Förslag till resolution - B6-0447/2007Förslag till resolution
B6-0447/2007

FÖRSLAG TILL RESOLUTION

7.11.2007

till följd av uttalandena av rådet och kommissionen
i enlighet med artikel 103.2 i arbetsordningen
från Graham Watson, Margarita Starkevičiūtė, Lena Ek och Bernard Lehideux
för ALDE-gruppen
om det europeiska intresset – för framgång i en globaliserad värld

Förfarande : 2007/2637(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :  
B6-0447/2007
Ingivna texter :
B6-0447/2007
Antagna texter :

B6‑0447/2007

Europaparlamentets resolution om det europeiska intresset – för framgång i en globaliserad värld

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av förra årets förberedande betänkande om de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken för 2007 (A6–0012/2007),

–  med beaktande av kommissionens meddelande ”Det europeiska intresset: För framgång i en globaliserad värld” (KOM(2007)0581),

–  med beaktande av kommissionens meddelande ”Dags att lägga in en högre växel: ett nytt partnerskap för tillväxt och sysselsättning” (KOM(2006)0030),

–  med beaktande av rådets beslut av den 4 oktober 2004, 12 juli 2005, 18 juli 2006 och 10 juli 2007 om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik,

–  med beaktande av sin lagstiftningsresolution om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik,[1]

–  med beaktande av Europeiska ungdomspakten som Europeiska rådet antog den 22‑23 mars 2005,

–  med beaktande av EU:s jämställdhetspakt som Europeiska rådet antog den 23‑24 mars 2006,

–  med beaktande av kommissionens meddelande ”Utbildning 2010: Snabba reformer krävs om Lissabonstrategin ska lyckas” (KOM(2003)0685),

–  med beaktande av sin resolution om funktionshindrade personers situation i den utvidgade Europeiska unionen: den europeiska handlingsplanen 2006–2007[2],

–  med beaktande av slutsatserna från sysselsättnings- och socialministrarnas informella möte i Guimarães den 5–6 juli 2007 om tolv huvudpunkter för att klara av de kommande utmaningarna,

–  med beaktande av artikel 103.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Globaliseringen medför nya utmaningar, bland annat global befolkningstillväxt och migration, klimatförändringar, energisäkerhet, internationell brottslighet och terrorism. Genom globaliseringen har det också blivit nödvändigt att skapa garantier för en stark ekonomi som ger EU-medborgarna större fördelar.

B.  De främsta utmaningar som globaliseringen medför kan inte bemötas enbart med nationella åtgärder utan kräver en konsekvent strategi och gemensamma insatser av Europeiska unionen som helhet.

C.  Klimatförändringarnas konsekvenser för ekonomin och miljön blir alltmer oroande, och åtgärder för att möta klimatförändringarna bör vidtas på bred front. För att dessa åtgärder ska vara verkningsfulla måste alla de viktigaste globala aktörerna ställa sig bakom dem. Aktörernas deltagande bör stå i paritet med deras utvecklingsgrad.

D.  Inom EU finns en unik blandning av avancerade ekonomier och konvergerande ekonomier med lågkostnadsstruktur, vilket gör det möjligt att sänka kostnaderna, utnyttja interna och externa skalfördelar och stå emot deflations- och inflationstryck från tillväxtekonomierna.

E.  Det utvidgade EU, som är en av världens största marknader med 500 miljoner invånare, har blivit en starkare global aktör och har fått en ledarroll när det gäller internationella standarder.

F.  Tack vare att EU:s inre marknad har fått en allt högre profil och blivit alltmer attraktiv uppmuntras ekonomisk invandring och ett inflöde av kapital från privata investerare och statliga fonder. Dessutom uppmuntras efterfrågan på politiskt och ekonomiskt stöd för att lösa problem överallt i världen.

G.  När beslutsfattarna fastställer den gemensamma strategin för att möta globaliseringen måste de identifiera, tydligt ange och ta itu med de gemensamma utmaningar som EU:s ekonomier står inför och kommer att stå inför i framtiden.

H.  Det utvidgade EU och dess betydelse för ekonomin liksom medlemsstaternas politiska och sociokulturella utveckling kräver bättre samarbete när det gäller det politiska beslutsfattandet.

I.  Huruvida den förda politiken verkligen främjar tillväxt avgörs av de källor till eller hinder för tillväxt som finns i ekonomin samt den globala ekonomins begränsningar och möjligheter.

J.  EU-medborgarna bör vara medvetna om utvecklingen och aktivt ge sitt stöd till den. Detta krävs nämligen om man ska kunna möta globaliseringen och acceptera och integrera invandrare.

Globala styrelseformer

1.  Europaparlamentet anser att den nationella suveräniteten blir alltmer otidsenlig eftersom det nu finns ett behov av överstatliga institutioner som kan ta itu med internationella problem. Om man till varje pris håller fast vid den nationella suveräniteten kan man förvärra den globala anarkin.

2.  Europaparlamentet inser att det finns ett akut behov av att utarbeta en politik för att minska klimatförändringarna och den internationella organiserade brottsligheten.

Extern politik

3.  Europaparlamentet konstaterar att ekonomins globalisering skapar nya möjligheter för ekonomierna i EU, vilka säkert kommer att spela en viktigare roll under kommande årtionden och dra ytterligare fördelar av stordriftsfördelar, verksamhetsområde, tätortsstruktur, nätverk och gott rykte.

4.  Europaparlamentet framhåller EU:s allt viktigare roll som global aktör, och påpekar att EU är en av de parter som gynnas mest av den öppna världsekonomin. I den positionen har EU ett stort ansvar för att ta itu med de globala frågorna och ta fram gemensamma externa ekonomisk-politiska redskap för att på ett ändamålsenligt sätt hantera det yttre inflytandet på EU:s inre marknad.

5.  Europaparlamentet betonar att EU bara kan uppnå sina Lissabonmål internt genom att vara aktivt och agera samfällt på den globala arenan. Parlamentet välkomnar därför avsikten att utveckla en samstämd extern dimension i Lissabonstrategin som bygger på en hållbar ekonomisk utveckling.

6.  Europaparlamentet anser att den globala konsolideringen av näringsgrenar och de förvärv av EU-företag som görs av investerare från tredje land, och vice versa, sänker den effektiva kapitalkostnaden. Parlamentet påpekar dock att det utan en ordentlig samordning vid fastställandet av EU:s övervakningssystem och ett beslutsamt genomförande av EU:s konkurrensregler finns en risk för att man minskar fördelarna med den inre marknaden och stordriftsfördelarna, som är av central betydelse för att EU ska vara en konkurrenskraftig aktör på världsmarknaden som en enhet.

7.   Europaparlamentet anser att ett övergripande angreppssätt för den externa politiken med fokus på lagstiftningssamarbete, konvergens rörande standarder och likvärdiga bestämmelser måste gynna både sund konkurrens och rättvis handel. Dock varnar parlamentet i detta sammanhang för underskattning av hur viktigt det är att ytterligare förbättra de interna samarbets- och reformprocesserna.

8.  Europaparlamentet försvarar ECB:s oberoende när det gäller den monetära politiken och hanteringen av de snabba skiftningarna på de globala finansmarknaderna. Uppskrivningen av eurons växelkurs har sin orsak i ökande obalanser i tredjeländerna. Parlamentet är oroat över i vilken utsträckning den europeiska tillväxten kommer att vara tillräckligt stark för att klara av de snabba skiftningarna på de globala finansmarknaderna och de varierande växelkurserna.

9.  Europaparlamentet anser att den kraftigt ökande efterfrågan på naturresurser och på grundläggande varor och tjänster, vilken drivs på av tillväxten i utvecklingsekonomierna, kan leda till ett inflationstryck på EU-medlemsstaternas ekonomier som hittills har uppvägts av deras bidrag till ökningen av det globala utbudet. Verktyg för anti-inflatorisk ekonomisk politik med strategier för teknisk tillväxt och en ram för eventuell makroekonomisk anpassning och förbättrad samordning bör förberedas av EU:s medlemsstater i syfte att möta detta problem.

10.  Europaparlamentet är oroat över att de ökade volymerna i den internationella handeln i stor utsträckning bidrar till klimatförändringarna, och anser att handelspolitiken därför måste vara en del av lösningen. Parlamentet påminner om att en avveckling av de administrativa handelshindren och åtgärder för att bekämpa klimatförändringarna bara kan åstadkommas genom samordnade multilaterala insatser. Detta är också mycket viktigt för EU, som har en ledande roll på båda dessa områden, särskilt när det gäller att upprätthålla den europeiska konkurrenskraften.

11.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att se till att EU:s bilaterala handelsavtal och WTO:s multilaterala handelsavtal ingås i överensstämmelse med bestämmelserna i avtalet om upprättande av WTO, där det specificeras att den internationella handeln bör bedrivas på ett sådant sätt att man möjliggör en optimal användning av världens resurser, i enlighet med målet om hållbar utveckling, och försöker att både skydda och bevara miljön. Kommissionen uppmanas att fortsätta att arbeta för att ministerdeklarationen i Doha ska leda till ambitiösa resultat.

Kopplingen mellan strategierna för socialt skydd och social integration och de integrerade riktlinjerna

12.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens uttalande om att mer uppmärksamhet måste ägnas åt aktiv integration och lika möjligheter, att ett adekvat socialt skydd bör främjas, att kampen mot fattigdom bör stärkas och att effektivare sätt att säkerställa medborgarnas befintliga rättigheter i fråga om tillträde till arbetsmarknaden, utbildning, social trygghet, hälsovård och andra former av socialt skydd behövs i hela Europa.

13.  Europaparlamentet betonar vikten av att säkerställa och förbättra integrationen och synligheten för den sociala dimensionen i nästa cykel av Lissabonstrategin, särskilt i de integrerade riktlinjerna. Det är hög tid att komma åt den nuvarande obalansen i sysselsättningsriktlinjerna, som inte fäster vikt vid vissa grundläggande sociala mål, till exempel målen att minska antalet arbetande fattiga och förbättra tillträdet till jobb, utbildning och hälsovård av god kvalitet och andra former av socialt skydd för alla. Kommissionen uppmanas att anpassa de integrerade riktlinjerna för att möta de nya utmaningarna och avhjälpa dessa brister.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att anlägga en systematisk strategi som säkerställer en faktisk samordning mellan å ena sidan de nationella reformprogrammen för att skapa tillväxt och fler och bättre jobb och å andra sidan det sociala skyddet och den sociala integrationsprocessen.

Genomförande av sysselsättningsriktlinjerna

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta itu med de stora skillnader som finns mellan medlemsstaterna när det gäller genomförandet av och effektiviteten i sysselsättningsriktlinjerna genom att se till att medlemsstaterna i större utsträckning tillämpar indikatorerna och målen inom den europeiska sysselsättningsstrategin, instrument för livslångt lärande och åtgärder som fastställts i den europeiska ungdomspakten, den europeiska jämställdhetspakten och EU:s handlingsplan för funktionshindrade 2006–2007. Alla dessa åtaganden, mål och riktmärken bör inlemmas fullt ut i de integrerade riktlinjerna, så att samstämdheten och effektiviteten i den europeiska sysselsättningsstrategin förbättras.

16.  Europaparlamentet framhåller hur viktigt det är att stärka sysselsättningspolitikens strategiska förmåga. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att i sina samordningsprocesser särskilt uppmärksamma jobbens kvalitet, möjligheterna att kombinera arbetsliv, familjeliv och privatliv, kvaliteten på och tillgängligheten till utbildning för alla, genomförandet av antidiskrimineringslagstiftning, förstärkandet av jämställdhetspolitiken samt invandringsfrågorna.

17.  Europaparlamentet stöder antagandet av ett väl avvägt antal gemensamma principer när det gäller flexicurity, där man kombinerar flexibilitet och säkerhet för arbetstagarna och arbetsgivarna på arbetsmarknaden. Medlemsstaterna uppmanas att införliva dessa gemensamma principer i sina samråd med arbetsmarknadens parter inom ramen för de nationella reformprogrammen. Parlamentet belyser den centrala betydelsen av utbildning och omskolning, en aktiv arbetsmarknadspolitik, ett fullgott socialt skydd och en upplösning av arbetsmarknadens segmentering genom att säkerställa rätten till sysselsättning för alla arbetstagare.

Aktörernas deltagande

18.  Europaparlamentet välkomnar förslaget om att kommissionen ska samråda med de små och medelstora företagen och deras företrädare och ser positivt på det efterföljande lagförslaget om småföretagen i Europa. Parlamentet hoppas att småföretagens röst kommer att höras i den sociala dialogen och att principen att ”i första hand uppmärksamma de små företagen” ska integreras fullt ut i politiken.

Intern ekonomisk politik

19.  Europaparlamentet konstaterar att EU måste anstränga sig för att förklara globaliseringens fördelar för medborgarna, som oroar sig över att den ökade konkurrensen – som pådrivs av globaliseringen, integrationen och arbetstagarnas rörlighet – ändrar de traditionella arbetsmönstren i riktning mot flexicurity-modeller. Denna oro bör bemötas med en politik som utökar tillgången och förbättrar kvaliteten på sådana offentliga varor och tjänster som på längre sikt kan underlätta produktivitetstillväxt.

20.  Europaparlamentet betonar att avmattningen i produktivitetstillväxten, som skulle kunna underminera EU:s konkurrensställning på världsmarknaden, är ett problem som rör den ekonomiska politiken. Problemet ser olika ut i EU, men det finns ett övergripande gemensamt mönster som visar på svagheter när det gäller marknaderna, distributionen och de finansiella tjänsterna.

21.  Europaparlamentet påpekar att den strukturella trögheten förhindrar en effektiv användning av ny teknik och nätverkstillgänglighet inom de minst utvecklade sektorerna. Den ekonomiska politiken bör omfatta åtgärder på utbudssidan som är utformade för att skapa en gynnsam miljö för gränsöverskridande affärstransaktioner och påskynda fullbordandet av en inre finansmarknad.

22.  Europaparlamentet anser att det även i fortsättningen kommer att vara avgörande med insyn på finansmarknaderna, effektiva konkurrensbestämmelser och adekvat lagstiftning och tillsyn, med tanke på globaliseringen av finansmarknaderna och behovet av att skydda konsumenternas rättigheter. Kommissionen uppmanas därför att utarbeta europeiska initiativ som rör problemen på finansmarknaderna inom ramen för gemenskapens Lissabonprogram.

23.  Europaparlamentet framhåller att man behöver stödja omstruktureringen av ekonomin genom innovationer i styrprocesser, rutiner och organisationsstrukturer. Nya företag på detta område behöver mindre kapital men mer kreativitet. Dessa företag erbjuder goda möjligheter för småföretagare och yngre generationer.

24.  Europaparlamentet inser att små, medelstora och stora företag alla har en roll i en dynamisk och integrerad innovationsstrategi. Att mindre företag och enskilda får tillgång till resurser är därför nödvändigt för att stärka forskningen och utvecklingen och ta fram ny teknik. Det är också nödvändigt att främja finansiering i ett tidigt skede och pågående finansiering. Tidsfristen bör vara tillräckligt lång för att produkterna ska kunna släppas ut på marknaden.

25.  Europaparlamentet påpekar att Europa behöver en snabbare omvandling av innovationer till färdiga produkter och tjänster och stöder därför kommissionens krav på en ”kunskapstriangel” med forskning, utbildning och innovationer.

26.  Europaparlamentet konstaterar att konkurrenspolitiken bör vara ett komplement till strukturpolitikåtgärder för att förhindra karteller och missbruk av dominerande företag som utmanövrerar små företag på grund av konsolideringsprocessen på global nivå.

27.  Europaparlamentet anser att produktiviteten vad gäller marknad, distribution och finansiella tjänster kan förbättras genom en utökad samordning av ekonomiska reformer i olika medlemsstater och att ekonomin kan moderniseras genom att byta politisk strategi från en integrationsdriven investeringsbaserad tillväxt till en integrationsdriven teknikbaserad tillväxt.

Migration

28.  Europaparlamentet betonar att EU har ett akut behov av gemensamma gränser och en gemensam invandringspolitik som omfattar inte bara integrerade gränskontroller utan även harmoniserade strategier, kriterier och förfaranden för ekonomisk migration. Samtidigt bör de enskilda medlemsstaterna själva få avgöra hur många personer som ska släppas in. Större insatser måste göras för att hitta lösningar genom utbyte av sakkunskap, så att den inhemska migrationen blir en framgång för alla parter, både socialt och ekonomiskt.

Institutionella arrangemang

29.  Europaparlamentet anser att effekterna av den ekonomiska inriktningen på långsiktig tillväxt inte är automatiska, och att utvecklingen av institutioner som kan reagera på marknaden är avgörande för huruvida ekonomin kan förverkliga sin globala strukturella tillväxtpotential.

30.  Europaparlamentet anser att utvecklingen av institutionerna inom EU bör underlätta en effektiv samordning av den ekonomiska politiken. Kommissionen uppmanas att främja tydligare hänvisningar till de globala utmaningarna i de nationella reformprogrammen genom att fastställa indikatorer som mäter medlemsstaternas ekonomiska utveckling.

31.  Europaparlamentet är övertygat om att det behövs ett ökat ansvarstagande och en bättre förståelse för det EU-omfattande reformprogrammet och att Europaparlamentets och de nationella parlamentens roll måste stärkas, liksom de sammansättningar av ministerrådet som ansvarar för att mejsla ut den ekonomiska strategin.

32.  Europaparlamentet anser att styrningen på EU-nivå av Lissabonsatsningarna fortfarande måste förbättras, särskilt när det gäller följande aspekter: närmare samarbete mellan de berörda konstellationerna av ministerrådet, särskilt avseende ordentligt samordnade nationella reformprogram.

33.  Europaparlamentet beklagar att parlamentet, rådet och kommissionen inte har kunnat enas om en tydlig plan och en uppförandekod, vilket skulle säkerställa ett adekvat samarbete och ett fullt deltagande av de tre berörda EU-institutionerna i den fortsatta hanteringen av globaliseringsfrågorna. I detta sammanhang uppmanas rådet och kommissionen att utan dröjsmål inkomma med förslag om nära samarbete mellan de tre EU-institutionerna inför den kommande översynen av Lissabonstrategin.

34.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen och till medlemsstaternas parlament och regeringar.