BETÄNKANDE om EU:s handlingsplan för ekologiskt jordbruk

11.4.2022 - (2021/2239(INI))

Utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling
Föredragande: Simone Schmiedtbauer

Ändringsförslag

• 001-005 (PDF - 128 KB)
• 001-005 (DOC - 83 KB)

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om EU:s handlingsplan för ekologiskt jordbruk

(2021/2239(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

– med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), särskilt artiklarna 39, 192.1 och 349,

– med beaktande av FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling och av målen för hållbar utveckling,

– med beaktande av Parisavtalet från den 21:a partskonferensen för FN:s ramkonvention om klimatförändringar (COP21),

– med beaktande av kommissionens meddelande av den 25 mars 2021 om en handlingsplan för utvecklingen av ekologisk produktion (COM(2021)0141),

– med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 december 2019 om den europeiska gröna given (COM(2019)0640),

– med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2020 om den europeiska gröna given[1],

– med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/848 av den 30 maj 2018 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 834/2007[2],

– med beaktande av sin resolution av den 9 juni 2021 om EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030: Ge naturen större plats i våra liv[3],

– med beaktande av sin resolution av den 20 oktober 2021 om från jord till bord-strategin för ett rättvisare, hälsosammare och miljövänligare livsmedelssystem[4],

– med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/2115 av den 2 december 2021 om fastställande av regler om stöd för de strategiska planer som medlemsstaterna ska upprätta inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken (strategiska GJP-planer) och som finansieras av Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) samt om upphävande av förordningarna (EU) nr 1305/2013 och (EU) nr 1307/2013[5],

– med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/2117 av den 2 december 2021 om ändring av förordningarna (EU) nr 1308/2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter, (EU) nr 1151/2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel, (EU) nr 251/2014 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, aromatiserade vinprodukter och (EU) nr 228/2013 om särskilda åtgärder inom jordbruket till förmån för unionens yttersta randområden[6],

– med beaktande av rådets slutsatser av den 19 juli 2021 om en handlingsplan för utvecklingen av ekologiskt jordbruk,

– med beaktande av sin resolution av den 17 april 2018 om en europeisk strategi för främjande av proteingrödor – att uppmuntra till produktion av proteingrödor och baljväxter i det europeiska jordbruket[7],

– med beaktande av rådets slutsatser av den 19 oktober 2020 om från jord till bord‑strategin,

– med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 22 september 2021 om en handlingsplan för utvecklingen av ekologiskt jordbruk,

– med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 2 december 2021 om EU:s handlingsplan för ekologiskt jordbruk,

– med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

– med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A9-0126/2022), och av följande skäl:

A. I kommissionens meddelande om en handlingsplan för utvecklingen av ekologisk produktion (den ekologiska handlingsplanen) betonas att den gröna given, liksom från jord till bord-strategin och strategin för biologisk mångfald som är knutna till den, är avgörande för att hantera övergången till ett mer hållbart livsmedelssystem, i synnerhet att stärka jordbrukarnas insatser för att skydda miljön, bevara den biologiska mångfalden och motverka klimatförändringarna. Jordbruket i allmänhet och det ekologiska jordbruket i synnerhet spelar en nyckelroll för att uppnå detta mål.

B. Efter tolv månaders väntan är praktiskt taget all sekundärlagstiftning som krävs för att förordning (EU) 2018/848 ska träda i kraft nu klar, även om detta inte är fallet med den delegerade förordning som reglerar produktionen av ekologiskt salt.

C. Den delegerade förordningen måste prioritera de naturliga processer, utan tillsatser eller koldioxidutsläpp i bearbetningen, som kännetecknar havssalt, för att det ska kunna bli ekologiskt certifierat.

D. Europas livsmedelssystem måste tillhandahålla hållbart producerade och näringsrika livsmedel till överkomliga priser och säkerställa en tryggad livsmedelsförsörjning på ett sätt som säkerställer ett friskt samhälle och en frisk planet, bidrar till socialt och ekonomiskt välbefinnande, skyddar såväl ekosystemens som den europeiska befolkningens hälsa och säkerställer jordbruksproduktionens lönsamhet och därmed en skälig levnadsstandard för jordbrukarna. Det måste säkerställas att ökningen av den mängd mark som används för ekologiskt jordbruk motsvarar marknadens förmåga att absorbera ekologiska produkter.

E. Enligt förordning (EU) 2018/848 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter är jordbrukare skyldiga att iaktta en omställningsperiod under vilken de måste tillämpa alla regler för ekologisk produktion.

F. Perioden kan vara i upp till tre år. Under denna period kommer jordbrukarna att dras med högre produktionskostnader utan att kunna dra nytta av högre marknadspriser för ekologiska produkter.

G. Det ekologiska jordbruket har olika miljöfördelar, bl.a. minskade utsläpp av växthusgaser, och har potential att hjälpa jordbruket att ta sin del av ansvaret för kampen mot klimatförändringarna och anpassningen till klimatförändringarna och för att hantera viktiga utmaningar såsom förlusten av arbetstillfällen på landsbygden, jordens bördighet och förlusten av biologisk mångfald, liksom för att främja motståndskraften mot ekonomiska utmaningar.

H. Mångfald i jordbruket och kortare kedjor mellan jordbrukare och konsument utgör viktiga beståndsdelar i ett sunt och hållbart livsmedelssystem.

I. Ekologiskt jordbruk kan bidra till att det skapas en ambitiös balans vad gäller hållbarhet ur ett ekonomiskt, socialt och miljömässigt perspektiv, genom att främja skyddet av mark och vatten, den biologiska mångfalden och djurs välbefinnande, och erbjuder unga människor möjligheter att slå sig på jordbrukaryrket.

J. EU:s miljö- och djurskyddsstandarder är bland de högsta i världen. Ekologisk jordbruksmark har 30 % mer biologisk mångfald, gynnar pollinatörer och begränsar användningen av konstgödsel och växtskyddsmedel.

K. Ekologiskt jordbruk kan också bidra till att vitalisera landsbygdsområden, skapa sysselsättning, göra små gårdar hållbara, föra konsumenter och producenter närmare varandra, förbättra förbindelserna med den lokala ekonomin och stimulera positiva ekonomiska multiplikatoreffekter. Inom ramen för den nya gemensamma jordbrukspolitiken införs nya ambitiösa åtgärder för att främja hållbar produktion, inbegripet ekologiskt jordbruk.

L. Det är mycket viktigt att säkerställa att konsumenterna, som fäster allt större vikt vid matens kvalitet, och hotell- och restaurangbranschen är i stånd att göra underbyggda och medvetna val när de köper mat.

M. Det är nödvändigt att säkerställa att konsumenterna får ordentlig information om fördelarna med att konsumera ekologiska produkter och att de skyddas mot avsiktligen vilseledande märkning, förpackningar och marknadsföring.

N. Under 2019 ökade den totala jordbruksareal som brukas ekologiskt i EU till 13,8 miljoner hektar. För närvarande uppgår denna areal till 8,5 % av EU:s totala utnyttjade jordbruksareal. Mellan 2010 och 2019 mer än fördubblades värdet av EU:s marknad för ekologiska produkter.

O. Detaljhandelsförsäljningen av ekologiska produkter ökade från 18 miljarder euro till 41 miljarder euro under perioden 2009–2019. Ökningen av den ekologiska produktionen sker snabbare än utvecklingen av marknaden för ekologiska produkter i vissa delar av EU, och konsumtionen av ekologiska produkter skiljer sig avsevärt åt mellan medlemsstaterna. Produktionen av ekologiska produkter är mycket låg eller obefintlig i vissa delar av EU och skillnaderna mellan medlemsstaterna är stora – mellan 0,5 % och 26,5 % av den tillgängliga arealen används för ekologisk produktion.

P. Den ekologiska handlingsplanen omfattar 23 åtgärder, som utgör en solid grund för en hållbar utveckling av den ekologiska sektorn. Det kommer att genomföras en halvtidsöversyn av handlingsplanen under 2024 och det kommer att anordnas en årlig ekodag i hela EU som utgör en möjlighet att stärka det ekologiska jordbrukets synlighet och erkännande och öka medvetenheten om fördelarna med ekologisk produktion eftersom ekologiska jordbrukare betraktas som ”banbrytare inom hållbart jordbruk”.

Q. Förordning (EU) 2018/848, som kommer att tillämpas från och med den 1 januari 2022, syftar särskilt till att öka konsumenternas förtroende för ekologiska produkter genom strängare kontroller och importregler.

R. Offentliggörandet av de strategiska riktlinjerna för ett mer hållbart och konkurrenskraftigt vattenbruk i EU för perioden 2021–2030 offentliggjordes i maj 2021 och kommer att utvecklas genom de nationella strategiska planerna.

Allmänna kommentarer

1. Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande om en handlingsplan för utvecklingen av ekologisk produktion, målet att öka den del av EU:s jordbruksareal som används för ekologiskt jordbruk senast 2030 genom utvecklingen av utbud och efterfrågan och kommissionens erkännande av ekologiskt jordbruk som en av de huvudsakliga beståndsdelarna på EU:s väg mot mer hållbara livsmedelssystem, genom att använda hållbarare jordbruksmetoder, effektivare använda förnybara energikällor, säkerställa högre djurskyddsstandarder och bidra till att säkerställa högre inkomster för de europeiska jordbrukarna,

2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en konsekvensbedömning med avseende på den andel av EU:s jordbruksareal som utnyttjas för ekologiskt jordbruk. Parlamentet anser att utvecklingen av ekologiskt jordbruk, som medför många positiva externaliteter och fördelar vad gäller begränsning av klimatförändringarna, skydd av den biologiska mångfalden och markskydd, kommer att bidra till uppnåendet av målen i från jord till bord-strategin och strategin för biologisk mångfald. Parlamentet konstaterar samtidigt att andra hållbara produktionsmodeller och jordbruksmetoder, såsom integrerad produktion och biologisk bekämpning, har potential att bidra till den gröna givens mål.

3. Europaparlamentet understryker att andelen ekologiskt brukad jordbruksmark varierar avsevärt mellan medlemsstaterna. Parlamentet betonar att detta måste beaktas när man utvecklar strategier och instrument för att stärka den ekologiska produktionen, och uppmanar kommissionen att fästa särskild vikt vid att stötta de medlemsstater som släpar efter.

4. Europaparlamentet insisterar på att alla åtgärder och instrument som föreslås i detta sammanhang bör bygga på grundliga analyser och konsekvensbedömningar. Parlamentet anser att lagstiftningen och de ekologiska handlingsplanerna måste lämna tillräckligt utrymme för flexibilitet för att hänsyn ska kunna tas till de skilda typerna av och förutsättningarna för ekologiskt jordbruk i medlemsstaterna.

5. Europaparlamentet pekar på att kommissionen vid införandet 2022 av den nya förordningen (EU) 2018/848 om ekologisk produktion måste säkerställa en metodisk och genomtänkt övergång från den gamla EU-lagstiftningen om ekologiska frågor så att den ekologiska sektorn snabbt och säkert kan sätta sig in i det nya regelverket. Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en konsekvensbedömning av den nya förordningen fem år efter dess genomförande, i syfte att göra eventuella nödvändiga justeringar.

6. Europaparlamentet understryker att utvecklingen av och tillväxten inom den ekologiska sektorn och de ekologiska områdena, i enlighet med vad som föreskrivs i från jord till bord-strategin, med en central roll för att stimulera och upprätthålla blomstrande landsbygdsområden, måste vara marknadsstyrd och åtföljas av en heltäckande fortsatt utveckling inom leveranskedjan, inbegripet bearbetningsfasen, och politiska åtgärder som stimulerar ytterligare utbud av och efterfrågan på ekologiska livsmedel och säkerställer konsumenternas förtroende.

7. Europaparlamentet betonar att en kombination av de två strategierna bör möjliggöra en balanserad utveckling, i överensstämmelse med marknadens förmåga att absorbera den ekologiska produktionen, för att skydda den ekologiska marknadens och det ekologiska jordbrukets framtida lönsamhet i EU.

8. Europaparlamentet understryker behovet av att i detta sammanhang avskaffa alltför stora administrativa bördor. Parlamentet betonar att det inte bara är konsumenter som är villiga att betala ett högre pris för ekologiska produkter som ska finansiera det ekologiska jordbrukets miljöfördelar, utan att även den gemensamma jordbrukspolitikens budget på tillbörligt sätt bör belöna ekologiska jordbrukare för de specifika kollektiva nyttigheter som de tillhandahåller genom att skydda miljön och naturresurserna, minska mängden insatsvaror och tillämpa högre djurskyddsstandarder.

9. Europaparlamentet framhäver att det bör vara en prioritering att stimulera jordbrukets hållbarhet och livsmedelssystemets motståndskraft i EU, och att ekologiskt jordbruk är en central del för uppnåendet av miljö- och klimatmålen. Parlamentet anser att hållbar innovation i metoder som ekologiskt jordbruk och, mer allmänt, agroekologi kan leda till större diversifiering inom jordbrukssystemen.

10. Europaparlamentet understryker att samexistens mellan olika jordbrukssystem är viktig eftersom mångfald är avgörande för livsmedelssystemets säkerhet och motståndskraft och gynnar hållbar utveckling. Parlamentet påpekar att det inte finns någon enskild jordbruksmodell som passar alla länder och regioner, och betonar att de olika hållbara jordbruksmodellernas fördelar bör erkännas.

11. Europaparlamentet pekar på vikten av att fortsätta att öka den ekologiska avkastningen för att förhindra ett större ekologiskt fotavtryck från livsmedelsproduktion i länder utanför EU samtidigt som en större omställning till ekologiska jordbruksmodeller sker i EU:s regioner.

12. Europaparlamentet påpekar att om EU:s handlingsplan ska röna framgång måste den stimulera och mobilisera medlemsstaterna, liksom regionala och lokala myndigheter, med beaktande av deras särdrag och olika utgångspunkter. Parlamentet anser att regionala och lokala ekologiska handlingsplaner där så är relevant också bör spela en roll i utvecklingen av den ekologiska sektorn.

13. Europaparlamentet anser därför att medlemsstaterna bör uppmuntras att fastställa sina egna nationella strategier för ekologiskt jordbruk och ta fram sina egna nationella och/eller regionala ekologiska handlingsplaner, i samordning med de nationella strategiska planerna, vilka bör sikta högt vad gäller utvecklingen av det ekologiska jordbruket, med realistiska och konkreta initiativ, åtgärder, tidsramar och budgetar, inbegripet incitament för jordbrukarna, som gör det lättare att välja och stöder bottom‑up-initiativ.

14. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att dessa villkor till fullo respekteras när man godkänner medlemsstaternas nationella strategiska planer och att säkerställa att tillräcklig finansiering, tillsammans med de effektivaste verktygen, ställs till förfogande för att uppnå de relevanta målen vad gäller sektorns utveckling. Parlamentet framhäver behovet av att utbyta know-how och bästa praxis, eftersom vissa medlemsstater har större erfarenhet av att utforma och genomföra ambitiösa nationella planer.

15. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inkludera sådana utbyten inom ramen för de planerade offentliga uppföljningsmötena. Parlamentet framhåller att de nationella ekologiska handlingsplanerna bör skapa förutsägbarhet och tydlighet för jordbrukarna och industrin och därigenom uppmuntra utvecklingen av den ekologiska sektorn och försäljningen av ekologiska produkter.

16. Europaparlamentet välkomnar utvidgningen av tillämpningsområdet för förordningen om ekologiskt jordbruk till att omfatta vissa produkter som är nära kopplade till jordbruket och som inte förtecknas i bilaga I till EUF-fördraget, såsom salt. Parlamentet uttrycker dock sin oro över rapporten om ekologiskt salt av den 6 augusti 2021 från expertgruppen för teknisk rådgivning om ekologisk produktion (EGTOP), eftersom rapporten förespråkar en utvidgning av EU:s ekologiska märkning till produktionsmetoder som inte är förenliga med principerna i förordning (EU) 2018/848. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att inte följa EGTOP:s råd.

17. Europaparlamentet betonar att medlemsstaterna bör involvera alla berörda parter, särskilt ekologiska jordbrukare och sammanslutningar, kooperativ, lokala och regionala myndigheter, den jordbruksbaserade livsmedelsindustrin i hela värdekedjan, grossister som handlar med jordbruksbaserade livsmedel, företrädare för konsumentorganisationer och den privata sektorn samt hotell- och restaurangnäringen, inbegripet storkök och sammanslutningar som bedriver livsmedelsutbildning, liksom allmänheten, i en samrådsprocess när de utformar, antar, ser över och genomför sina nationella och/eller regionala ekologiska handlingsplaner, i syfte att uppnå största möjliga synergieffekter och uppnå målet att öka den ekologiskt brukade arealen i enlighet med sina nationella strategiska planer.

18. Europaparlamentet konstaterar att den ekologiska produktionen ger bättre avkastning för jordbrukarna även om den ofta innebär högre produktionskostnader, och att det därför krävs att marknadspriser och direktstöd är tillräckliga för att kompensera för dessa kostnader, i syfte att möjliggöra skäliga inkomster för jordbrukarna.

19. Europaparlamentet påpekar att högre konsumentpriser kan vara ett hinder för expansion, men att sådana priser i dagsläget är ett måste för att stödja den ekologiska sektorn. Parlamentet erinrar om att det i vissa fall inte finns någon marknad för ekologiska jordbruksprodukter, vilket tvingar jordbrukarna att sälja dem som konventionella jordbruksprodukter till ett lägre pris.

20. Europaparlamentet erinrar om att produktionsstandarderna för ekologiskt jordbruk är mycket höga och betonar behovet av att hantera frågan om ekologiska produkters överkomlighet och därmed tillgänglighet. Parlamentet betonar med kraft att producenterna måste stödjas i processen för omställning till ekologisk produktion och gynnas av det ekologiska jordbrukets mervärde. Precis som för konventionella produkter noterar parlamentet att en bättre fördelning av värdet mellan aktörerna i den ekologiska livsmedelskedjan skulle gynna både jordbrukare och konsumenter.

21. Europaparlamentet konstaterar att utvecklingen av den ekologiska sektorn kommer att möjliggöra stordriftsfördelar inom bearbetning och logistik som kommer att öka effektiviteten och medföra lägre kostnader. Parlamentet betonar att direktivet om otillbörliga affärsmetoder är viktigt för sektorns utveckling och för att säkerställa att återförsäljarna inte tillämpar alltför höga vinstmarginaler på ekologiska produkter. Parlamentet anser även att ekologiska produkter skulle kunna inkluderas i programmen inom ramen för fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt, så länge som utbudet är tillräckligt stort.

22. Europaparlamentet välkomnar kommissionens arbete för att stärka det övergripande djurskyddet och påpekar att det enligt 2020 års Eurobarometerundersökning om jordbruk och den gemensamma jordbrukspolitiken framkom att 80 % av EU‑medborgarna sätter samman ekologiskt jordbruk med större respekt för djurskyddet. Parlamentet understryker i detta sammanhang betydelsen av att stödja ekologisk djurhållning.

23. Europaparlamentet understryker vikten av att påskynda utvecklingen av ekologiskt vattenbruk och den tillhörande marknaden i EU och stärka konsumenternas efterfrågan på och förtroende för dessa produkter. Parlamentet framhäver att var fjärde fiskeriprodukt kommer från vattenbruk. Parlamentet påpekar emellertid att eftersom konsumtionen av dessa produkter huvudsakligen bygger på import, som utgör 60 % av det totala utbudet, finns det en enorm tillväxtpotential som måste tillvaratas för att utveckla det europeiska vattenbruket i allmänhet och det ekologiska vattenbruket i synnerhet.

24. Europaparlamentet understryker behovet av att samordna åtgärderna för ekologiskt vattenbruk med de nya strategiska riktlinjerna för ett mer hållbart och konkurrenskraftigt vattenbruk i EU för perioden 2021–2030 och sektorns utveckling i medlemsstaterna och regionerna.

Stimulera efterfrågan och säkerställa konsumenternas förtroende

25. Europaparlamentet stöder kommissionens insatser för att ytterligare främja och dela information om EU:s logotyp för ekologisk produktion bland konsumenterna, bl.a. genom skolprogram, som när de ses över bör ge ekologiska produkter större utrymme, liksom i andra institutioner såsom äldreboenden. Parlamentet stödet främjandet av de lokala logotyper för ekologisk produktion som finns i flera medlemsstater och som erbjuder minst samma garantier som EU:s logotyp för ekologisk produktion och som används tillsammans med den. Parlamentet noterar att skolprogram bör utgöra underlag för en pedagogisk diskussion om kost och hållbara livsmedel och åtföljas av åtgärder som syftar till att informera och utbilda barn om bättre kost.

26. Europaparlamentet betonar att det är av yttersta vikt att konsumentundersökningar om ekologiska produkter följs upp av åtgärder för att ytterligare höja medvetenheten om det ekologiska jordbrukets hälsofördelar liksom fördelar i form av välbefinnande och en hög livskvalitet, samtidigt som man säkerställer att konsumenternas förtroende för konventionella jordbruksmetoders säkerhet och hållbarhet i unionen inte undergrävs. Parlamentet betonar behovet av att tillhandahålla korrekt information så att de nya initiativ som håller på att utvecklas om märkning av hållbara livsmedel inte försvagar EU:s logotyp för ekologisk produktion eller skapar förvirring för konsumenten vad gäller deras respektive omfattning och innebörd.

27. Europaparlamentet uttrycker sin oro över vilseledande märkning, förpackningar och marknadsföring som gör det svårt för konsumenterna att skilja mellan konventionella och ekologiska produkter. Parlamentet noterar att förordning (EU) 2018/848 och frekventa oberoende kontroller utgör grunden för konsumenternas förtroende för ekologiska produkter, och uppmanar medlemsstaterna att vara tydliga i sin kommunikation om EU:s logotyp för ekologisk produktion.

28. Europaparlamentet betonar den roll som livsmedelsbutiker och de olika livsmedelskedjorna måste spela för att främja och stödja EU:s logotyp för ekologisk produktion. Parlamentet avvaktar kommissionens framtida initiativ för att ge konsumenterna bättre vägledning i valet av livsmedel med hjälp av märkning, säljfrämjande åtgärder och informationskampanjer, som bygger på gedigna, oberoende och operativa vetenskapliga rön och kompletta och följdriktiga metoder. Parlamentet noterar att obligatorisk ursprungsmärkning för alla livsmedelsprodukter från EU avsevärt kan öka transparensen och spårbarheten och därigenom bekämpa bedrägerier och olagliga produktionsmetoder samt öka konsumenternas förtroende.

29. Europaparlamentet påminner om att storkökens krav skiljer sig från hushållens. Parlamentet betonar vikten av att skapa mervärde för leveranskedjan och öka ekologiska produkters bearbetningsnivå för att tillgodose storkökens behov.

30. Europaparlamentet anser att översynen av den miljöanpassade offentliga upphandlingen från 2019 bör få mer publicitet i medlemsstaterna, så att den bidrar till att höja medvetenheten och fungerar som ett kraftfullt incitament för åtgärder för att främja ekologisk produktion och stödja en hälsosammare och mer miljövänlig kost i sådana institutioner som skolor, sjukhus, äldreboenden och fängelser, och att den också kan minska svinnet från ekologiska produkter i medlemsstaterna med överskott. Parlamentet anser att EU:s institutioner bör föregå med gott exempel i sina egna anläggningar. Parlamentet anser att det för att öka användningen av miljöanpassad offentlig upphandling är nödvändigt att samverka med sektorn genom dess representativa organisationer, för att säkerställa att upphandlingen går smidigt.

31. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att undersöka vilka strukturella och logistiska hinder som föreligger och att främja användningen av kriterier för miljöanpassad offentlig upphandling i medlemsstaterna samt åtgärder för att förbättra informationen och utbildningen om och främjandet av ekologiska produkter, för att denna åtgärd ska bli effektivare. Parlamentet anser att beslut om ökad användning av miljöanpassad offentlig upphandling bör fattas på nationell nivå utifrån nationell efterfrågan och de mål som fastställts i de nationella ekologiska handlingsplanerna. Parlamentet anser att den miljöanpassade offentliga upphandlingen måste fästa stor vikt vid EU:s ekologiska produkter, vilket skulle stimulera produktionen och hjälpa EU att nå sina klimatmål.

32. Europaparlamentet betonar att ekologisk produktion och bearbetning måste utvecklas på lämpligt sätt på regional och lokal nivå, med deltagande av lokala ekologiska jordbrukare. Parlamentet stöder utvecklingen av regionala hållbara livsmedelssystem som bygger på samarbete mellan alla berörda parter på livsmedelsområdet. Parlamentet beklagar bristen på kontrollerade uppgifter om användningen av ekologiska produkter i offentliga matsalar och restauranger.

33. Europaparlamentet påpekar att de lokala, regionala och nationella myndigheterna, tillsammans med jordbrukarnas sammanslutningar och grossister som handlar med jordbruksbaserade livsmedel, spelar en viktig roll för att stödja struktureringen av den ekologiska sektorn vad gäller produktion, gemensam bearbetning, logistik och handel genom att förenkla tillgången till mark för ekologiska jordbrukare och underlätta samarbetet mellan producenterna, mellan producenter och konsumenter och med livsmedelstjänsterna.

34. Europaparlamentet framhäver vidare den roll som lokala, regionala och nationella myndigheter ska spela för att höja allmänhetens medvetenhet om alla typer av hållbara jordbruksmetoder, tillhandahålla ekologiska produkter i matsalar samt i samband med framtagandet av utbildningsprogram för förskolor och skolor.

35. Europaparlamentet påpekar i detta sammanhang att lokala och regionala bondemarknader är ett effektivt redskap för att överbrygga klyftan mellan producenter och konsumenter och bör främjas. Parlamentet erinrar också om att lokala och regionala myndigheter samt jordbrukarsammanslutningar ger ekologiska jordbrukare eller jordbrukare under omställning mycket värdefullt tekniskt stöd, vilket är avgörande för genomförandet av dessa metoder och vilket kräver lämplig finansiering från den gemensamma jordbrukspolitiken och andra källor.

36. Europaparlamentet framhäver att alla myndigheter måste säkerställa att regelverket fortsätter att möjliggöra och stimulera sektorns utveckling, samtidigt som de administrativa bördorna hålls på en så låg nivå som möjligt. Parlamentet påpekar att de lokala och regionala myndigheterna i många medlemsstater sedan länge har gett stöd till utvecklingen av ekologiskt jordbruk, särskilt genom att förvalta och genomföra landsbygdsutvecklingsprogram.

37. Europaparlamentet betonar att när de lokala och regionala myndigheterna görs delaktiga behövs det en platsanpassad strategi, i linje med vad som anges i den territoriella agendan 2030, i syfte att ta itu med de skilda behoven i landsbygdsområden, stadsnära områden och stadsområden i hela Europa.

38. Europaparlamentet framhäver att det för att den ekologiska handlingsplanen ska bli framgångsrik kommer att krävas ett starkare engagemang från den privata sektorn för att stimulera efterfrågan och säkra skäliga inkomster för jordbrukarna, särskilt i länder där utvecklingen av marknaderna för ekologiska produkter och den ekologiska produktionen inte har kommit så långt. Parlamentet uppmanar kommissionen att identifiera en uppsättning instrument som gör det möjligt för medlemsstaterna att uppmuntra detaljhandelskedjorna att aktivt bidra till att främja och tillhandahålla information om vikten av ekologisk konsumtion och att skapa lokala leveranskedjor för ekologiska produkter. Parlamentet understryker att en ökning av den ekologiska produktionen i första hand måste stimuleras av större privat efterfrågan och inte uteslutande av politiska incitament.

39. Europaparlamentet betonar vikten av att förbättra insynen i livsmedelskedjan för ekologiska produkter och av att förbättra spårbarheten i alla produktions- och distributionsprocesser i linje med de europeiska konsumenternas krav på att få mer information om varifrån de livsmedel de konsumerar kommer och med vilka metoder de har producerats. Parlamentet välkomnar detaljhandlares frivilliga initiativ att köpa produkter under omställning till ett högre pris, och anser att sådana initiativ bör främjas.

40. Europaparlamentet noterar svårigheterna för detaljhandlare att marknadsföra produkter under omställning för konsumenter, eftersom det saknas harmoniserade marknadsföringsregler, och uppmanar kommissionen att utvärdera åtgärder för att underlätta marknadsföringen av sådana produkter, t.ex. genom harmoniserad märkning.

41. Europaparlamentet understryker att det är mycket viktigt att kommissionen, medlemsstaterna och berörda parter aktivt verkar för att kartlägga hur dagens certifierings- och kontrollmekanismer kan göras kraftfullare för att förhindra bedrägerier inom den ekologiska produktionen och handeln med ekologiska produkter.

42. Europaparlamentet anser att certifierings- och kontrollmekanismerna måste vara bättre anpassade till de ekologiska jordbrukarnas faktiska situation och att processen måste förenklas, bl.a. genom it-lösningar.

43. Europaparlamentet betonar att särskild uppmärksamhet måste fästas vid förfarandena för godkännande av certifieringsorgan. Parlamentet betonar att certifieringsprocessen vid omställningen till ekologiskt jordbruk fortfarande är besvärlig och svårgenomförbar och bör förenklas, särskilt för småbrukare. Parlamentet anser att jordbrukarna bör få hjälp med att täcka sina certifieringskostnader.

44. Europaparlamentet betonar behovet av harmoniserade europeiska system för certifiering av insatsvaror för ekologiskt jordbruk, i syfte att undvika att det uppkommer privata certifieringar med olika krav och kontrollsystem. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja en harmonisering av den i hela EU genom de ekologiska handlingsplanerna.

45. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka tullkontrollerna genom direkta, enhetliga kontrollmekanismer i samordning med medlemsstaterna och i full överensstämmelse med subsidiaritetsprincipen, för att förhindra livsmedelsbedrägerier, förfalskning och import av produkter som inte uppfyller EU:s standarder för ekologisk produktion, och för att inte riskera att EU:s ekologiska sektor försätts i en ofördelaktig konkurrenssituation på grund av avsaknaden av global konvergens av standarderna och ökade kostnader för konsumenterna. Parlamentet framhäver i detta sammanhang behovet av att göra de relevanta tullmyndigheterna mer delaktiga, i syfte att garantera de ekologiska produkternas kvalitet och säkerhet och säkerställa rättvis konkurrens mellan producenter i och utanför EU.

46. Europaparlamentet beklagar att den ekologiska handlingsplanen inte nämner de svårigheter och höga kostnader som drabbat sektorn på grund av kravet på att införa lämpliga åtgärder under odling, skörd, transport, lagring och bearbetning för att hålla icke-godkända produkter, såsom, exempelvis, genetiskt modifierade organismer, utanför den ekologiska produktionskedjan.

47. Europaparlamentet betonar att jordbruksprodukter med ursprung i EU är internationellt erkända för sin höga kvalitet. Parlamentet anser att positiva och handelsfrämjande åtgärder behövs för att ytterligare främja ekologiska produkter med ursprung i EU i resten av världen. Parlamentet konstaterar i detta avseende den roll som EU:s säljfrämjande politik för ekologisk produktion skulle kunna spela. Parlamentet understryker att den bör erkänna det breda spektrumet av hållbara produktionsmetoder och produkter liksom hållbar praxis i EU.

48. Europaparlamentet påpekar att geografiska beteckningar, som erhåller stöd genom EU:s säljfrämjande politik, ger ett kraftfullt bidrag till den ekonomiska tillväxten i många landsbygdsområden och är ett flaggskepp inom EU:s jordbruk. Parlamentet begär att kommissionen ska informera det om utrymmet för expansion av den ekologiska marknaden och att den ska påskynda de pågående förhandlingarna om att få till stånd en övergång från likvärdighet till överensstämmelse vad gäller EU:s normer för import av ekologiska produkter.

49. Europaparlamentet stöder den globala omställningen till hållbara livsmedelssystem. Parlamentet anser att åtgärder på EU-nivå, särskilt strategin för den gröna given, bör syfta till att fortlöpande höja miljömedvetenheten på global nivå. Parlamentet beklagar att frihandelsavtal ibland inte tillräckligt väl uppmärksammar de stora skillnader som förekommer avseende standarderna för jordbruksproduktion mellan EU och tredjeländer vad gäller miljöskydd och djurskydd, vilket avskräcker EU:s jordbrukare från ytterligare miljöinvesteringar, även inom ekologisk produktion.

Stimulera omställning och stärka hela värdekedjan

50. För att man ska kunna fullgöra ambitionerna i de nationella strategiska planerna anser Europaparlamentet att det behövs en tillräcklig budget för den gemensamma jordbrukspolitiken liksom garantier för förenlighet med andra EU-fonder och EU‑program för att skapa incitament för jordbrukare att ställa om till och upprätthålla ekologiska jordbruksmetoder, genom lämpligt finansierade landsbygdsutvecklingsåtgärder eller finansiellt attraktiva miljösystem, eller genom en kombination av dessa två alternativ.

51. Europaparlamentet förordar att miljösystem ska vara tillgängliga för både konventionella och ekologiska jordbrukare och att dessa system ska utformas på ett sätt som gör att de är förenliga med och kompletterar åtgärderna för miljö- och klimatvänligt jordbruk. Parlamentet påminner om vikten av att stödja ekologiska jordbrukare även efter omställningsfasen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja ett generationsskifte inom det ekologiska jordbruket genom relevant offentlig politik, främja entreprenörskap inom jordbruket bland kvinnor och stödja utvecklingen av lönsamma små och medelstora ekologiska gårdar.

52. Europaparlamentet beklagar att budgeten för den gemensamma jordbrukspolitiken har minskat under de senaste två decennierna samtidigt som kraven på jordbrukssektorn har ökat. Parlamentet noterar att endast 1,8 % av budgeten för den nuvarande gemensamma jordbrukspolitiken används till åtgärder för att stödja ekologiskt jordbruk, och välkomnar att den nya gemensamma jordbrukspolitiken, i synnerhet genom miljösystem och landsbygdsutvecklingsåtgärder, ger medlemsstaterna större flexibilitet att höja beloppen för den ekologiska sektorn.

53. Europaparlamentet noterar att korta, lokala, säsongsbundna och smarta livsmedelskedjor och direktförsäljningsmöjligheter, inbegripet bondemarknader, innebär en potential för ekologiska producenter och landsbygdsekonomier att skapa miljö- och djurskyddsfördelar, samtidigt som de också säkerställer inkomster, bevarar och skapar sysselsättning, säkerställer landsbygdsområdenas vitalitet och överbryggar klyftan mellan producenter och konsumenter i EU. Parlamentet påpekar att marknadsutveckling krävs för en hållbar utveckling av den ekologiska sektorn.

54. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att anslå tillräckliga resurser för investeringar som underlättar utvecklingen av korta livsmedelskedjor, bl.a. genom att öka antalet mobila slakterier eller bearbetningsanläggningar som ligger på gårdarna. Parlamentet anser att användning av lokala leveranskedjor bör främjas inom ramen för förfarandena för offentlig upphandling. Parlamentet betonar att inriktningen på lokal produktion och korta kedjor inte får leda till ytterligare hinder på EU:s inre marknad.

55. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att spela en aktiv roll för att förbättra de ekologiska leveranskedjornas struktur och bygga upp de ekologiska producentorganisationernas kapacitet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att använda ” sektorsspecifika interventioner” och alla tillgängliga medel för att hjälpa de ekologiska producenterna att organisera sig bättre i alla relevanta sektorer och att bistå dem om det skulle uppstå tillfällig överproduktion.

56. Europaparlamentet påpekar att ekologiska gårdar, vilkas produktion är volymmässigt mindre och därmed mer kostsam, kan ha en svagare förhandlingsposition vid kommersiella avtal och därför vara särskilt utsatta för otillbörliga affärsmetoder, särskilt i form av sena betalningar för färskvaror, avbeställningar i sista minuten eller krav på att leverantören ska betala för osålda och kasserade produkter. Parlamentet understryker att det behövs tydliga avtalsvillkor och ett rättvist erkännande av ekologiska jordbruksproducenters insatser, och anser att man bör främja sådana verktyg som leveranskedjeavtal.

57. Europaparlamentet välkomnar kommissionens stöd till utvecklingen av biodistrikt, även kallade ekoregioner, i medlemsstaterna, eftersom de är multifunktionella, främjar korta leveranskedjor och skapar synergier bland annat mellan jordbrukare, konsumenter, bearbetningsföretag, detaljhandlare, hotell- och restaurangnäringen och kulturföretag. Parlamentet uppmanar kommissionen att förse medlemsstaterna med information om de instrument de skulle kunna använda för att främja utvecklingen av biodistrikt, med särskild betoning på stadsområden. Parlamentet noterar att en förutsättning för att de ska bli framgångsrika är stark regional integration och de lokala och regionala myndigheternas deltagande.

58. Europaparlamentet betonar den grundläggande betydelsen av att bredda det strukturerade utbytet av kunskaper och bästa praxis om ekologiskt jordbruk bland medlemsstaterna och jordbrukarna. Parlamentet framhäver fördelarna med att intensifiera samarbetet mellan forskare, lantbruksuniversitet och utbildningsväsendet i allmänhet, rådgivningstjänster eller konsulter, jordbrukare och deras sammanslutningar och organisationer samt samhället. Parlamentet framhäver den viktiga roll som de oberoende jordbruksrådgivningstjänster som medlemsstaterna måste ta med i sina strategiska planer inom den gemensamma jordbrukspolitiken kommer att spela för utvecklingen av ekologisk produktion, och betonar att tillräckliga ekonomiska medel måste anslås till dem.

59. Europaparlamentet noterar att gemensamma forskningscentrumet, i sin rapport om att modellera miljö- och klimatambitioner i jordbrukssektorn med CAPRI-modellen[8], uppger att det behövs produktivitetsförbättringar när det gäller ekologiskt jordbruk och hantering av näringsämnen, något som kan uppnås genom precisionsjordbruk, ny digital teknik och annan innovativ teknik.

60. Europaparlamentet noterar att innovativa digitala verktyg avsevärt kan öka transparensen och spårbarheten och därigenom bekämpa bedrägerier och olagliga produktionsmetoder samt öka konsumenternas förtroende. Parlamentet uppmuntrar därför kommissionen att bl.a. genom de strategiska planerna inom den gemensamma jordbrukspolitiken säkerställa större användning av digital teknik, såsom precisionsjordbruk och blockkedjeteknik, inom det ekologiska jordbruket. Parlamentet betonar emellertid att denna teknik kompletterar den hållbarhetsinriktade systembaserade ansatsen visavi ekologiskt jordbruk och att jordbrukarnas integritet, lönsamhet och oberoende i fråga om uppgifter måste säkerställas.

Förbättra det ekologiska jordbrukets bidrag till hållbarheten

61. Europaparlamentet upprepar betydelsen av forskning och innovation för den ekologiska jordbrukssektorns hållbarhet och för att tillmötesgå samhällets förväntningar vad gäller biologisk mångfald, klimatförändringar och klimatanpassning, djurskydd och effektiv resursanvändning, och välkomnar kommissionens avsikt att öronmärka finansiering via Horisont Europa för att stödja dessa mål. Parlamentet betonar i detta sammanhang att forskning och innovation måste uppmuntra omställningen till ekologiskt jordbruk, inbegripet djurhållning, hitta alternativ till vissa insatsvaror både inom jordbruket och i bearbetningsledet för att öka avkastningen och säkerställa tillgången till nödvändiga proteinfoder, vitaminer, växtskyddsmedel, särskilt biologiska bekämpningsmedel, gödselmedel och genetiska resurser för att vidareutveckla kraftfulla jordbrukssystem och öka motståndskraften mot torka, skadedjur och sjukdomar. Parlamentet uppmanar kommissionen att stimulera och främja samarbete mellan forskarsamhällen som forskar om ekologiska och konventionella livsmedel och jordbruksmetoder, särskilt genom det europeiska innovationspartnerskapet för produktivitet och hållbarhet inom jordbruket.

62. Europaparlamentet uppmuntrar ett vetenskapligt grundat synsätt på markbördighet och behovet av att utveckla, acceptera och främja innovation i nya källor till växtnäringsämnen inom det ekologiska jordbruket, inbegripet ökad återvinning av näringsämnen genom lämplig hantering och avskiljning av näringsämnen och, där så är lämpligt och ändamålsenligt, gödselmedel som framställs från förnybara källor, såsom biomassa och stallgödsel, för att undvika underskott på näringsämnen på lång sikt. Parlamentet påminner om vikten av stallgödsel som ekologiskt gödselmedel och uppmuntrar till en hållbar användning av sådana gödselmedel i odlingscykeln. Parlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera nya återvunna material som innehåller oumbärliga växtnäringsämnen (fosfor, kalium och kväve), för att i framtiden lägga till dem i förteckningen över insatsvaror i förordning (EU) 2018/848, i linje med principerna för ekologiskt jordbruk och med säkerställande av kvalitet, säkerhet och konsumentförtroende.

63. Europaparlamentet efterlyser mer forskning och information om de potentiella fördelarna med användningen av växtbiostimulanter och biobaserade jordförbättringsmedel i ekologiska jordbrukssystem och om hur de bidrar till näringsämnesupptag och bättre resultat i denna produktionsmodell, i syfte att möjliggöra en ökad användning av dem och bidra till att minska klyftan vad gäller avkastning mellan det ekologiska och det konventionella jordbruket. Parlamentet påpekar att det genom att man främjar användningen av en för varje enskild gård lämplig specifik kombination av olika externa näringsämnen, utöver biologisk kvävefixering, skulle kunna vara möjligt att hantera utmaningen med obalanser i näringsämnesbudgetarna i de ekologiska jordbrukssystemen.

64. Europaparlamentet framhåller det brådskande behovet av att i EU utveckla produktionen av ekologiska vegetabiliska proteiner och stimulera produktionen av ekologiska baljväxter, även i fodersystem, för att minska den ekologiska sektorns importberoende. Parlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att utarbeta en särskild strategisk plan i detta avseende.

65. Europaparlamentet välkomnar det ekologiska jordbrukets bidrag till minskad användning av syntetiska bekämpningsmedel, och uppmanar kommissionen att när man utarbetar den nya lagstiftningen om hållbar användning av bekämpningsmedel definiera biologiska bekämpningsmedel och att öka tillgången till sådana bekämpningsmedel och naturliga ämnen, som kan användas i mycket större utsträckning, genom att förbättra och påskynda utvärderings- och godkännandeprocessen.

66. Europaparlamentet påminner kommissionen och medlemsstaterna om parlamentets resolution av den 15 februari 2017 om bekämpningsmedel med låg risk och biologiskt ursprung[9] och betonar behovet av att stödja utvecklingen av säkra, effektiva och överkomliga alternativa växtskyddsmedel och uppmuntra en bredare användning av dem, särskilt genom att förenkla både godkännandeförfarandet för allmänkemikalier och en utvidgad användning av dem, som en viktig beståndsdel i utvecklingen av ekologisk produktion. Parlamentet framhäver behovet av att skapa förutsättningar för lika tillgång till ekologiska växtskyddsmedel och gödselmedel i medlemsstaterna. Parlamentet betonar att bekämpningsmedelsrester i miljön även kan påverka ekologiska produkter.

67. Europaparlamentet påpekar att ekologiska jordbrukare, som säkerställer höga miljöstandarder i produktionen, inte får hållas ansvariga för risker som de inte har någon kontroll över, och uppmanar kommissionen att ytterligare främja en harmoniserad hantering av förekomsten av bekämpningsmedelsrester.

68. Europaparlamentet framhäver vikten av att det finns tillräcklig tillgång till ekologiskt utsäde av hög kvalitet, heterogent växtförökningsmaterial samt högavkastande växtsorter, inhemska sorter och lokalt anpassade sorter. Parlamentet påpekar deras potential att stärka motståndskraften mot växtsjukdomar och mot påverkan från klimatförändringarna. Parlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att öka insatserna, bl.a. med hjälp av särskilda åtgärder, för att förbättra marknaden för ekologiskt utsäde, och anser att övergångsperioder skulle vara till hjälp i detta hänseende. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att tillräckliga ekonomiska medel avsätts för forskning om ekologiskt utsäde och ekologisk husdjursavel.

69. Europaparlamentet framhäver vikten av att stödja program för bevarande och urval av lokala arter som är härdiga och därför särskilt lämpade för ekologiskt jordbruk. Parlamentet betonar att man måste stödja traditionell växtförädling för utvecklingen av sunda och motståndskraftiga sorter och att det behövs moderna, hållbara och innovativa metoder när man utvecklar nya ekologiska utsäden och jordbruksmetoder, för att upprätthålla ett starkt skydd för människors hälsa och miljön.

70. Europaparlamentet framhäver i detta sammanhang att vetenskapliga innovationer i fråga om växtförädling kan spela en viktig roll, i synnerhet för att stärka växtsorternas motståndskraft, främja mångfalden av genetiska resurser och stärka livsmedelsproduktionssystemen, men påminner samtidigt om att användningen av genetiskt modifierade organismer inte är tillåten inom det ekologiska jordbruket.

71. Europaparlamentet stöder kommissionens avsikt att utvidga EU:s marknadsobservatoriers analys till att omfatta ekologiska produkter. Parlamentet betonar vikten av att stärka insamlingen av och förbättra tillgången till exakta och aktuella uppgifter, även på regional nivå, om den ekologiska sektorn för att få en bättre bild av dess miljömässiga, ekonomiska och sociala påverkan.

72. Europaparlamentet anser att detta bör omfatta uppgifter om sektorns bidrag till miljömässig hållbarhet, tillsammans med uppgifter om produktion, bearbetning, konsumtion, bl.a. i hotell- och restaurangnäringen och i offentliga matsalar, handel inom EU och med länder utanför EU, priser fritt gård och detaljhandelspriser, konsumentpreferenser, leveranskedjornas struktur, mervärde och jordbrukarnas andel av leveranskedjorna. Parlamentet är övertygat om att sådana uppgifter behövs för att utforma och övervaka EU:s strategi för ekologisk produktion och vidta åtgärder för att avhjälpa obalanser mellan utbud och efterfrågan, utvärdera konsumtions- och produktionsmönstren och öka insynen i och förtroendet för den ekologiska sektorn.

73. Europaparlamentet konstaterar att ett gemensamt europeiskt dataområde för jordbruk har potential att öka konsumenternas kunskap och förtroende och förbättra spårbarheten i den ekologiska leveranskedjan. Parlamentet betonar att det för att stimulera efterfrågan är nödvändigt att identifiera konsumentbehoven med hjälp av relevanta analyser. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbättra kommunikationen om den ekologiska sektorns ekonomiska resultat. Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra omfattande studier och analyser av vilka effekter en utvidgning av det ekologiska jordbruket skulle få för såväl klimatförändringarna som livsmedelsförsörjningen i EU.

°

° °

74. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.

 

MOTIVERING

Den 25 mars 2021 offentliggjorde kommissionen EU:s handlingsplan för utvecklingen av ekologisk produktion, som aviserats i från jord till bord-strategin och strategin för biologisk mångfald, i vilken kommissionen har fastställt ett mål för den andel av EU:s jordbruksareal som ska brukas ekologiskt och föreskriver en markant ökning av det ekologiska vattenbruket senast 2030. Dessa strategier är en del av den europeiska gröna given, kommissionens politiska agenda för ett hållbart och klimatneutralt EU senast 2050. AGRI-utskottet har beslutat att utarbeta ett initiativbetänkande om denna handlingsplan.

 

I den ekologiska handlingsplanen framhävs det att det ekologiska jordbruket, genom att producera livsmedel av hög kvalitet och med låg miljöpåverkan, tillsammans med andra hållbara jordbruksmetoder kommer att spela en mycket viktig roll för utvecklingen av ett hållbart livsmedelssystem i EU. I den ekologiska handlingsplanen fastställs det konkreta åtgärder som omfattar hela leveranskedjan, från livsmedelsproduktion till konsumtion.

 

Den ekologiska handlingsplanen är uppdelad i tre sinsemellan förbundna områden som bidrar till uppnåendet av den gröna givens ambitiösa hållbarhetsmål: 1. Stimulera efterfrågan och säkerställa konsumenternas förtroende. 2. Stimulera omställning och stärka hela värdekedjan. 3. Förbättra det ekologiska jordbrukets bidrag till miljöhållbarheten. 23 åtgärder kommer att ligga till grund för de tre områdena. Dels förlängs några av åtgärderna från den ekologiska handlingsplanen 2014–2020, dels anges det en rad nya åtgärder. Dessutom mobiliseras olika finansieringskällor. En halvtidsöversyn av den ekologiska handlingsplanen kommer att genomföras 2024 och varje år den 23 september kommer en ekodag att anordnas i hela EU.

 

Certifierade ekologiska produkter är i allmänhet dyrare än motsvarande konventionella produkter, eftersom ekologisk produktion ofta medför högre produktionskostnader och därför kräver högre marknadspriser för att kompensera för dessa kostnader. Detta kan utgöra ett hinder för en expansion av den ekologiska sektorn men är samtidigt en ekonomisk förutsättning för det ekologiska jordbrukets fortlevnad och ytterligare omställning till ekologisk produktion.

Den totala jordbruksareal som brukas ekologiskt i EU hade 2019 ökat till 13,8 miljoner hektar och uppgår för närvarande till 8,5 % av EU:s totala utnyttjade jordbruksareal. Skillnaderna är stora mellan medlemsstaterna vad gäller den ekologiska produktionens utbredning – mellan 0,5 % och 26 % av jordbruksarealen brukas ekologiskt. EU:s ekologiska mål för 2030 kräver en avsevärd ökning i den ekologiska sektorn inom bara åtta år, något som ställer medlemsstaterna inför den stora utmaningen att anpassa sina ekologiska ambitioner.

För att medlemsstaterna ska kunna utarbeta skräddarsydda nationella ekologiska handlingsplaner, som fungerar som en kompletterande verktygslåda till deras nationella ekologiska ambitioner inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken, måste EU:s ekologiska handlingsplan erbjuda rätt instrument, incitament, flexibilitet och balans för att hantera de olika omständigheter som råder i EU:s olika regioner.

 

EU:s ekologiska handlingsplan måste ha ett helhetsperspektiv som bygger på det ekologiska jordbrukets mångfacetterade effekter och i lika utsträckning främjar ekonomisk, miljömässig och social hållbarhet och som uppmuntrar och mobiliserar medlemsstaterna till att utveckla sina egna nationella ekologiska handlingsplaner med konkreta tidsbundna åtgärder. Dessa nationella ekologiska handlingsplaner bör omfatta åtgärder för att stödja utvecklingen av hela den ekologiska leveranskedjan, främja miljöanpassad offentlig upphandling, stärka kapaciteten att stimulera vidare marknadsutveckling och bistå jordbrukarna med att ställa om och anta bästa praxis för ekologiskt jordbruk, utöver andra åtgärder som anpassats till medlemsstaternas behov.

 

Det viktigaste är att utvecklingen och tillväxten inom EU:s ekologiska sektor åtföljs av en marknadsstyrd och heltäckande utveckling inom leveranskedjan, inbegripet åtgärder som stimulerar till ytterligare efterfrågan på ekologiska livsmedel och säkerställer konsumenternas förtroende. Ekologisk överproduktion skulle kunna leda till att priset på ekologiska produkter sjunker, vilket i slutändan skulle kunna försvaga EU:s ekologiska jordbrukares ekonomiska ställning, minska deras motivation att ställa om till ekologiskt jordbruk och därmed leda till att den gröna givens klimat- och miljömål inte uppnås i önskad utsträckning. Därför måste den framtida ökning som förväntas ske av utbudet av ekologiska livsmedel matchas av en motsvarande hög efterfrågan, i syfte att skydda den ekologiska marknadens och det ekologiska jordbrukets framtida lönsamhet i EU.

 

Stimulera efterfrågan och säkerställa konsumenternas förtroende

 

För att den ekologiska handlingsplanen ska kunna fungera som en verktygslåda som kompletterar medlemsstaternas respektive ekologiska ambition inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken måste det tillhandahållas en tillräckligt stor budget via den gemensamma jordbrukspolitiken för att skapa incitament för jordbrukare att ställa om till och upprätthålla ekologiska jordbruksmetoder på nationell nivå, genom landsbygdsutvecklingsåtgärder, nyinrättade miljösystem eller en kombination av dessa två alternativ. I detta avseende är det avgörande att medlemsstaterna stöder ett generationsskifte inom det ekologiska jordbruket.

 

För att den ekologiska handlingsplanen ska bli framgångsrik kommer det också att krävas ett starkare engagemang från den privata sektorn för att stimulera efterfrågan, särskilt i länder där utvecklingen av marknaderna för ekologiska produkter och den ekologiska produktionen inte har kommit så långt.

 

En ökad ambitionsnivå vad gäller miljöanpassad offentlig upphandling i medlemsstaterna kan öka efterfrågan på ekologiska produkter och fungera som en drivkraft för att nå det ekologiska målet. Kommissionen bör föregå med gott exempel och tillämpa miljöanpassad offentlig upphandling i EU-institutionernas och EU-byråernas personalmatsalar, restauranger och caféer. En annan viktig uppgift för kommissionen för att bidra till den framtida utvecklingen av ekologisk konsumtion består i att undersöka de nuvarande strukturella och logistiska hindren för en större spridning av kriterierna för miljöanpassad offentlig upphandling i medlemsstaterna och erbjuda lösningar. Medlemsstaterna bör också inkludera distributionen av ekologiska produkter i EU:s skolprogram.

 

Det är mycket viktigt att säkerställa att konsumenterna är i stånd att göra underbyggda val när de köper mat. För att EU:s logotyp för ekologisk produktion ska kunna fungera som ett stöd för konsumenternas inköpsbeslut måste den främjas ytterligare. Den måste fungera som en garanti för viktiga aspekter av EU:s regelverk för ekologiska produkter, bl.a. gemensamma standarder, certifiering, kraftfull tillsyn och tydlig märkning.

 

Konsumenter som köper ekologisk mat har vissa förväntningar på dess kvalitet, och förlitar sig på certifieringsorgan och ekologiska kontroller för att verifiera denna kvalitet samt för att få information om de ekologiska produkternas ursprung. Misstro mot EU:s förfarande för certifiering av ekologiska produkter och betänkligheter om EU:s logotyp för ekologisk produktion kan för alltid skada insatserna för att ytterligare stärka den ekologiska sektorn. Insyn är således a och o för konsumenterna, vilket kräver att oberoende kontrollorgan gör obligatoriska kontroller. Den ekologiska leveranskedjan är komplex, och därför är det mycket viktigt att kommissionen, medlemsstaterna och berörda parter aktivt verkar för att kartlägga hur dagens certifierings- och kontrollmekanismer kan göras kraftfullare för att förhindra bedrägerier inom den ekologiska produktionen och handeln, både i och utanför EU, och förhindrar ytterligare administrativa bördor och kostnader för jordbrukarna. Här kan det vara på sin plats med it-lösningar.

 

De lokala och regionala myndigheternas involvering är avgörande för en maximal utveckling av den ekologiska sektorn. Lokala och regionala företrädare har ofta en klar bild av bristerna i sina respektive regioner eller samhällen och kan fastställa det utrymme som finns för förbättring och konkreta åtgärder. Både städer, mindre orter och regioner spelar en alltmer värdefull roll för att stödja struktureringen av den ekologiska sektorn vad gäller produktion, logistik och handel eller för att bana väg för ett organiserat samarbete mellan producenter och konsumenter. Att genomföra upplysnings- och informationsverksamhet liksom att utarbeta utbildningsprogram för förskolor och skolor, inbegripet besök på ekologiska gårdar för att utveckla starkare band med jordbruket och skapa en starkare känsla för matens värde, kan vara ett sätt att utbilda nutida och framtida konsumenter på lokal nivå.

 

I vissa delar av EU ökar den ekologiska produktionen snabbare än utvecklingen av marknaden för ekologiska produkter. Det kan bli nödvändigt att främja exporten av ekologiska produkter från EU i syfte att undvika överproduktion och skydda den ekologiska marknadens och det ekologiska jordbrukets lönsamhet i EU.

 

För att EU ska kunna nå sin fulla potential vad gäller fastställande av globala standarder för ett hållbart jordbruk är det viktigt med informations- och marknadsföringsprogram om EU:s ekologiska produkter och ökad medvetenhet om och ökat erkännande av EU:s logotyp för ekologisk produktion i länder utanför EU. För konsumenterna innebär logotypen en garanti för produkternas hållbarhet, kvalitet och egenskaper och för de använda tillverkningsprocesserna.

 

Ekologiskt vattenbruk är en förhållandevis ung sektor med avsevärd potential, och medlemsstaterna och berörda parter bör säkerställa att dess utveckling påskyndas.

 

Stimulera omställning och stärka hela värdekedjan

 

I en situation där det råder balans på marknaden besitter korta och lokala livsmedelskedjor som också beaktar säsongsbundenheten, liksom direktförsäljningsmöjligheter – där så är möjligt – stor potential att skapa ekonomiska och miljömässiga fördelar för ekologiska jordbrukare och landsbygdsekonomier genom att säkerställa inkomster och skapa sysselsättning, samtidigt som de bidrar till djurskyddet samt till skyddet av miljön, den biologiska mångfalden och klimatet.

 

Utvecklingen av biodistrikt i medlemsstaterna skapar synergier mellan jordbrukare, konsumenter, hotell- och restaurangnäringen och kulturföretag eftersom de är multifunktionella och främjar en regions ekonomiska och sociokulturella potential. De befintliga nätverken bör uppmuntras för att öka antalet byar, mindre orter och städer som är involverade.

 

För att stimulera omställning och stärka hela värdekedjan är det mycket viktigt att bredda det strukturerade utbytet av kunskaper och bästa praxis om ekologiskt jordbruk bland medlemsstaterna och jordbrukarna liksom att stärka jordbruksrådgivningstjänsterna. Större samarbete mellan forskare, rådgivningstjänster, utbildningsväsendet, jordbrukare och samhället gynnar utvecklingen av den ekologiska sektorn.

 

Användningen av digital teknik, inbegripet precisionsjordbruk och blockkedjeteknik, kan ha en roll att spela för utvecklingen av det ekologiska jordbruket. Klyftan vad gäller teknikanvändning i små- och storskaliga företag, bearbetningsanläggningar och gårdar växer och skiljer sig åt mellan medlemsstaterna. Det skulle gynna den ekologiska produktionen, t.ex. i fråga om resurseffektivitet, om man anpassade storskaliga tekniska och digitala lösningar till småskaliga ekologiska företags, bearbetningsanläggningars och gårdars behov liksom om man främjade innovation vad gäller nya skräddarsydda lösningar för småskalig produktion.

 

Förbättra det ekologiska jordbrukets bidrag till hållbarheten

 

Den omfattande utvidgningen av den ekologiskt brukade jordbruksarealen i EU måste i grunden stöttas, främjas och stödjas av en kraftfull forsknings- och innovationspolitik. Hinder måste undanröjas och begränsningar avskaffas. Det finns ett brådskande behov av forskning och innovation för att komma till rätta med begränsningarna inom det ekologiska jordbruket, såsom tillgång till ekologiskt proteinfoder, vitaminer, växtskyddsmedel, gödselmedel och genetiska resurser, och för att säkerställa att det finns incitament för att tillmötesgå samhällets förväntningar vad gäller djurskydd och effektiv resursanvändning. Att avsätta finansiering i Horisont Europa och stimulera och främja samarbete mellan forskarsamhällen som forskar om ekologiska och konventionella livsmedel och jordbruksmetoder så att de kan lära av varandra, kan avsevärt bidra till att öka det ekologiska jordbrukets bidrag till hållbarheten.

 

Exempelvis behövs det tillräcklig tillgång till ekologiskt utsäde av hög kvalitet, heterogent växtförökningsmaterial och högavkastande växtsorter som ökar motståndskraften mot växtsjukdomar och mot påverkan från klimatförändringarna. Dessutom måste alternativa växtskyddsmedel och växtskyddsmetoder utformas och främjas eftersom marknaden för naturliga ämnen är liten och mindre lönsam och registreringsförfarandet dyrt och tidsödande. Kommissionen och medlemsstaterna måste öka insatserna för att förbättra marknaderna för ekologiskt utsäde och växtskyddsmedel och måste se till att inrättandet och utvecklingen av dem kan ske under övergångsperioder.

 

Utökad insamling av och tillgång på exakta, aktuella och jämförbara uppgifter om den ekologiska sektorn spelar en viktig roll för dess framtida utveckling. Uppgifter om i synnerhet produktion, konsumtion, handel inom EU och med länder utanför EU samt resultat vad gäller hållbarheten, inbegripet priser fritt gård och detaljhandelspriser, konsumentpreferenser, leveranskedjornas struktur, mervärde och jordbrukarnas andel av leveranskedjorna behövs för att övervaka och utforma EU:s strategi för ekologisk produktion och för att utvärdera konsumtions- och produktionsmönstren. På detta sätt kan EU:s ekologiska sektors miljömässiga, ekonomiska och sociala påverkan synliggöras och förtroendet för EU:s ekologiska produkter kan höjas genom mer transparenta uppgifter. Därför är det välkommet att kommissionen har för avsikt att utvidga EU:s marknadsobservatoriers analys till att omfatta ekologiska produkter.

 

Sammanfattningsvis är livsmedel av hög kvalitet som tillverkas regionalt och i samklang med naturen viktiga för européernas livskvalitet och för skyddet av miljön, den biologiska mångfalden och klimatet. Detta är vad det ekologiska jordbruket står för. Vi ger den ekologiska modellen större utrymme i EU samtidigt som vi respekterar andra hållbara jordbruksmetoders potential att bidra till målen i den gröna given.

INFORMATION OM ANTAGANDET I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Antagande	31.3.2022
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	45 0 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Mazaly Aguilar, Clara Aguilera, Atidzhe Alieva-Veli, Álvaro Amaro, Attila Ara-Kovács, Carmen Avram, Adrian-Dragoş Benea, Benoît Biteau, Mara Bizzotto, Daniel Buda, Isabel Carvalhais, Asger Christensen, Angelo Ciocca, Dacian Cioloş, Paolo De Castro, Jérémy Decerle, Salvatore De Meo, Herbert Dorfmann, Luke Ming Flanagan, Dino Giarrusso, Martin Häusling, Martin Hlaváček, Elsi Katainen, Camilla Laureti, Gilles Lebreton, Julie Lechanteux, Norbert Lins, Chris MacManus, Colm Markey, Marlene Mortler, Ulrike Müller, Bronis Ropė, Bert-Jan Ruissen, Anne Sander, Petri Sarvamaa, Simone Schmiedtbauer, Annie Schreijer-Pierik, Marc Tarabella, Veronika Vrecionová, Sarah Wiener
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Anna Deparnay-Grunenberg, Anja Hazekamp, Tonino Picula, Michaela Šojdrová, Tom Vandenkendelaere

 

 

SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

45	+
ECR	Mazaly Aguilar, Bert-Jan Ruissen, Veronika Vrecionová
ID	Mara Bizzotto, Angelo Ciocca, Gilles Lebreton, Julie Lechanteux
NI	Dino Giarrusso
PPE	Álvaro Amaro, Daniel Buda, Salvatore De Meo, Herbert Dorfmann, Norbert Lins, Colm Markey, Marlene Mortler, Anne Sander, Petri Sarvamaa, Simone Schmiedtbauer, Annie Schreijer-Pierik, Michaela Šojdrová, Tom Vandenkendelaere
Renew	Atidzhe Alieva-Veli, Asger Christensen, Dacian Cioloş, Jérémy Decerle, Martin Hlaváček, Elsi Katainen, Ulrike Müller
S&D	Clara Aguilera, Attila Ara-Kovács, Carmen Avram, Adrian-Dragoş Benea, Isabel Carvalhais, Paolo De Castro, Camilla Laureti, Tonino Picula, Marc Tarabella
The Left	Luke Ming Flanagan, Anja Hazekamp, Chris MacManus
Verts/ALE	Benoît Biteau, Anna Deparnay-Grunenberg, Martin Häusling, Bronis Ropė, Sarah Wiener

 

0

-

 

0

0

 

Teckenförklaring:

+ : Ja-röster

- : Nej-röster

0 : Nedlagda röster

 

 

• [1] EUT C 270, 7.7.2021, s. 2.
• [2] EUT L 150, 14.6.2018, s. 1.
• [3] EUT C 67, 8.2.2022, s. 25.
• [4] Antagna texter, P9_TA(2021)0425.
• [5] EUT L 435, 6.12.2021, s. 1.
• [6] EUT L 435, 6.12.2021, s. 262.
• [7] EUT C 390, 18.11.2019, s. 2.
• [8] Barreiro Hurle, J., Bogonos, M., Himics, M., Hristov, J., Perez Dominguez, I., Sahoo, A., Salputra, G., Weiss, F., Baldoni, E. och Elleby, C., Modelling environmental and climate ambition in the agricultural sector with the CAPRI model, Europeiska unionens publikationsbyrå, Luxemburg, 2021.
• [9] EUT C 252, 18.7.2018, s. 184.