BETÄNKANDE om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) 2018/842 om medlemsstaternas bindande årliga minskningar av växthusgasutsläpp under perioden 2021–2030 som bidrar till klimatåtgärder för att fullgöra åtagandena enligt Parisavtalet

24.5.2022 - (COM(2021)0555 – C9‑0321/2021 – 2021/0200(COD)) - ***I

Utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet
Föredragande: Jessica Polfjärd

Ändringsförslag

• 001-043 (PDF - 185 KB)
• 001-043 (DOC - 47 KB)
• 044-049 (PDF - 125 KB)
• 044-049 (DOC - 29 KB)
• 050-050 (PDF - 106 KB)
• 050-050 (DOC - 73 KB)
• 051-051 (PDF - 98 KB)
• 051-051 (DOC - 70 KB)
• 052-052 (PDF - 95 KB)
• 052-052 (DOC - 20 KB)
• 053-053 (PDF - 103 KB)
• 053-053 (DOC - 20 KB)
• 054-060 (PDF - 151 KB)
• 054-060 (DOC - 33 KB)
• 061-070 (PDF - 128 KB)
• 061-070 (DOC - 31 KB)
• 071-078 (PDF - 122 KB)
• 071-078 (DOC - 29 KB)
• 079-084 (PDF - 122 KB)
• 079-084 (DOC - 29 KB)
• 085-085 (PDF - 216 KB)
• 085-085 (DOC - 78 KB)
• 086-086 (PDF - 109 KB)
• 086-086 (DOC - 70 KB)
• 087-087 (PDF - 97 KB)
• 087-087 (DOC - 28 KB)

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION

om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) 2018/842 om medlemsstaternas bindande årliga minskningar av växthusgasutsläpp under perioden 2021–2030 som bidrar till klimatåtgärder för att fullgöra åtagandena enligt Parisavtalet

(COM(2021)0555 – C9‑0321/2021 – 2021/0200(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

– med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2021)0555),

– med beaktande av artiklarna 294.2 och 192.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C9‑0321/2021),

– med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

– med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 8 december 2021[1],

– med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den xxx[2],

– med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen

– med beaktande av yttrandet från utskottet för transport och turism, utskottet för regional utveckling och utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling,

– med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A9-0163/2022).

1. Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Ändringsförslag  1

Förslag till förordning

Skäl 1

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1) Parisavtalet, som antogs i december 2015 inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC), trädde i kraft i november 2016 (Parisavtalet). Dess parter har enats om att hålla ökningen av den globala genomsnittstemperaturen långt under 2 °C jämfört med förindustriella nivåer och att fortsätta att anstränga sig för att begränsa temperaturökningen till 1,5 °C jämfört med förindustriella nivåer.	1) Parisavtalet, som antogs i december 2015 inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC), trädde i kraft i november 2016 (Parisavtalet). Dess parter har enats om att hålla ökningen av den globala genomsnittstemperaturen långt under 2 °C jämfört med förindustriella nivåer och att fortsätta att anstränga sig för att begränsa temperaturökningen till 1,5 °C jämfört med förindustriella nivåer, samtidigt som de låter sig vägledas av bland annat principerna om rättvisa och om gemensamt men differentierat ansvar och respektive kapaciteter. Genom att anta klimatpakten från Glasgow i november 2021 erkände Parisavtalets parter att man genom att begränsa ökningen av den globala genomsnittstemperaturen till 1,5 °C avsevärt skulle minska riskerna för och effekterna av klimatförändringarna, och åtog sig att förstärka sina 2030-mål före 2022 års utgång.

Ändringsförslag  2

Förslag till förordning

Skäl 1a (nytt)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	1a) Det finns ett alltmer akut behov av åtgärder för minskade utsläpp, vilket den mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC) konstaterat i sina senaste rapporter av den 7 augusti 2021 med titeln Climate Change 2021: The Physical Science Basis och av den 28 februari 2022 Climate Change 2022: Impacts, Adaptation and Vulnerability. IPCC konstaterar, med mycket hög grad av tillförlitlighet, att klimatförändringarna är ett hot mot människors välmående och hela jordens hälsa och att alla ytterligare fördröjningar i vidtagandet av samordnade föregripande globala åtgärder för anpassning och begränsning kommer att innebära att man missar ett kort och begränsat tillfälle att säkra en dräglig och hållbar framtid för alla. IPCC gör nya uppskattningar av möjligheterna att överskrida den globala uppvärmningsnivån på 1,5 °C under de kommande årtiondena, och konstaterar att det utan omedelbara, snabba och storskaliga minskningar av växthusgasutsläppen kommer att bli omöjligt att begränsa den globala uppvärmningen till nära 1,5 °C eller ens 2 °C. Unionen bör därför motverka denna akuta situation genom att intensifiera sina insatser och bli en internationell ledare i kampen mot klimatförändringarna.

Ändringsförslag  3

Förslag till förordning

Skäl 3

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
3) Den europeiska gröna given31 kombinerar en omfattande uppsättning ömsesidigt förstärkande åtgärder och initiativ som syftar till att uppnå klimatneutralitet i unionen senast 2050 och fastställer en ny tillväxtstrategi som syftar till att omvandla unionen till ett rättvist och välmående samhälle, med en modern, resurseffektiv och konkurrenskraftig ekonomi, där ekonomisk tillväxt frikopplas från resursanvändning. Den ska också skydda, bevara och förbättra EU:s naturkapital och skydda allmänhetens hälsa och välbefinnande från miljörelaterade risker och effekter. Samtidigt påverkar denna övergång kvinnor och män på olika sätt och har en särskild inverkan på vissa missgynnade grupper, såsom äldre, personer med funktionsnedsättning och personer med bakgrund i rasminoritet eller från etnisk minoritet. Det måste därför säkerställas att omställningen är rättvis och inkluderande och att ingen lämnas utanför.	3) Den europeiska gröna given31 utgör utgångspunkten för uppnåendet av unionens mål om klimatneutralitet senast 2050 och målet att uppnå negativa utsläpp därefter i enlighet med artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/111931a. Den kombinerar en omfattande uppsättning ömsesidigt förstärkande åtgärder och initiativ som syftar till att uppnå klimatneutralitet i unionen senast 2050 och fastställer en ny tillväxtstrategi som syftar till att omvandla unionen till ett rättvist och välmående samhälle, med en modern, resurseffektiv och konkurrenskraftig ekonomi. Den ska också skydda, bevara och förbättra EU:s naturkapital och skydda allmänhetens hälsa och välbefinnande från miljörelaterade risker och effekter. Samtidigt påverkar denna omställning alla kön på olika sätt och har en särskild inverkan på vissa missgynnade grupper, såsom äldre, personer med funktionsnedsättning, personer som lever i energi- eller transportfattigdom och personer med bakgrund i rasminoritet eller från etnisk minoritet. Omställningen påverkar också medlemsstaterna och regionerna på olika sätt. Det måste därför säkerställas att omställningen är rättvis och inkluderande och att ingen lämnas utanför.
__________________	__________________
31 Meddelande från kommissionen: Den europeiska gröna given, COM (2019) 640 final av den 11 december 2019.	31 Meddelande från kommissionen: Den europeiska gröna given, COM (2019) 640 final av den 11 december 2019.
	31a Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 av den 30 juni 2021 om inrättande av en ram för att uppnå klimatneutralitet och om ändring av förordningarna (EG) nr 401/2009 och (EU) 2018/1999 (europeisk klimatlag) (EUT L 243, 9.7.2021, s. 1).

Ändringsförslag  4

Förslag till förordning

Skäl 3a (nytt)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	3a) För att vara socialt godtagbar bör den klimatambition som fastställs i denna förordning åtföljas av en motsvarande social ambition. Den höjda ambitionsnivån medför betydande förändringar inom de berörda sektorerna, med möjliga sociala och arbetstagarrelaterade konsekvenser. De reviderade utsläppsminskningsmålen måste åtföljas av tillräckliga ekonomiska och politiska åtgärder för att garantera att dessa mål kan uppnås på ett socialt rättvist sätt. Åtgärderna kan bland annat inbegripa konsekvensbedömningar ur ett sysselsättningsperspektiv, där man utvärderar hur sysselsättningen och arbetsvillkoren påverkas både på nationell och regional nivå, samt tilldelning av nationella resurser och EU-medel för att finansiera sociala anpassningsåtgärder och skapande av högkvalitativa arbetstillfällen, jämställdhet, livslångt lärande, yrkesutbildning och socialt skydd samt för att säkerställa effektiva kollektivförhandlingar. Det är även viktigt att det i god tid genomförs samråd med de nationella arbetsmarknadsparterna i de sektorer som omfattas av artikel 2 i denna förordning och att dessa medverkar på ett ändamålsenligt sätt vid utarbetandet och genomförandet av nationella åtgärder som följer av denna förordning.

Ändringsförslag  5

Förslag till förordning

Skäl 3b (nytt)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	3b) Omställningen till en EU-ekonomi som är förenlig med målet om klimatneutralitet senast 2050 kan dessutom komma att få en särskild inverkan på vissa ekonomiska sektorer, särskilt utsatta mikroföretag samt små och medelstora företag inom de sektorerna. Vid genomförandet av denna förordning är det viktigt att medlemsstaterna skapar en miljö som gynnar dessa företags omställning till metoder som medför färre och gradvis inga växthusgasutsläpp.

Ändringsförslag  6

Förslag till förordning

Skäl 3c (nytt)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	3c) FN:s miljöprogram och OECD:s globala miljöforum har konstaterat att miljöförändringarna har könsspecifika konsekvenser. Könsdifferentierade roller innebär också att alla kön i olika grad är sårbara för effekterna av klimatförändringarna, och klimatförändringarna leder till ökad ojämställdhet.

Ändringsförslag  7

Förslag till förordning

Skäl 4

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
4) I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2021/111932 (den europeiska klimatlagen) har unionen i sin lagstiftning fastställt målet om klimatneutralitet för hela ekonomin senast 2050. I den förordningen fastställs också ett bindande nationellt unionsåtagande att senast 2030 ha åstadkommit en minskning av nettoutsläppen av växthusgaser (utsläpp efter avdrag för upptag) med minst 55 % jämfört med 1990 års nivåer.	4) I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2021/111932 (den europeiska klimatlagen) har unionen i sin lagstiftning fastställt målet om klimatneutralitet för hela ekonomin senast 2050 och målet att uppnå negativa utsläpp därefter. I den förordningen fastställs också ett bindande nationellt unionsåtagande att senast 2030 ha åstadkommit en minskning av nettoutsläppen av växthusgaser (utsläpp efter avdrag för upptag) med minst 55 % jämfört med 1990 års nivåer. Vidare fastställs det att snabba och förutsägbara utsläppsminskningar ska prioriteras vid genomförandet av målet, samtidigt som upptagen i naturliga sänkor ska förbättras. Nettoupptagens bidrag till 2030-målet är begränsar sig till 225 miljoner ton koldioxidekvivalenter, medan resten av målet måste uppnås genom direkta utsläppsminskningar.
__________________	__________________
32 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 av den 30 juni 2021 om inrättande av en ram för att uppnå klimatneutralitet och om ändring av förordningarna (EG) nr 401/2009 och (EU) 2018/1999 (europeisk klimatlag) (EUT L 243, 9.7.2021, s.1).	32 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 av den 30 juni 2021 om inrättande av en ram för att uppnå klimatneutralitet och om ändring av förordningarna (EG) nr 401/2009 och (EU) 2018/1999 (europeisk klimatlag) (EUT L 243, 9.7.2021, s.1).

Ändringsförslag  8

Förslag till förordning

Skäl 5

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
5) För att fullgöra dessa åtaganden och unionens bidrag enligt Parisavtalet33, som antagits inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC), bör unionens regelverk för att uppnå målet för minskning av växthusgasutsläppen anpassas.	5) För att fullgöra dessa åtaganden och de nationellt fastställda bidragen från unionen enligt Parisavtalet33, som antagits inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC), bör unionens regelverk för att uppnå målet för minskning av växthusgasutsläppen anpassas.
__________________	__________________
33 Parisavtalet (EUT L 282, 19.10.2016, s. 4).	33 Parisavtalet (EUT L 282, 19.10.2016, s. 4).

Ändringsförslag  9

Förslag till förordning

Skäl 7

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
7) Handeln med utsläppsrätter kommer också att omfatta utsläpp av växthusgaser från väg- och sjötransporter samt byggnader, samtidigt som tillämpningsområdet för förordning (EU) 2018/842 bibehålls. Förordning (EU) 2018/842 kommer därför att fortsätta att tillämpas på utsläpp av växthusgaser från inhemsk sjöfart, men inte på utsläpp från internationell sjöfart. En medlemsstats växthusgasutsläpp inom tillämpningsområdet för förordning (EU) 2018/842 som ska beaktas vid efterlevnadskontroller kommer även i fortsättningen att fastställas efter slutförd inventering i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/199934.	7) Handeln med utsläppsrätter får också omfatta utsläpp av växthusgaser från väg- och sjötransporter samt byggnader, samtidigt som tillämpningsområdet för förordning (EU) 2018/842 bibehålls. Förordning (EU) 2018/842 kommer därför att fortsätta att tillämpas på utsläpp av växthusgaser från inhemsk sjöfart, men inte på utsläpp från internationell sjöfart. En medlemsstats växthusgasutsläpp inom tillämpningsområdet för förordning (EU) 2018/842 som ska beaktas vid efterlevnadskontroller kommer även i fortsättningen att fastställas efter slutförd inventering i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/199934. Utsläppen från vissa sektorer har under de senaste åren emellertid antingen ökat eller förblivit oförändrade.
__________________	__________________
34 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999 av den 11 december 2018 om styrningen av energiunionen och av klimatåtgärder samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 663/2009 och (EG) nr 715/2009, Europaparlamentets och rådets direktiv 94/22/EG, 98/70/EG, 2009/31/EG, 2009/73/EG, 2010/31/EU, 2012/27/EU och 2013/30/EU samt rådets direktiv 2009/119/EG och (EU) 2015/652 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 (EUT L 328, 21.12.2018, s. 1).	34 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999 av den 11 december 2018 om styrningen av energiunionen och av klimatåtgärder samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 663/2009 och (EG) nr 715/2009, Europaparlamentets och rådets direktiv 94/22/EG, 98/70/EG, 2009/31/EG, 2009/73/EG, 2010/31/EU, 2012/27/EU och 2013/30/EU samt rådets direktiv 2009/119/EG och (EU) 2015/652 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 (EUT L 328, 21.12.2018, s. 1).

Ändringsförslag  10

Förslag till förordning

Skäl 9

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
9) I sina slutsatser av den 11 december 2020 nämnde Europeiska rådet att målet för 2030 kommer att uppnås gemensamt av unionen på det mest kostnadseffektiva sättet, att samtliga medlemsstater kommer att delta i denna insats, varvid rättvise- och solidaritetsaspekter ska beaktas, samtidigt som ingen får lämnas utanför, och att det nya 2030-målet måste uppnås på ett sätt som innebär att man bibehåller unionens konkurrenskraft och beaktar medlemsstaternas olika utgångspunkter och specifika nationella omständigheter och utsläppsminskningspotential, inbegripet när det gäller ö-medlemsstater och öar, samt de ansträngningar som har gjorts.	9) I sina slutsatser av den 11 december 2020 nämnde Europeiska rådet att målet för 2030 kommer att uppnås gemensamt av unionen på det mest kostnadseffektiva sättet, att samtliga medlemsstater kommer att delta i denna insats, varvid rättvise- och solidaritetsaspekter ska beaktas, samtidigt som ingen får lämnas utanför, och att det nya 2030-målet måste uppnås på ett sätt som innebär att man bibehåller unionens konkurrenskraft och beaktar medlemsstaternas olika utgångspunkter, redan uppnådda utsläppsminskningar och specifika nationella omständigheter och utsläppsminskningspotential, inbegripet när det gäller ö-medlemsstater och öar, samt de ansträngningar som har gjorts.

Ändringsförslag  11

Förslag till förordning

Skäl 9a (nytt)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	9a) Efter 2030 måste unionen och varje medlemsstat uppnå det unionsomfattande klimatneutralitetsmålet senast 2050 i syfte att därefter uppnå negativa utsläpp. Förordning (EU) 2018/842 bör säkerställa att alla medlemsstater följer utsläppsbanorna och antar konkreta långsiktiga strategier som leder till uppnåendet av detta mål.

Ändringsförslag  12

Förslag till förordning

Skäl 10

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
10) För att uppnå målet att minska utsläppen av växthusgaser med 55 % måste de sektorer som omfattas av förordning (EU) 2018/842 gradvis minska sina utsläpp tills de 2030 ligger 40 % under 2005 års nivåer.	10) För att fullgöra unionens åtaganden enligt Parisavtalet och uppnå målet att minska utsläppen av växthusgaser med minst 55 % måste alla sektorer som omfattas av förordning (EU) 2018/842 gradvis minska sina utsläpp tills de 2030 ligger 40 % under 2005 års nivåer.

Ändringsförslag  13

Förslag till förordning

Skäl 11

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
11) För detta ändamål måste målet för minskning av växthusgasutsläppen för 2030 ses över för varje medlemsstat. Vid översynen av målet för minskning av växthusgasutsläppen bör man använda samma metod som användes när förordning (EU) 2018/842 först antogs, där de nationella bidragen fastställdes med hänsyn till skiftande kapacitet och olika förutsättningar vad gäller kostnadseffektivitet i medlemsstaterna, för att säkerställa en rättvis och balanserad fördelning av insatserna. Varje medlemsstats minskning av de maximala växthusgasutsläppen fram till 2030 bör således fastställas i förhållande till dess granskade utsläppssiffror för 2005 avseende växthusgaser som omfattas av denna förordning, med undantag för verifierade växthusgasutsläpp från anläggningar som var i drift 2005, men som omfattades av unionens utsläppshandelssystem först efter 2005.	11) För detta ändamål måste målet för minskning av växthusgasutsläppen för 2030 ses över för varje medlemsstat. Vid översynen av målet för minskning av växthusgasutsläppen används samma metod som användes när förordning (EU) 2018/842 först antogs, där de nationella bidragen fastställdes med hänsyn till skiftande kapacitet och olika förutsättningar vad gäller kostnadseffektivitet i medlemsstaterna, för att säkerställa en rättvis och balanserad fördelning av insatserna. Fördelningen av medlemsstaternas mål sammanfaller dock inte med varandra, vilket bör beaktas vid utvärderingen av hur de nationella målen bidrar till målet om klimatneutralitet senast 2050 på ett kostnadseffektivt och rättvist sätt. Varje medlemsstats minskning av de maximala växthusgasutsläppen fram till 2030 bör således fastställas i förhållande till dess granskade utsläppssiffror för 2005 avseende växthusgaser som omfattas av denna förordning, med undantag för verifierade växthusgasutsläpp från anläggningar som var i drift 2005, men som omfattades av unionens utsläppshandelssystem först efter 2005.

Ändringsförslag  14

Förslag till förordning

Skäl 11a (nytt)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	11a) I sitt meddelande av den 14 oktober 2020 om en EU-strategi för att minska metanutsläppen påpekade kommissionen att metan är en kraftfull växthusgas och att det bara är koldioxid som står för ett större totalt bidrag till klimatförändringarna. På molekylär nivå är metan kraftfullare än koldioxid. Även om metan stannar kvar kortare tid i atmosfären än koldioxid har den en betydande klimatpåverkan. I september 2021 gjorde unionen och Förenta staterna den globala utfästelsen om metan, som fler än 100 länder har anslutit sig till sedan dess. De länder som undertecknat utfästelsen strävar efter att senast 2030 uppnå det gemensamma målet att minska de globala metanutsläppen med minst 30 % jämfört med 2020 års nivåer och att förbättra rapporteringsstandarderna. Metan, dikväveoxid och fluorerade växthusgaser står tillsammans för över 20 % av unionens växthusgasutsläpp. Med tanke på dessa åtaganden och det faktum att många av dessa växthusgaser är kortlivade är det lämpligt att fastställa ett eller flera unionsmål för alla sektorer avseende alla utsläpp av andra växthusgaser än koldioxid.

Ändringsförslag  15

Förslag till förordning

Skäl 13

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
13) Covid-19-pandemin har påverkat unionens ekonomi och dess utsläppsnivåer i en utsträckning som ännu inte går att mäta fullt ut. Å andra sidan använder unionen sitt största stimulanspaket någonsin, vilket också kan påverka utsläppsnivåerna. På grund av dessa osäkerhetsfaktorer är det lämpligt att 2025 se över utsläppsdata och vid behov justera de årliga utsläppstilldelningarna.	13) Covid-19-pandemin har påverkat unionens ekonomi och dess utsläppsnivåer i en utsträckning som ännu inte går att mäta fullt ut. Å andra sidan använder unionen sitt största stimulanspaket någonsin, vilket syftar till att säkerställa en grön återhämtning samtidigt som utsläppsnivåerna kan påverkas. Det är lämpligt att upprätthålla en stabil, förutsägbar och ambitiös utsläppsbana under hela det innevarande årtiondet i syfte att säkerställa både nödvändiga utsläppsminskningar och planeringssäkerhet.

Ändringsförslag  16

Förslag till förordning

Skäl 14

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
14) Det är därför lämpligt att under 2025 uppdatera de årliga utsläppstilldelningarna för åren 2026–2030. Detta bör baseras på en omfattande granskning av de nationella inventeringsuppgifter som kommissionen genomför för att fastställa de genomsnittliga utsläppen av växthusgaser i varje medlemsstat under åren 2021, 2022 och 2023.	utgår

Ändringsförslag  17

Förslag till förordning

Skäl 14a (nytt)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	14a) Direkta utsläppsminskningar bör i enlighet med förordning (EU) 2021/1119 prioriteras och kompletteras med högre koldioxidupptag i syfte att uppnå klimatneutralitet. I förordning (EU) 2021/1119 erkänns det att kolsänkor inbegriper naturliga och tekniska lösningar. De tekniska lösningarnas betydelse för koldioxidupptaget har också behandlats i flera rapporter från Mellanstatliga panelen för klimatförändringar, särskilt i bidraget från arbetsgrupp III till den sjätte utvärderingsrapporten. Det är viktigt att det införs ett unionssystem för certifiering av säker och permanent lagring av koldioxidupptag baserad på tekniska lösningar, vilket skapar tydlighet för medlemsstaterna och marknadsoperatörerna i fråga om ökningen av sådana upptag. När ett sådant certifieringssystem är i kraft kan det göras en analys av redovisningen av sådana upptag enligt unionsrätten, inbegripet huruvida redovisningen av sådana upptag påverkar de utsläpp som omfattas av förordning (EU) 2018/842, med full respekt för de villkor som anges i artikel 4.1 i förordning (EU) 2021/1119. Sådana upptag är kompletterande och uppväger inte de nödvändiga utsläppsminskningarna i enlighet med unionens klimatmål enligt förordning (EU) 2021/1119.

Ändringsförslag  18

Förslag till förordning

Skäl 15

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
15) Enligt förordning (EU) 2018/842 kan annullering av en begränsad mängd utsläppsrätter i Europeiska unionens system för handel med utsläppsrätter beaktas för vissa medlemsstaters efterlevnad av förordning (EU) 2018/842. Med hänsyn till den maltesiska ekonomins särskilda struktur är Maltas nationella minskningsmål, baserat på bruttonationalprodukten per capita, betydligt högre än dess kostnadseffektiva minskningspotential, varför det är lämpligt att öka Maltas tillgång till denna flexibilitet, utan att äventyra unionens mål för utsläppsminskningar fram till 2030.	15) Enligt förordning (EU) 2018/842 kan annullering av en begränsad mängd utsläppsrätter i Europeiska unionens system för handel med utsläppsrätter beaktas för vissa medlemsstaters efterlevnad av förordning (EU) 2018/842. Med hänsyn till den maltesiska ekonomins särskilda struktur är Maltas nationella minskningsmål, baserat på bruttonationalprodukten per capita, betydligt högre än dess kostnadseffektiva minskningspotential, varför det är lämpligt att öka Maltas tillgång till denna flexibilitet, utan att äventyra unionens mål för utsläppsminskningar fram till 2030. De medlemsstater som har rätt till denna flexibilitet men som inte utnyttjade den under 2019 inom ramen för förordning (EU) 2018/842 bör ges möjlighet att se över det beslutet för att ta hänsyn till de nyligen föreslagna nationella minskningsmålen. De berörda medlemsstaterna bör också tillåtas att se över sina anmälda procentsatser oftare.

Ändringsförslag  19

Förslag till förordning

Skäl 16a (nytt)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	16a) För att säkerställa och stimulera medlemsstaternas efterlevnad när det gäller deras minimibidrag för perioden 2021–2030 enligt förordning (EU) 2018/842 i dess ändrade lydelse, bör de korrigerande åtgärderna stärkas och knytas närmare till de integrerade nationella energi- och klimatplanerna enligt förordning (EU) 2018/1999. Om en medlemsstat överskrider sina årliga utsläppstilldelningar under två på varandra följande år bör den medlemsstaten se över sin integrerade nationella energi- och klimatplan som lämnats till den i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999, samtidigt som allmänheten ges möjlighet att medverka i processen.

Ändringsförslag  20

Förslag till förordning

Skäl 16b (nytt)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	16b) Unionen och dess medlemsstater är parter i FN:s ekonomiska kommission för Europas konvention om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor (Århuskonventionen)1a. Offentlig granskning och tillgång till rättslig prövning är en väsentlig del av unionens demokratiska värden och ett verktyg för att skydda rättsstatsprincipen. I sitt meddelande Förbättring av tillgången till rättslig prövning i miljöfrågor i EU och dess medlemsstater, av den 14 oktober 2020, konstaterade kommissionen att tillgång till rättslig prövning inte garanteras i alla medlemsstater och uppmanade rådet och parlamentet att införa uttryckliga bestämmelser om tillgång till rättslig prövning i den sektorsspecifika lagstiftningen. Det är därför lämpligt att införa en bestämmelse för att säkerställa allmänhetens tillgång till rättslig prövning avseende åtgärder för genomförande av förordning (EU) 2018/842 i dess ändrade lydelse.
	__________________
	1a EUT L 124, 17.5.2005, s. 4.

Ändringsförslag  21

Förslag till förordning

Skäl 16c (nytt)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	16c) För att målen i förordning (EU) 2018/842 i dess ändrade lydelse och annan unionslagstiftning, i synnerhet målen i förordning (EU) 2021/1119, ska kunna uppnås bör unionen och dess medlemsstater använda sig av de senaste vetenskapliga rönen vid genomförandet av åtgärder. Råden från det europeiska vetenskapliga rådgivande organet för klimatförändringar, som inrättats genom artikel 3 i förordning (EU) 2021/1119, bör därför på lämpligt sätt beaktas i hela förordning (EU) 2021/842 i dess ändrade lydelse.

Ändringsförslag  22

Förslag till förordning

Skäl 18

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
18) Mer ambitiösa mål enligt förordning (EU) 2018/841 gör det svårare för medlemsstaternas att generera nettoupptag som kan användas för efterlevnad av?? förordning (EU) 2018/842. Dessutom kommer uppdelningen av användningen av LULUCF-flexibiliteten i två separata tidsperioder att ytterligare begränsa möjligheten att använda nettoupptag för att uppfylla kraven i förordning (EU) 2018/842. Till följd av detta kan vissa medlemsstater ha svårt att uppnå sina mål enligt förordning (EU) 2018/842, medan vissa medlemsstater, samma eller andra, kan generera nettoupptag som inte kan användas för efterlevnaden av förordning (EU) 2018/842. Så länge unionens mål enligt artikel 3 i förordning (EU) 2021/1119 är uppfyllda, särskilt vad gäller den högsta gränsen för bidraget från nettoupptag, är det lämpligt att inrätta en ny frivillig mekanism, i form av en tilläggsreserv, som kommer att hjälpa de medlemsstater som anslutit sig till mekanismen att uppfylla sina skyldigheter.	utgår

Ändringsförslag  23

Förslag till förordning

Skäl 18a (nytt)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	18a) Mot bakgrund av den långsiktiga dimensionen hos det effektiva klimatskydd som fastställs i förordning (EU) 2021/1119 och unionens åtagande avseende Parisavtalets mål skulle klarhet kring medlemsstaternas enskilda långsiktiga utsläppsminskningsbanor efter 2030 möjliggöra en mer exakt politisk planering. Det bör därför ingå ett förfarande för att fastställa nationella utsläppsminskningsbanor för varje medlemsstat för att uppnå klimatneutralitet senast 2050.

Ändringsförslag  24

Förslag till förordning

Artikel 1 – led -1 (nytt)

Förordning (EU) 2018/842

Titel

Nuvarande lydelse	Ändringsförslag
	-1. Titeln ska ersättas med följande:
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/842 av den 30 maj 2018 om medlemsstaternas bindande årliga minskningar av växthusgasutsläpp under perioden 2021–2030 som bidrar till klimatåtgärder för att fullgöra åtagandena enligt Parisavtalet samt om ändring av förordning (EU) nr 525/2013	”Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/842 av den 30 maj 2018 om medlemsstaternas bindande årliga minskningar av växthusgasutsläpp under perioden 2021–2030 och därefter som bidrar till klimatåtgärder för att fullgöra åtagandena enligt Parisavtalet samt om ändring av förordning (EU) nr 525/2013”

Motivering

Det bör framgå tydligt av titeln att denna förordning inte bara omfattar perioden till och med 2030 utan även tiden efter det.

Ändringsförslag  25

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 1

Förordning (EU) 2018/842

Artikel 1

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. I artikel 1 ska ”30 %” ersättas med ”40 %”.	1. Artikel 1 ska ersättas med följande:
	”I denna förordning fastställs det skyldigheter för medlemsstaterna vad gäller deras minimibidrag för perioden 2021–2030 till uppnåendet av unionens mål att minska sina växthusgasutsläpp med 40 % under 2005 års nivåer år 2030 inom de sektorer som omfattas av artikel 2 i denna förordning. Förordningen bidrar också till det långsiktiga målet om klimatneutralitet i unionen senast 2050, med målet att uppnå negativa utsläpp därefter. Den bidrar därmed till uppnåendet av målen i förordning (EU) 2021/1119 och Parisavtalet. Vidare innehåller den regler för fastställandet av årliga utsläppstilldelningar och för utvärderingen av medlemsstaternas framsteg med att uppnå sina minimibidrag samt banar väg för fastställandet av unionens utsläppsminskningsmål för perioden efter 2030 inom de sektorer som omfattas av artikel 2 i denna förordning.”

(32018R0842)

Ändringsförslag  26

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 2a (nytt)

Förordning (EU) 2018/842

Artikel 2 – stycke 1a (nytt)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	2a. I artikel 2 ska följande punkt införas:
	”1a.  Vid tillämpningen av denna förordning får endast biodrivmedel, flytande biobränslen och biomassabränslen som uppfyller de hållbarhetskriterier och kriterier för minskade växthusgasutsläpp som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/20011a anses ha nollutsläpp. Om andelen biodrivmedel, flytande biobränslen och biomassabränslen som förbrukas inom transportsektorn som framställs av livsmedels- och fodergrödor är högre än den högsta andel som fastställs i artikel 26 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001, ska dessa drivmedel och bränslen inte längre anses ha nollutsläpp vid tillämpningen av denna förordning. Senast i januari 2024 ska kommissionen om lämpligt lägga fram ett lagstiftningsförslag för Europaparlamentet och rådet om ändring av reglerna i förordning (EU) 2018/1999 för fastställande och rapportering av växthusgasutsläpp i enlighet med denna artikel.”
	_________
	1a Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 av den 11 december 2018 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor (EUT L 328, 21.12.2018, s. 82).

Motivering

Sett per energienhet släpper anläggningar för förbränning av biomassa ut mer koldioxid än motsvarande anläggningar för fossila bränslen. När de direkta och indirekta utsläppen läggs ihop resulterar vissa biobränslen i mer koldioxidutsläpp än sina fossila motsvarigheter. Dessa tekniker bör därför inte vara nollklassificerade.

Ändringsförslag  27

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 3

Förordning (EU) 2018/842

Artikel 4 – punkterna 2 och 3

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
3.  I artikel 4 ska punkterna 2 och 3 ersättas med följande:	3.  I artikel 4 ska punkterna 2 och 3 ersättas med följande:
”2.  Med förbehåll för den flexibilitet som föreskrivs i artiklarna 5, 6 och 7 i denna förordning och justeringen i enlighet med dess artikel 10.2, samt med beaktande av eventuella avdrag som följer av tillämpningen av artikel 7 i beslut 406/2009/EG, ska varje medlemsstat säkerställa att dess växthusgasutsläpp	”2.  Med förbehåll för den flexibilitet som föreskrivs i artiklarna 5, 6 och 7 i denna förordning och justeringen i enlighet med dess artikel 10.2, samt med beaktande av eventuella avdrag som följer av tillämpningen av artikel 7 i beslut 406/2009/EG, ska varje medlemsstat säkerställa att dess växthusgasutsläpp
a)  under åren 2021 och 2022 inte överskrider den gräns som sätts i en linjär målbana som börjar med genomsnittet av dess utsläpp av växthusgaser åren 2016–2018 fastställda enligt punkt 3 i den här artikeln och avslutas år 2030 med den gräns som fastställs för denna medlemsstat i kolumn 1 i bilaga I till denna förordning; en medlemsstats linjära målbana ska inledas antingen vid fem tolftedelar av spannet mellan åren 2019 och 2020 eller år 2020, beroende på vilket som ger den lägsta tilldelningen för den medlemsstaten,	a)  under åren 2021 och 2022 inte överskrider den gräns som sätts i en linjär målbana som börjar med genomsnittet av dess utsläpp av växthusgaser åren 2016–2018 fastställda enligt punkt 3 i den här artikeln och avslutas år 2030 med den gräns som fastställs för denna medlemsstat i kolumn 1 i bilaga I till denna förordning; en medlemsstats linjära målbana ska inledas antingen vid fem tolftedelar av spannet mellan åren 2019 och 2020 eller år 2020, beroende på vilket som ger den lägsta tilldelningen för den medlemsstaten,
b) under åren 2023, 2024 och 2025 inte överskrider den gräns som sätts i en linjär målbana som börjar 2022 vid den årliga utsläppstilldelningen för den medlemsstaten, fastställd för det året enligt punkt 3 i den här artikeln, och avslutas 2030 med den gräns som fastställs för denna medlemsstat i kolumn 2 i bilaga I till denna förordning,	b) under åren 2023–2030 inte överskrider den gräns som sätts i en linjär målbana enligt genomsnittet av dess växthusgasutsläpp åren 2016, 2017 och 2018, fastställd för det året enligt punkt 3 i den här artikeln, och avslutas 2030 med den gräns som fastställs för denna medlemsstat i kolumn 2 i bilaga I till denna förordning. En medlemsstats linjära målbana ska inledas antingen vid fem tolftedelar av spannet mellan åren 2019 och 2020 eller år 2020, beroende på vilket som ger den lägsta tilldelningen för den medlemsstaten.
c) under åren 2026–2030 inte överskrider den gräns som sätts i en linjär målbana som börjar 2024 med genomsnittet av dess utsläpp av växthusgaser åren 2021, 2022 och 2023 som rapporterats av medlemsstaterna i enlighet med artikel 26 i förordning (EU) 2018/1999 och avslutas år 2030 med den gräns som fastställs för denna medlemsstat i kolumn 2 i bilaga I till denna förordning.	utgår
3. Kommissionen ska anta genomförandeakter i vilka de årliga utsläppstilldelningar i ton koldioxidekvivalenter fastställs för åren 2021–2030 uttryckt i tonkoldioxidekvivalenter i enlighet med den linjära målbana som anges i punkt 2.	3. Kommissionen ska efter nära samråd med medlemsstaterna anta genomförandeakter i vilka de årliga utsläppstilldelningar i ton koldioxidekvivalenter fastställs för åren 2021–2030 uttryckt i tonkoldioxidekvivalenter i enlighet med de linjära målbanor som anges i punkt 2.
För åren 2021 och 2022 ska den fastställa de årliga utsläppstilldelningarna på grundval av en omfattande översyn av de senaste nationella inventeringsuppgifterna för år 2005 och åren 2016–2018 som lämnats in av medlemsstaterna i enlighet med artikel 7 i förordning (EU) nr 525/2013 och ange varje medlemsstats växthusgasutsläpp under 2005 som används för att fastställa dessa årliga utsläppstilldelningar.	För åren 2021 och 2022 ska den fastställa de årliga utsläppstilldelningarna på grundval av en omfattande översyn av de senaste nationella inventeringsuppgifterna för år 2005 och åren 2016–2018 som lämnats in av medlemsstaterna i enlighet med artikel 7 i förordning (EU) nr 525/2013 och ange varje medlemsstats växthusgasutsläpp under 2005 som används för att fastställa dessa årliga utsläppstilldelningar.
För åren 2023, 2024 och 2025 ska den fastställa de årliga utsläppstilldelningarna på grundval av det värde för varje medlemsstats växthusgasutsläpp under 2005 som anges i enlighet med andra stycket och de granskade värdena i de nationella inventeringsuppgifterna för åren 2016, 2017 och 2018 som avses i andra stycket.	För åren 2023–2030 ska den fastställa de årliga utsläppstilldelningarna på grundval av det värde för varje medlemsstats växthusgasutsläpp under 2005 som anges i enlighet med andra stycket och de granskade värdena i de nationella inventeringsuppgifterna för åren 2016, 2017 och 2018 som avses i andra stycket.”
För åren 2026–2030 ska den fastställa de årliga utsläppstilldelningarna på grundval av det värde för 2005 års växthusgasutsläpp för varje medlemsstat som anges i enlighet med andra stycket och en omfattande granskning av de senaste nationella inventeringsuppgifterna för åren 2021, 2022 och 2023 som lämnats in av medlemsstaterna i enlighet med artikel 26 i förordning (EU) 2018/1999.	utgår

Ändringsförslag  28

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 3a (nytt)

Förordning (EU) 2018/842

Artikel 4 – punkt 5a (ny)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	3a.  I artikel 4 ska följande punkt läggas till:
	”5a. De åtgärder som vidtas för att begränsa växthusgasutsläppen i enlighet med punkterna 1, 2 och 3 ska vara förenliga med en rättvis omställning för alla. Kommissionen ska anta gemensamma riktlinjer om sätt att stödja medlemsstaterna i genomförandet av denna rättvisa omställning för alla. ”

 

 

Ändringsförslag  29

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 3b (nytt)

Förordning (EU) 2018/842

Artikel 4a (ny)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	3b. Följande artikel ska införas:
	”Artikel 4a
	Minimibidrag till minskade utsläpp av andra växthusgaser än koldioxid till 2030
	1.  Senast till juli 2023 ska kommissionen, om lämpligt, för Europaparlamentet och rådet lägga fram ett lagstiftningsförslag där det fastställs ett eller flera unionsomfattande mål för minskningen av andra utsläpp än koldioxidutsläpp som omfattas av artikel 2.1 i denna förordning senast 2030. Målet eller målen ska anpassas till de uppskattade utsläppsminskningar som är nödvändiga för att uppnå det mål som fastställs i artikel 1 i denna förordning och det mål som fastställs i artikel 2 i förordning (EU) 2021/1119 och ska läggas fram efter nära samråd med det vetenskapliga rådgivande organet för klimatförändringar.
	2.  Senast den 31 juli 2023 ska kommissionen lägga fram en rapport till Europaparlamentet och rådet med en bedömning av de unionsomfattande minskningar av andra utsläpp än koldioxidutsläpp som planeras och genomförs i enlighet med relevant lagstiftning och politik på unionsnivå och nationell nivå, inbegripet de integrerade nationella energi- och klimatplanerna enligt förordning (EU) 2018/1999 och de strategiska planerna inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken i enlighet med förordning (EU) 2021/21151a. Om kommissionen lägger fram ett lagstiftningsförslag i enlighet med punkt 1 och bedömer att minskningarna av andra utsläpp än koldioxidutsläpp inte förväntas uppnå det eller de mål som avses i den punkten, ska kommissionen utfärda rekommendationer om ytterligare begränsningsåtgärder och medlemsstaterna vidta lämpliga åtgärder.
	3.  Om kommissionen i den rapport som avses i punkt 2 i denna artikel eller i sin årliga bedömning enligt artikel 26 i förordning (EU) 2018/1999 drar slutsatsen att unionen inte gör tillräckliga framsteg med uppnåendet av minimibidraget för andra utsläpp än koldioxidutsläpp i enlighet med artikel 1 i denna förordning ska kommissionen, om lämpligt, lägga fram lagstiftningsförslag för Europaparlamentet och rådet, vilka i detta syfte kan innehålla sektorsspecifika mål och/eller sektorsspecifika åtgärder.
	___________
	1a Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/2115 av den 2 december 2021 om fastställande av regler om stöd för de strategiska planer som medlemsstaterna ska upprätta inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken (strategiska GJP-planer) och som finansieras av Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) samt om upphävande av förordningarna (EU) nr 1305/2013 och (EU) nr 1307/2013 (EUT L 435, 6.12.2021, s. 1).

Ändringsförslag  30

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 3c (nytt)

Förordning (EU) 2018/842

Artikel 5 – punkterna 1 och 2

Nuvarande lydelse	Ändringsförslag
	3c. I artikel 5 ska punkterna 1 och 2 ersättas med följande:
1. När det gäller åren 2021–2025 får en medlemsstat låna upp till 10 % av sin årliga utsläppstilldelning för påföljande år.	”1. När det gäller åren 2021–2029 får en medlemsstat låna upp till 5 % av sin årliga utsläppstilldelning för påföljande år.”
2. När det gäller åren 2026–2029 får en medlemsstat låna upp till 5 % av sin årliga utsläppstilldelning för påföljande år.	utgår

(32018R0842)

Ändringsförslag  31

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 3d (nytt)

Förordning (EU) 2018/842

Artikel 5 – punkt 3 – led a

Nuvarande lydelse	Ändringsförslag
	3d. I artikel 5.3 ska led a ersättas med följande:
a) för året 2021 spara överskottet av sin årliga utsläppstilldelning till efterföljande år fram till 2030, och	”a) för året 2021 spara överskottet av sin årliga utsläppstilldelning upp till en omfattning av 5 % av den årliga utsläppstilldelningen till efterföljande år fram till 2025, och ”

(32018R0842)

Ändringsförslag  32

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 3e (nytt)

Förordning (EU) 2018/842

Artikel 5 – punkt 3 – led b

Nuvarande lydelse	Ändringsförslag
	3e. I artikel 5.3 ska led b ersättas med följande:
b)  för åren 2022–2029 spara överskottet av sin årliga utsläppstilldelning upp till en omfattning av 30 % av sin årliga utsläppstilldelning fram till det året till efterföljande år fram till 2030.	”b) för åren 2022–2024 spara överskottet av sin årliga utsläppstilldelning upp till en omfattning av 10 % av sin årliga utsläppstilldelning fram till det året till efterföljande år fram till 2025”.

(32018R0842)

Ändringsförslag  33

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 3f (nytt)

Förordning (EU) 2018/842

Artikel 5 – punkt 5 – led ba (nytt)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	3f. I artikel 5.3 ska följande led införas:
	”ba)  för åren 2026–2029 spara överskottet av sin årliga utsläppstilldelning upp till en omfattning av 10 % av sin årliga utsläppstilldelning fram till det året till efterföljande år fram till 2030.”

Ändringsförslag  34

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 3g (nytt)

Förordning (EU) 2018/842

Artikel 5 – punkt 4

Nuvarande lydelse	Ändringsförslag
	3g. I artikel 5 ska punkt 4 ersättas med följande:
4.  För åren 2021–2025 får en medlemsstat överföra upp till 5 % av sin årliga utsläppstilldelning för ett visst år till andra medlemsstater, och upp till 10 % för åren 2026–2030. Den mottagande medlemsstaten får fram till 2030 använda denna kvantitet för att uppfylla kraven i artikel 9 för det aktuella året eller för efterföljande år.	”4,  För åren 2021–2025 får en medlemsstat överföra upp till 5 % av sin årliga utsläppstilldelning för ett visst år till andra medlemsstater. Den mottagande medlemsstaten får fram till 2025 använda denna kvantitet för att uppfylla kraven i artikel 9 för det aktuella året eller för efterföljande år.
	För åren 2026–2030 får en medlemsstat överföra upp till 5 % av sin årliga utsläppstilldelning för ett visst år till andra medlemsstater. Den mottagande medlemsstaten får fram till 2030 använda denna kvantitet för att uppfylla kraven i artikel 9 för det aktuella året eller för efterföljande år.
	Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om alla eventuella åtgärder som vidtas i enlighet med denna punkt och om överföringspriset per ton koldioxidekvivalenter.”

(32018R0842)

 

Ändringsförslag  35

 

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 3h (nytt)

Förordning (EU) 2018/842

Artikel 5 – punkt 6

Nuvarande lydelse	Ändringsförslag
	3h. I artikel 5 ska punkt 6 ersättas med följande:
Medlemsstaterna får använda intäkter från överlåtelser av årliga utsläppstilldelningar i enlighet med punkterna 4 och 5 för att motverka klimatförändringar inom unionen eller i tredjeländer. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om eventuella åtgärder som vidtagits enligt denna punkt.	”Medlemsstaterna ska använda intäkter från överlåtelser av årliga utsläppstilldelningar i enlighet med punkterna 4 och 5 för att motverka klimatförändringar inom unionen eller i tredjeländer. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om eventuella åtgärder som vidtagits enligt denna punkt och offentliggöra denna information i ett lättillgängligt format. En medlemsstat som överför årliga utsläppstilldelningar till en annan medlemsstat ska offentliggöra registreringen av överlåtelsen och offentliggöra den ersättning som erhållits för dessa tilldelningar.”

(32018R0842)

Ändringsförslag  36

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 3i (nytt)

Förordning (EU) 2018/842

Artikel 6 – punkt 3 – stycke 2

Nuvarande lydelse	Ändringsförslag
	3i. I artikel 6.3 ska stycke 2 ersättas med följande:
De medlemsstater som förtecknas i bilaga II får besluta att revidera den anmälda procentsatsen nedåt en gång 2024 och en gång 2027. I sådana fall ska den berörda medlemsstaten underrätta kommissionen om detta senast den 31 december 2024 respektive senast den 31 december 2027.	”De medlemsstater som förtecknas i bilaga II får besluta att revidera sitt anmälningsbeslut senast 2023 och att revidera den anmälda procentsatsen nedåt en gång 2024 och en gång 2027. I sådana fall ska den berörda medlemsstaten underrätta kommissionen om detta senast den 31 december 2023, senast den 31 december 2024 respektive senast den 31 december 2027.”

(32018R0842)

Ändringsförslag  37

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 5a (nytt)

Förordning (EU) 2018/842

Artikel 8

Nuvarande lydelse	Ändringsförslag
	5a. Artikel 8 ska ersättas med följande:
Artikel 8	Artikel 8
Korrigerande åtgärder	Korrigerande åtgärder
1.  Om kommissionen, i sin årliga bedömning i enlighet med artikel 21 i förordning (EU) nr 525/2013 och med beaktande av den avsedda användningen av de flexibiliteter som avses i artiklarna 5, 6 och 7 i den här förordningen, konstaterar att en medlemsstat inte gör tillräckliga framsteg med att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 4 i den här förordningen ska den medlemsstaten inom tre månader för kommissionen lägga fram en plan för korrigerande åtgärder som omfattar	”1.  Om kommissionen, i sin årliga bedömning i enlighet med artikel 29 i förordning (EU) 2018/1999 och med beaktande av den avsedda användningen av de flexibiliteter som avses i artiklarna 5, 6 och 7 i den här förordningen, konstaterar att en medlemsstat inte gör tillräckliga framsteg med att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 4 i den här förordningen ska den medlemsstaten inom tre månader för kommissionen lägga fram en plan för korrigerande åtgärder som omfattar
	-a)  en utförlig förklaring som fastställer skälen till att medlemsstaten inte gör tillräckliga framsteg med att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 4 i den här förordningen,
	-ab)  den totala summan unionsmedel som medlemsstaten har mottagit för utgifter och investeringar kopplade till klimatet och den gröna omställningen, hur användningen av dessa medel har bidragit till fullgörandet av medlemsstatens skyldigheter enligt artikel 4 i den här förordningen och hur medlemsstaten avser att använda dessa medel för att fullgöra dessa skyldigheter,
a)  ytterligare åtgärder som medlemsstaten ska vidta för att uppfylla sina särskilda skyldigheter enligt artikel 4 i den här förordningen genom nationella strategier och åtgärder och genomförande av unionsåtgärder,	a)  ytterligare åtgärder som medlemsstaten ska vidta för att uppfylla sina särskilda skyldigheter enligt artikel 4 i den här förordningen genom nationella strategier och åtgärder och genomförande av unionsåtgärder,
b)  en strikt tidsplan för genomförandet av sådana åtgärder som gör det möjligt att bedöma de årliga framstegen.	b)  en strikt tidsplan för genomförandet av sådana åtgärder som gör det möjligt att bedöma de årliga framstegen; om en medlemsstat har inrättat ett nationellt klimatrådgivningsorgan ska den rådfråga detta organ i syfte att identifiera nödvändiga åtgärder,
	ba)  en redogörelse för den mängd ytterligare utsläppsminskningar som medlemsstaten beräknar kommer att uppnås tack vare dessa strategier samt för den metod som använts för beräkningen av dessa ytterligare utsläppsminskningar,
	bb)  en redogörelse för hur planen för korrigerande åtgärder kommer att stärka medlemsstatens integrerade nationella energi- och klimatplan som antagits i enlighet med förordning (EU) 2018/1999.
	1a.  Om en medlemsstat överskrider sin årliga utsläppstilldelning under två eller flera på varandra följande år ska den göra en översyn av sin integrerade nationella energi- och klimatplan och sin långsiktiga strategi enligt förordning (EU) 2018/1999. Medlemsstaten ska slutföra denna översyn inom 6 månader. Kommissionen ska utfärda rekommendationer om hur medlemsstatens nationella energi- och klimatplan och/eller nationella långsiktiga strategi ska revideras. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om de reviderade planerna  och redogöra för hur de föreslagna översynerna ska avhjälpa bristande efterlevnad av de nationella årliga utsläppstilldelningarna och hur de överensstämmer med kommissionens rekommendationer, i förekommande fall. Om den integrerade nationella energi- och klimatplanen eller den långsiktiga strategin i betydande grad förblir oförändrad ska medlemsstaten offentliggöra en förklaring av skälen till detta.
2.  I enlighet med sitt årliga arbetsprogram ska Europeiska miljöbyrån bistå kommissionen i dess arbete med att bedöma alla sådana planer för korrigerande åtgärder.	2.  I enlighet med sitt årliga arbetsprogram ska Europeiska miljöbyrån och det vetenskapliga rådgivande organ för klimatförändringar som inrättats genom artikel 3 i förordning (EU) 2021/1119 bistå kommissionen i dess arbete med att bedöma alla planer för korrigerande åtgärder.
3.  Kommissionen får utfärda ett yttrande om hållbarheten i den plan för korrigerande åtgärder som lämnats in i enlighet med punkt 1 och ska i så fall göra detta inom fyra månader efter mottagandet av dessa planer. Den berörda medlemsstaten ska ta största möjliga hänsyn till kommissionens yttrande och får se över planen för korrigerande åtgärder i enlighet med detta.	3.  Kommissionen ska utfärda ett yttrande om hållbarheten i den plan för korrigerande åtgärder som lämnats in i enlighet med punkt 1 och ska i så fall göra detta inom fyra månader efter mottagandet av dessa planer. Den berörda medlemsstaten ska ta största möjliga hänsyn till kommissionens yttrande och ska se över planen för korrigerande åtgärder. Om den berörda medlemsstaten inte följer rekommendationen eller en väsentlig del av denna ska medlemsstaten i fråga lämna en motivering till kommissionen.
	3a.  Planerna för korrigerande åtgärder och kommissionens yttranden samt de svar och motiveringar som inkommit från medlemsstaterna i enlighet med punkterna 1, 1a och 3 ska vara tillgängliga för allmänheten.
	3b.  Medlemsstaterna ska när de uppdaterar sina nationella energi- och klimatplaner enligt artikel 14 i förordning (EU) 2018/1999 hänvisa till sina planer för korrigerande åtgärder enligt punkterna 1 och 1a samt i förekommande fall till eventuella yttranden från kommissionen enligt denna artikel.”

(32018R0842)

Ändringsförslag  38

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 6

Förordning (EU) 2018/842

Artikel 9 – punkt 2

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
”2.  Om en medlemsstats växthusgasutsläpp under perioden 2021–2025 som avses i artikel 4 i förordning (EU) 2018/841 överstiger dess upptag, fastställt i enlighet med artikel 12 i den förordningen, ska den centrala förvaltaren från medlemsstatens årliga utsläppstilldelning dra av en mängd som motsvarar utsläppsöverskottet i ton koldioxidekvivalenter för de aktuella åren.”	”2.  Om en medlemsstats växthusgasutsläpp under antingen perioden 2021–2025 eller perioden 2026–2030 som avses i artikel 4 i förordning (EU) 2018/841 överstiger dess upptag, fastställt i enlighet med artikel 12 i den förordningen, ska den centrala förvaltaren från medlemsstatens årliga utsläppstilldelning dra av en mängd som motsvarar utsläppsöverskottet i ton koldioxidekvivalenter för de aktuella åren.”

(32018R0842)

Ändringsförslag  39

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 7

Förordning (EU) 2018/842

Artikel 11a

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
7) Följande artikel ska införas:	utgår
”Artikel 11a
Tilläggsreserv
1. Om unionen senast 2030 har minskat nettoutsläppen av växthusgaser med minst 55 % jämfört med 1990 års nivåer i enlighet med artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119**, och med beaktande av den högsta gränsen för bidraget från nettoupptag, ska en tilläggsreserv upprättas i unionsregistret.
2.  Medlemsstater som beslutar att varken bidra till eller utnyttja denna tilläggreserv ska anmäla sitt beslut till kommissionen senast sex månader efter det att denna förordning har trätt i kraft.
3.  Tilläggsreserven ska bestå av det nettoupptag som de deltagande medlemsstaterna har genererat under perioden 2026–2030 utöver sina respektive mål enligt förordning (EU) 2018/841, efter avdrag av följande:
a) Eventuell flexibilitet som används enligt artiklarna 11–13b i förordning (EU) 2018/841.
b) De kvantiteter som beaktas för att uppfylla kraven enligt artikel 7 i denna förordning.
4.  Om en tilläggsreserv upprättas i enlighet med punkt 1 får en deltagande medlemsstat utnyttja den på villkor att
a) medlemsstatens växthusgasutsläpp överskrider dess årliga utsläppstilldelningar under perioden 2026–2030,
b) medlemsstaten har uttömt flexibilitetsmöjligheterna i artikel 5.2 och 5.3,
c) medlemsstaten i största möjliga utsträckning har utnyttjat nettoupptag i enlighet med artikel 7 även om den kvantiteten inte uppgår till den nivå som anges i bilaga III,  och
d) medlemsstaten inte gjort några nettoöverlåtelser till andra medlemsstater i enlighet med artikel 5.
5.  Om en medlemsstat uppfyller villkoren i punkt 4 ska den erhålla en extra kvantitet från tilläggsreserven upp till dess underskott, vilken ska användas för att uppfylla kraven i artikel 9.
Om den resulterande kollektiva kvantiteten som ska erhållas av alla medlemsstater som uppfyller villkoren i punkt 4 i denna artikel överskrider den kvantitet som tilldelas tilläggsreserven enligt punkt 3 i denna artikel, ska kvantiteten som ska erhållas av varje medlemsstat minskas proportionellt.
_________
** Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 av den 30 juni 2021 om inrättande av en ram för att uppnå klimatneutralitet och om ändring av förordningarna (EG) nr 401/2009 och (EU) 2018/1999 (europeisk klimatlag) (EUT L 243, 9.7.2021, s. 1).”

Ändringsförslag  40

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 7a (nytt)

Förordning (EU) 2018/842

Artikel 15

Nuvarande lydelse	Ändringsförslag
	7a. Artikel 15 ska ersättas med följande:
Artikel 15	”Artikel 15
Översyn	Översyn
1.  Denna förordning ska ses över med beaktande av bland annat förändrade nationella omständigheter, det sätt på vilket samtliga sektorer av ekonomin bidrar till att minska växthusgasutsläppen, den internationella utvecklingen och arbetet med att uppnå de långsiktiga målen i Parisavtalet.	1.  Denna förordning ska ses över med beaktande av bland annat förändrade nationella omständigheter, det sätt på vilket samtliga sektorer av ekonomin bidrar till att minska växthusgasutsläppen, den internationella utvecklingen och arbetet med att uppnå de långsiktiga målen i Parisavtalet och förordning (EU) 2021/1119.
2.  Kommissionen ska överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av denna förordning inom sex månader efter varje övergripande översyn som överenskommits inom ramen för artikel 14 i Parisavtalet, bland annat med avseende på balansen mellan utbud och efterfrågan för årliga utsläppstilldelningar, denna förordnings bidrag till unionens övergripande mål för minskning av växthusgasutsläpp fram till 2030 och dess bidrag till målen i Parisavtalet, särskilt vad gäller behovet av ytterligare unionsstrategier och unionsåtgärder för de minskningar av växthusgasutsläppen som unionen och dess medlemsstater behöver genomföra, inbegripet en ram för tiden efter 2030, och kan lägga fram förslag om så är lämpligt.	2. Kommissionen ska överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av denna förordning inom sex månader efter varje övergripande översyn som överenskommits inom ramen för artikel 14 i Parisavtalet, bland annat med avseende på balansen mellan utbud och efterfrågan för årliga utsläppstilldelningar, denna förordnings bidrag till unionens mål om klimatneutralitet och unionens mellanliggande klimatmål enligt artiklarna 2 och 4 i förordning (EU) 2021/1119 och dess bidrag till målen i Parisavtalet, särskilt vad gäller behovet av ytterligare unionsstrategier och unionsåtgärder för de minskningar av växthusgasutsläppen som unionen och dess medlemsstater behöver genomföra, inbegripet en ram för tiden efter 2030, och kan lägga fram förslag om så är lämpligt.
Dessa rapporter ska beakta de strategier som tas fram i enlighet med artikel 4 i förordning (EU) nr 525/2013 i syfte att bidra till utarbetandet av en långsiktig strategi för unionen.	Dessa rapporter ska beakta de strategier som tas fram i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) 2018/1999 i syfte att bidra till utarbetandet av en långsiktig strategi för unionen.”

(32018R0842)

Ändringsförslag  41

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 7b (nytt)

Förordning (EU) 2018/842

Artikel 15a (ny)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	7b. Följande artikel ska införas:
	”Artikel 15a
	Anpassning till unionens och medlemsstaternas klimatneutralitetsmål
	1.  Genom antagandet av lagstiftningsakten om fastställande av unionens klimatmål för 2040 i enlighet med artikel 4.3 i förordning (EU) 2021/1119 ska kommissionen lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet, där det fastställs
	a)  huruvida de gällande nationella målen enligt bilaga 1 till denna förordning är ändamålsenliga sett till deras bidrag till ett kostnadseffektivt och rättvist uppnående av klimatneutralitetsmålet senast 2050 i enlighet med förordning (EU) 2021/1119,
	b)  en utsläppsminskningsbana för varje medlemsstat avseende de växthusgasutsläpp som omfattas av denna förordning, vilken är förenlig med målet om klimatneutralitet för varje medlemsstat senast 2050.
	2.  Inom sex månader efter offentliggörandet av den rapport som avses i punkt 1 ska kommissionen lägga fram förslag för att begränsa växthusgasutsläppen inom de sektorer som omfattas av denna förordning. Dessa förslag ska säkerställa en kostnadseffektiv och rättvis fördelning av minskningsinsatserna över hela unionen på grundval av de utsläppsminskningsbanor som avses i punkt 1b.”

Ändringsförslag  42

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 7c (nytt)

Förordning (EU) 2018/842

Artikel 15b (ny)

Nuvarande lydelse	Ändringsförslag
	7c. Följande artikel ska införas:
	”Artikel 15b
	Tillgång till rättslig prövning
	1.  Medlemsstaterna ska, i enlighet med sina nationella rättssystem, säkerställa att personer i den berörda allmänheten som uppfyller villkoren i punkt 2, inbegripet fysiska eller juridiska personer eller deras föreningar, organisationer eller grupper, har tillgång till ett prövningsförfarande inför domstol eller ett annat oberoende och opartiskt organ som inrättats genom lag för att bestrida den materiella eller förfarandemässiga lagligheten hos beslut, handlingar och underlåtelser som
	a)  strider mot de rättsliga skyldigheter som följer av artiklarna 4–8 i denna förordning, eller
	b)  omfattas av artikel 10 i förordning (EU) 2018/1999.
	Vid tillämpningen av denna punkt ska en handling eller underlåtenhet som strider mot rättsliga skyldigheter enligt artiklarna 4 eller 8 innefatta en handling eller en underlåtenhet med avseende på politik eller åtgärder som antagits i syfte att genomföra dessa skyldigheter, om politiken eller åtgärderna i fråga inte i tillräcklig utsträckning bidrar till ett sådant genomförande.
	2.  Personer i den berörda allmänheten ska anses uppfylla de villkor som avses i punkt 1 när de
	a)  har ett tillräckligt intresse, eller
	b)  hävdar att en rättighet kränks, när detta utgör en förutsättning enligt en medlemsstats förvaltningsprocessrättsliga lagstiftning.
	Medlemsstaterna ska fastställa vad som utgör ett tillräckligt intresse i överensstämmelse med målet att ge den berörda allmänheten omfattande tillgång till rättslig prövning i enlighet med Århuskonventionen. För detta ändamål ska intresset hos en icke-statlig miljöskyddsorganisation som uppfyller alla krav enligt nationell rätt anses tillräckligt i den mening som avses i denna punkt.
	3.  Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 ska inte utesluta möjligheten att tillgripa ett preliminärt prövningsförfarande inför en förvaltningsmyndighet och ska inte påverka kravet att de administrativa prövningsförfarandena ska vara uttömda innan rättsliga prövningsförfaranden får användas, om ett sådant krav stadgas i den nationella rätten. Sådana förfaranden ska vara rättvisa, snabba och inte oöverkomligt kostsamma.
	4.  Medlemsstaterna ska sörja för att det finns lättillgänglig praktisk information för allmänheten om tillgången till administrativ eller rättslig överprövning.”

(32018R0842)

 

Ändringsförslag  43

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 7d (nytt)

Förordning (EU) 2018/842

Artikel 16a (ny)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	7d. Följande artikel ska införas:
	”Artikel 16a
	Vetenskaplig rådgivning om ESR- och CARE-sektorerna
	I enlighet med sitt mandat enligt artikel 3.2 i förordning (EU) 2021/1119 ska det europeiska vetenskapliga rådgivande organet för klimatförändringar (ESABCC) uppmanas att på eget initiativ tillhandahålla vetenskaplig rådgivning och ge ut rapporter om utsläppsbanan enligt denna förordning samt om årliga utsläppsnivåer och flexibiliteter och deras förenlighet med klimatmålen, särskilt i syfte att ge underlag för eventuella framtida översyner av denna förordning. Kommissionen ska ta vederbörlig hänsyn till ESABCC:s råd eller offentligt motivera varför man inte följer dem.”

 

 

 

MOTIVERING

Bekämpa klimatförändringarna genom att höja ambitionsnivån

 

Under 2020 antog Europaparlamentet och rådet förordning (EU) 2021/1119, den europeiska klimatlagen. Detta banbrytande initiativ förpliktigar EU att minska utsläppen med 55 % till 2030 och nå klimatneutralitet senast 2050. Till följd av denna överenskommelse är det nu nödvändigt att uppdatera EU:s klimatpolitiska struktur.

Förordningen om ansvarsfördelning utgör en hörnsten i denna struktur och reglerar för närvarande cirka 60 % av utsläppen inom unionen. Som en del av 55 % -paketet har kommissionen föreslagit att förordningen om ansvarsfördelning ska ändras så att dess bidrag anpassas till målen i klimatlagen.

Förordningen om ansvarsfördelning täcker i dagsläget alla växthusgasutsläpp som inte omfattas av vare sig EU:s utsläppshandelssystem (EU ETS) eller förordningen om markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF). Detta innebär att den för närvarande täcker direkta växthusgasutsläpp från ett antal nyckelsektorer: transporter (utom luftfart och icke-nationell sjöfart), byggnader, jordbruk, industrianläggningar och gaser som inte omfattas av EU ETS samt avfall, men även icke-förbränningsrelaterade utsläpp från energi- och produktanvändning. Den täcker såväl koldioxidutsläpp som en betydande andel av de övriga utsläppen.

Det allmänna syftet med kommissionens förslag är att revidera förordningen om ansvarsfördelning så att den bidrar till ambitionen att uppnå nettominskningar av växthusgasutsläppen på minst 55 % senast 2030 jämfört med 1990 års nivåer, på ett kostnadseffektivt och konsekvent sätt, samtidigt som hänsyn tas till behovet av en rättvis omställning och till det faktum att alla sektorer måste bidra till EU:s klimatinsatser. Målet är att uppnå en gradvis och balanserad utveckling mot klimatneutralitet senast 2050.

Detta kräver mer progressiva åtgärder inom de sektorer som omfattas av förordningen om ansvarsfördelning. Genom förslaget uppgraderas de nationella målen så att de anpassas till målet om en EU-omfattande 40-procentig minskning jämfört med 2005 senast 2030 inom de sektorer som omfattas av förordningen om ansvarsfördelning. Medlemsstaterna bidrar till denna övergripande minskning med mål om minskningar i intervallet 10–50 %. Dessa nationella mål baseras huvudsakligen på BNP per capita.

Öka klimatåtgärderna för Europa

 

Föredraganden stöder kommissionens förslag att uppgradera målen i förordningen om ansvarsfördelning i linje med EU:s utsläppsminskningsmål för hela ekonomin till 2030. Emellertid är föredraganden övertygad om att EU:s klimatmål kan uppnås endast med hjälp av en kraftfullare rättslig ram som kräver att alla medlemsstater vidtar åtgärder.

 

Föredraganden har därför vidtagit flera åtgärder för att förbättra kommissionens förslag i syfte att anpassa det inte bara till EU:s 2030-mål utan också till det övergripande målet om klimatneutralitet senast 2050.

 

Alla medlemsstater måste bidra till EU:s nya klimatambitioner.

 

De rådande nationella målen enligt förordningen om ansvarsfördelning kräver inte att alla medlemsstater ska minska sina utsläpp. Kommissionens nya förslag råder bot på detta, och alla medlemsstater måste nu bidra till insatserna. Detta är något som Europaparlamentet länge har efterlyst och som borde ha åtgärdats för länge sedan.

 

Föredraganden stöder dessa översyner men konstaterar samtidigt att det fortfarande finns betydande variationer mellan medlemsstaternas olika nationella mål. Man måste därför öka konvergensen mellan medlemsstaternas insatser inom ramen för de fastställda målen. I detta syfte har föredraganden gjort de nationella målen så strikta som möjligt för att säkerställa att alla medlemsstater gör tillräckliga insatser för att minska koldioxidutsläppen.

 

Säkerställa att målen för 2030 verkligen uppnås

 

Det är oerhört viktigt att bevara integriteten hos de nya utsläppsminskningsmålen enligt förordningen om ansvarsfördelning och att säkerställa att medlemsstaterna verkligen uppnår dem.

 

Föredraganden har därför täppt till eller begränsat flera potentiella kryphål i förordningen. Det rör sig bland annat om att begränsa medlemsstaternas möjligheter att ”låna” utsläppsrätter från sina framtida utsläppsbudgetar och att handla med utsläppsrätter. Föredraganden har också lagt till ett krav på att alla eventuella intäkter för en medlemsstat från handel med utsläppsrätter inom ramen för förordningen om ansvarsfördelning ska avsättas för klimatåtgärder – ett viktigt steg för att säkerställa ett enhetligt fokus på klimatåtgärder i hela förordningen.

 

Dessutom har föredraganden strukit förslaget om att införa en ytterligare säkerhetsreserv bestående av överskottsupptag som medlemsstaterna genererat utöver sina mål enligt LULUCF-förordningen. Detta kommer också att säkerställa åtgärder för minskade koldioxidutsläpp inom alla sektorer som omfattas av förordningen.

 

Justera de nationella målen så att klimatneutralitet kan uppnås senast 2050

 

I förordningen fastställs det utsläppsminskningsmål för medlemsstaterna till 2030. Det är dock önskvärt att fastställa en tydlig koppling mellan förordningen om ansvarsfördelning och det klimatneutralitetsmål som fastställs i klimatlagen. Europaparlamentet har redan intagit den tydliga ståndpunkten att varje enskild medlemsstat måste uppnå klimatlagens mål. Föredraganden har därför skapat en tydlig koppling mellan förordningen om ansvarsfördelning och klimatlagen i syfte att kodifiera vissa åtgärder som medlemsstaterna ska vidta efter 2030 och för att leda in EU på rätt spår mot klimatneutralitet till 2050.

 

Låt medlemsstaterna nå sina mål på det sätt som fungerar bäst för dem.

 

EU är mångskiftande och medlemsstaterna har distinkta särdrag och varierande ekonomiska strukturer. Medlemsstaterna bör därför ha viss frihet att uppnå sina klimatmål på det sätt som fungerar bäst för dem. Genom det nya lagstiftningsförslaget får medlemsstaterna viss flexibilitet att minska utsläppen inom de sektorer där det är mest kostnadseffektivt.

 

Föredraganden anser att dessa förslag tillsammans kommer att stärka förordningen om ansvarsfördelning, främja åtgärderna för minskade koldioxidutsläpp i hela unionen och leda in EU:s politik på rätt spår, så att vi kan ta oss an klimatutmaningen med gemensamma ambitioner.

 

YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR TRANSPORT OCH TURISM (29.4.2022)

till utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet

över förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) 2018/842 om medlemsstaternas bindande årliga minskningar av växthusgasutsläpp under perioden 2021–2030 som bidrar till klimatåtgärder för att fullgöra åtagandena enligt Parisavtalet

(COM(2021)0555 – C9‑0321/2021 – 2021/0200(COD))

Föredragande av yttrande: Angel Dzhambazki

 

 

KORTFATTAD MOTIVERING

Kommissionens förslag om översynen av förordningen om ansvarsfördelning

 

Genom den europeiska klimatlagen har EU och dess medlemsstater förbundit sig att minska växthusgasutsläppen med 55 % senast 2030 jämfört med 1990 års nivåer och bli världens första klimatneutrala grupp av nationer senast 2050. Sommaren 2020 föreslog kommissionen det lagstiftningspaket som går under namnet ”55 %-paketet”, som en uppdatering av EU:s aktuella klimatpolitiska ram, för att uppnå de ytterligare utsläppsminskningar som krävs för denna målsättning.

 

Förordningen om ansvarsfördelning spelar en viktig roll i denna politiska ram och omfattar utsläpp från sektorer som transport (men inte luftfart och utrikes sjöfart), byggnader, jordbruk, avfallshantering och olika andra källor som inte omfattas av EU:s nuvarande utsläppshandelssystem samt utsläpp som inte kommer från förbränning från energi- och produktanvändning. Förordningen om ansvarsfördelning omfattar 60 % av EU:s utsläpp av växthusgaser. För perioden 2021–2030 fastställer den nuvarande förordningen om ansvarsfördelning, som antogs 2018, kollektiva mål om minskade växthusgasutsläpp för hela EU på 30 % jämfört med 2005 års nivåer. Medlemsstaterna delar den EU-omfattande utsläppsminskningsinsatsen genom bindande nationella minskningsmål som fastställs främst på grundval av BNP per capita.

 

I samband med anpassningen av förordningen om ansvarsfördelning till de större klimatambitionerna för 2030 höjer kommissionens förslag det EU-omfattande utsläppsminskningsmålet till -40 % 2030 och, i enlighet med detta, de nationella målen till mellan 10 % och 50 % under 2005 års nivåer. Enligt förslaget behåller medlemsstaterna vissa flexibilitetsmöjligheter för att uppfylla sina erfordrade minskningsinsatser från år till år. Vägtransport- och byggnadssektorerna fortsätter att omfattas av förordningen om ansvarsfördelning, medan kommissionen i ett separat initiativ dessutom har föreslagit att inkludera dessa sektorer även i ett nytt EU-omfattande utsläppshandelssystem.

 

Föredragandens bedömning av förslaget

 

Föredraganden erkänner att 55 %-paketet syftar till djärvare ambitioner för att minska EU:s växthusgasutsläpp snabbt för att uppnå klimatneutralitet inom de närmaste tre årtiondena. Föredraganden beklagar dock att de föreslagna initiativen saknar en grundlig analys för seriös hantering av de negativa effekter som en påskyndad omställning (som i grund och botten saknar motstycke någon annanstans i världen) innebär för konkurrenskraften för ekonomin och arbetstillfällena i medlemsstaterna. Detta gäller i synnerhet mobilitet där det fortfarande är osäkert om alternativa utsläppssnåla och utsläppsfria lösningar samt den energi som krävs för att driva dem kommer att finnas att tillgå för en bred krets och snabbt nog för att säkerställa överkomlig mobilitet för medborgare och företag, vilket är en grundsten för att våra samhällen ska fungera. EU behöver, inom ramen för sin klimat- och energipolitik, därmed göra sitt yttersta för att säkerställa att den omställning till teknik och infrastruktur för alternativa bränslen, däribland elektrisk energi och vätgasbaserade bränslen, som krävs håller jämna steg med dess klimatambitioner. För att transportsektorn ska bli mer hållbar på kort och lång sikt är den beroende av regleringsvillkor som ger starkt stöd åt innovativ teknik och relaterade investeringar.

 

Föredraganden varnar för att de ytterligare kostnader för medborgarna och hushållen som rimligen kommer att följa av förslaget om att vägtransport och byggnader ska tas med i utsläppshandelssystemet, och mer indirekt av den höjda ambitionsnivån för förordningen om ansvarsfördelning, kommer att förvärra effekterna av den nuvarande energiprisinflationen och ytterligare öka dagens energi- och transportfattigdom. Det är därför nödvändigt att överväga mer permanenta stödmekanismer inom ramen för den sociala klimatfond som kommissionen föreslår. 

 

 

Föredraganden stöder förslaget om att behålla sektorerna för vägtransport (och byggnader) inom tillämpningsområdet för förordningen om ansvarsfördelning eftersom medlemsstaterna är bäst lämpade att vidta lämpliga regleringsåtgärder – som är särskilt anpassade till deras specifika situation och deras medborgares mobilitets- och bostadsbehov – för att uppnå de planerade utsläppsminskningarna i samtliga sektorer. Föredraganden stöder även förslaget om att bibehålla flexibilitetsmöjligheter för medlemsstaterna att minska sina utsläpp och fullt ut efterleva sina minskningsskyldigheter.

 

Föredraganden anser att det är viktigt att förse medlemsstaterna och de berörda parterna i de sektorer som omfattas med en förutsägbar och stabil väg mot de erfordrade utsläppsminskningarna. Detta är i själva verket en förutsättning för att främja investeringar och innovation med avseende på klimatvänliga lösningar. De landsspecifika målbanorna för tilldelade emissioner bör därmed endast fastställas en gång i början av perioden 2021–2030. Eftersom en rättvis fördelning av insatserna mellan och inom medlemsstaterna är avgörande för uppfyllandet av det EU-omfattande målet bör kommissionen analysera och beakta kostnadseffektivitets- och rättviseaspekter utöver BNP per capita vid fastställandet av nationella målbanor. Slutligen betonar föredraganden, med hänsyn till att vägtransport kan komma att tas med i utsläppshandelssystemet, behovet av att hålla uppsikt över alla regler på EU-nivå inom ramen för förordningen om ansvarsfördelning och utsläppshandelssystemet för att undvika eventuell överreglering. Kommissionen bör i detta avseende på ett mer heltäckande sätt rapportera de faktiska utsläppsminskningarna på sektorsnivå, dvs. i framstegsrapporten enligt energi- och klimatstyrningsförordningen.

 

 

ÄNDRINGSFÖRSLAG

Utskottet för transport och turism uppmanar utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet att som ansvarigt utskott beakta följande ändringsförslag:

Ändringsförslag  1

Förslag till förordning

Skäl 1

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1) Parisavtalet, som antogs i december 2015 inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC), trädde i kraft i november 2016 (Parisavtalet). Dess parter har enats om att hålla ökningen av den globala genomsnittstemperaturen långt under 2 °C jämfört med förindustriella nivåer och att fortsätta att anstränga sig för att begränsa temperaturökningen till 1,5 °C jämfört med förindustriella nivåer.	1) Parisavtalet, som antogs i december 2015 inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC), trädde i kraft i november 2016 (Parisavtalet). Dess parter har enats om att hålla ökningen av den globala genomsnittstemperaturen långt under 2 °C jämfört med förindustriella nivåer och att fortsätta att anstränga sig för att begränsa temperaturökningen till 1,5 °C över de förindustriella nivåerna, samtidigt som principerna om rättvisa och om gemensamt men differentierat ansvar och respektive nations kapacitet återspeglas.

Ändringsförslag  2

Förslag till förordning

Skäl 1a (nytt)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	1a) I sin resolution av den 28 november 2019 om klimat- och miljönödläget uppmanade Europaparlamentet kommissionen att vidta omedelbara och ambitiösa åtgärder för att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 °C och undvika en massiv förlust av biologisk mångfald, bland annat genom att åtgärda bristen på enhetlighet i EU:s rådande politik som rör klimat- och miljönödläget och genom att se till att alla relevanta framtida lagstiftnings- och budgetförslag är helt och hållet i linje med målet att begränsa den globala uppvärmningen till mindre än 1,5 °C och att de inte bidrar till förlust av biologisk mångfald.

Ändringsförslag  3

 

Förslag till förordning

Skäl 3

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
3) Den europeiska gröna given31 kombinerar en omfattande uppsättning ömsesidigt förstärkande åtgärder och initiativ som syftar till att uppnå klimatneutralitet i unionen senast 2050 och fastställer en ny tillväxtstrategi som syftar till att omvandla unionen till ett rättvist och välmående samhälle, med en modern, resurseffektiv och konkurrenskraftig ekonomi, där ekonomisk tillväxt frikopplas från resursanvändning. Den ska också skydda, bevara och förbättra EU:s naturkapital och skydda allmänhetens hälsa och välbefinnande från miljörelaterade risker och effekter. Samtidigt påverkar denna omställning kvinnor och män på olika sätt och har en särskild inverkan på vissa missgynnade grupper, såsom äldre, personer med funktionsnedsättning och människor med minoritetsbakgrund vad gäller etniskt ursprung. Det måste därför säkerställas att omställningen är rättvis och inkluderande och att ingen lämnas på efterkälken.	3) Den europeiska gröna given31 kombinerar en omfattande uppsättning ömsesidigt förstärkande åtgärder och initiativ som syftar till att uppnå klimatneutralitet i unionen senast 2050 och fastställer en ny tillväxtstrategi som syftar till att omvandla unionen till ett rättvist och välmående samhälle, med en modern, resurseffektiv och konkurrenskraftig ekonomi. Den ska också skydda, bevara och förbättra EU:s naturkapital och skydda allmänhetens hälsa och välbefinnande. Denna omställning påverkar medlemsstaterna, regionerna, de ekonomiska sektorerna och medborgarna på olika sätt och beror på deras särskilda situation. Den påverkar till exempel kvinnor och män på olika sätt och har en särskild inverkan på vissa missgynnade grupper. Det är därför viktigt att säkerställa att den europeiska gröna given genomförs på ett sätt som främjar ekonomisk, social och territoriell sammanhållning i unionen, inbegripet dess yttersta randområden, och att omställningen är rättvis och inkluderande, med vederbörlig hänsyn till missgynnade grupper såsom äldre, personer med funktionsnedsättning, personer som lider av energi- eller transportfattigdom, utsatta mikroföretag, små och medelstora företag och människor med minoritetsbakgrund. Det måste i synnerhet säkerställas att störningar undviks i kritiska sektorer som tillgodoser ekonomins och samhällets grundläggande behov, såsom mobilitet.
__________________	__________________
31 Den europeiska gröna given, COM (2019) 640 final av den 11 december 2019.	31 Den europeiska gröna given, COM (2019) 640 final av den 11 december 2019.

Ändringsförslag  4

 

Förslag till förordning

Skäl 3a (nytt)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	3a) EU:s transportsektor är avgörande för unionens ekonomiska och sociala utveckling och för att säkerställa territoriell tillgänglighet och konnektivitet i alla regioner i EU. Samtidigt är utfasningen av fossila bränslen i sektorn avgörande för att unionen ska kunna uppnå sitt mål att minska utsläppen av växthusgaser med 55 % fram till 2030 och sitt långsiktiga mål att bli klimatneutral senast 2050. Unionen måste därför förverkliga hållbara transporter samtidigt som den inre marknadens funktion och unionens konkurrenskraft över hela världen säkerställs och man undviker störningar och slår vakt om sociala normer. Insatserna måste särskilt inriktas på att främja en framtidssäkrad och motståndskraftig transportsektor i samband med uppnåendet av medlemsstaternas klimatmål för 2030 i enlighet med denna förordning. Medlemsstaterna bör därför använda alla tillgängliga unionsmedel för att hjälpa transportsektorn att bli fossilbränslefri, samtidigt som hänsyn tas till att övergången till låga koldioxidutsläpp inom flera transportsätt för närvarande är tekniskt svår och medför utmaningar för effektiviteten och konkurrenskraften. Inför nästa steg mot minskade koldioxidutsläpp i transportsektorn måste principen om teknikneutralitet respekteras.

Ändringsförslag  5

 

Förslag till förordning

Skäl 3b (nytt)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	3b) De sociala och ekonomiska effekterna av omställningen till en koldioxidneutral ekonomi måste beaktas. Principen om utfasning av fossila bränslen måste gå hand i hand med genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter, så att ingen person och ingen region hamnar på efterkälken.

Ändringsförslag  6

Förslag till förordning

Skäl 4

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
4) I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2021/111932 (den europeiska klimatlagen) har unionen i sin lagstiftning fastställt målet om klimatneutralitet för hela ekonomin senast 2050. I den förordningen fastställs också ett bindande nationellt unionsåtagande att senast 2030 ha åstadkommit en minskning av nettoutsläppen av växthusgaser (utsläpp efter avdrag för upptag) med minst 55 % jämfört med 1990 års nivåer.	4) I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2021/111932 (den europeiska klimatlagen) har unionen i sin lagstiftning fastställt målet om klimatneutralitet för hela ekonomin allra senast 2050. I den förordningen fastställs också ett bindande nationellt unionsåtagande att senast 2030 ha åstadkommit en minskning av nettoutsläppen av växthusgaser (utsläpp efter avdrag för upptag) med minst 55 % jämfört med 1990 års nivåer.
__________________	__________________
32 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 av den 30 juni 2021 om inrättande av en ram för att uppnå klimatneutralitet och om ändring av förordningarna (EG) nr 401/2009 och (EU) 2018/1999 (europeisk klimatlag) (EUT L 243, 9.7.2021, s.1).	32 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 av den 30 juni 2021 om inrättande av en ram för att uppnå klimatneutralitet och om ändring av förordningarna (EG) nr 401/2009 och (EU) 2018/1999 (europeisk klimatlag) (EUT L 243, 9.7.2021, s.1).

Ändringsförslag  7

Förslag till förordning

Skäl 4a (nytt)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	4a) Som en central sektor i förändringen till hållbarhet måste transporterna finnas kvar i förordning (EU) 2018/842, oavsett hur systemet för handel med utsläppsrätter kan komma att vidareutvecklas. Samtidigt bör inga ytterligare och framtida marknadsbaserade lösningar någonsin stå i vägen för andra och kompletterande lagstiftningsåtgärder, vare sig på nationell nivå eller EU-nivå, för att ytterligare minska utsläppen från transporter.

Ändringsförslag  8

Förslag till förordning

Skäl 5a (nytt)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	5a) Med tanke på den avgörande roll som hela transportsektorn, däribland väg, järnväg, inre vattenvägar samt sjöfart och luftfart, spelar för att våra samhällen ska fungera förväntas sektorn spela en viktig roll i uppnåendet av de klimatmål som fastställts genom den europeiska klimatlagen.

Ändringsförslag  9

Förslag till förordning

Skäl 5b (nytt)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	5b) Vätgas kan användas som insatsvara eller energikälla för industriella och kemiska processer och inom luftfart och sjöfart, för utfasning av fossila bränslen inom sektorer där direkt elektrifiering inte är tekniskt möjlig eller konkurrenskraftig, samt för energilagring för att om nödvändigt balansera energisystemet och därmed spela en viktig roll för integreringen av energisystemet.

Ändringsförslag  10

Förslag till förordning

Skäl 5c (nytt)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	5c) Både koldioxidsnål och förnybar vätgas bör utvecklas på den europeiska energimarknaden, med hänsyn till att de har olika infrastruktur- och investeringsbehov, med prioritering av behovet av investeringar som kommer att skala upp den förnybara produktionen tillräckligt snabbt för att unionens klimat- och miljömål för 2030 och 2050 ska hinna uppnås, samt genom att utnyttja koldioxidsnål vätgas som en överbryggande teknik på kort sikt. Kommissionen bör därför bedöma hur mycket koldioxidsnål vätgas som kommer att behövas för utfasningen av fossila bränslen tills förnybar vätgas kan spela denna roll ensam, samt i vilka fall och hur länge detta behov kommer att bli aktuellt. Kommissionen och medlemsstaterna bör dessutom minska de rättsliga och ekonomiska hindren för att främja en snabb marknadslansering av förnybar vätgas.

Ändringsförslag  11

Förslag till förordning

Skäl 5d (nytt)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	5d) Kommissionen har som en del av EU:s taxonomiram som inrättades i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/8521a föreslagit utkast till regler om klassificering av naturgas och kärnkraft som gröna inom ramen för de mål som rör klimatförändringar. En sådan klassificering skulle i mycket hög grad hjälpa transportsektorn att minska sitt koldioxidavtryck och uppnå målen för den gröna given och 55 %-paketet. Detta är särskilt viktigt med tanke på de eventuella förbuden mot produktion av fordon med förbränningsmotor efter 2030 eftersom utsläppsfria fordon är mycket beroende av el för laddning och endast säker och tillförlitlig kärnkraft skulle kunna tillgodose behoven hos utsläppsfria fordon.
	_______________
	1a Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 av den 18 juni 2020 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar, och om ändring av förordning (EU) 2019/2088 (EUT L 198, 22.6.2020. s. 13).

Ändringsförslag  12

Förslag till förordning

Skäl 5e (nytt)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	5e) EU:s taxonomiram som inrättades i enlighet med förordning (EU) 2020/852 förser företag, investerare och beslutsfattare med lämpliga definitioner av vilka ekonomiska verksamheter som kan betraktas som miljömässigt hållbara. På detta sätt kan den skapa säkerhet för investerare, skydda privata investerare från grönmålning, hjälpa företag att bli mer klimatvänliga, begränsa marknadsfragmenteringen och hjälpa till att omfördela investeringar till där de behövs mest.

Ändringsförslag  13

 

Förslag till förordning

Skäl 7

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
7) Handeln med utsläppsrätter kommer också att omfatta utsläpp av växthusgaser från väg- och sjötransporter samt byggnader, samtidigt som tillämpningsområdet för förordning (EU) 2018/842 bibehålls. Förordning (EU) 2018/842 kommer därför att fortsätta att tillämpas på utsläpp av växthusgaser från inhemsk sjöfart, men inte på utsläpp från internationell sjöfart. En medlemsstats växthusgasutsläpp inom tillämpningsområdet för förordning (EU) 2018/842 som ska beaktas vid efterlevnadskontroller kommer även i fortsättningen att fastställas efter slutförd inventering i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/199934.	7) Tillämpningsområdet för förordning (EU) 2018/842 ska bibehållas. En medlemsstats växthusgasutsläpp inom tillämpningsområdet för förordning (EU) 2018/842 som ska beaktas vid efterlevnadskontroller kommer även i fortsättningen att fastställas efter slutförd inventering i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/199934. Av omsorg om minskad regelbörda bör kommissionen vederbörligen se över den rättsliga ramen för utsläppsminskningar, särskilt inom sektorer som transportsektorn, som omfattas av olika lagstiftnings- och prissättningsinstrument, och vid behov föreslå anpassningar för att undvika eventuell överreglering.
__________________	__________________
34 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999 av den 11 december 2018 om styrningen av energiunionen och av klimatåtgärder samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 663/2009 och (EG) nr 715/2009, Europaparlamentets och rådets direktiv 94/22/EG, 98/70/EG, 2009/31/EG, 2009/73/EG, 2010/31/EU, 2012/27/EU och 2013/30/EU samt rådets direktiv 2009/119/EG och (EU) 2015/652 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 (EUT L 328, 21.12.2018, s. 1).	34 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999 av den 11 december 2018 om styrningen av energiunionen och av klimatåtgärder samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 663/2009 och (EG) nr 715/2009, Europaparlamentets och rådets direktiv 94/22/EG, 98/70/EG, 2009/31/EG, 2009/73/EG, 2010/31/EU, 2012/27/EU och 2013/30/EU samt rådets direktiv 2009/119/EG och (EU) 2015/652 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 (EUT L 328, 21.12.2018, s. 1).
	(Tillämpningsområde för ESR)

Ändringsförslag  14

Förslag till förordning

Skäl 9a (nytt)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	9a) Med beaktande av artikel 349 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt bör insatserna och målen för att minska växthusgasutsläppen anpassas till den verklighet som råder i de yttersta randområdena, som strukturellt kännetecknas av avlägsen belägenhet, ökaraktär, ringa storlek, besvärliga terräng- och klimatförhållanden samt ekonomiskt beroende av ett fåtal produkter.

Ändringsförslag  15

 

Förslag till förordning

Skäl 10

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
10) För att uppnå målet att minska utsläppen av växthusgaser med 55 % måste de sektorer som omfattas av förordning (EU) 2018/842 gradvis minska sina utsläpp tills de 2030 ligger 40 % under 2005 års nivåer.	10) För att uppnå målet att minska utsläppen av växthusgaser med 55 % måste medlemsstaterna för de sektorer som omfattas av förordning (EU) 2018/842 gradvis minska sina utsläpp tills man kollektivt uppnår EU:s gemensamma mål om att de senast 2030 ska ligga 40 % under 2005 års nivåer.

Ändringsförslag  16

 

Förslag till förordning

Skäl 12a (nytt)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	12a) För att säkerställa en kostnadseffektiv och rättvis minskning av växthusgasutsläppen inom de sektorer som omfattas av både förordning (EU) 2018/842 och direktiv 2003/87/EG bör medlemsstaterna kunna balansera de minskningar som de uppnår inom dessa sektorer inom ramen för dessa rättsakter. Om medlemsstaterna under något år har minskat sina utsläpp inom dessa sektorer mer än proportionellt enligt förordning (EU) 2018/842, bör de rätteligen få ge ersättning till dessa sektorer. Därför bör medlemsstaterna i sådana fall få bevilja en begränsad mängd gratis tilldelning av de utsläppsrätter som föreskrivs i direktiv 2003/87/EG till dessa sektorer, samtidigt som det säkerställs att respektive kostnadsfördelar överförs till medborgare och företag. Kommissionen bör därför fastställa sektorsspecifika årliga utsläppsriktmärken för dessa sektorer utifrån vilka medlemsstaternas granskade växthusgasutsläpp från dessa sektorer kan bedömas. Sådana sektorsspecifika årliga utsläppsriktmärken bör inte tolkas som minsta sektorsspecifika mål utan snarare som ett tröskelvärde för att möjliggöra flexibilitet med direktiv 2003/87/EG.

Ändringsförslag  17

Förslag till förordning

Skäl 12b (nytt)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	12b) Medlemsstaternas insatser för att minska utsläppen bör fortsättningsvis grundas på principen om solidaritet mellan medlemsstater och behovet av hållbar ekonomisk tillväxt i hela unionen, med beaktande av de enskilda medlemsstaternas relativa BNP per capita. Medlemsstaternas årliga utsläppstilldelningar bör i enlighet med detta fastställas i linje med principerna om rättvisa och kostnadseffektivitet, med hänsyn till bland annat ekonomisk kapacitet samt relativ potential och kostnad för utsläppsminskning.

Ändringsförslag  18

 

Förslag till förordning

Skäl 13

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
13) Covid-19-pandemin har påverkat unionens ekonomi och dess utsläppsnivåer i en utsträckning som ännu inte går att mäta fullt ut. Å andra sidan använder unionen sitt största stimulanspaket någonsin, vilket också kan påverka utsläppsnivåerna. På grund av dessa osäkerhetsfaktorer är det lämpligt att 2025 se över utsläppsdata och vid behov justera de årliga utsläppstilldelningarna.	13) Nya hot såsom Rysslands krig i Ukraina och covid-19-pandemin påverkar i olika grad och under en tidsperiod som ännu inte går att mäta fullt ut unionen och dess medlemsstater samt deras utsläppsnivåer. Dessutom har dessa kriser potential att påverka hur medlemsstaterna kan minska sina utsläppsnivåer. På grund av dessa osäkerhetsfaktorer är det lämpligt att förordning (EU) 2018/842 förser medlemsstaterna och sektorerna med förutsägbara målbanor för de erfordrade utsläppsminskningarna fram till 2030. Vid behov bör det, i samband med strategiska nödsituationer eller krissituationer, fortfarande vara möjligt att tillfälligt justera de årliga utsläppstilldelningarna, förutsatt att de nationella utsläppsminskningsmålen för 2030 respekteras och att de flexibiliteter som föreskrivs i förordning (EU) 2018/842 vederbörligen beaktas. Om en medlemsstat överskrider sina årliga anslag bör det dessutom endast innebära ett korrigerande förfarande i enlighet med denna förordning.

Ändringsförslag  19

Förslag till förordning

Skäl 13a (nytt)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	13a) Covid-19-pandemin har visat på transportsektorns strategiska betydelse. Genomförandet av gröna filer som har tillhandahållit säkra försörjningskedjor för hälso- och sjukvårds- samt alarmeringstjänster, försörjning med baslivsmedel och läkemedelsprodukter har varit en bra metod som i framtida kristider bör ha företräde framför utsläppsminskningar.

Ändringsförslag  20

 

Förslag till förordning

Skäl 14

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
14) Det är därför lämpligt att under 2025 uppdatera de årliga utsläppstilldelningarna för åren 2026–2030. Detta bör baseras på en omfattande granskning av de nationella inventeringsuppgifter som kommissionen genomför för att fastställa de genomsnittliga utsläppen av växthusgaser i varje medlemsstat under åren 2021, 2022 och 2023.	utgår

Ändringsförslag  21

Förslag till förordning

Skäl 17

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
17) Med hänsyn till införandet av ett förstärkt system för kontroll av efterlevnad i förordning (EU) 2018/841 från och med 2026 är det lämpligt att avskaffa avdraget för de växthusgasutsläpp som under perioden 2026–2030 genererats av varje medlemsstat i marksektorn utöver dess upptag. Artikel 9.2 bör därför ändras i enlighet med detta.	17) Bestämmelserna i förordning (EU) 2018/842 rörande efterlevnad bör skärpas för att å ena sidan avskräcka länder från att överskrida sina utsläppstilldelningar, även med böter, och å andra sidan öka de korrigerande åtgärdernas öppenhet och effektivitet.

Ändringsförslag  22

Förslag till förordning

Skäl 18

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
18) Mer ambitiösa mål enligt förordning (EU) 2018/841 gör det svårare för medlemsstaternas att generera nettoupptag som kan användas för efterlevnad av?? förordning (EU) 2018/842. Dessutom kommer uppdelningen av användningen av LULUCF-flexibiliteten i två separata tidsperioder att ytterligare begränsa möjligheten att använda nettoupptag för att uppfylla kraven i förordning (EU) 2018/842. Till följd av detta kan vissa medlemsstater ha svårt att uppnå sina mål enligt förordning (EU) 2018/842, medan vissa medlemsstater, samma eller andra, kan generera nettoupptag som inte kan användas för efterlevnaden av förordning (EU) 2018/842. Så länge unionens mål enligt artikel 3 i förordning (EU) 2021/1119 är uppfyllda, särskilt vad gäller den högsta gränsen för bidraget från nettoupptag, är det lämpligt att inrätta en ny frivillig mekanism, i form av en tilläggsreserv, som kommer att hjälpa de medlemsstater som anslutit sig till mekanismen att uppfylla sina skyldigheter.	utgår

Ändringsförslag  23

 

Förslag till förordning

Skäl 18a (nytt)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	18a) Uppnåendet av målen i förordning (EU) 2018/842 kommer att innebära stora utmaningar för vissa medlemsstater. Därför är det viktigt att säkerställa såväl flexibilitet som föregripande och överförbarhet. För att bedöma medlemsstaternas framsteg med att minska de växthusgasutsläpp som omfattas av förordning (EU) 2018/842 och för att säkerställa transparens bör bedömningar av framsteg enligt förordning (EU) 2018/1999 i synnerhet utvärdera och rapportera utsläppsminskningarna inom transportsektorn, med angivande av de faktiska årliga utsläppen inom sektorn tillsamman med den motsvarande mängden årliga utsläppsrätter tilldelade med stöd av förordning (EU) 2018/842. Detta bör dock inte innebära att det införs någon form av minimibidrag från sektorn, eftersom ett sådant införande inte bara skulle äventyra målen utan också hindra uppnåendet av dem.

Ändringsförslag  24

 

Förslag till förordning

Skäl 18b (nytt)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	18b) Kommissionen bör inom sex månader efter varje global översyn enligt vad som avses i artikel 14 i Parisavtalet lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om hur förordning (EU) 2018/842 fungerat. Vid sammanställandet av rapporten bör kommissionen, när det är befogat, sträva efter att beakta råden från det europeiska vetenskapliga rådgivande organet för klimatförändringar, inrättat genom förordning 2021/1119 samt från oberoende professionella organ jämte, när sådana finns tillgängliga, från de nationella klimatrådgivande organen.

Ändringsförslag  25

 

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 3

Förordning (EU) 2018/842

Artikel 4 – punkterna 2 och 3

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
3) I artikel 4 ska punkterna 2 och 3 ersättas med följande:	3) I artikel 4 ska punkterna 2 och 3 ersättas med följande:
”2.  Med förbehåll för den flexibilitet som föreskrivs i artiklarna 5, 6 och 7 i denna förordning och justeringen i enlighet med dess artikel 10.2, samt med beaktande av eventuella avdrag som följer av tillämpningen av artikel 7 i beslut 406/2009/EG, ska varje medlemsstat säkerställa att dess växthusgasutsläpp	”2.  Med förbehåll för den flexibilitet som föreskrivs i artiklarna 5, 6 och 7 i denna förordning och justeringen i enlighet med dess artikel 10.2, samt med beaktande av eventuella avdrag som följer av tillämpningen av artikel 7 i beslut 406/2009/EG, ska varje medlemsstat säkerställa att dess växthusgasutsläpp
a)  under åren 2021 och 2022 inte överskrider den gräns som sätts i en linjär målbana som börjar med genomsnittet av dess utsläpp av växthusgaser åren 2016–2018 fastställda enligt punkt 3 i den här artikeln och avslutas år 2030 med den gräns som fastställs för denna medlemsstat i kolumn 1 i bilaga I till denna förordning; en medlemsstats linjära målbana ska inledas antingen vid fem tolftedelar av spannet mellan åren 2019 och 2020 eller år 2020, beroende på vilket som ger den lägsta tilldelningen för den medlemsstaten,	a)  under åren 2021 och 2022 inte överskrider den gräns som sätts i en linjär målbana som börjar med genomsnittet av dess utsläpp av växthusgaser åren 2016–2018 fastställda enligt punkt 3 i den här artikeln och avslutas år 2030 med den gräns som fastställs för denna medlemsstat i kolumn 1 i bilaga I till denna förordning; en medlemsstats linjära målbana ska inledas antingen vid fem tolftedelar av spannet mellan åren 2019 och 2020 eller år 2020, beroende på vilket som ger den lägsta tilldelningen för den medlemsstaten,
b) under åren 2023, 2024 och 2025 inte överskrider den gräns som sätts i en linjär målbana som börjar 2022 vid den årliga utsläppstilldelningen för den medlemsstaten, fastställd för det året enligt punkt 3 i den här artikeln, och avslutas 2030 med den gräns som fastställs för denna medlemsstat i kolumn 2 i bilaga I till denna förordning,	b) under åren 2023–2030 inte överskrider den gräns som sätts i en linjär målbana som börjar 2022 vid den årliga utsläppstilldelningen för den medlemsstaten, fastställd för det året enligt punkt 3 i den här artikeln, och avslutas 2030 med den gräns som fastställs för denna medlemsstat i kolumn 2 i bilaga I till denna förordning,
c) under åren 2026–2030 inte överskrider den gräns som sätts i en linjär målbana som börjar 2024 med genomsnittet av dess utsläpp av växthusgaser åren 2021, 2022 och 2023 som rapporterats av medlemsstaterna i enlighet med artikel 26 i förordning (EU) 2018/1999 och avslutas år 2030 med den gräns som fastställs för denna medlemsstat i kolumn 2 i bilaga I till denna förordning.
3.  Kommissionen ska anta genomförandeakter i vilka de årliga utsläppstilldelningar i ton koldioxidekvivalenter fastställs för åren 2021–2030 uttryckt i tonkoldioxidekvivalenter i enlighet med de linjära målbanor som anges i punkt 2.	3.  Kommissionen ska anta genomförandeakter i vilka de årliga utsläppstilldelningar i ton koldioxidekvivalenter fastställs för åren 2021–2030 uttryckt i tonkoldioxidekvivalenter i enlighet med de linjära målbanor som anges i punkt 2.
För åren 2021 och 2022 ska den fastställa de årliga utsläppstilldelningarna på grundval av en omfattande översyn av de senaste nationella inventeringsuppgifterna för år 2005 och åren 2016–2018 som lämnats in av medlemsstaterna i enlighet med artikel 7 i förordning (EU) nr 525/2013 och ange varje medlemsstats växthusgasutsläpp under 2005 som används för att fastställa dessa årliga utsläppstilldelningar.	För åren 2021 och 2022 ska den fastställa de årliga utsläppstilldelningarna på grundval av en omfattande översyn av de senaste nationella inventeringsuppgifterna för år 2005 och åren 2016–2018 som lämnats in av medlemsstaterna i enlighet med artikel 7 i förordning (EU) nr 525/2013 och ange varje medlemsstats växthusgasutsläpp under 2005 som används för att fastställa dessa årliga utsläppstilldelningar.
För åren 2023, 2024 och 2025 ska den fastställa de årliga utsläppstilldelningarna på grundval av det värde för varje medlemsstats växthusgasutsläpp under 2005 som anges i enlighet med andra stycket och de granskade värdena i de nationella inventeringsuppgifterna för åren 2016, 2017 och 2018 som avses i andra stycket.	För åren 2023–2030 ska den fastställa de årliga utsläppstilldelningarna på grundval av den linjära målbana som börjar 2022 med den årliga utsläppstilldelningen för medlemsstaten för det året, enligt vad som fastställs i enlighet med andra stycket och avslutas 2030 med den gräns för denna medlemsstat som fastställs i kolumn 2 i bilaga I till denna förordning.
För åren 2026–2030 ska den fastställa de årliga utsläppstilldelningarna på grundval av det värde för 2005 års växthusgasutsläpp för varje medlemsstat som anges i enlighet med andra stycket och en omfattande granskning av de senaste nationella inventeringsuppgifterna för åren 2021, 2022 och 2023 som lämnats in av medlemsstaterna i enlighet med artikel 26 i förordning (EU) 2018/1999.
	När kommissionen fastställer de årliga utsläppstilldelningarna för varje medlemsstat enligt denna punkt ska den säkerställa att EU:s mål för minskade växthusgasutsläpp enligt denna förordning uppnås på ett rättvist och kostnadseffektivt sätt i alla medlemsstater, med hänsyn till de flexibiliteter som anges i artikel 5 i denna förordning.
	För sektorer som omfattas av både denna förordning och direktiv 2003/87/EG ska kommissionen, vid fastställandet av de årliga utsläppstilldelningarna för åren 2026–2030, dessutom för varje medlemsstat specificera vilken andel av de årliga utsläppstilldelningarna som motsvarar utsläppen från dessa sektorer (”sektorsspecifika årliga utsläppsriktmärken”).”

Ändringsförslag  26

 

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 3a (nytt)

Förordning (EU) 2018/842

Artikel 4 – punkt 4a (ny)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	3a) I artikel 4 ska följande punkt införas:
	”4a.  Med början omedelbart från och med ... [dagen för denna förordnings ikraftträdande] ska kommissionen, i nära samråd med medlemsstaterna, fortlöpande övervaka risken för att medlemsstaterna ska överskrida sina årliga utsläppstilldelningar till följd av att de måste vidta åtgärder mot strategiska nödlägen eller krissituationer, till exempel för att begränsa risker för energi- och bränsleförsörjningen, säkerställa återhämtning eller ge humanitärt bistånd, och dessa åtgärder föranlett ökade utsläpp.
	Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4.1 får kommissionen, om den drar slutsatsen att en medlemsstats årliga utsläppstilldelning skulle kunna uppnås eller inte kan uppnås av de skäl som anges i första stycket i denna punkt, tillfälligt justera den medlemsstatens årliga utsläppstilldelningar med hjälp av en genomförandeakt om ökade utsläpp till följd av omständigheternas nödtvång, samtidigt som vederbörlig hänsyn tas till utnyttjandet av flexibilitetsmöjligheter enligt artikel 5 och säkerhetsreserven enligt artikel 11.”

Ändringsförslag  27

 

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 3b (nytt)

Förordning (EU) 2018/842

Artikel 4 – punkt 5a (ny)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	3b)  I artikel 4 ska följande punkt läggas till:
	”5a.  Vid rapporteringen om sin årliga bedömning enligt artikel 29 i förordning (EU) 2018/1999 ska kommissionen fastställa vilka utsläpp som omfattas av denna förordning och i synnerhet ange de årliga utsläppstilldelningarna till transportsektorn och de årliga utsläppen från denna sektor. Rapporten ska också ta hänsyn till nationella omständigheter och innehålla en förteckning över nationella åtgärder som vidtagits för att minska utsläppen, varvid EU:s mervärde ska framhållas.”.

Ändringsförslag  28

 

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 3c (nytt)

Förordning (EU) 2018/842

Artikel 5

Nuvarande lydelse	Ändringsförslag
	3c. Artikel 5 ska ersättas med följande:
Artikel 5	”Artikel 5
Flexibiliteter genom lån, sparande och överlåtelse	Flexibiliteter genom lån, sparande och överlåtelse
1.  När det gäller åren 2021–2025 får en medlemsstat låna upp till 10 % av sin årliga utsläppstilldelning för påföljande år.	1.  När det gäller åren 2021–2029 får en medlemsstat låna upp till 10 % av sin årliga utsläppstilldelning för påföljande år.
2.  När det gäller åren 2026–2029 får en medlemsstat låna upp till 5 % av sin årliga utsläppstilldelning för påföljande år.
3.  En medlemsstat vars växthusgasutsläpp för ett visst år, sedan utnyttjandet av flexibiliteter i enlighet med den här artikeln och artikel 6 har beaktats, understiger dess årliga utsläppstilldelning för samma år får	3.  En medlemsstat vars växthusgasutsläpp för ett visst år, sedan utnyttjandet av flexibiliteter i enlighet med den här artikeln och artikel 6 har beaktats, understiger dess årliga utsläppstilldelning för samma år får
a)  för året 2021 spara överskottet av sin årliga utsläppstilldelning till efterföljande år fram till 2030, och	a)  för året 2021 spara överskottet av sin årliga utsläppstilldelning till efterföljande år fram till 2030, och
b)  för åren 2022–2029 spara överskottet av sin årliga utsläppstilldelning upp till en omfattning av 30 % av sin årliga utsläppstilldelning fram till det året till efterföljande år fram till 2030.	b)  för åren 2022–2029 spara överskottet av sin årliga utsläppstilldelning upp till en omfattning av 30 % av sin årliga utsläppstilldelning fram till det året till efterföljande år fram till 2030.
4.  För åren 2021–2025 får en medlemsstat överföra upp till 5 % av sin årliga utsläppstilldelning för ett visst år till andra medlemsstater, och upp till 10 % för åren 2026–2030. Den mottagande medlemsstaten får fram till 2030 använda denna kvantitet för att uppfylla kraven i artikel 9 för det aktuella året eller för efterföljande år.	4.  För åren 2021–2025 får en medlemsstat överföra upp till 5 % av sin årliga utsläppstilldelning för ett visst år till andra medlemsstater, och upp till 10 % för åren 2026–2030.
5.  En medlemsstat vars granskade utsläppssiffor avseende växthusgaser för ett visst år är lägre än dess årliga utsläppstilldelning för samma år, sedan utnyttjandet av flexibiliteter enligt punkterna 1–4 i den här artikeln och artikel 6 har beaktats, får överlåta det överskottet av sin årliga utsläppstilldelning till en annan medlemsstat. Den mottagande medlemsstaten får fram till 2030 använda denna kvantitet för att uppfylla kraven i artikel 9 för det året eller för efterföljande år.	5.  En medlemsstat vars granskade utsläppssiffor avseende växthusgaser för ett visst år är lägre än dess årliga utsläppstilldelning för samma år, sedan utnyttjandet av flexibiliteter enligt punkterna 1–4 i den här artikeln och artikel 6 har beaktats, får överlåta det överskottet av sin årliga utsläppstilldelning till en annan medlemsstat. Den mottagande medlemsstaten får fram till 2030 använda denna kvantitet för att uppfylla kraven i artikel 9 för det året eller för efterföljande år.
6.  Medlemsstaterna får använda intäkter från överlåtelser av årliga utsläppstilldelningar i enlighet med punkterna 4 och 5 för att motverka klimatförändringar inom unionen eller i tredjeländer. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om eventuella åtgärder som vidtagits enligt denna punkt.	6.  Medlemsstaterna ska använda intäkter från överlåtelser av årliga utsläppstilldelningar i enlighet med punkterna 4 och 5 för att motverka klimatförändringar och energi- och transportfattigdom inom unionen i de sektorer som anges i artikel 2. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om eventuella åtgärder som vidtagits enligt denna punkt och offentliggöra denna information.
7.  En överlåtelse av årliga utsläppstilldelningar i enlighet med punkterna 4 och 5 får vara resultatet av ett projekt eller program för begränsning av växthusgaser som genomförs i den säljande medlemsstaten och finansieras av den mottagande medlemsstaten, under förutsättning att dubbelräkning undviks och att spårbarhet säkerställs.	7.  En överlåtelse av årliga utsläppstilldelningar i enlighet med punkterna 4 och 5 får vara resultatet av ett projekt eller program för begränsning av växthusgaser som genomförs i den säljande medlemsstaten och finansieras av den mottagande medlemsstaten, under förutsättning att dubbelräkning undviks och att spårbarhet säkerställs.
8.  Medlemsstaterna får utan någon kvantitativ gräns utnyttja reduktionsenheter från projektverksamhet i enlighet med artikel 24a.1 i direktiv 2003/87/EG för att uppfylla kraven i artikel 9 i denna förordning, under förutsättning att dubbelräkning undviks.	8.  Medlemsstaterna får utan någon kvantitativ gräns utnyttja reduktionsenheter från projektverksamhet i enlighet med artikel 24a.1 i direktiv 2003/87/EG för att uppfylla kraven i artikel 9 i denna förordning, under förutsättning att dubbelräkning undviks.
	8a.  En medlemsstat vars granskade växthusgasutsläpp från de sektorer som omfattas både av denna förordning och av direktiv 2003/87/EG för ett visst år under perioden 2026-2030 ligger under dess sektorsspecifika årliga utsläppsriktmärke för det året, får bevilja gratis tilldelning av utsläppsrätter till reglerade enheter enligt direktiv 2003/87/EG under de 24 månader som följer på det året. Mängden gratis tilldelning ska begränsas till skillnaden mellan det sektorsspecifika riktmärket för årliga utsläpp och de granskade växthusgasutsläppen från de berörda sektorerna. Den berörda medlemsstaten ska meddela kommissionen vilken mängd utsläppsrätter den avser att tilldela gratis. Denna mängd ska annulleras från medlemsstatens årliga utsläppstilldelning.”.

(Förordning (EU) 2018/842)

Ändringsförslag  29

 

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 5a (nytt)

Förordning (EU) 2018/842

Artikel 8

Nuvarande lydelse	Ändringsförslag
	5a. Artikel 8 ska ersättas med följande:
Artikel 8	”Artikel 8
Korrigerande åtgärder	Korrigerande åtgärder
1.  Om kommissionen, i sin årliga bedömning i enlighet med artikel 21 i förordning (EU) nr 525/2013 och med beaktande av den avsedda användningen av de flexibiliteter som avses i artiklarna 5, 6 och 7 i den här förordningen, konstaterar att en medlemsstat inte gör tillräckliga framsteg med att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 4 i den här förordningen ska den medlemsstaten inom tre månader för kommissionen lägga fram en plan för korrigerande åtgärder som omfattar	1.  Om kommissionen, i sin bedömning som görs vartannat år i enlighet med artikel 29 i förordning (EU) 2018/1999 och med beaktande av den avsedda användningen av de flexibiliteter som avses i artiklarna 5, 6 och 7 i den här förordningen, konstaterar att en medlemsstat inte gör tillräckliga framsteg med att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 4 i den här förordningen ska den medlemsstaten inom tre månader för kommissionen lägga fram en plan för korrigerande åtgärder som omfattar
	-a)  en djupgående analys av situationen i medlemsstaten, inklusive en socioekonomisk bedömning av vilken förmåga medlemsstaten har att minska sina utsläpp,
a)  ytterligare åtgärder som medlemsstaten ska vidta för att uppfylla sina särskilda skyldigheter enligt artikel 4 i den här förordningen genom nationella strategier och åtgärder och genomförande av unionsåtgärder,	a)  ytterligare åtgärder som medlemsstaten ska vidta för att uppfylla sina särskilda skyldigheter enligt artikel 4 i den här förordningen genom nationella strategier och åtgärder och genomförande av unionsåtgärder och samtidigt säkerställa att åtgärderna är socialt, ekonomiskt och miljömässigt hållbara,
b)  en strikt tidsplan för genomförandet av sådana åtgärder som gör det möjligt att bedöma de årliga framstegen.	b)  en strikt tidsplan för genomförandet av sådana åtgärder som gör det möjligt att bedöma de årliga framstegen.
2.  I enlighet med sitt årliga arbetsprogram ska Europeiska miljöbyrån bistå kommissionen i dess arbete med att bedöma alla sådana planer för korrigerande åtgärder.	2.  I enlighet med sitt årliga arbetsprogram ska Europeiska miljöbyrån bistå kommissionen i dess arbete med att bedöma alla sådana planer för korrigerande åtgärder.
3.  Kommissionen får utfärda ett yttrande om hållbarheten i den plan för korrigerande åtgärder som lämnats in i enlighet med punkt 1 och ska i så fall göra detta inom fyra månader efter mottagandet av dessa planer. Den berörda medlemsstaten ska ta största möjliga hänsyn till kommissionens yttrande och får se över planen för korrigerande åtgärder i enlighet med detta.	3.  Kommissionen ska utfärda ett yttrande om hållbarheten i den plan för korrigerande åtgärder som lämnats in i enlighet med punkt 1 inom fyra månader efter mottagandet av dessa planer. Den berörda medlemsstaten ska fullt ut ta hänsyn till kommissionens yttrande och ska se över planen för korrigerande åtgärder i enlighet med detta. Om den berörda medlemsstaten inte följer en rekommendation eller en väsentlig del av denna ska den förklara varför.
	De planer för korrigerande åtgärder, samt eventuella revideringar, och kommissionens yttrande som avses i första stycket ska vara tillgängliga för allmänheten.

(Förordning (EU) 2018/842)

Ändringsförslag  30

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 6

Förordning (EU) 2018/842

Artikel 9 – punkt 2

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Om en medlemsstats växthusgasutsläpp under perioden 2021–2025 som avses i artikel 4 i förordning (EU) 2018/841 överstiger dess upptag, fastställt i enlighet med artikel 12 i den förordningen, ska den centrala förvaltaren från medlemsstatens årliga utsläppstilldelning dra av en mängd som motsvarar utsläppsöverskottet i ton koldioxidekvivalenter för de aktuella åren.	2. Om en medlemsstat överskrider sin årliga utsläppstilldelning under två eller flera på varandra följande år ska den göra en översyn av sin nationella energi- och klimatplan och sin nationella långsiktiga strategi. Denna översyn ska slutföras inom tolv månader. Kommissionen får utfärda rekommendationer om hur medlemsstatens nationella energi- och klimatplan och nationella långsiktiga strategi bör revideras. Medlemsstaten ska underrätta kommissionen om den reviderade planen och redogöra för hur de föreslagna revideringarna kommer att avhjälpa bristande efterlevnad av de nationella årliga utsläppstilldelningarna och hur man bemött kommissionens rekommendationer i förekommande fall. Om den nationella energi- och klimatplanen eller den nationella långsiktiga strategin i betydande grad förblir oförändrad ska kommissionen, om så är lämpligt, inleda ett överträdelseförfarande.

Ändringsförslag  31

 

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 7a (nytt)

Förordning (EU) 2018/842

Artikel 15

Nuvarande lydelse	Ändringsförslag
	7a. Artikel 15 ska ersättas med följande:
Artikel 15	”Artikel 15
Översyn	Översyn
1.  Denna förordning ska ses över med beaktande av bland annat förändrade nationella omständigheter, det sätt på vilket samtliga sektorer av ekonomin bidrar till att minska växthusgasutsläppen, den internationella utvecklingen och arbetet med att uppnå de långsiktiga målen i Parisavtalet.	1.  Denna förordning ska ses över med beaktande av bland annat förändrade nationella omständigheter, det sätt på vilket samtliga sektorer av ekonomin bidrar till att minska växthusgasutsläppen, med särskild uppmärksamhet riktad dels på utvecklingen i transportsektorn, dels på vilka kostnader och fördelar motsvarande åtgärder, inklusive all relevant klimatlagstiftning, innebär för olika sektorer av ekonomin och för medborgarna, den internationella utvecklingen och arbetet med att uppnå de långsiktiga målen i Parisavtalet, varvid regleringsbördan ska minimeras och överreglering undvikas.
2.  Kommissionen ska överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av denna förordning inom sex månader efter varje övergripande översyn som överenskommits inom ramen för artikel 14 i Parisavtalet, bland annat med avseende på balansen mellan utbud och efterfrågan för årliga utsläppstilldelningar, denna förordnings bidrag till unionens övergripande mål för minskning av växthusgasutsläpp fram till 2030 och dess bidrag till målen i Parisavtalet, särskilt vad gäller behovet av ytterligare unionsstrategier och unionsåtgärder för de minskningar av växthusgasutsläppen som unionen och dess medlemsstater behöver genomföra, inbegripet en ram för tiden efter 2030, och kan lägga fram förslag om så är lämpligt.	2.  Kommissionen ska överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av denna förordning inom sex månader efter varje övergripande översyn som överenskommits inom ramen för artikel 14 i Parisavtalet, bland annat med avseende på balansen mellan utbud och efterfrågan för årliga utsläppstilldelningar, denna förordnings bidrag till unionens övergripande mål för minskning av växthusgasutsläpp fram till 2030 och dess bidrag till målen i Parisavtalet, särskilt vad gäller behovet av ytterligare unionsstrategier och unionsåtgärder för de minskningar av växthusgasutsläppen som unionen och dess medlemsstater behöver genomföra, inbegripet en ram för tiden efter 2030, eller behovet av att dra tillbaka befintliga strategier och åtgärder när överreglering av specifika sektorer sker, nämligen väg- och sjöfartssektorn i denna förordning och det utvidgade utsläppshandelssystemet, och kan lägga fram förslag om så är lämpligt.”.

(Förordning (EU) 2018/842).

ÄRENDETS GÅNG I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Titel	Ändring av förordning (EU) 2018/842 om medlemsstaternas bindande årliga minskningar av växthusgasutsläpp under perioden 2021–2030 som bidrar till klimatåtgärder för att fullgöra åtagandena enligt Parisavtalet
Referensnummer	COM(2021)0555 – C9-0321/2021 – 2021/0200(COD)
Ansvarigt utskott  Tillkännagivande i kammaren	ENVI 13.9.2021
Yttrande från  Tillkännagivande i kammaren	TRAN 13.9.2021
Föredragande av yttrande  Utnämning	Angel Dzhambazki 10.11.2021
Behandling i utskott	7.2.2022
Antagande	28.4.2022
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	28 8 12
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Magdalena Adamowicz, Andris Ameriks, José Ramón Bauzá Díaz, Erik Bergkvist, Izaskun Bilbao Barandica, Paolo Borchia, Karolin Braunsberger-Reinhold, Marco Campomenosi, Massimo Casanova, Karima Delli, Anna Deparnay-Grunenberg, Ismail Ertug, Gheorghe Falcă, Giuseppe Ferrandino, Carlo Fidanza, Mario Furore, Søren Gade, Isabel García Muñoz, Jens Gieseke, Elsi Katainen, Elena Kountoura, Julie Lechanteux, Bogusław Liberadzki, Peter Lundgren, Benoît Lutgen, Elżbieta Katarzyna Łukacijewska, Marian-Jean Marinescu, Tilly Metz, Cláudia Monteiro de Aguiar, Caroline Nagtegaal, Jan-Christoph Oetjen, Philippe Olivier, Rovana Plumb, Tomasz Piotr Poręba, Dominique Riquet, Massimiliano Salini, Vera Tax, Barbara Thaler, István Ujhelyi, Henna Virkkunen, Petar Vitanov, Elissavet Vozemberg-Vrionidi, Lucia Vuolo, Roberts Zīle, Kosma Złotowski
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Leila Chaibi, Clare Daly, Pär Holmgren

 

 

SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

28	+
ECR	Carlo Fidanza, Tomasz Piotr Poręba, Roberts Zīle, Kosma Złotowski
ID	Paolo Borchia, Marco Campomenosi, Massimo Casanova
PPE	Magdalena Adamowicz, Karolin Braunsberger-Reinhold, Gheorghe Falcă, Jens Gieseke, Elżbieta Katarzyna Łukacijewska, Benoît Lutgen, Marian-Jean Marinescu, Cláudia Monteiro de Aguiar, Massimiliano Salini, Barbara Thaler, Henna Virkkunen, Elissavet Vozemberg-Vrionidi, Lucia Vuolo
Renew	José Ramón Bauzá Díaz, Izaskun Bilbao Barandica, Søren Gade, Elsi Katainen, Caroline Nagtegaal, Jan-Christoph Oetjen, Dominique Riquet
S&D	István Ujhelyi

 

8	-
NI	Mario Furore
The Left	Leila Chaibi, Clare Daly, Elena Kountoura
Verts/ALE	Karima Delli, Anna Deparnay-Grunenberg, Pär Holmgren, Tilly Metz

 

12	0
ECR	Peter Lundgren
ID	Julie Lechanteux, Philippe Olivier
S&D	Andris Ameriks, Erik Bergkvist, Ismail Ertug, Giuseppe Ferrandino, Isabel García Muñoz, Bogusław Liberadzki, Rovana Plumb, Vera Tax, Petar Vitanov

 

Teckenförklaring:

+ : Ja-röster

- : Nej-röster

0 : Nedlagda röster

 

 

YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR REGIONAL UTVECKLING (21.3.2022)

till utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet

över förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) 2018/842 om medlemsstaternas bindande årliga minskningar av växthusgasutsläpp under perioden 2021–2030 som bidrar till klimatåtgärder för att fullgöra åtagandena enligt Parisavtalet

(COM(2021)0555 – C9‑0321/2021 – 2021/0200(COD))

Föredragande av yttrande: Vlad‑Marius Botoş

 

KORTFATTAD MOTIVERING

I Parisavtalet betonas det absolut nödvändiga i att vidta åtgärder för att bekämpa klimatförändringarna och minska den dramatiska inverkan som de har på livet på jorden och på mänsklighetens framtid. Europeiska unionen är fast besluten att föregå med gott exempel och anpassa sig till en miljövänlig strategi inom alla ekonomiska sektorer och i alla medlemsstater och regioner.

 

Sammanhållningspolitiken kommer att behöva beakta att varje region måste sträva efter att nå europeiska mål och bidra till att uppnå klimatneutralitet senast 2050, och samtidigt sträva efter regional utveckling. Strategierna måste anpassas och sammanhållningsprogrammen måste prioritera lösningar för att nå målen, särskilt i regioner med en ekonomi starkt präglad av föroreningar.

 

Miljöskydd och minskade utsläpp av växthusgaser måste vara ett centralt mål i alla utvecklingsstrategier på alla nivåer. Regionerna behöver hjälp och tekniskt stöd för att uppnå sina miljömål inom alla förorenande sektorer, från industri- och transportsektorer till inhemska och sociala sektorer. En minskning av utsläppen av växthusgaser kommer endast att ske om hela samhället hjälper till och engagerar sig, inklusive de inhemska förorenarna.

 

De mål som fastställs på europeisk och nationell nivå måste vara realistiska, uppnåeliga och baserade på korrekta uppgifter. Den nationella inventeringen av data måste bekräftas av de uppgifter som samlats in på europeisk och internationell nivå av olika vetenskapliga organ och byråer. Detta kommer att bidra till bättre mätningar, särskilt i gränsområden, i syfte att fastställa realistiska mål och vägar för utvecklings- och sammanhållningsstrategierna på regional nivå med hänsyn till alla regioners särdrag, för insatserna för minskad energifattigdom och för åtagandet om att ingen ska lämnas utanför.

 

Klimatambitionerna måste gå hand i hand med sammanhållningspolitiken och den sociala och ekonomiska utvecklingen i alla regioner i Europeiska unionen, inklusive de mindre utvecklade regionerna och de yttersta randområdena.

 

ÄNDRINGSFÖRSLAG

Utskottet för regional utveckling uppmanar utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet att som ansvarigt utskott beakta följande ändringsförslag:

 

 

Ändringsförslag 1

Förslag till förordning

Skäl 3

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
3) Den europeiska gröna given31 kombinerar en omfattande uppsättning ömsesidigt förstärkande åtgärder och initiativ som syftar till att uppnå klimatneutralitet i unionen senast 2050 och fastställer en ny tillväxtstrategi som syftar till att omvandla unionen till ett rättvist och välmående samhälle, med en modern, resurseffektiv och konkurrenskraftig ekonomi, där ekonomisk tillväxt frikopplas från resursanvändning. Den ska också skydda, bevara och förbättra EU:s naturkapital och skydda allmänhetens hälsa och välbefinnande från miljörelaterade risker och effekter. Samtidigt påverkar denna omställning kvinnor och män på olika sätt och har en särskild inverkan på vissa missgynnade grupper, såsom äldre, personer med funktionsnedsättning och människor med minoritetsbakgrund vad gäller etniskt ursprung. Det måste därför säkerställas att omställningen är rättvis och inkluderande och att ingen lämnas på efterkälken.	3) Den europeiska gröna given31 kombinerar en omfattande uppsättning ömsesidigt förstärkande åtgärder och initiativ som syftar till att uppnå klimatneutralitet i unionen senast 2050 och fastställer en ny tillväxtstrategi som syftar till att omvandla unionen till ett rättvist och välmående samhälle, med en modern, resurseffektiv, teknikneutral och konkurrenskraftig ekonomi baserad på forskning och innovation samt gröna jobb, där ekonomisk tillväxt frikopplas från resursanvändning. Den ska också skydda, bevara och förbättra EU:s naturkapital och i alla regioner skydda allmänhetens hälsa och välbefinnande från miljörelaterade risker och effekter. Samtidigt påverkar denna omställning kvinnor och män på olika sätt och har en särskild inverkan på vissa missgynnade grupper såsom äldre, personer med funktionsnedsättning, låginkomsttagare och låginkomsthushåll samt personer med minoritetsbakgrund vad gäller etniskt ursprung. Omställningen utmanar också regionerna på olika sätt. Det måste därför säkerställas att en sådan omställning är rättvis och inkluderande och att den tar hänsyn till de regioner, industrier och inhemska sektorer som kommer att stå inför de största utmaningarna, och att ingen lämnas på efterkälken. Medlemsstaternas, regionernas och städernas olika utgångspunkter, och deras varierande förmåga att vidta åtgärder bör beaktas för att stärka de lokala och regionala myndigheterna och ge dem tillräckliga medel och tillräcklig administrativ kapacitet för att uppnå klimatneutralitet genom en inkluderande strategi som respekterar principerna i Regionkommitténs initiativ ”Den gröna given på lokal nivå”.
_________________	_________________
31 Den europeiska gröna given, COM (2019) 640 final av den 11 december 2019.	31 Den europeiska gröna given, COM (2019) 640 final av den 11 december 2019.

Ändringsförslag 2

Förslag till förordning

Skäl 4

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
4) I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2021/111932 (den europeiska klimatlagen) har unionen i sin lagstiftning fastställt målet om klimatneutralitet för hela ekonomin senast 2050. I den förordningen fastställs också ett bindande nationellt unionsåtagande att senast 2030 ha åstadkommit en minskning av nettoutsläppen av växthusgaser (utsläpp efter avdrag för upptag) med minst 55 % jämfört med 1990 års nivåer.	4) I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2021/111932 (den europeiska klimatlagen) har unionen i sin lagstiftning fastställt målet om klimatneutralitet för hela ekonomin senast 2050, samtidigt som en konkurrenskraftig och teknikneutral unionsekonomi ska upprätthållas. I den förordningen fastställs också ett bindande nationellt unionsåtagande att senast 2030 ha åstadkommit en minskning av nettoutsläppen av växthusgaser (utsläpp efter avdrag för upptag) med minst 55 % jämfört med 1990 års nivåer, med beaktande av medlemsstaternas och regionernas olika utgångspunkter samt principen att ingen får hamna på efterkälken i omställningen. I den förordningen åläggs kommissionen också att vid behov lägga fram ett lagstiftningsförslag för att införa ett ytterligare delmål för 2040 och säkerställa en snabb och oåterkallelig minskning av växthusgasutsläppen över tid, så att unionens klimatneutralitetsmål uppnås senast 2050 och negativa utsläpp därefter.
_________________	_________________
32 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 av den 30 juni 2021 om inrättande av en ram för att uppnå klimatneutralitet och om ändring av förordningarna (EG) nr 401/2009 och (EU) 2018/1999 (europeisk klimatlag) (EUT L 243, 9.7.2021, s. 1).	32 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 av den 30 juni 2021 om inrättande av en ram för att uppnå klimatneutralitet och om ändring av förordningarna (EG) nr 401/2009 och (EU) 2018/1999 (europeisk klimatlag) (EUT L 243, 9.7.2021, s. 1).

Ändringsförslag 3

Förslag till förordning

Skäl 5

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
5) För att fullgöra dessa åtaganden och unionens bidrag enligt Parisavtalet33, som antagits inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC), bör unionens regelverk för att uppnå målet för minskning av växthusgasutsläppen anpassas.	5) För att fullgöra dessa åtaganden och unionens bidrag enligt Parisavtalet33, som antagits inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC), bör unionens regelverk för att uppnå målet för minskning av växthusgasutsläppen anpassas, liksom utvecklingsstrategierna på nationell, regional och lokal nivå, med beaktande av betydelsen av energieffektivitet, energisjälvförsörjning och energioberoende på inhemsk nivå samt de sociala konsekvenserna av omställningen. Det är därför viktigt att få med privata och offentliga aktörer på regional och lokal nivå för att de nödvändiga åtgärderna ska bli effektiva och acceptabla. Man bör ta hänsyn till lokalt producerad hållbar energi och till energieffektivitet som ger positiva effekter på den regionala ekonomin.
_________________	_________________
33 Parisavtalet (EUT L 282, 19.10.2016, s. 4).	33 Parisavtalet (EUT L 282, 19.10.2016, s. 4).

Ändringsförslag 4

Förslag till förordning

Skäl 6

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
6) I förordning (EU) 2018/842 fastställs skyldigheter för medlemsstaterna vad gäller deras minimibidrag för perioden 2021–2030 till uppfyllandet av unionens nuvarande mål att minska sina växthusgasutsläpp med 30 % under 2005 års nivåer år 2030 inom de sektorer som omfattas av artikel 2 i den förordningen. Den innehåller även regler för fastställandet av årliga utsläppstilldelningar och för utvärderingen av medlemsstaternas framsteg när det gäller att uppnå sina minimibidrag.	6) I förordning (EU) 2018/842 fastställs skyldigheter för medlemsstaterna vad gäller deras minimibidrag för perioden 2021–2030 till uppfyllandet av unionens nuvarande mål att minska sina växthusgasutsläpp med 30 % under 2005 års nivåer år 2030 inom de sektorer som omfattas av artikel 2 i den förordningen. Den innehåller även regler för fastställandet av årliga utsläppstilldelningar och för utvärderingen av medlemsstaternas framsteg när det gäller att uppnå sina minimibidrag. I detta syfte bör medlemsstaterna ges lämplig flexibilitet när det gäller valet av medel och metoder för att uppnå detta mål. Programplaneringen för de sammanhållningspolitiska fonderna bör beakta de uppdaterade utvecklingsstrategierna som syftar till att öka medlemsstaternas kapacitet när det gäller att minska utsläppen av växthusgaser och på så sätt redan under denna programperiod bidra till en bättre konvergens i fråga om sina mål.

Ändringsförslag 5

Förslag till förordning

Skäl 7

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
7) Handeln med utsläppsrätter kommer också att omfatta utsläpp av växthusgaser från väg- och sjötransporter samt byggnader, samtidigt som tillämpningsområdet för förordning (EU) 2018/842 bibehålls. Förordning (EU) 2018/842 kommer därför att fortsätta att tillämpas på utsläpp av växthusgaser från inhemsk sjöfart, men inte på utsläpp från internationell sjöfart. En medlemsstats växthusgasutsläpp inom tillämpningsområdet för förordning (EU) 2018/842 som ska beaktas vid efterlevnadskontroller kommer även i fortsättningen att fastställas efter slutförd inventering i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/199934.	7) Handeln med utsläppsrätter kommer också att omfatta utsläpp av växthusgaser från väg- och sjötransporter samt byggnader, samtidigt som tillämpningsområdet för förordning (EU) 2018/842 bibehålls. Förordning (EU) 2018/842 kommer därför att fortsätta att tillämpas på utsläpp av växthusgaser från inhemsk sjöfart, men inte på utsläpp från internationell sjöfart. En medlemsstats växthusgasutsläpp inom tillämpningsområdet för förordning (EU) 2018/842 som ska beaktas vid efterlevnadskontroller kommer även i fortsättningen att fastställas efter slutförd inventering i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/199934, bekräftad av tillgängliga uppgifter på unionsnivå och internationell nivå, varvid det är absolut nödvändigt att de senast tillgängliga uppgifterna på nationell nivå, unionsnivå och internationell nivå beaktas vid efterlevnadskontrollen, för att ge en realistisk bild av den faktiska situationen.
_________________	_________________
34 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999 av den 11 december 2018 om styrningen av energiunionen och av klimatåtgärder samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 663/2009 och (EG) nr 715/2009, Europaparlamentets och rådets direktiv 94/22/EG, 98/70/EG, 2009/31/EG, 2009/73/EG, 2010/31/EU, 2012/27/EU och 2013/30/EU samt rådets direktiv 2009/119/EG och (EU) 2015/652 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 (EUT L 328, 21.12.2018, s. 1).	34 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999 av den 11 december 2018 om styrningen av energiunionen och av klimatåtgärder samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 663/2009 och (EG) nr 715/2009, Europaparlamentets och rådets direktiv 94/22/EG, 98/70/EG, 2009/31/EG, 2009/73/EG, 2010/31/EU, 2012/27/EU och 2013/30/EU samt rådets direktiv 2009/119/EG och (EU) 2015/652 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 (EUT L 328, 21.12.2018, s. 1).

Ändringsförslag 6

Förslag till förordning

Skäl 8

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
8) I sitt meddelande av den 17 september 202035 angav kommissionen att det höjda övergripande målet för 2030 endast kan uppnås med bidrag från alla sektorer.	8) I sitt meddelande av den 17 september 202035 angav kommissionen att det höjda övergripande målet för 2030 endast kan uppnås med bidrag från alla sektorer. Den sociala aspekten av omställningen måste dock beaktas för att säkerställa att gröna jobb bibehålls eller skapas, bland annat genom forskning och innovation, och att uppnåendet av de övergripande målen inte leder till energifattigdom, där de ekonomiskt svagaste drabbas hårdast.
_________________	_________________
35 COM/2020/562 final.	35 COM/2020/562 final.

Ändringsförslag 7

Förslag till förordning

Skäl 9

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
9) I sina slutsatser av den 11 december 2020 nämnde Europeiska rådet att målet för 2030 kommer att uppnås gemensamt av unionen på det mest kostnadseffektiva sättet, att samtliga medlemsstater kommer att delta i denna insats, varvid rättvise- och solidaritetsaspekter ska beaktas, samtidigt som ingen får lämnas utanför, och att det nya 2030-målet måste uppnås på ett sätt som innebär att man bibehåller unionens konkurrenskraft och beaktar medlemsstaternas olika utgångspunkter och specifika nationella omständigheter och utsläppsminskningspotential, inbegripet när det gäller ö-medlemsstater och öar, samt de ansträngningar som har gjorts.	9) I sina slutsatser av den 11 december 2020 nämnde Europeiska rådet att målet för 2030 kommer att uppnås gemensamt av unionen på det mest kostnadseffektiva sättet, att samtliga medlemsstater kommer att delta i denna insats, varvid rättvise- och solidaritetsaspekter ska beaktas, samtidigt som ingen får lämnas utanför, och att det nya 2030-målet måste uppnås på ett sätt som innebär att man bibehåller unionens ekonomiska konkurrenskraft, inklusive industrin och jordbruket, och beaktar medlemsstaternas olika utgångspunkter och specifika nationella omständigheter, geografiska omständigheter och naturförhållanden samt utsläppsminskningspotential, inbegripet när det gäller ö-medlemsstater, öar och avlägsna områden, samt de ansträngningar som har gjorts.

Ändringsförslag 8

Förslag till förordning

Skäl 10

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
10) För att uppnå målet att minska utsläppen av växthusgaser med 55 % måste de sektorer som omfattas av förordning (EU) 2018/842 gradvis minska sina utsläpp tills de 2030 ligger 40 % under 2005 års nivåer.	10) För att uppnå målet att minska utsläppen av växthusgaser med 55 % måste de sektorer som omfattas av förordning (EU) 2018/842 gradvis minska sina utsläpp tills de 2030 ligger minst 40 % under 2005 års nivåer. Samtidigt är det viktigt att upprätthålla industrins konkurrenskraft genom att införa innovativ och klimatneutral teknik.

Ändringsförslag 9

Förslag till förordning

Skäl 11

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
11) För detta ändamål måste målet för minskning av växthusgasutsläppen för 2030 ses över för varje medlemsstat. Vid översynen av målet för minskning av växthusgasutsläppen bör man använda samma metod som användes när förordning (EU) 2018/842 först antogs, där de nationella bidragen fastställdes med hänsyn till skiftande kapacitet och olika förutsättningar vad gäller kostnadseffektivitet i medlemsstaterna, för att säkerställa en rättvis och balanserad fördelning av insatserna. Varje medlemsstats minskning av de maximala växthusgasutsläppen fram till 2030 bör således fastställas i förhållande till dess granskade utsläppssiffror för 2005 avseende växthusgaser som omfattas av denna förordning, med undantag för verifierade växthusgasutsläpp från anläggningar som var i drift 2005, men som omfattades av unionens utsläppshandelssystem först efter 2005.	11) För detta ändamål måste målet för minskning av växthusgasutsläppen för 2030 ses över för varje medlemsstat, med vederbörligt beaktande av den sociala aspekten och den sociala inverkan som konsekvenserna av utsläppsminskningsåtgärderna kan få. Vid översynen av målet för minskning av växthusgasutsläppen bör man använda samma metod som användes när förordning (EU) 2018/842 först antogs, där de nationella bidragen fastställdes med hänsyn till skiftande kapacitet och olika förutsättningar vad gäller kostnadseffektivitet i medlemsstaterna, för att säkerställa en rättvis och balanserad fördelning av insatserna och för att säkerställa social sammanhållning och utveckling både inom varje land och på unionsnivå. Varje medlemsstats minskning av de maximala växthusgasutsläppen fram till 2030 bör således fastställas i förhållande till dess granskade utsläppssiffror för 2005 avseende växthusgaser som omfattas av denna förordning, med undantag för verifierade växthusgasutsläpp från anläggningar som var i drift 2005, men som omfattades av unionens utsläppshandelssystem först efter 2005.

Ändringsförslag 10

Förslag till förordning

Skäl 11a (nytt)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	11a) Utvecklingsstrategierna på nationell, regional och lokal nivå måste också anpassas för att uppnå målen i den europeiska gröna given och Parisavtalet, så att tydliga och mätbara mål inkluderas som tar hänsyn till regionernas särdrag och utvecklingsbehov och syftar till att minska utsläppen av växthusgaser i alla regioner för att inte enbart bidra till att uppnå målen, utan även till att höja miljökvaliteten i hela unionen.

Ändringsförslag 11

Förslag till förordning

Skäl 12

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
12) Följaktligen kommer det att bli nödvändigt att från och med det år då denna förordning antas fastställa nya bindande nationella gränser, uttryckta i årliga utsläppstilldelningar, som successivt leder till att varje medlemsstats mål för 2030 kan uppnås, samtidigt som de årliga gränser som fastställts för de år som föregår den, i enlighet med kommissionens genomförandebeslut (EU) 2020/2126, bibehålls36.	12) Följaktligen kommer det att bli nödvändigt att från och med det år då denna förordning antas fastställa nya bindande nationella gränser, uttryckta i årliga utsläppstilldelningar, som successivt och med flexibilitet för medlemsstaterna om hur de når denna gräns, leder till att varje medlemsstats mål för 2030 kan uppnås, samtidigt som de årliga gränser som fastställts för de år som föregår den, i enlighet med kommissionens genomförandebeslut (EU) 2020/212636, bibehålls.
_________________	_________________
36 Kommissionens genomförandebeslut (EU) 2020/2126 av den 16 december 2020 om fastställande av medlemsstaternas årliga utsläppstilldelningar för perioden 2021–2030 i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/842 (EUT L 426, 17.12.2018, s. 58)	36 Kommissionens genomförandebeslut (EU) 2020/2126 av den 16 december 2020 om fastställande av medlemsstaternas årliga utsläppstilldelningar för perioden 2021–2030 i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/842 (EUT L 426, 17.12.2018, s. 58)

Ändringsförslag 12

Förslag till förordning

Skäl 12a (nytt)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	12a) För att säkerställa att den administrativa bördan för både länderna och ekonomin minimeras och att målen för 2030 verkligen uppnås i varje medlemsstat, är det lämpligt att fastställa en icke-bindande harmoniserad strategi på unionsnivå för samtliga medlemsstater eller att lägga fram ett förslag från kommissionen om eventuella genomförandeåtgärder som en referens och, när så är lämpligt, tillhandahålla tekniskt stöd som kan hjälpa medlemsstaterna att uppnå målen.

Ändringsförslag 13

Förslag till förordning

Skäl 13

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
13) Covid-19-pandemin har påverkat unionens ekonomi och dess utsläppsnivåer i en utsträckning som ännu inte går att mäta fullt ut. Å andra sidan använder unionen sitt största stimulanspaket någonsin, vilket också kan påverka utsläppsnivåerna. På grund av dessa osäkerhetsfaktorer är det lämpligt att 2025 se över utsläppsdata och vid behov justera de årliga utsläppstilldelningarna.	13) Covid-19-pandemin har påverkat unionens ekonomi och dess utsläppsnivåer i en utsträckning som ännu inte går att mäta fullt ut. Å andra sidan använder unionen sitt största stimulanspaket någonsin, vilket också kan påverka utsläppsnivåerna. På grund av dessa osäkerhetsfaktorer kan det vara lämpligt att se över utsläppsdata och vid behov justera de årliga utsläppstilldelningarna, på ett sätt som är realistiskt och socialt ansvarsfullt, med beaktande av de senaste uppgifterna. Detta bör inte äventyra unionens klimatneutralitetsmål för 2050.

Ändringsförslag 14

Förslag till förordning

Skäl 13a (nytt)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	13a) Om en justering är nödvändig bör medlemsstaterna anpassa sina utvecklingsstrategier på alla nivåer i enlighet med detta och ta hänsyn till varje regions särdrag och utvecklingsbehov samt även anpassa programplaneringen för de europeiska struktur- och investeringsfonderna. Kommissionen bör bedöma målen för en minskning av växthusgasutsläppen och se till att det finns tekniskt stöd för att fastställa mätbara mål, se över utvecklingsstrategierna och fastställa det bästa sättet för att uppnå dessa mål där så behövs, särskilt för regioner med starkt förorenande industrier, för att säkerställa att målen uppnås av varje medlemsstat.

Ändringsförslag 15

Förslag till förordning

Skäl 14

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
14) Det är därför lämpligt att under 2025 uppdatera de årliga utsläppstilldelningarna för åren 2026–2030. Detta bör baseras på en omfattande granskning av de nationella inventeringsuppgifter som kommissionen genomför för att fastställa de genomsnittliga utsläppen av växthusgaser i varje medlemsstat under åren 2021, 2022 och 2023.	14) I den mån medlemsstaternas uppgifter avviker avsevärt från den gräns som sätts i en linjär målbana kan det vara lämpligt att under 2025 uppdatera de årliga utsläppstilldelningarna för åren 2026–2030. Detta bör baseras på en omfattande granskning av de nationella inventeringsuppgifter, bekräftad av tillgängliga uppgifter på unionsnivå och internationell nivå, som kommissionen genomför för att fastställa de genomsnittliga utsläppen av växthusgaser i varje medlemsstat.

Ändringsförslag 16

Förslag till förordning

Skäl 18

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
18) Mer ambitiösa mål enligt förordning (EU) 2018/841 gör det svårare för medlemsstaternas att generera nettoupptag som kan användas för efterlevnad av förordning (EU) 2018/842. Dessutom kommer uppdelningen av användningen av LULUCF-flexibiliteten i två separata tidsperioder att ytterligare begränsa möjligheten att använda nettoupptag för att uppfylla kraven i förordning (EU) 2018/842. Till följd av detta kan vissa medlemsstater ha svårt att uppnå sina mål enligt förordning (EU) 2018/842, medan vissa medlemsstater, samma eller andra, kan generera nettoupptag som inte kan användas för efterlevnaden av förordning (EU) 2018/842. Så länge unionens mål enligt artikel 3 i förordning (EU) 2021/1119 är uppfyllda, särskilt vad gäller den högsta gränsen för bidraget från nettoupptag, är det lämpligt att inrätta en ny frivillig mekanism, i form av en tilläggsreserv, som kommer att hjälpa de medlemsstater som anslutit sig till mekanismen att uppfylla sina skyldigheter.	18) Mer ambitiösa, men realistiska mål enligt förordning (EU) 2018/841 gör det svårare för medlemsstaterna att generera nettoupptag som kan användas för efterlevnad av förordning (EU) 2018/842. Dessutom kommer uppdelningen av användningen av LULUCF-flexibiliteten i två separata tidsperioder att ytterligare begränsa möjligheten att använda nettoupptag för att uppfylla kraven i förordning (EU) 2018/842. Till följd av detta kan vissa medlemsstater ha svårt att uppnå sina mål enligt förordning (EU) 2018/842, medan vissa medlemsstater, samma eller andra, kan generera nettoupptag som inte kan användas för efterlevnaden av förordning (EU) 2018/842. Så länge unionens mål enligt artikel 3 i förordning (EU) 2021/1119 är uppfyllda, särskilt vad gäller den högsta gränsen för bidraget från nettoupptag, är det lämpligt att inrätta en ny frivillig mekanism, i form av en tilläggsreserv, som kommer att hjälpa de medlemsstater som anslutit sig till mekanismen att uppfylla sina skyldigheter.

Ändringsförslag 17

Förslag till förordning

Skäl 18a (nytt)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	18a) För att Parisavtalets mål på 1,5 °C ska kunna uppnås krävs gemensamma insatser från alla sektorer av ekonomin, inbegripet jordbruket, i enlighet med kommissionens långsiktiga strategiska vision av en blomstrande, modern, konkurrenskraftig och klimatneutral ekonomi1a. Medlemsstaterna är skyldiga att utarbeta långsiktiga strategier för att fullgöra sina åtaganden enligt målen i Parisavtalet och uppnå långsiktiga minskningar av växthusgasutsläppen och förbättra upptagen i sänkor inom alla sektorer i linje med unionens klimatneutralitetsmål. Dessa strategier, liksom andra planer och rapporter från medlemsstaterna enligt förordning (EU) 2018/1999, bör användas av kommissionen för att fastställa och övervaka det gemensamma uppnåendet av sektorsmålen enligt ansvarsfördelningsförordningen på EU‑nivå.

Ändringsförslag 18

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 1

Förordning (EU) nr 2018/842

Artikel 1

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. I artikel 1 ska ”30 %” ersättas med ”40 %”.	1. I artikel 1 ska ”30 %” ersättas med ”minst 40 %”.

Ändringsförslag 19

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 3

Förordning (EU) nr 2018/842

Artikel 4 – punkt 2 – led b

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
b) under åren 2023, 2024 och 2025 inte överskrider den gräns som sätts i en linjär målbana som börjar 2022 vid den årliga utsläppstilldelningen för den medlemsstaten, fastställd för det året enligt punkt 3 i den här artikeln, och avslutas 2030 med den gräns som fastställs för denna medlemsstat i kolumn 2 i bilaga I till denna förordning,	b) under åren 2023–2030 inte överskrider den gräns som sätts i en linjär målbana som börjar 2022 vid den årliga utsläppstilldelningen för den medlemsstaten, fastställd för det året enligt punkt 3 i den här artikeln, och avslutas 2030 med den gräns som fastställs för denna medlemsstat i kolumn 2 i bilaga I till denna förordning,

Ändringsförslag 20

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 3

Förordning (EU) nr 2018/842

Artikel 4 – punkt 2 – led c

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
c) under åren 2026–2030 inte överskrider den gräns som sätts i en linjär målbana som börjar 2024 med genomsnittet av dess utsläpp av växthusgaser åren 2021, 2022 och 2023 som rapporterats av medlemsstaterna i enlighet med artikel 26 i förordning (EU) 2018/1999 och avslutas år 2030 med den gräns som fastställs för denna medlemsstat i kolumn 2 i bilaga I till denna förordning.	utgår

Ändringsförslag 21

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 3

Förordning (EU) nr 2018/842

Artikel 4 – punkt 3 – stycke 2

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
För åren 2021 och 2022 ska den fastställa de årliga utsläppstilldelningarna på grundval av en omfattande översyn av de senaste nationella inventeringsuppgifterna för år 2005 och åren 2016–2018 som lämnats in av medlemsstaterna i enlighet med artikel 7 i förordning (EU) nr 525/2013 och ange varje medlemsstats växthusgasutsläpp under 2005 som används för att fastställa dessa årliga utsläppstilldelningar.	För åren 2021 och 2022 ska den fastställa de årliga utsläppstilldelningarna på grundval av en omfattande översyn av de senaste nationella inventeringsuppgifterna för år 2005 och åren 2016–2018 som lämnats in av medlemsstaterna i enlighet med artikel 7 i förordning (EU) nr 525/2013, bekräftad av tillgängliga uppgifter på unionsnivå och internationell nivå, och ange varje medlemsstats motsvarande växthusgasutsläpp under 2005 som används för att fastställa dessa årliga utsläppstilldelningar.

Ändringsförslag 22

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 3

Förordning (EU) nr 2018/842

Artikel 4 – punkt 3 – stycke 3

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
För åren 2023, 2024 och 2025 ska den fastställa de årliga utsläppstilldelningarna på grundval av det värde för varje medlemsstats växthusgasutsläpp under 2005 som anges i enlighet med andra stycket och de granskade värdena i de nationella inventeringsuppgifterna för åren 2016, 2017 och 2018 som avses i andra stycket.	För åren 2023–2030 ska den fastställa de årliga utsläppstilldelningarna på grundval av det värde för varje medlemsstats växthusgasutsläpp under 2005 som anges i enlighet med andra stycket, bekräftat av tillgängliga uppgifter på unionsnivå och internationell nivå, och de granskade värdena i de nationella inventeringsuppgifterna för åren 2016, 2017 och 2018 som avses i andra stycket.

Ändringsförslag 23

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 3

Förordning (EU) nr 2018/842

Artikel 4 – punkt 3 – stycke 4

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
För åren 2026–2030 ska den fastställa de årliga utsläppstilldelningarna på grundval av det värde för 2005 års växthusgasutsläpp för varje medlemsstat som anges i enlighet med andra stycket och en omfattande granskning av de senaste nationella inventeringsuppgifterna för åren 2021, 2022 och 2023 som lämnats in av medlemsstaterna i enlighet med artikel 26 i förordning (EU) 2018/1999.	utgår

Ändringsförslag 24

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 3

Förordning (EU) nr 2018/842

Artikel 4 – punkt 3a (ny)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	3a. Om en medlemsstat har överskridit de årliga utsläppstilldelningarna under tre år ska kommissionen tillhandahålla tekniskt stöd för att fastställa mål och mätbara mål för minskning av växthusgasutsläpp, anpassa utvecklingsstrategierna och fastställa vägar för att uppnå dessa mål, särskilt för regioner med starkt förorenande industrier och inhemska sektorer, och säkerställa att omställningen blir rättvis och inkluderande, minskar energifattigdomen och inte lämnar någon utanför.

Ändringsförslag 25

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 5a (nytt)

Förordning (EU) nr 2018/842

Artikel 8 – punkt 3

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	5a. Artikel 8.3 ska ersättas med följande:
	3. Kommissionen ska utfärda ett yttrande som är tillgängligt för allmänheten om hållbarheten i den plan för korrigerande åtgärder som lämnats in i enlighet med punkt 1 och ska i så fall göra detta inom fyra månader efter mottagandet av dessa planer. Den berörda medlemsstaten ska ta största möjliga hänsyn till kommissionens yttrande och ska se över planen för korrigerande åtgärder i enlighet med detta. Den berörda medlemsstaten ska ange skälen till att den inte följer en rekommendation eller en väsentlig del av denna, och ska offentliggöra dem.”

Ändringsförslag 26

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 6

Förordning (EU) nr 2018/842

Artikel 9 – punkt 2a (ny)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	2a. Om en medlemsstat överskrider sin årliga utsläppstilldelning under två på varandra följande år ska den göra en översyn av sin nationella energi- och klimatplan och sin nationella långsiktiga strategi. En sådan översyn ska slutföras inom tolv månader. Medlemsstaten ska underrätta kommissionen om den reviderade planen och redogöra för hur de föreslagna revideringarna kommer att avhjälpa bristande efterlevnad av de nationella årliga utsläppstilldelningarna. Om den nationella energi- och klimatplanen eller den nationella långsiktiga strategin i betydande grad förblir oförändrad ska medlemsstaten offentliggöra en förklaring med en motivering.

Ändringsförslag 27

Förslag till förordning

Artikel 1– led 7

Förordning (EU) nr 2018/842

Artikel 11a – punkt 4 – led da (nytt)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	da) medlemsstaten har genomfört de anpassade utvecklingsstrategierna enligt artikel 4.3a.

PROCEDURE – COMMITTEE ASKED FOR OPINION

Title	Amending Regulation (EU) 2018/842 on binding annual greenhouse gas emission reductions by Member States from 2021 to 2030 contributing to climate action to meet commitments under the Paris Agreement
References	COM(2021)0555 – C9-0321/2021 – 2021/0200(COD)
Committee responsible  Date announced in plenary	ENVI 13.9.2021
Opinion by  Date announced in plenary	REGI 13.9.2021
Rapporteur for the opinion  Date appointed	Vlad-Marius Botoş 27.9.2021
Discussed in committee	6.12.2021
Date adopted	15.3.2022
Result of final vote	+: –: 0:	23 7 11
Members present for the final vote	Matteo Adinolfi, François Alfonsi, Pascal Arimont, Adrian-Dragoş Benea, Tom Berendsen, Erik Bergkvist, Stéphane Bijoux, Franc Bogovič, Vlad-Marius Botoş, Rosanna Conte, Andrea Cozzolino, Corina Crețu, Rosa D’Amato, Christian Doleschal, Raffaele Fitto, Chiara Gemma, Mircea-Gheorghe Hava, Krzysztof Hetman, Peter Jahr, Manolis Kefalogiannis, Ondřej Knotek, Constanze Krehl, Cristina Maestre Martín De Almagro, Nora Mebarek, Martina Michels, Alin Mituța, Dan-Ştefan Motreanu, Niklas Nienaß, Andrey Novakov, Younous Omarjee, Alessandro Panza, Tsvetelina Penkova, Caroline Roose, Marcos Ros Sempere, André Rougé, Susana Solís Pérez, Irène Tolleret, Valdemar Tomaševski, Monika Vana
Substitutes present for the final vote	Mathilde Androuët, Daniel Buda

 

 

SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

23	+
NI	Chiara Gemma
Renew	Stéphane Bijoux, Vlad-Marius Botoş, Ondřej Knotek, Alin Mituța, Susana Solís Pérez, Irène Tolleret
S&D	Adrian-Dragoş Benea, Erik Bergkvist, Andrea Cozzolino, Corina Crețu, Constanze Krehl, Cristina Maestre Martín De Almagro, Nora Mebarek, Tsvetelina Penkova, Marcos Ros Sempere
The Left	Martina Michels, Younous Omarjee
Verts/ALE	François Alfonsi, Rosa D'Amato, Niklas Nienaß, Caroline Roose, Monika Vana

 

7	-
ECR	Raffaele Fitto, Valdemar Tomaševski
ID	Matteo Adinolfi, Mathilde Androuët, Rosanna Conte, Alessandro Panza, André Rougé

 

11	0
PPE	Pascal Arimont, Tom Berendsen, Franc Bogovič, Daniel Buda, Christian Doleschal, Mircea-Gheorghe Hava, Krzysztof Hetman, Peter Jahr, Manolis Kefalogiannis, Dan‑Ştefan Motreanu, Andrey Novakov

 

 

Teckenförklaring:

+ : Ja-röster

- : Nej-röster

0 : Nedlagda röster

 

 

 

YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR JORDBRUK OCH LANDSBYGDENS UTVECKLING (24.3.2022)

till utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet

över förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) 2018/842 om medlemsstaternas bindande årliga minskningar av växthusgasutsläpp under perioden 2021–2030 som bidrar till klimatåtgärder för att fullgöra åtagandena enligt Parisavtalet

(COM(2021)0555 – C9‑0321/2021 – 2021/0200(COD))

Föredragande av yttrande: Norbert Lins

 

 

KORTFATTAD MOTIVERING

Bakgrund – 55 %-paketet

 

I juli 2021 lade kommissionen fram sitt paket om genomförandet av den europeiska gröna given. 55 %-paketet, den största uppsättningen klimatåtgärder i EU:s historia, syftar till att se över olika rättsakter för att uppnå det nya EU-målet om en minskning av nettoutsläppen med minst 55 % fram till 2030 jämfört med 1990 års nivåer. Enligt det föreslagna paketet ska utsläppen minska med minst 52,8 % och nettoupptaget i kolsänkor med minst 310 Mt senast 2030. För att vara i linje med vetenskapen måste detta mål både vara mer ambitiöst och kompletteras med konkreta åtgärder.

 

IPCC har slagit larm i flera år: En global uppvärmning på 1,5 °C är ödesdiger, 2 °C skulle vara katastrofal. Den nuvarande uppvärmningen på 1,2 °C har redan lett till naturkatastrofer, befolkningsförflyttningar, felslagna skördar och förlust av biologisk mångfald såväl i som utanför unionen. Resultatet av den senaste FN-konferensen om klimatförändringar, COP26, är också mycket tydligt: Enligt de nuvarande nationellt fastställda bidragen kommer de globala utsläppen att öka fram till 2030 och därefter, när de bör minskas med minst 45 % fram till 2030 jämfört med 2010 års nivåer om vi ska kunna begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 °C. Särskilt efter COP26 står det klart att Europeiska unionen måste påskynda sina utsläppsminskningar under detta årtionde och visa högre ambitioner att ta itu med klimatkrisen.

 

Tidiga åtgärder måste prioriteras genom en ambitiös utvecklingsbana. En överväldigande majoritet av vetenskapliga studier, som återspeglar det globala samförståndet, inbegripet den senaste IPCC-rapporten[3], har visat att 2020–2030 är det avgörande årtiondet för att agera mot klimatkrisen och krisen för den biologiska mångfalden.

 

Ansvarsfördelning i 55 %-paketet

 

Som en del av detta paket fastställer förordningen om ansvarsfördelning mål och övervakar medlemsstaternas insatser för att minska växthusgasutsläppen i sektorer som inte omfattas av EU:s system för handel med utsläppsrätter. Förordningen om ansvarsfördelning, som omfattar 60 % av EU:s växthusgasutsläpp, är en av hörnstenarna i EU:s klimatpolitik och måste säkerställa betydande utsläppsminskningar. Denna översyn är ett tillfälle att anpassa EU:s och medlemsstaternas mål till Parisavtalet om klimatförändringar, samtidigt som man täpper till de kryphål som för närvarande undergräver lagstiftningens ändamålsenlighet.

 

Anpassa insatserna i de sektorer som omfattas av förordningen om ansvarsfördelning till Parisavtalet

 

I förordningen om ansvarsfördelning fastställs bindande utsläppsminskningsmål för medlemsstaterna som omfattar flera sektorer, däribland jordbruket. Kommissionens förslag behåller ansvarsfördelningsförordningens tillämpningsområde och ökar EU:s övergripande utsläppsminskningsmål från en minskning på 30 % till 40 % jämfört med 2005 fram till 2030. Medlemsstaterna förblir ansvariga för att genomföra utsläppsminskningarna inom alla sektorer som omfattas av ansvarsfördelningsförordningen.

 

Även om denna översyn är välkommen är ambitionsnivån i den reviderade ansvarsfördelningsförordningen fortfarande långt ifrån i linje med Parisavtalets mål – för vilket det totalt sett skulle behövas en utsläppsminskning på minst 55 % jämfört med 2005 års nivåer i de sektorer som omfattas av ansvarsfördelningsförordningen.

 

Ökade ambitioner måste gå hand i hand med incitament för sektorer som hittills inte har åstadkommit någon betydande utsläppsminskning, såsom jordbruket, som endast bidrog till 1 % av utsläppsminskningsinsatsen för sektorerna för ansvarsfördelning mellan 2005 och 2018, samtidigt som den fortfarande var den tredje största utsläppskällan[4]. Medlemsstaterna har ofta valt att inrikta sina minskningsinsatser på andra sektorer, men jordbruket måste nu också bidra avsevärt till att bekämpa klimatförändringarna. Möjligheten att utveckla sektoriella minimibidrag på EU-nivå måste erkännas, så att vi kan dela bördan rättvist och få alla sektorer att spela sin roll.

 

Ansvarsfördelningsförordningen på väg mot EU:s klimatneutralitetsmål för 2050

 

Enligt den nuvarande förordningen har medlemsstaterna beviljats flera flexibilitetsmöjligheter för att uppnå sina övergripande ansvarsfördelningsmål. Dessa flexibiliteter har visat sig undergräva förordningens övergripande mål genom att bromsa alla medlemsstaters insatser för att fasa ut fossila bränslen i de sektorer som omfattas av ansvarsfördelningsförordningen, särskilt jordbruket. En utvidgning av dessa flexibiliteter skulle ytterligare undergräva EU:s klimatåtgärder. I synnerhet strider förslaget om att använda ökade nettoupptag från LULUCF-sektorn för att kompensera för bristen på utsläppsminskningar i de sektorer som omfattas av ansvarsfördelningsförordningen mot principen om att säkerställa att alla sektorer bidrar till det klimatmål som fastställs i EU:s klimatlag. Upptaget i naturliga kolsänkor måste öka samtidigt som de fossila utsläppen minskar drastiskt.

 

För att skapa förutsägbarhet och visshet hos alla ekonomiska aktörer, inklusive företag, arbetstagare, investerare och konsumenter, och för att säkerställa en snabb och oåterkallelig minskning av växthusgasutsläppen över tid i syfte att uppnå nettonollutsläpp av växthusgaser senast 2050 och negativa utsläpp därefter, måste kommissionen fastställa mål för tiden efter 2030. Senast i slutet av 2025, och med beaktande av den växthusgasbudget som fastställs i EU:s klimatlag och råden från det europeiska vetenskapliga rådgivande organet för klimatförändringar, bör kommissionen lägga fram ett förslag om EU:s och medlemsstaternas mål avseende ansvarsfördelningsförordningen samt sektoriella minimibidrag på EU-nivå för perioden efter 2030. Dessa mål bör vara femåriga för att vara i linje med de gemensamma tidsramar som man enades om under COP26, för att fullt ut uppfylla EU:s klimatåtaganden samt uppnå det klimatneutralitetsmål som finns i EU:s klimatlag.

 

ÄNDRINGSFÖRSLAG

Utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling uppmanar utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet att som ansvarigt utskott beakta följande ändringsförslag:

Ändringsförslag  1

 

Förslag till förordning

Skäl 3

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(3) Den europeiska gröna given31 kombinerar en omfattande uppsättning ömsesidigt förstärkande åtgärder och initiativ som syftar till att uppnå klimatneutralitet i unionen senast 2050 och fastställer en ny tillväxtstrategi som syftar till att omvandla unionen till ett rättvist och välmående samhälle, med en modern, resurseffektiv och konkurrenskraftig ekonomi, där ekonomisk tillväxt frikopplas från resursanvändning. Den ska också skydda, bevara och förbättra EU:s naturkapital och skydda allmänhetens hälsa och välbefinnande från miljörelaterade risker och effekter. Samtidigt påverkar denna omställning kvinnor och män på olika sätt och har en särskild inverkan på vissa missgynnade grupper, såsom äldre, personer med funktionsnedsättning och människor med minoritetsbakgrund vad gäller etniskt ursprung. Det måste därför säkerställas att omställningen är rättvis och inkluderande och att ingen lämnas på efterkälken.	(3) Den europeiska gröna given31 kombinerar en omfattande uppsättning ömsesidigt förstärkande, effektiva och rättvisa åtgärder och initiativ som syftar till att uppnå klimatneutralitet i unionen senast 2050, vilket är en stor utmaning, och fastställer en ny tillväxtstrategi som syftar till att gradvis och på ett ansvarsfullt sätt omvandla unionen till ett rättvist och välmående samhälle, baserat på forskning och innovation och gröna arbetstillfällen, med en ekonomi som är avsedd att vara modern, resurseffektiv och konkurrenskraftig, där ekonomin och människors välbefinnande frikopplas från resursanvändning. Den ska också skydda, bevara och förbättra EU:s naturkapital och skydda allmänhetens hälsa och välbefinnande från miljörelaterade risker och effekter. Samtidigt fastställs i den europeiska gröna given behovet av att säkerställa en effektiv och rättvis omställning, ge investerare förutsägbarhet och säkerställa att omställningsprocessen är oåterkallelig. Denna omställning har olika konsekvenser för olika medlemsstater och regioner, som framför allt beror på konkreta geografiska särdrag och naturförhållanden. Den påverkar kvinnor och män på olika sätt och har en särskild inverkan på vissa missgynnade grupper, såsom äldre, personer med funktionsnedsättning, människor som riskerar energifattigdom och människor med minoritetsbakgrund vad gäller etniskt ursprung. Det måste därför säkerställas att omställningen är rättvis och inkluderande, baserad på realistiska mål och på en rättvis och jämn fördelning av insatserna mellan medlemsstaterna, och att ingen lämnas på efterkälken. När det gäller jordbrukssektorn bör vikten av extern konvergens i den gemensamma jordbrukspolitiken erkännas eftersom medlemsstaterna gynnas av varierande nivåer av GJP-stöd enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/211531a, och detta påverkar den ekonomiska ställningen hos deras jordbrukare och förmågan att delta i de insatser som krävs för att de ska kunna bidra enligt denna förordning.
__________________	__________________
31 Meddelande från kommissionen: Den europeiska gröna given, COM (2019) 640 final av den 11 december 2019.	31 Meddelande från kommissionen: Den europeiska gröna given, COM (2019) 640 final av den 11 december 2019.
	31a Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/2115 av den 2 december 2021 om fastställande av regler om stöd för de strategiska planer som medlemsstaterna ska upprätta inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken (strategiska GJP-planer) och som finansieras av Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) samt om upphävande av förordningarna (EU) nr 1305/2013 och (EU) nr 1307/2013 (EUT L 435, 6.12.2021, s. 1).

Ändringsförslag  2

 

Förslag till förordning

Skäl 4

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(4) I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2021/111932 (den europeiska klimatlagen) har unionen i sin lagstiftning fastställt målet om klimatneutralitet för hela ekonomin senast 2050. I den förordningen fastställs också ett bindande nationellt unionsåtagande att senast 2030 ha åstadkommit en minskning av nettoutsläppen av växthusgaser (utsläpp efter avdrag för upptag) med minst 55 % jämfört med 1990 års nivåer.	(4) I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2021/111932 (den europeiska klimatlagen) har unionen i sin lagstiftning fastställt målet om klimatneutralitet för hela ekonomin senast 2050. I den förordningen fastställs också ett bindande nationellt unionsåtagande att senast 2030 ha åstadkommit en minskning av nettoutsläppen av växthusgaser (utsläpp efter avdrag för upptag) med minst 55 % jämfört med 1990 års nivåer. I den förordningen åläggs kommissionen också att vid behov lägga fram ett lagstiftningsförslag för att införa ytterligare delmål och säkerställa en snabb och oåterkallelig minskning av växthusgasutsläppen över tid, så att unionens klimatneutralitetsmål uppnås senast 2050. Denna förordning säkerställer att de sektorer som inte omfattas av utsläppshandelssystemet gör sin del för att uppnå klimatlagstiftningens mål, med beaktande av medlemsstaternas olika utgångspunkter, omställningens sociala aspekt, bedömningar av fördelningseffekterna och deras inverkan på den sektorsspecifika konkurrenskraften. Denna förordning banar också väg för fastställandet av unionens mål för minskade växthusgasutsläpp efter 2030 i de sektorer som omfattas av artikel 2 i denna förordning och av medlemsstaternas minimibidrag till uppnåendet av dessa unionsmål för perioden efter 2030.
__________________	__________________
32 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 av den 30 juni 2021 om inrättande av en ram för att uppnå klimatneutralitet och om ändring av förordningarna (EG) nr 401/2009 och (EU) 2018/1999 (europeisk klimatlag) (EUT L 243, 9.7.2021, s.1).	32 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 av den 30 juni 2021 om inrättande av en ram för att uppnå klimatneutralitet och om ändring av förordningarna (EG) nr 401/2009 och (EU) 2018/1999 (europeisk klimatlag) (EUT L 243, 9.7.2021, s.1).

Ändringsförslag  3

 

Förslag till förordning

Skäl 5

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(5) För att fullgöra dessa åtaganden och unionens bidrag enligt Parisavtalet33, som antagits inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC), bör unionens regelverk för att uppnå målet för minskning av växthusgasutsläppen anpassas.	(5) För att fullgöra dessa åtaganden och unionens bidrag enligt Parisavtalet33, som antagits inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC), bör unionens regelverk för att uppnå målet för minskning av växthusgasutsläppen anpassas, både fram till 2030 och därefter. Det bör särskilt säkerställa en balans mellan, å ena sidan, nödvändigheten av att uppnå de ambitiösa klimatmålen och, å andra sidan, säkerställandet av en optimal fördelning av insatserna mellan sektorer i medlemsstaterna för att anpassa sig till målen, i syfte att säkerställa konvergens mellan regionerna. I enlighet med artikel 2.1 b i Parisavtalet ska klimatneutralitet uppnås senast 2050 på ett sätt som säkerställer tillräcklig långsiktig livsmedelsproduktion, garanterar en rättvis omställning, inte hotar livsmedelstryggheten och tar hänsyn till de insatser som jordbrukssektorn redan gör.
__________________	__________________
33 Parisavtalet (EUT L 282, 19.10.2016, s. 4).	33 Parisavtalet (EUT L 282, 19.10.2016, s. 4).

Ändringsförslag  4

 

Förslag till förordning

Skäl 7

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(7) Handeln med utsläppsrätter kommer också att omfatta utsläpp av växthusgaser från väg- och sjötransporter samt byggnader, samtidigt som tillämpningsområdet för förordning (EU) 2018/842 bibehålls. Förordning (EU) 2018/842 kommer därför att fortsätta att tillämpas på utsläpp av växthusgaser från inhemsk sjöfart, men inte på utsläpp från internationell sjöfart. En medlemsstats växthusgasutsläpp inom tillämpningsområdet för förordning (EU) 2018/842 som ska beaktas vid efterlevnadskontroller kommer även i fortsättningen att fastställas efter slutförd inventering i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/199934.	(7) Tillämpningsområdet för förordning (EU) 2018/842 bibehålls och handeln med utsläppsrätter bör åtföljas av nationella utsläppsminskningsåtgärder för att mildra de negativa effekterna av koldioxidprissättning för utsatta konsumenter. Förordning (EU) 2018/842 kommer därför att fortsätta att tillämpas på utsläpp av växthusgaser från inhemsk sjöfart, men inte på utsläpp från internationell sjöfart. En medlemsstats växthusgasutsläpp inom tillämpningsområdet för förordning (EU) 2018/842 som ska beaktas vid efterlevnadskontroller kommer även i fortsättningen att fastställas efter slutförd inventering i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/199934, varvid det är absolut nödvändigt att de senast tillgängliga uppgifterna på nationell nivå, unionsnivå och internationell nivå beaktas vid efterlevnadskontrollen, för att ge en realistisk bild av den faktiska situationen.
__________________	__________________
34 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999 av den 11 december 2018 om styrningen av energiunionen och av klimatåtgärder samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 663/2009 och (EG) nr 715/2009, Europaparlamentets och rådets direktiv 94/22/EG, 98/70/EG, 2009/31/EG, 2009/73/EG, 2010/31/EU, 2012/27/EU och 2013/30/EU samt rådets direktiv 2009/119/EG och (EU) 2015/652 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 (EUT L 328, 21.12.2018, s. 1).	34 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999 av den 11 december 2018 om styrningen av energiunionen och av klimatåtgärder samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 663/2009 och (EG) nr 715/2009, Europaparlamentets och rådets direktiv 94/22/EG, 98/70/EG, 2009/31/EG, 2009/73/EG, 2010/31/EU, 2012/27/EU och 2013/30/EU samt rådets direktiv 2009/119/EG och (EU) 2015/652 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 (EUT L 328, 21.12.2018, s. 1).

Ändringsförslag  5

Förslag till förordning

Skäl 9a (nytt)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(9a) Vid genomförandet av denna förordning ska hänsyn tas till artikel 349 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF), som erkänner den särskilda sårbarheten i de yttersta randområdena på grund av deras avstånd till regionerna på fastlandet, deras ökaraktär, den ringa storleken, besvärliga terräng- och klimatförhållanden samt ett ekonomiskt beroende av ett fåtal produkter, en kombination som i hög grad begränsar deras utveckling och skapar avsevärda extra kostnader inom många områden, i synnerhet vid transport. Insatser som görs och mål som fastställs på unionsnivå för minskningen av växthusgaser måste anpassas till denna svåra situation, där man balanserar miljömål mot höga sociala kostnader för dessa regioner.

Ändringsförslag  6

 

Förslag till förordning

Skäl 11

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(11) För detta ändamål måste målet för minskning av växthusgasutsläppen för 2030 ses över för varje medlemsstat. Vid översynen av målet för minskning av växthusgasutsläppen bör man använda samma metod som användes när förordning (EU) 2018/842 först antogs, där de nationella bidragen fastställdes med hänsyn till skiftande kapacitet och olika förutsättningar vad gäller kostnadseffektivitet i medlemsstaterna, för att säkerställa en rättvis och balanserad fördelning av insatserna. Varje medlemsstats minskning av de maximala växthusgasutsläppen fram till 2030 bör således fastställas i förhållande till dess granskade utsläppssiffror för 2005 avseende växthusgaser som omfattas av denna förordning, med undantag för verifierade växthusgasutsläpp från anläggningar som var i drift 2005, men som omfattades av unionens utsläppshandelssystem först efter 2005.	(11) För detta ändamål måste målet för minskning av växthusgasutsläppen för 2030 ses över, med vederbörligt beaktande av de sociala konsekvenser som kan uppstå ur dynamiken vid utsläppsminskningar av växthusgas, för att varje medlemsstat ska kunna ta sin del av ansvaret för hanteringen av denna transnationella utmaning. Vid översynen av målet för minskning av växthusgasutsläppen bör man respektera principen om att ”ingen ska lämnas utanför” och undvika att flytta över ansvaret på de medlemsstater som står inför de största omställningsutmaningarna. Samma metodmässiga element bör användas som när förordning (EU) 2018/842 först antogs, där de nationella bidragen fastställdes med hänsyn till skiftande kapacitet och olika förutsättningar vad gäller kostnadseffektivitet i medlemsstaterna, för att säkerställa en rättvis och balanserad fördelning av insatserna. Varje medlemsstats minskning av de maximala växthusgasutsläppen fram till 2030 bör således fastställas i förhållande till dess granskade utsläppssiffror för 2005 avseende växthusgaser som omfattas av denna förordning, med undantag för verifierade växthusgasutsläpp från anläggningar som var i drift 2005, men som omfattades av unionens utsläppshandelssystem först efter 2005. Med tanke på att medlemsstaterna måste uppnå dessa mål med nationella åtgärder bör de ges viss flexibilitet i valet av medel för att uppnå målen.

Ändringsförslag  7

Förslag till förordning

Skäl 12

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(12) Följaktligen kommer det att bli nödvändigt att från och med det år då denna förordning antas fastställa nya bindande nationella gränser, uttryckta i årliga utsläppstilldelningar, som successivt leder till att varje medlemsstats mål för 2030 kan uppnås, samtidigt som de årliga gränser som fastställts för de år som föregår den, i enlighet med kommissionens genomförandebeslut (EU) 2020/212636, bibehålls.	(12) Följaktligen kommer det att bli nödvändigt att från och med det år då denna förordning antas och i enlighet med relevant miljökonsekvensbeskrivning fastställa nya bindande nationella gränser, uttryckta i årliga utsläppstilldelningar, som successivt leder till att varje medlemsstats mål för 2030 kan uppnås, samtidigt som de årliga gränser som fastställts för de år som föregår den, i enlighet med kommissionens genomförandebeslut (EU) 2020/212636 bibehålls och väger in det specifika kostnads–nyttoförhållandet för varje region.
__________________	__________________
36 Kommissionens genomförandebeslut (EU) 2020/2126 av den 16 december 2020 om fastställande av medlemsstaternas årliga utsläppstilldelningar för perioden 2021–2030 i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/842 (EUT L 426, 17.12.2018, s. 58)	36 Kommissionens genomförandebeslut (EU) 2020/2126 av den 16 december 2020 om fastställande av medlemsstaternas årliga utsläppstilldelningar för perioden 2021–2030 i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/842 (EUT L 426, 17.12.2018, s. 58).

Ändringsförslag  8

Förslag till förordning

Skäl 13

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(13) Covid-19-pandemin har påverkat unionens ekonomi och dess utsläppsnivåer i en utsträckning som ännu inte går att mäta fullt ut. Å andra sidan använder unionen sitt största stimulanspaket någonsin, vilket också kan påverka utsläppsnivåerna. På grund av dessa osäkerhetsfaktorer är det lämpligt att 2025 se över utsläppsdata och vid behov justera de årliga utsläppstilldelningarna.	(13) Covid-19-pandemin har påverkat unionens ekonomi och dess utsläppsnivåer i en utsträckning som ännu inte går att mäta fullt ut. Å andra sidan använder unionen sitt största stimulanspaket någonsin, vilket också kan påverka utsläppsnivåerna. Målen i denna förordning bör inte leda till en förflyttning av livsmedelsproduktionen till länder utanför unionen, och de berörda sektorerna bör förbli internationellt konkurrenskraftiga. På grund av dessa osäkerhetsfaktorer är det lämpligt att 2025 se över utsläppsdata och vid behov justera de årliga utsläppstilldelningarna.

Ändringsförslag  9

Förslag till förordning

Skäl 15

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(15) Enligt förordning (EU) 2018/842 kan annullering av en begränsad mängd utsläppsrätter i Europeiska unionens system för handel med utsläppsrätter beaktas för vissa medlemsstaters efterlevnad av förordning (EU) 2018/842. Med hänsyn till den maltesiska ekonomins särskilda struktur är Maltas nationella minskningsmål, baserat på bruttonationalprodukten per capita, betydligt högre än dess kostnadseffektiva minskningspotential, varför det är lämpligt att öka Maltas tillgång till denna flexibilitet, utan att äventyra unionens mål för utsläppsminskningar fram till 2030.	(15) Enligt förordning (EU) 2018/842 kan annullering av en begränsad mängd utsläppsrätter i Europeiska unionens system för handel med utsläppsrätter beaktas för vissa medlemsstaters efterlevnad av förordning (EU) 2018/842. Med hänsyn till den maltesiska ekonomins särskilda struktur är Maltas nationella minskningsmål, baserat på bruttonationalprodukten per capita, betydligt högre än dess kostnadseffektiva minskningspotential, varför det är lämpligt att öka Maltas tillgång till denna flexibilitet, utan att äventyra unionens mål för utsläppsminskningar fram till 2030. De medlemsstater som har rätt till denna flexibilitet men som inte utnyttjade den i 2019 års sammanhang bör ges möjlighet att se över detta beslut för att ta hänsyn till de nya nationella minskningsmålen. De berörda medlemsstaterna bör också tillåtas att se över sina anmälda procentsatser på ett mer målinriktat sätt.

Ändringsförslag  10

Förslag till förordning

Skäl 16

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(16) Utöver denna flexibilitet får en begränsad mängd nettoupptag och nettoutsläpp från markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF) beaktas för medlemsstaternas efterlevnad enligt förordning (EU) 2018/842 (LULUCF-flexibiliteten). För att säkerställa att tillräckliga begränsningsinsatser görs fram till 2030 är det lämpligt att begränsa användningen av LULUCF-flexibiliteten genom att dela upp användningen av sådan flexibilitet i två separata tidsperioder, var och en med ett tak som motsvarar hälften av det maximala totala nettoupptag som anges i bilaga III till förordning (EU) 2018/842. Titeln på bilaga III bör också anpassas till den ändring av förordning (EU) 2018/841 som gjordes genom kommissionens delegerade förordning (EU) 2021/268 av den 28 oktober 202037. Följaktligen finns det inte längre något behov av att förordning (EU) 2018/842 innehåller en rättslig grund som gör det möjligt för kommissionen att anta delegerade akter för att ändra titeln på dess bilaga III. Artikel 7.2 i förordning (EU) 2018/842 bör därför strykas.	(16) Utöver denna flexibilitet, med tanke på det nära förhållandet mellan jordbruks- och skogsbrukssektorerna, vid upprättandet av en ny politisk och rättslig ram för uppnåendet av EU:s klimatmål, får en begränsad mängd nettoupptag och nettoutsläpp från markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF) beaktas för medlemsstaternas efterlevnad enligt förordning (EU) 2018/842 (LULUCF-flexibiliteten). För att säkerställa att tillräckliga begränsningsinsatser görs fram till 2030 är det lämpligt att begränsa användningen av LULUCF-flexibiliteten genom att dela upp användningen av sådan flexibilitet i två separata tidsperioder, var och en med ett tak som motsvarar hälften av det maximala totala nettoupptag som anges i bilaga III till förordning (EU) 2018/842. Titeln på bilaga III bör också anpassas till den ändring av förordning (EU) 2018/841 som gjordes genom kommissionens delegerade förordning (EU) 2021/268 av den 28 oktober 202037. Följaktligen finns det inte längre något behov av att förordning (EU) 2018/842 innehåller en rättslig grund som gör det möjligt för kommissionen att anta delegerade akter för att ändra titeln på dess bilaga III. Artikel 7.2 i förordning (EU) 2018/842 bör därför strykas.
__________________	__________________
37 Kommissionens delegerade förordning (EU) 2021/268 av den 28 oktober 2020 om ändring av bilaga IV till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/841 vad gäller de referensnivåer för skog som medlemsstaterna ska tillämpa under perioden 2021–2025 (EUT L 60, 22.2.2021, s. 21).	37 Kommissionens delegerade förordning (EU) 2021/268 av den 28 oktober 2020 om ändring av bilaga IV till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/841 vad gäller de referensnivåer för skog som medlemsstaterna ska tillämpa under perioden 2021–2025 (EUT L 60, 22.2.2021, s. 21).

Ändringsförslag  11

Förslag till förordning

Skäl 17a (nytt)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(17a) Medlemsstaterna och de behöriga myndigheterna bör anslå särskilda budgetar för att uppmuntra jordbrukare att göra utsläppsminskningar, och tillhandahålla investeringar i infrastruktur för teknik för minskade koldioxidutsläpp, även för små och medelstora jordbruk. Unionen och de nationella myndigheterna bör ha ett nära samarbete med alla berörda parter för att utveckla en gynnsam miljö och viktiga ekonomiska stödmekanismer för övergången till koldioxidneutralitet så att sektorn fullt ut kan bidra till målet att uppnå nettonollutsläpp av växthusgaser.

Ändringsförslag  12

Förslag till förordning

Skäl 17b (nytt)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(17b) Verktyg såsom de antagna riktlinjerna för statligt stöd på områdena klimat, energi och miljö bidrar till att säkerställa att jordbrukssektorn spelar en betydelsefull roll i uppnåendet av unionens klimatmål, samtidigt som livsmedelsproduktionen bibehålls till överkomliga priser. Kommissionen bör se till att nya delsektorer läggs till i riktlinjerna vid behov, såsom de som omfattas av utsläppshandelssystemet eller är med i koldioxidläckageförteckningen.

Ändringsförslag  13

Förslag till förordning

Skäl 18

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(18) Mer ambitiösa mål enligt förordning (EU) 2018/841 gör det svårare för medlemsstaternas att generera nettoupptag som kan användas för efterlevnad av?? förordning (EU) 2018/842. Dessutom kommer uppdelningen av användningen av LULUCF-flexibiliteten i två separata tidsperioder att ytterligare begränsa möjligheten att använda nettoupptag för att uppfylla kraven i förordning (EU) 2018/842. Till följd av detta kan vissa medlemsstater ha svårt att uppnå sina mål enligt förordning (EU) 2018/842, medan vissa medlemsstater, samma eller andra, kan generera nettoupptag som inte kan användas för efterlevnaden av förordning (EU) 2018/842. Så länge unionens mål enligt artikel 3 i förordning (EU) 2021/1119 är uppfyllda, särskilt vad gäller den högsta gränsen för bidraget från nettoupptag, är det lämpligt att inrätta en ny frivillig mekanism, i form av en tilläggsreserv, som kommer att hjälpa de medlemsstater som anslutit sig till mekanismen att uppfylla sina skyldigheter.	(18) Mer ambitiösa mål enligt förordning (EU) 2018/841 gör det svårare för medlemsstaternas att generera nettoupptag som kan användas för efterlevnad av förordning (EU) 2018/842. Dessutom kommer uppdelningen av användningen av LULUCF-flexibiliteten i två separata tidsperioder att ytterligare begränsa möjligheten att använda nettoupptag för att uppfylla kraven i förordning (EU) 2018/842. Till följd av detta kan vissa medlemsstater ha svårt att uppnå sina mål enligt förordning (EU) 2018/842, medan vissa medlemsstater, samma eller andra, kan generera nettoupptag som inte kan användas för efterlevnaden av förordning (EU) 2018/842. Så länge unionens mål enligt artikel 3 i förordning (EU) 2021/1119 är uppfyllda, särskilt vad gäller den högsta gränsen för bidraget från nettoupptag, är det lämpligt att inrätta en ny frivillig mekanism, i form av en tilläggsreserv, som kommer att hjälpa de medlemsstater som anslutit sig till mekanismen att uppfylla sina skyldigheter på det mest kostnadseffektiva sättet.

Ändringsförslag  14

Förslag till förordning

Skäl 18a (nytt)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(18a) Uppnåendet av målen i förordningen kommer att innebära stora utmaningar för vissa medlemsstater. Därför är det viktigt att säkerställa såväl flexibilitet som föregripande och överförbarhet. Införandet av sektorsspecifika minimibidrag riskerar att störa uppnåendet av målen och är inte ändamålsenligt.

Ändringsförslag  15

Förslag till förordning

Skäl 18b (nytt)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(18b) Vid uppnåendet av målen i denna förordning bör hänsyn tas till att medlemsstaterna har olika förutsättningar, både mellan och inom de olika sektorerna. Det bör därmed säkerställas att jordbruket, vid ett uppnående av minskningsmålen, även fortsättningsvis kan sörja för livsmedelstryggheten i Europa och världen.

Ändringsförslag  16

Förslag till förordning

Skäl 18c (nytt)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(18c) Kommissionen uppmanas att bana väg för fastställandet av unionens mål för minskade växthusgasutsläpp efter 2030 inom vissa sektorer. Kommissionen uppmanas därutöver att undersöka hur jordbrukssektorn kan slås samman med sektorerna för markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF) efter 2030. En konsekvensanalys bör genomföras innan någon form av lagstiftningsåtgärd vidtas.

Ändringsförslag  17

 

Förslag till förordning

Artikel 1 – stycke 1 – led 1

Förordning (EU) 2018/842

Artikel 1

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(1) I artikel 1 ska ”30 %” ersättas med ”40 %”.	utgår

Ändringsförslag  18

 

Förslag till förordning

Artikel 1 – stycke 1 – led 1a (nytt)

Förordning (EU) 2018/842

Artikel 1

Nuvarande lydelse	Ändringsförslag
	(1a) Artikel 1 ska ersättas med följande:
Artikel 1	Artikel 1
Syfte	Syfte
I denna förordning fastställs skyldigheter för medlemsstaterna vad gäller deras minimibidrag för perioden 2021–2030 till uppfyllandet av unionens mål att minska sina växthusgasutsläpp med 30 % under 2005 års nivåer år 2030 inom de sektorer som omfattas av artikel 2 i denna förordning, och denna förordning bidrar till uppnåendet av målen i Parisavtalet. Denna förordning innehåller även regler för fastställandet av årliga utsläppstilldelningar och för utvärderingen av medlemsstaternas framsteg när det gäller att uppnå sina minimibidrag.	1. Denna förordning bidrar till att uppnå målen i Parisavtalet samt unionens mål om att uppnå klimatneutralitet senast 2050, i enlighet med artikel 2 i förordning (EU) 2021/1119 (europeisk klimatlag).
	När kommissionen fastställer de linjära minskningsmålen uppmanas den att ta hänsyn till behovet av att gradvis anpassa fördelningen av bördorna mellan medlemsstaterna. Målet för 2050 är att alla medlemsstater ska vara klimatneutrala. Det är därför viktigt att undvika att skapa stora klyftor mellan medlemsstaterna. Vid fastställandet av hur bördan ska fördelas ska kostnadseffektivitet och rättvisa beaktas i allt högre grad vid sidan av BNP per capita, även efter 2030.
	2. I denna förordning fastställs skyldigheter för medlemsstaterna vad gäller deras minimibidrag för perioden 2021–2030 till uppnåendet av unionens mål att minska sina växthusgasutsläpp med 40 % under 2005 års nivåer senast 2030 inom de sektorer som omfattas av artikel 2 i denna förordning.

(https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/HTML/?uri=CELEX:32018R0842&from=EN#d1e508-26-1)

Ändringsförslag  19

Förslag till förordning

Artikel 1 – stycke 1 – led 2a (nytt)

Förordning (EU) 2018/842

Artikel 3a (ny)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(2a) Följande artikel 3a ska införas:
	”Artikel 3a
	Klassificeringen av hållbarhetskriterier för biodrivmedel, flytande biobränslen samt biomassabränslen regleras i direktiv (EU) 2018/2001.”

Ändringsförslag  20

Förslag till förordning

Artikel 1 – stycke 1 – led 3

Förordning (EU) 2018/842

Artikel 4 – punkt 3 – stycke 1

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
3. Kommissionen ska anta genomförandeakter i vilka de årliga utsläppstilldelningar i ton koldioxidekvivalenter fastställs för åren 2021–2030 uttryckt i tonkoldioxidekvivalenter i enlighet med de linjära målbanor som anges i punkt 2.	3. Kommissionen ska anta genomförandeakter i vilka de årliga utsläppstilldelningar i ton koldioxidekvivalenter fastställs för åren 2021–2030 uttryckt i tonkoldioxidekvivalenter i enlighet med de linjära målbanor som anges i punkt 2, med beaktande av kostnadseffektivitet och proportionalitet.

Ändringsförslag  21

Förslag till förordning

Artikel 1 – stycke 1 – led 3a (nytt)

Förordning (EU) 2018/842

Artikel 5 – punkt 4

Nuvarande lydelse	Ändringsförslag
	(3a) Artikel 5.4 ska ändras på följande sätt:
(4) För åren 2021–2025 får en medlemsstat överföra upp till 5 % av sina årliga utsläppstilldelningar för ett visst år till andra medlemsstater, och upp till 10 % för åren 2026–2030. Den mottagande medlemsstaten får fram till 2030 använda denna kvantitet för att uppfylla kraven i artikel 9 för det aktuella året eller för efterföljande år.	”(4) För åren 2021–2025 får en medlemsstat överföra upp till 5 % av sina årliga utsläppstilldelningar för ett visst år till andra medlemsstater, och upp till 10 % för åren 2026–2030. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om eventuella åtgärder som vidtagits enligt denna punkt, inklusive överföringspris per ton koldioxidekvivalenter.”

(https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/HTML/?uri=CELEX:32018R0842&from=EN#d1e642-26-1)

Ändringsförslag  22

 

Förslag till förordning

Artikel 1 – stycke 1 – led 5 – led b – led ii

Förordning (EU) 2018/842

Artikel 7 – punkt 1 – led a

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
a) den sammanlagda kvantitet som beaktas för medlemsstaten för åren 2021–2025 inte överstiger hälften av den maximala mängd av totala nettoupptag som fastställs i bilaga III till den här förordningen för den medlemsstaten,	a) den sammanlagda kvantitet som beaktas för medlemsstaten för åren 2021–2025 inte överstiger 75 % av den maximala mängd av totala nettoupptag som fastställs i bilaga III till den här förordningen för den medlemsstaten,
aa) den sammanlagda kvantitet som beaktas för medlemsstaten för åren 2026–2030 inte överstiger den maximala mängd av totala nettoupptag som fastställs i bilaga III till den här förordningen för den medlemsstaten,	aa) den sammanlagda kvantitet som beaktas för medlemsstaten för åren 2026–2030 inte överstiger 75 % av den maximala mängd av totala nettoupptag som fastställs i bilaga III till den här förordningen för den medlemsstaten,
	aa a) den totala sammanlagda kvantitet som beaktas för medlemsstaten för åren 2021–2030 inte överstiger den maximala mängd av totala nettoupptag som fastställs i bilaga III till den här förordningen för den medlemsstaten.

Ändringsförslag  23

 

Förslag till förordning

Artikel 1 – stycke 1 – led 5a (nytt)

Förordning (EU) 2018/842

Artikel 8 – punkt 3

Nuvarande lydelse	Ändringsförslag
	(5a) Artikel 8.3 ska ersättas med följande:
3. Kommissionen får utfärda ett yttrande om hållbarheten i den plan för korrigerande åtgärder som lämnats in i enlighet med punkt 1 och ska i så fall göra detta inom fyra månader efter mottagandet av dessa planer. Den berörda medlemsstaten ska ta största möjliga hänsyn till kommissionens yttrande och får se över planen för korrigerande åtgärder i enlighet med detta.	”3. Kommissionen ska utfärda ett yttrande om hållbarheten i den plan för korrigerande åtgärder som lämnats in i enlighet med punkt 1 och ska i så fall göra detta inom fyra månader efter mottagandet av dessa planer. Den berörda medlemsstaten ska ta största möjliga hänsyn till kommissionens yttrande och ska se över planen för korrigerande åtgärder i enlighet med detta. Om den berörda medlemsstaten inte följer en rekommendation eller en väsentlig del av denna ska medlemsstaten uppge och offentliggöra sina skäl.”

(https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/HTML/?uri=CELEX:32018R0842&from=EN#d1e508-26-1)

Ändringsförslag  24

Förslag till förordning

Artikel 1 – stycke 1 – led 6

Förordning (EU) 2018/842

Artikel 9 – punkt 2

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
”2. Om en medlemsstats växthusgasutsläpp under perioden 2021–2025 som avses i artikel 4 i förordning (EU) 2018/841 överstiger dess upptag, fastställt i enlighet med artikel 12 i den förordningen, ska den centrala förvaltaren från medlemsstatens årliga utsläppstilldelning dra av en mängd som motsvarar utsläppsöverskottet i ton koldioxidekvivalenter för de aktuella åren.”	”2. Om en medlemsstats växthusgasutsläpp under perioden 2021–2025 som avses i artikel 4 i förordning (EU) 2018/841 överstiger dess upptag, fastställt i enlighet med artikel 12 i den förordningen, ska den centrala förvaltaren från medlemsstatens årliga utsläppstilldelning dra av en mängd som motsvarar utsläppsöverskottet i ton koldioxidekvivalenter för de aktuella åren. Om en medlemsstat överskrider sina utsläppstilldelningar under två eller flera på varandra följande år ska den ange skälen till detta i en rapport till kommissionen och förklara hur den önskar revidera sin nationella långsiktiga strategi.”

ÄRENDETS GÅNG I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Titel	Ändring av förordning (EU) 2018/842 om medlemsstaternas bindande årliga minskningar av växthusgasutsläpp under perioden 2021–2030 som bidrar till klimatåtgärder för att fullgöra åtagandena enligt Parisavtalet
Referensnummer	COM(2021)0555 – C9-0321/2021 – 2021/0200(COD)
Ansvarigt utskott  Tillkännagivande i kammaren	ENVI 13.9.2021
Yttrande från  Tillkännagivande i kammaren	AGRI 13.9.2021
Föredragande av yttrande  Utnämning	Norbert Lins 23.3.2022
Tidigare föredragande av yttrande	Pär Holmgren
Behandling i utskott	25.1.2022
Antagande	22.3.2022
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	30 14 3
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Mazaly Aguilar, Clara Aguilera, Atidzhe Alieva-Veli, Álvaro Amaro, Carmen Avram, Adrian-Dragoş Benea, Mara Bizzotto, Daniel Buda, Isabel Carvalhais, Asger Christensen, Angelo Ciocca, Ivan David, Paolo De Castro, Jérémy Decerle, Salvatore De Meo, Herbert Dorfmann, Luke Ming Flanagan, Dino Giarrusso, Francisco Guerreiro, Martin Häusling, Martin Hlaváček, Krzysztof Jurgiel, Jarosław Kalinowski, Elsi Katainen, Camilla Laureti, Gilles Lebreton, Julie Lechanteux, Norbert Lins, Colm Markey, Ulrike Müller, Maria Noichl, Juozas Olekas, Eugenia Rodríguez Palop, Bronis Ropė, Bert-Jan Ruissen, Anne Sander, Petri Sarvamaa, Simone Schmiedtbauer, Annie Schreijer-Pierik, Marc Tarabella, Veronika Vrecionová, Sarah Wiener, Juan Ignacio Zoido Álvarez
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Pär Holmgren, Cristina Maestre Martín De Almagro, Alin Mituța, Christine Schneider

 

 

SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

30	+
ID	Ivan David
PPE	Álvaro Amaro, Daniel Buda, Salvatore De Meo, Herbert Dorfmann, Jarosław Kalinowski, Norbert Lins, Colm Markey, Anne Sander, Petri Sarvamaa, Simone Schmiedtbauer, Christine Schneider, Annie Schreijer-Pierik, Juan Ignacio Zoido Álvarez
Renew	Atidzhe Alieva-Veli, Asger Christensen, Jérémy Decerle, Martin Hlaváček, Elsi Katainen, Alin Mituța, Ulrike Müller
S&D	Clara Aguilera, Carmen Avram, Adrian-Dragoş Benea, Isabel Carvalhais, Paolo De Castro, Camilla Laureti, Cristina Maestre Martín De Almagro, Juozas Olekas, Marc Tarabella

 

14	-
ECR	Mazaly Aguilar, Krzysztof Jurgiel, Bert-Jan Ruissen, Veronika Vrecionová
ID	Gilles Lebreton, Julie Lechanteux
S&D	Maria Noichl
The Left	Luke Ming Flanagan, Eugenia Rodríguez Palop
Verts/ALE	Francisco Guerreiro, Martin Häusling, Pär Holmgren, Bronis Ropė, Sarah Wiener

 

3	0
ID	Mara Bizzotto, Angelo Ciocca
NI	Dino Giarrusso

 

Teckenförklaring:

+ : Ja-röster

- : Nej-röster

0 : Nedlagda röster

 

 

 

ÄRENDETS GÅNG I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Titel	Amending Regulation (EU) 2018/842 on binding annual greenhouse gas emission reductions by Member States from 2021 to 2030 contributing to climate action to meet commitments under the Paris Agreement
Referensnummer	COM(2021)0555 – C9-0321/2021 – 2021/0200(COD)
Framläggande för parlamentet	14.7.2021
Ansvarigt utskott  Tillkännagivande i kammaren	ENVI 13.9.2021
Rådgivande utskott  Tillkännagivande i kammaren	BUDG 13.9.2021	ITRE 13.9.2021	TRAN 13.9.2021	REGI 13.9.2021
	AGRI 13.9.2021
Inget yttrande avges  Beslut	BUDG 31.8.2021	ITRE 15.9.2021
Föredragande  Utnämning	Jessica Polfjärd 17.9.2021
Behandling i utskott	27.9.2021	10.2.2022
Antagande	17.5.2022
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	61 20 6
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Mathilde Androuët, Margrete Auken, Simona Baldassarre, Marek Paweł Balt, Traian Băsescu, Hildegard Bentele, Alexander Bernhuber, Simona Bonafè, Delara Burkhardt, Pascal Canfin, Sara Cerdas, Mohammed Chahim, Tudor Ciuhodaru, Nathalie Colin-Oesterlé, Esther de Lange, Christian Doleschal, Marco Dreosto, Bas Eickhout, Cyrus Engerer, Agnès Evren, Pietro Fiocchi, Raffaele Fitto, Catherine Griset, Jytte Guteland, Teuvo Hakkarainen, Martin Hojsík, Pär Holmgren, Yannick Jadot, Adam Jarubas, Petros Kokkalis, Ewa Kopacz, Peter Liese, Sylvia Limmer, Javi López, César Luena, Marian-Jean Marinescu, Fulvio Martusciello, Liudas Mažylis, Joëlle Mélin, Tilly Metz, Silvia Modig, Dolors Montserrat, Alessandra Moretti, Ville Niinistö, Ljudmila Novak, Grace O’Sullivan, Jutta Paulus, Stanislav Polčák, Jessica Polfjärd, Nicola Procaccini, Luisa Regimenti, Frédérique Ries, María Soraya Rodríguez Ramos, Sándor Rónai, Rob Rooken, Silvia Sardone, Christine Schneider, Günther Sidl, Ivan Vilibor Sinčić, Linea Søgaard-Lidell, Nils Torvalds, Edina Tóth, Véronique Trillet-Lenoir, Petar Vitanov, Alexandr Vondra, Mick Wallace, Pernille Weiss, Emma Wiesner, Michal Wiezik, Tiemo Wölken, Anna Zalewska
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Michael Bloss, Manuel Bompard, Milan Brglez, Stelios Kympouropoulos, Manuela Ripa, Christel Schaldemose, Vincenzo Sofo, Idoia Villanueva Ruiz
Ingivande	24.5.2022

 

SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

61	+
NI	Ivan Vilibor Sinčić
PPE	Hildegard Bentele,Alexander Bernhuber,Nathalie Colin‑Oesterlé, Christian Doleschal, Agnès Evren, Adam Jarubas, Ewa Kopacz, Stelios Kympouropoulos, Peter Liese, Fulvio Martusciello, Liudas Mažylis, Dolors Montserrat, Ljudmila Novak, Jessica Polfjärd, Stanislav Polčák, Luisa Regimenti, Christine Schneider, Maria Spyraki, Pernille Weiss, Esther de Lange
Renew	Pascal Canfin, Andreas Glück, Martin Hojsík, Jan Huitema, Frédérique Ries, María Soraya Rodríguez Ramos, Linea Søgaard‑Lidell, Nils Torvalds, Véronique Trillet‑Lenoir, Emma Wiesner, Michal Wiezik, Nicolae Ştefănuță
S&D	Marek Paweł Balt, Monika Beňová, Simona Bonafè, Milan Brglez, Delara Burkhardt, Sara Cerdas, Mohammed Chahim, Tudor Ciuhodaru, Cyrus Engerer, Jytte Guteland, César Luena, Javi López, Alessandra Moretti, Sándor Rónai, Christel Schaldemose, Günther Sidl, Petar Vitanov, Tiemo Wölken
Verts/ALE	Margrete Auken, Michael Bloss, Bas Eickhout, Pär Holmgren, Yannick Jadot, Tilly Metz, Ville Niinistö, Grace O'Sullivan, Jutta Paulus, Manuela Ripa

 

20	-
ECR	Sergio Berlato, Pietro Fiocchi, Raffaele Fitto, Nicola Procaccini, Rob Rooken, Vincenzo Sofo, Alexandr Vondra, Anna Zalewska
ID	Mathilde Androuët, Simona Baldassarre, Aurélia Beigneux, Marco Dreosto, Catherine Griset, Teuvo Hakkarainen, Sylvia Limmer, Joëlle Mélin, Silvia Sardone
NI	Edina Tóth
PPE	Traian Băsescu, Marian‑Jean Marinescu

 

6	0
The Left	Malin Björk, Manuel Bompard, Petros Kokkalis, Silvia Modig, Idoia Villanueva Ruiz, Mick Wallace

 

Teckenförklaring:

+ : Ja-röster

- : Nej-röster

0 : Nedlagda röster

 

 

• [1] Ännu ej offentliggjort i EUT.
• [2] Ännu ej offentliggjort i EUT.
• [3] https://www.ipcc.ch/report/ar6/wg1/
   
• [4] Europeiska miljöbyrån, National action across all sectors needed to reach greenhouse gas Effort Sharing targets, briefingdokument, 10 mars 2020 – https://www.eea.europa.eu/themes/climate/trends-and-projections-in-europe/national-action-across-all-sectors.