FÖRSLAG TILL RESOLUTION
21.11.2007
i enlighet med artikel 103.2 i arbetsordningen
från Helmuth Markov, Vittorio Agnoletto, Luisa Morgantini, Jens Holm, Gabriele Zimmer och Miguel Portas
för GUE/NGL-gruppen
om avtal om ekonomiskt partnerskap
B6‑0489/2007
Europaparlamentets resolution om avtal om ekonomiskt partnerskap
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av kommissionens meddelande av den 23 oktober 2007 om avtal om ekonomiskt partnerskap (KOM(2007)0635),
– med beaktande av slutsatserna från rådets (allmänna frågor och yttre förbindelser) sammanträde den 19 november 2007 om avtal om ekonomiskt partnerskap,
– med beaktande av slutsatserna från det avslutande mötet med ministrarna från Afrika, Karibien och Stillahavsregionen (AVS-länderna) i Bryssel den 8–9 november 2007,
– med beaktande av artikel 103.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Partnerskapet mellan AVS-staterna och EU ska huvudsakligen syfta till att främja utvecklingen i AVS-staterna för att lösa de enorma fattigdomsproblem som merparten av dessa länder står inför och ge dem möjlighet att utveckla deras ekonomiska styrka för att kunna ta del i världsekonomin på rättvisa villkor.
B. AVS-ländernas regeringar har betonat att undertecknandet av ett ömsesidigt frihandelsavtal, som exempelvis det avtal om ekonomiskt partnerskap som förhandlas med EU, även med säkerhetsklausuler och en viss asymmetri, utgör ett allvarligt hot mot dessa länders industrialisering, jordbruk, livsmedelsförsörjning och mot de flesta intäkter som gör det möjligt för dem att tillhandahålla offentliga tjänster.
C. I UNCTAD:s rapport för september 2007 står att läsa att ”nord-sydavtal kan ofta utgöra hinder för den långsiktiga tillväxten hos konkurrenskraftiga industrier i utvecklingsländerna”.
D. Avvecklingen av de viktigaste instrumenten för att stabilisera råvarupriserna, senast sockeravtalet, och förslaget om avtal om ekonomiskt partnerskap i dess nuvarande utformning, utgör en annan förändring från ett AVS-EU-förhållande som grundar sig på utveckling till ett förhållande inriktat på nyliberala strategier och garanterad marknadstillgång för EU.
E. Beklagligtvis har kommissionen fram tills nu inte föreslagit att förmånsordning ska behålls i WTO, trots att WTO uppställt utveckling som ett huvudmål och trots förutsättningarna för en allians mellan EU:s 27 medlemsstater och de 79 AVS- staterna för att bevara förmånsordningen.
F. Kommissionen utövar påtryckningar för att från den 1 januari 2008 införa avgifter på ett antal exporter från de AVS-länder som inte hör till de minst utvecklade om avtalen om ekonomiskt partnerskap inte ingås, vilket skulle undergräva välståndet och livsuppehället för miljontals arbetare i AVS-staterna.
G. Det har tagit många år innan kommissionen börjat fundera över AVS-staternas begäran om att förhandla om ett utvecklingskapitel i samband med förhandlingarna om avtal om ekonomiska partnerskap. Kommissionsledamoten Mandelson har själv nyligen medgett att ”medlemsstaterna måste klarare redogöra för hur stor andel av det ytterligare stödet för handelsåtaganden som kommer att avsättas för AVS-staterna”.
H. I den förklaring som gjordes i Kapstaden uppmanade man till att förhandlingarna ska föras i en öppen och transparent anda och med beaktande av skillnaderna i resurstillgångar och utvecklingsnivå mellan de förhandlande parterna.
I. Europaparlamentet och den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen har betonat att när det gäller handelsförbindelserna ska inget AVS-land befinna sig i en mindre fördelaktig situation efter 2007 än under närvarande avtal.
J. Kommissionen har beklagligtvis meddelat att den kommer att förhandla med vissa länder i regionen och avstå från förhandlingar med andra, vilket kommer att splittra regionen i stället för att stärka den regionala integrationen.
K. Det sätt på vilket kommissionens förhandlare agerar och deras krav på att AVS‑marknaderna ska öppnas påverkar det traditionellt goda förhållandet mellan EU och AVS och möjligheterna att skapa en sådan allians vid framtida internationella förhandlingar.
1. Europaparlamentet utfärdar en varning för de enorma sociala och miljömässiga konsekvenser som den nuvarande inriktningen av förhandlingarna om ekonomiska partnerskap kan få, som nu eftersträvar ömsesidigt marknadstillträde och inte utveckling och kritiserar det tryck som utövas på AVS-staterna för att dessa brådskande ska underteckna avtalen om ekonomiskt partnerskap, vilket kan leda till att avtalen om förmånsordning kommer att försvinna från januari 2008. Parlamentet konstaterar att ingen AVS-förhandlingsdelegation för närvarande är i stånd att ingå avtal om ekonomiskt partnerskap.
2. Europaparlamentet noterar kommissionens tillkännagivande av den 23 oktober 2003 och det beslut som fattades av Europeiska rådet (allmänna frågor och utrikesförbindelser) den 19 november 2007 om att väsentligt ändra EU:s förhandlingsposition avseende avtalen om ekonomiskt partnerskap med AVS-länderna.
3. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att omedelbart informera WTO om att förhandlingarna ännu inte avslutats (och inte heller utvecklingsagendan från Doha) och att EU kommer att förlänga sina preferenshandelsordningar med minst två år för samtliga AVS-stater.
4. Europaparlamentet anser att kommissionsledamoten med ansvar för utveckling och dennes tjänsteavdelningar, i samarbete med kommissionsledamoten med ansvar för internationell handel, ska leda förhandlingarna om avtalen om EU-AVS-partnerskap.
5. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att medge att AVS-staterna behöver mycket mer tid för att göra en övergripande bedömning av konsekvenserna av de föreslagna avtalen och för att lämna sina egna bidrag eftersom förhandlingarna pågått på allvar endast de senaste två åren.
6. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att klart utesluta vissa frågor från förhandlingarna som Singapore-frågorna och privatisering av tjänster och inte insistera på att dessa länder ska underkastas alla de instrument för internationella immateriella rättigheter som industriländerna är bundna till, utan beakta den obalans som råder i patentinnehavet mellan länderna i söder och norr och dessa länders behov att hämta in tekniskt kunnande.
7. Europaparlamentet understryker att kommissionen måste leva upp till sina åtaganden gentemot AVS-staterna i enlighet med artikel 37.6 i Cotonou-avtalet och se till att de länder som inte undertecknar ett avtal om ekonomiskt partnerskap, däribland de AVS‑länder som inte hör till de minst utvecklade, får en ny ram för handel som motsvarar nuvarande avtal. Parlamentet noterar att kommissionen nyligen meddelade att den skulle kunna bevilja GSP+ till vissa länder, som inte är intresserade av att ingå ett avtal om ekonomiskt partnerskap, däribland Seychellerna.
8. Europaparlamentet anser att alla avtal som ingås, oavsett om det rör sig om interimsavtal eller verkliga avtal om ekonomiskt partnerskap, måste garantera att inget land kommer att befinna sig i ett sämre läge efter att tidsfristen för förhandlingarna löpt ut, vilket parlamentet påpekat vid ett flertal tillfällen.
9. Europaparlamentet motsätter sig kommissionens eventuella avsikter att förhandla med enskilda länder vilket skulle förstöra enigheten på regional nivå. Kommissionen uppmanas att lägga kraft på att stärka de ursprungliga regionala marknaderna och betonar vikten av AVS-staternas regionala integration.
10. Europaparlamentet uppmanar AVS-staterna och EU:s institutioner att ta upp frågan om ratificering av den tionde Europeiska utvecklingsfonden utan några villkor som är kopplade till förhandlingarna om avtal om ekonomiskt partnerskap. Parlamentet beklagar att ratificeringen och genomförandet av den tionde Europeiska utvecklingsfonden har fördröjts, vilket sannolikt kommer att leda till en minskning av det årliga biståndsstödet till AVS-EU-samarbetet under de första 15 åren av Cotonou-avtalets löptid.
11. Europaparlamentet beklagar att, trots parlamentets upprepade påstötningar, har inga särskilda instrument utvecklats för att skydda och främja kvinnors och flickors särskilda rättigheter. Vidare har jämställdhetsperspektivet inte integrerats i förhandlingarna om avtal om ekonomiska partnerskap.
12. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, AVS‑ländernas regeringar och parlament, Europeiska kommissionen, Afrikanska unionens kommission och UNCTAD:s generalsekreterare.