FÖRSLAG TILL RESOLUTION
29.3.2006
i enlighet med artikel 103.2 i arbetsordningen
från Miguel Angel Martínez Martínez, Glenys Kinnock och Margrietus van den Berg
för PSE-gruppen
om Världshälsodagen
B6‑0238/2006
Europaparlamentets resolution om Världshälsodagen
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av Världshälsodagen den 7 april 2006, som kommer att ägnas åt hälso- och sjukvårdpersonal,
– med beaktande av ”Hälso- och sjukvårdspersonalens årtionde 2006–2015”, som inleds med Världshälsodagen,
– med beaktande av kommissionens meddelande av den 12 december 2005 om EU:s strategi för att åtgärda bristen på personal inom hälsosektorn i utvecklingsländerna,
– med beaktande av det högnivåforum om millennieutvecklingsmålen för folkhälsa som hölls i Abuja i december 2004 samt slutsatserna från detta,
– med beaktande av millennieutvecklingsmålen och det toppmöte om framstegen på vägen mot dessa mål som hölls i New York i september 2005 samt slutsatserna från detta,
– med beaktande av den förklaring om EU:s utvecklingspolitik som kommissionen, rådet och parlamentet undertecknade i december 2005,
– med beaktande av Världsbankens rapport om hälso- och sjukvård ”Reaching the Poor: What Works, What Doesn’t and Why”, offentliggjord den 7 december 2005,
– med beaktande av artikel 103.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Det råder en global och kronisk brist på hälso- och sjukvårdspersonal; 75 länder har färre än 2,5 yrkesverksamma inom hälso- och sjukvårdssektorn per 1 000 personer, vilket anses vara ett minimum för att prestera grundläggande hälso- och sjukvårdstjänster.
B. Denna kroniska brist är ett resultat av att investeringarna i hälso- och sjukvårdssektorn och i utbildningen av nyckelpersoner bland hälso- och sjukvårdspersonalen varit för små, både i industriländerna och i utvecklingsländerna.
C. Det ökade behovet av hälso- och sjukvårdspersonal i industriländer med en åldrande befolkning har lockat till sig läkare och sjuksköterskor från i synnerhet utvecklingsländer, vilket har förvärrat bristen på vårdpersonal i dessa länder.
D. Både givarländerna och mottagarländerna har godkänt millennieutvecklingsmålen, av vilka tre har en direkt anknytning till hälsa, nämligen målen att minska barnadödligheten, förbättra mödrarnas hälsa och bekämpa hiv/aids och andra sjukdomar.
E. Europaparlamentet har upprepade gånger uppmanat kommissionen att garantera att 20 procent av utvecklingsmedlen används för grundläggande hälso- och sjukvård och grundläggande utbildning och 35 procent för sociala utgifter i allmänhet.
F. Forskning som Världsbanken nyligen låtit genomföra visar att anslagen till hälso- och sjukvården ofta inte når de fattigaste i samhället och att de rikaste 20 procenten av befolkningen i de 20 undersökta länderna får samma subventionerade vård som de fattigaste 20 procenten.
1. Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande från december 2005 om EU:s strategi för att åtgärda bristen på personal inom hälsosektorn i utvecklingsländerna och ställer sig till fullo bakom såväl dess uttalande att det utan ökade investeringar i hälso- och sjukvårdspersonal kommer att bli svårt att göra framsteg när det gäller uppfyllandet av millennieutvecklingsmålen som dess tydliga åtagande att i anslutning till utvecklingsstrategier arbeta i partnerskap med utvecklingsländer.
2. Europaparlamentet kritiserar emellertid diskrepansen mellan å ena sidan kommissionens tal om att vilja förbättra hälso- och sjukvården i utvecklingsländerna och uppnå millennieutvecklingsmålen och å andra sidan dess undermåliga facit när det gäller att avsätta utvecklingsmedel till hälso- och sjukvårdssektorn. Sålunda var exempelvis endast 5,2 procent av medlen i Europeiska utvecklingsfonden öronmärkta för hälso- och sjukvårdskostnader under 2003 och endast 4 procent under 2004.
3. Europaparlamentet beklagar kommissionens avsikt att föreslå att endast 6 procent av utvecklingsmedlen inom det nya instrumentet för utvecklingssamarbete skall avsättas för mänsklig och social utveckling, vilket omfattar inte bara hälso- och sjukvård, hiv/aids och reproduktiv hälsa utan även all annan social utveckling, exempelvis barn-, utbildnings- och jämställdhetsprogram.
4. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över dessa siffror och att ansluta sig till parlamentets sedan länge ställda krav på att 35 procent av utvecklingsmedlen skall användas för den sociala sektorn och 20 procent av de totala medlen för grundläggande hälso- och sjukvård och grundläggande utbildning.
5. Europaparlamentet understryker att både givarländerna och mottagarländerna har godkänt millennieutvecklingsmålen och att givarländer som kräver att medlen skall användas för grundläggande hälso- och sjukvård inte undergräver principen om mottagarlandets ägarskap. Parlamentet uppmanar kommissionen och mottagarländerna att samarbeta för att se till att dessa utgiftsmål uppnås.
6. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att till fullo tillämpa de riktlinjer för en samstämmig utvecklingspolitik som de ställt sig bakom i förklaringen om EU:s utvecklingspolitik genom att se till att invandringspolitiken inte får negativa effekter för utvecklingsländerna på grund av att man aktivt söker efter hälso- och sjukvårdspersonal från världens fattigaste länder.
7. Europaparlamentet understryker att det bästa sättet att förhindra kompetensflykt inom vårdsektorn är att erbjuda nyckelpersoner bland hälso- och sjukvårdspersonalen sådana karriärincitament att de väljer att stanna kvar i sitt hemland. Parlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och utvecklingsländernas regeringar att prioritera finansieringen av hälso- och sjukvårdspersonalens löner och att investera i utbildning av nyckelpersoner bland hälso- och sjukvårdspersonal.
8. Europaparlamentet vidhåller att kommissionen och medlemsstaterna måste göra allt för att se till att medel för hälso- och sjukvård når de fattigaste utvecklingsländerna. Parlamentet poängterar att det i landsbygdsområden och i avlägset belägna områden finns ett brådskande behov av tillgång till hälso- och sjukvårdstjänster.
9. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utveckla partnerskap med sjukhus i utvecklingsländer och att uppmuntra till samarbete via videokonferenser, vilket kan skapa möjligheter för små och avlägset belägna sjukhus att dra nytta av expertis på hög nivå och att få vägledning av andra sjukhus eller länder.
10. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, regeringscheferna i medlemsstaterna och i alla utvecklingsländer samt till Världshälsoorganisationens generalsekreterare Lee Jong Wook.