FÖRSLAG TILL RESOLUTION
14.1.2008
i enlighet med artikel 103.2 i arbetsordningen
från Ryszard Czarnecki, Adam Bielan, Cristiana Muscardini, Hanna Foltyn-Kubicka, Ewa Tomaszewska, Konrad Szymański, Mieczysław Edmund Janowski, Marcin Libicki and Gintaras Didžiokas
för UEN-gruppen
om situationen i Kenya
B6‑0025/2008
Europaparlamentets resolution om situationen i Kenya
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS), å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, undertecknat i Cotonou den 23 juni 2000 (Cotonouavtalet) och ändrat i Luxemburg den 25 juni 2005, särskilt artiklarna 8 och 9 i detta,
– med beaktande av riktlinjerna för demokratiska val i den afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter,
– med beaktande av förklaringen om principer för internationell valövervakning och uppförandekoden för internationella valobservatörer som FN antog den 27 oktober 2005,
– med beaktande av det preliminära uttalandet från EU:s valövervakningsdelegation (EUEOM) i Kenya den 1 januari 2008,
– med beaktande av ordförandeskapets förklaring på Europeiska unionens vägnar den 8 januari 2008 om presidentvalet i Kenya,
– med beaktande av artikel 103.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Presidentvalet i Kenya 2007 uppfyllde inte grundläggande internationella och regionala normer för demokratiska val. Hanteringen och rösträkningen för presidentvalet kännetecknades av bristande insyn.
B. Den administrativa valhanteringen som föregick sammanställningen av valresultatet sköttes över lag väl, men Kenyas demokratiska utveckling skadas av att resultatet av presidentvalet kan ifrågasättas.
C. I samband med valet blossade kraftiga våldsamheter upp mellan olika etniska grupper. Ett antal människor omkom och landet hamnade i en allvarlig politisk kris med etniska förtecken.
D. Valkampanjen bedrevs under ganska öppna och fria förhållanden där yttrandefriheten, mötesfriheten och föreningsfriheten i allmänhet respekterades. Kampanjen präglades dock också av starka etniska och politiska motsättningar mellan de båda huvudkandidaterna. Dessutom omkom ett stort antal människor både under valkampanjen och efter det att resultaten offentliggjorts.
E. EUEOM:s valobservatörer gavs inte samma tillgång till rösträkningslokalerna. De konstaterade att bristande insyn och avsaknaden av tillförlitliga säkerhetsförfaranden gjorde att resultatet av presidentvalet allvarligt kunde ifrågasättas.
F. Omkring 500 personer har omkommit i våldsamheterna efter valet i Kenya. FN uppskattar att totalt 500 000 människor har drabbats på något sätt, och hälften av dessa har fördrivits från sina hem. Enligt UNHCR:s bedömning har 3 300 kenyaner flytt till Uganda. En preliminär bedömning visar att de värst drabbade områdena finns i landets västra del, i Östafrikanska riftsystemet.
G. I kaoset efter valet har handeln på landets valuta- och aktiemarknader stoppats och te- och kaffeauktionerna fått skjutas upp. Kenyas finansminister Amos Kimunyu gör bedömningen att den politiska krisen kommer att kosta landet 1 miljard dollar.
H. Den fortsatta oron i Kenya inverkar negativt på den ekonomiska utvecklingen i länderna i regionen och har utlöst en både humanitär och ekonomisk kris i delar av området kring de stora sjöarna. Bränslebristen i Uganda, Rwanda och Burundi har också fått ekonomiska och sociala följder för regionen.
1. Europaparlamentet fördömer de våldshandlingar som nyligen förekommit och är djupt oroad över rapporterna om anstiftan till rashat och de ökade spänningarna mellan olika etniska grupper i Kenya.
2. Europaparlamentet är djupt oroat över den fortsatt försämrade säkerhetssituationen efter valet, den humanitära situationen och den hälsokris som kan komma att bryta ut i provisoriska härbärgen i skolor, sjukhus och kyrkor.
3. Europaparlamentet är djupt oroat över katolska missionärers rapporter om en allmän brist på livsmedel, vatten och bränsle och av alla andra rapporter om omfattande fall av anlagda bränder i byggnader och fordon och plundringar av affärer.
4. Europaparlamentet fördömer det ökade antalet våldtäkter som begåtts efter valet.
5. Europaparlamentet beklagar, trots det i stora drag lyckade parlamentsvalet, att resultaten av presidentvalet inte verkar vara trovärdiga på grund av de många rapporterna om oegentligheter i valförrättningen.
6. Europaparlamentet stöder den nuvarande ordföranden för Afrikanska unionen, John Kufuor, i dennes strävan efter försoning. Mot bakgrund av den stora risken för en radikalisering av den etniska konflikten efterlyser parlamentet en lösning som syftar till rättvisa och en välavvägd ansvarsfördelning.
7. Europaparlamentet beklagar att den sittande presidenten Mwai Kibaki avslog ordförande John Kufuors erbjudande om medling, och utan att anordna något samråd utnämnde medlemmarna i sin regering. Parlamentet understryker att även medlemmar av oppositionen bör vara representerade i en nationell samlingsregering för att en radikalisering av den etniska konflikten ska kunna undvikas.
8. Europaparlamentet uppmanar ledarna för de politiska partierna att återupprätta dialogen och göra sitt yttersta för att nå en politisk och konstitutionell lösning med målet att stabilisera landet.
9. Europaparlamentet uppmanar båda sidor att så snart som möjligt försöka komma till rätta med problemen genom att inleda förhandlingar, under medverkan av en internationell medlare.
10. Europaparlamentet uppmanar alla partiledare att ta sitt ansvar för att förhindra ytterligare våld i landet, att bekräfta sitt åtagande till förmån för rättsstaten och att garantera respekt för de mänskliga rättigheterna.
11. Europaparlamentet uttrycker sin oro över att våldet efter valet kommer att hota Östafrikas största ekonomi och få negativa återverkningar på turismen och den regionala handeln.
12. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att omgående bistå den kenyanska befolkningen och de missionärer som arbetar under extremt svåra förhållanden i landet.
13. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att omedelbart vidta åtgärder för att tillgodose de humanitära behoven hos de kenyaner som fördrivits från sina hem i samband med de våldshandlingar som nyligen förekommit.
14. Europaparlamentet uppmanar det internationella samfundet, särskilt kommissionen, att inta en ledande roll som medlare i tvisten, så att en fredlig lösning kan nås och så att man undviker riskerna för ett inbördeskrig och en upprepning av tragiska händelser, såsom de som utspelade sig i Rwanda och Burundi på 1990-talet.
15. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar, Kenyas regering, ordförandena för den gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingen och ordförandena för Afrikanska unionens kommission och råd.