BETÄNKANDE om utnämning av Mihails Kozlovs till ämbetet som ledamot av revisionsrätten

12.1.2022 - (C9-0407/2021 – 2021/0804(NLE))

Budgetkontrollutskottet
Föredragande: Tomáš Zdechovský

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS BESLUT

om utnämning av Mihails Kozlovs till ämbetet som ledamot av revisionsrätten

(C9-0407/2021 – 2021/0804(NLE))

(Samråd)

Europaparlamentet fattar detta beslut

– med beaktande av artikel 286.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet C9‑0407/2021),

– med beaktande av artikel 129 i arbetsordningen,

– med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet (A9-0003/2022), och av följande skäl:

A. I en skrivelse av den 5 november 2021 uppmanade rådet Europaparlamentet att yttra sig över förslaget till utnämning av Mihails Kozlovs till ämbetet som ledamot av revisionsrätten.

B. Europaparlamentets budgetkontrollutskott granskade sedan den nominerade kandidatens kvalifikationer, särskilt i förhållande till de villkor som anges i artikel 286.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

C. Utskottet höll den 10 januari 2022 en utfrågning med den nominerade kandidaten. Under denna utfrågning höll kandidaten först ett inledande anförande, och därefter besvarade han utskottsledamöternas frågor.

1. Europaparlamentet tillstyrker rådets förslag till utnämning av Mihails Kozlovs till ledamot av revisionsrätten.

2. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och, för kännedom, till revisionsrätten samt till Europeiska unionens övriga institutioner och medlemsstaternas revisionsorgan.

 

 

BILAGA 1: MIHAILS KOZLOVS MERITFÖRTECKNING

En oberoende, kvalificerad och motiverad yrkesperson med mer än 20 års djup erfarenhet av ekonomisk politik på EU-nivå och nationell nivå, EU:s budget, offentliga finanser, revision och sund ekonomisk förvaltning, offentlig förvaltning, institutionella förbindelser, utvecklingsbanker, diplomati, representation, kommunikation samt personal-, förändrings- och projektledning, med ett rikt nätverk på alla nivåer i EU:s institutioner, kompletterat med en solid utbildningsbas och dokumenterade prestationer.

Utbildning

Forskarexamen i ”Revision av offentliga organisationer och offentlig politik” vid Université de Lorraine i Frankrike

Executive MBA, City University London, Cass Business School, med betyget väl godkänd

Masterexamen i samhällsvetenskap vid Lettlands universitet, fil.kand. i samhällsvetenskap vid Rigas tekniska universitet

Eurofaculty vid Lettlands universitet

 

Yrkeserfarenhet

Sedan maj 2016:

Ledamot av Europeiska revisionsrätten

 

○ Arbetar för närvarande på avdelning IV – Marknadsreglering och en konkurrenskraftig ekonomi.

Föredragande ledamot med ansvar för revisioner av/översikter över EU-finansiering till Euronews, EU-institutionernas etiska ramar, kontroll av statligt stöd till finansinstitut, EU:s rymdtillgångar, EU:s bekämpning av penningtvätt, revisionsrättens anmärkningar om den fleråriga budgetramen 2021–2027 och kapitel 4, ”Konkurrenskraft för tillväxt och sysselsättning”, i årsrapporterna för 2018, 2019 och 2020.

Ledamot av kommittén för kontroll av revisionskvaliteten och suppleant i förvaltningskommittén. Arbetade vid den rådgivande panelen för framsynthet som ansvarade för revisionsrättens strategi för 2021–2025. Företrädare för revisionsrätten i förlikningskommittén för trepartsavtalet mellan revisionsrätten, kommissionen och EIB om revisionsarrangemang, även ansvarig för förhandlingen om det förnyade trepartsavtalet.

o Arbetade från maj 2016 till februari 2018 på avdelning V, EU:s finansiering och förvaltning. Föredragande ledamot med ansvar för översikten av den fleråriga budgetramen, yttrandet om Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi), planen för effektivitetsrevision för Efsi och allmänhetens deltagande i EU:s beslutsfattande, samt kapitel 2, ”Budgetförvaltningen och den ekonomiska förvaltningen”, i årsrapporterna för 2016 och 2017.

Suppleant i revisionsrättens etikkommitté från oktober 2016 till juni 2017.

 

April 2012–mars 2016:

Biträdande direktör (ekonomi, finans, EU:s budget – Ekofin), rådgivare, ordförande i ministerrådets arbetsgrupp för Europeiska fonden för strategiska investeringar och i finansrådgivargruppen under Lettlands EU-ordförandeskap, Lettlands finansministerium och Lettlands ständiga representation vid EU, Bryssel

 

Oktober 2010–april 2012:

Rådgivare till exekutiv styrelseledamot (företrädare för Finland, Norge och Lettland) vid Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling, London

 

Maj 2003–oktober 2010:

Rådgivare (ekonomi, finans, EU:s budget, skattefrågor) vid Lettlands ständiga representation vid EU, Bryssel

 

Januari 2002–maj 2003:

Direktör för EU-integrationsavdelningen vid finansministeriet i Riga

 

Februari 2001–januari 2002:

Chef för EU-integrationsenheten vid finansministeriet i Riga

 

Januari 2000–april 2000:

Praktikant vid Europeiska kommissionens direktorat för ekonomiska och finansiella frågor i Bryssel

 

Juni 1996–december 1999:

Olika positioner på ingångsnivå i den privata och offentliga sektorn samt inom akademin

 

Språkkunskaper

Engelska – flytande, franska – god aktiv nivå, tyska – grundläggande/medelgod nivå lettiska och ryska – modersmål.

 

Prestationer, utmärkelser

Erkännande av ministerkabinetten i Republiken Lettland i november 2015.

Erkännande av premiärministern för personligt bidrag till Lettlands framgångsrika ordförandeskap i EU 2015 och till eurons införande i Lettland 2014.

Erkännande av utrikesministern: bidrag till eurons införande i Lettland 2014.

Utmärkelse från finansministern: enastående representation och främjande av Lettlands ekonomiska och finansiella intressen i EU, 2008.

Idrott: Före detta lettisk mästare i vattenskidor.

 

Publikationer

”Sixth edition of the ECA Award – for research on EU added value and public sector auditing”, revisionsrättens tidskrift ECA Journal 03/2020

”Auditing the ethical framework of EU institutions: easier said than done”, revisionsrättens tidskrift ECA Journal 02/2019

”Future EU budget decision-making enters the crucial stage”, revisionsrättens tidskrift ECA Journal 11/2017

”Professor Mario Monti at the European Court of Auditors: Results of the work of the High Level Group on Own Resources (HLGOR)”, revisionsrättens tidskrift ECA Journal 04/2017

”European Fund for Strategic Investments (EFSI): the negotiation process”, Lettiska intressen i EU, november 2015 (på lettiska)

 

BILAGA 2: MIHAILS KOZLOVS SVAR PÅ DE SKRIFTLIGA FRÅGORNA

Frågor för förnyelse av revisionsrättens ledamöter

Fullgörande av arbetsuppgifter: lärdomar och framtida åtaganden

Kollegialitet och laganda är viktiga pelare i revisionsrättens arbete. Därför hade många av de landvinningar som jag kommer att nämna i mina svar inte varit möjliga utan stöd från andra ledamöter och tjänstemän. Det har varit en ära och glädje att vara en del av kollegiet och olika strategiska team, reflektionsteam och revisionsteam under min mandatperiod.

1. Vad är det viktigaste du har åstadkommit som ledamot av revisionsrätten? Vilka har varit de största motgångarna?

Revisionsrättens ledamöter styr revisionsrättens strategi och är i slutändan ansvariga för dess genomförande, som individer och som kollegium. Jag har kontinuerligt bidragit till att utveckla strategin och se till att domstolen som helhet ständigt utvecklas för att bli en framtidssäkrad organisation. Under min mandatperiod har jag satt min ambition, min vilja att förbättra och min kunskap till revisionsrättens förfogande för en rad olika revisioner och andra dokument.

Jag insåg att revisionsrättens strategiutvecklingsprocess behövde förbättras och att rekommendationerna från sakkunnigbedömningen behövde följas upp. Därför ställde jag självmant upp som ledamot i den rådgivande panelen för framsynthet och senare som aktiv medlem i det strategiska utvecklingsteamet inom revisionsrätten, som banade väg för antagandet av Europeiska revisionsrättens strategi för 2021–2025. Denna är inte bara en ny strategi utan ett dokument som togs fram genom en kvalitativt annorlunda process. Det syfte och den vision samt de värderingar, mål och möjliggörande faktorer som är förknippade med strategin delas nu i stor utsträckning av kollegiet och personalen eftersom de har utvecklats genom en omfattande samråds- och reflektionsprocess som involverat all personal. Genomförandet är naturligtvis centralt – därför fortsätter jag, nu även som ledamot av administrativa kommittén, att noga följa utarbetandet av olika handlingsplaner för att se till att de till fullo överensstämmer med våra strategiska mål.

Det är min övertygelse att det arbete som utförs av varje högsta revisionsorgan, för att på bästa sätt stödja principerna om sund ekonomisk förvaltning, bör resultera i relevanta och verkningsfulla revisionsprodukter som genomförs i rätt tid. Jag anser att revisionsteamen under mitt ledarskap har lyckats utarbeta flera verkligt verkningsfulla och lägliga särskilda rapporter, såsom särskild rapport 13/2021: EU:s insatser för att bekämpa penningtvätt i banksektorn är fragmenterade och genomförandet är otillräckligt (rapport om bekämpning av penningtvätt) eller särskild rapport 21/2020: Kontroll av statligt stöd till finansinstitut i EU: ändamålsenligheten behöver ses över (rapport om statligt stöd till banker). Jag lämnade också det ”bekväma revisionsområdet” (där man genomför revisioner som man kan göra och inte nödvändigtvis de som bör göras) och ledde det team som granskade etiska ramar vid EU:s viktigaste institutioner – särskild rapport nr 13/2019: EU-institutionernas etiska ramar: det finns utrymme för förbättringar. Denna revision ledde faktiskt till att en sakkunnigbedömning genomfördes av revisionsrätten egna etiska regler, vilket resulterade i förbättringar. Ett av de viktigaste generella måtten på ett högre revisionsorgans effektivitet är huruvida revisionsobjekten agerar på grundval av resultaten och rekommendationerna, vilket jag tror i hög grad varit fallet vid dessa tillfällen.

För att förbättra revisionsrättens kapacitet ledde jag teamet för trepartsavtalet med kommissionen och Europeiska investeringsbanken (EIB) och omförhandlade och undertecknade avtalet på revisionsrättens vägnar. Trepartsavtalet undertecknades i början av november 2021. Jag är övertygad om att vi lyckades förbättra revisionsarrangemangen för de EU-medel som EIB förvaltar.

Ett aktivt samarbete med de nationella myndigheterna är viktigt för att stärka effekterna av revisionsrättens arbete. Att öka revisionsrättens synlighet i mitt hemland har varit en av mina prioriteringar under åren. Tack vare flera åtgärder på olika nivåer som jag genomfört med stöd av min kabinettspersonal är jag övertygad om att mina kollegor i Lettland inte bara vet mer om revisionsrättens arbete och våra rapporter, utan också använder rapporterna i sitt dagliga arbete.

När det gäller motgångar anser jag att de inte bör avskräcka en från att arbeta för det som man anser är rätt, utan snarare motivera en till att göra ett bättre arbete. I detta frågeformulär kommer jag att fokusera på den institutionella nivån och ge ett antal exempel.

Trots att mervärdet av att investera i digitala verktyg för revisionsarbetet är allmänt erkänt anser jag att införandet av dessa verktyg fortfarande går ganska långsamt, vilket betyder att det finns utrymme för förbättringar. Jag följer aktiviteterna på området vid domstolen och stöder dem.

Ibland är det otillfredsställande att inte kunna utnyttja och främja vårt arbete tillräckligt väl. Därför har jag aktivt bidragit till att utveckla revisionsrättens kommunikationsstrategi.

2. Vilka är de viktigaste lärdomarna inom ditt ansvarsområde/de viktigaste resultaten som uppnåtts kopplade till dina arbets- och granskningsuppgifter?

Alla ledamöter har sin särskilda yrkesmässiga bakgrund och kunskap som de ställer till revisionsrättens förfogande. Min tidigare erfarenhet ligger inom det ekonomiska/finansiella området, men jag har också tagit mig an arbete på andra politikområden och lärt mig mycket. Jag tror att min viktigaste lärdom från det revisionsarbete som jag lett är att det europeiska projektet, även om det alltid rör sig framåt, fortfarande behöver förbättras på många områden, och att revisionsrätten kan stödja denna förbättring. Jag anser att detta gäller ekonomisk och finansiell styrning, utrikespolitik, försvar samt forskning och innovation, för att nämna några områden.

Jag har också lärt mig att det inte räcker med att utarbeta och offentliggöra en bra rapport. Det är minst lika viktigt att arbeta hårt för att stärka rapporten genom olika insatser, såsom presentationer, konferenser, publikationer och debatter.

De erfarenheter jag hittills gjort vid revisionsrätten har också än en gång visat hur viktigt det är att hålla en hög etisk standard i sitt agerande och föregå med gott exempel.

När det gäller resultaten anser jag att mitt arbete under de första åren vid revisionsrätten med EU:s budget (t.ex. halvtidsöversynen) och med EU-institutionernas etiska ramar ledde till förbättringar, vilket exempelvis blev tydligt vid den högnivåkonferens om etik som jag anordnade i september 2020 på grundval av revisionsrapporten. Senare fokuserade jag på området finansiell och ekonomisk styrning, eftersom jag där såg utrymme för förbättringar. Hittills har jag lett två revisioner på detta område – en om statligt stöd till banker och en om EU:s ram för bekämpning av penningtvätt. I båda fallen inriktades revisionen på banksektorn, eftersom denna garanterar finansiell stabilitet och kan påverka alla medborgare. Jag är säker på att våra rekommendationer har en inverkan, vilket till exempel framgick vid den konferens om ekonomisk och finansiell styrning som jag tog initiativ till och organiserade i juli 2021 på revisionsrättens och avdelning IV:s vägnar, där alla berörda parter involverades i EU:s krishanteringsram. Som en del av revisionen om bekämpning av penningtvätt testade jag dessutom med framgång samförståndsavtalet mellan domstolen och ECB. Slutligen resulterade den revision jag ledde på området den inre marknaden i specifika rekommendationer om hur EU:s stora investeringar i rymdtillgångar kan utnyttjas till förmån för innovativa företag, små och medelstora företag och offentliga förvaltningar.

När det gäller revisionsförklaringen ser jag den som ett verktyg för ständig övervakning och en god informationskälla om genomförandet av EU:s politik. På detta område har jag ansvarat för två kapitel: kapitel 2 – Budgetförvaltning och ekonomisk förvaltning (två år) och kapitel 4 – Konkurrens för tillväxt och sysselsättning (tre år och pågående). När det gäller kapitel 2 utvidgade jag revisionens omfattning och lade större tyngdpunkt än vanligt på komplexiteten i EU:s budget samt genomförde en mer omfattande analys av medlemsstaternas absorptionskapacitet. När det gäller kapitel 4 genomförde revisionsrätten, när jag utsågs till föredragande ledamot, ett pilotprojekt för att testa möjligheten att använda bestyrkandeuppdrag vid revision. Även om vår slutsats för närvarande är att det på grund av flera svagheter inte skulle vara möjligt för revisionsrätten att förlita sig på den information som tillhandahålls av kommissionens revisorer, identifierade vi även flera viktiga områden i kommissionens kontrollsystem som vi bad att få lämna flera rekommendationer om, exempelvis för att se till att privata revisorer som anlitas av stödmottagarna levererar revisioner av högre kvalitet. Genom arbetet med revisionsförklaringen bidrog vi också till det nya lagstiftningsförslaget för Horisont Europa.

3. Vilket mervärde skulle du kunna tillföra revisionsrätten under din andra mandatperiod och/eller särskilt inom det område som du skulle ansvara för? Vad skulle du vilja ändra inom ditt ansvarsområde? Vad sporrar dig? M

Under den nuvarande strategiska perioden 2021–2025 kommer revisionsrätten att ställas inför olika utmaningar. Jag blev doyen på grundval av ett program som jag lade fram för mina kollegor, och jag kommer att tillföra värde genom att genomföra det programmet och ytterligare förbättra avdelningens resultat.

En av utmaningarna är att definiera vår revisionsstrategi för NextGenerationEU, både när det gäller laglighet/korrekthet och resultat. Avdelning IV har tagit på sig en ledande roll, särskilt när det gäller effektivitetsrevision av den nya fonden. Jag kommer att bidra genom att utnyttja mina kunskaper om EU:s budget och ekonomisk styrning.

Jag kommer också att bygga vidare på min erfarenhet vid revisionsrätten för att stödja olika strategiska mål, till exempel när det gäller att förbättra revisionsarrangemangen inom revisionsrättens befintliga uppdrag, kartlägga och täppa till revisionsluckor, argumentera mot siloarbetssättet för att skapa en optimal revisionsportfölj som återspeglar de aktuella frågorna och stödja alla insatser för att öka effekterna av revisionsrättens arbete.

Mer specifikt anser jag att revisionsrätten behöver bidra på flera sätt på området finanspolitisk och finansiell styrning. När det gäller de finanspolitiska ramarna anser jag att revisionsrätten bör bidra till den pågående debatten på grundval av sitt tidigare revisionsarbete. Detsamma gäller för den finansiella styrningen i EU, där revisionsrätten har byggt upp en portfölj med revisioner av hög kvalitet. Jag kommer att förespråka att revisionsrätten bidrar på dessa sätt, och jag är också beredd att ta på mig ansvaret för att det blir gjort.

Det bör noteras att jag kommer att förespråka öppna och samarbetsinriktade arbetssätt med våra intressenter, särskilt Europaparlamentet och rådet, samt med revisionsobjekten, särskilt kommissionen, samtidigt som vi garanterar fullständigt oberoende i enlighet med bestämmelserna i fördraget.

Min tidigare erfarenhet visar att rotation av ledamöter mellan olika avdelningar och kommittéer bidrar till att revisionsrätten presterar bättre. Jag började på avdelning V och fortsatte sedan på avdelning IV (för närvarande som doyen) samtidigt som jag tog på mig det förlängda uppdraget i kommittén för kontroll av revisionskvaliteten. Jag tror att jag på kort/medellång sikt kan tillföra mervärde till arbetet på avdelning IV, samtidigt som jag inte utesluter att jag senare tar på mig roller på andra avdelningar eller på domstolsnivå.

Som jag nämnde tidigare är min främsta drivkraft att det europeiska projektet kan förbättras på många sätt inom olika politikområden. Jag är nöjd när jag ser att revisionsrättens arbete har bidragit till denna process, även om det inte alltid syns eftersom de externa revisorernas uppgift inte är att synas i media, utan att ge viktig input som politiska beslutsfattare kan använda för att utforma och underbygga sina beslut.

4. Hur ser du till att nå de planerade revisionsmålen för en granskningsuppgift? Har du någonsin befunnit dig i en situation där du inte kunde genomföra granskningsuppgiften, och vad var i så fall skälet till detta? Hur agerar du i sådana kontroversiella situationer?

Först och främst förbereder jag mig väl för granskningsuppgiften och ser till att revisionens inriktning och omfattning blir rätt. Innan jag godkänner planen för granskningsuppgiften studerar jag alltid revisionsområdet noggrant. Jag söker svar på olika frågor, exempelvis: Vilka är de mest relevanta frågorna? Vad är relevant för olika intressenter (inklusive beslutsfattarna)? Vad tycker forskarna? Kommer jag att kunna samla in tillräckliga och lämpliga bevis? Det är också mycket viktigt att hålla sig till revisionsplanen, även om man kan stöta på hinder, till exempel att revisionsobjektet har invändningar mot metoder för att samla in revisionsbevis eller mot insamlingens omfattning eller resultat.

Jag har kunnat slutföra alla granskningsuppgifter jag har lett. Den enda avvikelse från revisionsplanen som förekommit är förseningar, som uppstått eftersom revisionsobjekten behövt övertygas om att samarbeta fullt ut. I en revision bad till exempel revisionsobjektet om att avsluta revisionen på grund av covid-19-pandemin. Jag föreslog att vi skulle skjuta upp det aktiva skedet av revisionsarbetet i två månader för att revisionsobjektet skulle få tid att anpassa sig till de nya omständigheterna, och sedan arbetade jag vidare i enlighet med revisionsplanen.

Ibland befinner vi oss under omständigheter där revisionsrättens revisionsbefogenheter är obefintliga eller begränsade, till exempel på området ekonomisk och finansiell styrning. Men för att verkligen kunna bedöma hur effektiva EU:s åtgärder är ur ett helhetsperspektiv måste man se på den samlade effektiviteten av åtgärder på både EU-nivå och nationell nivå. Vi måste ofta stanna vid åtgärder på EU-nivå, eftersom revisionsrätten har begränsade befogenheter.

Sammanfattningsvis försöker jag i sådana fall genomföra revisionsrättens uppdrag genom att vidta olika åtgärder för att fullfölja de revisionsförfaranden som man kommit överens om inom avdelningen.

5. Om ditt mandat skulle bekräftas för en andra period och om du, hypotetiskt sett, skulle väljas till doyen för en avdelning inom revisionsrätten, hur skulle du då leda arbetet för att fastställa avdelningens prioriteringar? Kan du ge oss två eller tre exempel på områden som man bör fokusera på i framtiden?

Mina kollegor på avdelning IV godkände mig som doyen i september 2021, och det har varit en ära för mig att ta på mig denna roll. Utnämnandet var ett resultat av ingående diskussioner om hur avdelning IV bäst kan bidra till revisionsrättens arbete under de rådande omständigheterna. Jag grundade mitt förslag på följande tre punkter. 1) Som doyen kommer jag att försöka inrikta arbetet i avdelning IV på de viktigaste trenderna i Europa genom ett relevant och verkningsfullt revisionsarbete som utförs i rätt tid av starka revisionsteam. 2) Detta kommer att kräva ett mer noggrant och strategiskt tillvägagångssätt vid planering av avdelningens arbete, med en kombination av samordning uppifrån och ned (ledamöter) och nedifrån och upp (direktorat och personal). 3) Vi skulle behöva skärpa fokus på vår revisionsportfölj och även säkerställa att olika politikområden täcks på ett balanserat sätt. Vi måste också se till att portföljen passar in i revisionsrättens övergripande strategi.

Förutom flera prioriterade områden (såsom NextGenerationEU) som jag nämnt i svaren på föregående frågor vill jag också framhålla behovet av mer arbete med hur EU:s inre marknad fungerar och med effektiviteten av EU:s åtgärder på området forskning och innovation. När det till exempel gäller EU:s inre marknad anser jag att revisionsrätten har möjlighet att belysa hur många av de mål som finns på papper som har lett till handling och resultat till förmån för EU:s ekonomi och medborgare. Detta har att göra med prestationsrapporteringen, och jag är glad över att vara en del av parlamentets och revisionsrättens diskussionsgrupp om hur man bättre kan rapportera om resultaten av EU:s åtgärder.

6. Om du skulle ha till uppgift att välja ut granskningsuppgifterna inför utarbetandet av revisionsrättens årliga arbetsprogram, på vilken grund skulle du göra ditt val bland parlamentets och/eller budgetkontrollutskottets prioriteringar?

Vad skulle du göra om en politisk prioritering inte motsvarar revisionsrättens riskbedömning av unionens verksamhet?

Förteckningen över prioriteringar från parlamentet och budgetkontrollutskottet är en viktig informationskälla vid utarbetandet av revisionsrättens årliga arbetsprogram. Jag välkomnar att parlamentet varje år föreslår många ämnen för revision som återspeglar nuvarande och, nog så viktigt, framtida politiska prioriteringar. Revisionsrätten utför också sin egen riskbedömning (även med hjälp av framsynstekniken) och får allt fler förslag från rådet. Att sammanställa denna matris är inte en enkel uppgift, men jag anser att revisionsrätten under de senaste åren har tagit stor hänsyn till parlamentets förslag, eftersom dess idéer till exempel ingår i 31 av 38 granskningsuppgifter i det årliga arbetsprogrammet för 2022. Detta är resultatet av ett robust internt förfarande vid revisionsrätten, som innebär att varje revisionsidé bedöms mot parlamentets förteckning.

Jag anser att ett gradvis införande av det fleråriga rullande arbetsprogrammet skulle göra det möjligt för revisionsrätten att beakta parlamentets idéer i ännu större utsträckning.

På en mer praktisk nivå använder jag två kriterier – aktualitet och relevans. Jag följer också lagstiftningsförfarandena på vår avdelnings politikområden och försöker stödja revisionsidéer som kan bidra och ge mervärde till lagstiftningsdebatten – på detta sätt tillämpar jag ”aktualitetskriteriet”.

Jag är för fler policyrelaterade revisioner, där revisionsrätten bör bidra även om det förknippade EU-budgetbeloppet kan vara begränsat (dvs. endast för administration). Det är så här jag anser att vårt revisionsarbete är relevant, dvs. genom sin förmåga att stödja lagstiftnings- eller budgetprocesser med användbara och faktabaserade bevis.

Vår nya strategi som ger en tydlig ram för att skilja mellan vad som är bra att göra och vad som måste göras är naturligtvis det övergripande ”filtret” för de hundratals revisionsidéer som vi beaktar.

Portföljförvaltning, arbetsmetoder och resultat

7. Det är avgörande att ta fram tillförlitliga rapporter av hög kvalitet inom föreskriven tid.

– Hur ser du till att de uppgifter som används i en granskning är tillförlitliga och att granskningsresultaten inte är inaktuella?

Ett av de viktigaste ansvarsområdena för den professionella revisorn är att samla in lämpliga revisionsbevis. Vi är bundna av revisionsstandarder som tydligt fastställer vilka data revisorer kan använda för sina bedömningar. Jag förespråkar en strikt tillämpning av revisionsstandarder för att minska risken för att någon ifrågasätter uppgifter vi använder eller förhållanden vi avslöjar.

Ramen för insamling och bedömning av revisionsbevis fastställs i de internationella revisionsstandarderna. Enligt ISA 500 om revisionsbevis är revisionsbevis tillförlitliga om de uppfyller de nödvändiga trovärdighetskraven, om samma resultat erhålls vid upprepade tester eller om information erhålls från olika källor. Revisionsbevisets tillförlitlighet påverkas av bevisets källa och typ och beror på de omständigheter under vilka det erhålls.

Användning av revisionsbevis från olika källor eller av olika karaktär kan tyda på att ett enskilt revisionsbevis inte är tillförlitligt, t.ex. att ett revisionsbevis som erhållits från en källa är oförenligt med ett som erhållits från en annan. Detta kan till exempel vara fallet när de svar som ledning, internrevisorer och andra ger i en undersökning är inkonsekventa, eller när styrelsens svar, i en undersökning som görs för att bekräfta de svar som ledningen gett, inte överensstämmer med ledningens svar. ISA 230 innehåller ett särskilt dokumentationskrav om revisorn hittat information som är oförenlig med dennes slutsats i en betydande fråga.

I ISSAI 100, Grundläggande principer för revision av den offentliga sektorn, anges att revisorn bör utvärdera revisionsbevisen i syfte att erhålla revisionsresultat. Vid utvärderingen av revisionsbevisen och bedömningen av iakttagelsernas väsentlighet bör revisorn beakta både kvantitativa och kvalitativa faktorer. Detta inbegriper även tidsaspekten.

På grundval av iakttagelserna bör revisorn göra en yrkesmässig bedömning för att komma fram till en slutsats om ämnet eller ämnesinformationen.

Revisionsrätten har också solida interna förfaranden för att säkerställa att revisionsbevisen är tillförlitliga, och som ledamot av kommittén för kontroll av revisionskvaliteten deltar jag i detta arbete.

– Hur skulle du förbättra rekommendationernas kvalitet och relevans?

Jag förespråkar en mer enhetlighet och en strikt tillämpning av revisionsstandarden ISSAI 300, Grundläggande principer för effektivitetsrevision, som anger att rekommendationerna bör vara välgrundade och ge mervärde. De bör inriktas på orsakerna till problem och/eller svagheter. De bör dock formuleras på ett sådant sätt att man undviker truismer eller enkla spegelvändningar av revisionsslutsatserna, och de bör inte göra intrång på ledningens ansvarsområden. Det bör stå klart vem och vad varje rekommendation rör, vem som är ansvarig för att ta eventuella initiativ och vad rekommendationerna innebär – dvs. hur de kommer att bidra till bättre prestation. Rekommendationerna bör vara praktiska och riktas till de enheter som har ansvar för och behörighet att omsätta dem i handling.

I det dagliga arbetet deltar jag vanligtvis fullt ut i utarbetandet av slutsatser och rekommendationer som bygger på revisionsarbete och insamlade bevis.

8. Syftet med reformen av revisionsrätten är att förstärka redovisningsansvaret mellan granskningsteamet och den föredragande ledamoten.

– Med tanke på din erfarenhet – tror du att ledamöternas roll kommer att förändras så att ledamöterna blir mer delaktiga i revisionsarbetet?

För att ge ett rakt svar: ja, jag anser att detta är den enda vägen att gå för att åstadkomma ett högkvalitativt revisionsarbete och för att samarbeta med medlagstiftarna, revisionsobjekten och berörda parter och samtidigt presentera resultaten. Detta är vad jag åtog mig att göra under den första utfrågningen i ert utskott 2016, och jag anser att jag har uppfyllt detta åtagande.

Först samarbetar jag aktivt med mina medarbetare och revisorerna, redan innan revisionsuppgifterna i det årliga arbetsprogrammet har godkänts, för att främja en diskussion om aktualitet, relevans och potentiella effekter av föreslagna revisioner. Innan arbetsplanen antas träffar jag sedan revisionsteamet och de viktigaste intressenterna flera gånger för att se till att vi under den så kallade problemanalysen har den information som krävs för att anta de mest relevanta revisionsfrågorna. Senare har jag och mitt kontor ständig kontakt med revisionsteamet och direktören för att styra deras arbete, ta itu med eventuella hinder och vid behov justera arbetet för att öka det slutliga mervärdet. För att förbereda den preliminära iakttagelsen för antagande vid ett avdelningsmöte är det nog så viktigt att jag granskar revisionsarbetet (praktiskt taget punkt för punkt) tillsammans med revisionsteamet, för att säkerställa att revisionen är av högsta kvalitet och fullständigt evidensbaserad. Jag anser också att det är viktigt att hålla nära kontakt med revisionsteamet efter offentliggörandet för att ta till vara på resultaten av revisionen genom att presentera den för medlagstiftarna, andra intressenter, vid konferenser och andra evenemang. Jag anser att ett sådant omfattande engagemang (dock utan detaljstyrning) är det enda sättet att utveckla relevanta rekommendationer och försvara dem i olika forum. Att den föredragande ledamoten deltar på djupet är också motiverande för revisionsteamet.

Mitt recept på en bra prestationsrapport är således: engagera dig i arbetet med teamet, lita på de professionella teammedlemmarna, motivera dem genom stöd i svåra situationer och håll kontakten efter att rapporten har offentliggjorts.

– Skulle du vilja förändra ditt sätt att arbeta med ett granskningsteam? Om ja, hur? E

Med tanke på mitt arbetssätt från dag ett i revisionsrätten vill jag fortsätta att tillämpa ovannämnda principer och stärka dem.

9. Vilka åtgärder skulle du vilja föreslå för att ytterligare förbättra och modernisera revisionsrättens funktionssätt, programplanering och arbete (revisionscykeln)? Kan du efter din första mandatperiod nämna en positiv aspekt av revisionsrättens arbete och en negativ? E, L

Jag tror att alla organisationer alltid kan göra bättre ifrån sig. Detsamma gäller revisionsrätten, som över tid har bevisat detta. Jag anser att kollegiet kan visa mer ledarskap och egenansvar, bli bättre på att fastställa mål (till exempel genom att utfärda fler yttranden), förkorta revisionscykeln, övergå till det fleråriga rullande arbetsprogrammet, bli mer ambitiöst när det gäller att identifiera och använda digitala verktyg i revisionsarbetet, kommunicera bättre om sitt arbete och främja en etisk kultur. Det finns också utrymme för förbättringar när det gäller samarbetet med medlagstiftarna, både parlamentet och rådet. Vi har gjort vissa framsteg med rådet, men tyvärr är samarbetet med parlamentet fortfarande alltför lågintensivt.

Jag vill nämna revisionsrättens flexibilitet, till exempel när det gäller att anpassa sig till de nya arbetssätten i den postpandemiska världen – detta har gjort det möjligt för oss att upprätthålla och i vissa avseenden öka vår produktion samtidigt som vi värnar om kvaliteten.

Jag anser att silotänkandet fortfarande har ett visst utrymme i vår relativt lilla organisation. Insatserna för att ta itu med detta problem bör fortsätta inom den nya strategiska perioden, särskilt då det finns ett behov av att genomföra mer sektorsövergripande eller tematiska revisioner.

10. Enligt fördraget ska revisionsrätten biträda parlamentet när det utövar sina kontrollbefogenheter i fråga om genomförandet av budgeten för att stärka den offentliga tillsynen över användningen av de allmänna utgifterna och ge mer valuta för pengarna.

– Med utgångspunkt i den erfarenhet du fått under din första mandatperiod – vad skulle du vilja föreslå för att ytterligare förbättra samarbetet mellan revisionsrätten och Europaparlamentet (budgetkontrollutskottet) när det gäller granskningen av EU:s budget?

Europaparlamentet är revisionsrättens närmaste partner i utövandet av revisionsrättens mandat enligt fördraget. På det hela taget anser jag att samarbetet har förbättrats under de senaste åren, och flera av de goda metoder som införts bör behållas och stärkas, t.ex. de årliga mötena mellan budgetkontrollutskottet och revisionsrätten. Jag har också regelbundet träffat föredragandena, skuggföredragandena, samordnarna och alla parlamentsledamöter som velat engagera sig, en rutin som avbröts av pandemin, men som jag kommer att sträva efter att återuppta så snart som möjligt.

Vi skulle också kunna överväga mer fokuserade möten mellan exempelvis domstolsavdelningar och grupper av parlamentsledamöter som behandlar vissa specifika frågor i olika utskott.

Vi måste reflektera över hur domstolen skulle kunna reagera på en snabbt föränderlig situation i en viss fråga genom att ge snabb input. Yttranden är en viktig del, men även andra produkter kan beaktas. Jag vill till exempel erinra om en snabbanalys av EU:s finansiering till Euronews.

Trots budgetkontrollutskottets nyckelroll i ansvarsfrihetsförfarandet stöder jag också i hög grad budgetkontrollutskottets och fackutskottens gemensamma möten för att diskutera mer specifika särskilda rapporter. Jag anser att detta är en mycket bra idé eftersom den ger olika perspektiv och berikar debatten och även sparar tid på båda sidor.

Jag har deltagit i några offentliga utfrågningar som anordnats av parlamentet och anser att de är ett mycket användbart forum för att utbyta idéer och bistå budgetkontrollutskottet och andra utskott i deras arbete.

Jag anser även att det skulle vara till ömsesidig nytta att anordna gemensamma konferenser eller formella/informella diskussioner om viktiga frågor av intresse för EU.

– Hur skulle förbindelserna mellan revisionsrätten och nationella revisionsorgan kunna stärkas?

Jag anser att revisionsrätten och de nationella högre revisionsorganen bör se varandra som partner och inte konkurrenter eftersom vi arbetar för samma ändamål. Att anordna regelbundna gemensamma evenemang med utbyte av information och erfarenheter är det bästa beprövade sättet att samarbeta.

Internationella forum för samarbete mellan högre revisionsorgan utgör utmärkta möjligheter att knyta närmare band. På EU-nivå är kontaktkommitténs möten vanligtvis mycket användbara. Ur ett bredare perspektiv bidrar paraplyorganisationerna Eurosai och Intosai till att utveckla det offentliga revisionsyrket. Jag företräder till exempel revisionsrätten i Intosais arbetsgrupp för reform och modernisering av finanssektorn, där jag diskuterar med kollegor från hela världen, inklusive de högre revisionsorganen i EU.

NextGenerationEU är ytterligare en möjlighet att samarbeta. Nationella återhämtningsfonder kommer att genomföras på nationell nivå och faciliteten för återhämtning och resiliens kommer att användas på nationell nivå, så de står i fokus även för högre revisionsorgan. Jag ser att det kan och bör finnas revisionssynergier på detta område. Till exempel granskar avdelning IV nu kommissionens bedömning av de nationella återhämtnings- och resiliensplanerna. Samtidigt vet jag att vissa högre revisionsorgan granskar utvecklingen av de nationella återhämtnings- och resiliensplanerna på nationell nivå. Det är tydligt att detta arbete är till ömsesidig nytta eftersom det i slutändan kommer att ge en fullständig bild.

Ett gemensamt revisionsarbete (även om det fortfarande är en utmaning) i frågor av gemensamt intresse, eller åtminstone gemensamma samordnade presentationer av resultaten av oberoende revisioner inom samma politikområde skulle kunna öka effekten. Jag organiserade till exempel en presentation av revisionsrättens rapport om EU:s megaprojekt inom transportsektorn i Lettland samma vecka som det lettiska högre revisionsorganet presenterade de tre baltiska högre revisionsorganens revisionsarbete om genomförandet av RailBaltica-projektet. Båda rapporterna fick mycket uppmärksamhet och förstärkte på så sätt varandra.

Före pandemin höll jag på att organisera ett pilotprojekt i form av en sommarskola, där vi tillsammans med de högre revisionsorganen i de baltiska staterna skulle sammanföra den akademiska världen samt yrkesverksamma inom revision i den offentliga och den privata sektorn för att utbyta kunskap och studera den senaste innovativa utvecklingen inom revision. På grund av pandemin avbröts tyvärr detta projekt, men jag har för avsikt att fullfölja det när hälsosituationen förbättras.

11. Hur kommer du att stödja parlamentet för att förkorta ansvarsfrihetsförfarandet? Vilka åtgärder skulle du kunna vidta?

Det nuvarande ansvarsfrihetsförfarandet har sin grund i olika rättsliga tidsfrister för de berörda institutionerna; det är i själva verket en kedja av sammanlänkade händelser. Revisionsrätten har redan tidigarelagt offentliggörandet av sin årsrapport hösten n+1 med flera veckor jämfört med den senaste tiden. Eftersom revisionsrätten antar årsrapporten i mitten av juli år n+1 kan offentliggörandet eventuellt tidigareläggas ännu mer, under förutsättning att revisionsobjektet samarbetar.

En mer icke-konventionell idé skulle vara att noggrant överväga om det finns ett behov av att i det nuvarande formatet diskutera rubrikerna i den fleråriga budgetramen, där andelen fel enligt revisionsrätten ligger under 2 %, eftersom en felandel under väsentlighetströskeln tyder på att det inte finns några större problem med upplysningar i räkenskaperna.

Oberoende och integritet

12. På vilket sätt kan du inför Europaparlamentet garantera din personliga oavhängighet, och hur kan du garantera att din tidigare, nuvarande eller framtida verksamhet inte på något sätt skulle kunna innebära att fullgörandet av dina skyldigheter inom revisionsrätten ifrågasätts?

Hörnstenen i de högre revisionsorganens oberoende är Mexikoförklaringen. Jag anser att jag har bevisat mitt oberoende genom mitt agerande vid revisionsrätten. Jag har varit delaktig i ansvarsfrihetsförfarandet som föredragande ledamot för två kapitel i årsrapporten, lett olika effektivitetsrevisioner (bland annat av EU-institutionernas etiska ramar) och regelbundet bidragit till viktiga interna processer vid revisionsrätten (t.ex. om strategiutveckling, framsyn och kvalitetskontroll). Under detta arbete har jag hamnat i situationer där jag behövt göra en oberoende bedömning för att driva igenom ibland svåra slutsatser och rekommendationer till de granskade trots deras motstånd och påtryckningar. Detta har jag gjort för att jag har varit aktivt engagerad i revisionsarbetet från början till slut och känt mig säker på dess resultat.

Jag antar att den andra delen av frågan handlar om extern verksamhet. Under min mandatperiod har jag utfört en extern aktivitet (ett tvådagarsseminarium utan ersättning för rumänska tjänstemän på hög nivå) för att dela med mig av min erfarenhet av att göra det lettiska EU-ordförandeskapet till en framgång, som jag i vederbörlig ordning anmälde till revisionsrättens etikkommitté och fick ett positivt yttrande som godkändes av revisionsrätten. Jag är övertygad om att det är ett heltidsarbete att vara ledamot i revisionsrätten och avser därför inte bedriva någon extern verksamhet som kan äventyra fullgörandet av mina skyldigheter som ledamot av revisionsrätten. Jag har fått flera förslag om att delta i externa aktiviteter under min nuvarande mandatperiod, men efter noggrant övervägande har jag beslutat mig för att inte engagera mig i dem.

Utöver utomstående aktiviteter skulle jag i mitt arbete fortsätta att följa de högsta normerna för personligt och ekonomiskt ansvar, integritet och engagemang för det europeiska projektet och använda revisionsrättens resurser i enlighet med tillämpliga riktlinjer och mina personliga etiska principer.

13. Hur skulle du hantera ett allvarligt fall av regelbrott eller till och med bedrägeri med EU-medel och/eller korruption som rör personer som verkar i din hemmedlemsstat? Har du befunnit dig i denna situation under din nuvarande mandatperiod?

Jag har aldrig befunnit mig denna situation, men om den skulle uppstå i mitt arbete med genomförandet av EU:s budget skulle jag följa standardförfarandet, dvs. rapportera till revisionsrättens rättstjänst som bedömer behovet av att överföra informationen till Olaf och Europeiska åklagarmyndigheten. Revisionsrättens interna kontrollsystem tillåter inte att någon döljer vissa nationella problem eftersom teamen är internationella och håller en mycket hög professionell nivå. Jag skulle också diskutera frågan med revisionsrättens ordförande.

Jag anser även att sådana fall kräver en allvarlig analys som klarlägger orsakerna och gör det möjligt att sträva efter att förhindra liknande fall. Generellt sett är preventiva åtgärder effektivare eftersom de minskar förekomsten av allvarliga regelbrott, bedrägeri och korruption och därigenom stärker allmänhetens förtroende. Detektion och verkställighet är dock också kraftfulla verktyg som bör tillämpas.

14. Intressekonflikter kan medföra risk för att revisionsrättens anseende ifrågasätts. Hur skulle du hantera en intressekonflikt?

Det interna kontrollsystem som inrättats vid revisionsrätten och förbättrats för flera år sedan säkerställer att det finns verktyg för att undvika intressekonflikter. Uppfattade och potentiella intressekonflikter bedöms också noggrant. Ledamöterna vänder sig först och främst till etikkommittén och ordföranden. Det är brukligt att noggrant rådfråga dem innan man till exempel lämnar in en begäran om en extern verksamhet. Revisionsrättens rättstjänst kan också rådfrågas.

När det gäller fullgörande av arbetsuppgifter bedömer ledamöterna, till exempel de föredragande ledamöterna för årsrapporten eller särskilda rapporter, noggrant potentiella intressekonflikter. De kan rapportera till en doyen eller doyenne eller till ordföranden och begära att få en annan uppgift. I osäkra fall ger etikkommittén både formella och informella råd.

Intressekonflikter efter avslutad anställning är enligt min mening ett mindre problem för revisionsrätten. Revisionsrättens etikkommitté gör dock en mycket noggrann analys, och enligt min erfarenhet hittills är tillämpningen av reglerna strikt.

15. Är du inblandad i någon rättsprocess? Om så är fallet, vilken typ av rättsprocess?

Det förekommer inga rättsprocesser kopplade till utförandet av mina uppgifter som offentlig tjänsteman.

16. Vilka specifika åtaganden är du redo att göra i fråga om ökad transparens, fördjupat samarbete med Europaparlamentet och effektiv uppföljning av Europaparlamentets ståndpunkter och önskemål om granskningar?

Jag vill understryka att parlamentets ståndpunkter och åsikter alltid har varit en viktig beståndsdel i mitt arbete. Inom ramen för alla effektivitetsrevisioner under min ledning har jag till exempel alltid kontaktat de parlamentsledamöter som har varit aktiva inom respektive politikområde. Dessa utbyten har visat sig vara till stor nytta. Jag anser också att de offentliga utfrågningar som anordnas av parlamentet är mycket användbara, och jag tackar alltid ja till inbjudningar att delta i dessa.

Parlamentets förteckning över föreslagna revisionsprioriteringar är en viktig källa till inspiration och information, eftersom den hjälper oss att utforma ett program som omfattar aktuella, relevanta och verkningsfulla revisioner.

Sist men inte minst är jag alltid öppen för professionella utbyten som rör revisionsrättens arbete och samarbete med parlamentet.

En viktig källa till information om parlamentets syn på revisionsrätten är revisionsrättens ansvarsfrihetsförfarande, som jag har följt mycket noggrant och kommer att fortsätta att följa även som ledamot av den administrativa kommittén. Det gläder mig att revisionsrättens ram för transparens och ansvarsskyldighet har utvecklats med tiden och att relevant utveckling och parlamentets ståndpunkter har beaktats.

Övriga frågor

17. Kommer du att dra tillbaka din kandidatur till ett förnyat mandat om parlamentet inte skulle stödja din nominering till ledamot av revisionsrätten?

Med tanke på att min ståndpunkt i denna fråga inte har förändrats sedan jag nominerades för första gången skulle jag vilja ge samma svar som jag gav då, med vissa anpassningar till förnyelsesituationen.

Den lettiska regeringen har anförtrott mig kandidaturen genom att på grundval av ett enhälligt beslut föreslå att min kandidatur förnyas. Med tanke på min prestation vid domstolen och mina insatser för att främja revisionsrättens arbete på nationell nivå är jag säker på att jag kan leva upp till de höga förväntningarna och fortsätta att bidra till revisionsrättens arbete.

Om Europaparlamentet skulle hysa allvarliga tvivel om mitt engagemang och min förmåga att fortsätta att bidra till det europeiska projektet genom att fortsätta som ledamot av Europeiska revisionsrätten och anse att de inte motsvarar den ribba som har satts upp av Europaparlamentet, eller om parlamentet skulle anse att mitt uppförande eller min prestation under min första mandatperiod varit under deras förväntningar, skulle jag dra tillbaka min kandidatur. Parlamentets förtroende är nödvändigt för att revisionsrättens kollegium ska fungera väl.

Om någon part mer allmänt anser att det finns brister i det nuvarande fördraget när det gäller den interinstitutionella balansen vid utnämningen av revisionsrättens ledamöter bör dessa analyseras, och om det bedöms som nödvändigt avhjälpas, så snart en översyn av fördraget äger rum.

18. En utnämning till ledamot av revisionsrätten kräver full uppmärksamhet och fullständigt engagemang i institutionen och att man skapar förtroende för unionen bland medborgarna.

– Hur anser du att man på bästa sätt kan tillgodose dessa yrkeskrav?

Jag instämmer helt i ovanstående påstående: att vara ledamot i revisionsrätten är ett heltidsarbete i EU:s och dess medborgares tjänst. Ledamöterna bör vara fullt delaktiga i alla aspekter av revisionsrättens arbete (t.ex. revisionsarbete och intern förvaltning). Därför bör ledamöterna prioritera sitt arbete vid revisionsrätten och utöva sitt mandat med vederbörlig omsorg och integritet. Om de bedriver annan verksamhet bör de agera i full överensstämmelse med uppförandekoden. Ledamöterna bör också agera på ett sätt som stärker revisionsrättens anseende, föregå med gott exempel och undvika verkliga, potentiella och uppfattade intressekonflikter. Jag anser att jag under mitt arbete vid revisionsrätten har följt dessa principer mycket noggrant.

– Hur stor del av din arbetstid uttryckt i dagar tillbringar du i Luxemburg? Överväger du några förändringar när det gäller din närvaro i Luxemburg?

Från och med första dagen av min mandatperiod har jag (med min familj) varit permanent bosatt i Luxemburg i enlighet med tillämplig lag. Jag bor i Luxemburg och planerar inte att förändra detta.

ÄRENDETS GÅNG I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Titel	Partiell förnyelse av revisionsrättens ledamöter – LV kandidat
Referensnummer	13353/2021 – C9-0407/2021 – 2021/0804(NLE)
Samråd / begäran om godkännande	5.11.2021
Ansvarigt utskott  Tillkännagivande i kammaren	CONT 10.11.2021
Föredragande  Utnämning	Tomáš Zdechovský 26.11.2021
Behandling i utskott	10.1.2022
Antagande	10.1.2022
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	28 2 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Matteo Adinolfi, Olivier Chastel, Caterina Chinnici, Lefteris Christoforou, José Manuel Fernandes, Luke Ming Flanagan, Isabel García Muñoz, Monika Hohlmeier, Jean-François Jalkh, Pierre Karleskind, Joachim Kuhs, Claudiu Manda, Alin Mituța, Younous Omarjee, Tsvetelina Penkova, Markus Pieper, Sabrina Pignedoli, Michèle Rivasi, Petri Sarvamaa, Simone Schmiedtbauer, Vincenzo Sofo, Angelika Winzig, Tomáš Zdechovský
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Pascal Durand, Maria Grapini, Mikuláš Peksa, Elżbieta Rafalska, Sándor Rónai, Viola Von Cramon-Taubadel
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 209.7)	Robert Roos
Ingivande	12.1.2022