FÖRSLAG TILL RESOLUTION om vitboken om det europeiska försvarets framtid
5.3.2025 - (2025/2565(RSP))
i enlighet med artikel 136.2 i arbetsordningen
Reinier Van Lanschot, Mārtiņš Staķis, Ville Niinistö, Damian Boeselager, Hannah Neumann, Maria Ohisalo, Sergey Lagodinsky, Virginijus Sinkevičius
för Verts/ALE-gruppen
Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B10-0146/2025
B10‑0147/2025
Europaparlamentets resolution om vitboken om det europeiska försvarets framtid
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av sina tidigare resolutioner om Rysslands anfallskrig mot Ukraina,
– med beaktande av sin rekommendation av den 8 juni 2022 till rådet och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om EU:s utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik efter det ryska aggressionskriget mot Ukraina[1],
– med beaktande av FN-stadgan,
– med beaktande av den strategiska kompass för säkerhet och försvar som antogs av rådet den 21 mars 2022,
– med beaktande av rapporten av Sauli Niinistö, särskild rådgivare till Europeiska kommissionens ordförande, av den 30 oktober 2024 Safer Together – Strengthening Europe’s Civilian and Military Preparedness and Readiness,
– med beaktande av artikel 136.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Europeiska kommissionens ordförande gav kommissionsledamoten med ansvar för försvar och rymdfrågor och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik i uppdrag att lägga fram en vitbok om framtiden för det europeiska försvaret.
B. Parlamentet och experter har efterlyst en vitbok om försvaret i mer än tio år.
C. Den strategiska kompassen utarbetades och förhandlades i huvudsak före den 24 februari 2022. Den strategiska kompassen är en mycket bred strategi som ger mycket lite vägledning när det gäller det brådskande behovet av att göra det europeiska försvaret redo och avskräckande och åstadkomma försvarsförmåga som förberedelse för den mest brådskande militära beredskapen.
D. Det finns ett brådskande behov av att stärka den parlamentariska kontrollen av Europas försvar för att garantera en stabil demokratisk grund för detta viktiga politikområde.
E. Aktörer i den europeiska försvarsindustrin möter inte bara utmaningar utan har också gynnats av en mycket högre efterfrågan på försvarsprodukter sedan februari 2022, vilket har lett till rekordvinster, särskilt bland huvudentreprenörer.
F. Innovativa nystartade företag och små och medelstora företag inom försvar och produkter med dubbla användningsområden har inte på jämförbart sätt kunnat utnyttja relevanta EU-medel eller beställningar från och finansiering av nationella regeringar jämfört med huvudentreprenörer.
G. De totala militära utgiftsinsatserna av EU:s medlemsstater överstiger redan Rysslands men lider av bristande stordriftsfördelar och fokus, vilket understryker behovet av mer effektivitet och anpassning av de militära utgifterna, utöver behovet av nya investeringar.
H. De många konkreta rekommendationerna i Niinistö-rapporten bör vägleda arbetet med vitboken, även på grund av att rapporten presenterar en omfattande helhetsstrategi för beredskap som omfattar alla civila och militära aspekter. Rapporten understryker att EU inte har någon plan för vad man ska göra vid en väpnad attack mot en medlemsstat och att EU för närvarande sakna övergripande kapacitet att föra samman alla nödvändiga EU-resurser på ett samordnat sätt över institutionella och operativa silor.
I. Hybridhot är utformade för att verka i gråzonen mellan fred och krig, och kombinerar konventionella och okonventionella metoder såsom sabotage, spioneri och politisk infiltration för att undergräva EU:s stabilitet och resiliens. Cyberattacker har blivit en central del av dessa kampanjer, som utnyttjar den ökande digitaliseringen av kritiska sektorer såsom hälso- och sjukvård, finans och energi, och orsakar kaskadeffekter i form av störningar med potentiellt allvarliga ekonomiska och samhällsrelaterade konsekvenser. Utländsk manipulering och störning av information kompletterar dessa operationer genom att sprida desinformation och propaganda som urholkar tilliten till demokratiska institutioner och polariserar den allmänna opinionen. Den ökande komplexiteten, frekvensen och intensiteten i dessa hot understryker det angelägna behovet av ett identifiera och genomföra effektiva lösningar för att skydda EU:s säkerhet och resiliens.
J. Rysslands anfallskrig mot Ukraina är en väckarklocka för EU. Situationen är ett omedelbart hot mot den europeiska och globala säkerhetsordningen och säkerheten för EU och dess medlemsstater. Konflikten visar på det akuta behovet för medlemsstaterna att fastställa en gemensam uppfattning om var hoten finns och visa verklig solidaritet med de medlemmar som befinner sig i frontlinjen.
K. EU:s förmåga att agera beslutsamt som svar på yttre hot har upprepade gånger hämmats av kravet på enhällighet, då vissa medlemsstater har blockerat eller fördröjt kritiskt militärt bistånd till Ukraina och därigenom undergrävt Europas säkerhet.
L. Trumpadministrationen föreslår att kopplingarna till Ryssland ska normaliseras, och har hotat att dra tillbaka amerikansk militär från den europeiska kontinenten. USA:s administration förefaller ha upphört att vara en pålitlig allierad inom Nato, vilket får negativa konsekvenser för det kollektiva territoriella försvaret av dess medlemmar.
1. Europaparlamentet betonar allvaret i hoten mot den europeiska kontinentens säkerhet, som har nått en nivå som inte har skådats sedan andra världskriget. Parlamentet uttrycker djup oro över de ökade geopolitiska klyftorna, även i väst, nya och förnyade imperialistiska ambitioner för auktoritära makters dominans, systemrivalitet mellan stormakter, nationalistisk unilateralism, vissa staters och icke-statliga aktörers primära och ökande användning av makt och våld för att främja sina politiska och ekonomiska intressen eller för att lösa tvister.
2. Europaparlamentet påminner om att EU är ett fredsprojekt som bör sträva efter fred och stabilitet och samtidigt fördöma aggression. Parlamentet understryker att vi, för att uppnå fred och stabilitet, måste stödja Ukraina och bli mer resilienta själva.
3. Europaparlamentet anser att aggressionskriget mot Ukraina var en del av Putins plan för att omforma den euroatlantiska säkerhetsarkitekturen och att denna plan har hindrats av det ukrainska folkets hjältemodiga försvar.
4. Europaparlamentet understryker att ryska sabotagehandlingar mot kritisk europeisk infrastruktur och Rysslands manipulation av och störningar i EU- och Natoländer har ökat kraftigt. Parlamentet betonar att experter tror att Ryssland kan trappa upp sina aggressiva handlingar ytterligare och även attackera EU-medlemsstater med konventionella beväpnade styrkor under de närmaste åren.
5. Europaparlamentet beklagar att USA:s president har föreslagit att USA kan försöka annektera Grönland, vilket skulle vara ett brott mot folkrätten, skapa stor instabilitet för det grönländska styret och folket samt hela regionen, och ytterligare försämra förbindelserna inom Atlantpakten.
6. Europaparlamentet uppmanar därför EU att öka sina ansträngningar för att styra om banan för Rysslands krig mot Ukraina och skapa förutsättningar för en rättvis, omfattande och varaktig fred på Ukrainas villkor. Att besegra Ryssland i Ukraina och säkerställa Ukrainas framgång i framtiden är de mest effektiva och kostnadseffektiva investeringarna i europeisk säkerhet på kort och medellång sikt.
7. Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att förse Ukraina med mer vapen och ammunition, i så stora mängder och så snabbt som möjligt, för att Ukraina ska kunna befria sitt territorium och avskräcka Ryssland från ytterligare attacker.
8. Europaparlamentet anser att finansieringen av militärt stöd till Ukraina bör ökas kraftigt och göras till en avgörande och strukturell del av vitboken. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka sina direktinvesteringar den ukrainska försvarsindustrins kapacitet för att massproducera nödvändiga försvarsprodukter (dansk modell), specifikt drönare, luftvärnssystem, artilleri och långdistansrobotar. Parlamentet föreslår att en specifik budget på flera miljarder euro avsätts för stödinstrumentet för Ukraina inom programmet för europeisk försvarsindustri (EDIP), som har reserverats för just det här syftet. Parlamentet betonar vikten av att utforska lagliga vägar mot att full ut använda frysta tillgångar som har tagits i beslag från ryska personer och den ryska centralbanken som bidrag till Ukrainas utgifter för sina försvars- och resiliensbehov och landets återuppbyggnad, i enlighet med folkrätten. Parlamentet fördömer den ungerska regeringens veto mot den europeiska fredsfaciliteten, som blockerar mer än 6 miljarder euro och gör fredsfaciliteten nästan oanvändbar. Parlamentet betonar vidare det akuta behovet av att överväga att skapa ett alternativt ad hoc-arrangemang för de europeiska länder som vill stödja Ukraina militärt och gemensamt finansiera detta bistånd.
9. Europaparlamentet kräver att vitboken ska innefatta en plan som beskriver hur integreringen av den ukrainska försvarsindustrin i EU:s försvarstekniska och försvarsindustriella bas (EDTIB) kan sättas i drift så snabbt och effektivt som möjligt. Parlamentet påminner om att en tillfredsställande finansiering av EDIP:s Ukrainainstrument är brådskande. Parlamentet föreslår vidare att en krigsförsäkring bör tillhandahållas för kritiska EDTIB-projekt i Ukraina. Parlamentet föreslår att ukrainska företrädare för försvarsministeriet regelbundet bör inkluderas med observatörsstatus vid möten i relevanta rådskonfigurationer.
10. Europaparlamentet förväntar sig att vitboken om EU:s försvar ska definiera en ny ram och i vilken utsträckning EU måste uppnå försvarsberedskap, samt göra unionen redo – med avseende på de allvarligaste oförutsedda militära händelserna – så att den kan avskräcka potentiella angripare, försvara sig och även bistå Natoallierade som också är EU-medlemsstater, för att bli en trovärdig europeisk pelare i Nato.
11. Europaparlamentet betonar att tiden är inne att använda vitboksprocessen för att tydligt definiera vad som avses med en verklig europeisk försvarsunion. Parlamentet påminner om att antagandet av den strategiska kompassen bara var en utgångspunkt, men att dess genomförande fortfarande är nödvändigt och måste uppdateras för att återspegla målen att avskräcka och uppnå försvarsberedskap.
12. Europaparlamentet beklagar rådets och EU-medlemsstaternas motvillighet när det gäller att hantera djupa strukturella utmaningar i det europeiska försvarsindustriella landskapet och bristen på ambition när det gäller samarbete mellan deras väpnade styrkor på EU‑nivå. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att gå samman och stödja ett stort steg mot en mycket ambitiös och omfattande försvarsram.
13. Europaparlamentet välkomnar i princip tillkännagivandena av kommissionens ordförande den 4 mars 2025 när det gäller ett initiativ för att beväpna Europa på nytt. Parlamentet betonar emellertid att de planerade investeringarna bör ta hänsyn till bristen på samarbete och samordning mellan medlemsstaterna, inbegripet åtgärder som garanterar fullständig driftskompatibilitet och gör gemensam upphandling till huvudregel.
14. Europaparlamentet uppmanar kommissionen, kommissionens vice ordförande/höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och medlemsstaterna att använda vitboksprocessen för att beskriva en omfattande ram som består av minst följande nyckelkomponenter:
(a) En noggrann beskrivning av scenarier där EU och dess medlemsstater skulle använda säkerhetsinstrument och militära instrument som inbegriper de senaste risk- och hotbedömningarna och går från de mest extrema oförutsedda militära händelserna till krishantering utomlands.
(b) Delar av en militär doktrin som i detalj beskriver de militära uppgifterna i samband med olika scenarier, inbegripet samarbete med Nato, särskilt genom en mer noggrann operationalisering och rutinövningar för scenarier inom ramen för artikel 42.7 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget).
(c) Reviderade och anpassade militära huvudmål, i nära samordning med Natos försvarsplaneringsprocess, och en noggrann beskrivning av den nödvändiga militära personalens kvantitet och kvalitet, inbegripet utbildningskrav och militär nyckelkapacitet, som är helt synkroniserade med den nya Natostyrkans modell när det gäller EU:s Natoländer, såsom strategiska stödresurser, men även ammunitionslager, för att uppfylla de aktuella målen när det gäller styrkebidrag.
(d) Förslag när det gäller väpnade styrkors samarbetsstrukturer som går bortom ad hoc-arrangemang, exempelvis EU:s stridsgrupper, inklusive en förstärkt kapacitet för snabba insatser, strategiska stödresurser med personal från flera olika länder (baserat på AWACS-modellen – luftburet varnings- och kontrollsystem) på EU-nivå och ytterligare permanenta multinationella militära enheter med tillräcklig kapacitet att avskräcka och försvara.
(e) En beskrivning av de nyckelparametrar som är nödvändiga för att inrätta en effektiv och konkurrenskraftig inre marknad för försvar som skulle hjälpa medlemsstaterna att uppnå de viktiga kapacitetsmål som är nödvändiga för en fullständig försvarsberedskap och rusta våra närmaste allierade, däribland Ukraina.
15. Europaparlamentet understryker att EU måste anta en horisontell helhetsstrategi när det gäller säkerhet och försvar genom att ta hänsyn till de många samhälls- och systemrelaterade utmaningarna, exempelvis klimatförändringarna. Parlamentet betonar att det behövs en konsekvensbedömning av nuvarande och framtida EU-politik för att ta reda på hur den på ett bättre sätt kan stödja EU:s säkerhet och försvar, även genom unionens andra strategiska mål, särskilt omställningen till en grön, digital och rättvis ekonomi.
16. Europaparlamentet gör gällande att stora geopolitiska förändringar, förstärkta av att storskaliga krig har återkommit till vårt grannskap, har hotat och fortsätter att hota säkerheten för EU och dess medborgare, att det inte är något alternativ att fortsätta ”på samma sätt som vanligt” och att EU och dess medlemsstater, för att möta hoten, måste göra samarbete på EU-nivå mellan deras väpnade styrkor och deras försvarsindustri till huvudregel för att skapa en kapacitetsbaserad EU-försvarsunion som kan hantera hot och attacker mot EU:s säkerhet.
17. Europaparlamentet är övertygat om att större framsteg måste göras mot att göra artikel 42.7 i EU-fördraget operativ och att det behövs en plan för hur man ska göra denna solidaritetspolitik operativ i vitboken med respekt för vissa medlemsstaters särskilda karaktär när det gäller säkerhets- och försvarspolitik.
18. Europaparlamentet insisterar på att man måste säkerställa bättre samarbete och samordning genom att undersöka EU:s och Storbritanniens vilja att bli närmare säkerhetspartner. Parlamentet anser att ett europeiskt säkerhetsråd måste inrättas för att samordna åtgärder mellan likasinnade länder som är villiga att bilda förtrupp i det europeiska försvarssamarbetet och integreringen. Parlamentet anser att detta europeiska säkerhetsråd bör fungera som grund för en ny europeisk försvarsunion, som för samman likasinnade medlemsstater och strategiska partner som har en gemensam säkerhetsvision och ömsesidigt förtroende.
19. Europaparlamentet anser att aktuella strategiska dokument, lagstiftningsförslag och studier såsom den strategiska kompassen, den europeiska strategin för försvarsindustrin och Niinistö-rapporten slutligen bör inspirera till en konkret och omfattande vision för framtiden för Europas försvar, inbegripet specifika mål och färdplaner, vilken vitboken bör konstituera.
20. Europaparlamentet uppmanar EU att skapa en bättre koppling mellan instrument inom den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken och interna säkerhetsverktyg och stärka samarbetet när det gäller produktion med dubbla användningsområden och det civila-militära samarbetet på EU-nivå.
21. Europaparlamentet stöder starkt de många goda rekommendationerna i Niinistö-rapporten. Parlamentet stöder helt målet i rapporten, det vill säga ”inte att begränsa vår beredskapsnivå till det som är politiskt bekvämt” utan att ta itu med det som behövs för att klara av de allvarligaste scenarierna. Parlamentet insisterar på vikten av den kommande unionsstrategin för beredskap för att sätta EU på rätt spår mot omfattande beredskap, inbegripet en definition av viktiga samhälls- och regeringsfunktioner, utveckling av baskrav för beredskap på EU-nivå när det gäller dessa funktioner, och säkerställa att sektorskrisplaner på EU-nivå är samstämmiga. Parlamentet rekommenderar särskilt de rekommendationer i Niinistö-rapporten som syftar till att stärka medborgarnas egenmakt att utföra arbete för samhällsresiliens, med inspiration från det finska totalförsvarskonceptet.
22. Europaparlamentet uppmanar EU att utveckla en EU-riskbedömning för att identifiera sektorsövergripande hot och de risker som EU möter som helhet, och stöder att principen om inbyggd beredskap inkluderas i hela EU. Parlamentet insisterar på att man måste utveckla en obligatorisk säkerhets- och beredskapskontroll för framtida konsekvensbedömningar och stresstester av den aktuella lagstiftningen på det sätt som har föreslagits av Niinistö. Parlamentet anser att man måste bedöma huruvida det finns särskilda utmaningar som undergräver möjligheten att slutföra projekt som identifieras som kritiska för effektivt militärt avskräckande i rätt tid och att snabbt föra kapacitet till den östra flanken för oförutsedda militära händelser.
23. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utforska möjligheten att anta en EU-beredskapsakt för att anpassa EU-åtgärder och nationella åtgärder när så är möjligt.
24. Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att inrätta och genomföra en omfattande EU-beredskapsövning för att testa beslutsfattandet på hög nivå och den operativa samordningen.
25. Europaparlamentet anser att GSFP bör vägledas av en strategi som rör människors säkerhet och uppfylla agendan för kvinnor, fred och säkerhet. Parlamentet understryker betydelsen av andra multilaterala ramar som syftar till att bygga upp en fredlig och stabil framtid.
26. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att verka för att enhällighetsregeln ska avskaffas från utrikes- och säkerhetspolitiken i rådet. Parlamentet efterlyser en ändring av artikel 46.6 i EU-fördraget för att tillåta omröstning med kvalificerad majoritet i stället för enhällighet vid hanteringen av permanent strukturerat samarbete, med undantag för beslut som leder till att militära uppdrag eller insatser skapas med verkställande mandat inom GSFP, vilka även fortsättningsvis måste fattas med enhällighet.
27. Europaparlamentet föreslår att parlamentets roll när det gäller tillsyn och granskning bör stärkas i takt att EU utvidgar sin roll inom försvar, även genom delegerade akter för arbetsprogram inom de nuvarande och framtida industriella försvarsprogrammen och -instrumenten som skulle göra det möjligt att granska deras genomförande, särskilt de prioriteringar som har fastställts av kommissionen när det gäller projekt som rör prioriterad kapacitet. Parlamentet anser att en parlamentsföreträdare bör utses till den nya nämnd för försvarsindustriell beredskap som har föreslagits inom EDIP, där ingen sådan finns för närvarande.
28. Europaparlamentet anser att EU måste skaffa en tydlig förståelse av hur stort det faktiska gapet är mellan kapacitetsmålen och medlemsstaternas försvarsförmåga. Parlamentet betonar att försvarsindustrins produktion måste öka, och att det måste finnas produktionsenheter som alltid är redo att svara på utländska attacker eller särskilda behov hos strategiska partner.
29. Europaparlamentet anser att regelbundna hotanalyser är helt nödvändiga och föreslår att planeringscykeln för dessa synkroniseras med liknande regelbundna hotanalyser inom Nato och av viktiga partner utanför Nato.
30. Europaparlamentet upprepar att samarbetet mellan EU och Nato måste stärkas för att bygga upp ett mer europeiskt Nato, särskilt genom att helt anpassa EU:s strategiska kompass och Natos strategiska koncept, EU:s kapacitetsutvecklingsplan och kapacitetsmålen i Natos försvarsplaneringsprocess, utom på områden där det finns tydliga särintressen som enbart rör EU. Parlamentet föreslår att en permanent EU-representant utses till Nato, som även ska ingå i kommittén för informationsutbyte och respektive militära insatser.
31. Europaparlamentet uppmanar EU att ta itu med de kritiska underskotten och bristerna i försvarsförmåga och fokusera sitt arbete på specifika projekt av gemensamt europeiskt intresse som är alltför dyra för en enskild medlemsstat att förvärva, särskilt strategiska stödresurser, men också stora lager av kritisk utrustning, för att skapa ett verkligt EU-mervärde, vilket för att vara så effektivt som möjligt bör upphandlas och förvaltas gemensamt av en EU-ram genom ett särskilt instrument utanför budgeten. Parlamentet föreslår särskilt att följande kapacitet inrättas:
(a) Integrerade system för luftvärn och långdistansrobotar, helst genom samordning av den pågående utvecklingen av initiativet för ett gemensamt robotförsvar i Europa (ESSI) med den europeiska strategin för långdistansrobotar (ELSA).
(b) Undertryckande av fiendens luftförsvar (SEAD).
(c) Drönarstyrka av flera typer (RPAS).
(d) Elektronisk krigföring.
(e) Defensiva och offensiva cybersystem.
(f) AWACS, lufttankning och långväga transporter.
(g) C4 (command, control, communications and computers – kommando, kontroll, kommunikation och datorer) och kapacitet för underrättelseverksamhet, övervakning och spaning samt rymdtillgångar som är kritiska för tidig varning, navigering, observation och kommunikation.
(h) MGCS (Main Ground Combat System – huvudsystem för markstrid).
(i) FCAS (Future Combat Aircraft System – framtida luftstridssystem).
32. Europaparlamentet uppmanar med kraft EU och medlemsstaterna att gå över från en ”flödesstrategi” till en ”lagerstrategi”, med tvingande mål för kritisk försvarsutrustning. Parlamentet framhåller behovet av att säkerställa socialt och miljömässigt hållbara leveranser av relevanta råvaror och att genomföra politik för att avlägsna underskotten i produktion och på arbetsmarknaden. Parlamentet betonar det brådskande behovet av att göra försvarsproduktion och lagerhållning av ammunition och andra produkter mer säkerhetsrelevant genom att utveckla planer för hur man får ett mer decentraliserat och resilient nätverk och gemensamma lager genom att bygga vidare på beredskapspooler i regioner med högre hotnivå och möjlighet till storskalig konventionell krigföring.
33. Europaparlamentet uppmanar EU att skyndsamt anpassa sina verktyg efter den nya verkligheten genom att konstruera en administrativ kapacitet att gå mycket snabbare framåt när man står inför krig eller andra storskaliga kriser. Parlamentet betonar att detta kan ske genom att man utformar och inför bindande regler, vilka kan utlösas i nödsituationer för att påskynda administrativa och rättsliga förfaranden, och genom att man vidtar åtgärder på insatssidan i leveranskedjan, för snabb produktion och leverans av militära varor, eller konstruktion av infrastrukturprojekt för europeisk rörlighet, som identifieras som kritiska för försvaret.
34. Europaparlamentet uppmanar med kraft EU att vidta omedelbara åtgärder för att slå samman resurser och expertis på cybersäkerhetsområdet, med beaktande av att enskilda medlemsstater har begränsad kapacitet på detta område. Parlamentet förespråkar starkt att en enad europeisk strategi för cyberstyrkor utvecklas. Parlamentet insisterar vidare på att en gemensam europeisk cyberkapacitet bör skapas för att effektivt ta itu med de gemensamma utmaningar som alla medlemsstater möter i den hotbild som snabbt utvecklas, och därigenom stärka EU:s kollektiva resiliens och strategiska oberoende i den digitala världen.
35. Europaparlamentet uppmanar EU att använda vitboken för att beskriva en plan som hjälper oss att avlägsna onödiga nationella regleringshinder som saktar ned den militära rörligheten utan att undergräva den allmänna säkerheten. Parlamentet anser att definitionen av militär rörlighet bör gälla för infrastrukturer med dubbla användningsområden som omfattar alla logistiska aspekter på rörlighet och att tillfredsställande kriterier bör tillämpas på rätt sätt för projekt med dubbla användningsområden när det gäller finansieringsbestämmelser, särskilt på EU-nivå. Parlamentet betonar att det behövs stora investeringar i infrastrukturer för militär rörlighet för att förbättra kapaciteten när det gäller fraktflygtransporter, militärbaser, depåer, hamnar, flyg-, havs- och järnvägsplattformar, järnvägsterminaler, vattenvägar, vägar och broar.
36. Europaparlamentet upprepar sitt fulla stöd för att kapaciteten för snabba insatser ska uppnå full operativ förmåga senast i mitten av 2025, då minst 5 000 soldater ska finnas tillgängliga för räddnings- och evakueringsuppdrag, inledande ingripanden och stabiliseringsinsatser eller tillfällig förstärkning av uppdrag. Parlamentet föreslår att kapaciteten för snabba insatser uppgraderas genom att den omvandlas till en permanent multinationell styrka med egna strategiska stödresurser och egen ledning, där man utnyttjar lärdomarna från den misslyckade erfarenheten av EU:s ad hoc-stridsgrupper.
37. Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att inleda samtal med medlemsstaterna för att skapa fler permanenta multinationella enheter som svar på den förändrade hotbilden för EU sedan beslutet att skapa kapaciteten för snabba insatser, särskilt mot bakgrund av Trumps närmande gentemot Putin nyligen och hans kommentarer om Grönland, vilka har ökat behovet av effektivt europeiskt avskräckande och försvar i linje med de mest extrema oförutsedda militära händelserna.
38. Europaparlamentet föreslår att den nuvarande Europakåren förstärks och att den görs till en multinationell kår med egna strategiska stödresurser och egen ledning till vilken nationella brigader kan kopplas permanent med standardiserad, gemensamt upphandlad utrustning. Parlamentet betonar att en sådan multinationell Europakår kan göra det möjligt för mindre medlemsstater att uppfylla sina nuvarande mål när det gäller styrkebidrag, skapa samlad efterfrågan för industrin genom standardiserade storskaliga beställningar av utrustning och ge EU en egen förmåga med fokus på avskräckande och försvar, även för kandidatländer.
39. Europaparlamentet föreslår att det gemensamt skapas bemannade och egna strategiska stödresurser på EU-nivå, med Natos AWACS som förebild, vilka är alltför dyra för enskilda medlemsstater och viktiga för EU:s säkerhet som helhet.
40. Europaparlamentet anser att det europeiska kommandot för flygtransporter bör omvandlas till en EU-flygflotta för krishantering, och omfatta militära transportflygplan som innehas på europeisk nivå och ställs till medlemsstaternas förfogande för utplacering av trupper, nödevakueringar eller civila säkerhetsuppdrag.
41. Europaparlamentet upprepar att den militära planerings- och ledningskapaciteten (MPCC) bör få tillräckliga lokaler, personal, förstärkt planering, kommando och kontroll samt effektiva kommunikations- och informationssystem.
42. Europaparlamentet anser att ett mer ambitiöst koncept för militär utbildning och relevanta element för planering, kommando och kontroll på EU-nivå bör ingå i vitbokens handlingsplan, däribland fullt utrustad och väl bemannad militär planerings- och ledningskapacitet. Parlamentet anser att EU måste utvidga utbildningen av ukrainska styrkor i linje med Ukrainas behov för att möjliggöra operativ samordning mellan enheter på högre nivå, tillåta så effektiva styrkebidrag som möjligt och skapa förutsättningar för europeiska väpnade styrkor att lära av dem.
43. Europaparlamentet uppmanar med kraft EU:s medlemsstater att besluta om en enad och tydlig vision på medellång och lång sikt för den europeiska försvarsindustrin med målet att bidra till att nå kapacitetsmålen.
44. Europaparlamentet understryker det akuta behovet av att förändra hur försvarsindustriella program genomförs i EU. Parlamentet anser att det är avgörande att synkronisera deras arbetsprogram med de förändrade målen för att kunna fokusera på de mest akuta och militärt viktiga förmågebristerna. Parlamentet understryker vikten av att hantera den mycket breda fördelningen av knappa ekonomiska resurser och behovet av att förhindra ytterligare ”dubbel anskaffning” eller liknande dubbleringar på EU-nivå, som kan bidra till ett stort antal dubbleringar i Europa och till de låga effektivitetstalen i den försvarsindustriella basen, som fortfarande kännetecknas av fragmentering.
45. Europaparlamentet betonar att förmågan och resurserna måste ökas, och att fragmenteringen av försvarsmarknaden måste lösas genom att en inre försvarsmarknad skapas, där bindande regler garanterar rättvis konkurrens och fullständig driftskompatibilitet mellan försvarsprodukter. Parlamentet delar inställningen i Mario Draghis rapport om framtiden för Europas konkurrenskraft att EU skyndsamt måste öka konkurrenskraften i sektorn på olika sätt, däribland sammanslagningar (inspirerat av bästa praxis, exempelvis Airbus), och mer konkurrens mellan försvarsföretag som traditionellt är nationellt förankrade, och besluta om incitament till EU:s försvarsindustri för att uppnå tillräckligt stora offentliga och privata investeringar i säkerhet och försvar.
46. Europaparlamentet anser att vitboken bör bygga på strategin för europeisk försvarsindustri, särskilt Edip, och även utveckla ett koncept för ekonomiska krisplaner för samarbete vid krig som förberedelse för ömsesidigt stöd i händelse av storskaliga säkerhetskriser, och fördjupa den ekonomiska kommunikationen i krig för att ge tidiga varningar om hårda hot, hybridhot och cyberhot.
47. Europaparlamentet betonar att en inre europeisk försvarsmarknad är prioriterad, eftersom fragmentering och bristande konkurrenskraft hämmar EU:s kapacitet att ta större ansvar som säkerhetsleverantör. Parlamentet beklagar att varken EU:s försvarsindustriella program eller de ökande nationella försvarsbudgetarna har lett till att det försvarsindustriella samarbetet på EU-nivå har ökat, vilket skulle ha hjälpt medlemsstaterna att nå sina egna samarbetsmål till 2007, på det sätt som föreskrivs i ramen för den europeiska försvarsagendan. Parlamentet påminner om de ständigt låga europeiska samarbetsnivåerna sedan den 24 februari 2022, vilka för forskning och utveckling var 14 % 2022 och 6 % 2023, och för gemensam upphandling 18 % 2023, medan EDA inte kunde lämna uppgifter för 2023 (men betonade att det hade skett en ”tillfällig inbromsning”). Parlamentet betonar det akuta behovet av att analysera orsakerna till medlemsstaternas ovilja att samarbeta på EU-nivå och se det som det främsta verktyget för försvarsinvesteringar.
48. Europaparlamentet stöder starkt idén att göra samarbete på EU-nivå till regel inom den europeiska försvarsindustrisektorn och att åta sig konkreta numeriska mål för samarbetet, såsom de presenteras i strategin för europeisk försvarsindustri, som särskilt inriktas på gemensam upphandling (minst 40 % senast 2030), handel inom EU (minst 35 % senast 2030) och upphandling av försvarsprodukter tillverkade i EU (minst 50 % senast 2030 och 60 % senast 2035).
49. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att ta itu med de dubbla utmaningarna med gemensam produktion av militär utrustning och dess effektiva användning i alla medlemsstater. Parlamentet efterlyser en omfattande strategi för att garantera ökad driftskompatibilitet genom att främja avtalade civila och militära standarder, exempelvis standardiseringsavtal med Nato, inom EU:s försvarsindustriella program. Parlamentet kräver ett åtagande om att knyta finansieringen av nuvarande och framtida instrument till standardiseringen av och konvergensen kring certifiering genom försorg av Natos medlemsstater och göra de nuvarande standarderna mer exakta. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram konkreta planer för att hantera hinder för driftskompatibiliteten och säkerställa att alla deltagande medlemsstater kan utnyttja gemensamt producerad utrustning på ett effektivt sätt.
50. Europaparlamentet insisterar på vikten av europeiska försvarsprojekt av gemensamt intresse såsom de presenteras i EDIP, vilka är kritiska för den europeiska försvarsberedskapen. Parlamentet anser att dessa bör stödja den industriella och tekniska kapacitet som understöder gemensamma kapacitetsprioriteringar och som inte kan genomföras ensamma, exempelvis strategiska stödresurser. Parlamentet föreslår att kommissionsledamoten med ansvar för försvarsfrågor med kapacitetsmålen som utgångspunkt skapar en tydlig ”produktionsplan” med en förteckning över relevanta kvantifierade mål, inte bara för strategiska stödresurser utan även för de mest kritiska storskaliga utrustningsbehoven, exempelvis MGCS, FCAS och ESSI och ELSA, som därefter upphandlas och underhålls gemensamt under hela produktens livscykel för att uppnå stordriftsfördelar och driftskompatibilitet så effektivt och snabbt som möjligt.
51. Europaparlamentet anser att en konkurrenskraftig och resilient europeisk försvarsindustri också kommer att leda till en omstrukturering av det industriella landskapet, även genom sammanslagningar, vilket också skulle minska antalet parallella program som slösar med ekonomiska resurser, samt en bättre regional spridning av produktionsanläggningar. Parlamentet anser att vår försvarspolitik bör uppmuntra till inrättande av EU-kompetenscenter, även i överensstämmelse med kriterierna för decentralisering, säkerhet och resiliens. Parlamentet betonar behovet av omfattande stimulans till nystartade företag, expanderande företag och små och medelstora företag i sektorn som prioritet och strukturellt element i den del av vitboken som rör den inre försvarsmarknaden. Parlamentet betonar att för väletablerade aktörer eller systemaktörer i försvarssektorn bör offentliga investeringar åtföljas av ytterligare skyddsåtgärder för att säkerställa att offentliga pengar återinvesteras och inte används för att generera vinst för sina aktieägare, exempelvis genom icke-planerade vinstökningar.
52. Europaparlamentet föreslår att europeiska regionala kluster av den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basen inrättas, där man för samman anläggningar för forskning, utveckling, produktion och underhåll för att skapa regionala stordriftsfördelar och fokusområden för teknisk specialisering. Parlamentet anser att dessa kluster bör vara strategiskt utspridda i hela EU för att möjliggöra fortsatt tillverkning i kristider och uppnå en jämn fördelning av de ekonomiska möjligheterna för små och medelstora företag och medlemsstater med relativt små försvarsindustrier. Parlamentet anser att dessa kluster bör vara anpassade efter EDIP:s förslag om strukturer för det europeiska försvarsmaterielprogrammet.
53. Europaparlamentet efterlyser mer samstämmighet till stöd för företag genom att minska onödiga administrativa bördor och byråkrati, och säkerställa mycket enklare åtkomst för små och medelstora företag inom försvarssektorn.
54. Europaparlamentet efterlyser en omfattande strategi för att utnyttja befintliga instrument, exempelvis egetkapitalinstrumentet på försvarsområdet och nya initiativ såsom EDIP:s fond för snabbare omvandling av försvarsleveranskedjorna. Parlamentet kräver konkreta åtaganden för att öka finansieringsbeloppet per litet och medelstort företag samtidigt som man säkerställer öppenhet och ansvarsskyldighet. Parlamentet begär att robusta övervakningsmekanismer genomförs för att säkerställa att medel driver på innovation och konkurrenskraft bland små och medelstora företag utan att snedvrida marknaden. Parlamentet kräver vidare regelbundna rapporter om dessa finansieringsinstruments påverkan och effektivitet till stöd för nystartade företag och små och medelstora företag i försvarsindustrin och sektorn för produkter med dubbla användningsområden.
55. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utse en efterträdare till Europeiska försvarsfonden (EDF) som stöder gemensam forskning och innovation i hela leveranskedjan och föreskriver villkoren för att ta itu med tekniska utmaningar och tillhandahålla europeiska lösningar på viktiga förmågebrister. Parlamentet anser att ett kommissionsorgan med särskilt fokus på forskning och utveckling med potential för dubbla användningsområden bör inrättas, med inspiration från den amerikanska Defense Advanced Research Projects Agency. Parlamentet betonar att man måste fokusera stort på stöd på EU-nivå för den mest störande och innovativa tekniken genom att skapa ett acceleratornav för forskning, utveckling och tester av ny genombrottsteknik på försvarsområdet, vilket också skulle bidra till ekonomisk konkurrenskraft och föra samman industri, regeringar och experter. Parlamentet understryker att denna organisation bör främja en kultur av risktagande och ha stor inbyggd flexibilitet. Parlamentet föreslår som ett första steg att fördelningen av finansiering bör fokusera på ett begränsat antal kritiska projekt, däribland utfasning av fossila bränslen från försvaret och ny avskräckande kapacitet.
56. Europaparlamentet efterlyser en stärkning av energiresiliensen och klimat- och miljöomställningsdimensionen under efterträdaren till Europeiska försvarsfonden, och klimatsäkring och utfasning av fossila bränslen (vilket omfattar både anpassning och begränsning) i EU:s försvar i dess konstruktion och i de fem dimensionerna – operativ verksamhet, kapacitetsplanering och -utveckling, flerpartsengagemang, styrning och forskning och utveckling, till förmån för prestandan hos den militära kapaciteten, de väpnade styrkornas resliens och därmed den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basens konkurrenskraft.
57. Europaparlamentet är djupt övertygat om att instrument på EU-nivå bör prioritera och kraftigt öka stödet för små och medelstora företag och nystartade företag inom sektorn för produkter med dubbla användningsområden och försvarssektorn. Parlamentet betonar att man måste stödja små och medelstora företag och nystartade företag när de för ut framgångsrikt testade prototyper på marknaden, inbegripet utökning av produktionen. Parlamentet understryker vikten av att hantera det nuvarande finansieringsunderskottet när det gäller dessa viktiga steg som skulle stärka den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basen, även i nära samarbete med den ukrainska tekniska och försvarsindustriella basen.
58. Europaparlamentet insisterar på att man måste riva hindren för marknadsinträde för försvarsprodukter i hela EU genom att se över direktiven om överföring av försvarsrelaterade produkter och försvarsrelaterad upphandling. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå åtgärder för bättre marknadstillträde, enklare gränsöverskridande samarbete och ökad försörjningstrygghet, även genom att harmonisera nationell exportpolitik.
59. Europaparlamentet betonar behovet av att utveckla en effektiv vapenpolitik på EU-nivå som inkluderar inrättandet av en fungerande och effektiv extern handelsdimension i syfte att stödja partner som möter hot från aggressiva auktoritära regimer och regimer som använder dem på olagligt sätt såsom avses i relevant internationell människorätt och humanitär rätt, i överensstämmelse med de nuvarande åtta kriterierna i rådets gemensamma ståndpunkt om vapenexport[2]. Parlamentet betonar att man måste hantera den mycket snäva och nationella tolkningen av artikel 346 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) i detta avseende.
60. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att delta aktivt i en mekanism för prioriterade beställningar för försvarsproduktion som bygger på en kartläggning av säkerhets- och försvarsförmågan, som hjälp för att prioritera beställningar, kontrakt och rekrytering av medarbetare i nödsituationer.
61. Europaparlamentet är övertygat om att en europeisk preferens måste utgöra hörnstenen för EU:s politik i förhållande till den europeiska försvarsmarknaden, som en strategisk nödvändighet i syfte att skydda europeisk know-how. Parlamentet understryker att principen om europeisk preferens måste återspeglas i EU:s försvarsbestämmelser i tydliga och otvetydiga behörighetskriterier. Parlamentet understryker dock att undantag för militära nödsituationer och projekt av kritisk betydelse för att säkerställa försvarsberedskap bör byggas in i dessa kriterier.
62. Europaparlamentet efterlyser ett krishanteringsinstrument för att trygga den europeiska suveräniteten baserat på förebilden i den amerikanska lagen om försvarsproduktion, så att EU får ett verktyg som kan aktiveras för att reagera snabbt på akuta behov i händelse av krig eller kris. Ett sådant verktyg bör innehålla följande nyckelkomponenter:
(a) Gemensam upphandling av specifika försvarsprodukter.
(b) Prioriterad leverans av kritiska råvaror och prioritering av beställningar, för specifika leveranskedjor, exempelvis artilleriammunition.
(c) Administrativa och juridiska snabbförfaranden för att flytta militär utrustning och trupper, och när så är möjligt anläggning av (infrastruktur)projekt som är kritiska för militär rörlighet eller andra prioriterade områden för militär beredskap, samtidigt som man undviker att kringgå miljöskyddsbestämmelser och bygger in nödvändiga skyddsåtgärder.
63. Europaparlamentet beklagar att medlemsstaterna inte är villiga att investera i samarbete på EU-nivå och uppmanar dem att uppnå EU:s mål när det gäller säkerhet och försvar. Parlamentet betonar att kostnaden för att inte vara beredd på de mest extrema oförutsedda militära händelserna skulle bli högre än kostnaden för beslutsam EU‑beredskap. Parlamentet påminner om att EU:s totala försvarsutgifter är otillräckliga och att mycket lite av de nationella försvarsutgifterna samordnas eller ens slås samman med andra medlemsstater eller investeras i europeiska samarbetsprojekt. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att arbeta och enas om konkreta åtgärder och medel för kort- till långsiktiga offentliga och privata investeringar.
64. Europaparlamentet noterar att enligt kommissionens ordförande ligger utgiftsunderskottet för försvaret för närvarande på 500 miljarder euro för det kommande årtiondet, men att experter uppskattar att detta belopp måste öka väsentligt, om EU blir tvunget att utveckla egen militär kapacitet. Parlamentet understryker att EU:s budget inte ensam kan fylla luckan, men att den har en viktig roll att spela.
65. Europaparlamentet understryker att ökningar av försvarsinvesteringarna inte bör konkurrera med andra offentliga investeringsprioriteringar, däribland sociala utgifter, territoriell sammanhållning och klimatomställning, som alla är relevanta för vår europeiska säkerhet. Parlamentet upprepar att det effektivaste sättet att underhålla sådana prioriteringar är att frigöra nya investeringar för försvaret i stället för att omfördela finansiering som redan är öronmärkt. Parlamentet påminner också om att finansieringsinriktningar bör förankras i en strategi för resiliens som omfattar hela samhället och därför måste ha brett stöd från EU:s befolkning, och detta stöd behöver vara hållbart på lång sikt.
66. Europaparlamentet motsätter sig alla förslag som syftar till att omfördela man bara genom att stärka Europas sociala och ekonomiska väv och minska de territoriella motsättningarna kan bidra till en balanserad utveckling och stabilitet i alla EU-regioner, och i slutänden stärka EU:s förmåga att försvara sig mot desinformation och utländskt inflytande.
67. Europaparlamentet stöder tillkännagivandet från kommissionens ordförande om att skapa ett nytt EU-finansieringsinstrument för att hjälpa medlemsstaterna att öka sina försvarsutgifter genom lån som stöds av EU-budgeten. Parlamentet noterar avsikten att inrätta ett sådant nytt instrument enligt artikel 122 i EUF-fördraget. Parlamentet påminner om att samtidigt som EU:s återhämtningsinstrument, som fördelade lånade medel till olika EU-program, inrättades genom en förordning från rådet enligt artikel 122 i EUF-fördraget, antogs olika EU-program till vilka resurserna fördelades, däribland faciliteten för återhämtning och resiliens, genom medbeslutande med stöd i artikel 175 i EUF-fördraget. Parlamentet uppmanar kommissionen att anta en liknande rättslig struktur, där det ordinarie lagstiftningsförfarandet respekteras och den demokratiska legitimiteten säkerställs i varje nytt EU-finansieringsinstrument för försvaret.
68. Europaparlamentet välkomnar utvidgningen av Europeiska investeringsbankgruppens (EIB-gruppen) behörighetskriterier till att även omfatta varor med dubbla användningsområden. Parlamentet välkomnar EIB-gruppens strategiska europeiska säkerhetsinitiativ 2022 i syfte att stödja innovation inom teknik med dubbla användningsområden. Parlamentet betonar att EIB:s investeringar bör fokusera på innovativa projekt, men inte förbrukningsvaror såsom ammunition. Parlamentet betonar att större EIB-investeringar i försvarssektorn kan uppmuntra kommersiella banker att investera i sektorn. Parlamentet uppmanar EIB-gruppen att se över utvidgningen av sin nya politik när det gäller varor med dubbla användningsområden och insisterar på att alla ytterligare utvidgningar av utlåning i sektorn endast bör ske om det inte har någon negativ inverkan på bankens totala finansieringskostnader eller dess pipeline för investeringar, eller på dess bidrag till att finansiera de investeringar som behövs för att EU ska kunna uppnå sina klimatmål.
69. Europaparlamentet anser att ytterligare försvarsrelaterad utlåning som komplement till gemensam skuldsättning bör hanteras i en separat bank, eftersom försvarsinvesteringar i princip inte kan anses utgöra investeringar i miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att skyndsamt inrätta en ny försvarsbank med Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling som förebild, vilken skulle kunna hantera det globala perspektivet att säkra utlåning för försvarsändamål, samtidigt som den skyddar andra investeringar och tillåter att allierade ansluter sig.
70. Europaparlamentet noterar kommissionens ordförandes tillkännagivande om att undantagsklausulen för försvarsinvesteringar aktiveras. Parlamentet understryker att undantagsklausulen, med tanke på andra angelägna politiska prioriteringar, måste tillämpas på ett sätt som säkerställer att ökade försvarsutgifter inte leder till nedskärningar på andra områden och att de har som villkor att de spenderas på utveckling av gemensamma EU-projekt, inbegripet infrastruktur med dubbla användningsområden, såsom järnvägar, satellitsystem och resilienta kraftnät.
71. Europaparlamentet betonar att den nuvarande politiska kontexten visar att den nyligen antagna EU-ramen för ekonomisk styrning berövar regeringar de ekonomiska resurser som de behöver för att möta befintliga och nya utmaningar. Parlamentet understryker att prioritering av ett politikområde framför ett annat förvärrar de många kriser som EU står inför, i stället för att begränsa dem. Parlamentet efterlyser en översyn av EU:s ram för finanspolitiska bestämmelser som skulle ge den långsiktiga finansieringssäkerhet som behövs för investeringar i främjande av en rättvis omställning, utvidga Europas försvarsproduktionskapacitet och utveckla infrastruktur med dubbla användningsområden, och därigenom understödja en verkligt samordnad EU-strategi för investeringspolitik.
72. Europaparlamentet insisterar på att akuta behov inte kan vänta på nästa fleråriga budgetram. Parlamentet anser att så länge medlemsstater vägrar att avsätta mer resurser till en högre total EU-budget, inbegripet skapande av nya egna medel, och med tanke på kravet på enhällighet för att ändra både förordningen om den fleråriga budgetramen[3] och rådets beslut om egna medel[4] samt det akuta läget, måste lösningar för alternativ finansiering övervägas utan dröjsmål, däribland
(a) att en diskussion skyndsamt inleds i syfte att inrätta en ny finansieringsfacilitet utanför budgeten[5], vilken i tillräcklig grad skulle slå samman och europeisera delar av de nationella försvarsbudgetarna på EU-nivå och hantera hela livscykeln för militär kapacitet, från samarbete inom forskning och utveckling och gemensam upphandling till gemensamt underhåll, utbildning och försörjningstrygghet, och vilken, i likhet med den nuvarande europeiska fredsfaciliteten utanför budgeten, är öppen för icke-EU-länder, exempelvis Norge och Storbritannien. Parlamentet betonar därför att förfarandena för beslutsfattande och tillsyn bör förbättras jämfört med den nuvarande styrningsmodellen för den europeiska fredsfaciliteten.
(b) kommissionens utfärdande av EU-riskgarantier till lägre räntesatser för deltagare i projekt på EU-nivå som identifieras som kritiska för försvarsberedskapen.
(c) ett nytt EU-skuldprogram i linje med NextGenerationEU med stöd av verkliga egna medel för att återbetala de lånade medlen.
(d) skapande av nya verkliga egna EU-medel för att skapa ytterligare intäktsflöden för att finansiera säkerhets- och försvarsrelaterade investeringar på EU-nivå.
(e) större mobilisering av eget kapital och privat kapital. Parlamentet upprepar därför sin efterlysning av mer privata investeringar i EU:s försvar.
(f) skapande av specifika finansieringsprodukter för att privata banker ska investera mer i försvarssektorn.
(g) utveckling av förfaranden för nödsituationer för projekt som etableras som reaktion på större kriser eller krig.
73. Europaparlamentet anser att nästa fleråriga budgetram bör ha ett större anslag av medel för den gemensamma säkerheten och vara mer flexibel för att reagera på oförutsedda kriser och nödsituationer.
74. Europaparlamentet välkomnar de nya förslagen i Niinistö-rapporten när det gäller finansieringen av Europas försvar. Parlamentet stöder inrättandet av en facilitet för försvaret av Europa och en facilitet för ett tryggare Europa. Parlamentet välkomnar och stöder även förslaget om att inrätta ett investeringsgarantiprogram med InvestEU som förebild med öppen arkitektur för att stimulera investeringar av den privata sektorn och utfärda en standard för europeiska beredskapsobligationer.
75. Europaparlamentet insisterar på att robusta mekanismer införs för att säkerställa att de knappa EU-budgetmedlen används effektivt och förhindra eventuellt dubbelarbete inom försvarsprojekt. Parlamentet begär en omfattande översyn av de nuvarande tillsynsförfarandena och att en öppen ram utvecklas för att övervaka och utvärdera effektiviteten i EU-finansierade försvarsinitiativ.
76. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionsledamoten med ansvar för försvar och rymdfrågor, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet och kommissionen.
- [1] EUT C 493, 27.12.2022, s. 136.
- [2] Rådets gemensamma ståndpunkt 2008/944/Gusp av den 8 december 2008 om fastställande av gemensamma regler för kontrollen av export av militär teknik och krigsmateriel (EUT L 335, 13.12.2008, s. 99), ELI: http://data.europa.eu/eli/compos/2008/944/oj.
- [3] Rådets förordning (EU, Euratom) 2020/2093 av den 17 december 2020 om den fleråriga budgetramen 2021–2027 (EUT L 433I, 22.12.2020, s. 11, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2020/2093/oj?locale=sv
- [4] Rådets beslut (EU, Euratom) 2020/2053 av den 14 december 2020 om systemet för Europeiska unionens egna medel och om upphävande av beslut 2014/335/EU, Euratom (EUT L 424, 15.12.2020, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/dec/2020/2053/oj?locale=sv.
- [5] I överensstämmelse med punkt 1 m av sin rekommendation av den 8 juni 2022 till rådet och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om EU:s utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik efter det ryska aggressionskriget mot Ukraina (EUT C 493, 27.12.2022, s. 136).