FÖRSLAG TILL RESOLUTION
22.10.2007
i enlighet med artikel 108.5 i arbetsordningen
från Diamanto Manolakou, Vincenzo Aita, Ilda Figueiredo, Willy Meyer Pleite, Marco Rizzo, Kyriacos Triantaphyllides och Dimitrios Papadimoulis
för GUE/NGL-gruppen
om prishöjningen på livsmedel och konsumentskydd
B6‑0402/2007
Europaparlamentets resolution om prishöjningen på livsmedel och konsumentskydd
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av artikel 108.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Under de senaste åren har man kunnat konstatera betydande prisökningar på baslivsmedel i Europeiska unionens medlemsstater, vilket gett upphov till ett stort missnöje bland konsumenterna som begär att omedelbara åtgärder vidtas.
B. Prishöjningen berör alla livsmedelsprodukter, både oförädlade och förädlade samt industriellt framställda, och berör i synnerhet låginkomsttagare för vilka prishöjningen inverkar negativt på familjeinkomsterna.
C. Livsmedlen intar en betydande plats i hushållens budget och överstiger 20 eller till och med 30 procent av denna i de minst utvecklade länderna inom EU. Detta inverkar negativt på den sociala sammanhållningen inom EU:s medlemsstater.
D. Den mycket kraftiga prisökningen på baslivsmedel som bröd, mjölk, potatis, frukt och grönsaker är tio gånger högre än inflationen.
E. Prisökningarna på livsmedel sänker på ett avgörande sätt levnadsstandarden för främst hushåll med låga inkomster och ökar ytterligare antalet fattiga och socialt utestängda.
F. Prishöjningen på oförädlade produkter avsedda för djurfoder har under de senaste månaderna nästan fördubblats och förorsakat en krissituation inom boskapsuppfödningssektorn.
G. Uppfödare i många EU-länder har reagerat mot en politik som leder till att små och medelstora gårdar tvingas upphöra med sin verksamhet och att kött och mjölkproduktionen koncentreras.
H. Livsmedelssektorn, både produktionen och distributionen, blir alltmer koncentrerad och kontrollerad av stora företag som uppvisar betydande vinster genom att påtvinga konsumenterna priser som är mångdubbelt högre än producentpriserna.
I. De som främst drabbas av prishöjningen på livsmedel och på råvaror för framställningen av dessa är konsumenterna men också de små och medelstora producenterna som inte kan överleva under de nuvarande marknadsvillkoren, vilket medför en ökad risk att odlingar och uppfödningar läggs ner och att landsbygden överges.
J. Den senaste revideringen av den gemensamma jordbrukspolitiken syftar till att minska jordbruksproduktionen genom minskat stöd till produktionen, vilket medför att prisökningstrycket på livsmedel ökar liksom spekulativa verksamheter.
K. De senaste reformerna av den gemensamma jordbrukspolitiken tillsammans med det stegvisa öppnandet av marknaden, det stegvisa försvagandet av mekanismerna för reglering av marknaden för jordbruksprodukter och globaliseringen av jordbruket ökar de europeiska marknadernas instabilitet, vilket kräver nya krishanteringsmekanismer.
L. Den reformering av den gemensamma jordbrukspolitiken som beslutades i Maastricht hade som mål att avskaffa en miljon sjuhundratusen företag och denna minskning av antalet jordbruksföretag har medfört en ständig ökning av priset på livsmedel.
M. De strukturella orsakerna till prishöjningen är direkt förbunden med den avfolkning av landsbygden som staterna i Sydeuropa och de nya medlemsstaterna erfar, en utveckling som förmodligen kommer att förvärras genom införandet av systemet med samlat gårdsstöd, och dessa orsaker är följaktligen socioekonomiska.
N. Genom den alltmer utbredda användningen av jordbruksprodukter till annat än livsmedel, främst biobränsle, ersätts jordbruksproduktionen av livsmedel och detta genomförs utan en ändamålsenlig bedömning av följderna för självförsörjningen och självbestämmanderätten i fråga om livsmedel.
O. Produktionsrestriktionerna för livsmedelsprodukter och produkter från boskapsuppfödningen skapar fördelaktiga villkor för en snabb ökning av importen och av spekulativa verksamheter genom att en dominerande ställning ges åt livsmedelsföretag och genom att medlemsstaternas självbestämmanderätt i fråga om livsmedel direkt berörs.
P. Effekterna av klimatförändringarna börjar redan att visa sig genom, till exempel, en minskning av spannmålsproduktionen, vilket tvingat kommissionen att planera för ett undantag för mark som skulle läggas i träda för 2008, och genom en prognos som visar en minskning av vinproduktionen i Europa på ungefär 18 procent till följd av nödvändigheten att i flera områden tidigarelägga skördarna, vilket visar att kommissionens förslag att, inom ramen för reformeringen av den gemensamma organisationen av marknaden för vin, röja en areal på 200 000 hektar planterad med vinstockar numera saknar grund.
1. Europaparlamentet anser att denna prisökning på livsmedel främst drabbar hushåll med låga inkomster, för vilka en stor del av budgeten går till livsmedel, och anser att omedelbara åtgärder måste vidtas för att dämpa priset på livsmedel.
2. Europaparlamentet uttrycker sin oro över prishöjningen på råvaror avsedda för djurfoder, vilken slår direkt mot uppfödarna, och över prishöjningen på livsmedel, som drabbar konsumenterna, särskilt dem med låga inkomster.
3. Europaparlamentet uttrycker sin solidaritet med jordbrukare och uppfödare på små och medelstora gårdar. Parlamentet anser att deras krav på prissänkningar på råvaror som behövs för produktionen är berättigade och begär att lämpliga åtgärder skall vidtas.
4. Europaparlamentet anser att de priser på jordbruksprodukter och produkter från boskapsuppfödning som producenterna får ut inte motsvarar prisökningarna på råvaror, vilket medför att små och medelstora jordbruksföretag riskerar att försvinna med olycksaliga konsekvenser för produktionsvolymen och kvaliteten samt leder till en koncentration på ett litet antal företag.
5. Europaparlamentet insisterar framför allt på nödvändigheten att vidta åtgärder för att minska skillnaden mellan det pris som konsumenterna betalar och det pris producenterna får, genom att begränsa spekulativa åtgärder och kontroll av marknaden av ett litet antal stora företag på europeisk eller internationell nivå.
6. Europaparlamentet anser att beslutet att provisoriskt häva skyldigheten att lägga mark i träda under skördeåret 2008 och kommissionens förslag om en suspension av importtullar för spannmål utgör fragmentariska åtgärder som inte på ett effektivt sätt motsvarar uppfödarnas och konsumenternas behov och som inte har effekt på lång sikt.
7. Europaparlamentet påpekar att den nyligen genomförda partiella revideringen av marknaden för mjölksektorn inte förhindrar att mjölkpriserna stiger för konsumenterna samtidigt som de fortfarande är låga för producenterna och att den minskar stödet vilket utlöser indignerade reaktioner från uppfödare och konsumenter, som också drabbas av affärsöverenskommelser som ingås mellan de stora företagen inom mjölkbranschen
8. Europaparlamentet konstaterar att de senaste åtgärderna på marknaden för potatis samt frukt och grönsaker och minskningarna av produktionsstödet redan haft negativa återverkningar på priserna för dessa produkter och leder till ökningar.
9. Europaparlamentet understryker att det främsta syftet med jordbruket är livsmedelsproduktionen. Parlamentet konstaterar att användningen av jordbruksprodukter till annat än livsmedel, bland annat biobränsle, inte nödvändigtvis bidrar till en utökning av jordbruksverksamheten och att den riskerar att inte komma med tillfredsställande lösningar på landsbygdens avfolkning. Parlamentet konstaterar att den kan ersätta produktionen av livsmedel och sålunda negativt påverka livsmedelsvolymen och självbestämmanderätten i fråga om livsmedel.
10. Europaparlamentet betonar att insamlingen av biomassaavfall måste regleras så att den inte bidrar till att ökenspridningen påskyndas genom att de organiska substanserna minskar och marken förlorar i värde.
11. Europaparlamentet uppmanar enträget kommissionen att åter gå igenom målen för den gemensamma jordbrukspolitiken i syfte att öka produktionen av livsmedel, att ge stöd till små och medelstora jordbruks- och boskapsuppfödningsföretag och att dämpa konsumentpriserna genom att förstärka interventionsmekanismerna och garantera acceptabla interventionspriser.
12. Europaparlamentet påpekar att den radikala minskningen av medlen för landsbygdens utveckling förhindrar utarbetandet av handlingsplaner och begär att man prioriterar nationella eller regionala projekt för landsbygdens utveckling som syftar till att bekämpa erosion, till att genomföra hydrologiska arbeten, till att genomföra jordbruks- och miljöåtgärder för att spara vatten och rent allmänt till att förbättra villkoren för att bevara produktionskapaciteten vid de små och medelstora jordbruks- och boskapsuppfödningsföretagen.
13. Europaparlamentet ber kommissionen att inte ge vika för påtryckningarna från de stora företag som kontrollerar produktionen och distributionen av livsmedel och inte heller för påtryckningar från Förenta staterna och andra stater inom Världshandelsorganisationen utan i stället stödja jordbrukarnas, boskapsuppfödarnas och konsumenternas intressen i Europeiska unionens medlemsstater och i de minst utvecklade länderna.
14. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka och föreslå åtgärder på kort och lång sikt som skulle lätta bördan för de små och medelstora jordbruken och då beakta det faktum att den nuvarande situationen för dessa jordbruk hotar deras livskraft och snarare leder till att de läggs ned, i synnerhet då de befinner sig i regioner som ur struktursynpunkt är missgynnade, med sociala, miljömässiga och ekonomiska risker som följd.
15. Europaparlamentet ber också kommissionen undersöka åtgärder för att motverka andra faktorer som inverkar negativt på livsmedelspriserna som ökningen av bensinpriserna, kostnaden för den ekonomiska förvaltningen och lånen.
16. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för att hindra spekulativa verksamheter och kontroll av livsmedelsmarknaderna samt även kartellbildningen bland livsmedelsföretag, som utnyttjar bristen på lämplig infrastruktur, svaga organisationer för producenter och konsumenter samt avsaknaden av kontrollmekanismer, och vars enda syfte är att öka sin vinst genom att pressa producenternas priser och framtvinga höga konsumentpriser.
17. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.