Förslag till resolution - B6-0161/2006Förslag till resolution
B6-0161/2006

    FÖRSLAG TILL RESOLUTION

    9.3.2006

    till följd av uttalandena av rådet och kommissionen
    i enlighet med artikel 103.2 i arbetsordningen
    från Francis Wurtz, Ilda Figueiredo och Helmuth Markov
    för GUE/NGL-gruppen
    om bidraget till Europeiska rådets vårmöte 2006 om Lissabonstrategin

    Dokumentgång i plenum
    Dokumentgång :  
    B6-0161/2006
    Ingivna texter :
    B6-0161/2006
    Antagna texter :

    B6‑0161/06

    Europaparlamentets resolution om bidraget till Europeiska rådets vårmöte 2006 om Lissabonstrategin

    Europaparlamentet utfärdar denna resolution

    –  med beaktande av Europaparlamentets resolution om halvtidsöversynen av Lissabonstrategin av den 3 mars 2005 (B6-0186/2005),

    –  med beaktande av kommissionens meddelande av den 12 april 2005 om integrerade riktlinjer för tillväxt och sysselsättning (2005–2008) (KOM(2005)0141),

    –  med beaktande av kommissionens meddelande ”Gemenskapens Lissabonprogram” av den 20 juli 2005 (KOM(2005)0330),

    –  med beaktande av de 25 nationella Lissabonreformprogram som lagts fram av medlemsstaterna,

    –  med beaktande av kommissionens meddelande ”Årlig framstegsrapport” av den 25 januari 2006,

    –  med beaktande av Europeiska rådets slutsatser från mars 2000, mars 2001, mars 2005 och oktober 2005,

    –  med beaktande av artikel 103.2 i arbetsordningen.

    Allmänna frågor – ekonomin, den sociala välfärden och miljön

    1.  Europaparlamentet beklagar att den s.k. nystart för Lissabonstrategin som man kom överens om vid Europeiska rådets vårmöte förra året är ensidigt inriktad på ”konkurrenskraft”, ”strukturella ekonomiska reformer” och ”entreprenörskap” och att den har en tydlig nyliberal slagsida, vilket hotar den sociala dimensionen och medför att ingen hänsyn tas till de ekonomiska, sociala och miljömässiga problem som EU:s olika medlemsstater står inför. Parlamentet poängterar att alla medlemsstater har omsatt dessa prioriteringar i konkreta nationella reformprogram som kommer att främja de pågående reformerna av den offentliga upphandlingen, de allmännyttiga företagen, arbetsmarknaderna och de nationella socialförsäkringssystemen i de enskilda medlemsstaterna.

    2.  Europaparlamentet betonar att Lissabonstrategin, som fastställdes av Europeiska rådet i mars 2000 och som hade tydligt stöd av de största europeiska arbetsgivarorganisationerna UNICE och ERT, har varit EU:s viktigaste instrument för att främja liberalisering och privatisering av allmännyttiga företag, flexibilitet och anpassningsförmåga på arbetsmarknaden, återhållsam löneutveckling och möjligheter för privata intressen att tillhandahålla merparten av de tjänster som rör social trygghet, bl.a. pensioner och hälsovård.

    3.  Europaparlamentet är mycket oroat över att EU sedan 2000 har präglats av långsam ekonomisk tillväxt och sysselsättningstillväxt och en överföring av produktivitetsvinsterna från arbetstagarna till arbetsgivarna samt av ihållande hög arbetslöshet, fattigdom, social utestängning, osäkra anställningar och inkomstskillnader. Vinstandelen i förhållande till BNP i euroområdet är för närvarande nästan den högsta på 25 år samtidigt som löneandelen har sjunkit för varje årtionde.

    4.  Europaparlamentet betonar att Lissabonstrategin på det hela taget varit misslyckad eftersom det inte gått att uppnå dess mål, dvs. en genomsnittlig ekonomisk tillväxt på 3 procent, full sysselsättning genom skapande av 20 miljoner nya arbetstillfällen och målet att 3 procent av gemenskapens BNP skall gå till utgifterna för forskning och utveckling. Parlamentet konstaterar att den genomsnittliga ekonomiska tillväxten enligt kommissionens uppgifter har legat på ungefär hälften av tillväxtmålet, att bara en fjärdedel av de planerade arbetstillfällena har skapats (hänsyn har då inte tagits till kvaliteten på de skapade arbetstillfällena och till de idag nästan 20 miljoner arbetslösa) och att utgifterna för forskning och utveckling har legat på under 2 procent av BNP.

    5.  Europaparlamentet understryker att det pågående arbetet med att liberalisera och privatisera allmännyttiga företag inte har medfört några synbara vinster när det gäller priserna, tjänsternas kvalitet eller minskning av de offentliga utgifterna. Tvärtom konstaterar parlamentet att konsument- och brukarorganisationerna har rapporterat om prishöjningar, lägre nivå på tjänsternas kvalitet och ökade kostnader för tillhandahållandet. Vidare anser parlamentet att liberaliseringen har bidragit till att ödelägga arbetstillfällen i de berörda sektorerna och skapa privata monopol som sätter arbetstagarnas och konsumenternas rättigheter i farozonen.

    6.  Europaparlamentet anser att penning- och finanspolitiken inom EU har haft negativa följder för den ekonomiska tillväxten och sysselsättningstillväxten och betonar att det behövs en penning- och finanspolitik som bidrar till att stärka den ekonomiska återhämtningen och bekämpa arbetslösheten.

    7.  Europaparlamentet beklagar den överenskommelse som Europeiska rådet ingick i december 2005 om budgetplanen för 2007-2013, särskilt nedskärningarna av strukturfonderna (från 0,41 procent av EU:s BNI till 0,37 procent) och av de sociala programmen och miljö-, forsknings-, kultur- och utbildningsprogrammen.

    8.  Europaparlamentet anser att det är helt otillräckligt med 1,045 procent av EU:s BNI och poängterar att budgetplanen för 2007-2013 måste leda till en verklig ökning av EU:s budget, så att det blir möjligt att ta itu med de sociala, ekonomiska och miljömässiga utmaningar som det utvidgade EU står inför och dess behov av sammanhållning.

    9.  Europaparlamentet betonar att EU behöver en makroekonomisk ram som stöder en hållbar utveckling, en stärkt miljövänlig intern efterfrågan, full sysselsättning med rättigheter samt social och ekonomisk sammanhållning. Medlemsstaterna och unionen uppmanas därför att komma överens om en konsekvent europeisk investeringsstrategi genom att inom EU inrätta ett ”investeringsprogram för hållbar utveckling och sysselsättning” på minst 1 procent av EU:s BNP, som bör kompletteras av medlemsstaterna.

    10.  Europaparlamentet begär att EU och dess medlemsstater inför en kombinerad och samordnad expansiv finanspolitik som syftar till att stärka den interna efterfrågan, de offentliga investeringarna, forskningen och utbildningen samt utvecklingen av mänskliga resurser på grundval av

    • (i)en uppmjukning av ECB:s monetära politik, med utgångspunkt i demokratiskt ansvarsutkrävande och ekonomiska och sociala hänsyn, som skall införas parallellt med en förändring av dess överordnade prisstabilitetsmål,
    • (ii)ett upphävande av stabilitets- och tillväxtpakten.

    11.  Europaparlamentet betonar vikten av en progressiv lönepolitik för att öka den interna efterfrågan, främja social integrering och bekämpa inkomstskillnader. Parlamentet beklagar att återhållsamma löneavtal fortfarande är ett av syftena med de integrerade riktlinjerna.

    12.  Europaparlamentet begär att Lissabonstrategin ersätts av en ”europeisk strategi för solidaritet och hållbar utveckling” som fokuserar på de starka sidorna i EU:s ekonomiska, sociala och miljömässiga politik och som uppmuntrar investeringar

    • (i)i forskning och utveckling, i arbetskvaliteten i alla dess aspekter och i förbättrade kvalifikationer, så att en välutbildad arbetskraft skapas,
    • (ii)i grundläggande och industristödjande infrastruktur,

       (iii)   i offentliga tjänster, så att deras kvalitet förbättras,

    • (iv)i miljöskydd och miljöteknik,
    • (v)i förbättringar av arbetsmarknadsrelaterade, sociala, miljömässiga och säkerhetsmässiga standarder, så att en harmonisering mot de högsta standarderna uppnås,
    • vi)i samhällsekonomin.

    13.  Europaparlamentet anser att miljöpolitiken kan vara en viktig ekonomisk möjlighet för att såväl direkt som indirekt skapa arbetstillfällen i stor skala om innovations- och industripolitiken inriktas på att främja en hållbar utveckling.

    Utvärdering av de nationella reformprogrammen och den årliga framstegsrapporten inför Europeiska rådets vårmöte 2006

    14.  Europaparlamentet betonar att gemenskapens Lissabonprogram och de nationella reformprogrammen inom ramen för den omarbetade Lissabonstrategin utgör ett verktyg för att motivera samtliga medlemsstater att genomföra samma strukturella reformer, i synnerhet av arbetsmarknaderna och de sociala trygghetssystemen, vilket kommer att bli mycket kostsamt och få omfattande sociala konsekvenser. De integrerade riktlinjerna och stabilitets- och tillväxtpakten bidrar också till en sådan utveckling.

    15.  Europaparlamentet tar del av kommissionens årliga framstegsrapport och beklagar den inriktning som kommissionen visar i sina grundläggande prioriteringar för att, enligt egen utsago, förbättra företagens potential och öka de privata investeringarna, nämligen genom att

    • (i)motivera till ytterligare privatiseringar inom det sociala trygghetssystemet, minska de sociala förmånerna och höja den lagstadgade och faktiska pensionsåldern,
    • (ii)betona behovet av ökad flexibilitet på arbetsmarknaden med hjälp av det nya konceptet ”flexicurity i kombination med ”anställbarhet”,

       (iii)   anpassa investeringarna inom forskning och utveckling samt utbildning efter den fria marknadens nycker och därmed motivera en ”varufiering” av kunskap och forskning,

    • (iv)betona vikten av avregleringar på energimarknaderna och ge övergripande prioritet åt skapandet av en inre marknad för tjänster.

    16.  Europaparlamentet beklagar det nya konceptet ”flexicurity” som införts av kommissionen, och som definieras som en kombination av tillräckligt flexibla anställningsavtal och en arbetsmarknadspolitik som underlättar byten mellan olika arbetsplatser. Detta koncept lägger, i likhet med konceptet ”anställbarhet”, ansvaret för att få en anställning på arbetstagaren. Parlamentet betonar att båda koncepten främjar en avreglering av såväl arbetsmarknaden som uppsägningsmöjligheten, vilket äventyrar den sociala sammanhållningen och arbetets kvalitet.

    17.  Europaparlamentet är djupt oroat över att den andra generationen nationella strategiska program för ett hållbart pensionssystem i första hand siktar på en privatisering av välståndet, en höjning av pensionsåldern och försämrade förmåner. Parlamentet beklagar att kommissionen framhärdar när det gäller att fortsätta att främja en så kallad ”modernisering” av de sociala trygghetssystemen.

    18.  Europaparlamentet anser det inte vara motiverat att kommissionen och rådet genom Lissabonstrategin vill främja en fortsatt avveckling/privatisering av den offentliga pensionspelaren och höja den faktiska och lagstadgade pensionsåldern. Parlamentet förkastar alla initiativ som avser att höja den lagstadgade pensionsåldern.

    19.  Europaparlamentet beklagar att bland de åtta huvudsakliga gemenskapsåtgärder som lades fram av kommissionen under förra året tycks prioritet ges åt att fullborda den inre marknaden för tjänster och godkänna ”Bolkestein-direktivet”. Parlamentet påminner om sin beslutsamhet när det gäller att ta hänsyn till tjänstesektorns betydelse för ekonomin och sysselsättningen i Europa, men anser att avregleringar på tjänstemarknaden främjar avregleringar på arbetsmarknaden, liksom social och miljömässig dumpning, och även sätter offentliga tjänster, arbetstillfällen, sociala rättigheter samt konsumenträttigheter på spel. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dra tillbaka sitt förslag till direktiv om tjänster på den inre marknaden.

    20.  Europaparlamentet betonar att det finns ett motsatsförhållande mellan att främja en flexibel arbetsmarknad och osäkra arbeten, och behovet av att främja arbetets kvalitet i alla dess aspekter. Parlamentet påpekar att sedan reformerna på arbetsmarknaden genomförts har produktivitetsökningen minskat. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta ett meddelande om sambanden mellan arbetets kvalitet och produktivitet.

    21.  Europaparlamentet fäster uppmärksamhet vid den djupt rotade kampen och motståndet mot den pågående liberaliseringen och reformerna när det gäller arbete och social trygghet bland arbetstagare, konsumenter och dem som utnyttjar offentliga tjänster. Parlamentet uppmanar Europeiska rådets vårmöte att ta hänsyn till detta och att införa de förslag som har lagts fram av fackföreningar, konsumentorganisationer och organisationer som företräder dem som utnyttjar offentliga tjänster.

    22.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen i sitt meddelande, precis som den också gjorde i sin rapport för våren 2005, helt och hållet bortser från den sociala agendan, det vill säga strategin för social integrering för att bekämpa fattigdom och socialt utanförskap.

    23.  Europaparlamentet beklagar att en majoritet av de nationella reformprogrammen inte nämner strategin för social integrering, trots att den är en av grundstenarna i den sociala agendan och i Lissabonstrategin som upprättades i mars 2000. Parlamentet uppmärksammar att 72 miljoner människor i det utvidgade EU riskerar att hamna under fattigdomsgränsen. Parlamentet uppmanar Europeiska rådets vårmöte att fastställa ett ambitiöst mål om att halvera EU:s fattigdom till 2010 och halvera inkomstskillnaderna enligt S80/S20-indikatorn.

    24.  Europaparlamentet beklagar att majoriteten av de nationella reformprogrammen endast är inriktade på att skapa ”fler” arbeten utan att beakta ”bättre” arbeten, som är den andra sidan av myntet. Parlamentet betonar att främjandet av arbetets kvalitet i alla dess aspekter inte har behandlats i tillräcklig utsträckning i vare sig den årliga framstegsrapporten eller i de nationella reformprogrammen, och anser att detta bör prioriteras av EU eftersom arbetets kvalitet hänger nära samman med livskvalitet, social integrering och produktivitet. Parlamentet uppmanar Europeiska rådets vårmöte att fastställa ett mål om att hälften av andelen visstidsanställda personer i EU skall ha en fast anställning 2010.

    25.  Europaparlamentet bekräftar vikten av att offentliga tjänster finns och tillhandahålls för att främja den sociala, ekonomiska och regionala sammanhållningen i Europeiska unionen. Parlamentet kritiserar starkt att man motsätter sig staten som tillhandahållare av tjänster av allmänt intresse, och begär att gemensamma nyttigheter skall förvaltas av den offentliga sektorn.

    26.  Europaparlamentet betonar att EU behöver ett starkt åtagande i fråga om arbetstidsminskning utan några lönesänkningar, skapande av nya arbetstillfällen samt ökad produktivitet. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dra tillbaka sitt förslag om översyn av arbetstidsdirektivet.

    27.  Europaparlamentet anser att de bedömningar av kostnadseffektiviteten eller av ”konkurrenskraften”, som för närvarande görs i enlighet med initiativet om bättre lagstiftning, i första hand syftar till att främja företagens intressen och till att dra tillbaka alla rättsakter som kan äventyra konkurrensen eller företagens lönsamhet. Parlamentet anser att konsekvensanalyser inte skall få ifrågasätta de ursprungliga målen för föreslagna eller antagna rättsakter, det vill säga arbetstagarnas rättigheter, sociala och miljömässiga rättigheter samt konsumenträttigheter.

    På väg mot en solidarisk och social agenda

    28.  Europaparlamentet framhåller att man för att skapa en bred uppslutning kring förändring inom ramen för Lissabonstrategin måste försöka förbättra välfärdssystemen (utan att riskera den grundläggande rätten till pension, sjuk- eller arbetslöshetsersättning eller intjänade rättigheter och förmåner) istället för att försämra dem, och främja arbetsmarknader som prioriterar kvalitet i arbetet och rättvis fördelning av produktivitetsvinster. Den får inte användas som påtryckningsmedel för försämringar av sociala och miljömässiga standarder.

    29.  Europaparlamentet understryker att det bästa sättet att säkra den sociala tryggheten på lång sikt är att garantera full sysselsättning med rättigheter, en progressiv lönepolitik, full integrering/legalisering av migrerande arbetstagare, en rättvisare inkomstfördelning, en adekvat produktivitetstillväxt och en samordnad kamp mot odeklarerat arbete. Parlamentet anser det viktigt att säkra och utöka arbetsgivarnas bidrag till socialförsäkringssystemen, exempelvis genom särskilda skatter på kapitalmarknadstransaktioner eller genom medel baserade på mervärdesbeskattning av företag.

    30.  Europaparlamentet betonar att den nya socialpolitiska agendan för 2006–2010 är mycket viktig och att den bör ha följande mål:

    • (i)Utveckling av ett samhälle med sammanhållning som är öppet för alla, vilket förutsätter åtgärder som främjar stabila anställningsförhållanden och respekt för arbetstagarnas rättigheter.
    • (ii)Främjande av ett samhälle som bygger på jämställdhet mellan könen och bekämpning av alla former av diskriminering.

       (iii)   Fördelning av tillgångarna på ett sådant sätt att allas välfärd förbättras, vilket förutsätter offentliga och allomfattande välfärdssystem och garanterad tillgång för alla till offentliga tjänster av hög kvalitet, bl.a. hälsovård, utbildning och bostäder.

    • (iv)En socialpolitik som tar hänsyn till alla grupper.
    • (v)Deltagardemokrati som en del av social- och sysselsättningspolitiken.

    31.  Europaparlamentet konstaterar att utbildningsväsendet och den sociala infrastrukturen för såväl ungdomar som äldre måste förbättras, bland annat genom utökade resurser för livslångt lärande, barnomsorg till rimliga priser, hälso- och sjukvård samt äldreomsorg. Parlamentet påminner medlemsstaterna om sitt åtagande från toppmötet i Barcelona 2002 att senast 2010 tillhandahålla barnomsorg för minst 33 procent av alla barn under tre år och för minst 90 procent av alla barn mellan tre år och den ålder då de börjar skolan.

    32.  Europaparlamentet understryker behovet av såväl handlingsprogram för att uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män (exempelvis i fråga om lika lön, föräldraledighet och tillgång till arbetstillfällen av god kvalitet) som bättre villkor för att förena arbets- och privatliv samt förbättringar – i såväl kvantitativ som kvalitativ bemärkelse – av infrastrukturen för utbildning och vård av anhöriga.

    33.  Europaparlamentet betonar att det behövs åtgärder för att främja jämställdhet och bekämpa diskriminering, särskilt genom nya lagstiftningsinitiativ som syftar till att genomföra artikel 13 i fördraget när det gäller kvinnors, invandrares och funktionshindrades rättigheter. Parlamentet påpekar också att man behöver stärka kopplingen mellan Europeiska socialfonden och de nationella handlingsplanerna för sysselsättning och social integrering genom att anslå de medel som behövs för de sistnämnda och se till att de nationella parlamenten, de icke-statliga organisationer som verkar inom ovanstående områden och arbetsmarknadens parter verkligen har möjlighet att delta.

    34.  Europaparlamentet erinrar om kommissionens strategi för att skapa nya arbetstillfällen, särskilt genom att främja utvecklingen av samhällsbaserade tjänster på lokal nivå liksom offentliga, sociala, personliga och kulturella tjänster samt yrkesverksamhet på miljöområdet. Parlamentet anser att denna strategi även bör ta sikte på att säkra kvaliteten på de arbetstillfällen som skapas så att den inte bara leder till ett utbud av ”minijobb”.

    35.  Europaparlamentet anser att invandringspolitiken bör främja invandrarnas framgångsrika ekonomiska och sociala integrering, vilket även skulle bidra till att säkra den sociala tryggheten på lång sikt. Parlamentet anser att för att en sådan invandringspolitik skall lyckas krävs också att man genomför en omfattande och mer aktiv strategi för att åstadkomma fullständig integration. Strategin bör omfatta en rad sociala, ekonomiska och medborgerliga åtgärder.

    Ytterligare investering i forskning, utbildning och innovation

    36.  Europaparlamentet anser att ekologisk innovation och forskning och utveckling är viktiga förutsättningar för att uppnå den övergripande strategin för hållbar utveckling och bidrar till att skapa välstånd och arbetstillfällen. Parlamentet betonar i detta sammanhang vikten av offentligt finansierad grundforskning och tillämpad forskning.

    37.  Europaparlamentet betonar att en expansiv makroekonomisk politik måste inriktas på att främja ekologisk innovation eftersom hållbar utveckling endast kommer att vara möjlig om ökad efterfrågan och ekonomisk tillväxt kan kopplas till kraftiga minskningar av energi- och råvaruanvändningen.

    38.  Europaparlamentet anser att investeringar i forskning och utveckling bör ha som mål att förbättra livskvaliteten och främja hållbar utveckling, och att det sjunde ramprogrammet för forskning 2007–2013 bör inriktas på samhällsvetenskapliga områden, informationssamhället (inbegripet kostnadsfria program med öppen källkod), förebyggande och allmän hälso- och sjukvård, livsmedelssäkerhet, kemikaliekontroll, miljöteknik och verksamhet som är förknippad med hållbar utveckling, såsom förnybara energikällor och miljövänligt jordbruk, till exempel ekologiskt jordbruk.

    39.  Europaparlamentet anser att EU bör omsätta dessa strategiska prioriteringar i praktiken genom att förbättra sin innovations- och forskningskapacitet, och beklagar i detta sammanhang de nedskärningar som gjordes på detta område av Europeiska rådets decembermöte beträffande förslaget till budgetplan för 2007–2013.

    40.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka sina politiska insatser för att uppmuntra innovation inom inte bara medelstora företag, utan även inom de 20 miljoner europeiska småföretag som går i spetsen för den ekonomiska tillväxten och skapandet av arbetstillfällen i Europa. Parlamentet anser att bättre tillgång för små och medelstora företag till det sjunde ramprogrammet för forskning är en förutsättning för att stärka de små och medelstora företagens förmåga att skapa arbetstillfällen.

    41.  Europaparlamentet är oroat över den överdrivna fokuseringen på ”varufiering” (”commoditisation”) av kunskap och forskning, och varnar för att det finns en risk för att endast sådan tillämpad forskning som ger maximal vinst och har marknadsmöjligheter kommer att se dagens ljus.

    42.  Europaparlamentet betonar att det är viktigt att öka befolkningens totala utbildnings- och kvalifikationsnivå för att främja innovation och forskning och utveckling, och anser att ytterligare investering i utbildning, vidareutbildning och livslångt lärande är av avgörande betydelse i detta sammanhang. Kvaliteten på utbildningssystemen måste förbättras i olika skeden i livet och tillgången till högre utbildning underlättas. Parlamentet betonar att det är viktigt att företagen investerar mer i utbildning av personalen.

    43.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att först och främst koncentrera sig på problemet med avhopp från grundskolan. Parlamentet anser att andelen avhopp i EU – cirka en av fem elever – är alldeles för hög. Europeiska rådets vårmöte uppmanas att sätta upp ambitiösa mål för att halvera denna andel senast 2010. Det är oroväckande att kommissionens förslag inför nästa vårmöte innehåller särskilda mål om att hitta arbete för dem som hoppat av skolan för att minska andelen skolavhopp.

    På väg mot en samordnad energipolitik

    44.  Europaparlamentet anser att energi och energiförsörjning är av avgörande betydelse för den ekonomiska utvecklingen och för befolkningens välbefinnande. Parlamentet betonar att energi är en kollektiv nyttighet och energiförsörjning är en allmännyttig tjänst. Det är beklagligt att det i de flesta nationella reformprogram och den årliga framstegsrapporten ges prioritet åt att förverkliga målet om en liberalisering av energimarknaderna senast 2007, i enlighet med medlemsstaternas beslut i rådet. Parlamentet erinrar om att denna liberalisering kan leda till prisökningar och sätta tjänsternas försörjningstrygghet på spel.

    45.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna och EU måste vidta djärva åtgärder för att kunna bryta sitt beroende av fossila bränslen och vända den nuvarande ohållbara trenden. Parlamentet betonar att ekologisk och social hållbarhet måste vara i centrum för EU:s och medlemsstaternas offentliga investeringsprogram. Investeringarna bör inriktas på att främja förnybara energikällor, bryta sambandet mellan ekonomisk tillväxt å ena sidan och energitillväxt och resursförbrukning å andra sidan, förbättra energieffektiviteten och främja energibesparingar genom att minska den totala energiförbrukningsnivån. Parlamentet anser att en snabb övergång till förnybara energikällor bör stå i centrum för Lissabonstrategin och att detta bör vara en av huvudprioriteringarna i det sjunde ramprogrammet för forskning.

    46.  Europaparlamentet anser att en samordnad energipolitik är ett måste för en hållbar utveckling, vilket förutsätter minskad förbrukning, ökad effektivitet och användning av förnybara energikällor. Parlamentet konstaterar att en ändrad inställning när det gäller energianvändning bör kunna leda till en minskning med cirka 20 procent av den nuvarande energiförbrukningen i Europa. Parlamentet anser i detta sammanhang att diskussionerna om energifrågor vid Europeiska rådets vårmöte bör leda till konkreta åtgärder när det gäller energibesparing och resurseffektivitet och ytterligare främja förnybara energikällor.

    47.  Europaparlamentet betonar därför att EU bör investera betydande resurser där det finns störst möjligheter att spara energi och samtidigt skapa arbetstillfällen inom de sektorer som genererar mest på kort tid, särskilt inom byggsektorn som står för över 40 procent av all energianvändning i EU:s 25 medlemsstater.

    48.  Europaparlamentet är medvetet om att det inte går att åstadkomma långsiktig energitrygghet utan att gå över till förnybara energikällor och efterlyser ökade insatser för att se till att de fastställda målen om förnybara energikällor, el från förnybara energikällor, biobränsle och energieffektivitet uppfylls helt. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att skapa incitament och investera i förnybara energikällor i syfte att med råge uppfylla den efterstävade andelen av förnybara energikällor.

    49.  Europaparlamentet anser att kampen mot klimatförändringar skapar ekonomiska och sociala möjligheter som kan bidra till att stärka strategin för hållbar utveckling. Det finns ett behov av rättsligt bindande mål för minskade utsläpp av växthusgaser. Parlamentet uppmanar kommissionen att understryka behovet av miljöskydd i sina dialoger med internationella partner, särskilt Förenta staterna, och betona att förbindelserna mellan EU och tredjeländer kan påverkas negativt om det saknas konstruktiva ställningstaganden i denna fråga.

    50.  Europaparlamentet framhåller den befintliga mängden alternativ och sambandet mellan energi, miljö och jordbruk inom ramen för en hållbar utveckling, något som i slutändan gynnar medborgarna och deras livskvalitet och de berörda ekonomiska sektorerna. Parlamentet anser ändå att man bör nå en lämplig balans mellan livsmedelsgrödor och energigrödor för att garantera att självförsörjningen i fråga om livsmedel och livsmedelssäkerheten inte sätts på spel.

    *

    *  *

    51.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.