Betänkande - A9-0321/2021Betänkande
A9-0321/2021

BETÄNKANDE om genomförandet av direktivet om byggnaders energiprestanda

15.11.2021 - (2021/2077(INI))

Utskottet för industrifrågor, forskning och energi
Föredragande: Seán Kelly


Förfarande : 2021/2077(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :  
A9-0321/2021
Ingivna texter :
A9-0321/2021
Antagna texter :

MOTIVERING – BAKGRUND OCH SLUTSATSER

Allmän bakgrund

 

Byggnader är oumbärliga för uppnåendet av EU:s mål i fråga om koldioxidneutralitet, energieffektivitet och förnybar energi. Det verkar omöjligt att vi skulle kunna uppnå våra klimatmål utan att göra de utrymmen där vi bor och arbetar fossilbränslefria. Dessa utrymmen svarar i själva verket för 36 % av EU:s växthusgasutsläpp och 40 % av EU:s energiförbrukning. Likväl är 75 % av byggnaderna i dagens Europa inte energieffektiva, eftersom många av de byggnader som används i dag uppfördes innan de nuvarande kraven hade införts.

 

Unionen ställde nyligen upp sitt mål om att nettoutsläppen skulle minska med 55 % fram till 2030 och bättre energiprestanda i byggnader måste därför ge ett stort bidrag till att detta mål ska uppnås. I själva verket bör EU minska växthusgasutsläppen från sina byggnader med 60 %, deras slutförbrukning av energi med 14 % och deras energiförbrukning för uppvärmning och nedkylning med 18 %.

Energieffektivitetsrenoveringar blir också på många sätt till fördel för miljö, samhälle och ekonomi, i och med att de leder till energibesparingar, mindre utsläpp, sänkta energiräkningar för hushållen och dessutom skapar sysselsättning och förbättrar Europas konkurrenskraft och ekonomiska motståndskraft.

 

De senaste energikraven gäller visserligen bara för nybyggen, men vi får inte glömma att energieffektiviteten också måste förbättras i de byggnader som redan finns, i och med att omkring 85-95 % av dagens byggnader uppskattas komma att vara i bruk ännu 2050. För att en strategi ska framstå som övertygande måste den således gripa sig an både det befintliga byggnadsbeståndet och nybyggena.

 

Renoveringstakten för byggnader är i dag emellertid låg och ligger på cirka 1 % per år, och renoveringsprogrammet omfattar inte alltid energiaspekter. Det brukar inrikta sig på energiförbrukningen för att minska spillet vid försörjningen och kommer att förbättra byggnaders installationssystem. Installation av förnybar energi är däremot mindre vanligt, och ännu ovanligare är det med åtgärder inriktade på den strukturella energiprestandan. Då inställer sig frågan om huruvida de nuvarande strategier som ska säkerställa en ökad renoveringstakt också inriktar sig på problem i relation till energiprestandan.

 

Dessutom hindras byggnadsrenoveringarna av att de största potentiella vinsterna finns inom bostadssektorn[1], där hyresvärdarna är mera utspridda än i andra fastighetssektorer.

 

Rättslig ram

 

Dessa synpunkter har motiverat ingripanden på unionsnivå för harmonisering och fastställande av minimiförväntningar för förbättrad energiprestanda i byggnader.

 

Direktiv 2010/31/EU (”direktivet om byggnaders energiprestanda” eller ”energiprestandadirektivet”) är EU:s huvudsakliga rättsakt på området. Där fastställs ett allsidigt och helhetsbetonat tillvägagångssätt för effektivare energianvändning i både nya och befintliga byggnader, både i bostadshus och kommersiella fastigheter. Direktivets bestämmelser omfattar energibehoven för värmeisolering, uppvärmning av utrymmen och varmvattenproduktion, kylning, ventilation och belysning.

 

Direktivet har två kompletterande mål, nämligen att skynda på renoveringen av befintliga byggnader fram till 2050 och att stödja en modernisering av alla byggnader med smart teknik och en tydligare koppling till ren rörlighet. Direktivet syftar också till att skapa stabila villkor för investeringsbeslut och att göra det möjligt för konsumenter och företag att fatta mera välgrundade beslut i energi- och penningbesparande syfte.

 

Direktivet ålägger medlemsstaterna att anta långsiktiga renoveringsstrategier och fastställa minimikrav avseende energiprestanda för nybyggen och för befintliga byggnader som genomgår större renovering. Med andra ord sporrar det till en enhetlig och ambitiös syn på långsiktiga renoveringar av byggnader. Däremot föreskriver det inte hur fort detta arbete ska gå och vilken metod som ska användas, utan detta överlåts åt medlemsstaterna.

 

Direktivet kompletterades genom direktiv 2012/27/EU (”energieffektivitetsdirektivet”), som innehöll bestämmelser om byggnadsrenoveringar och långsiktiga strategier för mobilisering av investeringar i renoveringen av nationella byggnadsbestånd.

 

Den senaste översynen av energiprestandadirektivet gjordes 2018. Energiprestandadirektivet och energieffektivitetsdirektivet har ändrats genom direktiv (EU) 2018/844, som trädde i kraft den 9 juli 2018 och skulle ha införlivats senast den 10 april 2020. Observeras bör att detta betänkande om genomförandet fokuserar på de senaste ändringarna av energiprestandadirektivet, vilka infördes vid det tillfället. Bland dem märks framför allt kraven om att medlemsstaterna ska lägga fram en uppgraderad version av sina långsiktiga renoveringsstrategier. Genomförandet av de delar av energiprestandadirektivet som inte påverkades av den senaste översynen tas här inte upp till behandling.

 

Enligt artikel 4 i energieffektivitetsdirektivet ålåg det redan medlemsstaterna att framlägga långsiktiga renoveringsstrategier för att möjliggöra genomförandet av sina insatser i praktiken genom strategisk planering, effektiv politik och ekonomiskt stöd. Kraftfulla långsiktiga renoveringsstrategier har förväntats påskynda den kostnadseffektiva renoveringen av befintliga byggnader och säkerställa en ökning av totalrenoveringarna. En strategi är inget självändamål utan en utgångspunkt för mer kraftfulla åtgärder. De långsiktiga renoveringsstrategierna ingår också i de nationella energi- och klimatplanerna. Medlemsstaterna måste visserligen anta långsiktiga renoveringsstrategier, men de har ingen rättslig skyldighet att genomföra dem, och kommissionen kan därför bara bedöma dem, men inte kontrollera deras effektivitet.

 

De långsiktiga renoveringsstrategierna upprepades under 2014 och 2017. Skyldigheten för medlemsstaterna att upprätta en långsiktig renoveringsstrategi för sina nationella byggnadsbestånd överfördes år 2018 till energiprestandadirektivet från energieffektivitetsdirektivet. I och med artikel 1 i direktiv (EU) 2018/844 infördes ju i energiprestandadirektivet en ny artikel (artikel 2a) som handlade om långsiktiga renoveringsstrategier och upphävande av artikel 4 i energieffektivitetsdirektivet.

 

Den senaste utvecklingen

 

Kommissionen utfärdade därefter, under 2019, två rekommendationer, den ena om byggnadsrenovering[2] och den andra om modernisering av byggnader[3]. Rekommendationerna grundade sig på översynen 2018 av energiprestandadirektivet och var avsedda att underlätta medlemsstaternas införlivande och genomförande av det direktivet.

 Sedan dess har kommissionen arbetat med sin kommande översyn av energiprestandadirektivet med stöd av ”55 %-paketet”. Ändringar av energiprestandadirektivet aviserades i oktober 2020 i kommissionens meddelande om strategin för renoveringsvågen[4]. I februari 2021 offentliggjorde kommissionen en inledande konsekvensbedömning[5] som en del av detta arbetsflöde. Avsikten med detta är att ett lagstiftningsförslag om en översyn av energiprestandadirektivet ska läggas fram den 15 december 2021.

 

Komponenter i den senaste översynen av energiprestandadirektivet

 

Eftersom det här betänkandet om genomförande inskränker sig till att handla om de senaste ändringarna som införts i energiprestandadirektivet är det skäl att erinra sig vad dessa ändringar går ut på och vad de hade för syfte vid den tidpunkt då de antogs.

 Långsiktiga renoveringsstrategier (artikel 2a.1)

Mot bakgrund av bristfälligheterna i strategierna från 2014 och 2017 och det alltmer akuta behovet av åtgärder mot klimatförändringarna skärptes kraven på renoveringsstrategier vid översynen 2018 av energiprestandadirektivet. Framför allt utökades strategiernas tillämpningsområde. Liksom fallet var med de tidigare strategierna gäller de nuvarande långsiktiga renoveringsstrategierna för det nationella beståndet av offentliga och privata byggnader, både bostadshus och andra byggnader. I det ändrade energiprestandadirektivet införs dock nya och utökade skyldigheter och där identifieras också nya områden för politik och åtgärder som ska ingå i dessa strategier.

 

Medlemsstaternas långsiktiga renoveringsstrategier måste nu omfatta befintliga komponenter (se artikel 4 i energieffektivitetsdirektivet) och nya komponenter (se artikel 2a i energiprestandadirektivet). En avgörande förändring bestod av skyldigheten att i de långsiktiga renoveringsstrategierna dels ange hur man skulle stödja renoveringen av det nationella byggnadsbeståndet så att det senast 2050 får hög energieffektivitet och blir fossilbränslefritt, dels underlätta en kostnadseffektiv omvandling av befintliga byggnader till nära-nollenergibyggnader.

Medlemsstaterna uppmuntras numera dessutom att noga överväga de nya komponenter som ingår i deras strategier (t.ex. milstolpar, indikatorer, långsiktiga visioner, tröskelpunkter, byggnader som har sämst energiprestanda, energifattigdom och smart teknik) för att säkerställa att strategierna och åtgärderna i fråga är så effektiva som möjligt.

Kommissionen har inrättat en webbsida för långsiktiga renoveringsstrategier[6] och i mars 2021 offentliggjort ett arbetsdokument från sina avdelningar för att lägga fram sin preliminära bedömning av 13 långsiktiga renoveringsstrategier[7].

 Färdplan (artikel 2a.2)

En färdplan måste nu finnas med i de långsiktiga renoveringsstrategierna. Den ska innefatta ”åtgärder och nationellt fastställda mätbara framstegsindikatorer [...] mot bakgrund av det långsiktiga 2050-målet att minska växthusgasutsläppen i unionen med 80–95 % jämfört med 1990 års nivåer”.

 Skyldighet att underlätta tillgången till mekanismer för att stödja mobiliseringen av investeringar – (artikel 2a.3)

I direktivet om byggnaders energiprestanda i dess senaste form införs en skyldighet för medlemsstaterna om att underlätta tillgången till finansieringsmekanismer för att stödja mobiliseringen av investeringar för förverkligande av renoveringarna i enlighet med den nationella strategin. Detta bygger på artikel 20 i energieffektivitetsdirektivet med dess krav på att medlemsstaterna ska underlätta inrättandet av finansieringsmekanismer, eller använda befintliga sådana, för åtgärder för att förbättra energieffektiviteten. Något sådant föreskrevs emellertid inte i artikel 4 i energieffektivitetsdirektivet. För att driva på sina långsiktiga renoveringsstrategier kommer medlemsstaterna därför att behöva ordna med tillgång till en rad finansieringsmekanismer för att stödja mobiliseringen av investeringar.

 Offentligt samråd och övervakning (artikel 2a.5)

”Varje medlemsstat ska [...] genomföra ett offentligt samråd” vid utarbetandet av sin långsiktiga renoveringsstrategi. Detta är något nytt som inte fanns med i artikel 4 i energieffektivitetsdirektivet. Samråd ska föras om den långsiktiga renoveringsstrategin i dess helhet. Eftersom politiken kan bli bättre om den blir föremål för offentliga samråd blir sådana samråd obligatoriska i energiprestandadirektivet, men varje medlemsstat får fritt bestämma hur samrådet ska utformas och vilken metod som ska användas för det. Medlemsstaterna kan också överväga att inrätta en plattform för berörda parter.

 Byggnaders installationssystem (artikel 8)

Vid översynen utvidgades avsevärt skyldigheten att, vid renovering eller uppförande av byggnader, installera utrustning som bidrar till elektromobiliteten och indikatorer för smart beredskap. Några sådana bestämmelser fanns inte i versionen av energieffektivitetsdirektivet från 2010. De motiveras av att det behövs allt fler parkeringsplatser, elkablar och laddningsstationer för elfordon i både nya och renoverade byggnader och till följd av att det utvecklas nya verktyg som kan bidra till energibesparingar, såsom självreglerande anordningar för separat reglering i varje rum och ersättning av fysiska inspektioner med fastighetsautomation och elektronisk övervakning av byggnaders installationssystem.

 Ekonomiska åtgärder (artikel 10.6)

I sin tidigare version innehöll energiprestandadirektivet endast krav på att medlemsstaterna ska ”beakta energiprestandans kostnadsoptimala nivåer när incitament ges för konstruktion eller större renovering av byggnader”. Vid översynen av direktivet under 2018 föreskrevs det att medlemsstaterna ska ”koppla sina ekonomiska åtgärder för förbättrad energieffektivitet i samband med renovering av byggnader till de energibesparingar som eftersträvas eller uppnås”, men att de får göra det på olika sätt och får handlingsfrihet med genomförandet av detta, utgående från nationella eller regionala omständigheter.

 Databaser för energicertifikat (artikel 10.6a)

Energicertifikaten är viktiga instrument som bör bidra till att öka byggnaders energiprestanda, samt för erkännandet av vilket tillstånd en byggnad befinner sig i och för information om detta till ägare och hyresgäster. I artikel 20.2 i energiprestandadirektivet hade medlemsstaterna redan ålagts att ge ägarna av eller hyresgästerna i byggnader information om energicertifikat och inspektionsrapporter, om deras syfte och mål, samt om kostnadseffektiva sätt att förbättra byggnadens energiprestanda och, vid behov, om tillgängliga finansiella instrument för detta ändamål. Det oaktat tilläggs det i artikel 10.6a i energiprestandadirektivet att databaserna för energicertifikat måste möjliggöra insamling av uppgifter om energianvändningen (mätt eller beräknat värde) för de byggnader som omfattas. Medlemsstaterna behöver inte upprätta en databas eller ett register. Om en sådan databas finns eller införs måste medlemsstaterna uppfylla denna nya bestämmelse.

Energicertifikaten har i jämförelsevis ringa grad slagit igenom på olika håll i EU, i och med att de införts endast i tre medlemsstater, och andelen bostäder som omfattas av dem överskrider 15 % av det nationella byggnadsbeståndet[8].

 Sammanställda anonymiserade data Artikel 10.6b

Här föreskrivs det att ”[å]tminstone sammanställda anonymiserade data som uppfyller unionens krav och nationella krav på dataskydd ska göras tillgängliga på begäran för statistik- och forskningsändamål och för fastighetsägaren”. Medlemsstaterna behöver inte ändra på redan befintliga databaser, men måste se till att lagstiftningsramen gör det möjligt att tillgängliggöra dessa data.

 Inspektioner av uppvärmnings och luftkonditioneringssystem (artiklarna 14 och 15)

För att säkerställa prestandan hos installationssystem för uppvärmning, luftkonditionering och ventilation, både direkt efter installation och senare, bör system för inspektioner tas fram så att effekten av installationssystemen maximeras. Genom artiklarna 14 och 15 i energiprestandadirektivet blir flera installationssystem i byggnader föremål för obligatoriska inspektioner eller alternativa åtgärder. I dessa artiklar fastställs även alternativ till inspektioner baserade på fastighetsautomation och fastighetsstyrning eller elektronisk övervakning, och föreskrivs också nya krav på installation av fastighetsautomation och fastighetsstyrning i vissa byggnader som inte är avsedda för bostäder. Fastighetsautomation och elektronisk övervakning av installationssystem i byggnader har visat sig vara en effektiv ersättare till inspektioner. Genomförandet av kraven i artiklarna 14.4 och 15.4 i energiprestandadirektivet säkerställer att system för fastighetsautomation och fastighetsstyrning installeras i byggnader som inte är avsedda för bostäder och vars system för uppvärmning eller luftkonditionering har en nominell effekt över ett visst tröskelvärde, om detta är tekniskt och ekonomiskt genomförbart.

 

 Information till ägare av eller hyresgäster till byggnader (artikel 20)

Artikel 20 ändrades för att klargöra medlemsstaternas skyldighet att informera hyresgästerna eller ägarna. Förteckningen omfattar nu en skyldighet att tillhandahålla information om hur värmepannor för fossila bränslen kan ersättas med hållbarare alternativ. I artikel 20.2 krävs det ytterligare att medlemsstaterna ska ”tillhandahålla denna information med hjälp av åtkomliga och transparenta rådgivningsverktyg, såsom rådgivning om renovering och gemensamma kontaktpunkter”.

 

Allmän bedömning av långsiktiga renoveringsstrategier

 

 Enligt kommissionens preliminära bedömning finns det nu ett utbrett stöd för lättare tillgång till finansiering, tekniskt stöd, främjande av rådgivningsverktyg såsom gemensamma kontaktpunkter, åtgärder mot energifattigdomen och bättre information.

 De långsiktiga renoveringsstrategier som hittills inlämnats är dock olika fullständiga, dels i fråga om de komponenter som krävs i energiprestandadirektivet, dels i fråga om renoveringsmålens ambitionsnivå vad gäller syften och budgetanslag.

 Vad fullständigheten beträffar och ur formell synvinkel betraktat har de långsiktiga renoveringsstrategierna i allmänhet följt kraven i energiprestandadirektivet, i och med att de tillhandahåller information om de olika kategorier som krävs enligt artikel 2a.

 Vad strategiernas ambitionsnivå beträffar har medlemsstaterna gått in för olika indikativa milstolpar för 2030, 2040 och 2050 och olika politiska åtgärder och budgetanslag.

 I strategierna ingår ett mål om att växthusgasutsläppen ska minskas med 90 % eller ännu mer, vilket motsvarar de rättsliga kraven i artikel 2a i energiprestandadirektivet, med dess krav på att medlemsstaterna ska fastställa ett långsiktigt 2050-mål om att minska växthusgasutsläppen i unionen med 80–95 % jämfört med 1990 års nivåer.

 Vad metoden för uppnående av målen beträffar verkar flertalet strategier satsa mer på att utfasa fossila bränslen ur energiförsörjningssystemen och minska växthusgasutsläppen, snarare än på att aktivt förbättra byggnaders energiprestanda och på det sättet minska den totala energiförbrukningen inom byggnadssektorn.

 Strategierna uppvisar också olika detaljeringsgrad. Gemensamma forskningscentrumet arbetar för närvarande med en ingående kontroll av fullständigheten. Denna kommer att offentliggöras som ett komplement till kommissionens strategi, efter att alla strategier har inlämnats.

 Dessutom kommer det in olika slags data från olika medlemsstater, så att det blir svårt att exakt jämföra vilken effekt de olika nationella åtgärderna får. Framför allt ger inte alla långsiktiga renoveringsstrategier data om minskning av växthusgasutsläppen och därför blir det svårt att bedöma strategiernas ambition att begränsa effekten av klimatförändringarna. Renoveringskostnaderna skiljer sig också märkbart åt bland de olika medlemsstaterna och det är inte alltid lätt att motivera sådana skillnader.

 När det gäller den övergripande konsekvensen mellan åtaganden och budgetanslag är strategierna inte heller tillräckligt detaljerade för hela perioden fram till 2050 för att man ska kunna utvärdera om politiken och de ekonomiska arrangemangen till stöd för strategierna är tillräckliga för att målen för dem ska kunna uppnås.

 Många medlemsstater lämnade in sina långsiktiga renoveringsstrategier i ett sent skede, vilket delvis får sin förklaring genom covid-19-krisen, och genom att de också måste sammanställa nationella planer med stöd av faciliteten för återhämtning och resiliens, varvid ett kraftfullt inslag av byggnadsrenoveringar ingick i dessa planer. Den 21 juni 2021 hade två medlemsstater ännu inte lämnat in sina långsiktiga renoveringsstrategier (Polen och Malta).

 Att dessa strategier inlämnas tidigt antyder påtagligt att vissa medlemsstater vill gå snabbt fram med att genomföra sina renoveringsstrategier, oavsett det globala läget

 Av dessa iakttagelser verkar framgå, inte bara vilka omständigheter som varit rådande under de senaste månaderna, utan också att det sedan 2014 blivit en djupt inrotad trend att lämna in strategierna sent och att strategierna då varit ofullständiga eller inte följt gällande bestämmelser. Vissa medlemsstater tycks uppleva inlämnandet av långsiktiga renoveringsstrategier mera som en skyldighet än som ett faktiskt strategiskt verktyg på nationell nivå för uppnående av den ekonomiska och sociala nytta som fossilbränslefria och hälsosamma byggnader med hög energieffektivitet kan föra med sig. Ändå är det här arbetet mycket viktigare nu än tidigare, eftersom kommissionen bör kunna använda de långsiktiga renoveringsstrategierna för att avgöra om den nationella politiken kan leda till att EU:s mål överlag uppnås, och således också vad som behöver finnas med i den nya unionslagstiftningen.

 Eftersom medlemsstaterna fick så lång tid på sig att lämna in de långsiktiga renoveringsstrategierna, alltså hela året 2020, och alla ännu inte lämnat in dem (se ovan) har det blivit åtskilligt svårare att jämföra olika medlemsstaters planer. I strategier som inlämnades sent gick det ju också att ta med covid-19-krisen och EU:s senaste politiska initiativ, såsom renoveringsvågen.

 Till detta kommer ännu att målen för de långsiktiga renoveringsstrategierna (beskrivna i artikel 2a i energiprestandadirektivet) i dagens läge inte stämmer överens med EU:s förstärkta klimatmål för 2030 eller med målet om klimatneutralitet 2050. Därför finns det risk för att den politik och de åtgärder som planeras med stöd av de långsiktiga renoveringsstrategierna knappast kommer att i någon högre grad påskynda renoveringarna eller göra dem mera omfattande, på det sätt som krävs (detta skulle innebära en fördubbling av dagens renoveringstakt sedan renoveringsstrategin, som offentliggjordes i oktober 2020 och ett mål om att de årliga renoveringstakterna i EU under nästa årtionde borde öka med 2 % i stället för bara 1 %, samt att totalrenoveringar borde stimuleras).

 Kommissionen bör noga övervaka om de långsiktiga renoveringsstrategiernas mål avpassats efter renoveringsvågen och de nya målen. Kommissionen bör bedöma alla medlemsstaters långsiktiga renoveringsstrategier, inte bara för att se efter om de följer artikel 2a i energiprestandadirektivet, utan också för att anpassa dem efter målet om klimatneutralitet senast 2050.(vilket innebär ett högre ställt mål för utfasningen av fossila bränslen och en starkare betoning av att byggnadssektorns energiefterfrågan måste minska) och vägleda medlemsstaterna i enlighet med detta inför deras nästa uppdatering av de långsiktiga renoveringsstrategierna, vilken ska göras senast 2024.

 


FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om genomförandet av direktivet om byggnaders energiprestanda

(2021/2077(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

 med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 194,

 med beaktande av sin resolution av den 17 september 2020 om maximering av energieffektivitetspotentialen hos EU:s byggnadsbestånd[9],

 med beaktande av sin resolution av den 21 januari 2021 om tillgången till anständig och rimligt prissatt bostad för alla[10],

 med beaktande av sin resolution av den 19 maj 2021 om en europeisk strategi för integrering av energisystem[11],

 med beaktande av sin resolution av den 19 maj 2021 om en europeisk vätgasstrategi[12],

 med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/31/EU av den 19 maj 2010 om byggnaders energiprestanda[13] (energiprestandadirektivet),

 med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/27/EU av den 25 oktober 2012 om energieffektivitet, om ändring av direktiven 2009/125/EG och 2010/30/EU och om upphävande av direktiven 2004/8/EG och 2006/32/EG[14] (energieffektivitetsdirektivet),

 med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/94/EU av den 22 oktober 2014 om utbyggnad av infrastrukturen för alternativa bränslen[15], och den planerade översynen av det direktivet,

 med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/631 av den 17 april 2019 om fastställande av normer för koldioxidutsläpp för nya personbilar och för nya lätta nyttofordon[16] och kommissionens förslag av den 14 juli 2021 om ändring av förordning (EU) 2019/631 vad gäller skärpning av normerna för koldioxidutsläpp från nya personbilar och nya lätta nyttofordon i linje med unionens höjda klimatambitioner (COM(2021)0556),

 med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 av den 30 juni 2021 om inrättande av en ram för att uppnå klimatneutralitet och om ändring av förordningarna (EG) nr 401/2009 och (EU) 2018/1999 (europeisk klimatlag)[17],

 med beaktande av kommissionens rekommendation (EU) 2019/786 av den 8 maj 2019 om byggnadsrenovering[18],

 med beaktande av kommissionens rekommendation (EU) 2019/1019 av den 7 juni 2019 om modernisering av byggnader[19],

 med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 december 2019 Den europeiska gröna given (COM(2019)0640) och av sin resolution av den 15 januari 2020 om detta[20],

 med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 mars 2020 En ny handlingsplan för den cirkulära ekonomin – För ett renare och mer konkurrenskraftigt Europa (COM(2020)0098),

 med beaktande av kommissionens meddelande av den 14 oktober 2020 En renoveringsvåg för Europa – miljöanpassa våra byggnader, skapa jobb och förbättra liv (COM(2020)0662),

 med beaktande av kommissionens meddelande av den 9 december 2020 Strategi för hållbar och smart mobilitet – att sätta EU-transporterna på rätt spår för framtiden (COM(2020)0789),

 med beaktande av kommissionens meddelande av den 6 juli 2021 Strategi för att finansiera omställningen till en hållbar ekonomi (COM(2021)0390),

 med beaktande av arbetsdokumentet av den 31 mars 2021 från kommissionens avdelningar Preliminary analysis of the long-term renovation strategies of 13 Member States (SWD(2021)0069),

 med beaktande av ”55 %-paketet” som nyligen offentliggjorts,

 med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen och artikel 1.1 e i samt bilaga 3 till talmanskonferensens beslut av den 12 december 2002 om förfarandet för beviljande av tillstånd att utarbeta initiativbetänkanden,

 med beaktande av yttrandet från utskottet för transport och turism,

 med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A9-0321/2021), och av följande skäl:

A. Byggnader svarar för 36 % av de sammanlagda växthusgasutsläppen och sektorn för byggnadsrenoveringar är ett av nyckelområdena för att växthusgasutsläppen ska kunna minskas och för att EU ska kunna uppnå sina mål i fråga om klimatneutralitet och energieffektivitet, jämte målen för den europeiska gröna given.

B. Totalrenoveringar och etappvis utförda totalrenoveringar av de 210 miljoner byggnader som finns i dagens läge kommer att bli utslagsgivande för varje övertygande strategi, eftersom dessa byggnader är de minst energieffektiva, och uppemot 110 miljoner byggnader kan tänkas behöva renovering[21].

C. År 2019 kunde 6 % av hushållen i EU inte betala sina hushållsräkningar. Energieffektiva byggnader kan bli bra för kampen mot energifattigdom.

D. Renoveringstakten för byggnader är i dag mycket låg och ligger på cirka 1 % per år, medan den årliga takten för totalrenoveringar uppgår till 0,2 %. Renoveringsprogrammen omfattar inte alltid förbättrad energieffektivitet och ökad användning av förnybar energi.

E. I enlighet med definitionen i artikel 2.18 i den europeiska klimatlagen är ”energieffektivitet först” en vägledande princip i EU:s energipolitik för att efterfrågan på och utbudet av energi ska bli effektivare, särskilt med hjälp av kostnadseffektiva energibesparingar i slutanvändningsledet, initiativ om efterfrågeflexibilitet och effektivare omvandling, överföring och distribution av energi.

F. I EU:s hushåll står enligt kommissionens bedömning enbart värme och varmvatten för 79 % av den totala slutliga energianvändningen (192,5 Mtoe)[22].

G. Den senaste översynen av energiprestandadirektivet utfördes 2018 genom direktiv (EU) 2018/44[23] och syftade till att påskynda renoveringen av befintliga byggnader fram till 2050, att stödja moderniseringen av alla byggnader med hjälp av smart teknik och en tydligare koppling till ren rörlighet, samt att skapa stabila villkor för investeringsbeslut och göra det möjligt för konsumenter och företag att göra mera välgrundade val för att spara energi och pengar.

H. Sedan den senaste översynen av energiprestandadirektivet har EU antagit målet om att bli klimatneutralt allra senast 2050.

I. I energiprestandadirektivet åläggs medlemsstaterna att anta långsiktiga renoveringsstrategier men däremot inte att faktiskt genomföra renoveringar, och inte heller ges där anvisningar om hur detta bör göras eller erbjuds det några tydliga sätt att kontrollera strategierna utgående från deras resultat

J. De långsiktiga renoveringsstrategierna bör ge lämpligt stöd till sociala bostäders energiprestanda.

K. De åtgärder för system för fastighetsautomation och fastighetsstyrning som finns med i det reviderade energiprestandadirektivet är ännu inte helt införlivade i medlemsstaterna. Genomförandet skulle öka säkerheten för investerare och yrkespersoner.

L. Enligt energieffektivitetsdirektivet måste medlemsstaterna utföra heltäckande bedömningar av effektiv och förnybar värme och kyla, för att utröna potentialen för värme- och kyllösningar i byggnadssektorn och kunna föreslå politiska strategier för att förverkliga potentialen för effektivitet och förnybara bränslen.

M. Initiativet om ett nytt europeiskt Bauhaus syftar dels till att få bort gränsen mellan design och funktion, dels till hållbart boende, smart resursanvändning och innovativa lösningar med plats för alla.

N. Tillräckliga medel och finansiering är nyckeln till att få i gång renoveringsvågen. Renovering är ett flaggskeppsområde för investeringar och reformer med stöd av faciliteten för återhämtning och resiliens.

O. Elfordon är viktiga dels för EU:s övergång till ren energi på grundval av energieffektivitetsåtgärder, förnybar energi, alternativa bränslen och innovativa lösningar för hanteringen av energiflexibilitet, dels för uppnåendet av målet om klimatneutralitet allra senast 2050.

P. Energiprestandadirektivet kompletterar direktiv 2014/94/EU om utbyggnad av infrastrukturen för alternativa bränslen genom att lägga en rättslig grund för utbyggnaden av laddningsstationer i bostadshus och andra byggnader. Energiprestandadirektivet är viktigt för att EU ska kunna stödja smart privatägd laddning, i och med att laddningen huvudsakligen torde komma att äga rum i privata och offentligt tillgängliga byggnader av annat slag än bostadshus.

Q. Privata fordonsladdare har ofta annorlunda tillämpningar och tekniska krav än vad de offentliga laddningsstationerna har, eftersom kraftförsörjningen till dem är mindre och de används för längre laddningsperioder, samtidigt som de i hög grad förblir den mest förmånligt prissatta laddningsmetoden.

R. Energiprestandadirektivet borde föreskriva obligatorisk förinstallerad kabeldragning av lämpligt slag för laddning av elfordon, för att på så sätt återspegla kraven på att det ska installeras ett visst minimiantal laddningsstationer på byggnadernas parkeringsområden. Från och med 2025 måste medlemsstaterna, utgående från rådande nationella, regionala och lokala förhållanden, fastställa ett obligatoriskt minsta antal laddningsstationer i alla byggnader av annat slag än bostadshus, både privata och offentliga, där det finns fler än 20 parkeringsplatser.

Observationer

1. Europaparlamentet framhåller att man kommer att nödgas skärpa bestämmelserna i artikel 2a i energiprestandadirektivet och att effektivt genomföra dem, för att det ska säkerställas att byggsektorn framgångsrikt bidrar till att växthusgasutsläppen minskar med minst 55 % fram till 2030 och att EU uppnår sitt mål om att bli klimatneutralt allra senast 2050. Parlamentet anser att man också kommer att nödgas anpassa energiprestandadirektivets huvudsakliga mål, delmål och indikatorer utgående från detta, eftersom de långsiktiga renoveringsstrategierna i dagens läge inte håller den nivå de borde hålla för att energiprestandadirektivets mål ska kunna uppnås.

2. Europaparlamentet betonar att energiprestandadirektivet, tillsammans med ingående långsiktiga renoveringsstrategier, bör bli en drivkraft för att nya innovativa politiska åtgärder leder till att renoveringen av byggnadsbeståndet i EU börjar omfatta fler renoveringsobjekt, går fortare, blir mera genomgripande och får bättre kvalitet, såsom det föreslogs i renoveringsvågen.

3. Europaparlamentet beklagar att vissa medlemsstater dröjt med att lämna in sina långsiktiga renoveringsstrategier, och att en medlemsstat än så länge inte alls lämnat in någon sådan strategi. Parlamentet påpekar att detta gjort det svårt att jämföra medlemsstaternas planer. Parlamentet framhåller det positiva i att man i planer som inlämnats i ett sent skede kunnat få med kopplingar till nationella återhämtningsplaner som antagits som ett resultat av covid-19-krisen och till EU:s senaste initiativ inom politiken, såsom den europeiska gröna given och renoveringsvågen. Parlamentet påpekar dock att detta skapat skillnader jämfört med de medlemsstater som lämnat in sina långsiktiga renoveringsstrategier tidigare än planerna för återhämtning efter pandemin.

4. Europaparlamentet påminner om vikten av att det via NextGenerationEU anslås tillräckliga ekonomiska resurser till byggnadsrenovering och byggnaders energiprestanda och energieffektivitet. Parlamentet anser att en koppling av byggnadsrenoveringar till återhämtningsmedel erbjuder en ekonomisk möjlighet och ett sätt för medlemsstaterna att minska sina växthusgasutsläpp.

5. Europaparlamentet konstaterar att man i de långsiktiga renoveringsstrategier som lämnats in överlag brukat respektera kraven i energiprestandadirektivets artikel 2a och gett information om de olika kategorierna som fastställts där. Parlamentet beklagar dock att de långsiktiga renoveringsstrategierna uppvisar olika nivåer både av detaljeringsgrad och ambition. Parlamentet beklagar att åtskilliga medlemsstater inte har fastställt de tydliga milstolpar för 2030, 2040 och 2050 som krävs i artikel 2a. Parlamentet beklagar dessutom att alla långsiktiga renoveringsstrategier inte ger data om minskning av växthusgasutsläppen och att det därför blir svårt att bedöma hur ambitiösa de olika strategierna är när det gäller att begränsa effekten av klimatförändringarna. Parlamentet anser att de långsiktiga renoveringsstrategierna bör ge oss tydliga åtgärder och övervakningsverktyg så att den årliga renoveringstakten kan tredubblas, varvid hänsyn bör tas till att olika medlemsstater har olika utgångspunkter och byggnadsbestånd.

6. Europaparlamentet påpekar att medlemsstaterna överlag förlagt tyngdpunkten till en utfasning av fossila bränslen ur energiförsörjningssystemen och till växthusgasutsläppen, snarare än till att aktivt ta fram åtgärder och strategier enkom för att förbättra byggnaders energiprestanda och på det sättet minska den totala energiförbrukningen inom byggnadssektorn, såsom ett led i ett systemintegrerat energitänk. Parlamentet betonar att energieffektiviteten och användningen av förnybar energi bör maximeras utmed hela energivärdekedjan, också när det gäller el, värme och gas, och inte bara i enskilda byggnader.

7. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noga övervaka om de långsiktiga renoveringsstrategiernas mål anpassats till renoveringsvågen, till de heltäckande bedömningar av värme och kyla vilka krävs i energieffektivitetsdirektivet och direktivet om förnybar energi[24] och till de nya klimat- och energimålen för medlemsstaterna i enlighet med deras respektive byggnadsbestånd.

8. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja renoveringar som gynnar införlivandet av förnybar energi i byggnaders energisystem, såsom installation av laddningsinfrastruktur för elfordon, värmelagring och anslutning till smarta nät. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att främja delningen av bästa praxis.

9. Europaparlamentet anser att medborgarnas engagemang är nyckeln till att den gröna omställningen och byggnadsrenoveringarna ska bli framgångsrika. Att dessutom inkludera sakkunniga och offentlig expertis kan hjälpa till att förbättra genomförandet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ordna med tillräcklig öppenhet under hela förfarandet med offentligt samråd om de långsiktiga renoveringsstrategierna och att säkerställa att alla kan vara med där, också genom att underlätta medverkan för alla berörda parter i enlighet med de särskilda kraven i energiprestandadirektivet.

10. Europaparlamentet beklagar att EU inte uppnådde sitt energieffektivitetsmål för 2020. Parlamentet framhåller att de nationella bidragen som ges enligt de nationella energi‑ och klimatplanerna för att energieffektivitetsmålet ska uppnås 2030 uppvisar en kollektiv ambitionsbrist och att medlemsstaterna därför kommer att behöva ta åtskilligt rejälare tag.

11. Europaparlamentet framhåller att byggnadsarbete är en komplicerad verksamhet som kräver nära samordning mellan ett stort antal yrkespersoner och hantverkare och är beroende av många olika slags konstruktionsteknik och material. Parlamentet anser att man i översynen av energiprestandadirektivet behöver ta hänsyn till samverkan med politik för andra hållbara byggmetoder och materialneutralitet för att effektivt kunna fasa ut fossila bränslen ur europeiska byggnader.

12. Europaparlamentet framhåller hur viktigt det är dels med hållbarhet inom materialanvändning och resursförbrukning under en byggnads livscykel, från och med att materialen utvinns fram till det att byggnaden uppförs och används och slutligen tjänat ut och rivs, dels med materialåtervinning och återanvändning. Härvid bör man också beakta förnybara och hållbara naturbaserade material. Parlamentet framhåller vidare att man vid byggnadsplanering bör dra nytta av den cirkulära ekonomin i de olika skedena av byggnadsprocessen.

13. Europaparlamentet framhåller att hållbara, innovativa och giftfria byggmaterial ska uppmuntras och poängterar vikten av förstärkt cirkularitet för byggmaterial genom att det genomförs eller inrättas ett märkningssystem för cirkulär ekonomi, grundat på miljönormer och specifika kriterier för vissa material. Parlamentet konstaterar att det behövs mera forskning kring hållbara material och hållbara processer. Parlamentet framhåller att träbaserade material kan spela en roll som ersättare till fossilbaserade alternativ i samband med att byggnader uppförs, och framhåller de träbaserade materialens potential för kollagring på lång sikt.

14. Europaparlamentet erkänner att totalrenoveringar har fördelen av att allsidigt förändra en byggnads energiprestanda, men att renoveringar och totalrenoveringar som utförs i flera etapper kan bli mindre störande och mer kostnadseffektiva genom att de avpassas efter givna ”tröskelpunkter”. Parlamentet konstaterar att tröskelpunkter uppkommer antingen som ett resultat av praktiska möjligheter, personliga omständigheter, ägarbyten eller byte av hyresgäst i uthyrda fastigheter. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att överväga hur de ska använda ”tröskelpunkter” för att stimulera till renoveringar. Parlamentet noterar att engångsrenoveringar och renoveringar som utförs i flera etapper inte konkurrerar med varandra, utan att båda är lämpliga lösningar beroende på den rådande situationen. Parlamentet noterar att renoveringar och totalrenoveringar i flera etapper måste utföras i enlighet med standarder för totalrenovering för att undvika inlåsningseffekter, genom att det säkerställs en färdplan för byggnadsrenovering.

15. Europaparlamentet noterar att den nuvarande definitionen av nära-nollenergibyggnad i energiprestandadirektivet är av kvalitativt slag, så att medlemsstaterna får en bred handlingsmarginal för att fastställa nationella normer i enlighet därmed. Parlamentet uppmanar kommissionen att införa en ”totalrenoveringsstandard” för uppnående av energibesparingar och minskade växthusgasutsläpp, jämte en harmoniserad definition av begreppet ”nära-nollenergibyggnader”.

16. Europaparlamentet betonar att renoveringar och nybyggnadsnormer bör innefatta dels brandsäkerhetsåtgärder och åtgärder mot risker knutna till intensiv seismisk aktivitet, som påverkar byggnaders energieffektivitet och livslängd, dels strikta hälsonormer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utveckla ett system med elinspektioner, eftersom 30 % av bränderna i hushållen och 50 % av brandolyckorna i hushållen orsakas av el[25]. Parlamentet anser att renoveringar av det europeiska byggnadsbeståndet bör innefatta kontroller och uppgraderingar av elsäkerheten och säkerställa tillräcklig rökutvädring vid eldsvådor. Parlamentet understryker att de långsiktiga renoveringsstrategierna också bör bidra till statisk och strukturell förstärkning av byggnadsbestånd.

17. Europaparlamentet upprepar att man vid förbättringar av byggnaders energieffektivitet måste ta hänsyn till att det kan finnas asbesthaltiga produkter i byggnaderna och till att dessa produkter avlägsnas och byggnaderna inte blir en källa till utsläpp av asbest i miljön[26].

18. Europaparlamentet beklagar att vissa medlemsstater, trots att fristen för införlivandet av energiprestandadirektivet löpt ut den 10 mars 2020, ännu inte fullständigt genomfört denna lagstiftning.

19. Europaparlamentet påminner om betydelsen av att sätta in tillräckliga stimulansåtgärder för att renovera byggnader, plus ekonomiska åtgärder som villkoras mot förbättrad energieffektivitet och energibesparingar, i enlighet med artikel 10.6 i energiprestandadirektivet och för att säkerställa att renoveringarna blir överkomligt prissatta.

20. Europaparlamentet påpekar att presumtiva köpare och hyresgäster måste få tydlig och exakt information om energiprestanda och energikostnader. Parlamentet inser att energicertifikaten i medlemsstaterna måste förbättras och harmoniseras bättre för att de ska bli lättare att jämföra, få bättre kvalitet och bli mera tillförlitliga, samtidigt som det tas hänsyn till att olika medlemsstater har olika utgångspunkter och byggnadsbestånd. Parlamentet anser därför att energicertifikaten bör göras lättare att komma åt och läsa och att de bör ge praktisk information om den faktiska energiprestandan, framför allt om byggnaders faktiska koldioxidavtryck, varjämte de bör ha digital form och inrymma både information från den lokala marknaden på EU-nivå och information med kvalitetsparametrar för inomhusmiljön, såsom termisk komfort. Parlamentet poängterar att energicertifikaten därför skulle kunna användas för frivilliga tjänster avseende efterfrågeflexibilitet och därvid tjäna som en referens för lagstiftningsåtgärder, finansieringsprogram och strategier för integrerad renovering.

21. Europaparlamentet betonar klyftan mellan verklig energiprestanda och den prestanda som beräknas i energicertifikaten, vilket orsakar förvirring för användare av certifikaten. Parlamentet betonar behovet av att integrera renoveringspasset för byggnader, den digitala byggnadsloggboken och indikatorn för smart beredskap inom ramen för energicertifikatet för att undvika en mångdubbling av verktyg och ge konsumenterna mer klarhet. Parlamentet anser att detta kommer att underlätta renoveringar, göra dem mer totala, säkerställa att de olika åtgärderna samordnas med tiden samt fånga upp de många olika fördelarna.

22. Europaparlamentet påminner om att de långsiktiga renoveringsstrategierna bör omfatta sådana mer vittgående fördelar av renovering som hälsa, säkerhet, termisk komfort och luftkvalitet inomhus. Parlamentet noterar att kommissionen i en studie[27] anförde hälsan som främsta incitament till att privata bostadsägare genomför energirenoveringar och att det fanns en tydlig koppling mellan bostadskvalitet, energifattigdom och hälsa. Parlamentet anser att luftkvaliteten inomhus bör ingå när medlemsstaterna främjar byggnadsrenoveringar genom bland annat sådana initiativ som offentliga incitamentssystem och informationskampanjer. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att förbättra insamlingen av data om parametrar för inomhusmiljökvalitet, med syftet att utarbeta minimikvalitetsnormer för inomhusmiljön.

23. Europaparlamentet framhåller att man med hjälp av ambitiösa mål för totalrenoveringar och etappvis utförda totalrenoveringar av det befintliga byggnadsbeståndet kan skapa upp till 2 miljoner arbetstillfällen[28], som mestadels är lokala, inte kan utlokaliseras och framför allt finns inom små och medelstora företag. Dessutom kan man försörja konsumenterna med ren och överkomligt prissatt energi och förbättra boendeförhållandena.

24. Europaparlamentet påminner om att offentliga byggnader måste hålla högsta renoveringstakt och snabbast bli fossilbränslefria, energieffektiva och kostnadseffektiva och därmed bidra till att höja medvetenheten och utverka acceptans bland den bredare allmänheten.

25. Europaparlamentet efterlyser än en gång främjande av ett EU-kompetensinitiativ, där det också ska ingå uppmuntran till könsinklusivitet, tillsammans med nationella insatser, med målet att mellanhänder såsom installatörer, arkitekter eller entreprenörer ska kunna ge råd om, förorda eller installera de lösningar som krävs, däribland digitala sådana, för att förverkliga energieffektivitetsprogram och ett fossilfritt byggnadsbestånd, samt för att fokusera på kompetenshöjning och omskolning av alla aktörer som är involverade i byggbranschen. Parlamentet anser det nödvändigt att medlemsstaterna tillhandahåller en tydlig koppling mellan sina nationella långsiktiga renoveringsstrategier och adekvata initiativ för att främja kompetens och utbildning i byggnads- och energieffektivitetssektorerna.

26. Europaparlamentet menar att principerna om kostnadseffektivitet och kostnadsneutralitet, varvid hyresökningar uppvägs av energibesparingar, kommer att ge slutförbrukarna lägre energiräkningar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att i sina långsiktiga renoveringsstrategier systematiskt ta med strategier och åtgärder inriktade på energifattigdomen och de byggnader i deras nationella byggnadsbestånd som har sämst energiprestanda, och motverka marknadssnedvridningar och spekulativa förvärv som för med sig högre hyror, vilket i oproportionerlig grad drabbar låginkomsttagare bland hyresgästerna. Parlamentet påminner om att den börda som de mest utsatta konsumenterna får bära till följd av svängiga energimarknader går att avsevärt minska om byggnaderna görs mera energieffektiva. Parlamentet framhåller att man måste säkerställa flexibelt ekonomiskt stöd och mekanismer för dessa konsumenter, såsom bidrag till åtgärderna mot energifattigdomen. Parlamentet anser dock att man bör överväga incitament för att sänka renoveringskostnaderna för vissa särskilda målgrupper och målsektorer.

27. Europaparlamentet framhåller att energiprestandadirektivet bör säkerställa att renovering ger avkastning på investeringar för bostadsägare och byggnadsägare, genom att där föreskrivs faktiska och uppmätta förbättringar av byggnaders energiprestanda. Parlamentet understryker att om man utgår från vilka energibesparingar som kunnat uppmätas till följd av renoveringarna kommer kostnaderna att pressas nedåt och efterhandsförbättringar av befintliga byggnaders energiprestanda kommer att bli mera totala, få bättre kvalitet och utföras i större skala. Parlamentet anmodar kommissionen att se efter om det vid översynen av energiprestandadirektivet behövs en omprövning av den kostnadsoptimala nivå som definieras i artikel 2.14.

28. Europaparlamentet välkomnar att de gemensamma kontaktpunkterna varit förhållandevis framgångsrika och poängterar vilken avgörande roll de kan spela för att sammanföra potentiella projekt med marknadsaktörer, bland annat medborgare, offentliga myndigheter och projektutvecklare, särskilt de som utvecklar projekt i mindre skala. Parlamentet konstaterar att det inte råder samsyn om vad en gemensam kontaktpunkt egentligen är, eftersom de olika modeller som finns runtom i EU har olika struktur och ledning och ger olika slag av stöd. Parlamentet påminner om att man måste öka medvetenheten om de gemensamma kontaktpunkterna, också på lokal och regional nivå. Parlamentet betonar att gemensamma kontaktpunkter kan spela en avsevärd roll för att åtgärda problemet med utdragna och betungande tillståndsförfaranden, och även gynna tillgången till finansiering av byggnadsrenoveringar genom att bidra till att sprida information om villkor och bestämmelser. Parlamentet anser att gemensamma kontaktpunkter bör ge råd till och stödja både enfamiljshus och flerfamiljshus och ge stöd till ackrediterade installatörer.

29. Europaparlamentet påminner om att det finns en översynsklausul i artikel 19 i energiprestandadirektivet, där det också ingår en bestämmelse om en efterhandsöversyn senast 2026. Parlamentet poängterar man tack vare detta torde kunna dra lärdomar av hur energiprestandadirektivet genomförts och mäta vilka framsteg som gjorts med tillämpningen av det på olika håll i unionen.

Rekommendationer

30. Europaparlamentet betonar att energiprestandadirektivet är utslagsgivande för en framgångsrik renoveringsvåg och utsläppsminskning.

31. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att direktivet alltigenom genomförs korrekt, särskilt med tanke på beståndet av sociala bostäder. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att övervaka detta genomförande och att, vid behov, vidta åtgärder vid bristande efterlevnad.

32. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skärpa energiprestandadirektivets nuvarande bestämmelser för att säkerställa att medlemsstaternas långsiktiga renoveringsstrategier är förenliga med EU:s klimatneutralitets- och energimål. Parlamentet framhåller att byggnadsrenoveringarna måste utföras i en årlig takt av 3 % när det gäller ingående efterhandsförbättringar, antingen de utförs i ett för allt eller etappvis, om det är meningen att EU ska bli klimatneutralt fram till 2050.

33. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka hur man skulle kunna utforma dels en standardmall som gav medlemsstaterna möjlighet att säkerställa att de åtgärdar alla krav i artikel 2a i energiprestandadirektivet och att harmonisera sina mål och krav för att framstegen och resultaten ska gå bättre att jämföra, dels en bedömning av nationella återhämtnings- och resiliensplaner eller eventuell annan EU-finansiering som förutsätter att det finns en fullständig långsiktig renoveringsstrategi. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att upprätta ett nätverk av sakkunniga speciellt för ändamålet, som ska bistå medlemsstaterna i deras arbete med att utforma, övervaka och genomföra sina långsiktiga renoveringsstrategier.

34. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga hur man ytterligare skulle kunna underlätta utvecklingen av gemensamma kontaktpunkter som ger rådgivningstjänster till medborgare och berörda parter, bland annat genom skärpta åtgärder i energiprestandadirektivet. Parlamentet är övertygat om att renoveringstakten kan ökas med hjälp av ytterligare vägledning och stödåtgärder, framför allt i form av tekniskt bistånd, informationskampanjer, utbildning och projektfinansiering.

35. Europaparlamentet anser att digitalisering av byggnader och byggnadsteknik, när det är genomförbart, kan spela en viktig roll för att öka energieffektiviteten. Parlamentet anser att översynen av energiprestandadirektivet bör tjäna syftet att ytterligare främja smart och flexibel byggteknik i enlighet med principen om energieffektivitet först och stimulera till ett datacentrerat tillvägagångssätt. Parlamentet uppmanar till användning och utbyggnad av framväxande teknik, såsom smarta mätare, smart laddning, smarta anordningar för uppvärmning, lagringsteknik och energiledningssystem som kan samköras med elnätet, 3D-modellering, simulering och artificiell intelligens, såsom drivkraft för minskade koldioxidutsläpp under alla skeden av en byggnads livscykel, alltifrån planläggning och utformning och därefter i samband med att byggnaden uppförs, används och efterhandsförbättras.

36. Europaparlamentet betonar att uppdaterade, tillförlitliga och fullständiga data om hela det europeiska byggnadsbeståndets prestanda är utslagsgivande för att man ska kunna utarbeta och genomföra verkningsfulla strategier i syfte att förbättra energieffektiviteten i sektorn. Parlamentet noterar att digital teknik även bör användas för att stödja kartläggningen av det befintliga beståndet och förverkligandet av de långsiktiga renoveringsstrategierna.

37. Europaparlamentet anser att man bör gå till väga på ett datacentrerat sätt för att säkerställa att bostadsägare, hyresgäster och tredje parter får ett större utbud av aggregerade och anonymiserade data till sitt förfogande, vilket de kan använda för att optimera energiförbrukningen. Detta kan också ske med hjälp av samtyckesordningar, som är säkra enligt kraven i allmänna dataskyddsförordningen, och data ska också kunna användas för statistiska ändamål och forskningsändamål.

38. Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att säkerställa ett effektivt, ambitiöst och konsekvent genomförande av det godkända systemet med indikatorer för smart beredskap i hela EU. Parlamentet påpekar att indikatorer för smart beredskap bör tjäna förverkligandet av renoveringsvågen och energisystemintegrationen genom att stödja utbyggnaden av smarta och flexibla byggnader. Parlamentet erkänner att indikatorer för smart beredskap kommer att bidra till att ytterligare uppmuntra till att nya byggnader utformas och konstrueras som nollenergibyggnader.

39. Europaparlamentet anser att de långsiktiga renoveringsstrategierna mer ingående bör beskriva långsiktiga åtgärder och integrerad infrastrukturplanering, på grundval av en färdplan med konkreta strategier och en tidslinje med tydliga milstolpar för 2030, 2040 och 2050, för att investerare, utvecklare, bostadsägare och hyresgäster ska få mera stabila villkor, varjämte strategierna bör behandla påverkan från byggnader under hela deras livscykel. Parlamentet betonar att medlemsstaterna måste förbättra tillgången till ett antal finans- och skattemekanismer för att stödja mobiliseringen av privata investeringar och gynna offentliga och privata partnerskap. Parlamentet uppmanar till främjande av energieffektivitet som ett kriterium för lägre låneräntor.

40. Europaparlamentet framhåller att energiprestandadirektivet bör säkerställa att renovering ger valuta för pengarna och avkastning på investeringar för bostadsägare och byggnadsägare, tillsammans med lägre energiräkningar och bättre hållbarhet, genom att där föreskrivs faktiska och uppmätta förbättringar av byggnaders energiprestanda. Parlamentet understryker att om man utgår från de faktiska energibesparingarna till följd av renoveringarna kommer kostnaderna att pressas nedåt och efterhandsförbättringar av befintliga byggnaders energiprestanda i samband med byggnadsrenoveringar att både få bättre kvalitet och öka i omfång.

41. Europaparlamentet framhåller att man med hjälp av grön infrastruktur, såsom gröna yttertak och väggar, kan förbättra byggnaders energiprestanda och främja dels anpassningen till och begränsningen av klimatförändringar, dels den biologiska mångfalden, i synnerhet i stadsområden.

42. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att med hjälp av de långsiktiga renoveringsstrategierna föra en innovativ politik som aktivt engagerar befolkningen dels i införandet och genomförandet av dessa strategier, dels i energieffektivitetsprogram. Parlamentet betonar vikten av att involvera och mobilisera berörda parter, däribland medborgare, kommuner, bostadsrättsföreningar/bostadsaktiebolag och yrkesverksamma i byggbranschen, i arbetet med att utarbeta integrerade planer och genomförandestrategier för utfasning av fossila bränslen i byggnader.

43. Europaparlamentet erkänner att bygg- och renoveringsdynamiken för olika typer av byggnader (offentliga och privata, icke-bostadshus och bostadshus) skiljer sig åt i medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla en ram för införande av miniminormer för energiprestanda, där det beaktas att olika medlemsstater har olika utgångspunkter och byggnadsbestånd och framför allt tas hänsyn till byggnader av särskilt arkitektoniskt eller historiskt värde. Denna ram ska syfta till att öka renoveringstakterna och låta det framgå för hela värdekedjan vilka förbättringar som är att förvänta. Dessutom ska ramen vara innovationsstimulerande och säkerställa överkomliga priser, framför allt för låginkomsttagare och personer i utsatta situationer.

44. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utarbeta en helhetlig och inkorporerad ram med relevant ekonomiskt och tekniskt stöd till det successiva införandet av miniminormer för energiprestanda, vilket i slutändan kommer att säkerställa uppnåendet av de milstolpar för 2030, 2040 och 2050 som fastställs i deras långsiktiga renoveringsstrategier. Parlamentet understryker att sådana miniminormer vore ägnade att bereda väg för klimatneutralitet inom byggsektorn senast 2050 och skulle kunna ge marknaden synlighet och säkerhet när det gäller omvandlingen av det befintliga byggnadsbeståndet. Parlamentet erkänner att medlemsstaterna fritt får utforma de åtgärder som krävs för att de ska komma till rätta med olika ekonomiska omständigheter, klimatförhållanden, politiska och sociala förhållanden samt byggförhållanden. Parlamentet anser att det bör tillhandahållas särskilda finansiella instrument och incitament för byggnader med tekniska, arkitektoniska, kulturarvsrelaterade och historiska begränsningar som inte kan renoveras till rimlig kostnad i förhållande till sitt värde.

45. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att sammankoppla de långsiktiga renoveringsstrategierna med de föreskrifter som ingår i energieffektivitetsdirektivet och direktivet om förnybar energi och handlar om effektiv fjärrvärme och fjärrkyla och om främjande av förnybar energi inom byggnadssektorn, såsom solenergi, värmekraft och jordvärme och om en större roll för energilagring och egenförbrukning såsom svar på signaler från elnät och mikronät, och att samtidigt erkänna att byggnader fortfarande eldas med fossila bränslen, särskilt naturgas. Parlamentet konstaterar att konsumenterna behöver stöd för att kunna frångå fossila bränslen.

46. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullständigt genomföra bestämmelserna i artiklarna 14 och 15.4 i energiprestandadirektivet, så att medborgare och yrkespersoner ingående får veta hur system för fastighetsautomation och fastighetsstyrning snarast kan leverera den obligatoriska kapaciteten, för att säkerställa att alla förberedande åtgärder äger rum utan dröjsmål före tidsfristens utgång 2025. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att överväga att vid införlivandet använda verktyg eller checklistor utarbetade av sakkunniga och yrkespersoner.

47. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta renoveringsvågens prioriteringar som utgångspunkt för arbetet med att göra uppvärmningen och nedkylningen av byggnader fossilbränslefri och att överväga incitamentssystem, med tyngdpunkten förlagd till de mest utsatta konsumenterna, för att ersätta gamla, fossilbränslebaserade och ineffektiva värmesystem i byggnader. Därvid bör medlemsstaterna också införa sådana mål för ersättningsarbetet som stämmer överens med deras långsiktiga renoveringsstrategier.

48. Europaparlamentet påminner om sitt krav på att man vid nästa översyn av energiprestandadirektivet ska utvärdera om direktivets krav på laddningsinfrastruktur behöver utvidgas, med beaktande av att man måste säkerställa stabiliteten i elnätet, exempelvis genom att inrätta smarta laddningsfunktioner, och främja hållbar rörlighet, och likaså ta med ett integrerat, systematiskt och cirkulärt grepp på frågor om utvecklingen i stads- och landsbygdsområden, där de krav beaktas som ställs av gedigen stadsplanering och transportleder.

49. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att överväga hur man bäst kan dra nytta av en områdesbaserad strategi för storskaliga renoveringar, tillsammans med berörda parter och lokalsamhällen.

50. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa att laddningsstationer i byggnader är redo för smart laddning och att anpassa kraven till det reviderade direktivet om förnybar energi. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta fram en ram som ska bidra till att förenkla och påskynda utbyggnaden av laddningsstationer i nya och befintliga bostadshus och andra byggnader, samt att åtgärda eventuella hinder i lagstiftningen och att föra fram lämpliga sätt att i konstruktionsuppläggen för byggnader förverkliga lättillgängliga lagringsutrymmen för cyklar.

51. Europaparlamentet välkomnar att kommissionen erkänt hur viktigt det är med e-mobilitet genom att införa minimikrav för bilparkeringar med fler än ett visst antal platser, jämte andra minimikrav för infrastrukturen i mindre byggnader. Parlamentet framhåller att utbyggnaden av denna laddningsinfrastruktur ytterligare måste stödjas.

52. Europaparlamentet framhåller vilken viktig sporre renoveringen av befintliga byggnader och utformningen av nya byggnader kan bli till att man börjar använda elfordon, såsom personbilar, skåpvagnar, cyklar och motorcyklar, i och med att det därvid tillhandahålls både lämpliga parkeringsplatser och lämplig laddningsinfrastruktur, vilket bidrar till att transportsektorn överlag blir fossilbränslefri. Parlamentet konstaterar att byggnaderna i ett bostadsområde tack vare sådana arbeten kan bli hälsosammare och miljövänligare och sammanlänkas med varandra och dessutom få ökad motståndskraft mot klimatförändringarnas negativa effekter. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga att i energiprestandadirektivet göra rörlighetsbegreppet mera omfattande, genom att i mån av möjlighet införa minimikrav för olika byggnadstypers parkeringsinfrastruktur för cyklar och laddningsstationer för elcyklar.

53. Europaparlamentet välkomnar att man börjat erkänna vikten av kraven på förinstallerad kabeldragning i nya byggnader, både bostadshus och andra byggnader, i och med att dessa krav är en av förutsättningarna för snabb utbyggnad av laddningsstationer. Parlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra till att sådana krav tas med i de nationella politiska ramarna.

54. Europaparlamentet anser att tillgång till laddningsstationer är ett av incitamenten till att privata lägenhets- eller husägare ska välja ett alternativ med e-mobilitet. Parlamentet konstaterar dock att energiprestandadirektivet i dag fastställer krav på ledningsinfrastruktur endast för nya byggnader och byggnader som genomgår större renoveringar och har fler än tio parkeringsplatser. Parlamentet påpekar att direktivets krav inte är bindande om kostnaderna för installation av laddningsinfrastruktur och för kabeldragning överstiger 7 % av den sammanlagda kostnaden för den större renovering som byggnaden genomgår. Parlamentet uppmanar kommissionen att, i samarbete med medlemsstaterna, utföra en kostnadsanalys för att undersöka hur man skulle kunna få fastighetsutvecklare att installera lämplig infrastruktur för elfordonsanvändare.

55. Europaparlamentet påminner om att medlemsstaterna senast den 1 januari 2025 måste fastställa krav på installation av ett antal laddningsstationer i alla byggnader som inte används för bostadsändamål och som har fler än 20 parkeringsplatser. Parlamentet konstaterar här hur viktigt det är att man utreder var det brustit i genomförandet av energiprestandadirektivet. När det direktivet ses över bör man bygga ut det med bestämmelser som ytterligare uppmuntrar och underlättar utbyggnaden av privat och offentlig laddningsinfrastruktur både i bostadshus och i andra byggnader.

56. Europaparlamentet framhåller att lösningar med elektromobilitet måste bli lättillgängliga för alla. Parlamentet påpekar här att byggnader, och även bilparkeringar, måste renoveras på ett sådant sätt att de blir lättare tillgängliga för personer med nedsatt rörlighet. Parlamentet betonar dessutom att det måste avsättas uppställningsplatser för rörlighetshjälpmedel i renoverade och nya byggnader, också för rullstolar och sittvagnar.

57. Europaparlamentet välkomnar att man insett att man måste underlätta och påskynda utbyggnaden av laddningsinfrastruktur genom att åtgärda nuvarande hinder, i form till exempel av delade incitament och administrativa bördor. Parlamentet påpekar dock att det fortfarande finns administrativa hinder på nationell och lokal nivå för infrastrukturplaneringen och för tillståndsförfarandena för laddningsinfrastruktur. Dessa hinder bromsar upp utbyggnaden av laddningsinfrastruktur i nya och befintliga byggnader, både i bostadshus och i andra byggnader. Parlamentet framhåller att man måste göra mer för att få bort dessa uppenbara administrativa hinder.

58. Europaparlamentet understryker att elfordonsladdning i bostadshus och andra byggnader måste komplettera den offentligt tillgängliga laddningsinfrastrukturen, för att säkerställa att det finns kapacitet för elfordonsladdning. Parlamentet framhåller att man måste investera mer i e-mobilitet och bygga ut den laddningsinfrastruktur som klarar av smart laddning. En infrastruktur av det sistnämnda slaget kan göra det lättare att kapa belastningstoppar och bedriva efterfrågeflexibilitet, samtidigt som den ger oss billigare och effektivare kraftnät som kräver mindre omfattande produktionskapacitet och infrastruktur.

59. Europaparlamentet anser att utbyggnaden av offentlig, halvoffentlig och privat smart laddningsinfrastruktur fortsättningsvis är en grundförutsättning för stimulans till marknadslanseringen av elfordon. Parlamentet uppmanar därför till ökade investeringar i byggnader och mobilitet, samt till innovationsstimulans och användning av digitala verktyg för e-mobilitet.

60. Europaparlamentet påpekar att EU:s lagstiftning om dessa frågor bör göra det lättare att installera laddningsstationer för elfordon i samband med renoveringar, nybyggen och nya installationer. Parlamentet understryker vikten av investeringar i offentliga laddningsstationer längsmed stomnätskorridorerna och i det övergripande nätet, men betonar att dessa endast kan komplettera det betydligt större antal laddningsstationer som kommer att behövas i stadsområden. Parlamentet påpekar att det mest kostnadseffektiva och praktiska sättet att påskynda fordonsparkernas övergång till eldrift är att ställa laddningsstationer till förfogande i närheten av bostäder och arbetsplatser, där de blir ett grundläggande komplement till den nödvändiga men dyrare infrastrukturen för snabbladdning.

61. Europaparlamentet framhåller att alla européer och regioner, också de yttersta randområdena, måste tillförsäkras inkluderande, enhetlig och hållbar mobilitet. Parlamentet understryker att man måste främja alternativa, inkluderande, säkra och hållbara transportsätt och den infrastruktur som dessa kräver. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillförsäkra socioekonomisk och territoriell sammanhållning vid utformandet av sina krav på installation av ett minimiantal laddningsstationer. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att ta reda på vad det finns för sociala och ekonomiska hinder samt hinder i lagar och andra författningar jämte förvaltningspraxis för en snabb utbyggnad av laddningsstationer och att åtgärda dessa hinder.

62. Europaparlamentet inser att man vid planeringen av laddningsinfrastruktur och parkeringsområden i och kring bostadshus och andra byggnader måste låta så mycket som möjligt av de nuvarande grönområdena i städerna finnas kvar, vilket också gäller för hållbara dagvattenlösningar i stadsrummet.

63. Europaparlamentet konstaterar att bara ett fåtal medlemsstater rapporterat om lovande framsteg med laddningsinfrastrukturen för elfordon i byggnader och på bilparkeringar. Parlamentet uttrycker oro över bristen på framsteg i andra medlemsstater och vill att en bredare uppsättning data snabbare ska göras tillgänglig. Parlamentet konstaterar att flertalet medlemsstater gett uppskattningar om hur elfordonen kommer att vinna insteg, samt mål för utbyggnaden av laddningsstationer för året 2020. Parlamentet påpekar dock att endast två tredjedelar av medlemsstaterna tillhandahållit data om målen för 2025 och 2030.

64. Europaparlamentet påpekar att ett flertal lokala myndigheter börjat sammanställa planer för utfasning av fossila bränslen, där det också ingår bindande tidsfrister för när fordon med förbränningsmotor ska bli förbjudna. Parlamentet uppmanar dessa myndigheter att se till att deras planer också innehåller det ekonomiska och tekniska stöd som behövs för att deras byggnadsbestånd ska kunna anpassas så att kraven i utfasningsplanerna uppfylls.

°

° °

65. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

 


 

 

 

YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR TRANSPORT OCH TURISM (27.10.2021)

till utskottet för industrifrågor, forskning och energi

över genomförandet av direktivet om byggnaders energiprestanda

(2021/2077(INI))

Föredragande av yttrande: Maria Grapini


 

FÖRSLAG

Utskottet för transport och turism uppmanar utskottet för industrifrågor, forskning och energi att som ansvarigt utskott infoga följande förslag i det förslag till resolution som antas:

 med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/844 av den 30 maj 2018 om ändring av direktiv 2010/31/EU om byggnaders energiprestanda och av direktiv 2012/27/EU om energieffektivitet[29] (energiprestandadirektivet) samt den eventuella översynen av det direktivet,

 med beaktande av ”55 %-paketet” som nyligen offentliggjorts,

 med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/631 av den 17 april 2019 om fastställande av normer för koldioxidutsläpp för nya personbilar och för nya lätta nyttofordon[30] och kommissionens förslag av den 14 juli 2021 om ändring av förordning (EU) 2019/631 vad gäller skärpning av normerna för koldioxidutsläpp från nya personbilar och nya lätta nyttofordon i linje med unionens höjda klimatambitioner (COM(2021)0556),

 med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/94/EU av den 22 oktober 2014 om utbyggnad av infrastrukturen för alternativa bränslen[31], och den planerade översynen av det direktivet,

 med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 av den 30 juni 2021 om inrättande av en ram för att uppnå klimatneutralitet och om ändring av förordningarna (EG) nr 401/2009 och (EU) 2018/1999 (europeisk klimatlag)[32],

 med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 december 2019 Den europeiska gröna given (COM(2019)0640) och av sin resolution av den 15 januari 2020[33] om detta,

 med beaktande av kommissionens meddelande av den 14 oktober 2020 En renoveringsvåg för Europa – miljöanpassa våra byggnader, skapa jobb och förbättra liv (COM(2020)0662),

 med beaktande av kommissionens meddelande av den 9 december 2020 Strategi för hållbar och smart mobilitet – att sätta EU-transporterna på rätt spår för framtiden (COM(2020)0789),

 med beaktande av arbetsdokumentet av den 31 mars 2021 från kommissionens avdelningar Preliminary analysis of the long-term renovation strategies of 13 Member States (SWD(2021)0069), och av följande skäl:

A. Elfordon är viktiga dels för EU:s övergång till ren energi på grundval av energieffektivitetsåtgärder, förnybar energi, alternativa bränslen och innovativa lösningar för hanteringen av energiflexibilitet, dels för uppnåendet av målet om klimatneutralitet allra senast 2050.

B. Direktivet om byggnaders energiprestanda (energiprestandadirektivet) kompletterar direktiv 2014/94/EU om utbyggnad av infrastrukturen för alternativa bränslen genom att lägga en rättslig grund för utbyggnaden av laddningsstationer i bostadshus och byggnader av annat slag än bostadshus. Energiprestandadirektivet är viktigt för att EU ska kunna stödja smart privatägd laddning, i och med att laddningen huvudsakligen torde komma att äga rum i privata och offentligt tillgängliga byggnader av annat slag än bostadshus.

C. En grundlig undersökning av hur de nuvarande bestämmelserna i energiprestandadirektivet genomförts, sett i relation till EU:s skärpta klimatmål för 2030 och 2050, bör tjäna som referens för den kommande översynen av energiprestandadirektivet, vilken kommissionen förväntas offentliggöra under sista kvartalet av 2021.

D. Privata fordonsladdare har ofta annorlunda tillämpningar och tekniska krav än vad de offentliga laddningsstationerna har. Ofta är kraftförsörjningen till dem mindre och de används för längre laddningsperioder, samtidigt som de i hög grad förblir den mest förmånligt prissatta laddningsmetoden.

E. Energiprestandadirektivet borde föreskriva obligatorisk förinstallerad kabeldragning för laddning av elfordon, för att på så sätt återspegla kraven på att det ska installeras ett visst minimiantal laddningsstationer på byggnadernas parkeringsområden. Från och med 2025 måste medlemsstaterna, utgående från rådande nationella, regionala och lokala förhållanden, fastställa ett minsta antal laddningsstationer i alla byggnader av annat slag än bostadshus, både privata och offentliga, där det finns fler än 20 parkeringsplatser.

Nationella politiska ramar, miniminormer för energiprestanda och krav på laddningsstationer

1. Europaparlamentet välkomnar att kommissionen erkänt hur viktigt det är med e-mobilitet genom att införa minimikrav för bilparkeringar med fler än ett visst antal platser, jämte andra minimikrav för infrastrukturen i mindre byggnader. Parlamentet framhåller att utbyggnaden av denna laddningsinfrastruktur ytterligare måste stödjas.

2. Europaparlamentet framhåller vilken viktig sporre renoveringen av befintliga byggnader och utformningen av nya byggnader kan bli till att man börjar använda elfordon, såsom personbilar, skåpvagnar, cyklar och motorcyklar, i och med att det därvid tillhandahålls både lämpliga parkeringsplatser och lämplig laddningsinfrastruktur, vilket bidrar till att transportsektorn överlag blir fossilbränslefri. Parlamentet konstaterar att byggnaderna i ett bostadsområde tack vare sådana arbeten kan bli hälsosammare och miljövänligare och sammanlänkas med varandra och dessutom bli motståndskraftigare mot klimatförändringarnas negativa effekter. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga att i energiprestandadirektivet göra rörlighetsbegreppet mera omfattande, genom att i mån av möjlighet införa minimikrav för olika byggnadstypers parkeringsinfrastruktur för cyklar och laddningsstationer för elcyklar.

3. Europaparlamentet välkomnar att man börjat erkänna vikten av kraven på förinstallerad kabeldragning i nya byggnader, både bostadshus och byggnader som inte används för bostadsändamål, i och med att dessa krav är en av förutsättningarna för snabb utbyggnad av laddningsstationer. Parlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra till att sådana krav tas med i de nationella politiska ramarna.

4. Europaparlamentet anser att man småningom måste införa minimikrav på energiprestanda för bostadshus, hotell och andra inkvarteringsanläggningar i medlemsstaterna, varvid särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att enskilda ägare och segment får incitament av ekonomiskt och annat slag. Parlamentet anser att detta också kommer att indirekt underlätta utfasningen av fossila bränslen inom sektorn för transporter och turism.

5. Europaparlamentet anser att tillgång till laddningsstationer är ett av incitamenten till att privata lägenhets- eller husägare ska välja ett alternativ med e-mobilitet. Parlamentet konstaterar dock att energiprestandadirektivet i dag fastställer krav på ledningsinfrastruktur endast för nya byggnader och byggnader som genomgår större renoveringar och har fler än tio parkeringsplatser. Parlamentet påpekar att direktivets krav inte är bindande om kostnaderna för installation av laddningsinfrastruktur och ledningar överstiger 7 % av den sammanlagda kostnaden för den större renovering som byggnaden genomgår. Parlamentet uppmanar kommissionen att, i samarbete med medlemsstaterna, utföra en kostnadsanalys för att undersöka hur man skulle kunna få fastighetsutvecklare att installera lämplig infrastruktur för elfordonsanvändare.

6. Europaparlamentet påminner om att medlemsstaterna senast den 1 januari 2025 måste fastställa krav på installation av ett antal laddningsstationer i alla byggnader som inte används för bostadsändamål. Parlamentet konstaterar här hur viktigt det är att man tar reda på var det brustit i genomförandet av energiprestandadirektivet. När det direktivet ses över bör man bygga ut det med bestämmelser som ytterligare uppmuntrar och underlättar utbyggnaden av privat och offentlig laddningsinfrastruktur i bostadshus och byggnader som inte används för bostadsändamål.

Tillgänglighet och administrativa hinder

7. Europaparlamentet framhåller att lösningar med elektromobilitet måste bli lättillgängliga för alla. Parlamentet påpekar här att byggnader, och även bilparkeringar, måste renoveras på ett sådant sätt att de blir lättare tillgängliga för personer med nedsatt rörlighet. Parlamentet betonar dessutom att det måste avsättas uppställningsplatser för rörlighetshjälpmedel i renoverade och nya byggnader, också för rullstolar och barnvagnar.

8. Europaparlamentet välkomnar att man insett att man måste underlätta och påskynda utbyggnaden av laddningsinfrastruktur genom att det tas itu med dagens hinder mot detta, i form till exempel av delade incitament och administrativa bördor. Parlamentet påpekar dock att det fortfarande finns hinder på nationell och lokal nivå mot infrastrukturplaneringen och mot tillståndsförfarandena för laddningsinfrastruktur. Dessa hinder bromsar upp utbyggnaden av laddningsinfrastruktur i nya och befintliga byggnader, både bostadshus och byggnader som inte används för bostadsändamål. Parlamentet framhåller att man måste göra mer för att få bort dessa uppenbara administrativa hinder.

Offentlig och privat infrastruktur som komplement till varandra

9. Europaparlamentet understryker att elfordonsladdning i bostadshus och byggnader som inte används för bostadsändamål måste komplettera den offentligt tillgängliga laddningsinfrastrukturen, för att säkerställa att det finns kapacitet för elfordonsladdning. Parlamentet framhåller att man måste investera mer i e-mobilitet och bygga ut den laddningsinfrastruktur som klarar av smart laddning. En infrastruktur av det sistnämnda slaget kan göra det lättare att kapa belastningstoppar och bedriva efterfrågeflexibilitet, samtidigt som den ger oss billigare och effektivare kraftnät med krav på mindre produktionskapacitet och infrastruktur.

10. Europaparlamentet anser att utbyggnaden av offentlig, halvoffentlig och privat smart laddningsinfrastruktur fortfarande är en grundförutsättning för stimulans till marknadslanseringen av elfordon. Parlamentet uppmanar därför till ökade investeringar i byggnader och mobilitet, samt till innovationsstimulans och användning av digitala verktyg för e-mobilitet.

11. Europaparlamentet påpekar att EU:s lagstiftning om dessa frågor bör göra det lättare att installera laddningsstationer för elfordon i samband med renoveringar, nybyggen och nya installationer. Parlamentet understryker vikten av investeringar i offentliga laddningsstationer längsmed stomnätskorridorerna och i det övergripande nätet, men betonar att dessa endast kan komplettera det betydligt större antal laddningsställen som behöver tillkomma vid bostäder och arbetsplatser. Parlamentet påpekar att det mest kostnadseffektiva och praktiska sättet att påskynda fordonsparkernas övergång till eldrift är att ställa laddningsställen till förfogande i närheten av bostäder och arbetsplatser, där de blir ett grundläggande komplement till den nödvändiga men dyrare infrastrukturen för snabbladdning.

Sammanhållning, investeringsmekanismer och nära-nollenergibyggnader

12. Europaparlamentet framhåller att alla européer och regioner, också de yttersta randområdena, måste tillförsäkras inkluderande, enhetlig och hållbar mobilitet. Parlamentet understryker att man måste främja alternativa, inkluderande, säkra och hållbara transportsätt och den infrastruktur som dessa kräver. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillförsäkra socioekonomisk och territoriell sammanhållning vid utformandet av sina krav på installation av ett minimiantal laddningsstationer. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att ta reda på vad det finns för sociala och ekonomiska hinder samt hinder i lagar och andra författningar jämte förvaltningspraxis mot en snabb utbyggnad av laddningsstationer och att åtgärda dessa hinder.

13. Europaparlamentet framhåller att man i samband med nybyggen och renoveringar av bostadshus och byggnader som inte används för bostadsändamål måste beakta miljösynpunkter, den digitala omställningen och e-mobilitet. Parlamentet betonar att man så mycket som möjligt måste hålla fast vid att nya byggnader och renoverade byggnader ska bli nära-nollenergihus.

Små och medelstora företag

14. Europaparlamentet understryker att de små och medelstora företagen inom EU, också i transport- och turistbranscherna, kommer att bli väsentliga för renoveringsvågen. Parlamentet påpekar att sådana incitament som omskolning av och kompetenshöjning för arbetstagare kommer att få en central betydelse för uppnåendet av EU:s klimatmål.

15. Europaparlamentet betonar att det behövs lämpligt ekonomiskt stöd till små och medelstora företag inom byggsektorn för att uppmuntra och stimulera till att byggnader konstrueras och renoveras i enlighet med minimikraven på energiprestanda. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att undersöka om man med sådana åtgärder som skattelättnader, införande av system för effektiva banklån och andra finansieringslösningar skulle kunna stödja små och medelstora företag i deras arbete med att bygga ut smarta privata laddningsstationer och på samma gång också få dem att börja med elbilar bland sina lätta nyttofordon.

Renoveringar, långsiktiga renoveringsstrategier och stadsplanering

16. Europaparlamentet understryker att byggnadsrenoveringar är ytterst viktiga för att transportsektorn ska bli fossilbränslefri samt för integreringen av förnybar energi i den och digitaliseringen av den. Parlamentet betonar att det kommer att bli viktigt med energieffektivitetsåtgärder och mer omfattande renoveringar av det nuvarande byggnadsbeståndet för att EU ska kunna uppnå sina klimatmål på kort och lång sikt och för att transportsektorns bidrag till detta ska kunna underlättas. Parlamentet erinrar här om den ambition som kommissionen uttryckte i sitt meddelande om en renoveringsvåg för Europa, alltså att minst dubbelt fler av alla byggnader borde energirenoveras varje år, och att antalet totalrenoveringar bör öka.

17. Europaparlamentet betonar att man vid alla byggnadsrenoveringar bör följa principen om ”energieffektivitet först” och att renoveringarna bör bidra till att EU uppnår sitt mål om klimatneutralitet allra senast 2050. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att privata och offentliga finansinstitut med hjälp av lämpliga investeringsmekanismer motiveras att öka renoverings- och byggvolymerna, att uppmuntra kapitalflöden till slutanvändarna och att attrahera avkastning på investeringar.

18. Europaparlamentet inser nyttan av stadsdels- och lokalsamhällescentrerade synsätt i samband med byggnadsrenoveringsprojekt så att man kan utöka samverkansvinsterna och stordriftsfördelarna och dra nytta av dem. Parlamentet anser att det absolut behövs mera planering på det lokala planet för att man ska kunna underlätta färdmedelsbyte och få gemensamma utrymmen och bostadsområden att fungera bättre. Med hjälp av sådan planering kan man också bygga in dels åtgärder för begränsning av och anpassning till klimatförändringarna för att förbättra luftkvaliteten och folkhälsan, dels kulturarvsbevarande åtgärder.

19. Europaparlamentet anser att en förbättring av byggnaders energiprestanda kan stimulera till stadsförnyelse, vilket är väsentligt för sysselsättning, byggnadsrenovering och ändrade mönster för mobilitet och tillgänglighet, vilka i sin tur är viktiga för främjandet av hållbar turism av hög kvalitet.

20. Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att i sina långsiktiga renoveringsstrategier ägna särskild uppmärksamhet åt renoveringar av bilparkeringar och andra byggnader som har betydelse för laddning av elfordon. Därvid bör hänsyn tas till nationella och regionala särdrag. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ge en så heltäckande bild som möjligt av hur dessa renoveringar kommer att utföras, också genom att åtgärda omedvetna fördomar och systeminbyggda strukturella hinder, såsom intersektionell brist på socioekonomisk jämlikhet och på jämställdhet mellan kvinnor och män. Parlamentet uppmanar kommissionen att ge vägledning för genomförandet av de långsiktiga renoveringsstrategierna.

21. Europaparlamentet framhåller att det behövs dels helhetsbetonad, konsekvent och inkluderande stadsplanering, dels främjande av säkra och hållbara transportsätt med tillhörande stödinfrastruktur.

22. Europaparlamentet inser att man vid planeringen av laddningsinfrastruktur och parkeringsområden kring bostadshus och byggnader som inte används för bostadsändamål måste låta så mycket som möjligt av de nuvarande grönområdena i städerna finnas kvar, vilket också gäller för hållbara dagvattenlösningar i stadsrummet.

Brist på framsteg från medlemsstaternas sida

23. Europaparlamentet konstaterar att endast några få medlemsstater rapporterat om lovande framsteg med laddningsinfrastrukturen för elfordon i byggnader och på bilparkeringar. Parlamentet uttrycker oro över bristen på framsteg i andra medlemsstater och vill att en bredare uppsättning data snabbare ska göras tillgänglig. Parlamentet konstaterar att flertalet medlemsstater gett uppskattningar om hur elfordonen kommer att vinna insteg, samt mål för utbyggnaden av laddningspunkter för året 2020. Parlamentet påpekar dock att endast två tredjedelar av medlemsstaterna tillhandahållit data om målen för 2025 och 2030.

24. Europaparlamentet påpekar att ett flertal lokala myndigheter börjat sammanställa planer för utfasning av fossila bränslen, där det också ingår bindande tidsfrister för när fordon med förbränningsmotor ska bli förbjudna. Parlamentet uppmanar dessa myndigheter att se till att deras planer också innehåller det ekonomiska och tekniska stöd som behövs för att deras byggnadsbestånd ska kunna anpassas så att kraven i utfasningsplanerna uppfylls.

25. Europaparlamentet påminner om att i en situation där energifattigdomen drabbar över 50 miljoner människor i EU bör låginkomsthushåll få ekonomiskt stöd för att kunna följa miniminormerna för energiprestanda. Parlamentet anser det viktigt att medlemsstaterna garanterar tillgång till el för utsatta människor.


INFORMATION OM ANTAGANDET I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande

27.10.2021

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

45

3

1

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Magdalena Adamowicz, Andris Ameriks, José Ramón Bauzá Díaz, Izaskun Bilbao Barandica, Paolo Borchia, Marco Campomenosi, Ciarán Cuffe, Johan Danielsson, Karima Delli, Anna Deparnay-Grunenberg, Ismail Ertug, Gheorghe Falcă, Giuseppe Ferrandino, Mario Furore, Søren Gade, Isabel García Muñoz, Jens Gieseke, Elsi Katainen, Elena Kountoura, Julie Lechanteux, Peter Lundgren, Benoît Lutgen, Elżbieta Katarzyna Łukacijewska, Marian-Jean Marinescu, Tilly Metz, Cláudia Monteiro de Aguiar, Caroline Nagtegaal, Jan-Christoph Oetjen, Philippe Olivier, João Pimenta Lopes, Tomasz Piotr Poręba, Dominique Riquet, Dorien Rookmaker, Massimiliano Salini, Vera Tax, Barbara Thaler, István Ujhelyi, Henna Virkkunen, Petar Vitanov, Elissavet Vozemberg-Vrionidi, Roberts Zīle, Kosma Złotowski

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Clare Daly, Tomasz Frankowski, Maria Grapini, Roman Haider, Pär Holmgren, Patrizia Toia

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 209.7)

Karolin Braunsberger-Reinhold

 


 

SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

45

+

ECR

Tomasz Piotr Poręba, Roberts Zīle, Kosma Złotowski

ID

Paolo Borchia, Marco Campomenosi, Roman Haider

NI

Mario Furore

PPE

Magdalena Adamowicz, Karolin Braunsberger-Reinhold, Gheorghe Falcă, Tomasz Frankowski, Jens Gieseke, Elżbieta Katarzyna Łukacijewska, Benoît Lutgen, Marian-Jean Marinescu, Cláudia Monteiro de Aguiar, Massimiliano Salini, Barbara Thaler, Henna Virkkunen, Elissavet Vozemberg-Vrionidi

Renew

José Ramón Bauzá Díaz, Izaskun Bilbao Barandica, Søren Gade, Elsi Katainen, Caroline Nagtegaal, Jan-Christoph Oetjen, Dominique Riquet

S&D

Andris Ameriks, Johan Danielsson, Ismail Ertug, Giuseppe Ferrandino, Isabel García Muñoz, Maria Grapini, Vera Tax, Patrizia Toia, István Ujhelyi, Petar Vitanov

The Left

Clare Daly, Elena Kountoura, João Pimenta Lopes

Verts/ALE

Ciarán Cuffe, Karima Delli, Anna Deparnay-Grunenberg, Pär Holmgren, Tilly Metz

 

3

-

ID

Julie Lechanteux, Philippe Olivier

NI

Dorien Rookmaker

 

1

0

ECR

Peter Lundgren

 

Teckenförklaring:

+ : Ja-röster

- : Nej-röster

0 : Nedlagda röster

 

 


 

 

INFORMATION OM ANTAGANDET I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Antagande

9.11.2021

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

51

11

2

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Tom Berendsen, Vasile Blaga, Paolo Borchia, Marc Botenga, Markus Buchheit, Martin Buschmann, Jerzy Buzek, Maria da Graça Carvalho, Ignazio Corrao, Ciarán Cuffe, Josianne Cutajar, Pilar del Castillo Vera, Christian Ehler, Valter Flego, Niels Fuglsang, Lina Gálvez Muñoz, Claudia Gamon, Nicolás González Casares, Christophe Grudler, Henrike Hahn, Robert Hajšel, Ivo Hristov, Romana Jerković, Seán Kelly, Łukasz Kohut, Andrius Kubilius, Miapetra Kumpula-Natri, Marisa Matias, Eva Maydell, Dan Nica, Angelika Niebler, Mauri Pekkarinen, Markus Pieper, Clara Ponsatí Obiols, Sira Rego, Manuela Ripa, Jérôme Rivière, Robert Roos, Jessica Stegrud, Riho Terras, Grzegorz Tobiszowski, Pernille Weiss, Carlos Zorrinho

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Pascal Arimont, Damian Boeselager, Salvatore De Meo, Ismail Ertug, Eleonora Evi, Martin Hojsík, Janusz Lewandowski, Adriana Maldonado López, Dragoş Pîslaru, Dominique Riquet, Massimiliano Salini, Jacek Saryusz-Wolski, Susana Solís Pérez, Ivan Štefanec, Emma Wiesner

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 209.7)

Rosanna Conte, Rosa D’Amato, Claude Gruffat, Ska Keller, Harald Vilimsky, Petar Vitanov

 


 

SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

51

+

NI

Clara Ponsatí Obiols

PPE

Pascal Arimont, Tom Berendsen, Vasile Blaga, Jerzy Buzek, Maria da Graça Carvalho, Pilar del Castillo Vera, Salvatore De Meo, Christian Ehler, Seán Kelly, Andrius Kubilius, Janusz Lewandowski, Eva Maydell, Angelika Niebler, Markus Pieper, Massimiliano Salini, Ivan Štefanec, Riho Terras, Pernille Weiss,

RENEW

Valter Flego, Claudia Gamon, Christophe Grudler, Martin Hojsík, Mauri Pekkarinen, Dragoş Pîslaru, Dominique Riquet, Susana Solís Pérez, Emma Wiesner

S&D

Josianne Cutajar, Ismail Ertug, Niels Fuglsang, Lina Gálvez Muñoz, Nicolás González Casares, Robert Hajšel, Ivo Hristov, Romana Jerković, Łukasz Kohut, Miapetra Kumpula-Natri, Adriana Maldonado López, Dan Nica, Petar Vitanov, Carlos Zorrinho

VERTS/ALE

Damian Boeselager, Ignazio Corrao, Ciarán Cuffe, Rosa D'Amato, Eleonora Evi, Claude Gruffat, Henrike Hahn, Ska Keller, Manuela Ripa

 

11

-

ECR

Robert Roos, Jessica Stegrud

ID

Paolo Borchia, Markus Buchheit, Rosanna Conte, Jérôme Rivière, Harald Vilimsky

NI

Martin Buschmann

THE LEFT

Marc Botenga, Marisa Matias, Sira Rego

 

2

0

ECR

Jacek Saryusz-Wolski, Grzegorz Tobiszowski

 

Teckenförklaring:

+ : Ja-röster

- : Nej-röster

0 : Nedlagda röster

 

 

Senaste uppdatering: 3 december 2021
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy