlingar, och följaktligen underteckna återtagandeavtal, prioritera ingåendet av formella återtagandeavtal och därmed säkerställa full respekt för artikel 218.6 i EUF-fördraget, och att se till att formella återtagandeavtal utesluter informella avtal. Parlamentet anser att det måste granska informella avtal som inbegriper åtaganden i frågor som ingår i dess befogenheter, såsom återtagande, och att kommissionen måste vara redo att vidta ytterligare åtgärder, däribland upphävande, om dessa informella avtal förefaller oförenliga med fördragen. Parlamentet uppmanar kommissionen att upprätta en allmän ram för effektiv övervakning och utvärdering av genomförandet av alla nuvarande och framtida EU-återtagandeavtal och att i dessa införa särskilda bestämmelser om övervakning.

II. Överensstämmelse med de mänskliga rättigheterna och EU-aktörer som genomför den externa migrationspolitiken

14. Europaparlamentet framhåller Frontex utökade roll i praktiskt och operativt samarbete med tredjeländer, bland annat när det gäller återvändande och återtagande, bekämpning av människohandel, tillhandahållande av utbildning samt operativt och tekniskt stöd till myndigheter i tredjeländer för gränsförvaltning och gränskontroll, genomförande av insatser eller gemensamma insatser vid EU:s yttre gränser eller på tredjeländers territorier samt utplacering av sambandsmän och operativ personal i tredjeländer. Parlamentet efterlyser en regelbunden utvärdering av byråns behov för att säkerställa att den fungerar optimalt. Parlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en oberoende, insynsvänlig och effektiv övervakningsmekanism för all verksamhet som bedrivs av Frontex och som skulle komplettera den interna klagomålmekanism som redan finns.

15. Europaparlamentet betonar vikten av statusavtal för att säkerställa en rättslig ram för samarbete mellan Frontex och tredjeländers gränsförvaltningsmyndigheter. Parlamentet påminner om att det krävs ad hoc-statusavtal som ska godkännas av Europaparlamentet för utplacering av Frontex gränsförvaltningsenheter i ett tredjeland där enhetens medlemmar kommer att utöva verkställande befogenheter. Parlamentet beklagar att de två statusavtal som hittills ingåtts inte innehåller några specifika åtgärder för att göra mänskliga rättigheter operativa som en del av gränsförvaltningen och inte säkerställer att materiellt stöd och utbildning till tredjeländer inte ges till dem som kränker de mänskliga rättigheterna. Parlamentet beklagar att dessa avtal inte heller tydligt reglerar ansvarsutkrävande för eventuella kränkningar av de mänskliga rättigheterna, och begär att sådana åtgärder ska ingå i alla framtida statusavtal.

16. Europaparlamentet betonar att det i förordning (EU) 2019/1896 krävs att Frontex i god tid säkerställer konsekvent, transparent, fullständig och korrekt rapportering till parlamentet om sin verksamhet i samband med samarbete med tredjeländer, särskilt när det gäller tekniskt och operativt stöd på området gränsförvaltning och återvändande i tredjeländer, utplacering av sambandsmän och detaljerad information om respekten för de grundläggande rättigheterna. Parlamentet uppmanar Frontex att regelbundet informera parlamentets underutskott för mänskliga rättigheter, utskottet för utrikesfrågor och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor om all verksamhet som inbegriper samarbete med myndigheter i tredjeländer, och i synnerhet om det operativa genomförandet av mänskliga rättigheter som en del av sådan verksamhet.

17. Europaparlamentet betonar att förordning (EU) 2019/1240 om inrättande av ett europeiskt nätverk av sambandsmän för invandring, ytterligare bör förbättra EU:s kapacitet för samordning, samarbete och informationsutbyte mellan sambandsmän för invandring stationerade i tredjeländer, kommissionen och EU:s byråer, i syfte att uppfylla EU:s prioriteringar inom området migration mer effektivt. Parlamentet betonar att en av de viktigaste uppgifterna för detta nätverks styrelse är att stödja utvecklingen av kapaciteten för sambandsmän för invandring, bland annat genom att ta fram riktlinjer för tillämpningen av mänskliga rättigheter som en del av deras verksamhet. Parlamentet uppmanar kommissionen att utan dröjsmål utarbeta sådana människorättsbaserade riktlinjer genom styrelsen.

18. Europaparlamentet påminner om att andra EU-aktörer som genomför den externa migrationspolitiken inom ramen för exempelvis EU:s sjöstridsstyrkor också omfattas av tillämplig internationell lagstiftning och att vidarebefordran av information till myndigheter i tredjeländer som i sista hand leder till olagligt återsändande av migranter och flyktingar till osäkra länder skulle kunna betraktas som medhjälp till kränkningar av mänskliga rättigheter enligt internationell lagstiftning. Parlamentet betonar att EU:s externa migrationspolitik inte bör bli till stöd för prejningar till sjöss som skulle leda till  att människor återförs till en osäker hamn.

19. Europaparlamentet rekommenderar en utvidgning av mandatet, befogenheterna och budgeten för byrån för grundläggande rättigheter så att den effektivt kan övervaka den externa dimensionen av EU:s asyl- och migrationspolitik, bland annat genom att utfärda varningar till berörda myndigheter i fall av brister i de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar byrån att utveckla relevanta verktyg och riktlinjer.

20. Europaparlamentet noterar med stor oro att det inte är möjligt att fastställa identiteten på majoriteten av de människor som dör när de försöker ta sig över Medelhavet. Parlamentet anser att det är nödvändigt att inrätta en samordnad europeisk strategi för att säkerställa snabba och effektiva identifieringsprocesser och att upprätta en databas över dem som dött på vägen till EU samt över deras tillhörigheter och personliga föremål, i syfte att informera deras familjer och släktingar och underlätta identifieringen av avlidna. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att på bättre sätt samordna och förbättra EU:s åtgärder för att säkerställa lämpliga och effektiva sök- och räddningsinsatser.

III. EU:s samarbete med och finansiellt stöd till tredjeländer när det gäller migration

21. Europaparlamentet noterar att tillämpningen har ökat sedan 2016 av förbättrade villkor mellan utvecklingssamarbete och migrationshantering, inbegripet återvändande och återtagande. Parlamentet understryker att EU:s utvecklingssamarbete och bistånd måste vara anpassat till målen för hållbar utveckling, även när det gäller jämställdhetsåtgärder. Parlamentet betonar i detta sammanhang definitionen av offentligt utvecklingsbistånd från OECD:s kommitté för utvecklingsbistånd och OECD:s principer för biståndseffektivitet. Parlamentet framhåller att, enligt artikel 21 i EU-fördraget och artikel 208 i EUF-fördraget, det främsta målet för unionens politik för utvecklingssamarbete är att minska och på sikt utrota fattigdom, motverka ojämlikhet och utestängning, främja demokratisk samhällsstyrning och mänskliga rättigheter samt stärka hållbar och inkluderande utveckling. Parlamentet understryker att sådana åtgärder tillsammans med utvecklingen av stabila institutioner är avgörande för att ta itu med de bakomliggande orsakerna till migration. Därför uppmanar parlamentet kommissionen att säkerställa att politiken för utvecklingssamarbete, däribland utvecklingsstöd eller bilaterala respektive multilaterala partnerskap, inte strider mot principerna i artikel 208 i EUF-fördraget.

22. Europaparlamentet efterlyser en behovsbaserad strategi för humanitärt bistånd som bör respektera de humanitära principerna, internationell människorättslagstiftning, internationell humanitär rätt och internationell flyktingrätt. Parlamentet betonar dock att det inte är kompatibelt med de humanitära principerna att göra humanitärt bistånd och katastrofbistånd avhängigt av migrationssamarbete med EU.

23. Europaparlamentet konstaterar att det fortfarande saknas en fullständig, offentlig översikt över EU:s finansiering till tredjeländer för att underlätta samarbetet i migrationsfrågor. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa fullständig insyn, bland annat genom att upprätta en tydlig översikt över alla instrument i EU-budgeten som används för att finansiera samarbete med tredjeländer på området migrationshantering, inbegripet information om belopp, syfte och finansieringskälla samt detaljerade uppgifter om alla andra potentiella stödåtgärder som tillhandahålls av EU:s byråer, såsom Frontex, för att säkerställa att parlamentet effektivt kan utöva sin institutionella roll att kontrollera genomförandet av EU:s budget.

24. Europaparlamentet betonar de europeiska finansiella instrumentens mål att stödja tredjeländer i utvecklingen av den nödvändiga institutionella ramen och förmågan att hantera alla aspekter av migrationen samtidigt som man följer de europeiska och internationella normerna. Parlamentet betonar vikten av att avsätta en betydande del av EU:s framtida finansiering för migration till det civila samhället, icke-statliga och lokalt baserade grupper och statliga, mellanstatliga, regionala och lokala organisationer som är verksamma i tredjeländer för att ge stöd, skydda och övervaka migranters rättigheter samt stödja tvångsförflyttade personer och deras värdsamhällen. Parlamentet betonar betydelsen av att se till att en avsevärd del av EU:s medel anslås för att förbättra mänskliga rättigheter, internationellt skydd och flyktingars framtidsutsikter. Parlamentet efterlyser ekonomiskt stöd från EU för att skapa hållbara lösningar som tar itu med lokala och regionala utmaningar, särskilt de relaterade demokratiska processerna och rättsstatsprincipen, socioekonomisk utveckling, hälso- och sjukvård, utbildning, de bakomliggande orsakerna till fattigdom, ungdomssysselsättning i ursprungsländerna, social utestängning, jämställdhet, klimatförändringar, konflikter, tillgång till tjänster och för att främja flyktingars rättigheter och ökad självförsörjning.

25. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att regelbundet och offentligt rapportera till parlamentet om finansieringen av migrationsrelaterade samarbetsprogram i tredjeländer och deras inverkan på de mänskliga rättigheterna, samt de sätt på vilka sådan finansiering har använts av partnerländer, bland annat inom ramen för utrikesutskottets arbetsgrupp för finansieringsinstrumenten för yttre åtgärder. Parlamentet beklagar djupt att det inte är involverat i granskningen av krisfonder, däribland EU:s förvaltningsfonder. Parlamentet begär att få en mer framträdande roll i övervakningen av hur användningen av EU:s ekonomiska bidrag påverkar de mänskliga rättigheterna i de berörda tredjeländerna.

26. Europaparlamentet anser att det fullt ut måste utnyttja sina befogenheter när det gäller genomförande, granskning och budgetkontroll samt Europeiska revisionsrättens revisionsförfaranden för utvecklingsfonder, förvaltningsfonder, faciliteter och andra finansieringsinstrument som används för att uppfylla EU:s politiska migrationsmål, och se till att EU:s finansieringsbeslut och tillhörande anslag är förenliga med unionens principer om laglighet och sund ekonomisk förvaltning, i linje med EU:s budgetförordning.

27. Parlamentet betonar att strategin som grundar sig på de mänskliga rättigheterna är tillämplig på alla pelare inom instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete, inbegripet krishantering i snabbinsatspelaren. Parlamentet betonar åter en gång att migrationsrelaterade utgifter inom ramen för instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete preliminärt bör vara 10 procent och att migrationsrelaterade verksamheter inom ramen för detta instrument bör inriktas på att ta itu med de bakomliggande orsakerna till irreguljär migration och tvångsfördrivningar samt på att stödja stärkt engagemang för att underlätta säker, ordnad, reguljär och ansvarsfull migration, liksom på genomförandet av planerad och välhanterad migrationspolitik och migrationsförvaltning. Parlamentet betonar att instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete är ett externt styrmedel och att det bör finnas en tydlig avgränsning mellan EU:s interna och externa migrationspolitik, migrationsinstrument och migrationsmedel. Parlamentet understryker att den slutliga överenskommelsen om migrationsrelaterad verksamhet inom instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete bör samordnas horisontellt med interna EU-medel och instrumentet för stöd inför anslutningen i syfte att undvika överlappningar. Parlamentet konstaterar att migrationsrelaterade åtgärder i krissituationer genom snabbinsatspelaren särskilt bör ta itu med behov relaterade till tvångsförflyttningar bland annat genom att stödja värdsamhällen, i enlighet med internationell humanitär lagstiftning och internationella humanitära principer. Parlamentet insisterar i detta avseende på behovet av att säkerställa att den fleråriga budgetramen för 2021–2027 åtföljs av en solid människorättsram för identifiering, genomförande och övervakning av framtida samarbetsprogram på migrationsområdet för att koppla ekonomiska utbetalningar från EU till skyldigheterna beträffande mänskliga rättigheter.

IV. EU:s externa människorättspolitik och migrationsmål

28. Europaparlamentet påminner om EU:s och dess medlemsstaters åtagande enligt den globala flyktingpakten att dela ansvaret för ett effektivt och övergripande skydd av flyktingar och att lätta trycket på värdländerna. Parlamentet betonar i detta avseende att EU och dess medlemsstater bör öka sina utfästelser om vidarebosättning och se till att vidarebosättning inte villkoras av att transitlandet samarbetar om återtagande eller gränskontroll, och att de bör effektivisera de säkra och lagliga rutterna och förhindra att flyktingar tvingas återvända från värdländerna. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att bidra till en mer strukturell och omfattande finansiering för de regioner som tar emot flest flyktingar. Parlamentet upprepar vikten av att man fullt ut genomför de 23 målen i den globala pakten för säker, ordnad och reguljär migration. Parlamentet anser att det måste kontrollera EU:s genomförande av bägge pakterna på vederbörligt sätt.

29. Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att föra en migrationspolitik som till fullo återspeglar migranters och flyktingars mänskliga rättigheter i enlighet med internationell, regional och nationell lagstiftning. Parlamentet uppmanar utrikestjänsten, kommissionen och medlemsstaterna att samarbeta med tredjeländer om migranters rättigheter som en integrerad del av EU:s människorättspolitik. Parlamentet insisterar på att sambandet mellan mänskliga rättigheter och migration bör behandlas på lämpligt sätt inom ramen för EU:s bilaterala människorättsdialoger med de berörda länderna. Parlamentet uppmanar EU:s delegationer i dessa länder att ingående övervaka migranters rättigheter, särskilt i transitländer, liksom flyktingars och internflyktingars rättigheter. Parlamentet betonar det brådskande behovet av att man inrättar och stärker säkra och lagliga migrationsrutter för att garantera de mänskliga rättigheterna och undvika förlust av människoliv. Parlamentet insisterar på behovet av aktivt engagemang från EU:s sida i länder där människorättsförsvarare och organisationer i det civila samhället, inbegripet de som skyddar livet för riskutsatta migranter och asylsökande, hotas eller kriminaliseras på grund av sitt legitima arbete.

30. Europaparlamentet uppmanar EU att genomföra en global kampanj för att stödja en universell ratificering av Genèvekonventionen angående flyktingars rättsliga ställning och dess protokoll från 1967. Parlamentet uppmanar enträget medlemsstaterna att föregå med gott exempel genom att ansluta sig till FN:s konvention om migrerande arbetstagares rättigheter, som är en av FN:s centrala människorättskonventioner.

31. Europaparlamentet anser att EU måste inta en ledande roll för att stödja den politiska och normativa utvecklingen när det gäller migranters rättigheter i multilaterala forum. Parlamentet framhåller den centrala roll som spelas av internationella organisationer, regionala organ och icke-statliga organisationer, såsom Internationella rödakorskommittén, FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) och FN:s hjälporganisation för palestinska flyktingar i Mellanöstern (UNRWA), samt OHCHR och FN:s särskilda rapportör om migranters mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka det ekonomiska och politiska stödet till dessa organisationer och enheter.

32. Europaparlamentet uppmanar EU att låta diasporagrupper, berörda befolkningsgrupper, flykting- och migrantledda organisationer, i synnerhet kvinnoledda organisationer, liksom företrädare för civilsamhället medverka vid utformningen, genomförandet och utvärderingen av projekt som förverkligas i tredjeländer.

°

° °

33. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.


MOTIVERING

Detta initiativbetänkande innehåller en analys och rekommendationer om skydd av de mänskliga rättigheterna inom ramen för EU:s externa asyl- och migrationspolitik, som syftar till att säkerställa att EU:s migrationssamarbete med tredjeländer respekterar och främjar migranters och flyktingars mänskliga rättigheter i hela världen.

Globala åtaganden om ansvarsfördelning

I New York-deklarationen om flyktingar och migranter från september 2016 utfäste sig EU:s medlemsstater att bidra till en mer rättvis fördelning av bördan och ansvaret för att ta emot och stödja världens flyktingar, samtidigt som hänsyn tas till befintliga bidrag och skillnaderna i kapacitet och resurser mellan staterna. Förklaringen följdes av två globala pakter: pakten om säker, ordnad och reguljär migration, som antogs den 19 december 2018 av FN:s generalförsamling, och den globala flyktingpakten, som antogs två dagar tidigare. Det finns ett akut behov av åtaganden om delat ansvar, eftersom mer än 80 procent av flyktingarna bor i sina grannländer och ofta lider av att de saknar framtidsutsikter eller till och med skydd.

EU:s utveckling på asylområdet väcker dock frågan om huruvida EU och dess medlemsstater verkligen håller fast vid sina åtaganden på global nivå. Tendensen till externalisering av asyl- och migrationspolitiken, som unionen har gemensamt med andra rika länder och regioner, verkar gå i motsatt riktning till följd av utkontraktering av skydd och gränskontroll. De formella och informella avtal som EU ingår med tredjeländer som är transitländer kommer sannolikt att ge mindre resultat i stället för mera delat ansvar. Ett viktigt mål med dessa avtal är att minska och avskräcka från irreguljär migration till EU, även när det gäller personer som söker skydd.

Den externa dimensionen av EU:s migrationspolitik

På grundval av Amsterdamfördraget har det fastställts EU-normer som erbjuder rättigheter för migranter och flyktingar som anlänt till EU:s territorium. Samtidigt har EU dock inrättat många styrmedel för att förhindra irreguljär ankomst till dess territorium, såsom en gemensam viseringspolitik, sanktioner mot transportörer och inrättandet av Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån (Frontex), och för att främja återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas irreguljärt på EU:s territorium. En europeisering av samarbetet med tredjeländer har gjort det möjligt för medlemsstaterna att utnyttja gemenskapens externa befogenheter på områden som handel och utveckling och slå samman nationella budgetar och unionens budget för att tjäna deras intressen i fråga om återtagande. Enligt principen ”mer för mer” omfattar förhandlingarna om migrationskontroll tillsammans med tredjeländer olika positiva incitament för transitländer i syfte att övertala dem att stärka sina gränskontroller, begränsa sin viseringspolitik och återta irreguljära migranter. Den mest effektiva hävstångseffekten skapas genom föranslutningsvillkor och villkor för viseringsliberalisering. 2016 offentliggjorde kommissionen ett meddelande om inrättande av en ny partnerskapsram med tredjeländer inom ramen för den europeiska migrationsagendan, där den lade om kursen enligt strategin ”mindre för mindre”: sanktioner vid bristande samarbete och utnyttjande av alla tillgängliga verktyg och instrument, med undantag för humanitärt bistånd. Kommissionen hävdade att ett sådant samarbete inte nödvändigtvis bör bygga på formella återtagandeavtal. Sedan meddelandet antogs har flera informella överenskommelser ingåtts med tredjeländer, däribland Gambia, Bangladesh, Turkiet, Etiopien, Afghanistan, Guinea och Elfenbenskusten.

Föredraganden beklagar att sådana informella avtal ingås i fullständig avsaknad av den vederbörliga parlamentariska granskning och demokratiska och rättsliga tillsyn som enligt fördragen skulle krävas för ingåendet av formella återtagandeavtal. Formella avtal som möjliggör lämplig demokratisk tillsyn skulle säkerställa lämplig övervakning genom inrättandet av rättsligt bindande samarbetsramar, som kan överklagas inför domstol, även av enskilda som påverkas av dessa avtal. I denna resolution uppmanar föredraganden parlamentet att bedöma lagligheten i informella avtal som inbegriper åtaganden i frågor som ingår i Europaparlamentets befogenheter, såsom återtagande, och att vidta ytterligare åtgärder i händelse av oförenlighet med fördragen.

Människorättsfarhågor

Samarbetet om migration med tredjeländer medför flera risker för de mänskliga rättigheterna, vilka har ökat i och med att fokus har flyttats från ursprungsländer till transitländer. I syfte att minska antalet migranter som återtas till ett minimum visar dessa transitländer ansatser till att begränsa sin inkommande och utgående migration, med förstärkta gränskontroller, begränsning av viseringspolitiken och ingående av återtagandeavtal med sina grannländer. EU:s samarbete med grannländerna åstadkommer därmed en kedjereaktion i regionen när det gäller återvändande och bekämpning av irreguljär migration på samma gång. Detta hotar principen om människans värdighet enligt folkrätten och EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt om migranten inte kan återvända till sitt hemland.

Samarbetet påverkar också flyktingarna under resan till en säker plats, eftersom lejonparten av dem inte har några lagliga möjligheter att resa. De riskerar att inte kunna fly sitt eget land eller att fastna i ett transitland med ett bristfälligt skyddssystem. Denna effekt påverkar rätten att lämna ett land, rätten till asyl och förbudet mot non-refoulement samt förbudet mot omänsklig eller förnedrande behandling. Eftersom migranter och flyktingar kan stöta på hinder att hävda sina rättigheter är rätten till ett effektivt rättsmedel också relevant. Det finns många tecken på att förstärkta gränskontroller medför risker för stabiliteten och försörjningsmöjligheterna, begränsar möjligheterna till skydd och rätten att söka asyl, främjar förtryck och övergrepp mot migranter och tvingar migranter ut på otrygga rutter. EU:s externa migrationssamarbete hindrar också migranternas möjligheter till rörlighet i deras egen region. Eftersom den fria rörligheten och rätten att arbeta gör migranterna självförsörjande och bidrar till deras integration bör man främja migrationen inom Västafrikanska staters ekonomiska gemenskap (Ecowas) i stället för att lägga hinder i vägen för den.

Trots dessa konsekvenser för de mänskliga rättigheterna kräver återtagandeavtal och andra former av migrationssamarbete inte en viss skyddsnivå. Människorättsstandarder ingår inte i kriterierna för att inleda samarbete med ett tredjeland, det görs ingen konsekvensbedömning av de mänskliga rättigheterna innan ett avtal ingås och likaså saknas det ett oberoende och öppet övervakningssystem samt en upphävandeklausul. Föredraganden rekommenderar därför att parlamentet bör se till att det inrättas effektiva instrument för att skydda de mänskliga rättigheterna inom den externa dimensionen.


Ansvar

I sin banbrytande dom i målet Hirsi mot Italien dömde domstolen Italien för landets insatser för påtvingat återvändande på internationellt vatten i samarbete med Libyen. Automatiska återvändanden (insatser för påtvingat återvändande, s.k. pushback operations) utan någon individuell bedömning och möjlighet till rättslig prövning utgör en överträdelse av artiklarna 3 och 13 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) och artikel 4 i protokoll nr 4 till den konventionen. Domstolen klargjorde att medlemsstater som utövar effektiv kontroll över migranter också är bundna av skyldigheterna i Europakonventionen om denna kontroll äger rum utanför deras territorium. I en dom som avsåg den spanska regeringens insatser för automatiskt återvändande för migranter från länder söder om Sahara till Marocko klargjorde Europadomstolen att medlemsstaterna inte kan undandra sig sitt ansvar genom att tolka sin jurisdiktion på ett givet sätt. Sedan dess har EU:s medlemsstater dock kompletterat sin gränskontrollverksamhet med gränskontroller med hjälp av ombud samt genom finansiering och utbildning av gräns- och kustbevakningen i grannländerna. Denna tendens att delegera åtgärder till tredjeländer väcker frågor om ansvar och ansvarsskyldighet om den leder till kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Att inte ta på sig ansvaret skulle innebära att medlemsstaterna lätt kan undandra sig sina skyldigheter enligt Europakonventionen genom att helt enkelt låta tredje part ”ta hand om jobbet”.

Om EU:s byråer är verksamma utanför EU:s territorium är unionsrätten direkt tillämplig, inklusive stadgan om de grundläggande rättigheterna. Om deras åtgärder för att förhindra migranters avresa skulle medföra en kränkning av rätten till asyl, förbudet mot avvisning, tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling, rätten till mänsklig värdighet eller rätten till ett effektivt rättsmedel, är den berörda byrån ansvarig och bör därför ställas till svars. Föredraganden efterlyser åtgärder för effektivare övervakning av mänskliga rättigheter och efterlevnad av Frontex åtgärder.

Inflytande och ansvar

EU har en hel del inflytande när det gäller att få saker och ting gjorda. I fråga om migration är unionens tillämpning av detta inflytande dock endimensionellt och inriktat på att bekämpa irreguljär migration och återtagande. Vi ser detta villkor i förhandlingarna om avtal om associering och viseringslättnader och när det gäller möjligheten att upphäva undantag från viseringskravet. Dessutom görs åtaganden om vidarebosättning från värdländer beroende av deras samarbete i fråga om återtagande och gränskontroll. Föredraganden betonar att EU också bör utnyttja sitt inflytande för att göra finansieringen på migrationsområdet beroende av tillgången till skydd och bättre rättigheter för flyktingar när det gäller arbetsmarknad och utbildning. Detta skulle kunna vara ett sätt att förhindra människorättskränkningar till följd av migrationsöverenskommelser, men också hjälpa flyktingar i en utdragen situation att bygga upp en hållbar framtid. Generellt bör EU utnyttja sitt inflytande för att bidra till en mer rättvis ansvarsfördelning genom att investera i bättre levnadsvillkor och ett effektivare skyddssystem för flyktingar i tredjeländer som tar emot flyktingar. Unionen bör arbeta för en global flyktingfond i syfte att göra finansieringen av flyktingmottagandet mer förutsägbar och hållbar. För att effektivt bekämpa irreguljär migration och främja ett jämlikt partnerskap med tredjeländer bör unionen utöka sina utfästelser om vidarebosättning och inrätta lagliga kanaler för arbete, studier och företag.

Prioriteringen av kampen mot irreguljär migration inom den nya partnerskapsramen kan medföra spänningar med tanke på partnerskapens angivna jämlikhet och målet om en konsekvent och effektiv utrikespolitik för EU, eftersom den kan leda till att andra politiska mål underordnas, exempelvis främjandet av fred och stabilitet, social uppåtgående rörlighet och andra utvecklingsmål, såsom bekämpning av fattigdom och analfabetism, liksom god samhällsstyrning, i förhållande till rent migrationsrelaterade mål. Prioriteringen av migration ger också upphov till farhågor om genomförandet av finansieringsinstrumenten inom partnerskapsramen för migration. Ett viktigt finansieringsinstrument är Europeiska unionens förvaltningsfond för nödåtgärder i Afrika (EUTF), som inrättades vid toppmötet i Valetta. Trots benämningen nödinstrument består lejonparten av medlen i EUTF av offentligt utvecklingsbistånd som är avsett att finansiera långsiktiga utvecklingsprogram. Genom denna fond kanaliseras en betydande del av EU:s budget för utvecklingsbistånd till migrationshanteringsmetoder, inbegripet stödet till den libyska kustbevakningen, som stoppar migranter och för dem tillbaka till fruktansvärda interneringsplatser. Prioriteringen av migration leder också till att offentligt utvecklingsbistånd överförs från länder med de största behoven till länder där de flesta migranter kommer från. Föredraganden betonar att finansieringen bör säkerställa balans mellan investeringar i dels skyddssystem och bekämpning av bakomliggande orsaker, dels migrationshantering. Finansieringen av externa åtgärder på migrations- och asylområdet bör åtföljas av ett effektivt och öppet sätt att övervaka och utvärdera genomförandet av fonderna, med vederbörlig hänsyn till konsekvenserna för de mänskliga rättigheterna. Detta kräver också att man ingår finansieringsöverenskommelser där tredjelandets och kommissionens uppgifter och ansvarsområden i samband med genomförandet av fonderna är tydligt definierade.

 

 


 

 

 

YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR UTVECKLING (18.1.2021)

<CommissionInt>till underutskottet för mänskliga rättigheter</CommissionInt>


<Titre>över skydd av de mänskliga rättigheterna och EU:s externa migrationspolitik</Titre>

<DocRef>(2020/2116(INI))</DocRef>

Föredragande av yttrande: <Depute>Miguel Urbán Crespo</Depute>

 

FÖRSLAG

Utskottet för utveckling uppmanar underutskottet för mänskliga rättigheter att som ansvarigt utskott infoga följande förslag i det förslag till resolution som antas:

1. Europaparlamentet bekräftar än en gång att rätten att migrera är en mänsklig rättighet. Parlamentet uppmanar kommissionen att förbättra utvecklingspolitiken och den humanitära politiken, med tillhörande rättsliga instrument, för att hantera utmaningen om att skydda allas, också migranters, grundläggande mänskliga rättigheter, för att utvecklingssamarbetet ska bli mera effektivt. Parlamentet påminner om att EU-fördragen föreskriver att unionen bygger på respekt för de mänskliga rättigheterna och människovärdet, varav följer att EU:s migrationspolitik måste bygga på respekt för de mänskliga rättigheterna, för att EU ska få en starkare ställning på den internationella arenan och unionens utrikespolitik framstå som mera trovärdig.

2. Europaparlamentet påminner om att EU:s utvecklingssamarbete måste ha fattigdomsutrotning som huvudmål, liksom också minskning av ojämlikhet och bekämpning av utestängning, varvid ingen får lämnas utanför, samtidigt som enskilda personer måste få egenmakt och rättsstaten, tillsammans med demokratiskt styre och mänskliga rättigheter, måste främjas, jämte hållbar utveckling för alla, såsom det föreskrivs i artiklarna 21 i fördraget om Europeiska unionen och 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Parlamentet håller fast vid att EU:s utvecklingssamarbete måste bygga på partnerländernas utvecklingsagendor och inta ett behovs- och rättighetsbaserat långsiktigt förhållningssätt till migration, med särskilt fokus på de mest utsatta.

3. Europaparlamentet uppmanar EU att anpassa sitt offentliga utvecklingsbistånd till att hantera de bakomliggande orsakerna till fattigdom och att minimera incitamenten till irreguljär migration och orsakerna till tvångsförflyttning av befolkningar genom att förbättra de demokratiska processerna och god samhällsstyrning, skapa möjligheter till engagemang och entreprenörskap för unga, främja jämställdhet, hantera klimatförändringarna och bereda tillgång till tjänster. Parlamentet insisterar på vikten av att utforma en politik som är anpassad till lokala förhållanden, i partnerskap med lokala aktörer.

4. Europaparlamentet uppmanar EU att stärka sina regionala utvecklings- och skyddsprogram inom ramen för de mänskliga rättigheterna och att främja tredjeländers kapacitetsuppbyggnad, konfliktlösning och skydd och främjande av, samt respekt för, de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar EU att uppmuntra och stödja partnerskapsländer i att åstadkomma ett ökat samarbete med internationella organisationer, civilsamhället och regionala organ och organisationer för att underlätta regional rörlighet och bättre uppbåda resurser för att säkerställa att migranter, flyktingar och återvändande personer behandlas med värdighet och i överensstämmelse med internationell humanitär rätt.

5. Europaparlamentet påminner om att det europeiska samförståndet om utveckling, till följd av sin tvärgående natur, erbjuder ett samordnat, helhetsbetonat och strukturerat förhållningssätt till migration, och betraktar migrationen som ett av nyckelområdena för en konsekvent politik för utveckling. Parlamentet efterlyser i detta avseende en regelbundet utvärderad extern migrationspolitik som är förenlig med konsekvent politik för utveckling och bidrar till skyddet av de mänskliga rättigheterna, jämställdhet och egenmakt, fattigdomsutrotning och mänsklig utveckling.

6. Europaparlamentet upprepar att respekten för migranternas mänskliga rättigheter måste kvarstå i centrum för EU:s nya migrations- och asylpolitik, och oroar sig för externaliseringen av EU:s gränsförvaltning och migrationskontroll. Parlamentet insisterar på att EU måste ha en human och säker gränskontroll och sin migrationsförvaltning.

7. Europaparlamentet anser att EU:s nya migrations- och asylpakt skulle kunna förbättras. Parlamentet anser att flyktingars och migranters människovärde bör bilda kärnan i ett nytt förhållningssätt baserat på principerna om solidaritet och delat ansvar, inbegripet en gemensam mottagningspolitik och ett obligatoriskt omplaceringssystem, där det säkerställs full respekt för de mänskliga rättigheterna, internationell rätt, flyktingrätt och sjörätt.

8. Europaparlamentet upprepar att migranter som lider skeppsbrott och dör i Medelhavet utgör en oerhörd tragedi som vi har ett gemensamt ansvar att sätta stopp för. Parlamentet påminner om att sjöräddning är en rättslig skyldighet enligt internationell rätt, i synnerhet i enlighet med artikel 98 i FN:s havsrättskonvention, som fastställer skyldigheten att bistå varje person som råkar i sjönöd. Parlamentet betonar att unionen måste vidta permanenta, kraftfulla och effektiva åtgärder när det gäller sök- och räddningsinsatser till sjöss, först och främst genom ett särskilt EU-uppdrag, i syfte att förhindra att ytterligare liv går till spillo bland migranter som försöker ta sig över Medelhavet.

9. Europaparlamentet påminner om att de flesta migranter rör sig inom sin egen region och ursprungskontinent och att interregional och interkontinental rörlighet bör underlättas. Parlamentet uppmanar till att partnerskapet mellan EU och Afrika och det framtida AVS–EU-avtalet ska stödja den interregionala och interkontinentala rörligheten för personer i enlighet med den afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och Afrikanska unionens protokoll om fri rörlighet för personer, rätt till vistelse och etableringsrätt, vilket bifogats fördraget om upprättandet av Afrikanska ekonomiska gemenskapen.

10. Europaparlamentet håller fast vid att det behövs humanitära korridorer från grannländer och utvecklingsländer till EU. Parlamentet uppmanar EU att bekämpa nätverk för människohandel.

11. Europaparlamentet uppmanar EU att utveckla nya säkra och lagliga inresevägar för migranter och att förbättra de nuvarande inresevägarna. Parlamentet anser att EU bör sträva efter att utveckla en hållbarare politik för cirkulär arbetskraftsmigration i partnerskap med tredjeländer och att tillförsäkra säker dubbelriktad rörlighet, exempelvis i form av migration för arbete och studier.

12. Europaparlamentet upprepar att beviljandet av EU:s utvecklingsbistånd i bilaterala eller multilaterala partnerskap med utvecklingsländer inte får ha som villkor att mottagarna bedriver migrationspolitiskt samarbete med EU, eftersom detta skulle urholka EU:s rättsliga skyldighet till en konsekvent politik för utveckling och dess skyldigheter enligt det europeiska samförståndet om utveckling och likaså det offentliga utvecklingsbiståndets huvudändamål om att utrota fattigdomen, varjämte det skulle strida mot principen om att effektivt bistånd förutsätter egenansvar från mottagarländernas sida. Parlamentet vidhåller att utvecklingsbiståndet inte får vara bundet till EU:s politik för yttre säkerhet och att man fortfarande måste definiera och genomföra ett mer samordnat, strukturerat och helhetsbetonat förhållningssätt till migration, med full respekt för de mänskliga rättigheterna, inbegripet vars och ens rätt att lämna sitt ursprungsland.

13. Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över missbruket av utvecklingsmedel för åtgärder som resulterar i människorättskränkningar vid gränsförvaltning. Parlamentet beklagar djupt de människorättskränkningar som rapporteras från Libyen, Etiopien, Eritrea och Niger och sätts i samband med Europeiska unionens förvaltningsfond för nödåtgärder i Afrika (förvaltningsfonden). Parlamentet uppmanar till inrättande av starka mekanismer för övervakning av förvaltningsfondens människorättskonsekvenser samt ett system för ansvarighet för att förebygga och åtgärda kränkningar av internationell rätt. Parlamentet beklagar djupt att kommissionen i sin rapport om förlängning av förvaltningsfonden inte planerar några förbättringar på detta område. Parlamentet erinrar om att det behövs en ingående undersökning av de påstådda människorättskränkningarna, inbegripet de som ägt rum vid EU:s gränser. Parlamentet välkomnar därför att det i kommissionens nya migrations- och asylpakt införts en ny självständig övervakningsmekanism.

14. Europaparlamentet beklagar djupt att det saknas insyn i förvaltningsfonden och att parlamentet inte medverkar i granskningen av den. Parlamentet vidhåller att partnerländer och civilsamhällesorganisationer bör få medverka närmare. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att lägga fram sin slutgiltiga genomgripande översyn av hur förvaltningsfonden används, för att det ska säkerställas att detta sker i överensstämmelse med EU:s utvecklingsmål, mål i fråga om mänskliga rättigheter och humanitära mål. Parlamentet beklagar att kommissionens begäran om förlängning av förvaltningsfonden inte varit förenad med någon översyn av den, och att det därför inte finns något som visar om sistnämnda mål har bedömts och uppnåtts i vederbörlig ordning. Parlamentet upprepar sin begäran om att få medverka till fullo vid övervakningen och styrningen av EU:s förvaltningsfonder. Parlamentet anser det väsentligt att också de operativa kommittéernas verksamhet övervakas, och ber kommissionen att säkerställa närvaron av en företrädare för Europaparlamentet i dessa kommittéer, och att vidarebefordra detaljerad information om de beslut som fattats.

15. Europaparlamentet upprepar att de budgetmedel inom instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete som är avsedda för migration bör användas för att åtgärda de bakomliggande orsakerna till migrationen och inte vare sig till att kontrollera migrationsströmmar eller bekosta förvaltningen av de yttre gränserna. Parlamentet betonar att instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete bör inbegripa åtgärder som säkerställer ansvarigheten och öppenheten vad gäller utbetalningar och genomförande av migrationsrelaterade projekt, så att deras syfte att åtgärda de bakomliggande orsakerna till migrationen övervakas och bibehålls.

16. Europaparlamentet anser att alla avtal som EU ingår med ursprungs- och transitländer bör säkerställa fullt skydd av människoliv, människovärde och mänskliga rättigheter. Parlamentet uttrycker djup oro över att dessa garantier inte alltid respekteras fullständigt och att migranter och flyktingar ofta får uppleva omänskliga förhållanden vid överföringar och förvar. Parlamentet erinrar i synnerhet om den oacceptabla situationen i förvarsenheter i Libyen, där tusentals människor systematiskt utsätts för godtyckligt kvarhållande i omänskliga förhållanden, tortyr och andra övergrepp, inbegripet våldtäkt, godtyckligt dödande och utnyttjande.

17. Europaparlamentet uttrycker oro över återtagandeklausulerna i vissa rättsligt bindande partnerskaps- och samarbetsavtal med tredjeländer, i synnerhet om där saknas bestämmelser som följer internationell humanitär rätt. Parlamentet uppmanar EU att sträva efter formella avtal med partnerländer om migrationsrörlighet, återvändande och återtagande i enlighet med Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och konventionen angående flyktingars rättsliga ställning (Genèvekonventionen). Parlamentet insisterar på vikten av Europaparlamentets aktiva deltagande i utarbetandet av dessa och befintliga avtal. Parlamentet betonar att framtida partnerskapsavtal bör vara föremål för parlamentarisk tillsyn och grunda sig på principerna om solidaritet, delat ansvar, respekt för mänskliga rättigheter, rättsstatsprincipen samt internationell humanitär rätt.

18. Europaparlamentet vidhåller att migranters återvändande företrädesvis ska vara frivilligt och vidhåller att alla återvändanden måste ske under betryggande omständigheter, med full respekt för de berörda migranternas grundläggande och processuella rättigheter och enbart om det land de ska återsändas till betraktas som säkert. Parlamentet ser positivt på metoden med assisterade frivilliga återvändanden som gör det möjligt för migranter som uttryckligen önskar återvända till sina ursprungsländer att få stöd i alla skeden av återvändandet. Parlamentet uppmanar även medlemsstaterna att till fullo respektera principen om non-refoulement och att införa adekvata rättssäkerhetsgarantier i sina asyl- och gränsförfaranden.

19. Europaparlamentet understryker att behoven och rättigheterna hos människor i utsatta situationer vederbörligen bör beaktas, inbegripet för ensamkommande barn, personer med funktionsnedsättning, kvinnor och barn, och begär att dessa personer omedelbart ska skyddas och härbärgeras på lämpligt sätt.

20. Europaparlamentet betonar att principen om barnets bästa har företräde i allt som rör barn och anser att särskilda förfaranden måste tillämpas för att säkerställa skyddet av alla barn, i enlighet med FN:s konvention om barnets rättigheter.

21. Europaparlamentet betonar de särskilda svårigheter som kvinnor möter vid migration, och efterlyser därför inrättande och stärkande av system för skydd av migrantkvinnor i syfte att förebygga och motverka att de utsätts för våld och övergrepp, försummas och utnyttjas.


INFORMATION OM ANTAGANDET I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande

14.1.2021

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

12

9

2

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Anna-Michelle Asimakopoulou, Hildegard Bentele, Dominique Bilde, Udo Bullmann, Catherine Chabaud, Ryszard Czarnecki, Gianna Gancia, Charles Goerens, Mónica Silvana González, Pierrette Herzberger-Fofana, György Hölvényi, Rasa Juknevičienė, Pierfrancesco Majorino, Erik Marquardt, Norbert Neuser, Janina Ochojska, Jan-Christoph Oetjen, Michèle Rivasi, Christian Sagartz, Marc Tarabella, Tomas Tobé, Miguel Urbán Crespo, Bernhard Zimniok

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Barry Andrews

 


 

SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

12

+

S&D

Udo BULLMANN, Mónica Silvana GONZÁLEZ, Pierfrancesco MAJORINO, Norbert NEUSER

RENEW

Barry ANDREWS, Catherine CHABAUD, Charles GOERENS, Jan-Christoph OETJEN

VERTS/ALE

Pierrette HERZBERGER-FOFANA, Erik MARQUARDT, Michèle RIVAS

THE LEFT

Miguel URBÁN CRESPO

 

9

-

EPP

Anna-Michelle ASIMAKOPOULOU, Hildegard BENTELE, György HÖLVÉNYI, Rasa JUKNEVIČIENĖ, Tomas TOBÉ

ID

Dominique BILDE, Gianna GANCIA, Bernhard ZIMNIOK

ECR

Ryszard CZARNECKI

 

2

0

EPP

Janina OCHOJSKA, Christian SAGARTZ

 

Teckenförklaring:

+ : Ja-röster

- : Nej-röster

0 : Nedlagda röster

 

 


 

YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR MEDBORGERLIGA FRI- OCH RÄTTIGHETER SAMT RÄTTSLIGA OCH INRIKES FRÅGOR (15.1.2021)

<CommissionInt>till utskottet för utrikesfrågor</CommissionInt>


<Titre>över skydd av de mänskliga rättigheterna och EU:s externa migrationspolitik</Titre>

<DocRef>(2020/2116(INI))</DocRef>

Föredragande av yttrande: <Depute>Sira Rego</Depute>

 

FÖRSLAG

Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor uppmanar utskottet för utrikesfrågor att som ansvarigt utskott infoga följande förslag i det förslag till resolution som antas:

A. EU:s tillvägagångssätt i fråga om migrationens externa dimension har föranlett EU att samarbeta med tredjeländer inom området gränskontroll och migrationshantering. Denna ”externalisering” av EU:s gränsförvaltning och migrationskontroll är oroväckande mot bakgrund av de eventuella riskerna för kränkningar av människorättsnormer. EU:s gränskontroll och migrationshantering bör skötas på ett humant och betryggande sätt. EU:s nya migrations- och asylpakt har ett starkt fokus på tredjelandssamarbete. Alla former av samarbete måste vara förankrade i grundläggande rättigheter och mänskliga rättigheter.

B. I artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) föreskrivs att det främsta målet för utvecklingsbiståndet ”ska vara minskning och på sikt utrotning av fattigdom”. Att utvecklingssamarbete alltmer används för migrationskontroll i tredjeländer är således ägnat att inge oro. I bilaterala eller multilaterala partnerskap med utvecklingsländer bör migrationspolitiskt samarbete inte uppställas som villkor för EU:s utvecklingsbistånd.

C. Unionsrätten kräver respekt för grundläggande rättigheter i EU:s alla inre och yttre åtgärder. Mänskliga rättigheter bör bilda ett centralt inslag i EU:s utrikespolitik och externa politik. EU:s externa migrationspolitik bör strikt följa den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna samt unionsrätten och internationell rätt.

D. EU:s externa migrationspolitik bör syfta till att skydda de grundläggande rättigheterna för personer som blivit tvångsförflyttade och behöver internationellt skydd i ursprungs- och transitländer. Det har yppats farhågor om hur den nuvarande politiken påverkar rättigheterna för människor i tredjeländer, särskilt med avseende på människovärdet, rätten till utresa, asyl, integritet, frihet och trygghet, förbudet mot misshandel, refoulement, våldsam avvisning och kollektiva utvisningar samt rättssäkerhetsgarantier.

E. Minst 20 000 människor har omkommit i Medelhavet sedan 2014 och många fler har mist livet utmed migrationsrutterna i Saharaöknen och på andra håll. Det finns samstämmiga rapporter om våldsamma avvisningar och människorättskränkningar utmed EU:s yttre gränser, särskilt gränsen mellan Grekland och Turkiet och gränsen mellan Kroatien och Bosnien och Hercegovina.

F. Att inte undsätta människor i sjönöd och att våldsamt avvisa dem till osäkra hamnar i tredjeländer är ett brott, dels mot internationell sjörätt, enligt vad som stadgas i den internationella konventionen om säkerheten för människoliv till sjöss (Solas) från 1974 och i den internationella sjöräddningskonventionen (SAR-konventionen) från 1979, dels mot rätten till liv och rätten till asyl. Medlemsstaterna bör fullgöra denna skyldighet i hela Medelhavsområdet och inte kriminalisera enskilda personer och organisationer som ger stöd eller bistånd till människor i nöd, såsom kommissionen rekommenderat i sin vägledning från 2020[7]. Att inrätta, genomföra och upprätthålla ändamålsenliga och effektiva sök- och räddningspådrag är en skyldighet enligt internationell rätt och EU bör stödja detta.

G. Sedan 2016 har EU ökat antalet informella avtal och arrangemang med tredjeländer om återvändande och återtagande, däribland gemensamma migrationsförklaringar, samförståndsavtal, gemensamma samarbetsavtal, standardiserade tillvägagångssätt och god praxis. Liksom i formella återtagandeavtal bekräftas i sådana informella arrangemang staternas åtaganden att återta sina medborgare (eller andra) och fastställs förfaranden för att genomföra återvändanden i praktiken. EU har sedan 2016 ingått minst elva informella arrangemang, men bara ett nytt återtagandeavtal. De befintliga informella arrangemangen om migration med tredjeländer innefattar inget skydd av tredjelandsmedborgares rättigheter och inga bestämmelser om avslutande eller tillfälligt inställande mot bakgrund av människorättskränkningar.

H. Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån (Frontex) har spelat en utökad roll i praktiskt och operativt samarbete med tredjeländer, bland annat samarbete om återvändande och återtagande, tillhandahållande av utbildning samt operativt och tekniskt stöd till myndigheter i tredjeländer för gränsförvaltning och gränskontroll, genomförande av insatser eller gemensamma insatser vid EU:s yttre gränser eller på tredjeländers territorier samt utplacering av sambandsmän och operativ personal i tredjeländer.

I. FN:s tidigare särskilda rapportör om migranters mänskliga rättigheter har påtalat bristen på övervakning och ansvarsskyldighet i EU:s migrationsavtal. Han har också dragit slutsatsen att det finns få tecken på att partnerskap för rörlighet blivit till ytterligare fördel för mänskliga rättigheter eller utveckling.

J. Vissa tredjeländer har inom ramen för sitt samarbete med EU förklarat smuggling som straffbart och inskränkt flyttningsrörelsen på det regionala planet. Att migration förklarats straffbart i Niger har påverkat lokala utkomstmöjligheter och fri rörlighet i Västafrikanska staters ekonomiska gemenskap (Ecowas), som sedan 1975 tillämpat en rad protokoll som medger fri rörlighet för personer inom regionen.

K. Ett antal undersökande journalister och människorättsövervakningsgrupper har dokumenterat människorättskränkningar, som – direkt eller indirekt – lär sammanhänga med genomförandet av EU:s migrationspolitik i tredjeländer. Vissa civilsamhällesorganisationer har inlett rättsliga förfaranden mot EU och dess medlemsstater för sådana kränkningar. Ett klagomål har lämnats in till Europeiska revisionsrätten om EU:s finansiering i Libyen, med begäran om att programmet till stöd för Libyens kustbevakning ska avbrytas mot bakgrund av dess brott mot EU:s finansieringsbestämmelser och internationella bestämmelser om mänskliga rättigheter[8]. Ett klagomål har också lämnats in till Internationella brottmålsdomstolen (ICC) mot vissa tjänstemän från EU och medlemsstaterna för att de orsakat tusentals människors död per år, samt refoulement [tvångsåtersändande] av tiotusentals migranter som försökt fly från Libyen och därpå följande mord, deportering, fängslanden, slaveri, tortyr, våldtäkt, förföljelse och andra omänskliga handlingar som begåtts mot dem[9].

L. Kommissionen har ännu inte utvärderat hur genomförandet av dess senare migrationspolitiska ramar, särskilt den övergripande strategin för migration och rörlighet och den nya partnerskapsramen, påverkar tredjelandsmedborgares mänskliga rättigheter eller hur EU:s migrationssamarbete med tredjeländer påverkar de mänskliga rättigheterna. För en sådan utvärdering skulle det bli till nytta med samråd med de folkgrupper som berörs och meningsfullt deltagande från deras sida, och utvärderingen måste få ett omfattande, inkluderande och offentligt format för att säkerställa att EU:s externa migrationspolitik stämmer fullständigt överens med mänskliga rättigheter.

1. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomgripande utvärdera hur EU:s externa migrationspolitik påverkar de mänskliga rättigheterna och därvid särskilt uppmärksamma uttalandet från EU och Turkiet, samarbetet med Libyen, samarbetsavtalet ”Joint Way Forward” med Afghanistan, projekt som genomförs inom ramen för Khartoumprocessen och gränsförvaltningssamarbetet inom ramen för Frontex samt avtalen och insatserna till sjöss inom samma ram.

2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sin utvärdering inbegripa information som insamlats via permanent dialog med civilsamhällesorganisationer och andra aktörer med verksamhet på ort och ställe, och att se efter var och hur man kan få till stånd förbättringar utgående från utvärderingsslutsatserna.

3. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta intensivare med tredjeländer om en övergripande strategi som är förenlig med de mänskliga rättigheterna, särskilt rätten till asyl, förbudet mot misshandel, principen om ”non-refoulement”, rätten till frihet och förbudet mot kollektiva utvisningar.

4. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och EU:s byråer att inte samarbeta med tredjeländer, eller ompröva detta samarbete, också genom att tillfälligt avbryta särskild finansiering och särskilda projekt som blir till fara för de mänskliga rättigheterna för de personer som berörs av dem, något som även bör bli aktuellt om tredjeländer inte visar fullständig aktning för de grundläggande rättigheter som följer både av FN:s konvention från 1951 angående flyktingars rättsliga ställning och av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, och likaså om tredjeländer inte ratificerat dessa konventioner eller inte följer Solas och SAR-konventionen. Parlamentet betonar att EU:s externa migrationspolitik inte bör bli till stöd för att fartyg uppbringas till havs så att människor återförs till en osäker hamn.

5. Med tanke på de allvarliga människorättskränkningarna i Libyen mot flyktingar, asylsökande och migranter, inbegripet sådana som gripits till havs, uppmanar Europaparlamentet kommissionen och medlemsstaterna att snarast se över allt samarbete med den libyska kustbevakningen och tillfälligt avbryta det till dess att tydliga garantier för att de mänskliga rättigheterna efterlevs finns på plats.

6. Europaparlamentet påpekar uttalandet från EU och Turkiet, som blivit till stöd för människorättskränkningar som är oförenliga med EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att snarast se över uttalandet från EU och Turkiet för att se till att det strikt följer människorättsnormer och unionsrätten.

7. Europaparlamentet konstaterar att EU:s tredjelandssamarbete haft sin tyngdpunkt förlagd till att man måste öka antalet återvändanden, och att det därvid inte gjorts någon grundlig bedömning av vilka människorättskränkningar detta föranleder. Parlamentet konstaterar att skärpta gränskontroller och en restriktiv viseringspolitik kan göra det svårare för migranter att resa in i ett land, trots behovet av skydd. Parlamentet betonar att detta kan undergräva, inte bara rätten till utresa ur ett land, utan även rätten till asyl enligt internationell människorättslagstiftning.

8. Europaparlamentet är djupt oroat över de samstämmiga rapporterna om våldsamma avvisningar vid EU:s yttre gränser, under medverkan av aktörer från EU. Parlamentet anser att människorättskränkningar, i synnerhet av asylrätten, som begås av aktörer som deltar i gränsförvaltningen undergräver arbetet för en human och rättighetsbaserad migrationspolitik på global nivå.

9. Europaparlamentet betonar allvaret i påståendena om att Frontexfartyg begått olagligheter och fördömer varje potentiell medverkan till våldsamma avvisningar till sjöss. Parlamentet uppmanar kommissionen att, i egenskap av fördragens väktare, eftertryckligen kräva en oberoende utredning av dessa påståenden och det sätt på vilket Frontex insatser övervakas, för att säkerställa efterlevnaden av internationell rätt och principerna och värdena avseende skyddet av personer i sjönöd. Parlamentet yppar också farhågor med anledning av att Frontex flygövervakning överförts till tredjeländer för att hejda människor som flyr tortyr och omänsklig och förnedrande behandling. Parlamentet påminner om att Frontex verkställande direktör, enligt artikel 46 i förordning (EU) 2019/1896, helt eller delvis ska tillfälligt avbryta eller avsluta all verksamhet om han eller hon anser att det förekommer allvarlig eller sannolikt fortgående underlåtenhet att iaktta grundläggande rättigheter, eller skyldigheter i fråga om internationellt skydd.

10. Europaparlamentet välkomnar att kommissionen erkänt behovet av en oberoende gränsövervakningsmekanism och tagit med ett förslag om detta i EU:s migrations- och asylpakt. Parlamentet yrkar i anslutning till detta på att det inrättas en EU-omfattande mekanism som möjliggör en oberoende utredning av påstådda överträdelser av unionsrätten vid gränserna, för att det ska bli slut på kränkningarna av grundläggande rättigheter och människorättskränkningarna. Parlamentet insisterar på att man måste se till att detta instrument präglas av oberoende, insyn och effektivitet.

11. Europaparlamentet vill att mandatet för Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter ska utvidgas så att byrån kan spela en rådgivande roll i den externa dimensionen av EU:s asyl- och migrationspolitik och delta i övervakningsverksamhet.

12. Europaparlamentet erinrar om att tredjelandssamarbetet som ett led i den externa dimensionen av EU:s migrationspolitik bör vara utvecklingsfrämjande och, genom fattigdomsutrotning och skapande av ekonomiska utsikter, åtgärda de bakomliggande orsakerna till påtvingad migration, varjämte det bör tillgodose behoven på kort och lång sikt hos flyktingar, migranter och folkgrupper i ursprungs-, transit- och destinationsländerna, bidra till kampen mot främlingsfientlighet, rasism och diskriminering, hjälpa oss att säkerställa att flyktingar, migranter och statslösa över hela världen får bättre levnadsvillkor och garanteras tillgång till rättigheter, samt främja oinskränkt aktning för internationell rätt och för unionsrätten. Parlamentet uppmanar EU framför allt att inte hindra den fria rörligheten i Ecowas-regionen, som har en lång tradition av säsongsbunden och cirkulär migration.

13. Europaparlamentet betonar att tredjelandssamarbetet måste bygga på varaktiga partnerskap som blir till ömsesidig nytta. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att politiken för utvecklingssamarbete inte strider mot principerna och målen i artikel 208 i EUF-fördraget, alltså minskning och på sikt utrotning av fattigdom. Parlamentet betonar att partnerskap för rörlighet och gemensamma agendor för migration och rörlighet kan vara effektiva verktyg för att förbättra migrationssamarbetet med tredjeländer.

14. Europaparlamentet uppmanar EU att låta diaspora-, flykting- och migrantledda organisationer, i synnerhet kvinnoledda organisationer, liksom de berörda folkgrupperna och företrädare för civilsamhället medverka vid utformningen, genomförandet och utvärderingen av projekt som förverkligas i tredjeländer.

15. Europaparlamentet insisterar på att dess egen tillsyn och granskning måste öka under hela utformningen, genomförandet och utvärderingen av samarbetsavtalen med tredjeländer om migration. Parlamentet beklagar djupt att kommissionen förbigått Europaparlamentets granskning i sitt samarbete med tredjeländer om migration.

16. Europaparlamentet beklagar djupt att det saknas insyn i Europeiska unionens förvaltningsfond för nödåtgärder i Afrika och att parlamentet inte får vara med om att granska den. Parlamentet uppmanar kommissionen att grundligt se över genomförandet av den ovannämnda förvaltningsfonden, bland annat i form av översyn av dess styrelses sammansättning, och att därvid se till att Europaparlamentet aktivt får medverka, också genom att granska valet av projekt, samt genom att låta lokala civilsamhällesorganisationer med verksamhet på ort och ställe medverka, tillsammans med civilsamhällesorganisationer som arbetar för mänskliga rättigheter, och inbegripa och bygga upp en dialog med dem. Parlamentet yrkar på full insyn i genomförandet av förvaltningsfonden och på att genomgående få information om det.

17. Europaparlamentet fördömer att EU och medlemsstaterna alltmer börjat använda informella arrangemang med tredjeländer, och att man kommit fram till dessa arrangemang utan vare sig vederbörlig parlamentarisk tillsyn eller demokratisk och juridisk övervakning. Parlamentet efterlyser full insyn i sådana arrangemang och tillämpningen av dem. Parlamentet uppmanar kommissionen att i besluten om den externa dimensionen av EU:s migrationspolitik respektera parlamentets rättigheter i enlighet med artikel 218 i EUF-fördraget.

18. Europaparlamentet yrkar på att lämpliga operativa mekanismer och mekanismer för rapportering, övervakning och ansvarsutkrävande, där det också ska ingå effektiva rättsmedel, ska inlemmas överallt i EU:s tredjelandssamarbete, framför allt i informella arrangemang och i det ekonomiska samarbetet. Parlamentet uppmanar kommissionen att i synnerhet inrätta en relevant övervakningsmekanism som präglas av oberoende, insyn, effektivitet och deltagande från civilsamhällets och fältarbetande personers sida, med regelbundet återkommande övervakning vars resultat finns att tillgå för allmänheten.

19. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utveckla säkra och lagliga inresevägar till EU och öka antalet av dem, för att migranter och flyktingar inte ska behöva färdas längsmed farliga vägar, också genom att avsevärt öka medlemsstaternas bidrag till UNHCR:s mål om globala vidarebosättningsbehov samt genom att öppna nya inresevägar för laglig migration från partnerländer, så att de blir värdefulla redskap för att komplettera det bilaterala och multilaterala samarbetet inom området laglig migration och rörlighet. Parlamentet upprepar särskilt att viseringsliberalisering är ett nyckelverktyg för att vi med tredjeländer ska få partnerskap som verkligen blir till ömsesidig nytta.

20. Europaparlamentet framhåller vilken nyckelroll internationella organisationer, såsom UNHCR, Unicef och Internationella organisationen för migration (IOM), spelar för att förbättra skyddet av de mänskliga rättigheterna nära de hem som människor flyr från. Parlamentet uppmanar EU att öka sitt stöd till dessa organisationer och att säkerställa att humanitära organisationer i all sin verksamhet obehindrat kan nå ut till alla migranter som behöver deras hjälp, också i förvarsenheter och vid gränsövergångsställen, så att de kan ge dem humanitärt och medicinskt stöd, inbegripet tjänster för spårande av familjemedlemmar.

21. Europaparlamentet noterar att de flesta av de 18 officiella återtagandeavtal som hittills ingåtts inbegriper transitländers återtagande av tredjelandsmedborgare. Parlamentet understryker att återvändande till transitländer innebär en risk för att de återvändande personerna utsätts för människorättskränkningar. Parlamentet yrkar på bestämmelser för att omsätta mänskliga rättigheter i praktisk handling, inbegripet principen om non-refoulement och åtgärder som syftar till att undvika indirekt eller upprepad refoulement, systematiskt ska tas med i återtagandeavtal och tillfälliga arrangemang. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att se till att de officiella återtagandeavtalen innefattar en upphävandeklausul, så att tillämpningen av dem ensidigt kan inställas, om de skulle föranleda ihållande människorättskränkningar.

22. Europaparlamentet betonar att det i förordning (EU) 2019/1896 krävs att Frontex i god tid säkerställer en konsekvent, transparent, fullständig och korrekt rapportering om sitt tredjelandssamarbete, särskilt om tekniskt och operativt stöd på området gränsförvaltning och återvändande i tredjeländer, utplacering av sambandsmän och detaljerad information om respekten för de grundläggande rättigheterna.

23. Europaparlamentet yrkar på att det i Frontex ad hoc-statusavtal ska tas med särskilda åtgärder som omsätter mänskliga rättigheter i praktisk handling som en del av gränsförvaltningen och en tydlig mekanism för ansvarsutkrävande för människorättskränkningar. Parlamentet uppmanar Frontex att regelbundet informera underutskottet för mänskliga rättigheter, utskottet för utrikesfrågor och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor om all verksamhet som inbegriper tredjelandssamarbete och i synnerhet om den praktiska tillämpningen av mänskliga rättigheter som en del av sådan verksamhet.


INFORMATION OM ANTAGANDET I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande

12.1.2021

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

35

27

2

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Magdalena Adamowicz, Malik Azmani, Katarina Barley, Pietro Bartolo, Nicolas Bay, Vladimír Bilčík, Vasile Blaga, Ioan-Rareş Bogdan, Patrick Breyer, Saskia Bricmont, Joachim Stanisław Brudziński, Jorge Buxadé Villalba, Damien Carême, Caterina Chinnici, Clare Daly, Marcel de Graaff, Lena Düpont, Cornelia Ernst, Laura Ferrara, Nicolaus Fest, Jean-Paul Garraud, Maria Grapini, Sylvie Guillaume, Andrzej Halicki, Balázs Hidvéghi, Evin Incir, Sophia in ‘t Veld, Lívia Járóka, Marina Kaljurand, Assita Kanko, Fabienne Keller, Peter Kofod, Łukasz Kohut, Alice Kuhnke, Jeroen Lenaers, Juan Fernando López Aguilar, Lukas Mandl, Nuno Melo, Roberta Metsola, Nadine Morano, Javier Moreno Sánchez, Maite Pagazaurtundúa, Nicola Procaccini, Emil Radev, Paulo Rangel, Terry Reintke, Ralf Seekatz, Michal Šimečka, Birgit Sippel, Martin Sonneborn, Tineke Strik, Ramona Strugariu, Annalisa Tardino, Tomas Tobé, Dragoş Tudorache, Bettina Vollath, Jadwiga Wiśniewska, Elena Yoncheva, Javier Zarzalejos

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Sira Rego, Miguel Urbán Crespo, Hilde Vautmans, Petar Vitanov

 


SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

35

+

EPP

Jeroen Lenaers

S&D

Katarina Barley, Pietro Bartolo, Caterina Chinnici, Maria Grapini, Sylvie Guillaume, Evin Incir, Marina Kaljurand, Łukasz Kohut, Juan Fernando López Aguilar, Javier Moreno Sánchez, Birgit Sippel, Petar Vitanov, Bettina Vollath, Elena Yoncheva

Renew

Sophia In 'T Veld, Fabienne Keller, Nathalie Loiseau, Maite Pagazaurtundúa, Michal Šimečka, Ramona Strugariu, Dragoş Tudorache, Hilde Vautmans

Verts/ALE

Patrick Breyer, Saskia Bricmont, Damien Carême, Alice Kuhnke, Terry Reintke, Tineke Strik

The Left

Clare Daly, Cornelia Ernst, Sira Rego, Miguel Urbán Crespo

NI

Laura Ferrara, Martin Sonneborn

 

 

-

EPP

Vladimír Bilčík, Vasile Blaga, Ioan-Rareş Bogdan, Lena Düpont, Andrzej Halicki, Balázs Hidvéghi, Lívia Járóka, Lukas Mandl, Nuno Melo, Roberta Metsola, Nadine Morano, Emil Radev, Paulo Rangel, Ralf Seekatz, Tomas Tobé, Javier Zarzalejos

ID

Nicolas Bay, Nicolaus Fest, Jean-Paul Garraud, Marcel De Graaff, Peter Kofod, Annalisa Tardino

ECR

Joachim Stanisław Brudziński, Jorge Buxadé Villalba, Assita Kanko, Nicola Procaccini, Jadwiga Wiśniewska

 

 

0

EPP

Magdalena Adamowicz

Renew

Malik Azmani

 

Teckenförklaring:

+ : Ja-röster

- : Nej-röster

0 : Nedlagda röster

 

 


 

INFORMATION OM ANTAGANDET I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Antagande

17.3.2021

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

43

13

14

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Alviina Alametsä, Alexander Alexandrov Yordanov, Maria Arena, Petras Auštrevičius, Traian Băsescu, Lars Patrick Berg, Anna Bonfrisco, Reinhard Bütikofer, Fabio Massimo Castaldo, Susanna Ceccardi, Włodzimierz Cimoszewicz, Katalin Cseh, Tanja Fajon, Anna Fotyga, Michael Gahler, Giorgos Georgiou, Sunčana Glavak, Raphaël Glucksmann, Klemen Grošelj, Bernard Guetta, Márton Gyöngyösi, Sandra Kalniete, Karol Karski, Dietmar Köster, Andrius Kubilius, Ilhan Kyuchyuk, David Lega, Miriam Lexmann, Nathalie Loiseau, Antonio López-Istúriz White, Jaak Madison, Claudiu Manda, Lukas Mandl, Thierry Mariani, David McAllister, Vangelis Meimarakis, Sven Mikser, Francisco José Millán Mon, Javier Nart, Gheorghe-Vlad Nistor, Demetris Papadakis, Kostas Papadakis, Tonino Picula, Manu Pineda, Kati Piri, Giuliano Pisapia, Jérôme Rivière, Nacho Sánchez Amor, Isabel Santos, Jacek Saryusz-Wolski, Andreas Schieder, Radosław Sikorski, Jordi Solé, Sergei Stanishev, Tineke Strik, Hermann Tertsch, Hilde Vautmans, Harald Vilimsky, Idoia Villanueva Ruiz, Thomas Waitz, Witold Jan Waszczykowski, Charlie Weimers, Isabel Wiseler-Lima, Salima Yenbou, Željana Zovko

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Markéta Gregorová, Marisa Matias, Nicolae Ştefănuță

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 209.7)

Charles Goerens, Stelios Kympouropoulos, Leopoldo López Gil

 


 

SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

43

+

NI

Fabio Massimo Castaldo

PPE

Alexander Alexandrov Yordanov, Sandra Kalniete, David Lega, Miriam Lexmann, Antonio López-Istúriz White, Vangelis Meimarakis, Francisco José Millán Mon, Isabel Wiseler-Lima, Stelios Kympouropoulos, Leopoldo López Gil

RENEW

Petras Auštrevičius, Katalin Cseh, Klemen Grošelj, Bernard Guetta, Ilhan Kyuchyuk, Nathalie Loiseau, Javier Nart, Hilde Vautmans, Nicolae Ştefănuță, Charles Goerens

S&D

Maria Arena, Włodzimierz Cimoszewicz, Tanja Fajon, Raphaël Glucksmann, Dietmar Köster, Claudiu Manda, Sven Mikser, Demetris Papadakis, Tonino Picula, Kati Piri, Giuliano Pisapia, Nacho Sánchez Amor, Isabel Santos, Andreas Schieder, Sergei Stanishev

VERTS/ALE

Alviina Alametsä, Reinhard Bütikofer, Jordi Solé, Tineke Strik, Markéta Gregorová, Thomas Waitz, Salima Yenbou

 

13

-

ECR

Anna Fotyga, Karol Karski, Jacek Saryusz-Wolski, Hermann Tertsch, Witold Jan Waszczykowski, Charlie Weimers

ID

Lars Patrick Berg, Anna Bonfrisco, Susanna Ceccardi, Thierry Mariani, Jérôme Rivière, Harald Vilimsky

NI

Kostas Papadakis

 

14

0

The Left

Giorgos Georgiou, Manu Pineda, Idoia Villanueva Ruiz, Marisa Matias

NI

Márton Gyöngyösi

PPE

Traian Băsescu, Michael Gahler, Sunčana Glavak, Andrius Kubilius, David McAllister, Lukas Mandl, Gheorghe-Vlad Nistor, Radosław Sikorski, Željana Zovko

 

Teckenförklaring:

+ : Ja-röster

- : Nej-röster

0 : Nedlagda röster

 

 

[1] EUT L 189, 27.6.2014, s. 93.

[2] EUT C 215, 19.6.2018, s. 111.

[3] EUT C 294, 12.8.2016, s. 18.

[4] EUT C 346, 21.9.2016, s. 47.

[5] EUT C 58, 15.2.2018, s. 9.

[6] EUT C 101, 16.3.2018, s. 47.

[7] Kommissionens vägledning av den 23 september 2020 om genomförandet av EU-reglerna om definition och förebyggande av hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse, (C(2020) 6470).

[8] Global Legal Action Network (GLAN): EU financial complicity in Libyan migrant abuses.

[9] Meddelandet EU Migration Policies in the Central Mediterranean and Libya (2014-2019), från deltagare i seminariekursen Capstone on Counter-Terrorism and International Crimes, till åklagarämbetet vid Internationella brottmålsdomstolen.

Senaste uppdatering: 14 april 2021Rättsligt meddelande - Integritetspolicy