Förslag till resolution - B6-0217/2008Förslag till resolution
B6-0217/2008

FÖRSLAG TILL RESOLUTION

14.5.2008

till följd av uttalandena av Europeiska rådet och kommissionen
i enlighet med artikel 103.2 i arbetsordningen
från Hannes Swoboda
för PSE-gruppen
om stigande livsmedelspriser i EU och i utvecklingsländerna

Förfarande : 2008/2564(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :  
B6-0217/2008
Ingivna texter :
B6-0217/2008
Antagna texter :

B6‑0217/2008

Europaparlamentets resolution om stigande livsmedelspriser i EU och i utvecklingsländerna

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av att det är 60 år sedan den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter antogs,

–  med beaktande av slutsatserna från 1996 års världslivsmedelstoppmöte och målet att minska antalet hungrande med hälften före 2015,

–  med beaktande av skyldigheterna i FN:s internationella konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, särskilt artikel 11 om rätten till mat, som samtliga EU‑medlemsstater har undertecknat och ratificerat,

–  med beaktande av det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd av den 18 december 2007,

–  med beaktande av den pågående ”hälsokontrollen” av den gemensamma jordbrukspolitiken,

–  med beaktande av rapporterna från den mellanstatliga panelen för klimatförändringar,

–  med beaktande av de pågående förhandlingarna om Doharundan,

–  med beaktande av Kigaliförklaringen av den 22 november 2007 om utvecklingsvänliga avtal om ekonomiskt partnerskap (EPA), som AVS-EG:s gemensamma församling antagit,

–  med beaktande av artikel 103.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Världspriset på vete har ökat med 181 procent under de 36 senaste månaderna fram till februari 2008. Priset på ris har ökat med 141 procent sedan januari, och livsmedelspriserna i allmänhet har ökat med 83 procent.

B.  854 miljoner människor i världen hungrar eller lider av undernäring (osäker livsmedelsförsörjning), och de ökar med en takt på 4 miljoner varje år. 170 miljoner barn är undernärda, och 5,6 miljoner barn dör varje år av undernäring. Efterfrågan på livsmedel ökar i takt med att världens befolkning ökar.

C.  Rätten till mat kan inte på nåd och onåd överlämnas till internationella spekulationer.

D.  Enligt FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation, FAO, står livsmedel för 60–80 procent av konsumenternas utgifter i utvecklingsländerna och för cirka 10–20 procent i industriländerna. De stigande livsmedelspriserna drabbar låginkomsthushållen värst.

E.  Prisökningarna håller på att skapa vad som kallas ”hungerns nya ansikte” som innebär att människor inte längre har råd med den mat som finns till försäljning. Den pågående krisen gäller inte enbart tillgången utan också tillgängligheten.

F.  Det finns ett visst samband mellan behovet att finansiera kortsiktiga åtgärder och behovet att finansiera mer strukturerade, långsiktiga åtgärder och att bemästra den bredare frågan om näring, hälsa och ett anständigt liv. Det är därför nödvändigt att skapa samstämmighet mellan dessa åtgärder.

G.  Enligt världslivsmedelsprogrammet har endast 260 miljoner hittills utlovats av de 750 miljoner US-dollar som krävs för att täcka kraven för 2008.

H.  Många utvecklingsländer producerar endast en tredjedel eller till och med endast en fjärdedel av sina livsmedel själva.

I.  De stigande matpriserna är en av huvudorsakerna till att Europeiska centralbanken låtit sin huvudränta vara kvar på 4 procent sedan juni i fjol, och banken förväntas heller inte ändra den inom den närmaste framtiden.

J.  Det finns ett behov av ett integrerat politiskt svar och en omfattande strategi för livsmedelsproblem som också skulle omfatta bättre levnadsförhållande, socialpolitik, jordbruksproduktion, hållbar utveckling, handel, teknik, agrobränslen och kortsiktigt stöd till fattiga länder. Denna strategi måste beakta behovet av sammanjämkade mål, men internationellt samarbete kan bidra med den makroekonomiska ram och de incentiv som behövs för att hantera denna fråga på ett hållbart sätt.

K.  Om livsmedelskrisen inte sköts på ett bra sätt kommer den att ha konsekvenser för de sociala framstegen, handeln, den ekonomiska tillväxten och till och med den politiska säkerheten runt om i världen.

1.  Europaparlamentet understryker den grundläggande rätten till mat och behovet av att förbättra alla människors tillgång till tillräckligt med mat under alla omständigheter så att de kan leva ett aktivt och sunt liv. Parlamentet betonar att medlemsstaterna är skyldiga att skydda, respektera och uppfylla denna mänskliga rättighet. Två miljarder människor lever fortfarande i djup fattigdom och 850 miljoner människor hungrar dagligen. Detta visar att man bryter systematiskt mot rätten till mat, såsom den finns upptagen i internationella människorättslagar.

2.  Europaparlamentet uppmanar därför rådet att öka sina åtaganden så att de stämmer överens med millenniemålen genom att återigen bekräfta åtaganden som rör finansiering och anta en EU-åtgärdsplan för millenniemålen vid Europeiska rådets möte i juni. Denna EU-handlingsplan bör fastställa särskilda milstolpar och tidsavgränsade åtgärder på viktiga områden, såsom utbildning, hälsa, vatten, jordbruk, tillväxt och infrastruktur, som kommer att bidra till att millenniemålen uppfylls före 2015 i syfte att bland annat utrota hungern före 2015.

3.  Europaparlamentet uppmanar rådet att garantera att all nationell och internationell livsmedelspolitik är förenlig med de åtaganden som rör rätten till mat. I synnerhet bör jordbruks-, fiske-, handels-, investerings-, utvecklings- och energipolitiken bidra till att främja rätten till ändamålsenlig livsmedelsförsörjning och aldrig underminera detta mål. Parlamentet betonar i detta fall den roll som EU kan spela för att bidra till att lösa den globala livsmedelskrisen och garantera en hållbar och tryggad livsmedelsförsörjning, inte enbart inom EU men också i utvecklingsländer.

4.  Europaparlamentet fördömer skarpt dem som spekulerar med allmänna råvaror, jordbruksråvaror och energi, något som bidrar till att öka prisfluktuationerna och fördjupa den globala livsmedelskrisen. Parlamentet anser det inte acceptabelt att den enes bröd blir den andres död ens i en öppen marknadsekonomi med internationella finansiella fluktuationer.

5.  Europaparlamentet rekommenderar därför starkt att alla nödvändiga åtgärder vidtas, särskilt att vissa ”kurser” avskaffas, för att garantera moderata priser som en omedelbar väg ut ur krisen och i förlängningen skapandet av ändamålsenliga bestämmelser som bättre begränsar spekulationer. Parlamentet rekommenderar också att man undersöker nationella övervakares behörigheter och befogenheter när det gäller livsmedel för att se till att de kan garantera stabila och säkra marknader samt att spekulationer inte bryter mot människors rätt till mat.

6.  Europaparlamentet fäster uppmärksamheten vid att livsmedelskrisen hör nära samman med den finansiella krisen, där centralbanker pumpat in pengar för att förhindra konkurser, vilket kan ha lett till ökade spekulativa investeringar i råvaror. Parlamentet uppmanar Internationella valutafonden och forumet för finansiell stabilitet att utvärdera denna ”sidoeffekt” och att beakta den då de föreslår allmänna botemedel. Parlamentet anser att den öppna investeringspolitik som bland annat KBC och Deutsche Bank bedriver på livsmedelsmarknaden under rådande förhållanden är upprörande, liksom att de uppmanar kunderna att delta i spekulationerna, och påminner om sitt starka stöd för etiska investeringar. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att brådskande föreslå konkreta åtgärder som förbjuder erbjudanden om och spridning och främjande i EU av finansiella instrument, inklusive försäkringar och försäkringsprodukter som hänger samman med investeringsfonder, om deras vinst helt eller delvis härstammar från spekulationer i råvaror.

7.  Europaparlamentet påminner om att de som lider mest av krisen är den minstgynnade befolkningen i utvecklingsländer och låginkomsthushåll. Parlamentet betonar därför att de stigande livsmedelspriserna ökar ojämlikheterna, inte enbart när det gäller klyftan mellan nord och syd, utan också i våra samhällen, eftersom de fattigaste drabbas värst av krisen, som kan leda till allmän social oro.

8.  Europaparlamentet understryker behovet av en stark socialpolitik för att fattiga och behövande ska få makt över sin situation och för att effekterna av den nuvarande livsmedelskrisen ska kunna lindras. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att lägga fram progressiva förslag på området för det sociala Europa. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att inte enbart stödja och främja sådana förslag, utan också att vidta omedelbara åtgärder för att hjälpa sin befolkning att möta de stigande livsmedelspriserna. Parlamentet poängterar i detta sammanhang vikten av omdistribuering, bistånd och stöd till konsumenter i riskgruppen så att de får bättre tillgång till livsmedel av hög kvalitet.

9.  Europaparlamentet stödjer i detta sammanhang mekanismen för stöd till de sämst ställda i EU och välkomnar den pågående allmänna rådfrågningen som kommissionen inlett på detta område. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att delta och att ansluta sig till denna EU-mekanism. Parlamentet betonar att budgetmedlen till denna mekanism för 2008 och åren därefter bör följa de verkliga behoven och de nya behov som uppstår till följd av den nuvarande livsmedelskrisen. Parlamentet ber kommissionen lämna full information om vilka utgifter som finansieras under budgetpost ”stöd till de sämst ställda”.

10.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ge ytterligare medel till livsmedelsbiståndsoperationer utanför EU för att råda bot på nöden i den nuvarande livsmedelskrisen. Parlamentet anser dock att beroendet av livsmedelsstödsoperationer måste minskas och understryker därför behovet av medel- och långfristiga åtgärder för att förebygga mer skaldiga effekter och råda bot på roten till krisen.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att se till att livsmedelsbiståndsbudgeten utökas 2008 och 2009 och att samarbeta med parlamentet på detta område. Parlamentet betonar att ökningen inte får ske på bekostnad av den humanitära hjälpen eller utvecklingsbiståndsbudgeten, eftersom dessa resurser också kommer att stramas åt till följd av den nya livsmedelssäkerheten och utmaningarna till följd av klimatförändringarna eller något annat som prioriteras inom EP:s politik.

12.  Europaparlamentet uppmanar också kommissionen att i sin rapport för 2009 om hur det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 fungerar analysera finansieringen av livsmedelsbiståndet i den nuvarande fleråriga budgetramen (2007–2013).

13.  Europaparlamentet noterar med stor oro att inflationen ökar och tar sig olika uttryck, i synnerhet den inflation som hänger samman med högre livsmedels- och energipriser inom EMU och i EU som helhet. Parlamentet uppmanar Ekofin, Eurogruppen, kommissionen och Europeiska centralbanken att i nära samarbete med Europaparlamentet och arbetsmarknadens parter omedelbart utveckla en förebyggande makroekonomisk politik som minskar inflationen, men även aktiva initiativ för investeringar, en offensiv lönepolitik samt lägre räntor för att stabilisera den ekonomiska tillväxten och efterfrågan. Parlamentet uppmanar dessutom medlemsstaterna att uppväga de negativa sociala konsekvenserna av stigande livsmedels- och energipriser.

14.  Europaparlamentet anser att de faktorer som bidrar till de stigande matpriserna måste bemästras på ett integrerat och övergripande sätt och inte ses som ett isolerat problem, eftersom faktorerna hänger ihop med varandra. Parlamentet poängterar att konsekvenserna av matpriserna måste behandlas på global nivå.

15.  Europaparlamentet anser därför att det är positivt att en FN-arbetsgrupp för den globala livsmedelskrisen tillsatts under ledning av FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon för att samordna och utveckla ett samordnat internationellt svar på krisen som verkligen är en global utmaning. Parlamentet välkomnar också att FN:s generalsekreterare uppmanat världens ledare att delta i den högnivåkonferens om en tryggad livsmedelsförsörjning som ska hållas i Rom den 3–5 juni.

16.  Europaparlamentet påminner om jordbruksmarknadernas särdrag och behovet av att garantera inre och globala föreskrifter för att ta hänsyn till konsumenternas köpkraft, jordbrukarnas inkomster och förädlingsindustrierna. Parlamentet erkänner att den pågående krisen kan lösas genom att man förbättrar tillgången till mat för världens fattigaste människor och inte genom att man ökar jordbruksstöden eller vidtar protektionistiska åtgärder. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta med dessa aspekter i samband med ”hälsokontrollen” av den gemensamma jordbrukspolitiken och att utvärdera hur de befintliga instrumenten anpassats till den nya globala verkligheten. Parlamentet påminner därför om att den gemensamma jordbrukspolitikens främsta mål är att garantera en stabil marknad, ge konsumenterna en säkerhet och skäliga priser och understryka behovet av en gemensam jordbrukspolitik efter 2013 i syfte att garantera en hållbar livsmedelspolitik för EU samtidigt som man respekterar hållbara och säkra jordbruksprodukter av hög kvalitet. Parlamentet anser att EU bör spela en ledande roll för att främja en ny landsbygdsmodell för ett allomfattande jordbruk som bör göra en åtskillnad mellan livsmedelspolitik och åtgärder för produkter som inte ska användas som livsmedel.

17.  Europaparlamentet välkomnar förslaget från Världsbankens ordförande Robert Zoellick om en ny giv för att bekämpa hunger och undernäring i världen genom en kombination av nödhjälp och långsiktiga insatser som syftar till att höja jordbrukets produktivitet i utvecklingsländerna. Parlamentet hoppas att detta ska markera en övergång från den politik som Världsbanken tidigare förordat och som bland annat inneburit villkorade insatser och en snabb liberalisering av jordbrukssektorn, vilket gjort många länder mer utsatta.

18.  Europaparlamentet erinrar om att utvecklingsländerna för att kunna konkurrera med världsmarknadspriserna på jordbruksprodukter uppmuntras att rikta in sin produktion på ett begränsat antal produkter som är uteslutande avsedda för export. De monokulturer som blir resultatet av detta leder till att traditionell livsmedelsproduktion som är nödvändig för att försörja lokalbefolkningen överges och till att beroendet av råvaruimporter ökar, liksom känsligheten för de okontrollerbart fluktuerande världsmarknaderna.

19.  Europaparlamentet stöder särskilt utvecklingsländernas ansträngningar för att säkra sina lokalbefolkningars livsmedelstillgång och anser att det måste skapas ytterligare politiskt utrymme för nationella bestämmelser och åtgärder som bidrar till utvecklingen av sektorn. Parlamentet ser Malawi som ett positivt exempel på ett utvecklingsland som fördubblat sin livsmedelsproduktion under de senaste tre åren och understryker att EU har en roll att spela för att stödja denna utveckling. Parlamentet uppmanar EU att hjälpa till med att sprida budskapet om denna företeelse så att den kan tjäna som exempel för andra utvecklingsländer.

20.  Europaparlamentet efterlyser en omedelbar och betydande ökning av investeringarna i jordbruk, landsbygdsutveckling och jordbruksföretag i utvecklingsländerna, med fokus på fattiga jordbrukare och småskaligt jordbruk baserat på ekologisk livsmedelsproduktion. Parlamentet erinrar om att 75 % av världens fattiga lever i landsbygdsområden men att endast 4 % av det officiella utvecklingsbiståndet går till jordbruk. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att ge jordbruksfrågan större utrymme i sin utvecklingspolitik. Parlamentet framhåller den roll som icke-statliga organisationer och lokala myndigheter kan spela för att i samarbete med utvecklingsländernas befolkningar ta fram innovativa lösningar för jordbruket, och parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja och främja deras projekt.

21.  Europaparlamentet framhåller behovet av att ge småjordbrukare i fattiga länder, vanligen kvinnor, tillgång till mark, finansiella tjänster och krediter, utsäden med hög avkastning, bevattningssystem och gödningsmedel. Parlamentet poängterar att investeringar i jordbrukssektorn i högre grad måste inriktas på bevattning, landsbygdsvägar, forskning och lokal kunskap, rent dricksvatten, utbildning och förbättrad lokal produktion och handel. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att stärka dessa aspekter i sina insatser och att stödja producentorganisationer, program för mikrokrediter och andra finansiella tjänster samt ökade investeringar i jordbruket.

22.  Europaparlamentet vill att främjande av en hållbar jordbrukspolitik ska ingå i alla utvidgnings- och grannskapsinstrument.

23.  Europaparlamentet påpekar att klimatförändringarna kan komma att påskynda den krympande tillgången på naturresurser och uppmanar kommissionen att överväga ytterligare åtgärder för en anpassning till de nya utmaningarna när det gäller att trygga livsmedels- och energiförsörjningen. Parlamentet betonar vikten av att medlemsstaterna använder medel för landsbygdsutveckling för att stärka anpassningen till klimatförändringarna inom jordbruket och skogsbruket. Anpassningsåtgärder inom dessa sektorer måste syfta till att minska sårbarheten och öka hållbarheten i både miljömässigt och ekonomiskt hänseende. Parlamentet understryker i detta sammanhang behovet av ändamålsenliga krisförebyggande åtgärder och riskhanteringsåtgärder och betonar att en successiv anpassning av jordbrukssektorn till de nya behov som uppstått genom klimatförändringarna bör undersökas i samband med översynen av den gemensamma jordbrukspolitiken.

24.  Europaparlamentet understryker behovet av att EU och utvecklingsländerna samarbetar om klimatförändringarna, och särskilt viktigt är det med tekniköverföring och kapacitetsuppbyggande åtgärder. Parlamentet framhåller att klimatförändringarna måste ingå i EU:s hela utvecklingssamarbete och att jordbrukare skulle kunna skydda sina grödor från torka och andra katastrofer med hjälp av några enkla säkerhetsmekanismer, som kommissionen uppmanas att titta på.

25.  Europaparlamentet är medvetet om att agrobränslen pekas ut som en av faktorerna bakom de stigande livsmedelspriserna. Parlamentet anser emellertid att agrobränslen inte kan frikopplas från andra faktorer utan måste ingå i en helhetslösning på den nuvarande livsmedelskrisen. Under alla omständigheter måste livsmedelsbehoven väga tyngre än behovet av agrobränslen.

26.  Europaparlamentet anser att de sociala, ekonomiska och miljömässiga effekterna av ökningen av första generationens agrobränslen måste undersökas bättre. Vidare måste konsekvenserna av och avsättningsmöjligheterna för nästa generations biobränslen fortlöpande granskas, och forskningsinsatserna måste förstärkas på detta område. Parlamentet erinrar om att biobränslenas konsekvenser bör utvärderas med avseende på deras sammanlagda miljöpåverkan och deras sociala aspekter och med hänsyn tagen till risken för en konkurrenssituation mellan energisäkerhet och livsmedelssäkerhet, vilket framför allt är en fara för basgrödor som även odlas som agrobränslen, exempelvis majs och spannmål. Ett exempel på detta kommer från Förenta staterna, där det kraftiga stödet till spannmålsproduktion avsedd för agrobränslen direkt och indirekt har påverkat de stigande livsmedelspriserna enligt OECD. Parlamentet uppmanar kommissionen att titta på de eventuellt skadliga effekterna av att subventionera grödor avsedda för agrobränslen.

27.  Europaparlamentet är medvetet om behovet av energieffektivitet och diversifiering av energiförsörjningen. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att fortlöpande se över den sociala, miljömässiga och ekonomiska kostnaden och nyttan med agrobränslen och med all biomassa för energiändamål, liksom även med andra former av förnybara energikällor, och att anpassa sina förslag på lämpligt sätt, varvid särskild hänsyn bör tas till regioner som löper stor risk att drabbas av energiunderskott.

28.  Europaparlamentet framhåller att all produktion av biomassa för energiändamål måste vara förenlig med ambitiösa och strikta kriterier för hållbar social utveckling och biologisk mångfald och att den inte får leda till negativa sociala konsekvenser eller konkurrens om markanvändningen. Parlamentet noterar potentialen i hållbart producerade agrobränslen, exempelvis från ödelagd eller förstörd mark. Det nuvarande tioprocentsmålet för biobränslen fram till 2020 är ändamålsenligt endast om det fungerar som ett incitament för utvecklingen av andra och tredje generationens biobränslen. Parlamentet noterar i detta sammanhang kommissionens förslag om ”dubbelräkning” av nästa generations bränslen för att efterleva det bindande tioprocentsmålet. Parlamentet är redo att i sitt lagstiftningsarbete införliva det förslag som kommissionen har lagt fram i ett arbetsdokument och som innebär att importerna av agrobränslen ska begränsas till sådana importörer som har ratificerat ”minst tio” internationella fördrag i en förteckning bestående av tolv – fyra om miljörelaterade frågor (inklusive Kyoto) och åtta om rätten till arbete (förbud mot att utnyttja barnarbetare, fackföreningsfrihet m.m.).

29.  Europaparlamentet anser att liberaliseringen av jordbruksmarknaderna måste ske stegvis, i enlighet med utvecklingen i respektive utvecklingsland och på grundval av kvalitet. Känsliga produkter som täcker de grundläggande behoven hos människor i utvecklingsländerna eller som är av särskild betydelse för livsmedelssäkerheten och landsbygdens utveckling i dessa länder bör undantas från full liberalisering för att oåterkalleliga skador hos lokalproducenter ska undvikas.

30.  Europaparlamentet konstaterar att den liberaliserade handeln med jordbruksbaserade livsmedelsprodukter och råvaror har inneburit många nya utmaningar för småjordbrukare i utvecklingsländerna, särskilt i de minst utvecklade länderna. Småjordbrukare utgörs i stor utsträckning av kvinnor, som bär huvudansvaret för att försörja sina familjer och lokalsamfunden, och det är av grundläggande betydelse att dessa får hjälp att hantera konkurrensen utifrån.

31.  Europaparlamentet efterlyser med kraft en större samordning mellan handels- och utvecklingspolitiken för att avsevärt öka småproducenternas och arbetstagarnas andel av vinsterna från den globala varuhandeln, förbättra livsmedelssäkerheten och se till att en hållbar utveckling inte hindras av orättvis handel.

32.  Europaparlamentet anser att en trygg och hållbar livsmedelsförsörjning och fattigdomsbekämpningen kräver en anpassning av all europeisk och internationell lagstiftning och att ekonomiska och sociala rättigheter, bland annat rätten till mat, bör beaktas i internationella handelsbestämmelser och handelsavtal. Både EU och det internationella samfundet bör införa dessa mål i sin övergripande politik. Parlamentet poängterar att den globala krisen blottlägger behovet av att förbättra den globala förvaltningen av livsmedel, handel och bistånd.

33.  Europaparlamentet framhåller att EU måste främja ett asymmetriskt preferenssystem i handelsförhandlingarna med utvecklingsländerna för att dessa ska kunna behålla vissa instrument för efterfrågehantering och andra utvecklingsinstrument på sina marknader.

34.  Europaparlamentet framhåller att kommissionens prioritering i de pågående förhandlingarna om ekonomiska partnerskapsavtal måste vara att tillgodose de utvecklingsbehov som AVS-länderna har gett uttryck för. Parlamentet varnar för att ekonomiska partnerskapsavtal i sin nuvarande utformning riskerar att allvarligt begränsa utvecklingsländernas politiska handlingsutrymme, hindra deras stöd till jordbruket och till ökad produktivitet och utsätta dem för en chockartad konkurrens från europeiska produkter som är långt mer konkurrenskraftiga. Detta kan komma att destabilisera AVS‑ländernas lokala jordbruksmarknader och öka deras livsmedelsberoende. Denna utmaning kräver att de ekonomiska partnerskapsavtalen kompletteras med den utlovade nya finansieringen av Aid for Trade (två miljarder euro årligen fram till 2010) och att regional integration främjas.

35.  Europarlamentet framhåller vikten av ett lyckat, utvecklingsfrämjande resultat från Doharundan. Den utvecklade delen av världen bör stärka sitt åtagande att reformera sina jordbrukssubventioner genom ett världshandelsavtal. Det gäller även att tygla sådana subventioner som leder till dumpning eller minskar exportmöjligheterna för utvecklingsländerna. Vidare krävs lättnader och samarbete inom handeln för att livsmedel ska kunna transporteras snabbare och billigare till de platser där de behövs. Parlamentet erinrar i detta sammanhang om kommissionens insatser för att åstadkomma ett handelsavtal inom WTO, ett avtal som torde bidra till att öka utvecklingsländernas inkomster och lindra problemet med livsmedelstillgången, för på en mindre snedvriden marknad och med nödvändiga kompletterande åtgärder kommer livsmedelsförsörjningen att stärkas som svar på högre priser. Parlamentet understryker att resultaten från Doharundan bör ge utvecklingsländerna positiva incitament att investera i sitt jordbruk och i sin livsmedelsproduktion.

36.  Europaparlamentet anser att det krävs inhemska politiska åtgärder för att undanröja snedvridningen utan att äventyra försörjningen, men att man bör avstå från exportrestriktioner. Parlamentet uttrycker i detta sammanhang sin oro över förslagen om en ”riskartell”.

37.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja förslag om åtgärder beträffande priserna på baslivsmedel i WTO:s nuvarande förhandlingsrunda.

38.  Europaparlamentet förnyar sin uppmaning till kommissionen och rådet att främja rättvis handel och andra etiska metoder som bidrar till att höja de sociala och miljömässiga standarderna genom att stödja små och marginaliserade producenter i utvecklingsländerna och garantera rättvisare priser och inkomster. Parlamentet uppmuntrar de offentliga myndigheterna i EU att införa kriterier för rättvis handel och hållbarhet i sin politik för offentliga anbudsförfaranden och upphandlingar.

39.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka vilka konsekvenser koncentrationen av EU:s stormarknadskedjor har för småföretag, leverantörer, arbetstagare och konsumenter och att bedöma huruvida denna koncentration leder till missbruk av köpkraften och framför allt hur den påverkar livsmedelspriserna. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang den rapport om orsakerna till bristerna inom detaljhandeln som ska tas fram till 2009 som ett led i översynen av den inre marknaden, och uppmanar kommissionen att föreslå lämpliga åtgärder, bland annat regler som skyddar konsumenter, arbetstagare och producenter mot missbruk och negativa konsekvenser.

40.  Europaparlamentet framhåller att den pågående livsmedelskrisen visar på behovet av att främja politisk stabilitet, regional integration, demokrati och mänskliga rättigheter, inte bara inom EU utan även över hela världen. Parlamentet uppmanar därför alla berörda aktörer att främja mänskliga och demokratiska värderingar och rättsstatsprincipen i arbetet med den pågående livsmedelskrisen och de långsiktiga problemen med livsmedelsförsörjningen.

41.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, ordförandena för den gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingen samt det panafrikanska parlamentet.