Betänkande - A9-0022/2022Betänkande
A9-0022/2022

    BETÄNKANDE om utländsk inblandning i alla demokratiska processer i Europeiska unionen, inbegripet desinformation

    8.2.2022 - (2020/2268(INI))

    Särskilda utskottet för frågor om utländsk inblandning i alla demokratiska processer i Europeiska unionen, inbegripet desinformation
    Föredragande: Sandra Kalniete


    Förfarande : 2020/2268(INI)
    Dokumentgång i plenum
    Dokumentgång :  
    A9-0022/2022


    PR_INI

    INNEHÅLL

    Sida

    FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

    MOTIVERING

    RESERVATION AV CLARE DALY PÅ THE LEFTS VÄGNAR

    INFORMATION OM ANTAGANDET I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

    OMRÖSTNING MED NAMNUPPROP

     



    FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

    om utländsk inblandning i alla demokratiska processer i Europeiska unionen, inbegripet desinformation

    (2020/2268(INI))

    Europaparlamentet utfärdar denna resolution

     med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 7, 8, 11, 12, 39, 40, 47 och 52,

     med beaktande av FN-stadgan, särskilt artiklarna 1 och 2,

     med beaktande av resolution 2131 (XX) av den 21 december 1965 från FN:s generalförsamling Declaration on the Inadmissibility of Intervention in the Domestic Affairs of States and the Protection of their Independence and Sovereignty (förklaringen om förbud mot ingripande i staters inre angelägenheter och om skydd av staters oberoende och suveränitet),

     med beaktande av konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, särskilt artiklarna 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 16 och 17, samt protokollet till den, särskilt artikel 3,

     med beaktande av sin resolution av den 23 november 2016 om EU:s strategiska kommunikation för att bekämpa propaganda mot EU som sprids av tredje parter[1] och av sin rekommendation av den 13 mars 2019 med en utvärdering av den uppföljning som gjorts av utrikestjänsten två år efter parlamentets betänkande om EU:s strategiska kommunikation för att bekämpa propaganda mot EU som sprids av tredje parter[2],

     med beaktande av sin resolution av den 13 juni 2018 om it-försvar[3],

     med beaktande av de gemensamma meddelandena från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 5 december 2018 Åtgärdsplan mot desinformation (JOIN(2018)0036) och av den 14 juni 2019 Lägesrapport om åtgärdsplanen mot desinformation (JOIN(2019)0012),

     med beaktande av det gemensamma arbetsdokumentet från avdelningarna av den 23 juni 2021 om den femte lägesrapporten om genomförandet av 2016 års gemensamma ram för att motverka hybridhot och det gemensamma meddelandet från 2018 om att öka motståndskraften och stärka kapaciteten att hantera hybridhot (SWD(2021)0729),

     med beaktande av EU:s handlingsplan för demokrati (COM(2020)0790),

     med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 december 2020 Europas medier i det digitala decenniet: En handlingsplan för att stödja återhämtning och omvandling (COM(2020)0784),

     med beaktande av lagstiftningspaketet för digitala tjänster,

     med beaktande av sin resolution av den 20 oktober 2021 Europas medier i det digitala decenniet: En handlingsplan för att stödja återhämtning och omvandling[4],

     med beaktande av 2018 års uppförandekod om desinformation och 2021 års vägledning vad gäller att stärka uppförandekoden om desinformation (COM(2021)0262) och av rekommendationerna för den nya uppförandekoden om desinformation som utfärdades av den europeiska gruppen av regleringsmyndigheter för audiovisuella medietjänster i oktober 2021,

     med beaktande av revisionsrättens särskilda rapport nr 09/2021: Desinformation som påverkar EU: problemet tacklat men inte tyglat,

     med beaktande av kommissionens förslag av den 16 december 2020 om ett Europaparlamentets och rådets direktiv om kritiska entiteters motståndskraft (COM(2020)0829) och den föreslagna bilagan till direktivet,

     med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/452 av den 19 mars 2019 om upprättande av en ram för granskning av utländska direktinvesteringar i unionen[5] (förordningen om granskning av utländska direktinvesteringar) och vägledningen från mars 2020 om förordningen om granskning av utländska direktinvesteringar (C(2020)1981),

     med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 16 december 2020 från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik EU:s strategi för cybersäkerhet för ett digitalt decennium (JOIN(2020)0018),

     med beaktande av FN:s folkrättskommissions bestämmelser om staters ansvar för folkrättsstridiga handlingar,

     med beaktande av kommissionens förslag av den 16 december 2020 till Europaparlamentets och rådets direktiv om åtgärder för en hög gemensam cybersäkerhetsnivå i hela unionen, och om upphävande av direktiv (EU) 2016/1148 (COM(2020)0823),

     med beaktande av EU:s verktygslåda från mars 2021 med riskreducerande åtgärder för cybersäkerhet i 5G-nät,

     med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/881 av den 17 april 2019 om Enisa (Europeiska unionens cybersäkerhetsbyrå) och om cybersäkerhetscertifiering av informations- och kommunikationsteknik och om upphävande av förordning (EU) nr 526/2013[6],

     med beaktande av de studier, genomgångar och djupanalyser som begärts av det särskilda utskottet för frågor om utländsk inblandning i alla demokratiska processer i Europeiska unionen, inbegripet desinformation,

     med beaktande av Frances Haugen-utfrågningen den 8 november 2021, vilken anordnades av parlamentets utskott för den inre marknaden och konsumentskydd i samarbete med andra utskott,

     med beaktande av sin resolution av den 7 oktober 2021 om läget avseende EU:s it-försvarskapacitet[7],

     med beaktande av FN:s mål för hållbar utveckling, särskilt mål 16, som syftar till att främja fredliga och inkluderande samhällen för en hållbar utveckling,

     med beaktande av anförandet och avsiktsförklaringen i talet om tillståndet i unionen 2021,

     med beaktande av rapporten från FN:s generalsekreterare av den 10 september 2021 med titeln Our Common Agenda (”Vår gemensamma agenda”),

     med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 10 juni 2020 Gripa in mot covid-19-desinformation – Kolla fakta (JOIN(2020)0008),

     med beaktande av rådets beslut av den 15 november 2021 att ändra sitt sanktionssystem mot Belarus i syfte att utvidga de kriterier som kan ligga till grund för uppförande på sanktionsförteckningen av personer och enheter som organiserar eller bidrar till hybridattacker och till den utnyttjande av människor för egna ändamål som utförs av den belarusiska regimen,

     med beaktande av sitt beslut av den 18 juni 2020 om tillsättning av ett särskilt utskott om utländsk inblandning i alla demokratiska processer i Europeiska unionen, inbegripet desinformation, och fastställande av dess ansvarsområden, sammansättning och mandatperiod[8], vilket antogs enligt artikel 207 i arbetsordningen,

     med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

     med beaktande av rapporten från det särskilda utskottet för frågor om utländsk inblandning i alla demokratiska processer i Europeiska unionen, inbegripet desinformation (A9-0022/2022), och av följande skäl:

    A. Utländsk inblandning utgör en allvarlig kränkning av de universella värden och principer som unionen bygger på, såsom människans värdighet, frihet, jämlikhet, solidaritet, respekt för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna, demokrati och rättsstaten.

    B. Utländsk inblandning, informationsmanipulering och desinformation är en kränkning av de grundläggande yttrande- och informationsfriheterna enligt artikel 11 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och hotar dessa friheter, liksom undergrävandet av de demokratiska processerna i EU och dess medlemsstater, exempelvis fria och rättvisa val. Syftet med utländsk inblandning är att snedvrida och ge en falsk bild av fakta, att artificiellt blåsa upp ensidiga argument, att misskreditera information för att försämra politiska samtal och i slutändan undergräva förtroendet för valsystemet och därmed för själva den demokratiska processen.

    C. Alla åtgärder mot utländsk inblandning och informationsmanipulering måste i sig respektera de grundläggande yttrande- och informationsfriheterna. Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA) spelar en nyckelroll när det gäller att utvärdera respekten för de grundläggande rättigheterna, inbegripet artikel 11 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, för att undvika oproportionella åtgärder. Aktörer som utför utländsk inblandning och manipulering av information missbrukar dessa friheter till sin fördel, och det är därför mycket viktigt att intensifiera kampen mot utländsk inblandning och manipulering av information, eftersom demokratin är beroende av att människor fattar välgrundade beslut.

    D. Det finns bevis för att illasinnade och auktoritära utländska statliga och icke-statliga aktörer, såsom Ryssland, Kina med flera, använder informationsmanipulering och annan taktik för inblandning för att blanda sig i de demokratiska processerna i EU. Dessa attacker, som är en del av en hybridkrigföringsstrategi och utgör en kränkning av internationell rätt, vilseleder och bedrar medborgarna och påverkar deras röstningsbeteende, förstärker splittrande debatter, splittrar, polariserar och utnyttjar samhällenas sårbarhet, främjar hatpropaganda, förvärrar situationen för utsatta grupper som löper större risk att utsättas för desinformation, snedvrider integriteten i demokratiska val och folkomröstningar, sår misstro mot nationella regeringar, offentliga myndigheter och den liberala demokratiska ordningen och har som mål att destabilisera den europeiska demokratin, och utgör därför ett allvarligt hot mot EU:s säkerhet och suveränitet.

    E. Utländsk inblandning är ett beteendemönster som hotar eller negativt påverkar värden, demokratiska förfaranden, politiska processer, staters och medborgares säkerhet och förmågan att hantera exceptionella situationer. Sådan inblandning är manipulativ till sin karaktär och sker och finansieras på ett avsiktligt och samordnat sätt. De som är ansvariga för sådan inblandning, inbegripet deras ombud inom och utanför sitt eget territorium, kan vara statliga eller icke-statliga aktörer och bistås ofta i sin utländska inblandning av politiska medhjälpare i medlemsstaterna som får politiska och ekonomiska fördelar av att gynna utländska strategier. Utländska aktörers användning av inhemska ombud och samarbete med inhemska allierade suddar ut gränsen mellan utländsk och inhemsk inblandning.

    F. Utländsk inblandning tar sig många former, däribland desinformation, undantryckande av information, manipulering av sociala medier och deras algoritmer, allmänna villkor och annonssystem, cyberattacker, hacknings- och läckageoperationer för att få tillgång till information om väljare och störa valprocessens legitimitet, hot och trakasserier mot journalister, forskare, politiker och medlemmar av civilsamhällesorganisationer, förtäckta donationer och lån till politiska partier, kampanjer som förespråkar specifika kandidater, organisationer och medier, falska medier och organisationer eller dylika som utgör täckmantlar eller ombud för andra aktörer, värvning och kooptation av personer i samhällseliten, ”smutsiga” pengar, påhittade personer och identiteter, påtryckningar för självcensurering, exploatering av historiska, religiösa och kulturella narrativ, påtryckningar på utbildnings- och kulturinstitutioner, övertagande av kontrollen över kritisk infrastruktur, påtryckningar mot utländska medborgare som bor i EU, utnyttjande av migranter för egna ändamål samt spionage. Dessa taktiker kombineras ofta för att få större effekt.

    G. Informationsmanipulering och spridning av desinformation kan tjäna statliga och icke-statliga aktörers och deras ombuds ekonomiska intressen och skapa ekonomiska beroenden som kan utnyttjas för politiska ändamål. I en värld av icke-kinetisk internationell konkurrens kan utländsk inblandning vara ett utmärkt verktyg för att destabilisera och försvaga målgrupper eller för att öka de egna konkurrensfördelarna genom att man skapar påverkanskanaler, beroenden i försörjningskedjan, utpressning eller tvång. Desinformation orsakar direkta och indirekta ekonomiska skador som inte har bedömts systematiskt.

    H. Felaktig information är verifierbart falsk information som inte är avsedd att skada, medan desinformation är verifierbart falsk eller vilseledande information som avsiktligt skapas, presenteras eller sprids i syfte att skada eller åstadkomma en potentiellt omstörtande verkan på samhället genom att bedra allmänheten eller för att uppnå avsiktlig ekonomisk vinning.

    I. Det finns ett behov av överenskommelser inom EU om gemensamma och detaljerade definitioner och metoder för att förbättra den gemensamma förståelsen av hoten och ta fram lämpliga EU-normer för förbättrad tillskrivning och respons. Europeiska utrikestjänsten har utfört ett betydande arbete på detta område. Dessa definitioner måste garantera ogenomtränglighet för yttre inblandning och respekt för de mänskliga rättigheterna. Samarbete med likasinnade partner i relevanta internationella forum om gemensamma definitioner av utländsk inblandning för att etablera internationella normer och standarder är av yttersta vikt. EU bör ta ledningen när det gäller att fastställa tydliga internationella regler för hur utländsk inblandning ska tillskrivas.

    Behov av en samordnad EU-strategi mot utländsk inblandning

    J. Försöken till utländsk inblandning runt om i världen ökar och blir mer systemiska och sofistikerade, och förlitar sig på en utbredd användning av artificiell intelligens (AI) och urholkar förmågan att tillskriva ansvar.

    K. Det är EU:s och dess medlemsstaters skyldighet att försvara alla medborgare och all infrastruktur, liksom deras demokratiska system, mot försök till utländsk inblandning. EU och dess medlemsstater förefaller dock sakna lämpliga och tillräckliga medel för att bättre kunna förebygga, upptäcka, tillskriva, motverka och sanktionera dessa hot.

    L. Det finns en allmän brist på medvetenhet bland många beslutsfattare, och medborgare i allmänhet, om dessa problems realitet, vilket oavsiktligt kan bidra till att öppna upp ytterligare sårbarheter. Frågan om desinformationskampanjer har inte stått högst upp på dagordningen för europeiska beslutsfattare. Utfrågningarna och arbetet i det särskilda utskottet INGE har bidragit till allmänhetens erkännande och till kontextualiseringen av dessa frågor och har framgångsrikt gett en ram för den europeiska debatten om utländsk inblandning. Långvariga utländska desinformationsinsatser har redan bidragit till uppkomsten av inhemska desinformationskällor.

    M. Det är avgörande att institutionella organ och oberoende analyser och faktagranskare på ett transparent sätt övervakar läget i realtid, effektivt samordnar sina åtgärder och utbyter information när det gäller utländsk inblandning, så att lämpliga åtgärder vidtas inte bara för att ge information om pågående fientliga angrepp, utan också för att motverka dem. En liknande uppmärksamhet måste ägnas åt att kartlägga samhället så att man identifierar de delar som är mest sårbara och mottagliga för utländsk manipulering och desinformation och undanröjer orsakerna till dessa sårbarheter.

    N. Den första prioriteringen för EU:s försvar, dvs. EU-medborgarnas beredskap och motståndskraft mot utländsk inblandning och informationsmanipulering kräver en långsiktig strategi som omfattar hela samhället och som börjar med utbildning och en höjning av medvetenheten om problemen i ett tidigt skede.

    O. Det är nödvändigt med samarbete och samordning mellan olika administrativa nivåer och sektorer inom medlemsstaterna, på EU-nivå och med likasinnade länder, liksom med civilsamhället och den privata sektorn, för att identifiera sårbarheter, upptäcka angrepp och neutralisera dem. Det finns ett akut behov av att synkronisera uppfattningen av hot med den nationella säkerheten.

    Uppbyggnad av motståndskraft genom situationsmedvetenhet, medie- och informationskompetens, mediepluralism, oberoende journalistik och utbildning

    P. Situationsmedvetenhet, stabila demokratiska system, en stark rättsstat, ett livskraftigt civilt samhälle, tidiga varningar och hotbedömning är de första stegen mot att motarbeta informationsmanipulering och inblandning. Trots alla framsteg som gjorts för att öka medvetenheten om utländsk inblandning är många personer, däribland beslutsfattare och tjänstemän som arbetar inom de områden som potentiellt utgör måltavlor, fortfarande omedvetna om potentiella risker kopplade till utländsk inblandning och hur de kan hanteras.

    Q. Högkvalitativa, hållbart och öppet finansierade och oberoende medier och professionell journalistik är väsentliga för mediernas frihet och mångfald och rättsstaten, och är därför en av demokratins grundbultar och det bästa motmedlet mot desinformation. Vissa utländska aktörer utnyttjar den västerländska mediefriheten för att sprida desinformation. Professionella medier och traditionell journalistik, som kvalitetskälla till information, står inför utmanande tider i den digitala eran. Det krävs en kvalitativ journalistutbildning inom och utanför EU för att säkerställa värdefulla journalistiska analyser och höga redaktionella standarder. EU måste fortsätta att stödja journalistik i den digitala miljön. Vetenskapsbaserad kommunikation bör spela en viktig roll.

    R. Redaktionellt oberoende public service-medier är väsentliga och oersättliga när det gäller att tillhandahålla högkvalitativ och opartisk information till allmänheten och måste skyddas från illvilligt övertagande och stärkas som en grundläggande pelare i kampen mot desinformation.

    S. Olika intressenter och institutioner använder olika metoder och definitioner för att analysera utländsk inblandning – alla med olika grad av begriplighet, och dessa skillnader kan hindra jämförbar övervakning, analys och bedömning av hotnivån, vilket försvårar gemensamma insatser. Det finns ett behov av en EU-definition och metoder för att förbättra den gemensamma hotanalysen.

    T. Det finns ett behov att komplettera terminologi som fokuserar på innehåll, såsom falska, felaktiga eller vilseledande nyheter och desinformation, med terminologi som är inriktad på beteende, för att hantera problemet på ett tillfredsställande sätt. Denna terminologi bör harmoniseras och följas noggrant.

    U. Utbildning i mediekompetens och digital kompetens samt ökad medvetenhet för både barn och vuxna är viktiga verktyg för att göra medborgarna mer motståndskraftiga mot försök till inblandning i informationsrymden och undvika manipulering och polarisering. Samhällen med god mediekunskap är mer motståndskraftiga mot utländsk inblandning. Journalistiska arbetsmetoder såsom konstruktiv journalistik skulle kunna bidra till att stärka medborgarnas förtroende för journalistiken.

    V. Informationsmanipulering kan ta sig många uttryck, såsom spridning av desinformation och helt falska nyheter, förvrängning av fakta, berättelser och meningsframställningar, undantryckande av viss information eller vissa åsikter, att information tas ur sitt sammanhang, att människor känslor manipuleras, att hatpropaganda främjas, att vissa åsikter främjas på bekostnad av andra och att människor trakasseras i syfte att tysta och förtrycka dem. Ett syfte med manipulering av information är att skapa kaos för att uppmuntra till förlust av medborgarnas förtroende för de gamla och nya ”grindvakterna” för information. Det är en tunn linje mellan yttrandefrihet och främjande av hatpropaganda och desinformation som inte bör missbrukas.

    W. Azerbajdzjan, Kina, Turkiet och Ryssland med flera har alla gjort journalister och oppositionella i Europeiska unionen till måltavlor, såsom den azerbajdzjanske bloggaren och oppositionsföreträdaren Mahammad Mirzali i Nantes eller den turkiska journalisten Erk Acarer i Berlin.

    X. Det finns konkreta bevis för att EU:s demokratiska processer är föremål för desinformationskampanjer som ifrågasätter demokratiska ideal och grundläggande rättigheter. Desinformation som rör ämnen som inbegriper, men inte är begränsade till, kön, hbtqi+, sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter samt minoriteter är en form av desinformation som hotar de mänskliga rättigheterna, undergräver de digitala och politiska rättigheterna, liksom säkerheten för dess mål, och sår split och oenighet bland medlemsstaterna. Under valkampanjer tenderar kvinnliga politiska kandidater att i oproportionellt hög grad vara utsatta för sexistiska narrativ som leder till att kvinnor avskräcks från att delta i demokratiska processer. Förövarna som ligger bakom dessa desinformationskampanjer bildar, under förevändning av att främja ”traditionella” eller ”konservativa” värderingar, strategiska allianser med lokala partner för att få tillgång till lokal underrättelseverksamhet, och har rapporterats ta emot miljontals euro i utländsk finansiering.

    Y. Vid sidan av statliga institutioner, journalister, opinionsledare och den privata sektorn har varje del av samhället och varje enskild person viktiga roller att spela för att identifiera och stoppa spridningen av desinformation och för att varna personer i deras omgivning som är i riskzonen. Det civila samhället, den akademiska världen och journalister har redan i hög grad bidragit till att öka allmänhetens medvetenhet och öka samhällets motståndskraft, bland annat i samarbete med motparter i partnerländerna.

    Z. Det civila samhällets organisationer som företräder minoriteter och människorättsorganisationer i hela Europa är fortfarande underfinansierade, trots att de spelar en avgörande roll när det gäller att öka medvetenheten och motverka desinformation. Det civila samhällets organisationer bör få tillräckliga resurser för att kunna göra sin del för att begränsa effekterna av utländsk inblandning.

    AA. Det är viktigt att enkelt och snabbt få tillgång till faktabaserad information från pålitliga källor när desinformation börjar spridas.

    AB. Det är nödvändigt att snabbt upptäcka utländska angrepp genom inblandning och försök att manipulera informationssfären för att motverka dem. EU:s underrättelseanalys och situationsmedvetenhet är beroende av medlemsstaternas vilja att utbyta information. Kommissionens ordförande har föreslagit att inrättande av ett gemensamt centrum för situationsmedvetenhet bör övervägas. Förebyggande och proaktiva åtgärder, däribland avslöjande i förväg och ett hälsosamt informationsekosystem, är mycket effektivare än efterföljande insatser för faktagranskning och avslöjande av desinformation, som har en lägre räckvidd än den ursprungliga desinformationen. EU och dess medlemsstater har för närvarande inte tillräcklig kapacitet för att vidta sådana åtgärder. Nya AI-baserade analysverktyg, såsom det litauiska Debunk.eu, skulle kunna bidra till att upptäcka attacker, utbyta kunskap och informera allmänheten.

    AC. Desinformation gynnas av en miljö med svaga eller splittrade narrativ på nationell nivå eller EU-nivå och av polariserade och känsloladdade debatter, och utnyttjar svaga punkter och förutfattade meningar i samhället och hos enskilda personer. Den förvränger den offentliga debatten i samband med val och andra demokratiska processer och kan göra det svårt för medborgarna att göra välgrundade val.

    Utländsk inblandning med hjälp av onlineplattformar

    AD. Onlineplattformar kan vara lättillgängliga och prisvärda verktyg för dem som ägnar sig åt informationsmanipulering och annan inblandning, såsom hat och trakasserier, samt åt att skada våra onlinesamhällens hälsa och säkerhet, tysta ned meningsmotståndare, bedriva spionage eller sprida desinformation. Det har visat sig att deras verksamhet främjar polariserade och extrema åsikter på bekostnad av faktabaserad information. Dessa plattformar har även egna intressen och är inte nödvändigtvis neutrala i sin informationshantering. Vissa onlineplattformar drar stor nytta av det system som förstärker splittring, extremism och polarisering. Internet har blivit lika viktigt för vår demokrati som det fysiska rummet och behöver därför motsvarande regler.

    AE. Plattformarna har påskyndat och förvärrat spridningen av falsk information och desinformation på ett aldrig tidigare skådat och utmanande sätt. Onlineplattformar styr flödet av information och annonser på internet. Plattformarna utformar och använder algoritmer för att styra dessa flöden och är inte transparenta, saknar lämpliga förfaranden för att kontrollera identitet, använder otydlig och vag terminologi och delar mycket lite eller ingen information om utformningen, användningen och effekterna av dessa algoritmer. Den beroendeframkallande komponenten i algoritmerna i onlineplattformar har skapat ett allvarligt folkhälsoproblem som måste åtgärdas. Onlineplattformarna bör vara ansvariga för de skadliga effekterna av sina tjänster, eftersom vissa plattformar var medvetna om bristerna i deras algoritmer – särskilt deras roll när det gäller att sprida splittrande innehåll – men misslyckades med att ta itu med dem för att maximera vinsten, vilket avslöjades av visselblåsare.

    AF. Det förekommer kampanjer för inblandning och informationsmanipulering riktade mot alla åtgärder mot spridningen av covid-19, däribland vaccinering, i hela EU, och onlineplattformarna har misslyckats med att samordna insatserna för att begränsa dem och kan till och med ha bidragit till deras spridning. Sådan desinformation kan vara livshotande när den avskräcker människor från att vaccineras eller främjar falska behandlingar. Pandemin har förvärrat kampen på systemnivå mellan demokrati och auktoritärt styre och har fått auktoritära statliga och icke-statliga aktörer, såsom Kina och Ryssland, att använda ett brett spektrum av öppna och dolda instrument för att destabilisera sina demokratiska motparter. Facebook Papers har avslöjat plattformens misslyckande med att ta itu med vaccinrelaterad desinformation, även på engelska. Situationen är ännu värre när det gäller icke-engelskspråkig vaccinrelaterad desinformation. Denna fråga berör alla plattformar.

    AG. Många säljare som är registrerade i EU säljer icke-autentiska gillningar, följare, kommentarer och delningar till vilken aktör som helst som artificiellt vill öka sin synlighet på internet. Det är omöjligt att hitta exempel på legitim användning av sådana tjänster, medan den skadliga användningen omfattar manipulering av val och andra demokratiska processer, främjande av bedrägerier, utläggande av negativa recensioner av konkurrenters produkter, bedrägerier mot annonsörer och skapande av en falsk allmänhet som används för att forma konversationen, för personangrepp och för att artificiellt blåsa upp vissa åsikter som annars inte skulle få någon uppmärksamhet. Utländska regimer, såsom Ryssland och Kina, använder dessa onlineverktyg i enorm skala för att påverka den offentliga debatten i europeiska länder. Desinformation kan destabilisera den europeiska demokratin.

    AH. Sociala plattformar, digitala enheter och applikationer samlar in och lagrar enorma mängder mycket detaljerade och ofta känsliga uppgifter om varje användare. Sådana uppgifter kan användas för att förutsäga beteendetendenser, förstärka kognitiva skevheter och styra beslutsfattandet. Sådana uppgifter utnyttjas för kommersiella ändamål. Dataläckor inträffar hela tiden, till skada för säkerheten för offren för sådana läckor, och data kan säljas på svarta marknaden. Sådana databaser kan vara guldgruvor för illasinnade aktörer som vill rikta in sig på grupper eller enskilda personer.

    AI. Plattformarna är i allmänhet utformade så att det säkerställs att det är icke-intuitivt, besvärligt och tidsödande att välja att inte dela data jämfört med att välja att dela data.

    AJ. Onlineplattformar är integrerade i de flesta aspekter av våra liv och spridningen av information på plattformar kan ha en enorm påverkan på vårt tänkande och beteende, exempelvis när det gäller röstningspreferenser, ekonomiska och sociala val, och valet av informationskällor, och att dessa avgörande val av offentlig betydelse i dag i själva verket styrs av privata företags kommersiella intressen.

    AK. Mekanismer för algoritmkuratering och andra inslag på sociala medier och är konstruerade för att maximera intresset. Dessa inslag rapporteras upprepade gånger främja polarisering, radikalisering och diskriminerande innehåll och hålla användarna kvar i likasinnade kretsar. Detta leder till en gradvis radikalisering av plattformsanvändare och till påverkan och förvanskning av kollektiva diskussionsprocesser, snarare än skydd av demokratiska processer och individer. Plattformarnas okoordinerade åtgärder har lett till skillnader i åtgärderna och till att desinformation har tillåtits spridas från plattform till plattform. Affärsmodellen att tjäna pengar genom spridning av polariserande information och utformning av algoritmer gör plattformarna till ett enkelt mål för manipulering av utländska fientliga aktörer. De sociala medieplattformarna skulle kunna utformas på ett annat sätt för att främja en sundare offentlig sfär på nätet.

    AL. Det blir allt lättare att skapa deepfake-versioner av ljud- och audiovisuellt material i och med att det finns prisvärd och lättanvänd teknik, och spridningen av sådant material är ett problem som ökar exponentiellt. 90 % av forskningen går dock för närvarande till att utveckla deepfake-versioner och endast 10 % till att upptäcka dem.

    AM. Självreglerande system, som 2018 års uppförandekod om desinformation, har lett till förbättringar. Att förlita sig på plattformarnas goda vilja är dock varken fungerande eller effektivt och har genererat få meningsfulla uppgifter om deras övergripande effekter. Dessutom har plattformarna vidtagit individuella åtgärder som varierade i grad och effekt, vilket ledde till bakdörrar genom vilka innehållet kan fortsätta att spridas på andra ställen trots att det avlägsnats. Det behövs en tydlig uppsättning regler och sanktioner för att uppförandekoden ska få tillräcklig effekt på onlinemiljön.

    AN. EU:s handlingsplan för demokrati syftar till att stärka 2018 års uppförandekod och utgör tillsammans med rättsakten om digitala tjänster ett steg bort från den självreglerande strategin och syftar till att införa fler garantier och skydd för användarna, genom att öka autonomin och övervinna passiviteten när det gäller de tjänster som erbjuds, införa åtgärder för att kräva större öppenhet och ansvarsskyldighet från företagen och införa fler skyldigheter för plattformarna.

    AO. De nuvarande åtgärderna mot desinformationskampanjer på onlineplattformar är inte effektiva eller avskräckande och gör det möjligt för plattformarna att fortsätta främja diskriminerande och illvilligt innehåll.

    AP. Plattformar lägger väsentligt mindre resurser på innehållshantering på mindre talade språk, och till och med på stora språk som inte är engelska, jämfört med engelskspråkigt innehåll.

    AQ. Plattformarnas förfaranden för klagomål och överklagande är i allmänhet otillräckliga.

    AR. De senaste månaderna har flera större aktörer böjt sig för regler om censur, exempelvis under det ryska parlamentsvalet i september 2021, då Google och Apple tog bort appar för smart röstning från sina butiker i Ryssland.

    AS. Bristen på insyn när det gäller plattformarnas val av algoritmer gör det omöjligt att kontrollera plattformarnas påståenden om vad de gör och vilka effekter deras åtgärder har för att motverka informationsmanipulering och inblandning. Det finns diskrepanser mellan den angivna effekten av deras insatser i deras årliga självutvärderingar och deras faktiska effektivitet som framgår av de senaste Facebook Papers.

    AT. Den bristande insynen i riktade annonser leder till att stora mängder onlineannonser från ansedda varumärken, ibland till och med från offentliga institutioner, hamnar på webbplatser som uppmuntrar terrorism och innehåller hatpropaganda och desinformation, och finansierar framväxten av sådana webbplatser, utan annonsörernas kännedom eller samtycke.

    AU. Marknaden för onlineannonser kontrolleras av ett litet antal stora annonsteknikföretag som delar upp marknaden mellan sig, med Google och Facebook som de största aktörerna. Denna höga koncentration av marknaden till ett fåtal företag är förknippad med en stark maktobalans. Användningen av klickbete-tekniker och detta fåtal aktörers makt att avgöra vilket innehåll som ska monetariseras eller inte, trots att de algoritmer som de använder inte kan avgöra skillnaden mellan desinformation och normalt nyhetsinnehåll, utgör ett hot mot diversifierade medier. Den riktade reklammarknaden är i grunden icke-transparent. Annonsteknikföretagen tvingar varumärken att ta på sig skulden för deras egen försumlighet när det gäller att övervaka var annonser placeras.

    Kritisk infrastruktur och strategiska sektorer

    AV. Hanteringen av hot mot kritisk infrastruktur, särskilt när de ingår i en synkroniserad, illasinnad hybridstrategi, kräver samordnade, gemensamma sektorsöverskridande ansträngningar, på olika nivåer – EU-nivå, nationell, regional och lokal nivå – och vid olika tidpunkter.

    AW. Kommissionen har föreslagit ett nytt direktiv för att stärka motståndskraften hos kritiska entiteter som tillhandahåller samhällsviktiga tjänster i EU, vilket innefattar en föreslagen förteckning över nya typer av kritisk infrastruktur. Förteckningen över tjänster kommer att anges i bilagan till direktivet.

    AX. Den ökande globaliseringen av arbetsfördelning och produktionskedjor har lett till gap i tillverkning och kompetens i nyckelsektorer i hela unionen. Detta är orsaken till EU:s stora importberoende när det gäller många nödvändiga produkter och primärtillgångar, som kan ha inbyggda sårbarheter, från utlandet. Resiliens i leveranskedjan bör vara en av prioriteringarna för EU:s beslutsfattare.

    AY. Utländska direktinvesteringar – investeringar som görs av tredjeländer och utländska företag – i strategiska sektorer i EU, men även i grannskapsområden, såsom västra Balkan, särskilt Kinas förvärv av kritiska strukturer, har varit en växande källa till oro under de senaste åren, med tanke på den ökande betydelsen av kopplingen mellan handel och säkerhet. Dessa investeringar riskerar att skapa ekonomiska beroenden och leda till kunskapsförlust inom viktiga produktions- och industrisektorer.

    AZ. EU:s strategiska autonomi kräver kontroll över den europeiska strategiska infrastrukturen. Kommissionen och medlemsstaterna har uttryckt en växande oro över säkerheten och kontrollen av teknik och infrastruktur i Europa.

    Utländsk inblandning under valprocesser

    BA. Illasinnade aktörer som försöker blanda sig i valprocesser utnyttjar våra samhällens öppenhet och pluralism som en strategisk sårbarhet för att angripa demokratiska processer och EU:s och dess medlemsstaters motståndskraft. Det är i samband med valprocesser som utländsk inblandning blir farligare, då medborgarna åter engagerar sig och är mer involverade i konventionellt politiskt deltagande.

    BB. Utländsk inblandning i valprocesser och användningen av ny teknik i detta avseende, liksom dess potentiella effekter, utgör särskilt farliga hot mot demokratin. Utländsk inblandning i valprocesser går mycket längre än ”informationskrigföring” i sociala medier som gynnar specifika kandidater, och inbegriper att tränga in i och rikta angrepp mot databaser och få tillgång till information om registrerade väljare, vilket direkt stör valprocessens normala funktionssätt, konkurrenskraft och legitimitet. Utländsk inblandning syftar till att skapa tvivel, osäkerhet och misstro, och inte bara till att ändra valresultatet utan även till att undergräva hela valprocessens legitimitet.

    Förtäckt finansiering av politisk verksamhet från utländska aktörer och givare

    BC. Det finns solida bevis för att utländska aktörer aktivt har blandat sig i EU:s och dess medlemsstaters demokratiska funktionssätt, särskilt under perioder med val och folkomröstningar, genom förtäckta finansieringsaktiviteter.

    BD. Ryssland, Kina och andra auktoritära regimer har till exempel slussat över 300 miljoner US-dollar till 33 länder för att blanda sig i demokratiska processer, och andra aktörer såsom Iran och Venezuela, aktörer från Mellanöstern och från Förenta staternas extremhöger har också deltagit i hemlig finansiering. Denna trend håller tydligt på att accelerera. Hälften av dessa fall rör ryska aktiviteter i Europa. Korruption och olaglig penningtvätt är en källa till politisk finansiering från auktoritära tredjeländer.

    BE. Medieverktyg som skapas av utländska givare på ett ogenomskinligt sätt har blivit mycket effektiva när det gäller att samla ett stort antal följare och väcka engagemang.

    BF. Dessa aktiviteter finansierar extremistiska, populistiska, anti-europeiska partier och individer eller rörelser som avser fördjupa fragmenteringen av samhället och undergräva de europeiska och nationella myndigheternas legitimitet. Detta har hjälpt till att öka dessa partiers och rörelsers räckvidd.

    BG. Ryssland söker kontakter med partier, personer och rörelser för att använda aktörer inom EU-institutionerna för att legitimera ryska ståndpunkter och regeringar som tjänar som dess ombud, bedriva lobbyverksamhet för sanktionslättnader och mildra konsekvenserna av internationell isolering. Partier som det österrikiska Freiheitliche Partei Österreichs, det franska Rassemblement National och det italienska Lega Nord har ingått samarbetsavtal med Rysslands president Vladimir Putins parti Förenade Ryssland och möter nu anklagelser i medierna om att de är villiga att ta emot politisk finansiering från Ryssland. Andra europeiska partier, såsom det tyska Alternative für Deutschland (AfD), Ungerns Fidesz och Jobbik, och Brexitpartiet i Förenade kungariket, uppges också ha nära kontakt med Kreml, och AfD och Jobbik har också arbetat som så kallade ”valobservatörer” i Kreml-kontrollerade val, till exempel i Donetsk och Luhansk i östra Ukraina, för att övervaka och legitimera rysksponsrade val. Slutsatserna om de nära och regelbundna kontakterna mellan ryska tjänstemän och företrädare för en grupp katalanska separatister i Spanien, samt mellan ryska tjänstemän och den största privata givaren till kampanjen ”Vote Leave” i samband med brexit, kräver en djupgående utredning och är en del av Rysslands bredare strategi att utnyttja varje tillfälle att manipulera debatten för att främja destabilisering.

    BH. Europarådets grupp av stater mot korruption (Greco) och Venedigkommissionen har redan utfärdat omfattande rekommendationer för att minska utrymmet för utländska aktörers eventuella inblandning via politisk finansiering.

    BI. Vallagar, särskilt bestämmelser om finansiering av politisk verksamhet, är inte tillräckligt väl harmoniserade på EU-nivå, och möjliggör därför dunkla finansieringsmetoder för utländska aktörer. De rättsliga definitionerna av politiska donationer är alltför snäva, vilket möjliggör utländska kapitaltillskott in natura i Europeiska unionen.

    BJ. I vissa medlemsstater omfattas politisk annonsering på internet inte av reglerna för politisk annonsering utanför nätet. Det finns en allvarlig brist på insyn i politisk annonsering på internet, vilket gör det omöjligt för tillsynsmyndigheterna att upprätthålla utgiftsbegränsningar och förhindra olagliga finansieringskällor, något som kan få katastrofala konsekvenser för våra valsystems integritet.

    BK. Bristande insyn i finansieringen skapar en miljö för korruption som ofta följer med utländsk finansiering och utländska investeringar.

    BL. Förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014 av den 22 oktober 2014 om stadgar för och finansiering av europeiska politiska partier och europeiska politiska stiftelser[9] håller på att revideras i syfte att uppnå större insyn i fråga om finansieringen av politisk verksamhet.

    BM. De politiska stiftelsernas roll har ökat under de senaste åren och spelar i de flesta fall en positiv roll i politiken och för att stärka demokratin, men i vissa fall blir de ett mer oförutsägbart redskap för illasinnade former av finansiering och indirekt inblandning.

    BN. Modern teknik och digitala tillgångar, t.ex. kryptovalutor, används för att dölja olagliga finansiella transaktioner till politiska aktörer och politiska partier.

    Cybersäkerhet och motståndskraft mot cyberattacker

    BO. Cyberattacker och cyberrelaterade incidenter som leds av fientliga statliga och icke-statliga aktörer har blivit allt vanligare de senaste åren. Flera cyberattacker, såsom de globala e-postkampanjerna med riktat nätfiske mot strategiska strukturer för lagring av vaccin och cyberattackerna mot Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA), Europeiska bankmyndigheten, det norska stortinget och otaliga andra, har spårats till statligt understödda hackergrupper, till största delen med kopplingar till de ryska och kinesiska regeringarna.

    BP. Europeiska unionen har åtagit sig att tillämpa befintlig internationell rätt i cyberrymden, särskilt FN-stadgan. Illvilliga utländska aktörer utnyttjar avsaknaden av en stark internationell rättslig ram på it-området.

    BQ. Medlemsstaterna har ökat sitt samarbete på områdena cyberförsvar inom det permanenta strukturerade samarbetet (Pesco), däribland genom att inrätta snabbinsatsteamen för cybersäkerhet. Det europeiska försvarsindustriella utvecklingsprogrammet (EDIDP) har inbegripit underrättelser, säkrad kommunikation och cyberförsvar i sina arbetsprogram. Den nuvarande kapaciteten att bemöta cyberhot är begränsad på grund av knappa mänskliga och ekonomiska resurser, till exempel i livsviktiga inrättningar såsom sjukhus. EU har förpliktat sig att investera 1,6 miljarder euro, inom ramen för programmet för ett digitalt Europa[10], i responskapacitet och användning av cybersäkerhetsverktyg för offentlig förvaltning, företag och enskilda personer, samt till att utveckla samarbete mellan den offentliga och privata sektorn.

    BR. Brister i och fragmentering av EU:s kapacitet och strategier på it-området håller på att bli ett allt större problem, vilket Europeiska revisionsrätten har påpekat[11]. EU:s verktygslåda för cyberdiplomati, som inrättades i maj 2019, har visat på mervärdet av ett gemensamt diplomatiskt svar från EU mot skadlig it-verksamhet. Den 30 juli 2020 beslutade rådet för första gången att införa restriktiva åtgärder mot personer, enheter och organ som ansvarar för eller deltar i olika cyberattacker.

    BS. Storskalig och olaglig användning av övervakningsprogram, såsom Pegasus, har använts av utländska statliga aktörer mot journalister, människorättsaktivister, akademiker, regeringstjänstemän och politiker, däribland europeiska statschefer. Medlemsstaterna har också använt sig av spionprogram för övervakning.

    Skydd av EU:s medlemsstater, institutioner, byråer, delegationer och uppdrag

    BT. Den decentraliserade och multinationella karaktären hos EU-institutionerna, inbegripet dess uppdrag och insatser, är i allt större utsträckning en måltavla som utnyttjas av illasinnade utländska aktörer som vill skapa splittring i EU. Det råder en övergripande brist på säkerhetskultur i EU:s institutioner, trots att de utgör tydliga mål. Parlamentet står i egenskap av den demokratiskt valda EU-institutionen inför särskilda utmaningar. Flera fall har visat att EU-institutionerna verkar sårbara för utländsk infiltration. Säkerheten för EU:s personal bör säkerställas.

    BU. Det är nödvändigt att inrätta kraftfulla och konsekventa krishanteringsförfaranden som en prioriterad fråga. Ytterligare utbildning bör erbjudas för att förbättra personalens beredskap.

    BV. Cyberattacker har nyligen riktats mot flera EU-institutioner, vilket understryker behovet av starkt interinstitutionellt samarbete när det gäller att upptäcka, övervaka och dela information under cyberattacker och/eller i syfte att förebygga dem, inbegripet under uppdrag och insatser inom ramen för EU:s gemensamma säkerhets- och försvarspolitik. EU och dess medlemsstater bör organisera regelbundna gemensamma övningar för att identifiera svaga punkter och vidta nödvändiga åtgärder.

    Inblandning genom globala aktörer via värvning av personer i samhällseliten, nationella diasporagrupper, universitet och kulturevenemang

    BW. Ett antal tidigare politiker, inbegripet före detta tjänstemän på hög nivå har blivit anlitade eller koopterade av utländska nationella eller privata företag som kontrolleras av utländska auktoritära stater i utbyte mot deras kunskaper och på bekostnad av EU-medborgarnas och medlemsstaternas intressen.

    BX. Vissa länder är särskilt aktiva på området värvning och kooptation av samhällseliten, särskilt Ryssland och Kina, men även Saudiarabien och andra gulfstater, där exempelvis både Tysklands f.d. förbundskansler Gerhard Schröder och Finlands f.d. statsminister Paavo Lipponen har anslutit sig till Gazprom för att påskynda ansökningsprocessen för Nord Stream 1 och 2, Österrikes f.d. utrikesminister Karin Kneissl har utnämnts till styrelseledamot i Rosneft, Frankrikes f.d. premiärminister François Fillon har utnämnts till styrelseledamot i Zaroubejneft, Frankrikes f.d. premiärminister Jean-Pierre Raffarin är aktivt engagerad i att främja kinesiska intressen i Frankrike, Tjeckiens f.d. kommissionsledamot Štefan Füle har arbetat för CEFC China Energy, Finlands f.d. statsminister Esko Aho nu sitter i styrelsen för Kremlkontrollerade Sberbank, Frankrikes f.d. minister med ansvar för förbindelserna till parlamentet Jean-Marie Le Guen nu är styrelseledamot i Huawei France och Belgiens f.d. premiärminister Yves Leterme är medordförande i den kinesiska investeringsfonden ToJoy och många andra politiker och tjänstemän på hög nivå intar liknande roller.

    BY. Strategier för ekonomisk lobbyverksamhet kan kombineras med mål för utländsk inblandning. Enligt OECD:s rapport om lobbyverksamhet på 2000-talet[12] har bara USA, Australien och Kanada regler som omfattar utländskt inflytande. Det finns en allvarlig brist på rättsligt bindande regler och verkställighet av EU:s lobbyregister, vilket gör det praktiskt taget omöjligt att spåra lobbyverksamhet som har sitt ursprung utanför EU. Det finns för närvarande inget sätt att övervaka lobbyverksamhet i medlemsstaterna som påverkar lagstiftning och utrikespolitik via Europeiska rådet. Reglerna om lobbyverksamhet i EU är främst inriktade på personliga kontakter och tar inte hänsyn till hela det ekosystem av olika typer av lobbyverksamhet som finns i Bryssel. Länder som Kina och Ryssland, men även Qatar, Förenade Arabemiraten och Turkiet, har gjort stora investeringar i lobbyverksamhet i Bryssel.

    BZ. Att försöka utnyttja utsatta grupper för egna ändamål, däribland de nationella minoriteter och den nationella diaspora som lever på EU:s territorium är ett viktigt inslag i strategier för utländsk inblandning.

    CA. Olika statliga aktörer, exempelvis den ryska regeringen, den kinesiska regeringen och i mindre utsträckning den turkiska regeringen, har försökt öka sitt inflytande med hjälp av kulturella, utbildningsrelaterade (t.ex. genom bidrag och stipendier) och religiösa institut i många EU-medlemsstater, i en strategisk insats för att destabilisera europeisk demokrati och utöka kontrollen över Öst- och Centraleuropa. Den påstått svåra situationen för dess nationella minoritet har tidigare använts av Ryssland som en ursäkt för direkta ingripanden i tredjeländer.

    CB. Det finns bevis på rysk inblandning och informationsmanipulering på internet i många liberala demokratier världen runt, inbegripet men inte begränsat till folkomröstningen om brexit i Förenade kungariket och presidentvalen i Frankrike och USA, samt praktiskt stöd till extremistiska, populistiska, antieuropeiska partier och vissa andra partier och enskilda personer i hela Europa, inbegripet men inte begränsat till Frankrike, Tyskland, Italien och Österrike. Det behövs mer stöd för forskning och utbildning för att kunna förstå exakt vilken inverkan utländsk inblandning hade på specifika händelser, såsom brexit och valet av president Trump 2016.

    CC. Ryska statskontrollerade kanalerna Sputnik och RT som är baserade i väst, i kombination med västerländska medier och helt eller delvis rysk- och kinesiskägda juridiska och enskilda entiteter deltar aktivt i desinformationsverksamhet mot liberala demokratier. Ryssland använder sig av historisk revisionism, försöker skriva om historien om Sovjetunionens brott och främjar sovjetisk nostalgi bland den mottagliga befolkningen i Central- och Östeuropa. Det är svårt för nationella tv-bolag i Central- och Östeuropa att konkurrera med ryskspråkigt tv-innehåll som finansieras av den ryska regeringen. Det finns en risk för ett obalanserat samarbete mellan kinesiska och utländska medier, med beaktande av att kinesiska medier är det kinesiska kommunistpartiets röst i hemlandet och utomlands.

    CD. Mer än 500 Konfuciuscentrum har öppnats världen över, däribland cirka 200 i Europa, och Konfuciusinstitut och Konfuciusklassrum används av Kina som ett verktyg för inblandning i EU. Den akademiska friheten är allvarligt begränsad vid Konfuciusinstituten. Universitet och utbildningsprogram är föremål för omfattande utländsk finansiering, särskilt från Kina eller Qatar, såsom Fudanuniversitetets campus i Budapest.

    CE. EU saknar för närvarande den verktygslåda som krävs för att ta itu med värvning av samhällseliten och motverka inrättandet av kanaler för influering, även inom EU:s institutioner. Situationsmedvetandeförmågan och kontraspionageinstrumenten är fortfarande bristfälliga på EU-nivå, med stort beroende av nationella aktörers vilja att utbyta information.

    Avskräckande åtgärder, tillskrivning av ansvar och kollektiva motåtgärder, inbegripet sanktioner

    CF. EU och dess medlemsstater har för närvarande ingen specifik sanktionsordning när det gäller utländsk inblandning och desinformationskampanjer som iscensätts av utländska statliga aktörer, vilket innebär att dessa aktörer tryggt kan förutsätta att deras destabiliseringskampanjer mot EU inte kommer att få några konsekvenser.

    CG. Att säkerställa ett tydligt tillskrivande av desinformations- och propagandaattacker, inbegripet genom att offentligt namnge förövarna, deras sponsorer och de mål de strävar efter att uppnå samt att mäta effekterna av dessa attacker på målgruppen är de första stegen mot att effektivt försvara sig mot sådana åtgärder.

    CH. EU bör stärka sina avskräckande verktyg och verktyg för att tillskriva ansvar för sådana angrepp och kategorisering av deras karaktär i fråga om huruvida de strider mot internationell rätt eller ej, för att kunna inrätta effektiva sanktioner så att illasinnade utländska aktörer måste betala priset för sina beslut och ta konsekvenserna. Att rikta in sig på enskilda personer är kanske inte tillräckligt. Andra verktyg, såsom handelsåtgärder, skulle kunna användas för att skydda europeiska demokratiska processer mot statligt sponsrade hybridattacker. Avskräckande åtgärder måste tillämpas på ett öppet sätt med alla vederbörliga garantier. Hybridattacker kalibreras så att de avsiktligt faller under tröskelvärdet i artikel 42.7 i fördraget om Europeiska unionen och artikel 5 i Nordatlantiska fördraget.

    Globalt samarbete och multilateralism

    CI. Illasinnade åtgärder som iscensätts av utländska statliga och icke-statliga aktörer påverkar många demokratiska partnerländer världen över. Demokratiska allierade är beroende av sin förmåga att gå samman i att ge ett kollektivt svar.

    CJ. EU:s anslutningsländer på västra Balkan drabbas särskilt hårt av attacker i form av utländsk inblandning och desinformationskampanjer från Ryssland, Kina och Turkiet, såsom Rysslands inblandningskampanjer under ratificeringsprocessen för Prespa-avtalet i Nordmakedonien. Kina och Ryssland har ytterligare utnyttjat covid-19-pandemin på västra Balkan för att destabilisera dessa länder och misskreditera EU. Kandidatländer och potentiella kandidatländer förväntas ansluta sig till EU:s initiativ för att bekämpa utländsk inblandning.

    CK. Det saknas fortfarande en gemensam förståelse och gemensamma definitioner bland likasinnade partner och allierade när det gäller arten av hot det är fråga om. FN:s generalsekreterare efterlyser en global uppförandekod för att främja den offentliga informationens integritet. Konferensen om Europas framtid är en viktig plattform för diskussioner på området.

    CL. Det behövs ett globalt, multilateralt samarbete och stöd mellan likasinnade partner i hanteringen av utländsk illasinnad inblandning. Andra demokratier, såsom Australien eller Taiwan, har utvecklat avancerade färdigheter och strategier. Taiwan går i bräschen för kampen mot manipulation av information, främst från Kina. Det taiwanesiska systemets framgång bygger på samarbete mellan alla regeringsgrenar, men också med oberoende icke-statliga organisationer som är specialiserade på faktakontroll och mediekunskap och med sociala medieplattformar, såsom Facebook, samt på främjande av mediekompetens för alla generationer, avslöjande av desinformation och begränsning av spridningen av manipulativa meddelanden. Det särskilda utskottet INGE genomförde ett tre dagar långt officiellt uppdrag i Taiwan för att diskutera desinformation och utländsk inblandning i val.

    Behov av en samordnad EU-strategi mot utländsk inblandning

    1. Europaparlamentet är djupt oroat över att utländsk inblandning och försök till informationsmanipulering, som övervägande utförs av Ryssland och Kina och som riktar sig mot alla delar av Europeiska unionens och dess medlemsstaters demokratiska funktionssätt blir allt vanligare och tar sig alltmer raffinerade uttryck.

    2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå och medlagstiftarna och medlemsstaterna att stödja en koordinerad sektorsövergripande strategi i flera skikt, liksom tillräckliga ekonomiska resurser, i syfte att rusta EU och dess medlemsstater med lämpliga strategier för framsyn och motstånd och verktyg för avskräckning, så att de kan bemöta alla hybridhot och hybridattacker som iscensätts av främmande statliga och icke-statliga aktörer. Parlamentet anser att denna strategi bör bygga på

    a) gemensamma terminologier och definitioner, en enda metod, utvärderingar och efterhandsbedömningar av den lagstiftning som hittills antagits, ett gemensamt underrättelsesystem samt förståelse, övervakning, inbegripet tidiga varningar, och situationsmedvetenhet om de aktuella frågorna,

    b) konkreta strategier som möjliggör uppbyggnad av motståndskraft bland EU-medborgarna i linje med demokratiska värden, bland annat genom stöd till det civila samhället,

    c) lämplig störnings- och försvarskapacitet,

    d) diplomatiska och avskräckande åtgärder, inbegripet en verktygslåda på EU-nivå för att motverka utländsk inblandning och utländska påverkansoperationer, inbegripet hybridoperationer, genom lämpliga åtgärder, t.ex. tillskrivning av ansvar och namngivning av förövare, sanktioner och motåtgärder, och globala partnerskap för att utbyta praxis och främja internationella normer för ansvarsfullt statligt agerande.

    3. Europaparlamentet understryker att alla åtgärder för att förebygga, upptäcka, tillskriva ansvar för, motverka och utdöma straffpåföljder för utländsk inblandning måste utformas på ett sätt som respekterar och främjar grundläggande rättigheter, inbegripet EU-medborgarnas förmåga att kommunicera på ett säkert, anonymt och ocensurerat sätt, utan otillbörlig inblandning från eventuella utländska aktörer.

    4. Europaparlamentet anser att denna strategi bör baseras på en ansats som är riskbaserad och omfattar hela samhället och hela statsapparaten, och som särskilt omfattar följande områden:

    a) Uppbyggnad av motståndskraft inom EU genom situationsmedvetenhet, medie- och informationskompetens, mediepluralism, oberoende journalistik och utbildning.

    b) Utländsk inblandning med hjälp av onlineplattformar.

    c) Kritisk infrastruktur och strategiska sektorer.

    d) Utländsk inblandning under valprocesser.

    e) Förtäckt finansiering av politisk verksamhet från utländska aktörer och givare.

    f) Cybersäkerhet och motståndskraft mot cyberattacker.

    g) Skydd av EU:s medlemsstater, institutioner, byråer, delegationer och uppdrag.

    h) Inblandning genom globala aktörer via värvning av personer i samhällseliten, nationella diasporagrupper, universitet och kulturevenemang

    i) Avskräckande åtgärder, tillskrivning av ansvar och kollektiva motåtgärder, inbegripet sanktioner.

    j) Globalt samarbete och multilateralism.

    5. Europaparlamentet uppmanar i synnerhet EU och dess medlemsstater att öka de resurser och medel som tilldelas organ och organisationer i hela Europa och globalt – såsom tankesmedjor och faktagranskare – som har till uppgift att övervaka och öka medvetenheten om hur allvarliga olika hot är, däribland desinformation. Parlamentet framhåller EU:s avgörande roll i en bredare strategisk bemärkelse. Parlamentet begär en förstärkning av EU:s och dess medlemsstaters framsynskapacitet och driftskompatibilitet för att säkerställa en kraftfull beredskap att förutsäga, förebygga och mildra utländsk manipulation av information och inblandning, stärka skyddet av sina strategiska intressen och sin infrastruktur och delta i multilateralt samarbete och samordning för att nå en samsyn i frågan i relevanta internationella forum. Parlamentet uppmanar rådet (utrikes frågor) att regelbundet diskutera frågor om utländsk inblandning.

    6. Europaparlamentet är bekymrat över den överväldigande bristen på medvetenhet, inbegripet bland den breda allmänheten och bland statstjänstemän, om allvaret i de hot från utländska auktoritära regimer och andra illvilliga aktörer som för närvarande riktas mot alla nivåer och sektorer i det europeiska samhället och som syftar till att undergräva grundläggande rättigheter och de offentliga myndigheternas legitimitet, fördjupa politisk och social fragmentering och i vissa fall till och med orsaka livshotande skador hos EU-medborgare.

    7. Europaparlamentet är bekymrat över bristen på normer och på lämpliga och tillräckliga åtgärder för att tillskriva ansvar för och reagera på utländsk inblandning, vilket leder till en attraktiv kalkyl för illasinnade aktörer med låga kostnader, låga risker och hög avkastning, eftersom risken att de drabbas av vedergällning för sina handlingar för närvarande är mycket låga.

    8. Europaparlamentet uppmanar kraftfullt kommissionen att där så är relevant inkludera perspektivet utländsk informationsmanipulering och inblandning i den förhandsbedömning som utförs innan nya förslag läggs fram, i syfte att integrera motverkandet av utländsk inblandning och informationsmanipulation i EU:s beslutsfattande. Parlamentet föreslår att utrikestjänsten och kommissionen även utför regelbundna översyner av motståndskraften och bedömer hotens utveckling och deras inverkan på nuvarande lagstiftning och politik.

    9. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att analysera nyligen inrättade nationella institutioner, exempelvis Australiens nationella samordnare för motåtgärder mot utländsk inblandning, Finlands säkerhetskommitté, som bistår statsrådet och ministerierna, Sveriges myndighet för samhällsskydd och beredskap, nya myndighet för psykologiskt försvar och nationella kunskapscentrum om Kina, Frankrikes nya myndighet Viginum, Litauens nationella cybersäkerhetscentrum och Taiwans interinstitutionella arbetsgrupp för desinformationssamordning, för att se vilken bästa praxis som skulle kunna tillämpas på EU-nivå. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja utbyte av information och bästa praxis mellan medlemsstaterna i detta avseende. Parlamentet understryker vikten av proaktiva strategier och instrument, inbegripet strategisk kommunikation som en central verksamhet för att genomföra EU:s och medlemsstaternas politik genom ord och handling. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla lämplig datavetenskapsutbildning och att inrätta ett enda övervakningsorgan inom kommissionen för informationsmanipulation.

    10. Europaparlamentet oroas över de många luckorna och kryphålen i den nuvarande lagstiftning och politik på EU-nivå och nationell nivå som syftar till att upptäcka, förebygga och motverka utländsk inblandning.

    11. Europaparlamentet noterar att ett antal långsiktiga projekt och program med fokus på att motverka desinformation på teknisk, rättslig, psykologisk och informationsmässig nivå finansieras av EU. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma effekterna av dessa projekt och program och deras tillämplighet.

    12. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en kommissionsarbetsgrupp ledd av Věra Jourová, kommissionens vice ordförande med ansvar för värden och öppenhet, för att granska befintlig lagstiftning och politik för att identifiera luckor som skulle kunna utnyttjas av illasinnade aktörer, och uppmanar med kraft kommissionen att täppa till dessa luckor. Parlamentet betonar att denna struktur bör samarbeta med andra EU-institutioner och medlemsstater på nationell, regional och lokal nivå och underlätta utbyte av bästa praxis. Parlamentet uppmanar kommissionen och utrikestjänsten att överväga att inrätta ett oberoende och resursstarkt europeiskt centrum för hot mot inblandning och informationsintegritet, som bör identifiera, analysera och dokumentera manipulering av information och hot om inblandning gentemot EU som helhet, öka situationsmedvetenheten, utveckla ett specialiserat kunskapsnav genom att bli en plattform för samordning med det civila samhället, näringslivet, EU och nationella institutioner och öka allmänhetens medvetenhet, bland annat genom regelbundna rapporter om systemhot. Parlamentet betonar att inrättandet av ett nytt självständigt och resursstarkt europeiskt centrum för informationsintegritet och inblandningshot bör klargöra och förstärka rollen för utrikestjänstens avdelning StratCom och dess arbetsgrupper som det strategiska organet för EU:s diplomattjänst, och förebygga överlappning av verksamheter. Parlamentet betonar att mandatet för Europeiska utrikestjänstens avdelning StratCom bör fokusera på att strategiskt utveckla extern politik för att motverka befintliga och framväxande gemensamma hot samt öka samarbetet med internationella partner på detta område. Parlamentet påpekar att utrikestjänstens StratCom bör sträva efter detta i nära samarbete med det nya europeiska centrumet för informationsintegritet och inblandningshot och den nya kommissionsarbetsgruppen.

    13. Europaparlamentet uppmanar alla EU-institutioner och medlemsstaterna att stärka det civila samhället så att det kan spela en aktiv roll i kampen mot utländsk inblandning. Parlamentet uppmanar alla nivåer och sektorer i det europeiska samhället att inrätta system för att göra organisationer och medborgare mer motståndskraftiga mot utländsk inblandning, för att kunna upptäcka angrepp i tid och motverka angrepp så effektivt som möjligt, inbegripet genom utbildning och medvetenhetshöjande insatser, inom EU-ramen för grundläggande rättigheter och på ett transparent och demokratiskt sätt. Parlamentet pekar i detta sammanhang på den bästa praxis och samhällsomfattande strategi, som tillämpas av Taiwan. Parlamentet uppmanar beslutsfattare att förse det civila samhället med lämpliga verktyg och avsatta medel för att studera, avslöja och bekämpa utländsk inblandning.

    Uppbyggnad av motståndskraft i EU genom situationsmedvetenhet, mediekompetens och utbildning

    14. Europaparlamentet betonar att EU:s institutioner och medlemsstater behöver rejäla, kraftfulla och sammankopplade system för att upptäcka, analysera, spåra och kartlägga incidenter där utländska statliga och icke-statliga aktörer försöker blanda sig i demokratiska processer, i syfte att utveckla situationsmedvetenheten och en tydlig förståelse av den typ av beteende som EU och dess medlemsstater måste avskräcka från och hantera. Parlamentet efterlyser regelbunden sociologisk forskning och undersökningar för att övervaka motståndskraft och mediekompetens samt för att förstå allmänhetens stöd för och uppfattningar om de vanligaste desinformationsnarrativen.

    15. Europaparlamentet understryker att det är lika viktigt att insikterna från den här analysen inte stannar inom grupper av specialister på utländsk inblandning, utan i den mån det är möjligt öppet delas med den bredare allmänheten, särskilt med personer som utför känsliga uppgifter, så att alla är medvetna om hotmönstren och kan undvika riskerna.

    16. Europaparlamentet understryker att det är nödvändigt att utveckla en gemensam metod för att utveckla situationsmedvetenhet och tidig varnings- och hotbedömning, samla in bevis systematiskt och upptäcka manipulering av informationsmiljön, liksom att utveckla standarder för teknisk tillskrivning av ansvar, till exempel i fråga om innehållsautenticitet, för att säkerställa ett ändamålsenligt svar.

    17. Europaparlamentet betonar att EU, i samarbete med medlemsstaterna och genom att arbeta multilateralt i relevanta internationella forum, måste utveckla en begreppsmässig definition av de inblandningshot som EU står inför. Parlamentet understryker att denna definition måste avspegla den taktik och de tekniker, förfaranden och verktyg som används för att beskriva beteendemönstren hos de hotaktörer – stater och andra – som vi ser i dag. Parlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att involvera Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter för att säkerställa att det inte finns några diskriminerande eller orättvisa begrepp eller fördomar som ingår i någon begreppsmässig definition.

    18. Europaparlamentet understryker att offentlig diplomati och strategisk kommunikation är väsentliga delar av EU:s yttre förbindelser och skyddet av EU:s demokratiska värden. Parlamentet uppmanar EU:s institutioner att vidareutveckla och aktivt främja det viktiga arbete som utförs av Europeiska utrikestjänstens avdelning StratCom med dess arbetsgrupper, EU:s underrättelse- och lägescentral (EU Intcen) och dess gemensamma enhet för hybridhot, direktoratet för underrättelseverksamhet vid Europeiska unionens militära stab, systemet för snabbt informationsutbyte, det etablerade samarbetet på administrativ nivå mellan utrikestjänsten, kommissionen och parlamentet, det kommissionsledda nätverket mot desinformation, parlamentets administrativa arbetsgrupp mot desinformation och det pågående samarbetet med Nato, G7, det civila samhället och det privata näringslivet när det gäller samarbete om underrättelser, analyser, delning av bästa praxis och ökad medvetenhet om utländsk informationsmanipulering och inblandning. Parlamentet välkomnar revisionsrättens särskilda rapport nr 09/2021 Desinformation som påverkar EU: problemet tacklat men inte tyglat. Parlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten och kommissionen att offentliggöra en ingående tidsplan för genomförandet av Europeiska revisionsrättens rekommendationer.

    19. Europaparlamentet understryker behovet att verka för ett permanent övervakningsarbete och stärka detta i god tid före val, folkomröstningar eller andra viktiga politiska processer runt om i Europa.

    20. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utnyttja dessa resurser fullt ut genom att utbyta relevanta underrättelser med EU Intcen och öka sitt deltagande i systemet för snabbt informationsutbyte. Parlamentet anser att analys- och underrättelsesamarbetet inom EU och med Nato behöver stärkas ytterligare samtidigt som det görs mer transparent och demokratiskt ansvarigt, också genom att dela information med parlamentet.

    21. Europaparlamentet välkomnar kommissionsordförande von der Leyens idé att inrätta ett gemensamt centrum för situationsmedvetenhet för att förbättra den strategiska framsyntheten och EU:s öppna strategiska oberoende, men förväntar sig ytterligare klargörande av dess upplägg och uppdrag. Parlamentet understryker att ett sådant centrum skulle kräva aktivt samarbete med kommissionens avdelningar, utrikestjänsten, rådet, parlamentet och nationella myndigheter. Parlamentet upprepar dock vikten av att undvika dubbelarbete och överlappningar med befintliga EU-strukturer.

    22. Europaparlamentet påminner om behovet att förse utrikestjänsten med ett stärkt och väldefinierat mandat och de resurser som krävs för avdelningen för strategisk kommunikation, arbetsgrupper och informationsanalys för att övervaka och hantera informationsmanipulering och inblandning bortom de utländska källor som för närvarande omfattas av de tre arbetsgrupperna, samt eftersträva bredare geografisk täckning genom att tillämpa en riskbaserad strategi. Parlamentet uppmanar utrikestjänsten att snarast sätta in lämplig kapacitet för att ta itu med informationsmanipulering och inblandning som har sitt ursprung i Kina, i synnerhet genom att inrätta en särskild grupp för Fjärran Östern. Parlamentet betonar vidare behovet att avsevärt öka expertisen och språkkapaciteten när det gäller Kina och andra strategiskt viktiga regioner, inom utrikestjänsten, i medlemsstaterna och vid EU-institutionerna i allmänhet, samt att använda underrättelseinhämtning genom öppna källor, som för närvarande är en underutnyttjad metod.

    23. Europaparlamentet betonar vikten av brett distribuerade, konkurrenskraftiga pluralistiska medier, oberoende journalister, faktagranskare och forskare samt starka public service-medier för en livlig och fri demokratisk debatt. Parlamentet välkomnar initiativ för att föra samman, utbilda och på annat sätt stödja organisationer för oberoende journalister, faktagranskare och forskare runt om i Europa, särskilt i de mest riskutsatta regionerna, såsom det europeiska observatoriet för digitala medier och det europeiska initiativet för demokrati. Parlamentet beklagar djupt att det europeiska observatoriet för digitala medier inte omfattar de baltiska staterna. Parlamentet välkomnar även initiativ som syftar till att på områdena journalistik och faktagranskande inrätta tillförlitlighetsindikatorer som är lätta att känna igen, såsom de indikatorer som tagits fram av Reportrar utan gränser. Parlamentet uppmanar kommissionen att motverka monopolistiskt ägande av massmedier.

    24. Europaparlamentet lovordar den oumbärliga research och de många kreativa och framgångsrika initiativ för mediekompetens och digital kompetens samt ökad medvetenhet som genomförs av enskilda personer, skolor, universitet, medieorganisationer, offentliga institutioner och civilsamhällesorganisationer.

    25. Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att öronmärka offentliga EU-medel för oberoende faktagranskning, research, medier och journalistik av hög kvalitet och av undersökande karaktär samt icke-statliga organisationer som gör research i fråga om, och utreder, informationsmanipulering och inblandning, främjar mediekompetens, digital kompetens och informationskompetens och andra sätt att ge människor egna verktyg och undersöker hur man på ett meningsfullt sätt kan mäta genomslagskraften för utbildning i mediekompetens, digital kompetens och informationskompetens, medvetenhetsökande åtgärder, vederläggande insatser och strategisk kommunikation.

    26. Europaparlamentet efterlyser åtgärder för att bidra till professionella och pluralistiska medier, samtidigt som man garanterar att utgivarna får en skälig lön när deras innehåll används på internet. Parlamentet understryker att ett antal länder runt om i världen vidtar åtgärder för att se till att medierna har tillräckliga ekonomiska resurser. Parlamentet upprepar sin begäran om inrättande av en permanent EU-fond för nyhetsmedier och välkomnar i detta avseende initiativet NEWS, inbegripet de nya finansieringsmöjligheterna för mediesektorn och medie- och informationskompetens i programmet Kreativa Europa (2021–2027). Parlamentet noterar dock att finansieringsflöden kan skapa beroenden eller påverka mediernas oberoende. Parlamentet betonar i detta sammanhang vikten av transparens i mediefinansieringen. Parlamentet anser att offentliggörande av information om vem som äger, gör donationer till, kontrollerar eller tillhandahåller innehåll till mediekanalerna och betalar för journalistiskt innehåll behövs för att skydda mediepluralismen.

    27. Europaparlamentet understryker behovet att samla analyser, incidentrapporter och underrättelsebaserade offentliga hotbildsbedömningar i fråga om informationsmanipulering och inblandning och göra dessa tillgängliga för allmänheten. Parlamentet föreslår därför att det inrättas en EU-omfattande databas över incidenter med utländsk inblandning som rapporteras av EU:s och medlemsstaternas myndigheter. Parlamentet understryker att information om dessa incidenter, när så är lämpligt, skulle kunna delas med det civila samhällets organisationer och allmänheten på alla EU-språk.

    28. Europaparlamentet uppmanar samtliga medlemsstater att inkludera mediekompetens och digital kompetens samt utbildning om demokrati, grundläggande rättigheter, nutidshistoria, globala frågor, kritiskt tänkande och samhällsengagemang i sina läroplaner, från förskoleverksamhet till vuxenutbildning, inbegripet utbildning för lärare och forskare. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka stödet till utbildning och forskning, ur ett historiskt perspektiv, om hur utländsk inblandning och tidigare totalitarism har påverkat samhället i allmänhet och mer specifikt storskaliga demokratiska händelser.

    29. Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner och medlemsstater, på alla administrativa nivåer, att identifiera sektorer som riskerar att utsättas för försök till inblandning och att tillhandahålla regelbundna utbildningar och övningar för personal inom dessa sektorer i hur man upptäcker och förhindrar försök till inblandning, och understryker att sådana insatser skulle gynnas av att ett standardiserat format fastställs av EU. Parlamentet rekommenderar att heltäckande utbildningsmoduler också erbjuds alla offentliganställda tjänstemän. Parlamentet välkomnar i detta avseende den utbildning som parlamentets administration erbjuder ledamöter och personal, och rekommenderar att denna utbildning vidareutvecklas.

    30. Europaparlamentet understryker vikten av att öka medvetenheten om utländsk inblandning på alla nivåer i samhället och välkomnar de initiativ som tagits av utrikestjänsten, kommissionen och parlamentets administration, såsom utbildnings- och informationsevenemang för journalister, lärare, influerare, studerande, äldre och besökare, både offline och online, i Bryssel och runt om i medlemsstaterna, samt rekommenderar att de vidareutvecklas.

    31. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, EU-administrationen och civilsamhällesorganisationer att dela med sig av bästa praxis för utbildning i medie- och informationskompetens samt ökad medvetenhet, såsom krävs i direktivet om audiovisuella medietjänster[13]. Parlamentet uppmanar kommissionen att organisera dessa utbyten i samarbete med expertgruppen för mediekompetens. Parlamentet understryker att det reviderade direktivet måste genomföras snabbt och korrekt av medlemsstaterna.

    32. Europaparlamentet uppmanar med kraft EU:s institutioner att utarbeta en etisk kod för att vägleda offentliga myndigheter och politiska företrädare i användningen av plattformar och nätverk för sociala medier. Parlamentet anser att det är nödvändigt att uppmuntra till ansvarsfull användning av sådana plattformar och nätverk för att bekämpa manipulering och felaktig information i den offentliga sfären.

    33. Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att genomföra skräddarsydda program för ökad medvetenhet och medie- och informationskompetens, inbegripet för diasporagrupper och minoriteter, och uppmanar kommissionen att inrätta ett system för enkel delning av material på minoritetsspråk, i syfte att minska översättningskostnaderna och nå ut till så många människor som möjligt. Parlamentet uppmanar regioner och kommuner att inta en ledande roll, eftersom det är viktigt att nå ut till landsbygdsområden och olika demografiska grupper.

    34. Europaparlamentet understryker att en nödvändig åtgärd som svar på försök till utländsk inblandning är att försvara de huvudsakliga målgrupper som inblandningen är inriktad på. Parlamentet betonar behovet av riktade åtgärder, genom en harmoniserad rättslig ram på EU-nivå, mot spridning av desinformation och hatpropaganda i frågor som rör kön, hbtqi+-personer, minoriteter och flyktingar. Parlamentet uppmanar kommissionen att utveckla och genomföra strategier för att hindra finansiering av enskilda personer och grupper som aktivt sprider eller deltar i informationsmanipulering, ofta riktad mot ovannämnda grupper och områden, för att splittra samhället. Parlamentet efterlyser positiva kommunikationskampanjer om dessa frågor och understryker behovet av könsmedveten utbildning.

    35. Europaparlamentet erkänner att könsbaserade desinformationsangrepp och motsvarande kampanjer ofta används som en del av en bredare politisk strategi för att undergräva lika deltagande i de demokratiska processerna, särskilt för kvinnor och hbtqi+-personer. Parlamentet betonar att desinformation om hbtqi+-personer driver hat, både online och offline, och hotar liv. Parlamentet efterlyser forskning som inriktas på desinformation online och som bedrivs genom en intersektionell lins, samt tillsyn över de förändringar som plattformar gör som svar på könsbaserade desinformationskampanjer online. Parlamentet efterlyser ökad uppmärksamhet på könsbaserad desinformation genom skapande av system för tidig varning som gör det möjligt att anmäla och identifiera könsbaserade desinformationskampanjer.

    36. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en övergripande strategi för medie- och informationskompetens med särskild inriktning på att bekämpa informationsmanipulering.

    37. Europaparlamentet välkomnar inrättandet av expertgruppen för att ta itu med desinformation och främja digital kompetens genom utbildning, som bland annat kommer att fokusera på kritiskt tänkande, lärarutbildning, vederläggande insatser (inbegripet relevanta förberedelser), faktakontroll samt elevengagemang. Parlamentet uppmanar kommissionen att dela med sig av resultaten av denna expertgrupps arbete och att genomföra dess slutsatser.

    38. Europaparlamentet understryker vikten av strategisk kommunikation för att motverka de vanligaste narrativen mot demokratin. Parlamentet efterlyser en förbättring av EU:s strategiska kommunikation för att öka dess räckvidd både gentemot medborgarna och utomlands. Parlamentet betonar att alla demokratiska organisationer måste försvara demokratin, upprätthålla rättsstatsprincipen och ta ett gemensamt ansvar för att kommunicera med medborgarna på de språk och plattformar som dessa föredrar.

    39. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa effektiva offentliga kommunikationskampanjer i samband med covid-19-pandemin, för att sprida korrekt och aktuell information i syfte att motverka felaktig information, särskilt när det gäller vacciner.

    40. Europaparlamentet är djupt oroat över spridningen av utländsk statlig propaganda – med ursprung främst i Moskva, Peking och Ankara – som översätts till lokala språk, till exempel medieinnehåll som sponsras av RT, Sputnik, Anadolu, CCTV, Global Times, Xinhua, TRT World eller det kinesiska kommunistpartiet och förkläs till journalistik, samt distribueras genom tidningar. Parlamentet vidhåller att sådana kanaler inte kan betraktas som verkliga medier och därför inte bör åtnjuta de rättigheter och skydd som demokratiska medier åtnjuter. Parlamentet oroas på samma sätt över hur dessa narrativ har spritt sig till verkliga journalistiska produkter. Parlamentet understryker behovet att skapa medvetenhet om Rysslands och Kinas desinformationskampanjer – som syftar till att ifrågasätta demokratiska värden och splittra EU – eftersom de utgör den främsta desinformationskällan i Europa. Parlamentet uppmanar kommissionen att inleda en studie om miniminormer för medier som en grund för att eventuellt återkalla tillstånd vid överträdelser. Parlamentet uppmanar kommissionen att integrera resultaten av studien i kommande lagstiftning, till exempel i en eventuell rättsakt om mediefrihet. Parlamentet noterar att utländska aktörer som ägnar sig åt inblandning på oriktiga grunder kan framställa sig själva som journalister. Parlamentet anser att det i sådana fall bör vara möjligt att bestraffa personen respektive organisationen i fråga, till exempel genom uthängning av de berörda, svartlistning av dem för pressevenemang eller återkallande av medieackrediteringar.

    41. Europaparlamentet är djupt oroat över angrepp, trakasserier, våld och hot mot journalister, människorättsförsvarare och andra personer som avslöjar utländsk inblandning. Detta kan även undergräva deras oberoende. Parlamentet uppmanar kommissionen att skyndsamt lägga fram konkreta och ambitiösa förslag om säkerheten för alla dessa personer, inbegripet ett instrument mot rättsprocesser som en strategi mot engagemang från allmänheten (SLAPP) och ekonomiskt, rättsligt och diplomatiskt stöd, i enlighet med handlingsplanen för demokratin i Europa. Parlamentet välkomnar i detta avseende kommissionens rekommendation (EU) 2021/1534 av den 16 september 2021 om säkerställande av journalisters och andra mediearbetares skydd, säkerhet och egenmakt i Europeiska unionen[14]. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att effektivt skydda journalister och annan mediepersonal med lagstiftningsverktyg och andra verktyg.

    42. Europaparlamentet betonar vikten av att involvera lokala och regionala beslutsfattare med ansvar för strategiska beslut på de områden som omfattas av deras behörighet, såsom infrastruktur, cybersäkerhet, kultur och utbildning. Parlamentet understryker att lokala och regionala politiker och myndigheter ofta kan identifiera oroande utveckling i ett tidigt skede, och betonar att lokala kunskaper ofta behövs för att identifiera och genomföra adekvata motåtgärder.

    43. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inrätta kommunikationskanaler och plattformar där företag, icke-statliga organisationer och enskilda personer, även från diasporagrupper, kan rapportera om fall där de utsatts för informationsmanipulering eller inblandning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja dem som utsätts för angrepp och dem som har kännedom om sådana angrepp eller dem som utsätts för påtryckningar.

    Utländsk inblandning med hjälp av onlineplattformar

    44. Europaparlamentet välkomnar den föreslagna översynen av uppförandekoden om desinformation, förslaget till rättsakt om digitala tjänster och förslaget till rättsakt om digitala marknader samt andra åtgärder med koppling till handlingsplanen för demokratin i Europa som effektiva verktyg för att ta itu med utländsk inblandning. Parlamentet rekommenderar att man vid den slutliga behandlingen av dessa texter tar hänsyn till de aspekter som anges i återstoden av detta avsnitt.

    45. Europaparlamentet betonar att yttrandefriheten inte får misstolkas som frihet att ägna sig åt aktiviteter online som är olagliga offline, såsom trakasserier, hatpropaganda, rasdiskriminering, terrorism, våld, spionage och hot. Parlamentet understryker att plattformarna inte bara måste följa lagen i det land där de är verksamma, utan även måste leva upp till sina allmänna villkor, särskilt när det gäller skadligt innehåll online. Parlamentet uppmanar plattformarna att öka sina insatser för att förhindra att olagligt innehåll som är identiskt med innehåll som identifierats som olagligt och avlägsnats dyker upp igen.

    46. Europaparlamentet understryker framför allt vikten av att fortsatt studera den ökande förekomsten av desinformation och utländsk inblandning online, samt behovet av EU-omfattande lagstiftning för att på ett meningsfullt sätt säkerställa betydligt mer omfattande insyn, övervakning och ansvarsskyldighet när det gäller onlineplattformarnas verksamhet och tillgång till data för legitima åtkomstsökande, särskilt med avseende på algoritmer och onlinereklam. Parlamentet uppmanar sociala medieföretag att ha annonsbibliotek.

    47. Europaparlamentet efterlyser reglering och åtgärder för att ålägga plattformar, särskilt plattformar som medför en systemrisk för samhället, att dra sitt strå till stacken när det gäller att minska informationsmanipulering och inblandning, till exempel genom att använda märkningar som anger de verkliga upphovspersonerna bakom konton, begränsa räckvidden för konton som regelbundet används för att sprida desinformation eller som regelbundet bryter mot plattformens allmänna villkor, tillfälligt spärra och, vid behov, på grundval av entydig lagstiftning, radera icke-autentiska konton som används för samordnade inblandningskampanjer eller demonetarisera webbplatser som sprider desinformation, införa åtgärder som minskar den risk för inblandning som effekterna av respektive algoritmer, reklammodeller, rekommendationssystem och AI-teknik medför samt flagga innehåll som utgör desinformation i både inlägg och kommentarer. Parlamentet påminner om att dessa åtgärder måste genomföras på ett sätt som resulterar i transparens och möjligheter till ansvarsutkrävande.

    48. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fullt ut beakta Europarådets vägledning om bästa praxis för att uppnå effektiva rättsliga och förfarandemässiga ramar för själv- och samreglerande mekanismer för innehållsmoderering (Guidance note on best practices towards effective legal and procedural frameworks for self-regulatory and co-regulatory mechanisms of content moderation), som antogs i juni 2021.

    49. Europaparlamentet efterlyser ett fullständigt och ändamålsenligt genomförande av den allmänna dataskyddsförordningen[15], som begränsar den mängd uppgifter som plattformar får lagra om användare och den period under vilken dessa uppgifter får användas, särskilt för plattformar och applikationer som använder mycket privata och/eller känsliga uppgifter, exempelvis appar för meddelandehantering, hälsa, ekonomi och dejtning samt små diskussionsgrupper. Parlamentet uppmanar grindvaktsplattformar att avstå från att kombinera personuppgifter med personuppgifter från andra tjänster som erbjuds av grindvakten eller med personuppgifter från tredjepartstjänster, att göra det lika lätt att invända mot som att samtycka till lagring och delning av data och att göra det möjligt för användarna att välja om de vill bli föremål för annan individanpassad onlinereklam. Parlamentet välkomnar alla insatser för att förbjuda metoder för mikromålstyrning av politisk reklam, särskilt – men inte begränsat till – sådana metoder som bygger på känsliga personuppgifter, såsom etniskt ursprung, religiös övertygelse eller sexuell läggning, och uppmanar kommissionen att överväga att utvidga förbudet mot mikromålstyrning till sakfrågebaserad reklam.

    50. Europaparlamentet efterlyser bindande EU-regler som ålägger plattformar att samarbeta med de behöriga myndigheterna för att regelbundet testa sina system och identifiera, bedöma och begränsa risken för informationsmanipulering och inblandning samt de sårbarheter som användning av deras tjänster medför, inbegripet hur utformningen och hanteringen av deras tjänster bidrar till denna risk. Parlamentet efterlyser bindande EU-regler för att ålägga plattformar att införa system för övervakning av hur deras tjänster används, i form av exempelvis realtidsövervakning av de inlägg som är mest inne och populärast i en översikt land för land, i syfte att upptäcka informationsmanipulering och inblandning och flagga misstänkt inblandning till de ansvariga myndigheterna, och för att öka kostnaderna för aktörer som gör det möjligt att blunda för sådana handlingar som underlättas genom deras system.

    51. Europaparlamentet uppmanar onlineplattformar att avsätta tillräckliga resurser för att förhindra skadlig utländsk inblandning, och att säkerställa bättre arbetsvillkor, psykologisk vård och skälig ersättning för innehållsmoderatorer. Parlamentet uppmanar stora sociala medieplattformar att tillhandahålla detaljerade och landsspecifika rapporter om de resurser som avsatts för faktagranskning, forskning, innehållsmoderering, inbegripet mänsklig kapacitet och AI-kapacitet på enskilda språk, och samarbete med det lokala civilsamhället i respektive land. Parlamentet understryker vikten av att dessa plattformar ökar sina ansträngningar i syfte att ta itu med desinformation på mindre EU-marknader som också är kommersiellt mindre lönsamma.

    52. Europaparlamentet uppmanar sociala medieplattformar att fullt ut respektera alla EU-medborgares jämlikhet, oberoende av vilket språk de använder vid utformningen av sina tjänster, verktyg och övervakningsmekanismer, samt i åtgärder för ökad insyn och en säkrare onlinemiljö. Parlamentet betonar att detta inte bara avser alla officiella nationella och regionala språk, utan även de språk som används av betydande diasporagrupper inom EU. Parlamentet understryker att dessa tjänster bör vara tillgängliga även för personer med hörselnedsättning.

    53. Europaparlamentet efterlyser en tydlig och läsbar märkning av deepfake, både för plattformsanvändare och i innehållets metadata, för att förbättra dess spårbarhet för forskare och faktagranskare. Parlamentet välkomnar i detta avseende de initiativ som syftar till att öka innehållets autenticitet och spårbarhet, till exempel utvecklingen av vattenmärken och autenticitetsstandarder samt införandet av globala standarder.

    54. Europaparlamentet efterlyser reglering av tjänster som erbjuder verktyg och tjänster för manipulering av sociala medier, såsom metoder för att öka räckvidden för konton eller innehåll med hjälp av artificiell medverkan eller icke-autentiska profiler. Parlamentet understryker att sådan reglering måste bygga på en grundlig bedömning av nuvarande praxis och tillhörande risker och bör förhindra att dessa tjänster används av illvilliga aktörer för politisk inblandning.

    55. Europaparlamentet betonar behovet av transparens när det gäller de verkliga fysiska eller juridiska personerna bakom innehåll och konton online för dem som vill annonsera. Parlamentet uppmanar plattformarna att införa mekanismer för att upptäcka och tillfälligt spärra i synnerhet icke-autentiska konton som är kopplade till samordnade inblandningsoperationer. Parlamentet understryker att dessa metoder inte får inverka negativt på möjligheten att vara anonym online, vilken är ytterst viktig för att skydda journalister, aktivister, marginaliserade grupper och personer i utsatta positioner (till exempel visselblåsare eller oliktänkande och politiska motståndare till autokratiska regimer), och att metoderna bör lämna utrymme för satiriska och humoristiska konton.

    56. Europaparlamentet understryker att ett större ansvar för att avlägsna innehåll inte får leda till godtyckligt avlägsnande av lagligt innehåll. Parlamentet manar eftertryckligen till försiktighet när det gäller att slutgiltigt spärra konton för verkliga personer eller massanvändning av automatiska filter. Parlamentet noterar med oro plattformars godtyckliga beslut att spärra konton för folkvalda företrädare. Parlamentet betonar att dessa konton bör spärras endast på grundval av tydlig lagstiftning som bygger på demokratiska värden vilka omsätts i företagsstrategier och upprätthålls genom oberoende demokratisk tillsyn, och att det måste finnas en fullständigt transparent process för rätten att överklaga.

    57. Europaparlamentet efterlyser bindande regler som ålägger plattformar att skapa lättillgängliga och effektiva kommunikationskanaler för personer eller organisationer som vill anmäla olagligt innehåll, brott mot de allmänna villkoren, desinformation eller utländsk inblandning eller manipulering, när så är lämpligt för att anklagade personer ska kunna svara innan restriktiva åtgärder vidtas, samt införande av opartiska, transparenta, snabba och lättillgängliga hänskjutande- och överklagandeförfaranden för dem som drabbats av onlineinnehåll, dem som rapporterar innehåll och enskilda personer eller organisationer som påverkas av beslut att märka, begränsa synligheten för, oåtkomliggöra eller tillfälligt spärra konton eller begränsa tillgången till reklamintäkter. Parlamentet rekommenderar att sociala medieplattformar utser en särskild kontaktpunkt för varje medlemsstat samt bildar arbetsgrupper för varje viktigt val i samtliga medlemsstater.

    58. Europaparlamentet efterlyser lagstiftning för att säkerställa transparens gentemot användarna och allmänheten, till exempel genom att ålägga plattformar att inrätta offentliga och enkelt sökbara arkiv med onlineannonser, inbegripet uppgifter om vem de riktas till och vem som betalar för dem, liksom modererat och raderat innehåll, införa åtgärder för självreglering och ge omfattande och meningsfull åtkomst till information om utformningen, användningen och inverkan av algoritmer för nationella behöriga myndigheter, utvalda forskare som är knutna till akademiska institutioner, medier, civilsamhällesorganisationer och internationella organisationer som företräder allmänintresset. Parlamentet anser att de specifikationer som ligger till grund för dessa bibliotek bör harmoniseras för att möjliggöra analyser mellan plattformar och minska plattformarnas administrativa börda.

    59. Europaparlamentet efterlyser ett slut på affärsmodeller som bygger på att uppmuntra människor att stanna kvar längre på plattformarna genom att mata dem med innehåll som engagerar. Parlamentet uppmanar de lagstiftande beslutsfattarna och plattformarna att med hjälp av mänskliga moderatorer och en tredjepartsrevisor säkerställa att algoritmerna inte främjar olagligt, extremistiskt, diskriminerande eller radikaliserande innehåll, utan snarare erbjuder användarna en mångfald av perspektiv och prioriterar och främjar fakta och vetenskapligt baserat innehåll, särskilt när det gäller viktiga sociala frågor såsom folkhälsa och klimatförändringar. Parlamentet anser att engagemangsbaserade och beroendeframkallande rangordningsmodeller på systemnivå utgör ett hot mot vårt samhälle. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta itu med den aktuella frågan om prisincitament där starkt riktade annonser med polariserande innehåll ofta kostar mycket mindre för samma mängd visningar än mindre riktade annonser med socialt integrerande innehåll.

    60. Europaparlamentet begär att algoritmerna modifieras så att de inte längre främjar innehåll som härrör från icke-autentiska konton och kanaler som artificiellt driver på spridningen av skadlig utländsk informationsmanipulering. Algoritmerna bör modifieras så att de inte främjar polariserande innehåll som väcker ilska. Parlamentet betonar att EU måste vidta åtgärder för att rättsligt ålägga sociala medieföretag att i största möjliga utsträckning förhindra att desinformation förstärks när den väl upptäckts, och att det måste få konsekvenser för plattformarna om dessa inte uppfyller kravet att avlägsna desinformation.

    61. Europaparlamentet betonar att det behövs en bättre testfas och en systematisk granskning av algoritmernas konsekvenser, inbegripet av hur de formar den offentliga debatten och påverkar politiska resultat samt hur olika innehåll rangordnas. Parlamentet understryker att en sådan granskning också bör innebära en undersökning av plattformarnas förmåga att uppfylla de garantier som utlovas i deras respektive allmänna villkor och huruvida de har tillräckliga skyddsåtgärder för att förhindra att storskaligt, samordnat icke-autentiskt beteende manipulerar det innehåll som visas på deras plattformar.

    62. Europaparlamentet är bestört över de i genomsnitt 65 miljoner euro i reklamintäkter som varje år flödar till cirka 1 400 desinformationswebbplatser inriktade på EU-medborgarna[16]. Parlamentet understryker att onlinereklam, ibland till och med från offentliga institutioner, hamnar på, och därmed finansierar, illasinnade webbplatser som främjar hatpropaganda och desinformation, utan de berörda annonsörernas samtycke eller ens kännedom. Parlamentet noterar att fem företag, däribland Google Ads, betalar 97 procent av dessa reklamintäkter och är ansvariga för att välja ut utgivares webbplatser som finns förtecknade i deras register samt därmed har makten att avgöra vilket innehåll som monetariseras respektive inte monetariseras. Parlamentet anser att det är oacceptabelt att de algoritmer som ligger till grund för distributionen av reklammedlen är helt och hållet dolda för allmänheten. Parlamentet uppmanar kommissionen att använda verktygen i konkurrenspolitiken och antitrustlagstiftningen att säkerställa en välfungerande marknad och bryta detta monopol. Parlamentet uppmanar dessa aktörer att förhindra att desinformationswebbplatser finansieras genom deras reklamtjänster. Parlamentet lovordar organisationer som verkar för att öka medvetenheten om denna oroande fråga. Parlamentet understryker att annonsörer bör ha rätt att veta och bestämma var deras annonser ska placeras och vilken förmedlare som har behandlat deras uppgifter. Parlamentet anser att det bör införas en medlingsprocess som gör att annonsörer kan få återbetalningar när annonser placeras på webbplatser som främjar desinformation.

    63. Europaparlamentet understryker att den uppdaterade uppförandekoden om desinformation, rättsakten om digitala tjänster, rättsakten om digitala marknader och andra åtgärder med koppling till handlingsplanen för demokratin i Europa kommer att kräva en verkningsfull översyns-, bedömnings- och sanktionsmekanism efter att de antagits, i syfte att regelbundet utvärdera deras genomförande på nationell nivå och EU-nivå, utan dröjsmål identifiera och åtgärda kryphål och sanktionera felaktig tillämpning av åtagandena samt underlåtenhet att leva upp till dem. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang kraftfulla och resursstarka samordnare av digitala tjänster i varje medlemsstat, samt tillräckliga resurser för att göra det möjligt för kommissionens verkställande gren att utföra de uppgifter som den har tilldelats genom rättsakten om digitala tjänster. Parlamentet betonar vidare vikten av att säkerställa att onlineplattformar är föremål för oberoende revisioner certifierade av kommissionen. När det gäller att säkerställa revisorers oberoende konstaterar parlamentet att de inte kan finansieras av enskilda plattformar.

    64. Europaparlamentet anser i detta sammanhang att objektiva nyckelutförandeindikatorer måste definieras, genom gemensam reglering, för att se till att de åtgärder som vidtas av plattformarna kan kontrolleras och är effektiva. Parlamentet understryker att dessa nyckelutförandeindikatorer bör omfatta landsspecifika mått, såsom den målgrupp som desinformationen riktar sig till, engagemang (klickfrekvens osv.), finansiering av faktagranskning och forskning i landet samt förekomsten av förbindelser med det civila samhället i landet och närheten i dessa förbindelser.

    65. Europaparlamentet är djupt oroat över bristen på transparens i översynen av uppförandekoden om desinformation, eftersom diskussionen till stor del har inskränkt sig till den privata sektorn och kommissionen. Parlamentet beklagar att Europaparlamentet, i synnerhet det särskilda INGE-utskottet, och vissa andra viktiga berörda parter inte har hörts vederbörligen under utarbetandet av översynen av uppförandekoden.

    66. Europaparlamentet beklagar djupt uppförandekodens fortsatta självreglerande karaktär, eftersom självreglering är otillräcklig när det gäller att skydda allmänheten från försök till inblandning och manipulering. Parlamentet befarar att den uppdaterade uppförandekoden om desinformation kanske inte kan ge ett svar på de utmaningar som ligger framför oss. Parlamentet oroas över att vägledningen för att stärka uppförandekoden i så hög grad bygger på kommissionens förslag till rättsakt om digitala tjänster. Parlamentet efterlyser snabba åtgärder för att se till att uppförandekoden inbegriper bindande åtaganden för plattformarna i syfte att säkerställa att EU är redo före nästa lokala, regionala och nationella val samt EU-val.

    67. Europaparlamentet uppmanar EU att värna och uppmuntra en dialog bland dem som arbetar med teknik och utbyte av information om de sociala plattformarnas beteende och strategier. Parlamentet anser att endast en öppen teknikgemenskap kan stärka den allmänna opinionen mot angrepp, manipulering och inblandning. Parlamentet vill att man undersöker möjligheten att upprätta en offentlig-privat informations- och analyscentral avseende desinformation, där medlemmarna skulle spåra, märka och dela hotinformation i fråga om desinformationsinnehåll och aktörerna bakom i enlighet med en hotklassificering. Parlamentet anser att detta skulle kunna ligga till grund för EU:s system för snabbt informationsutbyte och G7-mekanismen och att det även skulle gynna mindre aktörer med mindre resurser. Parlamentet efterlyser även en standard för hela branschen om desinformation för annonstjänster och monetariseringstjänster online – för att demonetarisera skadligt innehåll – som även bör användas av betalningssystem online och e-handelsplattformar och bör revideras av en tredje part.

    68. Europaparlamentet betonar vikten av att koden kan fungera som ett effektivt verktyg till dess att rättsakten om digitala tjänster träder i kraft. Parlamentet anser att koden bör tidigarelägga en del av skyldigheterna i rättsakten om digitala tjänster och ålägga de undertecknande parterna att genomföra ett antal bestämmelser i rättsakten om digitala tjänster när det gäller tillgång till uppgifter för forskare och lagstiftare samt reklamtransparens, inklusive transparens med avseende på algoritm- och rekommendationssystem. Parlamentet uppmanar med kraft de undertecknande parterna att få sin efterlevnad av dessa skyldigheter reviderad med hjälp av en oberoende revisor och anser att dessa revisionsrapporter bör offentliggöras.

    69. Europaparlamentet beklagar djupt bristen på transparens i processen för att övervaka efterlevnaden av koden, samt tidpunkten för översynen av koden, som kommer att slutföras före det särskilda INGE-utskottets slutsatser. Parlamentet noterar att åtminstone föredragningslistor för sammanträden, slutsatser och närvarolistor bör göras tillgängliga för allmänheten. Parlamentet uppmanar med kraft de undertecknande parterna att vittna i Europaparlamentet om sina åtaganden när det gäller koden och hur de har genomfört och kommer att genomföra dessa åtaganden.

    70. Europaparlamentet anser att oberoende regleringsmyndigheter för medier, såsom den europeiska gruppen av regleringsmyndigheter för audiovisuella medietjänster, skulle kunna spela en avgörande roll när det gäller att övervaka och upprätthålla koden.

    71. Europaparlamentet välkomnar förslaget om att etablera en arbetsgrupp i enlighet med kommissionens vägledning för att stärka uppförandekoden. Parlamentet insisterar på att kommissionen bjuder in företrädare för Europaparlamentet, nationella regleringsmyndigheter och andra berörda parter, inbegripet det civila samhället och forskare, för att ingå i denna arbetsgrupp.

    Kritisk infrastruktur och strategiska sektorer

    72. Europaparlamentet anser att kritisk infrastruktur genom sin sammanlänkade och gränsöverskridande karaktär blir alltmer sårbar för inblandning utifrån, och anser att de nuvarande ramarna bör ses över. Parlamentet välkomnar därför kommissionens förslag till ett nytt direktiv för att stärka motståndskraften hos kritiska entiteter som tillhandahåller samhällsviktiga tjänster i Europeiska unionen.

    73. Europaparlamentet rekommenderar att medlemsstaterna behåller rätten att identifiera kritiska entiteter, men att samordning på EU-nivå är nödvändig för att

    a) stärka de anslutnings- och kommunikationskanaler som används av ett antal aktörer, bland annat för den övergripande säkerheten för EU:s uppdrag och insatser,

    b) stödja de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna genom gruppen för kritiska entiteters motståndskraft och säkerställa ett brett deltagande av berörda parter, särskilt ett effektivt deltagande av små och medelstora företag, det civila samhällets organisationer och fackföreningar,

    c) främja utbyte av bästa praxis inte bara mellan medlemsstaterna utan även på regional och lokal nivå, inbegripet med västra Balkan, och mellan ägare och operatörer av kritisk infrastruktur, bland annat genom kommunikation mellan organ, i syfte att identifiera utvecklingen i ett tidigt skede och ta fram lämpliga motåtgärder,

    d) genomföra en gemensam strategi för att hantera cyberattacker mot kritisk infrastruktur.

    74. Europaparlamentet anser att förteckningen över kritiska enheter skulle kunna utökas med digital valinfrastruktur och utbildningssystem, med tanke på deras avgörande betydelse för att garantera EU:s och dess medlemsstaters långsiktiga funktion och stabilitet, och att flexibilitet bör tillåtas vid beslut om att i förteckningen lägga till nya strategiska sektorer som ska skyddas.

    75. Europaparlamentet efterlyser en övergripande EU-strategi för att hantera problem med hybridhot mot valprocesser och förbättra samordningen och samarbetet mellan medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra en kritisk bedömning av beroendet av plattformar och datainfrastrukturen i samband med val. Parlamentet anser att det råder brist på demokratisk tillsyn över den privata sektorn. Parlamentet efterlyser mer demokratisk tillsyn över plattformar, inbegripet adekvat tillgång till data och algoritmer för behöriga myndigheter.

    76. Europaparlamentet rekommenderar att de skyldigheter som härrör från förslaget till direktiv, inbegripet EU-omfattande och landsspecifika hotbilds-, risk- och sårbarhetsbedömningar, bör avspegla den senaste utvecklingen och utföras av det gemensamma forskningscentrumet i samarbete med utrikestjänstens Intcen. Parlamentet understryker behovet av tillräckliga resurser för dessa institutioner så att de kan tillhandahålla det senaste slaget av avancerad analys, med stark demokratisk tillsyn, vilket inte bör hindra att Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter gör en förhandsutvärdering för att säkerställa respekten för de grundläggande rättigheterna.

    77. Europaparlamentet anser att EU och dess medlemsstater måste tillhandahålla finansieringsalternativ till EU:s kandidatländer på västra Balkan och andra potentiella kandidatländer, där utländska direktinvesteringar har använts som ett geopolitiskt verktyg av tredjeländer i syfte att öka dessa länders inflytande, för att förhindra att stora delar av EU:s och kandidatländernas kritiska infrastruktur hamnar i tredjeländers och deras företags besittning, som i fallet med hamnen i Pireus i Grekland och som just nu håller på att hända genom kinesiska investeringar i undervattenskablar i Östersjön, Medelhavet och Norra ishavet. Parlamentet välkomnar därför förordningen om granskning av utländska direktinvesteringar som ett viktigt verktyg för att samordna medlemsstaternas åtgärder avseende utländska investeringar, och efterlyser ett starkare regelverk, samt starkare genomförande av regelverket, för att se till att utländska direktinvesteringar som påverkar EU:s säkerhet negativt, enligt vad som anges i förordningen, blockeras och att fler befogenheter att granska utländska direktinvesteringar överförs till EU-institutionerna. Parlamentet vill att principen om lägsta budgivare ska avskaffas i statliga investeringsbeslut. Parlamentet uppmanar samtliga EU-medlemsstater utan mekanismer för granskning av investeringar att införa sådana åtgärder. Parlamentet anser att regelverket bör ha en bättre koppling till oberoende analyser genomförda av nationella institut och EU-institut eller andra relevanta berörda parter, däribland tankesmedjor, för att kartlägga och bedöma flöden av utländska direktinvesteringar. Parlamentet anser att det också kan vara lämpligt att inkludera andra strategiska sektorer i regelverket, såsom 5G och andra informations- och kommunikationstekniker (IKT), för att begränsa EU:s och medlemsstaternas beroende av högriskleverantörer. Parlamentet understryker att detta tillvägagångssätt bör gälla på samma sätt för kandidatländer och potentiella kandidatländer.

    78. Europaparlamentet anser att EU står inför fler utmaningar till följd av bristen på tidigare investeringar, vilket har bidragit till unionens beroende av utländska teknikleverantörer. Parlamentet rekommenderar att produktions- och leveranskedjorna för kritisk infrastruktur och kritiskt material inom EU säkras. Parlamentet anser att EU:s åtgärder för öppet strategiskt oberoende och digital suveränitet är mycket viktiga och rätt väg att gå. Parlamentet betonar att EU förväntas använda nya verktyg för att stärka sin geopolitiska ställning, inbegripet ett instrument mot tvång. Parlamentet anser att EU-rättsakten om datachip, som tillkännagetts av kommissionen, för att se till att de delar som är avgörande för framställningen av datachip tillverkas inom EU, är ett viktigt steg för att begränsa beroendet av tredjeländer som Kina och Förenta staterna. Parlamentet anser att investeringar i framställning av datachip måste ske på ett samordnat sätt i hela unionen och på grundval av en analys på efterfrågesidan, för att undvika en kapplöpning om nationella offentliga subventioner samt en fragmentering av den inre marknaden. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att inrätta en särskild europeisk halvledarfond som skulle kunna stödja skapandet av den kvalificerade arbetskraft som i högsta grad behövs och ersätta de högre etableringskostnaderna för tillverknings- och designinrättningar i EU. Parlamentet anser att Taiwan är en viktig partner för att främja produktionen av halvledare inom EU.

    79. Europaparlamentet efterlyser vidareutveckling av europeiska nätverk av leverantörer av datainfrastruktur och datatjänster med europeiska säkerhetsstandarder, däribland Gaia-X, som utgör ett viktigt steg när det gäller att skapa konkurrenskraftiga alternativ till befintliga tjänsteleverantörer samt i riktning mot en öppen, transparent och säker digital ekonomi. Parlamentet understryker behovet att stärka de små och medelstora företagen och förhindra att kartellbildning uppstår på marknaden för molntjänster. Parlamentet påminner om att datacentraler utgör kritisk infrastruktur. Parlamentet är bekymrat över tredjeländers och deras företags inflytande över utvecklingen av Gaia-X.

    80. Europaparlamentet understryker att integriteten, tillgängligheten och konfidentialiteten hos offentliga elektroniska kommunikationsnät, exempelvis stamnät för internet och sjökablar för telekommunikation, är av avgörande betydelse ur ett säkerhetsperspektiv. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förhindra sabotage och spionage i dessa kommunikationsnät och att främja användningen av interoperabla, säkra dirigeringsstandarder för att säkerställa integritet och stabilitet hos elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster, även via den nyligen antagna strategin Global Gateway.

    81. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå åtgärder för att bygga upp en säker, hållbar och rättvis försörjning med avseende på de råvaror som används för att producera kritiska komponenter och tekniker, inbegripet batterier och utrustning, 5G-teknik och efterföljande teknik samt kemiska och farmaceutiska produkter, samtidigt som man betonar vikten av global handel, internationellt samarbete med full respekt för arbetstagarnas rättigheter och den naturliga miljön, och med samtidigt upprätthållande av internationella sociala normer och hållbarhetsstandarder när det gäller resursanvändning. Parlamentet påminner om behovet att bevilja forskning och utveckling den finansiering som krävs för att finna lämpliga alternativ vid störningar av leveranskedjan.

    Utländsk inblandning under valprocesser

    82. Europaparlamentet anser att åtgärder för att skydda valprocesserna i deras helhet bör uppgraderas till att utgöra en av de allra viktigaste säkerhetsfrågorna på EU-nivå och nationell nivå, eftersom fria och rättvisa val utgör den demokratiska processens verkliga kärna. Parlamentet uppmanar kommissionen att utveckla en bättre ram för motåtgärder som svar på utländsk inblandning i valprocesser. Denna ram bör bland annat bestå av kanaler för direkt kommunikation med medborgarna.

    83. Europaparlamentet framhåller behovet av att främja samhällets motståndskraft mot desinformation under valprocesser, även inom den privata sektorn och universitetsvärlden, och av att anta en helhetssyn för att hantera sådan inblandning fortlöpande, från utbildningsprogram i skolan till frågor om teknisk integritet och tillförlitlighet i samband med själva röstandet, och genom strukturella åtgärder för att ta itu med dess hybridkaraktär. Parlamentet efterlyser en förberedande plan inför valet till Europaparlamentet 2024, inbegripet en strategi och utbildning och informationskampanjer för europeiska politiska partier och deras personal, samt förbättrade säkerhetsåtgärder för att förhindra utländsk inblandning.

    84. Europaparlamentet anser att felaktig information och desinformation via sociala medier har blivit ett allt större problem för valintegriteten. Parlamentet anser att sociala medieplattformar bör säkerställa genomförande av välfungerande strategier för att skydda valintegriteten. Parlamentet är bestört över den senaste tidens rapporter om privata företag som anlitas av illasinnade aktörer för att blanda sig i val, plantera falska narrativ och föra fram virala konspirationsteorier, framför allt på sociala medier. Parlamentet efterlyser en djupgående utredning av hur företeelsen med ”uthyrning av desinformation” kan motverkas, eftersom den har kommit att bli allt mer sofistikerad och nått allt större spridning runt om i världen.

    85. Europaparlamentet betonar att valobservatörsuppdrag är av yttersta vikt för att tillhandahålla relevant information och utfärda specifika rekommendationer för att göra valsystemet mer motståndskraftigt och bidra till att motverka utländsk inblandning i valprocesser. Parlamentet anser att valprocesserna bör förbättras och stärkas och att valobservationsuppdragen är ett nyckelinstrument i kampen mot orättvisa och riggade valprocesser, som icke-liberala regimer i allt större utsträckning använder sig av samtidigt som de vill ge intryck av att vara demokratiska. Parlamentet betonar i detta sammanhang behovet att på nytt bedöma och uppdatera verktygen och metoderna för internationell valobservation i syfte att hantera nya trender och hot, inbegripet bekämpning av falska valobservatörer, utbyte av bästa praxis med likasinnade partner och ett närmare samarbete med relevanta internationella organisationer såsom Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) och Europarådet, samt alla relevanta aktörer inom ramen för förklaringen om principer för internationell valobservation och uppförandekoden för internationella valobservatörer. Parlamentet betonar att deltagande av Europaparlamentets ledamöter i obehöriga valobservatörsuppdrag undergräver Europaparlamentets trovärdighet och anseende. Parlamentet välkomnar och rekommenderar ett fullständigt genomförande av det förfarande som den 13 december 2018 antogs av gruppen för demokratistöd och valsamordning när det gäller enskilda fall av individuell inofficiell valobservation som ledamöter av Europaparlamentet gjort sig skyldiga till. Förfarandet gör det möjligt att utesluta ledamöter av Europaparlamentet från parlamentets officiella valövervakningsdelegationer under hela mandatperioden.

    Förtäckt finansiering av politisk verksamhet från utländska givare

    86. Även om det fortfarande finns ett behov av en bättre förståelse av effekterna av förtäckt finansiering av politisk verksamhet på exempelvis antidemokratiska trender i Europa, understryker Europaparlamentet att utländsk finansiering av politisk verksamhet genom förtäckta operationer icke desto mindre utgör ett allvarligt brott mot integriteteten i EU:s och dess medlemsstaters demokratiska funktionssätt, särskilt under valperioder, och därför strider mot principen om fria och rättvisa val. Parlamentet betonar att det därför bör vara förbjudet i samtliga medlemsstater att ägna sig åt förtäckt verksamhet som finansieras av främmande aktörer i syfte att påverka den europeiska eller nationella politiska processen. Parlamentet noterar i detta avseende att länder som Australien har genomfört lagar med förbud mot utländsk inblandning i politiken.

    87. Europaparlamentet fördömer att extremistiska, populistiska och antieuropeiska partier och vissa andra partier och enskilda individer har kopplingar till, och är uttryckligen delaktiga i, försök att blanda sig i unionens demokratiska processer, och är bestört över att dessa partier används för att göra utländska inblandningsaktörers röster hörda i syfte att legitimera deras respektive auktoritära regeringar. Parlamentet efterlyser ett fullständigt klargörande av de politiska och ekonomiska förbindelserna mellan å ena sidan dessa partier och enskilda individer och å andra sidan Ryssland. Parlamentet anser att dessa förbindelser är i allra högsta grad otillbörliga och fördömer denna delaktighet, som – i strävan mot politiska mål – kan exponera EU och dess medlemsstater för angrepp utförda av främmande makt.

    88. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stänga i synnerhet följande kryphål när man arbetar vidare med harmoniseringen av nationella bestämmelser, och att införa ett förbud mot utländska donationer:

    a) Naturabidrag från utländska aktörer till politiska partier, stiftelser, personer som innehar offentliga ämbeten eller förtroendevalda, inbegripet finansiella lån från juridiska eller fysiska personer som är baserade utanför EU och Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) (med undantag för europeiska väljare), anonyma donationer över ett visst tröskelvärde och avsaknad av utgiftstak för politiska kampanjer som möjliggör inflytande genom stora donationer. Politiskt verksamma personer, aktörer eller partier som har erbjudits och/eller godtagit ekonomiska bidrag eller naturabidrag från en utländsk aktör måste åläggas att rapportera detta till de behöriga myndigheterna, och denna information bör i sin tur rapporteras på EU-nivå, så att EU-omfattande övervakning möjliggörs.

    b) Bulvaner med medborgarskap i landet[17]: Transparens kring fysiska och juridiska givare måste upprätthållas genom förklaringar om överensstämmelse som intygar givarens status, och större verkställighetsbefogenheter måste ges till valkommissioner. Donationer från EU som överskrider ett visst lägsta tröskelvärde bör registreras i ett officiellt och offentligt register och kopplas till en fysisk person, och ett tak bör fastställas för donationer från privatpersoner och juridiska personer (och subventioner) till politiska partier.

    c) Skalbolag och inhemska dotterbolag till utländska moderbolag[18]: Skalbolag bör förbjudas och mer robusta krav införas för att avslöja ursprunget till finansiering genom moderbolag. Finansiering och donationer till politiska partier över ett visst tröskelvärde måste registreras i ett offentligt centralt register med angivande av officiellt namn och officiell adress som kan kopplas till en verklig person, och medlemsstaterna bör samla in denna information. Kommissionen uppmanas att se till att medlemsstaternas myndigheter har rätt att undersöka finansieringens ursprung för att kontrollera informationen från inhemska dotterbolag och åtgärda bristen på tillräckliga uppgifter i de nationella registren, särskilt i situationer där ett nätverk av skalbolag används.

    d) Ideella organisationer och tredje parter[19] som samordnas av utländska aktörer och skapats i syfte att påverka valprocesser: Mer enhetliga regler och transparens bör övervägas i hela EU för organisationer som har som mål att finansiera politisk verksamhet när de direkt försöker påverka valprocesser som val- och folkomröstningskampanjer. Sådana regler bör inte förhindra att ideella organisationer och tredje parter tar emot finansiering för kampanjer om enskilda sakfrågor. Regler som säkerställer insyn i finansiering eller donationer måste också gälla för politiska stiftelser.

    e) Politisk onlinereklam omfattas inte av reglerna för reklam i tv, radio och tryckta medier och är vanligtvis inte reglerad på EU-nivå: Det finns därför ett behov att förbjuda reklam som köps av aktörer från områden utanför EU och EES samt garantera fullständig transparens när det gäller de köp av politisk onlinereklam som aktörer inom EU gör. Parlamentet understryker behovet att säkerställa betydligt större transparens och demokratisk ansvarsskyldighet när det gäller användningen av algoritmer. Parlamentet välkomnar kommissionens tillkännagivande av ett nytt lagstiftningsförslag om transparens kring sponsrat politiskt innehåll, såsom föreslås i handlingsplanen för demokratin i Europa, vilket bör syfta till att förhindra ett lapptäcke av 27 olika nationella lagstiftningar om politisk onlinereklam och kommer att garantera att partier i EU har rätt att genomföra kampanjer online inför valet till Europaparlamentet, samtidigt som man begränsar risken för utländsk inblandning och utforskar vilka av de regler som politiska partier inom enskilda medlemsstater och större sociala medieplattformar har antagit frivilligt som kan göras till regler för alla i EU. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppdatera sina nationella regler för politisk reklam, eftersom dessa inte har hållit jämna steg med den fortlöpande utvecklingen mot digitala medier som det primära medlet för politisk kommunikation. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå hur sakfrågebaserad politisk reklam ska definieras demokratiskt för att få ett slut på denna situation, där privata vinstdrivande plattformar bestämmer vad som är sakfrågebaserat och vad som inte är det.

    f) Övervakning av valkampanjkostnader genom oberoende revisorer bör genomföras, och information om utgifter och donationer bör göras tillgänglig för oberoende revisorer i god tid, för att minska risker såsom intressekonflikter och lobbyverksamhet i samband med politisk finansiering. I samband med att proaktiva offentliggöranden av information införs bör de institutioner som ansvarar för finansiella bestämmelser ha ett tydligt mandat och förmågan, resurserna och de rättsliga befogenheterna att genomföra utredningar och hänskjuta ärenden för lagföring.

    89. Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att göra en analys av förtäckt finansiering i EU och lägga fram konkreta förslag som syftar till att täppa till alla kryphål som möjliggör oklar finansiering av politiska partier och stiftelser eller av förtroendevalda från källor i tredjeländer, samt att föreslå gemensamma EU-standarder som skulle tillämpas på nationella vallagar i samtliga medlemsstater. Parlamentet anser att medlemsstaterna bör sikta på att införa tydliga transparenskrav i fråga om finansiering av politiska partier samt ett förbud mot donationer till politiska partier från områden utanför EU och EES, med undantag för europeiska väljare bosatta utanför EU och EES, och att utarbeta en tydlig strategi för sanktionssystemet. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att inrätta en EU-myndighet för finansiella kontroller i syfte att bekämpa olagliga finansiella metoder och inblandning från Ryssland och andra auktoritära regimer. Parlamentet understryker behovet att förbjuda donationer eller finansiering genom ny teknik som är mycket svår att spåra. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att avsätta mer resurser och fastställa starkare mandat för tillsynsmyndigheter i syfte att uppnå bättre datakvalitet.

    90. Europaparlamentet förbinder sig att se till att alla ideella organisationer, tankesmedjor, institut och icke-statliga organisationer som ges indata inom ramen för parlamentariskt arbete i utvecklingen av EU-politik eller en rådgivande roll i lagstiftningsprocessen är fullt transparenta, oberoende och fria från intressekonflikter när det gäller deras finansiering och ägande.

    91. Europaparlamentet välkomnar den pågående översynen av förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014 om stadgar för och finansiering av europeiska politiska partier och europeiska politiska stiftelser. Parlamentet stöder alla ansträngningar för att uppnå större transparens i finansieringen av europeiska politiska partiers och stiftelsers verksamhet, särskilt inför valet till Europaparlamentet 2024, inbegripet ett förbud mot alla donationer från källor utanför EU och anonyma källor – med undantag för diasporagrupper från EU-medlemsstaterna – och mot donationer från källor utanför EU som inte kan dokumenteras genom antingen kontrakt, serviceavtal eller avgifter som hör samman med anslutning till ett europeiskt politiskt parti, samtidigt som medlemsavgifter från nationella medlemspartier utanför EU och EES till europeiska politiska partier tillåts. Parlamentet uppmanar med kraft europeiska och nationella politiska partier att förbinda sig att bekämpa utländsk inblandning och spridningen av desinformation genom att underteckna en stadga som innehåller specifika åtaganden i detta avseende.

    92. Europaparlamentet betonar att genomförandet av många av Europarådets rekommendationer från Greco och Venedigkommissionen skulle stärka immuniteten för medlemsstaternas och unionens politiska system mot utländskt finansiellt inflytande.

    Cybersäkerhet och motståndskraft mot cyberattacker

    93. Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen EU-institutionerna och medlemsstaterna att snabbt öka investeringarna i EU:s strategiska cyberkapacitet och förmåga att upptäcka, avslöja och hantera utländsk inblandning, såsom AI, säkra kommunikationer och data- och molninfrastruktur, för att förbättra EU:s cybersäkerhet, samtidigt som man säkerställer respekten för grundläggande rättigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att också investera mer i att öka EU:s digitala kompetens och tekniska expertis för att uppnå en bättre förståelse av de digitala system som används runt om i EU. Parlamentet uppmanar kommissionen att anslå ytterligare resurser – mänskliga, materiella och finansiella – till kapacitet för analys av cyberhot, dvs. utrikestjänstens Intcen, och cybersäkerheten vid EU:s institutioner, organ och byråer, närmare bestämt Enisa och incidenthanteringsorganisationen för EU:s institutioner, organ och byråer (CERT-EU), och i medlemsstaterna. Parlamentet beklagar bristen på samarbete och harmonisering mellan medlemsstaterna i cybersäkerhetsfrågor.

    94. Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag till en ny strategi för cybersäkerhet och ett nytt direktiv om åtgärder för en hög gemensam cybersäkerhetsnivå i hela Europeiska unionen, och om upphävande av direktiv (EU) 2016/1148[20] (NIS2). Parlamentet rekommenderar att det slutliga resultatet av det pågående arbetet med förslaget leder till att bristerna i 2016 års NIS-direktiv åtgärdas, särskilt genom skärpta säkerhetskrav, utvidgning av tillämpningsområdet, skapande av en ram för europeiskt samarbete och informationsdelning, stärkande av medlemsstaternas cybersäkerhetskapacitet, utveckling av offentlig-privat samarbete och införande av strängare tillsynskrav, samt genom att göra cybersäkerhet till ett ansvar för högsta ledningsnivån för europeiska samhällsviktiga entiteter. Parlamentet betonar vikten av att nå en hög gemensam cybersäkerhetsnivå i samtliga medlemsstater för att begränsa de svaga punkterna i EU:s gemensamma cybersäkerhet. Parlamentet understryker det avgörande behovet att säkerställa informationssystemens motståndskraft och välkomnar i detta avseende Europeiska kontaktnätverket för cyberkriser (EU-CyCLONe). Parlamentet uppmuntrar till ytterligare främjande av OSSE:s förtroendeskapande åtgärder för cyberrymden.

    95. Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag i NIS2 att utföra samordnade säkerhetsriskbedömningar av kritiska leveranskedjor, i samma anda som dess verktygslåda för 5G, för att bättre beakta risker i samband med exempelvis användning av programvara och maskinvara framställd av företag under utländska staters kontroll. Parlamentet uppmanar kommissionen att delta aktivt i utvecklingen av globala 6G-standarder och konkurrensregler, i enlighet med europeiska demokratiska värden. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja utbyten mellan EU-institutioner och nationella myndigheter om utmaningarna, bästa praxis och lösningar i samband med åtgärderna i verktygslådan. Parlamentet anser att EU bör investera mer i sin kapacitet på området 5G- och post-5G-teknik för att minska beroendet av utländska leverantörer.

    96. Europaparlamentet betonar att cyberbrottsligheten inte har några gränser, och uppmanar med kraft EU att utöka sitt internationella arbete för att ta itu med den på ett effektivt sätt. Parlamentet påpekar att EU bör gå i spetsen för utvecklingen av ett internationellt fördrag om cybersäkerhet som föreskriver internationella normer om cybersäkerhet för att bekämpa cyberbrottslighet.

    97. Europaparlamentet välkomnar tillkännagivandet av avsikten att utarbeta en cyberresiliensrättsakt som ett komplement till en europeisk politik för cyberförsvar, eftersom cyberteknik och försvar är nära kopplade till varandra. Parlamentet efterlyser mer investeringar i kapacitet för och samordning av cyberförsvar i Europa. Parlamentet rekommenderar att uppbyggnaden av cyberkapacitet hos våra partner främjas genom EU:s utbildningsuppdrag eller civila cyberuppdrag. Parlamentet understryker behovet att harmonisera och standardisera cyberrelaterad utbildning och efterlyser strukturell EU-finansiering på detta område.

    98. Europaparlamentet fördömer den massiva, olagliga användning av företaget NSO Groups övervakningsprogramvara Pegasus som stater – däribland Marocko, Saudiarabien, Ungern, Polen, Bahrain, Förenade Arabemiraten och Azerbajdzjan – gjort sig skyldiga till mot journalister, människorättsförsvarare och politiker. Parlamentet påminner om att Pegasus bara är ett av många exempel på program som missbrukas av stater för olaglig massövervakning av oskyldiga medborgare. Parlamentet fördömer också annan statlig spionverksamhet riktad mot europeiska politiker. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att upprätta en förteckning över olaglig övervakningsprogramvara och att fortlöpande uppdatera denna förteckning. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att använda denna förteckning för att säkerställa fullständig tillbörlig aktsamhet i fråga om mänskliga rättigheter och vederbörlig kontroll av export av europeisk övervakningsteknik och tekniskt bistånd samt import till medlemsstaterna som utgör en uppenbar risk för rättsstatsprincipen. Parlamentet efterlyser dessutom ett medborgarlaboratorium för EU-medborgare, likt det som inrättats i Kanada, med journalister, människorättsexperter och ingenjörer som är experter på dekompilering av sabotageprogram, med uppdraget att upptäcka och avslöja olaglig användning av programvara för olagliga övervakningsändamål.

    99. Europaparlamentet uppmanar EU att anta ett robust regelverk på detta område, både inom EU och på internationell nivå. Parlamentet välkomnar i detta avseende beslutet av det amerikanska handelsdepartementets myndighet för industri och säkerhet att svartlista företaget NSO Group Technologies och göra det förbjudet för det att ta emot amerikansk teknik.

    100.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över att EU samarbetar i rättsliga frågor och brottsbekämpningsfrågor med tredjeländer som samarbetat med NSO Group och använt spionprogrammet Pegasus för att spionera på EU-medborgare. Parlamentet efterlyser ytterligare skyddsåtgärder och en förbättrad demokratisk tillsyn över sådant samarbete.

    101. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att granska EU-investeringar i NSO Group Technologies och anta riktade åtgärder mot utländska stater som använder programvara för att spionera på EU-medborgare eller personer som åtnjuter flyktingstatus i EU-länder.

    102. Europaparlamentet är oroat över att journalister och demokratiaktivister på olagliga grunder kan övervakas och trakasseras av de auktoritära regimer som de försökt fly från, även på EU:s territorium, och anser att detta utgör en allvarlig kränkning av unionens grundläggande värden och enskilda personers grundläggande rättigheter enligt Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter. Parlamentet beklagar bristen på rättsligt stöd till offren för sådan spionprogramvara.

    103. Europaparlamentet framhåller det akuta behovet att stärka de rättsliga ramarna för att ställa dem som distribuerar, använder och missbrukar sådan programvara för olagliga och otillåtna ändamål till svars. Parlamentet hänvisar särskilt till de sanktioner som infördes den 21 juni 2021 mot Alexander Shatrov, verkställande direktör för ett belarusiskt företag som utvecklar programvara för ansiktsigenkänning som används av en auktoritär regim exempelvis för att identifiera politiska oppositionsdemonstranter. Parlamentet uppmanar kommissionen att förhindra all användning eller finansiering i EU av olaglig övervakningsteknik. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att samarbeta med regeringar i tredjeländer för att få ett slut på repressiva metoder och lagar på områdena cybersäkerhet och terrorismbekämpning, inom ramen för stärkt demokratisk tillsyn. Parlamentet vill att de behöriga EU-myndigheterna ska utreda den olagliga användningen av spionprogramvara i EU och exporten av sådan programvara från EU, och efterlyser återverkningar för medlemsstater och associerade länder, även deltagarländer i EU-program, som har köpt och använt sådan spionprogramvara och från vilka den har exporteras för att olagligt riktas mot journalister, människorättsförsvarare, advokater och politiker.

    104. Europaparlamentet efterlyser en ambitiös översyn av direktivet om integritet och elektronisk kommunikation[21] i syfte att stärka konfidentialiteten för kommunikation och personuppgifter vid användning av elektronisk utrustning, utan att sänka den skyddsnivå som tillhandahålls genom direktivet, och utan att det påverkar medlemsstaternas ansvar att värna den nationella säkerheten. Parlamentet understryker att offentliga myndigheter bör vara skyldiga att avslöja sårbarheter som de hittar i it-utrustning. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att ytterligare samordna sina åtgärder baserat på direktivet om angrepp mot informationssystem[22] för att säkerställa att olagligt intrång i informationssystem och olaglig avlyssning definieras som brott och bemöts med lämpliga sanktioner. Parlamentet påminner om att varje avsteg från konfidentialiteten av skäl som rör nationell säkerhet måste ske på lagligt sätt och för uttryckliga och legitima ändamål i ett demokratiskt samhälle, på grundval av strikt nödvändighet och proportionalitet, såsom krävs av Europadomstolen och Europeiska unionens domstol.

    Skydd av EU:s medlemsstater, institutioner, byråer, delegationer och uppdrag

    105. Europaparlamentet understryker att EU:s institutioner, organ, byråer, delegationer, uppdrag och operativa nätverk, byggnader och personal utgör ett mål för alla typer av hybridhot och hybridangrepp från utländska statliga aktörer och därför bör skyddas vederbörligen, med särskilt fokus på utrikestjänstens tillgångar, lokaler och verksamhet utomlands och säkerheten för EU-personal som delegeras till icke-demokratiska länder med repressiva regimer. Parlamentet efterlyser ett strukturerat svar på dessa hot genom GSFP-uppdrag samt mer konkret stöd till dessa uppdrag genom strategisk kommunikation. Parlamentet bekräftar att de statligt sponsrade angreppen mot EU:s institutioner, organ och byråer, däribland EMA, och medlemsstaternas institutioner och offentliga myndigheter hela tiden ökar.

    106. Europaparlamentet efterlyser en grundlig och regelbunden översyn av alla tjänster och nätverk och all utrustning och hårdvara inom EU:s institutioner, organ, byråer, delegationer, uppdrag och insatser för att stärka deras motståndskraft mot cybersäkerhetshot och utesluta potentiellt farliga program och enheter, såsom de som utvecklats av Kaspersky Lab. Parlamentet uppmanar med kraft EU-institutionerna och medlemsstaterna att se till att personalen får ordentlig vägledning och säkra verktyg. Parlamentet betonar behovet av ökad medvetenhet om användningen av säkra tjänster och nätverk inom institutioner och förvaltningar, också under tjänsteresor. Parlamentet noterar förtroendet för och säkerhetsfördelarna med operativsystem för nätverk baserade på öppen källkod, som används i stor utsträckning av allierade militära och statliga myndigheter.

    107. Europaparlamentet betonar vikten av effektiv, skyndsam och nära samordning mellan EU:s olika institutioner, organ och byråer specialiserade på cybersäkerhet, såsom CERT-EU, jämte en fullständig utveckling av dess operativa kapacitet, liksom Enisa och den kommande gemensamma cyberenheten, som kommer att säkerställa ett samordnat svar på storskaliga cybersäkerhetshot i EU. Parlamentet välkomnar det pågående strukturerade samarbetet mellan CERT-EU och Enisa. Parlamentet välkomnar även inrättandet av EU:s arbetsgrupp för cyberunderrättelser inom EU Intcen i syfte att främja det strategiska underrättelsesamarbetet. Parlamentet uppskattar de nya initiativ som generalsekreterarna för EU:s institutioner tagit för att utveckla gemensamma regler om information och cybersäkerhet.

    108. Europaparlamentet ser fram emot kommissionens två förslag till förordningar om inrättande av normativa ramar för informationssäkerhet och cybersäkerhet i EU:s alla institutioner, organ och byråer, och anser att dessa förordningar bör inbegripa uppbyggnad av kapacitet och resiliens. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att anslå ytterligare medel och resurser till EU-institutionernas cybersäkerhet, i syfte att bemöta utmaningarna i samband med den hotbild som ständigt utvecklas.

    109. Europaparlamentet ser fram emot Europeiska revisionsrättens särskilda rapport om cybersäkerhetsrevision, som väntas i början av 2022.

    110. Europaparlamentet efterlyser en grundlig utredning av de rapporterade fallen av utländsk infiltration bland EU-institutionernas personal. Parlamentet efterlyser en översyn och en eventuell revidering av personalförfarandena, inbegripet screening före rekrytering, för att täppa till kryphål som möjliggör utländsk infiltration. Parlamentet uppmanar sina styrande organ att förbättra förfarandena för säkerhetsprövning av personal och skärpa reglerna och kontrollerna för tillträde till parlamentets lokaler i syfte att förhindra att personer med nära anknytning till utländska intressen får tillgång till konfidentiella sammanträden och uppgifter. Parlamentet uppmanar de belgiska myndigheterna att se över och uppdatera den inhemska ramen mot spionage för att möjliggöra effektiv upptäckt och lagföring av samt sanktioner för gärningsmän. Parlamentet efterlyser liknande åtgärder i övriga medlemsstater för att skydda EU:s institutioner och byråer på deras territorier.

    111. Europaparlamentet uppmanar samtliga EU-institutioner att öka medvetenheten bland sin personal genom lämplig utbildning och vägledning i syfte att förhindra, begränsa och ta itu med cyberrelaterade och andra säkerhetsrisker. Parlamentet efterlyser obligatorisk och regelbunden säkerhets- och IKT-utbildning för all personal (inbegripet praktikanter) och alla sina ledamöter. Parlamentet efterlyser regelbunden och särskild kartläggning och riskbedömning av utländskt inflytande inom institutionerna.

    112. Europaparlamentet understryker behovet av lämpliga krishanteringsförfaranden för fall av informationsmanipulering, inbegripet varningssystem mellan administrativa nivåer och sektorer, för att säkerställa tillhandahållande av ömsesidig information och förhindra spridning av manipulerad information. Parlamentet välkomnar i detta avseende det system och förfarande för snabbt informationsutbyte som inrättades före valet till Europaparlamentet 2019 och de förfaranden som tillämpas vid kommissionens och parlamentets förvaltningar för att varna för eventuella fall som påverkar institutionerna eller EU:s demokratiska processer. Parlamentet uppmanar EU-förvaltningen att stärka sin övervakning, bland annat genom att inrätta en central databas och ett verktyg för spårning av incidenter och att utveckla en gemensam verktygslåda som kan aktiveras till följd av varningar från systemet för snabbt informationsutbyte.

    113. Europaparlamentet efterlyser obligatoriska transparensregler för resor som tredjeländer och deras enheter erbjuder tjänstemän vid EU-institutionerna, däribland ledamöter av Europaparlamentet, ackrediterade assistenter och gruppernas rådgivare, samt för nationella tjänstemän, inbegripet men inte begränsat till: namn på dem som står för kostnaderna, kostnaden för resorna och angivna motiv. Parlamentet påminner om att sådana organiserade resor inte kan anses utgöra Europaparlamentets officiella delegationer och efterlyser stränga sanktioner om detta inte respekteras. Parlamentet betonar att informella vänskapsgrupper kan undergräva arbetet i Europaparlamentets officiella organ, liksom parlamentets anseende och konsekvensen i dess åtgärder. Parlamentet uppmanar eftertryckligen sina styrande organ att öka transparensen och ansvarsskyldigheten i dessa grupper, stärka de befintliga reglerna och vidta nödvändiga åtgärder när dessa vänskapsgrupper missbrukas av tredjeländer. Parlamentet uppmanar kvestorerna att ta fram och upprätthålla ett tillgängligt och aktuellt register över vänskapsgrupper och tillhörande förklaringar.

    Inblandning genom globala aktörer via värvning av personer i samhällseliten, nationella diasporagrupper, universitet och kulturevenemang

    114. Europaparlamentet fördömer alla typer av värvning av personer i samhällseliten och den taktik i form av kooptation av tjänstemän på högsta nivå och före detta EU-politiker som tillämpas av utländska företag med kopplingar till regeringar som aktivt ägnar sig åt inblandningsverksamhet riktad mot EU, samt beklagar avsaknaden av verktyg och efterlevnadskontroller för att sätta stopp för dessa metoder. Parlamentet anser att röjande av konfidentiell information som erhållits under offentliga uppdrag eller vid utövande av funktioner som offentlig tjänsteman, på bekostnad av EU:s och dess medlemsstaters strategiska intressen, bör få rättsliga konsekvenser och leda till stränga sanktioner, inbegripet omedelbar uppsägning och/eller uteslutning från framtida rekrytering till institutionerna. Parlamentet anser att sådana personers inkomstdeklarationer och deklarationer av egendom bör offentliggöras.

    115. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra och samordna åtgärder mot värvning av personer i samhällseliten, exempelvis genom att komplettera samt undantagslöst upprätthålla karensperioderna för EU:s kommissionsledamöter och högt uppsatta EU-tjänstemän med en rapporteringsskyldighet efter denna period, för att sätta stopp för ”svängdörrssystem”, samt strukturerade regler för att på EU-nivå ta itu med värvning av personer i samhällseliten. Parlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera huruvida de befintliga karenskraven fortfarande är ändamålsenliga. Parlamentet understryker att före detta EU-politiker och EU-tjänstemän bör till ett särskilt tillsynsorgan rapportera om fall där de kontaktats av en utländsk stat samt bör erhålla det skydd som ges visselblåsare. Parlamentet uppmanar samtliga medlemsstater att tillämpa och harmonisera karensperioder för den politiska ledningen och se till att de infört åtgärder och system som ålägger offentliga tjänstemän att deklarera sina bisysslor, sin anställning, sina investeringar och sina tillgångar samt betydande gåvor eller förmåner som kan leda till en intressekonflikt.

    116. Europaparlamentet oroas över integrerade lobbystrategier som kombinerar näringslivsintressen och utländska politiska mål, särskilt när de gynnar en auktoritär stats intressen. Parlamentet uppmanar därför EU-institutionerna att reformera öppenhetsregistret, bland annat genom att införa strängare transparensregler, kartlägga utländsk finansiering av EU-relaterad lobbyverksamhet och se till att det går att identifiera finansiering från utländska regeringar. Parlamentet efterlyser ett effektivt samarbete i denna fråga mellan samtliga EU-institutioner. Parlamentet anser att Australiens transparenssystem för utländskt inflytande är god praxis att följa.

    117. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att överväga att inrätta ett registreringssystem för utländskt inflytande och skapa ett offentligt förvaltat register över deklarerad verksamhet som bedrivs för en främmande stat eller på dess vägnar, i enlighet med god praxis i andra, likasinnade demokratier.

    118. Europaparlamentet oroas över försöken från utländska auktoritära staters sida att kontrollera diasporagrupper inom EU:s territorium. Parlamentet framhåller den avgörande roll som spelas av Kinas United Front, som är en avdelning som rapporterar direkt till det kinesiska kommunistpartiets centralkommitté och har till uppgift att samordna Kinas strategi för yttre inblandning genom strikt kontroll av kinesiska privatpersoner och kinesiska företag utomlands. Parlamentet framhåller erfarenheterna från Australien och Nya Zeeland av att hantera United Front.

    119. Europaparlamentet fördömer starkt Kremls ansträngningar för att utnyttja minoriteter i EU:s medlemsstater genom att genomföra så kallad landsmanspolitik, särskilt i de baltiska staterna och länderna i det östra grannskapet, som ett led i Putinregimens geopolitiska strategi, vars syfte är att splittra samhällena i EU, tillsammans med genomförandet av konceptet ”den ryska världen”, som syftar till att rättfärdiga regimens expansionistiska agerande. Parlamentet noterar att många ryska ”privata stiftelser”, ”privata företag”, ”medieorganisationer” och ”icke-statliga organisationer” antingen är statsägda eller har dolda band med den ryska staten. Parlamentet betonar att det är av största vikt när man för en dialog med det ryska civila samhället att göra skillnad mellan de organisationer som håller sig utanför Rysslands statliga inflytande och de som har kopplingar till Kreml. Parlamentet påminner om att det också finns bevis för rysk inblandning och manipulation i många andra liberala demokratier i väst, samt aktivt stöd till extremiststyrkor och radikalt sinnade enheter för att främja destabilisering av unionen. Parlamentet noterar att Kreml i stor utsträckning använder kultur, inklusive populärmusik, audiovisuellt innehåll och litteratur, som en del av sitt desinformationsekosystem. Parlamentet beklagar djupt Rysslands försök att inte fullt ut erkänna historien om Sovjets brott och i stället införa ett nytt ryskt narrativ.

    120. Europaparlamentet är oroat över den turkiska regeringens försök att påverka människor med turkiska rötter i syfte att använda diasporan som ett språkrör för Ankaras ståndpunkter och för att splittra de europeiska samhällena, särskilt via ordförandeskapet för Turks Abroad och Related Communities (YTB). Parlamentet fördömer Turkiets öppna försök att använda sin diaspora i Europa för att ändra utgångar av val.

    121. Europaparlamentet fördömer Rysslands ansträngningar att utnyttja etniska spänningar på västra Balkan för att förvärra konflikter och splittra samhällen, vilket skulle kunna leda till en destabilisering av hela regionen. Parlamentet är oroat över försöken från den ortodoxa kyrkan i länder såsom Serbien, Montenegro samt Bosnien och Hercegovina, särskilt i dess entitet Republika Srpska, att framhålla Ryssland som en beskyddare av traditionella familjevärderingar och stärka förbindelserna mellan stat och kyrka. Parlamentet är oroat över att Ungern och Serbien hjälper Kina och Ryssland med deras geopolitiska mål. Parlamentet rekommenderar att man kallar till dialoger med det civila samhället på västra Balkan och den privata sektorn för att samordna insatserna mot desinformation i regionen, med tonvikt på forskning och analys och inkludering av regional expertis. Parlamentet uppmanar kommissionen att bygga upp den infrastruktur som krävs för att ta fram evidensbaserade svar på både kortsiktiga och långsiktiga desinformationshot på västra Balkan. Parlamentet uppmanar utrikestjänsten att gå över till en mer proaktiv hållning, med fokus på att bygga upp EU:s trovärdighet i regionen, snarare än att försvara den, genom att utöka StratCom-övervakningen till att fokusera på gränsöverskridande desinformationshot från länder på västra Balkan och deras grannar.

    122. Europaparlamentet betonar behovet av att EU och dess medlemsstater stärker stödet till länderna i det östliga partnerskapet, särskilt genom samarbete vad gäller att bygga upp statlig och samhällelig motståndskraft mot desinformation och rysk statspropaganda, för att motverka den strategiska försvagningen och fragmenteringen av deras samhällen och institutioner.

    123. Europaparlamentet är bestört över den extraterritoriella tillämpningen av tvångsåtgärder som härrör från Hongkongs nya nationella säkerhetslag och Kinas lag om att motverka utländska sanktioner, i kombination med de utlämningsavtal som Kina har med andra länder, och som ger möjlighet för Kina att genomföra storskaliga avskräckande åtgärder mot kritiska icke-kinesiska medborgare, exempelvis nyligen mot två danska folketingsledamöter och Kinas sanktioner mot fem Europaparlamentsledamöter, Europaparlamentets underutskott för mänskliga rättigheter, tre parlamentsledamöter från EU-medlemsstater, Europeiska unionens råds kommitté för utrikes- och säkerhetspolitik, två europeiska forskare, två europeiska tankesmedjor i Tyskland respektive Danmark. Parlamentet uppmanar alla medlemsstater att motsätta sig och vägra utlämning och, där så är lämpligt, erbjuda lämpligt skydd för de berörda personerna för att förhindra potentiella kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

    124. Europaparlamentet oroas över de många europeiska universitet, skolor och kulturcentrum som är engagerade i partnerskap med kinesiska enheter, däribland Konfuciusinstitut, som möjliggör stöld av vetenskapliga kunskaper och utövande av strikt kontroll över alla ämnen som rör Kina på området forskning och undervisning, vilket därmed utgör ett brott mot det konstitutionella skyddet av akademisk frihet och autonomi, och över valet av kulturella aktiviteter med anknytning till Kina. Parlamentet är oroat över att sådana åtgärder kan leda till att kunskaperna om Kinarelaterade frågor går förlorade, och att EU berövas nödvändig kompetens. Parlamentet är till exempel oroat över att det kinesiska biblioteket vid Europeiska högskola år 2014 sponsrades av den kinesiska regeringens statsråds informationskontor[23]. Parlamentet är djupt oroat över Kinas försök att pressa och censurera, till exempel, Nantes-museet i fråga om utställningen om Djingis Khan som ursprungligen planerades till 2020[24]. Parlamentet uppmanar kommissionen att underlätta utbytet av bästa praxis mellan medlemsstaterna för att bekämpa utländsk inblandning i kultur- och utbildningssektorerna.

    125. Europaparlamentet oroas över fall av dold finansiering av forskning som bedrivs i Europa, inbegripet Kinas försök att jaga talanger genom ”De tusen talangernas plan” och stipendier från Konfuciusinstitut, och den avsiktliga sammanblandningen av militära och civila vetenskapliga projekt genom Kinas civil-militära fusionsstrategi. Parlamentet framhåller försöken från kinesiska högre utbildningsanstalter att med partnerinstitutioner i Europa underteckna samförståndsavtal, som innehåller klausuler som vidmakthåller kinesisk propaganda eller ger stöd till det kinesiska kommunistpartiets ståndpunkter eller politiska initiativ, såsom initiativet Nya Sidenvägen, och därmed kringgår och undergräver de officiella ståndpunkter som regeringarna i respektive länder intar. Parlamentet uppmanar kulturella, akademiska och icke-statliga institutioner att förbättra transparensen i fråga om Kinas inflytande och uppmanar dem att offentliggöra alla utbyten och åtaganden med den kinesiska regeringen och relaterade organisationer.

    126. Europaparlamentet fördömer den ungerska regeringens beslut att öppna en filial till Fudanuniversitetet och samtidigt stänga det centraleuropeiska universitetet i Budapest. Parlamentet är oroat över att europeiska universitet blir allt mer ekonomiskt beroende av Kina och andra utländska stater med tanke på risken att känsliga data, teknologi och forskningsresultat flödar till utländska stater och de konsekvenser detta beroende skulle kunna få för den akademiska friheten. Parlamentet betonar vikten av akademisk frihet att ta itu med desinformation och påverkansoperationer. Parlamentet uppmuntrar dessa institutioner att genomföra detaljerade sårbarhetsanalyser innan de ingår nya partnerskap med utländska partner. Parlamentet betonar att akademisk personal bör utbildas för att rapportera hemlig finansiering eller påverkan via en särskild telefonjour och att de som träder fram alltid bör få skydd för visselblåsare. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa att finansiering av forskning av geopolitisk betydelse vid europeiska universitet kommer från europeiska källor. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå lagstiftning för att öka insynen i den utländska finansieringen av universitet, icke-statliga organisationer och tankesmedjor, till exempel genom obligatoriska donationsdeklarationer, tillbörlig aktsamhet för deras finansieringsflöden och offentliggörande av finansiering, bidrag in natura och subventioner från utländska parter. Parlamentet uppmanar medlemsstaternas myndigheter att anta effektiva regler om utländsk finansiering av högre utbildningsanstalter, inbegripet strikta tak och rapporteringskrav.

    127. Europaparlamentet understryker att det finns liknande säkerhetsrisker och risker för stöld av immateriella rättigheter i den privata sektorn, där anställda kan ha tillgång till viktig teknik och affärshemligheter. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att uppmuntra både akademiska institutioner och den privata sektorn att inrätta omfattande säkerhets- och efterlevnadsprogram, inbegripet särskilda säkerhetsgranskningar av nya kontrakt. Parlamentet noterar att ökade begränsningar av system- och nätverkstillträde samt säkerhetsgodkännande kan vara motiverade för vissa av de professorer eller anställda som arbetar med kritisk forskning och kritiska produkter.

    128. Europaparlamentet konstaterar att det reviderade blåkortsdirektivet[25], som gör det lättare för kvalificerade migranter från länder utanför EU att komma till EU, gör det möjligt för kinesiska och ryska företag som till exempel är etablerade i Europa att föra över kvalificerade migranter från sina respektive länder. Parlamentet påpekar att detta skulle kunna göra det svårare för medlemsstaterna att utöva kontroll över tillströmningen av dessa medborgare, vilket kan leda till risker för utländsk inblandning.

    129. Europaparlamentet noterar det ökande antalet Konfuciusinstitut som etableras världen över, särskilt i Europa. Parlamentet påpekar att Center for Language Education and Cooperation, tidigare kallat Confucius Institute Headquarters eller Hanban (Office of Chinese Language Council International), som ansvarar för Konfuciusinstitutens program över hela världen, är en del av den kinesiska partistatens propagandasystem. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att stödja oberoende kinesiska språkkurser utan inblandning av den kinesiska staten eller närstående organisationer. Parlamentet anser att det nyligen inrättade nationella kunskapscentrumet om Kina i Sverige skulle kunna utgöra ett viktigt exempel på hur man kan öka den oberoende Kina-kompetensen i Europa.

    130. Europaparlamentet anser dessutom att Konfuciusinstituten fungerar som lobbyplattform för kinesiska ekonomiska intressen och för den kinesiska underrättelsetjänsten och rekryteringen av agenter och spioner. Parlamentet påminner om att många universitet har beslutat att avsluta sitt samarbete med Konfuciusinstituten på grund av riskerna för spionage och inblandning från Kinas sida, däribland universiteten i Düsseldorf 2016, Bryssel (VUB och ULB) 2019 och Hamburg 2020 samt alla universitet i Sverige. Parlamentet uppmanar fler universitet att reflektera över sitt nuvarande samarbete för att säkerställa att det inte påverkar deras akademiska frihet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att noga övervaka undervisning, forskning och annan verksamhet inom Konfuciusinstituten och, om påstått spionage eller inblandning styrks av tydliga bevis, vidta verkställighetsåtgärder för att skydda europeisk ekonomisk och politisk suveränitet, bland annat genom att neka finansiering eller dra in licenserna för associerade institut.

    131. Europaparlamentet konstaterar att utländsk inblandning kan utövas också genom inflytande i användningen av religiösa institut, såsom ryskt inflytande i ortodoxa kyrkor, särskilt i Serbien, Montenegro samt Bosnien och Hercegovina, i synnerhet i dess entitet Republika Srpska, Georgien och till viss del i Ukraina, bland annat genom att så split bland lokalbefolkningen, utveckla en partisk historieskrivning och främja en EU-fientlig agenda, liksom inflytande från den turkiska regeringen genom moskéer i Frankrike och Tyskland eller saudiarabiskt inflytande genom salafistiska moskéer i hela Europa som främjar radikal islam. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa bättre samordning för att skydda religiösa institut från utländsk inblandning och att begränsa finansieringen och öka transparensen med avseende på den. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att noga övervaka verksamheten vid religiösa institut och, när så är lämpligt och underbyggt av bevis, vidta åtgärder, bland annat genom att neka finansiering eller dra in licenserna för associerade institut.

    132. Europaparlamentet uppmanar utrikestjänsten att genomföra en studie om förekomsten och inflytandet av illasinnade statliga aktörer inom europeiska tankesmedjor, universitet, religiösa organisationer och medieinstitutioner. Parlamentet uppmanar alla EU-institutioner och medlemsstater att samarbeta med och inleda en systematisk dialog med intressenter och experter för att korrekt kartlägga och övervaka utländskt inflytande i de kulturella, akademiska och religiösa sfärerna. Parlamentet efterlyser större spridning av innehåll bland europeiska nationella programföretag, även i grannländerna.

    133. Europaparlamentet är bekymrat över rapporter om utländsk inblandning i europeiska rättssystem. Parlamentet uppmärksammar särskilt de europeiska domstolarnas verkställighet av ryska domar mot Kremls motståndare. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka medvetenheten bland personal inom rättsväsendet och att arbeta med det civila samhället för att förhindra att utländska regeringar missbrukar internationellt rättsligt samarbete och europeiska tribunaler och domstolar. Parlamentet uppmanar utrikestjänsten att beställa en studie om förekomsten och inflytandet av utländsk inblandning i europeiska domstolsförfaranden. Parlamentet noterar att det baserat på denna studie kan vara nödvändigt att föreslå ändringar av transparens- och finansieringskraven för domstolsförfaranden.

    Avskräckande åtgärder, attribuering och kollektiva motåtgärder, inbegripet sanktioner

    134. Europaparlamentet anser att de sanktionsordningar som nyligen inrättades av EU, såsom de restriktiva åtgärderna mot cyberattacker som hotar unionen och dess medlemsstater[26] och det globala EU-systemet för sanktioner avseende mänskliga rättigheter[27] (EU:s Magnitskijlag), som antogs den 17 maj 2019 respektive den 7 december 2020, har uppvisat mervärde genom att förse EU med värdefulla verktyg för avskräckning. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag för att anta ett nytt tematiskt sanktionssystem för att ta itu med allvarliga korruptionshandlingar. Parlamentet påminner om att sanktionsordningarna avseende cyberattacker och mänskliga rättigheter har använts två gånger, 2020 respektive 2021. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att fullt ut dela med sig av bevis och underrättelser för att bidra till upprättandet av cybersanktionsförteckningar.

    135. Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att vidta ytterligare åtgärder mot utländsk inblandning, inbegripet storskaliga desinformationskampanjer, hybridhot och hybridkrigföring, med fullständig respekt för yttrande- och informationsfriheten, bland annat genom att inrätta en sanktionsordning. Parlamentet anser att detta bör inbegripa införandet av en sektorsövergripande och asymmetrisk sanktionsram samt diplomatiska sanktioner, reseförbud, frysning av tillgångar och tillbakadragande av EU-uppehållstillstånd för utländska personer och deras familjemedlemmar i samband med försök till utländsk inblandning, som så exakt som möjligt bör rikta in sig på de beslutsfattare och organ som är ansvariga för aggressiva handlingar och undvika en ”lika för lika”-miljö, i enlighet med artikel 29 i EU-fördraget och artikel 215 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) (restriktiva åtgärder) och fast integrerad i unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik (Gusp) och GSFP. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra utländska och inhemska störningar och desinformation till en fast punkt på dagordningen för rådet (utrikes frågor). Parlamentet uppmanar EU att definiera en handling som strider mot internationell rätt och att anta tydligt definierade minimitrösklar för att utlösa motåtgärder till följd av denna nya definition, vilka bör åtföljas av en konsekvensbedömning för att skapa rättssäkerhet. Parlamentet noterar att rådet bör kunna besluta om sanktioner i samband med utländsk inblandning med majoritetsomröstning, snarare än med enhällighet. Parlamentet anser att länder som ägnar sig åt utländsk inblandning och informationsmanipulering med målet att destabilisera situationen inom EU bör få betala priset för sina beslut och bära de ekonomiska och/eller anseenderelaterade och/eller diplomatiska konsekvenserna. Parlamentet uppmanar kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att lägga fram konkreta förslag i detta avseende.

    136. Europaparlamentet insisterar på att en sanktionsordning – som visserligen har som mål att värna demokratiska processer, mänskliga rättigheter och friheter enligt definitionen i fördragen – måste fästa särskild vikt vid konsekvenserna för de grundläggande fri- och rättigheterna av de sanktioner som införs, i syfte att upprätthålla respekten för stadgan om de grundläggande rättigheterna, och måste vara transparent vad gäller de skäl som ligger till grund för beslutet att genomföra sanktioner. Parlamentet betonar behovet av större tydlighet på EU-nivå när det gäller sanktionernas omfattning och inverkan på associerade personer, såsom EU-medborgare och EU-företag.

    137. Samtidigt som naturen av dessa hybridangrepp varierar kan den fara de innebär för EU:s och dess medlemsstaters värden, grundläggande intressen, säkerhet, oberoende och integritet, liksom för konsolideringen av och stödet för demokratin, rättsstaten, de mänskliga rättigheterna, folkrättens principer och de grundläggande friheterna, vara betydande i fråga om angreppens omfattning, karaktär eller kumulativa effekt. Europaparlamentet välkomnar att det i handlingsplanen för demokratin i Europa föreskrivs att kommissionen och utrikestjänsten tillsammans ska utarbeta en verktygslåda för insatser för utländsk inblandning och inflytande, inbegripet hybridinsatser och en tydlig tillskrivning av fientliga angrepp från tredje parter och länder mot EU.

    138. Europaparlamentet påpekar att insikten om att vissa aktioner för utländsk inblandning allvarligt påverkar demokratiska processer och utövandet av rättigheter eller skyldigheter vinner mark internationellt. Parlamentet påpekar i detta avseende de ändringar som antogs 2018 genom Australiens ändringsrättsakt om den nationella säkerhetslagstiftningen (spionage och utländsk inblandning), som syftar till att kriminalisera förtäckta och bedrägliga aktiviteter av utländska aktörer som har för avsikt att blanda sig i politiska eller statliga processer, påverka rättigheter eller skyldigheter eller stödja en utländsk regerings underrättelseverksamhet, genom nya brottsrubriceringar såsom ”uppsåtlig utländsk inblandning”.

    139. Europaparlamentet är medvetet om att unionen enligt artikel 21.3 i EU-fördraget måste sörja för samstämmigheten mellan de olika områden som omfattas av dess yttre åtgärder och mellan dessa och övrig politik, enligt definitionen i fördragen. Parlamentet påpekar i detta avseende att utländsk inblandning, såsom hotet från utländska terroriststridande och grupper som påverkar personer som finns kvar i EU, också bemötts genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/541 av den 15 mars 2017 om bekämpande av terrorism[28].

    140. Europaparlamentet understryker att sanktioner bör införas kollektivt, om möjligt, på grundval av samordning med likasinnade partner, eventuellt med deltagande av internationella organisationer och formaliserade i ett internationellt avtal, även med beaktande av andra typer av reaktioner på angreppen. Parlamentet noterar att kandidatländer och potentiella kandidatländer också bör anta dessa sanktioner för att anpassa sig till EU:s Gusp. Parlamentet noterar det viktiga arbete som Nato gör på området hybridhot och påminner i detta avseende om kommunikén från Natos möte den 14 juni 2021, där det på nytt bekräftades att ett beslut om när en cyberattack skulle leda till åberopande av artikel 5 i Natofördraget skulle fattas av Nordatlantiska rådet från fall till fall, och att konsekvenserna av omfattande illasinnade kumulativa cyberaktiviteter under vissa omständigheter skulle kunna anses utgöra ett väpnat angrepp[29]. Parlamentet betonar att EU och Nato bör anta ett mer framåtblickande och strategiskt förhållningssätt till hybridhot som inriktas på motståndarnas motiv och mål, och bör klargöra i vilka fall EU är bättre rustat att hantera ett hot samt de komparativa fördelarna med deras kapacitet. Parlamentet påminner om att flera EU-medlemsstater inte är medlemmar i Nato, men ändå samarbetar med Nato, till exempel genom programmet Partnerskap för fred och partnerskapsinitiativet för interoperabilitet, och understryker därför att inget samarbete mellan EU och Nato får påverka säkerhets- och försvarspolitiken i de EU-medlemsstater som inte är medlemmar i Nato, inbegripet de som har en neutralitetspolitik. Parlamentet betonar vikten av ömsesidigt bistånd och solidaritet i enlighet med artikel 42.7 i EU-fördraget och artikel 222 i EUF-fördraget och uppmanar EU att utarbeta konkreta scenarier för aktivering av dessa artiklar i händelse av en hypotetisk cyberattack. Parlamentet uppmanar EU och alla medlemsstater att koppla frågan till andra aspekter av sina förbindelser med staterna som ligger bakom inblandnings- och desinformationskampanjer, särskilt Ryssland och Kina.

    Globalt samarbete och multilateralism

    141. Europaparlamentet konstaterar att många demokratiska länder världen över ställs inför liknande destabiliseringsoperationer som utförs av utländska statliga och icke-statliga aktörer.

    142. Europaparlamentet understryker att globalt, multilateralt samarbete mellan likasinnade länder i relevanta internationella forum i dessa frågor är av avgörande betydelse, i form av ett partnerskap som bygger på gemensam förståelse och gemensamma definitioner, i syfte att fastställa internationella normer och principer. Parlamentet understryker vikten av ett nära samarbete med Förenta staterna och andra likasinnade stater för att modernisera multilaterala organisationer. Parlamentet välkomnar toppmötet för demokrati i detta avseende och förväntar sig att det leder till konkreta förslag och åtgärder för att genom kollektiva åtgärder ta itu med de största hoten mot demokratier i dag.

    143. Europaparlamentet anser att likasinnade partner på grundval av en gemensam situationsmedvetenhet bör utbyta bästa praxis och identifiera gemensamma motåtgärder mot globala, men även delade inhemska, utmaningar, inbegripet kollektiva sanktioner, skydd av mänskliga rättigheter och demokratiska normer. Parlamentet uppmanar EU att leda debatten om de rättsliga konsekvenserna av utländsk inblandning, främja gemensamma internationella definitioner och regler för tilldelning och utveckla en internationell ram för hantering av inblandning i val i syfte att fastställa en global uppförandekod för fria och resilienta demokratiska processer.

    144. Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att överväga de rätta internationella formaten för att möjliggöra ett sådant partnerskap och samarbete mellan likasinnade partner. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att inleda en process på FN-nivå för att anta en global konvention för att främja och försvara demokratin som fastställer en gemensam definition av utländsk inblandning. Parlamentet uppmanar EU att föreslå en global verktygslåda för demokratiförsvar, som ska ingå i konventionen och innehålla gemensamma åtgärder och sanktioner för att motverka utländsk inblandning.

    145. Europaparlamentet välkomnar Natos uttalande av den 14 juni 2021, med ett erkännande av den allt större utmaningen till följd av cyberhot, hybridhot och andra asymmetriska hot, inbegripet desinformationskampanjer, och av den illasinnade användningen av allt mer sofistikerad ny och disruptiv teknik. Parlamentet välkomnar de framsteg som gjorts i samarbetet mellan EU och Nato på it-försvarsområdet. Parlamentet välkomnar Litauens inrättande av ett regionalt centrum för it-försvar där Förenta staterna och länderna i det östliga partnerskapet deltar. Parlamentet stöder ett närmare samarbete med partnerländerna på området it-försvar, när det gäller informationsutbyte och operativt arbete. Parlamentet välkomnar diskussionerna mellan Förenta staterna och EU om multilaterala exportkontroller av it-övervakningsprodukter inom ramen för handels- och teknikrådet.

    146. Europaparlamentet välkomnar de initiativ som redan tagits, särskilt på administrativ nivå, för att utbyta kunskap om läget när det gäller hybridangrepp, inbegripet desinformationsoperationer, i realtid, såsom det system för tidig varning som inrättats av utrikestjänsten och delvis är öppet för likasinnade tredjeländer, den snabbinsatsmekanism som inrättats av G7 och Natos gemensamma underrättelse- och säkerhetsavdelning.

    147. Europaparlamentet understryker att globalt samarbete bör baseras på gemensamma värden som reflekteras i gemensamma projekt som involverar internationella organisationer såsom OSSE och Unesco och att det bör finnas demokratisk kapacitetsuppbyggnad och hållbar fred och säkerhet i länder som ställs inför liknande hot om utländsk inblandning. Parlamentet uppmanar EU att inrätta en europeisk fond för demokratiska medier för att stödja oberoende journalistik i (potentiella) utvidgningsländer och Europas grannländer samt i kandidatländer och potentiella kandidatländer. Parlamentet framhåller de praktiska behoven, såsom införskaffning av teknisk arbetsutrustning, som regelbundet lyfts fram av oberoende journalister från grannländerna.

    148. Europaparlamentet betonar det akuta behovet av att ta itu med felaktig information och desinformation gällande klimatet. Parlamentet välkomnar insatserna vid COP26 för att anta en universell definition av felaktig klimatinformation och desinformation och för att beskriva åtgärder för att ta itu med denna fråga. Parlamentet begär att modeller såsom den mellanstatliga panelen för klimatförändringar ska byggas på för att skapa en global uppförandekod om desinformation, en process som skulle utgöra grunden för ett Parisavtal om desinformation.

    149. Europaparlamentet betonar vikten av att tillhandahålla ett tydligt perspektiv för kandidatländer och potentiella kandidatländer och av att stödja partner- och grannländer, såsom länderna på västra Balkan och i EU:s östra och södra grannskap, eftersom länder såsom Ryssland, Turkiet och Kina försöker använda dessa länder som laboratorier för informationsmanipulering och hybridkrigföring, vilket syftar till att undergräva EU. Parlamentet anser att Förenta staterna är en viktig partner när det gäller att motverka utländsk inblandning, desinformationskampanjer och hybridhot i dessa regioner. Parlamentet är särskilt oroat över den roll som Serbien och Ungern spelar när det gäller att sprida desinformation till omkringliggande länder. Parlamentet understryker att EU bör stödja och samarbeta med dessa länder, i enlighet med förordningen om instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete[30]. Parlamentet anser att dess åtgärder kan bestå i att främja EU:s mervärde och positiva effekter i regionen, finansiera projekt som syftar till att säkerställa mediefrihet, stärka det civila samhället och rättsstatsprincipen samt stärka samarbetet om medier, digital kompetens och informationskompetens, samtidigt som dessa länders suveränitet respekteras. Parlamentet efterlyser en ökning av utrikestjänstens kapacitet i detta avseende.

    150. Europaparlamentet uppmuntrar EU och dess medlemsstater att fördjupa samarbetet med Taiwan när det gäller att motverka inblandningsverksamhet och desinformationskampanjer från illasinnade tredjeländer, inbegripet utbyte av bästa praxis, gemensamma strategier för att gynna mediefrihet och journalistik, fördjupa samarbetet i fråga om cybersäkerhet och cyberhot, höja medborgarnas medvetenhet och förbättra övergripande digital kompetens bland befolkningen för att stärka motståndskraften i våra demokratiska system. Parlamentet stöder ett intensifierat samarbete mellan europeiska och taiwanesiska statliga organ, icke-statliga organisationer och tankesmedjor på området.

    151. Europaparlamentet uppmanar parlamentet att aktivt främja ett EU-narrativ, att spela en ledande roll i främjandet av informationsutbyte och att diskutera bästa praxis med partnerparlament över hela världen, med hjälp av sitt omfattande nätverk av interparlamentariska delegationer, liksom de demokratiinitiativ och den stödverksamhet som samordnas av dess grupp för demokratistöd och valsamordning. Parlamentet understryker vikten av nära samarbete med parlamentsledamöter från tredjeländer genom skräddarsydda projekt som stöder ett europeiskt perspektiv för kandidatländer och potentiella kandidatländer.

    152. Europaparlamentet uppmanar utrikestjänsten att stärka rollen för EU:s delegationer och EU:s GSFP-uppdrag i tredjeländer i syfte att stärka deras förmåga att upptäcka och avslöja desinformationskampanjer som iscensätts av utländska statliga aktörer, och att finansiera utbildningsprojekt som stärker demokratiska värderingar och grundläggande rättigheter. Parlamentet rekommenderar starkt att det inrättas ett strategiskt kommunikationsnav, som initieras av utrikestjänsten, för att upprätta ett strukturellt samarbete för att motverka desinformation och utländsk inblandning, vilket bör vara baserat i Taipei. Parlamentet uppmanar dessutom EU:s delegationer att bidra till EU:s kamp mot desinformation genom att översätta relevanta EU-beslut, såsom parlamentets brådskande resolutioner, till språket i det land där de blivit utstationerade.

    153. Europaparlamentet begär att frågan om utländsk illasinnad inblandning ska tas upp inom ramen för EU:s kommande nya strategiska kompass.

    154. Europaparlamentet efterlyser inrättandet av ett permanent institutionellt arrangemang i Europaparlamentet som ska följa upp dessa rekommendationer, för att ta itu med utländsk inblandning och desinformation i EU på ett systematiskt sätt som går utöver det nuvarande mandatet för det särskilda utskottet INGE. Parlamentet efterlyser ett förbättrat institutionaliserat utbyte mellan kommissionen, utrikestjänsten och parlamentet genom detta organ.

     

    °

    ° °

    155. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.



     

     


    MOTIVERING

    Bakgrund

    När Europaparlamentet den 18 juni 2020 beslutade att inrätta en särskild kommitté för utländsk inblandning, inbegripet desinformation, gav det kommittén i uppdrag att tillhandahålla en långsiktig strategi för att hantera bevis för utländsk inblandning i demokratiska institutioner och processer i EU och dess medlemsstater.

    Ett år efter kommitténs konstituerande sammanträde den 23 september 2020 och baserat på en lång rad vittnesmål från olika experter och praktiker kan föredraganden redan beskriva verkligheten, omfattningen och den extrema sofistikeringen i den mängd olika former av aggressiv inblandningsverksamhet som har beslutats och finansierats av utländska aktörer mot EU. Föredraganden kan också med oro påpeka hur snabbt detta fenomen har anpassats, hur rörligt det är och hur snabbt det ökar i hastighet – genom nya aktörer, nya narrativ och nya verktyg på bara ett år.

    Från desinformationskampanjer i ny skala i samband med covid-19 till cyberattackerna mot offentliga myndigheter inbegripet offentliga hälso- och sjukvårdsinfrastrukturer, från inblandningsstrategierna som integrerar värvning av personer i samhällseliten och industriell lobbyverksamhet till den förtäckta finansieringen av politisk verksamhet, från kontroll av akademiska och kulturella centrum till utnyttjandet av nationella diasporagrupper har vårt utskott analyserat den mångfacetterade och dynamiska dimensionen av denna nya typ av krigföring vars syfte är att undergräva den sociala sammanhållningen och det ömsesidiga förtroendet i våra europeiska demokratiska samhällen för att försvaga dem.

    Utskottet har lyckligtvis också bevittnat den ökade medvetenheten om dessa viktiga frågor, däribland den gemensamma förståelsen att EU och dess medlemsstater snabbt bör utrustas med fullfjädrade verktyg för resiliens och avskräckande, baserat på en strategi som omfattar hela samhället, så att de kan hantera alla typer av hybridhot och därmed skydda demokratins hållbara funktion.

    Uppbyggnad av motståndskraft genom situationsmedvetenhet, medie- och informationskompetens, mediepluralism, oberoende journalistik och utbildning

    Det är tydligt att den första grunden för ett starkt försvar mot utländsk inblandning är att ha situationsmedvetenhet. För att få det har vi två viktiga steg: Först måste vi övervaka, kartlägga och analysera de olika inblandningsattackerna så att vi förstår hotet fullt ut. För det andra måste vi säkerställa att alla som behöver veta är medvetna om denna analys.

    Det finns många forskare, civilsamhällesorganisationer, journalister och personalmedlemmar i nationella eller europeiska institutioner som gör ett utmärkt jobb med att undersöka hotet. Vi har stött på många av dem i INGE. På EU-nivå uppskattar föredraganden särskilt arbetet i Europeiska utrikestjänstens StratCom-arbetsgrupper. Vi måste dock utveckla detta ytterligare. Vi kan inte acceptera att det fortfarande inte finns någon arbetsgrupp som övervakar inblandning från Kina.

    Vi måste också se till att insikterna sprids till en bredare publik. Både riktad utbildning till personer med funktioner som är känsliga för utländsk inblandning och allmänna kampanjer för att öka medvetenheten är viktiga. I detta sammanhang är utbildning inom mediekompetens och digital kompetens avgörande för att stärka medborgarnas förmåga att bättre tolka och utvärdera den information de stöter på.

    Journalister spelar en viktig roll för att säkerställa ett hälsosamt debattklimat. Tyvärr har de lidit ekonomiskt av digitaliseringen, särskilt när annonseringssystemen verkar gynna känslomässigt innehåll, inbegripet åsikter och desinformation, jämfört med kvalitetsjournalistik. Enskilda journalister blir också ofta offer för trakasserier och organiserade hot när de skriver om känsliga ämnen. Det är viktigt att försvara kvalitetsmediers oberoende, och det är också viktigt att utreda sätt att stödja nyhetskanaler och journalister, både ekonomiskt och mot trakasserier.

    Utländsk inblandning med hjälp av onlineplattformar

    Det är tydligt att det nuvarande systemet med spridning av information via plattformar leder till ett snedvridet onlineklimat där desinformation och andra typer av informationsmanipulering frodas. Rapporterna om läckor och försäljning av känsliga data, algoritmer som producerar radikaliserande innehåll och plattformar som ignorerar tydliga lagbrott eller brott mot sina egna villkor är så vanliga att vi nästan vänjer oss vid dem och slutar att uppröras. Vi måste stoppa det här.

    Diskussion efter diskussion med experter har övertygat mig om att den nuvarande självregleringsmetoden inte fungerar och måste ersättas med bindande regler. Vi kan inte acceptera att utländska aktörer fritt kan manipulera det innehåll som vi tar emot online via plattformar eller missbrukar annonssystem så att annonsörer oavsiktligt bidrar till att finansiera dem. Vi kan inte heller acceptera att plattformarna tillåts att göra ingenting utan konsekvenser.

    Det har visserligen skett många förbättringar, både på initiativ av plattformarna själva och med ursprung i offentliga åtgärder som uppförandekoden, men utan meningsfull transparens är det omöjligt att skapa sig en bild av dessa åtgärders konsekvenser. Det är också nödvändigt att uppförandekoden, som är frivillig av naturen, har en effektiv verkställighetsmekanism och kompletteras av stark lagstiftning. Det är dessutom slående hur många policyer mot inblandning bara används för engelskspråkigt innehåll eller innehåll på ett mycket begränsat antal språk. Vi kan inte acceptera en situation där lettisk-, bulgarisk-, grekisk- eller till och med fransk- eller tyskspråkiga personer får mycket mindre skydd mot onlinemanipulering än personer med engelska som modersmål bara på grund av att plattformarna prioriterar engelskspråkigt innehåll.

    Kritisk infrastruktur och strategiska sektorer

    Kritisk infrastruktur är nödvändig för att ekonomin och samhället ska fungera. För att skydda kritiska sektorer på ett bättre sätt behövs samordnade och gemensamma insatser i alla sektorer och på olika nivåer – EU-nivå, nationell, regional och lokal nivå. Kommissionens nya direktiv för att förbättra kritiska entiteters resiliens är en viktig utgångspunkt. Föredraganden anser dock att förteckningen över kritiska infrastrukturer bör utvidgas till medier och valinfrastrukturer, med tanke på deras respektive avgörande betydelse för att garantera EU:s och dess medlemsstaters funktion, och att flexibilitet bör tillämpas när nya strategiska sektorer som ska skyddas läggs till i framtiden. Det är av yttersta vikt att direktivet har en mycket anpassningsbar strategi som möjliggör snabba uppdateringar och modifieringar.

    Beroendet av både utländska investeringar och utländska leverantörer av teknik i kritiska infrastrukturer skapar dessutom många hot mot dessa infrastrukturers självständiga funktion. EU:s arbete för att skapa större strategisk autonomi och digital suveränitet är därför avgörande för att motverka dessa hot.

    Förtäckt finansiering av politisk verksamhet från utländska aktörer och givare

    Det finns solida bevis för att utländska aktörer aktivt har blandat sig i europeiska länders demokratiska val och folkomröstningar, genom hemliga finansieringsaktiviteter under kampanjerna.

    Dessa illasinnade aktiviteter utgör en risk för integriteten i val som anordnas i EU, eftersom de skapar orättvis konkurrens mellan partier och kandidater genom att tilldela mer resurser till vissa partier – vanligen de partier som är emot EU – som inte räknas in i de officiella redovisningarna från valkampanjerna.

    Enligt 2020 års rapport från Alliance for Securing Democracy om förtäckta utländska pengar[31] har Ryssland, Kina och andra auktoritära regimer under det senaste årtiondet redan fört in över 300 miljoner US-dollar till 33 länder för att blanda sig i demokratiska processer mer än 100 gånger, och hälften av dessa fall rör ryska aktiviteter i Europa.

    En del av dessa operationer är inte ens olagliga. De gynnas av de många kryphål som finns mellan medlemsstaterna vars bestämmelser i de nationella vallagar som rör finansiering av politisk verksamhet inte är harmoniserade på EU-nivå.

    Cybersäkerhet och motståndskraft mot cyberattacker

    Den ökande digitaliseringen av tjänster har lett till ett ökat beroende av kritiska infrastrukturer i onlinesystem, vilket har ökat sårbarheten för cyberattacker och dataexponering. Antalet cyberattacker har ökat på senare år, och inriktat sig på strategiska sektorer som Europeiska läkemedelsmyndigheten och det norska stortinget.

    Fragmenterad kapacitet och de låga mänskliga och ekonomiska resurserna visar hur sårbart EU är för cyberattacker. Cyberattacker stannar inte vid gränser. Det är därför av yttersta vikt att EU investerar snabbt i sin strategiska digitala kapacitet – genom att tilldela ytterligare resurser, både mänskliga och ekonomiska, till cybersäkerhet – samtidigt som man säkerställer att en gemensam hög cybersäkerhetsnivå uppnås i alla medlemsstater. EU:s strategi för cybersäkerhet 2020 och NIS 2-direktivet är viktiga förslag för att förbättra EU:s cybersäkerhet, som kommer att stärkas i framtiden genom rättsakten om cyberresiliens och politiken om cyberförsvar.

    Problemet med spionprogramvara, exempelvis Pegasus, bör dessutom hanteras snabbt genom att regelverket för att hålla distributörer, användare och missbrukare av denna programvara ansvariga.

    Skydd av EU:s medlemsstater, institutioner, byråer, delegationer och uppdrag

    Cybersäkerheten bör inte bara förbättras i alla medlemsstaterna, utan också bland EU:s institutioner. Cyberattacker på senare tid riktade mot EU:s institutioner har understrukit behovet av starkare interinstitutionellt samarbete när det gäller upptäckt, övervakning och delning av information under och/eller för att förhindra cyberattacker. De europeiska institutionerna har redan vidtagit åtgärder för att stärka sin cybersäkerhet och har verktyg för att samordna och upptäcka cyberattacker, exempelvis CERT-EU, Enisa och den kommande gemensamma cyberenheten.

    Mer bör dock göras. För det första bör både mänskliga och ekonomiska resurser öka för att möta utmaningarna med ett hotlandskap i ständig utveckling. För det andra bör EU:s institutioner genomföra en grundlig översyn av sina tjänster och nätverk, för att begränsa säkerhetsriskerna och säkerställa att institutionerna inte är beroende av utländsk teknik för sin säkerhet. Slutligen bör ökad medvetenhet och korrekt utbildning och vägledning säkerställas hos all personal för att begränsa och ta itu med cyber- och icke-cybersäkerhetsrisker.

    Inblandning genom globala aktörer via värvning av personer i samhällseliten, nationella diasporagrupper, universitet och kulturevenemang

    En annan uppsättning verktyg som är tillgängligt för andra länder som vill blanda sig i EU:s funktionssätt är inblandning genom personer.

    Värvning av personer i samhällseliten eller kooptation är tyvärr ett utbrett fenomen, och dess mest välkända form är att före detta europeiska politiker på hög nivå och civila tjänstemän anlitas av företag som kontrolleras av utländska stater i utbyte mot deras kunskaper som de förvärvade under sina offentliga uppdrag eller funktioner. Deras kunskaper, som ofta är baserade på konfidentiell information och kontakter, används sedan på bekostnad av EU:s och dess medlemsstaters strategiska intressen. Dessa aktiviteter kombineras ofta med industriella lobbystrategier, där ekonomiska och politiska mål slås samman.

    En annan form av inblandning genom personer är den ökade inblandningen och i slutänden kontrollen över universitet, skolor och kulturella och religiösa centrum av agenter för utländska stater, när det gäller ämnen som är relevanta för just det landet. Konfuciusinstituten – nyligen omdöpta till Centers for Language Education and Cooperation – strävar efter att kontrollera alla typer av forskning, undervisning eller till och med kulturella utställningar som rör Kina inom många europeiska universitet och museer är ett tydligt exempel på sådana metoder. Andra länder är också mycket aktiva på det här området, exempelvis Ryssland genom de ortodoxa kyrkorna.

    Den här formen av inblandning gynnas i hög grad av arbetet för att kontrollera den nationella diasporan som lever i EU, och som potentiellt kan utöva omfattande påtryckningar i olika europeiska samhällsskikt. Detta arbete har också som mål att tysta politiska motståndare som bor utomlands.

    Avskräckande åtgärder, attribueringar och kollektiva motåtgärder, inbegripet sanktioner

    EU och dess medlemsstater måste inrätta trovärdiga avskräckande verktyg. EU och dess medlemsstater har faktiskt ingen specifik sanktionsordning som rör utländsk inblandning och desinformationskampanjer som iscensätts av utländska statliga aktörer.

    Föredraganden är medveten om de juridiska utmaningar som kan uppstå vid inrättandet av en sådan sanktionsordning, inbegripet behovet av att noggrant definiera brottens delar och deras möjliga kumulativa effekt i överensstämmelse med EU-rätten och folkrätten.

    Föredraganden anser dock att EU kan få nyttig inspiration från det som har gjorts av andra partner i detta avseende, som Australien gjorde, särskilt vid definitionen av vad som är en ”uppsåtlig utländsk inblandning” och vid kriminaliseringen av hemlig och bedräglig verksamhet av utländska aktörer.

    Föredraganden tror också att vi kan bygga vidare på det som redan finns på EU-nivå, framför allt ordningen med restriktiva åtgärder mot cyberattacker som hotar unionen och dess medlemsstater, vilka har använts två gånger förra året.

    Sist men inte minst betonar vi behovet av att samarbeta noga med våra internationella likasinnade partner om eventuella sanktionsordningar med målet att införa sanktioner tillsammans för att förstärka effektiviteten och den avskräckande effekten.

    Utländska enheter med ansvar för aggressiv inblandningsverksamhet mot demokratier bör inte utgå från att deras destabiliseringskampanjer inte kommer att möta några konsekvenser.

    Globalt samarbete och multilateralism

    EU är långt ifrån det enda demokratiska området i världen som möter aggressiv utländsk inblandningsverksamhet. Många andra länder – både utvecklade länder och utvecklingsländer – är också mål för sådan verksamhet, från Kina eller Ryssland och andra auktoritära regimer, som alltid strävar mot samma mål – att undergräva demokratiska funktioner för att få inflytande.

    Vi måste föra samman likasinnade partner för att hantera dessa frågor på ett samordnat sätt, baserat på ett partnerskap mellan demokratier.

    Först måste vi enas om gemensamma definitioner och dela en förståelse av vad som för närvarande står på spel i syfte att komma överens om internationella normer och standarder.

    Följande frågor bör tas upp och besvaras noggrant och kollektivt. Vad är en aggressiv utländsk inblandning? Hur kvalificeras enligt lag desinformations- och manipuleringsoperationer som iscensätts från ett främmande land? Hur kan vi definiera dessa hot och angrepp som brott? Vilken kollektiv sanktionsordning kan införas?

    Sedan bör det globala samarbetet baseras på ett utbyte av bästa praxis och hantering av konkreta projekt. Europaparlamentet skulle genom sitt omfattande nätverk av interparlamentariska fora ha en ledande roll att spela här, liksom EU:s delegationer i tredjeländer.

    Arbetssätt

    Oavsett vår politiska syn på olika delar av lagstiftningen och våra färger på det politiska spektret är vi som ledamöter i INGE enade i synen att vår demokrati måste stå stark mot försök till utländsk inblandning. Av denna anledning har vi byggt vårt arbete i utskottet på ett djupt samarbete mellan politiska grupper. Samordnarna beslutade gemensamt med ordföranden vilka experter som skulle bjudas in och vilka studier som skulle beställas. Som föredragande har jag regelbundet konsulterat skuggföredragandena under mitt arbete med upprättandet.

    När det gäller teman kan vi skilja diagnosfasen från den lösningsfokuserade fasen. Under den första fasen bjöd vi in experter som kunde hjälpa oss att förstå hoten och metoderna i alla deras variationer. Med vägledning av uppdraget hade vi ett antal förhör om inblandning i den offentliga och privata sfären och utredningar av olika utländska aktörers metoder. I den lösningsbaserade fasen fokuserade INGE på att identifiera möjliga verktyg och strategier för att förhindra och motverka de identifierade problemen.

    INGE beställde också sex studier och bjöd in författarna att lägga fram sina rön. Den sanitära situation som är kopplad till covid-19-pandemin förhindrade oss att organisera uppdrag under de första två halvåren av INGE:s existens. I skrivande stund kom INGE-ledamöter emellertid precis tillbaka från ett första framgångsrikt uppdrag till Europeiska unionens cybersäkerhetsbyrå (Enisa) i Aten i Grekland. Ytterligare tre uppdrag planeras: till Taipei, Paris och Washington.

    För att ytterligare förbereda våra rekommendationer formulerade vi två frågor för muntligt besvarande. I juli 2021 frågade vi vice ordföranden/den höge representanten Josep Borrell hur han hade tänkt avhjälpa bristen på resurser och uppdrag för Europeiska utrikestjänstens StratCom-arbetsgrupper och bristen på rätt sanktioner mot utländska aktörer som ägnar sig åt inblandning. I oktober 2021 frågade vi kommissionens vice ordförande Věra Jourová hur hon planerar att säkerställa att bristen på samordning över sektorer och politiska nivåer inte ökar exponeringen för utländsk inblandning och hur algoritmernas transparens kan förbättras och mediekompetensen stödjas.

    En av våra viktigaste slutsatser var vikten av samarbete och informationsdelning, både globalt och mellan olika styrningsnivåer och sektorer inom EU. Ända sedan starten har vi därför bjudit in andra utskott och delegationer med kompetenser som hör samman med utländsk inblandning till våra sammanträden. Expertisen från dessa systerorgan berikade de debatter vi hade med inbjudna gäster och såg till att insikterna från våra förhandlingar landar i de ordinarie utskott som arbetar med motsvarande lagstiftningsförslag.

    En nyckelhändelse kommer att vara det interparlamentariska möte vi ska vara värd för i november 2021. Detta sammanträde mellan parlamentariker från EU-länder och en utvald grupp av likasinnade globala partner kommer att vara en viktig möjlighet att lära av varandra och diskutera gemensamma utmaningar och lösningar.

    För att framställa detta betänkande upprättade föredraganden fyra arbetsdokument: om tillståndet avseende utländsk inblandning i Europeiska unionen, inbegripet desinformation, om hemlig finansiering av politisk verksamhet från utländska givare, om utländsk inblandning med hjälp av onlineplattformar och om stärkande av EU:s motståndskraft mot hybridhot.

    Utöver alla nämnda formella möten samlade föredraganden in kunskaper genom sammanträden, deltagande i konferenser och omfattande läsning av studier och nyhetsartiklar.

    Samarbete med andra organ inom Europaparlamentet och EU-organ

    På grund av den gränsöverskridande karaktären hos vårt uppdrag bjöd INGE in och diskuterade olika aspekter på utländsk inblandning med fem kommissionsledamöter:

     Věra Jourová, vice ordförande med ansvar för värderingar och öppenhet

     Margaritis Schinas, vice ordförande med ansvar för främjande av vår europeiska livsstil

     Josep Borrell, Europeiska kommissionens vice ordförande/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik

     Thierry Breton, vice ordförande med ansvar för den inre marknaden

     Margrethe Vestager, verkställande vice ordförande med ansvar för ett Europa rustat för den digitala tidsåldern

    Vi hade också flera diskussioner med personal från kommissionen och utrikestjänsten och ett särskilt sammanträde, tillsammans med CONT, med Europeiska revisionsrätten om dess särskilda rapport 09/2021: Desinformation som påverkar EU: problemet tacklat men inte tyglat.

    INGE:s särskilda utskott har också fastställt en samarbetsplan med flera av Europaparlamentets utskott som det delar vissa kompetensområden med. INGE har hittills elva utskott och elva delegationer.

    Extern experthjälp

    Det särskilda utskottet om utländsk inblandning i alla demokratiska processer i EU inklusive desinformation, har bett om hjälp utifrån i följande ämnen som är relevanta för utskottets pågående arbete:

     Desinformation – kartläggning och lösningar, inbegripet reglering av plattformarna.

     Finansiering – kartläggning och lösningar.

     Infrastruktur.

     Bästa praxis i en strategi för hela samhället för att motverka hybridhot.

     Påverkan av desinformationskampanjer på migranter, hbtqi-personer och minoritetsgrupper.

     Lärdomar från missbruk av auktoritära regimer.

    Översikt över utfrågningar med externa experter

    Tematiska utfrågningar

     Hybridhot, desinformation och polarisering – institutionell översikt, 24 september 2020

     Valinblandning, finansiering av politiska partier och sociala medieplattformar – översikt, 2 oktober 2020

     Hur utländsk inblandning undergräver suveränitet: exempel från våra grannar i öst, 21 oktober 2020

     Utländsk inblandning i den offentliga sfären: Faktagranskning, sociala medieplattformar och deras användning i desinformation och utländsk inblandning och uppbyggnad av motståndskraft, 26 oktober 2020 och 9 november 2020

     Utländsk inblandning i den politiska sfären: Utländsk inblandning i valprocesser, inbegripet it-angrepp, dataläckor och fientlig kommunikation, 12 november 2020

     Utländsk inblandning i den politiska sfären: Politisk finansiering genom lagliga eller olagliga kanaler och skendonatorer från tredjeländer, 2 december 2020

     Journalistik mot propaganda, 11 december 2020

     Möjliga hot om inblandning från tredjeländer i en geopolitisk kontext, 25 januari 2021 och 1 februari 2021

     Strategisk kommunikation för att motverka utländsk inblandning, 22 februari 2021

     Hur insynen kan ökas i finansieringen av politiska partier och politiska kampanjer: vilka regler behöver vi i EU?, 23 februari 2021,

     Demokrati på internet: vilka är riskerna? Hur kan vi skydda oss?, 17 mars 2021

     Utländsk inblandning i finansieringen av abortmotståndarorganisationer i EU, 25 mars 2021,

     Teknisk utveckling och reglering av desinformation: inblandning genom annonsering, 13 april 2021,

     Teknisk utveckling och myndighetsstrategier avseende desinformation, 15 april 2021

     Diskussion med Mikhail Khodorkovsky, grundare av Dossier Center, 10 maj 2021,

     Utfrågning med Facebook, Twitter och Youtube om sociala medieplattformars roll i spridningen och utvecklingen av desinformation och för att upptäcka och motverka den, 10 maj 2021,

     Hur historia, kultur och utbildning kan bidra till att motarbeta desinformation, 15 juni 2021,

     Desinformation och diskriminering, 12 juli 2021

     EU:s handlingsplan för demokrati och rättsakten om digitala tjänster samt andra EU-instrument: hur förslagen kan skydda de demokratiska processerna i EU mot utländsk inblandning och vägen framåt, 2 september 2021

     Sanktioner och kollektiva motåtgärder, 2 september 2021

    Diskussion

     Rollen för utbildning, medier och kultur i hanteringen av desinformation och utländsk inblandning, 9 september 2021,

     Utländsk inblandning och spionage på europeiska politiker och institutioner, 9 september 2021,

     EU-institutionernas säkerhet: Reaktion på de eskalerande cyberattackerna, 9 september 2021,

     Ekonomisk skada till följd av utländsk inblandning eller desinformation, bland annat på datamarknaden, 14 oktober 2021.


     

     

    RESERVATION AV CLARE DALY PÅ THE LEFTS VÄGNAR

    Utländsk inblandning orsakar allvarlig skada på samhället och förtjänar särskild uppmärksamhet, men är varken något nytt eller något som enbart drabbat Europa. Ett av de mest betydande och systematiska exemplen på inblandning i de demokratiska processerna i Europeiska unionen är den stora koncentrationen av kapital, både utländskt och europeiskt, som utövar inflytande över lagstiftningsarbetet och utformningen av politiken.

    Detta erkänns knappt av majoriteten i det särskilda utskottet INGE, som i stället förde fram ett bestickande narrativ om europeiska offer i händerna på ondskefulla geopolitiska motståndare. Utredningen användes för att blåsa upp hoten om rysk och kinesisk inblandning, ignorera väsentliga orsaker till krisen för den politiska legitimiteten i Europa, stigmatisera avvikande åsikter från EU:s officiella utrikespolitik och ange säkerhetsmässiga skäl för begränsningar av yttrandefriheten och andra grundläggande rättigheter.

    Det resulterande betänkandet är därför så obalanserat och subjektivt att det i sig utgör desinformation. Den utbredda förekomsten av ”expertis” som hämtas från transatlantiska tankesmedjor och Natos tankesmedjor, som bedriver lobbying för intressen som gynnas av konflikter, måste i sig betraktas som en form av utländsk inblandning. Den politiska inriktning som detta betänkande innebär för unionen medför allvarlig och långvarig skada på de europeiska samhällenas demokratiska karaktär. Eftervärlden kommer att beklaga detta dokument.


    INFORMATION OM ANTAGANDET I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

    Antagande

    25.1.2022

     

     

     

    Slutomröstning: resultat

    +:

    –:

    0:

    25

    8

    1

    Slutomröstning: närvarande ledamöter

    Vladimír Bilčík, Andrea Bocskor, Ioan-Rareş Bogdan, Jorge Buxadé Villalba, Włodzimierz Cimoszewicz, Gwendoline Delbos-Corfield, Anna Júlia Donáth, Marco Dreosto, Nicolaus Fest, Sunčana Glavak, Raphaël Glucksmann, Markéta Gregorová, Bart Groothuis, Balázs Hidvéghi, Sandra Kalniete, Andrey Kovatchev, Jeroen Lenaers, Nathalie Loiseau, Juan Fernando López Aguilar, Morten Løkkegaard, Pierfrancesco Majorino, Lukas Mandl, Thierry Mariani, Dace Melbārde, Maite Pagazaurtundúa, Tonino Picula, Manu Pineda, Robert Roos, Andreas Schieder, Sabine Verheyen, Viola Von Cramon-Taubadel, Javier Zarzalejos

    Slutomröstning: närvarande suppleanter

    Clare Daly, Petra Kammerevert

     



    OMRÖSTNING MED NAMNUPPROP

     

    Slutomröstning – ändrat förslag (omröstning med namnupprop)

    +
    25/8/1


    RESULTAT MED NAMNUPPROP

    Omröstningen med namnupprop: Slutomröstning

    25

    +

    ECR

    Dace Melbārde

    PPE

    Vladimír Bilčík, Ioan-Rareş Bogdan, Sunčana Glavak, Sandra Kalniete, Andrey Kovatchev, Jeroen Lenaers, Lukas Mandl, Sabine Verheyen, Javier Zarzalejos

    Renew

    Anna Júlia Donáth, Bart Groothuis, Nathalie Loiseau, Morten Løkkegaard, Maite Pagazaurtundúa

    S&D

    Włodzimierz Cimoszewicz, Raphaël Glucksmann, Petra Kammerevert, Juan Fernando López Aguilar, Pierfrancesco Majorino, Tonino Picula, Andreas Schieder

    Verts/ALE

    Gwendoline Delbos-Corfield, Markéta Gregorová, Viola Von Cramon-Taubadel

     

    8

    -

    ECR

    Jorge Buxadé Villalba, Robert Roos

    ID

    Nicolaus Fest, Thierry Mariani

    NI

    Andrea Bocskor, Balázs Hidvéghi

    The Left

    Clare Daly, Manu Pineda

     

    1

    0

    ID

    Marco Dreosto

     

     

    Senaste uppdatering: 25 februari 2022
    Rättsligt meddelande - Integritetspolicy