FÖRSLAG TILL RESOLUTION
4.3.2009
i enlighet med artikel 103.2 i arbetsordningen
från Francis Wurtz, Ilda Figueiredo, Helmuth Markov och Kyriacos Triantaphyllides
för GUE/NGL-gruppen
om bidraget till diskussionerna om Lissabonstrategin vid Europeiska rådets vårmöte 2009
B6‑0108/2009
Europaparlamentets resolution om bidraget till diskussionerna om Lissabonstrategin vid Europeiska rådets vårmöte 2009
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 juli 2005 med titeln ”Gemensamma insatser för tillväxt och sysselsättning: gemenskapens Lissabonprogram” (KOM(2005)0330),
– med beaktande av genomförandet av gemenskapens Lissabonprogram 2008–2010 i enlighet med kommissionens meddelande om denna fråga (KOM(2008)0881),
– med beaktande av kommissionens meddelande om den externa dimensionen av Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning (KOM(2008)0874),
– med beaktande av kommissionens meddelande om genomförande av strukturreformer enligt Lissabonstrategin mot bakgrund av den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa (KOM(2009)0034),
– med beaktande av de 27 medlemsstaternas nationella reformprogram inom ramen för Lissabonstrategin,
– med beaktande av artikel 103.2 i arbetsordningen,
Konsekvenserna av nyliberalism: försämrade sociala och ekonomiska förhållanden
1. Europaparlamentet betonar att situationen inom EU i ökande grad har präglats av fattigdom, otrygga anställningsförhållanden och ojämlikhet. Denna situation skulle kunna förvärras ytterligare med tanke på att de senaste prognoserna räknar med en konjunkturnedgång och en ökning av antalet arbetslösa med omkring 3,5 miljoner människor under 2009.
2. Europaparlamentet påminner om att den förvärrade situationen vad avser fattigdom, otrygga anställningsförhållanden och ojämlikhet uppstod före den ekonomiska och finansiella krisen. Därför bör den nuvarande ekonomiska krisen inte heller anföras som orsak till de rådande sociala och ekonomiska förhållandena.
Europaparlamentet betonar att denna kris inte bara visar på misslyckandet för högerpolitiken, den utbredda nyliberala fundamentalismen och det tillhörande politiska programmet samt oförmågan inom denna politik att hantera de problem som arbetstagare och människor i största allmänhet ställs inför, utan även utgör ett hårt slag för myten om den triumferande kapitalismen.
4. Europaparlamentet fördömer och motsätter sig EU:s försök att mystifiera de verkliga orsakerna till krisen och inte bara frikänna det kapitalistiska systemet i sig, utan även undandra sig sitt eget ansvar. Parlamentet framhåller i detta sammanhang att den fortsatta politiska strategin att främja finansiell avreglering, avreglera marknader och privatisera offentliga tjänster, avreglera världshandeln och relationerna på arbetsmarknaden och undergräva de arbetstagarrättigheter som ingår Lissabonstrategin och den europeiska sysselsättningsstrategin leder till att enorma vinster genereras för de stora ekonomiska grupperna och finansgrupperna, att omfattande monopol bildas och att levnadsstandarden försämras för arbetstagare och människor i allmänhet.
5. Europaparlamentet betonar att den rådande krisen för kapitalismen medför en risk – som varken kan eller får underskattas – för att de ekonomiska och sociala problemen kommer att förvärras.
6. Europaparlamentet konstaterar att den senaste utvecklingen nationellt och internationellt visar att krisen fortsätter, trots de miljontals euro och dollar som satsats för att finanssystemet skulle räddas, och att vi tycks gå en bister framtid till mötes med omfattande ekonomiska konjunkturnedgångar. Verkligheten visar att åtgärder för att pumpa in nytt kapital i finanssystemet inte är tillräckliga och att akuta åtgärder måste vidtas för att de faktorer ska kunna bekämpas som ursprungligen förorsakat denna kris, som inte bara rör det finansiella området.
7. Europaparlamentet påpekar att de åtgärder som var resultatet av rådets senaste sammanträde i december inte på långa vägar är en ändamålsenlig reaktion på de verkliga orsakerna till den rådande krisen, och påminner om att den så kallade ekonomiska återhämtningsplanen för Europa ska finansieras huvudsakligen av de enskilda medlemsstaterna, vilket illustrerar innebörden av ”den europeiska solidariteten”.
8. Europaparlamentet beklagar vidare rådets och kommissionens strategi, som är i linje med det europeiska näringslivets hållning, att utnyttja den rådande situationen för att driva samma typ av politik ännu längre – i linje med Lissabonfördraget – vilken lett till spekulation och ökad exploatering och är den ursprungliga orsaken till denna enorma kris. Förespråkarna för denna politik arbetar nu för att situationen i allt väsentligt ska förbli som den är.
9. Europaparlamentet håller det för oacceptabelt att man med den annalkande krisen som förevändning förväntar sig att arbetstagare, personer inom småföretag, jordbrukare, pensionärer, unga människor och kvinnor som vanligt ska betala ett högt pris. Att fortsätta på den inslagna vägen är detsamma som att göra krisen djupare.
För ett Europa med sysselsättning och tillhörande rättigheter och för bättre levnadsvillkor för arbetstagare och människor i allmänhet
10. Europaparlamentet bekräftar på nytt sitt engagemang för ett Europa med samarbete, sociala framsteg och jämlikhet som främjar miljön och respekterar demokrati, solidaritet och fred.
11. Europaparlamentet efterlyser respekt för det demokratiska uttrycket för befolkningarnas suveräna vilja i Frankrike, Nederländerna och Irland, där man förkastade en nyliberalare och i högre grad militariserad europeisk union genom att säga nej till konstitutionen för Europa och Lissabonfördraget.
12. Europaparlamentet begär att Lissabonstrategin och dess nyliberala agenda omedelbart överges som ett första steg för att få till stånd en brytning med den nuvarande politiken.
13. Europaparlamentet understryker att hanteringen av problemen och behoven hos arbetstagare och människor i allmänhet inte bör inbegripa ytterligare reglering eller en modifikation av det kapitalistiska systemet, utan snarare en radikal riktningsförändring i den makroekonomiska politiken kombinerat med åtgärder som främjar sysselsättning och arbetstagares rättigheter.
14. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att försvara sina produktiva sektorer och främja sysselsättning, och framhåller de fortlöpande rapporterna om arbetstillfällen som går förlorade inom EU, något som akut kräver lämpliga avhjälpande åtgärder.
15. Europaparlamentet betonar på nytt behovet av en alternativ politik som syftar till bättre levnadsvillkor för arbetstagare och befolkningen, en jämlik inkomstfördelning, främjande av ekonomisk verksamhet, nya arbetstillfällen, stärkande av den roll som staten spelar i ekonomin, stimulans av efterfrågan, främjande av tillväxt inom mikroföretag och små och medelstora företag samt stärkande av investeringar, under beaktande av de olika medlemsstaternas behov och särskilda situation.
16. Europaparlamentet uppmanar Europeiska rådet att under vårens möte omedelbart anta en ”europeisk strategi för solidaritet och hållbar utveckling” på grundval av ovannämnda principer, med en ny uppsättning ekonomiska, sociala och miljörelaterade strategier för att uppmuntra investeringar i
- i)alla kvalitativa aspekter i samband med arbete (löner, stabilitet, arbetsvillkor och fortbildning) och bättre kvalifikationer, för att uppnå välutbildad arbetskraft med goda färdigheter,
- ii)grundläggande infrastruktur som stöder industrin,
- iii)offentliga tjänster, för att öka kvaliteten på dem,
- iv)en stark sammanhållningspolitik, för att främja social och ekonomisk sammanhållning,
- v)miljöskydd och miljövänlig teknik,
- vi)förbättrade arbetsrelaterade och sociala standarder och miljö- och säkerhetsstandarder, för att få till stånd en harmonisering och uppfylla de högsta standarderna,
- vii)den sociala ekonomin,
viii) socialt skydd, för att eliminera fattigdom och bekämpa socialt utanförskap,
- ix)forskning och innovation (inom den offentliga sektorn), för att garantera att resultaten kommer alla till godo,
- x)främjandet av kultur, sport och civilt deltagande,
- xi)åtgärder som syftar till att få ett slut på finansialiseringen av ekonomin.
17. Europaparlamentet anser att stabilitets- och tillväxtpakten måste upphävas samtidigt som en sysselsättnings- och tillväxtpakt inrättas som främjar offentliga investeringar, ökar effektiviteten och medför ekonomiska, sociala och miljörelaterade villkor som är skräddarsydda för de enskilda medlemsstaternas särskilda behov, särskilt när det gäller åtgärder för en minskad arbetslöshet.
18. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att gå vidare i denna riktning genom att utarbeta ett europeiskt investeringsprogram för hållbar utveckling, sysselsättning och social integration på minst 1 procent av EU:s BNP. Detta program bör kompletteras med inrättandet av ett motsvarande offentligt investeringsprogram från medlemsstaternas sida för att ekonomin ska kunna stabiliseras och klimatförändringarna motverkas och för att man ska kunna främja full sysselsättning med arbeten av hög kvalitet och tillhörande sociala rättigheter.
19. Europaparlamentet betonar behovet av effektiva åtgärder för att garantera respekten för och stärkandet av arbetstagares rättigheter, trygga en anständig inkomst för arbetstagare, särskilt kvinnor, och säkerställa säkerhets- och hälsorelaterade rättigheter på arbetsplatsen, socialt skydd och fackföreningsfrihet samt främja en eliminering av alla former av könsrelaterad diskriminering på arbetsplatsen.
20. Europaparlamentet betonar behovet av akuta åtgärder för att öka köpkraften så att efterfrågan stimuleras och ekonomisk verksamhet gynnas på ett globalt plan.
21. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att föra en politik som medför ett återställande av löner och pensioner och som vänder på den systematiska överföringen av produktivitetsvinster till arbetsgivarna, vilket kommer att bidra till större rättvisa i fördelningen av välfärden, ökad levnadsstandard för arbetstagare och pensionärer och en ekonomisk återhämtning.
22. Europaparlamentet framhåller särskilt att situationen med arbetstagare som drabbats av arbetslöshet kräver ytterligare och omedelbara åtgärder, till exempel i form av en utvidgning av villkoren för arbetslöshetsersättning och den tid under vilken man har rätt till sådan ersättning. Det är oacceptabelt att krisen används som ursäkt när arbetsgivare säger upp tusentals arbetstagare.
23. Europaparlamentet betonar att det inte finns åtgärder som svar på krisen och dess konsekvenser som inte inbegriper ett stärkande av den allmänna välfärden. Medlemsstaterna uppmanas att stärka statens sociala funktioner och de sociala skyddssystemen, öka de offentliga investeringarna i utrustning, särskilt i barnomsorgsinrättningar och äldreboenden, utveckla en bostadspolitik genom vilken allas rätt till en bostad garanteras, skydda och utveckla offentliga hälso- och sjukvårdstjänster och stärka den offentliga skolan.
24. Europaparlamentet betonar vikten av stärkta offentliga system för social säkerhet, som även är beroende av bättre löner, och påpekar att pensionsfonder, särskilt tjänstepensionsfonderna, inte bör tillåtas att investera i finansiella produkter, såsom hedgefonder och private equity, som omfattar systematiska risker, eftersom misslyckade investeringar i sådana fonder skulle påverka pensionsförmånerna negativt.
25. Europaparlamentet uppmanar rådet att även sätta upp ambitiösa mål för att begränsa fattigdomen och finna en lösning på problemet med ”arbetande fattiga”. Detta förutsätter en kombination av bättre löner och tillgång till kostnadsfria högkvalitativa allmännyttiga tjänster.
26. Europaparlamentet bekräftar på nytt att det motsätter sig förslaget till arbetstidsdirektiv och begär att detta förslag dras tillbaka. Rådet uppmanas vidare att verkligen arbeta för kortare arbetstid utan att detta leder till sänkta löner, varvid medlemsstaterna uppmanas att samordna insatserna när det gäller att få till stånd kortare arbetstid så att man redan på kort sikt uppnår en arbetsvecka på 35 timmar.
27. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att överge flexicuritymodellen och i stället anta åtgärder för att bekämpa otrygghet, till exempel genom att se till att otrygga anställningsformer inte accepteras när det arbete som ska utföras är av permanent natur.
För ett Europa med ekonomiska, sociala och miljömässiga framsteg
28. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stärka sin roll och sina insatser inom strategiska områden och sektorer i ekonomin, särskilt vad avser energi, kommunikationsmedel och transport, och att utöva betydande inflytande och agera med kraft inom finanssektorn.
29. Europaparlamentet framhåller vikten av offentliga tjänster för främjande av social, ekonomisk och territoriell sammanhållning inom EU. Offentliga strukturella sektorer bör inte konkurrensutsättas utan snarare ägas och drivas av offentliga myndigheter, vilket är det enda sättet att garantera kvalitet, tillgänglighet och överkomlighet i fråga om de tjänster som levereras och därmed att säkerställa användarnas rättigheter.
30. Europaparlamentet betonar att gemenskapsbudgeten bör användas så att politiska åtgärder prioriteras som medför verklig konvergens, på grundval av sociala framsteg, och skydd och främjande av de enskilda ländernas potential, en hållbar användning av naturtillgångar och miljöskydd, med verklig ekonomisk och social sammanhållning som mål.
31. Europaparlamentet föreslår att målen för struktur- och sammanhållningsfonderna ändras så att man på ett effektivt sätt kan uppnå en minskning i de regionala skillnaderna, främja den ekonomiska och sociala sammanhållningen, få verklig konvergens till stånd och överge ”Lissaboniseringen”.
32. Europaparlamentet uppmanar Europeiska rådets vårmöte att titta närmare på de outnyttjade åtagandena under budgetposterna 1 och 2 och anta åtgärder för att säkerställa ett fullt genomförande av struktur- och sammanhållningsfonderna. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang en ökning av gemenskapsmedlen och anser att N+2- och N+3-regeln bör slopas för dessa fonder.
33. Europaparlamentet anser att särskilda åtgärder – för till exempel minskade energi-, transport- och tullkostnader – bör antas för mikroföretag och små och medelstora företag. Åtgärder för förenklad tillgång till krediter är visserligen viktiga, men förändringarna kommer att bli väldigt små för mikroföretag och små och medelstora företag om inte köpkraften och konsumenternas efterfrågan samtidigt ökar.
34. Europaparlamentet uppmanar till en ny politik för industriinvesteringar vilken utnyttjar de enskilda medlemsstaternas naturtillgångar och produktionskapacitet.
35. Europaparlamentet insisterar på att de produktiva sektorerna skyddas, till att börja med genom en omedelbar analys av den framtida potentialen för de sektorer som är mest utsatta under krisen, och efterlyser ett nytt gemenskapsprogram för stöd till och utveckling av de produktiva sektorerna i de enskilda medlemsstaterna genom vilket arbetstillfällen skapas och ekonomin ges ny livskraft.
36. Europaparlamentet efterlyser en genomgripande reform av den gemensamma politiken på jordbruks- och fiskeriområdena så att de enskilda medlemsstaternas livsmedelsförsörjning och suveränitet tryggas, offentliga projekt främjas och mikroföretag, små och medelstora företag samt kooperativ och lokala myndigheter ges stöd genom att gemenskapsmedlen koncentreras i denna riktning och de regionala asymmetrierna korrigeras.
37. Europaparlamentet begär på nytt att en reglerande ram skapas på EU-nivå för att sanktioner ska kunna införas i fall där företag flyttar inom och ut ur unionen. Parlamentet efterlyser även åtgärder som inte bara syftar till att genom gemenskapsstöd som villkorats med fullgörande av skyldigheter, såsom tryggande av anställningsskydd och lokal utveckling, sätta stopp för företagsflyttar, utan även bidrar till att förhindra multinationella företag att fortsatt agera utan att riskera någon form av sanktioner.
38. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå åtgärder som underkastar importerade produkter och varor som saluförs på den inre marknaden samma krav som gäller för de produkter och varor som tillverkas i de olika medlemsstaterna.
39. Europaparlamentet efterlyser såväl en systematisk övervakning och kontroll av importerade varor som, vid behov, skyddsåtgärder.
40. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en ny internationell handelspolitik som inte bara möjliggör att industrier och ekonomisk verksamhet som genererar arbetstillfällen överlever och utvecklas, utan även medför bättre arbetsvillkor, garanterar och bygger på sociala rättigheter och på ett effektivt sätt skyddar miljön.
41. Europaparlamentet anser att det senaste misslyckandet i WTO-förhandlingarna om handel visar att Europeiska unionen måste se över sin politik om internationella förhandlingar om handel, och uppmanar unionen att lägga fram nya förslag inför framtida multilaterala förhandlingar om handel i syfte att anta reglerande och stabiliserande mekanismer för ett rättvist system för internationell handel inom vilket globala problem som fattigdom, bristande utveckling och bristande förmåga till självförsörjning på livsmedelsområdet, stigande livsmedelspriser, epidemier, arbetslöshet och utlokaliseringar, miljöförstöring och klimatförändringar beaktas.
42. Europaparlamentet delar uppfattningen att medlemsstaterna och EU måste göra stora ansträngningar för att eliminera beroendet av fossila bränslen och vända den rådande ohållbara trenden. Ekologisk och social hållbarhet måste vara högprioriterade frågor inom ramen för EU:s och medlemsstaternas offentliga investeringsprogram. Investeringarna bör inriktas på att främja förnybar energi, bryta sambandet mellan ekonomisk tillväxt och tillväxt på energiområdet, öka energieffektiviteten och främja energibesparingar samt bidra till utveckling och sociala framsteg.
43. Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att undersöka och anta ytterligare åtgärder för att stödja slutanvändarna och därigenom stimulera till användning av miljövänligare energi och energieffektivitet på olika områden, såsom bostäder, utrustning och bilparker, vid behov med hjälp av gemenskapsstöd.
44. Europaparlamentet efterlyser ökat stöd för investeringar som främjar en minskning av avfallsvolymen, återanvändning och återvinning av olika material och en minskning och hanteringen av farligt industriavfall och giftigt avfall.
45. Europaparlamentet betonar att ECB:s stadgar bör ses över så att man säkerställer att den politiska kontrollen avseende ECB ligger i medlemsstaternas händer, och att dess penningpolitik och riktlinjer bör ses över för att en stark ekonomisk tillväxt och framsteg på sysselsättningsområdet ska kunna uppnås.
46. Europaparlamentet välkomnar att ECB nyligen sänkt räntorna, och uppmanar ECB att ytterligare mjuka upp sin penningpolitik för att motverka den kommande ekonomiska nedgången. Parlamentet kritiserar att räntesänkningen kom för sent för att få några större positiva återverkningar.
47. Europaparlamentet påpekar att EIB och Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling måste ges nödvändiga resurser för att kraftigt kunna bygga ut sina lågräntelån till små och medelstora företag, lokala myndigheter och offentliga projekt, samt till miljöriktig produktion och miljöriktiga tjänster, sociala tjänster och tjänster inom hälso- och sjukvård och så vidare, förutsatt att dessa skapar sysselsättning av god kvalitet med sociala rättigheter, anständig lön och anständiga arbetsvillkor.
48. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utveckla åtgärder för att lösa problemet med växande skulder hos familjer och för att hjälpa familjer och småföretag att klara av bostads- och företagslån, bland annat genom administrativt fastställande av marginaler (spridning), provisioner, räntesatser och villkor för tillgång till krediter.
49. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att anta åtgärder för att överge skatteparadis och finansiella offshore-centrum, införa skatter på valutatransaktioner (Tobinskatt) och börstransaktioner (inklusive OTC-transaktioner) och beskatta stora ekonomiska grupper och finansgrupper hårdare. Rådet, kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att göra starka åtaganden när det gäller att överge skatteparadis och offshore-verksamhet på ett globalt plan.
50. Europaparlamentet efterlyser en ny internationell ordning inom ramen för FN för att man ska kunna främja rättvisare och mer jämlika ekonomiska relationer, garantera tillgång till livsmedel, vatten och energi och bevarandet av dessa tillgångar, förbättra levnadsvillkoren och bekämpa svält, fattigdom och sjukdomar. Parlamentet betonar även behovet av att trygga respekten för suveränitet, stärkandet av fred och samarbete länder emellan, demokratiseringen av FN och respekten för FN-stadgan.
51. Europaparlamentet påpekar att en översyn av det internationella monetära och finansiella systemet och insatser i kampen mot dollarns privilegier visserligen är nödvändiga åtgärder, men att detta inte kan göras genom en artificiell återhämtning av euron på bekostnad av EU:s svagare ekonomier.
52. Europaparlamentet delar uppfattningen att det finansiella systemet behöver stabiliseras, men anser att detta förutsätter klara regler och tydliga åtaganden samt en rättvis fördelning av offentliga medel kombinerat med lämpliga sanktioner mot dem som gör sig skyldiga till bedräglig verksamhet och spekulation.
53. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas parlament.