Förslag till resolution - B6-0163/2009Förslag till resolution
B6-0163/2009

FÖRSLAG TILL RESOLUTION

25.3.2009

till följd av ett uttalande av kommissionen
i enlighet med artikel 103.2 i arbetsordningen
från Véronique De Keyser, Jan Marinus Wiersma och Hannes Swoboda
för PSE-gruppen
om inledning av internationella förhandlingar om antagande av ett internationellt fördrag för skydd av Arktis

Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B6-0163/2009

Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :  
B6-0163/2009
Ingivna texter :
B6-0163/2009
Antagna texter :

B6‑0163/2009

Europaparlamentets resolution om inledning av internationella förhandlingar om antagande av ett internationellt fördrag för skydd av Arktis

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Internationella polaråret,

–  med beaktande av kommissionens meddelande ”Europeiska unionen och Arktis” (KOM(2008)0763),

–  med beaktande av sin resolution av den 9 oktober 2008 om arktiskt styre,

–  med beaktande av artikel 103.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Det finns en risk för att de territoriella tvisterna i detta område, där det kan finnas betydande ekonomiska intressen, kan göra området till skådeplats för omfattande konflikter mellan länder som bl.a. militärt önskar skydda vad de anser vara sina nationella intressen.

B.  En geopolitisk neutralisering skulle göra det möjligt att bredda Europeiska unionens samarbete med länderna kring Nordpolen.

C.  Den regionala säkerheten i Arktis berör Europeiska unionen och inte bara närliggande länder.

D.  Kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet om Europeiska unionen och Arktis (KOM(2008)0763) av den 20 november 2008 beskriver på ett utmärkt sätt frågorna om skydd och bevarande av Arktis och främjandet av hållbar resursanvändning.

E.  Som meddelandet mycket riktigt anger finns det ingen särskild fördragsordning för Arktis. Inget land eller grupp av länder har överhöghet över Nordpolen eller de omgivande delarna av Norra ishavet.

F.  Sedan FN:s konvention om havsrätten antogs (i Montego Bay 1982) har det skett en utveckling på miljöteknikområdet och på det rättsliga området.

G.  Hotet mot miljön i Arktis kräver att den internationella rätten har lösningar på utmaningarna.

H.  Bara ett internationellt kontrollsystem kan garantera skyddet av denna unika miljö.

I.  Endast ett bindande avtal för Arktis, jämförbart med Antarktisfördraget, som parlamentet föreslog i sin resolution av den 9 oktober 2008, skulle kunna vara en lösning på de problem som kommissionen redogör för i sitt meddelande.

1.  Europaparlamentet uppmanar rådet att agera för att göra Arktis till ett område grundat på fred och samarbete, där endast fredlig verksamhet tillåts och inga tvister om överhöghet förekommer, och för att utveckla säkerhetssamarbetet i Arktis.

2.  Europaparlamentet uppmanar rådet att verka för att internationella förhandlingar inleds om antagandet av ett internationellt avtal om skydd av Arktis, motsvarande Antarktisföredraget, vilket parlamentet föreslog i sin resolution av den 9 oktober 2008.

3.  Europaparlamentet uppmanar rådet att ta upp Arktis på dagordningen för nästa toppmöte mellan EU och Ryssland.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå specifika ändringar av Internationella sjöfartsorganisationens bestämmelser i syfte att stärka de internationella säkerhetsreglerna för sjöfarten i regionens särskilt känsliga områden.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att verka för att det införs en ”sjöfartslag för Arktis” som ska garantera säkerheten i regionen.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkra den fria sjöfarten och rätten till passage och se till att det inte förekommer diskriminering, särskilt i fråga om avgifter, obligatoriska tjänster och bestämmelser.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att verka för att det ska införas ett 50-årigt moratorium för utnyttjande av geologiska resurser i Arktis, i väntan på nya vetenskapliga undersökningar.

8.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen, till medlemsstaternas, Norges, Islands, Ryssland, Kanadas och Förenta staternas regeringar samt till aktörerna inom det internationella samarbetet.