Betänkande - A9-0019/2023Betänkande
A9-0019/2023
Europaparlamentet

BETÄNKANDE om en konsekvent politik för utveckling

1.2.2023 - (2021/2164(INI))

Utskottet för utveckling
Föredragande: Janina Ochojska

Förfarande : 2021/2164(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :  
A9-0019/2023
Ingivna texter :
A9-0019/2023
Debatter :
Omröstningar :
Antagna texter :


PR_INI

INNEHÅLL

Sida

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

MOTIVERING

INFORMATION OM ANTAGANDET I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

 



 

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om en konsekvent politik för utveckling

(2021/2164(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

– med beaktande av artikel 208.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt yttrandet om att ”unionen ska ta hänsyn till målen för utvecklingssamarbetet vid genomförande av politik som kan påverka utvecklingsländerna”,

– med beaktande av artikel 3.5 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), där det anges att unionen i sina förbindelser med övriga världen bland annat ska bidra till fred, säkerhet, hållbar utveckling av vår jord, solidaritet och ömsesidig respekt mellan folken, fri och rättvis handel, utrotning av fattigdomen och skydd för de mänskliga rättigheterna,

– med beaktande av artikel 21.1 i EU-fördraget, som föreskriver att unionens åtgärder i internationella sammanhang ska utgå från de principer som har legat till grund för dess egen tillblivelse, utveckling och utvidgning och som den strävar efter att föra fram i resten av världen: demokrati, rättsstaten, de mänskliga rättigheternas och grundläggande friheternas universalitet och odelbarhet, respekt för människors värde, jämlikhet och solidaritet samt respekt för principerna i Förenta nationernas stadga och i folkrätten,

– med beaktande av FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling och målen för hållbar utveckling,

– med beaktande av den gemensamma förklaringen av den 30 juni 2017 från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, parlamentet och kommissionen, om det nya europeiska samförståndet om utveckling – Vår värld, vår värdighet, vår framtid, särskilt punkterna 10, 109 och 110[1],

– med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/947[2] av den 9 juni 2021 om upprättande av instrumentet för grannskapet, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete – Europa i världen,

– med beaktande av utkastet till nytt partnerskapsavtal mellan Europeiska unionen och medlemmar i Organisationen för stater i Afrika, Karibien och Stillahavsområdet (Osaks) (efter Cotonouavtalet), för vilket förhandlingarna har slutförts men som ännu inte har undertecknats eller trätt i kraft,

– med beaktande av det gemensamma uttalandet av den 18 februari 2022 från det sjätte toppmötet mellan Europeiska unionen och Afrikanska unionen: En gemensam vision för 2030,

– med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av den 6 juni 2019 om utvärderingen av en konsekvent EU-politik för utveckling (SWD(2019)0093),

– med beaktande av den externa utvärderingen av Europeiska unionens konsekventa politik för utveckling (2009–2016) från 2018,

– med beaktande av djupanalysen Ensuring transparent and impactful Policy Coherence for Development, som offentliggjordes av generaldirektoratet för unionens externa politik den 9 december 2022[3],

– med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av den 28 januari 2019 om EU-rapporten om en konsekvent politik för utveckling från 2019 (SWD(2019)0020),

– med beaktande av rådets slutsatser av den 16 maj 2019 om en konsekvent politik för utveckling,

– med beaktande av sina tidigare resolutioner om en konsekvent politik för utveckling, och i synnerhet sin resolution av den 7 juni 2016 om EU-rapporten om en konsekvent politik för utveckling 2015[4],

– med beaktande av sin resolution av den 23 juni 2022 om genomförandet och uppnåendet av målen för hållbar utveckling[5],

– med beaktande av sin resolution av den 7 juli 2022 om bättre lagstiftning med gemensamma krafter[6],

– med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

– med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling (A9-0019/2023), och av följande skäl:

A. En konsekvent politik för utveckling är en rättslig skyldighet som härrör från EU‑fördraget och kräver att målet om utvecklingssamarbete beaktas i all EU-politik som kan påverka utvecklingsländerna.

B. Effektiv samordning, integrering och utvärdering av all EU-politik när det gäller dess inverkan på utvecklingsländerna är grundläggande för att uppnå en konsekvent politik för utveckling.

C. EU:s politiska åtagande om en konsekvent politik för utveckling bekräftades på nytt i det nya europeiska samförståndet om utveckling 2017, där en konsekvent politik för utveckling identifierades som ”en avgörande del av [EU:s strategi] för att uppnå målen för hållbar utveckling och ett viktigt bidrag till det bredare målet avseende en konsekvent politik för hållbar utveckling”.

D. I 2018 års externa utvärderingsrapport för kommissionen avslöjades allvarliga brister i genomförandet av en konsekvent politik för utveckling, bland annat en begränsad roll för EU:s delegationer. I en nyligen genomförd studie som beställdes av parlamentet konstaterades att stora problem kvarstår. Avsaknaden av en lämplig reaktion på resultaten i den externa utvärderingsrapporten och bristen på bevis för att lämpliga åtgärder har vidtagits undergräver trovärdigheten i EU:s åtgärder i fråga om utvecklingssamarbete. Rådet för inte längre några regelbundna diskussioner med kommissionen om en konsekvent politik för utveckling.

E. Principen om en konsekvent politik för utveckling fastställs i artikel 208 i EUF‑fördraget och erkänns inom EU:s institutioner och multilaterala ramar som ett verktyg för hållbar utveckling och som ett viktigt inslag för EU:s trovärdighet och tillförlitlighet i partnerländerna. En konsekvent politik för utveckling syftar till att säkerställa att den politik för yttre åtgärder som kan påverka utvecklingsländerna är ekonomiskt och socialt förenlig med målet för EU:s utvecklingssamarbete, vars främsta mål fortfarande är att minska och på lång sikt utrota fattigdomen samt att göra utvecklingssamarbetet mer effektivt.

F. Den nuvarande globala geopolitiska situationen kännetecknas särskilt av konsekvenserna av covid-19-pandemin, Rysslands olagliga invasion av Ukraina och dess följder, inbegripet en allvarlig energikris, flyktingkrisen, globala tunga skuldbördor och hot mot den globala livsmedelstryggheten och den biologiska mångfalden, samt klimatförändringarna. Dessa problem hotar allvarligt det globala uppnåendet av målen för hållbar utveckling, vilket innebär att det krävs omfattande svarsåtgärder. Detta ökar ytterligare behovet av ett effektivt genomförande av en konsekvent politik för utveckling och av samstämmighet och konsekvens mellan olika politikområden, exempelvis när det gäller kopplingen mellan humanitärt bistånd och utvecklingssamarbete.

G. Mekanismerna för en konsekvent politik för utveckling i kommissionen omfattar bland annat avdelningsövergripande grupper, samråd med berörda parter och offentliga samråd, en kontroll av en konsekvent politik för utveckling i kommissionens arbetsprogram, verktygen 19, 27 och 35 i riktlinjerna för konsekvensbedömning (den reviderade agendan för bättre lagstiftning) och bedömning av konsekvenserna för hållbar utveckling i handelsavtal. I vilken utsträckning dessa arrangemang används varierar, och kvaliteten på arbetet med en konsekvent politik för utveckling kan endast mätas med hjälp av de konkreta resultaten. Det finns inget centralt organ inom kommissionen som ansvarar för genomförandet av en konsekvent politik för utveckling. I vissa fall är analyserna av en konsekvent politik för utveckling i kommissionens konsekvensbedömningar för nya lagstiftningsförslag fortfarande ytliga (t.ex. den föreslagna gränsjusteringsmekanismen för koldioxid[7] och miljöbrottsdirektivet[8]) eller har inte genomförts trots det tydliga behovet av dem (t.ex. paketet mot penningtvätt, direktivet[9] och förordningen om företagens hållbarhetsrapportering). Detta visar tydligt att fler åtgärder behövs för att följa rekommendationerna i 2018 års externa utvärdering av en konsekvent politik för utveckling. EU:s delegationer och medlemsstaters diplomatiska beskickningar bör spela en mer framträdande roll när det gäller att säkerställa en konsekvent politik för utveckling i partnerländerna. Att det saknas en helhetssyn på och en tydlig definition av en konsekvent politik för utveckling kan undergräva dess mål och effektivitet.

H. Trots att en konsekvent politik för utveckling uppenbarligen är relevant för viktiga EU-initiativ såsom den europeiska gröna given, handelspolitiken, globala standarder och EU-standarder för företagsbeskattning eller tillbörlig aktsamhet för företagens hållbarhet, har en konsekvent politik för utveckling blivit mindre synlig på den europeiska agendan och i partnerländerna under de senaste åren.

I. Deltagande från den privata sektorn som tjänar utvecklingspolitiska mål, till exempel genom blandfinansieringsinsatser, där en begränsad mängd bidragsresurser används för att katalysera ytterligare finansiering, kan på ett effektivt sätt stärka den konsekventa politiken för utveckling.

J. Ansvarsskyldighet, synlighet och öppenhet är viktiga aspekter av utvecklingssamarbetet och måste tillämpas på en konsekvent politik för utveckling. Den särskilda EU-rapport om en konsekvent politik för utveckling som utarbetades av kommissionen vartannat år har sedan 2019 ersatts av en EU-rapport om genomförandet av målen för hållbar utveckling som tas fram vart fjärde år. Kommissionens rapportering har i regel en beskrivande karaktär och är till föga hjälp när det gäller att bedöma hur effektiv en konsekvent politik för utveckling är. Detta betonar behovet av tydliga mål och indikatorer för en konsekvent politik för utveckling samt en transparent övervakning av den.

K. Som medlagstiftare och medverkande i utarbetandet av politiken bär parlamentet en stor del av ansvaret för EU:s genomförande av en konsekvent politik för utveckling. Utskottet för utveckling (DEVE-utskottet) spelar en central roll i detta genom yttranden till andra utskott. För att en konsekvent politik för utveckling ska fungera korrekt krävs det en strategi som omfattar hela parlamentet, med aktiva bidrag från alla parlamentsutskott som är involverade i olika politikområden, vilket hittills sällan har varit fallet. Det behövs en stärkt samordning av en konsekvent politik för utveckling mellan utskotten i parlamentet.

Det nya geopolitiska och politiska sammanhanget för en konsekvent politik för utveckling

1. Europaparlamentet bekräftar att en konsekvent politik för utveckling är ett väsentligt krav för att undvika att EU:s politik får negativa konsekvenser för fattiga och utsatta människor i utvecklingsländerna och för att undersöka och dra nytta av möjligheter att uppnå synergier, i överensstämmelse med principerna i Agenda 2030 om att ingen ska lämnas utanför och att man ska tillgodose behoven hos dem först som ligger längst efter, och i strävan efter att uppnå utvecklingsmålet att minska och på lång sikt utrota fattigdomen. Parlamentet upprepar att alla EU-institutioner och medlemsstater måste uppfylla sina skyldigheter att föra en konsekvent politik för utveckling enligt fördragen i alla lagstiftningsinitiativ och politiska initiativ som kan påverka utvecklingsländerna. Parlamentet betonar att en konsekvent politik för utveckling ska tillämpas inom alla de politikområden och andra områden som omfattas av Agenda 2030. Parlamentet efterlyser en stegvis förändring av genomförandet av en konsekvent politik för utveckling för att säkerställa att effekterna på utvecklingsländerna fastställs och analyseras korrekt, att negativa effekter undviks eller minimeras och att eventuella synergier med processen för att uppnå utvecklingsmålen utnyttjas fullt ut.

2. Europaparlamentet efterlyser ett meddelande som klargör tillämpningen av en konsekvent politik för utveckling mot bakgrund av målen för hållbar utveckling och som åtföljs av en handlingsplan med tidsfrister för en konsekvent politik för utveckling med en tydlig metod och konkreta kvantitativa och kvalitativa indikatorer, för att målen ska kunna uppnås, samt med en uppdelning av arbetsuppgifter, mandat och tidsplaner för att EU:s och medlemsstaternas genomförande av en konsekvent politik för utveckling ska kunna mätas och i syfte att säkerställa faktaunderlaget för ansvarsskyldighet genom att detta inkluderas i en ny ram för transparent övervakning och samordning av utvecklingspolitiken i hela EU. Parlamentet begär att detta meddelande ska offentliggöras senast den 31 december 2023. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla en ny extern utvärdering av genomförandet av EU:s konsekventa politik för utveckling senast den 1 juli 2024.

3. Europaparlamentet upprepar sitt krav på en EU-strategi på hög nivå för genomförandet av FN:s Agenda 2030 och målen för hållbar utveckling, som bör vara ambitiös, integrerad och grunda sig på ramverket för mänskliga rättigheter och bör respektera rättvisa mellan generationerna. Parlamentet anser att en konsekvent politik för utveckling, som utgör ett unikt EU-bidrag till det bredare målet med en konsekvent politik för hållbar utveckling, måste vara en central pelare i denna strategi och bör på lämpligt sätt inbegripas i EU:s frivilliga nationella översyn 2023 av genomförandet av Agenda 2030.

4. Europaparlamentet understryker att en konsekvent politik för utveckling måste förbli en central del av EU:s yttre förbindelser och begär att den ska bli mer synlig och att EU ska spela en ledande roll i främjandet av en konsekvent politik för utveckling globalt, framför allt inom multilaterala organisationer, inbegripet i OECD:s kommitté för utvecklingsbistånd och i FN, samt genom betydelsefulla internationella avtal, särskilt – men inte enbart – avtalet efter Cotonouavtalet. Parlamentet rekommenderar att det inrättas en EU-plattform för en konsekvent politik för utveckling, med syfte att möjliggöra bättre samordning mellan relevanta EU-institutioner och multilaterala institutioner, icke-statliga aktörer och utvecklingsländerna, att säkerställa anpassning till och samarbete om en konsekvent politik för utveckling, att samarbeta bättre för att uppnå målen för hållbar utveckling och att hitta nya synergier när det gäller utvecklingssamarbetet mellan EU och dess medlemsstater och med tredjeländer.

En gemensam agenda för en konsekvent politik för utveckling i EU och differentierade åtgärder från kommissionens, rådets och parlamentets sida

5. Europaparlamentet betonar att en konsekvent politik för utveckling bör tillämpas konsekvent på alla relevanta förslag. Parlamentet noterar exempel där hänsyn har tagits till en konsekvent politik för utveckling, såsom det nyligen framlagda förslaget om produkter förknippade med avskogning eller direktivet om tillbörlig aktsamhet för företag.

6. Europaparlamentet betonar därför behovet av ett tydligt politiskt engagemang på hög nivå för en konsekvent politik för utveckling och uppmanar kommissionen att

– se till att den medvetenhet, den sakkunskap och de resurser som krävs för ett effektivt genomförande av en konsekvent politik för utveckling är ett permanent inslag i alla kommissionens generaldirektorat och vid generalsekretariatet, att klargöra det övergripande ansvaret för tillämpningen av en konsekvent politik för utveckling inom sina avdelningar genom att tilldela generalsekretariatet detta ansvar och ge generalsekretariatet i uppdrag att nära samarbeta med generaldirektoratet för internationella partnerskap för att utföra denna uppgift, samt att se till att generalsekretariatet spelar en särskild politisk medlingsroll på hög nivå mellan generaldirektoraten när det gäller att uppnå utvecklingspolitiska mål,

– systematiskt övervaka alla planerade politiska initiativ och lagstiftningsinitiativ från kommissionen samt handelsavtal för att på ett tidigt stadium och på ett öppet sätt upptäcka eventuella konsekvenser för utvecklingsländerna, uppdra åt alla generaldirektorat som ansvarar för utarbetandet av ett särskilt politiskt initiativ att konsekvent ägna vederbörlig uppmärksamhet åt eventuella aspekter av en konsekvent politik för utveckling, både under den inledande konsekvensbedömningen och därefter, och genomföra detaljerade konsekvensbedömningar på förhand, som bör inbegripa resultaten av meningsfulla samråd med berörda parter, däribland partnerländer, organisationer i det civila samhället, forskningsinstitut, lokala och regionala samhällen och invånare, ursprungsbefolkningar och den privata sektorn, samt synpunkter från EU-delegationer i utvecklingsländer,

– se till att minst en ledamot av nämnden för lagstiftningskontroll har tillräckligt med erfarenhet och kvalifikationer för att analysera huruvida aspekterna av en konsekvent politik för utveckling har behandlats korrekt i de initiativ som granskas, särskilt med hjälp av verktyg 35 (utvecklingsländer) i verktygslådan för bättre lagstiftning,

– i stor utsträckning använda sig av systematisk och transparent övervakning och genomföra efterhandsutvärderingar av hur EU:s befintliga politik och internationella avtal påverkar uppnåendet av utvecklingspolitiska mål, och vid behov klargöra ansvaret, även i förhållande till principen om att förorenaren betalar och för återställande och kompensation till följd av tillämpningen av denna princip, samt föreslå politiska förändringar på de områden där negativa effekter har konstaterats och vidta åtgärder för att förbättra kvaliteten på framtida konsekvensbedömningar,

– återuppta offentliggörandet av en särskild årlig redovisningsrapport om EU:s och dess medlemsstaters resultat i fråga om deras utvecklingspolitiska åtaganden och se till att denna rapport på lämpligt sätt omfattar genomförandet av en konsekvent politik för utveckling och utmaningar som uppstår i detta sammanhang, vilket därmed ökar öppenheten och ansvarsskyldigheten gentemot medborgarna och Europaparlamentet,

7. Europaparlamentet betonar den avgörande roll som generaldirektoratet för internationella partnerskap (GD INTPA) har när det gäller att säkerställa genomförandet av en konsekvent politik för utveckling inom kommissionen, och

– uppmanar GD INTPA att så tidigt som möjligt aktivt och på ett konstruktivt sätt samarbeta med andra generaldirektorat genom alla tillgängliga mekanismer för att säkerställa att en konsekvent politik för utveckling genomförs i alla relevanta kommissionsinitiativ, och begär att GD INTPA ska involveras i konsekvensbedömningarna, så snart en avdelningsövergripande grupp inrättas,

– välkomnar GD INTPA:s kompletterande studier om hur viktiga lagstiftningsinitiativ påverkar utvecklingsländerna, men noterar att denna påverkan bör analyseras fullständigt i den relevanta konsekvensbedömningen,

– efterlyser ett återinförande av en särskild grupp för en konsekvent politik för utveckling inom GD INTPA för att samordna och stärka arbetet med en konsekvent politik för utveckling inom generaldirektoratets tematiska enheter, och för att säkerställa GD INTPA:s kontinuerliga stöd i arbetet med att bygga upp och upprätthålla medvetenhet om och kompetens när det gäller en konsekvent politik för utveckling i andra generaldirektorat och vid generalsekretariatet,

– föreslår att ett framtida genomförande av Europeiska utvecklingsdagarna ägnas åt en konsekvent politik för utveckling, där alla berörda parter sammanförs på ett synligt sätt.

8. Europaparlamentet anser att om EU:s politik, trots beslutsamma insatser, inte till fullo kan undvika negativ inverkan på ett utvecklingspolitiskt mål, skulle instrumentet Europa i världen, som har begränsade resurser, endast kunna användas för att minimera absolut oundvikliga effekter och för att skapa positiva synergieffekter i utvecklingsländerna. Parlamentet betonar dock att möjligheterna till sådana åtgärder endast bör ses som en allra sista utväg och att man aldrig bör förlita sig på utvecklingsbistånd som ett giltigt alternativ till att undvika negativa effekter. Parlamentet anser också att EU:s program för utbildning och information om utvecklingsfrågor bör omfatta verksamhet som är inriktad på en konsekvent politik för utveckling. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang ökad forskning och kunskap om lokala institut i utvecklingsländerna för att bidra till EU:s samråd.

9. Europaparlamentet understryker EU-delegationernas kritiska roll i genomförandet av en konsekvent politik för utveckling och uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att säkerställa att delegationerna har den sakkunskap och de resurser som krävs för att redan från början aktivt delta i utarbetandet av EU:s politik och EU-lagstiftning som påverkar utvecklingsländerna. Enligt parlamentet bör EU:s delegationer i utvecklingsländerna särskilt

– analysera de eventuella lokala effekterna av ny EU-politik och nya EU-initiativ genom att identifiera berörda personer och intressen, anordna samråd med flera berörda parter i partnerländerna, bland annat med forskningsinstitut, organisationer i det civila samhället, lokala och regionala samhällen och invånare, ursprungsbefolkningar och den privata sektorn, och ta hänsyn till den information och de synpunkter som dessa lägger fram,

– systematiskt inkludera en konsekvent politik för utveckling bland de ämnen som ska diskuteras i politiska dialoger med utvecklingsländernas lokala, regionala och statliga myndigheter och ett brett spektrum av icke-statliga aktörer samt i multilaterala organisationer, uppmuntra partnerländernas regeringar att eftersträva konsekvens i sin egen politik och sina egna åtgärder för att maximera utvecklingseffektiviteten i EU:s stöd och annan verksamhet samt utbyta bästa praxis mellan EU och partnerländerna, med tanke på vikten av internationellt samarbete och av gemensamma mål och åtgärder för genomförandet av en konsekvent politik för utveckling,

– regelbundet övervaka hur EU:s politik påverkar och hur denna politik utvecklar utvecklingsländerna samt bidra till en detaljerad, transparent och regelbunden rapportering om en konsekvent politik för utveckling, bland annat genom ett kapitel i utrikestjänstens årliga verksamhetsrapport om en konsekvent politik för utveckling, där utrikestjänstens roll och ansvarsskyldighet analyseras,

– stärka kommunikationen i tredjeländer och inom EU om EU:s konsekventa politik för utveckling, genomförandet och resultatet av denna politik, för att bidra till att öka EU:s synlighet och stöd i partnerländerna.

10. Europaparlamentet erkänner parlamentets och rådets viktiga roll som medlagstiftare, och uppmanar båda institutionerna att noggrant bedöma hur deras ändringsförslag till kommissionens lagstiftningsförslag påverkar utvecklingsländerna. Parlamentet noterar att detta arbete kommer att underlättas av bättre kvalitet på kommissionens inledande konsekvensbedömningar.

11. Europaparlamentet påminner om det åtagande att föra en konsekvent politik för utveckling som medlemsstaterna bekräftat i det europeiska samförståndet om utveckling och betonar vikten av att detta åtagande fullgörs i medlemsstaternas nationella politik. Parlamentet uppmanar därför rådet och medlemsstaterna att

– regelbundet inkludera en konsekvent politik för utveckling på dagordningen för arbetsgruppen för utvecklingssamarbete och internationella partnerskap och arbetsgruppen för Agenda 2030 för hållbar utveckling, och främja ytterligare gemensamt samarbete mellan dessa arbetsgrupper för att övervaka genomförandet av en konsekvent politik för utveckling,

– stärka samarbetet mellan arbetsgruppen för utvecklingssamarbete och internationella partnerskap, arbetsgruppen för Agenda 2030 för hållbar utveckling och andra förberedande organ för att säkerställa att en konsekvent politik för utveckling genomförs i rådets ståndpunkt om relevanta lagstiftningsinitiativ,

– avsätta lämplig sakkunskap och lämpliga resurser och inrätta samordningsmekanismer i sina nationella förvaltningar för att effektivt genomföra en konsekvent politik för utveckling och rapportera om dess genomförande samt understryka att de nationella parlamenten har potential att spela en viktig roll i arbetet med att främja en konsekvent politik för utveckling,

– skapa bättre samordning mellan medlemsstaterna och deras berörda ministerier om en konsekvent politik för utveckling, göra regelbundna sakkunnigbedömningar på plats och genomföra de rekommendationer som formulerats i tidigare rapporter och utvärderingar av en konsekvent politik för utveckling,

– i samarbete med vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och utrikestjänsten anordna en årlig diskussion på ministernivå om en konsekvent politik för utveckling vid rådet (utrikes frågor), i dess konstellation för utvecklingsfrågor, och föregå detta med rapportering om genomförandet av en konsekvent politik för utveckling,

– anta rådets slutsatser om var och en av kommissionens årliga redovisningsrapporter som parlamentet har efterfrågat,

– se till att man i början av varje rådsordförandeskap ökar medvetenheten om frågor som rör en konsekvent politik för utveckling i nuvarande och planerad politik samt att man identifierar problem och försöker hitta lösningar,

– hålla meningsfulla och regelbundna diskussioner om en konsekvent politik för utveckling mellan rådet, parlamentet och kommissionen med utnyttjande av de befintliga mötesformerna och vid behov lägga till särskilda möten.

12. Europaparlamentet åtar sig att förbättra sitt eget arbete med en konsekvent politik för utveckling, och i detta syfte

– uppmanar parlamentet DEVE-utskottet att klargöra rollen för sin ständiga föredragande för en konsekvent politik för utveckling och uttrycker sin avsikt att förbättra samarbetet mellan sina utskott för en konsekvent politik för utveckling,

– efterlyser parlamentet ett ”nätverk för integrering av en konsekvent politik för utveckling” som sammanför ledamöter i utskott som arbetar med lagstiftning och andra utskott och delegationer för förbindelserna med utvecklingsländer som fungerar som kontaktpunkter, i nära samarbete med DEVE-utskottet, samt rekommenderar parlamentet att en konsekvent politik för utveckling tas med på dagordningen för alla parlamentariska uppdrag i och resor som ad hoc-delegationer gör till utvecklingsländer, och uppmanar parlamentet alla utskott att genomgående tillämpa en konsekvent politik för utveckling i sitt lagstiftningsarbete och i annat arbete där så är relevant,

– uppdrar parlamentet åt Europaparlamentets utredningstjänst (EPRS) att regelbundet granska kommissionens arbetsprogram för frågor som rör en konsekvent politik för utveckling, systematiskt analysera hur en konsekvent politik för utveckling hanteras i kommissionens konsekvensbedömningar och relevanta förslag, och att utan dröjsmål informera DEVE-utskottet och andra berörda utskott när viktiga brister eller utelämnanden upptäcks, samt uppmanar parlamentet EPRS att stödja alla utskott när det gäller tillämpningen av en konsekvent politik för utveckling i sina betänkanden,

– begär parlamentet att man i större utsträckning ska sätta fokus på en konsekvent politik för utveckling i strategiska och budgetrelaterade beslutsprocesser, samt föreslår parlamentet att sektoriella kommissionsledamöter ska involveras i den årliga strukturerade dialogen och i den geopolitiska dialogen om genomförandet av instrumentet för Europa i världen,

– uttrycker parlamentet sin avsikt att stärka sin egen medvetenhet och sakkunskap om en konsekvent politik för utveckling på politisk nivå genom att tillhandahålla utbildning och information om en konsekvent politik för utveckling för nya och nuvarande ledamöter av Europaparlamentet, och på administrativ nivå, särskilt bland personalen vid de organ som medverkar i lagstiftningen.

°

° °

13. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaternas regeringar och parlament.



 

MOTIVERING

En konsekvent politik för utveckling har i årtionden varit ett centralt inslag i unionens utvecklingspolitik. Den infördes först i EU:s grundlag 1992 genom Maastrichtfördraget och stärktes ytterligare genom Lissabonfördraget 2009. I nuvarande artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt anges att ”unionen ska ta hänsyn till målen för utvecklingssamarbetet vid genomförande av politik som kan påverka utvecklingsländerna”.

År 2009, och genom antagandet av det första (och hittills enda) EU-arbetsprogrammet för en konsekvent politik för utveckling 2010–2013, beslutade EU att inrikta sitt arbete på en konsekvent politik för utveckling på ett antal prioriterade frågor/politikområden vars inverkan på utvecklingsländerna föreföll mest relevant: handel och finans, klimatförändringar, global livsmedelstrygghet, migration och synergier mellan säkerhet och utveckling.

Mellan 2007 och 2015 utarbetade Europeiska kommissionen vartannat år en EU-rapport om en konsekvent politik för utveckling som beskriver kommissionens och medlemsstaternas åtgärder för att genomföra en konsekvent politik för utveckling till stöd för EU:s utvecklingspolitik och den internationella utvecklingsram som då var tillämplig, millennieutvecklingsmålen. Europaparlamentet besvarade dessa rapporter vartannat år med sina egna resolutioner om ämnet, som utarbetades av utskottet för utveckling, och särskilt parlamentets ständiga föredragande för en konsekvent politik för utveckling, en ståndpunkt som inrättades i juli 2010[10].

Förändringarna i den globala utvecklingsagendan efter 2015, särskilt utvecklingen från millennieutvecklingsmålen till målen för hållbar utveckling (med allmän tillämpning) och Agenda 2030, ledde till olika förändringar i EU:s strategi för en konsekvent politik för utveckling. 2019 års EU-rapport om en konsekvent politik för utveckling, som föregicks av en extern utvärdering av EU:s konsekventa politik för utveckling (2009–2016), införde några av de viktigaste ändringarna: i) En konsekvent politik för utveckling integrerades i kommissionens övergripande arbete med genomförandet av målen för hållbar utveckling/Agenda 2030. ii) Fokus för en konsekvent politik för utveckling breddades utöver de traditionella fem prioriterade områdena till förmån för en omfattande och sektorsövergripande strategi med prioriterade områden som fastställts av kommissionens avdelningar på grundval av kommissionens arbetsprogram. iii) Rapportering om en konsekvent politik för utveckling integrerades i EU:s övergripande rapportering om målen för hållbar utveckling, särskilt den gemensamma EU-rapport om genomförandet av målen för hållbar utveckling som utarbetas vart fjärde år: för första gången 2019 och nästa beräknas 2023.

Antagandet av Agenda 2030 ledde också till att begreppet en konsekvent politik för hållbar utveckling infördes i den globala utvecklingsramen. En konsekvent politik för hållbar utveckling skulle kunna definieras som en strategi för att integrera dimensionerna av hållbar utveckling i hela det inhemska och internationella beslutsfattandet. Det kan inbegripa olika inslag, såsom att främja synergier och maximera fördelarna inom ekonomiska, sociala och miljöpolitiska områden eller att balansera inrikespolitiska mål med internationellt erkända mål för hållbar utveckling och ta itu med de gränsöverskridande och långsiktiga effekterna av politiken, inbegripet dem som kan påverka utvecklingsländerna[11]. Trots att begreppen liknar varandra finns det stora skillnader mellan en konsekvent politik för utveckling och en konsekvent politik för hållbar utveckling, framför allt är en konsekvent politik för utveckling en rättslig skyldighet i EU-fördraget och har en snävare inriktning: att analysera hur EU:s politik påverkar utvecklingsländerna. Förhållandet mellan de båda begreppen klargörs i det europeiska samförståndet och 2019 års rapport om en konsekvent politik för utveckling genom att det noteras att en konsekvent politik för utveckling är ett viktigt EU-bidrag till målen för hållbar utveckling och det bredare målet om en konsekvent politik för hållbar utveckling.

Det är mot denna politiska bakgrund och ett geopolitiskt sammanhang som kännetecknas av återhämtningen efter covid-19, konsekvenserna av Rysslands invasion av Ukraina och klimatförändringarna, vars effekter märks i den nuvarande globala livsmedelskrisen, som ett nytt betänkande från parlamentet om en konsekvent politik för utveckling håller på att utarbetas. Man skulle kunna hävda att den politiska synligheten för en konsekvent politik för utveckling – trots dess betydelse och rättsliga ställning – tydligt har minskat under de senaste åren. Det har inte offentliggjorts något kommissionsdokument eller någon kommissionsrapport om ämnet sedan 2019. Rådets senaste slutsatser i frågan är från samma år. Den senaste parlamentsresolutionen är från 2016.

Det första syftet med detta betänkande är därför att ge ny politisk drivkraft åt begreppet en konsekvent politik för utveckling för att se till att EU och dess medlemsstater fullgör sina skyldigheter enligt fördraget. Denna förnyade synlighet och detta förnyade fokus på en konsekvent politik för utveckling krävs för att säkerställa ett konsekvent och systematiskt genomförande av en konsekvent politik för utveckling och för att säkerställa att en konsekvent politik för utveckling kan stå för ett unikt EU-bidrag till genomförandet av målen för hållbar utveckling.

För det andra, och till skillnad från tidigare betänkanden där parlamentet inkluderade budskap om konkreta politikområden (ofta på grundval av EU:s rapport om en konsekvent politik för utveckling), är syftet med detta betänkande att tillhandahålla övergripande och institutionella budskap om de politiska, institutionella och praktiska förbättringar som krävs i EU för att uppgradera en konsekvent politik för utveckling till det nya sammanhanget och se till att den genomförs. Konkreta budskap om vikten av att respektera en konsekvent politik för utveckling inom olika politikområden ingår därför inte i detta betänkande, utan bör även fortsättningsvis inkluderas av utskottet för utveckling, och Europaparlamentet i allmänhet, i arbetet med olika lagstiftningsinitiativ och politiska initiativ.

Slutligen, och som delvis framgår i de föregående punkterna, innehåller betänkandet konkreta – ibland detaljerade – rekommendationer till EU och dess medlemsstater och till de olika institutionerna (kommissionen, rådet och parlamentet) om nödvändiga förändringar och förbättringar som skulle möjliggöra ett effektivare genomförande av en konsekvent politik för utveckling. Det finns därför konkreta rekommendationer till parlamentet självt om att inleda en process för att stärka parlamentets medvetenhet, sakkunskap och samordningsmekanismer för att placera en konsekvent politik för utveckling på en central plats i EU:s arbete för hållbar utveckling, inom EU och gentemot utvecklingsländerna.

INFORMATION OM ANTAGANDET I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Antagande

25.1.2023

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

19

1

4

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Barry Andrews, Eric Andrieu, Hildegard Bentele, Stéphane Bijoux, Dominique Bilde, Udo Bullmann, Catherine Chabaud, Beata Kempa, Karsten Lucke, Janina Ochojska, Michèle Rivasi, Christian Sagartz, Tomas Tobé, Miguel Urbán Crespo, Bernhard Zimniok

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Ilan De Basso, Malte Gallée, Marlene Mortler, María Soraya Rodríguez Ramos, Carlos Zorrinho

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 209.7)

Claude Gruffat, Miriam Lexmann, Aušra Maldeikienė, Carles Puigdemont i Casamajó

 

SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

19

+

ECR

Beata Kempa

NI

Carles Puigdemont i Casamajó

PPE

Hildegard Bentele, Miriam Lexmann, Aušra Maldeikienė, Marlene Mortler, Janina Ochojska, Christian Sagartz, Tomas Tobé

Renew

Barry Andrews, Stéphane Bijoux, Catherine Chabaud, María Soraya Rodríguez Ramos

S&D

Eric Andrieu, Udo Bullmann, Ilan De Basso, Karsten Lucke, Carlos Zorrinho

The Left

Miguel Urbán Crespo

 

1

-

ID

Bernhard Zimniok

 

4

0

ID

Dominique Bilde

Verts/ALE

Malte Gallée, Claude Gruffat, Michèle Rivasi

 

Teckenförklaring:

+ : Ja-röster

- : Nej-röster

0 : Nedlagda röster

 

 

 

Senaste uppdatering: 1 mars 2023
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy