Förslag till resolution - B6-0141/2009Förslag till resolution
B6-0141/2009
Europaparlamentet

FÖRSLAG TILL RESOLUTION

16.3.2009

till följd av frågorna för muntligt besvarande B6‑0204/2009 och B6-0203/2009
i enlighet med artikel 108.5 i arbetsordningen
från David Martin
för utskottet för internationell handel
om avtalet om ekonomiskt partnerskap mellan Cariforum-staterna, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan

Förfarande : 2008/2671(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :  
B6-0141/2009
Ingivna texter :
B6-0141/2009
Debatter :
Omröstningar :
Antagna texter :

B6‑0141/2009

Europaparlamentets resolution om avtalet om ekonomiskt partnerskap mellan Cariforum-staterna, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina resolutioner av den 25 september 2003 om WTO:s femte ministerkonferens i Cancún[1], av den 12 maj 2005 om utvärderingen av Doharundan efter beslutet av WTO:s allmänna råd av den 1 augusti 2004[2], av den 1 december 2005 om förberedelserna inför WTO:s sjätte ministerkonferens i Hongkong[3], av den 23 mars 2006 om utvecklingspåverkan av avtalen om ekonomiskt partnerskap[4], av den 4 april 2006 om bedömningen av Doharundan efter WTO:s ministerkonferens i Hongkong[5], av den 1 juni 2006 om handel och fattigdom: Utformning av en handelspolitik som maximerar handelns bidrag till fattigdomslindringen[6], av den 7 september 2006 om beslutet att tills vidare skjuta upp förhandlingarna om utvecklingsagendan från Doha[7], av den 23 maj 2007 om avtal om ekonomiskt partnerskap[8], av den 12 juli 2007 om Trips‑avtalet och tillgång till läkemedel[9], av den 12 december 2007 om avtal om ekonomiskt partnerskap[10] och av den 5 juni 2008 om förslaget till rådets förordning om tillämpning av allmänna preferenssystemet under perioden 1 januari 2009–31 december 2011 samt om ändring av förordningarna (EG) nr 552/97 och (EG) nr 1933/2006 och av kommissionens förordningar (EG) nr 964/2007 och (EG) nr 1100/2006[11],

–  med beaktande av sin resolution av den 26 september 2002 om Europaparlamentets rekommendationer till kommissionen om förhandlingarna om ekonomiska partnerskapsavtal med AVS-länderna och AVS-regionerna[12],

–  med beaktande av sin resolution av den 5 februari 2009 om utvecklingspåverkan av avtalen om ekonomiskt partnerskap[13],

–  med beaktande av avtalet om ekonomiskt partnerskap mellan Cariforum-staterna, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan,

–  med beaktande av den gemensamma förklaringen om undertecknandet av det ekonomiska partnerskapsavtalet,

–  med beaktande av partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, undertecknat i Cotonou den 23 juni 2000 (Cotonouavtalet),

–  med beaktande av rådets (allmänna frågor och yttre förbindelser) slutsatser från april 2006, oktober 2006, maj 2007, oktober 2007, november 2007 och maj 2008,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 23 oktober 2007 om avtal om ekonomiskt partnerskap (KOM(2007)0635),

–  med beaktande av det allmänna tull- och handelsavtalet (Gatt), särskilt dess artikel XXIV,

–  med beaktande av ministerdeklarationen från WTO:s fjärde ministerkonferens, som antogs den 14 november 2001 i Doha,

–  med beaktande av ministerdeklarationen från WTO:s fjärde ministerkonferens, som antogs 18 december 2005 i Hongkong,

–  med beaktande av rapporten och rekommendationerna från arbetsgruppen för Aid for Trade, som antogs av WTO:s allmänna råd den 10 oktober 2006,

–  med beaktande av FN:s millenniedeklaration av den 8 september 2000, i vilken millennieutvecklingsmålen formuleras som kriterier vilka kollektivt fastställts av det internationella samfundet för att utrota fattigdomen,

–  med beaktande av kommunikén av den 8 juli 2005 från G8‑mötet i Gleneagles,

–  med beaktande av artikel 108.5 i samband med artikel 103(2) i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Från och med den 1 januari 2008 är EU:s tidigare avtal om handel med AVS-länderna, som gav AVS-länderna förmånstillträde till EU:s marknader på icke ömsesidig grund, inte längre förenligt med WTO:s bestämmelser.

B.  Avtalen om ekonomiskt partnerskap är WTO-kompatibla avtal som syftar till att stödja regional integration och främja successiv integrering av AVS-ländernas ekonomier i världsekonomin, och därigenom främja dessa länders hållbara sociala och ekonomiska utveckling och bidra till de övergripande insatserna för att utrota fattigdomen i AVS‑länderna.

C.  Avtalen om ekonomiskt partnerskap bör användas för att bygga upp en långsiktig relation genom vilken handel stöder utveckling.

D.  Den rådande finansiella och ekonomiska krisen betyder att handelspolitiken kommer att bli viktigare än någonsin för utvecklingsländerna.

E.  De komplexa och vittomfattande åtagandena i avtalen kan komma att få väldigt stor inverkan på ett land eller en region.

F.  Avtalen om ekonomiskt partnerskap kommer oundvikligen att styra räckvidden för och innehållet i framtida avtal mellan Cariforum-staterna och andra handelspartner och regionens position i förhandlingarna.

G.  Konkurrensen är begränsad mellan EU och länderna i Stillahavsområdet eftersom det mesta av EU:s export består av varor som inte produceras i länderna i Stillahavsområdet men som de ofta behöver, antingen för direkt konsumtion eller som insatsvaror i den inhemska industrin.

H.  Var och en av Cariforum-staterna har en separat tidsplan för avregleringen, med viss överlappning mellan olika länder. Senare löper planerna samman och omvandlas till ett regionalt schema. Caricom har som mål att ha en inre marknad senast 2015.

I.  Den totala inverkan av de handelsbestämmelser som fastställs genom avtalen om ekonomiskt partnerskap kan bli mycket större än borttagandet av tullar.

J.  Förbättrade handelsbestämmelser måste åtföljas av ökat stöd för handelsrelaterat bistånd.

K.  Målet för det handelsrelaterade biståndet ”Aid for Trade” är att stödja utvecklingsländernas kapacitet att utnyttja nya handelsmöjligheter.

L.  Den sista meningen i artikel 139.2 i avtalet lyder: ”Inget i detta avtal ska tolkas som ett hinder för parternas och de avtalsslutande Cariforum-staternas möjligheter att främja tillgång till läkemedel”.

M.  Avtalet om ekonomiskt partnerskap innehåller en förklaring om utvecklingssamarbete men inga juridiskt bindande finansieringsåtaganden.

1.  Europaparlamentet betonar att dessa avtal inte kan betraktas som tillfredsställande såvida de inte uppnår följande målsättningar: ge AVS-länderna stöd till en hållbar utveckling, främja deras deltagande i världshandeln och förstärka regionaliseringsprocessen, återuppliva handelsutbytet mellan Europeiska unionen och AVS-länderna och främja den ekonomiska diversifieringen i AVS-länderna.

2.  Europaparlamentet påminner om att avtalet om ekonomiskt partnerskap måste stödja Cariforum-staternas utvecklingsmål, politik och prioriteringar, inte bara till struktur och innehåll utan även genom det sätt och det engagemang som gäller vid genomförandet.

3.  Europaparlamentet påpekar att avtalet om ekonomiskt partnerskap bör bidra till att millennieutvecklingsmålen uppnås.

4.  Europaparlamentet betonar att det huvudsakliga målet med detta avtal är att genom utvecklingsmål, fattigdomsminskning och respekt för grundläggande mänskliga rättigheter bidra till att uppnå millennieutvecklingsmålen.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra sitt yttersta för att återuppta förhandlingarna om utvecklingsagendan från Doha och säkerställa att avtal om avreglering av handeln fortsätter att främja utvecklingen i fattiga länder.

6.  Europaparlamentet är övertygat om att fullständiga avtal om ekonomiskt partnerskap bör komplettera ett avtal om utvecklingsagendan från Doha och inte vara ett alternativ för AVS-länderna.

7.  Europaparlamentet lyfter fram hur viktig den interna handeln inom regionerna är och att det behövs ökade regionala handelsförbindelser för att kunna garantera hållbar tillväxt i regionen. Parlamentet framhåller vikten av samarbete och samstämmighet mellan de olika regionala områdena.

8.  Visserligen föreskriver kommissionens förhandlingsmandat för de ekonomiska partnerskapsavtalen som godkändes av rådet den 17 juni 2002 att man under förhandlingarna i synnerhet skulle beakta de särskilda intressen som gemenskapens yttersta randområden kan ha. I detta hänseende kan det i avtalet om ekonomiskt partnerskap föreskrivas särskilda åtgärder till förmån för produkter från dessa regioner så att de snabbt kan integreras i den interregionala handeln, i enlighet med WTO:s regler. Europaparlamentet oroas ändå av att de yttersta randområdenas intressen inte har beaktats tillräckligt i ett flertal frågor som de regionala råden har uppmärksammat kommissionen på, och att en snabb integration av de yttersta randområdena i den interregionala handeln därmed har försummats.

9.  Europaparlamentet ser gärna en ytterligare sänkning av tarifferna mellan utvecklingsländer och regionala grupper, som för närvarande står för 15–25 procent av handelsvärdet, så att syd–syd-handeln, ekonomisk tillväxt och regional integration främjas ytterligare.

10.  Europaparlamentet påminner om att en verklig regional marknad är en grundläggande förutsättning för ett lyckat genomförande av avtalet om ekonomiskt partnerskap, och att regional integration och samarbete är avgörande för Cariforum-staternas sociala och ekonomiska utveckling.

11.  Europaparlamentet betonar att genomförandet av avtalet måste ta vederbörlig hänsyn till integrationsprocessen i Cariforum-staterna, inklusive till målen för Caricoms gemensamma marknad och ekonomi (CSME) i enlighet med det reviderade Chaguaramasfördraget.

12.  Europaparlamentet är medvetet om att de Cariforum-stater som är medlemmar av den Karibiska gemenskapen har gjort åtaganden inom ämnesområden som ännu inte fastställts eller fullständigt antagits i CSME, inklusive finansiella tjänster, andra tjänster, investeringar, konkurrens, offentliga upphandlingar, elektronisk handel, immaterialrätt, fri rörlighet för varor och miljön. Parlamentet uppmanar till att vederbörlig hänsyn tas till CSME vid genomförandet av förordningar inom dessa ämnesområden, i enlighet med artikel 4.3 i avtalet om ekonomiskt partnerskap med Cariforum-staterna.

13.  Europaparlamentet uppmanar de berörda länderna att lämna klar och tydlig information om den ekonomiska och politiska situationen och utvecklingen i dessa länder för att förbättra samarbetet med gemenskapen.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att klargöra den faktiska fördelningen av medel i hela AVS‑regionen som härrör från de prioriterade utgifterna som utlovats inom ramen för den ökade budgeten för Aid for Trade.

15.  Europaparlamentet framhåller att i överensstämmelse med Parisprinciperna om effektivt bistånd måste biståndet bland annat vara efterfrågedrivet. Parlamentet uppmanar därför AVS-länderna att ange vilka ytterligare anslag kopplade till avtalet om ekonomiskt partnerskap som behövs, framför allt när det gäller regelverk, skyddsåtgärder, åtgärder som underlättar handeln, stöd för att uppfylla internationella sanitära och fytosanitära standarder och immaterialrättsliga standarder samt sammansättningen av övervakningsmekanismen för avtalet om ekonomiskt partnerskap.

16.  Europaparlamentet påminner om att EU:s strategi för handelsbistånd ”Aid for Trade” antogs i oktober 2007, med åtagandet att öka EU:s samlade handelsrelaterade bistånd till 2 miljarder euro per år senast 2010 (1 miljard från gemenskapen och 1 miljard från medlemsstaterna). Parlamentet insisterar på att Cariforum-länderna ska få en lämplig och rättvis andel.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att klargöra fördelningen av medel i hela regionen. EU:s medlemsstater uppmanas ta fram ytterligare finansiering efter budgetåtagandena för 2008–2013.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att klargöra vilka medel som har tillkommit utöver dem i den tionde europeiska utvecklingsfonden. Kommissionen uppmanas att se till att alla bestämmelser om utvecklingssamarbete, inklusive deras finansiering, börjar genomföras snabbt, korrekt och effektivt.

19.  Europaparlamentet konstaterar att man i Bahamas, Antigua och Barbados prioriterar förluster i tullintäkter som uppstått i samband med handelsavregleringen. Parlamentet medger att för andra Cariforum-länder är en väsentlig del av EU:s export till Cariforum‑staterna antingen redan befriad från handelshinder eller så kommer det mesta av avregleringen att ske under år 10–15 i tidtabellen för genomförandet.

20.  Europaparlamentet välkomnar att den skattefria och tullfria marknadstillgång som har avtalats mellan parterna kommer att leda till en väsentlig ökning av handeln och stöds av mer flexibla och förbättrade ursprungsregler, samt en omfattande översynsklausul.

21.  Europaparlamentet uppmanar dem som förhandlar om varje fullvärdigt avtal om ekonomiskt partnerskap att lämna fullständiga redogörelser för den transparenta förvaltningen av naturresurserna och huvuddragen i den bästa praxis som krävs för att AVS-länderna ska få maximal nytta av dessa resurser.

22.  Europaparlamentet respekterar behovet av ett kapitel om handelsförsvar med bilaterala skyddsåtgärder. Parlamentet uppmanar båda parter att undvika en onödig användning av dessa skyddsåtgärder.

23.  Europaparlamentet uppmärksammar att det har införts ett kapitel om utvecklingssamarbete i det fullständiga avtalet om ekonomiskt partnerskap. Detta omfattar samarbete om varuhandel, leverantörernas konkurrenskraft, infrastruktur som främjar handeln, handel med tjänster, handelsrelaterade frågor, institutionellt kapacitetsbyggande och skatteanpassningar. Parlamentet uppmanar båda parter att stå fast vid sitt åtagande att inte slutföra förhandlingar om konkurrenskraft och offentlig upphandling förrän man har byggt upp tillräcklig kapacitet.

24.  Europaparlamentet betonar att hänsyn bör tas till de specifika intressena hos båda parters små och medelstora företag i avtalet om ekonomiskt partnerskap.

25.  Europaparlamentet önskar att Europeiska unionen ska tillämpa principen om mest gynnad nation på AVS-ländernas alla subregionala grupper.

26.  Europaparlamentet erkänner att Cariforum-staterna och andra subregionala grupper gör en selektiv tillämpning av principen om mest gynnad nation på Europeiska unionen.

27.  Europaparlamentet anser att man, med hänsyn till de bestämmelser om särskild och differentierad behandling som finns i artikel 5 i avtalet om ekonomiskt partnerskap, och i syfte att uppnå målet att minska fattigdomen, bör ta fram lämpliga utvecklingsindikatorer inom avtalet om ekonomiskt partnerskap. Dessa utvecklingsindikatorer bör uppfylla tre huvudsyften: att sätta i gång genomförandet av åtagandena enligt avtalet om ekonomiskt partnerskap av Cariforum-länderna eller att kvalificera dem för undantag, att övervaka hur genomförandet av avtalet om ekonomiskt partnerskap påverkar den hållbara utvecklingen och minskningen av fattigdomen, att övervaka genomförandet av gemenskapens åtaganden, särskilt ersättning och en effektiv leverans av utlovat ekonomiskt och tekniskt bistånd.

28.  Europaparlamentet noterar den stora klyftan mellan nivåerna på de offentliga utgifterna för jordbrukssubventioner och ekonomiskt och tekniskt stöd.

29.  Europaparlamentet konstaterar att detta missgynnar jordbrukare i AVS-länderna genom att minska deras konkurrenskraft både i deras egna länder och utomlands eftersom deras produkter är dyrare i reala termer jämfört med subventionerade produkter från EU och USA.

30.  Europaparlamentet stöder därför de avtalade tullpositionsundantagen inriktade på jordbruksvaror och vissa bearbetade jordbruksvaror med tanke på att de främst är baserade på behovet av att skydda nyetablerade industrier eller känsliga produkter i dessa länder.

31.  Europaparlamentet understryker vikten av lämpliga och transparenta övervakningsmekanismer, med en klar roll och påverkan, för att följa upp effekterna av avtalen om ekonomiskt partnerskap, med ett ökat ansvarstagande från AVS-länderna och omfattande samråd med intressenterna.

32.  Europaparlamentet begär att kommissionen stöder inrättandet av en oberoende övervakningsmekanism inom Cariforum-staterna, med nödvändiga resurser för att göra den analys som behövs för att avgöra i vilken utsträckning avtalen om ekonomiskt partnerskap uppfyller sina mål.

33.  Europaparlamentet betonar vikten av lämpliga och transparenta övervakningsmekanismer med effektiv kontroll från parlamentets ansvariga utskott, i samarbete med representanter från AVS-länderna, för att säkerställa en övergripande sammanstämmighet.

34.  Europaparlamentet belyser den avgörande roll som Cariforums parlament och icke-statliga aktörer har i övervakningen och förvaltningen av avtalen om ekonomiskt partnerskap. För att dessa verkligen ska kunna bli delaktiga krävs det en tydlig och inkluderande agenda mellan EU och Cariforum-länderna.

35.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska rådet att samråda med de regionala råden i gemenskapens yttersta randområden i Västindien (Martinique, Guadeloupe och Guyana) före ratificeringen av det ekonomiska partnerskapsavtalet mellan Cariforum‑länderna och EU:s medlemsstater.

36.  Europaparlamentet välkomnar den ovannämnda gemensamma förklaringen och det faktum att en omfattande obligatorisk översyn av avtalet inte kommer att göras senare än fem år efter det att avtalet undertecknats och därefter vart femte år, i syfte att kunna fastställa avtalets inverkan, inklusive kostnaderna och konsekvenserna av dess genomförande. Parlamentet påpekar att parterna åtog sig att ändra avtalets bestämmelser och om nödvändigt justera sin tillämpning. Parlamentet begär att Europaparlamentet och Cariforum-ländernas parlament ska delaktiggöras i varje översyn av avtalet om ekonomiskt partnerskap.

37.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas och AVS-ländernas regeringar och parlament, AVS‑EU-rådet och den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy