FÖRSLAG TILL RESOLUTION

20.6.2005

till följd av uttalandena av Europeiska rådet och kommissionen
i enlighet med artikel 103.2 i arbetsordningen
från Monica Frassoni, Daniel Marc Cohn-Bendit, Johannes Voggenhuber och Kathalijne Maria Buitenweg
för Verts/ALE-gruppen
om Europeiska rådets möte den 16 och 17 juni 2005

B6‑0391/2005

Europaparlamentets resolution om Europeiska rådets möte den 16 och 17 juni 2005

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av resultaten av den franska och den nederländska folkomröstningen om den europeiska konstitutionen,

–   med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets möte i Bryssel den 16 och 17 juni 2005,

–   med beaktande av artikel 103.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.   Under Europeiska rådets överläggningar denna gång har det klart framgått att detta möte i hög grad blivit ett misslyckande.

B.   Stats- och regeringscheferna har än en gång visat allmänheten i Europa att deras kortsiktiga nationella intressen väger tyngre än deras vilja att fatta beslut till förmån för Europas gemensamma bästa.

C.   Den aktuella krisen visar klart att det pågår en outtalad kamp mellan två synsätt, nämligen dels att Europa skall vara enbart en inre marknad och dels att Europa skall vara ett politiskt organ.

I. Den europeiska konstitutionen

1.   Europaparlamentet noterar det beslut som fattats om konstitutionen och konstaterar att beslutet visar på den djupa söndring som råder mellan stats- och regeringscheferna i fråga om vilken väg den europeiska integrationen skall gå. Parlamentet noterar att stats- och regeringscheferna, trots att de varseblivit behovet av en brett upplagd diskussion, inte lagt fram några konkreta förslag om hur denna diskussion skulle utformas och när den skulle äga rum och inte heller om dess huvudsakliga parter eller dess mål.

2.   Europaparlamentet är övertygat om att det inte längre går att bortse från frågan om vad som skall vara det slutliga målet för den europeiska integrationen. Parlamentet håller med om att det behövs en grundlig diskussion om vilken väg den europeiska integrationen skall gå och upprepar att denna diskussion kan ha sin medelpunkt, inte bara i regeringarna som företräder nationella intressen och maktanspråk, utan också i parlamenten, som direkt företräder de europeiska medborgarna, tillsammans med företrädare för det civila samhället.

3.   Europaparlamentet uttrycker i anslutning till detta än en gång sitt erbjudande om att spela en framträdande roll och bidra med att upprätthålla den instundande diskussionen.

4.   Europaparlamentet anmodar konstitutionsutskottet att inom tre månader ta fram förslag till hur en sådan diskussion kunde vara upplagd, också tidsmässigt, samt vilka mål den skulle ha.

5.   Europaparlamentet är övertygat om att resultaten av den franska och den nederländska folkomröstningen inte innebär något massivt avståndstagande från den konstitutionella processen och fördjupandet av unionen, samt om att det snart inom Europeiska unionens konkreta funktion kommer att framgå vilka begränsningar Nicefördraget har.

6.   Europaparlamentet vädjar till alla europeiska institutioner, parlament och regeringar att inte bryta sitt löfte om att övervinna riskerna för att EU:s politik successivt i allt högre grad börjar handhas av de enskilda nationerna så att Europaprojektet förvanskas till att handla om en organisation enbart för den inre marknaden. Parlamentet erinrar om att föresatsen om att motarbeta detta nu är mera relevant än någonsin.

II. Budgetplanen

7.   Europaparlamentet beklagar att medlemsstaterna allt ifrån första början av överläggningarna om budgetplanen inte ville koncentrera diskussionen på de politiska utmaningar som EU står inför och som direkt berör medborgarna och är av intresse för dem, såsom hållbar utveckling, sysselsättning, utbildning och kultur, landsbygdens utveckling, uppnåendet av millenniemålen, mänskliga rättigheter och konfliktförebyggande. Parlamentet kritiserar de medlemsstater som valde att fortsätta försvara vad de upplevde som sina nationella intressen, såsom den nuvarande gemensamma jordbrukspolitiken och frågan om nettobidragsgivande, bl.a. den brittiska rabatten, och på det sättet förlorade blicken för Europas gemensamma bästa.

8.   Europaparlamentet berömmer det luxemburgska ordförandeskapet för dess strävan att spela en förmedlande roll för att en överenskommelse skulle uppnås, samt också de medlemsstater som var villiga att i en anda av europeisk solidaritet göra avkall på nationella krav, framför allt de tio nya medlemsstaterna.

9.   Europaparlamentet anser trots allt att det är bättre att man inte nått fram till någon överenskommelse alls, än om man hade fått en dålig överenskommelse. Parlamentet varnar rådet att det inte går att få till stånd någon överenskommelse om budgetplanen om inte Europaparlamentet är med på den och erinrar om att parlamentet tidigare gått ut med starka ställningstaganden om frågor som parlamentet upplever som prioriterade inom politiken och därför vill arbeta för – i många av dessa fall delas parlamentets syn också av rådet – samt om vilka budgetanslag som parlamentet anser att behövs för att dess mål skall kunna nås, trots att det är parlamentets syn på saken att dess egna krav inte går tillräckligt långt, budgetmässigt sett. Parlamentet vidhåller att alla kontroversiella frågor bör tas upp, alltså också den brittiska rabatten och den första pelaren av den gemensamma jordbrukspolitiken.

10.   Europaparlamentet förespråkar mot bakgrund av det ovansagda bl.a. att det skall införas ett system med verkliga egna medel så man kan komma ifrån den handlingsförlamande diskussionen om vem som är nettobidragsgivare samt också att jordbrukspolitiken skall läggas om i riktning mot en helhetsbetonad och hållbar politik för landsbygdens utveckling, eftersom detta är det enda sättet att komma framåt med att modernisera näringslivet på landsbygden och samtidigt bevara och främja sysselsättningen och värna om miljön.

III. Ekonomiska och sociala frågor och miljöfrågor (Lissabonstrategin, hållbar utveckling)

11.   Europaparlamentet välkomnar åtagandet om ny stimulans för Lissabonstrategin såsom ett led i EU:s strategi för hållbar utveckling. Parlamentet håller med om att Lissabonstrategin kräver en mobilisering av alla tillbudsstående styrmedel, vilket framför allt måste innefatta de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken och EU:s sjunde ramprogram för forskning (2007–2013). Parlamentet uttrycker sitt gillande till tanken på att samla såväl den makroekonomiska som den mikroekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken till ett enda helt, då ju detta ger en antydan om att den ekonomiska politiken och socialpolitiken kompletterar varandra.

12.   Europaparlamentet beklagar dock att det än en gång tagits otillräcklig hänsyn till Lissabonstrategins miljöaspekter i de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken samt i riktlinjerna för sysselsättning. Parlamentet beklagar att dessa riktlinjer överhövan betonat att det enda sättet att skapa tillväxt består i att öppna marknaden och erinrar att en politik som bara går ut på kvantitativ ekonomisk tillväxt är huvudlös ur miljösynvinkel. Parlamentet betonar än en gång vikten av att utveckla sektorer som inte är beroende av materiella resurser (tjänster, utbildning, kultur etc.) eller som bygger på hög effektivitet och förnybara resurser såsom ett sätt i sysselsättningsfrämjandets tjänst och kommer att bidra till att skapa ett dynamiskt och effektivt näringsliv som tar sikte på framtiden och erbjuder medborgarna en god livskvalitet.

13.   Europaparlamentet välkomnar att stats- och regeringscheferna uppmärksammat den hållbara utvecklingen samt att Europeiska rådet åter framhållit sitt stöd till att en förnyad EU-strategi för hållbar utveckling, med mål, indikatorer och ett effektivt uppföljningsförfarande skall antas före utgången av 2005. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att framlägga ett ambitiöst förslag med tidsplaner för vilka åtgärder EU skall vidta i framtiden för att målen skall nås.

14.   Europaparlamentet anser att EU bör stå till tjänst med bra lagar och en bra politik som förbättrar livskvaliteten för människor inom sådana områden där EU:s åtgärder för med sig ett klart mervärde, såsom i fråga om miljön, som, enligt opinionsundersökningar på senaste tiden är ett av de områden där stödet till åtgärder från EU:s sida är som starkast och som 63 procent av medborgarna gav företräde åt framför den ekonomiska konkurrenskraften när de blev tillfrågade om Lissabonstrategin.

IV. Ett område med frihet, säkerhet och rättvisa

15.   Europaparlamentet noterar att Europeiska rådet i sina slutsatser inte ändrar något i fråga om målen inom området rättsliga frågor och inrikes frågor och inte heller bygger ut detta område med några nya mål, utan nästan genomgående koncentrerar sig på kampen mot terrorismen.

16.   Europaparlamentet beklagar att Europeiska rådet inte tagit notis om parlamentets ståndpunkt, framför allt med avseende på känsliga frågor såsom utbyte av information, bevarande av uppgifter från telekommunikationer, handlingsplanen om radikalisering, dialogen med tredjeländer etc.

17.   Europaparlamentet noterar också att Europeiska rådet, i motsats till vad det tidigare tillkännagivit, inte ställt upp några frister för antagandet av lagstiftning, något som ju visar att EU inte i sin nuvarande institutionella utformning är kapabelt att arbeta inom området rättsliga frågor och inrikes frågor.

V. Yttre förbindelser

Cypern

18.   Europaparlamentet beklagar att ingenting gjorts för att övervinna dödläget i fråga om det ekonomiska paketet för norra Cypern och betonar att detta är ytterligare ett tecken på den djupgående krisen inom EU, som inte kan infria de utfästelser det gjort till den turkcypriotiska folkgruppen.

Västra Balkan

19.   Europaparlamentet anser att det behövs en bättre definition av vilka utsikter länderna på västra Balkan har i fråga om Europeiska unionen. Parlamentet påpekar på tal om detta att ett oinskränkt genomförande av Thessalonikiagendan bör leda till en seriös och effektiv föranslutningsstrategi med möjligheter att mäta de framsteg som de berörda länderna gör på vägen mot EU, under förutsättning att nödvändiga institutionella villkor uppfylls på vardera sidan.

20.   Europaparlamentet betonar att det behövs ökade insatser för stabiliteten i regionen. Parlamentet beklagar att rådet än en gång försuttit ett tillfälle att nå fram till en överenskommelse i tvisten mellan Grekland och Makedonien om vad det sistnämnda landet skall heta på det internationella planet, något som hade varit ägnat att i hög grad förbättra den inre situationen i detta land. Parlamentet uppmanar rådet att inta en ledande position i de förhandlingar som pågår mellan parterna, utgående från det kompromissförslag som nyligen framlagts av FN.

21.   Europaparlamentet anser att de kommande allmänna valen i Albanien bör anses som ett grundläggande prov i fråga om hur demokratiskt moget det demokratiska systemet i Albanien är. Parlamentet uppmanar rådet att göra klart för myndigheterna i Albanien att några ytterligare bristfälligheter i samband med valen inte kan tolereras samt uppmanar alla parter att agera med ansvar så att de skarpa motsättningar som förekommit i det förgångna nu skall kunna undvikas, samt lägga grunden till demokratiska institutioner som är stabila och har legitimitet.

22.   Europaparlamentet uttalar sitt fulla stöd till det värdefulla och svåra arbete som görs av Internationella tribunalen för f.d. Jugoslavien och betonar än en gång att oinskränkt samarbete med denna instans är ett villkor för närmare relationer med EU.

Kosovo

23.   Europaparlamentet noterar att FN vill trappa ner sin närvaro i Kosovo. Parlamentet påpekar dock att situationen fortfarande är långtifrån normaliserad och uppmanar rådet att bygga ut sitt stöd till de provisoriska institutionerna för självstyre, så att dessa småningom skall kunna överta förvaltningen av territoriet.

24.   Europaparlamentet anser att strategin om ”normer först, ställning sedan” på det hela taget har misslyckats, framför allt med tanke på aktningen för minoriteters rättigheter och flyktingars återvändande. Parlamentet ser fram emot den genomgripande översyn av situationen som FN skall genomföra nu i sommar och går ut med ett upprop om en ny strategi baserad på klara riktmärken, så att man kan se efter vilka framsteg Kosovo gjort med tanke på att inleda förhandlingar om områdets slutliga ställning.

25.   Europaparlamentet uppmanar rådet att i detta hänseende påta sig en ledande roll vid arbetet med att förbereda dessa förhandlingar och välkomnar Europeiska rådets förslag att inget avtal om Kosovos ställning får innebära att Kosovo delas eller att Kosovo förenas med ett annat land eller en del av ett annat land.

Den europeiska grannskapspolitiken

26.   Europaparlamentet välkomnar att den första omgången handlingsplaner antagits, liksom också beslutet om att börja utarbeta handlingsplaner för länderna i södra Kaukasus. Parlamentet anser att utvärderingen av hur dessa planer genomförts måste göras öppet och med insyn så att Europaparlamentet och det civila samhället på vardera sidan får medverka. Parlamentet insisterar på att utvecklingen av de mänskliga rättigheterna, demokratin och rättsstaten skall betraktas som första rangens prioriteringar i alla nationella handlingsplaner och betonar i detta sammanhang vikten av att det tillsätts underutskott för de mänskliga rättigheterna med alla länder i grannskapsprogrammen för att genomförandet av dessa handlingsplaner skall kunna övervakas bättre.

27.   Europaparlamentet upprepar sin syn på att den europeiska grannskapspolitiken inte skall ses som ett alternativ till medlemskap för de tre berörda europeiska länderna och uppmanar med tanke på detta myndigheterna i Kiev att göra allt för att anta alla nödvändiga reformer som kommer att bereda väg för att Ukraina integreras i alla former av unionens politik, samt att bygga ut ett seriöst samarbete inom alla områden.

28.   Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över att situationen i Vitryssland ytterligare försämrats och uttrycker sin fulla solidaritet med de politiskt oliktänkande som nyligen dömts av Lukasjenkoregimen. Parlamentet uppmanar rådet att, för den händelse fria och rättvisa val i Vitryssland skulle leda till en demokratisk förändring i landet, förbereda en snabb utveckling av avtalsbaserade kontakter med Vitryssland och utsträcka alla förmåner med den europeiska grannskapspolitiken till att omfatta också detta land. Parlamentet betonar att EU ytterligare bör förstärka sitt stöd till det civila samhället samt undersöka möjligheterna till att ytterligare tillgodose den vitryska befolkningens behov, bl.a. genom att åtgärda följderna av Tjernobylkatastrofen samt vidta åtgärder till förmån för hälsa, utbildning, miljö, samarbete över gränserna och regionalt samarbete, gränsförvaltning och oberoende massmedier.

Barcelonaprocessen

29.   Europaparlamentet beklagar att man i Luxemburg inte kommit fram till någon överenskommelse om valövervakning och övervakning av massmedier, vilket innebär ett reellt hinder mot utvecklingen av verkliga demokratier i partnerländerna. Parlamentet välkomnar inrättandet av den icke-statliga plattformen för Europa‑Medelhavsregionen samt uppmanar rådet och medlemsstaterna att finna sätt att stärka och fördjupa kontakterna mellan det civila samhället i de olika berörda länderna.

Mellanöstern

30.   Europaparlamentet anser att det kommande tillbakadragandet av israeliska trupper från Gaza är av stor vikt för om fredsprocessen kommer att fortsätta med framgång så det kan byggas upp en livsduglig palestinsk stat och skapas bättre förhållanden för Israel ur säkerhetssynvinkel. Parlamentet betonar i detta sammanhang att tillbakadragandet måste ske under fullständig samordning mellan de israeliska och palestinska myndigheterna och i fullt samarbete dem emellan.

31.   Europaparlamentet uppmanar bägge parterna att hålla sig till åtagandena enligt färdplanen, framför allt i fråga om att hålla tillbaka alla väpnade palestinska grupper och ställa dem under den palestinska myndighetens totala kontroll samt upphöra med incitamenten till bosättarna och med utvidgningen av de israeliska bosättningarna på de ockuperade områdena.

32.   Europaparlamentet beklagar att den palestinska myndigheten återinfört dödsstraffet och uppmanar president Abbas att göra allt för att beslutet skall försättas ur kraft.

Irak

33.   Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att ta med följande frågor i diskussionerna vid den internationella konferensen om Irak den 22 juni i Bryssel:

• a)Ett klart datum och en tidsplan för koalitionstruppernas tillbakadragande från Irak för att ersättas av multinationella styrkor under FN:s mandat.
• b)Lärdomar som kan dras av kriget i Irak och leda till en mera multilateral, demokratisk och resultatinriktad konflikthantering runtom i världen i framtiden.
• c)Ett initiativ om att internationell övervakningspersonal, däribland Internationella rödakorskommittén och FN-experter, skall få tillträde till alla som hålls i fängsligt förvar i Irak samt om en oberoende undersökningskommitté som skall befatta sig med påstådda fall av tortyr och misshandel.
• d)Särskilda åtgärder till förmån för irakiska kvinnors jämställdhet.
• e)Stöd till inrättandet av en oberoende kommission under FN:s ledning, med uppgift att utveckla ett omfattande program för att tillförsäkra rättvisa i Irak.
• f)En oberoende offentlig granskning av de 8,8 miljarder dollar som förvaltas av utvecklingsfonden för Irak och som det inte redovisats för.

Iran

34.   Europaparlamentet stöder rådets linje vid förhandlingarna, vilken gått ut på att förhindra kärnvapenspridningen, men understryker dock att Europaparlamentet fäster yttersta vikt vid att demokratin och de mänskliga rättigheterna i Islamiska republiken Irak ytterligare förbättras, samt uttrycker sin oro över att resultatet vid presidentvalet kan komma att äventyra de anspråkslösa förbättringar som uppnåtts i rättsstatshänseende.

Libanon

35.   Europaparlamentet välkomnar varmt hur parlamentsvalet genomförts i alla dess faser, något som kommer att bereda väg för demokratiskt legitima institutioner i ett fullt ut suveränt och oberoende Libanon.

36.   Europaparlamentet uttrycker dock sin oro i anledning av de mord som förövats på sista tiden och uppmanar myndigheterna i Libanon att vidta nödvändiga åtgärder för att garantera att de utreds effektivt och med insyn.

37.   Europaparlamentet uppmanar rådet och medlemsstaterna att ta initiativet till att undersöka möjligheterna av att det sänds ut ett FN-uppdrag till Libanon i händelse av att situationen där i fråga om säkerheten ytterligare skulle försämras.

Transatlantiska förbindelser

38.   Europaparlamentet anser att den förbättring som nyligen inträtt i de transatlantiska förbindelserna bör följas av konkret handling, framför allt i form av globalt samarbete och stöd till en effektiv multilateral ram. Parlamentet beklagar apropå detta att Förenta staternas regering i hög grad bidragit till att utvärderingskonferensen om fördraget om icke-spridning av kärnvapen blev ett misslyckande genom att motsätta sig överenskommelsen om en agenda med några som helst hänvisningar till tidigare åtaganden enligt detta fördrag, bland dem skyldigheten för sådana länder som förklarat sig inneha kärnvapen att skrota ned sina egna kärnvapen. Parlamentet uppmanar rådet att vid det kommande toppmötet mellan EU och Förenta staterna ta upp frågorna om Kyotoprotokollet och Internationella brottmålsdomstolen.

Ryssland

39.   Europaparlamentet anser att den fortsatta utvecklingen och fördjupandet av förbindelserna med Ryssland inte bör inskränka sig till att det antas färdplaner för upprättandet av fyra gemensamma områden. Parlamentet påpekar att ett verkligt strategiskt partnerskap bör bygga på gemensamma värderingar som delas av alla parter, framför allt i fråga om demokrati och mänskliga rättigheter. Parlamentet uttrycker sin oro över att det börjat gå sämre för demokratin i Ryssland och uppmanar rådet att göra allt för att prioritera dessa frågeställningar i de framtida förbindelserna med Moskva. Parlamentet betonar på tal om detta vikten av att det regelbundet hålls överläggningar mellan EU och Ryssland om mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, bland dessa också de rättigheter som tillkommer personer som hör till någon minoritet, något som bör ske under medverkan från Europaparlamentet och icke-statliga organisationer, såsom det föreskrivs i EU:s riktlinjer för dialog om de mänskliga rättigheterna.

40.   Europaparlamentet välkomnar varmt den överenskommelse som uppnåtts mellan Ryssland och Georgien och handlar om utrymning av Rysslands militära baser. Parlamentet uppmanar rådet att ge myndigheterna i Tbilisi all den hjälp de behöver för att nu och framgent komma till rätta med problem i anslutning till avvecklingen av dessa baser.

Förbindelserna med Asien

41.   Europaparlamentet noterar Europeiska rådets beslut att anmoda rådet och kommissionen att påskynda arbetet med ett nytt ramavtal med Kina. Parlamentet anser dock att det kvarstår uppenbara hinder för utvecklingen av ett verkligt strategiskt partnerskap, framför allt att det inte gjorts några som helst påtagliga framsteg inom området demokrati och mänskliga rättigheter. Parlamentet påpekar med tanke på detta att det inte finns förutsättningar för att EU skall kunna upphöra med sitt embargo mot vapenförsäljning.

42.   Europaparlamentet välkomnar att Europeiska rådet erkänt att hållbar utveckling och miljöskydd i högre grad måste inlemmas som en del i nationella och internationella program och strategier för utveckling, liksom också att det behövs stöd till att det inrättas ett FN-organ med ansvar för miljöfrågor, avsett att verka på samma nivå som övriga specialorgan inom FN.

Utvidgningen

43.   Europaparlamentet välkomnar Europeiska rådets avsikt att helt och fullt genomföra de beslut som fattats under 2004 om att inleda anslutningsförhandlingar med Kroatien och Turkiet samt att välkomna Rumänien och Bulgarien som nya medlemsstater 2007 samt uppmanar Europeiska rådet att inte låta den aktuella krisen för den europeiska integrationsprocessen hindra unionen att resolut hålla fast vid sina åtaganden beträffande kandidatländer nu och i framtiden.

44.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.