FÖRSLAG TILL MISSTROENDEFÖRKLARING MOT EUROPEISKA KOMMISSIONEN
3.7.2025 - (2025/2140(RSP))
Gheorghe Piperea, Adrian‑George Axinia, Claudiu‑Richard Târziu, Georgiana Teodorescu, Şerban Dimitrie Sturdza, Fidias Panayiotou, Daniel Obajtek, Ivan David, Patryk Jaki, Zsuzsanna Borvendég, Fernand Kartheiser, Nikolaos Anadiotis, Volker Schnurrbusch, Katarína Roth Neveďalová, Irmhild Boßdorf, Virginie Joron, Ondřej Dostál, Cristian Terheş, Christine Anderson, António Tânger Corrêa, Emmanouil Fragkos, Milan Mazurek, Alexander Jungbluth, Siegbert Frank Droese, Petar Volgin, Rada Laykova, Stanislav Stoyanov, Arno Bausemer, Arkadiusz Mularczyk, Bogdan Rzońca, Milan Uhrík, Mary Khan, Tomasz Froelich, Hans Neuhoff, Alexander Sell, René Aust, Petr Bystron, Jacek Ozdoba, Galato Alexandraki, Kosma Złotowski, Waldemar Buda, Tobiasz Bocheński, Małgorzata Gosiewska, Marlena Maląg, Mariusz Kamiński, Dominik Tarczyński, Anna Zalewska, Jadwiga Wiśniewska, Maciej Wąsik, Michał Dworczyk, Alvise Pérez, Luis‑Vicențiu Lazarus, Erik Kaliňák, Judita Laššáková, Waldemar Tomaszewski, Ewa Zajączkowska‑Hernik, Jaak Madison, Anja Arndt, Marcin Sypniewski, Markus Buchheit, Filip Turek, Friedrich Pürner, Kateřina Konečná, Ľuboš Blaha, Thierry Mariani, Jan‑Peter Warnke, Thomas Geisel, Branislav Ondruš, Diana Iovanovici Şoşoacă, Monika Beňová, Marc Jongen, Nikola Bartůšek, Grzegorz Braun, Sarah Knafo, Petras Gražulis, Piotr Müller, Gerald Hauser
B10‑0319/2025
Europaparlamentets misstroendeförklaring mot kommissionen
Europaparlamentet utfärdar denna misstroendeförklaring
– med beaktande av artikel 17.8 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), artikel 234 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och artikel 106a i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen,
– med beaktande av den begäran som, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar[1], lämnades in av New York Times-journalisten Matina Stevi, som ansökte om tillgång till alla textmeddelanden som skickats mellan ordförande Ursula von der Leyen och Pfizers vd Albert Bourla mellan den 1 januari 2021 och den 11 maj 2022,
– med beaktande av kommissionens avslag på denna begäran på grund av att kommissionen inte var i besittning av de begärda handlingarna,
– med beaktande av tribunalens dom av den 14 maj 2025 i mål T-36/23, Stevi och The New York Times mot kommissionen[2], där tribunalen ansåg att kommissionen inte hade lämnat någon rimlig förklaring till varför den inte var i besittning av de begärda handlingarna om sina förbindelser med Pfizer/BioNTech i samband med upphandlingen av covid-19-vacciner och där tribunalen förtydligade att kommissionens insynsplikt är grundläggande och att en vägran att lämna ut handlingar måste vara strikt motiverad av tvingande skäl,
– med beaktande av artikel 10.3 i EU-fördraget, som garanterar medborgarna rätt att delta i unionens demokratiska liv och föreskriver att beslut ska fattas så öppet och så nära medborgarna som möjligt,
– med beaktande av artikel 131 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Europeiska åklagarmyndigheten (Eppo) inledde 2022 en utredning om kommissionens agerande i samband med förhandlingarna om och ingåendet av avtal om upphandling av covid-19-vacciner med Pfizer. Utredningen är alltjämt pågående 2025 och väcker välgrundad oro över eventuella rättsliga och etiska överträdelser och eventuella oegentligheter i förvaltningen av unionens finansiella resurser.
B. I sitt beslut av den 5 oktober 2023 i mål T-36/23, Stevi och The New York Times mot kommissionen, ansåg Europeiska unionens tribunal att kommissionen inte hade lämnat en rättsligt tillfyllestgörande förklaring till varför den hade vägrat att lämna ut de begärda handlingarna om förhandlingarna om Pfizervaccinerna.
C. Kommissionen överträdde sina skyldigheter enligt förordning (EG) nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till handlingar och bröt mot de i fördragen förankrade principerna om öppenhet och insyn, god förvaltningssed och institutionell ansvarsskyldighet.
D. Kommissionen anslog 35 miljarder euro i offentliga medel till covid-19-vacciner men säkerställde varken insyn eller ansvarsskyldighet, särskilt som doser till ett värde av 4 miljarder euro förblev oanvända. Detta väcker allvarlig oro med avseende på finansiell tillsyn och förvaltningsfel.
E. I sin dom av den 14 maj 2025 ogiltigförklarade tribunalen kommissionens beslut att neka tillgång till textmeddelandena mellan kommissionens ordförande Ursula von der Leyen och Pfizers vd Albert Bourla, som skickades mellan den 1 januari 2021 och den 11 maj 2022, angående upphandlingen av covid-19-vacciner.
F. I sin särskilda rapport nr 22/2024, antagen den 26 september 2024, identifierade revisionsrätten allvarliga brister i genomförandet av faciliteten för återhämtning och resiliens, bland annat otillräckliga kopplingar mellan de utbetalda medlen och de faktiska kostnaderna, svaga kontrollmekanismer, risk för dubbel finansiering och förseningar i uppnåendet av investeringsmålen. Detta väcker allvarlig oro över kommissionens tillsyn över ett av de största finansieringsinstrumenten efter covid.
G. Revisionsrätten har påpekat att bristen på robusta kontroller och beroendet av självrapportering från medlemsstaternas sida ökar risken för ”dubbel finansiering”, en situation där samma åtgärder kan finansieras flera gånger, vilket leder till ineffektivitet och potentiellt missbruk av medel.
H. Insyn och ansvarsskyldighet är grundläggande principer i unionens demokratiska legitimitet i enlighet med artikel 10.3 i EU-fördraget och säkrar allmänhetens förtroende för Europeiska unionens institutioner, särskilt i sammanhang där stora folkhälsoutmaningar och betydande finansiella åtaganden står på spel.
I. Utskottet för rättsliga frågor antog den 23 april 2025 enhälligt ett icke-bindande yttrande där utskottet förkastade kommissionens användning av artikel 122 i EUF‑fördraget som rättslig grund för förslaget till förordning om inrättande av instrumentet säkerhetsaktion för Europa (Safe), ett försvarsinitiativ med en finansiering på 150 miljarder euro.
J. I sitt yttrande hävdar utskottet för rättsliga frågor att kommissionens åberopande av artikel 122 i EUF-fördraget saknar giltig motivering kopplad till en nödsituation, detta mot bakgrund av att bestämmelsen avser kortsiktiga åtgärder för att hantera omedelbara kriser, inte långsiktiga försvarssatsningar.
K. Det har uttryckts allvarlig oro över kommissionens olagliga inblandning i valen i medlemsstater som Rumänien och Tyskland genom en förvanskad tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2065 av den 19 oktober 2022 om en inre marknad för digitala tjänster och om ändring av direktiv 2000/31/EG (förordningen om digitala tjänster)[3], som är avsedd att skydda konsumenter men som har missbrukats för att motivera röstrestriktioner och ogiltigförklaringar av val.
1. Europaparlamentet finner att kommissionen under ledning av ordförande Ursula von der Leyen inte längre har parlamentets förtroende att upprätthålla principerna om öppenhet och insyn, ansvarsskyldighet och god förvaltningssed, som är väsentliga för en demokratisk union.
2. Europaparlamentet finner att kommissionens olagliga inblandning i valen i medlemsstater, via en felaktig tillämpning av förordningen om digitala tjänster, utgör en allvarlig överträdelse av dess mandat att upprätthålla de demokratiska principerna och respektera den nationella suveräniteten.
3. Europaparlamentet konstaterar att kommissionens otillbörliga användning av artikel 122 i EUF-fördraget som rättslig grund för Safe-förordningen, ett försvarsinitiativ med en finansiering på 150 miljarder euro, utgör en allvarlig behörighetöverträdelse och en förvanskning av det avsedda syftet med denna artikel, som är förbehållen ekonomiska nödsituationer.
4. Europaparlamentet anser att detta missbruk av förfaranden undergräver tilltron till unionsinstitutionerna och hotar integriteten i unionens rättsliga ram.
5. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att avgå på grund av sin upprepade underlåtenhet att säkerställa insyn och sitt ständiga åsidosättande av den demokratiska tillsynen och rättsstatsprincipen i unionen.
6. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna misstroendeförklaring till rådets ordförande och kommissionens ordförande och underrätta dem om resultatet av omröstningen om den i kammaren.
- [1] EGT L 145, 31.5.2001, s. 43, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2001/1049/oj.
-
[2] Tribunalens dom av den 14 maj 2025, Matina Stevi och New York Times Company mot Europeiska kommissionen, T-36/23, ECLI:EU:T:2025:483.
- [3] EUT L 277, 27.10.2022, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2022/2065/oj.