BETÄNKANDE om EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030: Ge naturen större plats i våra liv

31.5.2021 - (2020/2273(INI))

Utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet
Föredragande: César Luena
Föredragande av yttrande (*):
Saskia Bricmont, utskottet för internationell handel
Isabel Carvalhais, utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling
(*) Förfarande med associerade utskott – artikel 57 i arbetsordningen

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030: Ge naturen större plats i våra liv

(2020/2273(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

– med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 maj 2020, EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030: Ge naturen större plats i våra liv (COM(2020)0380),

– med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 december 2019 om den europeiska gröna given (COM(2019)0640) och av sin resolution av den 15 januari 2020 om samma ämne[1],

– med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 maj 2020 Från jord till bord-strategin – för ett rättvisare, hälsosammare och miljövänligare livsmedelssystem (COM(2020)0381),

– med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 februari 2016 EU:s handlingsplan mot olaglig handel med vilda djur och växter (COM(2016)0087),

– med beaktande av kommissionens rapport av den 2 oktober 2015 om halvtidsöversynen av strategin för biologisk mångfald i EU fram till 2020 (COM(2015)0478),

– med beaktande av kommissionens meddelande av den 23 juli 2019 om intensifierade EU:s insatser för att skydda och återställa världens skogar (COM(2019)0352) och parlamentets resolution av den 16 september 2020 om intensifierade EU-insatser för att skydda och återställa världens skogar[2],

– med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1386/2013/EU av den 20 november 2013 om ett allmänt miljöhandlingsprogram för unionen till 2020, Att leva gott inom planetens gränser[3] och förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut av den 14 oktober 2020 om ett nytt allmänt miljöhandlingsprogram för unionen till 2030 (COM(2020)0652),

– med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG av den 17 juni 2008 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på havsmiljöpolitikens område (ramdirektiv om en marin strategi)[4],

– med beaktande av den globala bedömningsrapporten av den 31 maj 2019 om biologisk mångfald och ekosystemtjänster från den mellanstatliga plattformen för biologisk mångfald och ekosystemtjänster (IPBES),

– med beaktande av FN-konventionen om biologisk mångfald och partskonferensens kommande 15:e möte (COP15),

– med beaktande av FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling och målen för hållbar utveckling,

– med beaktande av bedömningsrapporten Global Biodiversity Outlook 5 av den 15 september 2020 från sekretariatet för konventionen om biologisk mångfald,

– med beaktande av rapporterna från den mellanstatliga panelen för klimatförändringar, särskilt den särskilda rapporten av den 24 september 2019 om havet och kryosfären i ett förändrat klimat, den särskilda rapporten av den 8 augusti 2019 om klimatförändringar och mark och den särskilda rapporten av den 8 oktober 2018 om global uppvärmning på 1,5 °C,

– med beaktande av konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter (Cites),

– med beaktande av konventionen om skydd av flyttande vilda djur,

– med beaktande av Förenta nationernas havsrättskonvention,

– med beaktande av konventionen om skydd av Medelhavet mot förorening, konventionen om skydd av Svarta havet mot föroreningar, Helsingforskonventionen om skydd av Östersjöområdets marina miljö och konventionen för skydd av den marina miljön i Nordostatlanten,

– med beaktande av rapporterna från FN:s särskilda rapportör av den 24 januari 2018 och av den 15 juli 2020 om mänskliga rättigheter avseende åtnjutandet av en säker, ren, hälsosam och hållbar miljö,

– med beaktande av FN-ledarnas löfte om naturen av den 28 september 2020 om att stå enade för att vända förlusten av biologisk mångfald senast 2030 för hållbar utveckling,

– med beaktande av Europeiska miljöbyråns rapport av den 4 december 2019, The European environment ‒ state and outlook 2020, Knowledge for a transition to a sustainable Europe,

– med beaktande av Europeiska miljöbyråns rapport av den 19 oktober 2020, State of nature in the EU – Results from reporting under the nature directives 2013–2018,

– med beaktande av rapporten Global Resources Outlook 2019 från FN:s miljöprograms internationella resurspanel,

– med beaktande av rapporten från IPBES-workshoppen om biologisk mångfald och pandemier av den 29 oktober 2020,

– med beaktande av 2020 års rapport från FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) om situationen för världens fiske och vattenbruk,

– med beaktande av det gemensamma forskningscentrumets rapport av den 13 oktober 2020, Mapping and Assessment of Ecosystems and their Services: An EU ecosystem assessment,

– med beaktande av revisionsrättens särskilda rapporter av den 5 februari 2020, Hållbar användning av växtskyddsmedel: begränsade framsteg med att mäta och minska risker, av den 5 juni 2020, Biologisk mångfald i odlingslandskapet: GJP:s bidrag har inte hejdat minskningen, av den 9 juli 2020, Skydd av vilda pollinatörer i EU – kommissionens initiativ har inte burit frukt, och av den 26 november 2020, Den marina miljön: EU:s skydd är brett men saknar djup,

– med beaktande av Europeiska miljöbyråns briefing av den 6 oktober 2020, Management effectiveness in the EU’ s Natura 2000 network of protected areas,

– med beaktande av Europeiska miljöbyråns briefing av den 11 januari 2021, Growth without economic growth,

– med beaktande av resultatet från den särskilda tekniska expertgruppen om konventionen om biologisk mångfald om riskbedömning av den 15 april 2020,

– med beaktande av sin resolution av den 16 januari 2020 om det 15:e mötet i partskonferensen (COP15) för konventionen om biologisk mångfald[5],

– med beaktande av sin resolution av den 28 november 2019 om klimat- och miljönödläget[6],

– med beaktande av sin resolution av den 14 mars 2019 om den årliga strategiska rapporten om genomförandet och uppnåendet av målen för hållbar utveckling[7],

– med beaktande av sin resolution av den 22 oktober 2020 med rekommendationer till kommissionen om en EU-rättslig ram för att stoppa och vända den globala avskogning som drivs av EU[8],

– med beaktande av sin resolution av den 15 november 2017 om en handlingsplan för naturen, människorna och näringslivet[9],

– med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2016 om Japans beslut om att återuppta valfisket under säsongen 2015–2016[10] och av den 12 september 2017 om valjakt i Norge[11],

– med beaktande av sin resolution av den 10 juli 2020 om en kemikaliestrategi för hållbarhet[12],

– med beaktande av sin resolution av den 9 september 2020 om Europaåret för grönare städer 2022[13],

– med beaktande av artikel 191 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

– med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan),

– med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

– med beaktande av yttrandena från utskottet för internationell handel, utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, utskottet för utrikesfrågor samt fiskeriutskottet,

– med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A9-0179/2021), och av följande skäl:

A. Europaparlamentet har utlyst klimat- och miljönödläge och har förpliktat sig att skyndsamt vidta de konkreta åtgärder som behövs för att bekämpa och begränsa detta hot innan det är för sent[14]. Förlusten av biologisk mångfald och klimatförändringarna är sammanlänkade och förstärker varandra[15] och utgör lika stora hot mot livet på vår planet och bör därför skyndsamt hanteras tillsammans.

B. Naturen försämras i en takt och omfattning som aldrig tidigare har skådats i människans historia. Globalt riskerar uppskattningsvis en miljon arter i världen att utrotas[16], medan bara 23 % av arterna och 16 % av livsmiljöerna i EU:s naturdirektiv har gynnsam status[17].

C. EU:s strategi för biologisk mångfald 2030 och det kommande internationella avtalet inom ramen för FN:s konvention om biologisk mångfald ska lägga fast EU:s ramar och de globala ramarna för biologisk mångfald fram till 2030.

D. 2021 kommer att vara ett avgörande år för den biologiska mångfalden och 15:e partskonferensen för konventionen om biologisk mångfald (COP15) bör få samma betydelse för den biologiska mångfalden som Parisavtalet för klimatet. COP15 och COP26 från FN:s ramkonvention om klimatförändringar ger en unik möjlighet att växla från en reaktiv modell till en proaktiv, försiktig modell och skapa de djupgående förändringar som krävs.

E. EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030 är ett av nyckelinitiativen inom den europeiska gröna given. EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030 och Från jord till bord-strategin kommer tillsammans med andra strategier att forma förändringen för att skydda naturen och bevara livsmiljöer och arter.

F. Tillgängliga rön tyder på att det inte är för sent att stoppa och vända den pågående trenden med minskad biologisk mångfald[18]. Detta kommer emellertid att kräva omfattande förändringar.

G. Människan är en del av naturen och naturen har ett inneboende värde. Biologisk mångfald utgör en integrerad del av världsarvet.

H. Utrotning av arter är bestående, hotar ekosystem och tillhandahållande av ekosystemtjänster samt utgör ett hot mot människors välbefinnande och överlevnad. Internationella naturvårdsunionen (IUCN) har förklarat att 160 arter har utrotats enbart under det senaste årtiondet.

I. IPBES beräknar att 90 % av marken kommer att ha förändras betydligt till 2050 och att 75 % av marken redan har förändrats betydligt. 85 % av våtmarksområdena har redan försvunnit.

J. Biologisk mångfald är avgörande för livsmedelssäkerheten, människors välbefinnande och utvecklingen världen över.

K. EU måste utnyttja möjligheterna att införliva de lärdomar som har dragits av covid-19-pandemin i sin politik och i sina mål.

L. 70 % av de sjukdomar och pandemier som uppkommer har sitt ursprung bland djur[19]. Covid-19-pandemin har visat att metoder som belastar den biologiska mångfalden kan medföra ökade risker för människors och djurs hälsa.

M. Förstörelsen av livsmiljöer och handel med vilda djur ökar kontakterna mellan människor och vilda djur och kommer att vara en viktig faktor för framtida uppkomst och spridning av virussjukdomar[20].

N. Den biologiska mångfalden bidrar positivt till människans hälsa, mot bakgrund av att upp till 80 % av de läkemedel som människan använder har naturligt ursprung[21].

O. EU har fler skyddade områden än någon annan region i världen[22]. Det nuvarande nätverket av rättsligt skyddade områden, inklusive områden som omfattas av strikt skydd, är inte tillräckligt för att skydda den biologiska mångfalden[23].

P. EU står fortfarande inför stora brister när det gäller genomförandet för att hantera Natura 2000-nätverket på ett effektivt sätt.

Q. Natura 2000 bidrar till att bevara arter, men många hotade arter skyddas inte av detta nätverk[24].

R. Natura 2000 har beräknats stödja 52 000 direkta och indirekta arbetstillfällen i bevarandet och 3,1 miljoner (en fjärdedel) av arbetstillfällena inom turism har kopplingar till skyddsområden[25]. Utökningen av skyddsområdena har till syfte att skydda den biologiska mångfalden, men bidrar även till begränsning av och anpassning till klimatförändringarna och genererar betydande avkastning genom investeringar och skapandet av arbetstillfällen.

S. Europeiska revisionsrätten har belyst allvarliga brister i EU:s politiska strategier för att skydda eller återställa den biologiska mångfalden, inbegripet, men inte begränsat till, otillräckliga åtgärder för att skydda eller återställa den biologiska mångfalden, bristande genomförande och finansiering och olämpliga indikatorer för att mäta framstegen[26]. EU bör avhjälpa och ta i tu med dessa brister i sin framtida politik.

T. Ungefär 75 % av världens livsmedelsgrödor är beroende av insektspollinatörer[27] och antalet pollinatörer har minskat dramatiskt under de senaste årtiondena. Bevarandet av den biologiska mångfalden och bevarandet av insekter är direkt kopplade till varandra.

U. Det vägledande dokumentet om bin från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) har ännu inte antagits och dess översyn har inte slutförts.

V. Europaparlamentet har antagit en resolution om EU-initiativet om pollinatörer den 18 december 2019[28], vilken bekräftar dess starka ställningstagande för att pollinatörer måste skyddas.

W. Ramen för åtgärderna inom det nuvarande EU-initiativet för pollinatörer kräver förstärkning och integrering i all EU:s sektorspolitik.

X. Övervakning, forskning och annan aktivitet som hör samman med insektsskydd är fragmenterade samt är ofta otillräckliga och underfinansierade eller obefintliga på nationell nivå.

Y. Det föreligger en koppling mellan förlust av biologisk mångfald och ekonomiska verksamheter. Ekonomiska verksamheter bör respektera planetens gränser.

Z. Bevarandet av biologisk mångfald och ekosystem har direkta och indirekta ekonomiska fördelar för de flesta sektorer i ekonomin och främjar att våra ekonomier och samhällen fungerar. Alla företag är antingen direkt eller indirekt beroende av ekosystemtjänster. En bättre politik för biologisk mångfald som omfattar effektiva åtgärder kan stärka ekonomin och tillhandahålla nya sysselsättningsmöjligheter.

AA. De viktigaste direkta orsakerna till förlusten av biologisk mångfald är förändrad mark- och havsanvändning, utvinning av naturresurser, klimatförändringar, föroreningar och invasiva främmande arter[29]. Utöver bevarande och återställande av natur är åtgärder för mångfaldsförlustens drivkrafter, särskilt i de sektorer som nyttjar marken och omvandlar livsmedel, avgörande för en effektiv strategi för biologisk mångfald efter 2020[30].

AB. Jord är en gemensam resurs[31] och markens biologiska mångfald är under ökande press. Övervakningen av markens biologiska mångfald i hela EU, inbegripet trender när det gäller bredd och volym, bör på lång sikt komplettera regelbundna statistiska ramundersökningar av markanvändning och marktäckning med avseende på fysiokemiska parametrar.

AC. Den biologiska mångfalden i jordbruket omfattar alla delar av den biologiska mångfalden som är relevanta för livsmedel och jordbruk och alla delar av den biologiska mångfalden som jordbrukens ekosystem, även kallade agroekosystem, består av, inbegripet mångfald och variationer vad gäller djur, växter och mikroorganismer på genetisk nivå samt art- och ekosystemnivå som är nödvändiga för att upprätthålla agroekosystemets huvudsakliga funktioner, dess struktur och processer.

AD. Av den långsiktiga utvecklingen bland populationer av ängsfjärilar och allmänt förekommande fåglar på jordbruksmark och skogsmark framgår det att odlingslandskapets biologiska mångfald i EU har minskat kraftigt[32]. Detta beror främst på förlust, fragmentering och förstöring av naturliga ekosystem, som främst orsakas av ett intensifierat jordbruk, intensivt skogsbruk, nedläggning av jordbruksmark och stadsutbredning[33].

AE. Hållbar förvaltning av jordbruksmark kan bidra till bredare ekosystemfunktioner såsom skydd av biologisk mångfald, koldioxidbindning, bibehållande av vatten- och luftkvalitet, bevarande av markfuktighet genom minskad avrinning, möjligheter till infiltration av vatten i marken och erosionskontroll.

AF. På grundval av biomassa uppskattas merparten av alla jordens däggdjur utgöra boskap och endast en liten andel vilda djur. Dessutom föreligger det en oroande låg nivå av genetisk mångfald bland fåglarna[34].

AG. Fiskeri-, vattenbruks- och beredningssektorerna kan bidra till att FN:s mål för hållbar utveckling uppnås.

AH. Vetenskapliga undersökningar har väckt oro för de omfattande långsiktiga negativa effekter som användningen av vissa fångstmetoder kan få på havens biologiska mångfald och den marina miljön.

AI. Fiskare kan bidra till att förhindra miljöförstöring och bevara den marina miljön genom att använda hållbara metoder och hållbar teknik.

AJ. Vissa fiskarter såsom stören har nästan utrotats till följd av att deras livsmiljöer försämrats och deras vandringsvägar avbrutits samt överexploatering genom bland annat fiske.

AK. Trots vissa bekräftade förbättringar vad gäller hållbarheten vid utnyttjandet av marina resurser i vissa havsområden är situationen fortfarande prekär i andra havsområden, särskilt i Medelhavet.

AL. EU har fastställt vissa mål i ramdirektivet om en marin strategi. Det krävs fortfarande åtgärder för att uppnå målet om god miljöstatus hos vattenförekomster.

AM. Europeiska revisionsrätten har uppgett[35] att även om det finns en ram för att skydda den marina miljön har EU:s skyddsregler inte medfört tillräckligt skydd av ekosystem och livsmiljöer och att dagens marina skyddsområden endast ger ett begränsat skydd.

AN. Skogarna utgör 43 % av EU:s markareal och innehåller 80 % av dess landbaserade biologiska mångfald[36]. Skogsbruk är den näst största kategorin med rapporterade påfrestningar för arter[37], som särskilt påverkar leddjur, däggdjur och icke-vaskulära växter. Många skogsberoende arter påverkas negativt av avlägsnandet av döda, döende och gamla träd[38], minskning av naturskogar och vissa skogsbruksmetoder, såsom kalhuggning.

AO. Skogarna hyser mer än 75 % av världens landbaserade biologiska mångfald[39]. Parlamentet har lämnat rekommendationer till kommissionen om en EU-rättslig ram för att stoppa och vända den globala avskogning och försämring av skogar och ekosystem som drivs av EU[40].

AP. En god miljöstatus och sunda ekosystem är avgörande vid bekämpningen av klimatförändringarna, eftersom ekosystemen spelar en grundläggande roll för begränsningen av och anpassningen till klimatförändringarna. Klimatförändringarna påverkar den biologiska mångfalden i och med att klimatvariabler avgör till stor del den geografiska spridningen av arter. I områden där klimatet inte längre är lämpligt ändrar vissa arter sitt geografiska område och andra blir utrotade lokalt.

AQ. Naturbaserade lösningar och ekosystembaserade strategier har potential att ge en stark politisk koppling mellan de tre Riokonventionerna och hantera klimatförändringar och förlust av biologisk mångfald på ett integrerat sätt.

AR. Enligt IPBES är föroreningar en av de fem orsakerna till förlusten av biologisk mångfald. Det beräknas att det finns gedigen information om cirka 500 kemikalier, medan Europeiska kemikaliemyndigheten i april 2019 ansåg att 450 ämnen var tillräckligt reglerade. Ytterligare 10 000 substanser anses ha relativt väl beskrivna risker, medan det finns begränsad riskinformation för cirka 20 000 ämnen . För majoriteten, omkring 70 000 ämnen , finns det knappt någon information om risker vad gäller faror eller exponeringar. Stora kunskapsluckor när det gäller alla konsekvenser av kemikalier på den biologiska mångfalden och miljön måste skyndsamt stängas.

AS. Ljusföroreningar förändrar de naturliga nattljusnivåerna för människor, djur och växter, och påverkar därmed den biologiska mångfalden negativt, bland annat genom att rubba balansen för djurs migrerande, nattliga och reproduktiva aktivitet, vilket också leder till förlust av insekter och pollinatörer, som med dödlig effekt dras till artificiellt ljus.

AT. Enligt det gemensamma forskningscentrumets rapport 2020[41] finns invasiva främmande arter nu i alla ekosystem och hotar ekosystem i städer och särskilt gräsmarker.

AU. De rådande negativa trenderna inom biologisk mångfald och ekosystem kommer inte bara att undergräva framstegen när det gäller miljömålen för hållbar tillväxt, utan även vad gäller de mål för hållbar tillväxt som hör samman med fattigdom, svält, hälsa, vatten, städer och klimat. Förlusten och försämringen av den biologiska mångfalden måste därför betraktas inte bara som en miljöfråga, utan även som en utvecklingsmässig, ekonomisk, social och moralisk fråga.

AV. Nästan 80 % av den biologiska mångfalden i EU finns för närvarande i de yttersta randområdena och utomeuropeiska länder och territorier[42].

AW. EU och dess medlemsstater måste fullgöra sina internationella skyldigheter i fråga om biologisk mångfald och mänskliga rättigheter, utöver sina skyldigheter om politisk samstämmighet i de yttre åtgärderna, i överensstämmelse med sina skyldigheten enligt stadgan att integrera en hög miljöskyddsnivå och förbättringen av miljöns kvalitet i EU:s politik, och i överensstämmelse med principen om hållbar utveckling.

AX. Det arbete som FN:s särskilde rapportör för mänskliga rättigheter och miljö utför kan bana väg för utformningen av en rättslig ram för skyldigheter på människorättsområdet avseende bevarande och hållbart utnyttjande av den biologiska mångfalden. Antalet människorättsförsvarare som arbetar med miljö- och markfrågor och har utsatts för angrepp har ökat avsevärt världen över under de senaste åren.

AY. Urbefolkningar och lokalsamhällen äger, förvaltar, använder eller utnyttjar uppskattningsvis minst en fjärdedel av världens landareal. FN:s  deklaration om urfolks rättigheter erkänner urbefolkningars kollektiva och individuella rättigheter. Urfolk och lokalsamhällen spelar en viktig roll för att bevara världens biologiska mångfald och de globala målen för biologisk mångfald kan inte uppnås utan att deras rättigheter erkänns.

AZ. Både den olagliga och den lagliga handeln med och användningen av vilda djur bidrar i betydande utsträckning till minskningen av biologisk mångfald och förstörelsen av naturliga livsmiljöer, och exploateringen av vilda djur bidrar till uppkomsten och spridningen av infektionssjukdomar[43].

BA. Enligt IPBES och FN:s klimatpanel är havens biologiska mångfald allvarligt hotad[44]. Europeiska miljöbyrån har utfärdat varningar om hur Europas marina miljö i dag är förstörd och påpekat att våra marina ekosystem snabbt måste återställas genom åtgärder mot påverkan från mänsklig verksamhet på den marina miljön[45]. Platser med stor biologisk mångfald till havs, exempelvis korallrev, mangroveskog och sjögräsbäddar, är kraftigt försämrade och hotade av klimatförändringar och föroreningar.

BB. Havet bildar en helhet och det är viktigt med en god miljöstatus för att säkerställa resiliens och fortsatt tillhandahållande av ekosystemtjänster såsom koldioxidupptagning och syreproduktion. Klimatmekanismerna beror på hälsotillståndet för de ekosystem i oceanerna och haven som nu påverkas av global uppvärmning, förorening, överexploatering av havens biologiska mångfald, försurning, syreminskning och erosion utmed kusterna. FN:s klimatpanel påminner om att havet är en del av lösningen när det gäller att begränsa klimatförändringarnas effekter och anpassa sig till dem[46].

BC. 80 % av det marina skräpet är landbaserat och 150 ton plast har samlats i våra hav[47] och 80 % av städernas avlopp släpps ut i havet. Den sammanlagda mängden av allt skräp som flyter omkring på havsytan utgör endast 1 % av den plast som dumpas i havet[48].

BD. Den blå ekonomin utgör en möjlighet till hållbar utveckling av havs- och kustaktiviteter.

BE. Gemensamma initiativ mellan människor, kommuner, föreningar, företag, utbildningsinstitutioner och andra berörda parter inom samhället om skydd och återställande av biologisk mångfald bör uppmuntras.

BF. För att strategin ska kunna genomföras på ett framgångsrikt sätt krävs det ett effektivt samarbete på EU-nivå och medlemsstatsnivå som omfattar alla berörda parter.

Biologisk mångfald – aktuell status

1. Europaparlamentet välkomnar EU:s nya strategi för biologisk mångfald 2030 och dess ambitionsnivå.

2. Europaparlamentet välkomnar vidare den övergripande ambitionen att senast 2050 säkerställa att alla världens ekosystem har återställts, är motståndskraftiga och skyddas i tillräcklig utsträckning. Parlamentet betonar att alla åtgärder bör vidtas för att uppnå detta mål så snart som möjligt.

3. Europaparlamentet anser att överensstämmelse bör säkerställas vid genomförandet av strategin med andra strategier från den europeiska gröna given, såsom Från jord till bord-strategin. Parlamentet framhåller vikten av de tre dimensionerna av hållbar utveckling: miljömässig, ekonomisk och social. Parlamentet erinrar om att den miljömässiga dimensionen, inbegripet biologisk mångfald och bevarande av ekosystem, främjar de andra två dimensionerna och utgör grunden för hållbar utveckling och uppnåendet av målen för hållbar utveckling.

4. Europaparlamentet erinrar om att man skyndsamt måste stärka visionen för haven i Europeiska unionens nya strategier, särskilt i uppföljningen av den gröna given för Europa, strategin för biologisk mångfald samt Från jord till bord-strategin.

5. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att basera varje lagförslag på en heltäckande konsekvensbedömning som beaktar de samlade effekterna och kostnaderna både för att vidta åtgärder och för att inte vidta åtgärder när det gäller omedelbara och långsiktiga effekter.

6. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att komplettera det enda verktyg som för närvarande används för att bedöma miljöaspekter när den genomför en konsekvensbedömning med verktyg genom vilka konsekvenser för biologisk mångfald, resursanvändning och föroreningar undersöks.

7. Europaparlamentet erinrar om slutsatserna i IPBES-rapporten från 2019, enligt vilka naturen globalt förstörs i en takt som saknar motstycke i människans historia och runt en miljon arter är utrotningshotade av de uppskattade totalt över åtta miljoner arterna.

8. Europaparlamentet konstaterar att detta är den tredje strategin för biologisk mångfald som syftar till att stoppa förlusten av biologisk mångfald i EU. Parlamentet beklagar emellertid att den biologiska mångfalden i EU fortfarande minskar och beklagar djupt att EU inte har uppnått målen i strategin för biologisk mångfald 2020 eller de globala Aichimålen.

9. Europaparlamentet betonar att målen i strategin för biologisk mångfald för 2030 måste uppnås fullt ut. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att förplikta sig att vidta betydande och ytterligare åtgärder för att bevara och återställa den biologiska mångfalden för att fullt ut uppnå de nya målen, vilka bör definieras tydligt och vara mätbara.

10. Europaparlamentet betonar att covid-19-pandemin än en gång har tydliggjort betydelsen av ”One health”-principen i beslutsfattandet, varav framgår att människors, djurs och miljöns hälsa är sammanlänkade och att det omedelbart krävs djupgående förändringar i hela samhället. Parlamentet understryker kommissionens viktiga roll för att samordna och stödja One Health-strategin i EU och verka för den i alla internationella forum. Parlamentet manar till nytänkande och en snabb, fullständig anpassning av EU:s nuvarande politik till de nödvändiga förändringarna.

11. Europaparlamentet konstaterar att de bakomliggande orsakerna till pandemier omfattar samma globala miljöförändringar som driver på förluster av biologisk mångfald och klimatförändringar[49] såsom ändrad markanvändning och laglig och olaglig handel med och förtäring av vilda djur. Europaparlamentet påpekar att risken för pandemier kan minskas avsevärt genom att man skär ner på de mänsklig aktiviteter som ger upphov till förlust av biologisk mångfald och att det kostar uppskattningsvis 100 gånger mindre att minska pandemiriskerna än att hantera pandemier[50].

12. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att fullt ut beakta vetenskapliga belägg, rapporter och rekommendationer om zoonoser och pandemier, inbegripet rapporten från IPBES arbetsseminarium om biologisk mångfald och pandemier[51], rapporten från FN:s miljöprogram av den 6 juli 2020, Preventing the next pandemic – Zoonotic diseases and how to break the chain of transmission[52], och trepartskonceptdokumentet från världshälsoorganisationen (WHO), FAO och Världsorganisationen för djurhälsa (OIE) från april 2010, Sharing responsibilities and coordinating global activities to address health risks at the animal-human-ecosystems interfaces partnership, to combat human-animal-environment health risks[53].

13. Europaparlamentet välkomnar den planerade förstärkningen av EU:s åtgärder mot pandemier och andra hot mot hälsan som del av den europeiska hälsounionen[54], inbegripet fastställandet av en hälsokris i EU och en pandemiplan såsom föreskrivs i kommissionens nya förslag om allvarliga gränsöverskridande hot mot människors hälsa[55], vilket bör omfatta pandemier med zoonotiskt ursprung.

Skydd och återställande

14. Europaparlamentet uttrycker starkt stöd för EU:s mål om skydd för minst 30 % av EU:s havs- och landområden, som omfattar en mångfald av ekosystem såsom skogar, våtmarker, torvmarker, gräsmarker och kustekosystem och strikt skydd för minst 10 % av EU:s havs- och landområden, däribland alla kvarvarande ur- och natururskogar och andra koldioxidrika ekosystem. Parlamentet betonar att dessa mål bör vara bindande och bör genomföras av medlemsstaterna på nationell nivå, i samarbete med regionala och lokala myndigheter, i överensstämmelse med vetenskapligt baserade kriterier och mångfaldsbehov, med beaktande av skillnader när det gäller storlek och andel av naturområden i varje medlemsstat och regionala och lokala omständigheter.

15. Europaparlamentet betonar att det genom dessa skyddade områden bör skapas ett ekologiskt sammanhängande och representativt nätverk som bygger på befintliga skyddsområden. Parlamentet understryker att man utöver att utöka skyddsområdena även måste säkerställa deras kvalitet, inbegripet genom tillräcklig finansiering och tillämpning av tydliga och effektiva bevarandeplaner, korrekt förvaltning, tillfredsställande övervakning och utvärdering och effektivt verkställande av relevant lagstiftning.

16. Europaparlamentet påminner om att enligt internationella rekommendationerna från Internationella naturvårdsunionen bör miljöskadlig industriverksamhet och infrastrukturutveckling vara förbjuden i alla kategorier av skyddsområden[56].

17. Europaparlamentet betonar att en tydlig definition av strikt skydd måste fastställas. Parlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med medlemsstaterna klargöra vilka former av mänsklig verksamhet som eventuellt kan anses tillåtna enligt strikt skyddsstatus när de inte medför någon väsentlig inverkan på naturliga processer och är förenliga med områdets ekologiska krav, på grundval av en bedömning i varje enskilt fall som baseras på bästa tillgängliga vetenskap.

18. Europaparlamentet understryker att förstörelsen av EU:s kvarvarande havs- och landområden även behöver förhindras för att målen i strategin för biologisk mångfald för 2030 ska uppnås. Parlamentet efterlyser åtgärder för att hantera förlust av biologisk mångfald utanför skyddade områden. Parlamentet konstaterar att återställande av natur och ekosystem i skyddsområden inte kompenserar för fortsatt förlust av biologisk mångfald och försämring av ekosystem inom andra områden.

19. Europaparlamentet understryker vikten av att utomeuropeiska länder och territorier inkluderas vid insatser för återställande och bevarande.

20. Europaparlamentet anser att det är viktigt att beakta biogeografiska regioner och anta en strategi för skyddsområden som inbegriper hela statsförvaltningen där medlemsstaterna utvärderar behovet av ekonomiskt stöd och kompensationsåtgärder i samband med att skyddsområden utses. Parlamentet betonar att alla berörda parter måste involveras, inbegripet markägare.

21. Europaparlamentet påminner om att EU har det största samordnade nätverket av skyddsområden i världen.

22. Europaparlamentet noterar åtagandet att säkerställa att bevarandetrenderna inte försämras samt gynnsam status för alla skyddade livsmiljöer och arter senast 2030 och att säkerställa att minst 30 % av arterna och livsmiljöerna på medlemsstatsnivå vars status för närvarande inte är gynnsam ska tillhöra denna kategori eller uppvisa en stark positiv trend. Parlamentet anser emellertid att gynnsam bevarandestatus bör uppnås så snart som möjligt för alla skyddade arter och livsmiljöer enligt fågel-[57] och livsmiljödirektiven[58]. Parlamentet understryker att det finns befintliga skyldigheter att säkerställa att bevarandestatusen för arter inte försämras. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med Europeiska miljöbyrån fastställa en tydlig utgångspunkt, säkerställa harmoniserad och regelbunden rapportering och ta i tu med brister när det gäller den nuvarande metoden för trenduppskattningar.

23. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbättra kvaliteten och fullständigheten hos sina övervakningssystem för Natura 2000-nätverket, inbegripet övervakning av förvaltningens effektivitet. Parlamentet betonar vikten av specialiserade förvaltningsorgan och områdesförvaltningsplaner. Europaparlamentet erinrar om att enligt Europeiska miljöbyråns briefing[59] har de som svarar för det praktiska arbetet otillräckligt med kunskaper och bristande förståelse för de befintliga standarderna för förvaltningens effektivitet. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att genomföra en mer riktad kapacitetsuppbyggnad och ge bättre vägledning om effektiv förvaltning när det gäller bedömningen och förbättringen av förvaltningen av Natura 2000, bland annat genom att använda globala standarder vid utvärderingen huruvida förvaltningen av skyddsområden är effektiv, såsom Internationella naturvårdsunionens Green List of Protected and Conserved Areas. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att uppdatera den anpassningsbara förvaltningsvägledningen i Natura 2000, vilket innefattar hänsyn till potentiell påverkan av klimatförändringarna på arter och ekosystem.

24. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att skydda den genetiska mångfalden bland vilda arter genom lämpliga bevarandeåtgärder.

25. Europaparlamentet beklagar att medlemsstaterna inte har uppnått målet för 2020 om god miljöstatus för havsvatten i enlighet med det marina strategiska ramdirektivet. Parlamentet uppmanar kommissionen att stärka nätverket av skyddade havsområden genom ökad konnektivitet, bättre förvaltning, starkare fysisk planering och systematiska utvärderingar och verkställande.

26. Europaparlamentet uttrycker oro över ekosystem och arter i sötvatten och noterar att mellan 1970 och 2016 har nedgången i Europa varit allvarligast i världen, med 93 %[60].

27. Europaparlamentet understryker att en majoritet av den landbaserade biologiska mångfalden finns i skogsområden och noterar att små förbättringar har uppnåtts i fråga om bevarandestatusen för ett fåtal skogstyper[61], men att bevarandestatusen för skogshabitat och skogsarter som omfattas av EU:s naturlagstiftning inte visar några betydande tecken på förbättring[62]. Parlamentet betonar att mellan 2011 och 2020 bedömdes nästan en tredjedel av EU:s skogar ha en dålig bevarandestatus (31 %) och över hälften bedömdes ha en otillräcklig bevarandestatus (54 %)[63].

28. Europaparlamentet understryker de europeiska skogarnas dåliga status och betonar att i vissa biogeografiska regioner har så lite som 5 % av skogshabitaten i bilaga I gynnsam bevarandestatus[64]. Parlamentet understryker att det enligt strategin för biologisk mångfald krävs att medlemsstaterna säkerställer att bevarandetrenderna inte försämras och att status bevaras för alla skyddade livsmiljöer och arter. Parlamentet noterar betydande nivåer av ytterligare försämring av skogsekosystem med ogynnsam bevarandestatus i de flesta biogeografiska regioner[65].

29. Europaparlamentet noterar med oro de stora förlusterna av skogsarter och livsmiljöer som har rapporterats. Parlamentet påminner om att fem skogsträdarter är utrotade i vilt tillstånd, 42 skogsträdarter är kritiskt hotade och 107 skogsträdarter är hotade i Europa.

30. Europaparlamentet anser att det är viktigt och brådskande att säkerställa strikt skydd av alla kvarvarande ur- och natururskogar och betonar att ”proforestation”, nämligen att naturliga skogar tillåts att bli äldre är avgörande för att öka ytan med naturskogar. Parlamentet välkomnar de pågående deltagarprocesserna för att definiera, kartlägga och övervaka primär- och naturskogar.

31. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbättra den nationella lagstiftningen för att stärka skyddet mot olaglig avverkning. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att harmonisera sina befintliga uppgifter för att fylla i luckorna när det gäller ur- och naturskogarnas placering, skapa en databas med alla potentiella platser som uppfyller kriterierna för ur- och naturskogar retroaktivt 2020 och införa ett tillfälligt moratorium på avverkning av alla respektive platser för att förhindra deras avsiktliga förstörelse, och lagligen och utan dröjsmål säkerställa att de platser som bekräftats fridlyses från alla ingrepp.

32. Europaparlamentet välkomnar eftertryckligen åtagandet att utarbeta ett lagstiftningsförslag om EU-planen för återställande av natur, inbegripet bindande mål för återställande, och upprepar sitt krav på ett återställandemål på minst 30 % av EU:s land- och havsområden[66], som varje medlemsstat bör genomföra fullt ut på hela sitt territorium, inom och utanför skyddade områden, på grundval av de behov som föreligger med hänsyn till landets särskilda egenskaper avseende biologisk mångfald och ekosystem. Parlamentet betonar att bindande mål för återställande bör grundas på EU:s befintliga lagstiftning och att insatser för återställande i den utsträckning det är möjligt bör stödja den naturliga återväxten.

33. Europaparlamentet anser att lagstiftningsförslaget om EU-planen för återställande av natur utöver ett samlat återställandemål även bör omfatta särskilda mål för ekosystem, livsmiljöer och arter på EU-nivå och medlemsstatsnivå på grundval av deras ekosystem, med särskild tonvikt på ekosystem avsedda för de dubbla ändamålen återställande av biologisk mångfald samt begränsning av och anpassning till klimatförändringar. Parlamentet betonar att instrumentet bör omfatta skogar, gräsmarker, våtmarker, torvmarkspollinatörer, friflytande floder, kustområden och havsekosystem. Parlamentet betonar att det efter återställandet inte bör vara tillåtet med någon ekosystemförstörelse. Parlamentet anser att det krävs en regelbunden bedömning både på EU-nivå och medlemsstatsnivå av framstegen i samband med målen för återställande, inbegripet genom användning av delmål mot målen för 2030.

34. Europaparlamentet understryker att positiva incitament och deltagandeprocesser bör utvecklas för att öka åtagandena för återställande av biologisk mångfald.

35. Europaparlamentet belyser vikten av att fullt ut integrera EU:s mål för återställande av natur i annan relaterad politik och strategier och upprepar sitt krav på bindande mål för återställandet av skogar[67], bland annat genom att öka och återställa konnektiviteten mellan skogar. Parlamentet kräver att återställande av minst 25 000 km friflytande floder i EU genom att avlägsna hinder och återställa flodslätter intas i planen för återställande av natur.

36. Europaparlamentet beklagar djupt det minskande antalet pollinatörer, som är en viktig indikator på miljöns hälsa. Parlamentet betonar att den här minskningen inte bara innebär en förlust av biologisk mångfald, utan också ett hot mot livsmedelstryggheten. Parlamentet upprepar sin ståndpunkt från resolutionen om EU-initiativet om pollinatörer och manar till en brådskande översyn av initiativet. Parlamentet framhåller att det reviderade initiativet bör omfatta en ny EU-omfattande övervakningsram för pollinatörer, med stabila åtgärder, tydligt tidsbundna målsättningar och indikatorer, inbegripet effektindikatorer, och nödvändig kapacitetsuppbyggnad.

37. Europaparlamentet erinrar om sin invändning från den 23 oktober 2019 vad gäller bedömningen av effekten av växtskyddsmedel på honungsbin[68] och beklagar att Efsas vägledande dokument om bin inte formellt har antagits av medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa att översynen av Efsas vägledande dokument om bin och kommande genomförandeakter minst säkerställer samma skyddsnivå som fastställdes 2013 och behandlar både akut och kronisk toxicitet samt toxicitet för larver och även omfattar vilda pollinatörer. Parlamentet betonar behovet av ökad insyn vid översynen och konstaterar att Efsa arbetar med att ta fram ett eget modelleringssystem, ApisRAM, som förväntas överensstämma bättre med honungsbins biologi än BeeHAVE och vara mindre öppet för intressekonflikter.

38. Europaparlamentet betonar vikten av landskapselement som gynnar en hög biologisk mångfald i jordbruksmiljöer och skydd och återställande av pollinatörer, samt biodlarnas roll. Parlamentet framhåller att en ökning av grönytor i stadsområden även kan bidra till dessa mål och uppmanar medlemsstaterna att i sina utkast till strategiska planer inkludera åtgärder som riktar sig mot olika grupper av pollinatörer.

Mångfaldsförlustens drivkrafter

39. Europaparlamentet understryker att åtgärderna i strategin för biologisk mångfald för 2030 på ett adekvat sätt måste ta itu med alla de fem största direkta drivkrafterna bakom förändringarna i naturen, förändrad mark- och havsanvändning, direkt utnyttjande av organismer, klimatförändringar, föroreningar och invasiva främmande arter. Parlamentet framhåller att man även bör ta i tu med underliggande orsaker till förändring eller indirekta drivkrafter, såsom ohållbara produktions- och konsumtionsmönster, befolkningsdynamik, handel, teknisk innovation och styrningsmodeller.

Förändrad mark- och havsanvändning

40. Europaparlamentet framhåller att markens biologiska mångfald tillhandahåller viktiga ekosystemtjänster och lindrar klimatförändringarna, vilket gör att den är en viktig del av de markbundna kolsänkor som finns. Parlamentet noterar bekymrat den tilltagande markförstörelsen och bristen på specifik EU-lagstiftning inom detta område. Parlamentet medger att det finns vissa bestämmelser i olika lagar som indirekt bidrar till markskydd, men anser att detta har lett till ett partiellt skydd och en mycket splittrad styrning i EU. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag om inrättande av en gemensam ram, med fullständig respekt för subsidiaritetsprincipen, för skydd och hållbar användning av mark och för effektiv integrering av detta skydd i all relevant EU-politik.

41. Europaparlamentet betonar att denna gemensamma ram för mark bör behandla alla de viktigaste hoten mot marken, bland annat förlust av biologisk mångfald i marken, förlust av organiskt material i marken, kontaminering, försaltning, försurning, ökenspridning, erosion och hårdgörning av marken. Parlamentet understryker behovet av att inkludera gemensamma definitioner, klara mål och en övervakningsram och stöder även fastställandet av ett särskilt dekontamineringsmål.

42. Europaparlamentet understryker att frisk jord, inbegripet bördighet och struktur, är avgörande för jordbrukssektorn. Parlamentet framhåller att bland annat ohållbart jordbruk och ohållbara jordbruksmetoder, ändrad markanvändning, byggverksamhet, hårdgörning och industriutsläpp har negativa inverkan på marken. Parlamentet betonar att man bör tillämpa skogsavverknings- och jordbruksmetoder som är mindre skadliga för marken.

43. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över direktiv 2010/75/EU om industriutsläpp och direktiv 2006/21/EG om hantering av avfall från utvinningsindustrin för att hantera markförstöring genom industri- och gruvverksamhet på ett bättre sätt. Parlamentet påminner om sitt krav på ett materialåtervinningsmål för uppgrävd jord[69].

44. Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att, i enlighet med försiktighetsprincipen och principen om att förebyggande åtgärder bör vidtas, och med hänsyn till de risker och de negativa konsekvenser för klimat, miljö och biologisk mångfald, som hydraulisk spräckning för utvinning av okonventionellt kolväte innebär, inte godkänna någon ny hydraulisk spräckningsverksamhet i EU och stoppa all befintlig verksamhet.

45. Europaparlamentet erinrar om att EU har förbundit sig att uppnå markförstörelseneutralitet[70] senast 2030 enligt Förenta nationernas konvention för bekämpning av ökenspridning (UNCCD) men att detta mål sannolikt inte kommer att nås enligt slutsatserna i revisionsrättens särskilda rapport[71]. Parlamentet beklagar att kommissionen inte på ett effektivt sätt tar itu med ökenspridning, trots det hot som den utgör mot den biologiska mångfalden, jordens bördighet, markens naturliga motståndskraft, livsmedelsproduktion eller vattenkvalitet och trots att 13 medlemsstater har förklarat sig vara drabbade av ökenspridning enligt UNCCD. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att vara mer ambitiös och utan dröjsmål lägga fram en strategi på EU-nivå om ökenspridning och markförstörelse.

46. Europaparlamentet konstaterar att urbanisering och fritidsaktiviteter i EU står för 13 % av alla rapporterade belastningar på naturen och 48 % av alla marina belastningar[72]. Parlamentet framhåller att urbana grönområden och grön infrastruktur kan tillhandahålla ekosystemtjänster som stöder biologisk mångfald och bidra till befolkningens fysiska och psykiska välbefinnande.

47. Europaparlamentet stöder kommissionens avsikt att inrätta en plattform för miljöanpassning av städer i EU. Parlamentet uppmanar kommissionen att fastställa särskilda ambitiösa bindande mål för städers biologiska mångfald, naturbaserade lösningar, ekosystembaserade strategier och grön infrastruktur som gynnar båda människor och vilda djur och bidrar till de samlade målen för biologisk mångfald. Parlamentet betonar att det finns ett behov av att inkludera åtgärder såsom en minsta andel gröna tak på nya byggnader, stödjande av jordbruk i städerna, inbegripet användning av fruktträd, vid behov, säkerställande att det inte används några kemiska bekämpningsmedel och minskad användning av gödselmedel i EU:s urbana grönområden, samt ett ökat antal grönytor i förhållande till antalet invånare, samtidigt som man tar i tu med ojämlikheter när det gäller tillgång till grönytor. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen och medlemsstaterna att utöka landbaserade och marina ekologiska korridorer i stadsområden, bland annat genom att utveckla ett transeuropeiskt nätverk för grön infrastruktur (TEN-G) kopplat till det transeuropeiska naturnätverket (TEN-N).

Direkt utnyttjande av organismer

48. Europaparlamentet uttrycker sitt stöd för 2030-målen om att minst 25 % av jordbruksmarken ska underställas ekologisk jordbruksförvaltning, vilket bör utökas på medellång till lång sikt. Parlamentet välkomnar eftertryckligen målet att säkerställa att minst 10 % av jordbruksmarken ska bestå av landskapselement som gynnar en hög biologisk mångfald, något som bör genomföras på lämplig nivå för att åstadkomma ekologisk konnektivitet för livsmiljöer belägna i och mellan jordbrukslandskap. Parlamentet betonar att båda målen bör införlivas i EU:s lagstiftning och genomföras av varje medlemsstat, även inom de strategiska planerna inom den gemensamma jordbrukspolitiken.

49. Europaparlamentet noterar med stor oro att enligt revisionsrättens rapport om biologisk mångfald i odlingslandskapet har antalet och variationen av arter på jordbruksmarken i EU kontinuerligt minskat. Parlamentet beklagar att det i EU:s strategi för biologisk mångfald fram till 2020 inte hade fastställts mätbara mål och åtgärder för jordbruk, vilket gör det svårt att bedöma framstegen. Parlamentet erinrar om att spårningen av utgifter för biologisk mångfald inom den gemensamma jordbrukspolitiken har varit opålitlig och att samordningen mellan EU:s politik och strategier har varit bristfällig, vilket bland annat har medfört att de inte har tagit i tu med den minskade genetiska mångfalden[73]. Parlamentet uppmanar kommissionen att följa revisionsrättens rekommendationer om biologisk mångfald i odlingslandskapet och att bygga vidare på dessa lärdomar i strategin för biologisk mångfald 2030[74].

50. Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att EU:s jordbruk omvandlas för att göra det hållbart och säkerställa höga djurskyddsstandarder, i överensstämmelse med den ekologiska omställningen och klimatomställningarna, och att användningen av fossila och kemiska ämnen samt antibiotikabehandlingar minimeras. Parlamentet betonar att jordbruket bör bidra till att skydda och återställa den biologiska mångfalden.

51. Europaparlamentet anser att det, med hänsyn till potentiella socioekonomiska effekter, är nödvändigt att jordbrukare får stöd, inklusive ekonomiskt stöd, och utbildning när det gäller omställningen till hållbara jordbrukssystem, för att främja agroekologiska och andra innovativa hållbara metoder. Parlamentet lyfter därför fram vikten av att säkerställa att stödet är väldefinierat och tillräckligt, inbegripet inom ramen för den fleråriga budgetramen, för att hjälpa till att uppnå dessa mål och uppmanar i detta hänseende medlemsstaterna att använda de strategiska planerna inom den gemensamma jordbrukspolitiken och deras gröna komponenter för dessa ändamål samtidigt som de utvecklar lösningar för skyddet av biologisk mångfald som gynnar alla.

52. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla en strategi för att stödja lokala värdekedjor att uppnå de föreslagna målen och framhåller att småskaliga jordbruksföretag behöver särskilt stöd för att kunna bidra till strategin.

53. Europaparlamentet välkomnar erkännandet av ekologiskt jordbruk som starka inslag i EU:s utveckling i riktning mot mer hållbara livsmedelssystem, särskilt när det gäller frågor som rör biologisk mångfald, och uppnåendet av målen för den offentliga politiken som rör ekonomisk utveckling, sysselsättning på landsbygden, miljöskydd och klimatåtgärder. Parlamentet betonar vikten av den europeiska handlingsplanen för ekologiskt jordbruk för att öka andelen ekologiskt jordbruk.

54. Europaparlamentet understryker att utvecklingen av ekologisk livsmedelsproduktion måste åtföljas av marknadsstyrd utveckling och utveckling av försörjningskedjan samt åtgärder som stimulerar efterfrågan på ekologiska livsmedel, bland annat genom offentlig upphandling och en bred uppsättning av olika säljfrämjande åtgärder, forskning, innovation, utbildning och vetenskaplig kunskapsöverföring, i syfte att stödja stabiliteten på marknaden för ekologiska produkter, skälig ersättning till jordbrukare och att främja åtgärder till stöd för unga ekologiska jordbrukare. Parlamentet betonar behovet av att parallellt utveckla hela den ekologiska livsmedelskedjan för att möjliggöra lokal bearbetning och distribution av EU:s ekologiska produktion.

55. Europaparlamentet noterar att medlemsstaterna kommer att bidra på olika sätt till dessa unionsomfattande mål beroende på hur utvecklad deras ekologiska sektor är, och uppmanar därför att det fastställs nationella mål. Parlamentet framhåller att dessa mål inte kommer att kunna uppfyllas utan starkt finansiellt stöd, stabila utbildningsprogram och rådgivningstjänster. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utforma sina strategiska planer inom den gemensamma jordbrukspolitiken i enlighet med detta och kommissionen att säkerställa att planerna klarar uppgiften.

56. Europaparlamentet påminner om betydelsen av att uppmuntra ett kollektivt tillvägagångssätt och utnyttja dess multiplikatoreffekt för att främja åtgärder inom ramen för strategin för biologisk mångfald, och uppmanar kommissionen att främja och stödja kooperativa företag, såsom jordbrukskooperativ, i genomförandet av åtgärder som skyddar den biologiska mångfalden på ett kollektivt sätt.

57. Europaparlamentet betonar den viktiga roll som den gemensamma jordbrukspolitiken bör spela för skyddet och främjandet av jordbruksmarkens biologiska mångfald, tillsammans med andra politiska strategier i den gröna given. Parlamentet beklagar att den gemensamma jordbrukspolitiken inte har varit effektiv när det gäller att vända den minskning av den biologiska mångfalden som har pågått i årtionden och påminner om att jordbrukets produktivitet och motståndskraft är beroende av en biologisk mångfald som är avgörande för att garantera långsiktigt hållbara och motståndskraftiga livsmedelssystem och livsmedelstrygghet. Parlamentet anser att de små ändringar som införts genom olika GJP-reformer inte har skickat någon stark signal till jordbrukare att ändra sina metoder och anser att det krävs en betydande ändring som utgår från erfarenheter av och prognoser om klimatkrisen och krisen med den biologiska mångfalden.

58. Europaparlamentet upprepar att den gemensamma jordbrukspolitiken bör vara fullt förenlig med EU:s höjda mål när det gäller klimat och biologisk mångfald. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att använda de strategiska planerna inom den gemensamma jordbrukspolitiken för att genomföra målen i strategin för biologisk mångfald för 2030 och strategin Från jord till bord, inbegripet integrering av metoder som gynnar biologisk mångfald och ekologiska jordbruksmetoder och uppmanar medlemsstaterna att fastställa lämpliga baslinjer för hållbarhet och biologisk mångfald när de definierar villkorsstandarder och säkerställa en ambitiös och snabb utveckling och användning av åtgärder, särskilt miljösystem och åtgärder som rör jordbruk/miljö/klimat inom ramen för landsbygdsutveckling. Parlamentet betonar att tillräckliga finansiella resurser bör öronmärkas för återställande och uppmanar medlemsstaterna att bygga vidare på kommissionens rekommendationer i detta avseende.

59. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder när det gäller landskapselement som gynnar en hög biologisk mångfald, i synnerhet i sina strategiska planer inom den gemensamma jordbrukspolitiken, exempelvis genom att använda häckar eller buffertzoner, vilket även bör syfta till att främja ekologisk sammanlänkning mellan livsmiljöer och skapandet av gröna korridorer.

60. Europaparlamentet betonar behovet av att stärka ramen för övervakning inom den gemensamma jordbrukspolitiken, inbegripet genom utvecklingen av mer tillförlitliga indikatorer för att mäta dess effekter. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra en oberoende bedömning av de nationella strategiska planernas sammanlagda förväntade effekter när de väl har godkänts. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta lämpliga åtgärder på de punkter där insatserna för att uppnå målen i den gröna given är otillräckliga enligt denna analys, såsom att be medlemsstaterna att ändra sina strategiska planer eller se över förordningen om strategiska planer inom den gemensamma jordbrukspolitiken som en del av halvtidsöversynen.

61. Europaparlamentet understryker vikten av hållbar kosthållning och påpekar att animalieproduktionen, bland andra drivkrafter, kan bidra till en förlust av biologisk mångfald och klimatförändringar. Parlamentet anser att kommissionen och medlemsstaterna bör underlätta hälsosamma och hållbara kostvanor, inbegripet växtbaserad kost, särskilt färsk frukt och färska grönsaker, samt även bedöma subventioner som är skadliga för djurens välbefinnande senast 2022 i syfte att fasa ut dem.

62. Europaparlamentet beklagar att jordbruksproduktionen och -konsumtionen i allt högre grad fokuserar på ett begränsat antal jordbruksgrödor och ibland dessa endast använder begränsade sorter och genotyper. Parlamentet understryker att en förbättrad och bevarad genetisk variation genom naturliga medel är avgörande för att främja mångfalden i jordbrukens ekosystem och bevarandet av lokala genetiska resurser, särskilt som ett förråd av lösningar för att bemöta kommande miljö- och klimatutmaningar. Parlamentet betonar vikten av att använda sig av lokala raser och varianter som är bäst lämpade för det lokala ekosystemet.

63. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedöma huruvida utvecklingen av redovisning av naturkapital kan begränsa och rationalisera utnyttjandet och inverkan på ekosystem och därmed bidra till att stoppa och vända förlusten av biologisk mångfald. Parlamentet uttrycker dock reservation vad gäller genomförbarheten av att korrekt mäta naturens värde i kvantitativa termer och betonar att naturen har ett inneboende värde. Parlamentet uppmanar i detta avseende kommissionen att tillhandahålla mer information om det möjliga internationella initiativet för redovisning av naturkapital.

64. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utveckla nödvändiga åtgärder inom ramen för sina strategiska GJP-planer för att främja områden med rik biologisk mångfald, inbegripet landskapselement, i syfte att uppnå en areal på minst 10 % av de områden med omfattande mångfald som är gynnsamma för den biologiska mångfalden, t.ex. häckar, buffertzoner, områden där inga kemikalier används och tillfällig mark i träda, samt extensiv jordbruksmark som är avsedd för biologisk mångfald på lång sikt, och främjande av sammanlänkning mellan livsmiljöer och skapandet av gröna korridorer så mycket som möjligt för att maximera potentialen för biologisk mångfald.

65. Europaparlamentet noterar att pälsproduktion som inbegriper hållning av tusentals vilda djur med liknande genotyp nära varandra under kroniskt stressiga förhållanden avsevärt kan äventyra djurens välbefinnande och ökar deras sårbarhet för infektionssjukdomar, inbegripet zoonoser, såsom har skett med covid-19 hos minkar.

66. Europaparlamentet beklagar att EU:s åtagande att till fullo respektera maximalt hållbar avkastning (MSY) senast 2020, ett centralt mål för den gemensamma fiskeripolitiken, inte har uppnåtts. Parlamentet betonar att alla fiskbestånd bör återställas till nivåer som överskrider de som kan producera maximalt hållbar avkastning samtidigt som försiktighetsprincipen respekteras och det säkerställs att de uppvisar en ålders- och storleksfördelning som vittnar om ett friskt bestånd. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utan dröjsmål göra ett åtagande i fråga om fullständigt återställande av marina livsmiljöer och fiskbestånd med respekt för maximalt hållbar avkastning och med användning av en strategi för fiskeriförvaltningen som utgår från ekosystemen, att förbättra selektiviteten och icke-målarters överlevnad och minska fiskets inverkan på de marina ekosystemen i tillämpningen av denna strategi, inbegripet genom att begränsa de metoder och användningar som har skadlig inverkan.

67. Europaparlamentet påminner också om att kommissionen enligt den nya förordningen om tekniska åtgärder[75] ska lägga fram en rapport för parlamentet och rådet senast den 31 december 2020, och att kommissionen får föreslå åtgärder om det finns belägg för att målen inte har uppnåtts.

68. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta itu med försämringen, övergödningen och försurningen av haven genom att lägga fram en ambitiös handlingsplan för att skydda de marina ekosystemen och bevara fiskeresurserna. Parlamentet anser att alla åtgärder, inbegripet lagstiftning, bör antas för att minska potentiell negativ inverkan på ekonomisk och annan verksamhet i marina livsmiljöer.

69. Europaparlamentet betonar vikten av att upprätta återhämtningsområden för fiskbestånden eller fiskefria områden för att fiskbestånden ska kunna återhämta sig, inbegripet i uppväxt- och lekområden. Parlamentet betonar vikten av att förbjuda allt fiske och annan utvinningsverksamhet i fiskefria områden.

70. Europaparlamentet stöder helhjärtat målet om nolltolerans för olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IUU-fiske), och påpekar att IUU-fiske har en extremt negativ inverkan på tillståndet för bestånden, de marina ekosystemen, den biologiska mångfalden och konkurrenskraften för fiskare i EU. Parlamentet efterlyser mer enhetlighet mellan EU:s handels- och fiskeripolitik för att säkerställa att IUU-fisket verkligen hanteras.

71. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fastställa en ekosystembaserad strategi för alla drivkrafter bakom förlusten av marin biologisk mångfald, som beaktar fiskets belastning på bestånden, den biologiska mångfalden och de marina ekosystemen, samt även andra faktorer, såsom föroreningar och klimatförändringar, sjöfart, verksamhet utmed kusterna och i kustvatten, inbegripet genom ekosysteminriktade konsekvensbedömningar av all fiskeverksamhet och annan marin verksamhet, med beaktande av ekosystemens kapacitet att bidra till klimatanpassning och begränsning av klimatförändringarna samt samspelet mellan predatorer och bytesdjur.

72. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder för att främja utvecklingen och främjandet av varsammare metoder för fångst, landning och slakt av fisk baserat på bästa tillgängliga vetenskap.

73. Europaparlamentet anser det vara viktigt att säkerställa att metoder inom fiskodling är hållbara och baseras på en hög nivå av fiskars välbefinnande. Parlamentet anser att vattenbruksproduktionen bör grundas på användning av hållbara produktionsmetoder, såsom extensiva metoder och användning av alg-, mussel- och dammodlingar och vattenbruk i laguner, som kan tillhandahålla viktiga ekosystemfunktioner och -tjänster, inbegripet bevarandet av våtmarkshabitat, och minska belastningen på resurser och den biologiska mångfalden, utöver att de har lägre koldioxidutsläpp och producerar näring. Parlamentet uttrycker oro över fångst av fisk med det enda syftet att mata köttätande odlad fisk och anser att denna fiskfångst bör fasas ut och ersättas med hållbara alternativ. Parlamentet betonar behovet av att säkerställa att administrativa förfaranden kopplade till vattenbruk är tydliga och kan genomföras till fullo. Parlamentet uppmanar kommissionen att uppdatera sina riktlinjer om vattenbruk och om nödvändigt Natura 2000-områdena.

74. Europaparlamentet noterar med oro att utbredda fysiska störningar av havsbotten fortgår i EU:s kustvatten, särskilt till följd av bottentrålning[76], vilket har identifierats av FAO som det redskap som bidrar mest till de årliga mängderna av fisk som kastas överbord och har en mycket skadlig inverkan på havsbotten, beroende på fisket och särdragen i de områden där fiske bedrivs[77]. Parlamentet påminner om att bottentrål är ett av de vanligaste fiskeredskapen i EU[78]. Parlamentet påminner om det befintliga kravet att sluta fiska med bottenkontaktredskap under 400 m i områden där man vet att det finns eller där det sannolikt finns känsliga marina ekosystem. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa ett fullständigt och effektivt genomförande av förordning (EU) 2016/2336[79], även i fråga om havsbotten. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att, efter begränsningar i Medelhavet[80], där det är nödvändigt begränsa användningen av bottentrålning i andra kustområden, inbegripet i sin kommande handlingsplan för att bevara fiskeresurserna och skydda marina ekosystem, för att säkerställa de mest hållbara och minst skadliga metoderna.

75. Europaparlamentet betonar att man i fiskeriförvaltningsplanerna bör beakta resultaten av vetenskapliga undersökningar av fångstmetoders påverkan på arter, livsmiljöer, havens biologiska mångfald och de marina miljöerna och bidra till lösningar på frågor om konstaterade skadeverkningar, bland annat genom att begränsa användningen av dessa fångstmetoder eller införa nya tekniska lösningar i skadebegränsande syfte. Parlamentet betonar vidare att bifångster av känsliga arter bör undanröjas eller minskas till en nivå som möjliggör fullständig återhämtning och att skador på havsbottnens livsmiljöer bör minimeras.

76. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta fram en definition av supertrålare och överväga åtgärder som begränsar deras verksamhet i EU:s vatten, i synnerhet ett förbud mot deras verksamhet i skyddade områden.

77. Europaparlamentet anser det vara avgörande att upprätta ett gott samarbete med länder utanför EU, särskilt grannländer, inbegripet att främja övervakningen av fiskeresurserna i vatten utanför EU på ett likvärdigt sätt för att säkerställa ett sunt ekosystem i marina livsmiljöer över gränserna.

78. Europaparlamentet påminner om att den gemensamma fiskeripolitiken och fiskekontrollförordningen[81] ger EU ett regelverk med särskilda verktyg för fiske. Parlamentet uttrycker behovet av att säkerställa socioekonomisk hållbarhet för fiskare som påverkas av övergången till ekologiska metoder inom den blå ekonomin, inbegripet i fråga om tillhörande utbildningsbehov. Parlamentet betonar vikten av att säkerställa tillräcklig finansiering för dessa ändamål från Europeiska havs-, fiskeri- och vattenbruksfonden och Horisont Europa.

79. Europaparlamentet uppmanar rådet att proaktivt offentliggöra alla handlingar kopplade till de antagna bestämmelserna för total tillåten fångstmängd, i enlighet med Europeiska ombudsmannens rekommendation i ärende 640/2019/FP.

80. Europaparlamentet rekommenderar att uppgifter samlas in kontinuerligt så att man bättre kan utvärdera hållbarhetskriterierna och förhindra att fiskezoner etableras där känsliga marina ekosystem har konstaterats föreligga.

81. Europaparlamentet insisterar på att prioriteringen för skyddsområden måste vara bevarande och återställande av miljön och att ingen verksamhet i dessa områden får urholka det målet. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förbjuda skadlig mänsklig verksamhet inom marina skyddsområden. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att arters och livsmiljöers känslighet för mänskliga belastningar i alla havsområden tas upp i nationella planer för fysisk planering i kust- och havsområden.

82. Europaparlamentet understryker vikten av att stärka och effektivt genomföra de marina skyddsområden som finns, särskilt när det gäller områden med stor biologisk mångfald. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att prioritera utarbetandet av särskilda förvaltningsplaner för dessa områden och upprätta tydliga bevarandemål och effektiva åtgärder för övervakning, tillsyn och kontroll. Parlamentet uppmanar i synnerhet medlemsstaterna att arbeta snabbare med att ta fram och lägga fram gemensamma rekommendationer för fiskeförvaltningen i sina marina skyddsområden, i enlighet med artikel 11 i förordningen om den gemensamma fiskeripolitiken. Parlamentet anser att klimatförändringens effekter på marina arter bör beaktas fullt ut. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att, i samarbete med medlemsstaterna, lägga fram kriterier och riktlinjer för en lämplig planering av förvaltningen av utsedda marina skyddsområden, inbegripet i ekologiska korridorer, som bygger på bästa tillgängliga vetenskap, och att underlätta samarbetet mellan medlemsstaterna.

83. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inkludera marina skyddsområden i internationella mål först när de förvaltas på ett lämpligt sätt.

84. Europaparlamentet anser att de nya marina skyddsområdena bör ingå i Natura 2000-ramen och främja ekologisk konnektivitet.

85. Europaparlamentet betonar att marina skyddsområden, när de är framgångsrika, erbjuder avsevärda socioekonomiska fördelar, särskilt för kustsamhällen och fiske- och turismsektorn, och att marina skyddsområden kan fylla viktiga ekologiska funktioner för återställandet av fiskbestånden och förbättra deras motståndskraft.

86. Europaparlamentet understryker att EU:s nya skogsstrategi måste anpassas till och vara förenlig med den europeiska klimatlagen och mångfaldsstrategin för 2030. Parlamentet understryker att det krävs en heltäckande och konsekvent skogsstrategi som stärker skogarnas och skogsindustrins olika roller i EU och främjar den omfattande nytta som skogarna ger miljön, samhället och ekonomin, med full respekt för unionens klimat- och miljömål. Parlamentet betonar att det behövs tydliga prioriteringar i EU:s nya skogsstrategi, där skydd och återställande av klimatet och av den biologiska mångfalden görs till centrala mål med inbördes koppling. Parlamentet vill att det i planen för återställande av natur arbetas in särskilda bindande mål för återställande och efterföljande skydd av skogens ekosystem, som även bör införlivas i EU:s skogsstrategi. Parlamentet anser att de olika omständigheterna på lokal, regional och medlemsstatsnivå bör beaktas.

87. Europaparlamentet betonar behovet av att man i EU:s skogsstrategi respekterar subsidiaritetsprincipen och erkänner EU:s befogenheter på miljöskyddsområdet, inbegripet skogar, och påminner om att EU:s miljöpolitik enligt artikel 191 i EUF-fördraget bland annat måste bidra till att bevara, skydda och förbättra miljön och till att utnyttja naturresurser varsamt och rationellt. Parlamentet påminner om att flera EU-rättsakter berör skogar och skogsbruk.

88. Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att säkerställa de striktaste reglerna för miljöskydd av skogar i deras inre och yttre politik.

89. Europaparlamentet betonar att man i EU:s nya skogsstrategi bör främja hållbart skogsbruk. Parlamentet understryker att EU och dess medlemsstater har åtagit sig att tillämpa definitionen av och principerna för hållbart skogsbruk. Parlamentet noterar dock att kommissionen håller på att utveckla en definition på EU-nivå av hållbart skogsbruk, som bör baseras på de högsta hållbarhetsnormerna, med skydd av den biologiska mångfalden och värdefulla kolsänkor som centrala delar, och efterlyser i detta avseende indikatorer och tröskelvärden som rör biologisk mångfald för att vidareutveckla detta koncept. Parlamentet välkomnar att kommissionen har för avsikt att utarbeta riktlinjer för naturnära skogsbruk som bör införlivas i genomförandet av hållbart skogsbruk.

90. Europaparlamentet understryker skogarnas roll i att bidra till EU:s klimatmål. Parlamentet anser att den cirkulära och självförstärkande användningen av skogar och andra biomassresurser, som inte kompromissar med vetenskapligt underbyggda skydds- och återställandeåtgärder eller klimatåtgärder, bör prioriteras. Parlamentet anser att användningen av trä som byggnadsmaterial är ett bra exempel.

91. Europaparlamentet understryker behovet av att se över EU:s regler om användning av biomassa för energiproduktion och anpassa dem till målen i strategin för biologisk mångfald för 2030 och den europeiska klimatlagstiftningen, särskilt som en del av direktivet om förnybar energi och de delegerade akterna enligt taxonomiförordningen.

92. Europaparlamentet välkomnar åtagandet att plantera minst tre miljarder ytterligare träd i EU. Parlamentet betonar att EU:s trädplanteringsinitiativ bör baseras på tydliga miljöprinciper, ”proforestation”, hållbar återbeskogning, miljöanpassning av stadsområden och stadsnära områden, återställande, förbättring av konnektivitet och skogsjordbruk, i enlighet med de senaste vetenskapliga rönen. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att dessa initiativ endast genomförs på ett sätt som är förenligt med och bidrar till målen för biologisk mångfald, och att se till att denna plantering inte ersätter befintliga urskogar med biologisk mångfald, och bidra till att säkerställa att skogarna är motståndskraftiga, blandade och friska.

93. Europaparlamentet påminner om sina ståndpunkter i sin resolution om en EU-rättslig ram för att stoppa och vända den globala avskogning som drivs av EU, Parlamentet uppmanar kommissionen att snarast möjligt lägga fram ett förslag till en EU-rättslig ram på grundval av obligatoriska krav på tillbörlig aktsamhet som säkerställer att värdekedjor är hållbara och att produkter eller varor som släpps ut på EU-marknaden inte leder till eller härrör från avskogning, skogsförstörelse, förändrade eller försämrade ekosystem eller kränkningar av mänskliga rättigheter. Parlamentet konstaterar att en sådan EU-rättslig ram även bör utvidgas till att omfatta andra ekosystem med stora kollager och stor biologisk mångfald, utöver skogar, särskilt havs- och kustekosystem, våtmarker, torvmarker och savanner, för att undvika att trycket flyttas över till dessa landskap.

94. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att inrätta en rättslig ram, i första hand inom Världshandelsorganisationen (WTO), som möjliggör ett förbud mot handel med vissa råvaror, produkter och tjänster som äventyrar den biologiska mångfalden.

95. Europaparlamentet betonar att miljöavtrycket från EU:s produktion och konsumtion snarast bör minskas för att hålla sig inom planetens gränser. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå bindande mål för EU för 2030 för att betydligt minska EU:s materiella och konsumtionsrelaterade avtryck och få dem att före 2050 hålla sig inom planetens gränser[82]. Parlamentet stöder kommissionen i användandet av ett livscykelperspektiv i fråga om mätandet av produkters och organisationers miljöavtryck. Parlamentet anser att produktionen och användningen av plast bör minskas. Parlamentet betonar att ekonomisk verksamhet som påverkar och utnyttjar ekosystem och deras biologiska mångfald bör inkorporera alla möjliga skyddsåtgärder för att lindra sina negativa effekterna på dessa ekosystem.

Klimatförändringar

96. Europaparlamentet uttrycker oro över att merparten av de landlevande arternas utbredningsområden kommer att minska betydligt i ett 1,5–2-gradersscenario för den globala uppvärmningen och att de marina arterna kommer att vara lika hotade, i synnerhet som dessa temperaturökningar med största sannolikhet kommer att överskridas med de nuvarande takterna. Parlamentet upprepar därför behovet av att avsevärt öka EU:s ambitioner, prioritera naturbaserade lösningar och ekosystembaserade strategier i uppnåendet av begränsningsmålen och i anpassningsstrategierna och att stärka skyddet av naturliga kolsänkor såväl på land som i havet i EU som en kompletterande åtgärd för att minska utsläppen av växthusgaser.

97. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedöma klimatförändringarnas inverkan på kvantiteterna och den geografiska fördelningen av arter, att beakta denna bedömning vid genomförandet av strategin för biologisk mångfald för 2030 och att hjälpa medlemsstaterna att införliva resultaten i sin nationella politik och i framtida rapportering enligt naturdirektiven.

98. Europaparlamentet framhåller den viktiga roll som sunda havsekosystem spelar för att stoppa och vända förlusten av biologisk mångfald och för att minska klimatförändringarna. Parlamentet efterlyser bevarande och återställande av koldioxidrika livsmiljöer i havet för att förbättra koldioxidlagringen, kustskyddet och motståndskraften hos marina arters och inom fiskenäringen mot klimatförändringarna. Parlamentet efterlyser vidare att de inkluderas i effektivt förvaltade marina skyddsområden.

99. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, efter antagandet av den europeiska klimatlagen[83] och med beaktande av den viktiga roll som naturliga kolsänkor spelar för att uppnå klimatneutralitet, föreslå ett ambitiöst vetenskapligt baserat EU-mål för 2030 för upptag av växthusgasutsläpp i naturliga kolsänkor, vilket bör vara förenligt med strategin för biologisk mångfald för 2030 och fastställas genom lagstiftning. Parlamentet påminner dessutom om att en snabb minskning av utsläppen måste förbli en prioritet.

100. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att så snart som möjligt lägga fram en långsiktig EU-handlingsplan för klimat och biologisk mångfald, inbegripet om de respektive målen, som förbättrar samordningen säkerställer samstämmighet, hållbarhet och sammanlänkningar mellan framtida åtgärder och inkluderar åtaganden enligt den globala ramen för biologisk mångfald efter 2020, Parisavtalet, dess nationellt fastställda bidrag och målen för hållbar utveckling. Parlamentet understryker vikten av att så snart som möjligt formellt samordna övervakningen, rapporteringen och översynen av planer för klimatet och biologisk mångfald. Parlamentet betonar att motståndskraftiga och friska ekosystem är avgörande för hanteringen av och anpassningen till klimatförändringarna och att synergier mellan biologisk mångfald och klimatpolitik bör säkerställas i åtgärderna inom ramen för den europeiska klimatpakten.

101. Europaparlamentet välkomnar EU:s nya strategi för klimatanpassning. Parlamentet anser att de åtgärder som vidtas inom ramen för anpassningsstrategin bör vara fullt anpassade efter strategin för biologisk mångfald för 2030 och med åtgärderna för förebyggande av och beredskap inför naturkatastrofer inom ramen för unionens civilskyddsmekanism.

102. Europaparlamentet ställer sig även bakom de ekosystembaserade strategier som definieras i konventionen om biologisk mångfald, som erbjuder en holistisk strategi för integrerad förvaltning av mark, vatten och levande resurser som främjar bevarande och hållbar användning på ett jämlikt sätt.

103. Europaparlamentet betonar att termen ”naturbaserade lösningar” bör definieras på ett bättre sätt och att denna definition bör säkerställa att den biologiska mångfaldens och ekosystemens integritet inte äventyras. Parlamentet efterlyser därför en tydligare definition på EU-nivå liksom riktlinjer och verktyg för användningen av naturbaserade lösningar för att maximera kopplingen till naturen liksom fördelar och synergier mellan bevarandet av den biologiska mångfalden och begränsningen av och anpassningen till klimatförändringarna.

104. Europaparlamentet noterar att naturbaserade lösningar fortfarande saknas i många nationella klimatstrategier. Parlamentet anser att en plattform som samlar intressenter för naturbaserade lösningar skulle kunna hjälpa till att stärka synergierna mellan multilaterala internationella konventioner om biologisk mångfald och klimatkonventioner stödja uppnåendet av målen för hållbar utveckling.

Föroreningar

105. Europaparlamentet välkomnar kommissionens mål om att minska användningen a farligare och kemiska bekämpningsmedel med 50 % och näringsläckaget från gödselmedel med 50 %, vilket leder till att användningen av gödselmedel kommer att minska med 20 % senast 2030, och att alla dessa bör fastställas i lagstiftning och ses över för perioden efter 2030 för att fortsätta minskningarna och ingå långsiktiga åtaganden. Parlamentet efterlyser en effektiv bedömning av dessa mål på grundval av specifika milstolpar.

106. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fastställa tydliga och ambitiösa referensscenarier för dessa mål, tillsammans med medlemsstaterna, och att för varje medlemsstat fastställa rättvisa bidrag till de EU-omfattande målen som speglar deras olika utgångslägen och omständigheter. Parlamentet insisterar på att varje medlemsstat bör vidta robusta åtgärder för att uppfylla sina mål.

107. Europaparlamentet motsätter sig ett förnyat godkännande av den aktiva substansen glyfosat efter den 31 december 2022. Parlamentet uppmanar alla medlemsstater att utföra relevant förberedande arbete för att kunna förse alla jordbrukare med livskraftiga alternativa lösningar efter förbudet mot glyfosat.

108. Europaparlamentet påminner om sin resolution av den 16 januari 2019 om unionens förfarande för godkännande av bekämpningsmedel[84] och förväntar sig att kommissionen och medlemsstaterna tar itu med alla dess uppmaningar utan dröjsmål. Parlamentet uppmanar kommissionen att i sin översyn av växtskyddsmedelramens genomförandeåtgärder införliva bestämmelser för att stödja målet om ett EU-omfattande mål om minskning av växtskyddsmedel, till exempel genom att stärka och förtydliga miljökriterierna för att bevilja växtskyddsmedel marknadstillträde. Parlamentet betonar att när Efsa slår fast att miljöpåverkan är oacceptabel bör produkten inte godkännas. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra uppgifter om tillsynsrisker mer transparenta och tillgängliga.

109. Europaparlamentet anser att undantaget enligt artikel 53.1 i förordning (EG) nr 1107/2009 bör förtydligas och endast tillämpas av hälso- och miljöskäl. Parlamentet beklagar att detta undantag används för att undergräva förbudet om allt utomhusbruk av tre neonikotinoider.

110. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skyndsamt slutföra översynen av direktiv 2009/128/EG om en hållbar användning av bekämpningsmedel[85], inklusive dess mål om minskning av bekämpningsmedel, och att vidta alla åtgärder för att säkerställa att medlemsstaterna åtar sig att genomföra detta, inklusive deras nationella handlingsplaner.

111. Europaparlamentet konstaterar att den utbredda användningen av bekämpningsmedel leder till att de blir resistenta, vilket är ett stort problem som försämrar bekämpningsmedlens effektivitet. Parlamentet påpekar att en ökad användning och ett större beroende av bekämpningsmedel medför stora kostnader för jordbrukarna. Parlamentet konstaterar att man för att undvika förluster av biologisk mångfald och resistenta skadegörare bör följa en åtgärdshierarki i linje med de åtta principerna för integrerat växtskydd i bilaga III till direktiv 2009/128/EG, som fastställer vilka kemiska bekämpningsmedel som endast får användas som en sista utväg.

112. Europaparlamentet beklagar att bedömningen av hur kemikalier påverkar miljön och den biologiska mångfalden tenderar att underskattas och vara undervärderad i den socioekonomiska analysen under tillståndsförfarandet enligt Reach. Parlamentet oroas över den kontinuerliga användningen och godkännandet av farliga kemikalier med negativ miljöpåverkan eller i situationer när säkerhetsdata saknas om endpoints för miljön. Parlamentet uppmanar kommissionen att i sin roll som riskförvaltare ta mer hänsyn till kemikaliernas inverkan, även deras kroniska och långsiktiga effekter, på miljön och den biologiska mångfalden.

113. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa likvärdiga standarder och effektiva kontroller av jordbruksprodukter som importeras från tredjeländer.

114. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att granska förordning (EG) nr 396/2005 om gränsvärden för bekämpningsmedelsrester[86] för att införa djurhälsa och miljörisker som kriterier i lagstiftningen.

115. Europaparlamentet välkomnar det faktum att kommissionen har åtagit sig att arbeta tillsammans med medlemsstater och intressenter för att se till att de nationella strategiska planerna för jordbruk, redan från början, till fullo speglar ambitionen i den europeiska gröna given och från jord till bord-strategin, som inbegriper en högre ambitionsnivå för att påtagligt minska användningen av och riskerna med kemiska bekämpningsmedel, liksom användningen av gödselmedel och antibiotika. Parlamentet framhåller vikten av att eftersträva dessa mål på holistiska och cirkulära sätt, såsom genom antagna agroekologiska strategier som integrerat jordbruk och ekologisk odling, inklusive växelbruk. Parlamentet betonar också bidraget från precisionsjordbruk, digitaliseringen och andra verktyg för att minska och effektivisera användningen av bekämpningsmedel, gödselmedel och näringsämnen.

116. Europaparlamentet understryker att EU:s jordbruks-, fiske- och skogssektorer spelar en viktig roll i skyddet och återställandet av naturen och måste vara helt delaktiga i genomförandet av strategin för biologisk mångfald för 2030. Parlamentet betonar att genomförandeåtgärderna bör åtföljas av väldefinierat stöd, utbildningsprogram och en verktygslåda med hållbara, säkra, effektiva och överkomliga lösningar och alternativ, liksom tillgång till den senaste kunskapen, teknik och rådgivningstjänster. Parlamentet understryker dessutom det bidrag som positiva incitament och utbytet av bästa praxis kan lämna till genomförandet av strategin.

117. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att målen i strategin för biologisk mångfald för 2030 helt och hållet speglas i genomförandet av från jord till bord-strategin, kemikaliestrategin för hållbarhet och i den kommande handlingsplanen för nollföroreningar, som också bör ta upp ljusföroreningar och buller, även undervattensbuller. Parlamentet betonar vikten av att ta itu med föroreningar vid källan som en prioriterad fråga samtidigt som man säkerställer bästa tillgängliga teknik.

118. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fastställa ett ambitiöst minskningsmål för 2030 om användningen av artificiell belysning utomhus och att föreslå riktlinjer om hur medlemsstaterna kan minska sin artificiella belysning nattetid.

119. Europaparlamentet betonar behovet av att strategin för biologisk mångfald för 2030 ska inkludera särskilda åtgärder för att minska föroreningar som har en direkt påverkan på den biologiska mångfalden och hälsan, såsom plast, mikroplast och kemiska föroreningar. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa ett skyndsamt genomförande av alla åtgärder i den nya handlingsplanen för den cirkulära ekonomin och tillhörande lagstiftning.

Invasiva främmande arter

120. Europaparlamentet uttrycker oro över det faktum att invasiva främmande arter utgör ett allvarligt hot mot miljön, försörjningsmöjligheterna och livsmedelstryggheten, då de skadar skyddade områden och deras biologiska mångfald på ett oåterkalleligt sätt, och att detta förvärras av klimatförändringarna.

121. Europaparlamentet beklagar att förteckningen över invasiva främmande arter av unionsbetydelse utgör mindre än 6 % av de invasiva främmande arter som finns i EU. Parlamentet uppmanar kommissionen att intensifiera åtgärderna och säkerställa att invasiva främmande arter som påverkar hotade arter tas upp i förteckningen. Parlamentet ber dessutom kommissionen att förbättra det förebyggande arbetet genom att införa obligatoriska riskbedömningar innan den första importen av främmande arter och genom att föreslå EU-omfattande vita listor över arter som får importeras, hållas, avlas och köpas och säljas som husdjur på grundval av en vetenskaplig riskbedömning och de ekologiska egenskaperna i EU så snart som möjligt.

122. Europaparlamentet belyser att handeln med exotiska husdjur är ett av de huvudsakliga sätt som invasiva främmande arter introduceras på och att introduktionen av invasiva främmande arter också har koppling till andra stressfaktorer som land- och sjötransport och marin nedskräpning. Parlamentet ber om att det ska utvecklas ytterligare åtgärder på EU-nivå om förebyggande, kontroll och utrotning av invasiva främmande arter, inklusive utarbetande av specifika planer för sådana som påverkar kritiskt utrotningshotade arter. Parlamentet betonar behovet av tillräckliga mänskliga, tekniska och finansiella resurser för att stödja det förebyggande arbetet och hjälpa påverkade områden att hantera befintliga och nyligen introducerade invasiva främmande arter.

123. Europaparlamentet beklagar att endast en marin art finns upptagen på förteckningen över invasiva främmande arter av unionsbetydelse[87]. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta itu med detta oproportionerligt låga antal marina invasiva främmande arter för att säkerställa en korrekt anpassning efter förordning (EU) nr 1143/2014[88].

Finansiering, integrering och styrning

124. Europaparlamentet belyser att de samhälleliga och miljömässiga fördelarna av förebyggande och återställande överskrider investeringskostnaderna. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att biologisk mångfald integreras och säkras på ett effektivt sätt i alla EU:s utgifter och program på grundval av EU:s taxonomi. Parlamentet efterlyser en effektiv tillämpning av principen om att inte orsaka betydande skada i alla EU:s utgifter och program. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla en omfattande bedömning av hur de 20 miljarder euro som minst behövs för naturen varje år skulle kunna mobiliseras, att lägga fram förslag om detta till EU:s årsbudget och att studera behovet av ett särskilt finansieringsinstrument för TEN-N. Parlamentet noterar överenskommelsen om att integrera utgifterna för biologisk mångfald på 7,5 % från 2024 och 10 % från och med 2026. Parlamentet anser att ansträngningar bör göras för att komma upp i åtminstone 10-procentiga utgifter för biologisk mångfald varje år i den fleråriga budgetramen så snart som möjligt och från och med 2021. Parlamentet betonar behovet av att säkerställa samstämmighet mellan medel till klimatet och den biotiska mångfalden. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att inkludera åtgärder till förmån för biologisk mångfald i planerna för återhämtning och resiliens. Parlamentet insisterar på att EU-utgifter med koppling till biologisk mångfald bör spåras i enlighet med en effektiv, transparent och omfattande metod som ska fastställas av kommissionen, i samarbete med Europaparlamentet och rådet.

125. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att senast 2022 bedöma vilka subventioner som är skadliga för miljön, i syfte att fasa ut dem utan ytterligare dröjsmål. Parlamentet ber om en omriktning av de finansiella incitamenten mot investeringar som påverkar den biologiska mångfalden positivt och av beskattningssystemen mot en ökad användning av miljöskatter och miljöintäkter.

126. Europaparlamentet påminner om EU:s åtagande att nå målen i Parisavtalet. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att sätta stopp för alla indirekta och direkta ut bidrag till fossila bränslen så tidigt som möjligt och senast 2025.

127. Europaparlamentet anser att utfasningen av bidrag till fossila bränslen och andra miljöskadliga subventioner också bör stödjas globalt genom EU:s handelspolitik och gröna diplomati, även genom en överenskommelse om en färdplan med milstolpar för varje handelspartner.

128. Europaparlamentet påminner om att OECD har beräknat att världens regeringar lägger omkring 500 miljarder US-dollar per år på stöd som kan vara skadligt för den biologiska mångfalden, det vill säga fem till sex gånger mer än de totala utgifterna för biologisk mångfald[89].

129. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla tydliga riktlinjer och incitament för att mobilisera privat finansiering för den biologiska mångfalden och att anpassa investeringarna efter målen i den europeiska gröna given och strategin för biologisk mångfald för 2030. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att tillhandahålla en ambitiös och framåtblickande ram som integrerar lagstiftningsåtgärder och finansiella incitament för både den offentliga och privata sektorn för att stödja uppnåendet av målen och målsättningarna inom ramen för strategin för biologisk mångfald för 2030 som en del av den kommande förnyade strategin för hållbar finansiering. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att säkerställa hållbara privata upphandlingar.

130. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa politisk samstämmighet och anpassa EU-politiken och den nationella politiken med strategin för biologisk mångfald för 2030. Parlamentet ber därtill om att alla principer i fördraget ska upprätthållas i all EU-politik, i synnerhet försiktighetspolitiken och principen om att förorenaren betalar.

131. Europaparlamentet lyfter fram behovet av en rättsligt bindande ram för styrningen av biologisk mångfald – en lag för biologisk mångfald – efter en omfattande konsekvensbedömning som stakar ut vägen mot 2050 med en uppsättning mål, däribland delmål för 2030 och COP15-åtagandena, och som inrättar en övervakningsmekanism med SMART-indikatorer, inom och bortom skyddade områden. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag om detta under 2022. Parlamentet betonar att det kommer att vara avgörande att man säkrar tillräckliga mänskliga och finansiella resurser för en effektiv styrning.

132. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga att inrätta en oberoende vetenskaplig panel för biologisk mångfald eller ett liknande organ för att bedöma som EU:s åtgärder överensstämmer med ambitionen i strategin för biologisk mångfald för 2030 och att lämna politiska rekommendationer i enlighet därmed, genom att undvika alla potentiella överlappningar med Europeiska miljöbyråns eller andra EU-organs och internationella organs policyer.

133. Europaparlamentet erinrar om att artikel 37 i stadgan speglar principen om att säkerställa miljöskyddet i EU-lagstiftningen. Parlamentet anser att rätten till en sund miljö bör erkännas i stadgan och att EU även bör leda initiativet för att erkänna liknande rättighet på internationell nivå.

Forskning, innovation och utbildning

134. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka den biologiska mångfalden i unionens ungdomsprogram, t.ex. Europeiska volontärtjänsten, och att dra igång ett grönt Erasmusprogram som en del av det övergripande Erasmusprogrammet, med inriktning på utbyte av kunskap, studenter och yrkespersoner inom området återställande och bevarande.

135. Europaparlamentet belyser behovet av en djupare förståelse för den biologiska mångfaldens sammansättning, dess påverkan på ekosystemens funktion och ekosystemens motståndskraft. Parlamentet anser att man bör öka både den grundläggande och tillämpade forskningen om biologisk mångfald och understryker att tillräcklig finansiering bör säkras för detta ändamål. Parlamentet ber om att forskning om biologisk mångfald ska inkluderas i olika finansieringsprogram på EU-nivå och nationell nivå. Parlamentet upprepar sitt krav att ett särskilt uppdrag ska avsättas för biologisk mångfald inom EU:s forskningsprogram. Parlamentet understryker att finansieringen av offentlig forskning måste öka avsevärt.

136. Europaparlamentet betonar betydelsen av mer forskning om biogeografiska regioner och taxonomin för organismer, liksom om hur avskogningen och förlusten av biologisk mångfald påverkar samhällsviktiga tjänster, såsom livsmedelsförsörjningen. Parlamentet understryker behovet av att förbättra kunskapen om kopplingarna mellan nya sjukdomar å ena sidan, och den lagliga och olagliga handeln med vilda djur, bevarande och förstörelse av ekosystem å andra sidan.

137. Europaparlamnetet framhåller att ytterligare forskning bör bedrivas om haven, med tanke på att de till stor del fortfarande är outforskade. Parlamentet uppmanar i detta avseende kommissionen att spela en viktig roll i FN:s årtionde för havsforskning och att följa rekommendationerna från Mission Starfish 2030: Restore our Ocean and Waters. Parlamentet anser att finansiering också bör säkerställas för havens ekosystem och biologiska mångfald.

138. Europaparlamnetet uppmuntrar forskning om innovation, teknik och produktionsmetoder och -praxis avseende hållbart jordbruk för jordbrukare som förbättrar den biologiska mångfalden och ekosystemens hälsa, även om digitalisering, hållbart trädskogsbruk, biologiska lågriskalternativ till kemiska bekämpningsmedel och bekämpningsmedelsfritt jordbruk.

139. Europaparlamentet anser att den ökade forskningen också bör omfatta bevarandepolitikens sociala och ekonomiska följder och möjligheter, biologisk mångfald i marken och smältande glaciärer och permafrost.

140. Europaparlamentet välkomnar inrättandet av kunskapscentrumet för biologisk mångfald och det nya EU-observationsorganet för markskydd.

141. Europaparlamentet understryker vikten av att tilldela tillräckliga resurser för datainsamling och utveckla indikatorer för att stödja kapacitetsuppbyggnad och stärka samarbetet om biologisk mångfald bland intressenterna. Parlamentet erkänner den potential som finns hos digitalisering, stordata och AI för att förbättra vår förståelse för och kunskap om biologisk mångfald.

142. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja små och medelstora företags deltagande i forsknings- och innovationsåtgärder för att bidra till målen i EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030.

143. Europaparlamentet anser att miljökunskap bör utgöra ett väsentligt inslag i all utbildning. Parlamentet stöder inrättandet av skyddade områden även för utbildningsändamål. Parlamentet betonar att medborgarforskning och medvetandehöjande åtgärder bör stödjas, bland annat för att visa samhället behovet av att skydda och återställa den biologiska mångfalden.

Global ram för biologisk mångfald, internationella åtgärder, handel och havsförvaltning efter 2020

144. Europaparlamentet erinrar om den ståndpunkt som den intog i sin resolution om COP15 när det gäller biologisk mångfald och behovet av ett bindande multilateralt avtal liknande Parisavtalet efter 2020 för att stoppa och vända förlusten av biologisk mångfald senast 2030, med SMART-mål och indikatorer, en robust genomföranderam och en vetenskapligt baserad, oberoende och transparent översynsmekanism. Parlamentet anser att 2021 utgör en vändpunkt för den biologiska mångfalden i världen och att EU bör agera som en global ledare och kräva en hög ambitionsnivå, som matchar eller överskrider EU:s egen ambitionsnivå, under förhandlingarna, som inbegriper rättsligt bindande globala återställande- och skyddsmål på minst 30 % senast 2030. Parlamentet välkomnar i detta avseende åtagandet från koalitionen för höga ambitioner för natur och människor om att skydda 30 % av marken och haven världen över. Parlamentet understryker behovet av att stödja låginkomstländer under genomförandet av denna nya ram. Parlamentet betonar vikten av ytterligare åtaganden från den privata sektorns sida för att skydda och återställa den biologiska mångfalden.

145. Europaparlamnetet uppmanar kommissionen att sträva efter ambitiösa och tydliga globala mål på lång sikt. Parlamentet framhåller på nytt sin ståndpunkt om att EU under förhandlingarna potentiellt bör begära att halva planeten ska vara skyddad 2050[90].

146. Europaparlamentet stöder utvecklingen av ett internationellt fördrag om pandemier inom ramen för Världshälsoorganisationen (WHO) för att stärka motståndskraften mot framtida pandemier. Parlamentet noterar att en av rekommendationerna från IPBES-workshoppen om biologisk mångfald och pandemier är att det bör inrättas ett mellanstatligt råd på hög nivå för förebyggande av pandemier som skulle underlätta samarbetet mellan regeringar, även genom att tillhandahålla politiskt relevant vetenskaplig information och samordna utformningen av en övervakningsram, och lägga grunden för potentiella mål genom att arbeta i skärningspunkten mellan de tre Riokonventionerna. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att främja inrättandet av ett sådant råd under COP15, som bör arbeta i synergi med befintliga organ såsom WHO.

147. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att begära en särskild rapport från FN:s klimatpanel om biologisk mångfald och klimatförändringar.

148. Europaparlamentet oroas över de nya utmaningar med koppling till lagstiftning, miljö, biosäkerhet och styrning som kan uppstå från utsläpp av genmodifierade gendrivare i miljön, även för naturskyddsändamål. Parlamentet framhåller resultatet från den särskilda tekniska expertgruppen för konventionen om biologisk mångfald om gendrivare och levande modifierade fiskar[91], som väcker farhågor om svårigheterna att förutspå deras behov, bedöma deras risker och kontrollera dem efter utsläppandet. Parlamentet noterar att gendrivare själva skulle kunna bli invasiva arter. Parlamentet anser att vägledande material om och verktyg för riskbedömningar på global nivå och EU-nivå samt en miljöövervvakningsram, liksom tydlig global styrning och effektiva mekanismer för att kontrollera och vända effekterna av gendrivare, bör utvecklas till fullo, och att det krävs mer forskning om gendrivares hälsomässiga, miljörelaterade, ekologiska, etiska och övriga följder för att förstå deras potentiella effekter på ett bättre sätt. Parlamentet anser därför att genmodifierade gendrivare inte bör få släppas ut, inte ens för naturskyddsändamål, i linje med försiktighetsprincipen[92].

149. Europaparlamentet framhåller potentialen hos att använda sig av grön diplomati, handelspolitik och multilaterala åtgärder för att främja skyddet av den biologiska mångfalden utanför Europa. Parlamentet uttrycker sitt stöd för FN:s årtionde för återställande av ekosystem (2021–2031) och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att integrera skyddet av miljön och den biologiska mångfalden i alla yttre åtgärder på ett effektivt sätt.

150. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att leda insatserna för en internationell överenskommelse om naturresursförvaltning för att hålla sig inom planetens gränser för användning av naturresurser.

151. Europaparlamentet betonar att förstörelsen av och trycket på ekosystemen är till skada för de övergripande insatserna för hållbar utveckling och hindrar uppnåendet av de flesta av 2030-målen för hållbar utveckling, särskilt målen om att avskaffa fattigdom och svält, säkerställa tillgång till vatten och sanitet, uppnå tryggad livsmedelsförsörjning och säkerställa hälsosamma liv samt minska den socioekonomiska ojämlikheten inom och mellan länder.

152. Europaparlamentet betonar att klimatförändringarna och miljöförstöringen i allt större utsträckning samverkar med orsakerna till mänsklig förflyttning, eftersom människor tvingas lämna sina hem på grund av konsekvenserna av klimatförändringar, miljöförstöring och miljökatastrofer. Parlamentet framhåller att sådana kriser, på grund av klimatförändringarna och förlusten av biologisk mångfald, kommer att mångdubblas under kommande årtionden om inte snabba och effektiva åtgärder vidtas nu. Parlamentet betonar att EU måste vara redo för klimatbetingad förflyttning och förflyttning på grund av miljöförstöring och miljökatastrofer och erkänner att adekvata åtgärder behöver vidtas för att slå vakt om de mänskliga rättigheterna för drabbade befolkningsgrupper.

153. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i synnerhet underlätta kapacitetsuppbyggnad, inklusive kunskapsöverföring, teknikutbyte och kompetensutveckling, i mottagarländerna så att de kan genomföra konventionen om biologisk mångfald, konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter (Cites) och andra konventioner och avtal som är viktiga för skyddet av biologisk mångfald inom ramen för instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete (NDICI) och Aid for Trade. Parlamentet insisterar på behovet av att stärka samarbetsprogram med länder utanför EU för att bevara deras inhemska biologiska mångfald, inbegripet interparlamentarisk dialog, och för att hjälpa utvecklingsländer att genomföra dem. Parlamentet efterlyser dessutom en förbättring av gemensam förvaltning av gränsöverskridande ekosystem samt migrationsvägar och migrerande arter och en minskning av potentialen att risker för förlust av biologisk mångfald överförs till andra delar av världen.

154. Europaparlamentet välkomnar initiativ såsom den afrikanska ”stora gröna muren” och uppmanar kommissionen att utveckla liknande initiativ för andra regioner och stödja internationella initiativ för att återställa biologisk mångfald världen över, samtidigt som viktiga områden med biologisk mångfald utökas i syfte att främja utvecklingsländers motståndskraft mot klimatförändringar. Parlamentet anser att nya NDICI skulle kunna fungera som en viktig drivkraft bakom förändring för återställande och bevarande av biologisk mångfald världen över. Parlamentet anser att ett betydande bidrag från budgeten i nya NDICI bör användas för återställande och bevarande av biologisk mångfald, vilket skulle bidra till det övergripande målet om att integrera biologisk mångfald.

155. Europaparlamentet anser att inhemsk och lokal kunskap är avgörande för att effektivt skydda biologisk mångfald och erinrar om att den särskilda rapporten om klimatförändringar och mark från IPCC erkänner den avgörande roll som urbefolkningar och lokalsamhällen spelar i att bevara miljön. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta att arbeta med det internationella samfundet för att erkänna deras bidrag till skyddet av biologisk mångfald, garantera deras rättigheter och stödja deras deltagande i beslutsprocesser. Parlamentet uppmanar dessutom medlemsstaterna att utan dröjsmål ratificera Internationella arbetsorganisationens (ILO) konvention om ursprungsfolk och stamfolk från 1989 (ILO-konvention nr 169).

156. Europaparlamentet välkomnar att FN:s särskilda rapportör för mänskliga rättigheter och miljö arbetar för att ta fram riktlinjer om skyldigheter på människorättsområdet avseende miljö, ekosystem och biologisk mångfald. Parlamentet uppmanar EU:s medlemsstater och institutioner att stödja och verka för det globala genomförandet av 2018 års ramprinciper om de mänskliga rättigheterna och miljön som FN:s särskilda rapportör för mänskliga rättigheter och miljö har lagt fram. Parlamentet uppmanar även EU att stödja initiativet om miljörättigheter inom FN:s miljöprogram.

157. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att främja erkännandet av miljömord som ett internationellt brott inom ramen för Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen (ICC).

158. Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtaganden att se till att bestämmelserna om biologisk mångfald i alla EU:s handelsavtal genomförs och efterlevs fullt ut och att bättre bedöma deras inverkan på den biologiska mångfalden. Parlamentet välkomnar dessutom det faktum att den nya handelsstrategin ”kräver en närmare politisk integration mellan handelspolitik och intern EU-politik”, och noterar att ”bevarandet av den biologiska mångfalden är en global utmaning som kräver globala insatser”[93]. Parlamentet understryker att handelns bidrag till den dramatiska förlusten av biologisk mångfald har hanterats på ett mycket otillfredsställande sätt av både strukturen i befintliga frihandelsavtal och de nuvarande WTO-reglerna. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att utan dröjsmål överväga specifika och konkreta åtgärder för att säkerställa att EU:s handelsavtal inte orsakar eller hotar att orsaka förlust av biologisk mångfald, och att i praktiken anpassa EU:s handelspolitik till dess strategi för biologisk mångfald 2030.

159. Europaparlamentet uppmanar dessutom kommissionen att säkerställa att alla nya och framtida handels- och investeringsavtal överensstämmer helt och hållet med den europeiska gröna given, Parisavtalet, EU:s åtaganden om biologisk mångfald och målen för hållbar utveckling, innehåller bindande och verkställbara kapitel om handel och hållbar utveckling samt innefattar garantier och effektiva, proportionerliga och avskräckande sanktioner för bristande efterlevnad, inbegripet möjligheten att återinföra tullar. Parlamentet uppmanar också kommissionen att främja liknande åtgärder i befintliga handels- och investeringsavtal.

160. Europaparlamentet betonar att man i alla bedömningar av konsekvenserna för hållbar utveckling systematiskt måste lägga en dimension av biologisk mångfald till den ekonomiska och sociala dimensionen, och att bedömningarna måste följa en mer gedigen metod än tidigare, i enlighet med vad som föreslås i tillgängliga studier från kommissionen, samt konsekvent beakta frågor som rör biologisk mångfald. Parlamentet begär att dessa konsekvensbedömningar ska utföras som en del av sonderingsfasen för framtida frihandels- och investeringsavtal. Parlamentet begär att konsekvensbedömningarna regelbundet ska uppdateras i takt med att förhandlingarna framskrider, så att man så tidigt som möjligt kan identifiera, utvärdera och hantera eventuella risker för den biologiska mångfalden i den berörda regionen och i EU, och att de ska ligga till grund för utformningen av relevanta bilaterala åtaganden som utstakas i förhandlingarna.

161. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att kapitel om handel och hållbar utveckling innehåller en färdplan med konkreta och verifierbara åtaganden som framstegen i andra kapitel kan utgå från. Parlamentet betonar att man systematiskt behöver genomföra regelbundna efterhandsutvärderingar av hållbarheten och konsekvensbedömningar av handelsavtal för att säkerställa samstämmighet med EU:s internationella åtaganden om biologisk mångfald. Parlamentet uppmanar kommissionen att uppdatera befintliga kapitel i handels- och investeringsavtal genom att i rätt tid använda aktiva översynsklausuler för att säkerställa att befintliga frihandelsavtal anpassas till den europeiska gröna given så tidigt som möjligt, och att lägga fram resultaten och planerade justeringar för parlamentet.

162. Europaparlamentet begär att rådet i sitt utkast till mandat för framtida avtal och vid översynen av befintliga avtal gör konventionen om biologisk mångfald till en väsentlig del av frihandelsavtalen, förutsatt att man enas om obligatoriska mekanismer för översyn av nationella mål. Parlamentet uppmanar rådet att också göra Cites och Parisavtalet till väsentliga delar i frihandelsavtal, och att betona behovet av att de genomförs effektivt. Parlamentet belyser vikten av den kommande reformen av förordningen om det allmänna preferenssystemet för att åstadkomma ett effektivt genomförande av de multilaterala konventioner om klimat- och miljöaspekter som omfattas av förordningen, inbegripet konventionen om biologisk mångfald.

163. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa att importerade produkter efterlever samma standarder som krävs av europeiska producenter, i syfte att skydda miljön och den biologiska mångfalden, och säkerställa att mänskliga rättigheter och arbetstagares rättigheter respekteras. Parlamentet betonar behovet av att främja globalt likvärdiga förutsättningar och vidta åtgärder för att förhindra att förlust av biologisk mångfald eventuellt förflyttas till utlandet. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla en undersökning av hur EU:s exportvaror och produktionsmetoderna för att framställa dem påverkar den biologiska mångfalden.

164. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att förbjuda export från EU av farliga ämnen som är förbjudna i EU, i linje med principen om att inte orsaka skada, Rotterdamkonventionen om förfarandet med förhandsgodkännande sedan information lämnats för vissa farliga kemikalier och bekämpningsmedel i internationell handel och den europeiska gröna given.

165. Europaparlamentet stöder kommissionen i dess vilja att i internationella diskussioner om handel och miljö öka medvetenheten om och främja en tolkning av relevanta WTO-bestämmelser som erkänner medlemmarnas rätt att reagera ändamålsenligt på globala miljöutmaningar, framför allt klimatförändringarna och skyddet av biologisk mångfald, i synnerhet genom användning av icke-produktrelaterade process- och produktionsmetoder. Parlamentet anser dessutom att EU bör arbeta för att inkludera bindande skyddsnivåer för den biologiska mångfalden i det kommande arbetet med WTO-reformen. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att överväga att inkludera sakkunskap om handel och miljö i tvister som uppstår till följd av konflikter mellan handelsåtaganden och miljöskyddsundantag. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att förespråka detta förslag i samband med sitt initiativ för klimat och handel i WTO. Parlamentet efterlyser en oberoende djupanalys av effekterna på den biologiska mångfalden av de resterande bestämmelserna om tvistlösning mellan investerare och stat och investeringsdomstolssystemet i handelsavtal.

166. Europaparlamentet beklagar bristerna i genomförandet av EU:s bestämmelser om handel med vilda djur och växter eftersom de inte innefattar alla kritiska arter och inte ger samma skydd för djur födda i fångenskap. Parlamentet uppmanar kommissionen att gemensamt ta itu med laglig kommersiell handel och olaglig handel vid översynen av EU:s handlingsplan mot olaglig handel med vilda djur och växter, som bör vara helt i linje med strategin för biologisk mångfald 2030 och få lämplig finansiering, inbegripet stöd till länder utanför EU samt räddningscentrum för vilda djur och djurskyddsområden. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att föreslå lagstiftning för att säkerställa att import, omlastning, inköp och försäljning av vilda djur och växter som fångats respektive skördats, bearbetats, transporterats eller sålts i strid med lagstiftningen i ursprungslandet förbjuds.

167. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att leda insatserna för att få ett slut på kommersiell handel med utrotningshotade arter och delar av dessa. Parlamentet betonar vikten av att ta fram SMART-mål i detta syfte. Parlamentet upprepar sitt krav på att handel med samt export eller återexport inom eller utanför EU av elfenben[94] ska förbjudas fullt ut och omedelbart på EU-nivå, också vad gäller elfenben från tiden före konventionen, och begär liknande begränsningar för andra utrotningshotade arter såsom tigrar och noshörningar. Parlamentet begär att ett sådant förbud genomförs utan ytterligare dröjsmål under 2021.

168. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bistå det globala samfundet med att bedöma de risker som är kopplade till kommersiell handel och försäljning av vilda djur. Parlamentet uppmanar kommissionen att använda de regleringsdialoger som föreskrivs i frihandelsavtal för att främja EU:s stränga sanitära och fytosanitära standarder och djurskydd, i syfte att minimera riskerna för framtida epidemier och pandemier. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att, vid behov, överväga antagandet av ett moratorium för import av vilda djur eller andra arter från områden som utgör nya centrum för infektionssjukdomar, för att hantera eventuella säkerhetsproblem.

169. Europaparlamentet konstaterar med djup oro att de marina plastföroreningarna har tiodubblats sedan 1980 och direkt drabbat minst 267 arter samt människors hälsa. Parlamentet uttrycker oro över de föroreningar som orsakas av mikroplaster och nanoplaster och hur de påverkar den marina biologiska mångfalden. Parlamentet understryker behovet av synergier mellan handlingsplanen för den cirkulära ekonomin och strategin för biologisk mångfald 2030.

170. Europaparlamentet uppmanar EU att leda förhandlingar om ett globalt avtal om plast, inbegripet plastfria hav senast 2030, med bindande mål.

171. Europaparlamentet noterar att WTO:s medlemmar har misslyckats med att slutföra förhandlingarna om fiskerisubventioner i slutet av 2020. Parlamentet beklagar djupt att man misslyckats med att uppnå åtagandet inom ramen för målen för hållbar utveckling (mål 14.6) om att fasa ut skadliga fiskerisubventioner senast 2020. Parlamentet stöder begäran om ett globalt avtal om att förbjuda skadliga fiskerisubventioner. Parlamentet uppmanar därför EU att inta en mer framträdande roll i förhandlingarna och kommissionen att garantera att bestämmelser om fiske i handelsavtal är förenliga med skyddet av marin biologisk mångfald.

172. Europaparlamentet betonar att haven bör erkännas på internationell nivå som en global gemensam resurs med avsikt att säkerställa att de skyddas. Parlamentet uppmanar dessutom EU att verka för antagandet av ett ambitiöst globalt havsfördrag för att skydda marin biologisk mångfald i områden bortom nationell jurisdiktion världen över vid nästa regeringskonferens om biologisk mångfald bortom nationell jurisdiktion och för en mellanstatlig panel för hav.

173. Europaparlamentet betonar behovet av att uppnå en integrerad havspolitisk ram för EU som säkerställer konsekvens mellan marin biologisk mångfald, klimatpolitik och den gemensamma fiskeripolitiken.

174. Europaparlamentet betonar att djuphaven tros ha jordens största biologiska mångfald och tillhandahåller viktiga miljötjänster, såsom långsiktig avskiljning av koldioxid. Parlamentet poängterar att djuphavsbrytning högst sannolikt kommer att orsaka oundviklig och permanent förlust av biologisk mångfald. Parlamentet betonar att försiktighetsprincipen måste gälla den framväxande sektorn för djuphavsbrytning. Parlamentet påminner om sin resolution av den 16 januari 2018 om internationell världshavsförvaltning[95] och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja ett moratorium, inbegripet vid Internationella havsbottenmyndigheten, för djuphavsbrytning tills effekterna av djuphavsbrytning på den marina miljön, den biologiska mångfalden och den mänskliga verksamheten till havs har studerats och undersökts i tillräcklig grad och djuphavsbrytning kan hanteras för att säkerställa att ingen marin biologisk mångfald går förlorad och marina ekosystem inte förstörs. Parlamentet betonar behovet av att kommissionen upphör med att finansiera utveckling av teknik för djuphavsbrytning i linje med en cirkulär ekonomi som bygger på att minimera, återanvända och återvinna mineraler och metaller.

175. Europaparlamentet upprepar sin uppmaning[96] till medlemsstaterna och kommissionen om att arbeta genom Internationella havsbottenmyndigheten för att säkerställa insyn i dess arbetsmetoder samt effektivt skydd av den marina miljön mot skadliga effekter och skydd och bevarande av den marina miljön enligt kraven i delarna XI och XII i FN:s havsrättskonvention, och uppmanar medlemsstaterna att anta en proaktiv och allt större roll inom internationella organ i syfte att föreslå insynsreformer och öka den allmänna miljöambitionen i de åtgärder som vidtas.

176. Europaparlamentet noterar valbeståndens avgörande betydelse för de marina ekosystemen och för att binda koldioxid. Parlamentet påminner om sitt starka stöd för att det globala moratoriet för kommersiell valfångst ska finnas kvar, liksom för ett förbud mot internationell kommersiell handel med valprodukter[97]. Parlamentet beklagar att Japan dragit sig ur Internationella valfångstkommissionen. Parlamentet uppmanar med kraft Norge och Japan att upphöra med sin valfångstverksamhet. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att yrka på att Internationella valfångstkommissionen formellt tar upp frågan om Norges kommersiella valfångstverksamhet.

177. Europaparlamentet uppmanar Färöarna att upphöra med sin kontroversiella årliga jakt på grindvalar, som även kallas Grindadràp. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att kontinuerligt ta upp frågan med Färöarna i syfte att avskaffa denna praxis.

Genomförande och tillämpning av naturvårdslagstiftningen

178. Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att genomföra och efterleva skyldigheterna i EU:s befintliga miljölagstiftning till fullo. Parlamentet uppmanar kommissionen att snabbare, effektivare och mer transparent, inbegripet genom regelbunden uppföljning av fall, inleda överträdelseförfaranden för att åtgärda alla fall av bristande efterlevnad, och att senast 2022 förbättra sin offentliga databas för att de steg som har tagits av medlemsstater och kommissionen som svar på överträdelser av miljölagstiftningen ska kunna spåras på ett lättförståeligt och tillgängligt sätt. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att anslå tillräckliga resurser för att komma till rätta med rådande förseningar. Parlamentet anser att en tillräcklig nivå av kvalificerad personal och resurser är avgörande för att EU:s politik ska kunna genomföras och verkställas på ett framgångsrikt sätt.

179. Mer specifikt uppmanar Europaparlamentet kommissionen att snabbt inleda överträdelseförfaranden för fall med olaglig avverkning, i samarbete med andra europeiska organisationer såsom Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf), och för bristande efterlevnad av ramdirektivet för vatten och ramdirektivet om en marin strategi i syfte att efterleva kraven för att uppnå god miljöstatus för europeiska hav och andra vatten.

180. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, inbegripet regionala och lokala myndigheter, att påskynda genomförande och verkställande, samt uppmanar medlemsstaternas regeringar att uppdatera sina nationella strategier för biologisk mångfald och att lämna in tvååriga genomföranderapporter till kommissionen om strategin för biologisk mångfald 2030 på nationell nivå. Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en halvtidsutvärdering och att se över strategin vid behov.

181. Europaparlamentet betonar att genomförande och verkställande av EU-lagstiftning i medlemsstaterna också är viktigt för att tillhandahålla ett stabilt och transparent regelverk för berörda parter, inbegripet ekonomiska aktörer. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att uppnå målen i strategin för biologisk mångfald 2030 på det mest effektiva sättet, samtidigt som onödiga administrativa bördor undviks.

182. Europaparlamentet anser att kampen mot miljöbrott måste stärkas i medlemsstaterna och över deras gränser. Parlamentet anser att det finns stora skillnader i EU:s medlemsstater som förhindrar att miljöbrottslagstiftningen blir effektiv. Parlamentet uppmanar därför med kraft kommissionen att se över miljöbrottsdirektivet för att få bukt med dessa skillnader. Parlamentet begär att miljöbrott och miljööverträdelser, såsom olagligt, orapporterat och oreglerat fiske, och artskyttsbrott erkänns som allvarliga brott som bör bestraffas på lämpligt sätt med mycket avskräckande faktorer, särskilt när det rör sig om organiserade brott. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att undersöka möjligheten att lägga till ett protokoll om artskyttsbrott till FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet.

183. Europaparlamentet betonar vikten av ansvar vid lagöverträdelser eller skador på miljön. Parlamentet vill att miljöansvarsdirektivet revideras så snart som möjligt och omvandlas till en fullt ut harmoniserad förordning.

184. Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över situationen för miljöförsvarare och miljöaktivister, särskilt i utvecklingsländer, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja dem världen över.

185. Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att fastställa en särskild skydds- och stödstrategi för lokalsamhällen och människorättsförsvarare inom miljö- och markrättighetsområdet, som bör samordnas i alla externa stödprogram. Parlamentet efterlyser också ökat stöd till civilsamhällesorganisationer som arbetar för att skydda miljön och den biologiska mångfalden, särskilt genom upprättande av partnerskap och kapacitetsuppbyggnad för att försvara urbefolkningars och lokalsamhällens rättigheter.

186. Europaparlamentet upprepar att medlemsstaterna måste säkerställa att Natura 2000-områden bevaras och att gynnsam bevarandestatus för skyddade arter och livsmiljöer upprätthålls eller återställs. Parlamentet vill att habitatdirektivet genomförs till fullo och att bevarandeåtgärder anpassas till de senaste tekniska och vetenskapliga framstegen. Parlamentet är medvetet om de problem som uppstår genom samexistens mellan animalieproduktion och stora köttätare i vissa medlemsstater. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att vidta lämpliga åtgärder för att hantera socioekonomiska konflikter som är kopplade till samexistens med stora rovdjur, såsom förebyggande och kompenserande åtgärder, för att säkerställa att de skyddas. Parlamentet noterar att det finns tydliga riktlinjer för att genomföra dessa åtgärder, i enlighet med direktiv 92/43/EU, inbegripet vad gäller hybridisering av varg.

187. Europaparlamentet understryker att ett lyckat genomförande av strategin är avhängigt av att alla relevanta aktörer och sektorer görs delaktiga. Parlamentet understryker behovet av att göra dessa aktörer och sektorer delaktiga och ge dem incitament för att främja målen i strategin för biologisk mångfald 2030. Parlamentet uppmanar kommissionen att upprätta en diskussionsplattform för de olika berörda parter och samhällen som är representerade och att säkerställa en inkluderande, jämlik och rättvis omställning. Parlamentet anser att plattformen bör underlätta aktivt och representativt deltagande av samhällen och berörda parter i beslutsprocessen.

188. Europaparlamentet betonar att det är avgörande att den kommande översynen av direktivet om icke-finansiell rapportering innefattar krav som omfattar både klimat och biologisk mångfald.

°

° °

189. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

 

 

 

 

MOTIVERING

Biologisk mångfald ligger till grund för ekosystemens funktion och livet på vår planet. Rent vatten och ren luft, livsnödvändiga resurser och människors och djurs hälsa är beroende av den biologiska mångfalden och en hälsosam miljö.

Trots den biologiska mångfaldens betydelse visar de senaste rapporterna en nedslående bild. IPBES varnar i sin samlade bedömning av den biologiska mångfalden[98] för att en miljon arter riskerar att utrotas och rapporten Global Biodiversity Outlook[99] visar att alla Aichimål inte har uppfyllts. Rapporten om pandemiernas tidsålder[100] varnar också för att den alarmerande försämringen av ekosystemen och människans nuvarande förhållande till naturen ökar risken för pandemier.

Vi måste därför förändra vårt samspel med naturen, vårt samhälle och vår ekonomi, och börja med att begränsa mänsklig verksamhet som leder till omvandling och förstörelse av ekosystem. Strategin för biologisk mångfald och den europeiska gröna given utgör grunden för detta på europeisk nivå, medan den nya globala ram som ska antas vid partskonferensen (COP15) för konventionen om biologisk mångfald på internationell nivå kommer att vara den stora, och kanske den sista möjligheten att vända processen.

Mångfaldsförlustens drivkrafter

Även om det finns många faktorer som leder till förlust av biologisk mångfald lyfter forskarna fram fem huvudsakliga direkta drivkrafter: förändrad mark- och havsanvändning, direkt utnyttjande av organismer, klimatförändringar, föroreningar och invasiva främmande arter. Att ta itu med dem på lämpligt sätt är avgörande för att komma till rätta med situationen.

Förändrad mark- och havsanvändning

Även om markens biologiska mångfald ligger till grund för viktiga ekologiska processer har EU ingen särskild markskyddslagstiftning, och det är jordbruks-, industri- och vattenlagstiftningen som fragmentariskt bidrar till markens bevarande. Det är därför viktigt att kommissionen lägger fram ett lagstiftningsförslag om inrättande av en gemensam ram för skydd och hållbar användning av marken.

Vi måste också ta itu med ökenspridningen. EU är part i FN:s konvention för bekämpning av ökenspridning, enligt vilken EU har förbundit sig att uppnå markförstörelsesneutralitet senast 2030, och det krävs därför en strategi mot ökenspridning och markförstörelse i EU för att fullgöra detta åtagande.

Även urbaniseringen och dess effekter på den biologiska mångfalden måste angripas. Naturbaserade lösningar och grön infrastruktur bidrar till städernas motståndskraft, och det behövs därför ett strategiskt tillvägagångssätt för att förbättra användningen av medel och integreringen av detta i EU:s politik och lagstiftning. Det behövs ett transeuropeiskt nät för grön infrastruktur (TEN-G) kopplat till det transeuropeiska naturnätverket (TEN-N) med tanke på hur viktig grön infrastruktur är för förbindelserna mellan skyddade områden.

Direkt utnyttjande av organismer

EU har i och med Aichimålen åtagit sig att halvera den årliga förlusten av naturliga skogar till 2020, även om en ny FAO-rapport varnar för att det kan ta 25 år till innan detta mål uppnås[101]. Skogar är unika ekosystem som hyser 60 000 trädarter och nästan en tredjedel av jordens groddjur, fåglar och däggdjur, och de är ovärderliga i naturliga processer såsom kolbindning och temperaturreglering. Alla urskogar och naturskogar i EU måste därför skyddas omsorgsfullt.

Skogarna är ett gemensamt arv i unionen[102] och den framtida skogsstrategin bör därför anpassas till målen i strategin för biologisk mångfald och särskilda mål bör fastställas för återställandet av dem, eftersom endast 15 % av skogslivsmiljöerna av europeiskt intresse har en gynnsam bevarandestatus.

Jordbrukets inverkan på den biologiska mångfalden är obestridlig, liksom jordbrukssektorns betydelse i EU. Tillsammans med fisket måste jordbruket genomgå en genomgripande förändring för att anpassas till de nya modeller som behövs för den gröna omställningen. För detta krävs stöd och utbildning.

Målet att 25 % av jordbruksmarken ska användas för ekologiskt jordbruk och att minst 10 % av jordbruksarealen ska återställas till landskapselement med hög biologisk mångfald är nödvändigt. Båda dessa mål måste införlivas i lagstiftningen för att bli rättsligt bindande.

Trots de ansträngningar som redan gjorts av den europeiska fiskesektorn krävs det ytterligare insatser för att all fiskeverksamhet ska omfattas av maximala hållbara avkastningsnivåer, undanröjande av bifångster av känsliga arter och få till stånd fiskeriförvaltningsåtgärder i alla marina skyddsområden, där det främsta målet bör vara bevarande och återställande av ekosystem.

När det gäller produktion och konsumtion står utvinning och bearbetning av materiella resurser för mer än 90 % av den globala förlusten av biologisk mångfald. Om vi fortsätter med våra produktions- och konsumtionsmönster kommer vi 2050 att förbruka motsvarande tre planeter[103]. Det är därför viktigt att fastställa ett mål på EU-nivå för att minska användningen av primära råvaror.

Klimatförändringar

Enligt IPBES rapport riskerar 16 % av arterna att utrotas vid en uppvärmning på 4,3 °C och arterna skulle minska drastiskt redan vid en uppvärmning på 1,5–2 °C.

Marina och terrestra ekosystem absorberar omkring 60 % av de globala antropogena utsläppen per år, och naturbaserade lösningar står för 37 % av begränsningen av klimatförändringarna fram till 2030[104].

Detta visar att förlusten av biologisk mångfald och klimatkrisen är sammanlänkade och måste hanteras gemensamt. Det behövs därför en gemensam långsiktig handlingsplan för klimat och biologisk mångfald som stärker samstämmigheten och sammanlänkningarna mellan framtida åtgärder och integrerar EU:s åtaganden enligt konventionen för biologisk mångfald och Parisavtalet.

Föroreningar

För att ta itu med förorenande faktorer som utsläpp, kemikalier eller näringsämnen och deras inverkan på den biologiska mångfalden krävs en integrerad strategi som även omfattar ljus- och bullerföroreningar. Därför bör den framtida handlingsplanen för nollutsläpp, strategin Från jord till bord och kemikaliestrategins åtgärder anpassas till strategin för biologisk mångfald.

Kommissionen bör fastställa mål om att minska användningen av farligare och kemiska bekämpningsmedel med 50 %, användningen av gödselmedel med 20 % och förlusten av näringsämnen med 50 % senast 2030 i lagstiftningsförslag för att göra dem bindande. Dessutom bör undantagen enligt artikel 53.1 i förordning (EG) nr 1107/2009 vara exceptionella och kommissionen bör klargöra villkoren för nödsituationer, särskilda omständigheter, rimliga medel samt kontrollerad och begränsad användning.

Invasiva främmande arter

Det finns för närvarande 354 arter i EU som hotas av invasiva arter, och de 66 arter som står med i EU:s förteckning utgör endast 6 % av dem som förekommer i Europa, vilket inte motsvarar omfattningen av det hot mot den biologiska mångfalden som de utgör.

Kostnaderna för övervakning och avhjälpande av skador orsakade av dessa arter uppskattas till omkring 12 000 miljoner euro per år i EU, vilket gör förebyggande åtgärder mest kostnadseffektiva[105]. Kommissionen bör därför göra obligatoriska riskbedömningar före den första importen av främmande arter och anta ”vita listor” med angivande av vilka arter som får handlas och innehas i EU.

Kommissionen bör tillsammans med medlemsstaterna också prioritera genomförandet av planer för förebyggande, kontroll eller utrotning av invasiva arter som skadar akut hotade arter och arbeta för att EU-förteckningen på ett adekvat sätt omfattar invasiva arter som påverkar utrotningshotade arter och arter som befinner sig i ett tidigt skede av invasionen eller som ännu inte förekommer i EU.

Konservering och restaurering

Minst 30 % av havs- och landområdena bör skyddas senast 2030 i enlighet med vetenskapliga kriterier och biologisk mångfald, och en tredjedel av dessa områden bör vara omsorgsfullt skyddade och omfatta alla naturliga kolsänkor i EU. Dessa mål bör införlivas i lagstiftningen.

På samma sätt bör minst 30 % av de skadade ekosystemen återställas senast 2030. FN har förklarat decenniet 2021–2030 som årtiondet för återställande av ekosystem. Inom denna ram bör EU:s plan för att återställa naturen vara ambitiös, genomföras med beaktande av varje medlemsstats hela territorium och fokusera på ekosystem som fyller det dubbla syftet att återställa den biologiska mångfalden och begränsa och anpassa sig till klimatförändringarna.

Finansiering, integrering och styrning

Kommissionen har uppskattat det belopp som behövs för att genomföra strategins åtgärder till 20 000 miljoner euro per år, men det bör göras en grundlig bedömning av hur detta belopp ska användas.

Skyddet av den biologiska mångfalden bör integreras i alla EU:s utgifter och program på grundval av EU:s taxonomi, där försiktighetsprincipen och principen om att förorenaren betalar bör gälla för EU:s åtgärder, genom en omläggning av skattesystemen i riktning mot ökad användning av miljöskatter och ett avskaffande av miljöskadliga subventioner senast 2030.

Det behövs också en rättsligt bindande ram för styrningen av biologisk mångfald, liknande klimatlagen, som stakar ut vägen med en uppsättning bindande mål för 2030 och 2050 och COP15-åtagandena. Kommissionen bör lägga fram lagstiftningsförslag om detta under 2022.

Individens rätt till en hälsosam miljö erkänns inte i europeisk eller internationell rätt, i motsats till viss nationell rätt. Artikel 37 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna speglar endast de allmänna principerna i unionsrätten om miljöintegration, men föreskriver inte en materiell rätt. Kommissionen bör sträva efter att fylla denna lucka på europeisk nivå och även främja ett internationellt erkännande av denna mänskliga rättighet.

Forskning och utbildning

Utbildning och unga generationers roll kommer att vara avgörande för att vända förlusten av biologisk mångfald. Det bör därför inrättas ett grönt Erasmusprogram för ungdomar med inriktning på projekt för att bevara och återställa ekosystem.

Utöver nationella program och EU:s FoU-program bör andra fonder anslå en större andel av budgeten till forskning och innovation, särskilt inom jordbruks- och fiskerisektorn, för att stödja omställningen till hållbara metoder.

Internationella åtgärder och världshavsförvaltning

Det globala naturavtalet vid den 15:e partskonferensen för konventionen om biologisk mångfald kommer att vara avgörande för att rädda vår natur. I likhet med Parisavtalet bör det vara rättsligt bindande, ange gränserna för när förlusten av biologisk mångfald är irreversibel och fastställa ambitiösa mål, såsom att minst 30 % av planeten ska skyddas och att 30 % av de skadade ekosystemen ska återställas senast 2030.

Det bör även noteras att handels- och utvecklingspolitiken kan skydda den biologiska mångfalden och miljön utanför Europa. I detta avseende bör EU verka för bindande kapitel om hållbar utveckling i handelsavtal och för att stoppa den globala avskogningen genom att lägga fram ett lagstiftningsförslag om avskogningsfria försörjningskedjor för att förhindra import av produkter som har bidragit till den.

De marina plastföroreningarna har tiodubblats sedan 1980, varför EU bör leda förhandlingarna om ett internationellt avtal om plast för att våra hav och oceaner ska vara fria från plast senast 2030.

Genomförande och efterlevnad av lagstiftningen

Naturvårdslagstiftning tillämpas och upprätthålls för närvarande inte i tillräckligt hög grad. Överträdelseförfaranden på miljöområdet försenas också omotiverat vilket hindrar genomförandet av lagstiftningen, och kommissionen bör därför stärka övervakningen och anslå tillräckliga resurser.

Slutligen kommer ett framgångsrikt genomförande av denna strategi att vara beroende av alla aktörers deltagande och engagemang. Det behövs en plattform där alla berörda parter kan höras på ett sådant sätt att åtgärder för en inkluderande, rättvis och rättvis omställning kan vidtas.

 

YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR INTERNATIONELL HANDEL (19.4.2021)

till utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet

över EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030: Ge naturen större plats i våra liv

(2020/2273(INI))

Föredragande av yttrande: Saskia Bricmont

(*) Förfarande med associerat utskott – artikel 57 i arbetsordningen

 

 

FÖRSLAG

Utskottet för internationell handel uppmanar utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet att som ansvarigt utskott infoga följande förslag i det förslag till resolution som antas:

1. Europaparlamentet påminner om att den biologiska mångfalden minskar i hela världen i en takt som aldrig tidigare skådats i människans historia, och arter utrotas i allt högre takt, vilket påverkar människors hälsa världen över på många olika sätt, och att förlusten av biologisk mångfald enligt Världshälsoorganisationen är en faktor bakom uppkomsten av zoonotiska patogener såsom covid-19. Parlamentet framhåller de vetenskapliga beläggen dels för den ohållbara handelns roll för förlusten av biologisk mångfald, särskilt handeln med mineraler, biomassa, vilda djur och vissa jordbruksråvaror, dels för förlusten av biologisk mångfald till följd av klimatförändringar, global ändrad markanvändning, invasiva främmande arter, överexploatering av resurser och föroreningar. Parlamentet påminner om att av världens totala skapade ekonomiska värde är 44 biljoner US-dollar – över hälften av världens totala BNP – i måttlig eller hög grad beroende av naturen och dess tjänster, och äventyras därmed av naturförluster.

2. Europaparlamentet understryker att Aichimålen för biologisk mångfald inte har genomförts enligt förväntan och att den globala biologiska mångfalden står inför en allvarlig kris som direkt hotar mänsklighetens intressen, däribland livsmedel, hälsa och säkerhet. Parlamentet noterar att man inom den globala ramen för biologisk mångfald efter 2020 ska komma överens om nya mål i konventionen om biologisk mångfald, bland annat för handelsfrågor som omfattar vilda djur och växter, under den 15:e partskonferensen för konventionen om biologisk mångfald (COP 15). Parlamentet uppmanar kommissionen att förespråka större ambitioner även i fråga om bindande mål för skyddet av biologisk mångfald och för kvantifierbara indikatorer och effektiva övervakningsmekanismer. Parlamentet betonar att EU:s ambitionsnivå behöver överensstämma med ambitionsnivån i den globala ramen för biologisk mångfald inom konventionen om biologisk mångfald, särskilt när det gäller målen för skydd av land och hav, för att man ska kunna skapa lika villkor för alla på den internationella arenan.

3.  Parlamentet understryker att handelns bidrag till den dramatiska förlusten av biologisk mångfald har hanterats på ett mycket otillfredsställande sätt av både strukturen i befintliga frihandelsavtal och de nuvarande WTO-reglerna. Parlamentet betonar att försiktighetsprincipen måste vara den vägledande principen för skyddet av biologisk mångfald. Parlamentet varnar för risken att vissa produktiva sektorer flyttar till länder där lagstiftningen om biologisk mångfald är mer flexibel än i EU, och uppmanar därför kommissionen att ta ledningen i internationella forum och främja skyddet av biologisk mångfald. Parlamentet välkomnar det faktum att den nya handelsstrategin ”kräver en närmare politisk integration mellan handelspolitik och intern EU-politik”, och noterar att ”bevarandet av den biologiska mångfalden är en global utmaning som kräver globala insatser”. Parlamentet förväntar sig att kommissionen upprätthåller en hög ambitionsnivå, inte bara i ord utan även i handling. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att utan dröjsmål överväga specifika och konkreta åtgärder för att säkerställa att EU:s handelsavtal inte orsakar eller hotar att orsaka förlust av biologisk mångfald, och att i praktiken anpassa EU:s handelspolitik till dess strategi för biologisk mångfald. Parlamentet betonar att samstämmighet mellan olika EU-politikområden är avgörande i internationell handel, som berör alla aspekter av hållbarhet och utveckling, på både det sociala, miljömässiga – inklusive den biologiska mångfalden – och det ekonomiska området, vilket också säkerställer rättvis konkurrens med särskild uppmärksamhet på små och medelstora företag och jordbrukssektorn, och att den framtida strategin för öppet strategiskt oberoende bör återspegla detta. Parlamentet påminner om att handelsavtalen måste säkerställa att de involverade parterna, inbegripet EU och medlemsstaterna, aktivt deltar i främjandet av principer om hållbar utveckling.

4. Europaparlamentet betonar att man i alla bedömningar av konsekvenserna för hållbar utveckling systematiskt måste lägga en dimension av biologisk mångfald till den ekonomiska och sociala dimensionen, och att bedömningarna måste följa en mer gedigen metod än tidigare, i enlighet med vad som föreslås i tillgängliga studier från kommissionen, samt konsekvent beakta frågor som rör biologisk mångfald. Parlamentet begär att kommissionen ska säkerställa adekvat finansiering för utförande av dessa analyser av den biologiska mångfalden. Parlamentet begär att dessa konsekvensbedömningar ska utföras som en del av sonderingsfasen för framtida frihandels- och investeringsavtal. Parlamentet begär att konsekvensbedömningarna regelbundet ska uppdateras i takt med att förhandlingarna framskrider, så att man så tidigt som möjligt kan identifiera, utvärdera och hantera eventuella risker för den biologiska mångfalden i den berörda regionen och i EU, och att de ska ligga till grund för utformningen av relevanta bilaterala åtaganden som utstakas i förhandlingarna. Parlamentet understryker särskilt vikten av adekvat finansiering av statliga organ, stöd till civilsamhällesorganisationer, definition och täckning av skyddsområden samt utnämnande av behöriga myndigheter. Parlamentet betonar att man systematiskt behöver genomföra regelbundna efterhandsutvärderingar och konsekvensbedömningar av hållbarheten för att säkerställa samstämmighet med EU:s internationella åtaganden om biologisk mångfald. Parlamentet uppmanar kommissionen att dra lärdom av expertpanelen EU–Sydkorea och av exemplet i Vietnams färdplan för ratificering av Internationella arbetsorganisationens (ILO) konventioner, och se till att kapitlen om handel och hållbar utveckling innehåller en färdplan med konkreta och verifierbara åtaganden som ligger till grund för framsteg i andra kapitel. Parlamentet uppmanar kommissionen att uppdatera befintliga kapitel i handels- och investeringsavtal genom att i rätt tid använda aktiva översynsklausuler för att säkerställa att befintliga frihandelsavtal anpassas till den europeiska gröna given så tidigt som möjligt, och att lägga fram resultaten och planerade justeringar för parlamentet. Parlamentet understryker i detta avseende att EU:s handels- och investeringsavtal möjliggör en formaliserad dialog med partner om alla aspekter av den europeiska gröna given, inbegripet biologisk mångfald, hållbar livsmedelspolitik, föroreningar och den cirkulära ekonomin, inom ramen för kapitlen om handel och hållbar utveckling.

5. Europaparlamentet välkomnar inledandet av en tidig översyn av handlingsplanen på 15 punkter för kapitlen om handel och hållbar utveckling. Parlamentet noterar det icke-officiella dokumentet från Nederländerna och Frankrike om handel, sociala ekonomiska effekter och hållbar utveckling, inklusive förslag om möjligheten att fasa in liberalisering av tullar på villkor att multilaterala miljöavtal genomförs effektivt. Parlamentet påminner i samband med översynen om sin uppmaning till kommissionen att utforska en sanktionsbaserad mekanism som en sista utväg i handelsavtal för att säkerställa att de genomförs effektivt. Parlamentet påminner om att enligt punkt 161 i yttrande 2/15 från Europeiska unionens domstol kan ett åsidosättande av kapitlet om handel och hållbar utveckling ge den andra parten rätt att ”avbryta eller skjuta upp liberaliseringen av handeln enligt övriga bestämmelser i avtalet”.

6. Europaparlamentet välkomnar utnämningen av en person som är ansvarig för efterlevnaden av handelsbestämmelserna och inrättandet av den gemensamma kontaktpunkten, vars roll är att leda arbetet i hela kommissionen för att stärka genomförandet och efterlevnaden, med användning av en rad olika verktyg, och att ta itu med rapporterade handelshinder och åsidosättanden av åtaganden för hållbar handel. Parlamentet anser att det ligger i unionens intresse att vidta åtgärder när dessa åtaganden åsidosätts, och uppmanar kommissionen att agera när handelspartner inte fullgör sina bilaterala eller multilaterala åtaganden, inbegripet genom möjligheten att återinföra tullar. Parlamentet uppmanar kommissionen att dra lärdom av den tvist mellan EU och Sydkorea som löstes av expertpanelen, som ansåg att det var anmärkningsvärt att kapitlet om handel och hållbar utveckling inte fastställde en specifik tidsgräns eller en särskild milstolpe för ratificeringsprocessen, och att parterna inte hade hänvisat till några specifika tidsgränser eller tydliga tidsplaner, vilket skulle ha kunnat bidra till att vägleda panelens analys[106].

7. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att använda de indikatorer som tas fram i sökandet efter möjliga risker för den biologiska mångfalden för att formulera mål på kort, medellång och lång sikt för skydd av biologisk mångfald. Parlamentet uppmanar kommissionen att lämna årliga uppdateringar till parlamentet om hur genomförandet av dessa mål fortskrider.

8. Europaparlamentet betonar att de rättsliga krav som EU:s producenter måste följa även bör tillämpas på och genomdrivas för importer till EU, och att tillträde till EU-marknaden endast bör beviljas produkter som uppfyller dessa krav. Enligt parlamentet är detta en icke förhandlingsbar punkt i frihandelsförhandlingarna. Parlamentet anser att det är mycket viktigt att kommissionen främjar ett icke-produktrelaterat synsätt på process- och produktionsmetoder för att stödja åtgärder som syftar till att förhindra ytterligare förlust av biologisk mångfald, inom en ram som är säker, förutsebar, som inte diskriminerar mellan inhemska och importerade produkter, och som är förenlig med WTO:s regler. Parlamentet stöder kommissionen i dess vilja att i internationella diskussioner om handel och miljö öka medvetenheten om och främja en tolkning av relevanta WTO-bestämmelser som erkänner medlemmarnas rätt att reagera ändamålsenligt på globala miljöutmaningar, framför allt klimatförändringarna och skyddet av biologisk mångfald. Parlamentet anser dessutom att EU bör arbeta för att inkludera bindande skyddsnivåer för den biologiska mångfalden i det kommande arbetet med WTO-reformen, och därmed i våra frihandelsavtal, på grundval av vetenskapliga rön och utan protektionistiska syften.

9. Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att överväga att inkludera sakkunskap om handel och miljö i tvister som uppstår till följd av konflikter mellan handelsåtaganden och miljöskyddsundantag. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att förespråka detta förslag i samband med sitt initiativ för klimat och handel i WTO. Parlamentet efterlyser en oberoende djupanalys av effekterna på den biologiska mångfalden av de resterande bestämmelserna om tvistlösning mellan investerare och stat och investeringsdomstolssystemet i handelsavtal, samt av energistadgefördraget, och begär en snabb omarbetning av energistadgefördraget och en ny bedömning av medlemskapet, inbegripet möjligheten att lämna energistadgefördraget om det inte är möjligt att modernisera det.

10. Europaparlamentet påminner om att OECD har beräknat att regeringar globalt spenderar omkring 500 miljarder US-dollar per år på stöd som kan vara skadligt för den biologiska mångfalden, det vill säga fem till sex gånger mer än de totala utgifterna för biologisk mångfald[107]. Parlamentet anser att EU:s handelspolitik och gröna diplomati bör syfta till att stödja klimatneutralitet senast 2050, och att EU snarast möjligt bör fasa ut subventioner av fossila bränslen och andra subventioner som är miljömässigt skadliga i enlighet med de åtaganden som gjordes vid G20-toppmötet i Pittsburgh 2009. Parlamentet uppmanar kommissionen att enas om en färdplan med delmål med var och en av de handelspartner som EU har ingått ett handelsavtal med, samt att visa ledarskap i relevanta internationella forum. Parlamentet understryker att hållbarhet och koldioxidneutralitet kommer att förbli centrala mål för EU:s program och handelspolitik, inbegripet stöd till den gröna omställningen, särskilt för små och medelstora företag.

11. Europaparlamentet begär att rådet i sitt utkast till mandat för framtida avtal och vid översynen av befintliga avtal gör konventionen om biologisk mångfald till en väsentlig del av frihandelsavtalen, förutsatt att man enas om obligatoriska mekanismer för översyn av nationella mål. Parlamentet uppmanar rådet att också göra konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter (Cites) tillsammans med Parisavtalet till väsentliga delar i frihandelsavtal, och att betona ett effektivt genomförande av dem. Parlamentet anser att EU i sina framtida transatlantiska förbindelser bör uppmana USA att ansluta sig till och genomföra konventionen om biologisk mångfald. Parlamentet belyser vikten av den kommande reformen av förordningen om det allmänna preferenssystemet för att åstadkomma ett effektivt genomförande av de multilaterala konventioner om klimat och miljö som omfattas av förordningen, inbegripet konventionen om biologisk mångfald.

12. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införliva bevarande och en hållbar användning av biologisk mångfald på nationell, regional och lokala nivå genom sektorspolitik och sektorsövergripande politik, inbegripet handel, planer och program, för att fastställa en effektiv institutionell, lagstiftningsmässig och rättslig ram som införlivar en inkluderande ansats. Parlamentet understryker att öppenhet och förutsebarhet är av stor betydelse för europeiska företag, särskilt små och medelstora företag, och att det krävs ökad kommunikation och större kapacitetsuppbyggnad för att små och medelstora företag ska kunna dra fullständig fördel av handelsavtalen på ett hållbart sätt.

 13. Europaparlamentet noterar å ena sidan att den mellanstatliga plattformen för biologisk mångfald och ekosystemtjänster (IBPES) beräknar att den internationella lagliga handeln med vilda djur och växter har ökat med 500 % i värde sedan 2005 och 2 000 % sedan 1980-talet, och å andra sidan att handelns lagliga och olagliga former ofta är djupt sammanflätade. Parlamentet konstaterar att mer än 38 700 arter, varav cirka 5 950 djurarter och 32 800 växtarter, skyddas av Cites mot överexploatering genom internationell handel. Parlamentet konstaterar att det nuvarande systemet för att förbjuda den olagliga handeln med utrotningshotade arter uppvisar stora brister i efterlevnaden. Parlamentet uppmanar kommissionen att börja övervaka och analysera det nuvarande systemet. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att undersöka möjligheten att upprätta en vit lista över utrotningshotade arter för att effektivt bekämpa olaglig handel, förbättra utbildningen av tullpersonal och andra tjänstemän, och stödja inrättandet av en mekanism för att förbjuda import till EU av arter som är nationellt skyddade utrotningshotade arter i sina ursprungsländer, som är i linje med det frivilliga partnerskapsavtalet om skogslagstiftningens efterlevnad samt förvaltning av och handel med skog (Flegt), eller som liknar åtgärderna mot olagligt, orapporterat och oreglerat fiske. Parlamentet uppmanar kommissionen att utvidga det gröna tullinitiativet i den kommande handlingsplanen för tullunionen, och uppmanar kommissionen att säkerställa ett bättre genomförande av de nuvarande tullbestämmelserna vid gränskontroller. Parlamentet efterlyser på längre sikt en reform av Cites som fokuserar på en vitlistningsmekanism, syftar till att få till stånd en papperslös funktion och ökar budgeten.

14. Europaparlamentet betonar att covid-19-pandemin har tydligt har visat hur viktig ”One health”-principen är i beslutsfattande, och att djupgående förändringar krävs som inbegriper samarbete mellan olika discipliner och olika sektorer. Parlamentet uppmanar kommissionen att använda de regleringsdialoger som föreskrivs i frihandelsavtal för att främja EU:s stränga sanitära och fytosanitära standarder och djurskydd, i syfte att minimera riskerna för framtida epidemier och pandemier. Parlamentet uppmanar kommissionen att, vid behov, överväga antagandet av ett moratorium för import av vilda djur eller andra arter från områden som rapporterats vara nya centrum för infektionssjukdomar, för att på ett adekvat sätt hantera säkerhetsproblem.

15. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att lägga till ett protokoll om artskyttsbrott till FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet. Parlamentet anser att utvärderingen och översynen av miljöbrottsdirektivet är en möjlighet att bättre hantera denna typ av brott, och att stärka direktivets verkställighet.

16. Europaparlamentet oroas över avskogningspolitik som är inriktad på Amazonas regnskogar, och utarmningen av deras oersättliga ekosystem och biologiska mångfald. Parlamentet välkomnar kommissionens avsikt att under våren 2021 lägga fram ett förslag till lagstiftning som förbjuder utsläppande på EU-marknaden av produkter vars produktionsprocesser är förknippade med avskogning eller skogsförstörelse. Parlamentet betonar att det behövs ett kompletterande arbete för att hantera utbudssidan genom att belysa exemplet från de frivilliga partnerskapsavtalen om Flegt som syftar till att bevara skog, som är den naturliga livsmiljön för många utrotningshotade arter, främja hållbar skogsförvaltning och ta itu med avskogning och skogsförstörelse i linje med Agenda 2030 för hållbar utveckling, Parisavtalet och Aichimålen i konventionen om biologisk mångfald.

17. Europaparlamentet understryker att man måste säkerställa jordbrukets och landsbygdsmiljöns roll när det gäller att skydda den biologiska mångfalden och ekosystemet. Parlamentet noterar att EU:s inre marknad är världens största importör och exportör av jordbruksbaserade livsmedelsprodukter. Parlamentet är övertygat om att EU bör använda denna ställning för att fastställa en baslinje för standarder för hållbara livsmedelssystem som grundar sig på försiktighetsprincipen, miljöskydd och djurskydd. Parlamentet understryker att EU, förutom att genomföra principerna i den gröna given, måste främja en uppåtgående global standardkonvergens för att undvika att miljöavtrycket omlokaliseras och utkontrakteras till tredjeländer. Parlamentet konstaterar att ohållbart jordbruk är den främsta drivkraften bakom den globala förlusten av biologisk mångfald. Parlamentet anser att handelspolitiken bör uppmuntra utvecklingen av ekologiskt jordbruk i partnerländer enligt standarder som är likvärdiga standarderna för EU-producerade varor, i linje med EU:s mål för 2030, och att ekonomiskt stöd i första hand bör ges till produkter från hållbara leveranskedjor, såsom produkter som skyddas som geografiska beteckningar och ekologiska livsmedel, och syfta till att uppnå målen för hållbar utveckling. Parlamentet uppmanar kommissionen att beställa en detaljerad och oberoende undersökning av hur EU:s exportvaror och produktionsmetoderna för att framställa dem påverkar den biologiska mångfalden. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att förbjuda export från EU av farliga ämnen som är förbjudna i EU, i linje med principen om att inte orsaka skada, Rotterdamkonventionen om förfarandet med förhandsgodkännande sedan information lämnats för vissa farliga kemikalier och bekämpningsmedel i internationell handel och den europeiska gröna given.

18. Parlamentet uppmanar kommissionen att garantera att bestämmelser om fiske i handelsavtal är förenliga med skyddet av marin biologisk mångfald, och uppmanar med kraft handelspartner att på ett holistiskt sätt hantera alla antropogena skadliga konsekvenser för havsmiljön i syfte att skydda 30 % av haven senast 2030. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samordna sina insatser för att nå en överenskommelse om marin biologisk mångfald utanför nationell jurisdiktion. Parlamentet påminner om att inrättandet av marina skyddsområden i områden utanför nationell jurisdiktion måste stödjas av socioekonomiska och ekologiska konsekvensbedömningar som bygger på bästa tillgängliga vetenskapliga rådgivning.

19. Europaparlamentet konstaterar att handel med och investeringar i produkter och tjänster som bygger på biologisk mångfald kan ge incitament för att minska överexploateringen av biologisk mångfald, samtidigt som detta möjliggör skapandet av mer hållbara ekonomiska sektorer som bidrar till en inkluderande tillväxt och hållbara produktions-, handels- och konsumtionsmönster, även för utvecklingsländerna. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att inrätta en rättslig ram, i första hand inom WTO, som möjliggör ett förbud mot handel med vissa råvaror, produkter och tjänster som äventyrar den biologiska mångfalden. Parlamentet stöder det pågående arbetet i OECD för att stärka den del av riktlinjerna för ansvarsfullt företagande som avser biologisk mångfald, och uppmanar kommissionen att på ett adekvat sätt avspegla detta i EU:s kommande paket om tillbörlig aktsamhet.

20. Europaparlamentet understryker att förstörelsen av ekosystem innebär att det blir svårare att uppnå de flesta av 2030-målen för hållbar utveckling, särskilt målen om att avskaffa fattigdom, säkerställa tillgång till vatten och sanitet, uppnå tryggad livsmedelsförsörjning och säkerställa hälsosamma liv samt minska ojämlikheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att prioritera kapacitetsuppbyggnad, inklusive kunskapsöverföring, teknikutbyte och kompetensutveckling, i mottagarländerna så att de kan genomföra Cites och andra konventioner och avtal som är viktiga för skyddet av biologisk mångfald inom ramen för instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete och Aid for Trade. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja samverkanseffekter med andra konventioner, internationella organisationer och tredjeländer när den möjliggör och genomför kapacitetsuppbyggande verksamhet som rör skyddet av biologisk mångfald, och att säkerställa en integrerad och samordnad strategi för kapacitetsuppbyggnad och tekniskt och vetenskapligt samarbete. Parlamentet konstaterar att marknadsincitament och kapacitetsuppbyggnad bör göras tillgängliga för företag så att de kan ta del av en smart, hållbar och inkluderande tillväxt, och uppfylla konsumenternas förväntningar och allt större krav på att naturen ska skyddas. Parlamentet understryker också i detta sammanhang behovet av att stödja tredjeländer, särskilt de minst utvecklade länderna och utvecklingsländerna, som har en utvecklingsmodell som bygger på export av varor och tjänster som är skadliga för den biologiska mångfalden, med ekonomiskt stöd och kapacitetsuppbyggnad så att deras alltför stora beroende av sådana varor kan minskas. Parlamentet understryker i detta avseende den avgörande roll som lokalsamhällen, urbefolkningar och miljö- och människorättsaktivister spelar för bevarandet av biologisk mångfald, och behovet av att respektera FN:s princip om fritt och informerat samtycke på förhand i överensstämmelse med andan i ILO:s konvention nr 169 om ursprungsfolk och stamfolk.

21. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta ett centraliserat system för data och statistisk analys som stöds av Eurostat och EU:s statistiska byråer, för att göra det möjligt att erhålla mer detaljerade ekosysteminventeringar.

 

INFORMATION OM ANTAGANDET I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande	15.4.2021
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	33 1 7
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Barry Andrews, Anna-Michelle Asimakopoulou, Tiziana Beghin, Geert Bourgeois, Saskia Bricmont, Jordi Cañas, Daniel Caspary, Miroslav Číž, Arnaud Danjean, Paolo De Castro, Emmanouil Fragkos, Raphaël Glucksmann, Markéta Gregorová, Roman Haider, Christophe Hansen, Heidi Hautala, Danuta Maria Hübner, Karin Karlsbro, Maximilian Krah, Danilo Oscar Lancini, Margarida Marques, Gabriel Mato, Sara Matthieu, Emmanuel Maurel, Samira Rafaela, Inma Rodríguez-Piñero, Massimiliano Salini, Helmut Scholz, Liesje Schreinemacher, Sven Simon, Dominik Tarczyński, Mihai Tudose, Kathleen Van Brempt, Marie-Pierre Vedrenne, Jörgen Warborn, Iuliu Winkler, Jan Zahradil, Juan Ignacio Zoido Álvarez
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Markus Buchheit, Jean-Lin Lacapelle, Joachim Schuster

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

33	+
ID	Jean-Lin Lacapelle
NI	Tiziana Beghin
PPE	Anna-Michelle Asimakopoulou, Daniel Caspary, Arnaud Danjean, Christophe Hansen, Danuta Maria Hübner, Gabriel Mato, Massimiliano Salini, Sven Simon, Jörgen Warborn, Iuliu Winkler, Juan Ignacio Zoido Álvarez
Renew	Barry Andrews, Jordi Cañas, Karin Karlsbro, Samira Rafaela, Liesje Schreinemacher, Marie-Pierre Vedrenne
S&D	Miroslav Číž, Paolo De Castro, Raphaël Glucksmann, Margarida Marques, Inma Rodríguez-Piñero, Joachim Schuster, Mihai Tudose, Kathleen Van Brempt
The Left	Emmanuel Maurel, Helmut Scholz
Verts/ALE	Saskia Bricmont, Markéta Gregorová, Heidi Hautala, Sara Matthieu

 

1	-
ID	Maximilian Krah

 

7	0
ECR	Geert Bourgeois, Emmanouil Fragkos, Dominik Tarczyński, Jan Zahradil
ID	Markus Buchheit, Roman Haider, Danilo Oscar Lancini

 

Teckenförklaring:

+ : Ja-röster

- : Nej-röster

0 : Nedlagda röster

 

 

 

 

 

YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR JORDBRUK OCH LANDSBYGDENS UTVECKLING (12.3.2021)

till utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet

över EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030: Ge naturen större plats i våra liv

(2020/2273(INI))

Föredragande av yttrande: Isabel Carvalhais

 

(*) Förfarande med associerat utskott – artikel 57 i arbetsordningen

 

 

 

FÖRSLAG

Utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling uppmanar utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet att som ansvarigt utskott infoga följande förslag i det förslag till resolution som antas:

A. Den biologiska mångfalden i jordbruket omfattar alla delar av den biologiska mångfalden som är relevant för livsmedel och jordbruk. Den omfattar också mångfalden och variationen i ekosystem, djur, växter och mikroorganismer på genetisk nivå samt art- och ekosystemnivå som är nödvändiga för att upprätthålla ekosystemens huvudsakliga funktioner.

B. De viktigaste direkta orsakerna till förlusten av biologisk mångfald är förändrad mark- och havsanvändning, utvinning av naturresurser, klimatförändringar, föroreningar och invasiva främmande arter. Dessa orsaker följer av ett antal negativa underliggande orsaker som särskilt har att göra med produktions- och konsumtionsmönster, befolkningsdynamik och befolkningstrender, handel och teknisk innovation[108].

C. Av den långsiktiga utvecklingen bland populationer av ängsfjärilar och allmänt förekommande fåglar på jordbruksmark och skogsmark framgår det att odlingslandskapets biologiska mångfald i Europa har minskat kraftigt. Detta beror främst på förlust, fragmentering och förstöring av naturliga ekosystem, som främst orsakas av ett intensifierat jordbruk, en intensiv skogsförvaltning, nedläggning av jordbruksmark och stadsutbredning[109].

D. Jordbruksmarken utgör nästan hälften av EU:s område och skogen täcker omkring 42 % av EU:s territorium. Hållbar förvaltning av jordbruksmark bidrar till bredare ekosystemfunktioner såsom skydd av biologisk mångfald, koldioxidbindning, bibehållen vatten- och luftkvalitet, bevarad markfuktighet med minskad avrinning, infiltration av vatten och erosionskontroll.

E. Jordbruk och skogsbruk är viktiga delar av den europeiska ekonomin och det europeiska samhället och tillhandahåller säkra, högkvalitativa och överkomliga livsmedel och utgör en viktig del av landsbygdens bärkraft när det gäller att bevara sysselsättningsmöjligheter, ekonomiska möjligheter, livskvaliteten och miljön.

F. Den specifika karaktären och de strukturella egenskaperna hos EU:s jordbrukssektor, som huvudsakligen består av små jordbruk där arbetskraften utgörs av familjemedlemmar, där två tredjedelar har en areal på mindre än 5 ha och cirka en tredjedel av förvaltarna är minst 65 år, innebär specifika utmaningar som måste beaktas av beslutsfattarna vid utformningen av åtgärder och politik som rör sektorn.

1. Europaparlamentet påminner om att jordbrukets produktivitet och motståndskraft är beroende av en biologisk mångfald som är avgörande för att garantera långsiktigt hållbara och motståndskraftiga livsmedelssystem och livsmedelstrygghet. Parlamentet understryker dessutom att en stor del av den biologiska mångfalden i Europa är ett resultat av dess varierade jordbrukssystem och skogsbruk och att dess överlevnad är beroende av en fortsatt aktiv, lågintensiv och hållbar förvaltning av jordbruksmarken samt av jordbrukets och skogsbrukets ekosystem. Parlamentet understryker dock den negativa inverkan på den biologiska mångfalden som vissa jordbrukssystem har, vilket leder till överexploatering av naturresurser.

2. Europaparlamentet noterar att dominoeffekterna av ett förenklat landskap leder till lägre jordbruksproduktion särskilt genom minskningen av pollinatörer och naturliga fiender[110]. Parlamentet upprepar att ersättandet av den naturliga fiendepopulationen genom användning av bekämpningsmedel ytterligare förvärrar problemet med minskad pollinering som är en direkt komponent i jordbruksproduktionen. Parlamentet efterlyser en helhetssyn för att säkerställa ekosystemtjänster genom åtgärder som leder till ökad heterogenitet i landskapet.

3. Europaparlamentet betonar vikten av genetisk mångfald, arter och naturliga landskap och anser att jordbruket gör det möjligt att bevara den biologiska mångfalden i många regioner, exempelvis öppna bergsområden, genom att undvika spridningen av invasiva växt- och djurarter.

4. Europaparlamentet framhåller småbrukens viktiga roll för att bevara biologisk mångfald och landskap. Parlamentet betonar att småbruk bidrar till bevarandet av den biologiska mångfalden genom att de använder sig av mindre intensiva och mekaniserade metoder och färre resurser som bekämpningsmedel och gödningsmedel. Parlamentet understryker dessutom att småbruken skyddar känslig landsbygd (bergsområden, missgynnade områden, öar och Natura 2000-områden) genom att bevara jordbruket och därmed den biologiska mångfalden.

5. Europaparlamentet välkomnar den höga ambitionsnivån i EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030 när det gäller att stoppa och vända förlusten av biologisk mångfald i EU. Parlamentet anser att en sådan ambitionsnivå är nödvändig, uppmuntrar utvecklingen och genomförandet av politiska åtgärder på alla nivåer och främjar utvecklingen och integreringen av forskning och innovativa, genomförbara lösningar samt deras omsättning i politiska strategier för att hantera förlusten av biologisk mångfald.

6. Europaparlamentet påminner om att ett effektivt genomförande av strategin kräver ett erkännande av hållbarhetens alla tre dimensioner: miljö, samhälle och ekonomi. Parlamentet betonar att jordbruksmarkens biologiska mångfald verkligen fortsätter att minska även på landskapsnivå och att det krävs kraftåtgärder från samhället som helhet, med stöd av vetenskaplig konsensus, för att motverka denna utveckling.

7. Europaparlamentet beklagar att det i EU:s strategi för biologisk mångfald fram till 2020 inte hade fastställts mätbara mål för jordbruk, vilket gör det svårt att bedöma de EU-finansierade åtgärdernas framsteg och resultat. Parlamentet påminner om att bristfällig samordning mellan EU:s politik och strategier för hantering av biologisk mångfald har lett till underlåtenhet att ta itu med den minskade genetiska mångfalden[111]. Parlamentet uppmanar kommissionen att följa Europeiska revisionsrättens rekommendationer och att bygga vidare på dessa lärdomar i strategin för biologisk mångfald 2030.

8. Europaparlamentet noterar att de ideal och goda avsikter som ingår i den gröna given måste följas upp vid genomförandet, särskilt inom den gemensamma jordbrukspolitiken, som har en väsentlig effekt på den biologiska mångfalden eftersom den styr markanvändningen inte bara i EU utan även utanför unionen.

9. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa tillgång till ny teknik för europeiska jordbrukare och att möjliggöra kontinuerlig utveckling i jordbrukssektorn genom att säkerställa ett innovationsvänligt regelverk.

10. Europaparlamentet påminner om betydelsen av att uppmuntra ett kollektivt tillvägagångssätt och utnyttja dess multiplikatoreffekt för att främja åtgärder inom ramen för strategin för biologisk mångfald, och uppmanar kommissionen att främja och stödja kooperativa företag, såsom jordbrukskooperativ, i genomförandet av åtgärder som skyddar den biologiska mångfalden på ett kollektivt sätt.

11. Europaparlamentet betonar den starka kopplingen till strategin från jord till bord och skogsstrategin samt behovet av en helhetssyn på livsmedelssystemet och skogsvärdekedjorna.

12. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra konsekvensbedömningar och att upprätta en omfattande vetenskaps- och evidensbaserad utvärdering av genomförandet av åtgärder och mål i strategin för biologisk mångfald, inbegripet landskapselement med omfattande mångfald, med beaktande av särskilda nationella förhållanden. Parlamentet anser att strategin särskilt bör inriktas på enskilda och kumulativa effekter på den sociala och ekonomiska hållbarheten inom jord- och skogsbruket och landsbygdsområdena i EU, livsmedelstryggheten, tillgången till mark och jordbruks- och livsmedelsprodukter, priserna, tillgången till trä och de eventuella riskerna för att förlusten av biologisk mångfald överförs till länder utanför EU genom att lokal jordbruksproduktion ersätts med import. Parlamentet betonar behovet av att undersöka både kortsiktiga och långsiktiga negativa och positiva effekter när det gäller resursanvändning och livsmedelstrygghet.

13. Europaparlamentet anser att målen för biologisk mångfald, när de godkänts av medlagstiftarna, måste återspeglas i relevant EU-lagstiftning för att genomförandet ska vara effektivt.

14. Europaparlamentet noterar med stor oro den aktuella vetenskapliga bedömningen av de kumulativa effekterna av från jord till bord-strategin och strategin för biologisk mångfald från den ekonomiska utredningstjänsten vid Förenta staternas jordbruksdepartement[112].

15. Europaparlamentet uppmanar även kommissionen att ta fram en evidensbaserad konsekvensbedömning av de eventuella riskerna när det gäller växthusgasutsläpp, förlust av biologisk mångfald, landsbygdens och regionernas livskraft, livsmedelspriser och den strategiska regionala livsmedelstryggheten och försörjningstryggheten som uppstår genom konsekvenserna av en eventuell omplacering och förflyttning av jordbruksproduktionen inom EU till följd av genomförandet av strategins åtgärder och mål.

16. Europaparlamentet anser att bevarandet av den biologiska mångfalden är ett viktigt samhällsmål som stöds av en majoritet av européerna[113] och som kräver åtgärder inom alla sociala och ekonomiska sektorer och en bred och inkluderande debatt, där alla faktiskt deltar i samhället på europeisk, nationell och regional nivå. Parlamentet konstaterar att bevarandet av den biologiska mångfalden i synnerhet kräver ökat deltagande av alla dem som genomför åtgärderna, såsom jordbrukssamhällen, inbegripet småskaliga och unga jordbrukare, och skogssektorn, samtidigt som man drar nytta av deras kunskaper och erfarenheter, delar lösningar som alla vinner på och gynnar både den biologiska mångfalden och jord- och skogsbrukets inkomster, och skapar en känsla av egenansvar, vilket är avgörande för ett framgångsrikt genomförande av strategin.

17. Europaparlamentet betonar vikten av en nedifrån och upp-baserad deltagandeprocess, positiva incitament och stöd för att öka motivationen och engagemanget när det gäller skyddet av den biologiska mångfalden, samtidigt som man betonar det kompletterande mervärde som fås via frivilliga initiativ.

18. Europaparlamentet anser att mer uppmärksamhet bör ägnas på samtliga politiska nivåer åt att ta fram lösningar för skyddet av biologisk mångfald som gynnar alla och främjar de tre hållbarhetsdimensionerna (den ekonomiska, sociala och miljömässiga).

19. Europaparlamentet anser att inrättandet av delområden eller regioner i de befintliga skyddade områdena där olika typer av verksamhet kan tillåtas på grundval av områdenas särskilda egenskaper skulle möjliggöra mer flexibilitet och samtidigt effektivisera skyddet.

20. Europaparlamentet betonar den viktiga roll som den gemensamma jordbrukspolitiken spelar för att skydda och främja jordbruksmarkens biologiska mångfald, däribland genetisk mångfald, jämsides med övriga politiska strategier och styrmedel enligt den gröna given. Parlamentet påminner om GJP:s mål, som fastställs i artikel 39 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

21. Parlamentet understryker de gröna strukturkomponenternas potential i den kommande gemensamma jordbrukspolitiken när det gäller att främja och skapa enskilda och kollektiva incitament för att gå över till mer hållbara och motståndskraftiga jordbrukssystem för livsmedelsproduktion och bevara jordbruksmark med omfattande naturvärde och biologisk mångfald, om de utformas på vederbörligt sätt.

22. Parlamentet anser att medlemsstaterna måste fastställa lämpliga baslinjer för hållbarhet och biologisk mångfald när de definierar sina villkorsstandarder och säkerställa en ambitiös och snabb utveckling och användning av insatser, särskilt miljösystem och åtgärder som rör jordbruk/miljö/klimat inom ramen för landsbygdsutveckling, som bidrar till att öka och bättre utnyttja den biologiska mångfaldens fördelar, i linje med den ambitionsnivå som krävs och med hänsyn till särskilda lokala behov, villkor och utgångspunkter mot bakgrund av en evidensbaserad swot-analys.

23. Europaparlamentet betonar den avgörande betydelsen av skogsjordbruk och beskogning inom GJP och uppmuntrar till kontinuitet i skogsbruksåtgärderna, i linje med EU:s skogsstrategi.

24. Europaparlamentet betonar att genomförandet av denna strategi inte kommer att vara så effektivt som är avsett ur ett miljöperspektiv, såvida inte stöd tillhandahålls för att säkerställa att jordbrukare och deras verksamheter bevarar sin konkurrenskraft på marknaden.

25. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att omedelbart använda sig av de möjligheter att mildra klimatförändringarna och anpassa sig dem som uppstår genom återställningen av skogar, våtmarker, torvmark, gräsmark och kustekosystem, samt att integrera bevarandet av naturen i all relevant EU-politik och alla relevanta EU-program.

26. Europaparlamentet anser att de små ändringar som införts genom olika GJP-reformer inte har inneburit någon stark signal till jordbrukare att ändra sina metoder och anser att det krävs en betydande ändring utgående från klimatkrisen och krisen med den biologiska mångfalden för att försäkra jordbrukare om dess relevans även för deras företag och försörjningsmöjligheter.

27. Europaparlamentet beklagar att den gemensamma jordbrukspolitiken inte har varit effektiv när det gäller att vända den minskning av den biologiska mångfalden som har pågått i årtionden och att intensivt jordbruk fortfarande är en viktig orsak till förlusten av biologisk mångfald. Parlamentet betonar dessutom att jordbruksmålet och åtgärderna inom ramen för EU:s strategi för biologisk mångfald enligt revisionsrättens särskilda rapport nr 13/2020[114] inte är mätbara, vilket gör det svårt att bedöma resultaten.

28. Europaparlamentet betonar därför vikten av att följa revisionsrättens rekommendationer till kommissionen för att man ska kunna samordna strategin för biologisk mångfald 2030 på ett bättre sätt, öka bidraget med direktstöd och landsbygdsutveckling för jordbruksmarkens biologiska mångfald, spåra budgetutgifterna på ett mer noggrant sätt och ta fram tillförlitliga indikatorer för att bedöma GJP:s effekt.

29. Europaparlamentet betonar vikten av att skapa, bevara och återställa landskapselement som gynnar en omfattande biologisk mångfald i jordbruksmiljöer samt upprätthålla och stödja jordbruksmetoder och/eller produktiva inslag som är förmånliga för biologisk mångfald, pollinatörer och naturliga biologiska skadedjursbekämpare.

30. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utveckla nödvändiga åtgärder inom ramen för sina strategiska GJP-planer för att främja områden med rik biologisk mångfald, inbegripet landskapselement, i syfte att uppnå en areal på minst 10 % av de områden med omfattande mångfald som är gynnsamma för den biologiska mångfalden, t.ex. häckar, buffertzoner, områden där inga kemikalier används och tillfällig mark i träda, samt extensiv jordbruksmark som är avsedd för biologisk mångfald på lång sikt, och främjande av sammanlänkning mellan livsmiljöer och skapandet av gröna korridorer så mycket som möjligt för att maximera potentialen för biologisk mångfald.

31. Europaparlamentet påminner om att tillgång till mark är en av de främsta faktorerna som begränsar unga jordbrukares etablering och generationsförnyelsen på europeiska gårdar, som är ett viktigt mål i GJP. Parlamentet anser att upprättandet av icke-produktiva områden bör bedömas för att i så hög grad som möjligt undvika att unga jordbrukares tillgång till mark påverkas negativt.

32. Europaparlamentet betonar att när bevarandeåtgärder begränsar användningen av privatägd mark eller påverkar dess värde negativt, måste ägaren beviljas tillräcklig ersättning.

33. Europaparlamentet välkomnar erkännandet av ekologiskt jordbruk som starka inslag i EU:s utveckling i riktning mot mer hållbara livsmedelssystem, särskilt när det gäller frågor som rör biologisk mångfald, och uppnåendet av målen för den offentliga politiken som rör ekonomisk utveckling, sysselsättning på landsbygden, miljöskydd och klimatåtgärder. Parlamentet betonar vikten av den europeiska handlingsplanen för ekologiskt jordbruk för att öka andelen ekologiskt jordbruk.

34. Europaparlamentet understryker att utvecklingen av ekologisk livsmedelsproduktion måste åtföljas av marknadsstyrd utveckling och utveckling av försörjningskedjan samt åtgärder som stimulerar efterfrågan på ekologiska livsmedel, bland annat genom offentlig upphandling och en bred uppsättning av olika säljfrämjande åtgärder, forskning, innovation, utbildning och vetenskaplig kunskapsöverföring, i syfte att stödja stabiliteten på marknaden för ekologiska produkter, skälig ersättning till jordbrukare och att främja åtgärder till stöd för unga ekologiska jordbrukare. Parlamentet betonar behovet av att parallellt utveckla hela den ekologiska livsmedelskedjan för att möjliggöra lokal bearbetning och distribution av unionens ekologiska produktion.

35. Europaparlamentet noterar att medlemsstaterna kommer att bidra på olika sätt till dessa unionsomfattande mål beroende på hur utvecklad deras ekologiska sektor är, och uppmanar därför att det fastställs nationella mål. Parlamentet framhåller att dessa mål inte kommer att kunna uppfyllas utan starkt finansiellt stöd, stabila utbildningsprogram och rådgivningstjänster. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utforma sina strategiska planer inom den gemensamma jordbrukspolitiken i enlighet med detta och kommissionen att säkerställa att planerna klarar uppgiften.

36. Europaparlamentet betonar de starka kopplingarna mellan EU:s strategier för skogsbruk och för biologisk mångfald.

37. Europaparlamentet framhåller att det är viktigt med motståndskraftiga och friska skogsekosystem, inbegripet djur och växter, för att upprätthålla och förbättra tillhandahållandet av de många olika ekosystemtjänster som skogen erbjuder, till exempel biologisk mångfald, ren luft, vatten, frisk jord, trä och andra råvaror. Parlamentet påpekar att uppnåendet av EU:s miljö- och klimatmål och mål för biologisk mångfald aldrig lyckas om vi inte har långsiktigt mångfunktionella, friska och hållbart förvaltade skogar och skogsindustrier.

38. Europaparlamentet påpekar att man behöver utveckla en konsekvent strategi för att förena skyddet av biologisk mångfald och klimatskyddet med en välmående skogsbaserad sektor och hållbar bioekonomi.

39. I detta sammanhang konstaterar Europaparlamentet att samtidig fokusering på skogsbrukets sociala, miljömässiga och ekonomiska fördelar kan bidra till att säkerställa skogarnas motståndskraft och anpassningsförmåga, och även till att uppnå omställningen till en cirkulär bioekonomi och förbättra skyddet av den biologiska mångfalden. Parlamentet anser att målen och genomförandet måste ta hänsyn till de exakta förhållandena och möjligheterna i varje land och leda till positiva effekter på skogens och skogsbrukets villkor, försörjningsmöjligheterna på landsbygden och skogarnas biologiska mångfald i EU.

40. Europaparlamentet understryker att skogar, särskilt primärskogar, är av särskild betydelse för skyddet av den biologiska mångfalden och kräver att de skyddas. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen och medlemsstaterna att införa en definition av urskog som ska utarbetas av Ständiga kommittén för skogsbruk som en del av EU:s framtida skogsstrategi.

41. Europaparlamentet framhåller betydelsen av Natura 2000-skogsområdena för att bevara skogens biologiska mångfald. Parlamentet konstaterar dock samtidigt att förvaltningen av dem och genomförandet av åtgärderna kräver tillräckliga ekonomiska resurser.

42. Europaparlamentet understryker vikten av att stärka hållbart skogsbruk på ett balanserat sätt med tanke på skogsekosystemens hälsa, klimattålighet och livslängd och bevarandet av skogarnas mångsidiga roll, bland annat för att bevara skogarnas biologiska mångfald, uppnå målen för hållbar utveckling och genomföra den europeiska gröna given. Parlamentet framhåller värdet av att införliva genetisk mångfald i planteringshänsyn, eftersom detta begränsar risken för skadedjursangrepp och spridningen av sjukdomar samt lokala/inhemska arter.

43. Europaparlamentet påpekar vikten av utbildning för skogsägare, lokala medvetandehöjande projekt och processer för allmänhetens deltagande samt kontinuerliga beskognings- och återbeskogningsprogram. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja EU-omfattande specialiserade utbildningsprogram och ett omfattande och effektivt informationssystem för skogsförvaltning.

44. Europaparlamentet framhåller antalet värdefulla system för traditionellt skogsjordbruk i EU och potentialen hos innovativa system. Parlamentet betonar att skogsjordbruk har potential att förbättra och främja många olika ekosystemtjänster, jordbruksmarkens biologiska mångfald, koldioxidbindning, markskydd och reglering av vattnets kretslopp, samtidigt som jordbruksföretagens produktivitet och hållbarhet förbättras.

45. Europaparlamentet erkänner behovet av att öka kunskapen och främja utbildning om skogsjordbruk bland jordbrukare för att göra dem medvetna om fördelarna med och metoderna för att integrera vedartad vegetation i jordbruket.

46. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmärksamma förlusten av biologisk mångfald till följd av den bebyggda miljön. Parlamentet anser att stadsområden och stadsnära områden, inklusive tidigare industriell och återställd mark, skulle vara särskilt lämpade för trädplantering och på så sätt bidra till att öka den biologiska mångfalden i stadsområden. Parlamentet erkänner de möjligheter som skogsjordbruk och områden som inte lämpar sig för livsmedelsproduktion erbjuder när det gäller att utöka antalet träd, och att plantering i områden med högt naturvärde bör undvikas.

47. Europaparlamentet erkänner betydelsen av att använda trä från hållbart förvaltade skogar och träprodukter för att bidra till övergången till en koldioxidneutral ekonomi och utvecklingen av den cirkulära bioekonomin.

48. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbättra den nationella lagstiftningen i syfte att införa, eller vid behov stärka, skyddet mot olaglig avverkning och förlust av biologisk mångfald.

49. Europaparlamentet betonar att EU:s mål för miljö, klimat och biologisk mångfald aldrig kan uppnås utan friska skogar. Parlamentet uppmuntrar därför åtgärder för att öka skogstäcket med träd som är lämpliga för de lokala förhållandena och ekosystemen, och i synnerhet undvika exotiska arter som bidrar mycket mindre till att bevara lokal biologisk mångfald. Parlamentet betonar att nya skogar inte får ha negativa följder för den befintliga biologiska mångfalden eller på kolsänkor, och att man i synnerhet bör undvika att plantera på våtmarker och torvmarker och även på betesmarker med omfattande biologisk mångfald och annan mark med högt naturvärde. Parlamentet framhåller att skydd samt återbeskogning och nybeskogning med trädarter som är anpassade till platsen och miljön bör stå i fokus för varje framtida EU-skogsstrategi.

50. Europaparlamentet understryker betydelsen av att förbättra den biologiska mångfalden i de ekologiska jordbrukssystemen på alla nivåer, från fält till landskap. Parlamentet anser det grundläggande att stärka den vetenskapliga forskningen om sambanden mellan jordbruksmetoder, ekologiska processer och ekosystemtjänster, vilket främjar utvecklingen av innovativa praktiska lösningar och platsspecifik kunskap som är nödvändig för att främja ekosystemtjänster i många olika ekologiska sammanhang.

51. Europaparlamentet betonar att valet att stödja och ytterligare stärka bioenergiindustrin skulle kunna leda till att man i förvaltningen väljer att förkorta rotationsperioden eller till att man väljer snabbväxande arter som sänker träkvaliteten och produkternas värde och hotar träbearbetningsindustrierna. Parlamentet noterar att den lösning som alla tjänar på, alltså att begränsa användningen av hela träd i energiproduktionen enligt förslaget i strategin för biologisk mångfald, är viktig även för träbearbetningsindustrierna.

52. Europaparlamentet anser att stödet till beskogningsinitiativ bör ha en helhetssyn, där man tar hänsyn även till lokala ekonomiska och sociala omständigheter och lokala samhällen, och gynnar motståndskraftiga blandade och friska skogar.

53. Europaparlamentet betonar vikten av växtskyddsmedel och verktyg för en stabil jordbruksproduktion, livsmedelssäkerhet och livsmedelstrygghet, klimatanpassning och varaktiga inkomster för jordbrukarna. Parlamentet anser att även om framsteg har gjorts krävs det att användningen av och särskilt riskerna med kemiska bekämpningsmedel minskas avsevärt i syfte att minska påverkan på den biologiska mångfalden, samtidigt som man beaktar särskilda nationella förhållanden. Parlamentet anser att möjligheten att använda målkorridorer bör undersökas grundligt.

54. Europaparlamentet betonar den viktiga roll som integrerat växtskydd[115] och hållbara system spelar, inklusive ekologiska jordbruksmetoder för att minska beroendet av bekämpningsmedel, och uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att säkerställa att man utnyttjar integrerat växtskydd och att genomförandet utvärderas systematiskt.

55. Europaparlamentet betonar att jordbrukarna för att reducera behovet av bekämpningsmedel och ytterligare minska användningen av kemiska bekämpningsmedel och de därmed förknippade riskerna behöver en större verktygslåda med alternativa, effektiva, överkomliga och miljömässigt säkra lösningar och metoder för skydd av grödor. Parlamentet föreslår att detta skulle kunna inbegripa ett ökat införande av teknik för kulturell, fysisk och biologisk kontroll, nya bekämpningsmedel med låg risk och biologiska bekämpningsmedel, effektivare spridningsteknik som underlättas av verktyg såsom digitalt jordbruk och precisionsjordbruk, epidemiologiska modeller, ett bredare och bättre utbud av resistenta sorter som kräver färre insatser samt förstärkta utbildnings- och rådgivningssystem när det gäller forskning och innovation, även om ekologiska jordbruksmetoder.

56. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra regelverket för att påskynda antagandet av nya, alternativa växtskyddslösningar, inbegripet växtskyddsmedel med mindre inverkan på miljön, såsom ämnen med låg risk, lösningar med anknytning till biokontroll och naturliga ämnen.

57. Europaparlamentet framhåller den roll som nyttiga arter spelar i jordbruksekosystemet, särskilt när det gäller skadedjursbekämpning, men också för pollinering samt växt- och markskydd. Parlamentet konstaterar att rätt val av en blandning av vildblommor kan dra till sig och bevara insektätare och parasitoider, vilket gynnar produktionen och ökar pollineringsverksamheten.

58. Europaparlamentet anser att det bör finnas lämpliga incitament och lämplig kompensation för att införa hållbara metoder såsom integrerat växtskydd och ekologiska jordbruksmetoder.

59. Europaparlamentet välkomnar Europols och medlemsstaternas gemensamma åtgärder för att bekämpa den illegala importen av växtskyddsmedel från tredjeländer, men uttrycker extrem oro över att detta fortsätter, vilket även påverkar miljön och den biologiska mångfalden i EU.

60. Europaparlamentet beklagar att jordbruksproduktionen och -konsumtionen i allt högre grad koncentreras till ett begränsat antal jordbruksgrödor av olika sorter och genotyper. Parlamentet understryker att ytterligare stärkande och bevarande av en genetisk variation i alla dess komponenter är avgörande för att främja mångfalden och rikedomen i jordbrukens ekosystem och för att bevara lokala genetiska resurser, särskilt som en samling av lösningar som bidrar till att hantera kommande miljö- och klimatutmaningar och utmaningar när det gäller livsmedelstrygghet.

61. Europaparlamentet noterar vikten av att bevara växtmaterial och gamla sorter eftersom de klarar sig under mindre gynnsamma förhållanden. Parlamentet noterar vidare att det mest kostnadseffektiva sättet att bevara dessa gener och egenskaper är ute på fältet. Parlamentet välkomnar att kommissionen överväger en översyn av saluföringsreglerna för traditionella växtsorter för att bidra till att de bevaras och används på ett hållbart sätt. Parlamentet välkomnar också kommissionens avsikt att vidta åtgärder för att underlätta registreringen av utsädessorter, inbegripet ekologiskt heterogent material, och för att underlätta marknadstillträdet för traditionella och lokalt anpassade sorter.

62. Europaparlamentet påpekar att förlusten av mångfald för fleråriga grödor också sker genom förlust av genetisk mångfald inom själva sorterna. Parlamentet beklagar att EU:s system för vegetativ förökning är utformade på ett sätt som inte främjar bevarandet av biologisk mångfald inom sorter. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja ändringar av EU:s lagstiftning om vegetativ förökning och uppmuntra ”jordbruksbaserat” bevarande av genetisk variation inom de traditionella europeiska sorterna.

63. Europaparlamentet påminner om att ett antal inhemska och ursprungliga djurarter föds upp i EU och utgör delar av regionala livsmiljöer och/eller av lokalsamhällenas traditionella försörjningsmöjligheter samt viktiga inslag i den biologiska mångfalden. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fortsätta åtgärderna för att skydda dessa arter. Parlamentet uttrycker oro över att vissa arter såsom östbalkansvin riskerar att utrotas till följd av sjukdomar som afrikansk svinpest. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att i rätt tid vidta åtgärder och använda resurser för att förhindra denna förlust av biologisk mångfald.

64. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta ambitiösa, lämpliga och uppdaterade förordningar och planer för att motverka att invasiva arter kommer in på olika europeiska territorier och havsområden, med hjälp av omfattande protokoll för att förhindra intrång av både växt- och djurarter som kan inverka mycket negativt inte enbart på den biologiska mångfalden utan också på jordbruk och fiske, och därigenom medföra avsevärda ekonomiska förluster, något som borde omfatta utformning av handlingslinjer för hantering av invasiva arter och deras eventuella effekter på olika ekosystem och sektorer.

65. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att varje mål för icke-produktiv jordbruksmark, icke-produktiva landskapselement och skyddade områden är tillräckligt flexibelt för att genomföras enligt varje enskild medlemsstats exakta förhållanden och möjligheter, samt respekterar jordbrukares och fiskares samt mark- och skogsägares rättigheter samtidigt som det upprätthåller strikt skydd som ett frivilligt alternativ för mark- och skogsägaren.

66. Europaparlamentet understryker att övergivande av jordbruksmark påverkar mellan 10 och 50 % av EU:s jordbruksmark, vilket innebär att traditionella landskap går förlorade, ökar risken för markerosion och försämrar livsmiljöer för många jordbruksarter. Parlamentet påminner om den grundläggande roll som åtgärder för områden med naturliga begränsningar spelar för att undvika övergivande av jordbruksmark och bevara mänsklig verksamhet i dessa områden, men också för att förebygga skogsbränder och skydda specifika ekosystem och naturresurser, såsom jordbruksmark med högt naturvärde.

67. Europaparlamentet understryker att förändrad markanvändning, expansion och intensifiering av jordbruket samt ohållbar handel med och konsumtion av vilda djur är de största drivkrafterna bakom förlust av biologisk mångfald och ökar kontakter mellan vilda djur, livsmedelsproducerande djur, patogener och människor, vilket ger upphov till förutsättningar för nya infektionssjukdomar.

68. Europaparlamentet noterar att pälsproduktion som inbegriper hållning av tusentals vilda djur med liknande genotyp nära varandra under kroniskt stressiga förhållanden avsevärt kan äventyra djurens välbefinnande och ökar deras sårbarhet för infektionssjukdomar, inbegripet zoonoser, såsom har skett med covid-19 hos minkar.

69. Europaparlamentet understryker behovet av att utveckla affärsmodeller genom att belöna jordbrukare, yrkesodlare, fiskare och andra som äger och använder områden för de ekosystemtjänster de tillhandahåller.

70. Europaparlamentet erkänner vikten av att spåra ekonomiska instrument som är relevanta för den biologiska mångfalden och den finansiering de genererar samt av att inrätta konsekvent och jämförbar spårning och rapportering av finansiering i alla medlemsstater.

71. Europaparlamentet noterar den avgörande roll som pollinerande insekter spelar för den biologiska mångfalden och jordbruksproduktionen. Parlamentet uttrycker oro över de höga dödlighetstendenser bland pollinatörer, inbegripet honungsbin, som dokumenterats i ett antal av EU:s regioner. Parlamentet uppmanar medlemsstaternas ansvariga myndigheter att säkerställa ökad kontroll av användningen av ämnen som inte är tillåtna eller som är skadliga för pollinatörer.

72. Europaparlamentet efterlyser ett helhetsgrepp vid antagandet av åtgärder till stöd för pollinerande insekter och vill att GJP-stödet inte ska resultera i försvagade eller förlorade pollineringstjänster. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att i sina utkast till strategiska planer inkludera åtgärder med sikte på olika grupper av pollinatörer.

73. Europaparlamentet anser att digital teknik, inklusive precisionsjordbruk, kan hjälpa europeiska jordbrukare att tillhandahålla säkra livsmedel av hög kvalitet, samtidigt som den biologiska mångfalden bevaras och jordbrukets miljöpåverkan minskas. Parlamentet påpekar vikten av att stödja utvecklingen av digitala verktyg som möjliggör planering av biologisk mångfald på gårdsnivå, inom andra delar av jordbruket och av att förbättra internetuppkopplingen i landsbygdsområden.

74. Europaparlamentet betonar att det behövs tillgång till dessa verktyg via GJP för att säkerställa att alla drar nytta av digitaliseringsmöjligheterna. Parlamentet noterar vidare behovet av att underlätta genomförandet av digitalt jordbruk på ett inkluderande sätt, genom utbildning och utvidgning av landsbygden.

75. Europaparlamentet erkänner mångfalden i det europeiska jordbruket och den stora potentialen för biologisk mångfald i dess jordbrukssystem, såsom betesbaserad boskapsskötsel och betessystem som bevarar ängar och häckar, skogsjordbruk och extensivt brukad jordbruksmark.

76. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja miljövänliga produktionsmetoder såsom integrerad produktion, en metod som är väletablerad i många medlemsstater och som optimerar användningen av naturresurser, skyddar mark, vatten och luft och gynnar den biologiska mångfalden.

77. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja användningen av betesbaserad boskapsskötsel och betesmarksmiljöer, inbegripet trädbevuxen betesmark och andra skogsjordbrukssystem, i samverkan med bevarandet av samhällen med högt naturvärde.

78. Europaparlamentet erkänner potentialen hos ekologiska jordbrukssystem särskilt när det gäller att kombinera diversifieringsmetoder som samtidigt tillhandahåller flera ekosystemtjänster och bevarar den biologiska mångfalden samt stöder avkastningen från skördar och jordbrukarnas inkomster[116]. Parlamentet erkänner dessutom värdet av att främja antagandet av befintliga strategier som alla vinner på.

79. Europaparlamentet påpekar att vissa handelsavtal som för närvarande förhandlas fram eller slutförs kanske inte överensstämmer med målen i strategin för biologisk mångfald. Parlamentet påminner därför om att det måste säkerställas att handelsavtal innehåller kapitel som kan tillämpas på handel och hållbar utveckling för att främja biologisk mångfald och anpassning till europeiska normer för hållbarhet.

80. Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtagande att se till att bestämmelserna om biologisk mångfald i handelsavtal genomförs och efterlevs fullt ut och att bättre bedöma deras inverkan på den biologiska mångfalden. Parlamentet uppmanar kommissionen att införa de mekanismer som krävs för att säkerställa att de produkter som importeras till EU följer de åtgärder som gäller för europeiska jordbrukare och kompletterar de insatser som EU:s jordbrukare gjort för att producera livsmedel på ett mer hållbart sätt och på så sätt göra skyddet av den biologiska mångfalden mer effektivt globalt.

81. Europaparlamentet insisterar på att man bör säkerställa konsekvens i unionens handelspolitik genom att undvika att underlätta import av jordbruksprodukter som produceras till följd av avskogning, vilket allvarligt skadar den globala biologiska mångfalden. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå ett paket med åtgärder för att säkerställa hållbara jordbruksleveranskedjor utan avskogning för produkter som släpps ut på marknaden i EU.

82. Europaparlamentet påminner om att näringsämnen är avgörande för jordbruksproduktion och för att jorden ska hållas frisk. Parlamentet välkomnar kommissionens förslag om att minska förlusten av näringsämnen och betonar att den överdrivna användningen av gödselmedel är en källa till luft-, mark- och vattenföroreningar samt klimatpåverkan och inverkar negativt på den biologiska mångfalden. Parlamentet betonar att förbättrad hantering av näringsämnen medför både ekonomiska och miljörelaterade fördelar.

83. Europaparlamentet betonar att en strategi för att minska förlusten av näringsämnen främst bör fokusera på att göra det möjligt för jordbrukare att öka effektiviteten i hanteringen av näringsämnen och framhäver vikten av innovativa tekniker och lösningar i detta sammanhang. Parlamentet uppmanar enträget medlemsstaterna att i sina strategiska planer lägga fram åtgärder som främjar effektiv hantering av och cirkularitet för näringsämnen samt helhjärtat stödja utbildning av jordbruksrådgivare och jordbrukare.

84. Europaparlamentet efterlyser utbildningsprogram som leder till god förståelse för både agronomi och naturbevarande, och vill att dessa program får stöd.

85. Europaparlamentet betonar att forskning, innovation och kunskapsutbyte samt upplysnings-, utbildnings- och rådgivningstjänster kommer att vara avgörande för att samla in uppgifter och hitta de bästa lösningarna för att bevara biologisk mångfald.

86. Europaparlamentet framhåller den grundläggande roll som jordbruksrådgivningstjänster spelar när det gäller att sprida innovation och kunskap om strategier för att främja biologisk mångfald, stimulera erfarenhetsutbyte, särskilt kollegiala utbyten, och främja praktiska demonstrationer, särskilt genom att arbeta på lokal nivå för att göra det möjligt för jordbrukare att bättre anpassa sig till den specifika verkligheten på ort och ställe, inbegripet småskaliga, unga och kvinnliga jordbrukare och människor som bor i missgynnade landsbygdsområden. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillhandahålla jordbrukare omfattande rådgivning om införande av produktionssystem och förvaltningsmetoder som främjar bevarande av biologisk mångfald och återställande av odlingslandskapet.

87. Europaparlamentet understryker att forskning och innovation är viktiga drivkrafter för att påskynda övergången till hållbara livsmedelssystem, i synnerhet genom att tillhandahålla avancerad kunskap som gör det möjligt för jordbrukare att producera livsmedel med färre resurser och öka tillhandahållandet av ekosystemtjänster, samtidigt som en socialt och ekonomiskt hållbar utveckling stöds. För att införa innovation på marknaden krävs det enligt parlamentet ett gynnsamt regelverk och antagande av incitament.

88. Europaparlamentet noterar det enorma bidrag som friska levande jordar tillför den globala biologiska mångfalden och ekosystemtjänsterna, liksom den starka koppling som finns mellan levande, hälsosam mark med biologisk mångfald, samhällen, jordbruksföretagens produktivitet och lönsamhet, deras motståndskraft mot klimatförändringar samt en tryggad försörjning av livsmedel och biomassa, särskilt med tanke på torka och översvämningar. Parlamentet påpekar att över 60 % av all europeisk mark befinner sig i ett ohälsosamt tillstånd[117] och att det behövs politiska åtgärder för att förbättra markens levnadsvillkor. Parlamentet noterar mikroplastens inverkan på markens biologiska mångfald.

89. Europaparlamentet välkomnar kommissionens färdplan för att fastställa en ny markstrategi för skydd och hållbar användning av mark, lanseringen av EU:s markobservationsorgan och EU:s uppdrag för markhälsa och livsmedel, Caring for soil is caring for life. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja vidare forskning om markens ekosystemtjänster och att anpassa relevanta befintliga finansieringsprogram för att underlätta sådana forskningsprojekt.

90. Europaparlamentet upprepar vikten av hållbar användning och förvaltning av vattenresurser för att skydda och återställa den biologiska mångfalden. Parlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att stärka sitt stöd till effektiva och ändamålsenliga bevattningssystem och hållbar vattenförvaltning.

91. Europaparlamentet framhåller framgångarna med fågel- och habitatdirektiven[118] och noterar att EU har världens största nätverk av skyddade områden och att en effektiv förvaltning av naturliga processer är av yttersta vikt för att bevara den biologiska mångfalden.

92. Europaparlamentet påpekar att det finns stora skillnader mellan medlemsstaterna när det gäller att genomföra Natura 2000 och därför är spelreglerna ojämlika när det gäller skydd. Parlamentet betonar behovet av att involvera alla relevanta aktörer på EU-nivå samt nationell, regional och lokal nivå för att fågeldirektivet och habitatdirektivet ska genomföras på ett bättre sätt. Parlamentet påminner om resultaten av kontrollen av direktivens ändamålsenlighet. Parlamentet erkänner att direktiven är flexibla när det gäller genomförandet, något som bör undersökas fullt ut så att särskilda nationella omständigheter kan beaktas, vilket bidrar till att minska och successivt lösa konflikter mellan naturskydd och socioekonomisk verksamhet.

93. Europaparlamentet understryker behovet av att stödja jordbruksmetoder såsom skogsjordbruk och betesbaserad boskapsskötsel i områden med högt värde som tillhandahåller många olika ekosystemtjänster. Parlamentet påminner om att stora rovdjur, särskilt vargar, kan påverka jordbrukets livskraft, särskilt i vissa extensivt förvaltade jordbruksmarker med en rik biologisk mångfald. Parlamentet påminner om att förändrade förhållanden har lett till populationstillväxt bland vissa skyddade arter av stora rovdjur och deras bytesdjur. Parlamentet betonar behovet av att förvalta vissa områden med biologisk mångfald för att möjliggöra en balanserad utveckling av alla arter. Parlamentet påminner om kommissionens ansvar för att bedöma framstegen när det gäller att uppnå bevarandestatus för arter uppdelat enligt region och, om önskad bevarandestatus uppnås, vid behov anpassa den i syfte att skydda boskap.

94. Europaparlamentet tar del av kommissionens förslag om att utöka de skyddade områdena och de områden som omfattas av strikt skydd, och påminner om rådets slutsatser av den 16 oktober 2020 om biologisk mångfald, eftersom en strängare skyddsnivå kan möjliggöra viss mänsklig verksamhet i linje med bevarandemålen för det skyddade området. Parlamentet anser att den mänskliga verksamhet som är förenlig med skyddsmålen eller rentav bidrar positivt till den biologiska mångfalden fortsättningsvis måste vara tillåten i strikt skyddade områden.

95. Europaparlamentet uppmanar med eftertryck medlemsstaterna att belöna jordbrukare på lämpligt sätt och ge dem incitament genom att bevilja ekonomisk ersättning till områden som utsetts till skyddade och strikt skyddade enligt Natura 2000, samt att täcka eventuella ökade produktionskostnader till följd av skydds- och bevarandeåtgärder.

96. Europaparlamentet påminner om att 7,5 % av de årliga utgifterna inom ramen för den fleråriga budgetramen under 2024 och 10 % av de årliga utgifterna under 2026 och 2027 ska öronmärkas för mål som rör den biologiska mångfalden.

 

INFORMATION OM ANTAGANDET I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande	4.3.2021
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	35 8 5
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Mazaly Aguilar, Clara Aguilera, Atidzhe Alieva-Veli, Álvaro Amaro, Eric Andrieu, Attila Ara-Kovács, Carmen Avram, Adrian-Dragoş Benea, Mara Bizzotto, Daniel Buda, Isabel Carvalhais, Asger Christensen, Angelo Ciocca, Ivan David, Paolo De Castro, Jérémy Decerle, Salvatore De Meo, Herbert Dorfmann, Luke Ming Flanagan, Dino Giarrusso, Francisco Guerreiro, Martin Häusling, Martin Hlaváček, Krzysztof Jurgiel, Jarosław Kalinowski, Elsi Katainen, Gilles Lebreton, Norbert Lins, Colm Markey, Alin Mituța, Marlene Mortler, Ulrike Müller, Maria Noichl, Juozas Olekas, Pina Picierno, Maxette Pirbakas, Eugenia Rodríguez Palop, Bronis Ropė, Bert-Jan Ruissen, Anne Sander, Petri Sarvamaa, Simone Schmiedtbauer, Annie Schreijer-Pierik, Veronika Vrecionová, Sarah Wiener, Juan Ignacio Zoido Álvarez
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Anna Deparnay-Grunenberg, Petros Kokkalis

 

 

SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

35	+
ECR	Mazaly Aguilar, Krzysztof Jurgiel, Veronika Vrecionová
NI	Dino Giarrusso
PPE	Álvaro Amaro, Daniel Buda, Salvatore De Meo, Herbert Dorfmann, Jarosław Kalinowski, Norbert Lins, Colm Markey, Marlene Mortler, Anne Sander, Petri Sarvamaa, Juan Ignacio Zoido Álvarez
Renew	Atidzhe Alieva-Veli, Asger Christensen, Jérémy Decerle, Martin Hlaváček, Elsi Katainen, Alin Mituța, Ulrike Müller
S&D	Clara Aguilera, Eric Andrieu, Attila Ara-Kovács, Carmen Avram, Adrian-Dragoş Benea, Isabel Carvalhais, Paolo De Castro, Maria Noichl, Juozas, Olekas, Pina Picierno
The Left	Luke Ming Flanagan, Petros Kokkalis, Eugenia Rodríguez Palop

 

8	-
ID	Ivan David
PPE	Simone Schmiedtbauer, Annie Schreijer-Pierik
Verts/ALE	Anna Deparnay-Grunenberg, Francisco Guerreiro, Martin Häusling, Bronis Ropė, Sarah Wiener

 

5	0
ECR	Bert-Jan Ruissen
ID	Mara Bizzotto, Angelo Ciocca, Gilles Lebreton, Maxette Pirbakas

 

Teckenförklaring:

+ : Ja-röster

- : Nej-röster

0 : Nedlagda röster

 

 

 

 

 

YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR UTRIKESFRÅGOR (25.3.2021)

till utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet

över EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030: Ge naturen större plats i våra liv

(2020/2273(INI))

Föredragande av yttrande: Bettina Vollath

 

FÖRSLAG

Utskottet för utrikesfrågor uppmanar utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet att som ansvarigt utskott infoga följande förslag i det förslag till resolution som antas:

– med beaktande av rapporterna från FN:s särskilda rapportör för mänskliga rättigheter och miljö av den 24 januari 2018 med ramprinciper om de mänskliga rättigheterna och av den 15 juli 2020 om att mänskliga rättigheter är beroende av en sund biosfär,

– med beaktande av ledarnas löfte om naturen om att stå enade för att vända förlusten av biologisk mångfald senast 2030 för hållbar utveckling, som antogs av de politiska ledarna vid FN:s toppmöte om biologisk mångfald den 30 september 2020,

– med beaktande av studien från april 2020 från utredningsavdelningen för yttre förbindelser om biologisk mångfald som en mänsklig rättighet och dess konsekvenser för EU:s yttre åtgärder, och av följande skäl:

A. Den rådande negativa trenden för den biologiska mångfalden och ekosystemen kommer att undergräva framstegen mot att uppnå 80 % av de utvärderade riktmärkena för FN:s mål för hållbar utveckling som rör fattigdom, hunger, hälsa, vatten, städer, klimat, hav och mark.

B. Covid-19-pandemin fortsätter att påverka människors hälsa och försörjningsmöjligheter världen över. Förstörelsen av livsmiljöer, särskilt tropiska skogar som utgör exceptionella reserver för biologisk mångfald, ökar kontaktområdena mellan människor och vilda djur och kan vara en viktig faktor för framtida uppkomst och spridning av virussjukdomar.

C. FN:s konvention om biologisk mångfald tjänar som grund för utformningen av politiska strategier för att skydda den biologiska mångfalden ur ett människorättsperspektiv och för att utvidga tillämpningsområdet för internationella åtaganden om biologisk mångfald i förhållande till mänskliga rättigheter. Det arbete som FN:s särskilde rapportör för mänskliga rättigheter och miljö utför banar väg för utformningen av en rättslig ram för skyldigheter på människorättsområdet avseende bevarande och hållbart utnyttjande av den biologiska mångfalden.

D. EU och dess medlemsstater måste fullgöra sina internationella skyldigheter i fråga om biologisk mångfald och mänskliga rättigheter i god tro och med ömsesidigt stöd, utöver sina skyldigheter enligt EU-rätten om politisk samstämmighet i de yttre åtgärderna, i överensstämmelse med skyldigheten enligt EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna att integrera en hög miljöskyddsnivå och förbättring av miljöns kvalitet i unionens politik, och i överensstämmelse med principen om hållbar utveckling.

E. Antalet människorättsförsvarare som arbetar med miljö- och markfrågor som har mördats eller utsatts för våld, bortförande, hot, trakasserier och smutskastningskampanjer har ökat avsevärt världen över under de senaste åren. De möter ofta stort motstånd och löper stora risker, i vissa fall i samband med vinstdriven exploatering av naturresurser i kombination med utbredd korruption och fattigdom.

F. Urbefolkningar och lokalsamhällen äger, förvaltar, använder eller utnyttjar uppskattningsvis minst en fjärdedel av världens landareal, vilken är utsatt för ökande ekologisk stress på grund av mänsklig verksamhet. FN:s förklaring om urbefolkningars rättigheter erkänner urbefolkningars kollektiva och individuella rättigheter.

G. Plastföroreningar i haven har ökat betydligt under de senaste åren, vilket har påverkat den biologiska mångfalden. Man bör därför verka för ett nytt globalt fördrag mot plastföroreningar i haven.

Vikten av sunda ekosystem och biologisk mångfald för de mänskliga rättigheterna

1. Europaparlamentet betonar att försämringen och förstörelsen av ekosystem och det tryck de utsätts för på grund av ohållbart resursutnyttjande och klimatförändringar leder till att arter dör ut och till förlust av biologisk mångfald i en aldrig tidigare skådad omfattning. Detta hotar nuvarande och kommande generationers mänskliga rättigheter, såsom rätten till liv, hälsa, livsmedel, vatten, sanitet och bostäder, liksom rättigheterna för de mest sårbara, däribland kvinnor, barn, personer med funktionsnedsättning, urbefolkningar, landsbygdssamhällen och naturresursberoende samhällen. Parlamentet betonar också att förstörelsen av och trycket på ekosystemen är till skada för de övergripande insatserna för hållbar utveckling och hindrar uppnåendet av de flesta av 2030-målen för hållbar utveckling, särskilt målen om att avskaffa fattigdom och svält, säkerställa tillgång till vatten och sanitet, uppnå tryggad livsmedelsförsörjning och säkerställa hälsosamma liv samt minska den socioekonomiska ojämlikheten inom och mellan länder.

2. Europaparlamentet påminner om att jordbrukets produktivitet och motståndskraft är beroende av en biologisk mångfald för att garantera hållbara livsmedelssystem utan användning av kemiska bekämpningsmedel. Parlamentet understryker vikten av ett hållbart jord- och skogsbruk för bevarande av den biologiska mångfalden, skogsekosystemens hälsa, klimattålighet och vitalitet samt skyddet av alla växter och djur som är särskilt hotade, såsom pollinerande insekter.

3. Europaparlamentet understryker behovet av intensifierade åtgärder för att bevara och återställa den biologiska mångfalden, särskilt effektiva åtgärder som samtidigt skyddar de mänskliga rättigheterna och bevarar naturresurserna och använder dem på ett hållbart sätt. Parlamentet efterlyser i detta avseende en helhets- och människorättsbaserad EU-politik med målet att förhindra förlust av den biologiska mångfalden och förstörelse, och EU:s sektorspolitik bör anpassas till dessa mål. Parlamentet framhåller vikten av att bevara den biologiska mångfalden i de utomeuropeiska länderna och territorierna och de yttersta randområdena, och betonar i detta sammanhang behovet av att fortsätta med EU-medel och EU-program som har denna målsättning. Den internationella miljö- och människorättslagstiftningen, miljölagstiftningen och den processrättsliga lagstiftningen på området miljö och mänskliga rättigheter måste också stärkas, särskilt genom förbättrad tillgång till information, allmänhetens deltagande och möjligheten till rättslig prövning och effektiva rättsmedel, och genom stöd till den avgörande roll som lokalsamhällen, urbefolkningar och människorättsförsvarare inom miljöområdet spelar för bevarandet av den biologiska mångfalden.

4. Europaparlamentet betonar att det finns en koppling och ett ömsesidigt beroende mellan biologisk mångfald och mänskliga rättigheter, och erinrar om att mänskliga rättigheter innebär att staterna är skyldiga att skydda den biologiska mångfalden som utgör en förutsättning för rättigheterna, bland annat genom att låta invånarna medverka vid beslutsfattande som rör biologisk mångfald. Parlamentet välkomnar framstegen mot ett internationellt och nationellt erkännande av sambandet mellan mänskliga rättigheter och biosfärens hälsa. Parlamentet uppmanar EU att verka för ett allmänt erkännande av rätten till en hälsosam, hållbar, ren och säker miljö i FN:s råd för mänskliga rättigheter och generalförsamling. Detta erkännande bör tjäna som en katalysator för en kraftfullare miljöpolitik och miljölagstiftning.

5. Europaparlamentet välkomnar att FN:s särskilda rapportör för mänskliga rättigheter och miljö arbetar för att ta fram riktlinjer om skyldigheter på människorättsområdet avseende miljö, ekosystem och biologisk mångfald. Parlamentet uppmanar EU:s medlemsstater och institutioner att stödja och verka för det globala genomförandet av 2018 års ramprinciper om de mänskliga rättigheterna och miljön som FN:s särskilda rapportör för mänskliga rättigheter och miljö har lagt fram. Parlamentet uppmanar även EU att stödja initiativet om miljörättigheter inom FN:s miljöprogram.

6. Europaparlamentet betonar att covid-19-pandemin tydliggjort betydelsen av ”One health”-principen i beslutsfattandet och att djupgående förändringar krävs, vilket inbegriper samarbete mellan discipliner och sektorer. Parlamentet framhåller också risken för att den globala recessionen till följd av pandemin kan få stater i hela världen att eftersätta miljöskyddet till förmån för kortsiktig ekonomisk tillväxt. Parlamentet betonar att åtgärder för att respektera och skydda den biologiska mångfalden måste integreras i alla ekonomiska sektorer.

EU:s framtida styrningsram för biologisk mångfald och företagens sociala ansvar

7. Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att utarbeta en ny europeisk styrningsram för biologisk mångfald och att följa en inkluderande strategi som involverar det civila samhället i en roll som bevakare av efterlevnaden så att genomförandet av EU:s miljölagstiftning övervakas. Parlamentet välkomnar också kommissionens mål att under 2021 lägga fram ett nytt initiativ om hållbar företagsstyrning för att mänskliga rättigheter och tillbörlig miljöhänsyn ska tas upp i de ekonomiska värdekedjorna. Parlamentet vidhåller i detta sammanhang att det måste utarbetas förslag till EU-lagstiftning om obligatorisk tillbörlig aktsamhet avseende mänskliga rättigheter och miljö för företag i EU, företag med säte i EU eller tredjelandsföretag som är verksamma på den inre marknaden, och införas rättsliga skyldigheter att fastställa, bedöma, förebygga, upphöra med, begränsa, övervaka, meddela, redogöra för, hantera och åtgärda potentiella eller faktiska kränkningar av de mänskliga rättigheterna i företagens leveranskedjor och inrätta effektiva övervaknings- och efterlevnadsmekanismer, i enlighet med FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att snarast möjligt lägga fram ett förslag till en EU-rättslig ram på grundval av obligatorisk tillbörlig aktsamhet i fråga om mänskliga rättigheter och miljöhänsyn som bland andra mål bör säkerställa hållbara och avskogningsfria värdekedjor. Kommissionen uppmanas också att överväga att ta itu med importen av varor vars utvinning eller produktion orsakar förstörelse eller försämring av den biologiska mångfalden. Parlamentet understryker att straffrihet för företags och staters kränkningar måste bekämpas genom att man inrättar instrument som möjliggör ett fullständigt, effektivt och hållbart genomförande av mänskliga rättigheter och miljölagar samt kontroll av att dessa efterlevs.

8. Europaparlamentet betonar att avskogning, markrofferi och annan ohållbar resursexploatering och utvinning som utförs av vissa privata eller offentliga aktörer på många sätt har en betydande inverkan på urbefolkningar och lokalsamhällen. Parlamentet betonar att dessa gruppers kollektiva äganderätt till mark, vatten eller andra resurser som de traditionellt ägt eller på annat sätt uppehållit sig på eller använt inte har erkänts. Parlamentet understryker att kvinnor i oproportionerligt hög grad drabbas av att äganderätten inte erkänns. Parlamentet uppmanar alla aktörer och företag att vara med och verka för ett hållbart skogsbruk och att erkänna urbefolkningarnas rättigheter, bland annat genom att säkerställa fritt och informerat förhandssamtycke och ett effektivt deltagande från urbefolkningarnas och lokalbefolkningens sida i beslutsprocesser avseende resursförvaltning och resursutnyttjande. Parlamentet uppmanar eftertryckligen företagen att genomföra rigorösa konsekvensbedömningar av all verksamhet som kan påverka den biologiska mångfalden i lokalsamhällena och urbefolkningarnas landområden, vatten och andra naturresurser, i enlighet med FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter och OECD:s riktlinjer om tillbörlig aktsamhet för ansvarsfullt företagande och ramprincip nr 12 från FN:s särskilda rapportör om mänskliga rättigheter och miljön. Parlamentet uppmanar EU att inte stödja eller finansiera projekt som kan leda till att ursprungsbefolkningar drivs bort från sina hemtrakter. Parlamentet välkomnar att FN i november 2020 uppmanade till insatser för att bygga en inkluderande, hållbar och resilient framtid med urbefolkningarna.

EU:s yttre åtgärder som medel för att främja EU:s strategi för biologisk mångfald

9. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att integrera skyddet av den biologiska mångfalden och dess koppling till mänskliga rättigheter i EU:s yttre åtgärder, inbegripet genom sina dialoger om mänskliga rättigheter och sin handelspolitik, att främja ambitiösa strategier för biologisk mångfald i internationella forum, i enlighet med den europeiska gröna given och EU:s nya strategi för biologisk mångfald, och att genomföra åtgärder genom EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati (2020–2024) för att hantera de konsekvenser som förlusten av biologisk mångfald har för utövandet av mänskliga rättigheter.

10. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på ett gemensamt och konsekvent sätt hantera samarbetsfrågor som rör bevarandet av den biologiska mångfalden, balansen i ekosystemen och respekten för internationella skyldigheter när det gäller miljö och mänskliga rättigheter, särskilt genom internationella övergripande och sektorsvisa avtal och politiska dialoger med partnerländer, inbegripet genom att följa regler för rättvis handel vad gäller miljön och på bästa sätt utnyttja konsekvensbedömningar avseende mänskliga rättigheter och hållbar utveckling och därtill hörande rekommendationer. Parlamentet uppmanar kommissionen att utföra grundliga konsekvensbedömningar innan handels- och samarbetsavtal ingås och utvecklingsprojekt genomförs, med särskilt fokus på att mäta deras effekter på lokalbefolkningars rättigheter och liv. Parlamentet insisterar på att konsekvensbedömningarna måste utföras med ett verkligt och meningsfullt deltagande av det civila samhället och lokalsamhällena och att vederbörlig hänsyn måste tas till deras slutsatser. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra en ny bedömning av projektens genomförande om det finns en potentiell eller faktisk risk för kränkning av de mänskliga rättigheterna som rör miljön och den biologiska mångfalden. Parlamentet uppmanar kommissionen och utrikestjänsten att utarbeta riktlinjer om rätten till en ren, hälsosam, säker och hållbar miljö, att inkludera biologisk mångfald och dess kopplingar till mänskliga rättigheter i sina regelbundna rapporter om människorättssituationen i tredjeländer och att ta fram verktyg och utbildningsmaterial för EU:s delegationer om betydelsen av den biologiska mångfalden för deras arbete med mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar EU-delegationerna att samarbeta med företag och relevanta aktörer för att öka medvetenheten, uppmuntra projekt, underlätta civilsamhällesorganisationernas deltagande, och utbyta information i detta avseende.

11. Europaparlamentet understryker att handelsavtal måste bidra positivt till att den biologiska mångfalden upprätthålls i tredjeländer, inbegripet genom robusta och ambitiösa kapitel om handel och hållbar utveckling som verkligen efterlevs. Parlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionens ansvarige för efterlevnaden av handelsavtal att i detta avseende övervaka efterlevnaden av sådana avtal i nära samarbete med Europaparlamentet. Parlamentet välkomnar att internationella normer för miljö och mänskliga rättigheter integreras i det allmänna preferenssystemet. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta hänsyn till kopplingen mellan biologisk mångfald och mänskliga rättigheter vid bedömningen av genomförandet av internationella människorätts- och miljökonventioner inom ramen för det allmänna preferenssystemet. Parlamentet menar att Internationella arbetsorganisationens konvention nr 169 om ursprungsfolk och stamfolk bör ingå i denna ram och rekommenderar att de EU-medlemsstater som ännu inte har ratificerat konventionen att göra det. Relevanta aktörer bör involveras i GSP ± dialogerna som bör bli öppnare.

12. Europaparlamentet uppmanar rådet att ge kommissionen mandat att föra förhandlingar för EU:s räkning när det gäller dess deltagande i den öppna mellanstatliga arbetsgruppen om transnationella företag och andra företag avseende mänskliga rättigheter, i syfte att anta ett bindande och verkställbart FN-fördrag om företag och mänskliga rättigheter. Parlamentet betonar vikten av denna process, särskilt när det gäller markrofferi och dess inverkan på den biologiska mångfalden och urbefolkningarnas rättigheter och de mänskliga rättigheterna.

13. Europaparlamentet hyllar människorättsförsvarare inom miljö- och markrättighetsområdet, lokala företrädare, advokater och journalister som står upp för att skydda naturresurserna, och fördömer kraftfullt alla våldshandlingar, däribland mord, och kriminalisering av deras verksamhet. Parlamentet erkänner dessa gruppers bidrag, erfarenheter och kunskaper i kampen mot förlust av biologisk mångfald och miljöförstöring.

14. Parlamentet uppmanar kommissionen och utrikestjänsten att fortsätta att med de berörda länderna systematiskt ta upp fall med människorättsförsvarare inom miljö- och markrättighetsområdet som utsätts för hot om våld. Utrikestjänsten uppmanas i detta avseende att fortsätta praxisen med att överlämna en förteckning över enskilda fall av människorättskränkningar som begåtts mot människorättsförsvarare vid deltagande i politiska dialoger om mänskliga rättigheter och besök vid människorättsinstitutioner i tredjeländer.

15. Europaparlamentet uppskattar att EU:s mekanism för människorättsförsvarare ProtectDefenders.eu i november 2019 förlängdes med ytterligare tre år. Parlamentet påminner om hur viktig denna mekanism är med hänsyn till de växande behoven och olika problem, bland annat våld och angrepp mot människorättsförsvarare och mark- och miljöaktivister. Denna mekanism bör förstärkas och kontinuerligt omprövas i linje med dess behov.

16. Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att fastställa en särskild skydds- och stödstrategi för lokalsamhällen och människorättsförsvarare inom miljö- och markrättighetsområdet, som bör samordnas i alla externa stödprogram. Parlamentet efterlyser också ökat stöd till civilsamhällesorganisationer som arbetar för att skydda miljön och den biologiska mångfalden, särskilt genom upprättande av partnerskap och kapacitetsuppbyggnad för att försvara urbefolkningars och lokalsamhällens rättigheter.

17. Europaparlamentet uppmanar de företrädare för EU och medlemsstaterna som deltar i partskonferensen för konventionen om biologisk mångfald (COP 15) i oktober 2021 i Kunming i Kina att förespråka biologisk mångfald och säkerställa att globala åtgärder för biologisk mångfald och därtill hörande mål kopplas till respekten för och skyddet av rätten till liv, hälsa, livsmedel, vatten och bostad, samt mänskliga rättigheter för kvinnor, barn, personer med funktionsnedsättning och andra sårbara grupper som drabbats av förlust av den biologiska mångfalden. Parlamentet upprepar sin uppmaning till EU att verka för samma höga ambitionsnivå under förhandlingarna för att säkerställa lika villkor, inbegripet rättsligt bindande internationella mål för återställande och skydd på minst 30 % senast 2030, för att återspegla EU:s inhemska ambitionsnivå. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att samråda och samarbeta med relevanta grupper i det civila samhället och andra berörda parter före, under och efter COP 15. Parlamentet stöder helhjärtat att mänskliga rättigheter integreras i COP 15:s globala ram för biologisk mångfald efter 2020 och menar att det måste fastställas naturskyddsmål på global och nationell nivå, med utgångspunkt i rätten till en ren, hälsosam, säker och hållbar miljö.

18. Europaparlamentet välkomnar EU:s stats- och regeringschefers åtagande inom ramen för ledarnas löfte om naturen att upphöra med miljöbrott, och i detta syfte säkerställa ändamålsenliga och avskräckande rättsliga ramar. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang EU och medlemsstaterna att kraftsamla för att uppfylla sina skyldigheter i fråga om miljöbrott och att främja en internationell strategi för en miljöbrottlag. Rättsliga ramar måste inrättas för att säkerställa tillgång till effektiva rättsmedel vid förlust och förstörelse av den biologiska mångfalden. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att fortsätta verka för att miljömord ska erkännas som ett brott inom ramen för Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen (ICC), så att de skyldiga ställs till svars. Parlamentet rekommenderar att tillämpningsområdet för de allvarliga människorättskränkningar som omfattas av EU:s globala ordning för sanktioner avseende de mänskliga rättigheterna utvidgas till att också omfatta miljöbrott. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta itu med den externa dimensionen i direktivet om miljöbrott och direktivet om miljöansvar.

INFORMATION OM ANTAGANDET I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande	17.3.2021
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	55 5 10
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Alviina Alametsä, Alexander Alexandrov Yordanov, Maria Arena, Petras Auštrevičius, Traian Băsescu, Lars Patrick Berg, Anna Bonfrisco, Reinhard Bütikofer, Fabio Massimo Castaldo, Susanna Ceccardi, Włodzimierz Cimoszewicz, Katalin Cseh, Tanja Fajon, Anna Fotyga, Michael Gahler, Giorgos Georgiou, Sunčana Glavak, Raphaël Glucksmann, Klemen Grošelj, Bernard Guetta, Márton Gyöngyösi, Sandra Kalniete, Karol Karski, Dietmar Köster, Andrius Kubilius, Ilhan Kyuchyuk, David Lega, Miriam Lexmann, Nathalie Loiseau, Antonio López-Istúriz White, Claudiu Manda, Lukas Mandl, Thierry Mariani, David McAllister, Vangelis Meimarakis, Sven Mikser, Francisco José Millán Mon, Javier Nart, Gheorghe-Vlad Nistor, Demetris Papadakis, Kostas Papadakis, Tonino Picula, Manu Pineda, Kati Piri, Giuliano Pisapia, Jérôme Rivière, Nacho Sánchez Amor, Isabel Santos, Jacek Saryusz-Wolski, Andreas Schieder, Radosław Sikorski, Jordi Solé, Sergei Stanishev, Tineke Strik, Hermann Tertsch, Hilde Vautmans, Harald Vilimsky, Idoia Villanueva Ruiz, Thomas Waitz, Witold Jan Waszczykowski, Charlie Weimers, Isabel Wiseler-Lima, Salima Yenbou, Željana Zovko
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Markéta Gregorová, Marisa Matias, Nicolae Ştefănuță
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 209.7)	Stelios Kympouropoulos, Leopoldo López Gil, Samira Rafaela

 

 

 

SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

55	+
NI	Fabio Massimo Castaldo, Márton Gyöngyösi
PPE	Alexander Alexandrov Yordanov, Traian Băsescu, Michael Gahler, Sunčana Glavak, Sandra Kalniete, Andrius Kubilius, Stelios Kympouropoulos, Leopoldo López Gil, Antonio López-Istúriz White, Lukas Mandl, David McAllister, Vangelis Meimarakis, Francisco José Millán Mon, Gheorghe-Vlad Nistor, Radosław Sikorski, Isabel Wiseler-Lima, Željana Zovko
Renew	Petras Auštrevičius, Katalin Cseh, Klemen Grošelj, Bernard Guetta, Ilhan Kyuchyuk, Nathalie Loiseau, Javier Nart, Samira Rafaela, Nicolae Ştefănuță, Hilde Vautmans
S&D	Maria Arena, Włodzimierz Cimoszewicz, Tanja Fajon, Raphaël Glucksmann, Dietmar Köster, Claudiu Manda, Sven Mikser, Demetris Papadakis, Tonino Picula, Kati Piri, Giuliano Pisapia, Nacho Sánchez Amor, Isabel Santos, Andreas Schieder, Sergei Stanishev
The Left	Giorgos Georgiou, Marisa Matias, Manu Pineda, Idoia Villanueva Ruiz
Verts/ALE	Alviina Alametsä, Reinhard Bütikofer, Markéta Gregorová, Jordi Solé, Tineke Strik, Thomas Waitz, Salima Yenbou

 

5	-
ECR	Hermann Tertsch, Charlie Weimers
ID	Lars Patrick Berg, Harald Vilimsky
NI	Kostas Papadakis

 

10	0
ECR	Anna Fotyga, Karol Karski, Jacek Saryusz-Wolski, Witold Jan Waszczykowski
ID	Anna Bonfrisco, Susanna Ceccardi, Thierry Mariani, Jérôme Rivière
PPE	David Lega, Miriam Lexmann

 

Teckenförklaring:

+ : Ja-röster

- : Nej-röster

0 : Nedlagda röster

 

 

 

 

 

YTTRANDE FRÅN FISKERIUTSKOTTET (25.3.2021)

till utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet

över EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030: Ge naturen större plats i våra liv

(2020/2273(INI))

Föredragande av yttrande: Gabriel Mato

 

FÖRSLAG

Fiskeriutskottet uppmanar utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet att som ansvarigt utskott infoga följande förslag i det förslag till resolution som antas:

– med beaktande av konventionen om biologisk mångfald, särskilt mål 11 bland Aichimålen, och av följande skäl:

A. Fiskeri-, vattenbruks- och beredningssektorerna i EU lever upp till en av de högsta standarderna när det gäller miljömässig och social hållbarhet i hela värdekedjan, inbegripet arbetstagares rättigheter och djurs hälsa och välbefinnande, och tillhandahåller fisk- och skaldjursprodukter av hög kvalitet. Dessa sektorer spelar en grundläggande roll för livsmedelstryggheten och ett näringsmässigt välbefinnande för en ständigt växande befolkning. Det är därför av yttersta vikt att man uppnår en fiskemodell som återspeglar en balans mellan de tre grundläggande dimensionerna (den miljömässiga, sociala och ekonomiska) och säkerställer tillgången till livsmedel, i linje med relevanta internationella åtaganden, såsom FN:s mål för hållbar utveckling. Fiske-, vattenbruks- och beredningssektorernas bidrag till uppnåendet av flera av FN:s mål för hållbar utveckling bör beaktas på lämpligt sätt i EU:s strategi för biologisk mångfald.

B. Många av de hav som angränsar till medlemsstater ligger också utmed gränserna till tredjeländer, där gemenskapsrätten inte gäller och/eller där det inte finns någon särskild politik för förvaltning av fiskbestånd eller fiskekvoter.

C. EU:s fiskare och fiskodlare måste delta i och bidra till utvecklingen av en hållbar politik och fortsätta att tillhandahålla inte bara sunda och näringsrika livsmedel, utan även grundläggande socialt och ekonomiskt stöd till många kust- och inlandssamhållen och strandnära samhällen, samtidigt som de måste följa unionens miljölagstiftning.

D. Fisket är en långvarig släkttradition inom vissa samhällen, men likväl kan fisket avstanna eller helt försvinna om man inte når fram till rätt balans mellan å ena sidan krav och regler och å andra sidan användning av småskaligt fiske som anskaffningskälla till livsmedel.

E. Fiskare gör också annat än att utnyttja havens resurser. De är närvarande varje dag, i områden alltifrån kust- och inlandsvatten till öppet hav, och är ofta de första som upptäcker miljöolyckor eller miljöförstöring och varnar myndigheterna. Fiskare deltar i arbetet med att undvika miljöförstöring och bidrar till detta arbete och vidtar åtgärder för att bevara den marina miljön. De bör därför betraktas som havets väktare.

F. Stören har nästan utrotats till följd av att dess livsmiljöer försämrats och dess vandringsvägar avbrutits, bland annat genom ändringar av floders lopp, dammbyggen, överexploatering för kaviarens och köttets skull, samt föroreningar. Den dramatiska minskningen av antalet lekmogna fiskhonor i och med att bestånden har minskat leder till att störens naturliga förökning misslyckas, eftersom de få hanar och honor som återstår får färre möjligheter att möta varandra och leka.

G. De yttersta randområdena svarar för 70 % av EU:s biologiska mångfald.

H. Av uppgifter hos forskningsinstituten framgår att störbestånden splittrats upp, så att vissa generationer saknas och att artens naturliga förökning är otillräcklig. Ytterst få vuxna exemplar av stör vandrar till Donau för att föröka sig och stören är på väg att dö ut.

I. EU:s strategi för biologisk mångfald bör ta hänsyn till att fiskpopulationerna i vissa av EU:s havsområden har förbättrats avsevärt, vilket bör tjäna som en förebild. Som ett resultat av förbättrade förvaltningsåtgärder har beståndens biomassa i Nordostatlanten ökat med 50 % på enbart tio år. Överfisket i EU minskar konstant, men vi får inte glömma att det måste upphöra helt och hållet. I samma havsområde kommer 100 % av landningarna från EU-reglerade bestånd, för vilka respektive vetenskapliga bedömningar finns att tillgå, från bestånd som fiskas på nivåer som motsvarar maximal hållbar avkastning (MSY). I Medelhavet och Svarta havet är dock merparten av fiskbestånden fortfarande överfiskade.

J. Trots att det bevisligen blivit bättre ställt med hållbarheten vid utnyttjandet av havets resurser i vissa havsområden är situationen fortfarande prekär i andra havsområden, särskilt i Medelhavet. Medelhavet har den största procentandelen marina skyddsområden bland Europas hav men utgör samtidigt den största anledningen till oro när det gäller det allmänna tillståndet hos Medelhavets resurser liksom för dess livsmiljöer och dess biologiska mångfald.

K. Europeiska unionen har fastställt vissa ambitiösa mål för sig själv, med stöd av den gemensamma fiskeripolitiken, som sågs över 2013, och ramdirektivet om en marin strategi. De framsteg man gjort med att uppnå maximal hållbar avkastning i vissa europeiska havsområden måste dock fortfarande kompletteras med åtgärder för att de övergripande målen om god miljöstatus ska uppnås.

L. Havens biologiska mångfald är allvarligt hotad, vilket framhålls i den globala bedömningsrapporten om biologisk mångfald och ekosystemtjänster från den mellanstatliga plattformen för biologisk mångfald och ekosystemtjänster (IPBES) från 2019, den femte upplagan av Global Biodiversity Outlook (GBO-5) och den särskilda rapporten om havet och kryosfären i ett förändrat klimat från den mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC).

M. Vetenskapliga undersökningar har väckt oro för de omfattande långsiktiga negativa effekter som användningen av vissa fångstmetoder kan få på havens biologiska mångfald och den marina miljön.

N. Policydokument om den europeiska gröna given och om naturen erbjuder nya möjligheter och åtgärder för bättre integrering av miljöfrågor i de olika formerna av sektorspolitik, liksom också för återställande av arter och livsmiljöer och främjande av miljövänligare investeringar.

O. I Europeiska miljöbyråns rapport Marine Messages II, vilken offentliggjordes i maj 2019, varnas det för hur Europas marina miljö i dag är förstörd och påpekas att våra marina ekosystem snabbt måste återställas genom åtgärder mot den mänskliga verksamhetens påverkan på den marina miljön.

P. Ljusföroreningar ändrar mängden naturligt ljus nattetid för människor, djur och växter, vilket har en negativ inverkan på den biologiska mångfalden i havet och djuphavet samt i insjöar, inre vattenvägar och kustområden.

Q. I Europeiska revisionsrättens särskilda rapport nr 26/2020: Den marina miljön: EU:s skydd är brett men saknar djup, står det att det finns en ram för att skydda den marina miljön, men att EU:s skyddsregler inte har lett till tillräckligt skydd av ekosystem och livsmiljöer och att dagens marina skyddsområden endast ger ett begränsat skydd.

R. Målet om säkerställande av att minst 30 % av alla marina livsmiljöer har blivit skyddade senast 2030 bör fastställas vid den 15:e partskonferensen för konventionen om biologisk mångfald 2021.

Skyddade områden och mål

1. Europaparlamentet välkomnar att kommissionen har tagit med fisket i sitt meddelande av den 20 maj 2020 EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030: Ge naturen större plats i våra liv (COM(2020)0380). Parlamentet betonar att fiske-, vattenbruks- och havsfrågor måste vara en integrerad del av den globala ramen för biologisk mångfald i unionen.

2. Europaparlamentet betonar vikten av att säkerställa samordning och ömsesidigt stöd mellan alla initiativ inom ramen för den europeiska gröna given och mellan EU:s och medlemsstaternas mål när det gäller bland annat livsmedelstrygghet, klimatförändringar, marina naturresurser och hållbar fiskeriförvaltning.

3. Europaparlamentet påminner om att, enligt FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO)[119], börjar det framgå allt klarare att välförvaltat fiske har ökat beståndens genomsnittliga biomassa, vilket har gjort att många bestånd har uppnått eller upprätthållit biologiskt hållbara nivåer, samtidigt som situationen är sämre för fiske med mindre utvecklade förvaltningssystem.

4. Europaparlamentet betonar att effektivt genomförda marina skyddsområden är ett förvaltningsverktyg för att öka den biologiska mångfalden i den marina miljön och återställa och skydda livsmiljöer och arterna i och kring dessa områden.

5. Europaparlamentet betonar att marina skyddsområden, när de genomförs och förvaltas på ett ändamålsenligt sätt, kan fylla viktiga ekologiska funktioner för reproduktion av marina arter och livsmiljöer (genom att tillhandahålla lekområden och uppväxtområden) och förbättra deras motståndskraft, även mot klimatförändringar, samt erbjuda socioekonomiska fördelar för kustsamhällen och turismsektorn.

6. Europaparlamentet betonar att de ekosystemförhållanden som krävs i varje fiskeområde måste garanteras för att fiskeresurserna ska kunna bevaras eller till och med gradvis ökas över tiden.

7. Europaparlamentet välkomnar fastställandet av EU:s strategi för biologisk mångfald 2030, med ambitiösa mål. Parlamentet delar åsikten att det behövs brådskande åtgärder för att bevara och återställa den biologiska mångfalden.

8. Europaparlamentet betonar att behovet att bevara och återställa den biologiska mångfalden är lika aktuellt på land, i haven och i världshaven. Parlamentet anser därför att kopplingen mellan land och hav måste framhållas inom strategin, eftersom händelseutvecklingen på land också påverkar havet, särskilt när det gäller de marina beståndens och ekosystemens hälsa.

9. Europaparlamentet beklagar att det i kommissionens meddelande inte riktats större uppmärksamhet på fiske och vattenbruk. Parlamentet yrkar på att fiske och vattenbruk ska få inta sin rättmätiga plats i de åtgärder som är avsedda att följa efter meddelandet.

10. Europaparlamentet anser att de yttersta randområdena och deras särdrag måste ägnas särskild uppmärksamhet i strategin för biologisk mångfald, eftersom de svarar för 70 % av EU:s biologiska mångfald.

11. Europaparlamentet välkomnar målet om att minst 25 000 km vattenvägar senast 2030 bör bli fritt flödande på nytt, bland annat för att fiskvandringen ska underlättas eller flödet av vatten och sediment förbättras, vilket därmed bidrar till bättre kvalitet i kustvattnen.

12. Europaparlamentet påpekar att fastställandet av marina skyddsområden inte behöver vara oförenligt med ett hållbart utövande av verksamhet, inte ens utvinningsverksamhet, så länge verksamheten inte utgör en fara för de skyddade områdenas värden och förutsatt att områdena har fastställts i enlighet med bästa tillgängliga vetenskapliga kunskaper och utlåtanden och att det finns lämplig förvaltning och kontroll.

13. Europaparlamentet understryker att genomförandet av strikt skyddade områden eller stängningen av fiskeområden kan få omedelbara negativa konsekvenser för den sociala välfärden och det ekonomiska välståndet i kustsamhällena, vilket skulle göra det svårt att vinna acceptans för dessa förvaltningsverktyg, och att detta i sin tur kan ha en direkt inverkan på målen för hållbar utveckling, såsom mål 1 (ingen fattigdom) och mål 2 (ingen hunger). Parlamentet betonar därför att det för att fastställa marina skyddsområden först krävs att man genomför fullständiga konsekvensbedömningar och hittar kompenserande lösningar för den berörda kustbefolkningen.

14. Europaparlamentet betonar att fastställandet av marina skyddsområden kan bidra till uppnåendet av mål 14 för hållbar utveckling.

15. Europaparlamentet betonar att alla skyddsmål bör bygga på bästa tillgängliga vetenskapliga kunskaper och utlåtanden, eftersom det viktigaste är att se till att de fastställda skyddsområdena täcker de områden som har stort ekologiskt värde och måste skyddas.

16. Europaparlamentet understryker att det också är viktigt att fastställa marina skyddsområden som täcker representativa områden med ett ekologiskt representationsvärde och som hänger samman med andra marina skyddsområden samt med mer vidsträckta havslandskap som står under skälig och effektiv förvaltning.

17. Europaparlamentet betonar att de marina skyddsområdena visserligen har som främsta mål att skydda och återställa havens biologiska mångfald, men att de även påverkar fisket. Enligt färska studier[120] tenderar marina skyddsområden att öka fångsterna inom överexploaterat fiske och att minska fångsterna inom välförvaltat fiske och inom fiske som är underexploaterat i förhållande till maximal hållbar avkastning.

18. Europaparlamentet anser det vara grundläggande att alla marina skyddsområden bör bygga på bästa tillgängliga vetenskapliga kunskaper, åtföljas av en gedigen särskild konsekvensbedömning och förverkligas i nära samordning med myndigheter, samhällen och berörda parter på det lokala planet.

19. Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att stärka och effektivt genomföra de marina skyddsområden som finns. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att prioritera upprättandet av särskilda förvaltningsplaner för dessa områden och fastställa tydliga bevarandemål och effektiva åtgärder för övervakning, tillsyn och kontroll. I synnerhet uppmanar parlamentet medlemsstaterna att arbeta snabbare med att ta fram och lägga fram gemensamma rekommendationer för fiskeförvaltningen i sina marina skyddsområden, i enlighet med artikel 11 i förordningen om den gemensamma fiskeripolitiken.

20. Europaparlamentet betonar att förvaltningsplanerna bör bygga på bästa vetenskapliga kunskaper och utlåtanden och på ett helhetsgrepp samt ha tagits fram genom mekanismer som säkerställer ett aktivt deltagande av berörda parter i kustsamhällena, såsom fiskerisektorn, forskarsamhället, sociala organisationer och miljöorganisationer, så att de kan delta aktivt i den gemensamma förvaltningen av dessa områden. Parlamentet betonar att endast en sådan gedigen styrning av marina skyddsområden på ett avgörande sätt kan bidra till att uppnå målen med dessa områden.

21. Europaparlamentet begär att ovannämnda villkor även ska gälla för alla nya marina skyddsområden.

22. Europaparlamentet påpekar att alla nya marina skyddsområden som skapats inom ramen för denna strategi måste ingå i Natura 2000-ramen och vid behov kompletteras med annat som medlemsstaterna anger.

23. Europaparlamentet konstaterar med oro att en del artificiella våtmarker ständigt belastas av att vissa fridlysta fågel- och däggdjursarter inte hanteras effektivt, exempelvis storskarv, häger eller utter, vilka gör stor skada på vattenbruket så att de som idkar vattenbruk nästan tvingas upphöra med sin verksamhet, och följden alltså blir att skadorna på den biologiska mångfalden överlag blir ännu större.

24. Europaparlamentet betonar vikten av att i EU:s strategi för biologisk mångfald inkludera de ”andra effektiva områdesbaserade bevarandeåtgärder” som fastställs i beslut CBD 14/8[121] (inom ramen för konventionen om bioloisk mångfald), såsom ett avgränsat geografiskt område som inte är ett skyddat område, i vilket åtgärderna bör styras och handhas på sådana sätt att det uppnås positiva och varaktiga resultat för bevarandet på plats av biologisk mångfald med därtill hörande ekosystemfunktioner och ekosystemtjänster och, i förekommande fall, av kulturella, andliga och socioekonomiska värden samt andra lokalt relevanta värden. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna tillämpa de kriterier som fastställts i konventionen om biologisk mångfald på dessa ”andra effektiva områdesbaserade bevarandeåtgärder” och säkerställa att de ger avsedd effekt.

25. Europaparlamentet instämmer i att fiskodling samt vattenbruk för fisk- och skaldjursprodukter ger det minsta koldioxidavtrycket inom djurhållningssektorn, och uppmanar kommissionen att använda strategin för biologisk mångfald för att erkänna, stödja och främja miljövänlig djurhållningspraxis som utvecklats av fiskodlare och vattenbrukare.

Strikt skyddade områden och fiskefria områden

26. Europaparlamentet betonar att skyddet av uppväxt- och lekområden är avgörande för utsättning och uppfödning av många arter som är viktiga för den biologiska mångfalden, såsom marina valar. Parlamentet betonar vikten av att i fiskefria områden förbjuda fiskemetoder och annan utvinningsverksamhet som kan ha en negativ inverkan på den biologiska mångfalden i haven och den marina miljön.

27. Europaparlamentet påpekar att det strikta skyddet av marina områden inte alltid innebär att utvinningsverksamhet, däribland fiske, måste upphöra helt, förutsatt att verksamheten kontrolleras och begränsas så att skyddet av bevarandevärdena säkerställs.

28. Europaparlamentet påpekar att strikt skyddade områden och fiskefria områden kan medföra stora alternativa fördelar för kustområdena och dessutom fungera som viktiga platser för utbildning, havskunskap och forskning om marin biologisk mångfald samt göra lokalsamhällen och besökare mer miljömedvetna. Parlamentet betonar att verksamhet av annat slag än utvinning i dessa områden kan bli viktig för tillsynen över och övervakningen av dem genom att besökare deltar i åtgärder och program med anknytning till medborgarforskning.

29. Europaparlamentet betonar att det mycket snabbt måste inrättas ”återhämtningsområden för fiskbestånden” (eller ”fiskefria områden”) i Svarta havet för att de vilt levande störbestånden ska kunna återhämta sig, eftersom sådana områden har visat sig nyttiga både för bevarandet av biologisk mångfald och för fiskeriförvaltningen.

30. Europaparlamentet betonar att världens största mångfald av arter och ekosystem finns i djuphaven, som tillhandahåller viktiga miljövaror och miljötjänster, såsom långsiktig avskiljning av koldioxid, och kännetecknas av miljöförhållanden som gör dem ytterst sårbara för störningar från människans sida. Parlamentet påpekar att vetenskapsmän har varnat för att djuphavsbrytning kommer att leda till förlust av biologisk mångfald, både genom att livet förstörs på havsbottnen, där brytningen äger rum, med föga utsikter till återhämtning, och genom att ge upphov till plymer, ljus, toxiner och buller som kan påverka både det bentiska och det mesopelagiska livet i haven, långt bort från de faktiska brytningsställena. Parlamentet påpekar vidare att det i FN:s agenda 2030 för hållbar utveckling uppmanas till skydd av haven, uppbyggnad av motståndskraft, återställande av ekosystem som tagit skada samt hållbar förbrukning och produktion av resurser.

Fysisk planering

31. Europaparlamentet betonar vikten av en lämplig och inkluderande fysisk planering som tar tillräcklig hänsyn till en miljömässigt, socialt och ekonomiskt hållbar utveckling av fiske och vattenbruk och även till olika livsmiljöers status och känslighet, och pekar på behovet av en mekanism präglad av insyn och deltagande, som ska följa på direktivet om fysisk planering i kust- och havsområden, för fördelningen av plats till alla berörda parter på ett rättvist sätt, däribland till befintliga och nya fiskeområden och vattenbruksanläggningar.

32. Europaparlamentet inser att det är svårt att få de olika användningsändamålen för havet förenliga med varandra och att hantera konflikterna mellan vissa användningsändamål, bland annat rekreations- och fritidsverksamhet. Parlamentet betonar att tekniken utvecklas ständigt och att all verksamhet följaktligen också utvecklas, vilket innebär att man därför måste se den fysiska planeringen som en verksamhet som kännetecknas av utveckling.

33. Europaparlamentet erinrar om att all annan havsrelaterad verksamhet måste beaktas vid den fysiska planeringen, framför allt rekreations- och fritidsverksamhet. Parlamentet betonar att man måste undvika att bannlysa hela sektorer från de marina skyddsområdena. Parlamentet uppmanar kommissionen att, i fiskefrågor, skilja mellan olika typer av fiskeredskap och beakta fiskeansträngningarna och deras specifika påverkan, för att fastställa vilken sorts verksamhet som bör begränsas respektive inte begränsas. Parlamentet understryker att vissa former av fiske, såsom småskaligt fiske eller fritidsfiske, kan vara mycket selektiva och rentav sakna karaktären av utvinningsverksamhet.

34. Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen och medlemsstaterna att, med tanke på den förväntade utbyggnaden av förnybar energi till havs, främja vetenskaplig forskning om vilka effekter energilösningar såsom havsenergi, havsbaserade vindkraftparker eller solpaneler har såväl miljömässigt – i synnerhet effekterna på den biologiska mångfalden – som socioekonomiskt.

Handlingsplan för att bevara fiskeresurser och skydda marina ekosystem

35. Europaparlamentet påminner om att den gemensamma fiskeripolitiken har ett stabilt regelverk med avancerade verktyg och med fastställda datum för offentliggörande av särskilda rapporter. Kommissionen ska senast den 31 december 2022 rapportera till parlamentet och rådet om hur den gemensamma fiskeripolitiken fungerar.

36. Europaparlamentet påminner också om att kommissionen enligt den nya förordningen om tekniska åtgärder[122] ska lägga fram en rapport för parlamentet och rådet senast den 31 december 2020, och att kommissionen får föreslå åtgärder om det finns belägg för att målen inte har uppnåtts.

37. Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att vidta åtgärder för att bevarandet av stör utanför särskilda anläggningar ska förbättras, att återuppta beståndsstödjande program med infödd ungfisk av stör och att inleda undersökningar om hur många procent av de vuxna fiskarna som återvänder för att leka.

38. Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att föreslå en handlingsplan för att bevara fiskeresurserna och skydda de marina ekosystemen i syfte att förhindra ytterligare försämring av den biologiska mångfalden i enlighet med åtagandena inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken, vid behov med beaktande av ytterligare och kompletterande åtgärder inom den gemensamma fiskeripolitiken. Parlamentet uppmanar kommissionen att, i samband med sin handlingsplan och som en del av det ekosystembaserade genomförandet av fiskeriförvaltningen, identifiera metoder som har en betydande negativ inverkan på den biologiska mångfalden i haven och den marina miljön och att vid behov införa lämpliga begränsningsåtgärder.

39. Europaparlamentet påminner om vikten av ett korrekt och skyndsamt genomförande av kontrollförordningen[123], vars reform ska antas inom kort och som kommer att främja skyddet av den marina biologiska mångfalden i de europeiska haven.

40. Europaparlamentet framhåller vikten av att fortsätta tillämpa nolltolerans mot olagligt, oreglerat och odokumenterat fiske (IUU-fiske) och av att främja hållbart fiske genom att bekämpa överfiske och bifångster av hotade arter och av andra arter.

41. Europaparlamentet begär att man ska kräva att tredjeländer, framför allt angränsande sådana, har en likvärdig kontroll av fiskeresurserna i sina vatten för att säkerställa en god ekosystemstatus för marina livsmiljöer utan koppling till artificiella gränser som skapats av människan.

Rättvis behandling av fiskerisektorn

42. Europaparlamentet framhåller behovet av att säkerställa en rättvis behandling av fiskeri- och vattenbrukssektorerna i förhållande till andra sektorer. Parlamentet välkomnar att det i den föreslagna strategin anges att ”[f]ramstegen i förhållande till målet kommer att ses över kontinuerligt och justeras om nödvändigt, för att begränsa negativ påverkan på den biologiska mångfalden, livsmedelstryggheten och jordbrukarnas konkurrenskraft”. Parlamentet betonar att denna bestämmelse även bör avse och gälla för fiskare och vattenbruksproducenter.

43. Europaparlamentet framhåller behovet av att ge fiskerisektorn den betydelse den förtjänar för att i samtliga fall säkerställa socioekonomisk hållbarhet för alla människor som påverkas av de omvandlingsprocesser i den marina miljön som krävs för att garantera den nivå av biologisk mångfald som de olika ekosystemen behöver för att förbli friska och för att fortsätta att tillhandahålla de miljötjänster som följer av naturliga processer, inbegripet, vid behov, främjande av nya alternativ som den blå ekonomin kommer att erbjuda fiskbestånden och de utbildningsprocesser som dessa kan kräva.

En ekosystembaserad strategi för den gemensamma fiskeripolitiken

44. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fastställa en verklig ekosystembaserad strategi för alla drivkrafter bakom förlusten av marin biologisk mångfald, som inte bara beaktar fiskets belastning på bestånden, på den biologiska mångfalden och på de marina ekosystemen, utan även andra faktorer, såsom föroreningar och klimatförändringar, sjöfart, verksamhet utmed kusterna och i kustvatten, muddring och djuphavsbrytning. Parlamentet påminner om att fisket inte är den enda verksamhet som ligger bakom misslyckandet med att uppnå god ekologisk status i marina ekosystem.

45. Europaparlamentet påpekar att man, med hjälp av en gedigen konsekvensbedömning, måste se efter vilka drivkrafter det finns till förlust av biologisk mångfald i haven, bland annat i form av föroreningar från industriverksamhet, sjöfart, föroreningar med plast, havsbaserad vindkraft och djuphavsbrytning.

Fiskeredskap

46. Europaparlamentet rekommenderar att man i strategin inte specificerar särskilda redskap eller tekniker. Parlamentet inser att FAO har konstaterat att bottentrål är det redskap som bidrar mest till de årliga mängderna av fisk som kastas överbord och att detta redskap kan ha en mycket skadlig inverkan på havsbotten, beroende på fisket och särdragen i de områden där fiske bedrivs. Parlamentet framhåller dock att det finns flera olika begränsningsåtgärder som kan minska denna påverkan, så att belastningen på havsbotten minskar och det område som påverkas blir så litet som möjligt. Parlamentet påminner om att bottentrålning inte är den enda verksamhet som påverkar havsbotten. Parlamentet begär att kommissionen genomför en djupgående analys, inklusive relevanta miljökonsekvensbedömningar i varje område där denna metod används, för att på så sätt klargöra de negativa eller positiva konsekvenser den kan få för respektive område, i syfte att underlätta beslutsfattandet. Parlamentet påminner om kravet att sluta fiska med bottenkontaktredskap under 400 m i områden där man vet att det finns känsliga marina ekosystem.

47. Europaparlamentet påminner om att bottentrål är ett av de vanligaste och mest reglerade fiskeredskapen i Europa. Parlamentet betonar att detta för närvarande är det enda hållbara sättet att fånga många viktiga arter i kvantiteter som kan tillgodose efterfrågan på EU-marknaden, och att nästan alla de viktiga arter för vilka det finns vetenskapliga bedömningar i Nordostatlanten fiskas på MSY-nivåer samt att vissa av dem har certifierats av Marine Stewardship Council. Parlamentet efterlyser särskilda åtgärder för fisken som ännu inte förvaltas på MSY-nivåer, såsom de som ingår i den fleråriga förvaltningsplanen för demersala arter i västra Medelhavet[124].

48. Europaparlamentet uppmanar kommissionen dels att införa en ekosystembaserad strategi för fiskeriförvaltningsfrågor genom att anta och genomföra åtgärder för att fiskeredskapen ska bli mer selektiva så att de bidrar till icke-målarters överlevnad, dels att genomföra åtgärder för att minska fångstmetodernas påverkan på marina ekosystem. Parlamentet betonar att man i fiskeriförvaltningsplanerna bör beakta resultaten av vetenskapliga undersökningar av fångstmetoder och deras påverkan på arter, livsmiljöer, havens biologiska mångfald och de marina miljöerna och bidra till lösningar på frågor om konstaterade skadeverkningar, bland annat genom att begränsa användningen av dessa fångstmetoder eller införa nya tekniska lösningar i skadebegränsande syfte.

Särskilda rekommendationer för vattenbruk

49. Europaparlamentet betonar behovet av att förenkla de administrativa förfarandena för vattenbruksverksamhet, särskilt i Natura 2000-områden, och uppmanar kommissionen att fullt ut genomföra och vid behov uppdatera sina riktlinjer för vattenbruk och Natura 2000-områden, där skadliga interaktioner med den marina miljön i möjligaste mån måste undvikas.

50. Europaparlamentet anser att man måste beakta och stödja de ekosystemtjänster som vattenbruket ger, i vilka bevarandet av den biologiska mångfalden är ett viktigt exempel. Parlamentet understryker att ekosystemtjänsterna från fiskodling i dammar är mer värda än dessa tjänster från någon annan jordbrukssektor, men att de tjänster med rikhaltigt sammansatt värde för naturen, som skapas och upprätthålls av vattenbruket, får åtskilligt mindre stöd än tjänsterna från jordbruket.

51. Europaparlamentet påpekar att vissa former av vattenbruk, såsom uppfödning av karp i dammar, vattenbruk i laguner och vattenbruk inriktat på skaldjur och alger, i synnerhet om de sköts på traditionellt sätt, har inte bara sedan länge varit integrerade i ekosystemen, utan är ytterst viktiga för att våtmarker ska få finnas kvar så att den biologiska mångfalden förbättras och våtmarkerna således kan erbjuda en helhet av ekosystemtjänster, alltså inte bara ge oss hälsosamma livsmedel utan också tjäna regleringsändamål, såsom avskiljning av koldioxid, upptag av närsalter, biologisk rening eller kulturtjänster.

52. Europaparlamentet välkomnar förslagen om att minska och begränsa användningen av bekämpningsmedel och andra kemikalier för att skydda den biologiska mångfalden. Parlamentet är dock fast övertygat om att sådana åtgärder bör utvärderas noggrant och inbegripa samlade konsekvensbedömningar.

53. Europaparlamentet stöder de ambitioner som anges i ramdirektivet för vatten[125] och i ramdirektivet om en marin strategi[126]. Parlamentet framhåller att vattenbruk kan spela en roll i återställandet av marina ekosystem och sötvattensekosystem som skadats och att vattenbruksanläggningar med ringa påverkan bevisligen kan bidra till bevarandemålen för sådana områden som våtmarker och laguner.

54. Europaparlamentet stöder målet om nolltolerans för IUU-fiske, och påpekar att IUU-fiske har en extremt negativ inverkan på tillståndet för bestånden, de marina ekosystemen, den biologiska mångfalden och konkurrenskraften för europeiska fiskare. Parlamentet efterlyser i detta avseende mer enhetlighet mellan EU:s handels- och fiskeripolitik för att säkerställa att IUU-fisket verkligen bekämpas.

55. Europaparlamentet välkomnar strategins tonvikt på internationell världshavsförvaltning och marina skyddsområden i Södra ishavet. Parlamentet uppmanar EU att ta på sig rollen som ledare inom internationell världshavsförvaltning, eftersom unionen inte på egen hand kommer att kunna säkerställa att den biologiska mångfalden bevaras och återställs i världen. Parlamentet uppmanar kommissionen att kräva att havet förklaras vara en gemensam tillgång för mänskligheten.

56. Europaparlamentet begär att särskild uppmärksamhet ägnas åt Norra ishavet, eftersom det inte omfattas av någon regional fiskeriförvaltningsorganisation, och efterlyser övervakning av avtalet för att förhindra oreglerat fiske i centrala Norra ishavet.

Finansiering

57. Europaparlamentet betonar att det krävs tillräcklig finansiering genom Europeiska havs‑, fiskeri- och vattenbruksfonden och Horisont Europa av övergången till mer selektiva och mindre skadliga fångstmetoder, också till den hantverksbetonade delen av fiskerisektorn, för att EU:s mål för biologisk mångfald ska kunna uppnås.

58. Europaparlamentet påpekar att de viktigaste målen i strategin för biologisk mångfald för 2030 också gäller för avtal med tredjeländer och att partnerskapsavtal av detta slag därför bör ses över i enlighet med detta.

Slutsatser

59. Europaparlamentet välkomnar den höga ambitionsnivån vid fastställandet av mål, nämligen att genom ett väl sammankopplat och effektivt system av skyddade områden och andra effektiva områdesbaserade bevarandeåtgärder skydda och bevara minst 30 % av EU:s havsområden senast 2030, varav en tredjedel (10 % av EU:s hav) bör ges strikt skydd. Parlamentet rekommenderar dock starkt att sådana mål fastställs från fall till fall och anpassas till lokala särdrag (med tanke på att olika hav har olika fysiska och kemiska särdrag och att olika traditioner finns och/eller följs) samt till den nivå som krävs för att skydda naturen och den biologiska mångfalden. För detta ändamål bör grupper av gemensam fiskeriförvaltning inrättas. Parlamentet rekommenderar att sådana mål också bör ta hänsyn till socioekonomiska överväganden, stödjas av omställningsprogram och alternativa försörjningsmöjligheter för fiskesamhällen och beakta behovet av att säkerställa långsiktig bärkraft i värdekedjan för fiske och vattenbruk, stå i proportion till det syfte som eftersträvas och vila på en solid vetenskaplig grund. Parlamentet påpekar att sunda och motståndskraftiga ekosystem är av gemensamt intresse för naturen, miljön och fiskerisektorn.

60. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en gedigen rapporteringsprocess med sådana kriterier att officiellt utsedda marina skyddsområden jämförs med internationella mål först när de en gång ställts under aktiv förvaltning.

61. Europaparlamentet påpekar när det gäller många hav som gränsar till EU att det krävs en dialog och ett nära samarbete med tredjeländer, eftersom EU inte har enhetliga rättsliga arrangemang och/eller fördragsarrangemang eller avtal med alla dessa länder, och detta bör beaktas när man fastställer mål för bevarandet av den biologiska mångfalden.

62. Europaparlamentet betonar vikten av ett konstruktivt, effektivt och jämlikt samråd med alla relevanta berörda parter som är verksamma inom den blå ekonomin, särskilt med fiskare och vattenbruksproducenter (inom både havs- och sötvatten), och även deras organisationer och sammanslutningar, i alla beslut om förvaltningsverktyg och fysisk planering som berör biologisk mångfald och allt annat skydd av livsmiljöer, arter eller miljön. Parlamentet påminner om att marina skyddsområdens och andra skyddade områdens framgång betingas av att de accepteras och stöds av fiskare, kustsamhällen och andra berörda parter.

63. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, under arbetet med att utforma handlingsplanen för bevarande av fiskeresurser och skydd av marina ekosystem, överväga behovet av att underlätta aktivt deltagande från fiskerisektorns sida, också hantverksfisket, lokalsamhällena och alla relevanta berörda parter, i arbetet med att utforma, förvalta och övervaka marina skyddsområden.

64. Europaparlamentet betonar att fisket har lägst koldioxidavtryck bland all livsmedelsproduktion, eftersom naturlevande fisk och skaldjur inte behöver utfodras på konstgjord väg, och inte heller behöver försörjas med vatten, antibiotika eller bekämpningsmedel. Parlamentet understryker i detta sammanhang att fiskerisektorns påverkan på den marina miljön främst berör fiskarter som fångas för kommersiella ändamål. Parlamentet inser att det kommersiella fisket visserligen påverkar art- och beståndsrikedomen i vissa regioner, men aldrig har lett till utrotning av någon fiskart i världshaven. Parlamentet påpekar vidare att hela ekosystem på land har förstörts och helt och hållet ersatts, som en följd av den verksamhet som bedrivs av olika landbaserade näringsgrenar och som kraftigt påverkar också den marina miljön. Som ett exempel kan nämnas att över 80 % av det så kallade marina skräpet i själva verket kommer från källor på land.

65. Europaparlamentet betonar att det behöver genomföras omfattande konsekvensbedömningar som tar hänsyn till konsekvenserna framför allt för småskaliga fiskare och små och medelstora företag, och som beaktar de resultat som uppnåtts hittills, tillgången till alternativa produkter, de ekonomiska konsekvenserna samt effekterna på livsmedelstryggheten och livsmedelssäkerheten, i syfte att garantera att den biologiska mångfalden bevaras samtidigt som konkurrenskraften i värdekedjan för fisk och skaldjur upprätthålls.

66. Europaparlamentet betonar vikten av att säkerställa en skälig och rättvis inkomst för fiskare, vattenbruksproducenter och odlare samt likvärdiga villkor som för importerade livsmedel. Parlamentet upprepar att EU har ansvar för att främja en helhetsbetonad och likvärdig hållbar utveckling för alla länder. Parlamentet betonar att vissa utvecklingsländer har behov som inte alltid går ihop med EU:s ambitiösa miljömål, och framhåller att EU-åtgärder med höga krav kommer att avsevärt öka importen från tredjeländer med lägre ställda miljönormer, något som kommer att bli till skada för världens biologiska mångfald och således undergräva dels målen för EU:s strategi för biologisk mångfald, dels EU:s mål för internationell världshavsförvaltning. Parlamentet påpekar att strängare normer för spårbarhet av fiskeriprodukter skulle kunna bidra till att uppnå detta mål.

67. Europaparlamentet förespråkar att målen i EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030 ska uppnås på det mest effektiva sättet samtidigt som man säkerställer ekonomisk konkurrenskraft och sociala förmåner för fiskeri- och vattenbrukssektorerna.

68. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att anslå mer resurser till forskning och utveckling när det gäller fisk och andra arter samt till materiellt stöd till forskningsanläggningar, för att säkerställa att exakt och aktuell information tillhandahålls som kan användas för att utfärda rekommendationer och fatta beslut.

69. Europaparlamentet noterar kommissionens påpekande att ”[v]åra samhällen [bara] kan [...] bli välmående och motståndskraftiga om vi ger naturen det utrymme den behöver”. Parlamentet betonar att vi för att nå detta mål måste ta en helhetssyn på frågor om hållbarhet där det redogörs för de miljörelaterade, sociala och ekonomiska aspekterna, och att om vi ska kunna ha välmående och motståndskraftiga samhällen, är det inte bara naturen som måste få det utrymme den behöver, utan även fiskare och vattenbruksproducenter måste ges det utrymme som de behöver.

70. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta ambitiösa, adekvata och reviderade bestämmelser och planer för att förhindra att invasiva arter tränger in i de olika europeiska haven och oceanerna som inbegriper omfattande protokoll för att i första hand förhindra arter som kan ha en betydande negativ inverkan inte bara på den biologiska mångfalden rent allmänt, utan även på fisket, med stora ekonomiska förluster som följd. Om en sådan invasion inte kan undvikas ska även handlingsplaner utarbetas för förvaltningen av invasiva arter i syfte att minimera den negativa inverkan som invasiva arter kan få på de olika ekosystemen och sektorerna.

71. Europaparlamentet efterlyser politisk samstämmighet mellan EU:s miljö-, fiskeri- och handelspolitik, inklusive utrikeshandel, och annan EU-politik för att upprätthålla den inre marknadens integritet och fiskeri- och vattenbrukssektorernas konkurrenskraft.

72. Europaparlamentet välkomnar att fritt flödande floder återställs på ett hållbart sätt, där det tas hänsyn till miljöaspekter samt sociala och ekonomiska aspekter, samtidigt som det investeras i teknik och innovation för att skapa vandringsvägar för fisk, utan att detta hindrar medlemsstaternas rätt att besluta om sin energimix, samt om vattenkraftverks ekonomiska verksamhet, om en tryggad energiförsörjning och om miljönyttan med vattenkraft.

 

INFORMATION OM ANTAGANDET I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande	17.3.2021
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	17 4 7
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Clara Aguilera, Pietro Bartolo, François-Xavier Bellamy, Izaskun Bilbao Barandica, Isabel Carvalhais, Rosanna Conte, Rosa D’Amato, Giuseppe Ferrandino, João Ferreira, Søren Gade, Francisco Guerreiro, Anja Hazekamp, Niclas Herbst, France Jamet, Pierre Karleskind, Predrag Fred Matić, Francisco José Millán Mon, Cláudia Monteiro de Aguiar, Grace O’Sullivan, Manuel Pizarro, Bert-Jan Ruissen, Annie Schreijer-Pierik, Ruža Tomašić, Emma Wiesner, Theodoros Zagorakis
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Benoît Biteau, Gabriel Mato, Annalisa Tardino

 

 

SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

17	+
ID	France Jamet
PPE	François-Xavier Bellamy, Niclas Herbst, Gabriel Mato, Francisco José Millán Mon, Cláudia Monteiro de Aguiar, Theodoros Zagorakis
Renew	Izaskun Bilbao Barandica, Søren Gade, Pierre Karleskind, Emma Wiesner
S&D	Clara Aguilera, Pietro Bartolo, Isabel Carvalhais, Giuseppe Ferrandino, Predrag Fred Matić, Manuel Pizarro

 

4	-
ECR	Bert-Jan Ruissen, Ruža Tomašić
PPE	Annie Schreijer-Pierik
The Left	Anja Hazekamp

 

7	0
ID	Rosanna Conte, Annalisa Tardino
The Left	João Ferreira
Verts/ALE	Benoît Biteau, Rosa D’Amato, Francisco Guerreiro, Grace O’Sullivan

 

Teckenförklaring:

+ : Ja-röster

- : Nej-röster

0 : Nedlagda röster

 

 

INFORMATION OM ANTAGANDET I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Antagande	28.5.2021
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	62 4 12
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Nikos Androulakis, Bartosz Arłukowicz, Margrete Auken, Simona Baldassarre, Marek Paweł Balt, Traian Băsescu, Aurélia Beigneux, Monika Beňová, Sergio Berlato, Alexander Bernhuber, Malin Björk, Simona Bonafè, Delara Burkhardt, Pascal Canfin, Sara Cerdas, Mohammed Chahim, Tudor Ciuhodaru, Nathalie Colin-Oesterlé, Esther de Lange, Christian Doleschal, Marco Dreosto, Bas Eickhout, Cyrus Engerer, Eleonora Evi, Agnès Evren, Pietro Fiocchi, Catherine Griset, Jytte Guteland, Teuvo Hakkarainen, Martin Hojsík, Pär Holmgren, Jan Huitema, Petros Kokkalis, Joanna Kopcińska, Danilo Oscar Lancini, Peter Liese, Sylvia Limmer, Javi López, César Luena, Fulvio Martusciello, Sara Matthieu, Liudas Mažylis, Joëlle Mélin, Tilly Metz, Silvia Modig, Dolors Montserrat, Alessandra Moretti, Dan-Ştefan Motreanu, Ville Niinistö, Jutta Paulus, Stanislav Polčák, Jessica Polfjärd, Luisa Regimenti, Frédérique Ries, Michèle Rivasi, María Soraya Rodríguez Ramos, Sándor Rónai, Rob Rooken, Christine Schneider, Günther Sidl, Ivan Vilibor Sinčić, Linea Søgaard-Lidell, Maria Spyraki, Nicolae Ştefănuță, Nils Torvalds, Véronique Trillet-Lenoir, Petar Vitanov, Alexandr Vondra, Mick Wallace, Pernille Weiss, Emma Wiesner, Michal Wiezik, Tiemo Wölken, Anna Zalewska
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Salvatore De Meo, Ondřej Knotek, Andrey Slabakov, Nikolaj Villumsen

 

SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP  I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

62	+
ECR	Joanna Kopcińska, Andrey Slabakov, Alexandr Vondra
NI	Ivan Vilibor Sinčić
PPE	Bartosz Arłukowicz, Traian Băsescu, Alexander Bernhuber, Nathalie Colin-Oesterlé, Salvatore De Meo, Christian Doleschal, Agnès Evren, Esther de Lange, Peter Liese, Fulvio Martusciello, Liudas Mažylis, Dolors Montserrat, Dan-Ştefan Motreanu, Stanislav Polčák, Jessica Polfjärd, Christine Schneider, Maria Spyraki, Pernille Weiss, Michal Wiezik
Renew	Pascal Canfin, Martin Hojsík, Ondřej Knotek, Frédérique Ries, María Soraya Rodríguez Ramos, Nicolae Ştefănuță, Linea Søgaard-Lidell, Véronique Trillet-Lenoir
S&D	Nikos Androulakis, Marek Paweł Balt, Monika Beňová, Simona Bonafè, Delara Burkhardt, Sara Cerdas, Mohammed Chahim, Tudor Ciuhodaru, Cyrus Engerer, Jytte Guteland, Javi López, César Luena, Alessandra Moretti, Sándor Rónai, Günther Sidl, Petar Vitanov, Tiemo Wölken
The Left	Malin Björk, Petros Kokkalis, Silvia Modig, Nikolaj Villumsen, Mick Wallace
Verts/ALE	Margrete Auken, Bas Eickhout, Eleonora Evi, Pär Holmgren, Sara Matthieu, Tilly Metz, Ville Niinistö, Jutta Paulus, Michèle Rivasi

 

4	-
ID	Teuvo Hakkarainen, Sylvia Limmer
Renew	Nils Torvalds, Emma Wiesner

 

12	0
ECR	Sergio Berlato, Pietro Fiocchi, Rob Rooken, Anna Zalewska
ID	Simona Baldassarre, Aurélia Beigneux, Marco Dreosto, Catherine Griset, Danilo Oscar Lancini, Joëlle Mélin, Luisa Regimenti
Renew	Jan Huitema

 

Teckenförklaring:

+ : Ja-röster

- : Nej-röster

0 : Nedlagda röster

 

 

• [1] Antagna texter, P9_TA(2020)0005.
• [2] Antagna texter, P9_TA(2020)0212.
• [3] EUT L 354, 28.12.2013, s. 171.
• [4] EUT L 164, 25.6.2008, s. 19.
• [5] Antagna texter, P9_TA(2020)0015.
• [6] Antagna texter, P9_TA(2019)0078.
• [7] EUT C 23, 21.1.2021, s. 130.
• [8] Antagna texter, P9_TA(2020)0285.
• [9] EUT C 356, 4.10.2018, s. 38.
• [10] EUT C 101, 16.3.2018, s. 123.
• [11] EUT C 337, 20.9.2018, s. 30.
• [12] Antagna texter, P9_TA(2020)0201.
• [13] Antagna texter, P9_TA(2020)0241.
• [14] Europaparlamentets resolution av den 28 november 2019 om klimat- och miljönödläget, (Antagna texter, P9_TA(2019)0078).
• [15] Karlsruher Institut für Technologie, Climate change exacerbates biodiversity loss: Post-2020 biodiversity targets will have to consider global warming, ScienceDaily, Rockville, 2020.
• [16] Summary for policymakers of the IPBES global assessment report on biodiversity and ecosystem services.
• [17] State of Nature in the EU – Results from reporting under the nature directives 2013-2018.
• [18] Global Biodiversity Outlook 5.
• [19] Daszak, P. m.fl., Workshop Report on Biodiversity and Pandemics, Intergovernmental Science-Policy Platform on Biodiversity and Ecosystem Services, Bonn, 2020.
• [20] Ibid.
• [21] Durant, O., Natural Medicine: Past to Present, University College of London, London, 2018.
• [22] Europeiska miljöbyråns rapport av den 23 november 2020, An introduction to Europe’s Protected Areas.
• [23] Management effectiveness in the EU’s Natura 2020 network of protected areas.
• [24] ten Brink, P. m.fl, Natura 2000 – Jobs Scoping Study (Executive summary), Institute for European Environmental Policy, Bryssel, 2017.
• [25] Ibid.
• [26] Revisionsrättens särskilda rapport av den 21 februari 2017: Mer behöver göras för att Natura 2000 ska genomföras till sin fulla potential.
• [27] FAO:s rapport av den 20 maj 2018, Why Bees Matter.
• [28] Antagna texter, P9_TA(2019)0104.
• [29] IPBES, Global Assessment Report of 31 May 2019 on Biodiversity and Ecosystem Services.
• [30] Leclère, D. m.fl, ”Bending the curve of terrestrial biodiversity needs an integrated strategy”, Nature, vol. 585, Nature Research, London, 2020, s. 551–556.
• [31] Europaparlamentets resolution av den 28 april 2021 om markskydd (Antagna texter, P9_TA(2021)0143).
• [32] Revisionsrättens särskilda rapport, Biologisk mångfald i odlingslandskapet: GJP:s bidrag har inte hejdat minskningen.
• [33] Europeiska miljöbyråns rapport, The European environment – state and outlook 2020: knowledge for transition to a sustainable Europe.
• [34] Bar-On, Y.M., Phillips, R. och Milo, R., ”The biomass distribution on Earth”, Proceedings of the National Academy of Sciences of the United States of America, vol. 115, nr 25, National Academy of Sciences, Washington, D.C., 2018.
• [35] Revisionsrättens särskilda rapport, Den marina miljön: EU:s skydd är brett men saknar djup.
• [36] Europaparlamentets artikel av den 9 december 2020, Sustainable forestry: Parliament’s work to fight deforestation.
• [37] Kommissionens rapport av den 15 oktober 2020, Tillståndet för naturen i Europeiska unionen – status och trender 2013–2018 för arter och livsmiljötyper som skyddas av fågeldirektivet och art- och habitatdirektivet (COM(2020)0635).
• [38] Ibid.
• [39] Rapport av den 22 maj 2020 från FAO och FN:s miljöprogram, The State of the World’s Forests – Forests, biodiversity and people.
• [40] Europaparlamentets resolution med rekommendationer till kommissionen om en EU-rättslig ram för att stoppa och vända den globala avskogning som drivs av EU.
• [41] Rapporten från kommissionens gemensamma forskningscentrum av den 13 oktober 2020, Mapping and Assessment of Ecosystems and their Services: An EU ecosystem assessment (bilaga) och best-initiativet från kommissionens generaldirektorat för miljö (frivilligt system för biologisk mångfald och ekosystemtjänster i EU:s yttersta randområden och utomeuropeiska länder och territorier).
• [42] Best-initiativet.
• [43] Summary for policymakers of the IPBES global assessment report on biodiversity and ecosystem services.
• [44] IPBES, Global Assessment Report on Biodiversity and Ecosystem Services och Global Biodiversity Outlook 5.
• [45] Europeiska miljöbyråns rapport av den 25 juni 2020, Marine messages II: Navigating the course towards clean, healthy and productive seas through implementation of an ecosystem-based approach.
• [46] FN:s klimatpanels särskilda rapport av den 24 september 2019 om havet och kryosfären i ett föränderligt klimat.
• [47] Kommissionens generaldirektorat för miljö, Deskriptor 10: Marint avfall.
• [48] Ibid.
• [49] Europeiska miljöbyråns rapport, State of nature in the EU – Results from reporting under the nature directives 2013–2018.
• [50] Rapporten från IPBES arbetsseminarium om biologisk mångfald och pandemier av den 29 oktober 2020.
• [51] Ibid.
• [52] Rapport från FN:s miljöprogram av den 6 juli 2020, Preventing the next pandemic – Zoonotic diseases and how to break the chain of transmission.
• [53] Trepartskonceptdokumentet från FAO-OIE-WHO från april 2010, Sharing responsibilities and coordinating global activities to address health risks at the animal-human-ecosystems interfaces.
• [54] Kommissionens meddelande av den 11 november 2020, Skapande av en europeisk hälsounion: förstärkning av EU:s resiliens mot gränsöverskridande hot mot människors hälsa (COM(2020)0724).
• [55] Förslag av den 11 november 2020 till Europaparlamentets och rådets förordning om allvarliga gränsöverskridande hot mot människors hälsa och om upphävande av beslut nr 1082/2013/EU (COM(2020)0727).
• [56] Internationella naturvårdsunionens rekommendation av den 10 september 2016, Protected areas and other areas important for biodiversity in relation to environmentally damaging industrial activities and infrastructure development.
• [57] Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar (EUT L 20, 26.1.2010, s. 7).
• [58] Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (EGT L 206, 22.7.1992, s. 7).
• [59] Europeiska miljöbyråns briefing, Management effectiveness in the EU’s Natura 2020 network of protected areas.
• [60] Pressmeddelande från World Fish Migration Foundation av den 28 juli 2020, Massive decline in migratory freshwater fish populations could threaten livelihoods of millions, warns new report.
• [61] State of Nature in the EU – Results from reporting under the nature directives 2013-2018.
• [62] Kommissionens rapport av den 2 oktober 2015, Halvtidsöversyn av strategin för biologisk mångfald i EU fram till 2020 (COM(2015)0478).
• [63] State of Nature in the EU – Results from reporting under the nature directives 2013-2018.
• [64] Den boreala biogeografiska regionen med 4,84 % och den atlantiska biogeografiska regionen med 4,94 % i gynnsam status, enligt uppgifter (2019) som har rapporterats i enlighet med artikel 17 i habitatdirektivet för tidsperioden 2013–2018.
• [65] Uppgifter (2019) som har rapporterats i enlighet med artikel 17 i habitatdirektivet för tidsperioden 2013–2018.
• [66] Resolution av den 16 januari 2020 om det 15:e mötet i partskonferensen (COP15) för konventionen om biologisk mångfald.
• [67]   Europaparlamentets resolution om intensifierade EU-insatser för att skydda och återställa världens skogar.
• [68] Europaparlamentets resolution av den 23 oktober 2019 om utkastet till kommissionens förordning om ändring av förordning (EU) nr 546/2011 vad gäller bedömningen av effekten av växtskyddsmedel på honungsbin (antagna texter, P9_TA(2019)0041).
• [69] Europaparlamentets resolution av den 10 februari 2021 om den nya handlingsplanen för den cirkulära ekonomin (Antagna texter, P9_TA(2021)0040).
• [70] Markförstöringsneutralitet har definierats av parterna till UNCCD på följande sätt: Ett förhållande där mängden av och kvaliteten på de markresurser som är nödvändiga för att stödja ekosystemfunktioner och stärka livsmedelssäkerheten förblir stabila eller ökar inom vissa angivna tidsmässiga och rumsliga skalor och ekosystem.
• [71] Revisionsrättens särskilda rapport av den 18 december 2018, Ökenspridning i EU: ett växande hot som kräver ökade insatser.
• [72] State of Nature in the EU – Results from reporting under the nature directives 2013-2018.
• [73] Revisionsrättens särskilda rapport av den 5 juni 2020, Biologisk mångfald i odlingslandskapet: GJP:s bidrag har inte hejdat minskningen.
• [74] Se ovan.
• [75] EUT L 198, 25.7.2019, s. 105.
• [76] EEA:s rapport Marine Messages II, s. 34.
• [77] FAO:s tekniska dokument om fiske och vattenbruk av den 19 februari 2019 A third assessment of global marine fisheries discards.
• [78] Revisionsrättens särskilda rapport Biologisk mångfald i odlingslandskapet: GJP:s bidrag har inte hejdat minskningen.
• [79] Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/2336 av den 14 december 2016 om upprättande av särskilda villkor för fiske efter djuphavsbestånd i Nordostatlanten och bestämmelser för fiske i Nordostatlantens internationella vatten (EUT L 354, 23.12.2016, s. 1).
• [80] Rådets förordning (EG) nr 1967/2006 av den 21 december 2006 om förvaltningsåtgärder för hållbart utnyttjande av fiskeresurserna i Medelhavet, om ändring av förordning (EEG) nr 2847/93 och om upphävande av förordning (EG) nr 1626/94 (EUT L 409, 30.12.2006, s. 11.).
• [81] Rådets förordning (EG) nr 1224/2009 av den 20 november 2009 om införande av ett kontrollsystem i gemenskapen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs (EUT L 343, 22.12.2009, s. 1).
• [17] State of Nature in the EU – Results from reporting under the nature directives 2013-2018.
• [82] Europaparlamentets resolution om den nya handlingsplanen för den cirkulära ekonomin.
• [83] Preliminär överenskommelse om Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en ram för att uppnå klimatneutralitet och om ändring av förordning (EU) 2018/1999 (Europeisk klimatlag).
  (COM(2020)0080 – C9-0077/2020 – 2020/0036(COD)).
• [84] EUT C 411, 27.11.2020, s. 48.
• [85] Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/128/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder för att uppnå en hållbar användning av bekämpningsmedel (EUT L 309, 24.11.2009, s. 71).
• [86] Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 396/2005 av den 23 februari 2005 om gränsvärden för bekämpningsmedelsrester i eller på livsmedel och foder av vegetabiliskt och animaliskt ursprung (EUT L 70, 16.3.2005, s. 1).
• [87] Tsiamis, K. et al., Prioritizing marine invasive alien species in the European Union through horizon scanning, Aquatic Conservation – Marine and Freshwater Ecosystems, vol. 30, nr 4, John Wiley & Sons Ltd, Chichester, 2020.
• [88] Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1143/2014 av den 22 oktober 2014 om förebyggande och hantering av introduktion och spridning av invasiva främmande arter (EUT L 317, 4.11.2014, s. 35).
• [89] OECD:s rapport från april 2020, A Comprehensive Overview of Global Biodiversity Finance.
• [90] Europaparlamentets resolution om COP15.
• [91] Rapport från den särskilda tekniska expertgruppen om konventionen om biologisk mångfald av den 15 april 2020 om riskbedömning.
• [92] Ibid.
• [93] Kommissionens meddelande av den 18 februari 2021 Översyn av handelspolitiken – En öppen, hållbar och bestämd handelspolitik (COM(2021)0066).
• [94] Europaparlamentets resolution av den 24 november 2016 om EU:s handlingsplan mot olaglig handel med vilda djur och växter (EUT C 224, 27.6.2018, s. 117).
• [95] Europaparlamentets resolution av den 16 januari 2018 om Internationell världshavsförvaltning: en agenda för havens framtid i samband med målen för hållbar utveckling (EUT C 458, 19.12.2018, s. 9).
• [96] Europaparlamentets resolution om Internationell världshavsförvaltning.
• [97] Europaparlamentets resolution om valfångst i Norge.
• [98] https://ipbes.net/global-assessment
• [99] https://www.cbd.int/gbo5
• [100] https://ipbes.net/pandemics
• [101] http://www.fao.org/3/ca8642en/CA8642EN.pdf
• [102] https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SVTXT/PDF/?uri=ecli:ECLI:EU:C:2018:255
• [103] En ny handlingsplan för den cirkulära ekonomin – För ett renare och mer konkurrenskraftigt Europa.
• [104] https://ipbes.net/sites/default/files/ipbes_7_10_add.1_en_1.pdf
• [105] https://ec.europa.eu/environment/nature/invasivealien/docs/ias-brochure-en-web.pdf
• [106] Punkt 276, protokoll från expertpanelen, inrättad enligt artikel 13.15 i frihandelsavtalet mellan EU och Sydkorea, Rapport från expertpanelen.
• [107] https://www.oecd.org/environment/resources/biodiversity/report-a-comprehensive-overview-of-global-biodiversity-finance.pdf
• [108] Den mellanstatliga plattformen för biologisk mångfald och ekosystemtjänster (IPBES), Global assessment report on biodiversity and ecosystem services, 2019.
• [109] Europeiska miljöbyrån, The European environment – state and outlook 2020: Kunskap för omställningen till ett hållbart Europa, 2019.
• [110] Dainese, M. m.fl., ”A global syntes show biodiversity-mediated benefits for crop production”, Science Advances, vol. 5, nr 10, 2019.
• [111] Europeiska revisionsrättens särskilda rapport nr 13/2020: Biologisk mångfald i odlingslandskapet: GJP:s bidrag har inte hejdat minskningen, 2020.
  https://www.eca.europa.eu/sv/Pages/DocItem.aspx?did=%7bB5A7E9DE-C42E-4C1D-A5D2-03CA1FADE6F8%7d
• [112] Beckman, J. m.fl., Economic and Food Security Impacts of Agricultural Input Reduction Under the European Union Green Deal’s Farm to Fork and Biodiversity Strategies, Economic Research Service of the US Department of Agriculture.
• [113] Särskild Eurobarometerundersökning nr 481, Attitudes of Europeans towards biodiversity, maj 2019, https://data.europa.eu/euodp/en/data/dataset/S2194_90_4_481_ENG
• [114] Europeiska revisionsrättens särskilda rapport nr 13/2020: Biologisk mångfald i odlingslandskapet: GJP:s bidrag har inte hejdat minskningen, 2020.
  https://www.eca.europa.eu/sv/Pages/DocItem.aspx?did=%7bB5A7E9DE-C42E-4C1D-A5D2-03CA1FADE6F8%7d
• [115] I enlighet med de allmänna principer som fastställs i bilaga III till Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/128/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder för att uppnå en hållbar användning av bekämpningsmedel (EUT L 309, 24.11.2009, s. 71).
• [116] Tamburini, G. m.fl., ”Agricultural diversification promotes multiple ecosystem services without compromising yield”, Science Advances, vol. 6, nr 45, 2020. Granskning av 98 metaanalyser baserade på 5 160 originalstudier som omfattade 41 946 jämförelser mellan diversifierade och förenklade metoder. I 63 % av fallen främjade agroekologin biologisk mångfald utan att avkastningen minskade, och i många fall till och med ökade avkastningen. https://advances.sciencemag.org/content/6/45/eaba1715
  Van der Ploeg, J. D. m.fl., The economic potential of agricultural ecology: Empirical evidence from Europe, Journal of Rural Studies, vol. 71, 2019, s. 46–61; https://doi.org/10.1016/j.jrurstud.2019.09.003
• [117] Interimsrapport från uppdragsstyrelsen för markhälsa och livsmedel, Caring for soil is caring for life’, Europeiska kommissionen, 2020.
  https://op.europa.eu/sv/publication-detail/-/publication/4ebd2586-fc85-11ea-b44f-01aa75ed71a1
• [118] Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar (EUT L 20, 26.1.2010, s. 7). Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (EGT L 206, 22.7.1992, s. 7).
• [119] FAO: The State of World Fisheries and Aquaculture 2020 – Sustainability in action, Rom, 2020.
• [120] Cabral, R. B. m.fl.: ”A global network of marine protected areas for food”. Proceedings of the National Academy of Sciences of the United States of America, vol. 117, nr 45, november 2020.
• [121] https://www.cbd.int/doc/decisions/cop-14/cop-14-dec-08-en.pdf
• [122] EUT L 198, 25.7.2019, s. 105.
• [123] EUT L 343, 22.12.2009, s. 1.
• [124] Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1022 av den 20 juni 2019 om upprättande av en flerårig plan för de fisken som nyttjar demersala bestånd i västra Medelhavet och om ändring av förordning (EU) nr 508/2014 (EUT L 172, 26.6.2019, s. 1).
• [125] EGT L 327, 22.12.2000, s. 1.
• [126] EUT L 164, 25.6.2008, s. 19.