Betänkande - A9-0012/2022Betänkande
A9-0012/2022

BETÄNKANDE om Europaparlamentets rekommendation till rådet och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik avseende korruption och mänskliga rättigheter

2.2.2022 - (2021/2066(INI))

Utskottet för utrikesfrågor
Föredragande: Katalin Cseh


Förfarande : 2021/2066(INI)
Dokumentgång i plenum

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS REKOMMENDATION

till rådet och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik avseende korruption och mänskliga rättigheter

(2021/2066(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna rekommendation

 med beaktande av FN:s konvention mot korruption, som trädde i kraft den 14 december 2005,

 med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och FN:s förklaring om försvarare av de mänskliga rättigheterna,

 med beaktande av FN-stadgan,

 med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,

 med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,

 med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

 med beaktande av OECD:s konvention om bekämpande av bestickning av utländska offentliga tjänstemän i internationella affärsförbindelser och rådets rekommendation från 2009 om ytterligare bekämpning av bestickning samt rekommendationen från 1996 om avdragsrätt för bestickning av utländska offentliga tjänstemän och andra relevanta instrument,

 med beaktande av OECD:s rapport från 2010 Post-Public Employment: Good practices for preventing Conflict of Interest (om tiden efter avslutad anställning i offentlig tjänst: god praxis för att förebygga intressekonflikter),

 med beaktande av 1997 års konvention om kamp mot korruption som tjänstemän i Europeiska gemenskaperna eller Europeiska unionens medlemsstater är delaktiga i[1],

 med beaktande av EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati 2020‑2024, som antogs av Europeiska unionens råd den 18 november 2020,

 med beaktande av EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare, antagna vid rådets (allmänna frågor) 2 914:e möte den 8 december 2008,

  med beaktande av de mål för hållbar utveckling som fastställs i FN:s resolution av den 25 september 2015 Att förändra vår värld: Agenda 2030 för hållbar utveckling, inbegripet utvecklingsmål 16, som är relevant i kampen mot korruption,

 med beaktande av Europeiska investeringsbankens (EIB) rapport av den 8 november 2013 Policy för att förebygga och motverka förbjudet beteende inom Europeiska investeringsbankens verksamhet (EIB:s bedrägeribekämpningspolicy),

 med beaktande av de vägledande principerna för företag och mänskliga rättigheter, Implementing the United Nations ‘Protect, Respect and Remedy’ Framework,

 med beaktande av OECD:s riktlinjer för multinationella företag (2011) och de standarder som organisationen utvecklat för att bekämpa korruption,

 med beaktande av rådets slutsatser av den 20 juni 2016 om företag och mänskliga rättigheter,

 med beaktande av rådets förordning (EU) 2020/1998 av den 7 december 2020 om restriktiva åtgärder mot allvarliga kränkningar av och brott mot de mänskliga rättigheterna[2],

 med beaktande av sin resolution av den 8 juli 2021 om EU:s globala system för människorättsliga sanktioner (EU:s Magnitskijlag)[3],

 med beaktande av Förenade kungarikets Global Anti-Corruption Sanctions Regulations 2021 (bestämmelser om sanktioner inom global korruptionsbekämpning) och General principles to compensate overseas victims (including affected States) in bribery, corruption and economic crime cases (allmänna principer för ersättning till offer i utlandet (inbegripet drabbade stater) vid bestickning, korruption och ekonomisk brottslighet),

 med beaktande av det franska parlamentets antagande av nya bindande bestämmelser om återlämnande av förverkade stulna tillgångar till människor i ursprungsländerna,

 med beaktande av sin resolution av den 10 mars 2021 med rekommendationer till kommissionen om företagens tillbörliga aktsamhet och ansvarsskyldighet[4],

 med beaktande av sin resolution av den 17 december 2020 om hållbar företagsstyrning[5],

 med beaktande av sin resolution av den 19 maj 2021 om klimatförändringarnas konsekvenser för de mänskliga rättigheterna och miljöförsvararnas roll i denna fråga[6],

 med beaktande av sin resolution av den 25 november 2020 om covid-19-pandemins utrikespolitiska konsekvenser[7],

 med beaktande av sin resolution av den 13 september 2017 om korruption och mänskliga rättigheter i tredjeländer[8],

 med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2016 om företagens ansvar för allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna i tredjeländer[9],

 med beaktande av sin resolution av den 8 juli 2015 om skatteundandragande och skatteflykt som utmaningar till goda styrelseformer, socialt skydd och utveckling i utvecklingsländer[10],

 med beaktande av sin resolution av den 8 oktober 2013 om korruption inom den offentliga och den privata sektorn: inverkan på mänskliga rättigheter i tredjeländer[11],

 med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/843 av den 30 maj 2018 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, och kommissionens paket av den 20 juli 2021 med lagstiftningsförslag för att stärka EU:s regler för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism[12],

 med beaktande av artikel 83.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt om områden med brottslighet med ett gränsöverskridande inslag, inbegripet korruption, där EU genom direktiv får fastställa gemensamma regler,

 med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/42/EU av den 3 april 2014 om frysning och förverkande av hjälpmedel vid och vinning av brott i Europeiska unionen[13],

 med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1153 av den 20 juni 2019 om fastställande av bestämmelser för att underlätta användning av finansiell information och andra uppgifter för att förebygga, upptäcka, utreda eller lagföra vissa brott och om upphävande av rådets beslut 2000/642/RIF[14],

 med beaktande av Europarådets straffrättsliga och civilrättsliga konventioner om korruption och av andra rättsliga instrument och politiska rekommendationer på detta område antagna av Europarådets organ, också om gemensamma regler mot korruption vid finansiering av politiska partier och valkampanjer, samt Europarådets ministerkommittés resolutioner (98) 7 och (99) 5 av den 5 maj 1998 respektive den 1 maj 1999 om inrättande av Gruppen av stater mot korruption (Greco),

 med beaktande av Europarådets ministerkommittés resolution (97) 24 av den 6 november 1997 om de tjugo vägledande principerna för kampen mot korruption,

 med beaktande av Grecos uttalande av den 15 april 2020 om korruptionsrisker och användbara rättsliga hänvisningar i samband med covid-19,

 med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1141/2014 av den 22 oktober 2014 om stadgar för och finansiering av europeiska politiska partier och europeiska politiska stiftelser[15],

 med beaktande av den politiska förklaringen Our common commitment to effectively addressing challenges and implementing measures to prevent and combat corruption and strengthen international cooperation (vårt gemensamma åtagande att bemöta utmaningarna effektivt och genomföra åtgärder för att förebygga och bekämpa korruption och stärka det internationella samarbetet), som antogs av FN:s generalförsamling den 2 juni 2021 under dess särskilda session mot korruption, och EU:s bidrag till slutdokumentet från FN:s generalförsamlings extra session om korruption den 17 december 2019,

 med beaktande av rapporten av den 17 juni 2020 från FN:s arbetsgrupp för frågan om mänskliga rättigheter och transnationella bolag och andra företag Connecting the business and human rights and the anti-corruption agendas (om att förena agendan för företag och mänskliga rättigheter med agendan för korruptionsbekämpning),

 med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution av den 17 december 2015 om nationella institutioner för främjande och skydd av mänskliga rättigheter och människorättsrådets resolution av den 29 september 2016 om nationella institutioner för främjande och skydd av mänskliga rättigheter,

 med beaktande av rapporten av den 21 april 2020 från kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter om utmaningarna och bästa praxis när det gäller staternas integrering av mänskliga rättigheter i sina nationella strategier och politiska lösningar för korruptionsbekämpning, inbegripet sådana som är inriktade på icke-statliga aktörer, såsom den privata sektorn,

 med beaktande av rapporten av den 15 april 2016 från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter om bästa praxis för att motverka korruptionens negativa inverkan på åtnjutandet av alla mänskliga rättigheter samt slutrapporten av den 5 januari 2015 från FN:s människorättsråds rådgivande kommitté om frågan om korruptionens negativa inverkan på åtnjutandet av mänskliga rättigheter,

 med beaktande av utkastet till riktlinjer från kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter om en människorättslig ram för återvinning av tillgångar (Guidelines on a Human Rights Framework for Asset Recovery),

 med beaktande av FN:s Global Compact-initiativ för att basera strategier och åtgärder på universella principer om mänskliga rättigheter, sysselsättning, miljö och korruptionsbekämpning,

 med beaktande av rekommendationerna från arbetsgruppen för finansiella åtgärder,

 med beaktande av Transparency Internationals årliga korruptionsindex,

 med beaktande av artikel 118 i arbetsordningen,

 med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A9-0012/2022), och av följande skäl:

A. Korruption underlättar, vidmakthåller och institutionaliserar kränkningar av de mänskliga rättigheterna och hindrar upprätthållandet och genomförandet av de mänskliga rättigheterna. Korruption är ett brott som förtecknas i artikel 83.1 i EUF-fördraget och kräver en gemensam definition och strategi på grund av dess särskilt allvarliga karaktär och gränsöverskridande inslag.

B. Korruption drabbar i oproportionellt hög grad de mest utsatta och marginaliserade personerna och grupperna i samhället, kränker deras rätt till icke-diskriminering och hindrar dem, särskilt kvinnor, från lika tillgång till politiskt deltagande, grundläggande och offentliga tjänster, rättslig prövning, naturresurser, arbetstillfällen, utbildning, hälso- och sjukvård och bostäder. Korruption leder till ökad fattigdom och ojämlikhet genom att förskingra välstånd och kollektiva nyttigheter, samtidigt som den försvårar åtgärder för att bevara den naturliga miljön och miljöhållbarheten.

C. Korruption är en komplex och global företeelse som förekommer i alla världens länder oberoende av deras ekonomiska och politiska system. Korruptionsbekämpning kräver internationellt samarbete och är en integrerad del av de internationella åtagandena att förverkliga mänskliga rättigheter, skydda vår planet och se till att alla människor åtnjuter fred och välstånd senast 2030 inom ramen för FN:s mål för hållbar utveckling, i synnerhet mål 16, som inriktas särskilt på att främja rättvisa, fredliga och inkluderande samhällen och bland annat ålägger det internationella samfundet att stärka återvinningen och återlämnandet av stulna tillgångar.

D. Korruption inbegriper vanligtvis maktmissbruk, bristande ansvarsutkrävande, försvårande av rättsliga utredningar, utnyttjande av olämpligt inflytande, institutionalisering av diskriminering, klientelism, ”state capture”, nepotism, bestående kleptokratier och snedvridning av marknadsmekanismerna m.m., samtidigt som den i många fall har kopplingar till organiserad brottslighet och underlättas av otillräcklig transparens och bristande tillgång till information. Den alltmer auktoritära inriktningen och framväxten av odemokratiska regimer utgör en grogrund för korruption, och för att bekämpa detta krävs internationellt samarbete med likasinnade demokratier. Korruption gör länder sårbara för illasinnad främmande påverkan och skadar i ytterligare utsträckning demokratiska institutioner.

E. Länder, samhällen, företag och enskilda personer kan bli offer för korruption, särskilt de som arbetar med att utreda, rapportera, lagföra och pröva korruption, eftersom dessa utsätts för större risker och behöver ett effektivt skydd. Rapportering om korruption är en av de främsta orsakerna till mord på journalister, och enligt kommittén för skydd av journalister mördades fem journalister som utredde korruption 2021, fram till oktober månad. Skyddet av visselblåsare mot repressalier och tillhandahållandet av ett effektivt rättsligt skydd samt säkra förfaranden för rapportering för dem inom den offentliga och den privata sektorn utgör integrerade delar av kampen mot korruption. Alla åtgärder mot korruption måste vara förenliga med människorättsnormerna.

F. Korruption undergräver styrningen av och kvaliteten på offentliga tjänster, skadar de demokratiska institutionernas effektivitet och ändamålsenlighet, styrningen av företag, maktbalansen och de demokratiska principerna, försvagar rättsstaten, urholkar allmänhetens förtroende och hindrar en hållbar utveckling, vilket leder till att förövare undkommer straff, att de som har makten berikar sig olagligt och att maktrofferiet ökar för att lagföring ska kunna undvikas. Avsaknaden av ett oberoende rättsväsende undergräver respekten för rättsstatsprincipen. Korruption är en central katalysator och konfliktfaktor, särskilt i utvecklingsländerna, och destabiliserar fredsbyggande insatser, vilket orsakar massiva kränkningar av de mänskliga rättigheterna och i vissa fall förlust av människoliv. Olagliga finansiella flöden från utvecklingsländer underlättas och uppmuntras av jurisdiktioner som tillämpar sekretess och av skatteparadis samt av finansiella och rättsliga aktörer, varav många har sin bas i Europa. Utredningen och lagföringen av sådana brott är fortfarande begränsad.

G. Korruption inom politiken, såsom valfusk, olaglig finansiering av politiska kampanjer och politiska partier och vänskapstjänster undergräver medborgerliga och politiska rättigheter att delta i offentliga angelägenheter, rösta och väljas till offentliga ämbeten och urholkar förtroendet för politiska partier, valda företrädare, demokratiska processer och regeringar, samt undergräver därmed även den demokratiska legitimiteten och allmänhetens förtroende för politiken. I avsaknad av effektiv reglering är finansiering av politiska kampanjer och partifinansiering särskilt utsatta för korruptionsrisker och används över hela världen, särskilt av privata aktörer och utländska stater, för att utöva inflytande och påverka val, folkomröstningskampanjer och sociala debatter. Vissa utländska stater och icke-statliga aktörer använder korruption som ett utrikespolitiskt verktyg för att hindra framsteg i riktning mot välfungerande demokratier, och genomför i allt högre grad strategier för ”elite capture” (att offentliga resurser går till eliten) och kooptation av tjänstemän både i EU och runt om i världen, i syfte att främja sina intressen i lagstiftningsprocesser och politiska processer.

H. Den pågående covid-19-krisen har i vissa länder förvärrat korruptionsrelaterade människorättskränkningar, eftersom länder med högre korruptionsnivåer drabbas av ett större antal covid-19-relaterade dödsfall och de mest utsatta befolkningsgrupperna drabbas oproportionellt hårt. Korruption begränsar åtnjutandet av mänskliga rättigheter, grundläggande friheter och en skälig levnadsstandard eftersom den försvagar staternas förmåga att tillhandahålla och rättvist fördela offentliga hälso- och sjukvårdstjänster eller vacciner. Läkemedel och medicintekniska produkter är särskilt sårbara för korruption. Många regeringar har missbrukat covid-19-relaterade undantagsbefogenheter för att koncentrera sina maktbefogenheter och trappa upp tillslagen mot journalister, visselblåsare och organisationer i det civila samhället som arbetar med att avslöja korruption.

I. EU:s trovärdighet gentemot omvärlden är också beroende av effektiva åtgärder mot korruption i medlemsstaterna och på EU-nivå. Flera av EU:s medlemsstater ligger högt på 2020 års finanssekretessindex från Tax Justice Network, som rangordnar jurisdiktioner utifrån deras sekretessgrad och omfattningen av offshore-verksamheten. Brister dokumenterades i medlemsstaterna i de granskningar som genomfördes av OECD:s globala forum för transparens och informationsutbyte på skatteområdet och arbetsgruppen för finansiella åtgärder. EU:s medlemsstater bör öka insynen i medieägandet.

J. De system för medborgarskap och uppehållstillstånd för investerare som finns i vissa medlemsstater missbrukas i syfte att tvätta pengar eller dölja medel som erhållits genom korruption. Många medlemsstater har regler för att förhindra otillbörlig påverkan och korruption bland lagstiftare och offentliga tjänstemän, även för före detta offentliga tjänstemän, som spelar en grundläggande roll för att förebygga, upptäcka och övervaka korruption, men dessa regler tillämpas endast delvis, samtidigt som de harmoniserade reglerna på EU-nivå är otillräckliga och behöver stärkas.

K. FN:s generalförsamling erkände i sin politiska förklaring av den 2 juni 2021 sitt ansvar och behovet att vidta omedelbara åtgärder mot korruption och åtog sig att kraftigt förstärka de förebyggande insatserna och tillämpa en multilateral strategi mot korruption, särskilt mot bakgrund av covid-19-pandemin.

L. EU stöder tredjeländer i deras kamp mot korruption, inte bara genom tekniskt bistånd, diplomatiska åtgärder och ekonomiskt stöd, eller genom multilaterala forum, utan även genom EU:s lagstiftning och fastställande av normer, riktlinjer och ramar för yttre åtgärder.

M. Rådet har åtagit sig att bekämpa korruption i EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter för 2020–2024 på ett övergripande sätt genom att stödja reformer av den offentliga förvaltningen, effektiva strategier för korruptionsbekämpning och rättsliga ramar, inbegripet skydd av visselblåsare och vittnen, specialiserade organ, parlament, oberoende medier och organisationer i det civila samhället, liksom genom att stödja ratificeringen och genomförandet av FN:s konvention mot korruption. EU:s trovärdighet gentemot omvärlden är också beroende av effektiva åtgärder mot korruption i medlemsstaterna.

N. Den privata sektorn och företagen, särskilt multinationella företag och banker, kan spela en nyckelroll i kampen mot korruption globalt och minska dess inverkan på de mänskliga rättigheterna. Banker kan i hög grad bidra till att upptäcka penningtvätt, finansiering av terrorism och annan olaglig verksamhet med anknytning till korruption, vilket understryker vikten av att upprätta fruktbara samarbetsförbindelser mellan statliga institutioner och den privata sektorn.

O. Bindande lagstiftning om företagens tillbörliga aktsamhet är ett oumbärligt medel för att förebygga, ta itu med och effektivt åtgärda kränkningar av mänskliga rättigheter och miljöbrott globalt genom hela leveranskedjan, och bör inte påverka små och medelstora företag negativt. Bestämmelserna i FN:s konvention mot korruption bör ingå i de krav på tillbörlig aktsamhet som planeras i kommissionens kommande förslag i frågan.

P. EU:s landbaserade sanktionssystem möjliggör redan riktade åtgärder mot personer och enheter som är ansvariga för att undergräva demokratin och rättsstatsprincipen, också genom allvarlig ekonomisk misskötsamhet i samband med offentliga medel i den mån handlingarna omfattas av FN:s konvention mot korruption. Antagandet av EU:s globala system för människorättsliga sanktioner (EU:s Magnitskijlag) är ett viktigt komplement till EU:s verktygslåda. Parlamentet har upprepade gånger begärt att dess tillämpningsområde ska utvidgas till att uttryckligen omfatta korruption, i syfte att effektivt bekämpa alla kränkningar av de mänskliga rättigheterna, oavsett brottens art, och för att inrätta ett kompletterande system ifall korruption inte ingår i översynen av det nuvarande systemet. Även Förenta staterna, Kanada och Förenade kungariket har antagit liknande sanktionssystem för korruptionsbekämpning.

1. Europaparlamentet rekommenderar rådet och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att

En global EU-strategi mot korruption

a) erkänna kopplingen mellan korruption och mänskliga rättigheter och att korruption är ett enormt hinder för åtnjutandet av alla mänskliga rättigheter; därför anta en människorättsbaserad strategi i kampen mot korruption, där offer för korruption står i fokus, och sätta kampen mot korruption främst och i centrum för EU:s alla insatser och strategier för att främja mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatlighet runt om i världen; ta itu med korruption som en global företeelse som kräver effektiva korruptionsbekämpande institutioner, förebyggande mekanismer och ett internationellt regelverk samt återvinning av tillgångar och lagföring inom EU; inleda arbetet med en internationellt erkänd definition av korruption, med FN:s konvention mot korruption som vägledning; erkänna att bekämpning av korruption kräver samordnade globala åtgärder och ökat samarbete mellan experter på bekämpning av korruption och experter på mänskliga rättigheter; främja samarbetet mellan EU, dess medlemsstater och tredjeländer, särskilt när det gäller samarbete på det rättsliga och rättsvårdande området, och informationsutbyte, i syfte att utbyta bästa praxis och effektiva verktyg i kampen mot korruption,

b) erkänna att transparens bör vara en hörnpelare i alla strategier för bekämpning av korruption; mot bakgrund av detta efterlysa ett upphävande av överdrivna regler om tystnadsplikt inom de berörda sektorerna, särskilt finanssektorn, och främja automatiskt utbyte av information om skattebedrägeri och skatteflykt samt offentlig landsspecifik rapportering från multinationella företag och offentliga register över verkliga huvudmän för företag; anta en nolltoleranspolitik mot skatteparadis, eftersom dessa gör det möjligt att lätt dölja olagliga finansiella flöden,

c) erkänna den nuvarande tendensen till – liksom den inneboende kopplingen mellan – demokratiers tillbakagång och ökningen av kleptokratier runt om i världen, också på grund av oligarkers roll i vissa länder; inta en ledande roll i multilaterala forum för att skapa en koalition av demokratier i syfte att slå tillbaka mot det globala hot som kleptokratier och auktoritära styren utgör,

d) utarbeta en global, vittomfattande, konsekvent och effektiv EU-strategi mot korruption genom att se över befintliga instrument för korruptionsbekämpning och god praxis i EU:s verktygslåda, identifiera luckor, öka finansieringen och utöka stödet till organisationer i det civila samhället som arbetar mot korruption, så som parlamentet redan begärt i sin resolution av den 13 september 2017 om korruption och mänskliga rättigheter i tredjeländer; prioritera förebyggande arbete i kampen mot korruption genom att införa förebyggande åtgärder, strategier och metoder, inbegripet informationskampanjer och utbildning inom den offentliga och den privata sektorn,

e) inrätta en särskild rådsarbetsgrupp för förberedande arbete i antikorruptionsfrågor (lik arbetsgruppen för de mänskliga rättigheterna (COHOM) eller med den som förlaga) som underlag för diskussionerna i rådet,

f) stärka parlamentets roll i granskningen av insatserna mot korruption; notera parlamentets föresats att utarbeta en regelbundet uppdaterad rapport om korruption och mänskliga rättigheter under varje valperiod; utarbeta årliga utvärderingar av de framsteg som gjorts i förhållande till rekommendationerna i dessa rapporter,

g) insistera på ett fullständigt genomförande och verkställande av befintliga nationella och internationella instrument för korruptionsbekämpning, såsom FN:s konvention mot korruption, OECD:s konvention om bekämpande av bestickning av utländska offentliga tjänstemän i internationella affärsförbindelser, Europarådets normer och rekommendationer på området korruptionsbekämpning, FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter och Europarådets straff- och civilrättsliga konventioner om korruption; uppmuntra alla stater som ännu inte har gjort det att utan dröjsmål ratificera dessa instrument för korruptionsbekämpning; skyndsamt genomföra en inkluderande och omfattande process för att se över EU:s genomförande av FN:s konvention mot korruption, jämte ett snabbt införande av en uppföljningsprocess för översyner av FN:s konvention mot korruption,

Konsekvens mellan den interna och externa politiken

h) stärka trovärdigheten i EU:s yttre åtgärder mot korruption genom effektivare bekämpning av korruption, samt skatteundandragande, olaglig handel, banksekretess och penningtvätt inom EU; erkänna den roll och det ansvar som ett betydande antal personer och enheter baserade i EU själva har som initiativtagare, möjliggörare och mottagare i samband med korruption i tredjeländer; erkänna att samtliga EU-medlemsstater, i egenskap av stater som undertecknat FN:s konvention mot korruption, har åtagit sig att kriminalisera bestickning av nationella och utländska offentliga tjänstemän; erkänna att strukturell korruption och underlåtenhet att effektivt lagföra tagande och givande av mutor i utlandet i vissa EU-medlemsstater undergräver insatserna mot korruption i tredjeländer, samt vidta åtgärder för att avhjälpa dessa brister; erkänna att bristen på harmoniserade och beslutsamma åtgärder samt förseningar och luckor i genomförandet av bestämmelserna mot korruption inom EU uppmuntrar korrupta aktörer utanför EU; säkerställa ansvarsskyldighet för dem som är ansvariga för stora korruptionssystem samt anta gemensamma normer i fråga om transparens, kontroll och tillsyn över investeringar för att minska de risker för korruption och penningtvätt som så kallade guldvisumprogram medför,

i) uppmana kommissionen att stärka EU:s ram för korruptionsbekämpning och på grundval av artikel 83 i EUF-fördraget lägga fram ett EU-direktiv mot korruption där man fastställer gemensamma EU-regler för straffrättsliga påföljder för korruption,

j) erkänna att EU är en destination för förskingrade medel och tillgångar, varav det mesta inte förverkas och återlämnas, att den rättsliga ramen för återvinning av stulna tillgångar fortfarande är mycket fragmenterad och att återlämnandet av förskingrade tillgångar är en moralisk nödvändighet när det gäller rättvisa och ansvarsskyldighet samt trovärdigheten för EU:s politik för demokratistöd; främja insatserna i samtliga EU-medlemsstater för att frysa och förverka stulna tillgångar och vinning av korruption i respektive jurisdiktion, i linje med FN:s konvention mot korruption, och återlämna tillgångarna på ett transparent och ansvarsfullt sätt till ursprungslandet och till offren, också genom att i betydande grad öka transparensen och förbättra tillgången till information om utländska tillgångar som innehas på EU:s territorium, med meningsfullt deltagande av organisationer från det civila samhället; utan dröjsmål följa upp åtagandena från FN:s generalförsamling 2021 om återvinning av tillgångar, inbegripet åtagandena om förverkande utan föregående fällande dom, förverkande och återlämnande av vinning av korruption i samband med beslut som inte härrör från rättegångar samt insamling och offentliggörande av uppgifter om återvinning av tillgångar; utforma en lämplig ordningsföljd för åtgärder (sanktioner, civilrättsligt och straffrättsligt förverkande av tillgångar, lagföring, mekanismer för återlämnande av tillgångar) som i slutändan leder till att stulna tillgångar används för nya ändamål, till gagn för dem som fallit offer för korruption; upprätta ett effektivt samarbete mellan medlemsstaterna i denna fråga; utarbeta ett meddelande om möjliga initiativ på EU-nivå och internationell nivå för att säkerställa snabb och effektiv återvinning av olagligt förvärvade tillgångar efter demokratiska övergångsprocesser och för att säkerställa att det inte finns några frizoner för dessa tillgångar; fastställa gemensamma EU-regler för återlämnande av de stulna tillgångarna som när käranden – vid allvarliga brott enligt definitionen i nationell rätt – har fått till stånd ett inledande förfarande ålägger den svarande enheten eller personen att visa att enheten respektive personen i fråga har fullgjort sina rättsliga och ekonomiska skyldigheter, till exempel avseende lagligt ursprung för finansiering eller andra tillgångar; lagföra de ansvariga, underlätta adekvat tillgång till rättsmedel för offren och stödja parlamentens kapacitet att utöva en effektiv budgettillsyn,

k) noggrant övervaka utländsk inblandning och fastställa – och säkerställa strikt tillämpning av – europeiska regler för finansiering av politiska partier och stiftelser, icke-statliga organisationer och medier, särskilt när finansieringen kommer från icke-demokratiska länder och icke-statliga aktörer, i syfte att förhindra ”elite capture” (att offentliga resurser går till eliten), illasinnat inflytande och inblandning i EU:s och partnerländernas demokratiska processer och offentliga angelägenheter; främja insyn i medieägandet som en väsentlig del av demokratin; främja särskilda program för finansiering av politiska partier och kampanjutgifter som en del av EU:s externa demokratistöd till respektive land; anta strikta normer för tiden efter avslutad anställning i offentlig tjänst för förtroendevalda och högre offentliga tjänstemän, undvika situationer med svängdörrsproblematik och säkerställa harmoniserade regler samt deras efterlevnad på EU-nivå genom ett robust tillsynssystem,

Mänskliga rättigheter och korruptionsbekämpning: utvidgning och användning av EU:s verktygslåda

l) stärka integreringen av en människorättsbaserad strategi mot korruption i EU:s instrument för yttre åtgärder, också i instrumentet för grannskapet, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete – Europa i världen, instrumentet för stöd inför anslutningen och EU:s förvaltningsfonder; prioritera bindande åtaganden mot korruption med mål och tidsplaner; ge företräde åt inhemska intäktshöjande åtgärder i partnerländerna genom att stödja kampen mot skatteundandragande och bidra till god samhällsstyrning; bidra till noggrann övervakning och kontroll av efterlevnaden för att undvika att EU-medel används av regeringar för olaglig verksamhet; inkludera det civila samhället i övervakningen av användningen av EU-medel och stärka parlamentets roll på detta område; förbättra kommunikationen mellan specialiserade EU-byråer och partner på plats; investera i digitala och datadrivna metoder för att bekämpa korruption, särskilt inom ramen för de brottsbekämpande organens tekniska utredningskapacitet; främja ett utökat samarbete mellan Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och Europeiska åklagarmyndigheten; säkerställa en enhetlig, heltäckande och tillgänglig databas över de slutliga mottagarna av EU-medel under hela upphandlingscykeln,

m) förbättra programmen inom ramen för EU:s instrument för yttre åtgärder för att stödja kapacitetsuppbyggnad mot korruption, på grundval av principerna om transparens, ansvarsskyldighet, icke-diskriminering och meningsfullt deltagande av berörda parter, och i linje med relevanta förordningar om dessa instrument; öka effektiviteten i EU:s utgifter genom att ha tydliga programmål och tidsramar; öka transparensen och ansvarsskyldigheten när det gäller det offentliga utvecklingsbiståndet för att uppfylla de normer som fastställts i internationellt överenskomna principer för utvecklingseffektivitet; utveckla ett holistiskt riskhanteringssystem för att förhindra att EU-medel bidrar till korruption genom att till exempel koppla budgetstöd till korruptionsbekämpande mål och genom att ägna särskild uppmärksamhet åt övervakning av genomförandet; noggrant övervaka EU-finansierade projekt i tredjeländer och se till att de inte utnyttjas som verktyg för att finansiera olaglig verksamhet; få till stånd revisioner för att kontrollera att medlen i fråga används i enlighet med de mål som fastställs i förordningarna för varje instrument; inställa budgetstödet i länder där korruptionen är utbredd och där myndigheterna uppenbart underlåter att vidta konkreta åtgärder, samtidigt som det säkerställs att biståndet når den civila befolkningen via andra kanaler; när det gäller EU-finansiering, ägna särskild uppmärksamhet åt en sund förvaltning av tredjeländernas offentliga tillgångar, i linje med EU:s budgetförordning, och stödja OECD:s insatser för att förbättra företagsstyrningen i statsägda företag; undersöka möjligheten att inrätta en EU-arbetsgrupp för korruptionsbekämpning med tillräckliga befogenheter, sakkunskaper och resurser för att genomföra utredningar och utvärderingar i tredjeländer och tillhandahålla tekniskt och operativt stöd, inbegripet skräddarsydda reformplaner, till stater som mottar EU-medel men som saknar tillräcklig kapacitet för att ta itu med korruption och vill stärka sitt samarbete med EU; uppmuntra EU:s delegationer och medlemsstaternas ambassader att regelbundet rapportera om korruption och tillhandahålla teknisk utbildning för EU-delegationernas personal så att de kan ta itu med problem på detta område och föreslå lösningar för specifika nationella sammanhang,

n) se till att högsta möjliga standard för etik och transparens tillämpas i EU:s finansiering, inbegripet finansiering av projekt och lån från EIB, att organisationer i det civila samhället och oberoende aktörer involveras fullt ut i övervakningen av dessa medel och att klagomålsmekanismer finns att tillgå, är åtkomliga och säkerställer ansvarsutkrävande vid eventuellt missbruk av medel; se till att EU:s alla organ och byråer garanterar fri, snabb och enkel tillgång till information, också om tilldelning, slutlig mottagare av finansiering och slutlig användning av medel,

o) prioritera kampen mot korruption i samband med förhandlingar och kriterier inför anslutningen; fokusera på kapacitetsuppbyggnad, till exempel specialiserade organ för korruptionsbekämpning,

p) i alla handels- och investeringsavtal mellan EU och tredjeländer inkludera ett kraftfullt och obligatoriskt ramverk för villkorlighet avseende mänskliga rättigheter, med transparensbestämmelser och bindande och verkställbara klausuler om mänskliga rättigheter och korruptionsbekämpning; som en sista utväg ålägga sanktioner eller tillfälligt upphäva avtal i händelse av allvarlig korruption och allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna; se till att handelsförhandlingar är inkluderande och transparenta, med meningsfull offentlig tillsyn och medvetenhet om strategier och prioriteringar,

q) stärka inriktningen på korruptionsbekämpning i dialoger om mänskliga rättigheter och offentlig diplomati för att främja en öppen dialog mellan stater och det civila samhället om problem och möjliga lösningar, och genom att aktivt inkludera människorättsförsvarare och organisationer i det civila samhället som deltar i korruptionsbekämpning,

r) bevaka korruptionsriskerna i samband med auktoritära tredjeländers storskaliga bygg- och investeringsprojekt, som genomförs runt om i världen men även i medlemsstaterna, bland annat inom energi- och utvinningsindustrin samt infrastruktur-, försvars- och hälso- och sjukvårdssektorerna; särskilt uppmärksamma frågan om transparens i dessa projekt, som ofta ger upphov till farhågor om icke-transparent finansiering eller finanspolitiska risker; gå vidare med ett skyndsamt genomförande av EU:s program om ett globalt sammanlänkat Europa, som godkändes av rådet den 12 juli 2021, med potentialen att bidra till att lösa detta problem genom att främja EU:s värden och intressen på området för ekonomisk politik, utvecklingspolitik och säkerhetspolitik,

Stöd till det civila samhället, journalister och människorättsförsvarare

s) erkänna den avgörande roll som oberoende organisationer i det civila samhället, människorättsförsvarare, antikorruptionsaktivister, visselblåsare och undersökande journalister spelar i kampen mot korruption genom att förändra samhällsnormer, bekämpa straffrihet, samla in uppgifter och få till stånd ett bättre genomförande och verkställande av åtgärder mot korruption; arbeta för att skapa en säker och gynnsam miljö för dem som förebygger och bekämpar korruption, inbegripet visselblåsare och journalister, samt för vittnen; ge stöd till offer för korruption – både enskilda personer och grupper – så att de kan identifieras och informeras, delta i rättsliga förfaranden samt begära och erhålla ersättning för skador de åsamkats; påskynda arbetet med att snabbt införliva och genomföra EU:s visselblåsardirektiv i medlemsstaterna; samarbeta med tredjeländer om skydd för visselblåsare, bland annat genom åtaganden för att säkerställa en hög standard för skydd av dem i EU:s alla handels- och investeringsavtal i linje med internationella människorättsnormer; stödja insatser för att ställa förövarna inför rätta,

t) utforma program för att ge ytterligare ekonomiskt stöd till organisationer i det civila samhället, oberoende medier, visselblåsare, undersökande journalister och människorättsförsvarare som arbetar med att förebygga och avslöja korruption och verka för transparens och ansvarsskyldighet, inbegripet stöd mot rättsprocesser som en strategi mot engagemang från allmänheten (”SLAPP”); förbättra tillgången till EU-finansiering för mindre organisationer i det civila samhället; insistera på införande av ett ambitiöst och effektivt EU-direktiv mot SLAPP, även när det gäller eventuella rättsliga trakasserier från myndigheter, företag eller andra utanför EU,

u) stärka skyddet av vittnen, visselblåsare, undersökande journalister och människorättsförsvarare som arbetar mot korruption samt deras anhöriga, när så är lämpligt, bland annat genom att utfärda nödvisum och tillhandahålla tillfälligt skydd i EU:s medlemsstater, samt genom att anslå särskilda resurser till EU:s delegationer och medlemsstaternas representationer; begära en grundlig utredning av och skipande av rättvisa för våld mot och mord på undersökande journalister, människorättsförsvarare och andra antikorruptionsaktivister,

Offentliga organs öppenhet och ansvarsskyldighet

v) verka för kraftfulla lagar om tillgång till information och kostnadsfritt tillhandahållande av meningsfulla, heltäckande, aktuella, sökbara, digitaliserade myndighetsuppgifter samt ökad insyn i offentlig upphandling och lobbyverksamhet, med oberoende tillsynsorgan; uppmuntra stater att upphandla tjänster från företag som har uppfyllt kraven på tillbörlig aktsamhet i fråga om mänskliga rättigheter, inbegripet bestämmelser om korruptionsbekämpning,

w) genomföra program för att stödja den parlamentariska kapaciteten att utöva budgetkontroll och annan tillsynsverksamhet,

x) stödja och stärka oberoende, opartiska, resursstarka, välutbildade och effektiva rättsväsenden, åklagarmyndigheter och brottsbekämpande organ för att framgångsrikt utreda, lagföra och döma korruptionsbrott; stödja inrättande och professionalisering av specialiserade statliga korruptionsbekämpande organ i tredjeländer,

y) fortsatt stödja fria och rättvisa valprocesser och främja ansvarsskyldigheten gentemot väljarna, med särskild uppmärksamhet på valfusk och röstköp; främja regler om transparens och opartiskhet för att motverka olaglig politisk finansiering; säkerställa en mer systematisk uppföljning av rekommendationerna från internationella observatörsuppdrag,

Kampen mot korruption i multilaterala forum

z) inta en ledande roll i bildandet av en koalition av demokratier i syfte att bekämpa den globala framväxten av kleptokratier; insistera på att korruptionsbekämpning förs upp på dagordningen för kommande internationella toppmöten, såsom G7-mötet, och efterlysa ett fullständigt genomförande av den agenda för korruptionsbekämpning som antogs under toppmötet för demokrati, som Förenta staterna tog initiativ till; fortsätta att proaktivt bidra till arbetet i internationella och regionala forum för korruptionsbekämpning och främjande av mänskliga rättigheter,

aa) välkomna den banbrytande politiska förklaring om korruption som antagits av FN:s generalförsamling och ta detta tillfälle i akt genom att följa upp rekommendationerna och stärka samarbetet med FN-organ såsom OHCHR och FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrå (UNODC); insistera på vikten av att det civila samhället systematiskt deltar i diskussioner och övervakningsmekanismer på FN-nivå i fråga om korruption,

ab) uppmuntra fördjupning och förverkligande av internationella åtaganden om att sätta korruptionsbekämpning i centrum för målen för hållbar utveckling som ett sätt att bekämpa global fattigdom och förverkliga ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, med särskild uppmärksamhet på rätten till utbildning och politiskt deltagande; erkänna att korruption utgör ett hinder för många aspekter av utbildning, vilket leder till kompetensslöseri och får negativa konsekvenser för ekonomin; framhålla att utbildning och information är grundläggande verktyg för att bekämpa korruption; därför prioritera korruptionsbekämpning på utbildningsområdet och uppmuntra EU att utveckla och genomföra särskilda program för att öka medvetenheten om korruption, dess kostnader för samhället och medlen för att bekämpa den,

ac) insistera på att det tillsätts en särskild FN-rapportör för frågor om ekonomisk brottslighet, korruption och mänskliga rättigheter med ett brett mandat, inklusive en målinriktad plan och en regelbunden utvärdering av de korruptionsbekämpande åtgärder som vidtas av staterna; gå i spetsen för att uppbåda stöd bland medlemsstaterna i människorättsrådet och gemensamt lägga fram en resolution som får det föreslagna mandatet att komma till stånd; i detta sammanhang ge en detaljerad beskrivning av de krav som ska uppfyllas av de sökande till tjänsten för att deras mandat ska fungera korrekt, och där man specificerar det förfarande för transparens och ansvarighet som den utvalda sökanden kommer att genomgå innan han eller hon tillträder sin tjänst,

ad) inleda förfarandet för att EU ska bli fullvärdig medlem i Greco, som unionen har haft observatörsstatus i sedan 2019; insistera på att EU:s medlemsstater offentliggör och följer Grecos rekommendationer,

ae) gå vidare i diskussionerna om en internationell infrastruktur som kan bekämpa straffriheten för mäktiga personer inblandade i storskaliga korruptionsfall, inbegripet internationella utredningsmekanismer, åklagare och domstolar; undersöka övergripande strategier som skulle kunna reformera de internationella rättsliga institutionerna, såsom en utvidgning av Internationella brottmålsdomstolens behörighet, användning av universell jurisdiktion för att lagföra omfattande korruption eller ett eventuellt inrättande av en internationell antikorruptionsdomstol; erkänna vikten av transparens och ansvarsskyldighet för internationella organisationer och högre tjänstemän,

af) främja europeiska normer – bland annat för bekämpning av penningtvätt, transparens kring verkligt ägande och skydd av visselblåsare – i andra multinationella forum, och stödja tredjeländers antagande av dessa normer; stödja en reform av gällande lagar om verkligt ägande, vilken bör säkerställa att registren är uppdaterade och tillgängliga, både inom EU och globalt, för att möjliggöra adekvat insyn i relevanta rättssubjekt, inbegripet truster och skalbolag, i syfte att göra det möjligt för offer för korruption samt brottsbekämpande myndigheter och skattemyndigheter att identifiera de faktiska huvudmännen för sådana rättssubjekt,

ag) verka för att icke-statliga aktörer, däribland den akademiska världen och organisationer i det civila samhället, ska få vara med som observatörer i underorgan till konventionsstaternas konferens för FN:s konvention mot korruption och andra multilaterala mekanismer för korruptionsbekämpning,

Företag, korruption och mänskliga rättigheter

ah) skyndsamt inrätta bindande EU-lagstiftning om tillbörlig aktsamhet i fråga om de mänskliga rättigheterna och miljön som alla enheter och affärsförbindelser i ett företags hela värdekedja ska vara förenliga med och som ålägger företagen, inbegripet dem som tillhandahåller finansiella produkter och tjänster, att säkerställa identifiering, bedömning, begränsning, förebyggande, upphörande, redovisning och anmälan av eventuella negativa effekter från sina företags och leveranskedjors sida vad gäller de mänskliga rättigheterna, miljön och en god samhällsstyrning, samt som omfattar högsta möjliga standard, kraftfulla bestämmelser mot korruption, obligatoriska klagomålsmekanismer och ansvarssystem som gör det möjligt för offer att ställa företag till svars och söka gottgörelse; säkerställa att kraven på tillbörlig aktsamhet gäller för bestickning av utländska offentliga tjänstemän som sker direkt eller genom mellanhänder; i detta avseende betona att den framtida lagstiftningen om tillbörlig aktsamhet bör minimera de byråkratiska bördorna för företag, särskilt små och medelstora företag,

ai) främja insatserna för att förebygga korruption, förbättra redovisnings- och revisionsstandarderna i den privata sektorn i linje med FN:s konvention mot korruption och effektivt verkställa påföljder för företag med anledning av korruption; rekommendera att alla stora och börsnoterade företag rapporterar om sin verksamhet och genomförandet av sina insatser mot korruption och bestickning; anta bestämmelser och utarbeta riktlinjer för företag för att sörja för säker och konfidentiell rapportering om överträdelser av antikorruptionsreglerna och för att skydda dem som lämnar sådan information; uppmuntra tredjeländer att anslå tillräckliga resurser till nationella kontaktpunkter och att inrätta andra klagomålsmekanismer utanför domstol för att tillhandahålla rättsmedel för enskilda personer och grupper som drabbats av korrupta affärsmetoder,

aj) utarbeta en handlingsplan för att främja tillbörlig aktsamhet i fråga om de mänskliga rättigheterna inom till exempel finans-, redovisnings- och fastighetssektorerna, som ofta tillhandahåller möjliggörande strukturer för global korruption genom att erbjuda vägar in i den lagliga ekonomin för vinning av korruption,

ak) på nytt bekräfta vikten av FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter genom att se till att alla medlemsstater som ännu inte har antagit nationella handlingsplaner gör detta så snart som möjligt, och verka för att tredjeländer också ska anta handlingsplaner och lagstiftning om företagens tillbörliga aktsamhet; delta konstruktivt och aktivt i förhandlingarna om FN:s bindande fördrag om företag och mänskliga rättigheter,

Sanktioner mot korruption genom EU:s Magnitskijlag

al) skyndsamt lägga fram ett lagstiftningsförslag med fokus på och sanktioner mot dem som ekonomiskt och finansiellt understöder de ansvariga för brott mot de mänskliga rättigheterna och som innehar tillgångar och egendom i EU, i linje med parlamentets upprepade krav på ändring av det globala EU-systemet för sanktioner avseende mänskliga rättigheter genom att utvidga dess tillämpningsområde till att omfatta korruption, alternativt lägga fram ett lagstiftningsförslag om antagande av ett nytt tematiskt sanktionssystem mot allvarlig korruption, och införa omröstning med kvalificerad majoritet för antagande av sanktioner inom ramen för detta sanktionssystem; säkerställa en proaktiv roll för parlamentet i detta sammanhang; ha ett nära samarbete med Förenade kungariket, som har antagit ett nytt sanktionssystem mot korruption, och med andra likasinnade demokratier; uppmärksamma risken för att korrupta aktörer flyttar sina tillgångar till EU när allt fler länder antar striktare ramar; därför kräva att medlemsstaterna skyndsamt antar och i vederbörlig ordning genomför sanktioner, särskilt när det gäller inreseförbud, identifiering och frysning av tillgångar, i syfte att förhindra att EU blir ett centrum för penningtvätt, och att vidta åtgärder mot de medlemsstater som inte fullgör sina skyldigheter,

Konsekvenser av covid-19

am) se till att antikorruptionsåtgärder integreras i de globala insatserna mot covid-19 för att tillhandahålla och rättvist fördela offentliga hälso- och sjukvårdstjänster och tillgång till vacciner, bland annat genom att stärka de offentliga institutionerna och säkerställa full insyn i åtgärderna och användningen av medel,

an) se till att EU:s pandemirelaterade ekonomiska stöd till tredjeländer är knutet till ett robust engagemang för antikorruptionsinsatser,

ao) ge ett riktat stöd till journalister och organisationer i det civila samhället som arbetar med att avslöja korruption och som är utsatta för ett hårdnande förtryck till följd av missbruk av pandemirelaterade undantagslagar,

Korruption, klimatförändringar och mänskliga rättigheter

ap) erkänna kopplingarna mellan å ena sidan miljöförstöring och tillhörande ödeläggelse som ett hinder för åtnjutandet av mänskliga rättigheter och å andra sidan de underliggande strukturerna av korruption, bestickning och organiserad brottslighet; integrera korruptionsbekämpning i EU:s globala klimat- och miljöåtgärder för att främja öppenhet, god förvaltning av naturresurser och kampen mot markrofferi, med fokus på de sektorer som är mest riskutsatta, såsom utvinningsindustrin,

aq) uppmärksamma att människorättsförsvarare inom miljöområdet, markförsvarare och deras advokater, särskilt kvinnor och människorättsförsvarare från urbefolkningar, är de som löper störst risk att utsättas för diskriminering, hot, våld och mord, samt därför vidta kraftfulla åtgärder för att skydda dessa, bland annat genom att utfärda nödvisum och tillhandahålla tillfälligt skydd i EU:s medlemsstater,

Könsspecifika konsekvenser av korruption

ar) uppmärksamma att korruption förvärrar klyftan mellan könen och påverkar den utsträckning i vilken kvinnors rättigheter upprätthålls och skyddas; främja jämställdhetsintegrering och mångfald i antikorruptionsinsatserna, i enlighet med rekommendationerna från FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrå, och utvärdera jämställdhetsaspekterna i samband med korruption och dess differentierade effekter; ta itu med konsekvenserna av korruption för kvinnors rättigheter och se till att kvinnor blir medvetna om sina rättigheter så att de blir mindre sårbara för korruption; ta hänsyn till sambanden mellan människohandel och korruption,

as) ta hänsyn till att korruption också påverkar och förvärrar ojämlikheten för andra sårbara grupper, såsom barn, personer med funktionsnedsättning, äldre, personer som befinner sig i en ekonomiskt utsatt situation och personer som tillhör minoriteter,

at) erkänna sexuell utpressning som en form av korruption; utarbeta program för att hjälpa offer för sexuell utpressning – en särskilt extrem, könsspecifik form av korruption där människokroppen görs till korruptionens valuta; samla in uppgifter för att mäta utbredningen av sexuell utpressning, anta rättsliga ramar och instrument för att på lämpligt sätt få bukt med och bestraffa fall av sexuell utpressning samt främja dessa åtgärder i multilaterala forum.

2. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna rekommendation till rådet och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik.

BILAGA: BIDRAG FRÅN UTSKOTTET FÖR UTVECKLING

 

C:\Users\mheiderscheid\Appdata\Local\Microsoft\Windows\INetCache\Content.Outlook\QWA6XQ4Z\logo_mono_500px_sv.jpg

Utskottet för utveckling

Ordföranden

 

 

 

[EXPO-COM-DEVE D(2021)20507]

 

D 102486  13.10.2021

 

David McAllister

Ordförande

Utskottet för utrikesfrågor

 

 

María Arena

Ordförande

Underutskottet för mänskliga rättigheter

 

 

Ärende: DEVE-utskottets bidrag till Europaparlamentets rekommendation till rådet och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik avseende korruption och mänskliga rättigheter (2021/2066(INI))

 

 

 

 

 

 

 

Vid sitt sammanträde den 26 maj 2021 beslutade utskottet för utveckling att lämna in ett bidrag till ovannämnda rekommendation i form av en skrivelse från DEVE-utskottets ordförande till AFET-utskottets ordförande.

Genom skriftligt förfarande av den 7 oktober 2021 godkände samordnarna formellt nedanstående rekommendationer avseende politiken för utvecklingssamarbete.

Förebyggande och bekämpning av korruption och dess negativa konsekvenser, bland annat för de mänskliga rättigheterna, i utvecklingsländer är ett område där vårt utskott tidigare har varit mycket aktivt genom att anta olika betänkanden och yttranden, däribland ett yttrande över korruption och mänskliga rättigheter i tredjeländer (2017/2028(INI)), till vilket utskottet bidrog som associerat utskott.

Vi vore tacksamma om följande rekommendationer inkluderas i resolutionen:

A. Europaparlamentet påminner om att unionens politik för utvecklingssamarbete, vars främsta mål är att minska och på sikt utrota fattigdomen, i enlighet med artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), ska föras inom ramen för principerna och målen för unionens yttre åtgärder, inbegripet främjandet av rättsstatsprincipen och skyddet av de mänskliga rättigheterna, om att unionen ska ta hänsyn till målen för utvecklingssamarbetet vid genomförande av politik som kan påverka utvecklingsländerna och om att den ska uppfylla de åtaganden och beakta de mål som den har godkänt inom ramen för Förenta nationerna och andra behöriga internationella organisationer.

B. Europaparlamentet påminner om att EU anammade Agenda 2030 för hållbar utveckling (Agenda 2030) i det nya europeiska samförståndet om utveckling Vår värld, vår värdighet, vår framtid (2017/C 210/01), och om att man i mål 16 för hållbar utveckling erkänner behovet att bekämpa korruption och bestickning i alla deras former, att avsevärt minska förekomsten av olagliga finansiella flöden, stärka återvinningen och återlämnandet av stulna tillgångar för att bygga upp effektiva, ansvarsskyldiga och transparenta institutioner, främja rättsstatsprincipen på nationell och internationell nivå och säkerställa lika tillgång till rättslig prövning för alla. Parlamentet betonar att genomförandet av 55 %-paketet inom ramen för den europeiska gröna given innebär att kampen mot korruption i samband med naturresurser är en strategisk prioritering.

C. Europaparlamentet påminner om att EU sedan 2008 är part i FN:s konvention mot korruption (UNCAC), som är rättsligt bindande för EU.

D. Europaparlamentet betonar att korruption, inbegripet dess koppling till miljöbrott, utgör ett hinder för en hållbar ekonomisk, social och miljömässig utveckling i utvecklingsländerna, för genomförandet av Agenda 2030 och för förverkligandet av de mänskliga rättigheterna. Korruption bidrar till ökad fattigdom och ojämlikhet, drabbar de mest missgynnade oproportionellt hårt och försvårar tillgången till kollektiva nyttigheter och grundläggande tjänster såsom hälso- och sjukvård, utbildning, mark, livsmedel, vatten och sanitet, säkerhet och rättslig prövning. Korruption undergräver förtroendet för offentliga myndigheter och demokratiska institutioner och bidrar till våld och otrygghet, varigenom utvecklingsbiståndets effektivitet minskar. Parlamentet framhåller de negativa konsekvenserna av miljöförstöringen och förlusten av biologisk mångfald till följd av korruption för åtnjutandet av mänskliga rättigheter. Parlamentet noterar med oro att fiskerisektorn, som i hög grad bidrar till såväl livsmedels- och nutritionstrygghet som sysselsättning, är sårbar för korruption på grund av branschens globala och gränsöverskridande karaktär, den bristfälliga insynen i den och bristen på fiskeresurser.

E. Europaparlamentet påminner om att framsteg när det gäller fattigdomsutrotning är beroende av en effektiv förvaltning av de inhemska resurserna och tillhörande intäkter. Parlamentet betonar dessutom att framtida unionslagstiftning om obligatorisk tillbörlig aktsamhet bör säkerställa att företag inte har en negativ inverkan på rättsstatligheten och inte heller bidrar till mindre god samhällsstyrning i ett land, eftersom dessa är viktiga förutsättningar för förverkligandet av de mänskliga rättigheterna och en hållbar utveckling. Parlamentet uppmanar kommissionen att anamma en helhetssyn där man beaktar risken för korruption tillsammans med riskerna för de mänskliga rättigheterna och miljön i den framtida lagstiftningen om tillbörlig aktsamhet. Parlamentet betonar behovet att ytterligare stärka transparensen kring verkligt ägande, redovisning för multinationella företag samt offentlig upphandling och kontraktering, och fortsatt förbättra offentliggörandet av företagens rapportering om naturresurser.

F. Europaparlamentet påminner om att korruption ofta är kopplad till andra brott, särskilt organiserad och ekonomisk brottslighet, inbegripet penningtvätt, gränsöverskridande brottslighet, skatteundandragande och olagliga finansiella flöden. Med detta i åtanke betonar parlamentet att transparens bör vara en hörnpelare i alla korruptionsbekämpningsstrategier. Parlamentet påminner också om att olagliga finansiella flöden från utvecklingsländer har blivit ett stort problem på grund av sin omfattning och negativa inverkan på utvecklingen, samhällsstyrningen och de mänskliga rättigheterna, och om att åtgärder för att minska förekomsten av olagliga finansiella flöden är en prioritering för det internationella samfundet, i enlighet med Agenda 2030 och Addis Abeba-handlingsplanen för utvecklingsfinansiering. Parlamentet betonar att kampen mot olagliga finansiella flöden är avgörande för att hjälpa utvecklingsländerna att mobilisera sina egna resurser, bli säkrare och utveckla sina ekonomier, samt för deras sociala utveckling och för att förverkliga de mänskliga rättigheterna och skydda miljön. Parlamentet beklagar djupt att det saknas officiella uppgifter om omfattningen på de olagliga finansiella flöden från utvecklingsländer som blir föremål för penningtvätt i EU. Det nya paketet för bekämpning av penningtvätt bör ta itu med detta. Parlamentet betonar att ett effektivt internationellt samarbete mellan medlemsstater, EU-byråer och utvecklingsländer är avgörande för framgångsrik utredning och lagföring av gränsöverskridande brott. Parlamentet uppmanar kommissionen att öka stödet till rättsväsendet och brottsbekämpningen i utvecklingsländer och att verka för ett effektivare samarbete mellan EU:s byråer och partner från utvecklingsländer.

G. Europaparlamentet konstaterar att EU har gjort ansträngningar för att uppnå, och har bidragit till, framsteg när det gäller förebyggande och bekämpning av korruption i utvecklingsländer genom sin politik för utvecklingssamarbete, med ökat stöd och bistånd som genomförts under programperioden 2014–2020 på områdena för rättsstatsprincipen och god samhällsstyrning (inbegripet reformer av den offentliga sektorn och förvaltningen av de offentliga finanserna). Unionen har ökat sitt stöd till det civila samhället och även ökat användningen av villkorlighet i samarbetsprogram och samarbetsprojekt, särskilt i samband med budgetstöd. Parlamentet konstaterar dock att det behövs en mer systematisk strategi för att förebygga och bekämpa korruption inom ramen för utvecklingssamarbetet. Parlamentet rekommenderar att man utvecklar en strukturell strategi för korruptionsbekämpning inom ramen för utvecklingsbiståndet, med en sektorsövergripande strategi som bygger på grundläggande principer om rättsstatlighet, god samhällsstyrning och mänskliga rättigheter. Detta är särskilt viktigt med tanke på EU:s användning av budgetstöd och det ökande beroendet av innovativa finansieringsinstrument samt som ett bidrag till tillbörlig aktsamhet och företagens sociala ansvar. Detta skulle kunna ingå i en övergripande EU-strategi mot korruption med större fokus på EU:s externa politik, inbegripet politiken för utvecklingssamarbete.

H. Europaparlamentet rekommenderar att man i EU:s framtida översyn av genomförandet av UNCAC uppmärksammar hur EU:s politik och lagstiftning påverkar utvecklingsländerna, genom att identifiera såväl luckor som ingångspunkter för ett effektivare bidrag till en hållbar utveckling i dessa länder.

I.  Europaparlamentet vill att alla programplaneringsdokument och projekt/program inom ramen för instrumentet för grannskapet, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete – Europa i världen, inbegripet sådana som rör miljön/klimatförändringarna, ska säkerställa att korruptionens inverkan på de mänskliga rättigheterna integreras, bedöms och hanteras genom skräddarsydda åtgärder mot korruption, särskilt genom sunda konsekvensbedömningar avseende de mänskliga rättigheterna, och att relevanta riktmärken och indikatorer införts för att garantera en effektiv övervakning av de framsteg som görs. Parlamentet betonar behovet av ökat stöd till initiativ för korruptionsbekämpning i partnerländerna, bland annat genom program för rättsstatlighet och god samhällsstyrning, och att detta stöd bör samordnas med andra EU-initiativ, såsom det nya programmet Rättsliga frågor (förordning (EU) 2021/693). Parlamentet rekommenderar en förstärkning av befintliga verktyg för utvecklingssamarbete, såsom landstrategidokument om mänskliga rättigheter, färdplaner för det civila samhället, ramar för riskhantering och den nya uppdaterade verktygslådan för att placera rättsinnehavare i centrum för EU:s instrument för grannskapet, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete – Europa i världen (arbetsdokument från kommissionens avdelningar (2021)0179, Applying the Human rights Based Approach to international partnerships, om att tillämpa den människorättsbaserade strategin på internationella partnerskap). Parlamentet rekommenderar också att personalen i EU:s delegationer och centralt ges fortbildning och att man tar fram särskilda riktlinjer för att bedöma och ta itu med korruption i utvecklingssamarbetet både på sektorsnivå och ur ett mer allmänt perspektiv.

J. Europaparlamentet efterlyser med kraft en förbättring av strategin för bättre lagstiftning och den tillhörande verktygslådan, i syfte att stärka konsekvensbedömningarna av EU:s lagstiftning med avseende på utvecklingsländer, särskilt när det gäller rättsstatsprincipen, god samhällsstyrning, åtnjutande av mänskliga rättigheter och miljöskydd, och i syfte att säkerställa att FN:s mål för hållbar utveckling integreras på ändamålsenligt sätt i alla lagstiftningsinitiativ.

K. Europaparlamentet betonar att det civila samhället, oberoende medier, undersökande journalistik, visselblåsare och människorättsförsvarare är av avgörande betydelse för att framsteg ska kunna göras i arbetet med att förebygga och bekämpa korruption i utvecklingsländer, inbegripet sådana som är kopplade till miljöbrott. Parlamentet uppmanar kommissionen att öka sitt stöd till dessa aktörer så att de kan spela sin roll, säkerställa ett aktivt och meningsfullt deltagande från det civila samhällets sida i utformningen, genomförandet och utvärderingen av politiken samt i högre grad samarbeta med lokala myndigheter och informella aktörer i relevanta sammanhang. Skyddet av människorättsförsvarare, förespråkare för korruptionsbekämpning, undersökande journalister och visselblåsare bör stärkas.

L. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta effektiva klagomålsmekanismer, så att offer för korruption, människorättskränkningar och miljöförstöring med anknytning till korruption som direkt eller indirekt orsakats av EU:s yttre åtgärder, inbegripet verksamhet som finansieras med offentligt utvecklingsbistånd, samt europeiska företag, ges tillgång till rättslig prövning och rättsmedel.

 

 

Med vänlig hälsning

 

 

Tomas Tobé


 

INFORMATION OM ANTAGANDET I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Antagande

25.1.2022

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

56

4

17

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Alviina Alametsä, Alexander Alexandrov Yordanov, François Alfonsi, Maria Arena, Petras Auštrevičius, Traian Băsescu, Anna Bonfrisco, Reinhard Bütikofer, Fabio Massimo Castaldo, Susanna Ceccardi, Włodzimierz Cimoszewicz, Katalin Cseh, Tanja Fajon, Anna Fotyga, Michael Gahler, Kinga Gál, Sunčana Glavak, Raphaël Glucksmann, Klemen Grošelj, Bernard Guetta, Márton Gyöngyösi, Balázs Hidvéghi, Sandra Kalniete, Peter Kofod, Stelios Kouloglou, Andrius Kubilius, Ilhan Kyuchyuk, David Lega, Miriam Lexmann, Nathalie Loiseau, Leopoldo López Gil, Antonio López-Istúriz White, Jaak Madison, Claudiu Manda, Lukas Mandl, Thierry Mariani, Pedro Marques, David McAllister, Vangelis Meimarakis, Jörg Meuthen, Sven Mikser, Francisco José Millán Mon, Javier Nart, Gheorghe-Vlad Nistor, Urmas Paet, Demetris Papadakis, Kostas Papadakis, Tonino Picula, Manu Pineda, Giuliano Pisapia, Thijs Reuten, María Soraya Rodríguez Ramos, Nacho Sánchez Amor, Isabel Santos, Jacek Saryusz-Wolski, Andreas Schieder, Radosław Sikorski, Jordi Solé, Sergei Stanishev, Tineke Strik, Hermann Tertsch, Dragoş Tudorache, Harald Vilimsky, Idoia Villanueva Ruiz, Viola Von Cramon-Taubadel, Thomas Waitz, Witold Jan Waszczykowski, Charlie Weimers, Isabel Wiseler-Lima, Salima Yenbou, Željana Zovko

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Özlem Demirel, Assita Kanko, Karsten Lucke, Bert-Jan Ruissen, Mick Wallace

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 209.7)

Ivan Štefanec

 


SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

56

+

ECR

Assita Kanko

NI

Fabio Massimo Castaldo, Márton Gyöngyösi

PPE

Alexander Alexandrov Yordanov, Traian Băsescu, Michael Gahler, Sunčana Glavak, Sandra Kalniete, Andrius Kubilius, David Lega, Miriam Lexmann, Leopoldo López Gil, Antonio López-Istúriz White, David McAllister, Lukas Mandl, Vangelis Meimarakis, Francisco José Millán Mon, Gheorghe-Vlad Nistor, Radosław Sikorski, Ivan Štefanec, Isabel Wiseler-Lima, Željana Zovko

Renew

Petras Auštrevičius, Katalin Cseh, Klemen Grošelj, Bernard Guetta, Ilhan Kyuchyuk, Nathalie Loiseau, Javier Nart, Urmas Paet, María Soraya Rodríguez Ramos, Dragoş Tudorache

S&D

Maria Arena, Włodzimierz Cimoszewicz, Tanja Fajon, Raphaël Glucksmann, Karsten Lucke, Claudiu Manda, Pedro Marques, Sven Mikser, Demetris Papadakis, Tonino Picula, Giuliano Pisapia, Thijs Reuten, Nacho Sánchez Amor, Isabel Santos, Andreas Schieder, Sergei Stanishev

Verts/ALE

Alviina Alametsä, François Alfonsi, Reinhard Bütikofer, Jordi Solé, Tineke Strik, Viola Von Cramon-Taubadel, Thomas Waitz, Salima Yenbou

 

4

-

ID

Thierry Mariani

NI

Kinga Gál, Balázs Hidvéghi, Kostas Papadakis

 

17

0

ECR

Anna Fotyga, Bert-Jan Ruissen, Jacek Saryusz-Wolski, Hermann Tertsch, Witold Jan Waszczykowski, Charlie Weimers

ID

Anna Bonfrisco, Susanna Ceccardi, Peter Kofod, Jaak Madison, Jörg Meuthen, Harald Vilimsky

The Left

Özlem Demirel, Stelios Kouloglou, Manu Pineda, Idoia Villanueva Ruiz, Mick Wallace

 

Teckenförklaring:

+ : Ja-röster

- : Nej-röster

0 : Nedlagda röster

 

 

Senaste uppdatering: 15 februari 2022
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy