FÖRSLAG TILL RESOLUTION

24.11.2005

till följd av fråga för muntligt besvarande O-93/05
i enlighet med artikel 108.5 i arbetsordningen
från Jo Leinen och Janusz Lewandowski
för utskottet för konstitutionella frågor och budgetutskottet
om kommissionens förslag till interinstitutionellt avtal om fastställande av ramvillkor för EU:s tillsynsmyndigheter

B6‑0634/2005

Europaparlamentets resolution om kommissionens förslag till interinstitutionellt avtal om fastställande av ramvillkor för EU:s tillsynsmyndigheter

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

– med beaktande av kommissionens förslag (KOM(2005)0059)[1],

– med beaktande av sin resolution av den 13 januari 2004 om kommissionens meddelande ”Rambestämmelser för EU:s tillsynsmyndigheter”[2],

– med beaktande av förklaring nr 3 till artikel 10 i EG-fördraget avseende gemenskapsorganens skyldighet att samarbeta lojalt, som antogs vid regeringskonferensen i Nice,

– med beaktande av yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet av den 11 oktober 2005 (PE 362.503v02.00) över förslagen om ändring av förordning (EEG) nr 1210/90 om inrättande av Europeiska miljöbyrån och Europeiska nätverket för miljöinformation och miljöövervakning, vad beträffar mandatperioden för den verkställande direktören,

– med beaktande av den fråga för muntligt besvarande som utskottet för konstitutionella frågor och budgetutskottet tillsammans har lagt fram för rådet samt rådets svar från sammanträdet den 15 november 2005,

– med beaktande av artiklarna 108.5 och 103.2 i arbetsordningen och av följande skäl:

A. De synpunkter som ingår i Europaparlamentets resolution av den 13 januari 2004 är och förblir i det stora hela relevanta. I synnerhet är det oeftergivligt att rationalisera och förenkla de befintliga och nya myndigheternas struktur för att skapa klarhet, öppenhet och rättssäkerhet, och det är det även med tanke på en framtida union med 25 eller flera medlemsstater. Inrättandet av nya myndigheter bör utvärderas enligt de strängaste kriterierna, bland annat med hänsyn till om verksamheten är relevant och motiverad.

B. Då kommissionen lagt fram sitt förslag till interinstitutionellt avtal har den följt parlamentets uppmaning att ingå ett interinstitutionellt avtal som entydigt slår fast gemensamma riktlinjer innan en ramförordning antas.

C. I förklaring nr 3 som antogs vid regeringskonferensen i Nice fastställs det att Europaparlamentet, rådet och kommissionen kan ingå interinstitutionella avtal om det med tanke på institutionernas skyldighet att samarbeta lojalt visar sig vara nödvändigt att underlätta tillämpningen av bestämmelserna i EG-fördraget.

1. Europaparlamentet välkomnar att kommissionen har lagt fram detta förslag.

2. Europaparlamentet beklagar att rådet inte är berett att gå med i förhandlingar för att ingå ett avtal mot bakgrund av kommissionens förslag.

3. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta arbeta för att få till stånd en attitydförändring hos rådet.

4. I enlighet med detta kommer Europaparlamentet i synnerhet att utgå från följande principer då det behandlar framtida förslag om inrättande av myndigheter:

• a)Inrättandet av en myndighet bör ske enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet, dvs. i regel medbeslutandeförfarandet, och tillämpningen av förfarandet enligt artikel 308 i EG-fördraget bör begränsas till undantagsfall där fördragets bestämmelser om den berörda frågan inte utgör en tillräcklig rättslig grund.
• b)Varje förslag om att inrätta en myndighet bör åtföljas av en kostnadsnyttoanalys och en ingående konsekvensbedömning, som även visar att myndigheten innebär en mer lönsam lösning än en lösning där kommissionens tjänstegrenar själva tar hand om de berörda uppgifterna.
• c)Det tekniska oberoende som tilldelas en myndighet inom ramen för dess ansvarsområde avskaffar inte kommissionens politiska ansvar för myndigheternas verksamhet.
• d)Kommissionens uppgift att utse och utnämna det verkställande organet, i regel alltså direktören, bör utformas på ett sätt som motsvarar detta krav på politiskt ansvar och redovisningsskyldighet.
• e)Parlamentet bör göra en förhandskontroll genom utfrågning av den eller de personer som kandiderar till tjänsten som direktör, en kontroll i efterhand genom beviljande av ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten samt en löpande kontroll genom de respektive tekniska kommittéernas tillsyn av myndighetens verksamhet. Organets styrelse bör ha ensamrätt att fatta beslut om förlängning av direktörens ämbetsperiod mot bakgrund av en utvärdering av direktörens första ämbetsperiod.
• f)Rådet bör utse sakkunniga företrädare till tillsynsorganet, dvs. styrelsen,och om Europaparlamentet finner det lämpligt får det kalla företrädarna till en utfrågning innan de utses. Dessa företrädare skall utses i ett antal som står i rimlig proportion till myndighetens uppgifter och betydelse. Av effektivitetsskäl strävar man i detta sammanhang på lång sikt efter att göra styrelsen mindre. Så länge som antalet företrädare i styrelsen motsvarar antalet medlemsstater skall parlamentet å sin sida utse två företrädare till styrelsen.
• g)Administrativa klagomål kan inges till kommissionen mot sådana åtgärder från myndighetens sida som har rättsliga följder för tredje part. Därefter kan kommissionen behandla klagomålen och kommissionens beslut kan överklagas hos EG-domstolen.

5. Europaparlamentet är oroat över att antalet decentraliserade myndigheter ständigt ökar (för närvarande är de 23, medan antalet 1995 uppgick till fem), eftersom detta innebär en risk för att kommissionens verkställande roll avskaffas och splittras i en mängd olika organ som främst arbetar på ett mellanstatligt sätt. Därför önskar parlamentet att det inte skall inrättas flera decentraliserade myndigheter åtminstone under tankepausen i samband med ratificeringen av EU:s konstitution.

6. Mot bakgrund av de ökande kostnader som de decentraliserade myndigheterna innebär för gemenskapens budget välkomnar Europaparlamentet att det enligt förslaget skall åligga kommissionen att underbygga samtliga förslag om inrättande av en myndighet med en konsekvensbedömning som inte enbart bör ta hänsyn till subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, utan som även omfattar en så fullständig förhandsbedömning som möjligt av de förväntade kontroll- och samordningskostnaderna samt konsekvenserna för personalresurserna och de administrativa utgifterna.

7. Europaparlamentet noterar att myndigheterna visserligen finansieras via gemenskapens budget, men att politiska beslut som hänför sig till genomförandet av gemenskapsrätten ändå bör fattas av medlemsstaternas företrädare i egna styrelser.

8. Europaparlamentet beklagar att kommissionen uppenbart inte är beredd att lämna en klar redogörelse över hur de befintliga myndigheternas existens och vidareutveckling finansiellt påverkar den period som omfattas av nästa budgetplan.

9. Europaparlamentet kräver att det skall slås fast en maximisats för höjningen av myndigheternas administrativa utgifter som en princip i det interinstitutionella avtalet, i likhet med den sats som krävs för kommissionens del.

10. I motsats till vad som står i förslaget begär Europaparlamentet att det interinstitutionella avtalet skall tillämpas stegvis på de befintliga myndigheterna.

11. Europaparlamentet uppmanar utskottsordförandekonferensen att redogöra för hur samarbetet mellan de ständiga utskott som är behöriga i fråga om myndigheterna samt budgetutskottet och budgetkontrollutskottet fungerar när det gäller tillsynen av myndigheternas verksamhet, och att uppdatera de ”riktlinjer” som antogs i juli 1998.

12. Europaparlamentet uppmanar utskottet för konstitutionella frågor att följa med hur kommissionens förslag utvecklas och förelägga parlamentet ärendet på nytt om det är nödvändigt.

13. Europaparlamentet uppdrar åt ordförandena och föredragandena från utskottet för konstitutionella frågor och budgetutskottet att upprätthålla informella politiska kontakter med företrädare för rådet och kommissionen i syfte att följa med utvecklingen inom rådet när det gäller övergripande åtgärder som hänför sig till myndigheternas framtida struktur.

14. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen, rådet och medlemsstaternas regeringar.

• [1]  Ännu ej offentliggjort i EUT.
• [2]  P5_TA_PROV(2004)0015.