Förslag till resolution - B6-0099/2006Förslag till resolution
B6-0099/2006

FÖRSLAG TILL RESOLUTION

8.2.2006

till följd av uttalandena av rådet och kommissionen
i enlighet med artikel 103.2 i arbetsordningen
från Michał Tomasz Kamiński, Konrad Szymański och Ģirts Valdis Kristovskis
för UEN-gruppen
om Iran och det internationella samfundet

Förfarande : 2006/2512(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :  
B6-0099/2006
Ingivna texter :
B6-0099/2006
Antagna texter :

B6‑0099/2006

Europaparlamentets resolution om Iran och det internationella samfundet

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Iran, särskilt sin resolution av den 13 oktober 2005,

–  med beaktande av rådets slutsatser om Iran, i synnerhet slutsatserna av den 16 mars 2005, den 3 oktober 2005 och den 18 januari 2006,

–  med beaktande av överenskommelsen av den 30 januari 2006 mellan Kinas, Frankrikes, Tysklands, Rysslands, Storbritanniens och Förenta staternas utrikesministrar och Europeiska unionens höge representant,

–  med beaktande av den resolution som antogs av Internationella atomenergiorganet IAEA:s styrelse den 4 februari 2006,

–  med beaktande av artikel 103.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den 1 augusti 2005 beslutade Islamiska republiken Iran (i fortsättningen kallad Iran) att i strid med Parisöverenskommelsens skyldigheter återuppta konverteringen av uran och viss forskning, bl.a. provanrikning av uran.

B.  Iran bröt förseglingarna från testanläggningen för anrikning av uran i Natanz och vid två andra anläggningar den 12 januari 2006. Landet meddelade att det planerar att återuppta sitt atomenergiprogram och bröt i praktiken mot överenskommelsen med EU3-gruppen.

C.  Den 4 februari 2006 beslutade IAEA:s styrelse att anmäla Iran till FN:s säkerhetsråd på grund av oro över att landet håller på att försöka utveckla kärnvapen.

D.  Den 12 januari 2006 uppgav EU3-gruppen att diskussionerna kommit till en återvändsgränd efter två år av förhandlingar.

E.  IAEA:s generaldirektör Mohammed Elbaradei har upprepade gånger bett Iran om tillträde till ytterligare handlingar, personer och anläggningar i ett försök att bekräfta Irans fredliga användning av sitt atomprogram.

F.  När fullskalig anrikning väl kommer igång tar det inte lång tid att framställa tillräckligt med klyvbart material för att övervinna det största hindret mot bombtillverkning.

G.  Iran har inte besvarat ett förslag från Ryssland om att anrika uran för Irans räkning.

H.  Iran varnar för att hotet om sanktioner kan leda till högre oljepriser och försöker på detta sätt skrämma väst med att landet är berett att använda olja som vapen i kampen om atomprogrammet.

1.  Europaparlamentet är djupt oroat över att Iran delvis återupptagit sitt atomprogram.

2.  Europaparlamentet uppmanar Iran att under IAEA:s överinseende helt upphöra med verksamhet som rör anrikning, inbegripet forskning och utveckling.

3.  Europaparlamentet välkomnar det beslut som Kinas, Frankrikes, Tysklands, Rysslands, Storbritanniens och Förenta staternas utrikesministrar och Europeiska unionens höge representant fattade vid sitt möte i London den 30 januari 2006 om att rekommendera IAEA:s styrelse att vid ett extrasammanträde till säkerhetsrådet meddela sitt beslut om vilka åtgärder Iran måste vidta, samt även till säkerhetsrådet lägga fram samtliga rapporter och resolutioner i denna fråga som IAEA har antagit.

4.  Europaparlamentet stöder beslutet av IAEA:s styrelse att anmäla Iran till FN:s säkerhetsråd på grund av oro över att landet håller på att försöka utveckla kärnvapen.

5.  Europaparlamentet har fått rapporter om att själva byggnadsarbetet fortsatte under det 16 månader långa avbrottet i forsknings- och utvecklingsverksamheten på anläggningen i Natanz, då Iran deltog i utdragna förhandlingar med västvärlden (EU3-gruppen) om landets avsikter att utveckla kärnenergi.

6.  Europaparlamentet lovordar EU3-gruppen för deras försök att under en lång period hitta en förhandlingslösning på atomkonflikten med Iran och förstår deras känsla av att förhandlingarna nu har gått in i en återvändsgränd.

7.  Europaparlamentet uppmanar EU3-länderna och rådet att samarbeta nära med FN:s säkerhetsråd, Förenta staterna, Ryssland och Kina i denna fråga.

8.  Europaparlamentet framhåller att om frågan hänvisas till FN:s säkerhetsråd så kommer säkerhetsrådet troligen att kräva ett sådant samarbete, och sanktioner kan komma att följa.

9.  Europaparlamentet stöder därför EU:s stegvisa strategi vilken innebär att vissa sanktioner bedöms vara nödvändiga och som börjar med tillämpning av en mycket striktare politik när det gäller exempelvis EU:s export av varor med dubbla användningsområden och fortsätter vidare utifrån Irans svar.

10.  Europaparlamentet beklagar att Iran ensidigt håller på att avsluta förhandlingsprocessen. Europaparlamentet upprepar därför sin tidigare vädjan till Iran om att i god tro samt utan tvång och hot, återuppta diskussionerna med EU3-gruppen och påpekar att det nu är Irans sak att på nytt övertyga det internationella samfundet om landets avsikter.

11.  Europaparlamentet är allvarligt oroat över det faktum att om Iran skulle få tag i teknik för anrikning av uran så skulle framtida kontroll av Irans införskaffande av militär kapacitet inte vara möjlig.

12.  Europaparlamentet uppmanar på nytt rådet att lansera ett initiativ om säkerhetsdimensionen för hela regionen i syfte att förebygga spridning av kärnvapen och alla former av konfliktkällor.

13.  Europaparlamentet förordar samarbete med frivilligorganisationer och den privata sektorn i Iran för att stärka det iranska civila samhället.

14.  Europaparlamentet är mycket oroat över de fortsatta brotten mot grundläggande mänskliga rättigheter i Iran och uppmanar de iranska myndigheterna att återuppta dialogen om mänskliga rättigheter med EU.

15.  Europaparlamentet uppmanar samtliga berörda parter att fortsätta att arbeta för en diplomatisk lösning av frågan om Irans atomprogram.

16.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, regeringarna och parlamenten i Islamiska republikan Iran och i andra länder som nämns i denna resolution samt till generaldirektören för IAEA och FN:s generalsekreterare.