BETÄNKANDE om den europeiska planeringsterminen för samordning av den ekonomiska politiken: sysselsättning och sociala aspekter i den årliga översikten över hållbar tillväxt 2022

3.3.2022 - (2021/2233(INI))

Utskottet för sysselsättning och sociala frågor
Föredragande: Helmut Geuking

Ändringsförslag

• 001-001 (PDF - 94 KB)
• 001-001 (DOC - 69 KB)
• 002-005 (PDF - 106 KB)
• 002-005 (DOC - 74 KB)
• 006-008 (PDF - 109 KB)
• 006-008 (DOC - 73 KB)
• 009-011 (PDF - 112 KB)
• 009-011 (DOC - 76 KB)

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om den europeiska planeringsterminen för samordning av den ekonomiska politiken: sysselsättning och sociala aspekter i den årliga översikten över hållbar tillväxt 2022

(2021/2233(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

– med beaktande av kommissionens meddelande av den 24 november 2021 om årlig översikt över hållbar tillväxt 2022 (COM(2021)0740),

– med beaktande av kommissionens utkast av den 24 november 2021 till gemensam sysselsättningsrapport från kommissionen och rådet (COM(2021)0743),

– med beaktande av kommissionens rekommendation av den 24 november 2021 till rådets rekommendation om den ekonomiska politiken i euroområdet (COM(2021)0742),

– med beaktande av kommissionens rapport av den 24 november 2021 om förvarningsmekanismen 2022 (utarbetad i enlighet med artiklarna 3 och 4 i förordning (EU) nr 1176/2011 om förebyggande och korrigering av makroekonomiska obalanser) (COM(2021)0741),

– med beaktande av kommissionens meddelande av den 24 november 2021 om utkasten till budgetplaner 2022: samlad bedömning (COM(2021)0900),

– med beaktande av kommissionens meddelande av den 1 juli 2020 om den europeiska kompetensagendan för hållbar konkurrenskraft, social rättvisa och motståndskraft (COM(2020)0274),

– med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/241 av den 12 februari 2021 om inrättande av faciliteten för återhämtning och resiliens[1],

– med beaktande av kommissionens ekonomiska höstprognos 2021,

– med beaktande av kommissionens meddelande av den 30 september 2020 om att förverkliga det europeiska området för utbildning senast 2025 (COM(2020)0625),

– med beaktande av kommissionens meddelande av den 30 september 2020 Handlingsplan för digital utbildning 2021–2027: Ställa om utbildningen till den digitala tidsåldern (COM(2020)0624),

– med beaktande av kommissionens förslag till rådets rekommendation om individuella utbildningskonton (COM(2021)0773),

– med beaktande av rådets förordning (EU) 2020/672 av den 19 maj 2020 om inrättande av ett europeiskt instrument för tillfälligt stöd för att minska risken för arbetslöshet i en krissituation (SURE) till följd av covid-19-utbrottet,

– med beaktande av kommissionens meddelande av den 5 mars 2020 En jämlikhetsunion: jämställdhetsstrategi för 2020–2025 (COM(2020)0152),

– med beaktande av det icke-officiella dokumentet från Bulgarien, Danmark, Estland, Irland, Lettland, Litauen, Malta, Nederländerna, Österrike, Finland och Sverige[2], som innehåller bidrag till förklaringen från det sociala toppmötet i Porto,

– med beaktande av sin resolution av den 20 oktober 2021 om sysselsättning och socialpolitik i euroområdet 2021 (2021/2062)[3],

– med beaktande av Astana-förklaringen om primärvård från 2018,

– med beaktande av den europeiska pelaren för sociala rättigheter som proklamerades av Europeiska rådet, parlamentet och kommissionen i november 2017,

– med beaktande av handlingsplanen för den sociala ekonomin av den 9 december 2021,

– med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

– med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A9‑0040/2022), och av följande skäl:

A. Den europeiska planeringsterminen för samordning av den ekonomiska politiken och medlemsstaterna måste respektera tillämpliga och relevanta unionsregler om sunda offentliga finanser. Den europeiska planeringsterminen utgör en gemensam ram för övervakning och samordning av den ekonomiska politiken samt budget- och sysselsättningspolitiken i EU:s medlemsstater i syfte att säkerställa sunda och hållbara offentliga finanser, säkerställa makroekonomisk stabilitet, stödja strukturreformer och främja investeringar, inbegripet för den dubbla gröna och digitala omställningen. Planeringsterminen har också tagit hänsyn till inrättandet av faciliteten för återhämtning och resiliens som kommer att driva på medlemsstaternas reformer och investeringar i linje med EU:s prioriteringar enligt de sex pelarna, samtidigt som den tar itu med de utmaningar som identifierats i de kommande landsspecifika rekommendationerna. Den siktar mot en gradvis övergång i samordningen av den ekonomiska politiken från att hantera covid-19-krisen till att lägga grunden för en inkluderande återhämtning och starkare resiliens[4]. Den måste, som en del av EU:s ram för ekonomisk styrning, anpassas så att hänsyn inte endast tas till de ekonomiska och sociala målen, utan även till målen för den gröna och den digitala omställningen, konsolideringen av hälso- och sjukvårdssystemen samt tillträde och möjligheter för barn och unga.

B. Det är av avgörande betydelse att säkerställa att planeringsterminen samordnar och övervakar medlemsstaternas insatser för att uppfylla principerna i den europeiska pelaren för sociala rättigheter, särskilt EU:s överordnade mål om att minst 78 % av alla i åldersgruppen 20–64 år bör vara sysselsatta senast 2030, minst 60 % av alla vuxna bör delta i utbildning varje år och att antalet personer som riskerar fattigdom eller social utestängning bör minskas med minst 15 miljoner, varav minst 5 miljoner barn. Den gemensamma sysselsättningsrapporten för 2022 har ett starkare fokus på genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter, i linje med åtagandena i handlingsplanen från mars 2021 och EU-ledarnas åtaganden i Portoförklaringen av den 8 maj 2021. Genomförandet av planeringsterminen bör stärka unionens satsning på en grön, digital och rättvis omställning och bidra till uppnåendet av en uppåtgående social och ekonomisk konvergens, till hanteringen av de demografiska utmaningarna och till uppnåendet av målen för hållbar utveckling.

C. EU bygger på fördragens grundläggande värden, såsom respekten för människans värdighet, jämlikhet och mänskliga rättigheter. EU:s medlemsstater har åtagit sig att upprätthålla dessa värden och att genomföra Parisavtalet, FN:s mål för hållbar utveckling och den europeiska pelaren för sociala rättigheter. Den pågående covid-19-pandemins djupgående ekonomiska och sociala konsekvenser, inbegripet de särskilda konsekvenserna för barn och ungdomar, utsatta grupper och arbetstagare som kommer att påverkas mest av den ekonomiska nedgången till följd av covid-19-pandemin och de strukturella omvandlingarna i de europeiska ekonomierna i samband med den gröna och digitala omställningen, visar på behovet av att ta itu med sociala frågor på europeisk nivå samt behovet av en hållbar, digital och resilient återhämtning som skapar arbetstillfällen av hög kvalitet och hållbar tillväxt och befäster vårt strategiska oberoende samtidigt som mångfalden i nationell lagstiftning och praxis respekteras. I ingressen till fördraget om Europeiska unionen definieras de övergripande målen för den ekonomiska politiken som ”att stärka och uppnå en konvergens mellan ekonomierna i sina länder” och ”att med beaktande av principen om en hållbar utveckling ... främja ekonomiska och sociala framsteg för sina folk”.

D. Covid-19-pandemin ledde under 2020 till en kraftig ekonomisk nedgång. EU:s regioner och ekonomier har inte påverkats likadant och i samma grad. Effekterna av den kraftiga BNP-minskningen 2020 på arbetslösheten mildrades av olika politiska åtgärder, bland annat system för bevarande av arbetstillfällen. Sysselsättningen och det totala antalet arbetade timmar har nästan återgått till nivåerna före krisen, även om takten i återhämtningen skiljer sig åt mellan medlemsstaterna. Krisens konsekvenser utgör en stor utmaning men också en möjlighet att blåsa nytt liv i våra ekonomier och samhällen och fortsätta med den gröna och den digitala omställningen på ett mer hållbart, motståndskraftigt och inkluderande sätt. En sådan omställning bör vända trenden med ökad ojämlikhet, främja social sammanhållning och garantera att ingen lämnas utanför. Enligt EU:s ekonomiska höstprognos 2021 förväntas tillväxten bli 5 % 2021, 4,3 % 2022 och 2,5 % 2023, vilket är högre än man tidigare räknat med. Återhämtningen kommer dock att vara starkt avhängig av hur pandemin utvecklas[5] och restriktionerna för näringslivet för att begränsa den. Sedan början av återhämtningen har det återigen uppstått en brist på arbetskraft inom tillverkning och tjänster. I en del länder och regioner i EU rapporteras brister i vissa yrken samtidigt som det finns ett överskott av kvalificerade arbetstagare i andra, vilket belyser relevansen av arbetskraftens rörlighet och migrationsströmmar. Bristen på arbetskraft är också en följd av strukturella tendenser (t.ex. åldrande) och andra faktorer som föregick pandemin.

E. Det outnyttjade arbetskraftsutbudet omfattar arbetslösa, undersysselsatta (dvs. deltidsanställda som vill arbeta mer, men som inte kan hitta jobb där detta erbjuds) och personer som står långt ifrån arbetsmarknaden (arbetslösa som antingen för närvarande omedelbart kan börja arbeta men som inte har sökt arbete, eller som har sökt arbete men inte omedelbart kan börja arbeta). Till följd av chocken utgjorde det outnyttjade arbetskraftsutbudet 14,6 % av EU:s arbetskraft under det andra kvartalet 2020, jämfört med 13,1 % under det andra kvartalet 2019. Detta utgör den underutnyttjade arbetskraften i ekonomin.

F. Covid-19-pandemin innebär en tung börda för befolkningen i EU, i synnerhet personer i mer utsatta grupper såsom kvinnor, personer med funktionsnedsättning, barn, unga och äldre, vad beträffar deras vardag, i arbetslivet och när det gäller de allmänna möjligheterna till försörjning[6]. Covid-19-krisen har haft negativa konsekvenser för den europeiska arbetsmarknaden. Denna utveckling har i vissa medlemsstater lett till ökad fattigdom och skillnader i levnadsstandard. Fattigdomen bland förvärvsarbetande i EU-27 ökade från 8,5 % år 2010 till 9 % år 2019. Visstidsanställda löper mycket större risk för fattigdom bland förvärvsarbetande än fast anställda (16,2 % jämfört med 5,9 %), liksom lågkvalificerad arbetskraft jämfört med högkvalificerad (19 % jämfört med 4,9 %). Utsatta grupper, däribland unga arbetstagare, ensamstående föräldrar, personer med funktionsnedsättning, hbti-personer, romer eller tredjelandsmedborgare löper också större risk för fattigdom bland förvärvsarbetande. Många familjer med säsongsarbetare och gränsarbetare separerades under de inledningsvis icke samordnade nedstängningsåtgärderna. Till följd av nedstängningsåtgärderna har föräldrar, främst kvinnor, ofta varit tvungna att balansera ansvar för sina barn och ansvar för äldre anhöriga eller anhöriga med funktionsnedsättning. Avsaknad av balans mellan arbetsliv och privatliv kan ofta leda till stress och psykisk ohälsa.

G. Ungdomsarbetslösheten i EU visade inledande tecken på återhämtning i mitten av 2021, men låg fortfarande på 17,4 % under andra kvartalet 2021, vilket är nästan tre gånger högre än arbetslösheten i åldersgruppen 25–74 år. Covid-krisen hade den effekten på arbetsmarknaden att antalet unga som varken arbetar eller studerar återigen började öka efter att ha minskat i sex år, delvis till följd av unga människors otrygga ställning på arbetsmarknaden[7]. Ungdomars psykiska hälsa har försämrats avsevärt under pandemin, och problemen med psykisk ohälsa har fördubblats i flera medlemsstater jämfört med nivån före krisen. I åldersgruppen 18–34 år löpte 64 % risk att drabbas av depression under våren 2021, delvis på grund av att de saknade sysselsättning eller finansiella och utbildningsmässiga utsikter på längre sikt.

H. Covid-19-pandemin har haft förödande konsekvenser för unga med sjunkande sysselsättningsgrad och betydligt lägre personliga inkomster. Den föregående krisen visade att om ungdomar inte får praktikplatser och anställningar av hög kvalitet – med skriftliga avtal och anständiga arbetsvillkor, inbegripet en lön som går att leva på, yrkesvägledning och fortbildning – är risken stor för att de återigen tvingas acceptera otrygga anställningar, lämna landet för att hitta arbete eller upprepade gånger anmäla sig till utbildning eller yrkesutbildning. Praktiktjänstgöring måste vara avlönad men även begränsad i längd och antal, så att ungdomar inte fastnar i oändliga, upprepade praktiktjänstgöringar och utnyttjas som billig eller t.o.m. gratis arbetskraft, och utan socialt skydd och pensionsrättigheter. En av EU:s huvudprioriteringar bör vara att undvika ännu en förlorad generation unga.

I. Bostadskrisen som råder i både rika och mindre rika länder leder till social utestängning och geografisk segregering. Att få tillgång till anständigt och rimligt prissatt boende är svårare för utsatta grupper såsom arbetande fattiga, kvinnor, ungdomar, framför allt unga arbetslösa, ensamstående föräldrar, stora familjer, äldre, särskilt ensamboende äldre, hbtqi-personer, migranter, flyktingar, personer med funktionsnedsättning, människor med fysiska eller psykiska sjukdomar samt personer som tillhör marginaliserade grupper, såsom romer.

J. Enligt kommissionens makroekonomiska databas Ameco[8] ökade antalet länder med en negativ reallöneutveckling från två år 2019 till 13 år 2020. Reallönenivåerna ligger i många EU-länder fortfarande under nivån för krisåret 2009. För att upprätthålla arbetstagarnas köpkraft skulle reallönerna behöva öka med 5 % under 2022.

K. Enligt OECD:s forskning[9] kan en tredjedel av de övergripande löneskillnaderna mellan företag förklaras med skillnader i lönesättningspraxis snarare än med skillnader i arbetstagarnas kompetens. Företag med höga löner betalar omkring dubbelt så mycket som företag med låga löner för jämförbara arbetstagare. När arbetstagarna inte enkelt kan gå från ett företag till ett annat (t.ex på grund av kostnader för att söka arbete och flytta) avgörs lönerna inte enbart av arbetstagarnas kompetens utan även av företagens lönesättningspraxis.

L. Den gröna och digitala omställningen kommer att leda till viss omfördelning av sysselsättningen mellan arbetsuppgifter och sektorer. En omfördelning av arbetstagare mellan sektorer kommer att vara en ännu större utmaning när det gäller kompetensbehov än en omfördelning mellan företag i sektorer, och kan medföra längre perioder av arbetslöshet.

M. Distansarbete kan ibland sudda ut gränsen mellan arbete och privatliv och medföra högre arbetsintensitet och andra svårigheter. Den digitala tekniken innebär risker för sysselsättningens kvalitet. Personer som regelbundet arbetar hemifrån är mer än dubbelt så benägna att arbeta mer än de högst tillåtna 48 timmarna per vecka. Nästan 30 % av distansarbetarna uppger att de arbetar på sin fritid varje dag eller flera gånger i veckan.

N. Klimatförändringarna har förvärrat redan befintliga ojämlikheter och på ett oproportionerligt sätt drabbat de fattiga och de mest utsatta grupperna och regionerna. EU:s medborgare och arbetstagare känner av konsekvenserna av klimatförändringar och extrema väderhändelser allt intensivare och oftare än tidigare. EU:s klimatneutralitetsmål utgör såväl utmaningar för arbetstagare och företag som möjligheter att förbättra människors välbefinnande och är absolut nödvändiga för att bevara klimatet och skapa en bättre framtid för de yngre och framtida generationerna. Politiska åtgärder för att nå EU:s klimatmål påverkar olika regioner på olika sätt, med störst inverkan på de regioner som är kraftigt beroende av fossila bränslen. Snabbt ökande energipriser i EU, av en rad skäl som inte är begränsade till de ekonomiska konsekvenserna av covid-19-pandemin, drabbar den mest utsatta befolkningen i EU, i synnerhet enskilda personer och hushåll med de lägsta inkomsterna. Utmaningen att anpassa våra ekonomier och samhällen måste hanteras på ett sätt som säkerställer en rättvis och jämlik omställning. Framväxten av nya relaterade sektorer innebär också möjligheter för företagen och har skapat ett behov av omskolning och kompetensutveckling för framtidsorienterade och hållbara arbetstillfällen. Denna process, om den hanteras på ett bra sätt, bör skydda socialt utsatta personer, familjer och mikroföretag. Skapande av arbetstillfällen av hög kvalitet, ambitiösa åtgärder för en rättvis omställning samt effektiva program för kompetensutveckling och omskolning kommer att vara avgörande för att säkerställa en smidig och inkluderande omställning för arbetstagare.

O. Medlemsstaterna, med stöd av EU, har utvidgat det finanspolitiska stödet och likviditetsstödet till sina ekonomier till högre nivåer än någonsin för att undvika massuppsägningar och skydda inkomsterna och företagen som svar på covid-19-krisen. Aktiveringen av den ”allmänna undantagsklausulen” inom ramen för förfarandena i stabilitets- och tillväxtpakten, antagandet av planen NextGenerationEU och faciliteten för återhämtning och resiliens, investeringsinitiativet mot effekter av coronaviruset (CRII) och CRII+ samt införandet av det europeiska instrumentet för tillfälligt stöd för att minska risken för arbetslöshet i en krissituation (SURE) har varit avgörande i detta avseende. Dessa robusta och samordnade politiska svarsåtgärder belyser vikten av fortsatt stark samordning av den ekonomiska politiken, sysselsättningspolitiken och socialpolitiken genom olika politiska verktyg och finansieringsverktyg. Det ökade behovet av finansiering och investeringar för att stärka ekonomin kan medföra budgetbegränsningar för medlemsstaterna.

P. EU:s befolkningstillväxt avtar och befolkningen förväntas minska avsevärt på längre sikt. Omfattningen av de demografiska förändringarna skiljer sig åt mellan medlemsstaterna och regionerna. Demografiska förändringar påverkar sociala system och arbetsmarknader[10], särskilt vården och omsorgen, och kräver en övergripande strategi som bygger på en blandning av politiska lösningar på områdena pensioner, social trygghet, barnomsorg och långtidsvård, bostäder, förskolor, hälso- och sjukvårdssystem, social inkludering, integration av minoriteter och migranter, balans mellan arbete och privatliv samt jämställdhet. Den nuvarande krisen har återigen belyst vård- och omsorgssektorns betydelse och undervärderade roll i våra samhällen. EU:s befolkning i arbetsför ålder har minskat under det senaste årtiondet, vilket också är en avgörande faktor när det gäller den ökande bristen på arbetskraft. Covid-19-krisen har visat att migrerande arbetstagare på ett avgörande sätt bidrar till de europeiska ekonomierna och samhällsviktiga tjänsterna samt täcker upp bristen på arbetskraft. Det är mycket viktigt att arbetstillfällen av hög kvalitet skapas för medel- och lågkvalificerade arbetstagare och särskilt för kvinnor och ungdomar.

Q. Den exempellösa digitala utvecklingen och den ökande tillämpningen av artificiell intelligens (AI) utgör en möjlighet för EU att bli ledande på området etisk, människocentrerad AI och skapa en mer robust och resilient ekonomi baserad på den digitala utvecklingen. Digitaliseringen har medfört många fördelar för arbetsgivare och arbetstagare men även nackdelar. Tillämpningen av automatiseringssystem, AI och tillhörande avancerad teknik i ekonomin ökar ständigt och innebär därmed en socioekonomisk och digital omställning. Den nya digitala ekonomin bör ge fördelar för arbetstagare och samhället i stort genom att förbättra livskvaliteten och arbetsvillkoren, säkerställa en god balans mellan arbete och privatliv, skapa nya sysselsättningsmöjligheter och bidra till socioekonomisk konvergens. Välreglerad AI har potential att främja välstånd och underlätta övergången till en hållbar, robust och mer resilient ekonomi. AI erbjuder ekonomiska fördelar samt nya möjligheter för företag, men ger samtidigt upphov till rättsliga och sysselsättningsrelaterade utmaningar. Arbetstagarna måste få nödvändig utbildning så att de kan skaffa sig den kompetens som behövs för att arbeta med den framväxande tekniken och anpassa sig till den dubbla gröna och digitala omställningen.

R. Den nuvarande krisen har visat att jobb på alla kompetensnivåer ger värde för våra samhällen och ekonomier och säkra och hälsosamma arbetsplatser och sysselsättning av god kvalitet bör säkerställas. Det finns en stark efterfrågan på arbetstagare inom specifika branscher och yrken. Utbildning, inbegripet en politik för livslångt lärande som förutser och återspeglar arbetsmarknadens behov, säkerställer bättre integration på arbetsmarknaden och är av avgörande betydelse för de ekonomiska aktörerna och arbetstagarnas karriärutveckling. Program för kompetensutveckling, omskolning och utbildning bör finnas tillgängliga för alla arbetstagare, även de med funktionsnedsättning, och bör också anpassas till arbetstagarnas behov och kapacitet.

S. Det inträffade mer än 3 300 arbetsplatsolyckor med dödlig utgång och 3,1 miljoner arbetsplatsolyckor utan dödlig utgång i EU-27 under 2018. Över 200 000 arbetstagare dör varje år på grund av arbetsrelaterade sjukdomar[11]. Dessa uppgifter omfattar inte olyckor som inträffar inom odeklarerat arbete, vilket innebär att det verkliga antalet sannolikt är högre än vad den officiella statistiken visar[12]. Enligt Eurofound var 21 % av jobben i Europa ”högpresterande” 2017 och 20 % av jobben var av ”dålig kvalitet”[13] och utsatte arbetstagarna för ökade fysiska eller psykiska risker. Av arbetstagarna har 14 % utsatts för en hög nivå av psykosociala risker. Av de europeiska arbetstagarna anser 23 % att deras arbete utsätter dem för säkerhets- eller hälsorisker. Arbetsrelaterade sjukdomar och skador står för 3,3 % av EU:s BNP[14]. Arbetstagare har rätt till en hälsosam, säker och tillgänglig arbetsplats och arbetsmiljö som bidrar till genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter och arbetsmiljöstandarder. Otillräckliga förebyggande strategier och strategier för att integrera äldre arbetstagare, arbetstagare med funktionsnedsättning och arbetstagare som är villiga att återintegreras på arbetsmarknaden efter långvarig sjukdom medför förlorade möjligheter för arbetstagare, företag och samhället som helhet.

Kapitel I

1. Europaparlamentet konstaterar att hållbarhet, social inkludering och välbefinnande för det europeiska folket måste stå i centrum för EU:s ekonomiska strategi, och att kommissionens ordförande har förbundit sig till detta. Parlamentet framhåller att EU behöver en reform av den ekonomiska styrningen som fokuserar på hållbar utveckling och välbefinnande. Parlamentet understryker behovet av sociala och miljömässiga offentliga investeringar i de nationella återhämtnings- och resiliensplanerna.

2. Europaparlamentet påminner om att unionen enligt fördragen ska verka för en hållbar utveckling i Europa, som bygger på en välavvägd ekonomisk tillväxt, full sysselsättning, hälsosamma och säkra arbetsmiljöer och arbetsförhållanden, sociala framsteg, en hög miljöskyddsnivå och en förbättring av miljöns kvalitet, främjande av vetenskapliga och tekniska framsteg, bekämpning av fattigdom och ojämlikhet, social utestängning och diskriminering, främjande av uppåtgående social konvergens, social rättvisa och socialt skydd, jämställdhet mellan kvinnor och män, solidaritet mellan generationerna samt skydd av barnets rättigheter och rättigheterna för personer med funktionsnedsättning. Parlamentet insisterar på att dessa mål måste vara de övergripande prioriteringarna för EU:s långsiktiga strategi för hållbar tillväxt i linje med FN:s mål för hållbar utveckling, den europeiska pelaren för sociala rättigheter och den gröna given, och stödja medlemsstaternas återhämtnings- och resiliensplaner. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att den europeiska ekonomiska styrningen anpassas till dessa mål och strategier.

3. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dra lärdom av krisen och arbeta för en omvandlad hållbar styrningsstruktur i EU, som bygger på solidaritet, social rättvisa och integration, rättvis fördelning av välstånd, jämställdhet, högkvalitativa offentliga tjänster, inbegripet ett offentligt, allmänt och högkvalitativt utbildningssystem, sysselsättning av god kvalitet och hållbar tillväxt. Parlamentet uppmanar kommissionen att innan den fattar beslut om att sluta tillämpa den allmänna undantagsklausulen beakta en övergripande bedömning av tillståndet i ekonomin på grundval av kvantitativa kriterier, men även en bedömning som korrekt återspeglar underliggande ojämlikheter samt sysselsättningssituationen, den sociala situationen och hälsosituationen i de berörda medlemsstaterna.

4. Europaparlamentet betonar att det är mycket viktigt att överväga hur framgångsrik EU:s ekonomi är i fråga om medborgarnas och arbetstagarnas välbefinnande, inkluderande arbetsmarknader samt arbets- och miljöstandarder.

5. Europaparlamentet betonar att hållbar ekonomisk tillväxt måste vara målet för en inkluderande och hållbar socioekologisk omvandling av våra ekonomier, för att undvika sociala, ekonomiska och miljömässiga obalanser genom att bekämpa fattigdom, minska ojämlikheter och skapa anständiga arbetstillfällen med adekvata löner och arbetsvillkor. Parlamentet konstaterar att om våra ekonomier är konkurrenskraftiga kan de utveckla rätt utvecklingsmöjligheter för framtiden, inbegripet möjligheten att hålla jämna steg med kraven på en modern arbetsmarknad. Parlamentet betonar att en betydande del av de intäkter som genereras av den ekonomiska tillväxten, och efterföljande skatteintäkter, bör användas för att finansiera offentliga tjänster, inbegripet offentliga hälso- och sjukvårdssystem och utbildningssystem. Parlamentet påpekar behovet av ett starkt stöd för offentliga tjänster, hälso- och sjukvårdssystem samt utbildningssystem för att stimulera skapandet av arbetstillfällen av god kvalitet, en inkluderande återhämtning och föregripande av framtida kriser. Parlamentet menar att den nuvarande europeiska ekonomiska styrningen måste ses över, särskilt EU:s finanspolitiska regler. Parlamentet betonar att en förutsättning för hållbar ekonomisk tillväxt för alla är framsteg, innovation, anständiga arbetstillfällen och självbestämmande. Parlamentet betonar att en anständig inkomst garanterar en anständig levnadsstandard och ger familjer socialt skydd.

6. Europaparlamentet är bekymrat över att vissa medlemsstater var skuldsatta redan före covid-19-pandemin. Parlamentet välkomnar de historiska och exempellösa europeiska insatserna i form av NextGenerationEU och faciliteten för återhämtning och resiliens, som är instrument för att mildra de ekonomiska och sociala konsekvenserna av pandemin i medlemsstaterna.

7. Europaparlamentet betonar att det demokratiska ansvarsutkrävandet för den nuvarande utvärderingen av planeringsterminen måste stärkas. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att reformera den finansiella rättsliga ramen och den europeiska planeringsterminen för att säkerställa att den nya ramen för ekonomisk styrning kommer att stärka den demokratiska ansvarsskyldigheten och parlamentets delaktighet, stärka EU:s och de nationella arbetsmarknadsparternas roll och deltagande samt säkerställa en resultatbaserad och resultatinriktad strategi för politiska mål.

8. Europaparlamentet betonar att handlingsplanen för den europeiska pelaren för sociala rättigheter innehåller tre överordnade mål och att det sista rör fattigdom och avser att minska antalet personer som riskerar fattigdom eller social utestängning med minst 15 miljoner, varav minst 5 miljoner bör vara barn, jämfört med 2019. Parlamentet beklagar dock att kommissionen ännu inte har lagt fram en tydlig och heltäckande agenda för att uppnå detta mål med hjälp av effektiva verktyg och finansiella medel. Parlamentet uppmanar kommissionen att utan dröjsmål lägga fram en strategi för fattigdomsbekämpning med åtagandet att utrota fattigdomen i Europa senast 2050. Parlamentet anser att denna strategi bl.a. bör innefatta sociala framsteg som en investeringsprioritering, vilket innebär att NextGenerationEU, den fleråriga budgetramen och EU:s budget måste avsätta investeringar för sociala mål, och i synnerhet för sociala framsteg, som är lika ambitiösa som investeringarna på det gröna och digitala området, och att minskad fattigdom och ojämlikhet också bör beaktas i alla utgiftsbeslut.

9. Europaparlamentet anser att den nuvarande flexibiliteten i tillämpningen av de finanspolitiska reglerna bör tillämpas mer generöst i praktiken, så att skuldminskningen inte har en skadlig inverkan på andra viktiga mål, såsom full sysselsättning, offentliga tjänster av hög kvalitet och klimatskydd. Parlamentet anser i detta avseende att faciliteten för återhämtning och resiliens bör permanentas så att det åter finns ett sådant instrument i kriser av liknande allvarlighetsgrad som kan göras åtkomligt snabbare.

10. Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag till social klimatfond för att hantera de sociala konsekvenserna av omställningen av våra samhällen för att göra dem klimatneutrala. Parlamentet är övertygat om att de sociala konsekvenserna av grön politik måste hanteras på ett bredare sätt, och framhåller att instrument måste antas skyndsamt för att göra det möjligt för alla delar av samhället att åtnjuta fördelarna med ett klimatneutralt samhälle och skydda människor och hushåll, särskilt de mest sårbara, från konsekvenserna av både klimatförändringar och föroreningar och förhindra negativa konsekvenser som kan uppstå till följd av genomförandet av klimatåtgärderna i den europeiska gröna given.

11. Europaparlamentet stöder en mer demokratisk process i arbetet med planeringsterminen. Parlamentet är fast övertygat om att reformen av den ekonomiska styrningen måste gå hand i hand med en förstärkning av den sociala dimensionen. Parlamentet anser att jämställdhetspolitiken måste förankras och integreras i alla faser av den ekonomiska styrningen.

12. Europaparlamentet anser att hänvisningar till pensionsklyftan mellan kvinnor och män måste inkluderas i den årliga översikten över hållbar tillväxt, vilket har varit fallet tidigare.

13. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i arbetet med planeringsterminen reflektera över genomförandet av Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och nuvarande nationella strategier för funktionsnedsättning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att bedöma huruvida åtgärder för socialt skydd och funktionsnedsättning, även inbegripet inkomstskyddsförmåner, är tillräckliga för att motverka fattigdom.

14. Europaparlamentet understryker behovet av att minska den byråkratiska bördan för att stödja och stimulera den ekonomiska tillväxten och konkurrenskraften, och understryker i detta sammanhang kommissionens agenda för bättre lagstiftning. Parlamentet uppmanar kommissionen att i samband med de landsspecifika rekommendationerna rekommendera reformer för att minska byråkratin och förenkla tillgången till finansiering för så många mottagare som möjligt, däribland företag och små och medelstora företag, icke-statliga organisationer, företag inom den sociala ekonomin, kommuner och medborgare. Parlamentet betonar att särskilt små och medelstora företag blir lidande av alltför stora administrativa bördor.

15. Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande av den 9 december 2021 Bygga upp en ekonomi som fungerar för människor: en handlingsplan för den sociala ekonomin. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå ambitiösa åtgärder för inrättande och utveckling av kooperativ och sociala företag, som lägger större tonvikt vid rimliga arbetsförhållanden och egenmakt för arbetstagarna och medborgarna.

16. Europaparlamentet understryker att covid-krisen redan har lett till att många ungdomar är arbetslösa eller har osäkra anställningar. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bekämpa ungdomsarbetslöshet och säkerställa att ungdomar får adekvata och högkvalitativa första arbetslivserfarenheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att garantera ungdomar tillgång till avlönade praktik- och lärlingsplatser av god kvalitet och fördömer oskicket med obetald praktik som ett sätt att utnyttja unga arbetstagare och en kränkning av deras rättigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en rättslig ram för praktik- och lärlingsplatser.

17. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över befintliga europeiska instrument såsom kvalitetskriterierna för praktikprogram och den europeiska ramen för ändamålsenliga lärlingsutbildningar av god kvalitet samt att införa kvalitetskriterier för de erbjudanden som ges till unga, inklusive principen om skälig ersättning till praktikanter, tillgång till socialt skydd, hållbara arbetstillfällen och sociala rättigheter.

18. Europaparlamentet understryker att långsam omfördelning och kompetensglapp kan leda till stora störningar i processen med att koppla samman lediga arbeten med arbetslösa och till högre strukturell arbetslöshet. Parlamentet påpekar att politiken måste stödja arbetstagare att hitta jobb som kräver andra kvalifikationer än de som krävdes i deras tidigare yrken.

19. Europaparlamentet betonar att en förbättring av anställnings- och arbetsvillkoren för de grupper som har drabbats hårdast av pandemin skulle bidra till att förhindra de skadliga effekterna av arbetslöshet och inaktivitet samt ökad ojämlikhet. Parlamentet anser att kombinationen av hög täckningsgrad av kollektivavtal och hög grad av facklig anslutning, välfinansierad aktiv arbetsmarknadspolitik och sociala förmåner är viktiga instrument för att bekämpa fattigdom bland förvärvsarbetande.

20. Europaparlamentet anser att regler om transparens i lönesättningen är ett viktigt instrument för att öka medvetenheten om lönediskriminering mot kvinnor, kan ge rätt till information om lönenivåer uppdelat efter kön och ålägga företag att rapportera om anställning och lön uppdelat efter kön och ge dem incitament att genomföra könsbaserade lönerevisioner. Parlamentet belyser att åtgärder för lika lön för likvärdigt arbete är särskilt viktigt för vissa länder med stora inledande löneklyftor mellan män och kvinnor tidigt i karriären.

En ekonomi som skyddar arbetstagarnas hälsa och säkerhet samtidigt som den säkerställer goda arbetsvillkor

21. Europaparlamentet välkomnar kommissionens strategiska ram för arbetsmiljö 2021–2027 och i synnerhet införandet av nollvisionen för arbetsrelaterade olyckor och sjukdomar. Parlamentet beklagar dock att ambitionsnivån i strategin inte motsvarar nollvisionsmålet och uppmanar kommissionen att lägga fram förslag som motsvarar denna ambition. Parlamentet efterlyser en färdplan för färre olyckor och dödsfall i arbetet, med tillräcklig finansiering för att medlemsstater och företag ska kunna slutföra omställningen till ”noll dödsfall”. Parlamentet betonar att nollvisionen inte får leda till underrapportering av arbetsrelaterade olyckor och sjukdomar. Parlamentet uppmanar kommissionen att i nollvisionen ta med alla skador och olyckor, fysiska förslitningsskador och psykisk utmattning. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att satsa betydligt mer på förebyggande strategier, exempelvis stärkta yrkesinspektioner, nationella hälso- och säkerhetstjänster och dialog med arbetsmarknadens parter för att säkerställa att alla arbetstagare, oberoende av arbetsgivarens storlek, har rätt till högsta möjliga skyddsnivå när det gäller hälsa och säkerhet.

22. Europaparlamentet anser att det behövs ett nära samarbete med arbetsmarknadens parter och lagstiftningsåtgärder för flera aspekter av EU:s arbetsmiljöpolitik som ett komplement till de många olika mjuka åtgärder som planeras för att förverkliga nollvisionen. Parlamentet efterlyser även ett tydligt fokus på arbetstagarnas delaktighet och ett stärkt samråd med arbetsmarknadens parter.

23. Europaparlamentet betonar att det uppstått nya arbetsmiljörisker på grund av de accelererande klimatförändringarna och deras potentiella inverkan på arbetstagarna samt på grund av tekniska framsteg såsom artificiell intelligens och digitalisering, som kan leda till riskfyllda arbetsförhållanden. Parlamentet uppmärksammar sin resolution av den 20 oktober 2021 med rekommendationer till kommissionen om skydd av arbetstagare mot asbest[15] och välkomnar de framsteg som gjorts med översynen av direktivet om carcinogener och mutagena ämnen. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta lämpliga och proportionerliga lagstiftningsåtgärder och icke-lagstiftningsåtgärder för att få bukt med dessa framväxande risker.

24. Europaparlamentet välkomnar och understryker den centrala roll som EU:s nya strategiska ram för arbetsmiljö 2021–2027 spelar för att säkerställa hälsosamma och säkra arbetsplatser, särskilt när det gäller att föregripa och hantera förändringar i samband med den gröna och digitala omställningen och demografin. Parlamentet betonar vikten av att förbättra förebyggandet av arbetsrelaterade olyckor och sjukdomar, eliminera de arbetsrelaterade dödsfallen och öka beredskapen för nuvarande och framtida hälsokriser i syfte att upprätthålla arbetstagarnas hälsa och säkerhet och därigenom säkerställa produktiviteten och konkurrenskraften. Parlamentet understryker att strategierna måste inriktas på att hantera utmaningarna med den ökande andelen äldre arbetstagare, arbetstagare med funktionsnedsättning eller kroniska sjukdomar. Parlamentet upprepar att stress, ångest eller depression är den näst största gruppen av egenrapporterade arbetsrelaterade hälsoproblem som väsentligt kan öka risken för andra hälsoproblem, däribland autoimmuna sjukdomar eller muskuloskeletala sjukdomar och reumatiska eller kroniska inflammationssjukdomar.

25. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå ett nytt direktiv om psykisk hälsa för att förebygga spridning av psykosociala risker på arbetsplatsen och säkerställa arbetstagares välbefinnande. Parlamentet anser att bindande regler är avgörande för att effektivt förebygga psykisk ohälsa såsom ångest, depression, utbrändhet och posttraumatisk stress, samt för att de ska erkännas som arbetssjukdomar. Parlamentet anser att minimikrav för distansarbete bör tas upp i detta direktiv för att arbetstagare ska kunna utöva sin rätt att inte vara uppkopplade. Parlamentet anser att direktivet bör reglera användningen av befintliga och nya digitala verktyg för arbetsrelaterade ändamål och klargöra arbetsvillkoren för distansarbetare, som ska motsvara villkoren för jämförbara arbetstagare.

26. Europaparlamentet konstaterar att covid-19-pandemin har belyst befintliga strukturella problem i den sociala sektorn, särskilt inom långtidsvård, inbegripet problem som personalbrist, dåliga arbetsförhållanden, låga löner och låg utbredning av digitala lösningar.

Kapitel III

27. Europaparlamentet anser att ökad köpkraft och högre löner är en viktig del av den ekonomiska återhämtningen, som stimulerar den totala inhemska efterfrågan samtidigt som medborgarnas välbefinnande säkerställs. Parlamentet ser en risk att löneökningarna under det kommande året i allmänhet inte kommer att nå upp till inflationsnivån, vilket minskar arbetstagarnas köpkraft. Parlamentet varnar för att lönernas köpkraft kan stagnera eller till och med minska om priserna på energi, bostäder och livsmedel fortsätter att stiga. Parlamentet anser att låginkomsthushåll bör skyddas från de negativa effekterna av stigande priser på tjänster, varor och baslivsmedel. Parlamentet betonar att detta bör kombineras med åtgärder för att öka andelen medelinkomsthushåll. Parlamentet anser att kollektivförhandlingar och fackanslutning kan återställa maktbalansen mellan olika grupper i samhället. Parlamentet betonar vikten av att hantera fattigdom bland förvärvsarbetande, energifattigdom och långtidsarbetslöshet. Parlamentet välkomnar kommissionens förslag till ett direktiv om anständiga löner i unionen för att bidra till att utrota fattigdomen bland förvärvsarbetande och främja kollektiva förhandlingar.

28. Europaparlamentet är oroat över att de lagstadgade minimilönerna trots löneökningar på senare tid i många medlemsstater ofta ligger kvar på låga nivåer jämfört med andra löner i ekonomin, och många ligger långt under 60 % av medianlönen i landet.

29. Europaparlamentet konstaterar att 22,4 % av EU:s befolkning befinner sig i riskzonen för fattigdom eller social utestängning, varav 24,9 % är barn, 23,3 % är kvinnor och 18,2 % över 65 år, och att risken för fattigdom bland personer med funktionsnedsättning uppgår till 34,6 %. Parlamentet är mycket oroat över att ungdomsarbetslösheten i EU är över 15 %. Parlamentet betonar att covid-19-pandemin gör genomförandet av barngarantin, den förstärkta ungdomsgarantin och EU:s strategi för rättigheter för personer med funktionsnedsättning viktigare än någonsin. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja medlemsstaterna i kampen mot fattigdom, särskilt bland barn, kvinnor och äldre, fattigdom bland förvärvsarbetande och hemlöshet som är extrema former av fattigdom och social utestängning.

30. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att det finns tillräckligt med lämpliga och ekonomiskt överkomliga subventionerade bostäder för att tillgodose befolkningens bostadsbehov och minska överdrivet höga boendekostnader. Parlamentet uppmanar här till en reform av ramen för ekonomisk styrning, så att medlemsstaterna kan göra nödvändiga gröna och sociala offentliga investeringar, däribland investeringar med koppling till utveckling och förbättring av subventionerat, allmännyttigt, rimligt prissatt och energieffektivt boende. Parlamentet understryker att hemlöshet är en av de mest extrema formerna av social utestängning. Parlamentet välkomnar att den europeiska plattformen för åtgärder mot hemlöshet har satts igång med det slutgiltiga målet att få ett slut på hemlösheten senast 2030. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta ambitiösa nationella strategier med adekvat nationell finansiering och EU-finansiering, på grundval av principen om bostad först, i syfte att förebygga hemlöshet och ge tillgång till lämpliga, säkra och överkomliga bostäder.

31. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa tillgång till anständiga bostäder för alla genom nationella planer för överkomliga bostäder som ingår i nationella reformprogram.

32. Europaparlamentet välkomnar att hemlösa hbtqi-personer, särskilt unga sådana, uppmärksammats i jämlikhetsstrategin för hbtqi-personer. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna ta itu med problemet med hemlöshet bland hbtqi-personer.

33. Europaparlamentet anser att tillräckliga, tillgängliga och rimligt prissatta sociala tjänster av god kvalitet är en förutsättning för återhämtning från covid-19-pandemin och för att framgångsrikt genomföra den europeiska pelaren för sociala rättigheter, i synnerhet när det gäller att minska fattigdom och social utestängning i alla dess former.

34. Europaparlamentet noterar att det överordnade målet att minska antalet personer som lever i fattigdom med 15 miljoner inte kommer att kunna nås om man inte tar sig an de mest utsatta. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utveckla målinriktade sätt att stödja de långtidsarbetslösa och hemlösa samt personer som drabbas av hinder och diskriminering i många former.

35. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att garantera universell tillgång till kostnadsfri offentlig utbildning i EU för barn upp till tre år, något som skulle bidra till lika möjligheter för nästa generation och även till att kvinnor deltar mer på arbetsmarknaden. Parlamentet insisterar på att det är viktigt att införliva direktivet om balans mellan arbete och privatliv, för att ge en jämlik tillgång till och balanserad användning av ledighetssystemen mellan män och kvinnor, så att föräldrar med små barn eller arbetstagare med vårdbehövande anhöriga kan få bättre balans mellan omsorgsansvar och arbete.

36. Europaparlamentet konstaterar att familjer, barn och utsatta grupper har varit covid-19-pandemins främsta offer. Parlamentet betonar att det måste vara en av EU:s högsta prioriteringar att utrota barnfattigdomen och säkerställa barns välbefinnande och lika möjligheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att arbeta för att omgående genomföra den europeiska barngarantin, och att säkra en särskilt avsatt budget på 20 miljarder euro för att utföra denna uppgift under perioden 2021–2027 i syfte att bekämpa fattigdom för alla barn och deras familjer, utan begränsningar. Parlamentet understryker att detta bör åtföljas av det kommande förslaget till rådets rekommendation om minimiinkomst för att bidra till målet att minska fattigdomen. Parlamentet betonar att syftet med den europeiska barngarantin är att stödja nationell politik för att förebygga och bekämpa social utestängning genom att garantera alla behövande barn tillgång till viktiga tjänster, inbegripet barn som är tredjelandsmedborgare, oavsett deras migrationsstatus. Parlamentet anser att barngarantin måste utvidgas till att komplettera de nationella barnbidragssystemen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utnyttja de resurser som är tillgängliga inom bland annat faciliteten för återhämtning och resiliens och Europeiska socialfonden plus (ESF+) för att säkerställa att barngarantin förhindrar och bekämpar social utestängning av och fattigdom bland behövande barn och främjar lika möjligheter. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att noggrant övervaka framstegen på detta område.

37. Europaparlamentet påminner om att det är unga som har drabbats hårdast av pandemin, då de är överrepresenterade i de sektorer som påverkats mest av pandemins restriktioner. De har mer sannolikt tillfälliga jobb eller arbetar deltid och har också större sannolikhet att ha otrygga boendeförhållanden jämfört med andra grupper. Deras tillfredsställelse med livet och psykiska välbefinnande har påverkats oproportionerligt hårt, då nästan två tredjedelar av de unga löper risk för depression[16]. Parlamentet efterlyser ett stärkt ungdomsgarantiinstrument och uppdaterade nationella system i syfte att minska långtids- och ungdomsarbetslösheten med minst 50 % till 2030, inklusive kriterier för att skapa arbetstillfällen av hög kvalitet i enlighet med mål 8 för hållbar utveckling i FN:s Agenda 2030. Parlamentet anser att det är dags att göra ungdomsgarantin både bindande för alla medlemsstater och inkluderande, inbegripet genom aktiva åtgärder för att nå ut till långtidsarbetslösa som varken arbetar eller studerar och ungdomar med missgynnad socioekonomisk bakgrund, såsom ungdomar med funktionsnedsättning och unga romer.

38. Europaparlamentet framhåller att medlemsstaterna måste fortsätta att investera tillräckliga medel från ESF+ i åtgärder till stöd för målinriktade insatser och strukturella reformer för arbetstillfällen av god kvalitet för ungdomar och för yrkesutbildning, i synnerhet lärlingsplatser och entreprenörsfärdigheter. Parlamentet betonar vidare att medlemsstaterna måste inkludera reformer och investeringar i nästa generation, barn och ungdomar i linje med målen i barngarantin och ungdomsgarantin så att de kan få tillgång till finansiering inom ramen för faciliteten för återhämtning och resiliens. Parlamentet uppmanar kommissionen att noga övervaka medlemsstaternas investeringar på detta område genom planeringsterminen och de nationella reformprogrammen inom ramen för faciliteten för återhämtning och resiliens.

39. Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att gripa sig an de strukturella problem som orsakar barnfattigdom och social utestängning genom att främja en hög nivå av sysselsättning och social inkludering, även bland missgynnade grupper. Parlamentet betonar behovet av att säkerställa jämställdhet, icke-diskriminering och social jämlikhet i anställningsförhållanden. Parlamentet betonar att detta är en viktig byggsten för en hållbar och välmående ekonomi och en stark demokrati.

40. Europaparlamentet betonar att alla barn har rätt till mänskliga rättigheter och en trygg miljö som nödvändiga förutsättningar för att förebygga tidiga avhopp från skolan, skydda deras psykiska hälsa och låta dem delta fullt ut i samhället och på arbetsmarknaden. Parlamentet beklagar i detta avseende att hbti-barn ofta blir offer för mobbning och våld på skolor och att detta allvarligt påverkar deras välbefinnande. Parlamentet anser att såväl antimobbningplaner som tillgång till information för barn om sexuell läggning och könsidentitet bör vara en integrerad del av utbildningssystemen.

41. Europaparlamentet understryker behovet av att de landsspecifika rekommendationerna i den europeiska planeringsterminen investerar i tillräckliga förmåner till personer med funktionsnedsättning, som är förenliga med andra inkomstformer, i syfte att minska risken för fattigdom bland personer med funktionsnedsättning.

42. Europaparlamentet betonar behovet av kraftfulla och ändamålsenliga sociala investeringar på EU-nivå, nationellt och regionalt för att stärka de sociala tjänsterna.

43. Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att säkerställa att alla i vårt samhälle har rätt kompetens för att hitta ett arbete och utveckla sina talanger, i synnerhet den yngre generationen. Parlamentet betonar behovet av att stärka EU:s utbildningsprogram samtidigt som utbildningen anpassas till näringslivets och samhällets behov i framtiden. Arbetstagare, lärare och utbildare bör identifiera, stödja och främja rätt kompetens i utbildningen. Parlamentet anser att investeringar i digital infrastruktur är oundvikliga. Parlamentet är övertygat om att hinder såsom brist på arbetskraft hämmar den ekonomiska tillväxten. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att omedelbart genomföra ett omfattande åtgärdspaket för att hantera brist på arbetskraft, med fokus på löner som det går att leva på, att förbättra arbetsvillkoren, stärka arbetskraftens rörlighet i EU, underlätta integreringen av migranter på arbetsmarknaden och underlätta tillgången till finansiering för små och medelstora företag. Parlamentet efterlyser en förstärkning av den europeiska referensramen för kvalifikationer, för ett korrekt erkännande av kompetenser och kvalifikationer som förvärvats utanför EU:s gränser. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att erkänna, validera och certifiera befintliga formella och icke-formella kompetenser, förmågor och kunskaper hos personer från tredjeländer. Parlamentet betonar behovet av att garantera tillgång till formell, informell och icke-formell utbildning och livslångt lärande av hög kvalitet.

44. Europaparlamentet betonar vikten av offentliga arbetsförmedlingar med goda resurser. Parlamentet anser att offentliga arbetsförmedlingar bör erbjuda individualiserat stöd och behovsbedömning till arbetssökande med funktionsnedsättning, äldre arbetssökande och långtidsarbetslösa.

45. Europaparlamentet anser att fler kommande rekommendationer i den europeiska planeringsterminen bör innehålla en inriktning på kvaliteten hos, finansieringen av och arbetsförhållandena i personcentrerad långtidsvård, däribland social omsorg och socialt stöd. Parlamentet påminner medlemsstaterna om Astana-förklaringen från 2018 och deras åtagande att stärka primärvården så att det tillhandahålls en rättvis, tillgänglig, säker och rimligt prissatt samhällsgrundad vård och omsorg för äldre.

46. Europaparlamentet är djupt oroat över pandemins konsekvenser för den psykiska hälsan för arbetstagare och samhället i stort. Parlamentet uppmanar kommissionen att systematiskt lägga fram rekommendationer för att stärka systemen för psykisk hälso- och sjukvård.

47. Europaparlamentet anser att man i arbetsmarknadspolitiska rekommendationer inte får tappa bort långtidsarbetslöshet och långtidsinaktivitet bland i synnerhet äldre. Parlamentet välkomnar tidigare rekommendationer riktade till vissa medlemsstater som tar upp behovet av att se över systemet med anställningsincitament för att främja sysselsättning för ungdomar. Parlamentet uppmanar i detta avseende kommissionen att utöka incitamenten till äldre arbetssökande.

48. Europaparlamentet betonar det könsrelaterade våldets mycket skadliga och skiftande konsekvenser för hälsan, vilket har visat sig kunna leda till allvarliga fysiska och psykiska hälsokonsekvenser. Parlamentet efterlyser därför lämpligt skydd för och adekvata resurser till offer för sexuellt och könsrelaterat våld, och ökade resurser och effektiva åtgärder för detta ändamål.

Kapitel IV

49. Europaparlamentet är bekymrat över den globala bristen på många varor, delvis på grund av de störningar som pandemin orsakat. Parlamentet uppmanar kommissionen att identifiera brister vid strategiska produktionsplatser och att lägga fram strategier för att stärka EU:s självförsörjning inom kritiska industrier och diversifiera källorna för att minska EU:s beroende av icke-demokratiska tredjeländer. Parlamentet begär att industristrategins sociala och ekonomiskt hållbara dimension stärks, med särskilt fokus på sysselsättning av god kvalitet och strategiska värdekedjor i EU, och att de nödvändiga lagstadgade kraven anpassas eller införs i detta avseende i syfte att säkerställa en hållbar och robust europeisk industriell kapacitet och ett adekvat villkorat ekonomiskt stöd. Parlamentet stöder en ambitiös och sammanhållen industripolitik med deltagande av arbetsmarknadens parter, för att stärka den reala ekonomin och främja konkurrenskraftiga och hållbara industrier och tjänster. Parlamentet uppmanar kommissionen att inrätta ett nytt ramdirektiv om information till, samråd med och medverkan av arbetstagare för att uppnå europeiska minimistandarder, bland annat för att föregripa förändringar. Parlamentet efterlyser också en översyn av direktivet om ett europeiskt företagsråd för att stärka arbetstagarrepresentanternas rätt till information och samråd, särskilt i omstruktureringsprocesser. Parlamentet anser att det för en stark industriell bas behövs lika villkor, med kraftiga incitament till innovation, höga miljöstandarder och goda arbetsförhållanden. Parlamentet understryker betydelsen av att arbetsmarknadens parter deltar i utvecklingen av industriella strategier.

50. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka den europeiska industri- och produktionskapaciteten i syfte att minska beroendet. Parlamentet betonar vikten av att utveckla teknisk suveränitet och skapa europeiska värden och arbetstillfällen inom strategiska industriområden. Parlamentet understryker vikten av att EU är strategiskt oberoende och har en resilient leveranskedja.

51. Europaparlamentet anser det väsentligt att arbetstagarna är delaktiga i företagsfrågor, för att säkerställa hållbar företagsstyrning och förebygga brist på strategiska varor och omlokalisering av produktion. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fastställa nödvändiga villkor och krav för att minst 80 % av företagen ska omfattas av avtal om hållbar företagsstyrning senast 2030, i syfte att inrätta strategier som avtalats med arbetstagare för att på ett positivt sätt påverka den miljömässiga, sociala och ekonomiska utvecklingen genom styrningspraxis och marknadsnärvaro, förbättra styrelseledamöternas ansvarsskyldighet när det gäller att integrera hållbarhet i företags beslutsfattande och främja praxis för företagsstyrning som bidrar till företags hållbarhet, bland annat när det gäller företagsrapportering, styrelsearvoden, största skillnad mellan löner, styrelsens sammansättning samt medverkan av berörda parter.

52. Europaparlamentet efterlyser ett direktiv om bindande mänskliga rättigheter, tillbörlig aktsamhet och ansvarsfullt företagande, däribland arbetstagares rättigheter såsom föreningsfriheten, rätten till kollektiva förhandlingar samt rätten till hälsa och säkerhet, socialt skydd och goda arbetsvillkor, där det inrättas obligatorisk tillbörlig aktsamhet som omfattar företagens verksamhet och affärsförbindelser, inklusive leverans- och underleverantörskedjor. Parlamentet betonar att detta direktiv bör säkerställa att fackföreningar och arbetstagarrepresentanter deltar fullt ut i hela processen för tillbörlig aktsamhet och bör garantera rätten att förhandla fram kollektivavtal på relevanta nivåer avseende strategier för tillbörlig aktsamhet. Parlamentet understryker att både nationella yrkesinspektioner och Europeiska arbetsmyndigheten måste kunna genomföra gemensamma inspektioner längs hela kedjan, inge klagomål och erbjuda stöd för uppfyllandet av kraven, med avseende på alla EU-företag och företag som vill få tillträde till den inre marknaden. Parlamentet uppmanar kommissionen att insistera på att alla EU:s handelspartner ska ratificera Internationella arbetsorganisationens (ILO) konventioner nr 81 (om yrkesinspektion) och nr 129 (om yrkesinspektion i jordbrukssektorn).

53. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att arbeta för ekonomisk resiliens, att främja offentliga investeringar i strategiska sektorer och i sociala välfärdssystem, att skydda entreprenörskap och små och medelstora företag samt säkerställa sociala framsteg i EU genom välbetalda arbeten. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa en resilient ekonomi, konkurrenskraft och beredskap för framtida kriser, i syfte att skapa en företagsvänlig miljö som kan locka investeringar och entreprenörer, och att säkerställa ett rättvist och socialt EU med arbeten som möjliggör ett anständigt liv, där ingen lämnas utanför, samtidigt som medlemsstaternas subsidiaritet respekteras. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att minska den administrativa bördan för företagen, med särskilt fokus på små och medelstora företag, som är ryggraden i den europeiska ekonomin.

54. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sina rekommendationer inkludera en inbjudan till alla medlemsstater att investera i den sociala ekonomin och den cirkulära ekonomin, inte bara på grund av deras sysselsättningsskapande potential, utan även för att de möjliggör en inkluderande ekonomisk återhämtning och en grön omställning.

55. Europaparlamentet betonar behovet av att ta itu med kompetensklyftor och kompetensbrist i EU för att undanröja flaskhalsar på arbetsmarknaden. Parlamentet konstaterar att vissa av dessa klyftor hindrar produktiviteten och den ekonomiska tillväxten och avskräcker arbetstagare från att komma in på arbetsmarknaden. Parlamentet betonar behovet av att omvandla och modernisera utbildning, både formell och icke-formell, samt att förbättra yrkesvägledning, förvärvande av digital kompetens och utbildning samt främja yrkesutbildning och livslångt lärande. Parlamentet uttrycker sin oro över behovet av att förbättra den digitala kompetensen i EU i linje med behoven på framtidens arbetsmarknader, vilket bland annat återspeglas i bristen på it-specialister. Parlamentet understryker också vikten av grundläggande digitala färdigheter för social inkludering, även när det gäller äldre och personer som bor i avlägsna områden. Parlamentet betonar vikten av att fokusera på och investera i yrkesutbildning i samband med den digitala och den gröna omställningen, på alla nivåer av utbildning, omskolning och kompetenshöjning och fortsatt livslångt lärande, med särskilt fokus på färdigheter inom naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik för flickor och kvinnor. Parlamentet påminner i detta sammanhang om behovet av att ge alla arbetstagare lika tillgång till utbildning. Parlamentet vill att utbildningssystemen i EU blir mer enhetliga och att kvalifikationer erkänns i större utsträckning. Parlamentet betonar behovet av att skapa en nätverksmiljö för utbildningsanstalter och högre utbildningsanstalter, yrkesutbildningscentrum och arbetsgivare, där de kan arbeta tillsammans för att förutsäga och tillgodose arbetsmarknadens framtida behov. Parlamentet understryker att åtgärder som gör att fler människor kommer in på arbetsmarknaden är av avgörande betydelse, mot bakgrund av att befolkningen i arbetsför ålder minskar. Parlamentet anser att integreringen av migranter på arbetsmarknaden kan ha en positiv inverkan på arbetskraftsutbudet, minska bristen på arbetskraft och bidra till en högre sysselsättningsgrad. Parlamentet anser att detta måste kombineras med andra åtgärder. Parlamentet betonar vikten av att möjliggöra ett hälsosammare arbetsliv, förbättra arbetsvillkoren och bättre anpassa arbetsmarknaderna till arbetstagarnas föränderliga behov under loppet av deras liv.

56. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att prioritera reformen av och investeringarna i långvarig vård och omsorg inom ramen för den europeiska planeringsterminen samt behovet av att tillhandahålla högkvalitativ, lättillgänglig, prismässigt överkomlig och adekvat långvarig vård och omsorg, med fokus på samhällsbaserade, personcentrerade och stärkande vårdtjänster, som tillgodoser människors behov och är tillgängliga för personer med lägre inkomster. Parlamentet noterar att investeringar i långvarig vård och omsorg innebär en möjlighet att skapa arbetstillfällen. Parlamentet betonar att det är viktigt att uppmärksamma skapandet av högkvalitativa arbetstillfällen med anständiga löner och arbetsvillkor.

57. Europaparlamentet betonar att investeringar i antagandet av avancerad digital teknik samt forskning och innovation är avgörande för den framtida ekonomiska politiken för att hantera den digitala omställningen. Parlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen och medlemsstaterna att ta itu med det digitala investeringsgapet i både den offentliga och den privata sektorn, framför allt när det gäller stödet till små och medelstora företag.

Kapitel V

58. Europaparlamentet betonar att för att säkerställa en rättvis omställning måste vi ta itu med och ta till oss de utmaningar och möjligheter som uppstår i strävan att uppnå våra mål. Parlamentet anser att omställningen till en koldioxidneutral ekonomi måste vara rättvis, präglas av social rättvisa och inte lämna vare sig arbetstagare eller lokalsamhällen utanför. Parlamentet betonar att arbetstillfällen bör skyddas och arbetsvillkoren förbättras, på grundval av en social marknadsekonomi med stark forskning och innovation i ny teknik. Parlamentet anser att en grön och digital omställning bör vara rättvis och inkluderande och leda till ett mer hållbart och konkurrenskraftigt Europa där arbetstagarna har värdighet och möjligheter att blomstra. Parlamentet noterar att de offentliga investeringarna förväntas öka under 2021 och 2022 jämfört med 2019 års siffror, enligt kommissionens ekonomiska vårprognos 2021.

59. Europaparlamentet håller med ILO om dess definition av en rättvis omställning till hållbar utveckling som en människocentrerad strategi för arbetets framtid, som förändrar ekonomier och samhällen, maximerar möjligheterna till anständigt arbete för alla, minskar ojämlikheten, främjar social rättvisa och stöder branscher, arbetstagare och samhällen.

60. Europaparlamentet påminner om den viktiga roll som europeiska, nationella och sektoriella arbetsmarknadsparter har när det gäller att föregripa förändringar. Parlamentet framhåller behovet av att nära involvera fackföreningar och arbetstagarrepresentanter på alla beslutsnivåer för att säkerställa effektiva och rättvisa omställningar. Parlamentet betonar den avgörande roll som kollektivförhandlingar spelar för att säkerställa högsta möjliga arbetsmiljöstandarder, relevant kompetensutveckling och strategiskt föregripande av förändringar. Parlamentet betonar att europeiska och internationella mänskliga rättigheter garanterar alla arbetstagare rätten att organisera, bilda och ansluta sig till en fackförening, engagera sig i kollektivförhandlingar, vidta kollektiva åtgärder för att försvara sina rättigheter och åtnjuta skydd enligt kollektivavtal, oavsett deras anställningsstatus. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att avskaffa all nationell lagstiftning som hämmar kollektivförhandlingar, bland annat genom att säkerställa att fackföreningar har tillträde till arbetsplatser för organisation, informationsdelning och samråd, och därmed stärka arbetstagarrepresentationen.

61. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja initiativ som syftar till att minska ojämlikheter och skydda anständiga arbetsvillkor för alla. Parlamentet betonar, i samband med distansarbete, rätten att koppla bort sig från arbetet, psykiskt välbefinnande i arbetet samt hälsa och säkerhet på arbetsplatsen. Parlamentet efterlyser värdefulla arbetstillfällen för arbetstagarna och därmed även en förstärkning av arbetsmarknadsparternas roll och kollektivförhandlingar. Parlamentet välkomnar kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om bättre arbetsvillkor för arbetstagare på digitala plattformar och kräver att det antas omedelbart. Parlamentet välkomnar införandet av en motbevisbar presumtion om att ett anställningsförhållande föreligger på grundval av principen om att sakförhållanden har företräde enligt detta direktiv för alla personer som arbetar på digitala arbetsplattformar. Parlamentet anser att det är mycket viktigt att säkerställa lika villkor och att plattformarna omfattas av samma arbetsmarknadsregler som traditionella företag. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att digitala plattformar använder transparenta, icke-diskriminerande och etiska algoritmer. Parlamentet betonar vikten av arbetsrelationer mellan människor samt värdighet på arbetsplatsen och anser att det är mycket viktigt att algoritmisk verksamhetsledning sker under tillsyn av människor och att deras beslut måste omfattas av ansvarsskyldighet, kunna ifrågasättas och, i förekommande fall, vara reversibla.

62. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stärka tillsynen och bekämpa oseriösa bemanningsföretags metoder. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra certifiering obligatorisk för offentlig upphandling i hela EU och att upprätta ett socialt register för detta ändamål. Parlamentet påminner om den roll som socialt ansvarsfull upphandling kan spela för att skapa arbetstillfällen, anständigt arbete, social och yrkesmässig inkludering och bättre villkor för utsatta grupper. Parlamentet betonar att medlemsstaterna bör finansiera reformer på detta område, bland annat genom faciliteten för återhämtning och resiliens, för att göra upphandlingsreglerna mer dynamiska och transparenta, ta hänsyn till social- och arbetsmarknadspolitiska mål och i synnerhet främja tillgången till offentliga upphandlingar för företag inom den sociala ekonomin, i linje med handlingsplanen för den sociala ekonomin.

°

° °

63. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

 

MOTIVERING

Mot bakgrund av Europas ekonomiska situation och konsekvenserna av covid-19-pandemin är detta betänkande särskilt värdefullt. Det är därför mycket viktigt för föredraganden att detta betänkande stöds av alla politiska grupper och når en större publik.

 

Detta betänkande skiljer sig därför från tidigare betänkanden när det gäller betydelse, mål och tydlighet. Marknaderna i Europa och i världen är inte bara hårt drabbade av covid-19-pandemin, utan påverkas även av klimatkrisen, artificiell intelligens och en ökad obalans mellan den sociala lagstiftningen och marknadsekonomin, vilket har medfört mycket negativa mekanismer.

 

Med tanke på att Europa och dess marknader har utvecklats på olika nivåer – och måste fortsätta att utvecklas – ställer sig även detta betänkande bakom ett avvisande av Världsekonomiskt forums initiativ, den så kallade ”stora återhämtningen”, med syftet att omforma den globala ekonomin och det globala samhället i efterdyningarna av covid-19-pandemin.

 

Föredraganden accepterar att många andra ämnesrelaterade betänkanden har en tvärvetenskaplig strategi. Han betonar uttryckligen att detta betänkande är ett komplement på många nivåer, att stabilitets- och tillväxtpakten måste respekteras och att budgetflexibiliteten i de enskilda medlemsstaterna måste bevaras, i enlighet med subsidiaritetsprincipen och Europas mångfald. Detta betänkande innehåller mycket konkreta uttalanden som är av central betydelse för en livskraftig, motståndskraftig och hållbar europeisk ekonomi.

 

I kapitel I efterlyser man större tonvikt på och mer finansiering till en hållbar ekonomisk tillväxt. Eftersom statskassorna i EU:s offentliga budgetar är tomma måste vi hitta nya och bättre finansieringssätt.

 

De ekonomiska programmen och de medel som hittills fördelats kommer inte att räcka för en livskraftig, hållbar och varaktig ekonomisk återhämtning med robusta marknader som bättre står emot nya kriser. Målet med en hållbar ekonomisk tillväxt måste vara att se till att vi kan klara av framtida kriser på bästa möjliga sätt, säkra marknader och bygga ut infrastrukturen, samtidigt som vi säkerställer en klimatvänlig effekt.

 

Systemet med ”Manacle-obligationer” har utformats för detta ändamål. Föredraganden rekommenderar kommissionen att se över och införa detta system.

 

När systemet beskrivs bör det framgå att föredraganden motsätter sig både en budget för euroområdet med högre medlemsavgifter och att statsskulder generellt skulle överföras till gemenskapens behörighet via euroobligationer. Föredraganden anser att det vore bra att reformera ECB:s program för köp av obligationer.

 

ECB bör kunna köpa obligationer som emitteras av EU. EU skulle emittera en (skuld-)obligation som till exempel skulle omfatta europeiska ekonomiska åtgärder eller även möjliggöra finansiering av ett europeiskt bidrag för barn. Det bör inte vara möjligt att finansiera nationella åtgärder. Endast gemensamma europeiska åtgärder ska ingå i detta program – solidariskt – i gemensamt vinstsyfte. (Skuld-)obligationerna ska inte vara omsättningsbara. Institutioner och privata investerare kan inte köpa obligationen. Endast ECB får inneha dessa obligationer. Inget räntelöfte ingår, snarare ett återbetalningsdatum. Alla medlemsstater som deltar i emissionen av obligationen är återbetalningsskyldiga. Medlemsstaterna är endast ansvariga för sin andel. Utebliven återbetalning kan utgöra skäl för avslag vid framtida emissioner. Av solidaritetsskäl bör alla medlemsstater delta i en (skuld-)obligation. I praktiken är medlemsstaterna överens om följande:

– Ett mål som ska uppnås (bekämpa barnfattigdom genom ett europeiskt bidrag för barn) (bekämpa arbetslöshet genom bidrag för korttidsarbete/ekonomiska åtgärder) osv.

– Beloppet för (skuld-)obligationen.

– Ett datum för återbetalning.

– Möjliga förhandsvillkor (reformer) även för de stater som emitterar.

 

ECB skulle på grundval av sina egna kriterier (t.ex. återbetalningshistorik, rättslig prövning osv.) besluta om den emitterade (skuld-)obligationen kan köpas. ECB skulle fatta beslut på egen hand. Det finns ingen garanti för att en (skuld-)obligation faktiskt kan placeras. (Skuld-)obligationerna kan endast köpas av ECB, vilket gör att ECB kan tillföra pengar till det gemensamma ekonomiska området på ett kontrollerat sätt och neutralisera dem vid återbetalning. Eftersom endast ECB fungerar som borgenär är det fullt möjligt att senare avstå från fordran. Denna form av skuldobligationer utvidgar det politiska utrymmet, samtidigt som Europeiska centralbanken fortsätter att vara oberoende.

 

Kapitel II visar effekterna mellan miljö och hälsa samt nödvändiga förebyggande åtgärder inom yrkesmedicin. Dagar som går bort på grund av sjukdom har en negativ ekonomisk inverkan på produktion, produktionskostnader samt handel och tjänster.

 

I kapitel III betonas att konvergensen mellan de europeiska staterna i allmänhet inte bara har avstannat, utan också i allt högre grad uppvisar stora skillnader mellan förmåner som befolkningen i norra och södra Europa får. Den subjektiva fattigdomen är därför rekordhög, samtidigt som den objektiva fattigdomen ligger kvar på en mycket hög nivå.

 

Det är därför absolut nödvändigt att fokusera på köpkraften i framtidsinriktade ekonomiska program. På så sätt kommer de att vara helt effektiva i den europeiska planeringsterminen för samordning av den ekonomiska politiken: sysselsättning och sociala aspekter i den årliga strategin för hållbar tillväxt 2022.

 

För att stabilisera en hållbar ekonomisk tillväxt följs vanligtvis en ökad köpkraft av motsvarande produktivitetsökningar. En konsekvens av detta är mindre korttidsarbete och arbetslöshet med stora kostnadsbesparingar. Genom ökad konsumtion kan man också förvänta sig ökade skatteintäkter i medlemsstaterna. Allt detta innebär att en ökad köpkraft inte bara minskar den ökade risken för fattigdom utan att den även aktivt begränsar den. Rent konkret föreslås det därför i kapitel III att ett 25/25-bidrag för barn införs, som beskrivs nedan.

 

Livet har generellt sett blivit snabbare, mer hektiskt och komplext. Barnfamiljer blir allt fattigare. Många föräldrar har svårt att få ihop det och känner att det är övermäktigt. Konflikterna ökar. Ett resultat är till exempel att våld i familjer ökar. I hela Europa ser vi att antalet fall av vanvård, övergrepp och barn som vanvårdas ökar drastiskt. Det krävs kraftfulla åtgärder för att motverka detta. Europa måste aktivt bekämpa barnfattigdom, direkt och lokalt inom familjen.

 

Familjer är grunden till vårt europeiska samhälle och formar hur vi alla lever tillsammans och säkerställer Europas fortsatta existens. Endast starka familjer kan skapa ett starkt samhälle som på egen hand kan stå emot den globala konkurrensen. För att barngarantin ska kunna genomföras anser föredraganden att ett europeiskt 25/25-bidrag för barn måste införas och borde ha införts för längesedan.

 

Detta extra europeiska bidrag för barn kan inte uppvägas av andra förmåner. I slutrapporten Feasibility Study for a Child Guarantee, som lades fram av kommissionen i mars 2020, beskrivs i detalj den befintliga rättsliga grunden och ansvarsområdena. Genom detta europeiska 25/25-bidrag för barn skapas ett projekt för hållbar ekonomisk utveckling. Familjer kommer i sin tur att tillföra de extra pengarna till kontantcykeln, så att det också gynnar alla européer direkt och indirekt.

 

Ett belopp på 50 euro är nödvändigt för alla barn som föds i Europa och vars föräldrar har en inkomst som är lägre än medianinkomsten i respektive medlemsstat. Beloppet är uppdelat på 25 euro per barn i form av en direkt inbetalning från befintliga fonder för familjer i medlemsstaterna och resterande 25 euro per barn till inrättandet av de nyligen etablerade europeiska familjerådgivare som kommer att arbeta aktivt med familjerna på lokal nivå.

 

Den så kallade European Family Companion står för:

– En europeisk närvaro i familjen och en större europeisk medvetenhet.

– Kopplingen mellan familjer, försörjningsstrukturer och samhällen under EU:s överinseende.

– Förebyggande stöd till familjer för att undvika graviditeter innan barnen är vuxna, individuellt anpassat till familjer som en gemenskap.

– Tidig identifiering av problem (extrema krav, vanvård, övergrepp, barn som överges, våld i familjen, störningar i utvecklingen hos barn osv.).

– Lösningar som inbegriper befintliga försörjningsstrukturer och genom individuella nätverk inom dessa strukturer för familjer.

Genom att göra EU mer familjevänligt kommer fler barn att födas i Europa igen – hela samhället stärks när familjerna stärks.

 

I kapitel IV behandlas särskilt hållbar ekonomisk tillväxt genom en återeuropeisering av viktiga produktionsanläggningar, såsom halvledarteknik, medicinska produkter, läkemedel och hygienprodukter med kortare leveranskedjor för att utveckla och utvidga sysselsättningssektorerna. I kapitel IV tar föredraganden också upp effekterna av kompetensbrist och den allt större betydelsen av utbildning, innovation och forskning. Detta är grunden för en socialt acceptabel sysselsättning i Europa.

 

Kapitel V handlar om hållbar ekonomisk tillväxt genom bättre principer för produktion, tjänster och handel.

 

Ur ett europeiskt social- och arbetsmarknadspolitiskt perspektiv innebär detta framför allt att en familjevänlig politik, hållbarhet, klimatvänlighet, insyn i lönesättningen och grundläggande sociala värderingar inom sysselsättningen fastställs i ett socialt register för certifiering. Dessa bör sedan kodifieras för offentliga och EU-omfattande upphandlingar och bidra till att främja hållbar och socialt acceptabel sysselsättning och ekonomisk tillväxt.

INFORMATION OM ANTAGANDET I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Antagande	28.2.2022
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	15 11 29
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Marc Angel, Dominique Bilde, Gabriele Bischoff, Vilija Blinkevičiūtė, Milan Brglez, Sylvie Brunet, Jordi Cañas, David Casa, Leila Chaibi, Ilan De Basso, Margarita de la Pisa Carrión, Jarosław Duda, Estrella Durá Ferrandis, Rosa Estaràs Ferragut, Nicolaus Fest, Loucas Fourlas, Cindy Franssen, Helmut Geuking, Elisabetta Gualmini, Alicia Homs Ginel, France Jamet, Agnes Jongerius, Radan Kanev, Ádám Kósa, Stelios Kympouropoulos, Katrin Langensiepen, Miriam Lexmann, Elena Lizzi, Giuseppe Milazzo, Sandra Pereira, Kira Marie Peter-Hansen, Dragoş Pîslaru, Manuel Pizarro, Dennis Radtke, Elżbieta Rafalska, Guido Reil, Daniela Rondinelli, Mounir Satouri, Monica Semedo, Michal Šimečka, Beata Szydło, Eugen Tomac, Romana Tomc, Marie-Pierre Vedrenne, Marianne Vind, Maria Walsh, Stefania Zambelli, Tatjana Ždanoka, Tomáš Zdechovský
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Konstantinos Arvanitis, Alin Mituța, Evelyn Regner, Eugenia Rodríguez Palop, Véronique Trillet-Lenoir, Anna Zalewska

 

 

SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

15	+
PPE	David Casa, Jarosław Duda, Loucas Fourlas, Cindy Franssen, Helmut Geuking, Stelios Kympouropoulos, Maria Walsh
Renew	Sylvie Brunet, Jordi Cañas, Alin Mituța, Dragoş Pîslaru, Monica Semedo, Michal Šimečka, Véronique Trillet-Lenoir, Marie-Pierre Vedrenne

 

11	–
ECR	Margarita de la Pisa Carrión
ID	Dominique Bilde, Nicolaus Fest, France Jamet, Elena Lizzi, Guido Reil, Stefania Zambelli
NI	Ádám Kósa, Daniela Rondinelli
PPE	Radan Kanev
The Left	Sandra Pereira

 

29	0
ECR	Giuseppe Milazzo, Elżbieta Rafalska, Beata Szydło, Anna Zalewska
PPE	Rosa Estaràs Ferragut, Miriam Lexmann, Dennis Radtke, Eugen Tomac, Romana Tomc, Tomáš Zdechovský
S&D	Marc Angel, Gabriele Bischoff, Vilija Blinkevičiūtė, Milan Brglez, Ilan De Basso, Estrella Durá Ferrandis, Elisabetta Gualmini, Alicia Homs Ginel, Agnes Jongerius, Manuel Pizarro, Evelyn Regner, Marianne Vind
The Left	Konstantinos Arvanitis, Leila Chaibi, Eugenia Rodríguez Palop
Verts/ALE	Katrin Langensiepen, Kira Marie Peter-Hansen, Mounir Satouri, Tatjana Ždanoka

 

Teckenförklaring:

+ : Ja-röster

– : Nej-röster

0 : Nedlagda röster

 

 

 

• [1] EUT L 57, 18.2.2021, s. 17.
• [2] https://www.government.se/articles/2021/04/social-summit-non-paper-by-austria-bulgaria-denmark-estonia-finland-ireland-latvia-lithuania-malta-the-netherlands-and-sweden/
• [3] Antagna texter, P9_TA(2021)0426.
• [4] https://ec.europa.eu/info/business-economy-euro/economic-and-fiscal-policy-coordination/eu-economic-governance-monitoring-prevention-correction/european-semester/european-semester-timeline/2022-european-semester-cycle_en
• [5] Kommissionens institutionella dokument European Economic Forecast: Autumn 2021, november 2021, s. 2.
• [6] 2021 års rapport från Bundesinstitut für Bevölkerungsforschung Belastungen von Kindern, Jugendlichen und Eltern in der Corona-Pandemie.
• [7] https://ec.europa.eu/info/sites/default/files/economy-finance/2022_european_semester_proposal_for_a_joint_employment_report_0.pdf
• [8] https://ec.europa.eu/info/business-economy-euro/indicators-statistics/economic-databases/macro-economic-database-ameco/ameco-database_en
• [9] https://www.oecd-ilibrary.org/sites/7d9b2208-en/index.html?itemId=/content/publication/7d9b2208-en
• [10] Kommissionens rapport av den 17 juni 2020 om de demografiska förändringarnas konsekvenser (COM(2020)0241).
• [11] https://ec.europa.eu/commission/presscorner/detail/sv/IP_21_3170
• [12] https://ec.europa.eu/eurostat/statistics-explained/index.php?title=Accidents_at_work_statistics#Number_of_accidents; https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:52021DC0323&from=NL
• [13] Sixth European Working Conditions Survey – Overview report (uppdatering 2017), Eurofound, 2017, Europeiska unionens publikationsbyrå, Luxemburg.
• [14] Kommissionens meddelande av den 28 juni 2021 EU:s strategiska ram för arbetsmiljö 2021-2027: Hälsa och säkerhet på arbetsplatsen i ett föränderligt arbetsliv (COM (2021)0323).
• [15] Antagna texter, P9_TA(2021)0427.
• [16] https://www.eurofound.europa.eu/sites/default/files/ef_publication/field_ef_document/ef20036en.pdf