FÖRSLAG TILL RESOLUTION
12.6.2006
i enlighet med artikel 103.2 i arbetsordningen
från Hélène Flautre, Raül Romeva i Rueda och Daniel Marc Cohn-Bendit
för Verts/ALE-gruppen
om situationen för de mänskliga rättigheterna i Tunisien
B6‑0353/2006
Europaparlamentets resolution om situationen för de mänskliga rättigheterna i Tunisien
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av sina tidigare resolutioner om situationen för de mänskliga rättigheterna i Tunisien, särskilt de som antogs den 29 september 2005 och den 15 december 2005,
– med beaktande av Europa-Medelhavsavtalet om associering mellan Europeiska unionen och Tunisien som trädde i kraft den 1 mars 1998,
– med beaktande av kommissionens meddelande ”Stärkande av EU:s åtgärder för mänskliga rättigheter och demokratisering i samarbete med Medelhavspartnerna” från maj 2003,
– med beaktande av kommissionens meddelande från april 2005 om Europa‑Medelhavspartnerskapet 10 år: ett arbetsprogram för att möta utmaningarna under de fem kommande åren,
– med beaktande av kommissionens meddelande av den 12 maj 2004 om den europeiska grannskapspolitiken och handlingsplanen för EU-Tunisien som trädde i kraft den 4 juli 2005,
– med beaktande av rådets riktlinjer om skydd för människorättsaktivister som antogs i juni 2004,
– med beaktande av sitt betänkande om klausulen om mänskliga rättigheter och demokrati i Europeiska unionens avtal, antaget den 14 februari 2006,
– med beaktande av de insatser som gjorts av Europeiska unionens ordförandeländer på området för mänskliga rättigheter i Tunisien mellan september 2005 och maj 2006,
– med beaktande av utnämningen av Tunisien som ordförandeland för den parlamentariska församlingen för Europa-Medelhavsområdet den 1 april 2006,
– med beaktande av det sammanträde som anordnades den 7 juni 2006 av det politiska utskottet vid den parlamentariska församlingen för Europa-Medelhavsområdet,
– med beaktande av artikel 103.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. De mänskliga rättigheterna är en mycket viktig faktor i förbindelserna mellan Europeiska unionen och Tunisien i överensstämmelse med artikel 2 i associeringsavtalet mellan EU och Tunisien och handlingsplanen för den europeiska grannskapspolitiken.
B. Europaparlamentet påminner om att Tunisien, i denna handlingsplan, åtagit sig att främja demokratin och respekten för de grundläggande rättigheterna i enlighet med internationella konventioner. Uppfyllandet av dessa åtaganden utgör ett viktigt inslag i arbetet med att utveckla förbindelserna mellan Europeiska unionen och Tunisien.
C. I sina uttalanden vid debatten om de mänskliga rättigheterna i Tunisien den 13 december 2005 påtalade rådets tjänstgörande ordförande och kommissionens ordförande allvarliga begränsningar av de grundläggande friheterna i Tunisien, i synnerhet åsikts- och föreningsfriheten, och inskränkningar av rättsväsendets oberoende ställning.
D. Europeiska kommissionen ställde tre krav på de tunisiska myndigheterna vid denna tidpunkt, nämligen att omedelbart frigöra de EU-medel som beviljats projekt inom det civila samhället, att genomföra programmet för reformering av rättssystemet och att inrätta ett underutskott för mänskliga rättigheter. Det enda resultat som Europeiska kommissionen uppnått är att det ingåtts ett avtal om finansiering av reformen av rättssystemet.
E. Lagen om inrättande av ett högre utbildningsinstitut för advokater, som föreskrivs i detta avtal, antogs i början av maj av det tunisiska parlamentet. I detta sammanhang beaktades emellertid inte resultaten av samråden med advokatsamfundet. Den exekutiva makten utövar sålunda kontroll över utbildningen och tillsättningen av framtida advokater i Tunisien. De tunisiska advokater som verkar för ett oberoende rättsväsende trakasseras mer eller mindre systematiskt, och för ett år sedan fängslades advokaten Abbou. Trots att FN:s särskilda rapportör för domares och advokats oberoende flera gånger begärt att få avlägga besök har denne fortfarande inte fått en inbjudan från den tunisiska regeringen.
F. Förbudet för den tunisiska organisationen för de mänskliga rättigheterna (LTDH) att genomföra sin kongress den 27 och 28 maj 2006, och användningen av tvång och våldshandlingar mot människorättsaktivister och internationella observatörer är oroande. Man bör i detta sammanhang påminna om att LTDH är den främsta arabiska och afrikanska organisationen för mänskliga rättigheter och en av grundpelarna i det oberoende civila samhället i Tunisien.
G. Situationen för de mänskliga rättigheterna i Tunisien är mycket oroande och de åtgärder som rådet och kommissionen hittills vidtagit har klart och tydligt visat sig vara otillräckliga. I detta sammanhang bör man påminna om att Europeiska unionen förbundit sig att tillämpa rådets riktlinjer om skydd för människorättsaktivister samt att kommissionen åtagit sig att i början av 2006 tillsammans med medlemsstaterna se över situationen för de mänskliga rättigheterna i detta land och att, om inga framsteg uppnåtts, besluta huruvida ytterligare åtgärder bör vidtas.
H. Tunisien innehar ordförandeskapet i den parlamentariska församlingen för Europa‑Medelhavsområdet sedan den 1 april 2006, och detta innebär ett stort ansvar för detta land när det gäller främjandet av demokrati och mänskliga rättigheter inom ramen för Europa-Medelhavspartnerskapet.
1. Europaparlamentet erinrar om att ett Europa-Medelhavsavtal om associering ingicks 1998 mellan Europeiska unionen och Tunisien. En mycket viktig del i detta avtal är klausulen om mänskliga rättigheter i artikel 2.
2. Europaparlamentet beklagar den försämrade situationen för friheterna och de mänskliga rättigheterna i Tunisien och uppmanar de tunisiska myndigheterna att till punkt och pricka uppfylla sina internationella åtaganden på området för mänskliga rättigheter och demokrati.
3. Europaparlamentet uppmanar rådets ordförandeskap att avge en offentlig förklaring om förbudet för den tunisiska organisationen för de mänskliga rättigheterna att genomföra sin kongress och om de våldshandlingar som förekommer mot tunisiska människorättsaktivister, advokater och domare.
4. Europaparlamentet upprepar sin begäran till rådet och kommissionen att organisera ett sammanträde med associeringsrådet för att diskutera situationen för de mänskliga rättigheterna i Tunisien. I samband med detta begär parlamentet att man skall anta en bindande tidsplan för reformer inom ramen för genomförandet av den handlingsplan som antagits av Tunisien och EU.
5. Europaparlamentet begär i detta sammanhang att rådet och kommissionen snarast skall vidta alla de åtgärder gentemot de tunisiska myndigheterna som krävs för att de EU-medel som beviljats projekt inom det civila samhället skall kunna frigöras, för att trakasserierna och hoten mot människorättsaktivister och företrädare för LTDH samt mot domare och advokater skall upphöra, för att advokaten Abbou skall friges och för att lagen om inrättande av ett utbildningsinstitut för advokater skall upphävas och ses över.
6. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att brådskande se över projektet om stöd till den rättsliga reformen i syfte att garantera rättsväsendets oberoende ställning samt advokat- och domarkårens handlingsfrihet. Parlamentet uppmanar samtidigt de tunisiska myndigheterna att låta FN:s särskilda rapportör för domares och advokats oberoende avlägga besök.
7. Europaparlamentet kräver att den underkommitté för mänskliga rättigheter som planerats i handlingsplanen inrättas och ges till uppgift at övervaka och utvärdera genomförandet av reformer i Tunisien, i synnerhet reformer som syftar till att främja förenings- och åsiktsfriheten, inrätta ett oberoende rättsväsende och utveckla ett fullgott samarbete med FN:s särskilda mekanismer.
8. Europaparlamentet anser att genomförandet av alla dessa reformer måste ses som en prioritering inom partnerskapet mellan EU och Tunisien och skall utgöra ett viktigt inslag i arbetet med att utveckla förbindelserna mellan Europeiska unionen och Tunisien. Parlamentet anser därför att om denna dagordning inte respekteras måste rådet och kommissionen dra alla konsekvenser av detta i enlighet med artiklarna 2 och 90 i associeringsavtalet.
9. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och Tunisiens regering och parlament.