BETÄNKANDE om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om tillräckliga minimilöner i Europeiska unionen

18.11.2021 - (COM(2020)0682 – C9-0337/2020 – 2020/0310(COD)) - ***I

Utskottet för sysselsättning och sociala frågor
Föredragande: Dennis Radtke, Agnes Jongerius

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION

om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om tillräckliga minimilöner i Europeiska unionen

(COM(2020)0682 – C9-0337/2020 – 2020/0310(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

– med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2020)0682),

– med beaktande av artiklarna 294.2 och 153.2, jämförda med artikel 153.1 b, i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C9-0337/2020),

– med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

– med beaktande av de motiverade yttranden från det grekiska parlamentet, det danska folketinget, det maltesiska parlamentet och Sveriges riksdag som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna,

– med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande[1],

– med beaktande av Regionkommitténs yttrande[2],

– med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor över den föreslagna rättsliga grunden, 

–  med beaktande av artiklarna 59 och 40 i arbetsordningen,

– med beaktande av yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män,

– med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A9‑0325/2021).

1. Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

 

Ändringsförslag  1

Förslag till direktiv

Rubriken

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Förslag till	Förslag till
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV	EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV
om tillräckliga minimilöner i Europeiska unionen	om tillräckliga och skäliga minimilöner i Europeiska unionen

Ändringsförslag  2

Förslag till direktiv

Beaktandeled 1

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 153.2 jämförd med artikel 153.1 b,	med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 153.2 b jämförd med artikel 153.1 b,

Ändringsförslag  3

Förslag till direktiv

Skäl 1

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(1) Enligt artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen är unionens mål bland annat att främja folkens välfärd och verka för en hållbar utveckling i Europa som bygger på en social marknadsekonomi med hög konkurrenskraft.	(1) Enligt artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen är unionens mål bland annat att främja jämlikhet, solidaritet, social rättvisa och folkens välfärd och att verka för en hållbar utveckling i Europa som bygger på en social marknadsekonomi med hög konkurrenskraft i syfte att säkerställa full sysselsättning, sociala framsteg, en hög miljöskyddsnivå och en bättre miljö. Enligt artikel 9 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) ska unionen beakta de krav som är förknippade med främjandet av hög sysselsättning, garantier för ett fullgott socialt skydd och kampen mot social utestängning.

Ändringsförslag  4

Förslag till direktiv

Skäl 1b (nytt)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(1b) Enligt artikel 151 i EUF-fördraget ska unionens och medlemsstaternas mål bland annat vara att förbättra levnads- och arbetsvillkoren för att möjliggöra en harmonisering av dessa villkor, och samtidigt bibehålla förbättringarna, samt ett fullgott socialt skydd och en dialog mellan arbetsmarknadens parter, i enlighet med den europeiska sociala stadgan.

Ändringsförslag  5

Förslag till direktiv

Skäl 2

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(2) Enligt artikel 31 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna36 har varje arbetstagare rätt till hälsosamma, säkra och värdiga arbetsförhållanden.	(2) Enligt artikel 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna36 (rättighetsstadgan) är det förbjudet med diskriminering på grund av kön, ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, religion eller övertygelse, politisk eller annan åskådning, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionshinder, ålder och sexuell läggning. I artikel 23 i rättighetsstadgan föreskrivs rätten till jämställdhet mellan kvinnor och män på alla områden, inbegripet i fråga om anställning, arbete och lön. Enligt artikel 27 i rättighetsstadgan har arbetstagare rätt till information och samråd. Enligt artikel 28 i rättighetsstadgan har arbetstagare och arbetsgivare, eller deras respektive organisationer, i enlighet med unionsrätten samt nationell lagstiftning och praxis rätt att förhandla och ingå kollektivavtal på lämplig nivå och att i händelse av intressekonflikter tillgripa kollektiva åtgärder för att försvara sina intressen, inbegripet strejk. Enligt artikel 31 i rättighetsstadgan har varje arbetstagare rätt till hälsosamma, säkra och värdiga arbetsförhållanden.
__________________	__________________
36 Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, 2012/C 326/02 (EUT C 326, 26.10.2012, s. 391).	36 Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, 2012/C 326/02 (EUT C 326, 26.10.2012, s. 391).

Ändringsförslag  6

Förslag till direktiv

Skäl 3

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(3) Enligt den europeiska sociala stadgan har alla arbetstagare rätt till skäliga arbetsvillkor. Vidare erkänns alla arbetstagares rätt till skälig ersättning som är tillräcklig för att bereda dem och deras familjer en godtagbar levnadsstandard. I artikel 4 i stadgan erkänns den roll som fritt ingångna kollektivavtal och författningsreglerade metoder för fastställande av minimilöner spelar för att säkerställa ett effektivt utövande av denna rättighet.	(3) Enligt artikel 2 i den europeiska sociala stadgan (den sociala stadgan) har alla arbetstagare rätt till skäliga arbetsvillkor. I artikel 4 i den sociala stadgan erkänns alla arbetstagares rätt till skälig ersättning som är tillräcklig för att bereda dem och deras familjer en godtagbar levnadsstandard. Där erkänns även den roll som fritt ingångna kollektivavtal och författningsreglerade metoder för fastställande av minimilöner spelar för att säkerställa ett effektivt utövande av denna rättighet. I artikel 5 i den sociala stadgan erkänns arbetstagares och arbetsgivares föreningsrätt och i artikel 6 förhandlingsrätten.

Ändringsförslag  7

Förslag till direktiv

Skäl 4

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(4) I kapitel II i den europeiska pelaren för sociala rättigheter, som proklamerades i Göteborg den 17 november 2017, fastställs ett antal principer som ska tjäna som vägledning för att säkerställa rättvisa arbetsvillkor. Princip nr 6 i den europeiska pelaren för sociala rättigheter bekräftar arbetstagarnas rätt till en rättvis lön som tillåter en skälig levnadsstandard. Vidare anges att tillräckliga minimilöner ska säkerställas, så att arbetstagaren med familj kan tillgodose sina behov med hänsyn till nationella ekonomiska och sociala förhållanden, samtidigt som tillgången till sysselsättning och incitament att söka arbete upprätthålls. Slutligen sägs att fattigdom bland förvärvsarbetande ska förhindras och att all lönesättning ska vara öppen och förutsägbar med respekt för arbetsmarknadens parters självständighet.	(4) I kapitel II i den europeiska pelaren för sociala rättigheter (pelaren), som proklamerades i Göteborg den 17 november 2017, fastställs ett antal principer som ska tjäna som vägledning för att säkerställa rättvisa arbetsvillkor. I principerna nr 2 och 3 i pelaren föreskrivs lika behandling och lika möjligheter när det gäller deltagande på arbetsmarknaden, anställningsvillkor och karriärutveckling för kvinnor och män, oberoende av ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionsnedsättning, ålder och sexuell läggning. Princip nr 6 i pelaren bekräftar arbetstagarnas rätt till en rättvis lön som tillåter en skälig levnadsstandard. Vidare anges att tillräckliga minimilöner ska säkerställas, så att arbetstagaren med familj kan tillgodose sina behov med hänsyn till nationella ekonomiska och sociala förhållanden, samtidigt som tillgången till sysselsättning och incitament att söka arbete upprätthålls. Slutligen sägs att fattigdom bland förvärvsarbetande ska förhindras och att all lönesättning ska vara öppen och förutsägbar i enlighet med nationell praxis och med respekt för arbetsmarknadsparternas självständighet. I princip nr 8 i pelaren föreskrivs att arbetsmarknadens parter ska höras om utformningen och genomförandet av den ekonomiska politiken och sysselsättnings- och socialpolitiken i enlighet med nationell praxis och att de ska uppmuntras att förhandla och sluta kollektivavtal i frågor som är relevanta för dem, samtidigt som deras oberoende och rätt till kollektiva åtgärder respekteras.

Ändringsförslag  8

Förslag till direktiv

Skäl 5

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(5) I riktlinje 5 i rådets beslut 2020/1512/EU om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik37 uppmanas medlemsstaterna att se till att arbetsmarknadens parter på ett effektivt sätt medverkar i lönesättningen, för att sätta skäliga löner som möjliggör en godtagbar levnadsstandard och en tillräcklig anpassning av lönerna till produktivitetsutvecklingen, i syfte att uppnå konvergens uppåt. I riktlinjen uppmanas också medlemsstaterna att främja den sociala dialogen och kollektiva förhandlingar vad gäller lönesättning. Dessutom uppmanas medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter att säkerställa att alla arbetstagare har skäliga och rättvisa löner som baseras på kollektivavtal eller skäliga lagstadgade minimilöner, med beaktande av hur lönerna påverkar konkurrenskraften, sysselsättningen och fattigdomen bland förvärvsarbetande. Enligt den årliga strategin för hållbar tillväxt 202138 bör medlemsstaterna vidta åtgärder för att säkerställa rättvisa arbetsvillkor. I den årliga strategin för hållbar tillväxt 202039 erinras det också om att det mot bakgrund av de växande sociala klyftorna är viktigt att se till att alla arbetstagare får tillräcklig lön. Flera landsspecifika rekommendationer har också utfärdats till vissa medlemsstater om minimilöner. Enskilda länder kan dock vara mindre benägna att förbättra sina minimilöner på grund av uppfattningen att detta kan inverka negativt på deras kostnadskonkurrenskraft utåt.	(5) I riktlinje 5 i rådets beslut 2020/1512/EU37 uppmanas medlemsstaterna att se till att arbetsmarknadens parter på ett effektivt sätt medverkar och samarbetar i lönesättningen, för att sätta skäliga löner som möjliggör en godtagbar levnadsstandard, samtidigt som särskild hänsyn tas till låg- och medelinkomsttagare, i syfte att uppnå konvergens uppåt och i syfte att åtgärda växande ojämlikheter och samtidigt förbättra medlemsstaternas ekonomiska och sociala utveckling. I riktlinjen uppmanas också medlemsstaterna att främja den sociala dialogen och kollektiva förhandlingar vad gäller lönesättning. Dessutom uppmanas medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter att säkerställa att alla arbetstagare har skäliga och rättvisa löner som baseras på kollektivavtal eller skäliga lagstadgade minimilöner, och de bör beakta hur lönerna påverkar en hållbar ekonomisk utveckling, sysselsättningen samt fattigdomen bland förvärvsarbetande. Enligt den årliga strategin för hållbar tillväxt 202138 bör medlemsstaterna vidta åtgärder för att säkerställa rättvisa arbetsvillkor. I den årliga strategin för hållbar tillväxt 202039 erinras det också om att det mot bakgrund av de växande sociala klyftorna är viktigt att se till att alla arbetstagare får tillräcklig lön. Flera landsspecifika rekommendationer har också utfärdats till vissa medlemsstater om minimilöner i syfte att förbättra minimilönernas tillräcklighet för att uppnå en reallöneökning och undvika konkurrens i fråga om arbetskraftskostnader. Medlemsstaterna bör förbättra minimilöneskyddet, med beaktande av nationella traditioner.
__________________	__________________
37 Rådets beslut 2020/1512/EU av den 13 oktober 2020 om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik (EUT L 344, 19.10.2020, s. 22).	37 Rådets beslut 2020/1512/EU av den 13 oktober 2020 om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik (EUT L 344, 19.10.2020, s. 22).
38 Kommissionens meddelande COM(2020) 575 final.	38 Kommissionens meddelande COM(2020) 575 final.
39 Kommissionens meddelande COM(2019) 650 final.	39 Kommissionens meddelande COM(2019) 650 final.

Ändringsförslag  9

Förslag till direktiv

Skäl 6

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(6) Bättre arbets- och levnadsvillkor, bland annat genom tillräckliga minimilöner, gynnar både arbetstagare och företag i unionen och är en förutsättning för hållbar tillväxt för alla. Att ta itu med stora skillnader i minimilönernas täckning och tillräcklighet bidrar till att öka rättvisan på arbetsmarknaden i EU samt främjar ekonomiska och sociala framsteg och konvergens uppåt. Konkurrensen på den inre marknaden bör bygga på hög social standard, innovation och produktivitetsförbättringar som säkerställer lika spelregler.	(6) Bättre arbets- och levnadsvillkor, bland annat genom tillräckliga och skäliga minimilöner, gynnar arbetstagare och företag i unionen samt samhället och ekonomin i stort och är en förutsättning för en rättvis och hållbar tillväxt för alla. Att ta itu med stora skillnader i minimilöneskyddets täckning och tillräcklighet bidrar till att öka rättvisan på arbetsmarknaden i EU, förebygga och minska lönemässig och social ojämlikhet, bekämpa illojal konkurrens samt främja ekonomiska och sociala framsteg och konvergens uppåt. Konkurrensen på den inre marknaden bör bygga på hög social standard, däribland ett starkt arbetstagarskydd och arbetstillfällen av hög kvalitet, innovation och hållbara produktivitetsförbättringar som säkerställer lika spelregler.

Ändringsförslag  10

Förslag till direktiv

Skäl 7

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(7) När minimilönerna fastställs på lämpliga nivåer skyddar detta de mindre gynnade arbetstagarnas inkomster, bidrar till att säkerställa en godtagbar levnadsstandard och begränsar inkomstbortfallet under dåliga tider, något som vitsordas i Internationella arbetsorganisationens konvention nr 131 om fastställande av minimilöner. Minimilöner bidrar till att upprätthålla inhemsk efterfrågan, stärker incitamenten att arbeta och minskar löneskillnader och fattigdom bland förvärvsarbetande.	(7) När minimilönerna fastställs på lämpliga och skäliga nivåer, antingen genom lagstadgade minimilöner eller genom kollektivförhandlingar, skyddar detta inkomsterna för alla arbetstagare, i synnerhet mindre gynnade sådana, bidrar till att säkerställa en godtagbar levnadsstandard för alla och begränsar inkomstbortfallet under dåliga tider, något som vitsordas i Internationella arbetsorganisationens (ILO)konvention nr 131 om fastställande av minimilöner. Minimilöner som ger en godtagbar levnadsstandard bidrar till att upprätthålla inhemsk efterfrågan och köpkraft på lokal, regional och nationell nivå, stärker incitamenten att arbeta, minskar ojämlikheten i fråga om lön och löneskillnaderna mellan könen, bidrar till att förebygga och bekämpa fattigdom bland arbetstagare och deras familjer och stärker den ekonomiska resiliensen. Vid beaktande av den socioekonomiska situationen på arbetsmarknaden bör hänsyn tas till behovet av att säkerställa en godtagbar levnadsstandard för arbetstagare.

Ändringsförslag  11

Förslag till direktiv

Skäl 7a (nytt)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(7a) Fattigdomen bland förvärvsarbetande i unionen har ökat det senaste årtiondet, och fler arbetstagare upplever fattigdom1. Vid ekonomiska nedgångar, till exempel covid-19-krisen, är tillräckliga och skäliga minimilöner särskilt viktiga för att skydda lågavlönade arbetstagare, som är mer sårbara för konsekvenserna, och väsentliga för att stödja en hållbar ekonomisk återhämtning för alla, som bör leda till mer sysselsättning av hög kvalitet. För att säkerställa en hållbar återhämtning är det av vital betydelse med välmående företag, särskilt mikro- och småföretag. Covid-19-krisens konsekvenser och varaktighet gör det ännu viktigare att ompröva lönernas tillräcklighet inom låglönesektorer, som under krisen har visat sig vara väsentliga och ha ett stort socialt värde. Inte alla medlemsstater har ratificerat och genomfört ILO:s konvention 131 om fastställande av minimilöner.
__________________	__________________
	1 https://ec.europa.eu/eurostat/web/products-eurostat-news/-/DDN-20180316-1

Ändringsförslag  12

Förslag till direktiv

Skäl 8

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(8) Sannolikheten för att kvinnor, unga och lågutbildade arbetstagare och personer med funktionsnedsättning ska vara minimilöntagare eller låginkomsttagare är större än för andra grupper. Under konjunkturnedgångar, till exempel covid-19-krisen, blir minimilönernas roll för att skydda lågavlönade arbetstagare allt viktigare, och de är avgörande för att stödja en hållbar ekonomisk återhämtning för alla. Åtgärder avseende minimilöner bidrar till jämställdhet genom att minska skillnaderna i lön och pension mellan kvinnor och män samt till att lyfta kvinnor ur fattigdom.	(8) Sannolikheten är fortfarande större att kvinnor, yngre och äldre arbetstagare, migranter, ensamstående föräldrar, lågutbildade arbetstagare, personer med funktionsnedsättning och framför allt personer som utsätts för flera former av diskriminering är minimilöntagare eller låginkomsttagare. Att säkerställa och förbättra minimilönernas tillräcklighet och skälighet bidrar till att minska löneskillnaderna på grund av funktionsnedsättning, tillgodose behoven i alla generationer, främja jämställdhet, minska skillnaderna i lön och pension mellan kvinnor och män samt lyfta kvinnor och deras familjer ur fattigdom. Att säkerställa lika lön och underlätta en bra balans mellan arbete och privatliv är av vital betydelse för en hållbar ekonomisk tillväxt i unionen.

Ändringsförslag  13

Förslag till direktiv

Skäl 9

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(9) Covid-19-pandemin har betydande inverkan på tjänstesektorn och småföretagen, som båda har höga andelar minimilöntagare. Minimilöner är också viktiga med tanke på de strukturtendenser som omformar arbetsmarknaderna och som i allt högre grad kännetecknas av en hög andel atypiska och otrygga anställningar. Dessa tendenser har lett till ökad polarisering på arbetsmarknaden i form av en allt större andel lågavlönade och lågkvalificerade yrken i de flesta medlemsstater, samt till större löneskillnader i vissa av dem.	(9) Covid-19-pandemin har betydande inverkan på tjänstesektorn och på mikro- och småföretag, som har höga andelar låginkomsttagare och minimilöntagare. Minimilöner är därför också viktiga med tanke på de strukturtendenser som omformar arbetsmarknaderna och som i allt högre grad kännetecknas av en hög andel atypiska och otrygga anställningar, ofta med deltids-, säsongs-, plattforms- och bemanningspersonal. Dessa tendenser har i många fall lett till ökad polarisering på arbetsmarknaden i form av en allt större andel lågavlönade och lågkvalificerade yrken och sektorer i de flesta medlemsstater, samt till större ojämlikhet i fråga om lön i vissa av dem. Det är svårare för arbetstagare med atypiska anställningar att organisera sig och kämpa för kollektivavtal. Strategier som antifacklig verksamhet försvagar fackföreningarna och leder därigenom till färre eller urholkade kollektivavtal. Den låga eller minskande täckningen inom arbetsgivarorganisationer gör dessutom att kollektivförhandlingarna försvagas.

Ändringsförslag  14

Förslag till direktiv

Skäl 9a (nytt)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(9a) Även om arbetsmarknadsflexibilitet och nya anställningsformer, bland annat deltidsarbete och arbete för flera arbetsgivare, inte rent generellt eller nödvändigtvis är ofördelaktigt, utan ibland faktiskt föredras av arbetstagarna själva, bör detta inte leda till fattigdom bland förvärvsarbetande eller till att bestämmelser och avtal om minimilöner kringgås.

Ändringsförslag  15

Förslag till direktiv

Skäl 9b (nytt)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(9b) Det bör därför utvecklas ny teknik, innovativa administrativa grepp och nya former av social dialog och kollektivförhandlingar för att garantera minimilöner och skydd för alla arbetstagare i den nya sociala och ekonomiska verklighet som den digitala ekonomin medför.

Ändringsförslag  16

Förslag till direktiv

Skäl 10

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(10) Även om det finns ett minimilöneskydd i alla medlemsstater, härrör det i vissa medlemsstater från lag (lagstadgade minimilöner) och kollektivavtal, medan det i andra härrör uteslutande från kollektivavtal.	(10) Det finns ett minimilöneskydd i alla medlemsstater. Skyddet härrör från lag och kollektivavtal. Många medlemsstater har lagstadgade minimilöner. I vissa medlemsstater har arbetsmarknadens parter utvecklat välfungerande självständiga förhandlingsstrukturer för lönesättningen. I de medlemsstaterna har arbetsmarknadens parter stor kapacitet att förhandla och övervaka genomförandet av ingångna avtal. Lönesättning genom kollektivavtal bidrar till en balanserad utveckling av lönebildningen och minskad fattigdom bland förvärvsarbetande och har visat sig vara fördelaktig från ett socioekonomiskt perspektiv. De olika nationella traditionerna i medlemsstaterna bör respekteras.

Ändringsförslag  17

Förslag till direktiv

Skäl 11

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(11) Minimilöneskyddet i kollektivavtal för lågavlönade yrken är i de flesta fall tillräckligt, men de lagstadgade minimilönerna är låga jämfört med andra löner i ekonomin i flera medlemsstater. I nio medlemsstater utgjorde den lagstadgade minimilönen 2018 inte en tillräcklig inkomst för att en ensamstående minimilöntagare skulle nå upp till gränsen för fattigdomsrisk. Att det förekommer nedsatta minimilöner (variationer) och avdrag från lagstadgade minimilöner påverkar dessutom tillräckligheten negativt.	(11) Det minimilöneskydd som härrör från kollektivavtal för lågavlönade yrken är tillräckligt och ger en godtagbar levnadsstandard i de flesta fall och har visat sig vara ett effektivt sätt att bekämpa fattigdom bland förvärvsarbetande. De lagstadgade minimilönerna är i regel låga jämfört med andra löner i ekonomin i många medlemsstater. I nio medlemsstater utgjorde den lagstadgade minimilönen 2018 inte en tillräcklig inkomst för att en ensamstående minimilöntagare skulle nå upp till gränsen för fattigdomsrisk, vilket inte är förenligt med unionens mål enligt artikel 9 i EUF-fördraget. Att det förekommer nedsatta minimilöner (variationer) och avdrag från lagstadgade minimilöner påverkar dessutom tillräckligheten negativt och ökar risken för fattigdom bland sådana arbetstagare, i såväl offentlig som privat sektor.

Ändringsförslag  18

Förslag till direktiv

Skäl 12

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(12) Alla arbetstagare i unionen skyddas inte av minimilöner. I några medlemsstater får vissa arbetstagare, trots att de har täckning, i själva verket en ersättning som är lägre än den lagstadgade minimilönen på grund av att gällande regler inte efterlevs. Det har konstaterats att sådan bristande efterlevnad särskilt drabbar kvinnor, unga arbetstagare, personer med funktionsnedsättning och arbetstagare inom jordbruket. I medlemsstater där minimilöneskyddet endast ges genom kollektivavtal varierar andelen arbetstagare som inte omfattas från uppskattningsvis 2 % till 55 % av alla arbetstagare.	(12) Alla arbetstagare i unionen skyddas inte av minimilöner. I några medlemsstater får vissa arbetstagare, trots att de har täckning, i själva verket en ersättning som är lägre än den lagstadgade minimilönen på grund av att gällande regler inte efterlevs eller på grund av befintliga variationer i och avdrag från den lagstadgade minimilönen. Där variationer finns bör medlemsstaterna regelbundet se över dem för att bedöma deras konsekvenser för utsatta grupper av arbetstagare. Det har konstaterats att sådan bristande efterlevnad särskilt drabbar kvinnor, unga arbetstagare, äldre arbetstagare, lågutbildade arbetstagare, migrerande arbetstagare, ensamstående föräldrar, personer med funktionsnedsättning, arbetstagare med atypiska anställningsformer såsom plattforms- och deltidsanställda, arbetstagare inom jordbruket, säsongsarbetare och visstidsanställda, vilket får till följd att lönerna pressas ner. I medlemsstater där minimilöneskyddet endast härrör från kollektivavtal varierar andelen arbetstagare som inte omfattas från uppskattningsvis 2 % till 55 % av alla arbetstagare.

Ändringsförslag  19

Förslag till direktiv

Skäl 12a (nytt)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(12a) För att undvika att skyddad sysselsättning som inte är förenlig med lagstiftning om minimilön breder ut sig och för att undvika diskriminering av personer med funktionsnedsättning bör detta direktiv säkerställa att inrättningar för skyddad sysselsättning regleras av de standarder, lagar eller avtal som finns inom den sektor där de verkar.

Ändringsförslag  20

Förslag till direktiv

Skäl 13

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(13) Starka kollektivförhandlingar på branschnivå eller branschövergripande nivå bidrar till att säkerställa ett tillräckligt minimilöneskydd, men de traditionella kollektivförhandlingsstrukturerna har urholkats de senaste årtiondena, bland annat på grund av strukturförändringar i ekonomin i riktning mot mindre fackligt organiserade branscher och den sjunkande fackliga organisationsgraden på grund av ökningen av atypiska och nya arbetsformer.	(13) Starka kollektivförhandlingar på branschnivå eller branschövergripande nivå bidrar till att säkerställa ett tillräckligt och skäligt minimilöneskydd i form av löner som härrör från kollektivavtal, men de traditionella kollektivförhandlingsstrukturerna har urholkats de senaste årtiondena på grund av ett sjunkande medlemsantal i arbetsgivarorganisationer, strukturförändringar i ekonomin i riktning mot mindre fackligt organiserade branscher och den sjunkande fackliga organisationsgraden på grund av ökningen av otrygga och atypiska arbetsformer. Kollektivförhandlingar på branschnivå och branschövergripande nivå sattes dessutom under hårt tryck i kölvattnet av finanskrisen 2008. Kollektivförhandlingar på branschnivå och branschövergripande är dock väsentliga för att uppnå tillräckliga och skäliga minimilöner och behöver därför främjas och stärkas.

Ändringsförslag  21

Förslag till direktiv

Skäl 14

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(14) Kommissionen har samrått med arbetsmarknadens parter i en tvåstegsprocess om möjliga åtgärder för att ta itu med utmaningarna kring tillräckligt minimilöneskydd i unionen i enlighet med artikel 154 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Arbetsmarknadens parter var inte överens om att inleda förhandlingar om dessa frågor. Det är dock viktigt att vidta åtgärder på unionsnivå för att säkerställa att arbetstagare i unionen skyddas genom tillräckliga minimilöner, med beaktande av resultaten av samrådet med arbetsmarknadens parter.	(14) Kommissionen har samrått med arbetsmarknadens parter i en tvåstegsprocess om möjliga åtgärder för att ta itu med utmaningarna kring tillräckligt och skäligt minimilöneskydd i unionen i enlighet med artikel 154 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Arbetsmarknadens parter var inte överens om att inleda förhandlingar om dessa frågor. Det är dock viktigt att vidta åtgärder på unionsnivå, med respekt för subsidiaritetsprincipen, för att säkerställa att arbetstagare i unionen skyddas genom tillräckliga och skäliga minimilöner, med beaktande av resultaten av samrådet med arbetsmarknadens parter.

Ändringsförslag  22

Förslag till direktiv

Skäl 15

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(15) I detta direktiv fastställs minimikrav på unionsnivå för att säkerställa både att minimilönerna sätts på en tillräcklig nivå och att arbetstagarna har tillgång till minimilöneskydd i form av en lagstadgad minimilön eller i form av löner som sätts enligt kollektivavtal enligt definitionen i detta direktiv.	(15) I syfte att förbättra arbets- och levnadsvillkoren, den uppåtgående sociala konvergensen och jämställdheten i unionen fastställs i detta direktiv minimikrav på unionsnivå för att säkerställa både minimilönernas tillräcklighet och skälighet och arbetstagarnas tillgång till minimilöneskydd i form av en lagstadgad minimilön, där sådan finns, eller i form av löner som härrör från kollektivavtal enligt definitionen i detta direktiv.

Ändringsförslag  23

Förslag till direktiv

Skäl 16

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(16) Med fullständig respekt för artikel 153.5 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt syftar detta direktiv varken till att harmonisera minimilönenivån i hela unionen eller till att inrätta en enhetlig metod för sättande av minimilöner. Det inkräktar inte på medlemsstaternas frihet att fastställa lagstadgade minimilöner eller främja tillgången till minimilöneskydd enligt kollektivavtal, i enlighet med varje lands traditioner och särdrag och med full respekt för nationella befogenheter och arbetsmarknadsparternas avtalsfrihet. Detta direktiv ålägger inte de medlemsstater där minimilöneskydd garanteras uteslutande genom kollektivavtal att införa någon lagstadgad minimilön eller att göra kollektivavtalen allmänt tillämpliga. I detta direktiv fastställs inte heller någon lönenivå, eftersom den omfattas av arbetsmarknadsparternas avtalsfrihet på nationell nivå och av medlemsstaternas relevanta behörighet.	(16) Med fullständig respekt för artikel 153.5 i EUF-fördraget syftar detta direktiv varken till att harmonisera minimilönenivån i hela unionen eller till att inrätta en enhetlig metod för sättande av minimilöner. Det syftar till att säkerställa tillräckliga och skäliga minimilöner som en anständighetsgräns på nationell nivå, förbättra levnadsstandarden samt förebygga och minska fattigdom i unionen. Detta direktiv inkräktar dock inte på medlemsstaternas frihet att fastställa lagstadgade minimilöner eller främja tillgången till minimilöneskydd enligt kollektivavtal, i enlighet med varje lands traditioner och särdrag och med full respekt för nationella befogenheter och arbetsmarknadsparternas rätt att ingå avtal. Detta direktiv ålägger inte, och bör inte tolkas som att det ålägger, de medlemsstater där minimilöneskydd garanteras uteslutande genom kollektivavtal att införa någon lagstadgad minimilön eller att göra kollektivavtalen allmänt tillämpliga. I detta direktiv fastställs inte heller någon lönenivå, eftersom den omfattas av arbetsmarknadsparternas rätt att ingå avtal på nationell nivå och av medlemsstaternas relevanta behörighet.

Ändringsförslag  24

Förslag till direktiv

Skäl 17

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(17) Detta direktiv är tillämpligt på arbetstagare som har ett anställningsavtal eller ett anställningsförhållande enligt definitionen i den lagstiftning, de kollektivavtal eller den praxis som gäller i varje medlemsstat, med beaktande av de kriterier som fastställts av domstolen för att fastställa en arbetstagares ställning. Under förutsättning att de uppfyller dessa kriterier kan hushållsarbetare, behovsarbetstagare, intermittenta arbetstagare, voucher-baserade arbetstagare, falska egenföretagare, arbetstagare på digitala plattformar, praktikanter och lärlingar omfattas av detta direktivs tillämpningsområde. Äkta egenföretagare bör inte omfattas av detta direktivs tillämpningsområde eftersom de inte uppfyller dessa kriterier. Missbruk av ställningen som egenföretagare, enligt definitionen i nationell rätt, antingen inom det egna landet eller över gränserna, är en form av falskdeklarerat arbete som ofta förknippas med odeklarerat arbete. Det är fråga om falskt egenföretagande när en person deklareras som egenföretagare men i själva verket uppfyller villkor som är typiska för ett anställningsförhållande, i syfte att undvika vissa rättsliga skyldigheter eller skyldigheter att betala skatter och avgifter. Sådana personer bör omfattas av detta direktivs tillämpningsområde. Fastställandet av förekomsten av ett anställningsförhållande bör ske på grundval av fakta om arbetets faktiska utförande, inte utifrån parternas beskrivning av förhållandet.	(17) Detta direktiv är tillämpligt på arbetstagare som har ett anställningsavtal eller ett anställningsförhållande enligt definitionen i den lagstiftning, de kollektivavtal eller den praxis som gäller i varje medlemsstat, med beaktande av de kriterier som fastställts av domstolen för att fastställa en arbetstagares ställning. Under förutsättning att de uppfyller dessa kriterier kan arbetstagare inom såväl offentlig som privat sektor vars lön beräknas på grundval av resultat, när detta är tillåtet enligt nationell rätt, sjöfolk, hushållsarbetare, behovsarbetstagare, intermittenta arbetstagare, voucher-baserade arbetstagare, arbetstagare som är falska egenföretagare, arbetstagare på digitala plattformar, arbetstagare inom skyddad sysselsättning, deltidsanställda, andra arbetstagare med atypisk anställning, praktikanter och lärlingar omfattas av detta direktivs tillämpningsområde. Missbruk av ställningen som egenföretagare, enligt definitionen i nationell rätt, antingen inom det egna landet eller över gränserna, är en form av falskdeklarerat arbete som ofta förknippas med odeklarerat arbete. Det är fråga om falskt egenföretagande när en person deklareras som egenföretagare men i själva verket uppfyller villkor som är typiska för ett anställningsförhållande, i syfte att undvika vissa rättsliga skyldigheter eller skyldigheter att betala skatter och avgifter. Sådana personer bör omfattas av detta direktivs tillämpningsområde. Fastställandet av förekomsten av ett anställningsförhållande bör ske på grundval av fakta om arbetets faktiska utförande, inte utifrån parternas beskrivning av förhållandet.

Ändringsförslag  25

Förslag till direktiv

Skäl 17a (nytt)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(17a) I en social marknadsekonomi bör var och en som arbetar ha en anständig inkomst och kunna försörja sig själv och sin familj. Det bör finnas lösningar för att förebygga fattigdom bland förvärvsarbetande, illojal konkurrens och social ojämlikhet. Tillräckliga och skäliga minimilöner är väsentliga i detta avseende. Medlemsstaterna bör säkerställa efterlevnad av den begränsning av arbetstiden som fastställs i nationell rätt eller i kollektivavtal i medlemsstaterna i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG1a, samt av andra bestämmelser om hälsa och säkerhet, för att värna arbetstagarnas fysiska och psykiska välbefinnande. Medlemsstaterna kan vidta åtgärder mot vissa arbetsgivares tilltag att öka arbetsproduktionen eller arbetsintensiteten när minimilöner införs eller höjs, eftersom minimitimlönerna då indirekt sänks och syftet med detta direktiv undergrävs.
	__________________
	1a Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden (EUT L 299, 18.11.2003, s. 9).

Ändringsförslag  26

Förslag till direktiv

Skäl 18

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(18) Välfungerande kollektivförhandlingar om lönesättning är ett viktigt sätt att se till att arbetstagarna skyddas genom tillräckliga minimilöner. I medlemsstater med lagstadgade minimilöner stöder kollektivförhandlingar den allmänna löneutvecklingen och bidrar därför till att förbättra minimilönernas tillräcklighet. I de medlemsstater där minimilöneskyddet uteslutande tillhandahålls genom kollektivförhandlingar avgörs lönernas nivå och andelen skyddade arbetstagare direkt av hur systemet för kollektivförhandlingar fungerar och av kollektivförhandlingarnas täckning. Starka och välfungerande kollektivförhandlingar tillsammans med en hög täckning för branschvisa eller branschövergripande kollektivavtal stärker minimilönernas tillräcklighet och täckning.	(18) Kollektivförhandlingar bör under alla omständigheter vara i överensstämmelse med ILO:s konvention 87 om föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten, ILO:s konvention 98 om organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten, ILO:s konvention 154 om kollektiva förhandlingar, ILO:s rekommendation 91 om kollektivavtal samt rättighetsstadgan och den sociala stadgan. Välfungerande kollektivförhandlingar om lönesättning är ett viktigt sätt att se till att arbetstagarna skyddas genom tillräckliga och skäliga minimilöner som ger en godtagbar levnadsstandard. I medlemsstater med lagstadgade minimilöner stöder kollektivförhandlingar den allmänna löneutvecklingen och bidrar därför till att förbättra minimilönernas tillräcklighet och skälighet samt arbetstagarnas arbets- och levnadsvillkor. I de medlemsstater där minimilöneskyddet uteslutande tillhandahålls genom kollektivförhandlingar, i form av löner som härrör från kollektivavtal, avgörs lönernas nivå och andelen skyddade arbetstagare direkt av hur systemet för kollektivförhandlingar fungerar och av kollektivförhandlingarnas täckning. Starka och välfungerande kollektivförhandlingar tillsammans med en hög täckning för branschvisa eller branschövergripande kollektivavtal stärker minimilöneskyddets tillräcklighet och täckning i form av löner som härrör från kollektivförhandlingar.

Ändringsförslag  27

Förslag till direktiv

Skäl 18a (nytt)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(18b) Minimilöneskydd genom kollektivavtal gynnar såväl arbetstagarna och arbetsgivarna som företagen. I vissa medlemsstater förekommer varken lagstadgade minimilöner eller system som förklarar kollektivavtal allmänt bindande. Lönerna, inklusive minimilöneskyddet, föreskrivs uteslutande genom kollektivförhandlingar mellan arbetsmarknadens parter. Genomsnittslönerna i dessa medlemsstater är bland de högsta i unionen. Dessa system kännetecknas av kollektivförhandlingarnas mycket höga täckning och en stor anslutning till både arbetsgivarorganisationer och fackföreningar. I system där minimilöner härrör från kollektivavtal som är allmänt tillämpliga utan att den antagande myndigheten har något utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller innehållet i de tillämpliga bestämmelserna bör minimilönen inte anses vara en lagstadgad minimilön.

Ändringsförslag  28

Förslag till direktiv

Skäl 19

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(19) Mot bakgrund av att kollektivförhandlingarnas täckning minskar är det viktigt att medlemsstaterna främjar kollektivförhandlingar för att förbättra arbetstagarnas tillgång till det minimilöneskydd som kollektivavtal ger. Medlemsstater där kollektivförhandlingarna har hög täckning tenderar att ha en låg andel lågavlönade arbetstagare och höga minimilöner. I medlemsstater med liten andel låginkomsttagare täcker kollektivförhandlingarna över 70 %. På liknande sätt täcker kollektivförhandlingarna över 70 % i majoriteten av de medlemsstater som har höga minimilöner i förhållande till medianlönen. Alla medlemsstater bör uppmuntras att främja kollektivförhandlingar, men de som inte når upp till denna täckning bör, i samråd med eller efter överenskommelse med arbetsmarknadens parter, tillhandahålla nya ramar eller stärka befintliga ramar för förfaranden och institutionella arrangemang som skapar förutsättningar för kollektivförhandlingar. En sådan ram bör fastställas i lag eller genom trepartsavtal.	(19) Mot bakgrund av att kollektivförhandlingarnas täckning minskar är det viktigt att medlemsstaterna skyddar rätten att delta i, och främjar, kollektivförhandlingar för att förbättra arbetstagarnas tillgång till det minimilöneskydd som kollektivavtal ger. Detta gäller särskilt medlemsstater där kollektivförhandlingarnas täckning är låg och situationer där multinationella och stora bolag utövar social dumpning och fortsätter att utnyttja kryphål i de sociala systemen. Medlemsstater där kollektivförhandlingarna har hög täckning tenderar att ha en låg andel lågavlönade arbetstagare och höga minimilöner. I medlemsstater med liten andel låginkomsttagare täcker kollektivförhandlingarna över 70 %. På liknande sätt täcker kollektivförhandlingarna över 70 % i majoriteten av de medlemsstater som har höga minimilöner i förhållande till medianlönen. Alla medlemsstater bör uppmuntras att främja kollektivförhandlingar och successivt öka täckningen för kollektivförhandlingar avseende ersättning till minst 80 % av arbetstagarna, men de som inte når upp till denna täckning bör, i samråd med eller efter överenskommelse med arbetsmarknadens parter, tillhandahålla nya ramar eller stärka befintliga ramar för förfaranden och institutionella arrangemang som skapar förutsättningar för kollektivförhandlingar. Sådana ramar bör fastställas i enlighet med nationell rätt och praxis genom lag efter samråd med arbetsmarknadens parter, genom överenskommelse med arbetsmarknadens parter eller, efter en gemensam begäran, mellan arbetsmarknadens parter.
	(19a) Medlemsstaterna bör fastställa och genomföra en handlingsplan för att främja kollektivförhandlingar i samarbete med arbetsmarknadens parter. Handlingsplanen bör ses över och revideras åtminstone vartannat år. Den bör även anmälas till kommissionen och offentliggöras. Kollektivförhandlingarnas täckning i medlemsstaterna varierar avsevärt på grund av ett antal faktorer, bland annat nationell tradition och praxis och den historiska kontexten. Detta måste beaktas vid bedömningen av framstegen med att öka kollektivförhandlingarnas täckning, särskilt med avseende på den handlingsplan som föreskrivs i detta direktiv.

Ändringsförslag  29

Förslag till direktiv

Skäl 20

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(20) Ändamålsenliga regler, rutiner och praxis för att fastställa och uppdatera lagstadgade minimilöner är nödvändiga för att skapa tillräckliga minimilöner och samtidigt bevara arbetstillfällen och konkurrenskraft hos företagen, även de små och medelstora. Här ingår ett antal inslag för att bevara de lagstadgade minimilönernas tillräcklighet, däribland kriterier och indikatorer för bedömning av tillräcklighet, regelbundna och rättidiga uppdateringar, rådgivande organ samt arbetsmarknadsparternas delaktighet. Ett rättidigt och effektivt deltagande av arbetsmarknadens parter är en del av god samhällsstyrning som möjliggör en välinformerad och inkluderande beslutsprocess.	(20) Ändamålsenliga, tydliga regler, öppna rutiner och effektiv praxis för att fastställa och uppdatera lagstadgade minimilöner är nödvändiga för att skapa tillräckliga och skäliga minimilöner, bland annat genom automatisk indexering när sådan finns, och samtidigt bevara befintliga och skapa nya arbetstillfällen av hög kvalitet och säkerställa likabehandling, lika spelregler och konkurrenskraft för företagen, även mikroföretag och små och medelstora företag. Här ingår ett antal inslag för att säkerställa och bevara de lagstadgade minimilönernas tillräcklighet och skälighet, däribland kriterier och vägledande indikatorer för bedömning av tillräcklighet och skälighet, regelbundna uppdateringar i rätt tid, bidrag från rådgivande organ samt arbetsmarknadsparternas delaktighet. Ett omfattande och effektivt deltagande i rätt tid av arbetsmarknadens parter är en förutsättning för en god samhällsstyrning som möjliggör en välinformerad och inkluderande beslutsprocess, samtidigt som hänsyn tas till att den sociala och ekonomiska verkligheten inte är statisk.

Ändringsförslag  30

Förslag till direktiv

Skäl 21

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(21) Minimilöner anses vara tillräckliga om de är rimliga i förhållande till lönefördelningen i landet och ger en godtagbar levnadsstandard. De lagstadgade minimilönernas tillräcklighet avgörs mot bakgrund av de nationella socioekonomiska förhållandena, inbegripet sysselsättningstillväxt, konkurrenskraft samt utvecklingen i enskilda regioner och sektorer. Deras tillräcklighet bör bedömas åtminstone med avseende på köpkraft, produktivitetsutveckling och förhållandet till bruttolönernas storlek, fördelning och tillväxt. Vanligt förekommande internationella indikatorer, exempelvis 60 % av bruttomedianlönen och 50 % av bruttomedellönen, kan användas som vägledning vid bedömningen av minimilönernas tillräcklighet i förhållande till bruttolönenivåerna.	(21) Minimilöner anses vara tillräckliga och skäliga om de förbättrar lönefördelningen i landet och ger en godtagbar levnadsstandard för arbetstagare och deras familjer på grundval av en heltidsanställning. De lagstadgade minimilönernas tillräcklighet och skälighet avgörs mot bakgrund av de nationella socioekonomiska förhållandena, inbegripet sysselsättningstillväxt, konkurrenskraft samt utvecklingen i enskilda regioner och sektorer. Deras tillräcklighet och skälighet bör bedömas åtminstone med avseende på köpkraft och förhållandet till bruttolönernas storlek, fördelning och tillväxt. Den internationellt erkända nivån på 60 % av bruttomedianlönen och 50 % av bruttomedellönen kan användas som vägledning vid bedömningen av minimilönernas tillräcklighet i förhållande till bruttolönenivåerna. Nästan alla medlemsstater som har lagstadgad minimilön ligger under de indikatorerna, samtidigt som alla medlemsstater måste vidta nödvändiga åtgärder för att förbjuda låga lönenivåer som innebär exploatering. I detta sammanhang kan det dessutom vara användbart med en nationell varu- och tjänstekorg i reala priser, som bland annat inbegriper adekvat bostad, hälsosamma livsmedel, kläder, kommunikationsverktyg och -kostnader, hållbar transport och energi, personlig omvårdnad, hälso- och sjukvård och medicinska förnödenheter, barnomsorg, nödvändiga resurser för att möjliggöra meningsfullt deltagande i samhälls-, idrotts-, kultur- och utbildningsaktiviteter och sociala aktiviteter samt försäkring och besparingar för att skydda sig mot oförutsedda händelser. Tillräckliga och skäliga minimilönenivåer är dessutom ett viktigt instrument för att stödja en rättvis omställning till en digital och grön ekonomi.

Ändringsförslag  31

Förslag till direktiv

Skäl 22

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(22) För att främja tillräckliga minimilöner för alla grupper av arbetstagare bör variationer i och avdrag från lagstadgade minimilöner vara så begränsade som möjligt, samtidigt som det säkerställs att arbetsmarknadens parter vederbörligen rådfrågas om definitionen av dessa. Vissa avdrag från lagstadgade minimilöner kan motiveras av ett legitimt syfte, exempelvis att för höga belopp betalats ut eller att avdrag har beslutats av en rättslig myndighet. Andra avdrag, till exempel avdrag för utrustning som krävs för att utföra ett arbete eller avdrag för naturaförmåner som logi, kan vara omotiverade eller oproportionerliga.	(22) För att främja och säkerställa tillräckliga och skäliga minimilöner som ger en godtagbar levnadsstandard för alla grupper av arbetstagare är det nödvändigt att tillämpa likabehandlingsprincipen och bekämpa diskriminering. Att utesluta någon arbetstagare från det skydd som en lagstadgad minimilön innebär kan inte rättfärdigas. Inget i detta direktiv bör tolkas som en skyldighet för medlemsstaterna att införa variationer i eller avdrag från minimilöner. Variationer i lagstadgade minimilöner och avdrag som leder till lönenivåer under den lagstadgade minimilönen bör begränsas till ett minimum, eftersom de urholkar principen om likabehandling av arbetstagare och målet för detta direktiv. Arbetsrelaterade utgifter, till exempel utrustning som krävs för att utföra sitt arbete, eller naturaförmåner som logi, betalas inte av arbetsgivaren till arbetstagaren i utbyte mot det utförda arbetet och bör därför inte dras av från minimilönen.

Ändringsförslag  32

Förslag till direktiv

Skäl 22a (nytt)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(22a) Eftersom kvinnor är överrepresenterade i låglöneyrken kan minimilöner bidra avsevärt till att minska de befintliga löneskillnaderna mellan könen, förutsatt att minimilönerna fastställs på tillräckliga nivåer och att det inte finns någon diskriminering mellan arbetstagare som kan befästa undervärderingen av kvinnors arbete. I enlighet med det här direktivet och i överensstämmelse med artikel 9 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/6791a bör medlemsstaterna tillhandahålla den statistik och information som avses i det här direktivet uppdelad på kön och etnisk bakgrund när detta är relevant för att bekämpa diskriminering och ojämlikhet.
	__________________
	1a Europaparlamentets och rådets förordning av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).

Ändringsförslag  33

Förslag till direktiv

Skäl 23

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(23) Ett ändamålsenligt tillsynssystem, där kontroller och fältinspektioner ingår, är nödvändigt för att säkerställa att de nationella ramarna för lagstadgade minimilöner tillämpas. För att stärka tillsynsmyndigheternas ändamålsenlighet behövs det också ett nära samarbete med arbetsmarknadens parter, bland annat för att ta itu med kritiska utmaningar som underentreprenad, falska egenföretagare och oregistrerad övertid. Arbetstagarna bör vidare enkelt ha tillgång till lämplig information om tillämpliga lagstadgade minimilöner för att säkerställa en tillräcklig grad av öppenhet och förutsägbarhet kring arbetsvillkoren.	(23) Ett ändamålsenligt tillsynssystem, där förstärkt övervakning, kontroller och fältinspektioner ingår, är nödvändigt för att säkerställa att de nationella ramarna för lagstadgade minimilöner tillämpas och efterlevs och att arbetsnormerna för alla arbetstagare respekteras. För att säkerställa att yrkesinspektioner genomförs effektivt bör medlemsstaterna ha tillräckligt med yrkesinspektörer i enlighet med ILO:s konvention 81 om arbetsinspektion och ILO:s rapport III om den 95:e internationella arbetskonferensen 20061a, som rekommenderar att det finns en yrkesinspektör per 10 000 arbetstagare. För att stärka tillsynsmyndigheternas ändamålsenlighet behövs det också ett nära samarbete med arbetsmarknadens parter, bland annat för att ta itu med kritiska utmaningar som missbruk av underentreprenad, falska egenföretagare och oregistrerad övertid. Arbetstagarna bör vidare ha enkel tillgång till information om tillämpliga lagstadgade minimilöner, bland annat om klagomåls-, medlings- och prövningsmekanismer, som även bör finnas i format som är tillgängliga för personer med funktionsnedsättning, för att säkerställa en hög grad av öppenhet och förutsägbarhet kring arbetsvillkoren samt tillämpning av deras rättigheter. Medlemsstaterna bör säkerställa detta bland annat genom att inrätta särskilda offentliga webbplatser och informationskampanjer.
	_____________________
	1a https://www.ilo.org/public/english/standards/relm/ilc/ilc95/pdf/rep-iii-1b.pdf

Ändringsförslag  34

Förslag till direktiv

Skäl 24

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(24) Ett ändamålsenligt genomförande av det minimilöneskydd som fastställs i rättsliga bestämmelser eller kollektivavtal är avgörande för fullgörandet av offentliga upphandlingskontrakt och koncessionsavtal. Överträdelser av kollektivavtal som föreskriver minimilöner inom en viss bransch kan förekomma vid fullgörandet av sådana avtal eller i underleverantörskedjan därefter, vilket leder till att arbetstagarna får mindre betalt än den lön som avtalats i branschvisa kollektivavtal. För att förebygga sådana situationer bör ekonomiska aktörer avlöna sina arbetstagare enligt kollektivavtalet i den relevanta branschen och i det relevanta geografiska området för att iaktta sina arbetsrättsliga skyldigheter, i enlighet med artiklarna 18.2 och 71.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU om offentlig upphandling40, artiklarna 36.2 och 88.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster41 samt artiklarna 30.3 och 42.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU om tilldelning av koncessioner42.	(24) Ett ändamålsenligt genomförande av det minimilöneskydd som fastställs i rättsliga bestämmelser eller kollektivavtal är avgörande för fullgörandet av offentliga upphandlingskontrakt och koncessionskontrakt. Underlåtenhet att erkänna fackföreningar eller arbetstagares rätt att organisera sig och delta i kollektivförhandlingar, och underlåtenhet att respektera kollektivavtal som föreskriver minimilöneskydd och att efterleva de arbetsvillkor som fastställs i dessa, kan förekomma vid fullgörandet av sådana kontrakt eller i underleverantörskedjan därefter, vilket leder till att arbetstagarna får mindre betalt än den lön som avtalats i branschvisa kollektivavtal. För att förebygga sådana situationer måste ekonomiska aktörer och deras underleverantörer bli informerade om tillämpligt minimilöneskydd och tillämpliga arbetsvillkor, däribland rätten att organisera sig och att förhandla kollektivt. Ekonomiska aktörer bör vara öppna för att förhandla och samarbeta med fackföreningar, förbättra arbetsmarknadsrelationerna och avlöna sina arbetstagare enligt kollektivavtalet i den relevanta branschen och i det relevanta geografiska området för att iaktta sina arbetsrättsliga skyldigheter, i enlighet med artiklarna 18.2 och 71.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU om offentlig upphandling40, artiklarna 36.2 och 88.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster41 samt artiklarna 30.3 och 42.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU om tilldelning av koncessioner42.
____________________	___________________
40 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG (EUT L 94, 28.3.2014, s. 65).	40 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG (EUT L 94, 28.3.2014, s. 65).
8 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU av den 26 februari 2014 om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och om upphävande av direktiv 2004/17/EG (EUT L 94, 28.3.2014, s. 243).	8 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU av den 26 februari 2014 om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och om upphävande av direktiv 2004/17/EG (EUT L 94, 28.3.2014, s. 243).
9 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU av den 26 februari 2014 om tilldelning av koncessioner (EUT L 94, 28.3.2014, s. 1).	9 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU av den 26 februari 2014 om tilldelning av koncessioner (EUT L 94, 28.3.2014, s. 1).

Ändringsförslag  35

Förslag till direktiv

Skäl 24a (nytt)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(24a) För dem som ansöker om ekonomiskt stöd från unionens fonder och program bör reglerna för offentlig upphandling och koncessioner tillämpas på adekvat sätt med avseende på tillämpning av kollektivavtal och minimilöner, där sådana finns.

Ändringsförslag  36

Förslag till direktiv

Skäl 25

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(25) Tillförlitlig övervakning och insamling av uppgifter är avgörande för att säkerställa ett effektivt skydd av minimilöner. Kommissionen bör varje år rapportera till Europaparlamentet och rådet om sin bedömning av utvecklingen i fråga om minimilönernas tillräcklighet och täckning på grundval av årliga uppgifter och information från medlemsstaterna. Dessutom bör utvecklingen övervakas inom ramen för samordningen av den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken på unionsnivå. Sysselsättningskommittén bör i detta sammanhang varje år granska situationen i medlemsstaterna på grundval av kommissionens rapporter och andra multilaterala övervakningsverktyg, till exempel riktmärkning.	(25) Tillförlitlig övervakning och insamling av uppgifter är av väsentlig betydelse för att säkerställa ett effektivt minimilöneskydd. Kommissionen bör varje år rapportera till Europaparlamentet och rådet om sin bedömning av nivåerna och utvecklingen i fråga om minimilöneskyddets tillräcklighet och täckning samt kollektivförhandlingarnas täckning på grundval av årliga uppgifter och information som lämnas av medlemsstaterna efter samråd med arbetsmarknadens parter. Dessutom bör utvecklingen övervakas inom ramen för samordningen av den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken på unionsnivå. Sysselsättningskommittén bör i detta sammanhang varje år granska situationen i medlemsstaterna på grundval av kommissionens rapporter, med beaktande av informationen från medlemsstaterna, de branschövergripande europeiska arbetsmarknadsparterna, Eurofound och andra multilaterala övervakningsverktyg, till exempel riktmärkning.

Ändringsförslag  37

Förslag till direktiv

Skäl 26

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(26) Arbetstagarna bör kunna utöva sin rätt till försvar när deras rättigheter i fråga om det fastställda minimilöneskyddet kränks. För att förhindra att arbetstagare berövas sina rättigheter bör medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de ges tillgång till ändamålsenligt och opartisk tvistlösning och rätt till prövning, inbegripet skälig ersättning, samt ändamålsenligt skydd mot alla former av försämringar om de beslutar att utöva sin rätt till försvar, utan att det påverkar tillämpningen av särskilda former av prövning och tvistlösning enligt kollektivavtal, såsom system för kollektiv tvistlösning.	(26) Arbetstagarna och deras fackliga företrädare bör informeras om och kunna utöva sin rätt till försvar när deras rättigheter i fråga om det fastställda minimilöneskyddet kränks. För att förhindra att arbetstagare berövas sina rättigheter, och utan att det påverkar tillämpningen av särskilda former av prövning och tvistlösning enligt kollektivavtal, såsom system för kollektiv tvistlösning, t.ex. frivillig medling, bör medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att arbetstagarna ges tillgång till ändamålsenlig, skyndsam, effektiv och opartisk tvistlösning och rätt till prövning – som i enlighet med nationell rätt och praxis bör vara kostnadsfri åtminstone för de arbetstagare som saknar tillräckliga resurser – inbegripet skälig ersättning, även genom hela underleverantörskedjan, samt ändamålsenligt rättsligt och administrativt skydd mot alla former av försämringar om de beslutar att utöva sin rätt till försvar. Medlemsstaterna bör bedöma hur opartisk tvistlösning kan förbättras ytterligare i samförstånd med arbetsmarknadens parter. Medlemsstaterna bör se till att detta direktiv genomförs på ett ändamålsenligt och proportionellt sätt i rätt tid och säkerställa antidiskrimineringsprinciper och avskräckande sanktioner i enlighet med nationell rätt och praxis.

Ändringsförslag  38

Förslag till direktiv

Skäl 26a (nytt)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(26a) För att bidra till lika spelregler och en säker arbetsmiljö bör medlemsstaterna proaktivt skydda arbetstagare, fackföreningsmedlemmar och fackliga företrädare mot att behandlas ofördelaktigt av arbetsgivare till följd av klagomål som ingetts i syfte att genomdriva rättigheterna enligt detta direktiv. Detta skydd bör även omfatta fall där arbetstagare, fackföreningsmedlemmar och fackliga företrädare upplever sådan ofördelaktig behandling från tredjeparters sida på arbetsgivarens vägnar. Det kan bland annat handla om situationer där närstående eller affärspartner till arbetsgivaren, agenter eller kriminella nätverk utsätter dem för ofördelaktig behandling.

Ändringsförslag  39

Förslag till direktiv

Skäl 28

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(28) De reformer och åtgärder som medlemsstaterna har vidtagit för att främja ett tillräckligt minimilöneskydd för arbetstagare är visserligen steg i rätt riktning, men har inte varit heltäckande och systematiska. Enskilda länder kan dessutom vara mindre benägna att förbättra minimilönernas tillräcklighet och täckning på grund av uppfattningen att detta kan inverka negativt på deras kostnadskonkurrenskraft utåt. Eftersom målen för detta direktiv inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av deras omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.	(28) De reformer och åtgärder som medlemsstaterna har vidtagit för att främja ett tillräckligt minimilöneskydd för arbetstagare är visserligen steg i rätt riktning, men har inte varit heltäckande och systematiska. Vissa medlemsstater kan dessutom vara mindre benägna att förbättra minimilönernas tillräcklighet och täckning på grund av uppfattningen att detta kan inverka negativt på deras kostnadskonkurrenskraft utåt. Eftersom målen för detta direktiv inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av deras omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

Ändringsförslag  40

Förslag till direktiv

Skäl 29

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(29) I detta direktiv fastställs minimikrav, vilket innebär att medlemsstaterna har kvar sin möjlighet att införa och behålla mer förmånliga bestämmelser. Rättigheter som förvärvats enligt den befintliga nationella rättsliga ramen bör fortsätta att gälla, om inte fördelaktigare bestämmelser införs i och med detta direktiv. Genomförandet av detta direktiv bör inte användas för att minska befintliga arbetstagarrättigheter enligt unionsrätten och inte heller utgöra ett giltigt skäl för att sänka den allmänna skyddsnivån för arbetstagare på det område som omfattas av detta direktiv.	(29) I detta direktiv fastställs minimikrav, vilket innebär att medlemsstaterna har kvar sin möjlighet att införa och behålla mer förmånliga bestämmelser och även uppmuntras att göra detta. Rättigheter som förvärvats enligt den befintliga nationella rättsliga ramen bör fortsätta att gälla, om inte fördelaktigare bestämmelser införs i och med detta direktiv. Genomförandet av detta direktiv bör inte användas för att minska befintliga arbetstagarrättigheter enligt unionsrätten och inte heller utgöra ett giltigt skäl för att sänka den allmänna skyddsnivån, däribland de befintliga nivåerna på lagstadgade minimilöner som redan finns för arbetstagare på det område som omfattas av detta direktiv.

Ändringsförslag  41

Förslag till direktiv

Skäl 30

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(30) Vid genomförandet av detta direktiv bör medlemsstaterna undvika sådana administrativa, ekonomiska och rättsliga åligganden som motverkar etableringen och utvecklingen av mikroföretag samt små och medelstora företag. Medlemsstaterna uppmanas därför att utvärdera hur deras införlivandeakt påverkar små och medelstora företag för att säkerställa att dessa inte blir oproportionerligt drabbade, och då vara särskilt uppmärksamma på mikroföretag och den administrativa bördan, och offentliggöra resultaten av sådana utvärderingar. Om det visar sig att mikroföretag och små och medelstora företag påverkas i oproportionerligt hög grad, bör medlemsstaterna överväga att vidta åtgärder för att hjälpa dessa företag att anpassa sina ersättningsstrukturer till de nya kraven.	(30) Vid genomförandet av detta direktiv bör medlemsstaterna undvika onödiga administrativa, ekonomiska och rättsliga åligganden, särskilt om de motverkar etableringen och utvecklingen av mikroföretag samt små och medelstora företag. Medlemsstaterna uppmuntras därför att utvärdera hur deras införlivandeakt påverkar små och medelstora företag för att säkerställa att dessa inte blir oproportionerligt drabbade, och då vara särskilt uppmärksamma på mikroföretag och den administrativa bördan, och offentliggöra resultaten av sådana utvärderingar. Om det visar sig att mikroföretag och små och medelstora företag påverkas i oproportionerligt hög grad, bör medlemsstaterna överväga att vidta åtgärder för att hjälpa dessa företag att anpassa sina ersättningsstrukturer till de nya kraven.

Ändringsförslag  42

Förslag till direktiv

Skäl 31

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(31) Instrumentet för tekniskt stöd43 och Europeiska socialfonden+44 står till medlemsstaternas förfogande för att utveckla eller förbättra de tekniska aspekterna av ramarna för minimilöner, bland annat när det gäller bedömning av tillräcklighet, övervakning och datainsamling, bredare tillgång samt tillsyn och allmän kapacitetsuppbyggnad i samband med genomförandet av ramarna.	(31) Instrumentet för tekniskt stöd43 och Europeiska socialfonden+ (ESF+)44 står till medlemsstaternas förfogande för att utveckla eller förbättra de tekniska aspekterna av ramarna för minimilöner, bland annat när det gäller bedömning av tillräcklighet, övervakning och datainsamling, bredare tillgång samt tillsyn och allmän kapacitetsuppbyggnad i samband med genomförandet av ramarna. Genom ESF+ är samtliga medlemsstater också skyldiga att avsätta ett lämpligt belopp för kapacitetsuppbyggnad för arbetsmarknadens parter, vilket bör användas bland annat för att främja kollektivförhandlingarnas täckning.
__________________	________________
43 Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning av den 28 maj 2020 om inrättande av ett instrument för tekniskt stöd, COM(2020) 409 final.	43 Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning av den 28 maj 2020 om inrättande av ett instrument för tekniskt stöd, COM(2020) 409 final.
44 Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om Europeiska socialfonden+, COM(2018) 382 final.	44 Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om Europeiska socialfonden+, COM(2018) 382 final.

Ändringsförslag  43

Förslag till direktiv

Skäl 31a (nytt)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(31a) Kommissionen och medlemsstaterna bör göra sitt yttersta för att säkerställa att genomförandet av detta direktiv inte får negativa konsekvenser i form av en ökning av falskt egenföretagande, atypiska anställningsformer eller odeklarerat arbete. Information om hur detta direktiv påverkar dessa aspekter bör ingå i granskningsrapporten om dess genomförande.

Ändringsförslag  44

Förslag till direktiv

Artikel 1 – punkt 1 – inledningen

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. I syfte att förbättra arbets- och levnadsvillkoren i unionen fastställs genom detta direktiv en ram för följande:	1. I syfte att förbättra arbets- och levnadsvillkoren i unionen för alla arbetstagare, och för att bidra till uppåtgående social konvergens och minskad ojämlikhet i fråga om lön och minskade löneskillnader mellan könen i hela unionen, fastställs genom detta direktiv en ram för följande:

Ändringsförslag  45

Förslag till direktiv

Artikel 1 – punkt 1 – led a

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(a) Sättande av tillräckliga minimilöner.	(a) Sättande av tillräckliga och skäliga minimilöner för att säkerställa åtminstone en godtagbar levnadsstandard för arbetstagare och deras familjer.

Ändringsförslag  46

Förslag till direktiv

Artikel 1 – punkt 1 – led b

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(b) Arbetstagarnas tillgång till minimilöneskydd i form av löner som fastställs i kollektivavtal eller i förekommande fall i form av lagstadgade minimilöner.	(b) Minimilöneskydd i form av
	i. en lagstadgad minimilön utan diskriminering, där lagstadgade minimilöner finns,
	ii. tillgång till lönesättning genom kollektivförhandlingar,
	iii. allmänt tillämpliga kollektivavtal, där allmänt tillämpliga kollektivavtal finns.

Ändringsförslag  47

Förslag till direktiv

Artikel 1 – punkt 2

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Detta direktiv ska inte påverka medlemsstaternas val att antingen fastställa lagstadgade minimilöner eller främja tillgången till minimilöneskydd som ges av kollektivavtal.	2. Detta direktiv ska inte påverka medlemsstaternas val att antingen fastställa lagstadgade minimilöner eller främja tillgången till minimilöneskydd i form av löner som härrör från kollektivavtal, eller bådadera.

Ändringsförslag  48

Förslag till direktiv

Artikel 1 – punkt 3

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
3. Ingenting i detta direktiv får tolkas som en skyldighet för de medlemsstater där lönesättning säkerställs uteslutande genom kollektivavtal att införa en lagstadgad minimilön eller att göra kollektivavtal allmänt tillämpliga.	3. Detta direktiv ska tillämpas i full överensstämmande med föreningsfriheten och rätten till kollektivförhandlingar, som erkänns i rättighetsstadgan, den sociala stadgan och de relevanta ILO-konventionerna. Ingenting i detta direktiv får tolkas som en skyldighet för de medlemsstater där minimilöneskydd säkerställs uteslutande genom kollektivavtal att införa en lagstadgad minimilön eller att göra kollektivavtal allmänt tillämpliga. Detta direktiv påverkar inte rätten för arbetsmarknadens parter att förhandla om, övervaka och fastställa löner genom kollektivavtal.

Ändringsförslag  49

Förslag till direktiv

Artikel 2

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Detta direktiv ska tillämpas på arbetstagare i unionen som har ett anställningsavtal eller ett anställningsförhållande enligt definitionen i gällande rätt, kollektivavtal eller praxis i respektive medlemsstat, med beaktande av domstolens rättspraxis.	Detta direktiv ska tillämpas på alla arbetstagare i unionen som har ett anställningsavtal eller ett anställningsförhållande enligt definitionen i gällande rätt, kollektivavtal eller praxis i respektive medlemsstat, med beaktande av domstolens rättspraxis.

Ändringsförslag  50

Förslag till direktiv

Artikel 3 – led 1

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(1) minimilön: den minsta ersättning som en arbetsgivare är skyldig att betala till arbetstagare för det arbete som utförts under en viss period, beräknat på grundval av tid eller resultat.	(1) minimilön: den minsta ersättning som en arbetsgivare, offentlig eller privat, är skyldig att betala till arbetstagare för det arbete som utförts under en viss period, beräknat på grundval av tid.

Ändringsförslag  51

Förslag till direktiv

Artikel 3 – led 2

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(2) lagstadgad minimilön: minimilön som fastställs i lag eller annan författning.	(2) lagstadgad minimilön: minimilön som fastställs i lag eller annan författning och inte härrör från kollektivförhandlingar.

Ändringsförslag  52

Förslag till direktiv

Artikel 1 – led 3

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(3) kollektivförhandlingar: förhandlingar mellan en arbetsgivare, en grupp av arbetsgivare eller en eller flera arbetsgivarorganisationer, å ena sidan, och en eller flera arbetstagarorganisationer, å andra sidan, för att fastställa arbetsvillkor och anställningsvillkor, reglera förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare eller reglera förhållandet mellan arbetsgivare eller deras organisationer och en eller flera arbetstagarorganisationer.	(3) kollektivförhandlingar: förhandlingar mellan en arbetsgivare, en grupp av arbetsgivare eller en eller flera arbetsgivarorganisationer, å ena sidan, och en eller flera fackföreningar, å andra sidan, för att fastställa arbetsvillkor och anställningsvillkor, reglera förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare eller reglera förhållandet mellan arbetsgivare eller deras organisationer och fackföreningarna.

Ändringsförslag  53

Förslag till direktiv

Artikel 3 – led 4

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(4) kollektivavtal: skriftligt avtal om arbetsvillkor och anställningsvillkor som ingåtts av arbetsmarknadens parter som ett resultat av kollektivförhandlingar.	(4) kollektivavtal: skriftligt avtal med bestämmelser om bland annat arbetsvillkor och anställningsvillkor, särskilt ersättning, som ingåtts av arbetsmarknadens parter som ett resultat av kollektivförhandlingar.

Ändringsförslag  54

Förslag till direktiv

Artikel 3 – led 5

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(5) kollektivförhandlingarnas täckning: andelen arbetstagare på nationell nivå som omfattas av ett kollektivavtal.	(5) kollektivförhandlingarnas täckning: andelen arbetstagare på nationell nivå som omfattas av ett kollektivavtal som reglerar ersättning.

Ändringsförslag  55

Förslag till direktiv

Artikel 4 – punkt 1 – inledningen

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. I syfte att öka kollektivförhandlingarnas täckning ska medlemsstaterna i samråd med arbetsmarknadens parter vidta åtminstone följande åtgärder:	1. I syfte att säkerställa att rätten till kollektivförhandlingar om lönesättning kan utövas, att kollektivförhandlingarnas täckning förstärks och utvidgas och att arbetstagarna har tillgång till minimilöneskydd i form av löner som härrör från kollektivavtal ska medlemsstaterna i samarbete med arbetsmarknadens parter vidta åtminstone följande åtgärder:

Ändringsförslag  56

Förslag till direktiv

Artikel 4 – punkt 1 – led a

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
a) Främja uppbyggnad och stärkande av arbetsmarknadsparternas kapacitet att bedriva kollektivförhandlingar om lönesättning på branschnivå eller branschövergripande nivå.	a) Främja uppbyggnad och ytterligare stärkande av arbetsmarknadsparternas kapacitet att bedriva kollektivförhandlingar om i synnerhet lönesättning på branschnivå eller branschövergripande nivå.

Ändringsförslag  57

Förslag till direktiv

Artikel 4 – punkt 1 – led b

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
b) Främja konstruktiva, meningsfulla och välunderbyggda löneförhandlingar mellan arbetsmarknadens parter.	b) (Berör inte den svenska versionen.)

Ändringsförslag  58

Förslag till direktiv

Artikel 4 – punkt 1 – led ba (nytt)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	ba) Förbjuda, och vidta åtgärder för att förebygga, alla handlingar som undergräver arbetstagarnas rätt att ansluta sig till en fackförening eller hindrar dem från att göra det, eller som diskriminerar arbetstagare och fackliga företrädare som deltar eller önskar delta i kollektivförhandlingar om lönesättning, samt säkerställa att alla arbetstagare får lämplig tillgång till nödvändig information om sina rättigheter.
	bb) Förbjuda alla handlingar som syftar till att undergräva kollektivförhandlingar eller kollektivavtal om lönesättning.
	bc) Säkerställa effektivt skydd mot diskriminerande handlingar i samband med kollektivförhandlingar om lönesättning.
	bd) Säkerställa att arbetsgivare, med hänsyn tagen till det berörda företagets storlek och kapacitet, ger fackliga företrädare lämpliga upplysningar och resurser för att de ska kunna utföra sina uppgifter i samband med kollektivförhandlingar om lönesättning snabbt och effektivt.
	be) Säkerställa att fackföreningar har rätt att få tillträde till arbetsplatsen och arbetstagarna, även när arbetet utförs digitalt, för att kunna träffa och kontakta arbetstagarna enskilt eller i grupp i syfte att organisera dem, förhandla om löner på deras vägnar och representera dem.
	bf) Stödja efterlevnad av tillämpliga kollektivavtal om löner, respekt för tillämpliga kollektivavtal om löner längs underleverantörskedjorna samt tillhandahållande av kollektivavtal om löner till arbetsgivare och arbetstagare som berörs av dem.

Ändringsförslag  59

Förslag till direktiv

Artikel 4 – punkt 2

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. De medlemsstater där kollektivförhandlingarnas täckning är mindre än 70 % av arbetstagarna i den mening som avses i artikel 2 ska dessutom tillhandahålla en ram av möjliggörande förutsättningar för kollektivförhandlingar antingen genom lag efter samråd med arbetsmarknadens parter eller genom överenskommelse med dem, och ska upprätta en handlingsplan för att främja kollektivförhandlingar. Handlingsplanen ska offentliggöras och anmälas till kommissionen.	2. De medlemsstater där den sammanlagda täckningen för kollektivförhandlingar som reglerar ersättning är mindre än 80 % av arbetstagarna ska, utöver de åtgärder som föreskrivs i punkt 1, säkerställa möjliggörande förutsättningar för att främja kollektivförhandlingar i form av en handlingsplan genom lag efter samråd med arbetsmarknadens parter, genom överenskommelse med arbetsmarknadens parter eller, efter en gemensam begäran, mellan arbetsmarknadens parter. Handlingsplanen ska innehålla en tydlig tidtabell och konkreta åtgärder för att ändamålsenligt säkerställa rätten till kollektivförhandlingar i syfte att främja och successivt öka kollektivförhandlingarnas täckning till minst 80 % av arbetstagarna. Handlingsplanen ska uppdateras minst vartannat år efter samråd med arbetsmarknadens parter, genom överenskommelse med arbetsmarknadens parter eller, efter en gemensam begäran, mellan arbetsmarknadens parter. Handlingsplanen ska offentliggöras och anmälas till kommissionen. Kommissionen ska övervaka framstegen och informera Europaparlamentet och rådet om detta på årsbasis.

Ändringsförslag  60

Förslag till direktiv

Artikel 5 – rubriken

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Tillräcklighet	De lagstadgade minimilönernas tillräcklighet och skälighet

Ändringsförslag  61

Förslag till direktiv

Artikel 5 – punkt 1

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. De medlemsstater som har lagstadgade minimilöner ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att sättandet och uppdateringen av de lagstadgade minimilönerna styrs av kriterier som bestämts för att främja tillräcklighet i syfte att uppnå skäliga arbets- och levnadsvillkor, social sammanhållning och konvergens uppåt. Medlemsstaterna ska fastställa dessa kriterier i enlighet med sin nationella praxis, antingen i relevant nationell lagstiftning, i beslut av behöriga organ eller i trepartsöverenskommelser. Kriterierna ska definieras på ett stabilt och tydligt sätt.	1. De medlemsstater som har lagstadgade minimilöner som inte härrör från kollektivförhandlingar ska fastställa nödvändiga åtgärder för att se till att sättandet och uppdateringen av de lagstadgade minimilönerna som en anständighetsgräns bidrar till att förebygga och bekämpa fattigdom, särskilt bland förvärvsarbetande, främjar social sammanhållning och minskar ojämlikheten i fråga om lön samt styrs av kriterier för att säkerställa tillräcklighet och skälighet i syfte att uppnå anständiga arbets- och levnadsvillkor, undanröja löneskillnaderna mellan könen och åstadkomma konvergens uppåt, med beaktande av den socioekonomiska situationen på den berörda arbetsmarknaden, i enlighet med kriterierna i punkt 2. Medlemsstaterna ska fastställa dessa kriterier efter samråd med arbetsmarknadens parter och i enlighet med sin nationella praxis, antingen i relevant nationell lagstiftning, i beslut av behöriga organ eller i trepartsöverenskommelser. Kriterierna ska definieras på ett tydligt sätt. Medlemsstaterna ska se till att de lagstadgade minimilönerna är tillräckliga och skäliga och säkerställer en godtagbar levnadsstandard.

Ändringsförslag  62

Förslag till direktiv

Artikel 5 – punkt 2 – led a

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(a) De lagstadgade minimilönernas köpkraft, med hänsyn tagen till levnadskostnader och med beaktande av effekterna av skatter och sociala förmåner.	(a) De lagstadgade minimilönernas köpkraft, med hänsyn tagen till levnadskostnader, på grundval av en nationell varu- och tjänstekorg i reala priser, inklusive mervärdesskatt, socialförsäkringsavgifter och offentliga tjänster.

Ändringsförslag  63

Förslag till direktiv

Artikel 5 – punkt 2 – led ca (nytt)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(ca) Fattigdomsnivån, särskilt bland förvärvsarbetande.

Ändringsförslag  64

Förslag till direktiv

Artikel 5 – punkt 2 – led d

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(d) Arbetsproduktivitetens utveckling.	utgår

Ändringsförslag  65

Förslag till direktiv

Artikel 5 – punkt 3

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
3. Medlemsstaterna ska använda vägledande referensvärden i sin bedömning av huruvida de lagstadgade minimilönerna är tillräckliga i förhållande till den allmänna bruttolönenivån, exempelvis de som vanligen används på internationell nivå.	3. Medlemsstaterna ska bedöma och rapportera om de lagstadgade minimilönernas tillräcklighet och får använda vägledande referensvärden i sin bedömning av huruvida de lagstadgade minimilönerna är tillräckliga i förhållande till den allmänna bruttolönenivån, exempelvis de som vanligen används på internationell nivå, det vill säga 60 % av bruttomedianlönen och 50 % av bruttomedellönen.

Ändringsförslag  66

Förslag till direktiv

Artikel 5 – punkt 4

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
4. Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa regelbundna och rättidiga uppdateringar av de lagstadgade minimilönerna för att bevara deras tillräcklighet.	4. Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att åtminstone på årsbasis uppdatera de lagstadgade minimilönerna på ett öppet sätt i syfte att säkerställa och bevara deras tillräcklighet och skälighet.

Ändringsförslag  67

Förslag till direktiv

Artikel 5 – punkt 4a (ny)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	4a. De årliga uppdateringarna av de lagstadgade minimilönerna enligt punkt 4 ska göras utan att det påverkar andra inkomststödmekanismer.

Ändringsförslag  68

Förslag till direktiv

Artikel 5 – punkt 5

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
5. Medlemsstaterna ska inrätta rådgivande organ som ska ge råd till de behöriga myndigheterna i frågor som rör lagstadgade minimilöner.	5. Varje medlemsstat ska inrätta eller utse ett rådgivande organ som inbegriper arbetsmarknadens parter och som ska ge råd till de behöriga myndigheterna i frågor som rör lagstadgade minimilöner. Organet ska ha tillräckliga resurser för att bedriva eller beställa oberoende forskning om de ekonomiska och sociala konsekvenserna av förändringar i minimilönerna.

Ändringsförslag  69

Förslag till direktiv

Artikel 6 – rubriken

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Variationer och avdrag	Likabehandling och avdrag

Ändringsförslag  70

Förslag till direktiv

Artikel 6 – punkt 1

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Medlemsstaterna får tillåta olika nivåer av lagstadgad minimilön för särskilda grupper av arbetstagare. Medlemsstaterna ska hålla dessa variationer så små som möjligt och se till att alla variationer är icke-diskriminerande, proportionella, i förekommande fall tidsbegränsade samt objektivt och rimligt motiverade av ett legitimt syfte.	utgår

Ändringsförslag  71

Förslag till direktiv

Artikel 6 – punkt 2

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Medlemsstaterna får genom lag tillåta avdrag som sänker arbetstagarnas ersättning till en nivå som är lägre än den lagstadgade minimilönen. Medlemsstaterna ska säkerställa att sådana avdrag från lagstadgade minimilöner är nödvändiga, objektivt motiverade och proportionella.	utgår

Ändringsförslag  72

Förslag till direktiv

Artikel 7 – rubriken

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Arbetsmarknadsparternas deltagande i att sätta och uppdatera lagstadgade minimilöner	Arbetsmarknadsparternas deltagande i sättandet och uppdateringen av lagstadgade minimilöner

Ändringsförslag  73

Förslag till direktiv

Artikel 7 – inledningen

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att arbetsmarknadens parter i rätt tid och på ett ändamålsenligt sätt deltar i att sätta och uppdatera lagstadgade minimilöner, bland annat genom deltagande i de rådgivande organ som avses i artikel 5.5 och särskilt när det gäller följande:	Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att arbetsmarknadens parter deltar i att sätta och uppdatera lagstadgade minimilöner i rätt tid och på ett ändamålsenligt sätt, bland annat genom automatisk indexering när sådan finns, så att de regelbundet kan delta i förhandlingarna och beslutsfattandet under hela processen, bland annat genom deltagande i det rådgivande organ som avses i artikel 5.5 och särskilt med avseende på följande:

Ändringsförslag  74

Förslag till direktiv

Artikel 7 – led a

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(a) Urval och tillämpning av de kriterier och vägledande referensvärden som avses i artikel 5.1, 5.2 och 5.3 för sättande av lagstadgade minimilöner.	(a) Urval och tillämpning av de kriterier och vägledande referensvärden som avses i artikel 5 för att fastställa nivån på den lagstadgade minimilönen.

Ändringsförslag  75

Förslag till direktiv

Artikel 7 – led b

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(b) Uppdateringar av de lagstadgade minimilönerna enligt artikel 5.4.	(b) Uppdatering av den lagstadgade minimilönen enligt artikel 5.

Ändringsförslag  76

Förslag till direktiv

Artikel 7 – led c

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(c) Fastställande av variationer i och avdrag från de lagstadgade minimilönerna enligt artikel 6.	utgår

Ändringsförslag  77

Förslag till direktiv

Artikel 7 – stycke 1 – led d

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(d) Insamling av uppgifter och utförande av undersökningar för att inhämta underlag till de myndigheter som sätter minimilöner.	(d) Insamling av uppgifter och utförande av undersökningar och analyser för att lämna information till myndigheterna och till de berörda parter som deltar i sättandet av lagstadgade minimilöner.

Ändringsförslag  78

Förslag till direktiv

Artikel 7 – stycke 1a (nytt)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	Arbetsmarknadens parter ska ha tillgång till relevant information och möjlighet att yttra sig och få motiverade svar innan förslag läggs fram och innan beslut fattas.

Ändringsförslag  79

Förslag till direktiv

Artikel 8 – rubriken

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Arbetstagarnas faktiska tillgång till lagstadgade minimilöner	Övervakning av efterlevnaden och arbetstagarnas faktiska tillgång till lagstadgade minimilöner

Ändringsförslag  80

Förslag till direktiv

Artikel 8 – inledningen

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Medlemsstaterna ska i samarbete med arbetsmarknadens parter vidta följande åtgärder för att förbättra arbetstagarnas tillgång till det lagstadgade minimilöneskyddet, beroende på vad som är tillämpligt:	De medlemsstater som har lagstadgade minimilöner ska i samarbete med arbetsmarknadens parter vidta åtminstone följande åtgärder för att förbättra arbetstagarnas tillgång till det lagstadgade minimilöneskyddet och för att övervaka och säkerställa efterlevnaden av detta direktiv:

Ändringsförslag  81

Förslag till direktiv

Artikel 8 – led 1

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(1) Stärka kontroller och fältinspektioner som utförs av yrkesinspektioner eller organ som ansvarar för tillämpningen av lagstadgade minimilöner. Kontrollerna och inspektionerna ska vara proportionella och icke-diskriminerande.	(1) Förbättra och stärka kontrollerna samt intensiteten och frekvensen på de fältinspektioner som utförs av yrkesinspektioner eller organ som ansvarar för tillämpningen av lagstadgade minimilöner och säkerställa att tillräckliga resurser finns tillgängliga för detta, så att kontrollerna och inspektionerna är ändamålsenliga, avskräckande, proportionella och icke-diskriminerande.

Ändringsförslag  82

Förslag till direktiv

Artikel 8 – led 2

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(2) Utarbeta riktlinjer för tillsynsmyndigheter för att aktivt söka upp och lagföra företag som inte uppfyller kraven.	(2) Utveckla kapacitetsuppbyggnad, utbildning och vägledning för tillsynsmyndigheter för att aktivt söka upp och lagföra arbetsgivare som inte uppfyller kraven, särskilt genom rutinmässiga och oanmälda besök, rättsliga förfaranden och avskräckande sanktioner vid överträdelser.

Ändringsförslag  83

Förslag till direktiv

Artikel 8 – led 3

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(3) Säkerställa att information om lagstadgade minimilöner offentliggörs på ett tydligt, heltäckande och lättillgängligt sätt.	(3) Säkerställa att information om lagstadgade minimilöner och sådana prövningsmekanismer som avses i artikel 11 offentliggörs på ett tydligt, heltäckande och lättillgängligt sätt och i format som är tillgängliga för alla, särskilt för personer med funktionsnedsättning och personer med annat modersmål på relevanta språk, och att arbetstagare har tillgång till vägledning om arbetsgivare åsidosätter skyldigheten att betala lagstadgad minimilön.

Ändringsförslag  84

Förslag till direktiv

Artikel 8 – led 3a (nytt)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(3a) Ge arbetstagare och arbetsgivare tillgång till medling eller tvistlösning på båda parters begäran.

Ändringsförslag  85

Förslag till direktiv

Artikel 9

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
I enlighet med direktiv 2014/24/EU, direktiv 2014/25/EU och direktiv 2014/23/EU ska medlemsstaterna vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att de ekonomiska aktörerna vid fullgörandet av offentliga upphandlingskontrakt eller koncessionskontrakt följer de löner som fastställs i kollektivavtal för den berörda branschen och det berörda geografiska området och de eventuella lagstadgade minimilönerna.	I enlighet med direktiven 2014/24/EU, 2014/25/EU och 2014/23/EU ska medlemsstaterna, och i synnerhet deras behöriga myndigheter, vidta lämpliga åtgärder, bland annat med möjlighet att införa obligatoriska villkor för tilldelning och kontraktsfullgörande, för att säkerställa att de ekonomiska aktörerna och deras underleverantörer vid fullgörandet av offentliga upphandlingskontrakt eller koncessionskontrakt erkänner fackföreningar i syfte att främja minimilöneskydd, erkänner arbetstagarnas rätt att organisera sig och delta i kollektivförhandlingar och efterlever de villkor för ersättning och andra arbetsvillkor som fastställs i lag eller i kollektivavtal för den berörda branschen och/eller det berörda geografiska området, de eventuella lagstadgade minimilönerna samt arbetsrätten och sociallagstiftningen på unionsnivå, nationell nivå och internationell nivå.

Ändringsförslag  86

Förslag till direktiv

Artikel 10 – punkt 1

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Medlemsstaterna ska ge sina behöriga myndigheter i uppdrag att utveckla ändamålsenliga verktyg för uppgiftsinsamling för att övervaka minimilönernas täckning och tillräcklighet.	1. Medlemsstaterna ska ge sina behöriga myndigheter i uppdrag att utveckla ändamålsenliga verktyg för uppgiftsinsamling för att övervaka minimilönernas täckning samt täckningen för kollektivförhandlingar om ersättning och de lagstadgade minimilönernas tillräcklighet och skälighet. Arbetsgivare, särskilt små och medelstora företag och mikroföretag, ska inte bära en onödig administrativ börda vid tillämpningen av denna punkt. De behöriga myndigheterna ska involvera arbetsmarknadens parter i utvecklingen av dessa verktyg för uppgiftsinsamling.

Ändringsförslag  87

Förslag till direktiv

Artikel 10 – punkt 2 – stycke 1 – led a – led ii

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
ii) Befintliga variationer och andelen arbetstagare som omfattas av dem.	ii) Befintliga variationer, andelen arbetstagare som omfattas av dem och de motiveringar som lämnats.

Ändringsförslag  88

Förslag till direktiv

Artikel 10 – punkt 2 – stycke 1 – led a – led iii

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
iii) Befintliga avdrag.	iii) Befintliga avdrag och de motiveringar som lämnats.

Ändringsförslag  89

Förslag till direktiv

Artikel 10 – punkt 2 – stycke 1 – led a – led iv

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
iv) Kollektivförhandlingarnas täckning.	iv) Täckningen för kollektivförhandlingar avseende ersättning samt täckningens utveckling.

Ändringsförslag  90

Förslag till direktiv

Artikel 10 – punkt 2 – stycke 1 – led b – led ii

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
ii) Kollektivförhandlingarnas täckning.	ii) Täckningen för kollektivförhandlingar avseende ersättning samt täckningens utveckling.

Ändringsförslag  91

Förslag till direktiv

Artikel 10 – punkt 2 – stycke 1 – led ba (nytt)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(ba) För nationella handlingsplaner:

Ändringsförslag  92

Förslag till direktiv

Artikel 10 – punkt 2 – stycke 1 – led ba – led i (nytt)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	i) Framstegen med och ändamålsenligheten i de åtgärder och initiativ som ska främja kollektivförhandlingar och öka deras täckning i enlighet med artikel 4.2.

Ändringsförslag  93

Förslag till direktiv

Artikel 10 – punkt 2 – stycke 1 – led ba – led ii (nytt)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	ii) Den offentliga upphandlingspolitikens effekter på ökningen av kollektivförhandlingarnas täckning.

Ändringsförslag  94

Förslag till direktiv

Artikel 10 – punkt 3

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
3. Medlemsstaterna ska säkerställa att information om minimilöneskydd, inbegripet kollektivavtal och bestämmelser om löner i dem, är öppen och offentligt tillgänglig.	3. Medlemsstaterna ska säkerställa att information om lagstadgat minimilöneskydd, inbegripet allmänt tillämpliga kollektivavtal och bestämmelser om löner i dem, är öppen och allmänt tillgänglig, även för personer med funktionsnedsättning. Medlemsstaterna får, efter samråd med arbetsmarknadens parter och i enlighet med nationell rätt och praxis, behålla eller införa ytterligare öppenhetskrav.

Ändringsförslag  95

Förslag till direktiv

Artikel 10 – punkt 4

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
4. Kommissionen ska bedöma de uppgifter som medlemsstaterna lämnat i de rapporter som avses i punkt 2 och årligen rapportera till Europaparlamentet och rådet.	4. Kommissionen ska bedöma de uppgifter som medlemsstaterna lämnat i de rapporter som avses i punkt 2 och lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet i november varje år. Kommissionen ska samtidigt offentliggöra de uppgifter som avses i punkt 2.

Ändringsförslag  96

Förslag till direktiv

Artikel 10 – punkt 5

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
5. På grundval av kommissionens rapport ska den sysselsättningskommitté som inrättats enligt artikel 150 i EUF-fördraget varje år undersöka främjandet av kollektivförhandlingar om lönesättning och minimilönernas tillräcklighet i medlemsstaterna.	5. Den sysselsättningskommitté som avses i artikel 150 i EUF-fördraget ska göra en årlig granskning av kommissionens rapporter enligt punkt 4 för att bedöma omfattningen av och respekten för rätten till kollektivförhandlingar, främjandet av kollektivförhandlingar om lönesättning, den ökade täckningen för kollektivförhandlingar som reglerar ersättning samt de lagstadgade minimilönernas tillräcklighet och skälighet i medlemsstaterna, i enlighet med detta direktiv. Sysselsättningskommittén ska vid sin granskning säkerställa att företrädare för branschövergripande arbetsmarknadsparter i unionen deltar med sex deltagare från vardera sidan.

Ändringsförslag  97

Förslag till direktiv

Artikel 11 – punkt 1

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Medlemsstaterna ska, utan att det påverkar de särskilda former av prövning och tvistlösning som i förekommande fall föreskrivs i kollektivavtal, säkerställa att arbetstagare, inbegripet arbetstagare vars anställningsförhållande har upphört, ges tillgång till ändamålsenlig och opartisk tvistlösning och rätt till prövning, inbegripet skälig kompensation, om deras rättigheter i fråga om lagstadgade minimilöner eller minimilöneskydd enligt kollektivavtal åsidosätts.	1. De medlemsstater som har lagstadgade minimilöner ska säkerställa att arbetstagare, inbegripet arbetstagare vars anställningsförhållande har upphört, samt företrädare som agerar på deras vägnar, ges tillgång till ändamålsenlig, skyndsam och opartisk tvistlösning och rätt till prövning, inbegripet skälig kompensation och indrivning av obetald ersättning, om deras rättigheter åsidosätts, bland annat rätten att organisera sig för att vidta kollektiva åtgärder och förhandla kollektivt om ersättning och deras rättigheter i fråga om lagstadgade minimilöner eller minimilöneskydd enligt allmänt tillämpliga kollektivavtal, utan att detta påverkar de särskilda former av kompensation, prövning och tvistlösning som föreskrivs i kollektivavtalen.

Ändringsförslag  98

Förslag till direktiv

Artikel 11 – punkt 2

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att skydda arbetstagarna, inbegripet dem som är arbetstagarrepresentanter, mot all ofördelaktig behandling från arbetsgivarens sida och från eventuella ofördelaktiga konsekvenser av klagomål som lämnas in till arbetsgivaren eller av förfaranden som inletts i syfte att säkerställa efterlevnaden av rättigheter som rör lagstadgade minimilöner eller minimilöneskydd enligt kollektivavtal.	2. Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att skydda arbetstagarna, inbegripet arbetstagarrepresentanter eller fackföreningsmedlemmar och fackliga företrädare, mot all ofördelaktig behandling från arbetsgivarens eller närstående tredjeparters sida och mot eventuella ofördelaktiga konsekvenser av klagomål som lämnas in till arbetsgivaren eller av förfaranden som inletts i syfte att genomdriva deras rätt att organisera sig för att delta i kollektiva åtgärder och förhandla om sin ersättning kollektivt samt efterlevnaden av nationell rätt och av kollektivavtal inom detta direktivs tillämpningsområde.

Ändringsförslag  99

Förslag till direktiv

Artikel 12

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Medlemsstaterna ska fastställa bestämmelser om sanktioner som ska gälla vid överträdelse av nationella bestämmelser. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.	Utan att det påverkar tillämpningen av särskilda former av avtalsenliga sanktioner som i förekommande fall föreskrivs i bestämmelser om kollektivavtalens efterlevnad ska medlemsstaterna fastställa bestämmelser om sanktioner som ska gälla vid överträdelse av nationella åtgärder för införlivande av detta direktiv eller av relevanta bestämmelser som redan är i kraft eller kollektivavtal avseende de rättigheter som omfattas av detta direktivs tillämpningsområde. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

Ändringsförslag  100

Förslag till direktiv

Artikel 13

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Medlemsstaterna får överlåta åt arbetsmarknadens parter att genomföra detta direktiv om arbetsmarknadens parter gemensamt begär detta. Om de gör det ska medlemsstaterna vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att det alltid kan garanteras att detta direktiv får önskad verkan.	Medlemsstaterna ska säkerställa samråd i rätt tid med, och ändamålsenligt deltagande av, arbetsmarknadens parter om utvecklingen och genomförandet av nationella åtgärder för införlivande av detta direktiv och får överlåta åt arbetsmarknadens parter att genomföra detta direktiv om arbetsmarknadens parter gemensamt begär detta. När de gör det ska medlemsstaterna vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att skyldigheterna enligt detta direktiv alltid efterlevs.

Ändringsförslag  101

Förslag till direktiv

Artikel 14

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Medlemsstaterna ska säkerställa att arbetstagare och arbetsgivare, inbegripet små och medelstora företag, informeras om alla nationella åtgärder för införlivande av detta direktiv, tillsammans med relevanta bestämmelser som redan är i kraft på det område som avses i artikel 1.	Medlemsstaterna ska säkerställa att arbetstagare och arbetsgivare, inbegripet små och medelstora företag, samt allmänheten, informeras om alla nationella åtgärder för införlivande av detta direktiv, tillsammans med relevanta bestämmelser som redan är i kraft på det område som avses i artikel 1.

Ändringsförslag  102

Förslag till direktiv

Artikel 15

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Kommissionen ska göra en utvärdering av direktivet senast [fem år efter dagen för införlivandet]. Kommissionen ska därefter överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet med en översyn av genomförandet av direktivet och vid behov föreslå lagändringar.	Kommissionen ska göra en utvärdering av detta direktiv senast [fem år efter dagen för införlivandet]. Kommissionen ska, efter samråd med medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter på unionsnivå, därefter överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet med en översyn av genomförandet av direktivet och vid behov föreslå lagändringar.

Ändringsförslag  103

Förslag till direktiv

Artikel 16 – punkt 1

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Detta direktiv ska inte utgöra ett giltigt skäl för att sänka den allmänna skyddsnivå som arbetstagarna i medlemsstaterna redan åtnjuter.	1. Detta direktiv ska inte utgöra ett giltigt skäl att sänka den allmänna skyddsnivå som arbetstagarna i medlemsstaterna redan åtnjuter, särskilt med avseende på att minska eller avskaffa minimilöner, och ska inte tolkas som ett hinder för medlemsstaterna att höja de lagstadgade minimilönerna.

Ändringsförslag  104

Förslag till direktiv

Artikel 16 – punkt 3

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
3. Detta direktiv påverkar inte andra rättigheter som arbetstagarna ges genom andra unionsrättsakter.	3. Detta direktiv påverkar inte rättigheter som arbetstagarna ges genom andra unionsrättsakter.

Ändringsförslag  105

Förslag till direktiv

Artikel 16 – punkt 3a (ny)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	3a. Detta direktiv ska inte påverka rätten för arbetsmarknadens parter att förhandla om och ingå kollektivavtal. Inget i detta direktiv ska tolkas som att det begränsar eller negativt påverkar vare sig arbetstagares eller fackföreningars rättigheter såsom de erkänns i unions- eller folkrätten eller i internationella avtal som unionen eller medlemsstaterna är part i.

Ändringsförslag  106

Förslag till direktiv

Artikel 17 – punkt 2

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell rätt som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.	2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell rätt som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv. De ska även meddela på vilket sätt arbetsmarknadens parter har varit delaktiga i utvecklingen och genomförandet av de bestämmelserna.

 

 

YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR RÄTTSLIGA FRÅGOR ÖVER DEN RÄTTSLIGA GRUNDEN

Lucia Ďuriš Nicholsonová

Ordförande

Utskottet för sysselsättning och sociala frågor

BRYSSEL

Ärende: Yttrande över den rättsliga grunden för förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om tillräckliga minimilöner i Europeiska unionen (COM(2020)0682 – C9-0337/2020 – 2020/0310(COD))

 

 

I en skrivelse av den 14 oktober 2021[3] begärde du i enlighet med artikel 40.2 i arbetsordningen att utskottet för rättsliga frågor (JURI) skulle yttra sig över lämpligheten hos den rättsliga grunden för förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om tillräckliga minimilöner i Europeiska unionen (COM(2020)0682)[4]. 

Vid utskottssammanträdet den 28 oktober 2021 behandlade JURI detta ärende.

 

I – Bakgrund

Den 28 oktober 2020 antog kommissionen ett lagstiftningsförslag om tillräckliga minimilöner i Europeiska unionen. Kommissionens förslag grundar sig på artikel 153.2 i EUF-fördraget jämförd med artikel 153.1 b. Artikel 153.2 gör det möjligt att fastställa minimikrav genom direktiv, medan det i artikel 153.1 b föreskrivs att unionen ska understödja och komplettera medlemsstaternas verksamhet inom bland annat området arbetsvillkor.

I sin begäran anger utskottet för sysselsättning och sociala frågor (EMPL) att rättstjänsten i sitt yttrande av den 28 september 2021 föreslog att ”artikel 153.2 i EUF-fördraget, som för närvarande anges som rättslig grund för förslaget, bör ersättas med en mer exakt hänvisning till artikel 153.2 b i EUF-fördraget”.

Mot bakgrund av ovanstående bad EMPL-utskottet JURI-utskottet att avge ett yttrande om lämpligheten hos den rättsliga grunden för förslaget.

Det bör också noteras att det i ett antal ändringsförslag som lagts fram i EMPL-utskottet införs rättsliga grunder som inte ingår i det ursprungliga förslaget (ändringsförslagen 85, 86 och 92). I andra ändringsförslag föreslås att parlamentet förkastar kommissionens förslag (ändringarna 80, 81, 82, 83 och 84) som motiverar avslaget bland annat på grund av att ”EU saknar behörighet när det gäller löneförhållanden” (ändringsförslag 82).

EMPL-utskottet behandlar för närvarande förslaget och planerar att rösta i utskottet och tillkännage ett förhandlingsmandat i kammaren den 11, respektive den 22, november 2021.

 

II – De relevanta artiklarna i fördraget

Avdelning X i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, med rubriken ”Socialpolitik”, innehåller relevanta bestämmelser med följande lydelse (vår understrykning):

 

 

Artikel 151

(f.d. artikel 136 FEG)

 

Unionens och medlemsstaternas mål ska under beaktande av sådana grundläggande sociala rättigheter som anges i den europeiska sociala stadgan, som undertecknades i Turin den 18 oktober 1961, och i 1989 års gemenskapsstadga om arbetstagares grundläggande sociala rättigheter, vara att främja sysselsättningen, att förbättra levnads- och arbetsvillkor och därigenom möjliggöra en harmonisering samtidigt som förbättringarna bibehålls, att åstadkomma ett fullgott socialt skydd, en dialog mellan arbetsmarknadens parter och en utveckling av de mänskliga resurserna för att möjliggöra en varaktigt hög sysselsättning samt att bekämpa social utslagning.

 

I detta syfte ska unionen och medlemsstaterna genomföra åtgärder som tar hänsyn till skillnaderna i nationell praxis, särskilt när det gäller avtalsförhållanden, och till behovet av att bevara unionsekonomins konkurrenskraft.

 

De anser att en sådan utveckling kommer att följa såväl av den inre marknadens funktion, vilken kommer att främja en harmonisering av de sociala systemen, som av de förfaranden som föreskrivs i fördragen och av tillnärmningen av bestämmelser i lagar och andra författningar.

 

 

Artikel 153

(f.d. artikel 137 FEG)

 

1. För att uppnå målen i artikel 151 ska unionen understödja och komplettera medlemsstaternas verksamhet inom följande områden:

 

a) Förbättringar, särskilt av arbetsmiljön, för att skydda arbetstagarnas hälsa och säkerhet.

 

b) Arbetsvillkor.

 

c) Social trygghet och socialt skydd för arbetstagarna.

 

d) Skydd för arbetstagarna då deras anställningsavtal slutar gälla.

 

e) Information till och samråd med arbetstagarna.

 

f) Företrädande och kollektivt tillvaratagande av arbetstagarnas och arbetsgivarnas intressen, inbegripet medbestämmande, om inte annat följer av punkt 5.

 

g) Anställningsvillkor för medborgare i tredjeland som lagligt vistas inom unionens territorium.

 

h) Integrering av personer som står utanför arbetsmarknaden, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 166.

 

i) Jämställdhet mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden och lika behandling av kvinnor och män på arbetsplatsen.

 

j) Kampen mot social utslagning.

 

k) Modernisering av systemen för socialt skydd, utan att det påverkar tillämpningen av punkt c.

 

2. I detta syfte kan Europaparlamentet och rådet

 

a) besluta om åtgärder som är avsedda att främja samarbetet mellan medlemsstaterna genom initiativ som syftar till att öka kunskapen, utveckla utbytet av information och beprövade erfarenheter, främja nyskapande tillvägagångssätt och utvärdera erfarenheter, med undantag av åtgärder som omfattar harmonisering av medlemsstaternas lagar eller andra författningar,

 

b) på de områden som avses i punkt 1 a–i genom direktiv anta minimikrav, som ska genomföras gradvis, varvid hänsyn ska tas till rådande förhållanden och tekniska bestämmelser i var och en av medlemsstaterna. I dessa direktiv ska sådana administrativa, finansiella och rättsliga ålägganden undvikas som motverkar tillkomsten och utvecklingen av små och medelstora företag.

 

Europaparlamentet och rådet ska besluta i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén.

 

På de områden som avses i punkt 1 c, d, f och g ska rådet besluta i enlighet med ett särskilt lagstiftningsförfarande, med enhällighet och efter att ha hört Europaparlamentet och nämnda kommittéer.

 

Rådet kan genom enhälligt beslut på förslag av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet besluta att göra det ordinarie lagstiftningsförfarandet tillämpligt på punkt 1 d, f och g.

 

3. En medlemsstat kan på gemensam begäran av arbetsmarknadens parter överlåta åt dessa att genomföra direktiv som har antagits enligt punkt 2 eller, i förekommande fall, ett beslut som rådet har antagit i enlighet med artikel 155.

 

I så fall ska medlemsstaten se till att arbetsmarknadens parter, senast då ett direktiv eller ett beslut ska vara införlivat eller genomfört, i samförstånd har vidtagit de åtgärder som behövs; den berörda medlemsstaten ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att kontinuerligt kunna säkerställa de resultat som föreskrivs i direktivet eller beslutet.

 

4. De bestämmelser som antagits enligt denna artikel

 

— ska inte påverka medlemsstaternas erkända rätt att fastställa de grundläggande principerna för sina system för social trygghet och ska inte i väsentlig grad påverka den finansiella jämvikten i dessa,

 

— ska inte hindra någon medlemsstat från att bibehålla eller införa sådana mera långtgående skyddsåtgärder som är förenliga med fördragen.

 

5. Bestämmelserna i denna artikel skall inte tillämpas på löneförhållanden, föreningsrätt, strejkrätt eller rätt till lockout.

 

III – Europeiska unionens domstols rättspraxis avseende val av rättslig grund

Domstolen har traditionellt betraktat den lämpliga rättsliga grunden som en fråga av konstitutionell betydelse, eftersom den rör respekten för principen om tilldelade befogenheter (artikel 5 i EU-fördraget) och fastställandet av arten och omfattningen av unionens behörighet.[5]

Enligt domstolens fasta rättspraxis ”ska valet av rättslig grund för en rättsakt inom gemenskapen ske utifrån objektiva kriterier, som kan bli föremål för domstolsprövning. Bland dessa kriterier ingår bland annat rättsaktens syfte och innehåll”.[6] Val av felaktig rättslig grund kan därför rättfärdiga att den berörda rättsakten ogiltigförklaras. I detta sammanhang är en institutions önskan om ett mer aktivt deltagande vid antagandet av en viss rättsakt irrelevant för fastställandet av den korrekta rättsliga grunden, och irrelevant är också frågan om under vilka omständigheter en rättsakt antagits eller vilket arbete som utförts i andra avseenden inom ramen för verksamhet som omfattas av en viss rättsakt.[7]

Om bedömningen av en åtgärd visar att det finns två avsikter med denna åtgärd eller att den har två beståndsdelar, av vilka den ena kan identifieras som den huvudsakliga eller avgörande avsikten eller beståndsdelen, medan den andra endast är av underordnad betydelse, måste rättsakten ha en enda rättslig grund, nämligen den som krävs med hänsyn till den huvudsakliga eller avgörande avsikten eller beståndsdelen.[8] Om en åtgärd undantagsvis har flera avsikter eller beståndsdelar samtidigt som är oskiljaktigt förbundna med varandra, utan att den ena är sekundär och indirekt i förhållande till den eller de andra, måste en sådan åtgärd baseras på de motsvarande olika rättsliga grunderna[9]. Detta skulle emellertid vara möjligt endast om de förfaranden som anges för respektive rättslig grund inte är oförenliga med varandra och inte äventyrar Europaparlamentets rättigheter[10]. Vidare måste den valda åtgärden vara förenlig med den föreslagna typen av rättsakt när det anges i fördraget.

 

IV – Den föreslagna rättsaktens syfte och innehåll

Det föreslås att man först undersöker förslagets huvudsakliga syfte och innehåll för att bedöma den rättsliga grundens lämplighet, dvs. att bedöma huruvida artikel 153.2 jämförd med artikel 153.1 b utgör den korrekta rättsliga grunden för det föreslagna direktivet.

I sin motivering förklarar kommissionen att ”[f]ör att man ska kunna garantera skäliga arbets- och levnadsförhållanden [...] är det viktigt att se till att arbetstagarna i EU har tillräckliga löner”. Mot bakgrund av detta är målet med förslaget ”att säkerställa att arbetstagarna i unionen skyddas med tillräckliga minimilöner som tillåter en skälig levnadsstandard var de än arbetar.”

Kommissionen anger följande: ”För att detta allmänna mål ska nås upprättas i förslaget en ram för att förbättra nivån på minimilönerna och öka arbetstagarnas tillgång till minimilöneskydd”. Vidare klargör kommissionen att ”[f]örslaget till direktiv är utformat för att dessa mål ska nås samtidigt som man tar hänsyn till och till fullo respekterar nationella system, nationella befogenheter, arbetsmarknadsparternas oberoende och avtalsfrihet.” Kommissionen anger också att ”[f]ör att dessa mål ska nås syftar det föreslagna direktivet till att främja kollektivförhandlingar om löner i alla medlemsstater.”

När det gäller innehållet anges följande i artikel 1:

”I syfte att förbättra arbets- och levnadsvillkoren i unionen fastställs genom detta direktiv en ram för följande:

(a) Sättande av tillräckliga minimilöner.

(b) Arbetstagarnas tillgång till minimilöneskydd i form av löner som fastställs i kollektivavtal eller i förekommande fall i form av lagstadgade minimilöner.”

I skäl 15 anges även att det i förslaget ”fastställs minimikrav på unionsnivå för att säkerställa både att minimilönerna sätts på en tillräcklig nivå och att arbetstagarna har tillgång till minimilöneskydd i form av en lagstadgad minimilön eller i form av löner som sätts enligt kollektivavtal enligt definitionen i detta direktiv.”

I förslaget klargörs vidare att ”[m]ed fullständig respekt för artikel 153.5 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt syftar detta direktiv varken till att harmonisera minimilönenivån i hela unionen eller till att inrätta en enhetlig metod för sättande av minimilöner. Det inkräktar inte på medlemsstaternas frihet att fastställa lagstadgade minimilöner eller främja tillgången till minimilöneskydd enligt kollektivavtal, i enlighet med varje lands traditioner och särdrag och med full respekt för nationella befogenheter och arbetsmarknadsparternas avtalsfrihet. Detta direktiv ålägger inte de medlemsstater där minimilöneskydd garanteras uteslutande genom kollektivavtal att införa någon lagstadgad minimilön eller att göra kollektivavtalen allmänt tillämpliga. I detta direktiv fastställs inte heller någon lönenivå, eftersom den omfattas av arbetsmarknadsparternas avtalsfrihet på nationell nivå och av medlemsstaternas relevanta behörighet.” (skäl 16).

I artikel 4.1 fastställs en skyldighet för alla medlemsstater att främja ”arbetsmarknadsparternas kapacitet att bedriva kollektivförhandlingar om lönesättning”, och att ”[f]rämja konstruktiva, meningsfulla och välunderbyggda löneförhandlingar mellan arbetsmarknadens parter”. Vidare ska de medlemsstater där kollektivförhandlingarnas täckning är mindre än 70 % av arbetstagarna dessutom tillhandahålla en ram av möjliggörande förutsättningar för kollektivförhandlingar, och upprätta en handlingsplan för att främja kollektivförhandlingar. (artikel 4.2).

I syfte att säkerställa tillräckliga lagstadgade minimilöner anges i artikel 5 i förslaget att de medlemsstater som har lagstadgade minimilöner är skyldiga att tillhandahålla nationella kriterier för fastställande och uppdatering av lagstadgade minimilöner, som ska definieras på ett stabilt och tydligt sätt, och regelbundna och rättidiga uppdateringar av de lagstadgade minimilönerna, och att inrätta rådgivande organ som ska ge råd till de behöriga myndigheterna i frågor som rör lagstadgade minimilöner. I förslaget anges att ”[m]edlemsstaterna ska fastställa dessa kriterier i enlighet med sin nationella praxis, antingen i relevant nationell lagstiftning, i beslut av behöriga organ eller i trepartsöverenskommelser.”

Genom artikel 6.1 begränsas användningen av variationer i lagstadgade minimilöner och tillämpningen av dem i tid och omfattning. Först föreskrivs det att ”medlemsstaterna får tillåta olika nivåer av lagstadgad minimilön för särskilda grupper av arbetstagare”, och därefter föreskrivs det att ”[m]edlemsstaterna ska hålla dessa variationer så små som möjligt och se till att alla variationer är icke-diskriminerande, proportionella, i förekommande fall tidsbegränsade samt objektivt och rimligt motiverade av ett legitimt syfte”. I artikeln föreskrivs också skydd för de lagstadgade minimilönerna mot omotiverade eller oproportionella avdrag: ”Medlemsstaterna får genom lag tillåta avdrag som sänker arbetstagarnas ersättning till en nivå som är lägre än den lagstadgade minimilönen. Medlemsstaterna ska säkerställa att sådana avdrag från lagstadgade minimilöner är nödvändiga, objektivt motiverade och proportionella.” (artikel 6.2)

Enligt artikel 7 krävs det att arbetsmarknadens parter i rätt tid och på ett ändamålsenligt sätt deltar i att sätta och uppdatera lagstadgade minimilöner.

För att förbättra arbetstagarnas tillgång till det lagstadgade minimilöneskyddet är medlemsstaterna enligt artikel 8 skyldiga att, i samarbete med arbetsmarknadens parter, vidta nödvändiga åtgärder för att arbetstagarna ska få faktisk tillgång till lagstadgat minimilöneskydd. De åtgärder som krävs kan, ”beroende på vad som är tillämpligt”, omfatta att stärka systemet med kontroller och fältinspektioner, tillhandahålla riktlinjer för tillsynsmyndigheter och ge arbetstagare tillräcklig information om tillämpliga lagstadgade minimilöner.

Kapitel III om övergripande bestämmelser innehåller kompletterande åtgärder som tillhandahåller vissa rättssäkerhetsgarantier som syftar till att effektivt fullgöra de skyldigheter som anges i förslaget, särskilt med avseende på de skyldigheter som föreskrivs i kapitel I och II. Kapitel IV om slutbestämmelser är inte relevant för bedömningen av förslagets rättsliga grund. 

 

V – Analys och fastställande av lämplig rättslig grund

För det första följer det av förslagets syfte och innehåll att tillgång till en minimilön som garanterar en rimlig levnadsstandard utgör en del av ”arbetsvillkoren”.

I artikel 1 hänvisas till syftet att ”förbättra arbets- och levnadsvillkoren i unionen”, vilket är en tydlig hänvisning till artikel 153.1 b i EUF-fördraget. Rättstjänsten noterar i detta avseende att ”tillgången till tillräckliga minimilöner har beaktats som ett ’arbetsvillkor’ i sig, vilket anges vara sakfrågan i hela lagstiftningsakten”.

I skäl 6 förklaras att ”[b]ättre arbets- och levnadsvillkor, bland annat genom tillräckliga minimilöner, gynnar både arbetstagare och företag i unionen och är en förutsättning för hållbar tillväxt för alla. Att ta itu med stora skillnader i minimilönernas täckning och tillräcklighet bidrar till att öka rättvisan på arbetsmarknaden i EU samt främjar ekonomiska och sociala framsteg och konvergens uppåt.” I skäl 7 anges vidare att ”[n]är minimilönerna fastställs på lämpliga nivåer skyddar detta de mindre gynnade arbetstagarnas inkomster, bidrar till att säkerställa en godtagbar levnadsstandard och begränsar inkomstbortfallet under dåliga tider [...].” I skäl 8 anges att ”[u]nder konjunkturnedgångar, till exempel covid‑19-krisen, blir minimilönernas roll för att skydda lågavlönade arbetstagare allt viktigare, och de är avgörande för att stödja en hållbar ekonomisk återhämtning för alla.”

I kommissionens motivering förklaras att ”målet med det nya direktivet är att säkerställa att arbetstagarna i unionen skyddas med tillräckliga minimilöner som tillåter en skälig levnadsstandard var de än arbetar.” Kommissionen konstaterar att ”[ä]ven om löner på nationell nivå otvetydigt faller under medlemsstaternas behörighet, ingår de stora skillnaderna i standarder för tillgång till en rimlig minimilön i arbetsvillkoren”.

Det bör noteras att enligt rättspraxis ska artikel 153.5 i EUF-fördraget, enligt vilken ”löneförhållanden” undantas från tillämpningen av artikel 153.1–153.4, tolkas så att den omfattar endast åtgärder som ”innebär att unionsrätten direkt griper in i fastställandet av löner inom unionen”. Enligt domstolen får undantaget för ”löneförhållanden” ”inte tolkas så, att det innefattar alla frågor som har något som helst samband med löneförhållanden, eftersom vissa av de områden som anges i artikel 153.1 FEUF annars i stor utsträckning skulle förlora sitt innehåll”[11]. Rättstjänsten drar slutsatsen att sådan lagstiftning, i enlighet med domstolens rättspraxis, ”i den mån som EU-lagstiftningen behandlar lönerelaterade frågor utifrån perspektivet arbetsvillkor, utan att inkräkta på några grundläggande frågor som är förbehållna medlemsstaterna på detta område [...], fortfarande skulle omfattas av tillämpningsområdet för artikel 153 i EUF-fördraget utan att artikel 153.5 i EUF-fördraget utgör hinder för detta.

För det andra hänvisas det i artikel 1.1 i förslaget till inrättande av en ”ram” som omfattar ”[s]ättande av tillräckliga minimilöner” och ”[a]rbetstagarnas tillgång till minimilöneskydd”. Det berör inte heller fastställandet av minimilöner på specifika, harmoniserade nivåer, utan hänvisar till det allmänna begreppet ”tillräcklighet”. Det förblir ”medlemsstaternas val att antingen fastställa lagstadgade minimilöner eller främja tillgången till minimilöneskydd som ges av kollektivavtal” (artikel 1.2) och ”[i]ngenting i detta direktiv får tolkas som en skyldighet för de medlemsstater där lönesättning säkerställs uteslutande genom kollektivavtal att införa en lagstadgad minimilön eller att göra kollektivavtal allmänt tillämpliga” (artikel 1.3).

I förslaget tas frågan om minimilöner upp som ett väsentligt ”arbetsvillkor”, vars fastställande bör vägledas av ”kriterier som bestäms för att främja tillräcklighet” (artikel 5) och föreskriver en garanti för att begreppen ”minimilöner” och deras ”tillräcklighet” inte berövas allt innehåll genom alltför stora variationer och avdrag (artikel 6). Rättstjänsten noterar att artikel 6 inte direkt reglerar minimilönenivån som sådan, utan fortfarande respekterar medlemsstaternas utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller att besluta om avdragens och variationernas särskilda karaktär, omfattning och/eller storlek inom den övergripande strävan efter ”tillräcklighet”.

Detta är i linje med de ”minimikrav, som ska genomföras gradvis” som föreskrivs i artikel 153.2 b i EUF-fördraget, enligt vilken Europaparlamentet och rådet får fastställa minimikrav som ska genomföras gradvis genom direktiv, med beaktande av de villkor och tekniska regler som gäller i var och en av medlemsstaterna, samtidigt som man undviker administrativa, finansiella och rättsliga ålägganden som motverkar tillkomsten och utvecklingen av små och medelstora företag.

När det gäller artikel 153.2 bör det noteras att även om förslaget grundar sig på ”artikel 153.2 jämförd med artikel 153.1 b” (beaktandeled 1), görs det i motiveringen när det gäller artikel 153.2 endast en hänvisning till led b: ”Enligt artikel 153.2 är det tillåtet att anta minimikrav genom direktiv samtidigt som administrativa, finansiella och rättsliga ålägganden ska undvikas som motverkar tillkomsten och utvecklingen av små och medelstora företag.”

I detta avseende noterar rättstjänsten att ”artikel 153.2 a och b i EUF-fördraget, som utgör mer specifika bestämmelser, uttryckligen bör anges, allt efter omständigheterna, som den korrekta rättsliga grunden för den EU-lagstiftning som antagits på det socialpolitiska området enligt artikel 153 i EUF-fördraget. Av det skälet bör artikel 153.2 i EUF-fördraget, som för närvarande anges som rättslig grund för förslaget, ersättas med en mer exakt hänvisning till artikel 153.2 b i EUF-fördraget”.

Det bör dock noteras att artikel 153.2 andra stycket i EUF-fördraget, enligt vilken Europaparlamentet och rådet ska besluta i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, faller utanför tillämpningsområdet för artikel 153.2 b. Att ange artikel 153.2 som rättslig grund, utan att specificera någon specifik bestämmelsen i den artikeln, förefaller därför inte vara felaktigt i detta avseende.

Mot bakgrund av ovanstående förefaller det som om huvudsyftet med förslaget är att förbättra arbetsvillkoren genom att inrätta en ram för att arbetstagare i unionen ska ha tillgång till minimiskydd. Vidare förefaller det som om artikel 153.2 jämförd med artikel 153.1 b är en lämplig rättslig grund för förslaget.

Slutligen bör det nämnas att rättstjänsten föreslår en mindre omformulering av artikel 4 för att undanröja befintliga motsägelser, även om den anser att bestämmelsen inte går utöver tillämpningsområdet för artikel 153.1 b i EUF-fördraget. För att på liknande sätt klargöra att förslaget inte går utöver det avsedda tillämpningsområdet och såsom föreslagits av rättstjänsten bör de första meningarna i artikel 6.1 och 6.2, som föreskriver att medlemsstaterna får tillåta ”olika nivåer av lagstadgad minimilön för särskilda grupper av arbetstagare” respektive ”avdrag som sänker arbetstagarnas ersättning till en nivå som är lägre än den lagstadgade minimilönen”, strykas eller omarbetas, eventuellt i form av ett skäl, eftersom de förefaller åsyfta att det faller inom medlemsstaternas behörighet att tillåta eller inte tillåta variationer och avdrag (snarare än att det är en möjlighet som getts medlemsstaterna i detta hänseende genom det föreslagna direktivet).

 

VI – Slutsats och rekommendation

Vid utskottssammanträdet den 28 oktober 2021 beslutade utskottet för rättsliga frågor med 23 röster för, 1 röst emot och inga nedlagda röster[12] att rekommendera utskottet för sysselsättning och sociala frågor att artikel 153.2 jämförd med artikel 153.1 b är den lämpliga rättsliga grunden för förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om tillräckliga minimilöner i Europeiska unionen och att hänvisningen till artikel 153.2 i EUF-fördraget kan ersättas med en mer specifik hänvisning till artikel 153.2 b i EUF-fördraget.

Med vänlig hälsning

 

 

Adrián Vázquez Lázara

YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR KVINNORS RÄTTIGHETER OCH JÄMSTÄLLDHET MELLAN KVINNOR OCH MÄN (11.10.2021)

till utskottet för sysselsättning och sociala frågor

över förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om tillräckliga minimilöner i Europeiska unionen

(COM(2020)0682 – C9-0337/2020 – 2020/0310(COD))

Föredragande av yttrande: Lina Gálvez Muñoz

 

KORTFATTAD MOTIVERING

Internationella arbetsorganisationen (ILO) anser att minimilöner är till för att skydda arbetstagare mot oskäligt låga löner, eftersom de bidrar till att säkerställa dels att alla får en rättvis och skälig andel av framstegens frukter, dels att alla anställda som behöver sådant skydd får en minimilön som det går att leva på. Minimilöner kan också bilda ett inslag i en politik för att besegra fattigdom och minska jämlikhetsbrister, även mellan män och kvinnor.

 

Det sistnämnda är särskilt relevant när man betänker vad som framgår av vissa studier, såsom Eurofounds Minimum wages in 2020: Annual review[13], nämligen att kvinnorna utgör 48 % av de anställda inom Europeiska unionen, men 59 % av minimilöntagarna. I själva verket är flertalet minimilöntagare i Europa kvinnor. Tillsammans med unga arbetstagare, lågutbildade arbetstagare eller arbetstagare på landsbygden med försörjningsberoende barn är kvinnor också en av de huvudsakliga löntagargrupperna med löner under minimilönerna.

 

Detta har särskild relevans inom vissa sektorer som visat sig livsnödvändiga under covid-19-pandemin, såsom sektorn för avlönad långvarig vård och omsorg. Det finns siffror på att omkring fyra femtedelar (81 %) av dem som inom EU arbetade med långvarig vård och omsorg var kvinnor, medan en femtedel (19 %) var män, och bland dem som drabbats hårdast av covid-19-krisen märks kvinnor inom lågavlönade serviceyrken, såsom just vård och omsorg[14].

 

Vården och omsorgen kan vara både oavlönad och avlönad. Avlönad vård och omsorg kan ges av den offentliga eller den privata sektorn och arbetet kan vara formellt eller informellt, så att frågan om minimilöneavtal inom sektorn blir ytterst känslig, särskilt när det rör sig om hushållsarbetare. Det som görs inom politiken till förmån för bättre arbetsvillkor inom långvarig vård och omsorg och för att förbättra möjligheterna att inom denna sektor få arbete av hög kvalitet har en jämställdhetsdimension, och därför kan det i hög grad bidra till minskad ojämlikhet om minimilönerna kommer att gälla också för hushållsarbetare.

 

Dessutom ger dagens kris oss tillfälle till omprövning av om lönerna faktiskt är tillräckliga inom vissa, mestadels kvinnodominerade låglönesektorer, som under krisen visat sig vara väsentliga och ha ett stort socialt värde[15]. Här måste det europeiska ramdirektivet bidra till social och lönemässig konvergens uppåt, liksom också till kampen mot fattigdom, ojämlikhet och lönegapet mellan könen, framför allt för att inte sådant arbete som merendels utförs av kvinnor ska undervärderas.

 

Skillnaden i sysselsättning mellan kvinnor och män (11,4 %), lönegapet mellan könen (14 %) och pensionsklyftan mellan kvinnor och män (30 %) är fortfarande oacceptabelt höga, och att skillnaden i sysselsättning mellan kvinnor och män utplånas är ur social och ekonomisk synvinkel ett absolut måste, också för att fattigdomen och barnfattigdomen ska minska. Intersektionella könsuppdelade data och regelbundna bedömningar behövs för att man ska kunna se efter hur det går med förbättringen av sysselsättningsmöjligheterna för kvinnor och olika grupper av kvinnor. Säkerställandet av lika lön och underlättandet av en bra balans mellan arbete och privatliv, också för män, är utslagsgivande för hållbar ekonomisk tillväxt och utveckling, produktivitet och långsiktig finanspolitisk hållbarhet, och jämväl för att EU:s invånare, bland dem även barnen, ska ha det bra.

ÄNDRINGSFÖRSLAG

Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män uppmanar utskottet för sysselsättning och sociala frågor att som ansvarigt utskott beakta följande ändringsförslag:

Ändringsförslag  1

Förslag till direktiv

Skäl 1

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(1) Enligt artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen är unionens mål bland annat att främja folkens välfärd och verka för en hållbar utveckling i Europa som bygger på en social marknadsekonomi med hög konkurrenskraft.	(1) Enligt artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen är unionens mål bland annat att främja jämställdhet mellan kvinnor och män, social rättvisa och folkens välfärd och verka för en hållbar utveckling i Europa som bygger på en social marknadsekonomi med hög konkurrenskraft.

Ändringsförslag  2

Förslag till direktiv

Skäl 1a (nytt)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(1a)  Enligt artikel 27 i unionens stadga om de grundläggande rättigheterna har arbetstagarna eller deras representanter rätt till information och samråd vid lämplig tidpunkt, i de fall och på de villkor som föreskrivs i unionsrätten och i nationell lagstiftning och praxis.

Ändringsförslag  3

Förslag till direktiv

Skäl 2

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(2) Enligt artikel 31 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna36 har varje arbetstagare rätt till hälsosamma, säkra och värdiga arbetsförhållanden.	(2) Enligt artikel 31 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna36 har varje arbetstagare rätt till hälsosamma, säkra och värdiga arbetsförhållanden och i artikel 23 i stadgan erkänns det att jämställdhet mellan kvinnor och män ska säkerställas på alla områden, inbegripet i fråga om anställning, arbete och lön.
_________________	_________________
36 Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, 2012/C 326/02 (EUT C 326, 26.10.2012, s. 391).	36 Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, 2012/C 326/02 (EUT C 326, 26.10.2012, s. 391).

Ändringsförslag  4

Förslag till direktiv

Skäl 2a (nytt)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(2a) I artikel 23 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna föreskrivs rätten till jämställdhet mellan kvinnor och män på alla områden, inbegripet i fråga om anställning, arbete och lön.

Ändringsförslag  5

Förslag till direktiv

Skäl 2b (nytt)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(2b) I artikel 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna föreskrivs rätten till frihet från diskriminering på grund av kön, ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, religion eller övertygelse, politisk eller annan åskådning, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionsnedsättning, ålder eller sexuell läggning.

Ändringsförslag  6

Förslag till direktiv

Skäl 2c (nytt)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(2c) I artikel 7 i den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter erkänns allas rätt till skälig lön och lika ersättning för arbete av lika värde samt en godtagbar tillvaro för dem själva och deras familjer.

Ändringsförslag  7

 

Förslag till direktiv

Skäl 3

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(3) Enligt den europeiska sociala stadgan har alla arbetstagare rätt till skäliga arbetsvillkor. Vidare erkänns alla arbetstagares rätt till skälig ersättning som är tillräcklig för att bereda dem och deras familjer en godtagbar levnadsstandard. I artikel 4 i stadgan erkänns den roll som fritt ingångna kollektivavtal och författningsreglerade metoder för fastställande av minimilöner spelar för att säkerställa ett effektivt utövande av denna rättighet.	(3) Enligt den europeiska sociala stadgan har alla arbetstagare, bland dem också ungdomar, hushållsarbetare och anhörigvårdare, rätt till skäliga arbetsvillkor. Vidare erkänns alla arbetstagares rätt till skälig ersättning som är tillräcklig för att bereda dem och deras familjer en godtagbar levnadsstandard samt rätten till lika lön för likvärdigt arbete jämte arbetstagarnas rätt till lika möjligheter och lika behandling i frågor som rör anställning och yrkesutövning utan diskriminering. Där fastställs rätten till skydd mot fattigdom och social utslagning, och stadgan bidrar även till att minska de rådande löneskillnaderna mellan män och kvinnor. I artikel 4 i stadgan erkänns den roll som fritt ingångna kollektivavtal och författningsreglerade metoder för fastställande av minimilöner spelar för att säkerställa ett effektivt utövande av denna rättighet.

Ändringsförslag  8

Förslag till direktiv

Skäl 4

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(4) I kapitel II i den europeiska pelaren för sociala rättigheter, som proklamerades i Göteborg den 17 november 2017, fastställs ett antal principer som ska tjäna som vägledning för att säkerställa rättvisa arbetsvillkor. Princip nr 6 i den europeiska pelaren för sociala rättigheter bekräftar arbetstagarnas rätt till en rättvis lön som tillåter en skälig levnadsstandard. Vidare anges att tillräckliga minimilöner ska säkerställas, så att arbetstagaren med familj kan tillgodose sina behov med hänsyn till nationella ekonomiska och sociala förhållanden, samtidigt som tillgången till sysselsättning och incitament att söka arbete upprätthålls. Slutligen sägs att fattigdom bland förvärvsarbetande ska förhindras och att all lönesättning ska vara öppen och förutsägbar med respekt för arbetsmarknadens parters självständighet.	(4) I kapitel II i den europeiska pelaren för sociala rättigheter, som proklamerades i Göteborg den 17 november 2017, fastställs ett antal principer som ska tjäna som vägledning för att säkerställa rättvisa arbetsvillkor. Principerna nr 2 och nr 3 föreskriver lika behandling och lika möjligheter mellan könen när det gäller deltagande på arbetsmarknaden, anställningsvillkor och karriärutveckling, oberoende av ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionsnedsättning, ålder eller sexuell läggning. Princip nr 6 i den europeiska pelaren för sociala rättigheter bekräftar arbetstagarnas rätt till en rättvis lön som tillåter en skälig levnadsstandard. Vidare anges att tillräckliga minimilöner ska säkerställas, så att arbetstagaren med familj kan tillgodose sina behov med hänsyn till nationella ekonomiska och sociala förhållanden, samtidigt som tillgången till sysselsättning och incitament att söka arbete upprätthålls. Slutligen sägs att fattigdom bland förvärvsarbetande ska förhindras och att all lönesättning ska vara öppen och förutsägbar med respekt för arbetsmarknadens parters självständighet.

Ändringsförslag  9

Förslag till direktiv

Skäl 5a (nytt)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(5a) Jämställdhet är en av unionens grundläggande principer. Enligt artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen är ett av unionens mål att främja jämställdhet mellan kvinnor och män, och enligt artikel 8 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt bör jämställdhet mellan kvinnor och män främjas i all unionsverksamhet.

Ändringsförslag  10

Förslag till direktiv

Skäl 5b (nytt)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(5b) I artikel 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna fastställs att all diskriminering är förbjuden oavsett grund, och enligt artikel 23 ska jämställdhet mellan kvinnor och män säkerställas på alla områden, inbegripet i fråga om anställning, arbete och lön.

Ändringsförslag  11

 

Förslag till direktiv

Skäl 6

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(6) Bättre arbets- och levnadsvillkor, bland annat genom tillräckliga minimilöner, gynnar både arbetstagare och företag i unionen och är en förutsättning för hållbar tillväxt för alla. Att ta itu med stora skillnader i minimilönernas täckning och tillräcklighet bidrar till att öka rättvisan på arbetsmarknaden i EU samt främjar ekonomiska och sociala framsteg och konvergens uppåt. Konkurrensen på den inre marknaden bör bygga på hög social standard, innovation och produktivitetsförbättringar som säkerställer lika spelregler.	(6) Bättre arbets- och levnadsvillkor, bland annat genom tillräckliga minimilöner och insyn i lönesättningen , gynnar både arbetstagare, företag i unionen, samhälle och ekonomi, och är en förutsättning för hållbar tillväxt för alla. Att ta itu med stora skillnader i minimilönernas täckning och tillräcklighet och att med hjälp dels av system som skapar incitament för erkännande av jobb, dels av förenklade deklarationsverktyg, bekämpa odeklarerat arbete, vilket främst utförs av kvinnor, bidrar till att öka rättvisan på arbetsmarknaden i EU samt främjar ekonomiska och sociala framsteg och konvergens uppåt, liksom också jämställdhet. Konkurrensen på den inre marknaden bör bygga på hög social standard, skapande av arbete av hög kvalitet, innovation och produktivitetsförbättringar som säkerställer lika spelregler.

Ändringsförslag  12

Förslag till direktiv

Skäl 6a (nytt)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(6a) Enligt Internationella arbetsorganisationen (ILO) är minimilöner till för att skydda arbetstagare mot oskäligt låga löner, av det slag som dominerar inom sektorn för vård och omsorg. Politiken till förmån för bättre arbetsvillkor inom långvarig vård och omsorg och bättre möjligheter att inom denna sektor få arbete av hög kvalitet har beröringspunkter med jämställdhetsarbetet, och det kan i hög grad bidra till minskad ojämlikhet om minimilönerna utsträcks till arbetstagare inom vård och omsorg.

Ändringsförslag  13

 

Förslag till direktiv

Skäl 7

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(7) När minimilönerna fastställs på lämpliga nivåer skyddar detta de mindre gynnade arbetstagarnas inkomster, bidrar till att säkerställa en godtagbar levnadsstandard och begränsar inkomstbortfallet under dåliga tider, något som vitsordas i Internationella arbetsorganisationens konvention nr 131 om fastställande av minimilöner. Minimilöner bidrar till att upprätthålla inhemsk efterfrågan, stärker incitamenten att arbeta och minskar löneskillnader och fattigdom bland förvärvsarbetande.	(7) När minimilönerna fastställs på lämpliga nivåer skyddar detta de mindre gynnade arbetstagarnas inkomster, bidrar till att säkerställa en godtagbar levnadsstandard och begränsar inkomstbortfallet under och efter kristider, något som vitsordas i Internationella arbetsorganisationens konvention nr 131 om fastställande av minimilöner. Minimilöner bidrar till att upprätthålla inhemsk efterfrågan, stärker incitamenten att arbeta och minskar löneskillnader och hjälper till att förebygga och bekämpa fattigdom bland förvärvsarbetande. Eftersom kvinnor är överrepresenterade inom låglönearbeten kan minimilöner även starkt bidra till att säkerställa tillräcklig lön för alla och minska könslöneskillnaderna.

Ändringsförslag  14

 

Förslag till direktiv

Skäl 7a (nytt)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(7a) Av covid-19-krisen, då det visat sig att vissa mestadels kvinnodominerade låglönesektorer såsom vård och omsorg, städning och rengöring, detaljhandel och undervisning är absolut nödvändiga och av stort samhällsekonomiskt värde, framgår det att man måste ompröva lönernas tillräcklighet inom yrkena i dessa sektorer, som ofta värdesätts och avlönas lägre än yrkena i mansdominerade sektorer.

Ändringsförslag  15

 

Förslag till direktiv

Skäl 8

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(8) Sannolikheten för att kvinnor, unga och lågutbildade arbetstagare och personer med funktionsnedsättning ska vara minimilöntagare eller låginkomsttagare är större än för andra grupper. Under konjunkturnedgångar, till exempel covid-19-krisen, blir minimilönernas roll för att skydda lågavlönade arbetstagare allt viktigare, och de är avgörande för att stödja en hållbar ekonomisk återhämtning för alla. Åtgärder avseende minimilöner bidrar till jämställdhet genom att minska skillnaderna i lön och pension mellan kvinnor och män samt till att lyfta kvinnor ur fattigdom.	(8) Sannolikheten för att kvinnor, migranter, personer av olika ras eller etniskt ursprung, unga och lågutbildade arbetstagare, ensamstående föräldrar, personer med funktionsnedsättning och personer som utsätts för olika slag av diskriminering på flera grunder, strukturell diskriminering och intersektionell diskriminering ska vara minimilöntagare eller låginkomsttagare eller utestängda från alla former av löneskydd är fortfarande större än för andra grupper. Under konjunkturnedgångar, till exempel covid-19-krisen, tydliggör minimilönernas roll för att skydda lågavlönade arbetstagare och förebygga kronisk brist på färdigheter det avgörande behovet att stödja en hållbar ekonomisk återhämtning för alla med hjälp av starka system för socialt skydd. Fastställande av en adekvat nivå för minimilöner bidrar till jämställdhet och lika möjligheter genom att kvinnor får ekonomisk egenmakt, och det hjälper oss att säkerställa lika behandling i arbetslivet, bekämpa undervärderingen av det arbete som utförs av kvinnor och de omotiverat låga lönerna i kvinnodominerade sektorer samt till att minska skillnaderna i lön och pension mellan kvinnor och män och lyfta kvinnor och deras barn ur fattigdom, varjämte det även minskar könsbaserad fattigdom och socialt utanförskap. Säkerställandet av lika lön och underlättandet av en bra balans mellan arbete och privatliv, också för män, är livsviktiga för social sammanhållning, hållbar ekonomisk tillväxt och utveckling, produktivitet och långsiktig finanspolitisk hållbarhet i EU.

Ändringsförslag  16

Förslag till direktiv

Skäl 8a (nytt)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(8a) Eurofounds årsöversikt om minimilöner 2020 (Minimum wages in 2020: Annual review) visar att kvinnor utgör 59 % av minimilöntagarna, vilket är den största andelen minimilöntagare i unionen. Därför kommer alla ändringar i fråga om minimilöner att påverka dem i oproportionerlig grad. Tillsammans med ensamstående föräldrar, unga arbetstagare, lågutbildade arbetstagare och arbetstagare på landsbygden med försörjningsberoende barn är kvinnor också en av de huvudsakliga löntagargrupperna med löner som understiger minimilönerna.

Ändringsförslag  17

Förslag till direktiv

Skäl 8b (nytt)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(8b) Under tider av ekonomisk nedgång, såsom covid-19-krisen, kan människor tack vare minimilöner få en godtagbar levnadsstandard oavsett var de arbetar. Skydd av lågavlönade arbetstagare är särskilt viktigt för att stödja en hållbar ekonomisk återhämtning för alla och minska skillnaderna i lön och pension mellan kvinnor och män samt lyfta kvinnor ur fattigdom eller socialt utanförskap, eftersom de flesta av minimilöntagarna är kvinnor. Covid-19-krisen ger oss tillfälle att göra mer för att säkerställa hållbara och rättvisa arbetsvillkor och skäliga löner, motverka könsstereotyper samt ompröva lönernas tillräcklighet inom vissa, mestadels kvinnodominerade, låglönesektorer och låglöneyrken.

Ändringsförslag  18

Förslag till direktiv

Skäl 8c (nytt)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(8c) Kvinnors överrepresentation inom låglöneyrken och låglönesektorer, exempelvis besöksnäringen, detaljhandeln eller sektorn för personliga tjänster liksom vård-, hälso- och sjukvårdssektorn samt andra grundläggande sektorer, har gjort dem särskilt utsatta för arbets- och sysselsättningsrelaterade konsekvenser av covid-19-krisen, bland annat en aldrig tidigare skådad ökning av arbetsbelastningen, hälsorisker och utmaningar för balansen mellan arbete och privatliv.

Ändringsförslag  19

Förslag till direktiv

Skäl 8d (nytt)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(8d) Detta direktiv bör komplettera EU:s jämställdhetsstrategi för 2020–2025 och bidra till jämställdhetsförverkligande dels genom insatser för kvinnors deltagande på arbetsmarknaden på samma villkor som män, dels genom bidrag till eliminering av könsskillnaderna i inkomst, lön och pension. I direktivet bör hänsyn tas till befolkningsutvecklingen, inklusive effekterna av befolkningens åldrande. Direktivet bör även bidra till att motverka de stereotyper som förknippas med könsroller.

Ändringsförslag  20

 

Förslag till direktiv

Skäl 9

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(9) Covid-19-pandemin har betydande inverkan på tjänstesektorn och småföretagen, som båda har höga andelar minimilöntagare. Minimilöner är också viktiga med tanke på de strukturtendenser som omformar arbetsmarknaderna och som i allt högre grad kännetecknas av en hög andel atypiska och otrygga anställningar. Dessa tendenser har lett till ökad polarisering på arbetsmarknaden i form av en allt större andel lågavlönade och lågkvalificerade yrken i de flesta medlemsstater, samt till större löneskillnader i vissa av dem.	(9) Covid-19-pandemin och andra krissituationer har en betydande och könsrelaterad inverkan på arbetsmarknaden, där de slår särskilt hårt mot kvinnor och kvinnodominerade sektorer, såsom hälso- och sjukvården, vården och omsorgen och andra väsentliga sektorer, jämte tjänstesektorn och småföretagen, som alla har höga andelar minimilöntagare eller lågavlönade. Eftersom kvinnor är överrepresenterade inom dessa sektorer har kvinnorna såsom aldrig förr fått vidkännas en tyngre arbetsbörda samt hälsorisker och utmaningar för balansen mellan arbete och privatliv, på grund av att andelen obetalt omsorgs- och hushållsarbete ökat under pandemin. Minimilöner är också viktiga med tanke på de strukturtendenser som omformar arbetsmarknaderna och som i allt högre grad kännetecknas av en hög andel atypiska och otrygga anställningar, exempelvis plattformsarbetare, omsorgsgivare och hushållsarbetare. Dessa tendenser har lett till ökad polarisering på arbetsmarknaden i form av en allt större andel lågavlönade och lågkvalificerade yrken i de flesta medlemsstater, samt till större löneskillnader i vissa av dem.

Ändringsförslag  21

Förslag till direktiv

Skäl 9a (nytt)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(9a) Könssegregering på arbetsmarknaden på grund av ojämn koncentration av kvinnor och män inom olika sektorer är ett seglivat problem i EU. Tre av tio kvinnor arbetar med undervisning, hälso- och sjukvård eller socialt arbete (jämfört med 8 % av männen), som traditionellt sett är låglönesektorer.

Ändringsförslag  22

 

Förslag till direktiv

Skäl 10a (nytt)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(10a) Lönesättning genom kollektivförhandlingar har visat sig vara fördelaktig ur ett brett socioekonomiskt perspektiv, genom att bidra till en balanserad utveckling av lönebildningen och minska fattigdomen bland förvärvsarbetande.

Ändringsförslag  23

Förslag till direktiv

Skäl 12

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(12) Alla arbetstagare i unionen skyddas inte av minimilöner. I några medlemsstater får vissa arbetstagare, trots att de har täckning, i själva verket en ersättning som är lägre än den lagstadgade minimilönen på grund av att gällande regler inte efterlevs. Det har konstaterats att sådan bristande efterlevnad särskilt drabbar kvinnor, unga arbetstagare, personer med funktionsnedsättning och arbetstagare inom jordbruket. I medlemsstater där minimilöneskyddet endast ges genom kollektivavtal varierar andelen arbetstagare som inte omfattas från uppskattningsvis 2 % till 55 % av alla arbetstagare.	(12) Alla arbetstagare i unionen skyddas inte av minimilöner. I några medlemsstater får vissa arbetstagare, trots att de har täckning, i själva verket en ersättning som är lägre än den lagstadgade minimilönen på grund av att gällande regler inte efterlevs. Det har konstaterats att sådan bristande efterlevnad särskilt drabbar kvinnor och kvinnodominerade sektorer, unga arbetstagare, personer med funktionsnedsättning, personer som utsätts för direkta, indirekta eller intersektionella former av diskriminering, plattformsarbetare, omsorgsgivare och hushållsarbetare, arbetstagare inom jordbruket, säsongsarbetare, korttidsanställda och egenföretagare. I medlemsstater där minimilöneskyddet endast ges genom kollektivavtal varierar andelen arbetstagare som inte omfattas från uppskattningsvis 2 % till 55 % av alla arbetstagare.

Ändringsförslag  24

 

Förslag till direktiv

Skäl 15

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(15) I detta direktiv fastställs minimikrav på unionsnivå för att säkerställa både att minimilönerna sätts på en tillräcklig nivå och att arbetstagarna har tillgång till minimilöneskydd i form av en lagstadgad minimilön eller i form av löner som sätts enligt kollektivavtal enligt definitionen i detta direktiv.	(15) I syfte att förbättra arbetsvillkoren, den sociala konvergensen uppåt och jämställdheten i unionen fastställs i detta direktiv minimikrav på unionsnivå för att säkerställa både att minimilönerna sätts på en tillräcklig nivå och att arbetstagarna har lika tillgång till minimilöneskydd i form av en lagstadgad minimilön eller i form av löner som sätts enligt kollektivavtal enligt definitionen i detta direktiv.

Ändringsförslag  25

 

Förslag till direktiv

Skäl 17

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(17) Detta direktiv är tillämpligt på arbetstagare som har ett anställningsavtal eller ett anställningsförhållande enligt definitionen i den lagstiftning, de kollektivavtal eller den praxis som gäller i varje medlemsstat, med beaktande av de kriterier som fastställts av domstolen för att fastställa en arbetstagares ställning. Under förutsättning att de uppfyller dessa kriterier kan hushållsarbetare, behovsarbetstagare, intermittenta arbetstagare, voucher-baserade arbetstagare, falska egenföretagare, arbetstagare på digitala plattformar, praktikanter och lärlingar omfattas av detta direktivs tillämpningsområde. Äkta egenföretagare bör inte omfattas av detta direktivs tillämpningsområde eftersom de inte uppfyller dessa kriterier. Missbruk av ställningen som egenföretagare, enligt definitionen i nationell rätt, antingen inom det egna landet eller över gränserna, är en form av falskdeklarerat arbete som ofta förknippas med odeklarerat arbete. Det är fråga om falskt egenföretagande när en person deklareras som egenföretagare men i själva verket uppfyller villkor som är typiska för ett anställningsförhållande, i syfte att undvika vissa rättsliga skyldigheter eller skyldigheter att betala skatter och avgifter. Sådana personer bör omfattas av detta direktivs tillämpningsområde. Fastställandet av förekomsten av ett anställningsförhållande bör ske på grundval av fakta om arbetets faktiska utförande, inte utifrån parternas beskrivning av förhållandet.	(17) Detta direktiv är i lika måtto tillämpligt på arbetstagare som har ett anställningsavtal eller ett anställningsförhållande enligt definitionen i den lagstiftning, de kollektivavtal eller den praxis som gäller i varje medlemsstat, med beaktande av de kriterier som fastställts av domstolen för att fastställa en arbetstagares ställning. Under förutsättning att de uppfyller dessa kriterier kan hushållsarbetare, arbetstagare inom vård- och omsorgssektorn, behovsarbetstagare, intermittenta arbetstagare, voucher-baserade arbetstagare, falska egenföretagare, arbetstagare på digitala plattformar, arbetstagare med andra atypiska arbeten, praktikanter och lärlingar omfattas av detta direktivs tillämpningsområde. Äkta egenföretagare bör inte omfattas av detta direktivs tillämpningsområde eftersom de inte uppfyller dessa kriterier. Missbruk av ställningen som egenföretagare, enligt definitionen i nationell rätt, antingen inom det egna landet eller över gränserna, är en form av falskdeklarerat arbete som ofta förknippas med odeklarerat arbete. Det är fråga om falskt egenföretagande när en person deklareras som egenföretagare men i själva verket uppfyller villkor som är typiska för ett anställningsförhållande, i syfte att undvika vissa rättsliga skyldigheter eller skyldigheter att betala skatter och avgifter. Sådana personer bör omfattas av detta direktivs tillämpningsområde. Fastställandet av förekomsten av ett anställningsförhållande bör ske på grundval av fakta om arbetets faktiska utförande, inte utifrån parternas beskrivning av förhållandet.

Ändringsförslag  26

Förslag till direktiv

Skäl 21

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(21) Minimilöner anses vara tillräckliga om de är rimliga i förhållande till lönefördelningen i landet och ger en godtagbar levnadsstandard. De lagstadgade minimilönernas tillräcklighet avgörs mot bakgrund av de nationella socioekonomiska förhållandena, inbegripet sysselsättningstillväxt, konkurrenskraft samt utvecklingen i enskilda regioner och sektorer. Deras tillräcklighet bör bedömas åtminstone med avseende på köpkraft, produktivitetsutveckling och förhållandet till bruttolönernas storlek, fördelning och tillväxt. Vanligt förekommande internationella indikatorer, exempelvis 60 % av bruttomedianlönen och 50 % av bruttomedellönen, kan användas som vägledning vid bedömningen av minimilönernas tillräcklighet i förhållande till bruttolönenivåerna.	(21) Minimilöner anses vara tillräckliga och rimliga om de förbättrar lönefördelningen i landet och ger en godtagbar levnadsstandard för heltidsanställda arbetstagare och deras familjer. De lagstadgade minimilönernas tillräcklighet avgörs mot bakgrund av de nationella socioekonomiska förhållandena, inbegripet sysselsättningstillväxt, konkurrenskraft samt utvecklingen i enskilda regioner och sektorer. Deras tillräcklighet bör bedömas åtminstone med avseende på köpkraft och förhållandet till bruttolönernas storlek, fördelning och tillväxt. Den internationellt erkända nivån på 60 % av bruttomedianlönen och 50 % av bruttomedellönen kan användas som vägledning vid bedömningen av minimilönernas tillräcklighet i förhållande till bruttolönenivåerna.

 

Ändringsförslag  27

Förslag till direktiv

Skäl 21a (nytt)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(21a) Fastställandet av minimilöner inom EU är ett steg i rätt riktning i kampen mot fattigdom bland förvärvsarbetande, men samtidigt inte tillräckligt för att utrota fattigdom, framför allt bland kvinnor, eller säkerställa en godtagbar levnadsstandard för alla. Ytterligare och kompletterande åtgärder, såsom antagande av minimiinkomstsystem, är därför nödvändiga för att man ska kunna uppnå målen och principerna i den europeiska pelaren för sociala rättigheter och säkerställa att alla har rätt till ett värdigt liv i alla livsskeden samt faktisk tillgång till möjliggörande varor och tjänster.

Ändringsförslag  28

Förslag till direktiv

Skäl 22a (nytt)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(22a) Eftersom kvinnor är överrepresenterade i låglöneyrken, kan man genom att fastställa minimilöner bidra avsevärt till att minska de befintliga löneskillnaderna mellan könen, förutsatt att minimilönerna fastställs på nivåer som främjar lika möjligheter för kvinnor att komma in på arbetsmarknaden och stanna kvar där, och att det inte finns någon diskriminering mellan arbetstagare eller några undantag som skulle kunna befästa löneskillnader mellan könen och undervärdering av kvinnors arbete, utgående från inrotade och hävdvunna skillnader mellan branscher och yrken.

Ändringsförslag  29

 

Förslag till direktiv

Skäl 23

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(23) Ett ändamålsenligt tillsynssystem, där kontroller och fältinspektioner ingår, är nödvändigt för att säkerställa att de nationella ramarna för lagstadgade minimilöner tillämpas. För att stärka tillsynsmyndigheternas ändamålsenlighet behövs det också ett nära samarbete med arbetsmarknadens parter, bland annat för att ta itu med kritiska utmaningar som underentreprenad, falska egenföretagare och oregistrerad övertid. Arbetstagarna bör vidare enkelt ha tillgång till lämplig information om tillämpliga lagstadgade minimilöner för att säkerställa en tillräcklig grad av öppenhet och förutsägbarhet kring arbetsvillkoren.	(23) Ett ändamålsenligt tillsynssystem, där skärpta kontroller och fältinspektioner ingår, är nödvändigt för att säkerställa att de nationella ramarna för lagstadgade minimilöner tillämpas och respekteras, särskilt inom risksektorer, däribland starkt kvinnodominerade sektorer. För att stärka tillsynsmyndigheternas ändamålsenlighet behövs det också ett nära samarbete med arbetsmarknadens parter, bland annat för att ta itu med kritiska utmaningar som underentreprenad, falska egenföretagare och oregistrerad övertid, och övervaka lönenivåerna och löneskillnaderna för kvinnor, liksom också deras snittlöner. Alla arbetstagare bör vidare ha lika och enkel tillgång till lämplig information om tillämpliga lagstadgade minimilöner för att säkerställa en tillräcklig grad av öppenhet och förutsägbarhet kring arbetsvillkoren och utövandet av deras rättigheter.

Ändringsförslag  30

 

Förslag till direktiv

Skäl 25

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(25) Tillförlitlig övervakning och insamling av uppgifter är avgörande för att säkerställa ett effektivt skydd av minimilöner. Kommissionen bör varje år rapportera till Europaparlamentet och rådet om sin bedömning av utvecklingen i fråga om minimilönernas tillräcklighet och täckning på grundval av årliga uppgifter och information från medlemsstaterna. Dessutom bör utvecklingen övervakas inom ramen för samordningen av den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken på unionsnivå. Sysselsättningskommittén bör i detta sammanhang varje år granska situationen i medlemsstaterna på grundval av kommissionens rapporter och andra multilaterala övervakningsverktyg, till exempel riktmärkning.	(25) Tillförlitlig övervakning och insamling av köns- och åldersuppdelade uppgifter inom arbetskraften är avgörande för att säkerställa ett effektivt skydd av minimilöner och för att jämställdhetsfrågor i detta sammanhang ska kunna övervakas. Kommissionen bör varje år rapportera till Europaparlamentet och rådet om sin bedömning av utvecklingen i fråga om minimilönernas tillräcklighet och täckning på grundval av årliga uppgifter och information från medlemsstaterna. Medlemsstaterna bör tillhandahålla dessa uppgifter och denna information uppdelat på kön, åldersgrupp, funktionsnedsättning, företagsstorlek och bransch. Dessutom bör utvecklingen övervakas inom ramen för samordningen av den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken på unionsnivå. Sysselsättningskommittén bör i detta sammanhang varje år granska situationen i medlemsstaterna på grundval av kommissionens och EU-organens, bland annat Europeiska jämställdhetsinstitutets (EIGE), rapporter och andra multilaterala övervakningsverktyg, till exempel riktmärkning.

Ändringsförslag  31

 

Förslag till direktiv

Skäl 28

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(28) De reformer och åtgärder som medlemsstaterna har vidtagit för att främja ett tillräckligt minimilöneskydd för arbetstagare är visserligen steg i rätt riktning, men har inte varit heltäckande och systematiska. Enskilda länder kan dessutom vara mindre benägna att förbättra minimilönernas tillräcklighet och täckning på grund av uppfattningen att detta kan inverka negativt på deras kostnadskonkurrenskraft utåt. Eftersom målen för detta direktiv inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av deras omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.	(28) De reformer och åtgärder som medlemsstaterna har vidtagit för att främja ett tillräckligt minimilöneskydd för arbetstagare är visserligen steg i rätt riktning, men har varken motverkat skillnader i sysselsättning och lön mellan kvinnor och män eller fattigdom bland förvärvsarbetande. Enskilda länder kan dessutom vara mindre benägna att förbättra minimilönernas tillräcklighet och täckning på grund av uppfattningen att detta kan inverka negativt på deras kostnadskonkurrenskraft utåt. Eftersom målen för detta direktiv inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av deras omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

Ändringsförslag  32

Förslag till direktiv

Skäl 31a (nytt)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(31a) Framstegen i riktning mot konvergens i fråga om tillräckliga och skäligare minimilöner bör gå hand i hand med kommissionens lagstiftningsförslag om åtgärder som syftar till insyn i lönesättningen. Direktivet om insyn i lönesättningen är viktigt för eliminering av löneskillnaderna mellan könen.

Ändringsförslag  33

Förslag till direktiv

Artikel 1 – punkt 1 – inledningen

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. I syfte att förbättra arbets- och levnadsvillkoren i unionen fastställs genom detta direktiv en ram för följande:	1. I syfte att förbättra arbets- och levnadsvillkoren i unionen, den sociala konvergensen uppåt och jämställdheten fastställs genom detta direktiv en ram för följande:

Ändringsförslag  34

Förslag till direktiv

Artikel 1 – punkt 1 – led a

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(a) Sättande av tillräckliga minimilöner.	(a) Sättande av tillräckliga minimilöner som ger en godtagbar levnadsstandard och bidrar till att minska ojämlikheten i lönehänseende och löneskillnaderna mellan könen.

Ändringsförslag  35

Förslag till direktiv

Artikel 1 – stycke 1 – led b

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(b) Arbetstagarnas tillgång till minimilöneskydd i form av löner som fastställs i kollektivavtal eller i förekommande fall i form av lagstadgade minimilöner.	(b) Alla arbetstagares tillgång till minimilöneskydd utan diskriminering, i form av löner som fastställs i kollektivavtal eller i förekommande fall i form av lagstadgade minimilöner.

Ändringsförslag  36

 

Förslag till direktiv

Artikel 2 – punkt 1

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Detta direktiv ska tillämpas på arbetstagare i unionen som har ett anställningsavtal eller ett anställningsförhållande enligt definitionen i gällande rätt, kollektivavtal eller praxis i respektive medlemsstat, med beaktande av domstolens rättspraxis.	Detta direktiv ska tillämpas lika och utan diskriminering på alla arbetstagare i unionen som har ett anställningsavtal eller ett anställningsförhållande enligt definitionen i gällande rätt, kollektivavtal eller praxis i respektive medlemsstat, med beaktande av domstolens rättspraxis.

Ändringsförslag  37

Förslag till direktiv

Artikel 4 – punkt 1 – led aa (nytt)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	aa) Uppmuntra arbetsmarknadens parter att utveckla specifika åtgärder för att förbättra jämställdheten i kollektivförhandlingar.

Ändringsförslag  38

Förslag till direktiv

Artikel 4 – punkt 2

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. De medlemsstater där kollektivförhandlingarnas täckning är mindre än 70 % av arbetstagarna i den mening som avses i artikel 2 ska dessutom tillhandahålla en ram av möjliggörande förutsättningar för kollektivförhandlingar antingen genom lag efter samråd med arbetsmarknadens parter eller genom överenskommelse med dem, och ska upprätta en handlingsplan för att främja kollektivförhandlingar. Handlingsplanen ska offentliggöras och anmälas till kommissionen.	2. De medlemsstater där kollektivförhandlingarnas täckning är mindre än 70 % av arbetstagarna i den mening som avses i artikel 2 ska dessutom tillhandahålla en ram av möjliggörande förutsättningar för kollektivförhandlingar antingen genom lag efter samråd med arbetsmarknadens parter eller genom överenskommelse med dem, och ska upprätta en nationell handlingsplan för att främja kollektivförhandlingar. Dessa nationella handlingsplaner ska förstärka lönekonvergensen uppåt och inrätta de lämpligaste åtgärderna och mekanismerna för lönesättning samt öka täckningen på nationell nivå, även för att överbrygga lönegapet mellan kvinnor och män och minska skillnader och diskriminering. Handlingsplanen ska offentliggöras och anmälas till kommissionen.

Ändringsförslag  39

 

Förslag till direktiv

Artikel 5 – punkt 1

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. De medlemsstater som har lagstadgade minimilöner ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att sättandet och uppdateringen av de lagstadgade minimilönerna styrs av kriterier som bestämts för att främja tillräcklighet i syfte att uppnå skäliga arbets- och levnadsvillkor, social sammanhållning och konvergens uppåt. Medlemsstaterna ska fastställa dessa kriterier i enlighet med sin nationella praxis, antingen i relevant nationell lagstiftning, i beslut av behöriga organ eller i trepartsöverenskommelser. Kriterierna ska definieras på ett stabilt och tydligt sätt.	1. De medlemsstater som har lagstadgade minimilöner ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att sättandet och uppdateringen av de lagstadgade minimilönerna styrs av kriterier för att garantera tillräcklighet och skälighet i syfte att uppnå skäliga arbets- och levnadsvillkor, lika möjligheter, socialt skydd, social sammanhållning, mindre skillnader i fråga om löner och jämställdhet, och förverkliga konvergens uppåt, samt för att förhindra och minska fattigdom, däribland också fattigdom bland barn och förvärvsarbetande. Medlemsstaterna ska fastställa dessa kriterier i enlighet med sin nationella praxis, antingen i relevant nationell lagstiftning, i beslut av behöriga organ eller i trepartsöverenskommelser. Kriterierna ska definieras på ett tydligt sätt.

Ändringsförslag  40

Förslag till direktiv

Artikel 5 – punkt 2 – led b

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(b) Bruttolönernas allmänna nivå och fördelning.	(b) Bruttolönernas allmänna nivå och fördelning med målet att minska sociala skillnader och jämställdhetsbrister.

Ändringsförslag  41

Förslag till direktiv

Artikel 5 – punkt 2 – led c

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(c) Bruttolönens ökningstakt.	(c) Bruttolönens ökningstakt, med målet att minska löneskillnader.

Ändringsförslag  42

Förslag till direktiv

Artikel 5 – punkt 2 – led da (nytt)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(da) Löneskillnaderna mellan kvinnor och män, med målet att eliminera dessa skillnader.

Ändringsförslag  43

Förslag till direktiv

Artikel 5 – punkt 4

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
4. Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa regelbundna och rättidiga uppdateringar av de lagstadgade minimilönerna för att bevara deras tillräcklighet.	4. Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa regelbundna och rättidiga uppdateringar av de lagstadgade minimilönerna för att fortsätta främja deras tillräcklighet.

 

Ändringsförslag  44

 

Förslag till direktiv

Artikel 5 – punkt 4a (ny)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	4a. Uppdateringar av lagstadgade minimilöner får inte påverka några andra mekanismer för inkomststöd, exempelvis statligt stöd till arbetstagare med sämre förutsättningar eller arbetstagare med funktionsnedsättningar enligt definitionen i förordning (EU) nr 651/20141a eller funktionsnedsättningsbidrag.
	_____________
	1a Kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 av den 17 juni 2014 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget (EUT L 187, 26.6.2014, s. 1).

Ändringsförslag  45

 

Förslag till direktiv

Artikel 5 – punkt 5

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
5. Medlemsstaterna ska inrätta rådgivande organ som ska ge råd till de behöriga myndigheterna i frågor som rör lagstadgade minimilöner.	5. Medlemsstaterna ska inrätta rådgivande organ som ska ge råd till de behöriga myndigheterna i frågor som rör lagstadgade minimilöner, också när det handlar om löne- och pensionsskillnader mellan kvinnor och män. Dessa rådgivande organ ska få tillräckliga resurser och ska
	- eftersträva en jämn könsfördelning i sin sammansättning,
	- anlägga ett jämställdhetsperspektiv i alla sina analyser,
	- regelbundet tillhandahålla en genusmedveten utvärdering.

Ändringsförslag  46

Förslag till direktiv

Artikel 5 – punkt 5a (ny)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	5a. Könsneutrala verktyg för arbetsutvärdering och klassificeringskriterier ska utvecklas i nära samarbete med arbetsmarknadens parter med hänsyn till faktorer såsom arbetsvillkor, arbetstagarens ansvarighetsgrad och de fysiska eller psykiska krav som arbetet ställer, för att tillämpa principen om lika lön för likvärdigt arbete mellan kvinnor och män inom olika yrkessektorer.

Ändringsförslag  47

Förslag till direktiv

Artikel 6 – rubriken

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Variationer och avdrag	Lika behandling och avdrag

 

Ändringsförslag  48

 

Förslag till direktiv

Artikel 6 – punkt 1

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Medlemsstaterna får tillåta olika nivåer av lagstadgad minimilön för särskilda grupper av arbetstagare. Medlemsstaterna ska hålla dessa variationer så små som möjligt och se till att alla variationer är icke-diskriminerande, proportionella, i förekommande fall tidsbegränsade samt objektivt och rimligt motiverade av ett legitimt syfte.	1. Medlemsstaterna ska säkerställa lika möjligheter och lika behandling av arbetstagare vid tillämpningen av lagstadgat minimilöneskydd. Medlemsstaterna får tillåta olika nivåer av lagstadgad minimilön för särskilda grupper av arbetstagare. Medlemsstaterna ska hålla dessa variationer så små som möjligt och se till att alla variationer är icke-diskriminerande, proportionella, i förekommande fall tidsbegränsade samt objektivt och rimligt motiverade av ett legitimt syfte.

Ändringsförslag  49

Förslag till direktiv

Artikel 7 – stycke 1 – inledningen

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att arbetsmarknadens parter i rätt tid och på ett ändamålsenligt sätt deltar i att sätta och uppdatera lagstadgade minimilöner, bland annat genom deltagande i de rådgivande organ som avses i artikel 5.5 och särskilt när det gäller följande:	Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att arbetsmarknadens parter i rätt tid och på ett ändamålsenligt sätt deltar i att sätta och uppdatera lagstadgade minimilöner, bland annat genom deltagande i de rådgivande organ som avses i artikel 5.5 så att det garanteras att arbetsmarknadens parter och behöriga myndigheter utbildas för att kunna motverka diskriminering och främja jämställdhet, och särskilt när det gäller följande:

Ändringsförslag  50

Förslag till direktiv

Artikel 7 – stycke 1 – led c

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(d) Insamling av uppgifter och utförande av undersökningar för att inhämta underlag till de myndigheter som sätter minimilöner.	(d) Insamling av könsuppdelade uppgifter och utförande av undersökningar för att inhämta underlag till de myndigheter som sätter lagstadgade minimilöner.

Ändringsförslag  51

Förslag till direktiv

Artikel 8 – rubriken

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
8 Arbetstagarnas faktiska tillgång till lagstadgade minimilöner	8 Arbetstagarnas likvärdiga och faktiska tillgång till lagstadgade minimilöner

Ändringsförslag  52

Förslag till direktiv

Artikel 8 – stycke 1 – led 1

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(1) Stärka kontroller och fältinspektioner som utförs av yrkesinspektioner eller organ som ansvarar för tillämpningen av lagstadgade minimilöner. Kontrollerna och inspektionerna ska vara proportionella och icke-diskriminerande.	(1) Stärka kontroller och fältinspektioner som utförs av yrkesinspektioner eller organ som ansvarar för tillämpningen av lagstadgade minimilöner och säkerställa att de får tillräckliga resurser. Kontrollerna och inspektionerna ska vara proportionella och icke-diskriminerande och fokusera på starkt kvinnodominerade sektorer.

Ändringsförslag  53

Förslag till direktiv

Artikel 8 – stycke 1 – led 3

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(3) Säkerställa att information om lagstadgade minimilöner offentliggörs på ett tydligt, heltäckande och lättillgängligt sätt.	(3) Säkerställa att information om lagstadgade minimilöner offentliggörs på ett tydligt, heltäckande och lättillgängligt sätt, bland annat genom att de blir tillgängliga för arbetstagare med funktionsnedsättning.

Ändringsförslag  54

 

Förslag till direktiv

Artikel 10 – punkt 1

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Medlemsstaterna ska ge sina behöriga myndigheter i uppdrag att utveckla ändamålsenliga verktyg för uppgiftsinsamling för att övervaka minimilönernas täckning och tillräcklighet.	1. Medlemsstaterna ska ge sina behöriga myndigheter i uppdrag att i samarbete med arbetsmarknadens parter utveckla ändamålsenliga verktyg för uppgiftsinsamling för att övervaka minimilönernas täckning och tillräcklighet. De insamlade uppgifterna ska vara uppdelade åtminstone efter kön, åldersgrupp, typ av anställningsavtal (deltid eller heltid) och bransch, samt innefatta en intersektionell strategi.

Ändringsförslag  55

Förslag till direktiv

Artikel 10 – punkt 2 – led a – led iv

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(iv) Kollektivförhandlingarnas täckning.	(iv) Kollektivförhandlingarnas täckning och vilka framsteg som gjorts med att öka täckningen, särskilt bland utsatta arbetstagare.

Ändringsförslag  56

Förslag till direktiv

Artikel 10 – punkt 2 – stycke 2

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Medlemsstaterna ska tillhandahålla den statistik och de uppgifter som avses i denna punkt uppdelade efter kön, åldersgrupp, funktionsnedsättning, företagsstorlek och bransch.	Medlemsstaterna ska tillhandahålla den statistik och de uppgifter som avses i denna punkt i anonymiserad form och uppdelade efter kön, åldersgrupp, funktionsnedsättning, företagsstorlek och bransch, samt, när så är möjligt, efter ras och etnisk bakgrund. Medlemsstaterna ska på denna grund göra en könsspecifik konsekvensbedömning av täckning och tillräcklighet.

Ändringsförslag  57

Förslag till direktiv

Artikel 10 – punkt 3

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
3. Medlemsstaterna ska säkerställa att information om minimilöneskydd, inbegripet kollektivavtal och bestämmelser om löner i dem, är öppen och offentligt tillgänglig.	3. Medlemsstaterna ska säkerställa att information om minimilöneskydd, inbegripet kollektivavtal och bestämmelser om löner i dem, är öppen och offentligt tillgänglig, lätt åtkomlig och i linje med principerna för insyn i lönesättningen.

Ändringsförslag  58

 

Förslag till direktiv

Artikel 10 – punkt 4

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
4. Kommissionen ska bedöma de uppgifter som medlemsstaterna lämnat i de rapporter som avses i punkt 2 och årligen rapportera till Europaparlamentet och rådet.	4. Kommissionen ska bedöma de uppgifter som medlemsstaterna lämnat i de rapporter som avses i punkt 2 och inlämna en årlig rapport till Europaparlamentet och rådet. Europaparlamentet och rådet får lämna synpunkter på rapporten. Bedömningen i rapporten ska göras också ur jämställdhetssynvinkel, låta intersektionaliteten stå i brännpunkten och inrikta sig på minimilöneutvecklingens bidrag till eliminering av könslöneskillnaderna.

Ändringsförslag  59

Förslag till direktiv

Artikel 10 – punkt 5

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
5. På grundval av kommissionens rapport ska den sysselsättningskommitté som inrättats enligt artikel 150 i EUF-fördraget varje år undersöka främjandet av kollektivförhandlingar om lönesättning och minimilönernas tillräcklighet i medlemsstaterna.	5. På grundval av kommissionens rapport ska den sysselsättningskommitté som inrättats enligt artikel 150 i EUF-fördraget varje år undersöka främjandet av kollektivförhandlingar om lönesättning och minimilönernas tillräcklighet och jämställdhetsdimension i medlemsstaterna.

 

Ändringsförslag  60

 

Förslag till direktiv

Artikel 15 – stycke 1

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Kommissionen ska göra en utvärdering av direktivet senast [fem år efter dagen för införlivandet]. Kommissionen ska därefter överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet med en översyn av genomförandet av direktivet och vid behov föreslå lagändringar.	Kommissionen ska göra en utvärdering av direktivet senast [tre år efter dagen för införlivandet]. Kommissionen ska därefter överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet med en översyn av genomförandet av direktivet och vid behov föreslå lagändringar. Både utvärderingen och rapporten ska inbegripa ett jämställdhetsperspektiv.

ÄRENDETS GÅNG I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Titel	Tillräckliga minimilöner i Europeiska unionen
Referensnummer	COM(2020)0682 – C9-0337/2020 – 2020/0310(COD)
Ansvarigt utskott  Tillkännagivande i kammaren	EMPL 11.11.2020
Yttrande från  Tillkännagivande i kammaren	FEMM 11.11.2020
Föredragande av yttrande  Utnämning	Lina Gálvez Muñoz 11.2.2021
Behandling i utskott	10.5.2021	15.6.2021	30.9.2021
Antagande	30.9.2021
Slutomröstning: resultat	+: –: 0: