FÖRSLAG TILL RESOLUTION
14.5.2008
i enlighet med artikel 108.5 i arbetsordningen
från Ģirts Valdis Kristovskis och Ryszard Czarnecki,
för UEN-gruppen
om vapen med (utarmat) uran och deras påverkan på människors hälsa och miljön ‑ mot ett globalt förbud mot användningen av sådana vapen
B6‑0224/2008
Europaparlamentets resolution om vapen med (utarmat) uran och deras påverkan på människors hälsa och miljön ‑ mot ett globalt förbud mot användningen av sådana vapen
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av sina tidigare resolutioner om de skadliga effekterna av användningen av uran i konventionell ammunition, där parlamentet begärt
- (a)djupgående undersökningar ‑ vars resultat ska meddelas parlamentet ‑ om denna användning i samband med militära operationer på Balkan, i Irak, Afghanistan och andra områden, och konsekvenserna för militär personal och civila och deras mark (13 februari 2003),
- (b)i avvaktan på resultaten av dessa undersökningar, införandet av ett moratorium av alla EU:s och Natos medlemmar i enlighet med EU:s försiktighetsprincip (17 januari 2001),
- (c)införandet av ett totalförbud (17 november 2005 och 16 november 2006),
– med beaktande av FN:s generalsekreterares tal i samband med den Internationella dagen för att förhindra exploatering av miljön i krig och väpnade konflikter (den 6 november 2002), i vilket han förklarade att även om internationella konventioner reglerar kärnvapen, kemiska och biologiska vapen, hotar ny teknik såsom ammunition med utarmat uran miljön,
– med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 62/30 om effekterna av användningen av vapen och ammunition som innehåller utarmat uran, som antogs med en överväldigande majoritet den 5 december 2007, och i vilken oro uttrycktes för den militära användningen av utarmat uran, och FN:s medlemsstater med kraft uppmanades att på nytt undersöka de hälsorisker som användningen av vapen med uran medför,
– med beaktande av artikel 108.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. (Utarmat) uran har använts i stor omfattning i modern krigföring, både som ammunition mot hårda mål i landsbygds- och tätortsmiljöer, och som förstärkt pansarskydd mot missil- och artilleriattacker.
B. Ända sedan det användes av de allierade styrkorna i det första kriget mot Irak har allvarlig oro uttryckts över den radiologiska och kemiska toxiciteten hos de fina uranpartiklar som bildas när sådana vapen träffar hårda mål. Oro har också uttryckts över föroreningen av mark och grundvatten av använd ammunition som missat sina mål.
C. Trots att vetenskaplig forskning hittills inte har kunnat finna avgörande bevis för skadeverkningar, vilket delvis beror på de militära myndigheternas ovilja att tillåta oberoende forskning i rätt tid, finns det åtskilliga vittnesmål om de skadliga och ofta dödliga effekterna för både militär personal (t.ex. italiensk personal som återvänt från Kosovo) och för civila (t.ex. gravida kvinnor och deras missbildade barn i Irak).
D. De senaste åren har stora framsteg gjorts när det gäller förståelsen av de miljö- och hälsorisker som utarmat uran medför, och det är hög tid att internationella militära standarder anpassas till dessa framsteg.
E. Användningen av utarmat uran i krigföring strider mot de grundläggande bestämmelserna och principerna i internationell, humanitär och miljömässig lagstiftning och praxis på dessa områden.
1. Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att ansluta sig till punkt 1 i FN:s resolution som antogs den 5 december 2007, och senast utgången av juni månad lägga fram en rapport om sina åsikter om effekterna av användningen av vapen och ammunition som innehåller utarmat uran.
2. Europaparlamentet rekommenderar att EU:s höge representant överväger om det är nödvändigt att ta med ett förbud mot användningen av ammunition med utarmat uran i den kommande revideringen av den europeiska säkerhetsstrategin.
3. Europaparlamentet begär att rådet och kommissionen genomför grundliga undersökningar av användningen av utarmat uran i alla områden där europeisk militär och civil personal har utstationerats inom ramen för internationella insatser. Parlamentet uppmanar med kraft både Nato och Förenta staterna att i full utsträckning bidra till dessa studier.
4. Europaparlamentet uppmanar med kraft EU:s medlemsstater att inom ramen för framtida insatser inte använda vapen med utarmat uran i ESFP:s insatser.
5. Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna, rådet och kommissionen att lämna fullständig information till sin militära och civila personal på uppdrag, samt till deras yrkesorganisationer, om sannolikheten att utarmat uran har använts eller kan komma att användas i deras insatsområde, och att vidta tillräckliga skyddsåtgärder.
6. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, rådet och kommissionen att genomföra en miljöundersökning av områden som förorenats med utarmat uran (även testområden) och ge omfattande stöd - även ekonomiskt stöd - till projekt för att hjälpa offer och deras anhöriga och till saneringsinsatser i de berörda områdena.
7. Europaparlamentet uppmanar alla EU:s medlemsstater och Nato-länder att överväga att bibehålla eller införa ett förbud - eller, som en minimiåtgärd, ett moratorium - för användningen av vapen med utarmat uran, och att systematiskt stoppa produktionen och anskaffningen av denna typ av vapen.
8. Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater och rådet att ta initiativ till utarbetandet av ett internationellt avtal - genom FN eller genom en koalition av villiga stater - för att införa ett förbud mot utveckling, tillverkning, lagring, överföring, testning och användning av uranvapen, och en överenskommelse om att förstöra eller återvinna befintliga lager.
9. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Nato och Natos parlamentariska församling, FN, Euromil, Internationella Röda korset och Världshälsoorganisationen.