FÖRSLAG TILL RESOLUTION
16.3.2006
i enlighet med artikel 108.5 i arbetsordningen
från Paul Rübig, José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra, Giles Chichester, Jacek Emil Saryusz-Wolski och Alejo Vidal-Quadras Roca
för PPE-DE-gruppen
om trygg energiförsörjning i Europeiska unionen
B6‑0198/2006
Europaparlamentets resolution om trygg energiförsörjning i Europeiska unionen
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om villkor för tillträde till gasnäten (KOM(2003)0741),
– med beaktande av artiklarna 251.2 och 95 i EG-fördraget enligt vilka kommissionen lade fram förslaget inför parlamentet,
– med beaktande av rådets direktiv 2004/67/EG av den 24 april 2004 om åtgärder för att säkerställa en tryggad naturgasförsörjning ,
– med beaktande av förordning (EG) nr 1775/2005 av den 28 september 2005 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten,
– med beaktande av grönboken av den 8 mars 2006 om en europeisk strategi för en hållbar, konkurrenskraftig och trygg energiförsörjning (KOM(2006)0105),
– med beaktande av artikel 108.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. En trygg energiförsörjning bör anses som en grundläggande beståndsdel i ett globalt säkerhetskoncept och har en allt större betydelse för Europeiska unionens övergripande säkerhet.
B. EU:s energipolitik har följande tre mål: försörjningstrygghet, konkurrenskraft och miljöskydd.
C. EU:s infrastrukturer för överföring av energi och gas (särskilt sammankopplingarna) är otillräckliga.
D. EU:s energimarknad är för närvarande inte integrerad och inte tillräckligt konkurrenskraftig.
E. I nuläget finns det inte någon rättslig grund för en gemensam europeisk energipolitik, men det råder brett samförstånd mellan medlemsstaterna om att göra framsteg.
F. EU-25 är till 48 procent beroende av importerad energi (2002) och andelen förväntas stiga till 71 procent senast 2030 om inga ytterligare åtgärder vidtas, och leveranssäkerheten är ett av de viktigaste villkoren för en trygg energiförsörjning.
G. EU täcker 77 procent av sitt oljebehov, 55 procent av sitt naturgasbehov och nästan 100 procent av sitt behov av uran och uranprodukter med import.
H. Konsumtionen av primärenergi i EU-25 uppgick till 1 700 miljoner ton oljeekvivalenter (Mtoe) under 2005, av vilka 38 procent utgjordes av olja, 23 procent av gas, 18 procent av kol/fasta bränslen, 15 procent av kärnkraft och 6 procent av förnybara energikällor.
I. Den slutliga energianvändningen inom EU-25 fördelade sig 2004 enligt följande: 28 procent inom industrin, 31 procent för transporter och 41 procent för fastigheter.
J. Bruttoelproduktionen i EU-25 baseras till 32 procent på kärnkraft, 30 procent på fasta bränslen (huvudsakligen kol), 18 procent på naturgas, 14 procent på förnybara energikällor och 5 procent på olja.
K. Den slutgiltiga energiintensiteten i EU-25 har minskat stadigt så att under 2004 behövdes cirka 70 procent av den energi som användes för en produktionsenhet 1980. Den sammanlagda förbrukningen av primärenergi inom EU-25 har under samma period i genomsnitt ökat med 0,8 procent per år, vilket motsvarar 0,5 procent per person och år.
L. Nästan 60 procent av den olja som förbrukades i Europa 2004 gick till transportsektorn. Kommissionen förväntar sig att energibehovet inom transportsektorn skall öka med minst 30 procent till 2030, med en femprocentig ökning per år för flygtransporter.
M. 29 procent av den gas som förbrukades i EU-25 under 2004 gick till elproduktion, och av återstoden användes 71 procent för andra ändamål än elproduktion (industri, bostäder m.m.).
N. Efterfrågan på kol i EU har minskat under många år, och importberoendet var redan 50 procent i EU-15 och stiger i takt med kolkonsumtionen.
O. Tretton medlemsstater producerar kärnkraftselektricitet och vissa medlemsstater har förklarat att de stegvis tänker avveckla kärnkraften.
P. EU har uppställt ett mål om att andelen energi från förnybara energikällor skall öka från 6 procent till 12 procent av energiförbrukningen 2010, då också 22,1 procent av elektriciteten och 5,75 procent av bränslet skall komma från sådana källor.
Q. EU bör ta tillvara de enorma möjligheterna att spara energi inom alla sektorer, inklusive transportsektorn, samt att utveckla energikällor och tekniska lösningar som inte släpper ut koldioxid.
1. Europaparlamentet påpekar att den senaste tidens tvister om gaspriset mellan Ryssland och dess grannländer, men även den senaste tidens stigande pris på råolja, har understrukit hur sårbar försörjningen och distributionen av energi är. Parlamentet konstaterar att energipolitiken i inskränkt mening måste knytas till utrikes- och säkerhetspolitiken. Parlamentet uppmanar kommissionen att reagera på den senare tidens krav på en gemensam energipolitik.
2. Europaparlamentet uppmanar EU att ta initiativ till upprättandet av ett brett samarbete med samtliga stora olje- och gaskonsumerande länder, dvs. Förenta staterna och Japan samt de stora tillväxtekonomierna såsom Indien och Kina, för att utarbeta en heltäckande och global energistrategi. Parlamentet kräver att denna strategi även skall främja energisparande och energieffektivitet samt utnyttjandet av alternativa energikällor.
3. Europaparlamentet erkänner vikten av goda politiska relationer med partner- och transitländer som har stor betydelse för EU:s energiförsörjning, stöder kommissionens initiativ med Ryssland och begär att energistadgan skyndsamt skall ratificeras.
4. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att erkänna behovet av att lansera en strategi för trygg energiförsörjning som möjliggör en gemensam EU-insats inom energiområdet och att vidta åtgärder som syftar till att skapa en energipolitik för EU samtidigt som parlamentet påminner om att marknadsmekanismerna är av avgörande betydelse för att ett globalt energisystem skall fungera effektivt.
5. Europaparlamentet instämmer i rådets slutsats om att en samsyn i frågan om en strategi för försörjningstrygghet skall respektera de geografiska, ekonomiska, regionala, klimatbetingade och strukturella skillnaderna mellan medlemsstaterna, främja en ytterligare öppning av marknaderna inom EU, vara förenlig med hållbar utveckling och med de åtaganden som klimatförändringen föranlett inom energisektorn samt innebära ett mervärde i jämförelse med åtgärder som vidtas av enskilda medlemsstater.
6. Europaparlamentet ber kommissionen utarbeta en mekanism för att förbereda och garantera omedelbara solidaritetsyttringar med och assistans till ett land som står inför svårigheter när det gäller den fysiska infrastruktursäkerheten och försörjningstryggheten. Ett plötsligt och storskaligt avbrott i energitillgången som berör en eller flera av medlemsstaterna skulle kunna få följder för den inre marknadens funktion. Parlamentet anser att solidariteten mellan medlemsstaterna bör innefatta beredvillighet att stödja de som är i fara eller i extremt svåra krissituationer, till exempel till följd av naturkatastrofer, terroristangrepp eller politiskt motiverade avbrott i leveranserna eller när medborgarnas säkerhet är i fara.
7. Europaparlamentet hävdar att den europeiska grannskapspolitiken måste stärkas, med särskild betoning på samarbetet med grannländerna inom energiområdet, inbegripet infrastrukturer för transport till vilka särskilt finansiellt stöd bör anslås. Samarbetet inom energipolitiken bör införas i de handlingsplaner som utarbetas i samband med den europeiska grannskapspolitiken.
8. Europaparlamentet är motståndare till att energipolitiken används som ett verktyg för påtryckningar inom området för externa förbindelser.
9. Europaparlamentet ber kommissionen överväga möjligheten att införa en klausul om trygg energiförsörjning i avtal med länder som är energileverantörer eller transitländer för energi.
10. Europaparlamentet uppmanar europeiska företag att öka investeringarna i prospektering efter eller transit av energi i grannländer samtidigt som deras välfärd och ekonomiska utveckling främjas.
11. Europaparlamentet konstaterar att kommissionen efterlyst ett kapitel om energi i fördragen, något som tidigare stötts av parlamentet, och anser att det nu är rätt tillfälle för medlemsstaterna att överväga ytterligare åtgärder i denna riktning.
12. Europaparlamentet konstaterar att en gemensam energipolitik måste bygga på enskilda och differentierade strategier i medlemsstaterna för att minska deras beroende av olja och gas och att den därför utgör ett komplement till de nationella strategierna och syftar till att samordna snarare än ersätta de nationella åtgärderna.
13. Europaparlamentet efterlyser ett tillvägagångssätt som baseras på rättvisa och gemensamt ansvar vid genomförandet av energipolitiken på nationell nivå, så att strategiska beslut fattas efter samråd med de partners bland EU-medlemsstaterna som kan beröras av dess beslut.
14. Europaparlamentet noterar behovet av att vidta konkreta åtgärder för att diversifiera gas- och oljeförsörjningen samt undersöka alla tänkbara sätt att minska Europeiska unionens beroende av importerad energi.
15. Europaparlamentet anser att beroendet av olja, särskilt importerad olja, ger anledning till stor oro, särskilt mot bakgrund av alla åtgärder som medlemsstaterna har vidtagit för att minska beroendet sedan mitten av 1970-talet och den uppenbarligen ofrånkomliga konsumtionsökningen inom transportsektorn. Parlamentet efterlyser därför att man undersöker alla tänkbara vägar för att minska Europeiska unionens beroende av importerad energi.
16. Europaparlamentet konstaterar att gasen blir allt viktigare, i och med att dess andel av den totala energiförbrukningen närmar sig 25 procent, och att det krävs olika strategier för att garantera en säker gasförsörjning, såsom en utveckling av LNG-terminaler, lagringsutrymmen och nya rörledningar.
17. Europaparlamentet erkänner kärnkraftens aktuella betydelse för upprätthållandet av en trygg elförsörjning och konstaterar att den utgör en betydande del av energimixen samt att den kan bidra till att undvika uppskattningsvis 312 miljoner ton koldioxidutsläpp per år (7 procent av de totala utsläppen av växthusgaser i EU). Enligt aktuella prognoser kommer koldioxidutsläppen i EU att öka med 12 procent fram till 2020, vilket ligger långt efter Kyotomålet om en minskning på 8 procent.
18. Europaparlamentet anser att utvecklingen av Kyotoramen efter 2012 behöver övervägas ordentligt redan nu så att marknaderna kan ta hänsyn till kolkostnaderna i större investeringsprojekt och medger att Europas konkurrenskraft och tillväxt redan kommer att minskas till följd av högre kostnader för arbetskraft och elektricitet.
19. Europaparlamentet uttalar än en gång sitt kraftiga stöd för förnybara energikällor, uppmanar medlemsstaterna att fördubbla sina ansträngningar för att målet att 12 procent av energiförbrukningen totalt och 22,1 procent av elektriciteten 2010 skall komma från sådana energikällor och välkomnar att ett direktiv om el från förnybara energikällor antagits.
20. Europaparlamentet anser fortfarande att det ingår som ett viktigt led i bibehållandet av försörjningstryggheten att alla medlemsstater snarast införlivar de befintliga EU‑bestämmelserna så att vi får en fullständigt fungerande inre marknad för el och gas för att främja konkurrenskraften, insynen och energieffektiviteten.
21. Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna vidta konkreta åtgärder för en verkligt effektiv europeisk inre energimarknad, såsom att synkronisera/samordna reglerna för denna sektor och garantera ömsesidighet mellan medlemsstaterna i liberaliseringsprocesserna, främja incitament för sektorns infrastrukturer, med beaktande av prioriteringarna avseende de transeuropeiska energinäten, och balansera förbindelserna mellan europeiska företag som är verksamma på EU:s liberaliserade marknad och de monopolistiska statligt ägda företagen som är verksamma i de producerande länderna.
22. Europaparlamentet anser det vara mycket viktigt att man ytterligare utvecklar sammankopplingarna för elektricitets- och gasnäten eftersom detta utgör en grundläggande förutsättning för en mer integrerad energimarknad inom EU.
23. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att motsätta sig åtgärder som blockerar den fria rörligheten för kapital och varje snedvridning av konkurrensen på den inre marknaden som förorsakas av protektionistiskt stöd till nationella marknadsledande företag.
24. Europaparlamentet uppmanar rådet att godta parlamentets ståndpunkt om de prioriterade transeuropeiska näten så att man kan komplettera de felande länkarna inom de transeuropeiska näten och sålunda förbättra försörjningstryggheten och fullborda den inre marknaden, genom att vid behov stödja specifika projekt.
25. Europaparlamentet anser därför att skatteåtgärder skulle ha större verkan som ett incitament än som ett avskräckande medel och att de endast bör användas som en del av ett paket av tekniska åtgärder och lagstiftningsåtgärder. Frivilliga överenskommelser med industrin är ett användbart exempel på vad som kan göras.
26. Europaparlamentet anser det absolut nödvändigt att kommissionen lägger fram förslag till och arbetar tillsammans med industrin för att påskynda användningen av väte- och bränsleceller för att åstadkomma en varaktig och långsiktig förbättring av energieffektiviteten och energisparandet inom transportbranschen och betonar att framställningen av väte helst bör komma från energikällor som inte släpper ut koldioxid.
27. Europaparlamentet konstaterar att avsevärda landvinningar kunde göras i fråga om ren kolteknik när det gäller energieffektivitet, minskningar av förorenande utsläpp och en världsomfattande marknad för ny utrustning och nya system, och uppmanar näringslivet och sjunde ramprogrammet för forskning att med framgång påvisa hur system för ren kolkraft fungerar. Parlamentet anser det därför vara väsentligt att en livsduglig inhemsk kolproduktionsindustri får finnas kvar, men erkänner samtidigt att den måste göras mer effektiv och att stödet till den bör minska.
28. Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att EU föregår med gott exempel genom att inom det sjunde ramprogrammet för forskning fortsätta att bevilja anslag för framtida energiteknik såsom kärnfusion, bränsleceller, vätecykeln, elbatterier och andra energilagringssystem.
29. Mot bakgrund av den höga andelen konventionella kraftverk inom elproduktionen, vilket enligt alla prognoser kommer att gälla även på lång sikt, ställer sig Europaparlamentet positivt till att främja forskning och utveckling när det gäller dessa kraftverks effektivitet och hur man kan höja den.
30. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas parlament.