BETÄNKANDE om begäran om upphävande av Alexis Georgoulis immunitet
30.5.2023 - (2023/2056(IMM))
Utskottet för rättsliga frågor
Föredragande: Andrzej Halicki
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS BESLUT
om begäran om upphävande av Alexis Georgoulis immunitet
Europaparlamentet fattar detta beslut
– med beaktande av begäran om upphävande av Alexis Georgoulis immunitet från den allmänne åklagaren vid Parquet près de la cour d’appel i Bryssel i samband med ett straffrättsligt förfarande av den 7 juli 2022, som översändes av den federala myndigheten för utrikesfrågor, utrikeshandel och utvecklingssamarbete genom en skrivelse av den 30 mars 2023 och tillkännagavs i kammaren den 17 april 2023,
– med beaktande av att Alexis Georgoulis avsagt sig rätten att höras i enlighet med artikel 9.6 i arbetsordningen,
– med beaktande av artiklarna 8 och 9 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier och artikel 6.2 i akten av den 20 september 1976 om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet,
– med beaktande av Europeiska unionens domstols domar av den 21 oktober 2008, 19 mars 2010, 6 september 2011, 17 januari 2013 och 19 december 2019[1],
– med beaktande av artiklarna 5.2, 6.1 och 9 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A9-0202/2023), och av följande skäl:
A. Den allmänne åklagaren vid Parquet près de la cour d’appel i Bryssel har begärt att immuniteten för Alexis Georgoulis, ledamot av Europaparlamentet, invald för Grekland, ska upphävas med anledning av brott.
B. De gärningar som Alexis Georgoulis påstås ha begått utgör brotten våldtäkt, som för närvarande klassificeras som en kränkning av den sexuella integriteten enligt artikel 417/11 i den belgiska strafflagen, och misshandel i den mening som avses i artikel 398 i den belgiska strafflagen.
C. Å ena sidan kan parlamentet inte likställas med en domstol, och å andra sidan kan parlamentsledamoten, inom ramen för ett förfarande för att upphäva immunitet, inte betraktas som ”anklagad”[2].
D. Parlamentarisk immunitet är inte en ledamots personliga privilegium, utan en garanti för hela parlamentets och dess ledamöters oberoende. Syftet med den parlamentariska immuniteten är att skydda parlamentet och dess ledamöter från rättsliga förfaranden som rör verksamhet som bedrivs inom ramen för utövandet av det parlamentariska ämbetet och som inte kan skiljas från detta.
E. De påstådda överträdelserna utgör inte yttranden som gjorts eller röster som avlagts under utövandet av ämbetet som ledamot av Europaparlamentet i den mening som avses i artikel 8 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier.
F. Enligt artikel 9 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier ska Europaparlamentets ledamöter åtnjuta, vad avser deras egen stats territorium, den immunitet som beviljas parlamentsledamöter i deras land, och vad avser alla andra medlemsstaters territorium, immunitet vad gäller alla former av kvarhållande och lagföring. Immuniteten kan inte åberopas av en ledamot som tas på bar gärning och kan inte hindra Europaparlamentet från att utöva sin rätt att upphäva en av dess ledamöters immunitet.
G. Det är enbart Europaparlamentet som får besluta om immuniteten ska upphävas eller inte i det enskilda fallet. Parlamentet kan i rimlig utsträckning beakta ledamotens ståndpunkt vid beslutet om dennes immunitet ska upphävas eller inte[3]. Alexis Georgoulis har förklarat att han inte har några invändningar mot upphävandet av hans parlamentariska immunitet.
H. I detta fall har parlamentet inte funnit något belägg för fumus persecutionis, det vill säga faktiska omständigheter som tyder på att den rättsliga utredningen i fråga inleddes i avsikt att skada ledamotens politiska verksamhet i hans egenskap av ledamot av Europaparlamentet.
1. Europaparlamentet beslutar att upphäva Alexis Georgoulis immunitet.
2. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att omedelbart översända detta beslut och det ansvariga utskottets betänkande till den behöriga myndigheten i Konungariket Belgien och till Alexis Georgoulis.
INFORMATION OM ANTAGANDET I DET ANSVARIGA UTSKOTTET
Antagande |
30.5.2023 |
|
|
|
Slutomröstning: resultat |
+: –: 0: |
19 0 0 |
||
Slutomröstning: närvarande ledamöter |
Pascal Arimont, Angel Dzhambazki, Ibán García Del Blanco, Gilles Lebreton, Maria-Manuel Leitão-Marques, Karen Melchior, Sabrina Pignedoli, Jiří Pospíšil, Axel Voss, Marion Walsmann, Tiemo Wölken, Lara Wolters |
|||
Slutomröstning: närvarande suppleanter |
Alessandra Basso, Patrick Breyer, Pascal Durand, Andrzej Halicki, Heidi Hautala |
|||
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 209.7) |
Radan Kanev, Jan Olbrycht |
|||
- [1] Domstolens dom av den 21 oktober 2008, Marra/De Gregorio och Clemente, C-200/07 och C-201/07, ECLI:EU:C:2008:579, tribunalens dom av den 19 mars 2010, Gollnisch/parlamentet, T-42/06, ECLI:EU:T:2010:102, domstolens dom av den 6 september 2011, Patriciello, C-163/10, ECLI:EU:C:2011:543, tribunalens dom av den 17 januari 2013, Gollnisch/parlamentet, T-346/11 och T-347/11, ECLI:EU:T:2013:23. domstolens dom av den 19 december 2019, Jungqueras Vies, C-502/19, ECLI:EU:C:2019:1115.
- [2] Tribunalens dom av den 30 april 2019, Briois/parlamentet, T-214/18, ECLI:EU:T:2019:266.
- [3] Tribunalens dom av den 15 oktober 2008, Mote/parlamentet, T-345/05, ECLI:EU:T:2008:440, punkt 28.