Betänkande - A9-0315/2021Betänkande
A9-0315/2021
Europaparlamentet

BETÄNKANDE om jämställdhet mellan kvinnor och män i Europeiska unionen 2018–2020

8.11.2021 - (2021/2020(INI))

Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män
Föredragande: Sandra Pereira 


Förfarande : 2021/2020(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :  
A9-0315/2021
Ingivna texter :
A9-0315/2021
Debatter :
Omröstningar :
Antagna texter :

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om jämställdhet mellan kvinnor och män i Europeiska unionen 2018–2020

(2021/2020(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

– med beaktande av artiklarna 2 och 3 i fördraget om Europeiska unionen, artiklarna 6, 8, 10, 83, 153 och 157 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artiklarna 21 och 23 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

– med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

– med beaktande av EU-direktiven från och med 1975 om olika aspekter av likabehandling av kvinnor och män, särskilt rådets direktiv 79/7/EEG av den 19 december 1978 om successivt genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om social trygghet[1], rådets direktiv 86/613/EEG av den 11 december 1986 om tillämpningen av principen om likabehandling av kvinnor och män med egen rörelse, bland annat jordbruk, samt om skydd för kvinnor med egen rörelse under havandeskap och moderskap[2], rådets direktiv 92/85/EEG av den 19 oktober 1992 om åtgärder för att förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar[3], rådets direktiv 2004/113/EG av den 13 december 2004 om genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster[4], Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet[5], rådets direktiv 2010/18/EU av den 8 mars 2010 om genomförandet av det ändrade ramavtalet om föräldraledighet som ingåtts av BUSINESSEUROPE, UEAPME, ECPE och EFS[6], och Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/41/EU av den 7 juli 2010 om tillämpning av principen om likabehandling av kvinnor och män som är egenföretagare och om upphävande av rådets direktiv 86/613/EEG[7],

– med beaktande av FN:s konvention från 1949 om bekämpande av handel med människor och utnyttjande av andras prostitution,

– med beaktande av FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling och målen för hållbar utveckling, särskilt mål 5 och dess respektive delmål och indikatorer,

– med beaktande av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet (Istanbulkonventionen),

– med beaktande av Pekingdeklarationen och handlingsplanen, som antogs den 15 september 1995 vid den fjärde internationella kvinnokonferensen, samt av de slutdokument som antogs vid FN:s extra sessioner Peking +5, Peking +10, Peking +15 och Peking +20,

– med beaktande av FN: s konvention av den 18 december 1979 om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor,

– med beaktande av ILO:s konvention nr 100 angående lika lön för män och kvinnor för arbete av lika värde,

– med beaktande av ILO:s konvention nr 156 angående jämställdhet mellan manliga och kvinnliga arbetstagare: arbetstagare med familjeansvar,

– med beaktade av kommissionens meddelande av den 5 mars 2020 En jämlikhetsunion: jämställdhetsstrategi för 2020–2025 (COM(2020)0152),

– med beaktade av kommissionens meddelande av den 12 november 2020 En jämlikhetsunion: Jämlikhetsstrategi för hbtqi-personer 2020–2025 (COM(2020)0698),

– med beaktande av kommissionens arbetsdokument 2021 Report on gender equality in the EU (SWD(2021)0055) av den 5 mars 2021,

– med beaktande av kommissionens meddelande av den 24 mars 2021 EU:s strategi för barnets rättigheter 2020–2025 (COM(2021)0142),

– med beaktande av studien The gendered impact of the COVID-19 crisis and post-crisis period, som offentliggjordes den 30 september 2020 av utredningsavdelningen för medborgerliga rättigheter och konstitutionella frågor vid parlamentets generaldirektorat för unionens interna politik,

– med beaktande av Europeiska jämställdhetsinstitutets jämställdhetsindex för 2019 och 2020,

– med beaktande av sin resolution av den 9 juni 2015 om EU:s strategi för jämställdhet efter 2015[8],

– med beaktande av sin resolution av den 14 juni 2017 om behovet av en EU-strategi för att sätta stopp för och förebygga pensionsklyftan mellan kvinnor och män[9],

– med beaktande av sin resolution av den 17 december 2020 om behovet av en särskild rådskonstellation för jämställdhet[10],

– med beaktande av sin resolution av den 21 januari 2021 om en EU-strategi för jämställdhet[11],

– med beaktande av sin resolution av den 21 januari 2021 om könsperspektivet under covid-19-krisen och tiden efter krisen[12],

– med beaktande av sin resolution av den 11 februari 2021 om framtida utmaningar för kvinnors rättigheter i Europa: mer än 25 år efter Pekingdeklarationen och handlingsplanen från Peking[13],

– med beaktande av sin resolution av den 24 juni 2021 om situationen för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter i EU inom ramen för kvinnors hälsa[14],

– med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

– med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A9-0315/2021), och av följande skäl:

 

A. Kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter, och därmed universella och odelbara, i enlighet med fördraget om Europeiska unionen och stadgan om de grundläggande rättigheterna. Kampen för jämställdhet och främjandet och skyddet av kvinnors rättigheter är ett verkligt kollektivt ansvar som förutsätter snabbare framsteg och insatser från EU:s institutioner och medlemsstaterna. EU och dess medlemsstater måste sträva efter att bekämpa ojämlikhet och diskriminering på grund av genus och kön, främja jämställdhet och garantera lika rättigheter och likabehandling för kvinnor och män i hela deras mångfald samt se till att de har lika makt och möjligheter att forma samhället och sina egna liv. Enligt Europeiska jämställdhetsinstitutet är EU dock minst 60 år ifrån att uppnå fullständig jämställdhet. Jämställdhet har ännu inte uppnåtts i EU och framstegen i denna riktning är fortfarande långsamma, håller på att stagnera eller till och med utvecklas i motsatt riktning sig i vissa regioner och länder. EU:s resultat i jämställdhetsindexet har endast gått upp med 4,1 poäng sedan 2010 och 0,5 poäng sedan 2017[15]. Medlemsstaterna uppnådde i genomsnitt 67,9 av 100 poäng 2020.

B. Kvinnor måste ha samma möjligheter som män att bli ekonomiskt oberoende. Även om sysselsättningsgraden bland kvinnor har ökat är ojämlikheten mellan könen på arbetsmarknaden fortfarande en oroande verklighet och en stor utmaning, samtidigt som utvecklingen på arbetsmarknaden mot bakgrund av pandemin inverkar mer på kvinnor än män[16]. I EU-27 var sysselsättningsgraden bland män i arbetsför ålder 79 % 2019, vilket är 11,7 procentenheter högre än motsvarande andel bland kvinnor. När det gäller deltagande på arbetsmarknaden arbetar 8 % av männen i EU deltid, jämfört med 31 % av kvinnorna, vilket avslöjar en bestående ojämställdhet. Sysselsättningsklyftan mellan kvinnor och män i sysselsättningsgrad som heltidsekvivalent har ökat i åtta medlemsstater sedan 2010. Alltför små framsteg har gjorts med att utmana den sektorsrelaterade och yrkesmässiga könssegregeringen på arbetsmarknaden. Sysselsättningsklyftan är särskilt stor för kvinnor med låg socioekonomisk status, såsom ensamstående mödrar, kvinnliga omsorgsgivare, kvinnor med funktionsnedsättning, migrant- och flyktingkvinnor, kvinnor med olika rasmässig och etnisk bakgrund och från religiösa minoriteter, kvinnor med låga utbildningsresultat, hbtqi-kvinnor samt unga och äldre kvinnor.

C. Kvinnor i EU får i genomsnitt 14 % lägre lön per timme än män, och löneskillnaderna mellan könen varierar mellan 3,3 % och 21,7 % i medlemsstaterna. Trots att principen om lika lön för kvinnor och män har varit en del av EU:s regelverk sedan 1957 och en betydande mängd nationell lagstiftning, och trots de åtgärder som vidtagits och de resurser som använts för att minska dessa skillnader, har framstegen varit extremt långsamma och löneskillnaderna har till och med förvärrats i flera medlemsstater. Många fler kvinnor än män arbetar deltid (8,9 miljoner jämfört med 560 000) på grund av deras omsorgsansvar. De ökande långsiktiga omsorgsbehoven och bristen på omsorgstjänster förvärrar den bristfälliga jämställdheten i familjen och i arbetslivet. Siffror från Eurostat visar att arbetslösheten bland kvinnor ökade från 6,9 % i april till 7,9 % i augusti 2020, medan arbetslösheten bland män ökade från 6,5 % till 7,1 % under samma period.

D. Kvinnor konfronteras med intersektionell ojämlikhet och diskriminering, bl.a. på grund av ras, etniskt eller socialt ursprung, sexuell läggning, könsidentitet och könsuttryck, religion eller övertygelse, uppehållsstatus och funktionsnedsättning, och alla former av diskriminering måste motverkas för att uppnå jämställdhet för alla kvinnor. EU:s politik har fram till i dag inte följt något intersektionellt angreppssätt utan har endast varit inriktad på den individuella dimensionen av diskriminering, vilket gör dess institutionella, strukturella och historiska dimensioner underordnade. En tillämpad intersektionell analys ger oss inte bara möjlighet att förstå strukturella hinder, utan ger även belägg för att skapa måttstockar och staka ut en väg för en strategisk och effektiv politik som motverkar systematisk diskriminering, utestängning och sociala skillnader.

E. I kommissionens 2021 års rapport om jämställdhet i EU konstateras det att covid-19-pandemin avsevärt har påverkat kvinnors liv och förvärrat den befintliga ojämlikheten mellan könen i nästan alla avseenden. Omkring 70 % av arbetstagarna inom den sociala sektorn och hälso- och sjukvårdssektorn är kvinnor, såsom sjuksköterskor, läkare eller städassistenter, som arbetar i främsta ledet för att bekämpa pandemin. Pandemins många konsekvenser för kvinnor sträcker sig allt ifrån en ökning av könsrelaterat våld, våld i hemmet och trakasserier till en större börda av obetalt omsorgsansvar och hushållsansvar, i och med att kvinnor fortsätter att utföra merparten av hushålls- och familjesysslorna, och dessutom gör det allt mer i samband med distansarbete, arbetslöshet eller deltidsarbete. Utöver det drabbas kvinnor av ekonomiska nackdelar på arbetsmarknaden, särskilt vårdpersonal, omsorgsgivare och arbetstagare inom andra kvinnodominerade och otrygga sektorer, och av begränsad tillgång till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Pandemins ekonomiska konsekvenser hotar att tvärvända de dyrköpta framsteg som uppnåtts i fråga om kvinnors ekonomiska oberoende under det senaste årtiondet. Kvinnors sysselsättning har sjunkit kraftigare under pandemin än under recessionen 2008[17], något som fått betydande konsekvenser för kvinnor och deras familjer och ekonomin i stort, inbegripet minskade möjligheter, friheter, rättigheter och reducerat välbefinnande. I den globala jämställdhetsrapporten 2021 anges det att tiden för överbryggandet av den globala klyftan mellan män och kvinnor har ökat med en generation, från 99,5 år till 135,6 år, till följd av pandemin[18].

F. Under det senaste årtiondet har jämställdhet inom idrotten varit i fokus i en aldrig tidigare skådad omfattning, dock inte alltid med de bästa skälen eller syftena för ögonen – särskilt när det gäller kvinnors rättigheter i praktiken.

G. Europeiska jämställdhetsinstitutet definierar könsrelaterat våld mot kvinnor som alla former av våld som riktas mot en kvinna för att hon är kvinna eller som drabbar kvinnor oproportionerligt. Alla former av våld mot kvinnor (fysiskt, sexuellt, psykiskt, ekonomiskt eller nätvåld) är en kränkning av de mänskliga rättigheterna, en extrem form av diskriminering av kvinnor och ett av de största hindren för jämställdhet. Könsrelaterat våld har sin grund i den ojämlika maktfördelningen mellan könen, patriarkala strukturer och könsstereotyper, som har lett till att män styr över och diskriminerar kvinnor, något som kan se olika ut och variera i intensitet och form. Ett samhälle fritt från könsrelaterat våld måste erkännas som en absolut förutsättning för jämställdhet.

H. 31 procent av kvinnorna i Europa har upplevt fysiskt och/eller sexuellt våld och oräkneliga kvinnor upplever sexuella övergrepp och trakasserier i nära relationer och det offentliga livet[19]. Rapporter och siffror från flera medlemsstater har avslöjat en oroande ökning av könsrelaterat våld under covid-19-pandemin. Enligt Världshälsoorganisationen har vissa medlemsstater rapporterat en 60-procentig ökning av nödsamtalen från kvinnor som utsatts för våld av en nära partner under pandemin[20]. Enligt en rapport från Europol har sexuella övergrepp mot barn på internet ökat dramatiskt i EU[21]. Nedstängningens effekter på det sociala, ekonomiska, psykologiska och demokratiska livet har varit oproportionerligt allvarliga för personer och kvinnor i utsatta situationer, särskilt när det gäller utsatthet för våld, ökat ekonomiskt beroende samt ojämlikhet på arbetsplatsen och mellan omsorgsroller. Nedstängningsåtgärder har dessutom gjort det svårare för offer för partnervåld att söka hjälp, eftersom de ofta var isolerade tillsammans med sina förövare och hade begränsad tillgång till stödtjänster. Otillräckliga eller olämpliga stödstrukturer och stödresurser har förvärrat en befintlig ”skuggpandemi”.

I. Det finns oroväckande rörelser mot jämställdhet och antifeministiska rörelser som angriper kvinnors rättigheter i hela Europa, invänder mot framgångar och framsteg och därmed undergräver demokratiska värden. Bakslaget mot jämställdhetspolitiken och kvinnors rättigheter håller på att bli en källa till allvarlig oro.

J. Människohandel är en i hög grad könsspecifik företeelse, eftersom nästan tre fjärdedelar av de offer som rapporterats i EU är kvinnor och flickor, som i huvudsak har utsatts för människohandel för sexuellt utnyttjande. Människohandel är en växande del av den organiserade brottsligheten och ett brott mot de mänskliga rättigheterna. 78 procent av alla barn som utsätts för människohandel är flickor och 68 procent av de vuxna offren är kvinnor.

K. Tillgång till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, inbegripet sexual- och samlevnadsundervisning, familjeplanering, preventivmetoder samt säker och laglig abort, är avgörande för att uppnå jämställdhet och utrota könsrelaterat våld. Flickors och kvinnors självbestämmande och förmåga att fatta fria och oberoende beslut om sin kropp och sitt liv är en förutsättning för deras ekonomiska oberoende och således för att nå jämställdhet och utrota könsrelaterat våld. Det är oacceptabelt att flera medlemsstater för närvarande försöker begränsa tillgången till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter genom mycket restriktiva lagar som leder till könsdiskriminering och får negativa konsekvenser för kvinnors hälsa.

L. Kvinnor i EU är mer utsatta för fattigdom eller risk för social utestängning än män, särskilt kvinnor som utsätts för intersektionell diskriminering på grund av strukturella faktorer, könsnormer och stereotyper. Sedan 2010 har vinstklyftan mellan kvinnor och män ökat i 17 medlemsstater, medan inkomstklyftan mellan könen har blivit större i 19 medlemsstater, vilket har lett till en allmän ökning i EU av ojämställdheten uttryckt i vinster och inkomst[22]. Under 2019 riskerade 40,3 av hushållen med ensamstående föräldrar i EU att drabbas av fattigdom eller social utestängning[23]. Kvinnor löper större risk att drabbas av fattigdom och osäkra anställningar, och de som befinner sig i farozonen har ofta lågavlönade jobb med löner som är otillräckliga för att de ska kunna ta sig över fattigdomsgränsen och övervinna otrygga arbetsvillkor.

M. Det är viktigt att garantera principen om lika lön för lika arbete eller lika lön för likvärdigt arbete i enlighet med fördragen.

N. Löneklyftan mellan kvinnor och män i EU är 14,1 %, med variationer mellan medlemsstaterna. Denna löneklyfta får en mängd konsekvenser, inte minst en skillnad på 29,5 %[24] i motsvarande pensionsrättigheter, vilket leder till en pensionsklyfta mellan kvinnor och män och innebär att äldre kvinnor löper större risk att drabbas av fattigdom och social utestängning. Detta beror på de karriär- och sysselsättningsklyftor som har byggts upp genom omsorgsansvar och/eller deltidsarbete som utförs av kvinnor över tid, och de följdverkningar som detta får för tillgången till ekonomiska resurser såsom förmåner och pensionsutbetalningar. Rätten till lika lön för lika eller likvärdigt arbete garanteras inte alltid och är fortfarande en av de största utmaningarna i kampen mot lönediskriminering[25]. En jämställd fördelning av föräldraledighet är viktig för att hantera löneklyftan mellan kvinnor och män. Även om arbete inom mycket kvinnodominerade sektorer, såsom vård, städning, detaljhandel och utbildning är viktigt och av stort socioekonomiskt värde, är det ofta mindre värdesatt och sämre avlönat än arbete i mansdominerade sektorer. Detta faktum belyser det akuta behovet av att ompröva lönernas tillräcklighet i dessa kvinnodominerade sektorer.

O. I EU är endast 20,6 % av kvinnor med funktionsnedsättning heltidsanställda jämfört med 28,5 % av män med funktionsnedsättning. Statistiken visar att av alla kvinnor med funktionsnedsättning i EU riskerar i genomsnitt 29,5 % att hamna i fattigdom och socialt utanförskap, jämfört med 27,5 % av alla män med funktionsnedsättning.

P. Könsstereotyperna påverkar fortfarande arbetsfördelningen i hemmet, i utbildningar, på arbetsplatser och i samhället. Obetalt omsorgsarbete och hushållsarbete, som främst utförs av kvinnor, innebär en oproportionerlig börda för kvinnor, som spelar en avgörande roll i detta avseende. Covid-19-pandemin har avslöjat den chockerande situationen på europeiska vårdhem och inom vårdsektorn som helhet, där de flesta anställda är kvinnor. 80 % av omsorgen i EU tillhandahålls av informella omsorgsgivare, varav 75 % är kvinnor[26]. Före covid-19-utbrottet spenderade kvinnor i EU i genomsnitt 13 timmar mer på obetalt omsorgs- och hushållsarbete varje vecka än män. Den ojämlika fördelningen av omsorgsansvaret i medlemsstaterna förvärras av en begränsad eller total brist på tillgång till adekvata och tillgängliga vårdinrättningar, inklusive offentliga vårdinrättningar för barn och äldre, vilket leder till perioder av frånvaro från arbetsmarknaden och ökar löne- och pensionsklyftorna mellan könen. Under 2019 var 7,7 miljoner kvinnor mellan 20 och 64 år borta från EU-arbetsmarknaden eftersom de tog hand om barn eller andra personer med omsorgsbehov, jämfört med 450 000 män. Investeringar i samhällsomfattande tjänster, inklusive offentliga tjänster, påverkar de grundläggande rättigheterna och möjligheten att delta fritt på arbetsmarknaden. Alla, oavsett kön, har rätt till arbete och till balans mellan yrkesliv och privatliv.

Q. Åtgärder för att uppnå balans mellan arbete och privatliv är viktiga för att säkerställa en jämlik fördelning av omsorgsansvar mellan kvinnor och män och för att få bukt med inkomst- och sysselsättningsskillnader. Uppnåendet av balans mellan arbete och privatliv är beroende av tillgången och tillgängligheten till offentliga omsorgstjänster av hög kvalitet, som bör tillhandahållas kostnadsfritt. Alla förmåner vid moderskap bör garanteras och upprätthållas och barnledighetsrättigheter med full betalning bör utökas. Det krävs offentlig politik för att skydda och främja vård och amning.

R. Kommissionen antog sin jämställdhetsstrategi för 2020–2025 den 5 mars 2020 och inrättade därmed en ambitiös ram för att främja jämställdheten mellan kvinnor och män i EU. Politiken måste bidra mer till att främja jämställdhet. Kvinnor drabbas oproportionerligt hårt av ökande arbetslöshet, ökad otrygghet, låga löner och budgetnedskärningar, bland annat inom offentliga tjänster, särskilt hälso- och sjukvård och utbildning. Europaparlamentet har uppmanat kommissionen att fastställa en konkret färdplan med tidsramar, mål, en årlig översyns- och övervakningsmekanism, tydliga och mätbara framgångsindikatorer samt ytterligare riktade åtgärder. Genom sin politik, sina program och sina förbindelser med medlemsstaterna, inbegripet ett nära samarbete om de nationella återhämtningsfonderna, bör EU noggrant utvärdera medlemsstaterna för att säkerställa att de tar vederbörlig hänsyn till jämställdhetsdimensionen i samband med covid-19-krisen.

S. Kvinnors närvaro i EU:s nationella parlament (båda kamrarna) har ökat från 24 % 2010 till 32 % 2020. Balansen mellan kvinnor och män har förbättrats mellan ministrar i nationella regeringar, från 26 % 2010 till 32 % 2020. Det finns dock stora skillnader mellan medlemsstaterna, där endast sju medlemsstater har uppnått jämställdhetsparitet eller regeringar som har uppnått balans mellan kvinnor och män. På regional och lokal nivå fortsätter förändringstakten att vara extremt långsam, och representationen av kvinnor är endast 29 % 2019. I regionala församlingar i Ungern, Slovakien och Rumänien utgör den manliga representationen mer än 80 %.

T. I många fall garanteras inte rätten till lika lön för likvärdigt arbete, inte ens om den är förankrad i lag. De bakomliggande orsakerna till sådan diskriminering måste åtgärdas, antingen genom att man skyddar och förbättrar arbetstagarnas rättigheter eller intensifierar övervakningen av företagen, framför allt genom nationella yrkesinspektioner. Kollektiva förhandlingar är avgörande för att vända och övervinna ojämlikhetstendensen mellan könen.

U. Jämställdhet är nära kopplad till de gröna och digitala omställningarna, och kvinnors deltagande i beslutsfattande är en förutsättning för hållbar utveckling och effektiv hantering av både den gröna och den digitala omställningen för att uppnå rättvisa omställningar som inte lämnar någon på efterkälken. Alla klimatåtgärder och all digital politik måste inbegripa ett jämställdhetsperspektiv och ett intersektionellt perspektiv.

V. Effekterna på familjer när man involverar män och faderskap visar att omsorgsgivande män är viktiga för barns optimala utveckling och kan förbättra balansen mellan arbete och fritid och bidra till att åtgärda bristfällig jämställdhet i relationer. Mäns engagemang kan medverka till att förhindra våld i familjer och bidra till mer rättvisa samhällen.

W. Ihållande könsstereotyper och förväntningar avseende mäns och pojkars roller kan göra dem ovilliga att visa positiva känslor och få dem att internalisera negativa känslor som nedstämdhet och ångest, vilket kan leda till att män och pojkar ger uttryck för högre nivåer av aggression och ilska än kvinnor. Detta kan öka sannolikheten för att män och pojkar utövar våld, exempelvis könsrelaterat våld.

X. Bristande jämställdhet mellan män och kvinnor är en bestående företeelse på centralbankerna, som utgör hörnstenar i det ekonomiska beslutsfattandet och som formar den sociala, politiska och ekonomiska verkligheten. För närvarande styrs alla centralbanker i EU:s medlemsstater av en man, och kvinnor hade endast en fjärdedel (24,6 %) av sätena i de viktigaste beslutsfattande organen i de nationella centralbankerna i EU.

Y. Europeiska jämställdhetsinstitutet har kommit fram till att medlemsstaternas prestanda inom jämställdhetsintegrering har försämrats sedan 2012. Trots att regeringarnas åtaganden att integrera jämställdhet i den offentliga administrationen har blivit något mer ambitiösa, har tillgängligheten till strukturer för jämställdhetsintegrering och användningen av styrmedel för jämställdhetsintegrering avtagit.

En jämställd ekonomi

1. Europaparlamentet betonar att respekten för rätten till arbete samt rätten till lika lön och likabehandling är en central förutsättning för att kvinnor ska kunna åtnjuta lika rättigheter, ekonomiskt oberoende och karriärutveckling. Parlamentet understryker att lika möjligheter och ökat deltagande för kvinnor på arbetsmarknaden kan öka det ekonomiska välståndet i Europa. Parlamentet anser att bekämpning av bristfällig jämställdhet måste vara en central faktor på arbetsplatsen. Parlamentet påminner om att kvinnor är överrepresenterade bland arbetstagare som har låga löner och minimilöner, deltidsarbete och osäkra arbetsvillkor. Parlamentet erkänner alla kvinnors och mäns rätt till skälig ersättning som är tillräcklig för att de och deras familjer ska kunna upprätthålla en godtagbar levnadsstandard. Parlamentet insisterar därför på att kampen mot osäkra anställningar bör förbättras så att alla arbetstagare får skälig ersättning och därmed en skälig levnadsstandard för sig själva och sina familjer, genom lagstadgade mekanismer för fastställande av minimilön eller kollektivavtal i enlighet med principen att varje fast anställning måste medföra ett faktiskt anställningsförhållande som omfattar erkännande och stärkande av rättigheter på arbetsplatsen. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja strategier som syftar till att avskaffa otrygga anställningar och ofrivilligt deltidsarbete för att förbättra situationen för kvinnor på arbetsmarknaden. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att i samarbete med arbetsmarknadens parter ta itu med ojämlikheten mellan kvinnor och män genom politik som ökar värdet av arbete, löner, arbetsvillkor och levnadsvillkor för alla arbetstagare och deras familjer.

2. Europaparlamentet framhåller behovet av att noga uppmärksamma situationen och rättigheterna för professionella och icke-professionella toppidrottare som företräder sina länder i internationella och europeiska tävlingar både under och efter idrottskarriären. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att se till att barn och ungdomar har full rätt att delta i idrott och att bekämpa den växande sociala klyftan när det gäller tillgång till idrott.

3. Europaparlamentet är bekymrat över resultaten av 2020 års jämställdhetsindex. Parlamentet betonar att mer än en tredjedel av medlemsstaterna registrerade färre än 60 poäng under 2018[27]. Parlamentet beklagar de långsamma framstegen i riktning mot jämställdhet och det faktum att inte alla medlemsstater prioriterar detta i sina politiska strategier. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta konkreta åtgärder för att se till att kvinnor har lika tillgång till arbetsmarknaden, sysselsättning och arbetsvillkor, inbegripet arbete med lika rättigheter och lika lön samt rättvis ersättning, särskilt inom kvinnodominerade sektorer. Parlamentet betonar den roll som arbetsmarknadsparterna och kollektivförhandlingar spelar när det gäller att omvända och övervinna ojämlikhet och bekämpa lönediskriminering av kvinnor i all deras mångfald, samt efterlyser rättslig och faktisk efterlevnad av principen om lika lön för lika eller likvärdigt arbete.

4. Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om bindande åtgärder för insyn i lönesättningen som ett viktigt initiativ för att förfäkta och tillämpa principen om lika lön för lika eller likvärdigt arbete , men betonar att enbart insyn i lönesättningen inte kommer att rätta till den djupt rotade ojämställdhet som ligger bakom denna klyfta. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fastställa tydliga mål för att ta itu med löne- och pensionsklyftorna mellan kvinnor och män. Parlamentet betonar behovet av att man i denna handlingsplan införlivar ett intersektionellt perspektiv och de olika realiteter och erfarenheter av diskriminering som kvinnor från särskilda grupper konfronteras med.

5. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa stringenta åtgärder, däribland sanktioner, om företag inte följer arbetslagstiftningen mot könsdiskriminering och könsrelaterad snedvridning. Parlamentet betonar behovet av att säkerställa villkorlighet vid tilldelningen av EU-medel till företag som inte garanterar arbetstagarnas rättigheter, särskilt genom att diskriminera kvinnor, i strid med lagstiftningen. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att se till att alla budgetanslag inom den fleråriga budgetramen för 2021–2027 respekterar principen om jämställdhet mellan kvinnor och män och främjar jämställdhetsintegrering och jämställdhetsbudgetering inom unionens samtliga politikområden. Parlamentet begär att jämställdhetsindexet införlivas i den sociala resultattavlan och att könsuppdelade uppgifter om befintliga indikatorer tillhandahålls för att man bättre ska kunna hantera landsspecifika utmaningar. Parlamentet efterlyser stöd till åtgärder för kvinnors ekonomiska oberoende via alla EU-program och strukturfonder, såsom det strategiska genomförandet av Europeiska socialfonden, som bör användas för att främja jämställdhet, förbättra kvinnors tillträde till och återinträde på arbetsmarknaden och bekämpa arbetslöshet, fattigdom och social utestängning av kvinnor samt alla former av diskriminering. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå proaktiva åtgärder via Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling för att främja kvinnors sysselsättning på landsbygden.

6. Europaparlamentet betonar betydelsen av att säkerställa att alla, oavsett kön, har rätt till arbete och till balans mellan yrkesliv och privatliv. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att ytterligare stödja mamma- och pappaledighet genom att förbättra perioderna av lika och fullt betald ledighet i syfte att i lika hög grad involvera män i obetalt arbete, inklusive omsorgsansvar, samtidigt som hänsyn tas till Världshälsoorganisationens rekommendation. Parlamentet begär att rätten till flexibla arbetsformer efter mamma-, pappa- och föräldraledighet ska garanteras i praktiken, så att båda föräldrarna kan dela lika på och förena arbete med omsorgsansvar. Parlamentet begär att dessa åtgärder kompletteras med investeringar i modern, högkvalitativ och lokal infrastruktur och finansiering av tjänster och omsorgsgivare för att säkerställa allmän förskoleverksamhet och barnomsorg, även från offentliga tjänster.

7. Europaparlamentet noterar att covid-19-pandemin har haft en drastisk inverkan på kvinnors liv, särskilt arbetande kvinnor. Parlamentet noterar att en oproportionerligt stor andel av bördan axlades av distansarbetande kvinnor vars liv försvårades av behovet av att kombinera arbete, barnomsorg och hushållsuppgifter. Parlamentet påpekar att många kvinnor ställts inför ökade utgifter och lägre löner.

8. Europaparlamentet betonar att kvinnors sysselsättningsgrad i EU måste öka. Parlamentet efterlyser åtgärder för att uppnå förbättringar i fråga om arbete och löner, bekämpa arbetslöshet på ett effektivt sätt och främja heltidsanställning för alla kvinnor. Parlamentet efterlyser främjande av de befintliga nationella systemen, med särskild tonvikt på social dialog, kollektivförhandlingar och dessas bindande verkan, en förnyelse av sysselsättningen och kampen mot otrygga anställningar. Parlamentet konstaterar att kvinnor och män ställs inför olika risker på arbetsplatsen och betonar därför vikten av en jämställdhetsmedveten syn på hälsa och säkerhet på arbetsplatsen genom att se till att arbetstiden är organiserad på ett sådant sätt att både män och kvinnor kan åtnjuta dygns- och veckovila, raster och semestrar på lika villkor samt genom att säkerställa lämpliga arbetsvillkor. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att uppmuntra arbetsgivare att vidta familjevänliga åtgärder, såsom möjligheten att minska arbetstiden för män och kvinnor för att garantera barnomsorg och utbildning för barn.

9. Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att förbättra tillämpningen av principen om lika lön för kvinnor och män för lika eller likvärdigt arbete inom alla olika ekonomiska sektorer. Parlamentet efterlyser därför könsneutrala verktyg för arbetsutvärdering och klassificeringskriterier, i nära samarbete med arbetsmarknadens parter och med respekt för deras självständighet, kollektivavtal och nationella traditioner och modeller på arbetsmarknaden, vilket kan bidra till en bättre värdering och därmed en rättvisare ersättning för arbete i kvinnodominerade sektorer.

10. Europaparlamentet uppmanar EU att lägga fram en uppsättning strategier, program, finansieringsåtgärder och rekommendationer för att främja en omställning till en omsorgsekonomi i syfte att uppnå framsteg i riktning mot samhällen där allas liv och välbefinnande prioriteras framför tillväxt och där värdet hos omsorgsarbete, både betalt och obetalt, ligger i fokus för våra ekonomier, samtidigt som man hanterar de sociala konsekvenserna för personer med omsorgsansvar.

11. Europaparlamentet efterlyser åtgärder till stöd för mäns och kvinnors företagande i EU genom att främja skattemässiga, ekonomiska och finansiella åtgärder som gör det möjligt för detta viktiga initiativ att skapa nya arbetstillfällen och lätta företagarnas ekonomiska börda.

12. Europaparlamentet betonar att det är av yttersta vikt att undanröja skatterelaterad könsdiskriminering och annan ojämlikhet, och att skattesystemen måste bidra till detta, inbegripet systemen för personlig inkomstbeskattning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att skattepolitiken, inklusive beskattning, syftar till att ta itu med och undanröja socioekonomisk ojämlikhet och bristfällig jämställdhet i alla avseenden.

13. Europaparlamentet påpekar att covid-19 har åskådliggjort den osäkra situationen för kvinnliga intellektuella (forskare, arkitekter m.fl.) som, i avsaknad av ett stabilt anställningsförhållande, har drabbats särskilt hårt. Parlamentet betonar behovet av extraordinära åtgärder för att mildra konsekvenserna av medlemsstaternas isoleringsåtgärder och understryker vikten av strukturella åtgärder som tar hänsyn till jämställdhet på arbetsplatsen och i vardagen och upprätthåller kvinnors rättigheter.

14. Europaparlamentet betonar den roll som kvinnor som arbetar inom den sociala sektorn spelar. Parlamentet erkänner att deras arbetsbörda har förvärrats av pandemin och att låga löner, ökat utnyttjande (särskilt av migrantkvinnor) och anställning av personer som saknar utbildning eller kvalifikationer för de uppgifter som ska utföras förvärrar deras arbets- och levnadsvillkor. Parlamentet betonar vikten av att förbättra arbetsvillkoren och lönerna, respektera arbetstiden och använda kollektiva förhandlingar som en garanti för att arbetsvillkoren respekteras.

Avskaffandet av könsrelaterat våld

15. Europaparlamentet framhåller fallen av ojämlik behandling och trakasserier av kvinnor på arbetsplatsen och understryker behovet av att bekämpa utnyttjande, ojämlikhet, diskriminering och våld som drabbar kvinnor, och noterar att trakasserier på arbetsplatsen leder till att kvinnor utestängs från de yrken och sektorer som de valt och utgör ett allvarligt angrepp på deras psykiska och fysiska hälsa. Parlamentet konstaterar att kvinnor har långt större sannolikhet att utsättas för sexuella trakasserier än män. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och EU att ratificera Internationella arbetsorganisationens konvention nr 190 för att uppfylla de globala normerna för att sätta stopp för våld och trakasserier i arbetslivet och konvention nr 189 om hushållsarbetare, som endast har ratificerats av åtta länder och som syftar till att ge rättsligt erkännande för hushållsarbete, att utvidga rättigheterna till alla kvinnliga hushållsanställda, särskilt inom den informella ekonomin, och att förhindra kränkningar och övergrepp. Parlamentet uppmanar med kraft EU och dess medlemsstater att utarbeta lagstiftning om ”Me Too” för att bekämpa sexuella trakasserier på arbetsplatsen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna, arbetsgivare och föreningar att säkerställa att de har korrekta förfaranden för att förhindra könsdiskriminering, sexuella trakasserier och könsrelaterat våld, vilket skapar en toxisk miljö, och insisterar på att de ska skydda dem som utsatts för könsrelaterat våld på arbetsplatsen eller inom deras organisationer samt säkerställa ansvar för sådant våld.

16. Europaparlamentet fördömer alla former av våld mot kvinnor och flickor i all deras mångfald. Parlamentet bekräftar med kraft sitt åtagande att ta itu med könsrelaterat våld. Parlamentet uppmanar EU och alla medlemsstater, inklusive Bulgarien, Tjeckien, Ungern, Lettland, Litauen och Slovakien att ratificera och/eller vederbörligen genomföra Istanbulkonventionen, som bland annat lyfter fram missförstånden kring könsroller i vårt samhälle, exempelvis ”traditionella familjevärderingar”, och försöker bekämpa en förtryckande syn på kvinnor. Parlamentet påminner om att konventionen bör betraktas som en minimistandard och bekräftar på nytt med kraft att det behövs vittgående lagstiftning som omfattar alla former av könsrelaterat våld såsom det bästa sättet att sätta stopp för det.

17. Europaparlamentet noterar att våld mellan män och kvinnor ökar i alla nödsituationer, oavsett om det rör sig om ekonomiska kriser, konflikter eller epidemier. Parlamentet konstaterar att ojämlikheten och den ekonomiska och sociala stress som förorsakades av nedstängningsåtgärderna under covid-19-pandemin och som inbegrep begränsningar av rörelsefriheten samt social isolering, ledde till att våldet mot kvinnor ökade. Parlamentet påpekar att många kvinnor isolerades i sina hem tillsammans med våldsutövarna. Parlamentet noterar att våldet i hemmet i allmänhet ökade med så mycket som 30 % i vissa medlemsstater under den första nedstängningen[28]. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utarbeta och genomföra effektiva strategier och åtgärder för att motarbeta våldet mot kvinnor och att vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att de som begår övergrepp identifieras och spåras av polisen och andra myndigheter för att bidra till att förebygga våld och dödsfall, samt att ge skydd, stöd och gottgörelse till de kvinnor som utsätts för våldet, och säkerställa att fler och tillräckliga resurser sätts in och att medlemsstaterna vidtar effektivare åtgärder. Parlamentet betonar behovet av särskilda program för att skydda och övervaka våldsoffer och av åtgärder för att stärka det sociala stödet och förbättra tillgången till rättslig prövning, skydd och psykisk hälso- och sjukvård när det gäller förebyggande, behandling och rehabilitering.

18. Europaparlamentet välkomnar att kommissionen har för avsikt att föreslå åtgärder för att hantera cybervåld mot kvinnor. Parlamentet anser att den gränsöverskridande karaktären hos cybervåld mot kvinnor och flickor behöver ett gemensamt svar från EU. Parlamentet betonar att medlemsstaterna måste inrätta program för att bättre framhäva risken för och förhindra återkommande fall av våld i hemmet, återfall och kvinnomord samt åtgärder för att utrota alla former av våld på nätet. Parlamentet betonar det akuta behovet av att skydda kvinnor och flickor mot våld offline och online och påminner om att våld mot kvinnor kan ta sig många olika former. Parlamentet konstaterar att våld mot kvinnor är könsrelaterat på strukturell nivå och betonar att det är en av de viktigaste sociala orsakerna till att kvinnor tvingas in i en underordnad ställning jämfört med män. Parlamentet konstaterar att denna typ av våld fortfarande är underrapporterat och underskattat.

19. Europaparlamentet understryker att mäns våld mot kvinnor börjar med pojkars våld mot flickor. Parlamentet betonar att åldersanpassad omfattande utbildning i sex och samlevnad är nödvändig för att skydda barn och ungdomar mot könsrelaterat våld och ge dem den kompetens de behöver för att bygga upp trygga relationer som är fria från sexuellt och könsrelaterat våld och våld i nära relationer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra förebyggande program, bland annat utbildningsåtgärder riktade till och genomförda med hjälp av ungdomar, bland annat om de färdigheter som behövs för att skapa säkra och sunda relationer, medvetenhet om ingrodda fördomar om omsorgsansvar, jämställdhet, ömsesidig respekt, konfliktlösning utan användning av våld i personliga relationer, könsrelaterat våld mot kvinnor och rätten till personlig integritet.

20. Europaparlamentet betonar att könssegregeringen inom utbildning, särskilt den övervägande andelen av ett enda kön i vissa färdigheter, har ökat något sedan 2010, att situationen har försämrats i 13 medlemsstater och att den i andra fall fortfarande är nästan oförändrad[29]. Parlamentet betonar att detta fortfarande är ett stort hinder mot jämställdheten i EU. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att alla människor har fullständig åtkomst till lika möjligheter till personlig utveckling, utan att hindras av strukturer, fördomar och stereotypa uppfattningar baserat på kön. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att motverka sexism och skadliga könsstereotyper i sina utbildningssystem och bekämpa könsuppdelningen på arbetsmarknaden när det gäller karriärer inom naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik, genom att investera i formell, informell och icke-formell utbildning, livslångt lärande och yrkesutbildning för kvinnor för att se till att de får tillträde till kvalitetsjobb och möjligheter att omskola och fortbilda sig för kraven på framtidens arbetsmarknad, och förhindra en ond cirkel med könssegregering av arbetskraften.

21. Europaparlamentet betonar att sexuellt utnyttjande utgör en allvarlig form av våld som främst drabbar kvinnor och barn. Parlamentet påminner särskilt om att nästan tre fjärdedelar av alla offer för människohandel i EU är kvinnor och flickor, och de utsätts främst för sexuellt utnyttjande. Parlamentet betonar att människohandel för sexuellt utnyttjande, särskilt av kvinnor och barn, är en form av slaveri och en kränkning av den mänskliga värdigheten. Parlamentet understryker att människohandeln håller på att öka i hela världen och underblåses av den allt mer lönsamma organiserade brottsligheten. Parlamentet betonar vikten av en jämställdhetsmedveten syn på människohandel och understryker att medlemsstaterna måste säkerställa tillräcklig finansiering av socialt och psykologiskt stöd samt tillgång till offentliga tjänster för offer för människohandel eller sexuellt utnyttjande, liksom specialiserade tjänster avsedda för social inkludering av utsatta kvinnor och flickor. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullt ut genomföra direktivet mot människohandel[30] och utan dröjsmål upphöra att fängsla eller återsända eventuella offer. Parlamentet understryker dock att sexuell exploatering och människohandel för sexuella ändamål drivs av efterfrågan och att insatserna för att bekämpa dem måste inriktas på förebyggande arbete och på att stoppa efterfrågan. Parlamentet insisterar på att all lagstiftning om sexualbrott måste grunda sig på samtycke. Parlamentet insisterar på att endast frivilliga sexuella handlingar bör betraktas som lagliga. Parlamentet uppmanar kommissionen att prioritera förebyggande av människohandel för sexuellt utnyttjande, bland annat genom informations-, upplysnings- och utbildningskampanjer, genom att anta åtgärder och program för att motverka och minska efterfrågan och genom att anta särskild lagstiftning i framtiden.

22. Europaparlamentet betonar att könsrelaterat våld sammanfaller med flera former av förtryck. Parlamentet betonar att kvinnor och flickor med funktionsnedsättning löper två till fem gånger större risk att utsättas för olika former av våld. Parlamentet framhåller att EU, som part i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, är skyldigt att vidta åtgärder för att säkerställa att kvinnor och flickor med funktionsnedsättning fullt ut och på lika villkor kan åtnjuta alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. Parlamentet konstaterar att FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning 2015 rekommenderade att EU skulle gå vidare med sina insatser i denna riktning, bland annat genom ratificering av Istanbulkonventionen.

23. Europaparlamentet välkomnar det otvetydiga försvaret av alla friheter överallt i världen, och fördömer åtgärder som undergräver rättigheter, friheter och garantier samt alla former av fördomar och diskriminering, av alla skäl. Parlamentet efterlyser effektivt förebyggande av könsrelaterat våld, bland annat utbildningsåtgärder riktade till och genomförda med hjälp av ungdomar, samt säkerställande av att alla ungdomar får ta del av heltäckande utbildning om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter samt relationer. Parlamentet efterlyser ytterligare åtgärder för att bekämpa könsstereotyper, bland annat genom att fokusera på män och pojkar och motverka toxiska relationer och könsnormer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra tydligare åtgärder för att komma åt dessa normer, eftersom könsstereotyper är en bakomliggande orsak till bristande jämställdhet som påverkar alla delar av samhället. Parlamentet betonar vikten av att ta itu med fattigdom och ökande ojämlikhet bland kvinnor, särskilt kvinnor i utsatta situationer.

24. Europaparlamentet betonar att alla strategier för att uppnå jämställdhet måste ta itu med alla former av våld mot kvinnor, inbegripet urholkningen av kvinnors rättigheter till hälso- och sjukvård och sexuella och reproduktiva rättigheter samt kränkningar av dessa rättigheter. Parlamentet upprepar att tillgång till hälso-och sjukvård samt tjänster, inbegripet offentliga tjänster, tillgång till säkra, lagliga och kostnadsfria aborter samt psykologiskt stöd för kvinnliga våldsoffer, måste betraktas som en prioritering. Parlamentet understryker att kränkningar av sexuella och reproduktiva rättigheter, däribland nekande av säker och laglig abortvård, är en form av våld mot kvinnor och flickor. Parlamentet understryker att kvinnors och flickors självbestämmande och förmåga att fatta fria och oberoende beslut om sin kropp och sitt liv är en förutsättning för deras ekonomiska oberoende och således för att nå jämställdhet och utrota könsrelaterat våld. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utöka sitt politiska stöd för människorättsförsvarare, vårdgivare som arbetar för att främja sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, kvinnors rättigheter och civilsamhällesorganisationer på området sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, som är nyckelaktörer för jämställda samhällen och viktiga leverantörer av tjänster och information avseende sexuell hälsa samt marknaden avseende reproduktiv hälsa.

Hälsa, utbildning, inkludering och fattigdom

25. Europaparlamentet betonar att kvinnors tillgång till sexuell, reproduktiv och annan hälso- och sjukvård är en grundläggande rättighet som måste stödjas och inte på något sätt får urvattnas eller dras tillbaka. Parlamentet påminner om att tjänster avseende sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter är grundläggande hälso- och sjukvårdstjänster som bör vara tillgängliga för alla, inklusive för migrant- och flyktingkvinnor. Parlamentet fördömer handlingar utförda av rörelser mot jämställdhet och feminism i Europa och överallt i världen, som systematiskt går till angrepp mot kvinnors och hbtqi-personers rättigheter, även när det gäller sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att kraftfullt fördöma tillbakagången när det gäller kvinnors rättigheter, sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter samt hbtqi-personer i vissa medlemsstater, och att utnyttja alla sina befogenheter för att stärka åtgärderna mot denna, bland annat genom att stärka stödet till kvinnorättsförsvarare och kvinnorättsorganisationer i EU samt organisationer som arbetar med sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter och hbtqi-personer.

26. Europaparlamentet betonar att medlemsstaterna måste följa en politik som lägger särskild tonvikt vid bättre hälso- och sjukvårdssystem och -tjänster samt förebyggande av sjukdomar, inklusive könsspecifika aspekter, genom att garantera tillgänglig och högkvalitativ hälso- och sjukvård och se till att det finns tillräckliga resurser för att bekämpa de största hälsoproblemen, exempelvis de som uppstått till följd av den pågående pandemin. Parlamentet betonar att ojämlik hälso- och sjukvård ackumuleras för kvinnor med låg utbildning och kvinnor med funktionsnedsättning, och att båda dessa grupper upplever hälsoproblem och har begränsad tillgång till hälso- och sjukvårdstjänster. Parlamentet betonar att tillgången till hälso- och sjukvård har varit begränsad i vissa medlemsstater på grund av isoleringsåtgärderna i samband med covid-19-pandemin, och att konsultationer, behandlingar och diagnoser inte har tillhandahållits. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att stärka hälso- och sjukvårdssystemen, inklusive offentliga tjänster, för att påskynda genomförandet av inställda konsultationer, behandlingar och diagnoser.

27. Europaparlamentet välkomnar den kommande översynen av Barcelonamålen och betonar behovet av att uppnå dessa mål och tillhandahålla förskoleverksamhet och barnomsorg, inklusive offentlig förskoleverksamhet. Parlamentet framhåller behovet av att tillhandahålla omsorgstjänster för förskoleverksamhet och barnomsorg som verkligen är tillgängliga för alla barn och som har en övergripande roll när det gäller att öka kvinnors deltagande på arbetsmarknaden, särskilt mot bakgrund av erfarenheterna av covid-19-pandemin. Parlamentet erkänner behovet av att skapa och bygga ut stödinrättningar för äldre och för personer med funktionsnedsättning, utöver att utveckla inrättningar för långvarig vård och omsorg. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att uppfylla dessa mål, som är avgörande för att främja jämställdheten och en modell med lika försörjnings- och omsorgsansvar.

28. Europaparlamentet betonar att fattigdom och social utestängning förvärras bland vissa grupper av kvinnor såsom ensamstående mödrar, kvinnor över 65 år, kvinnor med funktionsnedsättning samt kvinnor med låg utbildningsnivå och migrantbakgrund. Parlamentet insisterar på vikten av att bekämpa fattigdom och social utestängning och dess mångfasetterade orsaker. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att vidta särskilda åtgärder för att förhindra och bekämpa risken för fattigdom för äldre och pensionerade kvinnor, med tanke på att befolkningen åldras, samt andelen äldre kvinnor i missgynnade eller sårbara situationer. Parlamentet anser det absolut nödvändigt att man tar itu med balansen mellan arbetsliv och privatliv och överbryggar pensionsklyftan mellan kvinnor och män genom att garantera en rättvis pension för alla kvinnor samt tillgång till universella och solidaritetsbaserade sociala trygghetssystem, och genom att bättre genomdriva principen om lika lön för lika arbete för att minska löneskillnaderna mellan könen och förhindra att de ackumuleras i kvinnors karriärer. Parlamentet är extremt oroat över att fattigdomsklyftan mellan kvinnor och män har ökat i 21 medlemsstater sedan 2017[31].

29. Europaparlamentet understryker att det fortfarande finns en missuppfattning om att hemlöshet bland kvinnor är ett relativt litet socialt problem i Europa. Parlamentet pekar på bristen på grundläggande uppgifter om karaktären och omfattningen hos kvinnors hemlöshet, som gör problemet mindre synligt. Parlamentet betonar vikten av att erkänna könsrelaterat våld och traumatiska könsrelaterade upplevelser som en bakomliggande orsak till kvinnors hemlöshet, samt att undersöka bredare samhällsproblem som samverkar med bredare socioekonomiska och strukturella hinder, exempelvis fattigdom, brist på överkomliga bostäder och andra strukturella faktorer. Parlamentet uppmanar med kraft EU och medlemsstaterna att integrera ett jämställdhetsperspektiv i sin politik och sina metoder mot hemlöshet, och att utveckla en särskild strategi för att bekämpa kvinnors hemlöshet och säkerställa att tjänster fungerar korrekt och effektivt så att de kan uppfylla hemlösa kvinnors behov.

30. Europaparlamentet påminner om behovet av att bekämpa samverkande former av diskriminering, särskilt mot marginaliserade grupper, däribland kvinnor med funktionsnedsättning, svarta kvinnor, migrantkvinnor, kvinnor från etniska minoriteter och romska kvinnor, äldre kvinnor, ensamstående mammor, hbtqi-personer och hemlösa kvinnor. Parlamentet betonar vikten av att ta itu med deras behov och farhågor i EU:s politik och initiativ. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta fram särskilda riktlinjer för genomförandet av den samverkande ramen och lägga fram en EU-handlingsplan med särskilda åtgärder för att förbättra den socioekonomiska situationen för kvinnor som möter samverkande former av diskriminering och bekämpa feminiseringen av fattigdom och osäkra anställningar.

Jämställdhet i vardagen

31. Europaparlamentet inser att det är viktigt att säkerställa en bred uppsättning effektiva, lämpliga och riktade åtgärder för att bekämpa diskriminerande attityder och praxis, uppnå lika möjligheter och lika lön för lika arbete samt främja framsteg i fråga om jämställdhet, ägna särskild uppmärksamhet åt effekterna av covid-19-pandemin, främja utbyte av bästa praxis i kampen mot diskriminering och göra det möjligt för kvinnor att utöva sina medborgerliga och politiska rättigheter på lika villkor och fullt ut delta i alla aspekter av vårt samhälle. Parlamentet betonar behovet av att säkerställa tillräckliga investeringar i tjänster av allmänt intresse och offentliga tjänster, särskilt hälso- och sjukvård, utbildning och transport, för att främja kvinnors oberoende, jämlikhet och frigörelse. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta särskilda sociala och jämställdhetsinriktade åtgärder för att bekämpa risken för social utestängning och fattigdom när det gäller tillgång till bostäder, transporter och energi, särskilt för kvinnor i utsatta situationer.

32. Europaparlamentet är djupt oroat över att den europeiska gröna given och relaterade miljö- och klimatinitiativ inte inbegriper ett jämställdhetsperspektiv. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att uppfylla sin skyldighet att införliva jämställdhetsintegrering i all EU-politik, inbegripet EU:s miljö- och klimatpolitik. Parlamentet kräver att denna politik ska baseras på rigorösa jämställdhetsanalyser för att säkerställa att de hanterar bristande jämställdhet och andra former av social utestängning. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en färdplan för att uppfylla åtagandena i den handlingsplan för jämställdhet som man enades om vid den 25:e partskonferensen för FN:s ramkonvention om klimatförändringar (COP25), och att utse en permanent EU-kontaktpunkt för frågor om jämställdhet och klimatförändringar, försedd med tillräckliga budgetresurser, som ska genomföra och övervaka jämställdhetsrelaterade klimatåtgärder i EU och globalt.

33. Europaparlamentet betonar kvinnors betydande bidrag inom områdena sysselsättning, kultur, utbildning, vetenskap och forskning. Parlamentet erkänner den djupgående försämringen av levnadsvillkoren för kvinnor som är anställda inom konst och kultur, kvinnor som driver mikroföretag och små företag samt kvinnor som arbetar på jordbruksföretag och bor i landsbygdssamhällen, till följd av att ekonomisk och kulturell verksamhet har ställts in under covid-19-pandemin.

34. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna med kraft att så snart som möjligt enas om en gemensam ståndpunkt om förslaget till rådets direktiv om genomförande av principen om likabehandling av personer oavsett religion eller övertygelse, funktionsnedsättning, ålder eller sexuell läggning[32], som har varit blockerat sedan det antogs av parlamentet i april 2009.

35. Europaparlamentet upprepar hur viktigt det är med jämställdhetsintegrering för att på ett systematiskt sätt uppnå jämställdhet. Parlamentet välkomnar därför den arbetsgrupp om jämställdhet som kommissionen inrättat. Parlamentet understryker betydelsen av transparens och av att man involverar kvinnorättsorganisationer och organisationer i det civila samhället som kommer från olika bakgrunder.

36. Europaparlamentet anser det viktigt att främja kvinnors deltagande i idrottsaktiviteter och idrottsstrukturer samt deras vidareutveckling. Parlamentet erkänner behovet av att få bukt med ojämlikheterna när det gäller kvinnors tillgång till idrott och erhållande av priser.

37. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och rådet att bilda en formell rådskonstellation för jämställdhet för att ge ministrar och statssekreterare med ansvar för jämställdhetsfrågor ett särskilt diskussionsforum, i syfte att säkerställa att jämställdhetsfrågor diskuteras på högsta politiska nivå och att underlätta jämställdhetsintegreringen i all EU-politik.

38. Europaparlamentet betonar vikten av jämställdhetsbudgetering i syfte att tillämpa principen om jämställdhetsintegrering i alla budgetprocesser.

39. Europaparlamentet betonar att Europeiska revisionsrätten har fastställt att kommissionen ännu inte har levt upp till sitt åtagande om jämställdhetsintegrering i EU-budgeten. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att genomföra revisionsrättens rekommendationer om att stärka den institutionella ramen för att stödja jämställdhetsbudgetering, att utföra jämställdhetsanalyser av behoven och konsekvenserna och uppdatera sina riktlinjer för bättre lagstiftning, att systematiskt samla in, analysera och rapportera befintliga könsuppdelade uppgifter om EU:s finansieringsprogram, att använda könsrelaterade mål och indikatorer för att övervaka framsteg, att utveckla ett system för att spåra medel som anslås och används till stöd för jämställdhet och att årligen redovisa de resultat som uppnåtts när det gäller jämställdhet.

40. Europaparlamentet välkomnar åtagandet om att beakta jämställdhet inom ramen för faciliteten för återhämtning och resiliens, som utgör den största delen av instrumentet NextGenerationEU. Parlamentet beklagar dock djupt att det kommer att bli svårt att övervaka dessa fonders inverkan på jämställdheten och följa upp resultaten till följd av bristen på könsspecifika indikatorer och mål. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att använda könsuppdelade data och indikatorer, särskilt i resultattavlan för återhämtning och resiliens, bedöma jämställdhetskonsekvenserna av de genomförda åtgärderna och resultaten i samband med utvärderingen av medlemsstaternas nationella planer för deras reformer och investeringsagendor, och införa en jämställdhetsbalanserad styrning av faciliteten för återhämtning och resiliens och den europeiska planeringsterminen.

41. Europaparlamentet beklagar att kopplingen mellan EU:s nya jämställdhetsstrategi och den europeiska gröna given är så svag. Parlamentet uppmanar kommissionen att i sina framtida förslag stärka kopplingen mellan klimatförändringspolitik och jämställdhet.

42. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att integrera jämställdhet i allt politiskt beslutsfattande, och att genomföra konsekvensanalyser ur ett jämställdhetsperspektiv när den inför nya strategier för att bidra till att säkerställa mer samstämmiga och evidensbaserade politiska unionsåtgärder för att hantera utmaningar på jämställdhetsområdet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta motsvarande åtgärder på nationell nivå.

°

° °

43. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

MOTIVERING

Kvinnor är fortfarande de som drabbas hårdast av den rådande ojämlikheten i fråga om löneskillnader mellan könen, fattigdom och otrygga anställningar. Samtidigt är deras rättigheter, däribland rätten att leva ett värdigt liv, grundläggande rättigheter som måste upprätthållas av offentliga beslutsfattare.

Trots att utövandet av deras rättigheter och deltagande på lika villkor är en legitim strävan för kvinnor, har detta ännu inte uppnåtts. En stor majoritet av kvinnorna nekas fortfarande erkännande av sin karriär, sina löner och rätten till moderskap utan att drabbas av påföljder eller diskriminerande behandling. Detta är en orättvis och oacceptabel situation. Lagstiftning om jämställdhet är av stor betydelse för att täppa till kryphål, bekämpa diskriminering och ytterligare främja kvinnors rättigheter och utövandet av dem i vardagen.

Det fortsatta missbruket av jämställdhetspolitiken för att underlätta ett ökat utnyttjande är oacceptabelt. Ett exempel på detta har varit att utlovade lösningar för att uppnå balans mellan arbetsliv och privatliv i själva verket har syftat till att införa ändringar i arbetsrätten.

Ojämlikhet mellan könen på och utanför arbetsplatsen kan inte skiljas från den nyliberala offentliga politik som införts av EU och som leder till ökad arbetslöshet, avreglering av arbetsmarknaden och av arbetstider, alltfler otrygga anställningar och låga löner, vilket framför allt drabbar kvinnor. Förutom detta finns det många olika former av ojämlikhet och diskriminering som kvinnor utsätts för till följd av nedskärningar i de offentliga tjänsterna, särskilt när det gäller hälso- och sjukvård, utbildning och sociala förmåner.

Jämställdhetspolitiken måste utformas av medlemsstaternas regeringar och föreslå lösningar som respekterar kvinnors rättigheter. Sysselsättningspolitiken måste omfatta särskilda åtgärder för att undanröja diskriminering när det gäller tillgång till sysselsättning och främja sysselsättning med rättigheter, kollektiva förhandlingar, en allmän ökning av löner och pensioner samt en bättre levnadsstandard. Förnyade ansträngningar måste göras för att öka medvetenheten och förbättra tillsynen på arbetsplatsen i syfte att säkerställa bättre arbetsvillkor för kvinnor när det gäller arbetstid. I detta avseende måste vederbörlig hänsyn tas till moderskaps- och faderskapsrättigheter och behovet av balans mellan arbete och privatliv. Mamma- och föräldraledighet med full lön måste göras mer allmänt tillgänglig och åtgärder måste vidtas som svar på alla försök att ifrågasätta dessa rättigheter.


INFORMATION OM ANTAGANDET I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Antagande

28.10.2021

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

26

2

4

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Isabella Adinolfi, Simona Baldassarre, Robert Biedroń, Vilija Blinkevičiūtė, Annika Bruna, Margarita de la Pisa Carrión, Rosa Estaràs Ferragut, Frances Fitzgerald, Heléne Fritzon, Lina Gálvez Muñoz, Alice Kuhnke, Elżbieta Katarzyna Łukacijewska, Karen Melchior, Andżelika Anna Możdżanowska, Maria Noichl, Sandra Pereira, Pina Picierno, Sirpa Pietikäinen, Samira Rafaela, Evelyn Regner, Diana Riba i Giner, Eugenia Rodríguez Palop, María Soraya Rodríguez Ramos, Sylwia Spurek, Jessica Stegrud, Ernest Urtasun, Hilde Vautmans, Elissavet Vozemberg-Vrionidi, Chrysoula Zacharopoulou, Marco Zullo

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Lena Düpont, Aušra Maldeikienė, Predrag Fred Matić

 


 

SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

26

+

PPE

Isabella Adinolfi, Lena Düpont, Frances Fitzgerald, Aušra Maldeikienė, Sirpa Pietikäinen, Elissavet Vozemberg‑Vrionidi, Elżbieta Katarzyna Łukacijewska

Renew

Karen Melchior, Samira Rafaela, María Soraya Rodríguez Ramos, Hilde Vautmans, Chrysoula Zacharopoulou, Marco Zullo

S&D

Robert Biedroń, Vilija Blinkevičiūtė, Heléne Fritzon, Lina Gálvez Muñoz, Predrag Fred Matić, Pina Picierno, Evelyn Regner

The Left

Sandra Pereira, Eugenia Rodríguez Palop

Verts/ALE

Alice Kuhnke, Diana Riba i Giner, Sylwia Spurek, Ernest Urtasun

 

2

-

ECR

Margarita de la Pisa Carrión

ID

Annika Bruna

 

4

0

ECR

Andżelika Anna Możdżanowska, Jessica Stegrud

ID

Simona Baldassarre

PPE

Rosa Estaràs Ferragut

 

Teckenförklaring:

+ : Ja-röster

- : Nej-röster

0 : Nedlagda röster

 

 

Senaste uppdatering: 18 november 2021
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy