FÖRSLAG TILL RESOLUTION
8.2.2006
i enlighet med artikel 103.2 i arbetsordningen
från Michael Gahler och Charles Tannock
för PPE-DE-gruppen
om resolution om konfrontationen mellan Iran och det internationella samfundet
B6‑0103/2006
Europaparlamentets resolution om resolution om konfrontationen mellan Iran och det internationella samfundet
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av sina tidigare resolutioner om Iran, särskilt sina resolutioner av den 13 oktober 2005 och den 17 november 2005,
– med beaktande av slutsatserna från rådets (allmänna frågor och yttre förbindelser) sammanträde den 30 januari 2006,
– med beaktande avtalet om icke-spridning av kärnvapen (NPT) av den 22 april 1970, i synnerhet artikel IV i detta där det föreskrivs att inget i fördraget får tolkas som att det påverkar den omistliga rätt som alla avtalsslutande parter innehar när det gäller att utveckla forskning, tillverkning och användning av kärnenergi för fredliga syften utan åtskillnad och i enlighet med artiklarna I och II i avtalet,
– med beaktande av resolutionen från IAEA:s styrelse av den 24 september 2005 och den 4 februari 2006,
– med beaktande av rapporterna från IAEA:s styrelse av den 2 september 2005 och den 18 november 2005,
– med beaktande av EU-trojkans/EU:s uttalande av den 13 januari 2006 och den brittiska utrikesministerns, Jack Straws, uttalande efter mötet med utrikesministrarna från Kina, Frankrike, Tyskland, Ryssland, Förenade kungariket och Förenta staterna samt EU:s höge representant i London den 30 januari 2006,
– med beaktande av artikel 103.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Iran har undertecknat NPT och har inför EU-trojkan (Tyskland, Frankrike och Förenade kungariket) gått med på att genomföra tilläggsprotokollet till icke-spridningsavtalet, som landet undertecknade den 18 december 2003 men ännu inte har ratificerat.
B. Den 1 augusti 2005 beslutade Iran att på nytt börja upparbeta uran, vilket strider mot skyldigheterna enligt Parisavtalet, och den 10 augusti avlägsnade landet förseglingarna från produktionslinjerna för urantetrafluorid vid sin anläggning för upparbetning av uran nära Isfahan och har sedan dess på nytt satt i gång kärnbränslecykeln.
C. Den 10 januari 2006 bekräftade IAEA att Iran också hade avlägsnat förseglingarna från utrustning och material för anrikning i Natanz.
D. President Ahmadinejads offentliga uttalanden, som förnekade Israels existensrätt och förintelsens förekomst, samt Irans unilaterala åtgärder de senaste månaderna, varmed landet åsidosatt sina skyldigheter enligt NPT och dess tilläggsprotokoll, har omintetgjort det nödvändiga politiska förtroendet för Iran.
E. Tidsramen för förhindra den iranska regimen från att förfoga över kärnvapen är enligt alla bedömningar begränsad.
F. IAEA:s generaldirektör, Mohammed El Baradei, har många gånger uttryckt sin stora oro och rapporterat att IAEA efter två och ett halvt år av intensiva inspektioner och undersökningar ännu inte kan klargöra vissa viktiga frågor men att det endast är en tidsfråga innan kärnvapen kan tillverkas.
G. IAEA har vid upprepade tillfällen begärt att Iran skall samarbeta vid uppföljningen av rapporterna och föreslagit olika lösningar, i synnerhet att anrika uran i Ryssland, men Iran har inte haft någon tydlig ståndpunkt om förslagen.
H. I november 2005 uppgav IAEA:s generaldirektör att Iran har ett dokument om de förfaranden som krävs för att förvandla UF6 till metall i små mängder samt om gjutning och bearbetning av anrikad, naturlig och utarmad uranmetall till halvsfäriska former, vilket enligt IAEA:s rapporter är en process i tillverkningen av kärnvapendelar.
I. Den 30 januari 2006 förklarade rådet att EU:s medlemsstater skulle ha en nära samordning i denna fråga och samarbeta med IAEA:s styrelse för att få FN:s säkerhetsråd att delta, i syfte att stärka the IAEA:s auktoritet.
J. Den 30 januari 2006 kom utrikesministrarna från Kina, Frankrike, Tyskland, Ryssland, Förenade kungariket och Förenta staterna samt EU:s höge representant överens om att IAEA:s extra styrelsesammanträde skulle rapportera till FN:s säkerhetsråd, men att vidtagandet av åtgärder skulle skjutas upp till efter den 6 mars då IAEA:s generaldirektör kommer att ha avlagt ännu en rapport.
K. Den iranska regeringen meddelade den 5 februari att man skulle avbryta allt frivilligt samarbete med IAEA och inte tillåta några fler oanmälda IAEA-inspektioner på iranska kärnanläggningar, vilket enligt tilläggsprotokollet till NPT är tillåtet, och den 6 februari meddelade regeringen att man skulle avlägsna IAEA:s övervakningskameror och förseglingar från anläggningar och kärnutrustning.
L. Under de senaste åren har EU:s förbindelser med Iran grundats på en trestegsmetod som omfattar förhandlingar om ett handels- och samarbetsavtal, en politisk dialog och en människorättsdialog. Dessa tre aspekter kan inte skiljas åt.
M. Detta är inte en tvist mellan Iran och Europa utan mellan Iran och det internationella samfundet.
1. Europaparlamentet är mycket oroat över Irans kärnprogram, i synnerhet med tanke på att Irans missilkapacitet ökat det senaste året, och betonar sin beslutsamhet att förhindra spridningen av kärnvapen.
2. Europaparlamentet uppmanar Iran att ratificera och fullt ut genomföra tilläggsprotokollet till NPT, som Iran undertecknade den 18 december 2003, samt att respektera bestämmelserna i detta.
3. Europaparlamentet uppmanar dessutom Iran att på nytt återinrätta förseglingarna och göra ett fullständigt, hållbart och kontrollerbart avbrott i all anriknings- och upparbetningsverksamhet, inbegripet forskning och utveckling, vilket IAEA:s styrelse upprepade gånger begärt i sina resolutioner, så att man kan bygga upp det förtroende som behövs för att tro på att kärnprogrammet uteslutande är av fredlig natur.
4. Europaparlamentet uppmanar Iran att ge IAEA fullständigt tillträde till alla anläggningar och att helt och hållet genomföra öppenhetsåtgärderna, i enlighet med IAEA:s krav, så att IAEA kan klargöra alla frågor avseende Irans kärnprogram. Parlamentet uttrycker sin oro för bevisen på att Iran har ett dokument om tillverkning av halvsfärer av uranmetall, och kräver att Iran skall förvara detta dokument under IAEA:s försegling och ge IAEA en fullständig kopia av detta.
5. Europaparlamentet betonar att Iran måste avstå från all anriknings- och bearbetningsverksamhet tills det internationella förtroendet återställts, samt betonar att fullständig öppenhet från Irans sida är nödvändig och sedan länge förväntad.
6. Europaparlamentet påpekar att man i princip inte ifrågasätter Irans rätt att använda kärnenergi för fredliga syften i enlighet med landets skyldigheter under NPT, och att detta konsekvent återbekräftats av det internationella samfundet.
7. Europaparlamentet stöder IAEA-styrelsens beslut att be IAEA:s generaldirektör att rapportera till FN:s säkerhetsråd och vidareutveckla alla rapporter och resolutioner från IAEA i detta ärende.
8. Europaparlamentet hoppas att frågan kan lösas genom diplomatiska förhandlingar och god vilja men påpekar att det då krävs att den iranska regeringen har en samarbetsvillig och öppen attityd mot IAEA. Parlamentet stöder i detta sammanhang EU-trojkans åtagande att förhindra spridningen av kärnvapen och uppmanar samtliga berörda parter att göra sitt bästa för att förhandla fram en lösning på kärntvisten före IAEA‑generaldirektörens nästa rapport den 6 mars 2006.
9. Europaparlamentet lovordar IAEA:s generaldirektör och sekretariat för deras professionella och opartiska insatser för att genomföra säkerhetskontrollavtalet i Iran. Parlamentet betonar att säkerhetsrådets inblandning inte innebär att IAEA:s befintliga ansvar upphör och uppmanar Iran att låta organet fortsätta att fullt ut genomföra kontroller och inspektioner.
10. Europaparlamentet välkomnar meddelandet av den 5 februari 2006 från det iranska utrikesministeriets talesman, Hamid Reza Asefi, att Iran kommer att ha samtal med Ryssland den 16 februari 2006 om ett förslag att anrika uran i Ryssland, samt uppmanar med eftertryck Iran att överväga denna möjlighet.
11. Europaparlamentet anser att en övergripande överenskommelse av detta slag skulle bidra till ett hållbart regionalt säkerhetssystem som omfattar andra kärnmakter i regionen, samt anser att Iran bör ta sitt ansvar som en regional aktör och bidra till stabiliteten i Mellanöstern.
12. Europaparlamentet välkomnar rådets beslut att EU:s medlemsstater skall ha en nära samordning och samarbete inför förhandlingarna med Iran.
13. Europaparlamentet uttrycker sin stora oro för de systematiska och fortsatta kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i Iran, och uppmanar kommissionen och rådet att stödja det iranska folkets strävan efter demokrati genom att ge bistånd till legitima demokratiska krafter inom ramen för oppositionen och civilsamhället.
14. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Irans och Israels regeringar och parlament, IAEA:s generaldirektör och FN:s generalsekreterare.