FÖRSLAG TILL RESOLUTION
5.9.2006
i enlighet med artikel 103.2 i arbetsordningen
från Daniel Cohn-Bendit och Monica Frassoni
för Verts/ALE-gruppen
om situationen i Libanon
B6‑0469/2006
Europaparlamentets resolution om situationen i Libanon
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av sina tidigare resolutioner om Libanon, särskilt resolutionen av den 10 mars 2005,
– med beaktande av sina tidigare resolutioner om situationen i Mellanöstern och konflikten mellan Israel och Palestina, särskilt resolutionen av den 1 juni 2006,
– med beaktande av sin resolution av den 19 januari 2006 om den europeiska grannskapspolitiken,
– med beaktande av sin resolution av 27 oktober 2005 om den omgestaltade Barcelonaprocessen,
– med beaktande av det strategiska partnerskapet för Medelhavet och Mellanöstern som godkändes av Europeiska rådet den 18 juni 2004,
– med beaktande av rådets slutsatser från de extra mötena inom rådet för allmänna frågor och yttre förbindelser den 1 augusti och 25 augusti 2006,
– med beaktande av resolution S-2/1 av den 11 augusti 2006 från FN:s råd för mänskliga rättigheter som antogs vid en särskild session,
– med beaktande av artikel 103.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Den 12 juli 2006 inledde Israel massiva flygbombningar av Libanon, vilka senare följdes av en markoffensiv. Israels anfall var ett svar på Hizbollahsoldaternas räd, då tre israeliska soldater dödades och två kidnappades.
B. Många oskyldiga civila har dödats och skadats, och en rad städer, byar och infrastrukturer i Libanon har ödelagts.
C. Hizbollahsoldaternas missiler mot israeliskt territorium har orsakat människooffer och materiell skada.
D. Under krisen i Libanon har Israel trappat upp sin politik med riktade mord i de ockuperade områdena, vilket lett till att över 200 personer, mestadels oskydliga civila, bragts om livet.
E. Konflikten mellan Israel och Palestina bör betraktas som den bakomliggande orsaken till instabiliteten i regionen.
F. Världssamfundet tvingas återigen konstatera att en förebyggande politik har misslyckats. Misslyckandet beror också på FN:s ineffektivitet när det gäller att övervaka efterlevnaden av FN:s säkerhetsråds resolutioner, särskilt resolution 1559 och säkerhetsrådets övriga resolutioner om Mellanöstern.
G. I början av konflikten var några medlemsstater ovilliga att ta ställning. Detta har hindrat rådet från att ge ett snabbt och effektivt svar, vilket återigen belyst bristerna i EU:s gemensamma utrikespolitik.
H. Den humanitära krisen i de ockuperade områdena förvärras alltmer trots den tillfälliga interimsmekanism (TIM) som världssamfundet inrättat för att fortsätta att tillhandahålla stöd till den palestiska befolkningen.
I. Israel vägrar fortfarande att betala ut skatte- och tullintäkter till den palestinska myndigheten, och gränsövergångsstället i Rafah var stängt mellan den 25 juni och den 25 augusti.
J. Förutom den materiella förstörelsen och den humanitära katastrofen sjuder regionen nu av vrede, förtvivlan, förbittring och frustration, vilket får alltfler gamla och unga människor att känna sig lockade av radikala rörelser.
K. Fredens fiender på båda sidor är nu mycket starkare, vilket gör dialogen mycket svårare. Det finns konkreta farhågor för en kapprustning i regionen som omgående måste avbrytas.
1. Europaparlamentet anser att det inte finns någon militär lösning på problemen i Mellanöstern. I sin storskaliga och oproportionerliga attack på Libanon har Israel misslyckats med att uppnå sina uttalade mål, nämligen att få de båda israeliska soldaterna frisläppta och att oskadliggöra Hizbollah.
2. Europaparlamentet tar bestämt avstånd från olaglig och medvetet urskillningslös våldsanvändning från Israels sida, särskilt bombningarna av civila områden, användningen av olagliga vapen, den omfattande förstörelsen av civil infrastruktur och de utspridda föroreningarna av kustområdena.
3. Europaparlamentet fördömer Hizbollahs urskillningslösa missilanfall mot israeliskt territorium och civila områden och dess ödeläggelse av liv, egendom och kringliggande miljö.
4. Europaparlamentet välkomnar den libanesiska regeringens beslut att sätta in sina styrkor i södra Libanon och den israeliska arméns avtal att dra sig tillbaka bakom den blå linjen i enlighet med FN:s säkerhetsråds resolution 1701. Parlamentet välkomnar också den libanesiska regeringens starka stöd till en förstärkt roll för UNIFIL.
5. Europaparlamentet uppmanar båda parter – Hizbollah och Israel – att till fullo respektera det upphörande av fientligheterna som mäklats fram av Förenta staterna och Frankrike i FN (säkerhetsrådets resolution 1701) och som efter att det trädde i kraft den 14 augusti i princip har iakttagits. Parterna uppmanas också att en gång för alla sätta stopp för attackerna på civilbefolkningen i syfte att trappa ned situationen och bana väg för ett varaktigt eldupphör.
6. Europaparlamentet betonar att det finns konkreta farhågor för en ny kapprustning i regionen som omedelbart måste avbrytas. Länderna i regionen och den libanesiska armén uppmanas i detta sammanhang att stoppa vapenleveranserna till Hizbollah. Medlemsstaterna uppmanas att strikt respektera uppförandekoden för vapenexport när det gäller alla vapenleveranser till regionen.
7. Europaparlamentet gläds åt att rådet till sist visat beslutsamhet att sätta stopp för fientligheterna och uppnå ett eldupphör. Parlamentet gläds också åt det avgörande bidrag som Europas fredsbevarande styrkor har gjort till UNIFIL, vars truppstyrka bör öka från 1 990 soldater till 15 000. Parlamentet beklagar dock att EU är oförberett på att sätta in en verkligt integrerad europeisk styrka under ett FN-mandat, vilket skulle kunna påskynda insatserna.
8. Europaparlamentet stöder det mandat som getts till UNIFIL och uppmanar EU:s medlemsstater att tillhandahålla de styrkor som krävs och annat logistiskt stöd så att uppdraget blir framgångsrikt. Parlamentet vidhåller sitt stöd till utskickandet av en stark internationell stabiliseringsstyrka under FN:s överinseende, och uppmanar rådet att vidta konkreta åtgärder. Parlamentet anser att den internationella stabiliseringsstyrkan bör utvidgas till att även omfatta den norra delen av Israel och de ockuperade områdena.
9. Europaparlamentet anser dessutom att en stark kontingent av arabiska och islamiska länder är nödvändig för att operationen skall bli helt lyckad.
10. Europaparlamentet betonar dock vikten av att på ett klart och ändamålsenligt sätt definiera UNIFIL:s mandat, struktur och befogenheter, vid behov inom ramen för en överenskommelse i en resolution från FN:s säkerhetsråd, där lärdomar bör dras från FN:s tidigare fredsbevarande åtaganden, särskilt i Bosnien och Hercegovina.
11. Europaparlamentet påpekar att starka, snabba och effektiva insatser behövs för att återuppbygga Libanon både fysiskt och politiskt. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang slutsatserna från givarkonferensen i Stockholm den 31 augusti, där givarländer utfäste sig att betala 940 miljoner US-dollar för att återuppbygga landet. Kommissionen och medlemsstaterna har lovat att betala ut 120 miljoner euro i humanitärt bistånd.
12. Europaparlamentet påpekar att kostnaderna för skador och förluster, enligt den libanesiska regeringens första uppskattningar, uppgår till 3,5 miljarder dollar. Parlamentet anser att endast snabba och effektiva internationella återuppbyggnadsåtgärder tillsammans med åtaganden på medellång och lång sikt kan bidra till att förhindra att radikala rörelser drar fördel av den nuvarande katastrofsituationen. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang en strikt kontroll av hur det internationella biståndet fördelas.
13. Europaparlamentet understryker skyldigheten enligt internationell humanitär rätt att säkerställa tillgång och säker passage för fördrivna personer, biståndsarbetare och leveranser. Parlamentet uppmärksammar härvidlag de särskilda behov som finns hos den fortfarande mycket stora och potentiellt utsatta gruppen av migrerande arbetstagare från utvecklingsländer och deras familjemedlemmar.
14. Europaparlamentet belyser i detta sammanhang behovet av snabba internationella åtgärder i syfte att röja området på minor och andra odetonerade artilleripjäser så att de fördrivna personerna kan återvända under säkra förhållanden.
15. Europaparlamentet förväntar sig att Israel skall ge ett betydande och avgörande ekonomiskt bidrag till Libanons återuppbyggnad. EU:s medlemmar av FN:s säkerhetsråd uppmanas att göra allt i sin makt för att aktivera FN:s skadeståndskommission, som behandlade miljontals krav – både stora och små – efter Iraks invasion av Kuwait 1990.
16. Europaparlamentet uppmanar Israel att omedelbart sätta stopp för luft- och sjöblockaden av landet.
17. Europaparlamentet uppmanar länderna i regionen att stödja och respektera Libanons enighet, suveränitet och territoriella integritet och att undvika att blanda sig i landets interna angelägenheter. Parlamentet efterlyser också ett fullständigt genomförande av Taifavtalet från 1989.
18. Europaparlamentet uppmanar återigen kommissionen att göra allt som står i dess makt för att stödja Libanons demokratirörelse och det civila samhället och för att stärka en enad central regering.
19. Europaparlamentet anser att Hizbollah måste erkänna och acceptera den libanesiska statens exklusiva rättighet att inneha vapen och använda våld. Hizbollah måste därför överlämna sina vapen till den libanesiska armén så att man fullt ut kan omvandlas till en politisk kraft som är kapabel att spela en viktig roll i ett demokratiskt Libanon.
20. Europaparlamentet uppmanar i detta sammanhang rådet att utveckla ett program för avväpning av Hizbollahsoldaterna. Lärdom kan dras av erfarenheterna från Concordia‑operationen i Makedonien, där ett tidigare politiskt avtal mellan två stridande parter ledde till en frivillig nedrustning.
21. Europaparlamentet betonar att den nuvarande krisen har lett till att fredsprocessen i Mellanöstern åter hamnat högst på den internationella dagordningen. Parlamentet anser att Förenta staternas politik i området har misslyckats och att det därför hädanefter krävs en ny ledarroll för EU i Mellanöstern. EU måste då kräva en fredlig lösning på konflikten mellan Israel och Palestina. EU:s diplomatiska och politiska roll bör nu stå i proportion till dess fredbevarande och humanitära insatser.
22. Europaparlamentet uppmanar rådet att göra allt som står i dess makt för att reformera kvartetten och göra den mer effektiv och operationell och att återuppta färdplanen.
23. Europaparlamentet uppmanar rådet att göra alla upptänkliga insatser för att sammankalla en regional fredskonferens – såsom Madridkonferensen 1991 – för att komma fram till en heltäckande, varaktig och genomförbar lösning på problemen i området. I denna lösning bör Israel ges rätt att leva inom säkra och erkända gränser samtidigt som palestinierna bör ges rätt till en livskraftig stat inom de ockuperade områdena. Rådet uppmanas också att fullt ut ta itu med säkerhets- och nedrustningsfrågorna.
24. Europaparlamentet anser att kvartettens struktur bör omformas och utvidgas till att omfatta Arabförbundet. Parlamentet anser att ”Beirutplanen” från 2002, vilken antagits av Arabförbundets medlemsländer, och Genèveinitiativet är viktiga bidrag till förhandlingarna som vederbörligen bör beaktas.
25. Europaparlamentet anser att blodsutgjutelsen i Gaza efter frigörelsen och kriget i Libanon återigen bekräftar misslyckandet med den unilaterala strategin. Parlamentet påpekar att det inte finns något alternativ till en fred som direkt framförhandlas mellan alla berörda parter, inklusive Syrien och Iran.
26. Europaparlamentet uppmanar Israel att tillåta förflyttningar av människor i enlighet med avtalet om förflyttningar och tillträde, och att sluta förstöra basinfrastruktur i Gaza, återuppta utbetalningarna av skatte- och tullintäkter och inleda en dialog med den palestinska myndigheten.
27. Europaparlamentet uppmuntrar och stöder förhandlingarna mellan de palestinska fraktionerna om en eventuell enhetsregering, vilket öppnar för ett återupptagande av direktstödet till den palestinska myndigheten i överensstämmelse med EU:s krav.
28. Europaparlamentet begär att medlemmarna av den palestinska myndighetens regering och Palestinska lagstiftande rådet skall frisläppas omedelbart, framför allt talmannen Aziz Dweik. Parlamentet begär samtidigt att de israeliska soldater som fortfarande hålls fängslade av Hizbollahsoldaterna och den israeliska soldat som kidnappades i Gazaområdet skall släppas på fri fot. Parlamentet stöder de pågående informella förhandlingarna och hoppas att de kan bli framgångsrika så att man även kan lösa problemet för de libanesiska fångar som hålls fängslade i Israel.
29. Europaparlamentet uppmanar rådet att göra allt som står i dess makt för att återuppta en verklig dialog med Syrien i syfte att dra in detta land i fredsprocessen. Parlamentet anser att undertecknandet av associeringsavtalet mellan gemenskapen och Syrien skulle kunna utgöra ett mycket viktigt steg i denna riktning och att detta även skulle göra det möjligt för rådet och kommissionen att ta upp och bättre angripa de allvarliga människorättskränkningar som förekommer i Syrien.
30. Europaparlamentet anser att en internationell omfattande utredning på hög nivå bör genomföras i Libanon och Israel med mandat att undersöka rapporter om allvarliga människorättskränkningar, den svåra situationen för offren, kränkningar av humanitär rätt, dödandet av de fyra UNIFIL-medlemmarna, massakern i Qana och användningen av kemiska vapen, klusterbomber och bomber med utarmat uran. Utredningen bör även lägga grunden till eventuella avhjälpande åtgärder och till påföljder.
31. Europaparlamentet anser i detta sammanhang att slutsatserna av denna utredning skulle kunna påverka associeringsavtalen med länderna i området inom ramen för Europa‑Medelhavspartnerskapet.
32. Europaparlamentet framhåller den roll som Europa-Medelhavspartnerskapet måste spela när det gäller att sammanföra alla parter och främja en dialog. Särskilt viktiga är den parlamentariska församlingen och forumet för det civila samhället. Parlamentet stöder begäran om att så snart som möjligt sammankalla ett extra möte inom Europa‑Medelhavsrådet för utrikesministrarna i Barcelonaprocessen.
33. Europaparlamentet gläds åt att kommissionens övervaknings- och informationscentrum i ett tidigt skede vidtagit åtgärder för att ta itu med det oljebälte som har förorenat mer än 50 km av den libanesiska kusten, och begär att ett effektivt tekniskt och ekonomiskt stöd till saneringsåtgärder skall fortsätta att utbetalas på ett ohindrat och fortlöpande sätt.
34. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, FN:s generalsekreterare, Israels och Libanons regeringar och parlament, den palestinska myndighetens president och lagstiftande församling och till regeringarna och parlamenten i regionens länder.