FÖRSLAG TILL RESOLUTION
29.6.2005
i enlighet med artikel 108.5 i arbetsordningen
från Frithjof Schmidt, Marie-Hélène Aubert och Carl Schlyter
för Verts/ALE-gruppen
om åtgärder mot fattigdom
Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B6-0398/2005
B6‑0403/2005
Europaparlamentets resolution om åtgärder mot fattigdom
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av New York-förklaringen om aktion mot svält och fattigdom,
– med beaktande av det globala uppropet mot fattigdom som lanserats av en stor allians av människor, organisationer, nationella och internationella nätverk fast beslutna att utrota fattigdomen och som även Nelson Mandela uttryckt sitt stöd för,
– med beaktande av artikel 108.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Över en miljard människor lever i extrem fattigdom. I Afrika söder om Sahara lever omkring 300 miljoner människor i absolut fattigdom och miljontals människor dör varje år på grund av bristande hälsovård, rent vatten, anständiga bostäder och ordentlig mathållning.
B. Uppropets mål omfattar skuldavskrivning, större ökning av och bättre kvalitet på utvecklingsbiståndet samt avskaffande av orättvisa regler i världshandeln.
C. Utlandsskulden i Afrika söder om Sahara uppgick 2003 till 231 miljarder dollar, av vilka 69 miljarder dollar utgjordes av skulder till multilaterala låneinstitut.
D. Enligt de slutsatser som dras i FN:s alarmerande Millennium Ecosystem Assessment Report håller ca 60 procent (15 av 24) av världens ekosystem som omfattar färskvatten och fiskbestånd på att förstöras eller så används de på ett ohållbart sätt. Världens fattigaste människor är de som drabbas värst av denna förstörelse av ekosystemen.
E. Enligt samma rapport förväntas antalet fattiga i Afrika söder om Sahara att öka från 315 miljoner 1999 till 404 miljoner om nuvarande trender fortsätter.
F. FN:s millenniemål om att halvera fattigdom och svält före 2015, erbjuda utbildning för alla, förbättra hälsostandarder, hejda spridningen av större sjukdomar och säkerställa en miljömässigt hållbar utveckling äventyras allvarligt på grund av att världens ledare inte på allvar tagit itu med fattigdomens grundorsaker.
G. Fattigdom är ingen olycka utan ett resultat av politiska och ekonomiska val på nationell, regional och internationell nivå. Åtgärder mot fattigdom kräver i första hand en radikal förändring av politiken i industri- och utvecklingsländer för att ta itu med fattigdomens strukturella orsaker, inbegripet orättvisa regler inom världshandeln, fattiga länders ohållbara skuldåterbetalning till internationella finansinstitut och orättvis fördelning av rikedomar.
H. Åtgärder för strukturell anpassning, privatisering av statliga företag och liberalisering av marknader som rika länder och internationella finansinstitut hittills har föreslagit för att bekämpa fattigdomen har i stället förvärrat problemet i utvecklingsländerna.
1. Europaparlamentet anser att verklig fattigdomsbekämpning kräver att det inrättas en övergripande hållbar utvecklingspolitik för att bygga upp produktionskapacitet och inhemska marknader i utvecklingsländerna utan att äventyra deras ekonomier genom billig import.
2. Europaparlamentet anser att fattigdomsbekämpningen måste grundas på erkännande av ett lands eller en regions rätt att på demokratisk väg fastställa sin egen politik samt sina egna prioriteringar och strategier för att skydda sin befolknings utkomster samt sociala, ekonomiska och kulturella rättigheter. Dessa principer bör väga tyngre än liberalisering av handeln, avreglering och privatisering.
3. Europaparlamentet bekräftar att tillgången till hälsovård är en del av den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter, som bör respekteras. EU uppmanas att säkerställa lämplig finansiering för att bekämpa försummade sjukdomar som i först hand drabbar utvecklingsländer.
4. Europaparlamentet uppmanar rika länder att ta itu med fattigdomens strukturella orsaker i utvecklingsländerna. Parlamentet begär att det skall inrättas rättvisa och skäliga handelsregler och att alla former av exportstöd, såsom exportbidrag, exportlån och användning av livsmedelsbistånd i kommersiellt syfte, skall avskaffas.
5. Europaparlamentet välkomnar den skuldavskrivning som G7 nyligen godkände för 18 länder och anser detta vara ett första steg i rätt riktning även om det är långt ifrån tillräckligt för att nå målsättningen att förpassa fattigdomen till historien.
6. Europaparlamentet påpekar att den skuldavskrivning som G7 har gått med på uppgår till 40 miljarder dollar, samtidigt som skulden i Afrika söder om Sahara 2003 uppgick till 231 miljarder dollar. Enligt vissa icke-statliga organisationer behöver 62 länder en total skuldavskrivning för att kunna uppfylla millennieutvecklingsmålen.
7. Europaparlamentet beklagar att de 18 länder som kommer att dra fördel av G7:s beslut måste uppfylla villkor som IMF och Världsbanken har ställt enligt det nuvarande HIPC‑initiativet och att de måste vidta åtgärder såsom marknadsliberalisering och privatisering av olika ekonomiska sektorer.
8. Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att offentliggöra sina exportkreditinstituts verksamhet så att den kan granskas på ett öppet och demokratiskt sätt eftersom dessa institut har bidragit till utvecklingsländernas skuldbörda.
9. Europaparlamentet uppmanar givarländerna att avskaffa bundna lån, inbegripet livsmedelsbistånd och tekniskt bistånd, som tvingar utvecklingsländerna att köpa varor och tjänster från givarländerna.
10. Europaparlamentet uppmanar EU att vidta konkreta åtgärder mot fattigdomen genom att införa en enhetlig politik om handel och utvecklingssamarbete och om den gemensamma jordbrukspolitiken och genom att sätta stopp för dumpningen av subventionerade jordbruksprodukter på marknaderna i fattiga länder.
11. Europaparlamentet uppmanar EU och andra industriländer att ta itu med de orättvisa handelsvillkor och råvaruprisfluktuationer som sedan 1996 har lett till ett prisfall på 60 procent på de främsta jordbruksprodukterna på världsmarknaden såsom majs, vete, soja, bomull och ris och till en allvarlig försämring av förutsättningarna i vissa av de minst utvecklade länderna, av vilka de flesta ligger i Afrika. Priset på kaffe, kakao, socker och palmolja har också sjunkit med över 60 procent.
12. Europaparlamentet efterlyser en utvärdering av erfarenheterna av systemen för råvaruprisstabilisering och utbudshantering för att utforma mekanismer och politik som i första hand är avsedda att garantera stabila priser på de råvaror som afrikanska länder är beroende av.
13. Europaparlamentet uppmanar internationella finansinstitut som Världsbanken och IMF att höra upp med att ställa privatisering och liberalisering av olika viktiga ekonomiska sektorer i utvecklingsländerna som ett villkor för bidrag och lån och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att använda sitt inflytande för att uppnå detta.
14. Europaparlamentet uppmanar EU och andra industriländer att inte tvinga utvecklingsländerna att liberalisera eller privatisera bastjänster som är viktiga för att utrota fattigdomen, såsom utbildning, hälsovård och tillgång till rent vatten.
15. Europaparlamentet efterlyser en demokratisering av internationella finansinstitut när det gäller insyn och nationella och regionala parlaments deltagande. Parlamentet anser att röstningssystemet bör grunda sig på lika rättigheter och inte på medlemmarnas finansiella bidrag.
16. Europaparlamentet kräver en fullständig utvärdering av hur den nuvarande politiken för handelsliberalisering har påverkat svälten och fattigdomen i utvecklingsländerna och begär att resultatet av den här utvärderingen används för att formulera klara riktlinjer för utvecklingssamarbete.
17. Europaparlamentet stöder till fullo slutsatserna i FN:s Millennium Ecosystem Assessment Report, där det hävdas att fortsatt förstöring av världens ekosystem kommer att hindra att millennieutvecklingsmålen uppnås.
18. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaterna.