FÖRSLAG TILL RESOLUTION
1.9.2008
i enlighet med artikel 103.2 i arbetsordningen
från Pasqualina Napoletano, Alain Hutchinson, Glenys Kinnock, Neena Gill och Anne Van Lancker
för PSE-gruppen
om mödradödlighet inför FN:s högnivåmöte den 25 september och översyn av millennieutvecklingsmålen
Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B6-0377/2008
B6‑0395/2008
Europaparlamentets resolution om mödradödlighet inför FN:s högnivåmöte den 25 september och översyn av millennieutvecklingsmålen
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av de millennieutvecklingsmål som antogs vid FN:s millennietoppmöte i september 2000,
– med beaktande av den åtgärdsplan med milstolpar till 2010 som Europeiska rådet fattade beslut om vid sitt möte i juni,
– med beaktande av kommissionens rapport om ”Millennieutvecklingsmålen 2000–2004” (SEK(2004)1379),
– med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådet i Bryssel den 16‑17 december 2004, som bekräftar Europeiska unionens fullständiga engagemang i millennieutvecklingsmålen och för politisk sammanhållning,
– med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet med titeln ”Jämställdhet och ökat medinflytande för kvinnor i utvecklingssamarbetet” (SEK(2007)332),
– med beaktande av EU:s och Afrikas gemensamma strategi,
– med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 13 mars 2008 om jämställdhet och ökat medinflytande för kvinnor i utvecklingssamarbetet (2007/2182(INI)),
– med beaktande av Europaparlamentets resolutioner av den 12 april 2005 om Europeiska unionens roll när det gäller att uppnå millennieutvecklingsmålen och av den 20 juni 2007 om millennieutvecklingsmålen i halvtid,
– med beaktande av sina resolutioner av den 17 november 2005 om en utvecklingsstrategi för Afrika, och av den 25 oktober 2007 om läget i förbindelserna mellan EU och Afrika,
– med beaktande av den fjärde internationella kvinnokonferensen som hölls i Peking i september 1995, den förklaring och den handlingsplattform som antogs i Peking samt de påföljande slutdokument som blev resultatet och som antogs vid Förenta nationernas särskilda sessioner Peking +5 och Peking +10 om ytterligare åtgärder och initiativ för att genomföra Pekingförklaringen och den handlingsplattform som antogs den 9 juni 2000 respektive den 11 mars 2005,
– med beaktande av den gemensamma förklaringen från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar församlade i rådet, Europaparlamentet och kommissionen om Europeiska unionens utvecklingspolitik: ”Europeiskt samförstånd” (Europeiskt samförstånd om utveckling) som undertecknades den 20 december 2005, och det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd från december 2007,
– med beaktande av FN:s befolkningsfonds rapporter om världens befolkningssituation 2005 och 2006 ”The Promise of Equality: Gender Equity, Reproductive Health and the Millennium Development Goals” (Jämställdhetslöftet: Likvärdig behandling, reproduktiv hälsa och millennieutvecklingsmålen) respektive ”A Passage to Hope: Women and International Migration” (En resa mot hoppet: kvinnor och internationell migration),
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1905/2006 av den 18 december 2006 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete,
– med beaktande av protokollet om afrikanska kvinnors rättigheter, som också kallas Maputoprotokollet, som trädde i kraft den 26 oktober 2005, och handlingsplanen från Maputo om att göra den kontinentala politiska ramen för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, som antogs vid Afrikanska unionens extra session i september 2006, operativ 2007–2010,
– med beaktande av FN:s internationella konferens om befolkning och utveckling, som hölls i Kairo i september 1994, det handlingsprogram som antogs i Kairo och de efterföljande slutdokument som antogs vid FN:s extra session fem år efter Kairokonferensen (Kairo +5) om ytterligare åtgärder för att genomföra det handlingsprogram som antogs 1999,
– med beaktande av handlingsramen och rekommendationerna om hälsa för hållbar utveckling, som hälsovårdsministrarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet antog i Bryssel i oktober 2007,
– med beaktande av den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter som trädde i kraft den 3 januari 1976, särskilt artikel 12 i denna,
– med beaktande av den allmänna kommentaren nr 14 om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, som avser bästa uppnåeliga hälsa (Förenta nationernas dokument E/C 12/200/4) från 2000,
– med beaktande av konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor av den 3 september 1981,
– med beaktande av artikel 103.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Mödradödligheten är det millennieutvecklingsmål som uppvisar det största gapet i förhållande till det uppsatta målet. Enligt millennieutvecklingsmål nr 5, som 186 länder har åtagit sig att uppnå, ska mödradödligheten minska med 75 procent fram till 2015.
B. Mer än en halv miljon kvinnor dör i samband med graviditet eller förlossning varje år, och 99 procent av dessa finns i utvecklingsländerna. Mödradödligheten i Afrika söder om Sahara har varit i stort sett konstant under de senaste 20 åren. Den har bara minskat med 0,1 procent årligen i regionen och en kvinna av sexton riskerar att dö i samband med graviditet och förlossning. Mödradödlighet är en av de mest dramatiska indikatorerna på ojämlikhet i hälsa.
C. Förutom geografiska orättvisor visar erfarenhet och forskning om mödradödlighet stora skillnader i mödradödlighet beroende på förmögenhet, ras och etnicitet, stad eller landsbygd, läskunnighet och t.o.m. språkliga eller religiösa skiljelinjer inom länder, även industriländer, skillnader som utgör den största avvikelsen i all offentlig hälsovårdsstatistik.
D. G8-länderna har enats om ett åtgärdspaket på hälsoområdet som bland annat ska bidra till att rekrytera och utbilda 1,5 miljoner personer för sjukvårdsbehoven i Afrika. Målet är att 80 procent av alla mödrar ska få professionell hjälp vid förlossningen. Åtagandet är i storleksordningen 2,3 vårdutbildade per 1000 invånare i 36 afrikanska länder som just nu lider akut brist på sjukvårdspersonal. Däremot har ingenting sagts om att avsätta de 10 miljarder dollar som enligt civilrättsaktivister skulle krävas för att rädda livet på sex miljoner mödrar och barn varje år.
E. Mödradödlighet och sjukdom i samband med graviditet och förlossning utgör en global hälsorisk. Varje år dör uppskattningsvis 536 000 kvinnor i samband med förlossning och en av tjugo drabbas dessutom av allvarliga komplikationer, som varierar från kroniska infektioner till funktionshindrande skador, såsom obstetrisk fistel eller livslånga funktionshinder.
F. Det råder inga tvivel om varför kvinnor dör i samband med graviditet och förlossning. Orsakerna till mödradödligheten är klarlagda och välkända, liksom hur man kan förhindra mödradödligheten.
G. Mödradödligheten kan förhindras genom ökad tillgång till och införande av familjeplanering, genom tillgång till och tillhandahållande av bra mödravård, särskilt under graviditeten och vid förlossning, med akut förlossningsvård och eftervård efter förlossning samt genom att förbättra kvinnors hälsa, kost och ställning i samhället.
H. I detta förebyggande arbete ingår att kvinnor och sjukvårdspersonal får utbildning i att känna igen komplikationer i samband med graviditet och förlossning och att söka lämplig vård. Detta kräver ett nätverk av lämpliga vårdinrättningar som kan nås inom rimlig tid med tanke på infrastruktur och transporter. Vid dessa närliggande vårdinrättningar, som ska en effektiv ledning, ska det ges fullgod vård av utbildad personal och det ska finnas el, vatten läkemedel och medicinsk utrustning.
I. Mödradödlighet som hade kunnat förhindras är en kränkning av kvinnors och tonårsflickors rätt till liv, vilket slås fast i en rad olika internationella åtaganden i fråga om mänskliga rättigheter, däribland FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Orsakerna till mödradödlighet och sjukdom i samband med graviditet och förlossning kan också utgöra kränkningar av andra mänskliga rättigheter, till exempel rätten till bästa uppnåeliga fysiska och psykiska hälsa och rätten att slippa diskriminering i fråga om tillgång till grundläggande sjukvård.
J. Det är statens ansvar att i egen regi eller med hjälp av andra tillhandahålla de hälsovårdstjänster som man har rätt till. Till och med stater med begränsade resurser kan vidta omedelbara åtgärder som kan få effekter på mödrahälsovården.
K. De underliggande orsakerna till mödradödlighet och förlossningsrelaterade skador är i sista hand troligen inte av praktisk eller strukturell art utan snarare systematiska beroende på det låga värde och den låga status som kvinnor ges i ett samhälle där de generellt missgynnas. I länder med jämförelsebara ekonomiska utvecklingsnivåer är mödradödligheten lägre ju högre status kvinnor har.
L. Kvinnor är särskilt utsatta under graviditet och i samband med förlossning på grund av flera olika former av diskriminering, till exempel mäns och kvinnors olika ställning i hushållet, traditionella sedvänjor som är skadliga för kvinnor, våld mot kvinnor, bristande makt över sina reproduktiva rättigheter, förkärleken för söner och stereotyper om kvinnor som främst mödrar och vårdgivare. Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW) har ratificerats av samtliga EU-länder.
M. FN:s generalförsamling har gjort ”allmän tillgång till reproduktiv hälsovård senast 2015” till ett av delmålen under millennieutvecklingsmål nr 5 om mödradödlighet i listan över millennieutvecklingsmålen.
N. Vid den internationella konferensen om befolkning och utveckling beslöt det internationella samfundet att avsätta mer resurser till arbetet för reproduktiv hälsa (däribland familjeplanering och mödrahälsovård), som enligt konferensen är ett av de viktigaste områdena för det internationella biståndsarbetet.
O. Bidragen har sjunkit i stället för att öka och den totala finansieringen av familjeplaneringsprogrammen ligger nu långt under 1994 års nivå. Siffran uppgick till 723 miljoner USD 1995 och till 442 miljoner USD 2004 i absoluta tal, räknat i dollar.
P. EU har gjort regelbundna och konsekventa åtaganden för att nå millennieutvecklingsmål nr 5 – senast i juni 2008 i ”åtgärdsplanen".
Q. Trots att mödrahälsovården är en tung fråga som också rör kränkningar av mänskliga rättigheter har den haft en undanskymd plats på den internationella dagordningen och hamnat i skymundan när fokus i stället har legat på att förhindra vissa sjukdomar. Detta har lett till att mödradödligheten marginaliserats och höga hiv-siffror har lett till att kampen mot dödlighet och sjukdom bland kvinnor i samband med graviditet och förlossning har stått stilla eller till och med tagit ett steg bakåt.
1. Europaparlamentet uttrycker stark oro över att mödradödligheten (millennieutvecklingsmål nr 5) inte bara är det enda millennieutvecklingsmål som inte förbättrats sedan år 2000, särskilt i Afrika söder om Sahara och i södra Asien, utan också att siffrorna idag till och med är desamma som för 20 år sedan.
2. Europaparlamentet konstaterar att vid sidan av utbildning spelar kvinnors egenmakt en viktig roll för att förbättra möjligheterna att uppnå millennieutvecklingsmål nr 5 (mödrahälsa).
3. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att inför FN:s högnivåmöte om millennieutvecklingsmålen prioritera mål nr 5 om förbättrad mödrahälsovård.
4. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att minska skillnaderna i mödradödlighet mellan industriländerna och utvecklingsländerna genom att öka investeringarna i och satsningarna på vårdpersonal samt att öka sina bidrag och åtaganden för att förbättra hälsovårdssystemen och den grundläggande vårdinfrastrukturen. Medel bör bland annat avsättas till övervakning och kontroll, grundläggande hälsovård i offentlig regi, samhälleliga insatser och annat nödvändigt stöd.
5. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att intensifiera sina ansträngningar för att eliminera sådan mödradödlighet och sjukdom i samband med graviditet och förlossning som kan förhindras genom att utveckla, tillämpa och kontinuerligt utvärdera färdplaner och handlingsplaner som syftar till att komma till rätta med dessa problem i alla delar av världen. Det krävs en strategi som baserar sig på rättviseaspekten, mänskliga rättigheter och systematik samt erforderligt stöd och erforderlig hjälp från starka institutionella mekanismer och nödvändig finansiering.
6. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att ta efter de lyckade system för att bekämpa mödradödlighet på platser som Methani i Chhattisgarh i Indien, och utvidga tillhandahållandet av mödrahälsovård inom ramen för primärvård och erbjuda möjlighet till väl underbyggda beslut, utbildning om tryggt moderskap, målinriktad och effektiv mödravård, kostprogram för mödrar, bra förlossningsvård som undviker onödiga kejsarsnitt samt akut förlossningsvård, remittering vid komplikationer i samband med graviditet, förlossning och abort, vård efter förlossning samt familjeplanering.
7. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att se till att alla kvinnor får tillgång till ingående information och fullvärdiga tjänster när det gäller sexuell och reproduktiv hälsa.
8. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att anta och utveckla redan väl etablerade indikatorer och riktmärken för att kunna minska mödradödligheten (däribland det officiella utvecklingsstödet) och inrätta övervaknings- och uppföljningsmekanismer som gör att befintliga strategier och program kontinuerligt kan förbättras.
9. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att se till att det finns tillgång till billig reproduktiv hälsovård av god kvalitet och att avsätta största möjliga resurser till strategier och program som syftar till att bekämpa mödradödligheten.
10. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att se till att det samlas in tillförlitliga och aktuella uppgifter som kan ligga till grund för åtgärder mot mödradödlighet och sjukdom i samband med graviditet och förlossning.
11. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att möjliggöra den utbildning, kapacitetsuppbyggnad och infrastruktur som krävs för att alla gravida kvinnor och flickor ska ha tillgång till professionell förlossningspersonal (samt att se till att ”färdplaner” och nationella handlingsplaner återspeglar detta mål/resultat).
12. Europaparlamentet uppmanar EU att ta täten för insatserna för stöd till området sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter genom att bibehålla finansieringsnivåerna för att genomföra handlingsplanen från den internationella konferensen om befolkning och utveckling. Parlamentet beklagar att Afrika söder om Sahara har de högsta nivåerna av mödradödlighet samtidigt som där råder den lägsta användningsnivån av preventivmedel i världen (19 procent), medan 30 procent av den totala mödradödligheten i regionen orsakas av farliga aborter.
13. Europaparlamentet anser att man för att kunna uppnå millennieutvecklingsmålet om allmän tillgång till reproduktiv hälsovård till 2015 måste öka EU:s finansieringsnivå, annars kommer de kvinnors liv, som går förlorade på grund av graviditet och närliggande orsaker, fortsätta att gå förlorade.
14. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att utveckla program och strategier som tar itu med de underliggande hälsofaktorer som är vitala för att kunna förebygga mödradödlighet, som exempelvis deltagande i hälsorelaterade beslutsprocesser, information om sexuell och reproduktiv hälsa, läskunnighet, kosthållning, icke-diskriminering och de sociala normer som ligger bakom jämställdhet mellan kvinnor och män.
15. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att, till följd av de framsteg som gjorts för att minska mödradödligheten, delta aktivt i globala fora såsom ”Countdown to 2015”, att utbyta bästa metoder om program och strategier inom detta område och att främja fortsatta insatser för förbättringar.
16. Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att avhålla sig från att gå tillbaka från finansieringsåtaganden för att uppfylla millennieutvecklingsmålen, inbegripet millennieutvecklingsmål nr 5, och uppmanar rådets ordförandeskap att ta ledningen och vara en förebild genom att se till att tillräcklig och förutsägbar finansiering finns tillgänglig och att insatserna ökas så att liv kan räddas.
17. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att kontrakt avseende millennieutvecklingsmålen huvudsakligen avser hälso- och utbildningssektorerna.
18. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s generalsekreterare, interparlamentariska unionen och OECD:s kommitté för utvecklingsbistånd (DAC).